Med förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § 3 mom. samt 12 och 30 §§ skogsvårdslagen den 15 juni 1923 (nr 212) m. m
1941-02-28 · 46 sidor, varav 46 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 46 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1941:94, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § 3 mom. samt 12 och 30 §§ skogsvårdslagen den 15 juni 1923 (nr 212) m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 94.
1
Nr 94.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 2 § 3 mom. samt 12 och 30 §§ skogsvårdslagen
den 15 juni 1923 (nr 212) m. m.; given
Stockholms slott den 28 februari 1941.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till
1. lag om ändrad lydelse av 2 § 3 mom. samt 12 och 30 §§ skogsvårdslagen
den 15 juni 1923 (nr 212);
2. lag angående ändrad lydelse av 18 och 28 §§ lagen den 10 juni 1932
(nr 180) om vård av vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns
lappmarker med flera områden; samt
3. förordning angående skogsvårdsstyrelser;
dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
A. Pehrsson-Bramstorp.
Bihang till riksdagens protokoll 19il. 1 sami. Nr 94.
1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 94.
Förslag
till
Lag om ändrad lydelse av 2 § 3 mom. samt 12 och 30 §§ skogsvårdslagen
den 15 juni 1923 (nr 212).
Härigenom förordnas, att 2 § 3 mom. samt 12 och 30 §§ skogsvårdslagen
den 15 juni 19231 skola erhålla följande ändrade lydelse:
2 §•
3 mom. Äges skog--— är stadgat.
över skogar, rörande vilka sådant medgivande är lämnat, äge skogsstyrelsen
utöva tillsyn.
12 §.
Finner skogsvårdsstyrelsen — — — avfattas skriftligen.
Varder ej sålunda överenskommelse träffad, må skogsvårdsstyrelsen, där
den ej finner saken omedelbart böra stämmas till domstol, hos skogsstyrelsen
påkalla undersökning av avverkningsområdet. Skogsstyrelsen förordnar
i anledning härav sakkunnig person att med biträde av två ojäviga
gode män, vilka av förrättningsmannen utses bland dem, som äro ägodelningsnämndemän
eller gode män vid lantmäteriförrättningar eller ledamöter
av häradsnämnd, å stället undersöka förhållandet. Örn tiden för förrättningen
skola genom förrättningsmannens försorg skogsvårdsstyrelsen och
fastighetens ägare ävensom annan, som kan vara ansvarig för kostnaderna
för återväxtåtgärderna, bevisligen underrättas. Synemännen skola till skogsvårdsstyrelsen
avgiva redogörelse med förslag till de åtgärder, som för markens
återställande i skogbärande skick må finnas nödiga. Stanna synemännen
i olika meningar, varde de särskilda meningarna skogsvårdsstyrelsen
meddelade. Sedan undersökning hållits, söke styrelsen ånyo få till stånd
överenskommelse, som ovan sagts.
30 §.
1 mom. Den, som med skogsvårdsstyrelsens slutliga beslut i ärende, varom
i 4, 5, 8, 17, 19, 21, 21 a eller 23 § sägs, icke åtnöjes, äger att däröver anföra
besvär hos skogsstyrelsen. I fall, som i 8 eller 17 § avses, vare rätten till
sådan klagan ej till viss tid inskränkt, men skola i andra fall besvären, vid
1 Senaste lydelse av 30 § se 1937:151.
Kungl. Maj:ts proposition nr 94.
3
talans förlust, vara ingivna sist innan klockan tolv å trettionde dagen efter
det klaganden av beslutet erhållit del; och skall underrättelse därom i beslutet
meddelas.
2 mom. över skogsstyrelsens beslut må klagan föras hos Konungen genom
besvär, som skola ingivas till jordbruksdepartementet före klockan tolv å
trettionde dagen från den dag klaganden erhöll del av samma beslut. Sådan
klagan må jämväl föras av skogsvårdsstyrelse, där skogsstyrelsen ändrat eller
upphävt skogsvårdsstyrelsens beslut.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1941; dock att talan mot beslut, som
tidigare meddelats av länsstyrelse eller av skogsvårdsstyrelse såvitt angår
ärende, varom i 4, 5, 19, 21, 21 a och 23 §§ förmäles, skall föras enligt
bestämmelserna i äldre lag.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 94.
Förslag
till
Lag angående ändrad lydelse av 18 och 28 §§ lagen den 10 juni
1932 (nr 180) om vård av vissa skogar inom Västerbottens och
Norrbottens läns lappmarker med flera områden.
Härigenom förordnas, att 18 och 28 §§ lagen den 10 juni 1932 om vård av
vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker med flera
områden skola erhålla följande ändrade lydelse:
18 §.
Finner skogsvårdsstyrelsen---avfattas skriftligen.
Varder ej sålunda överenskommelse träffad, må skogsvårdsstyrelsen, där
den ej finner saken omedelbart böra stämmas till domstol, hos skogsstyrelsen
påkalla undersökning av avverkningsområdet. Skogsstyrelsen förordnar
i anledning härav sakkunnig person att med biträde av två ojäviga gode
män, vilka av förrättningsmannen utses bland dem, som äro ägodelningsnämndemän
eller gode män vid lantmäteriförrättningar eller ledamöter av
häradsnämnd, å stället undersöka förhållandet. Örn tiden för förrättningen
skola genom förrättningsmannens försorg skogsvårdsstyrelsen och fastighetens
ägare ävensom annan, som kan vara ansvarig för kostnaderna för återväxtåtgärderna,
bevisligen underrättas. Synemännen skola till skogsvårdsstyrelsen
avgiva redogörelse med förslag till de åtgärder, som för markens återställande
i skogbärande skick må finnas nödiga. Stanna synemännen i olika
meningar, varde de särskilda meningarna skogsvårdsstyrelsen meddelade. Sedan
undersökning hållits, söke styrelsen ånyo få till stånd överenskommelse,
som ovan sagts.
Kan ej--— vara fullgjort.
28 §.
1 mom. Är någon missnöjd med beslut, som enligt denna lag meddelats
av skogsvårdsstyrelsen, åge han däröver anföra besvär hos skogsstyrelsen.
I fall, som i 13 § avses, vare rätten till sådan klagan ej till viss tid inskränkt.
I andra fall skola besvären, vid talans förlust, vara ingivna före klockan
tolv å trettionde dagen efter det klaganden av beslutet erhållit del. Underrättelse
härom skall i beslutet meddelas.
Kungl. Majlis proposition nr 94.
5
2 mom. Över skogsstyrelsens beslut må klagan föras hos Konungen genom
besvär, som skola ingivas till jordbruksdepartementet före klockan tolv
å trettionde dagen från den dag klaganden erhöll del av samma beslut. Sådan
klagan må jämväl föras av skogsvårdsstyrelse, där skogsstyrelsen ändrat
eller upphävt skogsvårdsstyrelsens beslut.
Denna lag träder i kraft den 1 juli. 1941; dock att talan mot beslut,
som tidigare meddelats av länsstyrelse eller av skogsvårdsstyrelse såvitt angår
andra ärenden än sådana, som avses i 13 §, skall föras enligt bestämmelserna
i äldre lag.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 94.
Förslag
till
Förordning angående skogs vårdsstyrelser.
Härigenom förordnas som följer:
1 §■
Skogsvårdsstyrelse, som jämlikt skogsvårdslagen skall finnas för uppsikt
över lagens efterlevnad, skall bestå inom vart och ett av Västerbottens och
Norrbottens läns landstingsområden av fem samt inom annat landstingsområde
med endast ett hushållningssällskap av tre i skogsbruk förfarna och
med skogsförhållandena i orten väl förtrogna män, utsedda för tre år i
sänder, en såsom ordförande av Kungl. Majit samt de övriga till halva
antalet av landstinget och halva antalet av hushållningssällskapet. Finnes
inom landstingsområde mera än ett hushållningssällskap, utses för varje
hushållningssällskap en ledamot samt av landstinget så många ledamöter,
som hushållningssällskapen äro. För envar av ordföranden och övriga ledamöter
i skogsvårdsstyrelsen skall för samma tid och på enahanda sätt, som
gäller i fråga om dessa, utses en suppleant.
Sammanfaller landstingsområde icke med verksamhetsområdet för ett
eller flera hushållningssällskap, förordnar Kungl. Majit, med iakttagande,
i den mån sådant kan ske, av ovan stadgade grunder, huru med utseende
av ledamöter i skogsvårdsstyrelse och suppleanter för dem skall förfaras.
2 §•
Hos skogsvårdsstyrelse skall såsom biträde (länsjägmästare) vara anställd
en skogligt bildad man, vilken avlagt fullständig avgångsexamen från skogsinstitutets
högre kurs eller skogshögskolans jägmästarekurs. Dock må i
särskilt fall till länsjägmästare antagas den, som avlagt avgångsexamen från
skogsinstitutets lägre kurs eller skogshögskolans forstmästarekurs.
Skogsvårdsstyrelse må därjämte i mån av behov anställa skogligt utbildade
tillsyningsmän (länsskogvaktare) ävensom övrig erforderlig personal.
över skogsvårdsstyrelses beslut i fråga örn tillsättande av befattning hos
styrelsen må klagan föras hos Kungl. Majit inom tjugu dagar efter den då
beslutet tillkännagivits genom anslag i styrelsens lokal.
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 94.
3 §.
För besluts fattande inom skogsvårdsstyrelse fordras, att densamma skall
vara fulltalig. Äro vid omröstning inom styrelsen meningarna delade, skall
den mening gälla, varom de flesta förenat sig; äro rösterna för olika meningar
lika delade, gäller den mening, som biträdes av ordföranden.
4 §•
Skogsvårdsstyrelsen skall hava till uppgift att befrämja och understödja
den enskilda skogshushållningen samt verka för att skogsvårdsarbetet bedrives
på ett planmässigt sätt inom styrelsens verksamhetsområde, så ock
att utöva den uppsikt och vidtaga de åtgärder, som jämlikt gällande skogsvårds-
och andra författningar ankomma på styrelsen.
Styrelsen har att till fullgörande av sin uppgift
verka för utbredande av kunskap om skogsskötseln och landets skogsbruk
genom anordnande eller understödjande av kurser, föreläsningar, studiefärder
eller annan undervisnings- eller upplysningsverksamhet;
lämna sakkunnigt biträde vid planläggning av skogsbrukets drift samt vid
skogens vård och skötsel i övrigt;
stödja sammanslutningar av skogsägare i deras verksamhet för skogsvårdens
befrämjande;
bevilja bidrag till utförande av skogsvårdsfrämjande åtgärder;
medverka till genomförandet av åtgärder i syfte att bekämpa skogseld;
samt
vidtaga i övrigt påkallade åtgärder till befordrande av en förbättrad skogshushållning.
Skogsvårdsstyrelsen skall tillika
förvalta de medel, som genom skogsvårdsavgift eller eljest inflyta till
skogsvårdskassan;
antaga och med omhänderhavda medel avlöna den i 2 § omförmälda personalen
samt utfärda instruktioner för denna;
tillhandagå skogsstyrelsen med de upplysningar och det biträde, som av
skogsstyrelsen påkallas och som ligga inom området för skogsvårdsstyrelsens
verksamhet; samt
fastställa visst stämpelmärke att användas vid utsyningar och andra förrättningar,
som verkställas av styrelsens personal, samt på lämpligt sätt
bringa detta märke till allmän kännedom.
Skogsvårdsstyrelsen skall äga föreskriva de villkor, under vilka styrelsen
lämnar biträde vid planläggning av skogsbrukets drift eller vid skogens vård
och skötsel i övrigt, i den mån sådant biträde icke enligt gällande bestämmelser
skall lämnas kostnadsfritt.
Vid fullgörande av sin uppgift har skogsvårdsstyrelsen att ställa sig till
efterrättelse vad i övrigt finnes föreskrivet i författningar och det reglemente,
som Kungl. Maj:t efter styrelsens förslag fastställer.
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 94.
5 §•
För att medverka vid utförandet av skogsvårdsstyrelse enligt 4 § första och
andra styckena tillkommande uppgifter skall inom kommun, som så önskar
eller där skogsvårdsstyrelsen så påfordrar, tillsättas en skogsvårdskommitté
av minst tre personer, vilka för en tid av tre år utses, en av skogsvårdsstyrelsen
samt de övriga av kommunalstämman enligt den grund, som för utseende
av gode män vid laga skifte är stadgad.
Skogsvårdskommitté vare skyldig att efter instruktion, som av skogsvårdsstyrelsen
fastställes, lämna de meddelanden och uppgifter rörande skogsvården,
som av styrelsen begäras, ävensom att i övrigt inom kommunen tillhandagå
styrelsen vid utövandet av dess verksamhet.
6 §•
De i skogsvårdskassan inflytande medel må ej användas för andra skogar
än dem, som stå under skogsvårdsstyrelsens tillsyn, eller för andra uppgifter
än sådana, som enligt denna förordning eller eljest gällande bestämmelser
tillhöra området för skogsvårdsstyrelses verksamhet.
Skogsvårdsstyrelse vare berättigad att för sagda medel inköpa fastighet,
som är till gagn för styrelsens verksamhet. Avtal örn sådant köp må dock
ej av skogsvårdsstyrelse slutas utan medgivande av Kungl. Majit eller utan
förbehåll om sådant medgivande.
Skogsvårdsstyrelse skall årligen inom tid, som Kungl. Maj :t bestämmer, till
skogsstyrelsen inkomma med uppgift och förslag rörande de anslag av allmänna
medel, som under nästföljande budgetår äro erforderliga för fullgörande
av skogsvårdsstyrelsens verksamhet.
7 §•
Ordförande och övriga ledamöter i skogsvårdsstyrelse skola av skogsvårdskassan
erhålla resekostnads- och traktamentsersättning vid resor, som föranledas
av deras uppdrag, enligt klass I B i gällande resereglemente.
De i 8 § omförmälda revisorer skola erhålla ersättning ur skogsvårdskassan
enligt de grunder Kungl. Majit bestämmer.
8 §•
Skogsvårdsstyrelse åligger att före april månads utgång varje år till skogsstyrelsen
avgiva redovisning för sin förvaltning under näst föregående kalenderår.
Vid denna redovisning skall vara fogad en kortfattad framställning
angående de under skogsvårdsstyrelsens tillsyn stående skogarnas tillstånd
och skötsel. Denna redovisning och framställning skall vara avfattad enligt
grunder och i uppställning, varom skogsstyrelsen äger meddela föreskrifter.
Skogsvårdsstyrelses förvaltning och redovisning skola granskas av revisorer,
utsedda för ett år i sänder, en av Kungl. Majit och de övriga till antal
och enligt de grunder, som örn ledamöter i skogsvårdsstyrelsen är föreskrivet,
dock att inom Västerbottens och Norrbottens län varje landsting och hus
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 94-
9
hållningssällskap skall äga att utse endast en revisor. Revisionsberättelsen,
i vilken ansvarsfrihet för styrelsen skall till- eller avstyrkas, skall tillika med
nämnda framställning angående skogarnas tillstånd och skötsel till trycket
befordras samt dels utdelas bland ledamöterna i landstinget och vederbörande
hushållningssällskaps förvaltningsutskott samt bland sällskapets lantbruksombud
minst en månad före landstingets nästa lagtima sammanträde,
dels ock samtidigt insändas till Kungl. Majit och skogsstyrelsen.
På landstinget och hushållningssällskapet ankommer att för dess del bevilja
eller vägra skogsvårdsstyrelsen ansvarsfrihet för styrelsens förvaltning
under det år, revisionsberättelsen omfattar. Finner Kungl. Majit ansvarsfrihet
icke böra beviljas skogsvårdsstyrelse, förordnar Kungl. Majit om vidtagande
av därav påkallade åtgärder.
9 §•
Ordförande och övriga ledamöter i skogsvårdsstyrelse så ock skogsvårdsstyrelses
tjänstemän vare i utövningen av sina befattningar underkastade det
ansvar och den påföljd, som i allmän lag stadgas om statens ämbets- och
tjänstemän.
För de medel, som skogsvårdsstyrelse haft under sin förvaltning, ansvara
styrelsens ordförande och övriga ledamöter gemensamt. Denna ansvarighet
fortfar, till dess förvaltningen blivit efter ty i 8 § sägs eller, om klander anställes,
av vederbörlig domstol godkänd, eller ock till dess natt och år efter
räkenskapens avlämnande förflutit, utan att klander i laga ordning blivit
anställt.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1941, fran och med vilken dag
förordningen den 15 juni 1923 (nr 213) angående skogsvårdsstyrelser skall
upphöra att gälla.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Drottningholms slott
den 31 januari 1941.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorf, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför
efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och finansdepartementen:
I
årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min hemställan under
punkt 177 i nionde huvudtiteln föreslagit riksdagen att i avbidan på särskild
proposition i ämnet till Skogsvård m. m.: Skogsstyrelsen för budgetåret
1941/42 beräkna ett förslagsanslag av 80,000 kronor.
Jag torde nu ånyo få upptaga denna fråga samt vissa därmed sammanhängande
spörsmål dels om ändrade bestämmelser för skogsvårdsstyrelserna,
dels ock angående ändringar i skogsvårdslagen och lagen örn vård av vissa
skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker med flera
områden.
Genom beslut den 23 juli 1936 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för jordbruksdepartementet
att tillkalla en utredningsman för att i enlighet med i
statsrådsprotokollet angivna riktlinjer verkställa utredning och avgiva förslag
rörande skogsbrukets ekonomiska läge och de åtgärder, som kunde
vidtagas för att höja dess bärkraft, ävensom högst sju sakkunniga personer
att med utredningsmannen deltaga i överläggningar i ämnet. Den 3 oktober
1936 erhöll departementschefen Kungl. Maj:ts bemyndigande att förordna
ytterligare en utredningsman i berörda ärende. Med stöd härav tillkallades
såsom utredningsmän numera statssekreteraren i folkhushållningsdepartementet
N. A. E. Malmfors och ledamoten av riksdagens andra kammare
hemmansägaren G. Strindlund samt som sakkunniga ordföranden i skogsägareföreningamas
riksförbund ryttmästaren N. R. Berg, juris doktorn G.
Hedlund, direktören i Munksunds aktiebolag jägmästaren B. Holmbäck,
landstingsmannen länsskogvaktaren J. V. Jansén, ledamoten av riksdagens
första kammare redaktören II. Sten och direktören i aktiebolaget Iggesunds
bruk civilingenjören G. Sundblad.
Med skrivelser den 25 och 26 november 1938 har utredningen, vilken antagit
benämningen 1936 års skogsutredning, avlämnat två betänkanden, in
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 94.
11
nefattande det ena förberedande undersökningar och uttalanden rörande åtgärder
för främjande av en ändamålsenlig virkesproduktion och det andra
förslag till åtgärder i ämnet (stat. off. utr. 1938: 53 och 58). över betänkandena
ha yttranden avgivits av statskontoret, kommerskollegium, domänstyrelsen,
styrelsen för skogshögskolan och statens skogsförsöksantalt, fullmäktige
i riksgäldskontoret, allmänna civilförvaltningens lönenämnd, centralrådet
för skogs vårdsstyrelsernas förbund jämte samtliga skogsvårdsstyrelser
i riket, ingenjörsvetenskapsakademien, landsorganisationen i Sverige, svenska
skogs- och flottningsarbetarförbundet, Sveriges kommunaltjänstemannaförbund,
riksförbundet landsbygdens folk, Sveriges skogsägareförbund, Sveriges
skogsägareföreningars riksförbund, skogssällskapet, Sveriges lantbruksförbund,
handelskamrarna i Karlstad, Örebro, Gävle, Sundsvall och Luleå,
svenska trävaruexportföreningen samt svenska cellulosaföreningen.
I utredningens betänkande 1938: 58 har framlagts förslag, bland annat,
dels angående vissa ändringar i bestämmelserna om skogsvårdsstyrelserna
samt i skogsvårdslagen med flera författningar, dels ock rörande inrättande
av ett centralt statligt organ för handläggande av frågor rörande skogsvården
å de enskilda skogarna m. m.
Historik och gällande bestämmelser.
Redan under förarbetena till 1903 års lag angående vård av enskildas skogar
uttalades, att verkningarna av denna i väsentlig mån komme att bliva
beroende av att den myndighet, åt vilken övervakandet av lagens efterlevnad
anförtroddes, kunde vinna skogsägarnas förtroende samt hos dem väcka
intresse för skogens rätta vård och handhavande. Statsmakterna trodde sig
bäst kunna nå detta syfte genom inrättande av lokala, med ortens förhållanden
och befolkning väl förtrogna organ, skogsvårdsstyrelser, åt vilka lämnades
en förhållandevis självständig och av lagstiftningen obeskuren befogenhet
att utöva tillsyn över efterlevandet av den nya lagen och att samtidigt
verka för skogsvårdens och skogsvårdsintressets höjande.
Skogsvårdsstyrelsernas organisation och verksamhet regleras för närvarande
i skogsvårdslagen den 15 juni 1923 (nr 212) samt förordningen av
samma dag (nr 213) angående skogsvårdsstyrelser. För skogsvårdsstyrelserna
äro bestämmelser meddelade jämväl i andra författningar, bland annat
lagen den 10 juni 1932 (nr 180) örn vård av vissa skogar inom Västerbottens
och Norrbottens läns lappmarker m. fl. områden. Skogsvårdslagen föreskriver,
att inom varje landstingsområde skall finnas en skogsvårdsstyrelse.
Jämlikt berörda förordning gäller beträffande skogsvårdsstyrelses sammansättning
m. m. i huvudsak följande.
Skogsvårdsstyrelse skall bestå inom vart och eli av Västerbottens och
Norrbottens läns landstingsområden av feni samt inom annat landstingsområde
av tre nied skogsförhållandena i orten förtrogna män, utsedda för tre
år i sänder, en såsom ordförande av Kungl. Maj:t samt de övriga till halva
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 94.
antalet av landstinget och halva antalet av hushållningssällskapet. Finnes
inom landstingsområde mera än ett hushållningssällskap, utses dock för varje
sällskap en ledamot samt av landstinget så många ledamöter, som hushållningssällskapen
äro. Suppleanter till lika antal som ledamöterna skola
utses för samma tid och på enahanda sätt som dessa; detta gäller dock ej
ordförande. Därest landstingsområde ej sammanfaller med verksamhetsområdet
för ett eller flera hushållningssällskap, förordnar Kungl. Maj:t, med
iakttagande, i den mån sådant kan ske, av förut nämnda grunder, huru med
utseende av ledamöter i skogsvårdsstyrelse och suppleanter för dem skall
förfaras.
Hos skogsvårdsstyrelse skall vara anställd länsjägmästare. Styrelse äger
därjämte att anställa den personal, som i övrigt erfordras för verksamhetens
utövande.
För besluts fattande inom skogsvårdsstyrelse fordras, att densamma skall
vara fulltalig. Vid förfall för den av Kungl. Majit utsedde ordföranden inträder
såsom ordförande den i styrelsen äldste ledamoten eller, där de äro
samtidigt till ledamöter valda, den till levnadsåren äldste, samt i dennes
ställe den för honom utsedde suppleanten. Äro vid omröstning meningarna
delade, blir den mening gällande, varom de flesta förenat sig; äro rösterna
för olika meningar lika delade, gäller den mening, som biträdes av ordföranden.
Vid fullgörande av sin uppgift har skogsvårdsstyrelse att ställa sig till
efterrättelse det reglemente, som Kungl. Majit efter styrelsens förslag samt
landstingets och hushållningssällskapets hörande fastställer.
Skogsvårdsstyrelses förvaltning och den däröver avgivna redovisningen
skola granskas av revisorer, vilka årligen utses en av Kungl. Majit och de
övriga till antal och enligt de grunder, som föreskrives örn ledamöter i skogsvårdsstyrelsen.
På landstinget och hushållningssällskapet ankommer att för
deras del bevilja eller vägra skogsvårdsstyrelsen ansvarsfrihet för styrelsens
förvaltning under det år, revisionsberättelsen omfattar. Finner Kungl. Majit
ansvarsfrihet icke böra beviljas skogsvårdsstyrelse, förordnar Kungl. Majit
om vidtagande av därav påkallade åtgärder.
Ordförande och övriga ledamöter i skogsvårdsstyrelse ävensom revisorerna
äro oavlönade men äga för varje sammanträde ävensom för de resor, som
av deras uppdrag föranledas, ur skogsvårdskassan erhålla ersättning enligt
gällande resereglemente. Genom Kungl. Majits brev den 29 oktober 1926 ha
bestämmelser meddelats angående tillämpningen av resereglementet å nämnda
funktionärer. Därvid har stadgats att till ordförande skall utgå ersättning
enligt rese- och traktamentsklassen I B samt åt övriga enligt klassen
II C i resereglementet. Såväl styrelseledamöterna som tjänstemännen äro i
utövningen av sina befattningar underkastade det ansvar och den påföljd,
som i allmän lag stadgas om statens ämbets- och tjänstemän. För de medel,
som skogsvårdsstyrelse haft under sin förvaltning, ansvara styrelsens ordförande
och övriga ledamöter gemensamt.
Kungl. Maj:ts proposition nr 94.
13
I belänkandet ha lämnats vissa statistiska uppgifter rörande skogsvårdsstyrelsernas
personal och arbetsbörda. Enligt dessa uppgifter voro 1937 hos
styrelserna årsanställda 82 länsjägmästare och därmed jämförbara tjänstemän
och 287 länsskogvaktare. Härtill kom en betydande tillfällig förrättningspersonal
under sommarhalvårets högsäsong. Denna personal omfattade
1937 1,204 personer. Nämnda år hade skogsvårdsstyrelserna meddelat 305
avverkningsförbud och anhängiggjort 49 rättegångar. Skogsvårdsstyrelserna
hade 1937 uppsikt över 16,945,200 hektar produktiv skogsmark, vilket motsvarade
74.8 procent av landets samtliga skogar. I övrigt hänvisas rörande
de statistiska uppgifterna till betänkandet sid. 246—251.
Sedan år 1925 äro skogsvårdsstyrelserna sammanslutna till ett förbund,
skogsvårdsstyrelsernas förbund. Stadgar härför ha av Kungl. Majit fastställts
genom beslut den 14 augusti 1925. Förbundets uppgift angives i stadgarna
sålunda:
att bevaka och främja skogsvårdsstyrelsernas gemensamma intressen och
att i sådant syfte göra erforderliga framställningar;
att verka för erforderlig enhetlighet i tillämpningen av lagar och författningar,
som angå vården av enskildas skogar, och att för sådant ändamål
verkställa nödiga utredningar samt vidtaga erforderliga åtgärder;
att åstadkomma samverkan mellan skogsvårdsstyrelserna för att tillgodose
landets och den skogsägande allmänhetens anspråk på god och ändamålsenlig
skogsvård;
att upprätta statistik över den enskilda skogsvården; samt
att avgiva yttranden och verkställa utredningar i ärenden, som röra skogsvårdsstyrelserna
och deras verksamhet och som av Kungl. Majit eller andra
myndigheter till förbundet för sådant ändamål överlämnas.
Förbundet företrädes av ett centralråd, bestående av åtta ledamöter. För
val av dessa, vilket skall ske å ordinarie förbundsstämma, fördelas till förbundet
anslutna skogsvårdsstyrelser i åtta grupper:
Grupp 1: skogsvårdsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands och
Gotlands läns landstingsområden;
» 2: skogsvårdsstyrelserna i Östergötlands och Jönköpings läns samt
Kalmar läns norra landstingsområden;
» 3: skogsvårdsstyrelserna i Kronobergs läns, Kalmar läns södra samt
Blekinge, Kristianstads och Malmöhus läns landstingsområden;
» 4: skogsvårdsstyrelserna i Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs
och Skaraborgs läns landstingsområden;
» 5: skogsvårdsstyrelserna i Värmlands, örebro och Västmanlands läns
landstingsområden;
» 6: skogsvårdsstyrelserna i Kopparbergs och Gävleborgs läns lands
tingsområden;
»
7: skogsvårdsstyrelserna i Västernorrlands och Jämtlands läns lands
tingsområden;
samt
» 8: skogsvårdsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens läns lands
tingsområden.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 94.
Av varje sådan grupp utses bland medlemmarna av till gruppen hörande
skogsvårdsstyrelser en ledamot och en suppleant i centralrådet.
Förutom nu nämnda åtta ledamöter äger Kungl. Majit utse en ledamot i
centralrådet jämte en suppleant för denne. Vid ordinarie förbundsstämma
utses vidare två länsjägmästare jämte två suppleanter, även dessa länsjägmästare,
med uppgift att närvara vid centralrådets sammanträden och deltaga
i dess överläggningar.
Centralrådet utser inom sig ordförande och vice ordförande samt antager
och entledigar sekreterare samt annan erforderlig personal. Centralrådet utser
jämväl inom sig ett arbetsutskott med det antal ledamöter och med de
uppgifter, förbundsstämman beslutar. Av Kungl. Majit utsedd ledamot i
centralrådet är självskriven ledamot av arbetsutskottet. Att närvara vid arbetsutskottets
sammanträden och deltaga i dess överläggningar utser centralrådet
en av de länsjägmästare, som äro bisittare i centralrådet.
I den mån förbundets beslutanderätt ej tillkommer centralrådet skall den
utövas av förbundsstämman. Till ordinarie stämma sammanträder förbundet
en gång vart tredje år å tid och plats, som av centralrådet bestämmes.
Extra stämma skall hållas, därest beslut därom fattas vid ordinarie stämma
eller då centralrådet finner extra stämma behövlig eller mer än halva antalet
förbundsmedlemmar därom hos centralrådet gör skriftlig framställning. Varje
vid stämma närvarande ledamot i till förbundet ansluten skogsvårdsstyrelse
och hos sådan styrelse anställd länsjägmästare samt av Kungl. Majit
utsedd ledamot i centralrådet äga deltaga i överläggningarna. Vid förbundsstämma
äger varje till förbundet ansluten skogsvårdsstyrelse en röst. Denna
rösträtt utövas av den eller de medlemmar av styrelsen, som äro närvarande
vid stämman. Äro flera medlemmar närvarande, fördelas styrelsens rösträtt
lika mellan dem. Förutom ovannämnda val samt övriga stadgeenliga
ärenden bär förbundsstämman att till behandling upptaga sådana ärenden,
som hänskjutas dit av centralrådet eller som i form av motioner väckas av
till förbundet anslutna skogsvårdsstyrelser, medlem av sådan styrelse, hos
dylik styrelse anställd länsjägmästare eller av Kungl. Majit utsedd ledamot i
centralrådet.
I den mån icke medel i annan ordning ställas till förfogande, skola de
för förbundet gemensamma utgifterna bestridas genom utdebitering å samtliga
till förbundet anslutna skogsvårdsstyrelser i förhållande till varje styrelses
inkomster i skogsvårdsavgifter samt anslag från stat, landsting och hushållningssällskap
under året närmast före utdebiteringen.
Centralrådet äger befogenhet att från skogsvårdsstyrelse, som är ansluten
till förbundet, infordra sådana för förbundets verksamhet erforderliga upplysningar,
som tillhöra skogsvårdsstyrelses arbetsområde.
Som av det sagda framgår föreligger formellt ingen skyldighet för skogsvårdsstyrelse
att vara ansluten till förbundet. Samtliga skogsvårdsstyrelser
ha dock sedan dess bildande tillhört detsamma.
Till belysande av den av centralrådet bedrivna verksamhetens utveckling
kan exempelvis anföras, att antalet av centralrådet expedierade fram
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 94.
15
ställningar och remissvar till Kungl. Majit, departementschefer och riksdagsutskott
utgjorde under perioden 1925—1927 44, 1928—1930 103, 1931—1933
154 och 1934—1936 245 samt under år 1937 närmare 90. Antalet övriga
utgående skrivelser har under de sistförflutna sex å sju åren nästan fördubblats
eller stigit från cirka 1,400 till cirka 2,200 för år. Inom centralrådet
har ett flertal kommittéer och kommissioner arbetat med utredning av
mer eller mindre omfattande specialfrågor.
Centralrådets fasta personal har under de senaste åren utgjorts av en
sekreterare, en biträdande sekreterare samt ett skrivbiträde. För närvarande
är sekreteraren hos centralrådet tjänstledig för fullgörande av offentligt
uppdrag. Såsom sekreterare tjänstgör under tiden nyssnämnde biträdande
sekreterare. Utgiftsstaten har för budgetåret 1939/40 balanserat å 45,000
kronor och beräknas för budgetåret 1940/41 belöpa å 49,000 kronor. Såsom
bidrag till förbundet bar å riksstaten uppförts ett särskilt anslag alltsedan
budgetåret 1926/27. För budgetåret 1940/41 utgår anslaget med 39,000 kronor.
Återstoden av utgifterna bestridas genom tillskott från skogsvårdsstyrelserna.
Här torde erinras, att frågan om inrättande av en central skoglig förvaltningsmyndighet
upptagits i motioner vid 1935 års riksdag (I: 266, 273 och
II: 453, 458). Jordbruksutskottet uttalade i sitt utlåtande (nr 80) i anledning
av motionerna, att utskottet — ehuru vissa betänkligheter kunde hysas
i frågan — icke kunde i det då för handen varande läget fatta ståndpunkt
till frågan men förutsatte, att denna skulle göras till föremål för särskild undersökning
i samband med en av utskottet tillstyrkt undersökning rörande
skogsbrukets ekonomiska läge. Riksdagen beslöt skrivelser med begäran om
den föreslagna utredningen.
1936 års skogsutrednings förslag.
Beträffande skogsvårdsstyrelserna innefattar utredningens betänkande icke
några mera genomgripande ändringsförslag. Utredningen anser, att liksom hittills
skogsvårdsstyrelserna skola utgöra å ena sidan allmänna myndigheter
för tillvaratagande av särskilda statsintressen och å andra sidan hjälporgan
till den enskilde skogsägarens tjänst med uppgift att stimulera och biträda
samt i viss utsträckning även leda skogsägarna och deras organisationer i arbetet
för åstadkommande av en förbättrad virkesproduktion. I det förra hänseendet
bör det enligt utredningens mening ankomma på skogsvårdsstyrelserna,
bland annat, alt handha tillsynen över skogsvårdslagarnas efterlevnad,
uppgöra planer för och i anslutning därtill leda det statsunderstödda
skogsvårdsarbetet inom sina distrikt samt vidtaga åtgärder i syfte att förstärka
det gemensamma skyddet mot brand och annan skadegörelse i skogarna.
Till de uppgifter, vilka böra åligga styrelserna såsom skogsägarnas
hjälporgan, torde särskilt böra böra bedrivandet av undervisning och upplysning
samt utövandet av biträdesverksamliet.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 94.
Någon mera omfattande ändring i skogsvårdsstyrelsernas sammansättning
har icke föreslagits. För närvarande utser såsom förut nämnts Kungl.
Majit ordföranden samt landsting och hushållningssällskap lika antal ledamöter.
Utredningen har emellertid föreslagit, att i de områden, där sammanslutning
av skogsägare finnes, som kan anses nöjaktigt företräda skogsägarnas
intressen inom området, Kungl. Majit skall äga förordna att den
hushållningssällskapet tillkommande valrätten skall utövas av sammanslutningen.
Meddelas dylikt förordnande, bör hushållningssällskapets övriga
uppgifter i fråga örn skogsvårdsstyrelserna, såsom beträffande utseende av
revisorer, beviljande av ansvarsfrihet m. m., jämväl övertagas av sammanslutningen.
Finnes inom skogsvårdsstyrelses område mer än en sådan sammanslutning,
bör Kungl. Majit äga förordna, att de hushållningssällskapet
tillkommande befogenheterna skola utövas av föreningarna gemensamt. Enligt
utredningens förslag bör suppleant även utses för ordföranden i skogsvårdsstyrelsen.
Särskilt har av utredningen betonats, att ledamöterna böra
vara med skogsförhållandena i orten väl förtrogna samt i övrigt äga den
sakkunskap, utan tjänstemannabetoning, som uppdraget kräver. Utredningen
har med hänsyn härtill ansett sig böra föreslå, att skogsvårdsstyrelseledamöterna
skola vara i skogsbruk förfarna.
Utredningen har vidare varit av den uppfattningen, att skogsvårdsstyrelserna
alltjämt böra äga utse sina tjänstemän själva. Enligt utredningens mening
bör någon besvärsrätt hos statlig myndighet icke förefinnas vid tjänstetillsättningarna.
I fråga örn länsjägmästare har utredningen emellertid ansett
böra gälla, att dylik tjänsteman skall ha förklarats kompetent till befattningen.
Utredningen har föreslagit, att ledamöterna i skogsvårdsstyrelse, med hänsyn
till de omfattande och betydelsefulla uppgifter, som åvila dem, samt
uppdragets arbetskrävande och i övrigt fordrande natur, skola erhålla arvode
för uppdraget. Arvodet har av utredningen ansetts böra utgå med 18 kronor
för sammanträdesdag till ordföranden och 12 kronor till annan ledamot.
Resekostnads- och traktamentsersättning bör till alla ledamöterna utgå efter
klass I B i resereglementet. Enligt utredningens förslag böra revisorerna erhålla
ersättning för sitt uppdrag jämlikt grunder, som Kungl. Maj :t bestämmer.
En av de sakkunniga inom utredningen länsskogvaktaren J. V. Jansén
har i ett särskilt yttrande till betänkandet hemställt, att länsskogvaktartiteln
måtte utbytas mot titeln skogskonsulent.
Rörande utredningens motivering till förslaget angående skogsvårdsstyrelsernas
organisation hänvisas till betänkandet (sid. 259—262).
Utredningens förslag innebär vidare såsom inledningsvis berörts även inrättande
av ett statligt centralorgan för det enskilda skogsbruket. Den föreslagna
centralmyndigheten har av utredningen förslagsvis benämnts statens
skogsstyrelse. Rörande skogsstyrelsens organisation har utredningen
anfört i huvudsak följande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 94.
17
Styrelsen bör bestå av en av Kungl. Majit förordnad chef, med titeln överdirektör,
samt tio ledamöter, därav två böra utses av Kungl. Majit och åtta
av skogsvårdsstyrelserna. Ledamöterna böra förordnas för en tid av tre år.
Av de två av Kungl. Majit utsedda ledamöterna skall en ha juridisk eller
administrativ sakkunskap. Beträffande den andre av ifrågavarande ledamöter
har utredningen förutsatt, att han skall väljas under hänsynstagande till
att i skogsstyrelsen blir företrädd speciell sakkännedom i fråga om det med
jordbruk förenade mindre skogsbruket. För de av skogsvårdsstyrelserna
valda ledamöterna utses lika antal suppleanter. Överdirektören skall vara
ordförande vid styrelsens sammanträden.
För val av ledamöter i styrelsen föreslås, att skogsvårdsstyrelserna fördelas
i grupper. Den vid valförrättningar i fråga om centralrådet för närvarande
använda gruppindelningen har för ifrågavarande ändamål ansetts böra
bibehållas. Tillvägagångssättet vid valet har utformats sålunda. Varje grupp
äger utse en ledamot och en suppleant i statens skogsstyrelse. Inom varje
grupp har en var skogsvårdsstyrelse en röst. Valet avgöres genom enkel röstövervikt.
Vid lika röstetal skiljer lotten. Val skall ske när Kungl. Majit därom
förordnar och tillgå sålunda, att varje skogsvårdsstyrelse till Kungl.
Majit insänder uppgift å de personer, som styrelsen önskar utse till ledamot
och suppleant. För de valda ledamöterna och suppleanterna utfärdar Kungl.
Majit förordnande.
Enligt 15 § i skogsvårdsstyrelsernas förbunds nuvarande stadgar skall
förbundsstämman utse tvenne länsjägmästare, jämte två suppleanter, att såsom
bisittare närvara vid centralrådets sammanträden och deltaga i dess
överläggningar samt med skyldighet att, därest centralrådet fattar beslut, vilket
strider mot länsjägmästarnas åsikt, låta till protokollet anteckna sin
skiljaktiga mening. Denna anordning har utredningen icke ansett böra bibehållas.
Arbetet inom styrelsen har utredningen med hänsyn till styrelsens storlek
ansett böra uppdelas på följande sätt. Handläggandet av de på skogsstyrelsen
ankommande ärendena fördelas mellan dels styrelsen i sin helhet,
dels överdirektören, dels ock en för befattningstagandet med vissa frågor
bildad delegation, bestående av överdirektören samt de två av Kungl. Majit
utsedda ledamöterna ävensom ytterligare två ledamöter. De senare, varav
en skall representera Norrland och Dalarna samt en landet söder därom,
väljas av skogsvårdsstyrelsernas åtta styrelseledamöter inom sin krets. Mellan
de tre beslutande instanserna har utredningen föreslagit att arbetsområdet
uppdelas enligt följande normer.
Skogsstyrelsen i sin helhet meddelar beslut angående: förslag rörande
anslagsäskanden; statens skogsstyrelses och skogsvårdsstyrelsernas organisation
berörande ärenden av principiell eller eljest av mera väsentlig betydelse;
sådant ärende i övrigt, som överdirektören eller nämnda delegation
prövar skäligt hänskjuta till avgörande av styrelsen i sin helhet. Av delegationen
avgöras: frågor örn utfärdande av ny författning eller förklaring,
ändring eller upphävande av gällande författning; frågor angående arbets
Bihang
lill riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 94. 2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 94.
ordning och tjänsteföreskrifter beträffande statens skogsstyrelse eller under
dess inseende ställda institutioner och befattningshavare; frågor om tillsättande
av tjänst, anställande av personal eller kompetensförklaring för sådan;
ekonomiska frågor av större vikt, som icke ankomma på styrelsen i dess
helhet; frågor örn ersättning till extrapersonal; frågor angående besvär över
statens skogsstyrelses eller skogsvårdsstyrelses åtgärd eller beslut; viktigare
frågor, i vilka framställning eller utlåtande skall avgivas till Kungl. Maj:t
ävensom andra ärenden av mera allmän eller väsentlig betydelse; ärenden
angående ansvar å befattningshavare för fel och försummelser i tjänsten;
samt sådant ärende i övrigt, som överdirektören finner skäl göra till föremål
för handläggning i nu ifrågavarande ordning.
I sådana ärenden, vilka icke förut nämnts, bör enligt utredningens förslag
överdirektören ensam äga beslutanderätt. Hit har utredningen räknat ärenden
av löpande natur och sådana ärenden som icke äro av principiell beskaffenhet,
såsom redovisningar av olika slag, avgivandet av fortlöpande statistiska
uppgifter, yttranden i mindre betydelsefulla frågor m. m. Ärenden av
beskaffenhet att icke skäligen böra i varje fall underställas överdirektörens
prövning må överdirektören kunna överlämna till underordnad tjänsteman
för vederbörlig åtgärd utan föregående föredragning inför överdirektören.
Utredningen har ansett, att styrelsen i sin helhet bör vara beslutmässig, då
överdirektören och minst sex ledamöter deltaga i avgörandet, samt delegationen,
då överdirektören och minst två ledamöter taga del däri. Ärende,
som behandlas av överdirektören samt ledamöter, avgöres efter omröstning
mellan de i beslutet deltagande, därvid såsom skogsstyrelsens beslut gäller
den mening, varom flertalet förenar sig, eller vid lika röstetal, den mening,
som omfattas av överdirektören.
Enligt utredningens förslag böra vid skogsstyrelsen finnas följande befattningshavare,
nämligen en byråchef, 2 sekreterare, en notarie, 2 kanslibiträden
och 3 kontorsbiträden samt en expeditionsvakt. Byråchefen avses skola
bereda och föredraga ärenden rörande skogsvårdsstyrelsernas verksamhet
och därmed förenade spörsmål, i den mån ärendena icke äro av övervägande
rättslig natur ävensom andra ärenden rörande skogsbruket, såvitt
dessa icke väsentligen röra rent juridiska, förbrukningstekniska, kommersiella
eller statistiska frågor. Byråchefen skall vid överdirektörens frånvaro
inträda såsom hans ställföreträdare. Med hänsyn till de uppgifter som ansetts
skola åvila byråchefen har utredningen förutsatt, att han skall lia högre
utbildning på det skogliga området. Vad angår sekreterarna har utredningen
ansett, att en av dem bör äga juridisk utbildning och huvudsakligen ha till
uppgift att bereda och föredraga ärenden, som avse skogsstyrelsens medelsförvaltning
och organisation, skatteförhållanden ävensom ärenden av övervägande
administrativ eller rättslig natur. Beträffande den andra sekreterartjänsten
har utredningen avsett, att dennas innehavare skall kunna
handha den förberedande handläggningen av ärenden, som äga samband
med skoglig statistik, skogsbrukets kommersiella förhållanden och skogsprodukternas
användning. Enligt utredningen bör den föreslagne notarien
Kungl. Maj.ts proposition nr 94.
19
vid styrelsen biträda överdirektören i hans arbete. Utredningen har ansett,
att han bör ha högre skoglig utbildning. På ett av kanslibiträdena skall enligt
förslaget ankomma att utföra registratorsgöromålen samt handha medelsförvaltningen
och bokföringen hos styrelsen. Det bör åligga det andra
kanslibiträdet att svara för expeditionernas avsändande och handlingars förvarande
samt i övrigt leda och deltaga i förekommande kontorsarbete.
Utredningen har beträffande kostnaderna för skogsstyrelsen
framhållit följande. Enligt utredningens uppfattning råder ingen tvekan
om att arbetsuppgifternas mångskiftande och krävande art medför mycket
stora fordringar på styrelsens chef. Utredningen anser därför, att befattningen
icke kan placeras lägre än i 10 :e lönegraden av löneplan C i civila
avlöningsreglementet, innebärande en årslön av 18,000 kronor exklusive rörligt
tillägg. Med hänsyn till det omfattande arbete, som kommer att åvila de
fyra ledamöterna av den särskilda delegationen, anser utredningen att dessa
böra tillerkännas, förutom rese- och traktamentsersättning, ett årligt arvode.
Detta har utredningen föreslagit skola utgå med 2,400 kronor för ledamot.
Byråchefen har enligt förslaget placerats i 30 :e lönegraden. Vad sekreterarna
och notarien beträffar har utredningen uttalat, att förhållandena påkalla en
relativt hög lönegradsplacering för dessa befattningshavare. Placeringen av
notarien i lönehänseende bör ske med beaktande av att i den specialtjänst,
arbetet i skogsstyrelsen utgör, befattningen icke alltför ofta bör byta innehavare.
Utredningen föreslår därför, att sekreterarbefattningarna placeras i
26:e och notarietjänsten i 22:a lönegraden. För kanslibiträdena bör tillämpas
7:e, för kontorsbiträdena 4:e och för expeditionsvakten 5:e lönegraden. Enligt
förslaget bör styrelsen tills vidare icke uppföras å ordinarie stat.
För styrelsen skulle enligt förslaget komma att gälla följande personalförteckning:
-
Befattning Lönegrad
^ Överdirektör.................................................... C 10
1 byråchef........................................................ Eo 30
2 sekreterare...................................................... Eo 26
1 notarie ........................................................ Eo 22
2 kanslibiträden .................................................. Eo 7
1 expeditionsvakt.................................................. Eo 5
3 kontorsbiträden ................................................ Eo 4
Avlöningsstaten har utredningen uppgjort sålunda:
1. Arvoden, bestämda av Kungl. Maj:t .................. kronor 9,600
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal:
a) Grundavlöningar m. m............kronor 73,800
b) Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis
........................ > 6,100 » 79,900
3. Rörligt tillägg, förslagsvis .......................... » 4,800
Summa kronor 94,300.
Vidkommande omkostnadsstaten har utredningen uppskattat reseersättningarna
till 13,000 kronor, därav 6,000 kronor äro avsedda för chefen och
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 94.
tjänstemännen, 5,000 kronor för styrelseledamöterna samt 2,000 kronor för
särskilt inkallade sakkunniga. Expenserna lia beräknats till 15,000 kronor och
övriga utgifter till 2,000 kronor. Omkostnadsstaten skulle härigenom få följande
utseende:
1. Reseersättningar, förslagsvis ........................ kronor 13,000
2. Expenser, förslagsvis ............................... » 15,000
3. Övriga utgifter, förslagsvis ..................... » 2,000
Summa kronor 30,000.
Härutöver erfordras enligt utredningens förslag ett engångsanslag för inköp
av möbler, skrivmaskiner o. d. Förutsatt att centralrådets inventarier
kostnadsfritt få övertagas av skogsstyrelsen, anser utredningen att för ändamålet
erfordras ett belopp ej överstigande 15,000 kronor.
Såsom tidigare anförts har verksamheten inom centralrådet finansierats
genom dels statsanslag, dels tillskott från skogsvårdsstyrelserna. Vid genomförande
av den organisation, vilken ovan förordats, skulle, då några bidrag
från skogsvårdsstyrelserna icke längre böra ifrågakomma, statens utgifter
för ändamålet relativt sett komma att visa en icke obetydlig stegring. Härvid
bör dock enligt vad utredningen framhåller bemärkas, att andra myndigheters
arbete kommer att minska, vilket för dessa torde medföra vissa besparingar.
Enligt utredningens förslag skulle alltså de årliga kostnaderna för skogsstyrelsen
uppgå till sammanlagt 124,300 kronor. Anslaget till centralrådet
för skogsvårdsstyrelsernas förbund skulle emellertid icke vidare behöva anvisas.
Merkostnaderna skulle sålunda enligt förslaget utgöra (124,300 —
39,000 =) 85,300 kronor.
Ur utredningens motivering till förslaget örn inrättande av statens
skogsstyrelse må här återgivas följande.
Vid övervägande av frågan om det enskilda skogsbrukets centrala representation
inom statsförvaltningen torde böra observeras den bakgrund härtill,
som bildas av näringens nuvarande ställning i folkhushållet samt de anspråk
å densamma framför allt i försörjningshänseende, som kunna antagas
framdeles komma att göra sig gällande. De olika sidorna av skogsbrukets
stora samhällsbetydelse ha under senaste åren kommit i allt starkare belysning.
Samtidigt som den sociala och ekonomiska utvecklingen framhävt
näringens eminenta bidrag till folkförsörjningen lia emellertid med ökad
skärpa framstått de brister, som ännu vidlåda den skogliga produktionsapparaten,
och nödvändigheten av att efter bästa förmåga få dessa avhjälpta.
Behovet av målmedvetna linjer för den allmänna skogsvårdspolitikens kloka
utformning och omsättning i det praktiska livet har som följd härav efter
hand ökats. Staten har ock funnit sig böra i växande omfattning och på allt
flera sätt träda till för att inlänka den enskildes skogshushållning i en riktning,
som anses ändamålsenlig. Ä andra sidan ha statsingripandena på
många andra områden av vårt näiångsväsen blivit så vittgående, att återverkningarna
härav på skogsbruket icke alltid med det allmännas tillbudsstående
resurser kunnat nöjaktigt följas. Det torde därför icke råda någon
tvekan örn att behovet inom den centrala statsförvaltningen av tillgång å särskild
sakkunskap under ansvar på det enskilda skogsbrukets område i be
-
Kanal. Maj.ts proposition nr 94.
21
tydande grad tilltagit. Och försöker man med utgångspunkt från det aktuella
läget blicka framåt i tiden, skönjas inga tecken på att detta behov skall
komma att minska utan fastmer på motsatsen.
Som en följd av den skogligt administrativa utvecklingen i landet bar
skogsvårdsstyrelsernas förbund och dess centralråd kommit att få sig förelagda
uppgifter, vilka på olika sätt överskridit de gränser för verksamheten,
som uppdragits i för förbundet gällande stadgar. Bidragande härtill torde i
främsta rummet lia varit, som nyss berörts, den stegrade betydelse över
huvud taget, som skogsbruk och skogsvård kommit att få, samt speciellt utökningen
av skogsvårdsstyrelsernas uppgifter och arbetsintensitet. Särskilt
är därvid att märka den nya skogslagstiftning, som lågt skogar, vilka tidigare
stått under domänstyrelsens tillsyn, under skogsvårdsstyrelsernas uppsikt.
Den expansion av skogsvårdsstyrelsernas verksamhetsfält, som varit
en följd av statsmakternas åtgärder för arbetslöshetens bekämpande, har
även, och som det vill synas i viss mån varaktigt, bidragit till att ge förbundet
ökat arbete. Vidare har behovet från Kungl. Maj:ts sida av ett organ
för rådgivning i allmänna, skogsbruket vidkommande spörsmål gjort sig allt
starkare gällande. Med den inskränkning av domänstyrelsens allmäntskogliga
verksamhet till förmån för dess huvuduppgift, att förvalta statens egna
skogar och domäner, som samtidigt målmedvetet eftersträvats, har i många
fall till Kungl. Maj:ts förfogande för ändamålet icke stått annat lämpligt
organ än centralrådet.
Man torde visserligen kunna säga, att det i stort sett lyckats centralrådet,
trots en i vissa hänseenden mindre fast och smidig organisation, att med stöd
framförallt av skogsvårdsstyrelsernas erfarenhet och sakkunskap på ett nöjaktigt
sätt handlägga även åtskilliga uppgifter, som endast periferiskt berört
dess naturliga verksamhetsområde. Det synes emellertid utredningen påtagligt,
att örn vårt enskilda skogsbruks framskridande skall av statsmakterna
kunna mest ändamålsenligt främjas, så kräves härför en centralmyndighet,
fastare uppbyggd än skogsvårdsstyrelsernas förbund. Likväl torde denna
organisation besitta så många värdefulla egenskaper, att vid tillskapandet av
ett lämpligt centralorgan på det skogliga området så långt möjligt bör byggas
på den grund, detta förbund bildar. Detta organ har utredningen benämnt
statens skogsstyrelse.
Utredningen har vidare framhållit vissa uppgifter av mera speciell art,
som påkalla inrättande av ett centralorgan på skogsvårdens område. Härutinnan
har utredningen anfört bland annat:
Vad beträffar den allmänna verksamheten för höjande av virkesproduktionen,
torde stora krav komma att ställas på styrelsens förmåga att meddela
vägledande råd och anvisningar till de lokala skogsvårdsmyndigheterna
och att genom kontroll och studium av resultaten bilda sig en uppfattning
om, hur skogsvårdsarbetet bör inriktas. Härvid måste givetvis nära kontakt
upprätthållas med sagda myndigheter, så att för arbetet värdefulla rön
snabbt inhämtas och tillgodogöras. På grundval av dessa och med stöd av
den sakkunskap, som bör vara i skogsstyrelsen representerad, bör denna
jämväl inför statsmakterna och andra företräda det enskilda skogsbruket
och taga initiativ till näringens fromma. Styrelsens uppgifter bliva dock icke
inskränkta till rena skogsvårdsfrågor utan komma av naturliga skäl att gälla
alla de spörsmål, som falla inom skogsbrukets vida ram, såsom skogslagstiftning,
skoglig undervisning och forskning, skogsavkastningens utnytt jande,
virkesmätning, flottning, skogsbeskattning och skoglig statistik. Med den
ställning, som skogsbruket intar i vårt land, äger det emellertid även kon
-
22
Kimot. Majlis proposition nr 94.
takt med en mångfald andra frågor av närings- eller socialpolitisk art, såsom
transport- och fraktförhållanden, vägväsen, jord-, vatten- samt sociallagstiftning.
I den mån dylika ämnen beröra skogsbruket bör styrelsen följa
utvecklingen av desamma för bevakande av det enskilda skogsbrukets intressen.
Styrelsen bör tillika vara tillsyns- och besvärsmyndighet över skogsvårdsstyrelserna
i vad angår deras verksamhet för fullgörande av statsuppdrag.
I sistnämnda hänseende må exempelvis framhållas, att skogsvårdsstyrelses
beslut i ärenden, varöver talan må föras, med nu gällande administrativa
besvärsordning icke kan bliva föremål för någon mera ingående prövning av
högre skoglig myndighet (30 § skogsvårdslagen och 28 § lappmarkslagen).
Detta förhållande synes i och för sig föga lämpligt och bör ur rättssynpunkt
vara mindre tillfredsställande. Härutinnan har alltså statens skogsstyrelse
ett specialuppdrag att handhava. Inrättandet av en sådan myndighet skulle
sålunda möjliggöra, att länsstyrelserna befrias från förevarande bestyr, vilket
i stället bör tillkomma skogsstyrelsen. Då vid hesvärsärenden uppstår behov
av undersökningar å marken kunna dessa utföras av någon av styrelsen,
inom eller utom styrelsen, förordnad sakkunnig person med biträde av gode
män. Den, som icke åtnöjes med styrelsens beslut, må besvära sig hos
Konungen. Även i fall, då jämlikt 12 § skogsvårdslagen och 18 § lappmarkslagen
undersökning av avverkningsområde skall företagas, torde länsstyrelses
funktioner med fördel kunna överflyttas å skogsstyrelsen. Utredningen anser
vidare lämpligt att, då Konungen på grunder, som i 2 § 3 mom. skogsvårdslagen
angivas, beträffande skog medgiver befrielse tills vidare från tillämpningen
av skogsvårdslagen, tillsyn över sådan skog bör utövas av skogsstyrelsen.
I detta sammanhang torde jag även få upptaga till övervägande vissa av
utredningen framlagda förslag till författningsändringar, vilka i viss utsträckning
ansluta sig till de nu berörda omorganisationsproblemen. Utredningen
har i sitt nu ifrågavarande betänkande upptagit förslag dels till helt ny förordning
om skogsvårdsstyrelser och dels till vissa ändringar i skogsvårdslagen
den 15 juni 1923 (nr 212) och lagen den 10 juni 1932 (nr 180) om vård
av vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker med
flera områden. I
I förslaget till förordning om skogsvårdsstyrelser har utredningen inarbetat
förut omförmälda av utredningen förordade ändringar i fråga örn styrelsernas
organisation. Dessutom ha vissa ändringar föreslagits i de för närvarande
gällande bestämmelserna örn skogsvårdsstyrelsernas uppgifter, vilka finnas
upptagna i 4 § i nuvarande skogsvårdsstyrelseförordning. Enligt nämnda
paragraf skall skogsvårdsstyrelse ha till uppgift att befrämja den enskilda
skogshushållningen genom utbredande av kunskap i skogsskötsel, beviljande
av bidrag till utförande av arbeten för skogskultur, särskilt där sådana vid
uppkommen skada å skogen skulle bliva för den enskilde betungande, samt
vidtagande i övrigt av åtgärder ägnade att befordra en förbättrad skogshushållning.
Skogsvårdsstyrelse skall vidare föranstalta därom, att inom dess
verksamhetsområde finnes tillräcklig tillgång på skogsfru och plantor av
kontrollerad, för orten lämplig beskaffenhet. Därjämte åligger det styrelsen
enligt samma författningsrum att utöva den uppsikt och vidtaga de åtgärder,
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 94.
som jämlikt gällande skogsvårds- och andra lagar ankomma på skogsvårdsstyrelse,
samt beträffande de åtgärder styrelsen i sådant avseende vidtager så
ock örn de beslut, som på styrelsens framställning av domstol eller annan
myndighet meddelats, föra förteckning samt lämna upplysning, när sådant
begäres. Skogsvårdsstyrelse har även till uppgift att förvalta de medel, som
genom skogsvårdsavgifter eller eljest inflyta till skogsvårdskassan ävensom
antaga och med omhänderhavda medel avlöna tjänstemän och utfärda instruktioner
för dessa. Ytterligare ankommer på skogsvårdsstyrelse att fastställa
visst stämpelmärke att användas vid utsyningar och andra förrättningar,
som verkställas av styrelsens personal, samt på lämpligt sätt bringa
detta märke till allmänhetens kännedom. I nu ifrågavarande författningsrum
stadgas även, att skogsvårdsstyrelse på begäran skall lämna ägare eller innehavare
av skogsmark sakkunnig hjälp eller anvisning för tillämnad avverkning
eller i avseende å skogsmarks behandling. Styrelsen äger dock därvid
föreskriva de villkor under vilka biträde må lämnas.
Utredningen har föreslagit, att de nya bestämmelserna rörande skogsvårdsstyrelsernas
uppgifter och skyldigheter skola få följande innehåll.
Skogsvårdsstyrelsen skall lia till uppgift att befrämja och understödja den
enskilda skogshushållningen samt verka för att skogsvårdsarbetet bedrives på
ett planmässigt sätt inom styrelsens verksamhetsområde, så ock att utöva
den uppsikt och vidtaga de åtgärder, som jämlikt gällande skogsvårds- och
andra lagar ankomma på styrelsen.
Styrelsen har att till fullgörande av sin uppgift dels verka för utbredande
av kunskap om skogsskötseln och landets skogsbruk genom anordnande eller
understödjande av kurser, föreläsningar, studiefärder eller annan undervisnings-
eller upplysningsverksamhet, dels lämna sakkunnigt biträde vid planläggning
av skogsbrukets drift samt vid skogens vård och skötsel i övrigt, dels
stödja sammanslutningar av skogsägare i deras verksamhet för skogsvårdens
befrämjande, dels befordra bildandet av gemensamhetsskogar, dels bevilja
bidrag till utförande av skogsvårdsfrämjande åtgärder, dels låta verkställa
premiering av välskötta mindre skogsbruk, dels medverka till genomförandet
av åtgärder i syfte att bekämpa skogseld, dels ock vidtaga i övrigt påkallade
åtgärder till befordrande av en förbättrad skogshushållning.
Skogsvårdsstyrelsen skall tillika förvalta skogsvårdsfonden samt därifrån
eller eljest till skogsvårdskassan inflytande medel, antaga och med omhänderhavda
medel avlöna anställd personal samt utfärda instruktioner för denna,
tillhandagå statens skogsstyrelse med de upplysningar och det biträde, som
av skogsstyrelsen påkallas och som ligga inom området för skogsvårdsstyrelsens
verksamhet, samt fastställa visst stämpelmärke att användas vid utsyningar
och andra förrättningar, som verkställas av styrelsens personal,
samt på lämpligt sätt bringa detta märke till allmän kännedom.
Skogsvårdsstyrelsen skall äga föreskriva de villkor, under vilka styrelsen
lämnar biträde vid planläggning av skogsbrukets drift eller vid skogens vård
och skötsel i övrigt, i den mån sådant biträde icke enligt gällande bestämmelser
skall lämnas kostnadsfritt.
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 94.
Vissa av de föreslagna ändringarna i ifrågavarande bestämmelser äro betingade
av andra av utredningen framlagda förslag, vilka icke bär upptagits
till övervägande. Så är förhållandet med bestämmelserna att skogsvårdsstyrelse
skall befordra bildandet av gemensamhetsskogar, låta verkställa premiering
av välskötta mindre skogsbruk och förvalta skogsvårdsfonden.
Ur motiveringen till utredningens förslag må bär återgivas följande.
Skogsvårdsstyrelsernas biträdesverksamhet har med åren fått betydande
omfattning och blivit deras mest arbetskrävande uppgift. Såväl stämplingar
för tilltänkta avverkningar som ock skogsodlingar, röjnings- och markberedningsåtgärder
för erhållande av naturlig föryngring ävensom skogsdikningsföretag
m. m. utföras sålunda i stor skala under styrelsernas ledning och direkta
medverkan. Detta är fallet framför allt å smärre enskilda skogsbruk
i hemmansägares eller annan mindre jordbrukares hand, där möjlighet att
på annat sätt använda skoglig fackkunskap icke finnes. Behovet av att anlita
sådan har gjort sig allt starkare gällande i samma mån som intresset
för skogsvård ökat eller förståelsen för den ekonomiska betydelsen därav
trängt igenom.
Med hänsyn till det i förvaltningshänseende mindre gynnsamma läge,
vari bondeskogsbruket befinner sig, synas starka skäl tala för att speciella
anstalter vidtagas, ägnade att åvägabringa en omedelbar förbättring
härutinnan. Därvid bör man utgå från att mera tillfälligtvis bistå näringen
till dess utövarna av densamma genom egna föranstaltanden av det
slag, som förut avhandlats, eller eljest på lämpligt sätt ordna förvaltningen
av i deras hand befintliga skogstillgångar. Detta innebär dock icke, att sådana
åtgärder skola vidtagas, som medföra en hastig omkastning av de hittillsvarande
formerna för beredande av sakkunnigt biträde åt bondeskogsbruket.
I stället bör eftersträvas att så litet som möjligt rubba dessa. Med
nu angivna utgångspunkt synes givet, att de ifrågavarande särskilda stödåtgärderna
böra utgöra en påbyggnad av den biträdesverksamhet, som av
skogsvårdsstyrelserna bedrives. Därigenom vinnes jämväl möjlighet att, i
den utsträckning en sådan ordning i sig själv medger, snabbt och genomgripande
främja en förbättrad skogshushållning med beaktande av de skiftande
förhållanden, som råda i landets skilda delar.
Liksom beträffande andra ekonomiska företag bör för varje skogsbruk
av någorlunda storlek en viss planläggning ske, varigenom uppdragas riktlinjer
för driftens lämpligaste fortgång och åvägabringas kontroll över densamma.
I princip skall planmässigt eftersträvas att på bästa sätt tillvarataga
markens virkesalstrande förmåga samt att utfå högsta värde ur virkesskörden.
Av naturliga skäl är en planläggning för skogsbrukets del oftast
mycket vansklig att utföra.
I betraktande av svårigheterna för de enskilda, icke fackutbildade skogsägarna
att överblicka sina fastigheters skogsproduktiva möjligheter och rätt
bedöma de faktorer, som öva inflytande därå, måste man förutsätta, att
skogsvårdsstyrelserna på allt sätt och i den utsträckning, så låter sig göra,
tillhandagå med erforderligt bistånd, främst då genom muntliga råd och
upplysningar. För skogsbrukets förnuftiga uppläggning är en tillfredsställande
kännedom om skogsmarken samt örn virkesförrådets storlek och beskaffenhet
av grundläggande betydelse. Skogsvårdsstyrelserna böra förty
tillhandahålla sakkunnig arbetskraft för verkställande av undersökningar,
inventeringar och kalkyler av dylik natur samt stimulera användningen av
densamma.
Nästa led i den skogliga produktionsprocessen, där skogsvårdsstyrelserna
genom sin personal böra biträda skogsägaren med råd och anvisningar eller
Kungl. Maj.ts proposition nr 94.
25
direkt handledning, utgöres av skogens föryngring och dess omvårdnad från
plantstadiet fram till det avverkningsbara, ekonomiskt mogna trädet eller
beståndet, d. v. s. skogsvården i egentlig mening. I samband därmed kan
jämväl nämnas verksamheten för nya markers invinning till skogsbörd och
iståndsättande av marker nied otillfredsställande skogstillstånd. Vid samtliga
de ingripanden, som erfordras i olika skeden av skogens liv för att på
ändamålsenligt sätt utnyttja marken, frambringa virkesalster av förmånligaste
beskaffenhet ävensom förbereda och gynna framväxandet av en ny
trädgeneration i den gamlas ställe, är det av vikt att skogsvårdsstyrelserna
ställa den sakkunniga hjälp till förfogande, som i varje särskilt fall påkallas.
Ehuru alla i ett skogsbruk förekommande göromål i större eller mindre
grad tjäna ekonomiska syften, finnas dock vissa bestyr, som äro mera
omedelbart inställda härpå än andra. Utredningen tänker därvid närmast
på de sysslor, som äro direkt förbundna med virkesskördens avverkning,
aptering, upparbetning och behandling i övrigt. Det sätt, varpå hithörande
spörsmål lösas, är av synnerlig betydelse för skogsbrukets lönsamhet. Samtidigt
ställa de stora krav på sin man beträffande ej mindre kännedom om
virkesmarknadens läge och anspråken på olika skogsprodukter samt färdighet
i skogligt-tekniska och ekonomiska beräkningar än även förmåga
att ändamålsenligt organisera och genomföra olika till virkessortimentens
uttagande och distribuering hörande åtgärder och arbetsmoment. Förutom
åtskilligt annat måste han med tillförlitlighet klargöra för sig hur stor
virkesmassa, som vid avverkningen kan påräknas, hur den fördelar sig på
dimensioner samt efter vilka regler de olika virkesslagen skola tillredas av
de fällda stammarna för att giva högsta möjliga nettobehållning eller komma
till största nytta. Ett förnuftigt ordnande av själva avverkningen samt
virkets transport och uppläggning m. m. är en nödvändig förutsättning för
att de påräknade resultaten skola kunna nås. Försäljningen måste ske fullt
affärsmässigt och med beaktande av samtliga på utfallet av densamma inverkande
faktorer. Vid det försålda virkets inmätning och mottagning skola
säljarens rättmätiga intressen bevakas och tillvaratagas. Missgrepp eller underlåtenhet
i nu berörda punkter kan innebära, att en väntad vinst minskas
eller till och med förbytes i förlust.
Enär stora värden stå på spel, då virkesavkastningen skall nyttiggöras,
måste skogsägaren därvid kunna erhålla hjälp av sakförståndiga, betrodda
medhjälpare. Utredningen har ansett sig böra utgå från att, vad särskilt
beträffar biträdesverksamheten på området, skogsägareföreningarna i denna
hava en av sina betydelsefullaste arbetsuppgifter. Men även skogsvårdsstyrelserna
böra i viss mån deltaga däri.
Skogsvårdsstyrelsernas biträdesverksamhet har, enligt vad förut påvisats,
inskränkts till rådgivande medverkan i avseende å skogsskötseln, innefattande
sakkunnig hjälp eller anvisning för tillämnad avverkning eller i avseende
å skogsmarks behandling. Det egentliga förvaltningsarbetet, såsom
organisation och övervakning av drivningar, avsättning av virke m. m., har
fallit utom ramen för styrelsernas åtgöranden. Man har nämligen ansett
alt det allmänna icke herde taga direkt del i sådana ärenden. Flera motiv
för detta ståndpunktslagande hava anförts. Sålunda har hävdats att spörsmål
av dylik beskaffenhet näppeligen tillhörde skogsvårdsstyrelsernas uppgift,
sådan denna bestämts i gällande författningar. Vidare har framhållits
att styrelsernas förrättningsmän ofta knappast ägde den erfarenhet och
skolning, att de vöre skickade ali handlägga dylika uppdrag. Åtskilliga av
dessa gjordes därjämte vanskliga genom att virkespriserna inom en jämförelsevis
kort tidrymd kunde avsevärt förändras, varigenom anledningar
till missförstånd och missnöje lätt kunde uppstå bland skogsägarna. Mången
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 94.
gång kunde det, såsom vid värderingar, vara svårt att på förhand beräkna
utdrivningskostnadernas storlek. Härtill komme att skogsvårdsstyrelserna
principiellt borde intaga en fullt neutral ställning mellan säljare och köpare
av virke.
Givet är emellertid att skogsvårdsstyrelsernas personal vid handläggande
av rekvirerade förrättningar åt skogsägarna skola så långt möjligt tillgodose
dessas intressen och önskemål samt söka på hästa sätt betjäna sina uppdragsgivare.
Vad särskilt gäller stämplings- eller utsyningsarbetena torde det
sagda i flertalet fall jämväl innebära, att rekvirenten på begäran bör tillhandahållas
stämplingslängd d. v. s. protokoll över förrättningen. För
att vara till avsedd nytta bör längden i förekommande fall innehålla uppgifter
om ej endast antalet stämplade stammar av olika trädslag, längd- och
grovleksklasser m. m. utan jämväl, örn sådant önskemål framställes, de ifrågavarande
stammarnas efter gängse metoder beräknade kubikmassa. Det må
anmärkas, att ingen sådan kubering kan göra anspråk på absolut tillförlitlighet,
bland annat emedan i praktiken användbara kuberingsmetoder blott
giva ungefärliga resultat. Någon direkt värdering av stämplingspost torde däremot
icke böra förekomma, annat än då styrelsen så finner lämpligt. Detta bör
icke hindra förrättningsmännen att i samband med stämplingsarbetet muntligen
meddela skogsägarna alla de uppgifter, som kunna bidraga till att virket
med hänsyn till beskaffenheten kommer till mest ändamålsenliga användning.
Utredningens förslag till ändring i skogsvärdslagen och 4932 års lappmarkslag
innebär i huvudsak följande.
Enligt 2 § 3 mom. i skogsvårdslagen ankommer det på Kungl. Maj:t att
— därest skog, som lyder under skogsvårdslagen, äges av förening eller
sällskap, bildat för befordrande av skogsvård i allmänt intresse eller därest
skogens vård och förvaltning utövas under medverkan och tillsyn av sådant
skogsvårdssällskap — beträffande sådan skog på ansökan medgiva befrielse
tills vidare från tillämpningen av vad i skogsvårdslagen stadgas. En förutsättning
härför är dock, att sällskapets stadgar fastställts av Kungl. Majit. I
nämnda lagrum stadgas vidare, att över skogar, rörande vilka sådant medgivande
lämnats, domänstyrelsen skall utöva tillsyn. Utredningen har ansett,
att denna tillsyn — sedan statens skogsstyrelse inrättats — bör tillkomma
denna styrelse i stället för domänstyrelsen.
I 12 § skogsvårdslagen stadgas, att, där skogsvårdsstyrelsen finner åtgärder
för betryggande av återväxt jämlikt skogsvårdslagen påkallade, styrelsen
skall med den eller dem, som lagenligt äro ansvariga för återväxtens betryggande,
träffa överenskommelse om samtliga de åtgärder, som för berörda
ändamål böra vidtagas och örn den tid, inom vilken en var av dem skall
vara fullgjord. För den händelse överenskommelse ej kan träffas, må skogsvårdsstyrelsen,
där den ej finner saken omedelbart böra stämmas till domstol,
hos länsstyrelsen påkalla undersökning av avverkningsområdet. Länsstyrelsen
skall i anledning härav förordna en skogsstatens tjänsteman att med biträde
av två ojävige gode män, vilka av förrättningsmännen utses bland ledamöter
i ägodelningsrätt eller gode män vid lantmäteriförrättning i orten eller ock
till ledamöter i häradsrätt äro valda, å stället undersöka förhållandet och
däröver till skogsvårdsstyrelsen avgiva redogörelse med förslag till de åtgärder,
som för markens återställande i skogbärande skick må finnas nödiga.
Kungl. Maj:ts proposition nr 94.
27
Stanna synemännen i olika mening, skall enligt vad vidare stadgas i förevarande
paragraf de särskilda meningarna meddelas skogsvårdsstyrelsen,
som därefter ånyo söker få till stånd överenskommelse. Enligt utredningens
förslag skola de åligganden, som jämlikt bestämmelserna i denna paragraf
påvila länsstyrelsen, övertagas av statens skogsstyrelse. Såsom förrättningsman
må skogsstyrelsen därefter förordna sakkunnig person. Styrelsen skall
sålunda icke, såsom för närvarande gäller för länsstyrelse, vara bunden
vid valet av förrättningsman till skogsstatstjänstemännen. Liknande ändringar
ha föreslagits i motsvarande paragraf, 18 §, i 1932 års lappmarkslag.
Därjämte lia lagrummen även i övrigt bragts i överensstämmelse med varandra.
I 30 § i skogsvårdslagen och 28 § i 1932 års lappmarkslag äro upptagna föreskrifter
om fullföljande av talan mot skogsvårdsstyrelses beslut. Enligt
nämnda lagrum skall klagan mot skogsvårdsstyrelses beslut, där sådan klagan
må föras, ske genom besvär hos länsstyrelsen. Över länsstyrelsens beslut må
klagan sedermera förås hos Kungl. Maj:t. Jämlikt nämnda lagrum må klaganden
hos länsstyrelsen påkalla undersökning på marken. Sker detta eller
finner länsstyrelsen eljest sådan undersökning vara av nöden, förordnar länsstyrelsen
en skogsstatens tjänsteman att med biträde av sådana gode män,
som förut nämnts, å stället undersöka förhållandet och däröver avgiva redogörelse.
Kostnaden för undersökningen skall förskjutas av medel, som förvaltas
av skogsvårdsstyrelsen, men kan genom länsstyrelsens slutliga utslag
åläggas klaganden, om han påkallat undersökningen. Nödig hantlangning
skall utgöras av klaganden. Utredningen har i sitt förslag insatt statens
skogsstyrelse i stället för länsstyrelsen såsom instans mellan skogsvårdsstyrelsen
och Kungl. Maj:t. I samband härmed har utredningen föreslagit borttagande
av bestämmelserna om undersökning på marken.
Yttrandena.
I allmänhet ha utredningens nu ifrågavarande förslag vunnit anslutning i
de avgivna yttrandena. Vissa erinringar ha dock framförts huvudsakligen
från centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund och skogsvårdsstyrelserna.
I fråga om förslagen rörande skogs v årds styrelserna har
centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund anfört i huvudsak följande.
Det synes centralrådet angeläget erinra därom, att erfarenheten tydligt
lärer ha ådagalagt den nuvarande skogsvårdsstyrelseorganisationens arbetsduglighet
och lämplighet i övrigt för de uppgifter, som åvila densamma.
Ehuru dessa med tiden i mycket betydande grad tillvuxit och blivit alltmer
maktpåliggande, torde någon mera ingripande ändring av organisationsformen
icke lia visat sig erforderlig. Såvitt centralrådet har sig bekant, lia ej
heller några önskemål i sådant avseende under de senaste åren framkommit.
Även utredningen förordar ett bibehållande i huvudsak av hittillsvarande
organisation. I vissa avseenden har emellertid utredningen föreslagit ändringar,
vilka centralrådet dock icke helt kan biträda.
28
Kunql. Maj:ts proposition nr 94.
I första hand gäller detta förslaget om att å sammanslutning av skogsägare,
vilken kan anses nöjaktigt företräda dessas intressen inom landstingsområdet,
må överlåtas den valrätt beträffande skogsvårdsstyrelseledamot
och revisor, som eljest tillkommer hushållningssällskapet. I vissa hänseenden
kunna hushållningssällskapen betraktas som med skogsvårdsstyrelserna
jämställda organ. Ur denna synpunkt kan det måhända synas
oformligt, att sällskapen skola utse ledamöter i skogsvårdsstyrelserna och
revisorer. Utredningens förslag att delegera hushållningssällskapets valrätt
å annan organisation kan därför på visst sätt anses motiverad. Att överlåta
denna till de nuvarande skogsägareföreningarna torde emellertid icke kunna
ifrågasättas. Ännu ha nämligen dessa ej vunnit den representativitet och
stadga, som utgöra ett nödvändigt villkor härför. Såsom förhållandena på
området nu gestalta sig, anser centralrådet av denna anledning, i likhet
med skogsvårdsstyrelserna, att utredningsförslaget ej bör genomföras. Frågan
om skogsvårdsstyrelsernas sammansättning kan emellertid upptagas till
förnyat övervägande i samband med den omorganisation av hushållningssällskapen,
som väl torde komma att av omständigheterna framtvingas.
Emot förslaget att jämväl för den av Kungl. Majit utsedde ledamoten
skall förordnas suppleant har centralrådet för sin del intet att erinra. Då
denne säkerligen endast undantagsvis behöver inkallas och därför icke kan
vara så förtrogen med arbetet, som lillstädesvarande ordinarie ledamöter,
bör han dock icke fungera såsom ordförande. Ordförandeskapet bör enligt
centralrådets åsikt alltjämt utövas av den till tjänsteåren äldste av ledamöterna
eller av den, som skogsvårdsstyrelsen inom sig utsett till vice ordförande.
Centralrådet ställer sig tveksamt till lämpligheten av att, såsom utredningen
föreslår, särskilt arvode skall utgå till skogsvårdsstyrelseledamot.
Då enligt centralrådets mening några bärande skäl icke anförts för en förändring
av vad härutinnan nu är gällande, får centralrådet avstyrka förslaget.
Däremot vill centralrådet tillstyrka utredningens förslag beträffande
ersättning till skogsvårdsstyrelsernas revisorer.
De utredningens återstående förslag, som direkt avse skogsvårdsstyrelsernas
organisation, ha ej givit centralrådet anledning till erinran.
Jämväl Sveriges skogsägareförbund och flertalet skogsvårdsstyrelser ha
avstyrkt, att skogsägareföreningarna skulle kunna få befogenhet att välja
ledamot i skogsvårdsstyrelse. En skogsvårdsstyrelse har tillika icke ansett
lämpligt, att suppleant utsåges för den av Kungl. Majit utsedde ordföranden
i skogsvårdsstyrelse.
Skogsvårdsstyrelsen i Stockholms län och Sveriges lantbruksförbund lia
uttalat, att skogsägareföreningarna jämte landsting och hushållningssällskap
skulle kunna få utse en ledamot. Skogsvårdsstyrelsen har tillika avstyrkt
förslaget om arvode till ledamöterna i skogsvårdsstyrelserna.
Statskontoret har ansett, att länsjägmästarna borde tillsättas av Kungl.
Majit samt att klagorätt borde finnas över styrelsernas beslut beträffande
tillsättande av övriga tjänstemän hos styrelserna. Enligt statskontorets mening
borde revisionen av skogsvårdsstyrelsernas medelsförvaltning ankomma
på riksräkenskapsverket.
Sveriges kommunaltjänstemannaförbund har yrkat på att klagorätt skulle
införas beträffande skogsvårdsstyrelsernas beslut i tjänstemannafrågor. För
-
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 94.
bundet har tillika hemställt, att skogvaktartiteln måtte utbytas mot titeln
skogskonsulent.
Förslaget angående statens skogsstyrelse har avstyrkts
av statskontoret, kommerskollegium, allmänna civilförvaltningens lönenämnd,
centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund, det övervägande
flertalet skogsvårdsstyrelser, Sveriges skogsägareförbund och Norrlands
skogsvårdsförbund samt handelskammaren i Sundsvall. I övriga yttranden
har förslaget tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Såväl statskontoret som
centralrådet lia framlagt egna förslag i ämnet. Ur yttrandena må i övrigt
här återgivas följande.
Domänstyrelsen har yttrat:
Domänstyrelsen anser att en synnerligen viktig uppgift för ett centralorgan
för skogsvårdsstyrelserna — för närvarande centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas
förbund -—- bör vara att leda och övervaka dessa styrelsers
verksamhet för vinnande av enhetlighet, inom lämpliga gränser, vid tilllämpning
av de stadganden med mera, som reglera denna verksamhet. I vad
mån den nu såsom erforderlig ansedda förstärkningen av detta centralorgan
bör taga formen av en ny skogsstyrelse beror av de arbetsuppgifter
och den befogenhet den tillägges. Styrelsen anser att en närmare utformning
erfordras av skogsstyrelsens befogenheter än den, som innehålles i förslaget
till instruktion, innan man kan taga ståndpunkt till denna sak.
Under förutsättning likväl att den föreslagna skogsstyrelsen tilldelas befogenheter
av sådan innebörd, att den kan effektivt utöva nyssberörda ledning
och övervakning har styrelsen ej något att erinra emot inrättandet,
tills vidare, av en ny skogsstyrelse.
De frågor av skoglig, ekonomisk, social eller annan innebörd, som hänföra
sig till vårt lands skogar, äga så mycket gemensamt, att det med skäl
kan förutses att ett behov, småningom, kommer att göra sig gällande av att
sammanföra den fackliga ledningen och överinseendet av alla dessa skogar
till en skogsstyrelse. Vid en ändamålsenligt genomförd organisation — i behörig
grad tillgodoseende de intressen som äro förbundna med skogar av
olika kategorier — skulle ett statsorgan av sådan typ helt visst skapa en
rationell koncentration av det fackliga överinseendet av landets skogsbruk
och de spörsmål av skiftande art, som därmed höra samman. En sådan
myndighet borde tilläggas benämningen »statens skogsstyrelse». Att, som
nu föreslås, använda denna benämning för den av skogsutredningen för enskildas
skogar föreslagna skogsstyrelsen måste anses olämpligt. Styrelsen
anser att benämningen »centralstyrelse för enskilda skogar» bättre angiver
den nya styrelsens uppgift än det namn, som skogsutredningen föreslår.
Svenska trävaruexportföreningen och svenska cellulosaföreningcn ha i sina
yttranden erinrat, att den nuvarande centrala organisationen för skogsvårdsstyrelserna
fungerat i stort sett fullt tillfredsställande. Ehuru den föreslagna
omorganisationen syntes på ett relativt smidigt sätt ansluta sig till
nuvarande förhållanden, hade föreningarna likväl hyst betänkligheter mot
skapandet av ett nytt ämbetsverk, vars chef givits långt gående befogenhet.
Men då det förutsattes att den nya organisationen bleve en påbyggnad av
den nuvarande, ansåge föreningarna däri ligga en garanti för att centraliseringen
icke dreves längre än vad som vore nödigt. Föreningarna vöre nämligen
av den uppfattningen, att en av förutsättningarna för att skogsvårds
-
30
Kungl. Maj.ts proposition nr 94.
styrelserna även i fortsättningen skulle kunna fylla sin stora uppgift vöre
att deras handlingsfrihet bleve obeskuren eller i vart fall beskuren så litet
som möjligt.
Skogssällskapet har uttalat:
Sällskapet har utgått från att utredningens förslag örn ett centralorgan
för skogsvården skulle komma att förverkligas. Steg för steg har utvecklingen
gått i riktning häremot. I den mån domänstyrelsen blivit ett alltmera
renodlat affärsdrivande verk och befriats från sådana uppgifter, som detta
verk förut haft att besörja i fråga örn de enskilda skogarna, har ett allt
starkare behov av ett organ, lämpat för dessa angelägenheters omhändertagande,
helt naturligt gjort sig gällande. Samtidigt härmed har det enskilda
skogsbruket och landets skogar överhuvud berörande ärenden och spörsmål,
som tarva central behandling, hopats på ett sätt, som gjort en ny ordning
på detta område ofrånkomlig.
Vad gestaltningen av det föreslagna nya organet, statens skogsstyrelse, angår,
kan nog finnas skäl för tveksamhet, huruvida denna verkligen giver bästa
tänkbara förutsättningar för ärendenas enkla och smidiga behandling. Såsom
detta organ byggts, lärer det icke kunna undvikas att dess arbete i vissa
avseenden blir tungrott. Dess formande på sätt skett får emellertid ses mot
bakgrunden av en naturlig strävan att i möjligaste mån därinom tillvarataga
traditionerna från den nuvarande överbyggnaden för de enskilda skogarna. I
vilken utsträckning detta låter sig förena med de förhållanden, som komma
att sätta sin prägel på berörda styrelses verksamhet, får ju framtiden utvisa.
I avvaktan på de erfarenheter verkligheten kommer att skänka i avseende å
möjligheten att bibehålla den mjuka struktur, verket i förslaget givits, bör
det äga sitt intresse att den av utredningen föreslagna formen blir prövad.
Sveriges skogsägareföreningars riksförbund har anfört i huvudsak följande.
Det enskilda skogsbrukets värde har blivit erkänt. Betydelsen av dess
ytterligare utveckling och framåtskridande likaså. Garantier måste skapas
för att alla resurser, som verkligen äro tillfinnandes, även till fullo bliva
utnyttjade till samhällets gagn nu och i framtiden. Men med skogsbrukets
utveckling och rationalisering följer, att en mångfald betydelsefulla och vitala
frågor oupphörligt kommer att dyka upp och tarva allsidig och sakkunnig
behandling örn ett fullgott resultat skall kunna påräknas. Därmed uppstår
också en oeftergivlig fordran på tillgång till sådan myndighet, som kan samarbeta,
opartiskt granska och bedöma skogsbrukets alla spörsmål. Det framstår
såsom ett oeftergivligt krav, att den institution, som skall pröva och tillgodose
skogsbrukets behov och intressen, gives sådan utformning och arbetskapacitet,
att den kan överblicka, planmässigt ordna, bearbeta och objektivt
pröva alla de av varandra beroende delarna i deras rätta sammanhang. Inom
vårt land har hittills detta senare varit omöjligt, enär något organ med denna
allsidiga uppgift icke funnits.
Man måste därför oförbehållsamt erkänna att ännu oerhört mycket återstår
för att bringa den invecklade skogliga produktionsapparaten med alla
dess samverkande, men ytterst olikartade faktorer samman till ett helgjutet
aggregat.
Behovet av ett centralt samarbetsorgan för det enskilda skogsbruket har
redan för länge sedan påtalats. När nu 1936 års skogsutredning framlägger
förslag till inrättande av ett sådant centralt organ, finner riksförbundet att
därmed ett nödvändigt och länge närt önskemål blivit beaktat.
Det bör dock, såsom även utredningen framhåller, noga uppmärksammas,
Kungl. Maj.ts proposition nr 94.
31
att icke den rörelsefrihet, som hittills varit beskärd skogsvårdsstyrelserna,
undanryckes. Det är ofrånkomligt, att det storartade resultat, som vunnits i
skogsproduktionshänseende genom att skogsvårdsstyrelserna från deras tillblivelse
givits möjlighet att smidigt anpassa sitt arbetssätt efter olika förhållanden
inom deras respektive verksamhetsområden, icke skulle ha ernåtts
om styrelserna fått sin handlingsfrihet beskuren. Att skogsvårdsstyrelserna
genom nu föreslagen central skogsstyrelsemyndighet torde komma att arbeta
efter i vissa fall mera ensartade linjer och även få möjligheten att inhämta
värdefulla informationer i vissa med själva skogsproduktionen sammanhängande
frågor torde otvivelaktigt kunna bliva av värde.
Riksförbundet ser i tillskapandet av den föreslagna centrala myndigheten
även en viss garanti för att ett statligt ingripande i det enskilda skogsbruket
icke blir större än vad som är nödvändigt och gagneligt.
I fullt och fast medvetande om att ett arbete efter ensartade linjer, grundlig
prövning och samarbetande av det enskilda skogsbrukets viktiga, allsidiga
krav och intressen redan är och än mer kommer att visa sig oundgängligen
nödvändigt vill riksförbundet ansluta sig till skogsutredningens förslag örn
inrättande av en skogsstyrelse, varvid samtidigt understrykes vikten av att
det enskilda skogsbruket blir på ett tillfredsställande sätt representerat inom
skogsstyrelsen.
Med hänsyn till att skogsägarnas ekonomiska föreningar företräda ett
viktigt avsnitt av det enskilda skogsbruket finner riksförbundet skäligt, att
dessa bliva representerade i skogsstyrelsen. Ett beaktande härav synes kunna
ske med en ändring av utredningens förslag i vad angår skogsstyrelsens sammansättning
sålunda, att Kungl. Majit utser två, skogsvårdsstyrelserna sex och
skogsägareföreningarnas riksförbund två ledamöter, av vilka senare en ledamot
inträder i styrelsens femmannadelegation.
Riksförbundet landsbygdens folk har framhållit:
Vid inrättandet av skogsvårdsstyrelserna gåvos åt dessa en mycket självständig
och av lagstiftningen relativt obeskuren befogenhet att utöva tillsyn
över efterlevnaden av den nya skogsvårdslagen och att samtidigt verka för
skogsvården och skogsvårdsintressets höjande, vilket ansågs nödvändigt för
att vinna skogsägarnas förtroende samt hos dem väcka intresse för skogens
rätta vård och handhavande. Genom denna uppläggning, som möjliggjort en
nödvändig lokal anpassning, har även det eftersträvade syftet uppnåtts, vilket
tydligt framgår av styrelsernas alltmer utvidgade verksamhet. Tiden torde
emellertid nu vara mogen att med hänsyn till vikten av ett rationellt samarbete
och utvinnandet av största möjliga effekt av den nationella skogshushållningen
inrätta en statlig centralmyndighet på det enskilda skogsbrukets
område, varför förslaget om en statens skogsstyrelse tillstyrkes.
Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet har såsom sin mening uttalat:
Statsmakternas
intresse av skogsbruket, skogstillgångarnas och skogsvårdens
betydelse för landet samt dess sammanhang med arbetslöshetspolitiken
och med skogsarbetarnas utkomstproblem — allt delta gör det synnerligen
angeläget att en effektiv och ändamålsenlig organisation åstadkommes för
den statliga insatsen på detta område. Det förefaller som om utredningen i
alltför hög grad eftersträvat alf anpassa sitt förslag beträffande den statliga
administrationen på området efter nu rådande förhållanden. En betydligt
längre gående centralisering är sannolikt påkallad, örn verkligt effektiva åtgärder
skola påräknas komma till utförande i olika avseenden och i hela den
utsträckning som erfordras. Utredningens förslag måste betraktas som ett
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 94.
absolut minimum av statlig apparat för dessa betydelsefulla arbetsuppgifter.
Detta även med tanke på skogsvårdsarbetets inordnande i arbetslöshetspolitiken
och i en målmedveten statlig insats i lösningen av skogsarbetarnas utkomstproblem.
I detta yttrande har landsorganisationen i Sverige instämt.
Sveriges kommunaltjänstemannaförbund har yttrat:
Behovet av en statlig centralmyndighet över skogsvårdsstyrelserna torde
vara alltför uppenbart för att behöva särskilt motiveras. Förbundet får därför
i princip tillstyrka utredningens förslag i detta avseende. I fråga örn den
statliga skogsstyrelsens organisation anser dock förbundet, att ämbetsverket
tills vidare icke bör givas den föreslagna storleksordningen. Utökning av personalen
kan genomföras efterhand som arbetsuppgifterna så påfordra och
ämbetsverket växer in i den uppgift det är avsett att fylla. Beträffande föreslaget
tillvägagångssätt vid val av ledamöter i styrelsen m. m. har förbundet
intet att erinra. Däremot måste det anses önskvärt och tidsenligt att skogsstyrelsen,
liksom tidigare centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund,
bibehåller kontakten med skogsvårdsstyrelsernas tjänstemannakårer och utnyttjar
deras sakkunskap genom att bisittareinstitutionen bibehålies. Härvid
bör dock den förändringen vara självfallen, att den ene bisittaren är i länsjägmästareställning
och den andre i länsskogvaktareställning. Bisittarna böra
utses av respektive personalorganisationer.
Statskontoret har i huvudsak framhållit:
Statskontoret kan icke finna, att de ärenden, som skulle ankomma på skogsstyrelsens
handläggning, äro av den omfattning, att de kunna utfylla en för
ett självständigt ämbetsverk lämplig verksamhetsram. I anledning härav och
med särskild hänsyn till att styrelsen i synnerligen ringa utsträckning skulle
äga befogenhet att självständigt besluta i till dess förvaltningsområde hörande
frågor, får statskontoret avstyrka förslaget i det skick, det nu föreligger, och
i stället föreslå, att direkt till jordbruksdepartementet anknytes en inspektörsoch
konsulentbefattning — förslagsvis i lönegraden C 4 — för frågor rörande
skogsvårdsstyrelsernas verksamhet och vård av enskildas skogar över huvud.
Statskontoret har emellertid, vid övervägande av frågan om den för skogsvårdsarbetet
lämpliga organisationen, ansett sig böra ifrågasätta, huruvida
icke — därest ett centralt ämbetsverk för handläggning av hithörande frågor
skulle anses böra komma till stånd — de skogsvårdsstyrelserna för närvarande
åvilande arbetsuppgifterna — helt eller till större delen — borde överflyttas
till detta ämbetsverk och skogsvårdsstyrelserna i samband därmed indragas.
Den nuvarande lokala organisationen skulle i sådant fall kunna under respektive
länsjägmästares ledning direkt underställas ämbetsverket. Skulle den
föreslagna styrelsen komma till stånd med allenast de uppgifter, som utredningen
föreslagit, anser statskontoret, att dessa uppgifter knappast kunna
beräknas giva full sysselsättning åt det antal befattningshavare, som förslaget
till personalförteckning upptager.
Kommerskollegium har ställt sig tveksamt i fråga om förslaget att inrätta
en särskild central skogsstyrelse. De uppräknade arbetsområdena, skogslagstiftning,
skoglig undervisning och forskning, skogsavkastningens utnyttjande
o. s. v. ha synts kollegium vara sådana, att de kunde och borde nöjaktigt
tillgodoses inom andra institutioner såsom statsdepartement, domänstyrelsen
samt främst skogshögskolan och skogsförsöksanstalten. överhuvud har kol
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 94.
33
legium ej funnit några avgörande skäl lia anförts för en organisatorisk förändring
beträffande nuvarande centralorgan för skogsarbetet på enskilda
skogar, nämligen det med statsmedel understödda centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas
förbund.
Centralrådet för skogsvärdsstgrelsernas förbund har anfört i huvudsak
följande.
Centralrådet anser i likhet med skogsutredningen att det är av största
vikt, att en bättre skötsel av landets enskilda skogar åvägabringas. För att
så må kunna ske kräves uppenbarligen, att det allmänna mera effektivt än
hittills lämnar skogs vårdsarbete t sitt stöd. Förutom på annat sätt måste detta
även ske i den form, att ökade statsmedel ställas till förfogande för ändamålet.
Redan nu förbruka skogsvårdsstyrelserna så betydande belopp dylika
medel för skogsvårdens främjande, att kravet på en betryggande kontroll
från det allmännas sida beträffande användningen av dessa måste anses
fullt befogat. Vid en ytterligare utvidgning av denna skogsvårdsstyrelsernas
verksamhet blir detta krav än mera motiverat. Ett effektivt tillgodoseende
av detsamma torde näppeligen kunna ske med mindre ett organ tillskapas,
besittande effektiva möjligheter till sådan kontrolls utövande. Även örn centralrådet
sökt att i mån av krafter utöva denna kontrollverksamhet, erfordras
otvivelaktigt, förr eller senare, en fastare organisation härför.
Utan hänsyn till de övriga i hög grad viktiga skogliga uppgifter, vilka
lämpligen torde böra anförtros nu ifrågavarande centralorgan, finner centrallådet
sålunda, att utvecklingen av skogsvårdsstyrelsearbetet som sådant motiverar
en förstärkt organisation.
Ä andra sidan vill det synas centralrådet som om skogsvårdsstyrelserna
och deras verksamhet måste komma att utgöra huvuddelen av ett sådant organs
arbetsuppgifter. Hittills har, vilket allmänt erkänts, skogsvårdsstyrelserna
tillsammans med sin självstyrelse, centralrådet, lyckats nöjaktigt bemästra
sina från år till år ständigt växande arbetsuppgifter. Det synes centralrådet
som örn detta förhållande borde vid organisationens i fråga reformering
erkännas även på det sätt, att i ett genom statsmakternas försorg
nytillskapat centralorgan för skogsvårdsstyrelserna dessas representanter tillförsäkras
ett avgörande inflytande. Samtidigt som centralrådet hyser denna
uppfattning, är emellertid centralrådet villigt erkänna, att handhavandet av
uppgifterna för det enskilda skogsbrukets främjande är av sådan allmän betydelse,
att staten lämpligen bör äga möjligheter utöva större direkt inflytande
härpå än vad hittills åtminstone formellt varit fallet.
Det anförda innebär, att centralrådet för sin del kan för nu ifrågavarande
ändamål tillstyrka en omorganisation av skogsvårdsstyrelsernas förbund,
som nära ansluter sig till vad skogsutredningen föreslagit.
För att närmare visa detta vill centralrådet här i stora drag skissera, hur
centralrådet skulle vilja tänka sig ifrågavarande^ centralorgans organisation.
Av skogsvårdsstyrelserna väljas vid stämma, på sätt hittills skett, sex till
åtta ledamöter i detsamma. Av Kungl. Maj:t utses härjämte ordförande i detta
samt ytterligare en ledamot, som bör äga juridiska kvalifikationer. I centralorganet
må dessutom kunna inväljas en ledamot för skogsägarei öreningarnas
riksförbund och en för Sveriges skogsägareförbund, varigenom detta
skulle komma alt bestå av tio till tolv ledamöter. Vid styrelsens sammanträden
synas tvenne länsjägmästare böra äga närvara som bisittare. Denna fulltaliga
styrelse torde kunna förutses behöva sammanträda fyra gånger örn
året. Mindre viktiga ärenden samt löpande dylika skulle handhavas av eli
arbetsutskott, beslående av Kungl. Maj:ts båda styrelseledamöter samt tre
av skogsvårdsstyrelsernas representanter.
Bihang till riksdagens protokoll 19i1. immi. Nr 94. ■
34
Kungl. Maj.ts proposition nr 94.
Som styrelsens främste tjänsteman, ansvarig för ärendenas beredning oell
föredragning, skulle anställas en högt kvalificerad person med skoglig utbildning,
vilken på förslag av styrelsen skulle av Kungl. Majit förordnas för
viss tid. Denne tjänsteman kunde lämpligen benämnas överdirektör eller
riksjägmästare. För att biträda vid ärendenas handläggning och för att vid
riksjägmästarens resor, semester och dylikt svara för kansliarbetet skulle
styrelsen anställa en person med högre skoglig utbildning, förslagsvis med
byråchefs löneförmåner, samt i övrigt erforderlig kanslipersonal. Centralrådet
förmenar, att till en början ytterligare personal icke skulle behöva anställas,
och att en utökning av denna först borde ske i samband med att arbetsuppgifternas
tillväxt gjorde detta nödvändigt.
Skogsvårdsstyrelsernas organisation i ett förbund borde göras obligatorisk.
Centralorganets uppgifter torde böra fastställas i särskild författning. Därvid
måste detta organs befogenheter vis å vis skogsvårdsstyrelserna noggrant
klarläggas. Härvid anser centralrådet, att intrång på skogsvårdsstyrelsernas
självständighet och frihet så långt möjligt bör undvikas, utan att det centrala
organet därigenom förtages möjligheten att kontrollera skogsvårdsstyrelsernas
medelsförvaltning samt att öva direkt inflytande på skogsvårdsarbetets
inriktning och effektivitet.
Flertalet skogsvdrclsstyrelser ha ansett, att tillräckligt bärande skäl ej
framlagts för styrkande av behovet av en sådan övermyndighet, som skogsstyrelsen
skulle utgöra. Styrelsens uppgifter ha synts skogsvårdsstyrelserna
i vissa hänseenden vara ganska diffusa. Styrelsen kunde befaras i sin ämbetsutövning
skola lägga en hämsko på skogsvårdsstyrelsernas rörelsemöjligheler
beträffande skogsvårdsarbetets bedrivande. Att skogsvårdsstyrelserna
under de gångna åren i stort sett haft framgång i sitt arbete — vilket faktum
vunnit allmänt erkännande — hade berott på det förhållandet, att de fått
verka fritt och självständigt med det egna initiativet som drivfjäder. En tillsynsmyndighet
av den beskaffenhet, som utredningen påyrkat, däri skogsvårdsstyrelserepresentantema
vid avgörande av de flesta frågor skulle befinna
sig i minoritet och länsjägmästarsakkunskap icke funnes företrädd, och
vilken leddes av en i betydande grad maktfullkomlig chef komme enligt
skogsvårdsstyrelsernas mening att föra skogsvårdsstyrelsearbetet in i mera
stela, byråkratiska former med mindre hänsynstagande till de starkt växlande
lokala betingelserna. Detta bleve till skada för de syften, skogsvårdsstyrelserna
vore avsedda att tjäna, nämligen befrämjande av virkesproduktionen
inom enskilt skogsbruk. Därest en ökad statlig kontroll över skogsvårdsstyrelserna
funnes erforderlig, vartill dessa icke ställt sig oförstående, kunde
densamma tillgodoses på enklare sätt inom ramen för skogsvårdsstyrelseinstitutets
grundidé och utan alt riskera en oförmånlig schablonisering av skogsvårdsverksamheten
ute i orterna. Därvid kunde man även fylla rådande behov
av att vid Kungl. Maj:ts sida ställa ett sakkunnigt, rådgivande och ansvarigt
organ. Vägen till en förstärkning av det enskilda skogsbrukets centrala
representation i statsförvaltningen borde därför gå över en viss organisatorisk
omgestaltning av skogsvårdsstyrelsernas förbund och dess centralråd
utan att en mera väsentlig rubbning av dessa organisationers nuvarande
principiella utformning och arbetssätt åstadkommes.
Kungl. Maj:ts proposition nr 94.
35
Sveriges skogsägareförbund har uttalat, att enligt förbundets mening ett
behov förelåge att skapa ett starkare och med större befogenhet än centralrådet
utrustat organ över skogsvårdsstyrelserna. För ernående av detta mål
vore det emellertid icke behövligt eller lämpligt att skapa ett nytt ämbetsverk
och belasta det allmänna med de betydande kostnader, som måste
följa därav. Enligt förbundets mening borde den önskvärda större fastheten
i organisationen kunna ernås genom en omorganisation av det .nuvarande
centralrådet.
I fråga örn lönegradsplaceringarna för skogsstyrelsens chef och övriga personal
har statskontoret ansett, att chefen icke borde placeras i högre lönegrad
än i lönegrad C 8 samt notarien icke i högre lönegrad än i 21 :a lönegraden.
Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har anfört:
I fråga örn löneställningen för överdirektören får lönenämnden förorda en
placering högst i lönegrad C 7. Lönenämnden vill därvid särskilt framhålla, att
befattningshavaren i fråga icke skulle erhålla någon verklig chefsställning i
vanlig mening, enär åt honom endast skulle överlämnas beslutanderätten i
mindre betydelsefulla ärenden och praktiskt taget alla viktiga beslut skulle
fattas av styrelsen. I stället för den föreslagna byråchefstjänsten anser lönenämnden
böra inrättas allenast en byrådirektörsbefattning med placering i
28:e lönegraden. Av de båda sekreterartjänsterna synes lönenämnden åtminstone
den ena kunna placeras i 24 :e lönegraden. I fråga om löneställningen
för innehavaren av den ifrågasatta notarietjänsten kan lönenämnden icke
tillstyrka, att densamma hänföres till högre lönegrad än till den för dylika
befattningar vedertagna 21 :a lönegraden. Beträffande biträdespersonalen vill
lönenämnden föreslå, att för kassa- och registratorsgöromål inrättas en kontoristbefattning
i 9:e lönegraden samt att för övriga förekommande arbetsuppgifter
avses tre kontorsbiträden och ett skrivbiträde.
I fråga örn skogsvårdsstyrelsernas uppgifter enligt utredningens
förslag har Sveriges skogsägare förbund anfört:
Utredningen har lämnat en omfattande skildring av de tjänsteåligganden,
som böra påvila skogsvårdsstyrelserna. En granskning av denna redogörelse
ger vid handen, att densamma omfattar väsentligen sådan verksamhet, som
dessa styrelser redan nu utöva. De nya uppdrag, som utredningen vill pålägga
skogsvårdsstyrelserna, avse att upprätta planer för skogsskötsel!! å enskildas
fastigheter (detta sker dock redan nu i viss omfattning), att handleda
skogsägarna även vid virkesskördens tillgodogörande samt att taga initiativ
till och biträda vid bildandet av gemensamhetsskogar samt organiserandet
av skogsägareföreningarnas verksamhet. Sveriges skogsägareförbund
har i huvudsak intet att erinra mot utredningens uttalanden i nu förevarande
ämne men vill dock framföra en bestämd varning mot alt skogsvårdsstyrelserna
engagera sig för djupt i skogsägarnas affärstransaktioner, vare sig
dessa avse virkeslörsäljningar eller virkesskördens tillgodogörande.
Beträffande förslaget örn ändring i s k o g s v å r d s 1 a g e n och
1932 års lappmarkslag avseende ändrad instansordning vid klagan
över skogsvårdsstyrelsernas beslut i samband med inrättande av ett statligt
centralorgan har centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund ej funnit
36
Kungl. Maj.ts proposition nr 94.
Departements
chefen.
skäl föreligga för den föreslagna ändringen, därest centralorganet uppbyggdes
i enlighet med de av centralrådet förordade riktlinjerna. I händelse centralorganet
skulle få en därifrån avvikande utformning har centralrådet ansett
frågan få tagas under förnyad prövning.
Sveriges skogsägareförbund har funnit, att något behov av att flytta klagorätten
från länsstyrelserna till skogsstyrelsen icke förelåge.
Jag torde här få erinra, att centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund
i skrivelse den 20 augusti 1940 hemställt att såsom bidrag till centralrådets
verksamhet för budgetåret 1941/42 måtte anvisas ett anslag å 42,000
kronor.
Skogsproduktionen har under årens lopp fått en allt större betydelse för
folkhushållet och näringslivet i landet. Inom allt flera områden av industrien
och näringslivet i övrigt ha skogens produkter kommit till användning.
Antalet för folkhushållet betydelsefulla alster, vilka utvinnas av
virket, ökas ständigt. Utöver vad som erfordrades för det egna behovet utgjorde
virke och trämassa före det nu pågående krigets utbrott två av landets
viktigaste exportartiklar. Även i den nu rådande krissituationen är
landets tillgång på virke trots den minskade exporten av största betydelse
för folkförsörjningen i olika avseenden. Erinras må, att ur virket
utvinnas för närvarande exempelvis fodermedel och drivmedel för motorfordon.
De perspektiv för framtiden, som på den kemiska industriens område
öppna sig i fråga om virkets användning och förädling, synas mycket
vittomfattande, och möjligheterna att här nå ytterligare betydelsefulla resultat
torde vara avsevärda. Vad detta kan komma att betyda i framtiden för
upprätthållande av välståndet inom landet torde icke närmare behöva framhållas.
Den politik som statsmakterna bedriva på det skogliga området är
därför uppenbarligen av den största betydelse och kommer att få återverkningar
på landets ekonomiska och sociala förhållanden.
Statsmakterna ha under senare årtionden även till fullo insett denna skogsbrukets
stora betydelse för landet. I syfte att stödja och stimulera skogshanteringen
och skogsvården ha statsmakterna i olika hänseenden vidtagit
synnerligen omfattande åtgärder. Betydande belopp ha sålunda anvisats till
skogsodling, skogsdikning och vägbyggen i skogarna. Senast vid 1940 års
lagtima riksdag anvisades ett nytt anslag å 1,000,000 kronor för skogsproduktionens
höjande i Norrland och Dalarna. Även den skogliga forskningen
har erhållit ökat stöd. Vid 1939 års lagtima riksdag fattades ett principbeslut
rörande statens skogsförsöksanstalts ytterligare utbyggnad. Jämsides med
denna stödverksamhet från statsmakternas sida har därjämte under de senaste
tjugu åren en omfattande nydaning av skogslagstiftningen ägt rum.
Under denna tid ha flertalet av nu gällande skogsvårdslagar och andra författningar
på detta område tillkommit. Genom denna lagstiftning ha nya
betydelsefulla uppgifter lagts i skogsvårdsstyrelsernas händer.
Alltsedan 1903 års skogsvårdslags tillkomst, då skogsvårdsstyrelserna till
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 94.
37
skapades, lia dessa varit de lokala organ som handhaft skogsvården och därmed
sammanhängande verksamhet. Något centralt statligt organ, som uteslutande
sysslat med frågor angående det enskilda skogsbruket, har icke
funnits. För att i någon mån motverka denna kännbara brist för landets
skogsbruk bildades år 1925 centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund.
Detta har därefter närmast handhaft nyssberörda spörsmål. Med undantag
för en av Kungl. Maj:t utsedd ledamot består centralrådet emellertid av representanter
endast för skogsvårdsstyrelserna. Då detsamma icke är av statlig
natur, har det icke ägt några befogenheter att ingripa på det skogliga
området. Ehuru från centralrådets sida ett mycket förtjänstfullt arbete
nedlagts till skogsbrukets gagn, har centralrådet dock icke haft sådana befogenheter
eller ekonomiska förutsättningar, att det varit i stånd att i tillräcklig
omfattning tillvarataga alla de vittomfattande intressen på det skogliga
området, som till följd av bristen på ett centralt statligt organ faktiskt
kommit att påvila centralrådet. Före centralrådets tillkomst uppbar domänstyrelsen
i viss utsträckning funktionen av statligt centralorgan även för det
enskilda skogsbruket. Under de senare åren har domänstyrelsens verksamhet
härutinnan mer och mer begränsats. Styrelsen har alltmer fått sitt arbete
inriktat endast på förvaltningen av statens domäner och skogsindustriella
anläggningar. En konsekvent linje har härutinnan följts från statsmakternas
sida.
Skogsbrukets stigande betydelse och dess snabba utveckling har medfört,
att frågan örn inrättande av ett centralt statligt organ för handhavande av
skogsbrukets olika intressen och problem under senare år alltmer trängt
sig fram och kräver en lösning. Högst betydande insatser och initiativ
skulle här kunna göras från statens sida, därest ett kompetent och på dessa
uppgifter inriktat organ stöde till förfogande. En kraftigare och enhetligare
ledning av skogsvården i landet skulle då bliva möjlig. En bättre och allsidigare
vägledning i fråga om skogsproduktionens främjande skulle kunna
lämnas skogsvårdsstyrelserna och därigenom skogsägarna. Men även inom
andra områden än den rena skogsvården finnas uppgifter för ett dylikt
centralorgan. Frågor rörande skogslagstiftning, skoglig undervisning och
forskning, skogsavkastningens utnyttjande, virkesmätning, flottning, skogsbeskattning
och skoglig statistik böra, såsom utredningen framhållit, behandlas.
Jämväl i sociala spörsmål såsom rörande förbättring av förhållandena
och arbetsmetoderna för de inom skogsbruket verksamma arbetarna
bör centralorganet taga initiativ. Det måste särskilt beaktas, att i nuvarande
kristid med dess svårigheter i fråga örn försörjningen det är av
största betydelse att landets egna naturtillgångar på det mest omsorgsfulla
sätt tillvaratagas. Såsom förut framhållits intager skogsbruket bär en betydelsefull
plats, och på det området synes mycket kunna göras av det nu
ifrågasatta statsorganet. För statsmakterna torde det vara av stor nytta att
äga en centralmyndighet med sakkunskap och överblick, som kan lämna
råd och yttranden i samtliga de frågor som beröra skogsbruket. Därest ifrågavarande
myndighet skulle komma till stånd, torde jämväl ett icke ringa
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 94.
antal ärenden, som nu avgöras av Kungl. Majit, kunna överlämnas till
denna myndighet för prövning. Man kan icke heller bortse från, att med
den omfattande bidragsverksamhet, som staten bedriver till stödjande av
skogsbruket, borde följa en mera ingående och allsidig kontroll rörande
dessa medels rätta användning än vad nu är förhållandet. I samband med
igångsättande av förut omförmälda verksamhet för skogsproduktionens
främjande framhölls vikten av att denna fråga vunne en tillfredsställande
lösning. Även nämnda uppgift kunde lämpligen anförtros åt den statliga
myndighet, som här är i fråga. Den tilltänkta myndigheten bör i förhållande
till skogsvårdsstyrelserna ha framför allt en vägledande verksamhet.
Såsom av utredningen framhållits torde den böra meddela skogsvårdsstyrelserna
råd och anvisningar i ämnen som beröra deras verksamhet. Att
brist på arbetsuppgifter, såsom i vissa yttranden ifrågasatts, skulle uppstå
för detta statsorgan, torde icke vara att befara. Jag vill framhålla, att man
i de avgivna yttrandena varit ganska ense därom att den nu gällande ordningen
är mindre tillfredsställande och att frågan om ett centralt statsorgan
för det enskilda skogsbruket bör vinna en snar lösning. De olika meningar
som framkommit ha närmast gällt sättet varpå detta spörsmål ur
organisatorisk synpunkt bör lösas. Ehuru tillskapande av ett nytt statligt
organ i nuvarande tidsläge ur vissa synpunkter är ägnat att ingiva betänkligheter,
synes dock frågan i betraktande av skogsbrukets vikt och betydelse
för landet icke längre böra uppskjutas. Jag förordar därför att spörsmålet örn
inrättande av ett dylikt organ nu underslälles riksdagens prövning.
Såsom nyss berörts har i de avgivna yttrandena den uppfattningen i allmänhet
framkommit, att ett centralt organ för skogsvården bör inrättas,
men olika meningar ha däremot gjort sig gällande rörande det sätt, varpå
detta organ lämpligen bör organiseras. Varken utredningens förslag eller de
i utlåtandena framförda uppslagen i detta hänseende synas mig helt kunna
godtagas. Den av utredningen förordade organisationen med en månghövdad
styrelse förefaller alltför tungrodd utan att därigenom vinnes något
mera väsentligt tillskott i sakkunskap eller skicklighet. Förslaget synes närmast
tillkommet i syfte att i möjligaste mån lämna den nu bestående ordningen
inom centralrådet orubbad. Organisationen synes även i övrigt, åtminstone
till en början innan större erfarenhet rörande styrelsens verksamhet
vunnits, onödigt stor. Statskontoret har i sitt yttrande upptagit av tidigare
skogsutredningar framfört förslag om inrättande av en skogsinspektörsbefattning
inom jordbruksdepartementet. Detta förslag torde aldrig ha
ansetts tillfredsställande och har därför sedan länge varit övergivet. Det
torde knappast bliva möjligt för en dylik skogsinspektör'' att handha alla
de vidlyftiga uppgifter av skilda slag, som äro avsedda att påvila det centrala
statliga organet på skogsvårdens område. Det av centralrådet för
skogsvårdsstyrelsernas förbund framlagda förslaget synes ur organisatorisk
synpunkt icke skilja sig så särskilt mycket från utredningens förslag.
Mot detsamma torde därför kunna riktas i stort sett samma anmärkningar
Kungl. Maj:ts proposition nr 94.
39
som mot detta. Därjämte kan mot förslaget framföras den erinringen att
centralorganet enligt detsamma får mindre stadga och auktoritet, då det
icke avsetts skola erhålla ställning av statlig centralmyndighet.
Enligt min mening synes det nya centralorganet, vilket bör benämnas
skogsstyrelsen, lämpligen böra organiseras på följande sätt. I spetsen för styrelsen
bör finnas en chef, vilken utövar ledningen av styrelsen, och vid hans
sida böra finnas fyra av Kungl. Majit förordnade ledamöter, vilka företräda
speciell sakkunskap inom skilda skogliga områden. Såsom utredningen förordat
torde en av dessa böra företräda det mindre skogsbruket och en ha
juridisk administrativ sakkunskap. Ifrågavarande ledamöter böra deltaga i
fattandet av beslut inom styrelsen. Emellertid synes det icke behövligt, att
de deltaga i behandlingen av andra ärenden än sådana som äro av större
betydelse, särskilt författnings- och anslagsfrågor, viktigare organisationsfrågor
samt principiella ståndpunkttaganden beträffande skogsbruket. I behandlingen
av dessa liksom andra frågor bör även deltaga den byråchef,
som enligt vad i det följande förordas bör finnas hos styrelsen. Att såsom
i något utlåtande hemställts låta länsjägmästare adjungeras hos styrelsen
synes icke erforderligt. Det torde böra stå öppet för styrelsen att kunna inkalla
den sakkunskap varav styrelsen finner sig vara i behov. För att underlätta
uppehållandet av kontakten med skogsvårdsstyrelserna torde det vara
ändamålsenligt att skogsstyrelsen vid lämpliga tillfällen sammankallar representanter
för skogsvårdsstyrelserna för överläggningar.
Med hänsyn till den löneställning cheferna för andra verk av motsvarande
betydelse tillagts synes i anslutning till utredningens förslag den nya styrelsens
chef, vilken torde böra tillsättas medelst förordnande för en tid av
högst sex år, såsom överdirektör placeras i lönegrad C 10. Såsom antytts
bör hos styrelsen finnas en byråchef, vilken i enlighet med vad som i allmänhet
gäller inom allmänna civilförvaltningen bör placeras i 30 lönegraden.
Byråchefen torde böra äga högre skoglig utbildning. Arvodena till de
särskilda ledamöterna synas skäligen böra bestämmas till 1,500 kronor för
en var av dem, vartill kommer eventuell resekostnads- och traktamentsersättning.
Utöver nu omnämnda befattningshavare torde hos styrelsen böra
anställas en sekreterare med juridisk administrativ utbildning samt en amanuens
med högre skoglig utbildning. Sekreteraren synes böra placeras i 26
lönegraden. Härjämte böra hos styrelsen finnas ett kanslibiträde i 7 och ett
kontorsbiträde i 4 lönegraden samt en expeditionsvakt i 5 lönegraden. Slutligen
bör möjlighet finnas att vid behov anlita extra arbetskraft. I det föregående
angivna befattningshavare hos styrelsen med undantag av överdirektören
torde till en början böra upptagas såsom extra ordinarie tjänstemän.
Beträffande arbetsfördelningen inom styrelsen synes å byråchefen böra
ankomma de uppgifter, som enligt utredningens förslag angivits skola åvila
byråchefen samt den av sekreterarna, som skulle lia skoglig utbildning.
Vid arbetet bör byråchefen kunna påräkna biträde av amanuensen hos styrelsen.
Åt sekreteraren böra anförtros samma åligganden och uppgifter, som
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 94.
enligt förslaget avsågs skola ankomma på den juridiskt utbildade sekreteraren.
Registrators- och aktuariegöromålen samt styrelsens bokföring böra
handhas av kanslibiträdet.
Vid den nu angivna organisationen av styrelsen torde kostnaderna för
styrelsen kunna beräknas på följande sätt. Å avlöningsstaten bör för avlöning
till överdirektören under en anslagspost till avlöning till ordinarie
tjänsteman upptagas ett belopp av 17,000 kronor. Av Kungl. Majit bestämda
arvoden till ledamöterna, tillhopa 6,000 kronor, böra uppföras under
en särskild anslagspost för ändamålet. För avlöningar till icke-ordinarie
personal böra beräknas 40,000 kronor och för rörligt tillägg 8,000 kronor.
Enligt denna beräkning skulle alltså styrelsens avlöningsstat stanna vid ett
belopp av 71,000 kronor. Å omkostnadsstaten bör beräknas till sjukvård
m. m. 500 kronor samt till reseersättningar 5,000 kronor och expenser likaledes
5,000 kronor eller således tillhopa 10,500 kronor. Statens årliga kostnader
för styrelsen skulle enligt vad nu sagts uppgå till sammanlagt 81,500
kronor. Det är emellertid att märka, att statsverkets årliga merkostnader
i anledning av styrelsens inrättande icke skulle sammanfalla med detta belopp.
Såsom inledningsvis berörts är för närvarande under riksstatens nionde
huvudtitel upptaget ett särskilt anslag till centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas
förbund. För budgetåret 1941/42 har medelsbehovet för detta
ändamål beräknats till 42,000 kronor. Sistnämnda anslag bör, därest skogsstyrelsen
inrättas, icke vidare anvisas. En viss besparing uppkommer
även därigenom att skogsvårdsstyrelsernas bidrag till centralrådet kunna bortfalla.
Merkostnaderna för staten skulle vid sådant förhållande icke överstiga
39,500 kronor. Härvid har då bortsetts såväl från kostnaderna för
kristillägg, vilka torde böra bestridas från nionde huvudtitelns allmänna
anslag för dylikt tillägg, som från de å statsverket belöpande kostnaderna
för befattningshavarnas pensionering. Anslag till den nya styrelsen synas
böra äskas för budgetåret 1941/42, från ingången av vilket budgetår den
nya styrelsen torde böra beräknas kunna tillsättas. Förutom anslag till avlöningar
och omkostnader — å respektive 71,000 och 10,500 kronor — erfordras
ett engångsanslag å 10,000 kronor för anskaffande av inventarier
m. m. Det torde kunna förutsättas att centralrådets inventarier kostnadsfritt
överlämnas till den nya styrelsen.
Jag torde härefter få övergå till att angiva min ställning till de av utredningen
framlagda förslagen till organisatoriska förändringar inom skogsvårdsstyrelserna.
I likhet med utredningen anser jag någon mera genomgripande
ändring av skogsvårdsstyrelserna icke vara behövlig. Alltsedan sin tillkomst
ha dessa styrelser på ett i stort sett mycket förtjänstfullt sätt fullgjort sin
ofta svåra uppgift att å ena sidan befrämja skogsvården och utveckla intresset
för densamma och å andra sidan såsom fiskalisk myndighet bevaka statsintresset
i fråga om skogsskötseln å de enskilda skogarna. Styrelserna ha vid
handhavandet av sina uppgifter åtnjutit stor handlingsfrihet och fritt utrymme
för det egna initiativet. Detta torde även i framtiden böra bliva förhållandet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 94.
41
Att inpressa skogsvårdsstyrelserna i byråkratiska former eller försätta dem
i någon beroende tjänstemannaställning i förhållande till staten bör icke
ifrågakomma. Styrelserna böra vara ett uttryck för det samlade skogsvårdsintresset
i orten och böra därför så långt det är möjligt och lämpligt verka
fritt och självständigt. Utredningen har förordat, att skogsägarnas egna organisationer
under vissa förhållanden skulle kunna inträda i stället för hushållningssällskapet
såsom valkorporation vid val av ledamöter i skogsvårdsstyrelsen.
Ehuru skäl kunna anföras för en dylik anordning, anser jag mig
dock icke för närvarande böra förorda densamma, då skogsägarnas organisationer
flerstädes ännu icke torde ha nått den anslutning, som bör anses erforderlig
härför. Vidare torde resultatet av pågående utredning om hushållningssällskapens
organisation böra avvaktas, innan slutlig ståndpunkt tages till
denna fråga.
För närvarande förordnas icke någon suppleant för den av Kungl. Majit utsedde
ordföranden i skogsvårdsstyrelse. Vid förfall för ordföranden inträder
äldste ledamoten såsom ordförande och suppleanten för denne tillkallas. Vid
sådana tillfällen finnes inom styrelsen icke någon representant för det allmänna.
En dylik anordning torde icke vara helt tillfredsställande. Utredningen
har uppmärksammat frågan och ansett att även för ordföranden
borde förordnas en suppleant. Detta förslag torde vara välbetänkt.
Ett annat spörsmål, som tidigare vid flera tillfällen varit föremål för uppmärksamhet
och som nu även berörts av utredningen, är frågan om tjänstetillsättningar
inom skogsvårdsstyrelserna och besvärsrätten över dessa. Utredningen
har önskat bibehålla den nu gällande ordningen att skogsvårdsstyrelserna
själva skola äga tillsätta sina tjänstemän. Utredningen har dock
ifrågasatt, om icke länsjägmästare bör förklaras kompetent till befattningen
av statlig myndighet. Statskontoret har för sin del förordat, att i varje fall
länsjägmästare bör tillsättas av Kungl. Majit. Utredningen har ansett, att
någon besvärsrätt över länsjägmästares eller andra tjänstemäns tillsättande
icke bör ifrågakomma. I vissa yttranden har man vänt sig mot utredningens
uppfattning i detta hänseende och påyrkat att en dylik rätt uttryckligen medgives.
Att betaga styrelserna deras rätt att tillsätta sina tjänstemän synes
enligt min mening vara ett onödigt och alltför långt gående ingrepp i deras
självständighet. Å andra sidan kunna knappast åberopas några vägande skäl
mot att tillerkänna sökandena besvärsrätt över skogsvårdsstyrelsernas beslut.
Med hänsyn till det mycket omfattande ekonomiska bistånd som staten lämnar
skogsvårdsstyrelserna kan det icke anses oberättigat, att Kungl. Majit äger
ett visst överinseende och inflytande vid tillsättande av de tjänstemän, som
skola avlönas med dessa medel eller handha deras förvaltning.
Lämpligheten av utredningens förslag att ersättning bör tilläggas ledamöterna
i skogsvårdsstyrelserna synes kunna ifrågasättas. Något övertygande skäl
för förslaget har icke anförts och icke heller synes detsamma vara påkallat
av omständigheterna. Utgår såsom för närvarande rese- och traktamentsersättning,
lärer detta i varje fall för närvarande vara tillfyllest. Mot förslaget
att rese- och traktamentsersättningen skall utgå för samtliga ledamöter efter
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 94.
4
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 94.
klass I B i resereglemente! torde däremot intet vara att erinra. Möjlighet synes
böra öppnas att kunna lämna gottgörelse till revisorerna av skogsvårdsstyrelsens
räkenskaper. Det torde nämligen vara lämpligt att för detta ändamål
kunna anlita auktoriserade revisorer. Kostnaderna för revisionen torde böra
gäldas av skogsvårdskassans medel enligt grunder, som Kungl. Majit bestämmer.
Någon ändring i länsskogvaktarnas titel som från visst håll ifrågasatts
synes knappast vara påkallad. I varje fall torde den föreslagna titeln skogskonsulent
vara mindre lämplig med hänsyn till att länsskogvaktarna icke
kunna anses jämställda i utbildningshänseende eller eljest med de befattningshavare
som på jordbrukets område inneha konsulenttiteln.
Den omredigering som utredningen föreslagit i fråga örn bestämmelserna
rörande .skogsvårdsstyrelsernas verksamhet synes i stort sett kunna godtagas.
Ur uppräkningen av skogsvårdsstyrelsernas uppgifter böra givetvis utgå de
nya uppgifter, vilkas upptagande föranletts av vissa av utredningens förslag,
som icke här gjorts till föremål för behandling. I övrigt utföres flertalet av
de angivna arbetena redan av styrelserna. En omformulering av författningen
torde därför huvudsakligen innebära dess bringande i överensstämmelse
med gällande praxis. Såsom Sveriges skogsägareförbund framhållit kunna
såsom i viss mån nya betraktas uppgifterna att biträda skogsägarna
vid upprättande av planer för skogsbrukets drift och virkesskördens tillgodogörande
ävensom att stödja sammanslutningar av skogsägarna i deras verksamhet
för skogsvårdens befrämjande. Någon erinran torde icke kunna göras
mot att i skogsvårdsstyrelseförfattningen upptagas uttryckliga bestämmelser
om att även dessa uppgifter skola ankomma på skogsvårdsstyrelserna. Desamma
torde i stort sett icke innebära annat än en påbyggnad eller utveckling
av den verksamhet som redan bedrives av skogsvårdsstyrelserna. Givet
är att styrelserna icke böra engagera sig i skogsägarnas rena affärstransaktioner.
Utöver vad nu anförts ha några smärre jämkningar företagits i nu gällande
bestämmelser.
Därest den av mig i det föregående ifrågasatta skogsstyrelsen kommer till
stånd, synas de av utredningen föreslagna ändringarna i skogsvårdslagen och
1932 års lappmarkslag böra genomföras. Uppenbart torde vara att skogsstyrelsen
kommer att bättre lämpa sig för avgörande av de frågor som enligt
12 och 30 §§ skogsvårdslagen samt 18 och 28 §§ lappmarkslagen för närvarande
ankomma på länsstyrelsernas prövning. De föreslagna ändringarna
i 2 § skogsvårdslagen, varigenom avses att den översyn, som enligt nämnda
lagrum tillkommer domänstyrelsen, skall överflyttas å skogsstyrelsen, synes
även lämplig. Enligt de principer som under senare år tillämpats i fråga om
tillsynen av enskildas skogar har domänstyrelsens befattning därmed i möjligaste
mån begränsats.
I detta sammanhang torde jag även böra upptaga en annan fråga beträffande
besvärsrätten i ärenden av nu ifrågavarande slag. Vid flera tillfällen
ha skogsvårdsstyrelser hos Kungl. Maj :t anfört besvär över sådant beslut av
vederbörande länsstyrelser, varigenom ändring av skogsvårdsstyrelsernas ti
-
Kungl. Maj-.ts proposition nr 94.
43
digare beslut skett. Dessa besvär ha av Kungl. Majit icke ansetts kunna upptagas
till prövning. Med den uppgift skogsvårdsstyrelserna ha att dels i statens
intresse övervaka skogsvårdens handhavande och dels meddela beslut
i dylika frågor synes ändamålsenligt att de även äga rätt att föra talan
hos Kungl. Majit över ändring av sina beslut. Nu tillämpad praxis
medför, att viktiga skogsvårdsfrågor under vissa förhållanden icke kunna
bringas under Kungl. Majits prövning. Då bestämmelserna i gällande skogsvårdsförfattningar
ansetts lägga hinder i vägen för nu berörda besvär från
skogsvårdsstyrelsernas sida, torde en ändring i nyssnämnda skogsvårdslagar
böra vidtagas för undanröjande av detta hinder.
De av mig nu förordade ändrade bestämmelserna i skogsvårdslagen och
1932 års lappmarkslag torde böra träda i kraft den 1 juli 1941.
I enlighet med vad i det föregående anförts har jag inom jordbruksdepartementet
låtit upprätta förslag till dels lag om ändrad lydelse av 2 § 3 mom. samt
12 och 30 §§ skogsvårdslagen den 15 juni 1923 (nr 212), dels lag angående
ändrad lydelse av 18 och 28 §§ lagen den 10 juni 1932 (nr 180) örn vård av
vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker med flera
områden, dels ock förordning angående skogsvårdsstyrelser, vilka författningsförslag
torde böra såsom bilagor,1 nr 1—3, fogas vid detta protokoll.
Departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över nyssnämnda
två lagförslag måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet
inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen.
Ur protokollet:
Benno Gårdsten.
1 Dessa bilagor, vilka liro lika lydande med de vid propositionen fogade författningsförslagen
ha bär uteslutits.
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 94.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 21 februari
1941.
Närvarande:
H justitieråden Forssman,
Bellinder,
regeringsrådet Lundevall,
justitierådet Sterzel.
Enligt lagrådet den 12 februari 1941 tillhandakommet utdrag av protokoll
över jordbruksärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet
den 31 januari 1941, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över
upprättade förslag till dels lag om ändrad lydelse av 2 § 3 mom. samt 12 och
30 §§ skogsvårdslagen den 15 juni 1923 (nr 212) dels ock lag angående ändrad
lydelse av 18 och 28 §§ lagen den 10 juni 1932 (nr 180) örn vård av
vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker med flera
områden.
Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet
av byråchefen för lagärenden i jordbruksdepartementet hovrättsrådet B. Fallenius.
Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.
Ur protokollet:
G. Lindencrona.
Kungl. Maj:ts proposition nr 94.
45
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28
februari 1941.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Eriksson, Bergquist,
Andersson, Domö, Rosander.
Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och finansdepartementen
anmäler chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet PehrssonBramstorp,
lagrådets den 21 februari 1941 avgivna utlåtande över de den 31
januari 1941 till lagrådet remitterade förslagen till dels lag om ändrad lydelse
av 2 § 3 mom. samt 12 och 30 §§ skogsvårdslagen den 15 juni 1923 (nr
212), dels ock lag angående ändrad lydelse av 18 och 28 §§ lagen den 10 juni
1932 (nr 180) örn vård av vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens
läns lappmarker med flera områden.
Föredraganden anför:
Lagförslagen ha av lagrådet lämnats utan erinran. Såsom framgår av vad
jag anfört i samband med remissen av förslagen till lagrådet torde dels nämnda
två lagförslag och förslaget till förordning angående skogsvårdsstyrelser
underställas riksdagen för antagande, dels ock erforderliga medel äskas för
skogsstyrelsen.
Under åberopande av vad sålunda och i förenämnda statsrådsprotokoll för
den 31 januari 1941 anförts hemställer jag,
dels att förenämnda tre författningsförslag måtte genom
proposition föreläggas riksdagen till antagande,
dels ock att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att
1) för skogsstyrelsen fastställa följande
Personalförteckning.
Befattning Lönegrad
Tjänsteman å ordinarie stat.
1 överdirektör .................................. C 10
Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad
än 2 0.
1 byråchef .................................... Eo 30
1 sekreterare .................................. Eo 26;
Bihang till riksdagens protokoll 19il. 1 sami. Nr 94. 5
46
Kungl. Maj.ts proposition nr 94.
2) godkänna följande avlöningsstat för skogsstyrelsen, att
tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1941/42:
Avlöningsstat.
1. Avlöning till ordinarie tjänsteman, för
-
slagsvis .......................... kronor 17,000
2. Arvoden, bestämda av Kungl. Majit .... » 6,000
3. Avlöningar till icke-ordinarie personal . . » 40,000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis .............. » 8,000
Summa kronor 71,000;
3) å driftbudgeten under nionde huvudtiteln för budgetåret
1941/42 anvisa
till Skogsvård m. m.: Skogsstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag
av .......................... kronor 71,000;
till Skogsvård m. mSkogsstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag
av .......................... kronor 10,500;
till Skogsvård m. m.: Skogsstyrelsen: Inventarier m. m. ett
reservationsanslag av .................... kronor 10,000.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Fritz af Petersens.
417051. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1941.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1941:220 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § 3 mom. samt 12 och 30 §§ skogsvårdslagen den 15 j a1 i texten
- JoU 1941:31 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § 3 mom. samt 12 och 30 §§ skogsvårdslagen den 15 juni 1923 s. 1 i texten