Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § 3 mom. samt 12 och 30 §§ skogsvårdslagen den 15 juni 1923 (nr 212) m. m

1941-02-28 · 46 sidor, varav 46 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 46 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:94, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § 3 mom. samt 12 och 30 §§ skogsvårdslagen den 15 juni 1923 (nr 212) m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

1

Nr 94.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 2 § 3 mom. samt 12 och 30 §§ skogsvårdslagen

den 15 juni 1923 (nr 212) m. m.; given

Stockholms slott den 28 februari 1941.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1. lag om ändrad lydelse av 2 § 3 mom. samt 12 och 30 §§ skogsvårdslagen

den 15 juni 1923 (nr 212);

2. lag angående ändrad lydelse av 18 och 28 §§ lagen den 10 juni 1932

(nr 180) om vård av vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns

lappmarker med flera områden; samt

3. förordning angående skogsvårdsstyrelser;

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Bihang till riksdagens protokoll 19il. 1 sami. Nr 94.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 94.

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 2 § 3 mom. samt 12 och 30 §§ skogsvårdslagen

den 15 juni 1923 (nr 212).

Härigenom förordnas, att 2 § 3 mom. samt 12 och 30 §§ skogsvårdslagen

den 15 juni 19231 skola erhålla följande ändrade lydelse:

2 §•

3 mom. Äges skog--— är stadgat.

över skogar, rörande vilka sådant medgivande är lämnat, äge skogsstyrelsen

utöva tillsyn.

12 §.

Finner skogsvårdsstyrelsen — — — avfattas skriftligen.

Varder ej sålunda överenskommelse träffad, må skogsvårdsstyrelsen, där

den ej finner saken omedelbart böra stämmas till domstol, hos skogsstyrelsen

påkalla undersökning av avverkningsområdet. Skogsstyrelsen förordnar

i anledning härav sakkunnig person att med biträde av två ojäviga

gode män, vilka av förrättningsmannen utses bland dem, som äro ägodelningsnämndemän

eller gode män vid lantmäteriförrättningar eller ledamöter

av häradsnämnd, å stället undersöka förhållandet. Örn tiden för förrättningen

skola genom förrättningsmannens försorg skogsvårdsstyrelsen och

fastighetens ägare ävensom annan, som kan vara ansvarig för kostnaderna

för återväxtåtgärderna, bevisligen underrättas. Synemännen skola till skogsvårdsstyrelsen

avgiva redogörelse med förslag till de åtgärder, som för markens

återställande i skogbärande skick må finnas nödiga. Stanna synemännen

i olika meningar, varde de särskilda meningarna skogsvårdsstyrelsen

meddelade. Sedan undersökning hållits, söke styrelsen ånyo få till stånd

överenskommelse, som ovan sagts.

30 §.

1 mom. Den, som med skogsvårdsstyrelsens slutliga beslut i ärende, varom

i 4, 5, 8, 17, 19, 21, 21 a eller 23 § sägs, icke åtnöjes, äger att däröver anföra

besvär hos skogsstyrelsen. I fall, som i 8 eller 17 § avses, vare rätten till

sådan klagan ej till viss tid inskränkt, men skola i andra fall besvären, vid

1 Senaste lydelse av 30 § se 1937:151.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

3

talans förlust, vara ingivna sist innan klockan tolv å trettionde dagen efter

det klaganden av beslutet erhållit del; och skall underrättelse därom i beslutet

meddelas.

2 mom. över skogsstyrelsens beslut må klagan föras hos Konungen genom

besvär, som skola ingivas till jordbruksdepartementet före klockan tolv å

trettionde dagen från den dag klaganden erhöll del av samma beslut. Sådan

klagan må jämväl föras av skogsvårdsstyrelse, där skogsstyrelsen ändrat eller

upphävt skogsvårdsstyrelsens beslut.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1941; dock att talan mot beslut, som

tidigare meddelats av länsstyrelse eller av skogsvårdsstyrelse såvitt angår

ärende, varom i 4, 5, 19, 21, 21 a och 23 §§ förmäles, skall föras enligt

bestämmelserna i äldre lag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

Förslag

till

Lag angående ändrad lydelse av 18 och 28 §§ lagen den 10 juni

1932 (nr 180) om vård av vissa skogar inom Västerbottens och

Norrbottens läns lappmarker med flera områden.

Härigenom förordnas, att 18 och 28 §§ lagen den 10 juni 1932 om vård av

vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker med flera

områden skola erhålla följande ändrade lydelse:

18 §.

Finner skogsvårdsstyrelsen---avfattas skriftligen.

Varder ej sålunda överenskommelse träffad, må skogsvårdsstyrelsen, där

den ej finner saken omedelbart böra stämmas till domstol, hos skogsstyrelsen

påkalla undersökning av avverkningsområdet. Skogsstyrelsen förordnar

i anledning härav sakkunnig person att med biträde av två ojäviga gode

män, vilka av förrättningsmannen utses bland dem, som äro ägodelningsnämndemän

eller gode män vid lantmäteriförrättningar eller ledamöter av

häradsnämnd, å stället undersöka förhållandet. Örn tiden för förrättningen

skola genom förrättningsmannens försorg skogsvårdsstyrelsen och fastighetens

ägare ävensom annan, som kan vara ansvarig för kostnaderna för återväxtåtgärderna,

bevisligen underrättas. Synemännen skola till skogsvårdsstyrelsen

avgiva redogörelse med förslag till de åtgärder, som för markens återställande

i skogbärande skick må finnas nödiga. Stanna synemännen i olika

meningar, varde de särskilda meningarna skogsvårdsstyrelsen meddelade. Sedan

undersökning hållits, söke styrelsen ånyo få till stånd överenskommelse,

som ovan sagts.

Kan ej--— vara fullgjort.

28 §.

1 mom. Är någon missnöjd med beslut, som enligt denna lag meddelats

av skogsvårdsstyrelsen, åge han däröver anföra besvär hos skogsstyrelsen.

I fall, som i 13 § avses, vare rätten till sådan klagan ej till viss tid inskränkt.

I andra fall skola besvären, vid talans förlust, vara ingivna före klockan

tolv å trettionde dagen efter det klaganden av beslutet erhållit del. Underrättelse

härom skall i beslutet meddelas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 94.

5

2 mom. Över skogsstyrelsens beslut må klagan föras hos Konungen genom

besvär, som skola ingivas till jordbruksdepartementet före klockan tolv

å trettionde dagen från den dag klaganden erhöll del av samma beslut. Sådan

klagan må jämväl föras av skogsvårdsstyrelse, där skogsstyrelsen ändrat

eller upphävt skogsvårdsstyrelsens beslut.

Denna lag träder i kraft den 1 juli. 1941; dock att talan mot beslut,

som tidigare meddelats av länsstyrelse eller av skogsvårdsstyrelse såvitt angår

andra ärenden än sådana, som avses i 13 §, skall föras enligt bestämmelserna

i äldre lag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

Förslag

till

Förordning angående skogs vårdsstyrelser.

Härigenom förordnas som följer:

1 §■

Skogsvårdsstyrelse, som jämlikt skogsvårdslagen skall finnas för uppsikt

över lagens efterlevnad, skall bestå inom vart och ett av Västerbottens och

Norrbottens läns landstingsområden av fem samt inom annat landstingsområde

med endast ett hushållningssällskap av tre i skogsbruk förfarna och

med skogsförhållandena i orten väl förtrogna män, utsedda för tre år i

sänder, en såsom ordförande av Kungl. Majit samt de övriga till halva

antalet av landstinget och halva antalet av hushållningssällskapet. Finnes

inom landstingsområde mera än ett hushållningssällskap, utses för varje

hushållningssällskap en ledamot samt av landstinget så många ledamöter,

som hushållningssällskapen äro. För envar av ordföranden och övriga ledamöter

i skogsvårdsstyrelsen skall för samma tid och på enahanda sätt, som

gäller i fråga om dessa, utses en suppleant.

Sammanfaller landstingsområde icke med verksamhetsområdet för ett

eller flera hushållningssällskap, förordnar Kungl. Majit, med iakttagande,

i den mån sådant kan ske, av ovan stadgade grunder, huru med utseende

av ledamöter i skogsvårdsstyrelse och suppleanter för dem skall förfaras.

2 §•

Hos skogsvårdsstyrelse skall såsom biträde (länsjägmästare) vara anställd

en skogligt bildad man, vilken avlagt fullständig avgångsexamen från skogsinstitutets

högre kurs eller skogshögskolans jägmästarekurs. Dock må i

särskilt fall till länsjägmästare antagas den, som avlagt avgångsexamen från

skogsinstitutets lägre kurs eller skogshögskolans forstmästarekurs.

Skogsvårdsstyrelse må därjämte i mån av behov anställa skogligt utbildade

tillsyningsmän (länsskogvaktare) ävensom övrig erforderlig personal.

över skogsvårdsstyrelses beslut i fråga örn tillsättande av befattning hos

styrelsen må klagan föras hos Kungl. Majit inom tjugu dagar efter den då

beslutet tillkännagivits genom anslag i styrelsens lokal.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

3 §.

För besluts fattande inom skogsvårdsstyrelse fordras, att densamma skall

vara fulltalig. Äro vid omröstning inom styrelsen meningarna delade, skall

den mening gälla, varom de flesta förenat sig; äro rösterna för olika meningar

lika delade, gäller den mening, som biträdes av ordföranden.

4 §•

Skogsvårdsstyrelsen skall hava till uppgift att befrämja och understödja

den enskilda skogshushållningen samt verka för att skogsvårdsarbetet bedrives

på ett planmässigt sätt inom styrelsens verksamhetsområde, så ock

att utöva den uppsikt och vidtaga de åtgärder, som jämlikt gällande skogsvårds-

och andra författningar ankomma på styrelsen.

Styrelsen har att till fullgörande av sin uppgift

verka för utbredande av kunskap om skogsskötseln och landets skogsbruk

genom anordnande eller understödjande av kurser, föreläsningar, studiefärder

eller annan undervisnings- eller upplysningsverksamhet;

lämna sakkunnigt biträde vid planläggning av skogsbrukets drift samt vid

skogens vård och skötsel i övrigt;

stödja sammanslutningar av skogsägare i deras verksamhet för skogsvårdens

befrämjande;

bevilja bidrag till utförande av skogsvårdsfrämjande åtgärder;

medverka till genomförandet av åtgärder i syfte att bekämpa skogseld;

samt

vidtaga i övrigt påkallade åtgärder till befordrande av en förbättrad skogshushållning.

Skogsvårdsstyrelsen skall tillika

förvalta de medel, som genom skogsvårdsavgift eller eljest inflyta till

skogsvårdskassan;

antaga och med omhänderhavda medel avlöna den i 2 § omförmälda personalen

samt utfärda instruktioner för denna;

tillhandagå skogsstyrelsen med de upplysningar och det biträde, som av

skogsstyrelsen påkallas och som ligga inom området för skogsvårdsstyrelsens

verksamhet; samt

fastställa visst stämpelmärke att användas vid utsyningar och andra förrättningar,

som verkställas av styrelsens personal, samt på lämpligt sätt

bringa detta märke till allmän kännedom.

Skogsvårdsstyrelsen skall äga föreskriva de villkor, under vilka styrelsen

lämnar biträde vid planläggning av skogsbrukets drift eller vid skogens vård

och skötsel i övrigt, i den mån sådant biträde icke enligt gällande bestämmelser

skall lämnas kostnadsfritt.

Vid fullgörande av sin uppgift har skogsvårdsstyrelsen att ställa sig till

efterrättelse vad i övrigt finnes föreskrivet i författningar och det reglemente,

som Kungl. Maj:t efter styrelsens förslag fastställer.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 94.

5 §•

För att medverka vid utförandet av skogsvårdsstyrelse enligt 4 § första och

andra styckena tillkommande uppgifter skall inom kommun, som så önskar

eller där skogsvårdsstyrelsen så påfordrar, tillsättas en skogsvårdskommitté

av minst tre personer, vilka för en tid av tre år utses, en av skogsvårdsstyrelsen

samt de övriga av kommunalstämman enligt den grund, som för utseende

av gode män vid laga skifte är stadgad.

Skogsvårdskommitté vare skyldig att efter instruktion, som av skogsvårdsstyrelsen

fastställes, lämna de meddelanden och uppgifter rörande skogsvården,

som av styrelsen begäras, ävensom att i övrigt inom kommunen tillhandagå

styrelsen vid utövandet av dess verksamhet.

6 §•

De i skogsvårdskassan inflytande medel må ej användas för andra skogar

än dem, som stå under skogsvårdsstyrelsens tillsyn, eller för andra uppgifter

än sådana, som enligt denna förordning eller eljest gällande bestämmelser

tillhöra området för skogsvårdsstyrelses verksamhet.

Skogsvårdsstyrelse vare berättigad att för sagda medel inköpa fastighet,

som är till gagn för styrelsens verksamhet. Avtal örn sådant köp må dock

ej av skogsvårdsstyrelse slutas utan medgivande av Kungl. Majit eller utan

förbehåll om sådant medgivande.

Skogsvårdsstyrelse skall årligen inom tid, som Kungl. Maj :t bestämmer, till

skogsstyrelsen inkomma med uppgift och förslag rörande de anslag av allmänna

medel, som under nästföljande budgetår äro erforderliga för fullgörande

av skogsvårdsstyrelsens verksamhet.

7 §•

Ordförande och övriga ledamöter i skogsvårdsstyrelse skola av skogsvårdskassan

erhålla resekostnads- och traktamentsersättning vid resor, som föranledas

av deras uppdrag, enligt klass I B i gällande resereglemente.

De i 8 § omförmälda revisorer skola erhålla ersättning ur skogsvårdskassan

enligt de grunder Kungl. Majit bestämmer.

8 §•

Skogsvårdsstyrelse åligger att före april månads utgång varje år till skogsstyrelsen

avgiva redovisning för sin förvaltning under näst föregående kalenderår.

Vid denna redovisning skall vara fogad en kortfattad framställning

angående de under skogsvårdsstyrelsens tillsyn stående skogarnas tillstånd

och skötsel. Denna redovisning och framställning skall vara avfattad enligt

grunder och i uppställning, varom skogsstyrelsen äger meddela föreskrifter.

Skogsvårdsstyrelses förvaltning och redovisning skola granskas av revisorer,

utsedda för ett år i sänder, en av Kungl. Majit och de övriga till antal

och enligt de grunder, som örn ledamöter i skogsvårdsstyrelsen är föreskrivet,

dock att inom Västerbottens och Norrbottens län varje landsting och hus
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 94-

9

hållningssällskap skall äga att utse endast en revisor. Revisionsberättelsen,

i vilken ansvarsfrihet för styrelsen skall till- eller avstyrkas, skall tillika med

nämnda framställning angående skogarnas tillstånd och skötsel till trycket

befordras samt dels utdelas bland ledamöterna i landstinget och vederbörande

hushållningssällskaps förvaltningsutskott samt bland sällskapets lantbruksombud

minst en månad före landstingets nästa lagtima sammanträde,

dels ock samtidigt insändas till Kungl. Majit och skogsstyrelsen.

På landstinget och hushållningssällskapet ankommer att för dess del bevilja

eller vägra skogsvårdsstyrelsen ansvarsfrihet för styrelsens förvaltning

under det år, revisionsberättelsen omfattar. Finner Kungl. Majit ansvarsfrihet

icke böra beviljas skogsvårdsstyrelse, förordnar Kungl. Majit om vidtagande

av därav påkallade åtgärder.

9 §•

Ordförande och övriga ledamöter i skogsvårdsstyrelse så ock skogsvårdsstyrelses

tjänstemän vare i utövningen av sina befattningar underkastade det

ansvar och den påföljd, som i allmän lag stadgas om statens ämbets- och

tjänstemän.

För de medel, som skogsvårdsstyrelse haft under sin förvaltning, ansvara

styrelsens ordförande och övriga ledamöter gemensamt. Denna ansvarighet

fortfar, till dess förvaltningen blivit efter ty i 8 § sägs eller, om klander anställes,

av vederbörlig domstol godkänd, eller ock till dess natt och år efter

räkenskapens avlämnande förflutit, utan att klander i laga ordning blivit

anställt.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1941, fran och med vilken dag

förordningen den 15 juni 1923 (nr 213) angående skogsvårdsstyrelser skall

upphöra att gälla.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Drottningholms slott

den 31 januari 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorf, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför

efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och finansdepartementen:
I

årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min hemställan under

punkt 177 i nionde huvudtiteln föreslagit riksdagen att i avbidan på särskild

proposition i ämnet till Skogsvård m. m.: Skogsstyrelsen för budgetåret

1941/42 beräkna ett förslagsanslag av 80,000 kronor.

Jag torde nu ånyo få upptaga denna fråga samt vissa därmed sammanhängande

spörsmål dels om ändrade bestämmelser för skogsvårdsstyrelserna,

dels ock angående ändringar i skogsvårdslagen och lagen örn vård av vissa

skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker med flera

områden.

Genom beslut den 23 juli 1936 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla en utredningsman för att i enlighet med i

statsrådsprotokollet angivna riktlinjer verkställa utredning och avgiva förslag

rörande skogsbrukets ekonomiska läge och de åtgärder, som kunde

vidtagas för att höja dess bärkraft, ävensom högst sju sakkunniga personer

att med utredningsmannen deltaga i överläggningar i ämnet. Den 3 oktober

1936 erhöll departementschefen Kungl. Maj:ts bemyndigande att förordna

ytterligare en utredningsman i berörda ärende. Med stöd härav tillkallades

såsom utredningsmän numera statssekreteraren i folkhushållningsdepartementet

N. A. E. Malmfors och ledamoten av riksdagens andra kammare

hemmansägaren G. Strindlund samt som sakkunniga ordföranden i skogsägareföreningamas

riksförbund ryttmästaren N. R. Berg, juris doktorn G.

Hedlund, direktören i Munksunds aktiebolag jägmästaren B. Holmbäck,

landstingsmannen länsskogvaktaren J. V. Jansén, ledamoten av riksdagens

första kammare redaktören II. Sten och direktören i aktiebolaget Iggesunds

bruk civilingenjören G. Sundblad.

Med skrivelser den 25 och 26 november 1938 har utredningen, vilken antagit

benämningen 1936 års skogsutredning, avlämnat två betänkanden, in
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

11

nefattande det ena förberedande undersökningar och uttalanden rörande åtgärder

för främjande av en ändamålsenlig virkesproduktion och det andra

förslag till åtgärder i ämnet (stat. off. utr. 1938: 53 och 58). över betänkandena

ha yttranden avgivits av statskontoret, kommerskollegium, domänstyrelsen,

styrelsen för skogshögskolan och statens skogsförsöksantalt, fullmäktige

i riksgäldskontoret, allmänna civilförvaltningens lönenämnd, centralrådet

för skogs vårdsstyrelsernas förbund jämte samtliga skogsvårdsstyrelser

i riket, ingenjörsvetenskapsakademien, landsorganisationen i Sverige, svenska

skogs- och flottningsarbetarförbundet, Sveriges kommunaltjänstemannaförbund,

riksförbundet landsbygdens folk, Sveriges skogsägareförbund, Sveriges

skogsägareföreningars riksförbund, skogssällskapet, Sveriges lantbruksförbund,

handelskamrarna i Karlstad, Örebro, Gävle, Sundsvall och Luleå,

svenska trävaruexportföreningen samt svenska cellulosaföreningen.

I utredningens betänkande 1938: 58 har framlagts förslag, bland annat,

dels angående vissa ändringar i bestämmelserna om skogsvårdsstyrelserna

samt i skogsvårdslagen med flera författningar, dels ock rörande inrättande

av ett centralt statligt organ för handläggande av frågor rörande skogsvården

å de enskilda skogarna m. m.

Historik och gällande bestämmelser.

Redan under förarbetena till 1903 års lag angående vård av enskildas skogar

uttalades, att verkningarna av denna i väsentlig mån komme att bliva

beroende av att den myndighet, åt vilken övervakandet av lagens efterlevnad

anförtroddes, kunde vinna skogsägarnas förtroende samt hos dem väcka

intresse för skogens rätta vård och handhavande. Statsmakterna trodde sig

bäst kunna nå detta syfte genom inrättande av lokala, med ortens förhållanden

och befolkning väl förtrogna organ, skogsvårdsstyrelser, åt vilka lämnades

en förhållandevis självständig och av lagstiftningen obeskuren befogenhet

att utöva tillsyn över efterlevandet av den nya lagen och att samtidigt

verka för skogsvårdens och skogsvårdsintressets höjande.

Skogsvårdsstyrelsernas organisation och verksamhet regleras för närvarande

i skogsvårdslagen den 15 juni 1923 (nr 212) samt förordningen av

samma dag (nr 213) angående skogsvårdsstyrelser. För skogsvårdsstyrelserna

äro bestämmelser meddelade jämväl i andra författningar, bland annat

lagen den 10 juni 1932 (nr 180) örn vård av vissa skogar inom Västerbottens

och Norrbottens läns lappmarker m. fl. områden. Skogsvårdslagen föreskriver,

att inom varje landstingsområde skall finnas en skogsvårdsstyrelse.

Jämlikt berörda förordning gäller beträffande skogsvårdsstyrelses sammansättning

m. m. i huvudsak följande.

Skogsvårdsstyrelse skall bestå inom vart och eli av Västerbottens och

Norrbottens läns landstingsområden av feni samt inom annat landstingsområde

av tre nied skogsförhållandena i orten förtrogna män, utsedda för tre

år i sänder, en såsom ordförande av Kungl. Maj:t samt de övriga till halva

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 94.

antalet av landstinget och halva antalet av hushållningssällskapet. Finnes

inom landstingsområde mera än ett hushållningssällskap, utses dock för varje

sällskap en ledamot samt av landstinget så många ledamöter, som hushållningssällskapen

äro. Suppleanter till lika antal som ledamöterna skola

utses för samma tid och på enahanda sätt som dessa; detta gäller dock ej

ordförande. Därest landstingsområde ej sammanfaller med verksamhetsområdet

för ett eller flera hushållningssällskap, förordnar Kungl. Maj:t, med

iakttagande, i den mån sådant kan ske, av förut nämnda grunder, huru med

utseende av ledamöter i skogsvårdsstyrelse och suppleanter för dem skall

förfaras.

Hos skogsvårdsstyrelse skall vara anställd länsjägmästare. Styrelse äger

därjämte att anställa den personal, som i övrigt erfordras för verksamhetens

utövande.

För besluts fattande inom skogsvårdsstyrelse fordras, att densamma skall

vara fulltalig. Vid förfall för den av Kungl. Majit utsedde ordföranden inträder

såsom ordförande den i styrelsen äldste ledamoten eller, där de äro

samtidigt till ledamöter valda, den till levnadsåren äldste, samt i dennes

ställe den för honom utsedde suppleanten. Äro vid omröstning meningarna

delade, blir den mening gällande, varom de flesta förenat sig; äro rösterna

för olika meningar lika delade, gäller den mening, som biträdes av ordföranden.

Vid fullgörande av sin uppgift har skogsvårdsstyrelse att ställa sig till

efterrättelse det reglemente, som Kungl. Majit efter styrelsens förslag samt

landstingets och hushållningssällskapets hörande fastställer.

Skogsvårdsstyrelses förvaltning och den däröver avgivna redovisningen

skola granskas av revisorer, vilka årligen utses en av Kungl. Majit och de

övriga till antal och enligt de grunder, som föreskrives örn ledamöter i skogsvårdsstyrelsen.

På landstinget och hushållningssällskapet ankommer att för

deras del bevilja eller vägra skogsvårdsstyrelsen ansvarsfrihet för styrelsens

förvaltning under det år, revisionsberättelsen omfattar. Finner Kungl. Majit

ansvarsfrihet icke böra beviljas skogsvårdsstyrelse, förordnar Kungl. Majit

om vidtagande av därav påkallade åtgärder.

Ordförande och övriga ledamöter i skogsvårdsstyrelse ävensom revisorerna

äro oavlönade men äga för varje sammanträde ävensom för de resor, som

av deras uppdrag föranledas, ur skogsvårdskassan erhålla ersättning enligt

gällande resereglemente. Genom Kungl. Majits brev den 29 oktober 1926 ha

bestämmelser meddelats angående tillämpningen av resereglementet å nämnda

funktionärer. Därvid har stadgats att till ordförande skall utgå ersättning

enligt rese- och traktamentsklassen I B samt åt övriga enligt klassen

II C i resereglementet. Såväl styrelseledamöterna som tjänstemännen äro i

utövningen av sina befattningar underkastade det ansvar och den påföljd,

som i allmän lag stadgas om statens ämbets- och tjänstemän. För de medel,

som skogsvårdsstyrelse haft under sin förvaltning, ansvara styrelsens ordförande

och övriga ledamöter gemensamt.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

13

I belänkandet ha lämnats vissa statistiska uppgifter rörande skogsvårdsstyrelsernas

personal och arbetsbörda. Enligt dessa uppgifter voro 1937 hos

styrelserna årsanställda 82 länsjägmästare och därmed jämförbara tjänstemän

och 287 länsskogvaktare. Härtill kom en betydande tillfällig förrättningspersonal

under sommarhalvårets högsäsong. Denna personal omfattade

1937 1,204 personer. Nämnda år hade skogsvårdsstyrelserna meddelat 305

avverkningsförbud och anhängiggjort 49 rättegångar. Skogsvårdsstyrelserna

hade 1937 uppsikt över 16,945,200 hektar produktiv skogsmark, vilket motsvarade

74.8 procent av landets samtliga skogar. I övrigt hänvisas rörande

de statistiska uppgifterna till betänkandet sid. 246—251.

Sedan år 1925 äro skogsvårdsstyrelserna sammanslutna till ett förbund,

skogsvårdsstyrelsernas förbund. Stadgar härför ha av Kungl. Majit fastställts

genom beslut den 14 augusti 1925. Förbundets uppgift angives i stadgarna

sålunda:

att bevaka och främja skogsvårdsstyrelsernas gemensamma intressen och

att i sådant syfte göra erforderliga framställningar;

att verka för erforderlig enhetlighet i tillämpningen av lagar och författningar,

som angå vården av enskildas skogar, och att för sådant ändamål

verkställa nödiga utredningar samt vidtaga erforderliga åtgärder;

att åstadkomma samverkan mellan skogsvårdsstyrelserna för att tillgodose

landets och den skogsägande allmänhetens anspråk på god och ändamålsenlig

skogsvård;

att upprätta statistik över den enskilda skogsvården; samt

att avgiva yttranden och verkställa utredningar i ärenden, som röra skogsvårdsstyrelserna

och deras verksamhet och som av Kungl. Majit eller andra

myndigheter till förbundet för sådant ändamål överlämnas.

Förbundet företrädes av ett centralråd, bestående av åtta ledamöter. För

val av dessa, vilket skall ske å ordinarie förbundsstämma, fördelas till förbundet

anslutna skogsvårdsstyrelser i åtta grupper:

Grupp 1: skogsvårdsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands och

Gotlands läns landstingsområden;

» 2: skogsvårdsstyrelserna i Östergötlands och Jönköpings läns samt

Kalmar läns norra landstingsområden;

» 3: skogsvårdsstyrelserna i Kronobergs läns, Kalmar läns södra samt

Blekinge, Kristianstads och Malmöhus läns landstingsområden;

» 4: skogsvårdsstyrelserna i Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs

och Skaraborgs läns landstingsområden;

» 5: skogsvårdsstyrelserna i Värmlands, örebro och Västmanlands läns

landstingsområden;

» 6: skogsvårdsstyrelserna i Kopparbergs och Gävleborgs läns lands
tingsområden;
»

7: skogsvårdsstyrelserna i Västernorrlands och Jämtlands läns lands
tingsområden;

samt

» 8: skogsvårdsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens läns lands
tingsområden.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

Av varje sådan grupp utses bland medlemmarna av till gruppen hörande

skogsvårdsstyrelser en ledamot och en suppleant i centralrådet.

Förutom nu nämnda åtta ledamöter äger Kungl. Majit utse en ledamot i

centralrådet jämte en suppleant för denne. Vid ordinarie förbundsstämma

utses vidare två länsjägmästare jämte två suppleanter, även dessa länsjägmästare,

med uppgift att närvara vid centralrådets sammanträden och deltaga

i dess överläggningar.

Centralrådet utser inom sig ordförande och vice ordförande samt antager

och entledigar sekreterare samt annan erforderlig personal. Centralrådet utser

jämväl inom sig ett arbetsutskott med det antal ledamöter och med de

uppgifter, förbundsstämman beslutar. Av Kungl. Majit utsedd ledamot i

centralrådet är självskriven ledamot av arbetsutskottet. Att närvara vid arbetsutskottets

sammanträden och deltaga i dess överläggningar utser centralrådet

en av de länsjägmästare, som äro bisittare i centralrådet.

I den mån förbundets beslutanderätt ej tillkommer centralrådet skall den

utövas av förbundsstämman. Till ordinarie stämma sammanträder förbundet

en gång vart tredje år å tid och plats, som av centralrådet bestämmes.

Extra stämma skall hållas, därest beslut därom fattas vid ordinarie stämma

eller då centralrådet finner extra stämma behövlig eller mer än halva antalet

förbundsmedlemmar därom hos centralrådet gör skriftlig framställning. Varje

vid stämma närvarande ledamot i till förbundet ansluten skogsvårdsstyrelse

och hos sådan styrelse anställd länsjägmästare samt av Kungl. Majit

utsedd ledamot i centralrådet äga deltaga i överläggningarna. Vid förbundsstämma

äger varje till förbundet ansluten skogsvårdsstyrelse en röst. Denna

rösträtt utövas av den eller de medlemmar av styrelsen, som äro närvarande

vid stämman. Äro flera medlemmar närvarande, fördelas styrelsens rösträtt

lika mellan dem. Förutom ovannämnda val samt övriga stadgeenliga

ärenden bär förbundsstämman att till behandling upptaga sådana ärenden,

som hänskjutas dit av centralrådet eller som i form av motioner väckas av

till förbundet anslutna skogsvårdsstyrelser, medlem av sådan styrelse, hos

dylik styrelse anställd länsjägmästare eller av Kungl. Majit utsedd ledamot i

centralrådet.

I den mån icke medel i annan ordning ställas till förfogande, skola de

för förbundet gemensamma utgifterna bestridas genom utdebitering å samtliga

till förbundet anslutna skogsvårdsstyrelser i förhållande till varje styrelses

inkomster i skogsvårdsavgifter samt anslag från stat, landsting och hushållningssällskap

under året närmast före utdebiteringen.

Centralrådet äger befogenhet att från skogsvårdsstyrelse, som är ansluten

till förbundet, infordra sådana för förbundets verksamhet erforderliga upplysningar,

som tillhöra skogsvårdsstyrelses arbetsområde.

Som av det sagda framgår föreligger formellt ingen skyldighet för skogsvårdsstyrelse

att vara ansluten till förbundet. Samtliga skogsvårdsstyrelser

ha dock sedan dess bildande tillhört detsamma.

Till belysande av den av centralrådet bedrivna verksamhetens utveckling

kan exempelvis anföras, att antalet av centralrådet expedierade fram
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

15

ställningar och remissvar till Kungl. Majit, departementschefer och riksdagsutskott

utgjorde under perioden 1925—1927 44, 1928—1930 103, 1931—1933

154 och 1934—1936 245 samt under år 1937 närmare 90. Antalet övriga

utgående skrivelser har under de sistförflutna sex å sju åren nästan fördubblats

eller stigit från cirka 1,400 till cirka 2,200 för år. Inom centralrådet

har ett flertal kommittéer och kommissioner arbetat med utredning av

mer eller mindre omfattande specialfrågor.

Centralrådets fasta personal har under de senaste åren utgjorts av en

sekreterare, en biträdande sekreterare samt ett skrivbiträde. För närvarande

är sekreteraren hos centralrådet tjänstledig för fullgörande av offentligt

uppdrag. Såsom sekreterare tjänstgör under tiden nyssnämnde biträdande

sekreterare. Utgiftsstaten har för budgetåret 1939/40 balanserat å 45,000

kronor och beräknas för budgetåret 1940/41 belöpa å 49,000 kronor. Såsom

bidrag till förbundet bar å riksstaten uppförts ett särskilt anslag alltsedan

budgetåret 1926/27. För budgetåret 1940/41 utgår anslaget med 39,000 kronor.

Återstoden av utgifterna bestridas genom tillskott från skogsvårdsstyrelserna.

Här torde erinras, att frågan om inrättande av en central skoglig förvaltningsmyndighet

upptagits i motioner vid 1935 års riksdag (I: 266, 273 och

II: 453, 458). Jordbruksutskottet uttalade i sitt utlåtande (nr 80) i anledning

av motionerna, att utskottet — ehuru vissa betänkligheter kunde hysas

i frågan — icke kunde i det då för handen varande läget fatta ståndpunkt

till frågan men förutsatte, att denna skulle göras till föremål för särskild undersökning

i samband med en av utskottet tillstyrkt undersökning rörande

skogsbrukets ekonomiska läge. Riksdagen beslöt skrivelser med begäran om

den föreslagna utredningen.

1936 års skogsutrednings förslag.

Beträffande skogsvårdsstyrelserna innefattar utredningens betänkande icke

några mera genomgripande ändringsförslag. Utredningen anser, att liksom hittills

skogsvårdsstyrelserna skola utgöra å ena sidan allmänna myndigheter

för tillvaratagande av särskilda statsintressen och å andra sidan hjälporgan

till den enskilde skogsägarens tjänst med uppgift att stimulera och biträda

samt i viss utsträckning även leda skogsägarna och deras organisationer i arbetet

för åstadkommande av en förbättrad virkesproduktion. I det förra hänseendet

bör det enligt utredningens mening ankomma på skogsvårdsstyrelserna,

bland annat, alt handha tillsynen över skogsvårdslagarnas efterlevnad,

uppgöra planer för och i anslutning därtill leda det statsunderstödda

skogsvårdsarbetet inom sina distrikt samt vidtaga åtgärder i syfte att förstärka

det gemensamma skyddet mot brand och annan skadegörelse i skogarna.

Till de uppgifter, vilka böra åligga styrelserna såsom skogsägarnas

hjälporgan, torde särskilt böra böra bedrivandet av undervisning och upplysning

samt utövandet av biträdesverksamliet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

Någon mera omfattande ändring i skogsvårdsstyrelsernas sammansättning

har icke föreslagits. För närvarande utser såsom förut nämnts Kungl.

Majit ordföranden samt landsting och hushållningssällskap lika antal ledamöter.

Utredningen har emellertid föreslagit, att i de områden, där sammanslutning

av skogsägare finnes, som kan anses nöjaktigt företräda skogsägarnas

intressen inom området, Kungl. Majit skall äga förordna att den

hushållningssällskapet tillkommande valrätten skall utövas av sammanslutningen.

Meddelas dylikt förordnande, bör hushållningssällskapets övriga

uppgifter i fråga örn skogsvårdsstyrelserna, såsom beträffande utseende av

revisorer, beviljande av ansvarsfrihet m. m., jämväl övertagas av sammanslutningen.

Finnes inom skogsvårdsstyrelses område mer än en sådan sammanslutning,

bör Kungl. Majit äga förordna, att de hushållningssällskapet

tillkommande befogenheterna skola utövas av föreningarna gemensamt. Enligt

utredningens förslag bör suppleant även utses för ordföranden i skogsvårdsstyrelsen.

Särskilt har av utredningen betonats, att ledamöterna böra

vara med skogsförhållandena i orten väl förtrogna samt i övrigt äga den

sakkunskap, utan tjänstemannabetoning, som uppdraget kräver. Utredningen

har med hänsyn härtill ansett sig böra föreslå, att skogsvårdsstyrelseledamöterna

skola vara i skogsbruk förfarna.

Utredningen har vidare varit av den uppfattningen, att skogsvårdsstyrelserna

alltjämt böra äga utse sina tjänstemän själva. Enligt utredningens mening

bör någon besvärsrätt hos statlig myndighet icke förefinnas vid tjänstetillsättningarna.

I fråga örn länsjägmästare har utredningen emellertid ansett

böra gälla, att dylik tjänsteman skall ha förklarats kompetent till befattningen.

Utredningen har föreslagit, att ledamöterna i skogsvårdsstyrelse, med hänsyn

till de omfattande och betydelsefulla uppgifter, som åvila dem, samt

uppdragets arbetskrävande och i övrigt fordrande natur, skola erhålla arvode

för uppdraget. Arvodet har av utredningen ansetts böra utgå med 18 kronor

för sammanträdesdag till ordföranden och 12 kronor till annan ledamot.

Resekostnads- och traktamentsersättning bör till alla ledamöterna utgå efter

klass I B i resereglementet. Enligt utredningens förslag böra revisorerna erhålla

ersättning för sitt uppdrag jämlikt grunder, som Kungl. Maj :t bestämmer.

En av de sakkunniga inom utredningen länsskogvaktaren J. V. Jansén

har i ett särskilt yttrande till betänkandet hemställt, att länsskogvaktartiteln

måtte utbytas mot titeln skogskonsulent.

Rörande utredningens motivering till förslaget angående skogsvårdsstyrelsernas

organisation hänvisas till betänkandet (sid. 259—262).

Utredningens förslag innebär vidare såsom inledningsvis berörts även inrättande

av ett statligt centralorgan för det enskilda skogsbruket. Den föreslagna

centralmyndigheten har av utredningen förslagsvis benämnts statens

skogsstyrelse. Rörande skogsstyrelsens organisation har utredningen

anfört i huvudsak följande.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

17

Styrelsen bör bestå av en av Kungl. Majit förordnad chef, med titeln överdirektör,

samt tio ledamöter, därav två böra utses av Kungl. Majit och åtta

av skogsvårdsstyrelserna. Ledamöterna böra förordnas för en tid av tre år.

Av de två av Kungl. Majit utsedda ledamöterna skall en ha juridisk eller

administrativ sakkunskap. Beträffande den andre av ifrågavarande ledamöter

har utredningen förutsatt, att han skall väljas under hänsynstagande till

att i skogsstyrelsen blir företrädd speciell sakkännedom i fråga om det med

jordbruk förenade mindre skogsbruket. För de av skogsvårdsstyrelserna

valda ledamöterna utses lika antal suppleanter. Överdirektören skall vara

ordförande vid styrelsens sammanträden.

För val av ledamöter i styrelsen föreslås, att skogsvårdsstyrelserna fördelas

i grupper. Den vid valförrättningar i fråga om centralrådet för närvarande

använda gruppindelningen har för ifrågavarande ändamål ansetts böra

bibehållas. Tillvägagångssättet vid valet har utformats sålunda. Varje grupp

äger utse en ledamot och en suppleant i statens skogsstyrelse. Inom varje

grupp har en var skogsvårdsstyrelse en röst. Valet avgöres genom enkel röstövervikt.

Vid lika röstetal skiljer lotten. Val skall ske när Kungl. Majit därom

förordnar och tillgå sålunda, att varje skogsvårdsstyrelse till Kungl.

Majit insänder uppgift å de personer, som styrelsen önskar utse till ledamot

och suppleant. För de valda ledamöterna och suppleanterna utfärdar Kungl.

Majit förordnande.

Enligt 15 § i skogsvårdsstyrelsernas förbunds nuvarande stadgar skall

förbundsstämman utse tvenne länsjägmästare, jämte två suppleanter, att såsom

bisittare närvara vid centralrådets sammanträden och deltaga i dess

överläggningar samt med skyldighet att, därest centralrådet fattar beslut, vilket

strider mot länsjägmästarnas åsikt, låta till protokollet anteckna sin

skiljaktiga mening. Denna anordning har utredningen icke ansett böra bibehållas.

Arbetet inom styrelsen har utredningen med hänsyn till styrelsens storlek

ansett böra uppdelas på följande sätt. Handläggandet av de på skogsstyrelsen

ankommande ärendena fördelas mellan dels styrelsen i sin helhet,

dels överdirektören, dels ock en för befattningstagandet med vissa frågor

bildad delegation, bestående av överdirektören samt de två av Kungl. Majit

utsedda ledamöterna ävensom ytterligare två ledamöter. De senare, varav

en skall representera Norrland och Dalarna samt en landet söder därom,

väljas av skogsvårdsstyrelsernas åtta styrelseledamöter inom sin krets. Mellan

de tre beslutande instanserna har utredningen föreslagit att arbetsområdet

uppdelas enligt följande normer.

Skogsstyrelsen i sin helhet meddelar beslut angående: förslag rörande

anslagsäskanden; statens skogsstyrelses och skogsvårdsstyrelsernas organisation

berörande ärenden av principiell eller eljest av mera väsentlig betydelse;

sådant ärende i övrigt, som överdirektören eller nämnda delegation

prövar skäligt hänskjuta till avgörande av styrelsen i sin helhet. Av delegationen

avgöras: frågor örn utfärdande av ny författning eller förklaring,

ändring eller upphävande av gällande författning; frågor angående arbets
Bihang

lill riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 94. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

ordning och tjänsteföreskrifter beträffande statens skogsstyrelse eller under

dess inseende ställda institutioner och befattningshavare; frågor om tillsättande

av tjänst, anställande av personal eller kompetensförklaring för sådan;

ekonomiska frågor av större vikt, som icke ankomma på styrelsen i dess

helhet; frågor örn ersättning till extrapersonal; frågor angående besvär över

statens skogsstyrelses eller skogsvårdsstyrelses åtgärd eller beslut; viktigare

frågor, i vilka framställning eller utlåtande skall avgivas till Kungl. Maj:t

ävensom andra ärenden av mera allmän eller väsentlig betydelse; ärenden

angående ansvar å befattningshavare för fel och försummelser i tjänsten;

samt sådant ärende i övrigt, som överdirektören finner skäl göra till föremål

för handläggning i nu ifrågavarande ordning.

I sådana ärenden, vilka icke förut nämnts, bör enligt utredningens förslag

överdirektören ensam äga beslutanderätt. Hit har utredningen räknat ärenden

av löpande natur och sådana ärenden som icke äro av principiell beskaffenhet,

såsom redovisningar av olika slag, avgivandet av fortlöpande statistiska

uppgifter, yttranden i mindre betydelsefulla frågor m. m. Ärenden av

beskaffenhet att icke skäligen böra i varje fall underställas överdirektörens

prövning må överdirektören kunna överlämna till underordnad tjänsteman

för vederbörlig åtgärd utan föregående föredragning inför överdirektören.

Utredningen har ansett, att styrelsen i sin helhet bör vara beslutmässig, då

överdirektören och minst sex ledamöter deltaga i avgörandet, samt delegationen,

då överdirektören och minst två ledamöter taga del däri. Ärende,

som behandlas av överdirektören samt ledamöter, avgöres efter omröstning

mellan de i beslutet deltagande, därvid såsom skogsstyrelsens beslut gäller

den mening, varom flertalet förenar sig, eller vid lika röstetal, den mening,

som omfattas av överdirektören.

Enligt utredningens förslag böra vid skogsstyrelsen finnas följande befattningshavare,

nämligen en byråchef, 2 sekreterare, en notarie, 2 kanslibiträden

och 3 kontorsbiträden samt en expeditionsvakt. Byråchefen avses skola

bereda och föredraga ärenden rörande skogsvårdsstyrelsernas verksamhet

och därmed förenade spörsmål, i den mån ärendena icke äro av övervägande

rättslig natur ävensom andra ärenden rörande skogsbruket, såvitt

dessa icke väsentligen röra rent juridiska, förbrukningstekniska, kommersiella

eller statistiska frågor. Byråchefen skall vid överdirektörens frånvaro

inträda såsom hans ställföreträdare. Med hänsyn till de uppgifter som ansetts

skola åvila byråchefen har utredningen förutsatt, att han skall lia högre

utbildning på det skogliga området. Vad angår sekreterarna har utredningen

ansett, att en av dem bör äga juridisk utbildning och huvudsakligen ha till

uppgift att bereda och föredraga ärenden, som avse skogsstyrelsens medelsförvaltning

och organisation, skatteförhållanden ävensom ärenden av övervägande

administrativ eller rättslig natur. Beträffande den andra sekreterartjänsten

har utredningen avsett, att dennas innehavare skall kunna

handha den förberedande handläggningen av ärenden, som äga samband

med skoglig statistik, skogsbrukets kommersiella förhållanden och skogsprodukternas

användning. Enligt utredningen bör den föreslagne notarien

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 94.

19

vid styrelsen biträda överdirektören i hans arbete. Utredningen har ansett,

att han bör ha högre skoglig utbildning. På ett av kanslibiträdena skall enligt

förslaget ankomma att utföra registratorsgöromålen samt handha medelsförvaltningen

och bokföringen hos styrelsen. Det bör åligga det andra

kanslibiträdet att svara för expeditionernas avsändande och handlingars förvarande

samt i övrigt leda och deltaga i förekommande kontorsarbete.

Utredningen har beträffande kostnaderna för skogsstyrelsen

framhållit följande. Enligt utredningens uppfattning råder ingen tvekan

om att arbetsuppgifternas mångskiftande och krävande art medför mycket

stora fordringar på styrelsens chef. Utredningen anser därför, att befattningen

icke kan placeras lägre än i 10 :e lönegraden av löneplan C i civila

avlöningsreglementet, innebärande en årslön av 18,000 kronor exklusive rörligt

tillägg. Med hänsyn till det omfattande arbete, som kommer att åvila de

fyra ledamöterna av den särskilda delegationen, anser utredningen att dessa

böra tillerkännas, förutom rese- och traktamentsersättning, ett årligt arvode.

Detta har utredningen föreslagit skola utgå med 2,400 kronor för ledamot.

Byråchefen har enligt förslaget placerats i 30 :e lönegraden. Vad sekreterarna

och notarien beträffar har utredningen uttalat, att förhållandena påkalla en

relativt hög lönegradsplacering för dessa befattningshavare. Placeringen av

notarien i lönehänseende bör ske med beaktande av att i den specialtjänst,

arbetet i skogsstyrelsen utgör, befattningen icke alltför ofta bör byta innehavare.

Utredningen föreslår därför, att sekreterarbefattningarna placeras i

26:e och notarietjänsten i 22:a lönegraden. För kanslibiträdena bör tillämpas

7:e, för kontorsbiträdena 4:e och för expeditionsvakten 5:e lönegraden. Enligt

förslaget bör styrelsen tills vidare icke uppföras å ordinarie stat.

För styrelsen skulle enligt förslaget komma att gälla följande personalförteckning:
-

Befattning Lönegrad

^ Överdirektör.................................................... C 10

1 byråchef........................................................ Eo 30

2 sekreterare...................................................... Eo 26

1 notarie ........................................................ Eo 22

2 kanslibiträden .................................................. Eo 7

1 expeditionsvakt.................................................. Eo 5

3 kontorsbiträden ................................................ Eo 4

Avlöningsstaten har utredningen uppgjort sålunda:

1. Arvoden, bestämda av Kungl. Maj:t .................. kronor 9,600

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal:

a) Grundavlöningar m. m............kronor 73,800

b) Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis

........................ > 6,100 » 79,900

3. Rörligt tillägg, förslagsvis .......................... » 4,800

Summa kronor 94,300.

Vidkommande omkostnadsstaten har utredningen uppskattat reseersättningarna

till 13,000 kronor, därav 6,000 kronor äro avsedda för chefen och

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 94.

tjänstemännen, 5,000 kronor för styrelseledamöterna samt 2,000 kronor för

särskilt inkallade sakkunniga. Expenserna lia beräknats till 15,000 kronor och

övriga utgifter till 2,000 kronor. Omkostnadsstaten skulle härigenom få följande

utseende:

1. Reseersättningar, förslagsvis ........................ kronor 13,000

2. Expenser, förslagsvis ............................... » 15,000

3. Övriga utgifter, förslagsvis ..................... » 2,000

Summa kronor 30,000.

Härutöver erfordras enligt utredningens förslag ett engångsanslag för inköp

av möbler, skrivmaskiner o. d. Förutsatt att centralrådets inventarier

kostnadsfritt få övertagas av skogsstyrelsen, anser utredningen att för ändamålet

erfordras ett belopp ej överstigande 15,000 kronor.

Såsom tidigare anförts har verksamheten inom centralrådet finansierats

genom dels statsanslag, dels tillskott från skogsvårdsstyrelserna. Vid genomförande

av den organisation, vilken ovan förordats, skulle, då några bidrag

från skogsvårdsstyrelserna icke längre böra ifrågakomma, statens utgifter

för ändamålet relativt sett komma att visa en icke obetydlig stegring. Härvid

bör dock enligt vad utredningen framhåller bemärkas, att andra myndigheters

arbete kommer att minska, vilket för dessa torde medföra vissa besparingar.

Enligt utredningens förslag skulle alltså de årliga kostnaderna för skogsstyrelsen

uppgå till sammanlagt 124,300 kronor. Anslaget till centralrådet

för skogsvårdsstyrelsernas förbund skulle emellertid icke vidare behöva anvisas.

Merkostnaderna skulle sålunda enligt förslaget utgöra (124,300 —

39,000 =) 85,300 kronor.

Ur utredningens motivering till förslaget örn inrättande av statens

skogsstyrelse må här återgivas följande.

Vid övervägande av frågan om det enskilda skogsbrukets centrala representation

inom statsförvaltningen torde böra observeras den bakgrund härtill,

som bildas av näringens nuvarande ställning i folkhushållet samt de anspråk

å densamma framför allt i försörjningshänseende, som kunna antagas

framdeles komma att göra sig gällande. De olika sidorna av skogsbrukets

stora samhällsbetydelse ha under senaste åren kommit i allt starkare belysning.

Samtidigt som den sociala och ekonomiska utvecklingen framhävt

näringens eminenta bidrag till folkförsörjningen lia emellertid med ökad

skärpa framstått de brister, som ännu vidlåda den skogliga produktionsapparaten,

och nödvändigheten av att efter bästa förmåga få dessa avhjälpta.

Behovet av målmedvetna linjer för den allmänna skogsvårdspolitikens kloka

utformning och omsättning i det praktiska livet har som följd härav efter

hand ökats. Staten har ock funnit sig böra i växande omfattning och på allt

flera sätt träda till för att inlänka den enskildes skogshushållning i en riktning,

som anses ändamålsenlig. Ä andra sidan ha statsingripandena på

många andra områden av vårt näiångsväsen blivit så vittgående, att återverkningarna

härav på skogsbruket icke alltid med det allmännas tillbudsstående

resurser kunnat nöjaktigt följas. Det torde därför icke råda någon

tvekan örn att behovet inom den centrala statsförvaltningen av tillgång å särskild

sakkunskap under ansvar på det enskilda skogsbrukets område i be
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kanal. Maj.ts proposition nr 94.

21

tydande grad tilltagit. Och försöker man med utgångspunkt från det aktuella

läget blicka framåt i tiden, skönjas inga tecken på att detta behov skall

komma att minska utan fastmer på motsatsen.

Som en följd av den skogligt administrativa utvecklingen i landet bar

skogsvårdsstyrelsernas förbund och dess centralråd kommit att få sig förelagda

uppgifter, vilka på olika sätt överskridit de gränser för verksamheten,

som uppdragits i för förbundet gällande stadgar. Bidragande härtill torde i

främsta rummet lia varit, som nyss berörts, den stegrade betydelse över

huvud taget, som skogsbruk och skogsvård kommit att få, samt speciellt utökningen

av skogsvårdsstyrelsernas uppgifter och arbetsintensitet. Särskilt

är därvid att märka den nya skogslagstiftning, som lågt skogar, vilka tidigare

stått under domänstyrelsens tillsyn, under skogsvårdsstyrelsernas uppsikt.

Den expansion av skogsvårdsstyrelsernas verksamhetsfält, som varit

en följd av statsmakternas åtgärder för arbetslöshetens bekämpande, har

även, och som det vill synas i viss mån varaktigt, bidragit till att ge förbundet

ökat arbete. Vidare har behovet från Kungl. Maj:ts sida av ett organ

för rådgivning i allmänna, skogsbruket vidkommande spörsmål gjort sig allt

starkare gällande. Med den inskränkning av domänstyrelsens allmäntskogliga

verksamhet till förmån för dess huvuduppgift, att förvalta statens egna

skogar och domäner, som samtidigt målmedvetet eftersträvats, har i många

fall till Kungl. Maj:ts förfogande för ändamålet icke stått annat lämpligt

organ än centralrådet.

Man torde visserligen kunna säga, att det i stort sett lyckats centralrådet,

trots en i vissa hänseenden mindre fast och smidig organisation, att med stöd

framförallt av skogsvårdsstyrelsernas erfarenhet och sakkunskap på ett nöjaktigt

sätt handlägga även åtskilliga uppgifter, som endast periferiskt berört

dess naturliga verksamhetsområde. Det synes emellertid utredningen påtagligt,

att örn vårt enskilda skogsbruks framskridande skall av statsmakterna

kunna mest ändamålsenligt främjas, så kräves härför en centralmyndighet,

fastare uppbyggd än skogsvårdsstyrelsernas förbund. Likväl torde denna

organisation besitta så många värdefulla egenskaper, att vid tillskapandet av

ett lämpligt centralorgan på det skogliga området så långt möjligt bör byggas

på den grund, detta förbund bildar. Detta organ har utredningen benämnt

statens skogsstyrelse.

Utredningen har vidare framhållit vissa uppgifter av mera speciell art,

som påkalla inrättande av ett centralorgan på skogsvårdens område. Härutinnan

har utredningen anfört bland annat:

Vad beträffar den allmänna verksamheten för höjande av virkesproduktionen,

torde stora krav komma att ställas på styrelsens förmåga att meddela

vägledande råd och anvisningar till de lokala skogsvårdsmyndigheterna

och att genom kontroll och studium av resultaten bilda sig en uppfattning

om, hur skogsvårdsarbetet bör inriktas. Härvid måste givetvis nära kontakt

upprätthållas med sagda myndigheter, så att för arbetet värdefulla rön

snabbt inhämtas och tillgodogöras. På grundval av dessa och med stöd av

den sakkunskap, som bör vara i skogsstyrelsen representerad, bör denna

jämväl inför statsmakterna och andra företräda det enskilda skogsbruket

och taga initiativ till näringens fromma. Styrelsens uppgifter bliva dock icke

inskränkta till rena skogsvårdsfrågor utan komma av naturliga skäl att gälla

alla de spörsmål, som falla inom skogsbrukets vida ram, såsom skogslagstiftning,

skoglig undervisning och forskning, skogsavkastningens utnytt jande,

virkesmätning, flottning, skogsbeskattning och skoglig statistik. Med den

ställning, som skogsbruket intar i vårt land, äger det emellertid även kon
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kimot. Majlis proposition nr 94.

takt med en mångfald andra frågor av närings- eller socialpolitisk art, såsom

transport- och fraktförhållanden, vägväsen, jord-, vatten- samt sociallagstiftning.

I den mån dylika ämnen beröra skogsbruket bör styrelsen följa

utvecklingen av desamma för bevakande av det enskilda skogsbrukets intressen.

Styrelsen bör tillika vara tillsyns- och besvärsmyndighet över skogsvårdsstyrelserna

i vad angår deras verksamhet för fullgörande av statsuppdrag.

I sistnämnda hänseende må exempelvis framhållas, att skogsvårdsstyrelses

beslut i ärenden, varöver talan må föras, med nu gällande administrativa

besvärsordning icke kan bliva föremål för någon mera ingående prövning av

högre skoglig myndighet (30 § skogsvårdslagen och 28 § lappmarkslagen).

Detta förhållande synes i och för sig föga lämpligt och bör ur rättssynpunkt

vara mindre tillfredsställande. Härutinnan har alltså statens skogsstyrelse

ett specialuppdrag att handhava. Inrättandet av en sådan myndighet skulle

sålunda möjliggöra, att länsstyrelserna befrias från förevarande bestyr, vilket

i stället bör tillkomma skogsstyrelsen. Då vid hesvärsärenden uppstår behov

av undersökningar å marken kunna dessa utföras av någon av styrelsen,

inom eller utom styrelsen, förordnad sakkunnig person med biträde av gode

män. Den, som icke åtnöjes med styrelsens beslut, må besvära sig hos

Konungen. Även i fall, då jämlikt 12 § skogsvårdslagen och 18 § lappmarkslagen

undersökning av avverkningsområde skall företagas, torde länsstyrelses

funktioner med fördel kunna överflyttas å skogsstyrelsen. Utredningen anser

vidare lämpligt att, då Konungen på grunder, som i 2 § 3 mom. skogsvårdslagen

angivas, beträffande skog medgiver befrielse tills vidare från tillämpningen

av skogsvårdslagen, tillsyn över sådan skog bör utövas av skogsstyrelsen.

I detta sammanhang torde jag även få upptaga till övervägande vissa av

utredningen framlagda förslag till författningsändringar, vilka i viss utsträckning

ansluta sig till de nu berörda omorganisationsproblemen. Utredningen

har i sitt nu ifrågavarande betänkande upptagit förslag dels till helt ny förordning

om skogsvårdsstyrelser och dels till vissa ändringar i skogsvårdslagen

den 15 juni 1923 (nr 212) och lagen den 10 juni 1932 (nr 180) om vård

av vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker med

flera områden. I

I förslaget till förordning om skogsvårdsstyrelser har utredningen inarbetat

förut omförmälda av utredningen förordade ändringar i fråga örn styrelsernas

organisation. Dessutom ha vissa ändringar föreslagits i de för närvarande

gällande bestämmelserna örn skogsvårdsstyrelsernas uppgifter, vilka finnas

upptagna i 4 § i nuvarande skogsvårdsstyrelseförordning. Enligt nämnda

paragraf skall skogsvårdsstyrelse ha till uppgift att befrämja den enskilda

skogshushållningen genom utbredande av kunskap i skogsskötsel, beviljande

av bidrag till utförande av arbeten för skogskultur, särskilt där sådana vid

uppkommen skada å skogen skulle bliva för den enskilde betungande, samt

vidtagande i övrigt av åtgärder ägnade att befordra en förbättrad skogshushållning.

Skogsvårdsstyrelse skall vidare föranstalta därom, att inom dess

verksamhetsområde finnes tillräcklig tillgång på skogsfru och plantor av

kontrollerad, för orten lämplig beskaffenhet. Därjämte åligger det styrelsen

enligt samma författningsrum att utöva den uppsikt och vidtaga de åtgärder,

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

som jämlikt gällande skogsvårds- och andra lagar ankomma på skogsvårdsstyrelse,

samt beträffande de åtgärder styrelsen i sådant avseende vidtager så

ock örn de beslut, som på styrelsens framställning av domstol eller annan

myndighet meddelats, föra förteckning samt lämna upplysning, när sådant

begäres. Skogsvårdsstyrelse har även till uppgift att förvalta de medel, som

genom skogsvårdsavgifter eller eljest inflyta till skogsvårdskassan ävensom

antaga och med omhänderhavda medel avlöna tjänstemän och utfärda instruktioner

för dessa. Ytterligare ankommer på skogsvårdsstyrelse att fastställa

visst stämpelmärke att användas vid utsyningar och andra förrättningar,

som verkställas av styrelsens personal, samt på lämpligt sätt bringa

detta märke till allmänhetens kännedom. I nu ifrågavarande författningsrum

stadgas även, att skogsvårdsstyrelse på begäran skall lämna ägare eller innehavare

av skogsmark sakkunnig hjälp eller anvisning för tillämnad avverkning

eller i avseende å skogsmarks behandling. Styrelsen äger dock därvid

föreskriva de villkor under vilka biträde må lämnas.

Utredningen har föreslagit, att de nya bestämmelserna rörande skogsvårdsstyrelsernas

uppgifter och skyldigheter skola få följande innehåll.

Skogsvårdsstyrelsen skall lia till uppgift att befrämja och understödja den

enskilda skogshushållningen samt verka för att skogsvårdsarbetet bedrives på

ett planmässigt sätt inom styrelsens verksamhetsområde, så ock att utöva

den uppsikt och vidtaga de åtgärder, som jämlikt gällande skogsvårds- och

andra lagar ankomma på styrelsen.

Styrelsen har att till fullgörande av sin uppgift dels verka för utbredande

av kunskap om skogsskötseln och landets skogsbruk genom anordnande eller

understödjande av kurser, föreläsningar, studiefärder eller annan undervisnings-

eller upplysningsverksamhet, dels lämna sakkunnigt biträde vid planläggning

av skogsbrukets drift samt vid skogens vård och skötsel i övrigt, dels

stödja sammanslutningar av skogsägare i deras verksamhet för skogsvårdens

befrämjande, dels befordra bildandet av gemensamhetsskogar, dels bevilja

bidrag till utförande av skogsvårdsfrämjande åtgärder, dels låta verkställa

premiering av välskötta mindre skogsbruk, dels medverka till genomförandet

av åtgärder i syfte att bekämpa skogseld, dels ock vidtaga i övrigt påkallade

åtgärder till befordrande av en förbättrad skogshushållning.

Skogsvårdsstyrelsen skall tillika förvalta skogsvårdsfonden samt därifrån

eller eljest till skogsvårdskassan inflytande medel, antaga och med omhänderhavda

medel avlöna anställd personal samt utfärda instruktioner för denna,

tillhandagå statens skogsstyrelse med de upplysningar och det biträde, som

av skogsstyrelsen påkallas och som ligga inom området för skogsvårdsstyrelsens

verksamhet, samt fastställa visst stämpelmärke att användas vid utsyningar

och andra förrättningar, som verkställas av styrelsens personal,

samt på lämpligt sätt bringa detta märke till allmän kännedom.

Skogsvårdsstyrelsen skall äga föreskriva de villkor, under vilka styrelsen

lämnar biträde vid planläggning av skogsbrukets drift eller vid skogens vård

och skötsel i övrigt, i den mån sådant biträde icke enligt gällande bestämmelser

skall lämnas kostnadsfritt.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 94.

Vissa av de föreslagna ändringarna i ifrågavarande bestämmelser äro betingade

av andra av utredningen framlagda förslag, vilka icke bär upptagits

till övervägande. Så är förhållandet med bestämmelserna att skogsvårdsstyrelse

skall befordra bildandet av gemensamhetsskogar, låta verkställa premiering

av välskötta mindre skogsbruk och förvalta skogsvårdsfonden.

Ur motiveringen till utredningens förslag må bär återgivas följande.

Skogsvårdsstyrelsernas biträdesverksamhet har med åren fått betydande

omfattning och blivit deras mest arbetskrävande uppgift. Såväl stämplingar

för tilltänkta avverkningar som ock skogsodlingar, röjnings- och markberedningsåtgärder

för erhållande av naturlig föryngring ävensom skogsdikningsföretag

m. m. utföras sålunda i stor skala under styrelsernas ledning och direkta

medverkan. Detta är fallet framför allt å smärre enskilda skogsbruk

i hemmansägares eller annan mindre jordbrukares hand, där möjlighet att

på annat sätt använda skoglig fackkunskap icke finnes. Behovet av att anlita

sådan har gjort sig allt starkare gällande i samma mån som intresset

för skogsvård ökat eller förståelsen för den ekonomiska betydelsen därav

trängt igenom.

Med hänsyn till det i förvaltningshänseende mindre gynnsamma läge,

vari bondeskogsbruket befinner sig, synas starka skäl tala för att speciella

anstalter vidtagas, ägnade att åvägabringa en omedelbar förbättring

härutinnan. Därvid bör man utgå från att mera tillfälligtvis bistå näringen

till dess utövarna av densamma genom egna föranstaltanden av det

slag, som förut avhandlats, eller eljest på lämpligt sätt ordna förvaltningen

av i deras hand befintliga skogstillgångar. Detta innebär dock icke, att sådana

åtgärder skola vidtagas, som medföra en hastig omkastning av de hittillsvarande

formerna för beredande av sakkunnigt biträde åt bondeskogsbruket.

I stället bör eftersträvas att så litet som möjligt rubba dessa. Med

nu angivna utgångspunkt synes givet, att de ifrågavarande särskilda stödåtgärderna

böra utgöra en påbyggnad av den biträdesverksamhet, som av

skogsvårdsstyrelserna bedrives. Därigenom vinnes jämväl möjlighet att, i

den utsträckning en sådan ordning i sig själv medger, snabbt och genomgripande

främja en förbättrad skogshushållning med beaktande av de skiftande

förhållanden, som råda i landets skilda delar.

Liksom beträffande andra ekonomiska företag bör för varje skogsbruk

av någorlunda storlek en viss planläggning ske, varigenom uppdragas riktlinjer

för driftens lämpligaste fortgång och åvägabringas kontroll över densamma.

I princip skall planmässigt eftersträvas att på bästa sätt tillvarataga

markens virkesalstrande förmåga samt att utfå högsta värde ur virkesskörden.

Av naturliga skäl är en planläggning för skogsbrukets del oftast

mycket vansklig att utföra.

I betraktande av svårigheterna för de enskilda, icke fackutbildade skogsägarna

att överblicka sina fastigheters skogsproduktiva möjligheter och rätt

bedöma de faktorer, som öva inflytande därå, måste man förutsätta, att

skogsvårdsstyrelserna på allt sätt och i den utsträckning, så låter sig göra,

tillhandagå med erforderligt bistånd, främst då genom muntliga råd och

upplysningar. För skogsbrukets förnuftiga uppläggning är en tillfredsställande

kännedom om skogsmarken samt örn virkesförrådets storlek och beskaffenhet

av grundläggande betydelse. Skogsvårdsstyrelserna böra förty

tillhandahålla sakkunnig arbetskraft för verkställande av undersökningar,

inventeringar och kalkyler av dylik natur samt stimulera användningen av

densamma.

Nästa led i den skogliga produktionsprocessen, där skogsvårdsstyrelserna

genom sin personal böra biträda skogsägaren med råd och anvisningar eller

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 94.

25

direkt handledning, utgöres av skogens föryngring och dess omvårdnad från

plantstadiet fram till det avverkningsbara, ekonomiskt mogna trädet eller

beståndet, d. v. s. skogsvården i egentlig mening. I samband därmed kan

jämväl nämnas verksamheten för nya markers invinning till skogsbörd och

iståndsättande av marker nied otillfredsställande skogstillstånd. Vid samtliga

de ingripanden, som erfordras i olika skeden av skogens liv för att på

ändamålsenligt sätt utnyttja marken, frambringa virkesalster av förmånligaste

beskaffenhet ävensom förbereda och gynna framväxandet av en ny

trädgeneration i den gamlas ställe, är det av vikt att skogsvårdsstyrelserna

ställa den sakkunniga hjälp till förfogande, som i varje särskilt fall påkallas.

Ehuru alla i ett skogsbruk förekommande göromål i större eller mindre

grad tjäna ekonomiska syften, finnas dock vissa bestyr, som äro mera

omedelbart inställda härpå än andra. Utredningen tänker därvid närmast

på de sysslor, som äro direkt förbundna med virkesskördens avverkning,

aptering, upparbetning och behandling i övrigt. Det sätt, varpå hithörande

spörsmål lösas, är av synnerlig betydelse för skogsbrukets lönsamhet. Samtidigt

ställa de stora krav på sin man beträffande ej mindre kännedom om

virkesmarknadens läge och anspråken på olika skogsprodukter samt färdighet

i skogligt-tekniska och ekonomiska beräkningar än även förmåga

att ändamålsenligt organisera och genomföra olika till virkessortimentens

uttagande och distribuering hörande åtgärder och arbetsmoment. Förutom

åtskilligt annat måste han med tillförlitlighet klargöra för sig hur stor

virkesmassa, som vid avverkningen kan påräknas, hur den fördelar sig på

dimensioner samt efter vilka regler de olika virkesslagen skola tillredas av

de fällda stammarna för att giva högsta möjliga nettobehållning eller komma

till största nytta. Ett förnuftigt ordnande av själva avverkningen samt

virkets transport och uppläggning m. m. är en nödvändig förutsättning för

att de påräknade resultaten skola kunna nås. Försäljningen måste ske fullt

affärsmässigt och med beaktande av samtliga på utfallet av densamma inverkande

faktorer. Vid det försålda virkets inmätning och mottagning skola

säljarens rättmätiga intressen bevakas och tillvaratagas. Missgrepp eller underlåtenhet

i nu berörda punkter kan innebära, att en väntad vinst minskas

eller till och med förbytes i förlust.

Enär stora värden stå på spel, då virkesavkastningen skall nyttiggöras,

måste skogsägaren därvid kunna erhålla hjälp av sakförståndiga, betrodda

medhjälpare. Utredningen har ansett sig böra utgå från att, vad särskilt

beträffar biträdesverksamheten på området, skogsägareföreningarna i denna

hava en av sina betydelsefullaste arbetsuppgifter. Men även skogsvårdsstyrelserna

böra i viss mån deltaga däri.

Skogsvårdsstyrelsernas biträdesverksamhet har, enligt vad förut påvisats,

inskränkts till rådgivande medverkan i avseende å skogsskötseln, innefattande

sakkunnig hjälp eller anvisning för tillämnad avverkning eller i avseende

å skogsmarks behandling. Det egentliga förvaltningsarbetet, såsom

organisation och övervakning av drivningar, avsättning av virke m. m., har

fallit utom ramen för styrelsernas åtgöranden. Man har nämligen ansett

alt det allmänna icke herde taga direkt del i sådana ärenden. Flera motiv

för detta ståndpunktslagande hava anförts. Sålunda har hävdats att spörsmål

av dylik beskaffenhet näppeligen tillhörde skogsvårdsstyrelsernas uppgift,

sådan denna bestämts i gällande författningar. Vidare har framhållits

att styrelsernas förrättningsmän ofta knappast ägde den erfarenhet och

skolning, att de vöre skickade ali handlägga dylika uppdrag. Åtskilliga av

dessa gjordes därjämte vanskliga genom att virkespriserna inom en jämförelsevis

kort tidrymd kunde avsevärt förändras, varigenom anledningar

till missförstånd och missnöje lätt kunde uppstå bland skogsägarna. Mången

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

gång kunde det, såsom vid värderingar, vara svårt att på förhand beräkna

utdrivningskostnadernas storlek. Härtill komme att skogsvårdsstyrelserna

principiellt borde intaga en fullt neutral ställning mellan säljare och köpare

av virke.

Givet är emellertid att skogsvårdsstyrelsernas personal vid handläggande

av rekvirerade förrättningar åt skogsägarna skola så långt möjligt tillgodose

dessas intressen och önskemål samt söka på hästa sätt betjäna sina uppdragsgivare.

Vad särskilt gäller stämplings- eller utsyningsarbetena torde det

sagda i flertalet fall jämväl innebära, att rekvirenten på begäran bör tillhandahållas

stämplingslängd d. v. s. protokoll över förrättningen. För

att vara till avsedd nytta bör längden i förekommande fall innehålla uppgifter

om ej endast antalet stämplade stammar av olika trädslag, längd- och

grovleksklasser m. m. utan jämväl, örn sådant önskemål framställes, de ifrågavarande

stammarnas efter gängse metoder beräknade kubikmassa. Det må

anmärkas, att ingen sådan kubering kan göra anspråk på absolut tillförlitlighet,

bland annat emedan i praktiken användbara kuberingsmetoder blott

giva ungefärliga resultat. Någon direkt värdering av stämplingspost torde däremot

icke böra förekomma, annat än då styrelsen så finner lämpligt. Detta bör

icke hindra förrättningsmännen att i samband med stämplingsarbetet muntligen

meddela skogsägarna alla de uppgifter, som kunna bidraga till att virket

med hänsyn till beskaffenheten kommer till mest ändamålsenliga användning.

Utredningens förslag till ändring i skogsvärdslagen och 4932 års lappmarkslag

innebär i huvudsak följande.

Enligt 2 § 3 mom. i skogsvårdslagen ankommer det på Kungl. Maj:t att

— därest skog, som lyder under skogsvårdslagen, äges av förening eller

sällskap, bildat för befordrande av skogsvård i allmänt intresse eller därest

skogens vård och förvaltning utövas under medverkan och tillsyn av sådant

skogsvårdssällskap — beträffande sådan skog på ansökan medgiva befrielse

tills vidare från tillämpningen av vad i skogsvårdslagen stadgas. En förutsättning

härför är dock, att sällskapets stadgar fastställts av Kungl. Majit. I

nämnda lagrum stadgas vidare, att över skogar, rörande vilka sådant medgivande

lämnats, domänstyrelsen skall utöva tillsyn. Utredningen har ansett,

att denna tillsyn — sedan statens skogsstyrelse inrättats — bör tillkomma

denna styrelse i stället för domänstyrelsen.

I 12 § skogsvårdslagen stadgas, att, där skogsvårdsstyrelsen finner åtgärder

för betryggande av återväxt jämlikt skogsvårdslagen påkallade, styrelsen

skall med den eller dem, som lagenligt äro ansvariga för återväxtens betryggande,

träffa överenskommelse om samtliga de åtgärder, som för berörda

ändamål böra vidtagas och örn den tid, inom vilken en var av dem skall

vara fullgjord. För den händelse överenskommelse ej kan träffas, må skogsvårdsstyrelsen,

där den ej finner saken omedelbart böra stämmas till domstol,

hos länsstyrelsen påkalla undersökning av avverkningsområdet. Länsstyrelsen

skall i anledning härav förordna en skogsstatens tjänsteman att med biträde

av två ojävige gode män, vilka av förrättningsmännen utses bland ledamöter

i ägodelningsrätt eller gode män vid lantmäteriförrättning i orten eller ock

till ledamöter i häradsrätt äro valda, å stället undersöka förhållandet och

däröver till skogsvårdsstyrelsen avgiva redogörelse med förslag till de åtgärder,

som för markens återställande i skogbärande skick må finnas nödiga.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

27

Stanna synemännen i olika mening, skall enligt vad vidare stadgas i förevarande

paragraf de särskilda meningarna meddelas skogsvårdsstyrelsen,

som därefter ånyo söker få till stånd överenskommelse. Enligt utredningens

förslag skola de åligganden, som jämlikt bestämmelserna i denna paragraf

påvila länsstyrelsen, övertagas av statens skogsstyrelse. Såsom förrättningsman

må skogsstyrelsen därefter förordna sakkunnig person. Styrelsen skall

sålunda icke, såsom för närvarande gäller för länsstyrelse, vara bunden

vid valet av förrättningsman till skogsstatstjänstemännen. Liknande ändringar

ha föreslagits i motsvarande paragraf, 18 §, i 1932 års lappmarkslag.

Därjämte lia lagrummen även i övrigt bragts i överensstämmelse med varandra.

I 30 § i skogsvårdslagen och 28 § i 1932 års lappmarkslag äro upptagna föreskrifter

om fullföljande av talan mot skogsvårdsstyrelses beslut. Enligt

nämnda lagrum skall klagan mot skogsvårdsstyrelses beslut, där sådan klagan

må föras, ske genom besvär hos länsstyrelsen. Över länsstyrelsens beslut må

klagan sedermera förås hos Kungl. Maj:t. Jämlikt nämnda lagrum må klaganden

hos länsstyrelsen påkalla undersökning på marken. Sker detta eller

finner länsstyrelsen eljest sådan undersökning vara av nöden, förordnar länsstyrelsen

en skogsstatens tjänsteman att med biträde av sådana gode män,

som förut nämnts, å stället undersöka förhållandet och däröver avgiva redogörelse.

Kostnaden för undersökningen skall förskjutas av medel, som förvaltas

av skogsvårdsstyrelsen, men kan genom länsstyrelsens slutliga utslag

åläggas klaganden, om han påkallat undersökningen. Nödig hantlangning

skall utgöras av klaganden. Utredningen har i sitt förslag insatt statens

skogsstyrelse i stället för länsstyrelsen såsom instans mellan skogsvårdsstyrelsen

och Kungl. Maj:t. I samband härmed har utredningen föreslagit borttagande

av bestämmelserna om undersökning på marken.

Yttrandena.

I allmänhet ha utredningens nu ifrågavarande förslag vunnit anslutning i

de avgivna yttrandena. Vissa erinringar ha dock framförts huvudsakligen

från centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund och skogsvårdsstyrelserna.

I fråga om förslagen rörande skogs v årds styrelserna har

centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund anfört i huvudsak följande.

Det synes centralrådet angeläget erinra därom, att erfarenheten tydligt

lärer ha ådagalagt den nuvarande skogsvårdsstyrelseorganisationens arbetsduglighet

och lämplighet i övrigt för de uppgifter, som åvila densamma.

Ehuru dessa med tiden i mycket betydande grad tillvuxit och blivit alltmer

maktpåliggande, torde någon mera ingripande ändring av organisationsformen

icke lia visat sig erforderlig. Såvitt centralrådet har sig bekant, lia ej

heller några önskemål i sådant avseende under de senaste åren framkommit.

Även utredningen förordar ett bibehållande i huvudsak av hittillsvarande

organisation. I vissa avseenden har emellertid utredningen föreslagit ändringar,

vilka centralrådet dock icke helt kan biträda.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kunql. Maj:ts proposition nr 94.

I första hand gäller detta förslaget om att å sammanslutning av skogsägare,

vilken kan anses nöjaktigt företräda dessas intressen inom landstingsområdet,

må överlåtas den valrätt beträffande skogsvårdsstyrelseledamot

och revisor, som eljest tillkommer hushållningssällskapet. I vissa hänseenden

kunna hushållningssällskapen betraktas som med skogsvårdsstyrelserna

jämställda organ. Ur denna synpunkt kan det måhända synas

oformligt, att sällskapen skola utse ledamöter i skogsvårdsstyrelserna och

revisorer. Utredningens förslag att delegera hushållningssällskapets valrätt

å annan organisation kan därför på visst sätt anses motiverad. Att överlåta

denna till de nuvarande skogsägareföreningarna torde emellertid icke kunna

ifrågasättas. Ännu ha nämligen dessa ej vunnit den representativitet och

stadga, som utgöra ett nödvändigt villkor härför. Såsom förhållandena på

området nu gestalta sig, anser centralrådet av denna anledning, i likhet

med skogsvårdsstyrelserna, att utredningsförslaget ej bör genomföras. Frågan

om skogsvårdsstyrelsernas sammansättning kan emellertid upptagas till

förnyat övervägande i samband med den omorganisation av hushållningssällskapen,

som väl torde komma att av omständigheterna framtvingas.

Emot förslaget att jämväl för den av Kungl. Majit utsedde ledamoten

skall förordnas suppleant har centralrådet för sin del intet att erinra. Då

denne säkerligen endast undantagsvis behöver inkallas och därför icke kan

vara så förtrogen med arbetet, som lillstädesvarande ordinarie ledamöter,

bör han dock icke fungera såsom ordförande. Ordförandeskapet bör enligt

centralrådets åsikt alltjämt utövas av den till tjänsteåren äldste av ledamöterna

eller av den, som skogsvårdsstyrelsen inom sig utsett till vice ordförande.

Centralrådet ställer sig tveksamt till lämpligheten av att, såsom utredningen

föreslår, särskilt arvode skall utgå till skogsvårdsstyrelseledamot.

Då enligt centralrådets mening några bärande skäl icke anförts för en förändring

av vad härutinnan nu är gällande, får centralrådet avstyrka förslaget.

Däremot vill centralrådet tillstyrka utredningens förslag beträffande

ersättning till skogsvårdsstyrelsernas revisorer.

De utredningens återstående förslag, som direkt avse skogsvårdsstyrelsernas

organisation, ha ej givit centralrådet anledning till erinran.

Jämväl Sveriges skogsägareförbund och flertalet skogsvårdsstyrelser ha

avstyrkt, att skogsägareföreningarna skulle kunna få befogenhet att välja

ledamot i skogsvårdsstyrelse. En skogsvårdsstyrelse har tillika icke ansett

lämpligt, att suppleant utsåges för den av Kungl. Majit utsedde ordföranden

i skogsvårdsstyrelse.

Skogsvårdsstyrelsen i Stockholms län och Sveriges lantbruksförbund lia

uttalat, att skogsägareföreningarna jämte landsting och hushållningssällskap

skulle kunna få utse en ledamot. Skogsvårdsstyrelsen har tillika avstyrkt

förslaget om arvode till ledamöterna i skogsvårdsstyrelserna.

Statskontoret har ansett, att länsjägmästarna borde tillsättas av Kungl.

Majit samt att klagorätt borde finnas över styrelsernas beslut beträffande

tillsättande av övriga tjänstemän hos styrelserna. Enligt statskontorets mening

borde revisionen av skogsvårdsstyrelsernas medelsförvaltning ankomma

på riksräkenskapsverket.

Sveriges kommunaltjänstemannaförbund har yrkat på att klagorätt skulle

införas beträffande skogsvårdsstyrelsernas beslut i tjänstemannafrågor. För
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

bundet har tillika hemställt, att skogvaktartiteln måtte utbytas mot titeln

skogskonsulent.

Förslaget angående statens skogsstyrelse har avstyrkts

av statskontoret, kommerskollegium, allmänna civilförvaltningens lönenämnd,

centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund, det övervägande

flertalet skogsvårdsstyrelser, Sveriges skogsägareförbund och Norrlands

skogsvårdsförbund samt handelskammaren i Sundsvall. I övriga yttranden

har förslaget tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Såväl statskontoret som

centralrådet lia framlagt egna förslag i ämnet. Ur yttrandena må i övrigt

här återgivas följande.

Domänstyrelsen har yttrat:

Domänstyrelsen anser att en synnerligen viktig uppgift för ett centralorgan

för skogsvårdsstyrelserna — för närvarande centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas

förbund -—- bör vara att leda och övervaka dessa styrelsers

verksamhet för vinnande av enhetlighet, inom lämpliga gränser, vid tilllämpning

av de stadganden med mera, som reglera denna verksamhet. I vad

mån den nu såsom erforderlig ansedda förstärkningen av detta centralorgan

bör taga formen av en ny skogsstyrelse beror av de arbetsuppgifter

och den befogenhet den tillägges. Styrelsen anser att en närmare utformning

erfordras av skogsstyrelsens befogenheter än den, som innehålles i förslaget

till instruktion, innan man kan taga ståndpunkt till denna sak.

Under förutsättning likväl att den föreslagna skogsstyrelsen tilldelas befogenheter

av sådan innebörd, att den kan effektivt utöva nyssberörda ledning

och övervakning har styrelsen ej något att erinra emot inrättandet,

tills vidare, av en ny skogsstyrelse.

De frågor av skoglig, ekonomisk, social eller annan innebörd, som hänföra

sig till vårt lands skogar, äga så mycket gemensamt, att det med skäl

kan förutses att ett behov, småningom, kommer att göra sig gällande av att

sammanföra den fackliga ledningen och överinseendet av alla dessa skogar

till en skogsstyrelse. Vid en ändamålsenligt genomförd organisation — i behörig

grad tillgodoseende de intressen som äro förbundna med skogar av

olika kategorier — skulle ett statsorgan av sådan typ helt visst skapa en

rationell koncentration av det fackliga överinseendet av landets skogsbruk

och de spörsmål av skiftande art, som därmed höra samman. En sådan

myndighet borde tilläggas benämningen »statens skogsstyrelse». Att, som

nu föreslås, använda denna benämning för den av skogsutredningen för enskildas

skogar föreslagna skogsstyrelsen måste anses olämpligt. Styrelsen

anser att benämningen »centralstyrelse för enskilda skogar» bättre angiver

den nya styrelsens uppgift än det namn, som skogsutredningen föreslår.

Svenska trävaruexportföreningen och svenska cellulosaföreningcn ha i sina

yttranden erinrat, att den nuvarande centrala organisationen för skogsvårdsstyrelserna

fungerat i stort sett fullt tillfredsställande. Ehuru den föreslagna

omorganisationen syntes på ett relativt smidigt sätt ansluta sig till

nuvarande förhållanden, hade föreningarna likväl hyst betänkligheter mot

skapandet av ett nytt ämbetsverk, vars chef givits långt gående befogenhet.

Men då det förutsattes att den nya organisationen bleve en påbyggnad av

den nuvarande, ansåge föreningarna däri ligga en garanti för att centraliseringen

icke dreves längre än vad som vore nödigt. Föreningarna vöre nämligen

av den uppfattningen, att en av förutsättningarna för att skogsvårds
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 94.

styrelserna även i fortsättningen skulle kunna fylla sin stora uppgift vöre

att deras handlingsfrihet bleve obeskuren eller i vart fall beskuren så litet

som möjligt.

Skogssällskapet har uttalat:

Sällskapet har utgått från att utredningens förslag örn ett centralorgan

för skogsvården skulle komma att förverkligas. Steg för steg har utvecklingen

gått i riktning häremot. I den mån domänstyrelsen blivit ett alltmera

renodlat affärsdrivande verk och befriats från sådana uppgifter, som detta

verk förut haft att besörja i fråga örn de enskilda skogarna, har ett allt

starkare behov av ett organ, lämpat för dessa angelägenheters omhändertagande,

helt naturligt gjort sig gällande. Samtidigt härmed har det enskilda

skogsbruket och landets skogar överhuvud berörande ärenden och spörsmål,

som tarva central behandling, hopats på ett sätt, som gjort en ny ordning

på detta område ofrånkomlig.

Vad gestaltningen av det föreslagna nya organet, statens skogsstyrelse, angår,

kan nog finnas skäl för tveksamhet, huruvida denna verkligen giver bästa

tänkbara förutsättningar för ärendenas enkla och smidiga behandling. Såsom

detta organ byggts, lärer det icke kunna undvikas att dess arbete i vissa

avseenden blir tungrott. Dess formande på sätt skett får emellertid ses mot

bakgrunden av en naturlig strävan att i möjligaste mån därinom tillvarataga

traditionerna från den nuvarande överbyggnaden för de enskilda skogarna. I

vilken utsträckning detta låter sig förena med de förhållanden, som komma

att sätta sin prägel på berörda styrelses verksamhet, får ju framtiden utvisa.

I avvaktan på de erfarenheter verkligheten kommer att skänka i avseende å

möjligheten att bibehålla den mjuka struktur, verket i förslaget givits, bör

det äga sitt intresse att den av utredningen föreslagna formen blir prövad.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund har anfört i huvudsak följande.

Det enskilda skogsbrukets värde har blivit erkänt. Betydelsen av dess

ytterligare utveckling och framåtskridande likaså. Garantier måste skapas

för att alla resurser, som verkligen äro tillfinnandes, även till fullo bliva

utnyttjade till samhällets gagn nu och i framtiden. Men med skogsbrukets

utveckling och rationalisering följer, att en mångfald betydelsefulla och vitala

frågor oupphörligt kommer att dyka upp och tarva allsidig och sakkunnig

behandling örn ett fullgott resultat skall kunna påräknas. Därmed uppstår

också en oeftergivlig fordran på tillgång till sådan myndighet, som kan samarbeta,

opartiskt granska och bedöma skogsbrukets alla spörsmål. Det framstår

såsom ett oeftergivligt krav, att den institution, som skall pröva och tillgodose

skogsbrukets behov och intressen, gives sådan utformning och arbetskapacitet,

att den kan överblicka, planmässigt ordna, bearbeta och objektivt

pröva alla de av varandra beroende delarna i deras rätta sammanhang. Inom

vårt land har hittills detta senare varit omöjligt, enär något organ med denna

allsidiga uppgift icke funnits.

Man måste därför oförbehållsamt erkänna att ännu oerhört mycket återstår

för att bringa den invecklade skogliga produktionsapparaten med alla

dess samverkande, men ytterst olikartade faktorer samman till ett helgjutet

aggregat.

Behovet av ett centralt samarbetsorgan för det enskilda skogsbruket har

redan för länge sedan påtalats. När nu 1936 års skogsutredning framlägger

förslag till inrättande av ett sådant centralt organ, finner riksförbundet att

därmed ett nödvändigt och länge närt önskemål blivit beaktat.

Det bör dock, såsom även utredningen framhåller, noga uppmärksammas,

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 94.

31

att icke den rörelsefrihet, som hittills varit beskärd skogsvårdsstyrelserna,

undanryckes. Det är ofrånkomligt, att det storartade resultat, som vunnits i

skogsproduktionshänseende genom att skogsvårdsstyrelserna från deras tillblivelse

givits möjlighet att smidigt anpassa sitt arbetssätt efter olika förhållanden

inom deras respektive verksamhetsområden, icke skulle ha ernåtts

om styrelserna fått sin handlingsfrihet beskuren. Att skogsvårdsstyrelserna

genom nu föreslagen central skogsstyrelsemyndighet torde komma att arbeta

efter i vissa fall mera ensartade linjer och även få möjligheten att inhämta

värdefulla informationer i vissa med själva skogsproduktionen sammanhängande

frågor torde otvivelaktigt kunna bliva av värde.

Riksförbundet ser i tillskapandet av den föreslagna centrala myndigheten

även en viss garanti för att ett statligt ingripande i det enskilda skogsbruket

icke blir större än vad som är nödvändigt och gagneligt.

I fullt och fast medvetande om att ett arbete efter ensartade linjer, grundlig

prövning och samarbetande av det enskilda skogsbrukets viktiga, allsidiga

krav och intressen redan är och än mer kommer att visa sig oundgängligen

nödvändigt vill riksförbundet ansluta sig till skogsutredningens förslag örn

inrättande av en skogsstyrelse, varvid samtidigt understrykes vikten av att

det enskilda skogsbruket blir på ett tillfredsställande sätt representerat inom

skogsstyrelsen.

Med hänsyn till att skogsägarnas ekonomiska föreningar företräda ett

viktigt avsnitt av det enskilda skogsbruket finner riksförbundet skäligt, att

dessa bliva representerade i skogsstyrelsen. Ett beaktande härav synes kunna

ske med en ändring av utredningens förslag i vad angår skogsstyrelsens sammansättning

sålunda, att Kungl. Majit utser två, skogsvårdsstyrelserna sex och

skogsägareföreningarnas riksförbund två ledamöter, av vilka senare en ledamot

inträder i styrelsens femmannadelegation.

Riksförbundet landsbygdens folk har framhållit:

Vid inrättandet av skogsvårdsstyrelserna gåvos åt dessa en mycket självständig

och av lagstiftningen relativt obeskuren befogenhet att utöva tillsyn

över efterlevnaden av den nya skogsvårdslagen och att samtidigt verka för

skogsvården och skogsvårdsintressets höjande, vilket ansågs nödvändigt för

att vinna skogsägarnas förtroende samt hos dem väcka intresse för skogens

rätta vård och handhavande. Genom denna uppläggning, som möjliggjort en

nödvändig lokal anpassning, har även det eftersträvade syftet uppnåtts, vilket

tydligt framgår av styrelsernas alltmer utvidgade verksamhet. Tiden torde

emellertid nu vara mogen att med hänsyn till vikten av ett rationellt samarbete

och utvinnandet av största möjliga effekt av den nationella skogshushållningen

inrätta en statlig centralmyndighet på det enskilda skogsbrukets

område, varför förslaget om en statens skogsstyrelse tillstyrkes.

Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet har såsom sin mening uttalat:
Statsmakternas

intresse av skogsbruket, skogstillgångarnas och skogsvårdens

betydelse för landet samt dess sammanhang med arbetslöshetspolitiken

och med skogsarbetarnas utkomstproblem — allt delta gör det synnerligen

angeläget att en effektiv och ändamålsenlig organisation åstadkommes för

den statliga insatsen på detta område. Det förefaller som om utredningen i

alltför hög grad eftersträvat alf anpassa sitt förslag beträffande den statliga

administrationen på området efter nu rådande förhållanden. En betydligt

längre gående centralisering är sannolikt påkallad, örn verkligt effektiva åtgärder

skola påräknas komma till utförande i olika avseenden och i hela den

utsträckning som erfordras. Utredningens förslag måste betraktas som ett

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

absolut minimum av statlig apparat för dessa betydelsefulla arbetsuppgifter.

Detta även med tanke på skogsvårdsarbetets inordnande i arbetslöshetspolitiken

och i en målmedveten statlig insats i lösningen av skogsarbetarnas utkomstproblem.

I detta yttrande har landsorganisationen i Sverige instämt.

Sveriges kommunaltjänstemannaförbund har yttrat:

Behovet av en statlig centralmyndighet över skogsvårdsstyrelserna torde

vara alltför uppenbart för att behöva särskilt motiveras. Förbundet får därför

i princip tillstyrka utredningens förslag i detta avseende. I fråga örn den

statliga skogsstyrelsens organisation anser dock förbundet, att ämbetsverket

tills vidare icke bör givas den föreslagna storleksordningen. Utökning av personalen

kan genomföras efterhand som arbetsuppgifterna så påfordra och

ämbetsverket växer in i den uppgift det är avsett att fylla. Beträffande föreslaget

tillvägagångssätt vid val av ledamöter i styrelsen m. m. har förbundet

intet att erinra. Däremot måste det anses önskvärt och tidsenligt att skogsstyrelsen,

liksom tidigare centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund,

bibehåller kontakten med skogsvårdsstyrelsernas tjänstemannakårer och utnyttjar

deras sakkunskap genom att bisittareinstitutionen bibehålies. Härvid

bör dock den förändringen vara självfallen, att den ene bisittaren är i länsjägmästareställning

och den andre i länsskogvaktareställning. Bisittarna böra

utses av respektive personalorganisationer.

Statskontoret har i huvudsak framhållit:

Statskontoret kan icke finna, att de ärenden, som skulle ankomma på skogsstyrelsens

handläggning, äro av den omfattning, att de kunna utfylla en för

ett självständigt ämbetsverk lämplig verksamhetsram. I anledning härav och

med särskild hänsyn till att styrelsen i synnerligen ringa utsträckning skulle

äga befogenhet att självständigt besluta i till dess förvaltningsområde hörande

frågor, får statskontoret avstyrka förslaget i det skick, det nu föreligger, och

i stället föreslå, att direkt till jordbruksdepartementet anknytes en inspektörsoch

konsulentbefattning — förslagsvis i lönegraden C 4 — för frågor rörande

skogsvårdsstyrelsernas verksamhet och vård av enskildas skogar över huvud.

Statskontoret har emellertid, vid övervägande av frågan om den för skogsvårdsarbetet

lämpliga organisationen, ansett sig böra ifrågasätta, huruvida

icke — därest ett centralt ämbetsverk för handläggning av hithörande frågor

skulle anses böra komma till stånd — de skogsvårdsstyrelserna för närvarande

åvilande arbetsuppgifterna — helt eller till större delen — borde överflyttas

till detta ämbetsverk och skogsvårdsstyrelserna i samband därmed indragas.

Den nuvarande lokala organisationen skulle i sådant fall kunna under respektive

länsjägmästares ledning direkt underställas ämbetsverket. Skulle den

föreslagna styrelsen komma till stånd med allenast de uppgifter, som utredningen

föreslagit, anser statskontoret, att dessa uppgifter knappast kunna

beräknas giva full sysselsättning åt det antal befattningshavare, som förslaget

till personalförteckning upptager.

Kommerskollegium har ställt sig tveksamt i fråga om förslaget att inrätta

en särskild central skogsstyrelse. De uppräknade arbetsområdena, skogslagstiftning,

skoglig undervisning och forskning, skogsavkastningens utnyttjande

o. s. v. ha synts kollegium vara sådana, att de kunde och borde nöjaktigt

tillgodoses inom andra institutioner såsom statsdepartement, domänstyrelsen

samt främst skogshögskolan och skogsförsöksanstalten. överhuvud har kol
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

33

legium ej funnit några avgörande skäl lia anförts för en organisatorisk förändring

beträffande nuvarande centralorgan för skogsarbetet på enskilda

skogar, nämligen det med statsmedel understödda centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas

förbund.

Centralrådet för skogsvärdsstgrelsernas förbund har anfört i huvudsak

följande.

Centralrådet anser i likhet med skogsutredningen att det är av största

vikt, att en bättre skötsel av landets enskilda skogar åvägabringas. För att

så må kunna ske kräves uppenbarligen, att det allmänna mera effektivt än

hittills lämnar skogs vårdsarbete t sitt stöd. Förutom på annat sätt måste detta

även ske i den form, att ökade statsmedel ställas till förfogande för ändamålet.

Redan nu förbruka skogsvårdsstyrelserna så betydande belopp dylika

medel för skogsvårdens främjande, att kravet på en betryggande kontroll

från det allmännas sida beträffande användningen av dessa måste anses

fullt befogat. Vid en ytterligare utvidgning av denna skogsvårdsstyrelsernas

verksamhet blir detta krav än mera motiverat. Ett effektivt tillgodoseende

av detsamma torde näppeligen kunna ske med mindre ett organ tillskapas,

besittande effektiva möjligheter till sådan kontrolls utövande. Även örn centralrådet

sökt att i mån av krafter utöva denna kontrollverksamhet, erfordras

otvivelaktigt, förr eller senare, en fastare organisation härför.

Utan hänsyn till de övriga i hög grad viktiga skogliga uppgifter, vilka

lämpligen torde böra anförtros nu ifrågavarande centralorgan, finner centrallådet

sålunda, att utvecklingen av skogsvårdsstyrelsearbetet som sådant motiverar

en förstärkt organisation.

Ä andra sidan vill det synas centralrådet som om skogsvårdsstyrelserna

och deras verksamhet måste komma att utgöra huvuddelen av ett sådant organs

arbetsuppgifter. Hittills har, vilket allmänt erkänts, skogsvårdsstyrelserna

tillsammans med sin självstyrelse, centralrådet, lyckats nöjaktigt bemästra

sina från år till år ständigt växande arbetsuppgifter. Det synes centralrådet

som örn detta förhållande borde vid organisationens i fråga reformering

erkännas även på det sätt, att i ett genom statsmakternas försorg

nytillskapat centralorgan för skogsvårdsstyrelserna dessas representanter tillförsäkras

ett avgörande inflytande. Samtidigt som centralrådet hyser denna

uppfattning, är emellertid centralrådet villigt erkänna, att handhavandet av

uppgifterna för det enskilda skogsbrukets främjande är av sådan allmän betydelse,

att staten lämpligen bör äga möjligheter utöva större direkt inflytande

härpå än vad hittills åtminstone formellt varit fallet.

Det anförda innebär, att centralrådet för sin del kan för nu ifrågavarande

ändamål tillstyrka en omorganisation av skogsvårdsstyrelsernas förbund,

som nära ansluter sig till vad skogsutredningen föreslagit.

För att närmare visa detta vill centralrådet här i stora drag skissera, hur

centralrådet skulle vilja tänka sig ifrågavarande^ centralorgans organisation.

Av skogsvårdsstyrelserna väljas vid stämma, på sätt hittills skett, sex till

åtta ledamöter i detsamma. Av Kungl. Maj:t utses härjämte ordförande i detta

samt ytterligare en ledamot, som bör äga juridiska kvalifikationer. I centralorganet

må dessutom kunna inväljas en ledamot för skogsägarei öreningarnas

riksförbund och en för Sveriges skogsägareförbund, varigenom detta

skulle komma alt bestå av tio till tolv ledamöter. Vid styrelsens sammanträden

synas tvenne länsjägmästare böra äga närvara som bisittare. Denna fulltaliga

styrelse torde kunna förutses behöva sammanträda fyra gånger örn

året. Mindre viktiga ärenden samt löpande dylika skulle handhavas av eli

arbetsutskott, beslående av Kungl. Maj:ts båda styrelseledamöter samt tre

av skogsvårdsstyrelsernas representanter.

Bihang till riksdagens protokoll 19i1. immi. Nr 94. ■

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 94.

Som styrelsens främste tjänsteman, ansvarig för ärendenas beredning oell

föredragning, skulle anställas en högt kvalificerad person med skoglig utbildning,

vilken på förslag av styrelsen skulle av Kungl. Majit förordnas för

viss tid. Denne tjänsteman kunde lämpligen benämnas överdirektör eller

riksjägmästare. För att biträda vid ärendenas handläggning och för att vid

riksjägmästarens resor, semester och dylikt svara för kansliarbetet skulle

styrelsen anställa en person med högre skoglig utbildning, förslagsvis med

byråchefs löneförmåner, samt i övrigt erforderlig kanslipersonal. Centralrådet

förmenar, att till en början ytterligare personal icke skulle behöva anställas,

och att en utökning av denna först borde ske i samband med att arbetsuppgifternas

tillväxt gjorde detta nödvändigt.

Skogsvårdsstyrelsernas organisation i ett förbund borde göras obligatorisk.

Centralorganets uppgifter torde böra fastställas i särskild författning. Därvid

måste detta organs befogenheter vis å vis skogsvårdsstyrelserna noggrant

klarläggas. Härvid anser centralrådet, att intrång på skogsvårdsstyrelsernas

självständighet och frihet så långt möjligt bör undvikas, utan att det centrala

organet därigenom förtages möjligheten att kontrollera skogsvårdsstyrelsernas

medelsförvaltning samt att öva direkt inflytande på skogsvårdsarbetets

inriktning och effektivitet.

Flertalet skogsvdrclsstyrelser ha ansett, att tillräckligt bärande skäl ej

framlagts för styrkande av behovet av en sådan övermyndighet, som skogsstyrelsen

skulle utgöra. Styrelsens uppgifter ha synts skogsvårdsstyrelserna

i vissa hänseenden vara ganska diffusa. Styrelsen kunde befaras i sin ämbetsutövning

skola lägga en hämsko på skogsvårdsstyrelsernas rörelsemöjligheler

beträffande skogsvårdsarbetets bedrivande. Att skogsvårdsstyrelserna

under de gångna åren i stort sett haft framgång i sitt arbete — vilket faktum

vunnit allmänt erkännande — hade berott på det förhållandet, att de fått

verka fritt och självständigt med det egna initiativet som drivfjäder. En tillsynsmyndighet

av den beskaffenhet, som utredningen påyrkat, däri skogsvårdsstyrelserepresentantema

vid avgörande av de flesta frågor skulle befinna

sig i minoritet och länsjägmästarsakkunskap icke funnes företrädd, och

vilken leddes av en i betydande grad maktfullkomlig chef komme enligt

skogsvårdsstyrelsernas mening att föra skogsvårdsstyrelsearbetet in i mera

stela, byråkratiska former med mindre hänsynstagande till de starkt växlande

lokala betingelserna. Detta bleve till skada för de syften, skogsvårdsstyrelserna

vore avsedda att tjäna, nämligen befrämjande av virkesproduktionen

inom enskilt skogsbruk. Därest en ökad statlig kontroll över skogsvårdsstyrelserna

funnes erforderlig, vartill dessa icke ställt sig oförstående, kunde

densamma tillgodoses på enklare sätt inom ramen för skogsvårdsstyrelseinstitutets

grundidé och utan alt riskera en oförmånlig schablonisering av skogsvårdsverksamheten

ute i orterna. Därvid kunde man även fylla rådande behov

av att vid Kungl. Maj:ts sida ställa ett sakkunnigt, rådgivande och ansvarigt

organ. Vägen till en förstärkning av det enskilda skogsbrukets centrala

representation i statsförvaltningen borde därför gå över en viss organisatorisk

omgestaltning av skogsvårdsstyrelsernas förbund och dess centralråd

utan att en mera väsentlig rubbning av dessa organisationers nuvarande

principiella utformning och arbetssätt åstadkommes.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

35

Sveriges skogsägareförbund har uttalat, att enligt förbundets mening ett

behov förelåge att skapa ett starkare och med större befogenhet än centralrådet

utrustat organ över skogsvårdsstyrelserna. För ernående av detta mål

vore det emellertid icke behövligt eller lämpligt att skapa ett nytt ämbetsverk

och belasta det allmänna med de betydande kostnader, som måste

följa därav. Enligt förbundets mening borde den önskvärda större fastheten

i organisationen kunna ernås genom en omorganisation av det .nuvarande

centralrådet.

I fråga örn lönegradsplaceringarna för skogsstyrelsens chef och övriga personal

har statskontoret ansett, att chefen icke borde placeras i högre lönegrad

än i lönegrad C 8 samt notarien icke i högre lönegrad än i 21 :a lönegraden.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har anfört:

I fråga örn löneställningen för överdirektören får lönenämnden förorda en

placering högst i lönegrad C 7. Lönenämnden vill därvid särskilt framhålla, att

befattningshavaren i fråga icke skulle erhålla någon verklig chefsställning i

vanlig mening, enär åt honom endast skulle överlämnas beslutanderätten i

mindre betydelsefulla ärenden och praktiskt taget alla viktiga beslut skulle

fattas av styrelsen. I stället för den föreslagna byråchefstjänsten anser lönenämnden

böra inrättas allenast en byrådirektörsbefattning med placering i

28:e lönegraden. Av de båda sekreterartjänsterna synes lönenämnden åtminstone

den ena kunna placeras i 24 :e lönegraden. I fråga om löneställningen

för innehavaren av den ifrågasatta notarietjänsten kan lönenämnden icke

tillstyrka, att densamma hänföres till högre lönegrad än till den för dylika

befattningar vedertagna 21 :a lönegraden. Beträffande biträdespersonalen vill

lönenämnden föreslå, att för kassa- och registratorsgöromål inrättas en kontoristbefattning

i 9:e lönegraden samt att för övriga förekommande arbetsuppgifter

avses tre kontorsbiträden och ett skrivbiträde.

I fråga örn skogsvårdsstyrelsernas uppgifter enligt utredningens

förslag har Sveriges skogsägare förbund anfört:

Utredningen har lämnat en omfattande skildring av de tjänsteåligganden,

som böra påvila skogsvårdsstyrelserna. En granskning av denna redogörelse

ger vid handen, att densamma omfattar väsentligen sådan verksamhet, som

dessa styrelser redan nu utöva. De nya uppdrag, som utredningen vill pålägga

skogsvårdsstyrelserna, avse att upprätta planer för skogsskötsel!! å enskildas

fastigheter (detta sker dock redan nu i viss omfattning), att handleda

skogsägarna även vid virkesskördens tillgodogörande samt att taga initiativ

till och biträda vid bildandet av gemensamhetsskogar samt organiserandet

av skogsägareföreningarnas verksamhet. Sveriges skogsägareförbund

har i huvudsak intet att erinra mot utredningens uttalanden i nu förevarande

ämne men vill dock framföra en bestämd varning mot alt skogsvårdsstyrelserna

engagera sig för djupt i skogsägarnas affärstransaktioner, vare sig

dessa avse virkeslörsäljningar eller virkesskördens tillgodogörande.

Beträffande förslaget örn ändring i s k o g s v å r d s 1 a g e n och

1932 års lappmarkslag avseende ändrad instansordning vid klagan

över skogsvårdsstyrelsernas beslut i samband med inrättande av ett statligt

centralorgan har centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund ej funnit

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 94.

Departements
chefen.

skäl föreligga för den föreslagna ändringen, därest centralorganet uppbyggdes

i enlighet med de av centralrådet förordade riktlinjerna. I händelse centralorganet

skulle få en därifrån avvikande utformning har centralrådet ansett

frågan få tagas under förnyad prövning.

Sveriges skogsägareförbund har funnit, att något behov av att flytta klagorätten

från länsstyrelserna till skogsstyrelsen icke förelåge.

Jag torde här få erinra, att centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund

i skrivelse den 20 augusti 1940 hemställt att såsom bidrag till centralrådets

verksamhet för budgetåret 1941/42 måtte anvisas ett anslag å 42,000

kronor.

Skogsproduktionen har under årens lopp fått en allt större betydelse för

folkhushållet och näringslivet i landet. Inom allt flera områden av industrien

och näringslivet i övrigt ha skogens produkter kommit till användning.

Antalet för folkhushållet betydelsefulla alster, vilka utvinnas av

virket, ökas ständigt. Utöver vad som erfordrades för det egna behovet utgjorde

virke och trämassa före det nu pågående krigets utbrott två av landets

viktigaste exportartiklar. Även i den nu rådande krissituationen är

landets tillgång på virke trots den minskade exporten av största betydelse

för folkförsörjningen i olika avseenden. Erinras må, att ur virket

utvinnas för närvarande exempelvis fodermedel och drivmedel för motorfordon.

De perspektiv för framtiden, som på den kemiska industriens område

öppna sig i fråga om virkets användning och förädling, synas mycket

vittomfattande, och möjligheterna att här nå ytterligare betydelsefulla resultat

torde vara avsevärda. Vad detta kan komma att betyda i framtiden för

upprätthållande av välståndet inom landet torde icke närmare behöva framhållas.

Den politik som statsmakterna bedriva på det skogliga området är

därför uppenbarligen av den största betydelse och kommer att få återverkningar

på landets ekonomiska och sociala förhållanden.

Statsmakterna ha under senare årtionden även till fullo insett denna skogsbrukets

stora betydelse för landet. I syfte att stödja och stimulera skogshanteringen

och skogsvården ha statsmakterna i olika hänseenden vidtagit

synnerligen omfattande åtgärder. Betydande belopp ha sålunda anvisats till

skogsodling, skogsdikning och vägbyggen i skogarna. Senast vid 1940 års

lagtima riksdag anvisades ett nytt anslag å 1,000,000 kronor för skogsproduktionens

höjande i Norrland och Dalarna. Även den skogliga forskningen

har erhållit ökat stöd. Vid 1939 års lagtima riksdag fattades ett principbeslut

rörande statens skogsförsöksanstalts ytterligare utbyggnad. Jämsides med

denna stödverksamhet från statsmakternas sida har därjämte under de senaste

tjugu åren en omfattande nydaning av skogslagstiftningen ägt rum.

Under denna tid ha flertalet av nu gällande skogsvårdslagar och andra författningar

på detta område tillkommit. Genom denna lagstiftning ha nya

betydelsefulla uppgifter lagts i skogsvårdsstyrelsernas händer.

Alltsedan 1903 års skogsvårdslags tillkomst, då skogsvårdsstyrelserna till
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 94.

37

skapades, lia dessa varit de lokala organ som handhaft skogsvården och därmed

sammanhängande verksamhet. Något centralt statligt organ, som uteslutande

sysslat med frågor angående det enskilda skogsbruket, har icke

funnits. För att i någon mån motverka denna kännbara brist för landets

skogsbruk bildades år 1925 centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund.

Detta har därefter närmast handhaft nyssberörda spörsmål. Med undantag

för en av Kungl. Maj:t utsedd ledamot består centralrådet emellertid av representanter

endast för skogsvårdsstyrelserna. Då detsamma icke är av statlig

natur, har det icke ägt några befogenheter att ingripa på det skogliga

området. Ehuru från centralrådets sida ett mycket förtjänstfullt arbete

nedlagts till skogsbrukets gagn, har centralrådet dock icke haft sådana befogenheter

eller ekonomiska förutsättningar, att det varit i stånd att i tillräcklig

omfattning tillvarataga alla de vittomfattande intressen på det skogliga

området, som till följd av bristen på ett centralt statligt organ faktiskt

kommit att påvila centralrådet. Före centralrådets tillkomst uppbar domänstyrelsen

i viss utsträckning funktionen av statligt centralorgan även för det

enskilda skogsbruket. Under de senare åren har domänstyrelsens verksamhet

härutinnan mer och mer begränsats. Styrelsen har alltmer fått sitt arbete

inriktat endast på förvaltningen av statens domäner och skogsindustriella

anläggningar. En konsekvent linje har härutinnan följts från statsmakternas

sida.

Skogsbrukets stigande betydelse och dess snabba utveckling har medfört,

att frågan örn inrättande av ett centralt statligt organ för handhavande av

skogsbrukets olika intressen och problem under senare år alltmer trängt

sig fram och kräver en lösning. Högst betydande insatser och initiativ

skulle här kunna göras från statens sida, därest ett kompetent och på dessa

uppgifter inriktat organ stöde till förfogande. En kraftigare och enhetligare

ledning av skogsvården i landet skulle då bliva möjlig. En bättre och allsidigare

vägledning i fråga om skogsproduktionens främjande skulle kunna

lämnas skogsvårdsstyrelserna och därigenom skogsägarna. Men även inom

andra områden än den rena skogsvården finnas uppgifter för ett dylikt

centralorgan. Frågor rörande skogslagstiftning, skoglig undervisning och

forskning, skogsavkastningens utnyttjande, virkesmätning, flottning, skogsbeskattning

och skoglig statistik böra, såsom utredningen framhållit, behandlas.

Jämväl i sociala spörsmål såsom rörande förbättring av förhållandena

och arbetsmetoderna för de inom skogsbruket verksamma arbetarna

bör centralorganet taga initiativ. Det måste särskilt beaktas, att i nuvarande

kristid med dess svårigheter i fråga örn försörjningen det är av

största betydelse att landets egna naturtillgångar på det mest omsorgsfulla

sätt tillvaratagas. Såsom förut framhållits intager skogsbruket bär en betydelsefull

plats, och på det området synes mycket kunna göras av det nu

ifrågasatta statsorganet. För statsmakterna torde det vara av stor nytta att

äga en centralmyndighet med sakkunskap och överblick, som kan lämna

råd och yttranden i samtliga de frågor som beröra skogsbruket. Därest ifrågavarande

myndighet skulle komma till stånd, torde jämväl ett icke ringa

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

antal ärenden, som nu avgöras av Kungl. Majit, kunna överlämnas till

denna myndighet för prövning. Man kan icke heller bortse från, att med

den omfattande bidragsverksamhet, som staten bedriver till stödjande av

skogsbruket, borde följa en mera ingående och allsidig kontroll rörande

dessa medels rätta användning än vad nu är förhållandet. I samband med

igångsättande av förut omförmälda verksamhet för skogsproduktionens

främjande framhölls vikten av att denna fråga vunne en tillfredsställande

lösning. Även nämnda uppgift kunde lämpligen anförtros åt den statliga

myndighet, som här är i fråga. Den tilltänkta myndigheten bör i förhållande

till skogsvårdsstyrelserna ha framför allt en vägledande verksamhet.

Såsom av utredningen framhållits torde den böra meddela skogsvårdsstyrelserna

råd och anvisningar i ämnen som beröra deras verksamhet. Att

brist på arbetsuppgifter, såsom i vissa yttranden ifrågasatts, skulle uppstå

för detta statsorgan, torde icke vara att befara. Jag vill framhålla, att man

i de avgivna yttrandena varit ganska ense därom att den nu gällande ordningen

är mindre tillfredsställande och att frågan om ett centralt statsorgan

för det enskilda skogsbruket bör vinna en snar lösning. De olika meningar

som framkommit ha närmast gällt sättet varpå detta spörsmål ur

organisatorisk synpunkt bör lösas. Ehuru tillskapande av ett nytt statligt

organ i nuvarande tidsläge ur vissa synpunkter är ägnat att ingiva betänkligheter,

synes dock frågan i betraktande av skogsbrukets vikt och betydelse

för landet icke längre böra uppskjutas. Jag förordar därför att spörsmålet örn

inrättande av ett dylikt organ nu underslälles riksdagens prövning.

Såsom nyss berörts har i de avgivna yttrandena den uppfattningen i allmänhet

framkommit, att ett centralt organ för skogsvården bör inrättas,

men olika meningar ha däremot gjort sig gällande rörande det sätt, varpå

detta organ lämpligen bör organiseras. Varken utredningens förslag eller de

i utlåtandena framförda uppslagen i detta hänseende synas mig helt kunna

godtagas. Den av utredningen förordade organisationen med en månghövdad

styrelse förefaller alltför tungrodd utan att därigenom vinnes något

mera väsentligt tillskott i sakkunskap eller skicklighet. Förslaget synes närmast

tillkommet i syfte att i möjligaste mån lämna den nu bestående ordningen

inom centralrådet orubbad. Organisationen synes även i övrigt, åtminstone

till en början innan större erfarenhet rörande styrelsens verksamhet

vunnits, onödigt stor. Statskontoret har i sitt yttrande upptagit av tidigare

skogsutredningar framfört förslag om inrättande av en skogsinspektörsbefattning

inom jordbruksdepartementet. Detta förslag torde aldrig ha

ansetts tillfredsställande och har därför sedan länge varit övergivet. Det

torde knappast bliva möjligt för en dylik skogsinspektör'' att handha alla

de vidlyftiga uppgifter av skilda slag, som äro avsedda att påvila det centrala

statliga organet på skogsvårdens område. Det av centralrådet för

skogsvårdsstyrelsernas förbund framlagda förslaget synes ur organisatorisk

synpunkt icke skilja sig så särskilt mycket från utredningens förslag.

Mot detsamma torde därför kunna riktas i stort sett samma anmärkningar

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

39

som mot detta. Därjämte kan mot förslaget framföras den erinringen att

centralorganet enligt detsamma får mindre stadga och auktoritet, då det

icke avsetts skola erhålla ställning av statlig centralmyndighet.

Enligt min mening synes det nya centralorganet, vilket bör benämnas

skogsstyrelsen, lämpligen böra organiseras på följande sätt. I spetsen för styrelsen

bör finnas en chef, vilken utövar ledningen av styrelsen, och vid hans

sida böra finnas fyra av Kungl. Majit förordnade ledamöter, vilka företräda

speciell sakkunskap inom skilda skogliga områden. Såsom utredningen förordat

torde en av dessa böra företräda det mindre skogsbruket och en ha

juridisk administrativ sakkunskap. Ifrågavarande ledamöter böra deltaga i

fattandet av beslut inom styrelsen. Emellertid synes det icke behövligt, att

de deltaga i behandlingen av andra ärenden än sådana som äro av större

betydelse, särskilt författnings- och anslagsfrågor, viktigare organisationsfrågor

samt principiella ståndpunkttaganden beträffande skogsbruket. I behandlingen

av dessa liksom andra frågor bör även deltaga den byråchef,

som enligt vad i det följande förordas bör finnas hos styrelsen. Att såsom

i något utlåtande hemställts låta länsjägmästare adjungeras hos styrelsen

synes icke erforderligt. Det torde böra stå öppet för styrelsen att kunna inkalla

den sakkunskap varav styrelsen finner sig vara i behov. För att underlätta

uppehållandet av kontakten med skogsvårdsstyrelserna torde det vara

ändamålsenligt att skogsstyrelsen vid lämpliga tillfällen sammankallar representanter

för skogsvårdsstyrelserna för överläggningar.

Med hänsyn till den löneställning cheferna för andra verk av motsvarande

betydelse tillagts synes i anslutning till utredningens förslag den nya styrelsens

chef, vilken torde böra tillsättas medelst förordnande för en tid av

högst sex år, såsom överdirektör placeras i lönegrad C 10. Såsom antytts

bör hos styrelsen finnas en byråchef, vilken i enlighet med vad som i allmänhet

gäller inom allmänna civilförvaltningen bör placeras i 30 lönegraden.

Byråchefen torde böra äga högre skoglig utbildning. Arvodena till de

särskilda ledamöterna synas skäligen böra bestämmas till 1,500 kronor för

en var av dem, vartill kommer eventuell resekostnads- och traktamentsersättning.

Utöver nu omnämnda befattningshavare torde hos styrelsen böra

anställas en sekreterare med juridisk administrativ utbildning samt en amanuens

med högre skoglig utbildning. Sekreteraren synes böra placeras i 26

lönegraden. Härjämte böra hos styrelsen finnas ett kanslibiträde i 7 och ett

kontorsbiträde i 4 lönegraden samt en expeditionsvakt i 5 lönegraden. Slutligen

bör möjlighet finnas att vid behov anlita extra arbetskraft. I det föregående

angivna befattningshavare hos styrelsen med undantag av överdirektören

torde till en början böra upptagas såsom extra ordinarie tjänstemän.

Beträffande arbetsfördelningen inom styrelsen synes å byråchefen böra

ankomma de uppgifter, som enligt utredningens förslag angivits skola åvila

byråchefen samt den av sekreterarna, som skulle lia skoglig utbildning.

Vid arbetet bör byråchefen kunna påräkna biträde av amanuensen hos styrelsen.

Åt sekreteraren böra anförtros samma åligganden och uppgifter, som

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

enligt förslaget avsågs skola ankomma på den juridiskt utbildade sekreteraren.

Registrators- och aktuariegöromålen samt styrelsens bokföring böra

handhas av kanslibiträdet.

Vid den nu angivna organisationen av styrelsen torde kostnaderna för

styrelsen kunna beräknas på följande sätt. Å avlöningsstaten bör för avlöning

till överdirektören under en anslagspost till avlöning till ordinarie

tjänsteman upptagas ett belopp av 17,000 kronor. Av Kungl. Majit bestämda

arvoden till ledamöterna, tillhopa 6,000 kronor, böra uppföras under

en särskild anslagspost för ändamålet. För avlöningar till icke-ordinarie

personal böra beräknas 40,000 kronor och för rörligt tillägg 8,000 kronor.

Enligt denna beräkning skulle alltså styrelsens avlöningsstat stanna vid ett

belopp av 71,000 kronor. Å omkostnadsstaten bör beräknas till sjukvård

m. m. 500 kronor samt till reseersättningar 5,000 kronor och expenser likaledes

5,000 kronor eller således tillhopa 10,500 kronor. Statens årliga kostnader

för styrelsen skulle enligt vad nu sagts uppgå till sammanlagt 81,500

kronor. Det är emellertid att märka, att statsverkets årliga merkostnader

i anledning av styrelsens inrättande icke skulle sammanfalla med detta belopp.

Såsom inledningsvis berörts är för närvarande under riksstatens nionde

huvudtitel upptaget ett särskilt anslag till centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas

förbund. För budgetåret 1941/42 har medelsbehovet för detta

ändamål beräknats till 42,000 kronor. Sistnämnda anslag bör, därest skogsstyrelsen

inrättas, icke vidare anvisas. En viss besparing uppkommer

även därigenom att skogsvårdsstyrelsernas bidrag till centralrådet kunna bortfalla.

Merkostnaderna för staten skulle vid sådant förhållande icke överstiga

39,500 kronor. Härvid har då bortsetts såväl från kostnaderna för

kristillägg, vilka torde böra bestridas från nionde huvudtitelns allmänna

anslag för dylikt tillägg, som från de å statsverket belöpande kostnaderna

för befattningshavarnas pensionering. Anslag till den nya styrelsen synas

böra äskas för budgetåret 1941/42, från ingången av vilket budgetår den

nya styrelsen torde böra beräknas kunna tillsättas. Förutom anslag till avlöningar

och omkostnader — å respektive 71,000 och 10,500 kronor — erfordras

ett engångsanslag å 10,000 kronor för anskaffande av inventarier

m. m. Det torde kunna förutsättas att centralrådets inventarier kostnadsfritt

överlämnas till den nya styrelsen.

Jag torde härefter få övergå till att angiva min ställning till de av utredningen

framlagda förslagen till organisatoriska förändringar inom skogsvårdsstyrelserna.

I likhet med utredningen anser jag någon mera genomgripande

ändring av skogsvårdsstyrelserna icke vara behövlig. Alltsedan sin tillkomst

ha dessa styrelser på ett i stort sett mycket förtjänstfullt sätt fullgjort sin

ofta svåra uppgift att å ena sidan befrämja skogsvården och utveckla intresset

för densamma och å andra sidan såsom fiskalisk myndighet bevaka statsintresset

i fråga om skogsskötseln å de enskilda skogarna. Styrelserna ha vid

handhavandet av sina uppgifter åtnjutit stor handlingsfrihet och fritt utrymme

för det egna initiativet. Detta torde även i framtiden böra bliva förhållandet.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

41

Att inpressa skogsvårdsstyrelserna i byråkratiska former eller försätta dem

i någon beroende tjänstemannaställning i förhållande till staten bör icke

ifrågakomma. Styrelserna böra vara ett uttryck för det samlade skogsvårdsintresset

i orten och böra därför så långt det är möjligt och lämpligt verka

fritt och självständigt. Utredningen har förordat, att skogsägarnas egna organisationer

under vissa förhållanden skulle kunna inträda i stället för hushållningssällskapet

såsom valkorporation vid val av ledamöter i skogsvårdsstyrelsen.

Ehuru skäl kunna anföras för en dylik anordning, anser jag mig

dock icke för närvarande böra förorda densamma, då skogsägarnas organisationer

flerstädes ännu icke torde ha nått den anslutning, som bör anses erforderlig

härför. Vidare torde resultatet av pågående utredning om hushållningssällskapens

organisation böra avvaktas, innan slutlig ståndpunkt tages till

denna fråga.

För närvarande förordnas icke någon suppleant för den av Kungl. Majit utsedde

ordföranden i skogsvårdsstyrelse. Vid förfall för ordföranden inträder

äldste ledamoten såsom ordförande och suppleanten för denne tillkallas. Vid

sådana tillfällen finnes inom styrelsen icke någon representant för det allmänna.

En dylik anordning torde icke vara helt tillfredsställande. Utredningen

har uppmärksammat frågan och ansett att även för ordföranden

borde förordnas en suppleant. Detta förslag torde vara välbetänkt.

Ett annat spörsmål, som tidigare vid flera tillfällen varit föremål för uppmärksamhet

och som nu även berörts av utredningen, är frågan om tjänstetillsättningar

inom skogsvårdsstyrelserna och besvärsrätten över dessa. Utredningen

har önskat bibehålla den nu gällande ordningen att skogsvårdsstyrelserna

själva skola äga tillsätta sina tjänstemän. Utredningen har dock

ifrågasatt, om icke länsjägmästare bör förklaras kompetent till befattningen

av statlig myndighet. Statskontoret har för sin del förordat, att i varje fall

länsjägmästare bör tillsättas av Kungl. Majit. Utredningen har ansett, att

någon besvärsrätt över länsjägmästares eller andra tjänstemäns tillsättande

icke bör ifrågakomma. I vissa yttranden har man vänt sig mot utredningens

uppfattning i detta hänseende och påyrkat att en dylik rätt uttryckligen medgives.

Att betaga styrelserna deras rätt att tillsätta sina tjänstemän synes

enligt min mening vara ett onödigt och alltför långt gående ingrepp i deras

självständighet. Å andra sidan kunna knappast åberopas några vägande skäl

mot att tillerkänna sökandena besvärsrätt över skogsvårdsstyrelsernas beslut.

Med hänsyn till det mycket omfattande ekonomiska bistånd som staten lämnar

skogsvårdsstyrelserna kan det icke anses oberättigat, att Kungl. Majit äger

ett visst överinseende och inflytande vid tillsättande av de tjänstemän, som

skola avlönas med dessa medel eller handha deras förvaltning.

Lämpligheten av utredningens förslag att ersättning bör tilläggas ledamöterna

i skogsvårdsstyrelserna synes kunna ifrågasättas. Något övertygande skäl

för förslaget har icke anförts och icke heller synes detsamma vara påkallat

av omständigheterna. Utgår såsom för närvarande rese- och traktamentsersättning,

lärer detta i varje fall för närvarande vara tillfyllest. Mot förslaget

att rese- och traktamentsersättningen skall utgå för samtliga ledamöter efter

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 94.

4

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

klass I B i resereglemente! torde däremot intet vara att erinra. Möjlighet synes

böra öppnas att kunna lämna gottgörelse till revisorerna av skogsvårdsstyrelsens

räkenskaper. Det torde nämligen vara lämpligt att för detta ändamål

kunna anlita auktoriserade revisorer. Kostnaderna för revisionen torde böra

gäldas av skogsvårdskassans medel enligt grunder, som Kungl. Majit bestämmer.

Någon ändring i länsskogvaktarnas titel som från visst håll ifrågasatts

synes knappast vara påkallad. I varje fall torde den föreslagna titeln skogskonsulent

vara mindre lämplig med hänsyn till att länsskogvaktarna icke

kunna anses jämställda i utbildningshänseende eller eljest med de befattningshavare

som på jordbrukets område inneha konsulenttiteln.

Den omredigering som utredningen föreslagit i fråga örn bestämmelserna

rörande .skogsvårdsstyrelsernas verksamhet synes i stort sett kunna godtagas.

Ur uppräkningen av skogsvårdsstyrelsernas uppgifter böra givetvis utgå de

nya uppgifter, vilkas upptagande föranletts av vissa av utredningens förslag,

som icke här gjorts till föremål för behandling. I övrigt utföres flertalet av

de angivna arbetena redan av styrelserna. En omformulering av författningen

torde därför huvudsakligen innebära dess bringande i överensstämmelse

med gällande praxis. Såsom Sveriges skogsägareförbund framhållit kunna

såsom i viss mån nya betraktas uppgifterna att biträda skogsägarna

vid upprättande av planer för skogsbrukets drift och virkesskördens tillgodogörande

ävensom att stödja sammanslutningar av skogsägarna i deras verksamhet

för skogsvårdens befrämjande. Någon erinran torde icke kunna göras

mot att i skogsvårdsstyrelseförfattningen upptagas uttryckliga bestämmelser

om att även dessa uppgifter skola ankomma på skogsvårdsstyrelserna. Desamma

torde i stort sett icke innebära annat än en påbyggnad eller utveckling

av den verksamhet som redan bedrives av skogsvårdsstyrelserna. Givet

är att styrelserna icke böra engagera sig i skogsägarnas rena affärstransaktioner.

Utöver vad nu anförts ha några smärre jämkningar företagits i nu gällande

bestämmelser.

Därest den av mig i det föregående ifrågasatta skogsstyrelsen kommer till

stånd, synas de av utredningen föreslagna ändringarna i skogsvårdslagen och

1932 års lappmarkslag böra genomföras. Uppenbart torde vara att skogsstyrelsen

kommer att bättre lämpa sig för avgörande av de frågor som enligt

12 och 30 §§ skogsvårdslagen samt 18 och 28 §§ lappmarkslagen för närvarande

ankomma på länsstyrelsernas prövning. De föreslagna ändringarna

i 2 § skogsvårdslagen, varigenom avses att den översyn, som enligt nämnda

lagrum tillkommer domänstyrelsen, skall överflyttas å skogsstyrelsen, synes

även lämplig. Enligt de principer som under senare år tillämpats i fråga om

tillsynen av enskildas skogar har domänstyrelsens befattning därmed i möjligaste

mån begränsats.

I detta sammanhang torde jag även böra upptaga en annan fråga beträffande

besvärsrätten i ärenden av nu ifrågavarande slag. Vid flera tillfällen

ha skogsvårdsstyrelser hos Kungl. Maj :t anfört besvär över sådant beslut av

vederbörande länsstyrelser, varigenom ändring av skogsvårdsstyrelsernas ti
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 94.

43

digare beslut skett. Dessa besvär ha av Kungl. Majit icke ansetts kunna upptagas

till prövning. Med den uppgift skogsvårdsstyrelserna ha att dels i statens

intresse övervaka skogsvårdens handhavande och dels meddela beslut

i dylika frågor synes ändamålsenligt att de även äga rätt att föra talan

hos Kungl. Majit över ändring av sina beslut. Nu tillämpad praxis

medför, att viktiga skogsvårdsfrågor under vissa förhållanden icke kunna

bringas under Kungl. Majits prövning. Då bestämmelserna i gällande skogsvårdsförfattningar

ansetts lägga hinder i vägen för nu berörda besvär från

skogsvårdsstyrelsernas sida, torde en ändring i nyssnämnda skogsvårdslagar

böra vidtagas för undanröjande av detta hinder.

De av mig nu förordade ändrade bestämmelserna i skogsvårdslagen och

1932 års lappmarkslag torde böra träda i kraft den 1 juli 1941.

I enlighet med vad i det föregående anförts har jag inom jordbruksdepartementet

låtit upprätta förslag till dels lag om ändrad lydelse av 2 § 3 mom. samt

12 och 30 §§ skogsvårdslagen den 15 juni 1923 (nr 212), dels lag angående

ändrad lydelse av 18 och 28 §§ lagen den 10 juni 1932 (nr 180) örn vård av

vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker med flera

områden, dels ock förordning angående skogsvårdsstyrelser, vilka författningsförslag

torde böra såsom bilagor,1 nr 1—3, fogas vid detta protokoll.

Departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över nyssnämnda

två lagförslag måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet

inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Benno Gårdsten.

1 Dessa bilagor, vilka liro lika lydande med de vid propositionen fogade författningsförslagen

ha bär uteslutits.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 21 februari

1941.

Närvarande:

H justitieråden Forssman,

Bellinder,

regeringsrådet Lundevall,

justitierådet Sterzel.

Enligt lagrådet den 12 februari 1941 tillhandakommet utdrag av protokoll

över jordbruksärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet

den 31 januari 1941, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över

upprättade förslag till dels lag om ändrad lydelse av 2 § 3 mom. samt 12 och

30 §§ skogsvårdslagen den 15 juni 1923 (nr 212) dels ock lag angående ändrad

lydelse av 18 och 28 §§ lagen den 10 juni 1932 (nr 180) örn vård av

vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker med flera

områden.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet

av byråchefen för lagärenden i jordbruksdepartementet hovrättsrådet B. Fallenius.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

45

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28

februari 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Eriksson, Bergquist,

Andersson, Domö, Rosander.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och finansdepartementen

anmäler chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet PehrssonBramstorp,

lagrådets den 21 februari 1941 avgivna utlåtande över de den 31

januari 1941 till lagrådet remitterade förslagen till dels lag om ändrad lydelse

av 2 § 3 mom. samt 12 och 30 §§ skogsvårdslagen den 15 juni 1923 (nr

212), dels ock lag angående ändrad lydelse av 18 och 28 §§ lagen den 10 juni

1932 (nr 180) örn vård av vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens

läns lappmarker med flera områden.

Föredraganden anför:

Lagförslagen ha av lagrådet lämnats utan erinran. Såsom framgår av vad

jag anfört i samband med remissen av förslagen till lagrådet torde dels nämnda

två lagförslag och förslaget till förordning angående skogsvårdsstyrelser

underställas riksdagen för antagande, dels ock erforderliga medel äskas för

skogsstyrelsen.

Under åberopande av vad sålunda och i förenämnda statsrådsprotokoll för

den 31 januari 1941 anförts hemställer jag,

dels att förenämnda tre författningsförslag måtte genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande,

dels ock att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

1) för skogsstyrelsen fastställa följande

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänsteman å ordinarie stat.

1 överdirektör .................................. C 10

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad

än 2 0.

1 byråchef .................................... Eo 30

1 sekreterare .................................. Eo 26;

Bihang till riksdagens protokoll 19il. 1 sami. Nr 94. 5

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 94.

2) godkänna följande avlöningsstat för skogsstyrelsen, att

tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1941/42:

Avlöningsstat.

1. Avlöning till ordinarie tjänsteman, för
-

slagsvis .......................... kronor 17,000

2. Arvoden, bestämda av Kungl. Majit .... » 6,000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal . . » 40,000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .............. » 8,000

Summa kronor 71,000;

3) å driftbudgeten under nionde huvudtiteln för budgetåret

1941/42 anvisa

till Skogsvård m. m.: Skogsstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag

av .......................... kronor 71,000;

till Skogsvård m. mSkogsstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag

av .......................... kronor 10,500;

till Skogsvård m. m.: Skogsstyrelsen: Inventarier m. m. ett

reservationsanslag av .................... kronor 10,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Fritz af Petersens.

417051. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1941.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1941:220 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § 3 mom. samt 12 och 30 §§ skogsvårdslagen den 15 j a1 i texten
  2. JoU 1941:31 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § 3 mom. samt 12 och 30 §§ skogsvårdslagen den 15 juni 1923 s. 1 i texten