Sök i Ratio Lex

Angående överst åthållar ämbetets organisation m. m

1942-02-27 · 66 sidor, varav 64 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 64 av 66 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:115, Angående överst åthållar ämbetets organisation m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

1

Nr 115.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående överst

åthållar ämbetets organisation m. m.; given Stockholms

slott den 27 februari 1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans

Magd Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

27 februari 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Hosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller:

I. Inledning.

I skrivelse den 4 april 1940 hemställde stadskollegiet i Stockholm, att Kungl.

Majit måtte vidtaga erforderliga åtgärder för upptagande av förhandlingar

med staden rörande överståtliållarämbetets uppförande å kronans stat och en

reglering av de frågor, i vilka staden i jämförelse med andra städer ännu

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 115.

447 42

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

intoge en särställning i förhållande till staten. Kungl. Majit förklarade sig

den 7 juni 1940 vilja medverka vid tillsättandet av en för staten oell Stockholms

stad gemensam kommission med uppgift att utföra undersökningar

och föra förhandlingar i de spörsmål, som avsågos i stadskollegiets framställning,

samt utsåg ordförande och två representanter för staten i kommissionen.

Därvid utsågos till ordförande överståthållaren T. Nothin samt

till representanter riksgäldsfullmäktigen K. Magnusson och generaldirektören

H. Leo. Krån stadens sida tillkallades för ändamålet likaledes två representanter,

nämligen stadsfullmäktiges ordförande, redaktören F. Ström och

vice ordförande, överdirektören Y. Hernlund.

I ett den 30 oktober 1940 dagtecknat betänkande (statens off. utredn.

1940: 28) framlade kommissionen — 1940 års förhand! ingskommission —- förslag

angående uppgörelse mellan kronan och staden rörande överståthållarämbetets

och vissa ämbetet underställda myndigheters uppförande å riksstaten

mot ersättning från stadens sida till kronan.

I anledning av kommissionens förslag avgåvos yttranden av Överståthållarämbetet,

stadsfullmäktige i Stockholm, fångvårdsstyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket

och allmänna lönenämnden.

Vid remissbehandlingen av förslaget ifrågasattes av statskontoret, riksräkenskapsverket

och allmänna lönenämnden, huruvida icke vissa organisatoriska

och lönetekniska problem borde närmare undersökas, innan ett

slutligt förslag förelädes riksdagen. På grund härav beslöt Kungl. Majit, att

högst fem sakkunniga skulle utses för verkställande av utredning rörande

vissa organisatoriska och lönetekniska spörsmål, vilka sammanhängde med

överståthållarämbetets uppförande å riksstaten. Med stöd av Kungl. Maj:ts

bemyndigande tillkallade jag den 14 mars 1941 såsom sakkunniga överståthållaren

T. Nothin, borgmästaren i Gävle N. J. Berlin, ledamöterna av

riksdagens andra kammare, riksgäldsfullmäktigen E. G. E. Eriksson i Stockholm

och lantbrukaren A. L. Hansson i Hubbestad samt landskamreraren i

Stockholm A. G. A. Wigert. Be sakkunniga, som antogo benämningen överståthållarämbetskommittén,

hava den 19 september 1941 avgivit betänkande

rörande överståthållarämbetets uppförande å riksstaten m. m.

Över betänkandet hava yttranden avgivits dels av Stockholms stadsfullmäktige,

statskontoret, riksräkenskapsverket och allmänna lönenämnden, dels

ock — sedan dessa myndigheter yttrat sig — av Överståthållarämbetet.

Under femte huvudtiteln äro i riksstaten för budgetåret 1941/42 för Överståthållarämbetet

upptagna tre anslag nämligen ett förslagsanslag å 154,300

kronor till Överståthållarämbetet: avlöningar, ett förslagsanslag å 17,200

kronor till Överståthållarämbetet: omkostnader och ett obetecknat anslag å

25,300 kronor till Överståthållarämbetet: ersättning till Stockholms stad för

vissa kostnader för avlöning åt exekutionsbetjäningen m. m.

Yid tidpunkten för avlåtande av 1942 års statsverksproposition var frågan

örn överståthållarämbetets organisation ännu föremål för övervägande inom

departementet. Med hänsyn härtill framlades i statsverkspropositionen beträffande

berörda anslag endast preliminära anslagskalkyler. Sålunda före
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

slog Kungl. Majit, på min hemställan, under femte huvudtiteln, punkterna

169—171, riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för

budgetåret 1942/43 beräkna dels till Överståthållarämbetet: avlöningar ett

förslagsanslag av 270,000 kronor, dels till Överståthållarämbetet: omkostnader

ett förslagsanslag av 40,000 kronor, dels ock till Överståthållarämbetet: ersättning

till Stockholms stad för vissa kostnader för avlöning åt exekutionsbetjäningen

m. m. ett anslag å 24,000 kronor.

Jag anhåller nu att få till fortsatt behandling upptaga dessa anslagsfrågor

ävensom därmed sammanhängande spörsmål.

II. översikt rörande överståthållarämbetets utveckling-.

Först genom 1634 års regeringsform skedde en mera planmässig organisation

av lantregeringen i riket. Landet indelades därvid i landshövdingedömen

med en landshövding såsom högste chef. Stockholms stad blev ett

särskilt överståthållardöme med en överståthållare såsom högste styresman;

till ställföreträdare erhöll överståthållaren en underståthållare. De viktigaste

tjänstemännen voro härutöver slottsfogden för exekutionen, slottssekreteraren

för kansliärenden och slottsbokhållaren för kamerala göromål.

I förhållande till staden framträdde överståthållaren till en början icke

såsom chef för ett överordnat ämbetsverk utan överståthållaren och magistraten

bildade tillsammans en myndighet: överståthållaren med borgmästare

och råd handhade stadens styrelse. Härutinnan skedde dock så småningom

en förändring och överståthållaren blev en i förhållande till staden fristående

och överordnad myndighet, närmast såsom en mellaninstans mellan

staden och Kungl. Maj:t.

En organisatorisk förändring skedde år 1776, då ny instruktion utfärdades

för Överståthållarämbetet. Överståthållarens deltagande i rättsskipningen på

rådstuvan upphörde. Ordningsväsendet, som dittills tillhört magistratsförvaltningen,

övertogs av Överståthållarämbetet. Magistratens politikollegium

berövades sin domsrätt i egentliga polisförseelser och denna övertogs av

den nya polisavdelningen, benämnd kungl, poliskammaren. Till denna, som

uppfördes å kronans stat, överflyttades, med bibehållen avlöning av stadens

medel, några av politikollegii tjänstemän. Chefskapet uppdrogs åt polismästaren,

vars befattning samtidigt inrättades. På stadens stat utgingo

vidare lönerna till stadsfiskalerna och den egentliga polispersonalen, men

dessa underordnades direkt Överståthållarämbetet.

Genom omorganisationen år 1776 hade sålunda inom ämbetet uppkommit

tvenne avdelningar. Den ena, vilken tidigare benämnts slottskansliet, kallades

från 1791, då befattningen med slottet upphörde, överståthållarämbetets

kansli. Den andra, till vilken poliskammaren utgjorde begynnelsen, var vad

senare benämndes Överståthållarämbetet för polisärenden. I början av 1800- talet utökades ämbetets befattning med uppbördsväsendet och från 1815

kan man tala örn en särskild avdelning för uppbördsärenden. Dessutom

uppkom en avdelning för fattigvårdsärenden, vilken dock senare upphörde.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 115.

Över ståthåll ar ämbetets leansli handlade de ärenden, som av ålder ankommit

å ämbetet. Sedan den tidigare befattningen såsom slottssekreterare 1791

ombildats till en befattning såsom sekreterare, tillerkändes innehavaren av

tjänsten 1896 samma ämbetsställning som landssekreterare. Från 1879 inrättades

två befattningar såsom stadsfogde, varjämte senare jämväl en tredje

dylik tjänst inrättades men sedermera ånyo indrogs. Aven andre stadsfogdens

befattning indrogs 1933, varvid hans uppgifter fördelades å förste

stadsfogden och polisavdelningen, till vilken senare överfördes bötesindrivning

och liandräckningsärenden.

Inom Överståthållarämbetet för polisärenden hade 1787 tillkommit en befattning

såsom sekreterare, kring vilken sedermera överståthållarens avdelning

för polisärenden utbildat sig. Denne befattningshavare, numera benämnd

polissekreterare, tillerkändes liksom sekreteraren i kansliet samma ämbetsställning,

som tillkom landssekreterare. Sedermera hava jämväl tillkommit

vissa ytterligare befattningar, från 1938 benämnda kanslipolisintendenten,

ordningspolisintendenten och kriminalpolisintendenten, ävensom en befattning

såsom trafikpolisintendent. Därutöver finnes såsom chef för statspolisen

en statspolisintendent.

I samband med omorganisation av polisväsendet år 1850 skildes stadsfiskalerna

från polisen och blevo enbart åklagare. Åklagarväsendet har 1937

omorganiserats och erhållit en fristående ställning.

I detta sammanhang må ytterligare nämnas, att av Överståthållarämbetet

tillkallade sakkunniga den 14 mars 1940 avgivit betänkande med utredning

och förslag rörande omorganisation av ämbetets avdelning för polisärenden

m. m. Enligt detta förslag skulle det egentliga polisverket under polismästarens

chefskap utskiljas ur polisavdelningen. De stadsfogdeärenden, som

lagts å polisavdelningen, liksom vissa andra där handlagda ärenden av exekutiv

natur, skulle återföras till stadsfogdens expedition, benämnd exekutionsverket.

Överståthållarämbetets polisavdelning skulle uppdelas i tre byråer,

trafikbyrån för trafikärenden oavsett huruvida dessa äro länsstyrelseeller

magistratsärenden, polisbyrån för sådana på Överståthållarämbetet för

polisärenden i övrigt ankommande ärenden, som handläggas av länsstyrelserna,

och magistratsbyrån för ärenden, som i magistratsstäder ankomma å

magistrat. (Se stadskollegiets utlåtande 1940: 221).

Yad härefter angår överståthållarämbetets avdelning för skatteärenden, må

erinras, att uppbörden av kronans och stadens skatter i äldre tid tillkom

magistratens handelskollegium. Kronouppbörden kvarstannade länge hos

magistraten, varemot vad man kan kalla den kommunala uppbörden sedan

1720 övertogs av borgerskapets bemedlingskommission. Till kronouppbörden

erhöll emellertid magistraten 1716 statsmedel för kontributionens indrivande,

vilket bidrag kom att bestå, trots ansträngningar från statsförvaltningen att

under hänvisning till förhållandena i övriga städer befrias från utgiften. Av

det anförda torde framgå, att Överståthållarämbetet såsom ämbetsverk icke

tog befattning med kronouppbörden. Häri skedde emellertid en ändring

vid omorganisationen av kronouppbörden år 1814. Enligt då utfärdat regie
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 115.

mente för kronouppbördsverket i Stockholms stad ställdes kronouppbörden,

fortfarande handhavd av handelskollegium, under inseende och styrelse av

överståthållaren. Till biträde vid denna verksamhet erhöll överståthållaren

en kamrerare, som tillerkändes lika rang med landskamrerare. Kostnaden

för hela uppbördsverket kom att åvila staden, ehuru med bidrag av statsmedel.

Efter införandet av den allmänna deklaration splikten år 1902 framträdde

en uppdelning av arbetsuppgifterna i å ena sidan taxering och debitering

och å andra sidan uppbörd och redovisning. Dessa och andra nytillkomna

åligganden föranledde en omorganisation år 1921. Enligt denna uppdrogs

taxering och debitering åt taxeringskommissarier, medan uppbörd, redovisning

och indrivning handhades av uppbördskommissarier; under uppbördsavdelningen

sorterade taxeringsnämnderna. Kostnaderna för avdelningen

bestredos av staden med vissa anslag av statsmedel.

Sedan år 1876 för handhavande av mantalsskrivningsväsendet i huvudstaden

inrättats en mantalsnämnd, omhänderhades den civila folkbokföringen

till en början av rotemännen. Emellertid avskaffades rotemannainstitutionen

1926. Därvid anförtroddes den civila folkbokföringen åt ett under nämnden

lydande mantalskontor, varjämte mantalsskrivningen övertogs av taxeringskommissarierna.

Ar 1936 omorganiserades uppbördsavdelningen och erhöll därvid den

ändrade benämningen Överståthållarämbetet för skatteärenden, som är uppdelat

i tre underavdelningar, nämligen taxeringsavdelningen, uppbördsavdelningen

och mantalsavdelningen. I den sistnämnda avdelningen inordnades

man talskontor et, i samband varmed mantalsnämnden avskaffades. I statsbidrag

till skatteavdelningen tillerkändes staden 200,000 kronor för år (sedermera

höjt till 220,000 kronor) samt för år, då allmän fastighetstaxering

ägde rum, ytterligare 14,000 kronor.

III. Överståthållarämbetet» ställning och uppgifter m. m.

Överståthållarämbetet är Kungl. Maj:ts befallningshavande i Stockholms

stad och har sålunda en länsstyrelses funktioner. Ämbetet fungerar emellertid

ej allenast såsom länsstyrelse i ett län. Stockholms stad är även en

stadskommun, i vilken en lokal ämbetsmyndighet måste fullgöra de uppgifter,

som i andra städer, där magistrat finnes, handhavas av denna myndighet

och underställda organ. Magistratens allmänna administrativa befogenhet

är i Stockholm praktiskt taget begränsad till dess befattning med

allmänna val. I övrigt fullgöras magistratsuppgifterna av Överståthållarämbetet,

som sålunda formellt är Kungl. Maj:ts befallningshavande d. v. s.

länsstyrelse men i sakligt hänseende såväl länsstyrelse som magistrat. De

på ämbetet ankommande ärendena kunna sålunda i huvudsak uppdelas i

länsstyrelseärenden och magistratsärenden.

Överståthållarämbetet har jämväl att handlägga ärenden, som annorstädes

åvila annan lokal myndighet än magistrat och denna underställda organ.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

Befattningen med mantalsskrivning oell kronoutskylder tillhör väl till huvudsaklig

del magistratsförvalklingen men i övrigt länsstyrelseförvaltningens

område. Taxeringsväsendet åter tillhör delvis sistnämnda område, men ämbetet

har här väsentligen mera omfattande uppgifter, vilka för riket i övrigt

besörjas av taxeringsnämnderna såsom särskilda utom både länsstyrelse,

magistrat och kommunalstyrelse stående organ. Med avseende å folkbokföringen

besörjer ämbetet uppgifter, som annorstädes handhavas icke blott

av vederbörande mantalsskrivningsförrättare utan även av pastor. Debitering

och uppbörd samt avskrivning och avkortning av kommunalutskylder tillkomma

i övriga städer kommunalstyrelsen.

Under Överståthållarämbetet lyda — förutom polispersonalen vid Stockholms

polisdistrikt — stadsfiskalerna, förste stadsfogden, direktören vid

Stockholms stads rannsakningsfängelse och fastighetsregisterföraren jämte

dem underordnad personal. Stadsfiskalerna bilda en fristående avdelning,

i vad avser handläggningen av åtalsfrågor ställd under justi ti ekanslersämbetets

tillsyn, men i administrativt hänseende i övrigt huvudsakligen underordnad

överståthållarämbetets beslutanderätt. Förste stadsfogdens expedition,

som av ålder tillhört ämbetets kansliavdelning, skulle enligt det här

omnämnda organisationsförslaget organiseras såsom ett särskilt exekutionsverk.

Rannsakningsfängelset och fastighetsregisterföraren hava ävenledes

i viss mån karaktär av fristående, ämbetet underlydande institutioner.

Förste stadsfogdens och fastighetsregisterförarens verksamhet tillhöra väsentligen

magistratsförvaltningens område; detsamma gäller även handliavandet

av rannsakningsfängelset.

IV. Kostnaderna för Överståthållarämbetet och underlydande

institutioner.

Medan övriga länsstyrelser äro uppförda å kronans stat och kostnaderna

för deras verksamhet sålunda bestridas av statsmedel, gäller detta allenast

i vissa hänseenden i fråga örn Överståthållarämbetet. Ursprungligen var väl

även Överståthållarämbetet bekostat av kronan, men så är nu endast delvis

fallet.

Överståthållaren och underståthållaren åtnjuta lön av kronan. Staden

lämnar emellertid till dessa ämbetsmän särskilda bidrag, som i realiteten

hava karaktär av avlöningsanslag, varjämte staden tillhandahåller överståthållaren

tjänstebostad.

Överståthållarämbetets kansli är uppfört å riksstaten och avlöningarna

till den där anställda personalen utgå enligt de för statens befattningshavare

gällande bestämmelserna; även övriga omkostnader betalas av kronan.

Polisavdelningen erhöll vid sin tillkomst karaktär av en statsavlönad institution,

men redan från begynnelsen deltog staden, örn ock till jämförelsevis

ringa del, i kostnaderna för avdelningen. Utvecklingen har sedan gått

i den riktningen, att staden fått vidkännas allt större del av dessa kost
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majus proposition nr 115.

Hader. Efter 1925 års polisreform Ilar kronans anslag indragits oell staden

får vidkännas kostnaderna icke blott, i enlighet nied polislagen, för polisdistriktet

utan ock för iimbetets polisavdelning. Å riksstaten kvarstå anslag

till dels »ersättning för gratifikationer åt extra ordinarie tjänstemän och

vaktbetjänter vid stadens poliskammare» med 150 kronor enligt kungl, brev

den 23 februari 1858, dels ock »bidrag till kostnaderna för uppvärmning av

poliskammarens ämbetslokaler» nied 1,470 kronor enligt kungl, brev den 1

september 1911.

Uppbördsavdelningen synes aldrig hava haft karaktär av en självständig,

av kronan bekostad avdelning av Överståthållarämbetet. Vid avdelningens

tillkomst framstod den som en del av stadens kronouppbördsverk. Till

kostnaderna utgick emellertid statsbidrag, vilket fortfarande är fallet. De

till staden utgående statsbidragen utgöras av »ersättning för kronouppbördsverket

i staden» med 11,472 kronor enligt kungl, brev den 17 januari 1816

och ersättning för arbetet med taxeringen med 220,000 kronor enligt kungl,

brev den 20 juni 1941, vilken sistnämnda ersättning utgår av det å riksstaten

under sjunde huvudtiteln uppförda anslaget till kostnader för årlig

taxering. Av nämnda anslag plägar jämväl till överståthållarämbetets förfogande

ställas ett belopp för beredande av ersättning till ordförande och

vissa kronoombud i taxeringsnämnderna, vilket belopp genom Kungl. Maj:ts

beslut den 12 september 1941 fastställts till 220,700 kronor för bestyret

med 1941 års taxering. Ytterligare må nämnas, att ur nämnda anslag till

Överståthållarämbetet jämväl utgår, förutom vissa belopp för mera tillfälliga

taxeringsuppgifter, bidrag till kostnader för taxeringsarbeten av betydelse

för riket i dess helhet.

För de ämbetet underlydande institutionerna — utom stadsfogdekontoret

— bär staden ensam kostnaderna, med den inskränkning att staden

erhåller ersättning från statsverket för mathållning åt vissa i rannsakningsfängelset

förvarade personer.

Yad stadsfogdekontoret angår, har staden visserligen nödgats övertaga

kostnaderna för detsamma, men erhåller enligt kungl, brev den 29 maj 1885

av staten 12,200 kronor i »ersättning för avlöning åt stadens exekutionsbetjäning».

Avlöningarna till de av staden avlönade befattningshavarna utgå enligt

särskilda av Kungl. Majit den 29 april 1938 fastställda avlöningsreglementen

för ordinarie och icke ordinarie tjänstemän, uppgjorda efter förebild av 1921

och 1935 års statliga avlöningsförfattuingar men med vissa olikheter i förhållande

till dessa, bland annat beträffande grunden för dyrtidskompensationens

beräknande samt i fråga örn skyldigheten att vidkännas pensionsavdrag.

Till ordinariereglementet hör en tjänsteförteckning, angivande de

olika befattningarnas lönegradsplacering. Löneplanen B i detta reglemente

svarar mot löneplanen A i det för ordinarie tjänstemän vid den civila statsförvaltningen

gällande avlöningsreglementet, medan löneplanen A i det förra

reglementet motsvarar löneplanen B i det senare. Ämbetets ordinarie lönestat

har fastställts av Kungl. Majit, dock ej i fråga örn befattningar i lönegraden

B 12 och därunder.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

V. Föreliggande förslag rörande Överståthållarämbetet.

1940 års förhandlingskommissions förslag.

Kommissionen framhöll, att olika skäl talade för en förändring av kronans

och stadens nuvarande deltagande i kostnaderna för Överståthållarämbetet.

Kommissionen anförde härom.

Ur principiell synpunkt måste det anses oriktigt, att Överståthållarämbetet

såsom överordnat organ i anslagshänseende skulle vara beroende av den

underordnade kommunen. För de kommunala myndigheterna framstode den

nuvarande ordningen såsom otillfredsställande i det avseendet, att vanliga

normer för kommunalt anslagsbeviljande ej tillämpades. Kommunen saknade

befogenhet och möjlighet att taga befattning med ämbetets verksamhet, den

handhade icke genom egna organ förvaltningen av de lämnade anslagen,

och den ansåge sig icke heller kunna genom kommunal revision följa anslagsanvändningeu.

Det nuvarande systemet med statsavlönade och kommunalavlönade

befattningshavare vid ett och samma verk vore organisatoriskt

olyckligt, enär därigenom försvårades naturliga och lämpliga omflyttningar

av personalen mellan avdelningarna liksom de minskade befattningshavarnas

eljest möjliga befordringsutsikter. Ett ytterligare och enligt kommissionens

mening avgörande skäl för en förändring av de nuvarande förhållandena med

avseende å bestridande av kostnaderna för ämbetets verksamhet vore slutligen

att söka däri, att Stockholms stad pålagts kostnader för den statliga

lokalförvaltningen, till vilken motsvarighet saknades i övriga städer.

Principerna för kommissionens förslag voro följande.

Överståthållarämbetet skulle uppföras å kronans stat. Enahanda skulle

gälla beträffande de underlydande verken med undantag av dels polisverket

och rannsakningsfängelset, vilka skulle bibehållas å kommunalstyrelsens

stat, dels ock polisdomstolen, som med hänsyn därtill att densamma enligt

föreliggande förslag till rättegångsreform torde komma att överflyttas till

rådhusrätten, skulle lämnas utanför överenskommelsen. Kronan skulle bära

kostnaderna för ämbetet, i den mån verket kunde anses såsom länsstyrelse.

Staden skulle ersätta kronan kostnaderna för den av ämbetet handhavda

magistratsverksamheten, åklagarväsendet, fastighetsregistreringen, folkbokföringen

och kommunaluppbörden.

Med avseende å taxeringsväsendet ansåg sig kommissionen icke böra

förorda, att kronan tills vidare iklädde sig ökade bidrag till staden för

taxeringsarbetet i vidare mån, än en sådan ökning kunde anses motiverad

av den av kommissionen fastslagna principen, att kronan borde

bära kostnaderna för överståthållarämbetets funktioner såsom länsstyrelse,

d. v. s. i förevarande fall de på ett landskontor av motsvarande storlek belöpande

kostnaderna för skattearbetet. Skulle emellertid vid en närmare

omprövning den nuvarande organisationen anses böra i huvudsak bibehållas,

hade kommissionen ansett riktigt, att en fördelning av kostnaderna mellan

kronan och staden ägde rum, så att staden bleve skyldig ersätta kronan

halva kostnaden för denna överståthållarämbetets arbetsuppgift i den män

den icke vore att hänföra till vare sig länsstyrelse- eller magistratsförvaltning.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

Då ämbetet upptoges å kronans stat, borde följden bliva, att samtliga

inkomster i ämbetets verksamhet kömöte att uppbäras av kronan. Därigenom

komme sålunda kronans kostnader för verket att minskas. Då stadens bidrag

skulle bestämmas, borde man utgå från de sammanlagda kostnaderna

för ämbetet och sedan beräkna vad därav belöpte å magistratsförvaltningen,

åklagarväsendet, fastighetsregisterföringen, folkbokföringen och kommunaluppbörden

samt för stadens andel i taxeringsarbetet. Efter frånräknande

av en procentuell andel, svarande mot de av staden avstådda intäkterna,

borde staden tillförbindas att ersätta kronan återstående procentuella andel

av kostnaderna för ämbetsverket såsom helhet.

Kommissionen förutsatte, att såväl kronan som staden skulle kunna påkalla

en omprövning av beräkningen av stadens bidrag vid väsentliga förskjutningar

i grunderna för regleringen. Oavsett detta hade en periodiskt

återkommande översyn av fördelningsreglerna synts böra ske, första gången

så snart nyordningen stabiliserats och därefter vart tionde år.

I fråga om överståthållarens och underståthållarens avlöningsförhållanden

ansåg kommissionen en reglering böra ske allenast för framtida ämbetsinnehavare.

Beträffande anskaffandet av lokaler åt ämbetsverket fann kommissionen

lämpligt, att kronan svarade för tillhandahållandet av lokaler åt de avdelningar,

som i större eller mindre utsträckning hade länsstyrelses uppgifter

och som borde sammanhållas till ett enhetligt verk, under det att staden

besörjde, att lämpliga lokaler kunde erhållas för ämbetet i övrigt. Med

den av kommissionen föreslagna formen för den ekonomiska uppgörelsen

skulle lokalkostnaderna komma att ingå bland verkets utgifter och sålunda

att slutligen fördelas efter de allmänna reglerna.

Den av kommissionen föreslagna kostnadsfördelningen avsåg ett på riksstaten

uppfört verk, vars personal sålunda avlönades efter kronans avlöningssystem.

Såsom övergångskostnader skulle tillkomma dels lön och pension

till tjänsteman, som före eller vid avtalets ikraftträdande överförts å

indragnings- eller övergångsstat eller avgått med pension, ävensom familjepension

åt efterlevande efter sådan tjänsteman eller efter tjänsteman, som

avlidit före avtalets ikraftträdande, dels på tiden före övertagandet belöpande

familjepensionsavgifter för tjänstgörande personal, dels skillnaden

mellan kommunallönen och statslönen eller kommunalpensionen och statspensionen

i de fall, där kronans förmåner voro liigre, dels ock pensionsavgifter

för förut kommunalavlönad personal, som icke vore skyldig vidkännas

dylika. Förstnämnda slag av utgifter borde fortfarande bestridas av

staden eller kronan efter nuvarande regler. Beträffande familjepensionsavgifter,

som belöpte å tiden före ikraftträdandet, hade det synts lämpligt,

att staden till kronan utgåve det belopp, som försäkringsmässigt svarade

mot vad den kommunalavlönade personalen vid övertagandet skulle såsom

statsavlönad hava inbetalt. Kostnaderna för fyllnadslöner och pensioner

ävensom för pensionsavgifter till personal, som icke vore skyldig att vidkännas

dylika, borde bestridas av staden. Därvid hade emellertid stadens

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

representanter förutsatt, att ole möjligheter till kostnadernas nedbringande,

som 1938 års avlönings- och pensionsbestämmelser öppnade, så långt det

funnes skäligt skulle av Kungl. Majit tillvaratagas.

De föreslagna normerna för kostnadsfördelningen hade förilandlingskommissionen

ansett böra erhålla avtals form. Sedan avtalet antagits av staden

och kronan, komme beslutanderätten i fråga om ämbetets organisation att

helt tillhöra statsmakterna. Det hade dock synts böra förutsättas, att mera

omfattande ändringar, som i avsevärdare utsträckning skulle öka stadens

kostnader, icke komme att genomföras utan att staden beretts tillfälle därom

uttala sin mening samt att när fråga vore örn organisationen av avdelningar

inom Överståthållarämbetet eller av underlydande verk, som principiellt

tillhörde magistratsförvaltningen, särskild betydelse komme att tillmätas

stadens erinringar. Kommissionen hade icke avsett, att genom avtalet

skulle skapas privaträttsliga rättigheter för den ena parten gentemot

den andra. Skulle exempelvis genom en ändring i lagstiftningen förhållandet

mellan kronan och magistratsstäderna i allmänhet undergå en förskjutning,

borde icke Stockholms stad på grund av avtalets bestämmelser intaga

en särställning.

Beträffande fördelningen av kostnaderna mellan staten och staden innehöll

kommissionens förslag följande.

Enligt § 2 första stycket i det av kommissionen uppgjorda avtalsförslaget

hade såsom utgångspunkt för fördelningen av kostnaderna för Överståthållarämbetet

tagits uppdelningen av de handlagda ärendena i länsstyrelseärenden

och magistratsärenden. Såsom länsstyrelseärenden hade därvid betecknats

sådana ärenden, som för magistratsstäders vidkommande eljest åvilade länsstyrelse.

Till den andra gruppen av arbetsuppgifter hänfördes ärenden, som i

rikets övriga magistrats?fäder tillhörde magistratsförvaltningen, åklagarväsendet,

fastighetsregisterföringen, folkbokföringen och kom munal styrel sen. En

huvudregel i avtalsförslaget vore, att de utgifter för ämbetet, vilka belöpte å

detsamma såsom handhavande länsstyrelseärenden, skulle slutligt stanna å kronan.

Därigenom skulle vinnas likhet med förhållandena i riket i övrigt, där ju

kostnaderna för länsstyrelsernas verksamhet bestredes av kronan. Däremot

ankomme det på städerna själva att bestrida kostnaderna för övriga nyssnämnda

arbetsuppgifter. Detsamma borde då enligt kommissionens mening

gälla för Stockholms stad. Överståthållarämbetets befattning med taxeringsväsendet

vore i viss utsträckning av den art, att den folie utom en länsstyrelses

verksamhet. I den mån så vore fallet hade kommissionen ansett,

att staden borde deltaga i kostnaderna.

För att vinna en grundval för kostnadsfördelningen hade kommissionen

verkställt en utredning rörande det antal ärenden inom vardera av de nyssnämnda

båda grupperna, som belöpte på de särskilda avdelningarna inom

Överståthållarämbetet. Med ledning därav hade kommissionen för varje avdelning

angivit vissa procenttal utvisande förhållandet mellan antalet länsstyrelseärenden

och magistratsärenden. Då de ärenden, som för närvarande

ankomme på uppbörds- och mantalsavdelningarna samt på åklagarmyndigheten,

exekutionsverket och fastighetsregisterkontoret, vore att hänföra till

magistratsärenden i angiven mening, borde enligt kommissionens uppfattning

kostnaderna för dessa avdelningar helt bäras av staden.

Vid framräknandet av procenttal för Överståthållarämbetet jämte av avtalet

berörda underlydande verk såsom en helhet hade kommissionen gått tillväga

på följande sätt.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

Med användande av de berörda procenttalen oell med utgångspunkt från

de i en särskild bilaga till kommissionens betänkande upptagna utgifterna

— varigenom undantagits hyreskostnader ävensom andra utgifter, rörande

vilka i avtalet särskilt stadgats — hade kommissionen för varje särskild avdelning

eller underlydande myndighet uträknat de belopp, som skulle falla

på kronan och staden. De sålunda uträknade belopjien, vilka endast skulle

tjäna som grundval för de fortsatta beräkningarna men icke direkt angåve

kostnadsfördelningen, hade sammanfattats i en uti bilaga A till avtalsförslaget

intagen tabell. Summan av de för kronan respektive staden uträknade

beloppen hade ställts i relation till samtliga kostnader. På denna väg

hade kommissionen kommit fram till att av bruttokostnaderna (med angivna

undantag) för Överståthållarämbetet och ifrågavarande verk i avrundat tal 15

procent skulle tills vidare räknas falla å kronan och 85 procent å staden.

Sistnämnda procenttal hade emellertid ytterligare bearbetats med hänsyn

till att kronan enligt kommissionens förslag skulle tillgodoföras även andra

intäkter än sådana, som på grund av överståthållarämbetets handläggning

av länsstyrelseärenden skulle tillkomma kronan. Dessa andra intäkter hade

beräknats motsvara 22 procent av bruttokostnaderna med angivna undantag.

Genom att avstå nu ifrågavarande intäkter till kronan kunde staden anses

i motsvarande mån fullgöra sin bidragsskyldighet. Efter avräkning av sistnämnda

procenttal skulle staden alltså enligt kommissionens förslag till

kronan återgälda 63 procent av de verkligen uppkommande bruttokostnaderna

för ämbetet, med undantag av hyres-, pensions- och övergångsutgifter.

Hyresutgifterna skulle enligt kommissionsförslaget fördelas efter samma

grunder som framräknats för andra bruttokostnadei således procenttalen

15 för kronan och 85 för staden, intill dess vid omprövning visade sig, att

dessa kostnader skäligen skulle fördelas efter andra grunder.

Beträffande fördelningen av kostnaderna för tjänstepension (men icke för

familjepension) skulle enligt hänvisning i § 6 avtalsförslaget i regel de allmänna

grunderna för kostnadsfördelningen gälla,

Kommissionen framlade även förslag till ekonomisk reglering beträffande

Stockholms stads rannsakningsfängelse, där stadens skyldighet att bekosta

förvaringen av bötesfångar varit tvistig.

Förslaget innebar i huvudsak, att kronan för all framtid utan kostnad

för staden skulle svara för förvaringen och underhållet av dels stadens bötesfångar,

dels häktade, som enligt beslut av Stockholms rådhusrätt skola intagas

till förvaring eller internering, dels ock i första instans till frihetsstraff

eller tvångsarbete dömda brottfångar och lösdrivare.

Yttranden över 1940 års lörhandlingskonimissions förslag.

Kommissionens förslag tillstyrktes av Överståthållarämbetet och av Stockholms

stadsfullmäktige..

Däremot framfördes åtskilliga anmärkningar mot förslaget av statskontoret,

riksräkenskapsverket och allmänna lönenämnden.

Sålunda anförde statskontoret i huvudsak följande.

Statskontoret hade i princip intet att erinra emot att här ifrågavarande

spörsmål löstes efter de riktlinjer, som legat till grund flir detta förslag.

Ämbetsverket holle dock före;, att, innan en reform i detta avseende genomfördes,

ett allsidigt och förutsättningslöst övervägande borde komma till

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

stånd rörande förvaltningsorganisationen inom det område, varom vore fråga.

Ett dylikt övervägande syntes statskontoret motiverat redan av det skälet,

att den nuvarande organisationen uppbyggts successivt till väsentliga delar

på grundval av kommunala beslut, vilka icke varit föremål för granskning

— i varje fall icke någon mera ingående sådan — från statsmakternas sida.

Därtill komme, att, därest Överståthållarämbetet skulle i sin helhet uppföras

på riksstaten, det syntes vara av vikt, att dessförinnan de magistratsuppgifter,

vilka utan olägenhet kunde anförtros åt kommunala organ, avskiljdes

från ämbetets förvaltningsuppgifter. Kommissionen hade i det framlagda

förslaget undantagit polisverket, rannsakningsfängelset och polisdomstolen.

Det förefölle statskontoret icke vara uteslutet, att en närmare undersökning

skulle kunna giva vid handen, att magistrat eljest åliggande arbetsuppgifter

i större utsträckning än kommissionen förutsatt kunde avlastas från ämhetet.

Måhända skulle det kunna visa sig ändamålsenligt att i vissa avseenden utöka

magistratens administrativa befogenheter. Statskontoret tänkte därvid

särskilt på att så skulle kunna vara förhållandet i fråga om de uppgifter,

som handhades av åklagarmyndigheten, exekutionsverket och fastighetsregisterkontoret.

Vad i betänkandet anförts rörande de olägenheter, som

skulle uppkomma, därest befattningshavarna vid dessa grenar av förvaltningen

alltjämt skulle vara kommunalavlönade, kunde statskontoret icke finna

övertygande, helst som befattningshavarna vid rådhusrätten även i fortsättningen

skulle kvarstå å stadens stat.

Vid den utredning rörande berörda förvaltningsorganisation, som statskontoret

sålunda förordat, torde vidare särskild uppmärksamhet höra ägnas spörsmålet

örn lönegradsplaceringen av de befattningshavare, vilka för närvarande

avlönades av Stockholms stad. I den mån hithörande befattningar skulle

uppföras å rikets stat syntes det statskontoret under alla omständigheter

ofrånkomligt, att en omprövning av lönegradsplaceringarna komme till stånd,

så att befattningarna vägdes och inplacerades i den statliga löneskalan efter

samma principer, som varit vägledande för statsmakterna vid uppgörande av

tjänsteförteckningarna för statsförvaltningen i övrigt. Statskontoret hade

icke kunnat ingå på någon närmare granskning av lönegradsplaceringen av

här ifrågavarande befattningar vid Överståthållarämbetet och underlydande

verk. Ämbetsverket hade dock fått ett bestämt intryck av att befattningshavarna

i icke ringa omfattning givits en förmånligare lönegradsplacering

än jämförbara statsavlönade befattningshavare.

Enligt det framlagda avtalsförslaget skulle, bortsett från vissa övergångskostnader,

löner samt tjänste- och familjepensioner utbetalas av statsverket,

som skulle av staden äga erhålla ersättning för kostnad för löne- och pensionsfyllnad,

soia orsakades därav, att avlöning, tjänstepension eller familjepension

å rikets stat vore lägre än motsvarande förmån å stadens stat. Detta

skulle innebära, att statliga myndigheter — i fråga örn beviljande och utbetalande

av pensioner statskontoret — skulle hava att tillämpa de kommunala

löne- och pensionsreglementena och därmed även komma att fastställa

de merkostnadsbelopp, som staden skulle hava att gälda. En sådan

anordning måste statskontoret för sin del avstyrka såväl av principiella skäl

som med hänsyn till de tvistigheter, som därvid kunde uppkomma mellan

statsverket och staden.

Enligt statskontorets förmenande borde, sedan en allsidig utredning

kommit till stånd, för Överståthållarämbetet fastställas en personalstat, däri

erforderligt antal befattningar i skilda lönegrader oberoende av rådande förhållanden

upptoges efter de grunder, som tillämpades för statsförvaltningen

i övrigt. Dessa befattningar skulle därefter besättas med de tjänstemän,

vilka nu innehade motsvarande tjänster. För bestämmande av dessa be
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

fattningshavares löneklassplacering ävensom för beräkning av tjänsteår för

pension torde särskilda regler böra meddelas. Därvid syntes för löneklassplacering

böra få tillgodoräknas samma tid, som befattningshavaren tidigare

fått gottgöra sig för placering i löneklass inom den lönegrad, i vilken befattningen

varit upptagen å kommunens stat. Såsom tjänstår för pension

torde böra få tillgodoräknas hela den tid, befattningshavaren varit anställd

vid Överståthållarämbetet eller underlydande verk, som uppförts å rikets

stat. Då tjänstepensionsavdrag efter förstatligandet i sin helhet avsåges

skola tillkomma statsverket, syntes erinran icke böra göras mot en sådan

anordning, ehuru ersättning för dylika avdrag för tiden dessförinnan icke

till någon del skulle lämnas av Stockholms stad.

J l iks r eileen skap s v e fia-1 uttalade sig på följande sätt.

Den organisationsfråga, som avhandlades i föreliggande betänkande, vore

synnerligen vittutseende. Den föreslagna anordningen varigenom ej blott

Överståthållarämbetet i dess helhet utan även vissa detsamma underlydande

kommunala verk skulle uppföras å riksstaten, torde böra bedömas även med

hänsyn till de konsekvenser dess genomförande skulle kunna komma att

medföra i avseende å förhållandet mellan kronan och övriga magistratsstäder.

Anförda synpunkt borde enligt riksräkenskapsverkets mening mana till

försiktighet från statsmakternas sida, då det gällde att fastställa, i vilken

omfattning här avsedda kommunala verk lämpligen borde uppföras å rikets

stat. Det syntes redan nu kunna ifrågasättas, huruvida det ur statsverkets

synpunkt kunde vara lämpligt och motiverat, att å riksstaten uppföra åklagarmyndigheten,

exekutionsverket och fastighetsregisterkontoret. Vad speciellt

åklagarmyndigheten beträffade, ville riksräkenskapsverket fästa uppmärksamheten

på att frågan om stadsfiskalernas eventuella statsanställning för närvarande

vore föremål för utredning av en särskild kommitté.

Då Överståthållarämbetet i de delar, varom vore fråga, organiserats och

uppbyggts som en rent kommunal förvaltningsorganisation, kunde riksräkenskapsverket

för sin del icke förorda, att ämbetet uppfördes på rikets

stat utan att dess organisation först prövats och fastställts ur de synpunkter,

som varit och vore vägledande för den statliga förvaltningsorganisationen.

Någon utredning i detta avseende hade icke förebragts. Det förhållandet,

att staden enligt förslaget skulle ersätta kronan större delen av kostnaderna,

saknade i detta sammanhang betydelse.

Vid den utredning rörande ämbetets organisation, som enligt riksräkenskapsverkets

mening alltså borde äga rum, innan en reform i den av förhandlingskommissionen

föreslagna riktningen genomfördes, borde frågan örn

lönegradsplaceringen av de befattningshavare, vilka för närvarande avlönades

av Stockholms stad, bliva föremål för en förutsättningslös undersökning.

Det kunde enligt riksräkenskapsverkets mening icke anses ådagalagt, att

den inplacering av ifrågavarande kommunala befattningshavare i do statliga

löneplanerna, som genomförts av Stockholms stad, skett i enlighet med de

principer, som tillämpades inom statsförvaltningen.

Allmänna lönenämnden, som närmast yttrat sig rörande förekommande

lönetekniska frågor, framhöll, att det, därest avtalsförslaget godtoges, komme

att vara oklart, vilka avlöningsbestämmelser, som skulle gälla för de befattningshavare,

som överflyttades från stadens till statens tjänst, samt anförde

vidare.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

I princip borde vid ett överförande av de berörda verken å riksstaten

avlöningsförmånerna — i likhet med vad som gällde för andra motsvarande

befattningshavare i statens tjänst — bestämmas enligt civila avlöningsreglementet

respektive civila icke-ordinariereglementet, men ett dylikt inordnande

under sagda reglementen kunde icke ske utan en ingående prövning såväl

rörande befattningshavarna tillkommande förmåner som i fråga örn befattningarnas

placering å löneskalan.

Därest ett inordnande av de berörda befattningshavarna under de statliga

avlöningsreglementena icke omedelbart vid avtalets ikraftträdande läte sig

genomföra, skulle konsekvensen bliva, att befattningshavarna även i egenskap

av statstjänstemän skulle komma att vara underkastade de kommunala

avlöningsförfattningarna. En dylik anordning förefölle otillfredsställande

särskilt i fråga örn personal, som under tiden närmast efter avtalets ikraftträdande

vunne anställning hos de nu ifrågavarande myndigheterna.

I det föreliggande betänkandet hade de nu berörda spörsmålen icke

närmare behandlats, men lönenämnden hade ansett sig böra fästa uppmärksamheten

vid dessa ur lönesynpunkt betydelsefulla frågor. Enligt lönenämndens

mening borde en utredning komma till stånd beträffande de nu

ifrågavarande befattningshavarnas inordnande enligt de för statstjänstemännen

vedertagna lönesättningsprinciperna under de statliga avlöningsreglementena,

varvid givetvis vissa övergångsbestämmelser kunde bliva erforderliga med

hänsyn till för närvarande utgående förmåner. Först sedan en dylik utredning

verkställts, syntes det lönenämnden överhuvudtaget möjligt att närmare

angiva, huru eventuella lönefyllnader skulle beräknas.

De sakkunnigas förslag.

Huru dgrunder.

De sakkunniga lia inledningsvis gjort följande uttalanden.

Det åt de sakkunniga givna uppdraget innefattade att »verkställa utredning

rörande vissa organisatoriska och lönetekniska spörsmål, vilka sammanhänga

med överståthållarämbetets uppförande å riksstaten». Till fullgörande

av det lämnade uppdraget hade de sakkunniga ansett sig ha att — med

beaktande av de i remissyttrandena över 1940 års förhandlingskommissions

betänkande framförda erinringarna — för de myndigheter, som skulle uppföras

å riksstaten, upprätta detaljerade statförslag efter samma principer,

som brukade tillämpas för de statliga myndigheterna. Samtidigt därmed

borde även framläggas förslag till reglering av vissa spörsmål av övergångsnatur.

Däremot hade de sakkunniga, bland vilka icke funnits någon representant

för Stockholms stads kommunala förvaltning, ansett det icke ankomma

på dem att ingå på närmare omprövning av själva grunderna för

rättsförhållandet mellan kronan och Stockholms stad. De sakkunniga finge

emellertid uttala sin anslutning till den i 1940 års förhandlingskommissions

betänkande framlagda, av remissmyndigheterna utan erinran lämnade grundprincipen

rörande kostnadsfördelningen, nämligen att av kostnaderna för

Överståthållarämbetet och detta underställda organ kronan skulle svara för

vad som belöpte å länsstyrelseärendena och staden för kostnaderna i övrigt.

Beträffande innebörden av denna uppdelning av de olika göromålen anslöte

sig de sakkunniga ävenledes till förhandlingskommissionens begreppsbestämning,

vilken innebure, att med länsstyrelseärenden forstodes sådana ärenden

som för magistratsstäders vidkommande eljest åvilade länsstyrelse, under

det att till magistratsärenden hänfördes uppgifter, som i rikets övriga

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 115.

15

magistratsstäder tillhörde magistratsförvaltningen, åklagarväsendet, fastighetsregisterföringen,

folkbokföringen och kommunalstyrelsen. Genom denna

fördelningsprincip komme statens kostnader för administrationen inom

Stockholm att, frånsett den kostnadsminskning, som en ökad rationalisering

av arbetet medförde, bliva något lägre än för länen i allmänhet, beroende

på att i dessa statsverket hade att för städer utan egen jurisdiktion bära

kostnaden för vissa förvaltningsuppgifter, som i magistratsstäder bekostades

av städerna.

Vid övervägandet av spörsmålet, vilka konsekvenser en dylik principiell

uppdelning av kostnaden för handläggningen av de olika ärendena borde

medföra beträffande överståthållarämbetets organisation, kunde olika alternativ

komma i betraktande. En lösning av frågan skulle vara att hela Överståthållarämbetet

organiserades såsom kommunalavlönat, varvid staten skulle

ersätta staden de kostnader, som belöpte å länsstyrelseverksamheten. Såsom

1940 års förhandlingskommission framhållit, skulle enligt detta alternativ

statens utgifter i viss mån komma att bestämmas av ett kommunalt organ.

Särskilt med hänsyn därtill att fråga vore örn kostnaderna för det statliga

ämbetsverk, som skulle utöva tillsyn över den kommunala förvaltningen,

ansåge sig de sakkunniga lika med förhandlingskommissionen icke kunna

förorda en dylik lösning.

Ett annat alternativ vore den av förhandlingskommissionen förordade

utvägen, att Överståthållarämbetet jämte underlydande myndigheter — med

undantag av polisverket, rannsakningsfängelset och polisdomstolen — uppfördes

å kronans stat, varvid staden ålades skyldighet att ersätta kronan

de utgifter, som sammanhängde med förvaltningen av magistratsärendena.

Kommissionen hade ansett, att detta vore den lösning, som bäst överensstämde

med ämbetets instruktionsmässiga karaktär av en länsstyrelse med

magistratsuppgifter. Den gåve statsmakterna avgörandet i fråga örn ämbetets

personalstater och frikallade ämbetet från ekonomiskt beroende av

kommunen. Den möjliggjorde en enhetlig prövning av ämbetets personaloch

medelsbehov. Den skapade likformiga avlöningsförhållanden inom

verket. Vidare bröte den överståthållarämbetets hittillsvarande isolerade

ställning inom statsförvaltningen, underlättade rekryteringen och skapade

ökade befordringsmöjligheter för verkets personal. En sådan lösning hade

1929 vid behandlingen av landstatslönesakkunnigas förslag rörande Överståthållarämbetet

vunnit Kungl. Maj:ts godkännande. Att den ur allmän

synpunkt vore att förorda, därom syntes förhandlingskommissionen något

tvivel icke råda.

De sakkunniga förklara härefter, att de vid sin granskning av nu berörda

frågor, funnit obestridligt, att kommissionens förslag innebure en ur olika

synpunkter väl avvägd lösning, men att enligt de sakkunnigas mening vissa

omständigheter förelåge, som syntes böra föranleda jämkningar i nämnda

förslag.

I sådant hänseende hänvisa do sakkunniga till de uttalanden, som av

statskontoret och riksräkenskapsverket i förut omförmälda remissyttranden

gjorts angående eventuell begränsning av den överflyttning från Stockholms

stad till kronan, som skulle äga rum enligt kommissionens förslag, samt

anföra i anslutning härtill.

I nu förevarande avseende syntes föreligga ett uttryckligt önskemål från

de hörda statliga ämbetsverkens sida, att å kronans stat allenast skulle

uppföras sådana avdelningar inom Överståthållarämbetet eller under ämbe
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

lii

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

tet lydande myndigheter, som i huvudsak handlade länsstyrelseärenden,

samt att magistratsärendena i princip skulle i likhet med vad som gällde

i rikets magistratsstäder i övrigt anförtros åt kommunalavlönade organ.

Denna ämbetsverkens principiella inställning hade vunnit stöd av en efter

avgivandet av förliandlingskommissionens betänkande inträffad omständighet.

Bevillningsutskottet vid 1941 års riksdag hade nämligen i sitt utlåtande

nr 24, vilket av riksdagen godkänts (se riksdagens skrivelse nr 330),

ifrågasatt viss utredning rörande beskattningsnämndernas verksamhet. I

nämnda utlåtande hade utskottet behandlat vissa frågor angående taxeringsväsendets

organisation samt därvid framhållit angelägenheten av att en förbättring

av förhållandena på ifrågavarande område bomme till stånd. Utskottet

syftade därvid närmast på en snabbare process och ökade garantier

för beskattningsmålens riktiga avgörande. I utlåtande över vissa i ämnet

väckta motioner hade kammarrätten upplyst, att planer förelåge på en utredning

inom ämbetsverket rörande omorganisation av detta. Utskottet

förutsatte, att denna utredning skulle snarast möjligt igångsättas. Därest

det, på sätt kammarrätten antytt, under utredningens gång skulle visa sig

erforderligt för att åstadkomma en snabbare handläggning av besvärsmålen

att jämväl beskattningsnämndernas verksamhet upptoges till omprövning,

funne utskottet lämpligt, att utredningen gåves en sådan vidgad omfattning.

I anledning av riksdagens beslut i ämnet hade chefen för finansdepartementet

numera, sedan det befunnits lämpligast att upptaga en i formellt

hänseende fristående utredning, vilken utöver frågan örn kammarrättens

organisation jämväl komme att beröra beskattningsnämndernas verksamhet

och arbetsformer, erhållit Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla särskilda

sakkunniga för utredning av frågan örn beskattningsmyndiglieternas organisation

m. m.

Med hänsyn till remissmyndigheternas önskemål örn begränsning av de

myndigheter, som skulle uppföras å riksstaten, ävensom till den förestående

utredningen rörande beskattningsnämndernas organisation m. m. ansåge de

sakkunniga försiktigheten bjuda, att å riksstaten för närvarande uppfördes

allenast sådana avdelningar inom Överståthållarämbetet, som väsentligen

handlade länsstyrelseärenden. Beträffande de avdelningar, som sålunda

uppfördes å rikets stat, brötes överståthållarämbetets isolerade ställning

inom statsförvaltningen. A andra sidan komme de avdelningar, som fortfarande

skulle handlägga magistratsärenden och sålunda kvarstå å kommunens

stat, icke att intaga annan eller mera isolerad ställning än motsvarande

kommunalavlönade tjänstemän i andra städer. I enlighet härmed

ämnade de sakkunniga i det följande föreslå vissa förändringar i nuvarande

arbetsfördelning mellan ämbetets avdelningar i syfte att statsavlönade befattningshavare

skulle sysselsättas med länsstyrelseuppgifter och kommunalavlönade

befattningshavare med magistratsgöromål.

Med utgångspunkt från angivna principer hava de sakkunniga tagit ställning

till frågan örn vilka delar av Överståthållarämbetet eller detta underställda

organ, som i förevarande sammanhang böra uppföras å riksstaten.

Beträffande Överståthållarämbetet för skatteärenden uttala sig de sakkunniga

sålunda.

I fråga örn denna avdelning av Överståthållarämbetet syntes det med hänsyn

till det omfattande utbyte av personal mellan olika underavdelningar,

som förekomme vid skilda perioder under året, ur allmän synpunkt vara ett

oeftergivligt krav, att avdelningen icke uppsplittrades på olika verk eller

uppdelades på så sätt, att vissa underavdelningar uppfördes å riksstaten,

medan andra bibehölles såsom kommunalavlönade. Ehuru vissa skäl kunde

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 115.

anföras till förmån för ett fullföljande av förliandlingskommissionens förslag

om liela skatteavdelningens upptagande å kronans stat, hade emellertid

de sakkunniga i betraktande av den förestående utredningen rörande

taxeringsförfarandet ansett angeläget att icke nu framlägga några förslag,

som skulle kunna innebära ett föregripande av sagda utredning. De sakkunniga

hade fördenskull stannat vid att i nuvarande läge förorda, att

skatteavdelningen i sin helhet tills vidare bibehölles såsom ett kommunalavlönat

verk.

Vidkommande härefter polisavdelningen erinra de sakkunniga till en

början, att förliandlingskommissionens förslag rörande organisationen av

Överståthållarämbetet för polisärenden byggde på en utredning, som i ett den

14 mars 1940 avgivet betänkande framlagts av särskilda, av ämbetet tillkallade

kommitterade. De sakkunniga anföra vidare.

Enligt kommitterades förslag skulle befattningarna såsom polismästare,

ordningspolisintendent och kriminalpolisintendent utbrytas ur polisavdelningen

och inordnas i ett polisverk i egentlig mening, vari jämväl överståthållarämbetets

luftskyddsbyrå skulle ingå. I samband därmed skulle

de polismästaren och poliskommissarierna åvilande uppgifterna att besluta

örn, respektive utföra åtal vid polisdomstolen överflyttas till åklagarmyndigheten.

Vidare skulle ett exekutionsverk ujiprättas med förste stadsfogden

såsom chef, i vilket verk poliskamreraren och viss personal från poliskamrerarekontoret

skulle inordnas. Polisdomstolen skulle därjämte erhålla

ställning såsom särskild avdelning inom Överståthållarämbetet. Återstående

delar skulle sammanföras till en avdelning inom Överståthållarämbetet, organiserad

på tre byråer, benämnda polisbyrån, trafikbyrån och magistratsbyrån.

Till dessa tre byråer skulle förläggas samtliga de länsstyrelse- och

magistratsärenden, som nu handlades av Överståthållarämbetet för polisärenden

(såväl överståthållarens som polismästarens avdelningar). Beträffande

kommitterades förslag vore ytterligare att nämna, att förvaltningen

av statsmedel skulle överflyttas från poliskamrerarekontoret till överståthållarämbetets

kansli.

Det torde böra framhållas, att den utredning, som sålunda verkställdes

av nämnda kommitterade, närmast avsett en rationalisering av ett å kommunens

stat uppfört verk i syfte att nedbringa kostnaderna för detsamma.

Däremot hade icke såsom i förevarande fall åsyftats en uppdelning av

ärendena å olika avdelningar, vilken skulle ligga till grund förfördelningen

av förvaltningskostnaderna mellan kronan och staden. Kommissionen hade

med sin principiella inställning ej anledning att ifrågasätta någon ändring

i nyssnämnda kommitterades förslag. Med den uppfattning de sakkunniga

hävdat rörande förutsättningarna för ett uppförande å riksstaten av olika

befattningar, erfordrades å polisavdelningen en uppdelning av ärendena i

länsstyrelse- respektive poliskammar- och magistratsgöromål. I vissa hänseenden

kunde det emellertid av praktiska skill visa sig lämpligt att göra

ett avsteg från principen, att på i riksstaten upptagna avdelningar endast

finge handläggas länsstyrelseärenden eller i poliskammaren endast magistratsärenden.

Därvid vore särskilt att framhålla, att vissa trafikfrågor både

på grund av sin beskaffenhet och med hänsyn till allmänheten borde behandlas

på en och samma avdelning, oavsett örn de kunde betraktas såsom

länsstyrelse- eller magistratsärenden.

Enligt de sakkunnigas förslag skall överståthållarämbetets kansli bestå i

huvudsakligen oförändrad form. Dock skola enligt förslaget vissa nya arbetsuppgifter

tillföras kansliet, varjiimte kansliets personal bör förstärkas.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 115. 44742 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

Rörande de Överståthållarämbetet underställda institutionerna uttala sig de

sakkunniga sålunda.

Kommissionen hade, med instämmande av de hörda myndigheterna, ansett,

att polisverket, rannsakningsfängelset och polisdomstolen borde lämnas

utanför. I fråga örn åklagarmyndigheten, exekutionsverket och fastighetsregisterkontoret

ville de sakkunniga erinra, att samtliga ärenden, som för

närvarande ankomme på dessa myndigheter, vore av sådan beskaffenhet, att

kostnaderna för dessa institutioner under alla förhållanden borde helt bäras

av staden. Kommissionen hade visserligen förordat, att desamma, mot ersättning

för hela kostnaden från Stockholms stad till statsverket, skulle

uppföras å rikets stat. Kramsta anledningen därtill hade varit den, att hela

Överståthållarämbetet föreslagits skola uppföras å rikets stat och att de

Överståthållarämbetet underställda organen då ansetts böra i viss omfattning

givas en liknande ställning. Med den principiella inställning, som de sakkunniga

ansett sig böra intaga till frågan örn fördelningen av kostnaderna

för Överståthållarämbetet, funnes ej längre anledning föreslå, att nu nämnda

organ gåves en annan ställning än i andra magistratsstäder. Beträffande

åklagarmyndigheten tillkomme dessutom det av riksräkenskapsverket påpekade

förhållandet, att spörsmålet örn stadsfiskalernas statsanställning torde

komma att upptagas till prövning av 1939 års polisutredning. Med hänsyn

till de anförda omständigheterna ansåge sig de sakkunniga böra förorda, att

icke heller åklagarmyndigheten, exekutionsverket eller fastighetsregisterkontoret

upptoges på riksstaten utan bibehölle sin nuvarande ställning som

kommunalavlönade organ.

Rörande innebörden av sakkunnigförslaget i nu avgivna delar anföra de

sakkunniga ytterligare följande.

I nära anslutning till redan tillämpad praxis skulle enligt förslaget huvuddelen

av länsstyrelseärendena handläggas å två huvudavdelningar, kansliet

och den förutvarande polisavdelningen, vilken till undvikande av förväxling

med polisverket borde givas annat namn, förslagsvis politiavdelningen. Ärenden

från dessa avdelningar skulle föredragas för och avgöras av överståthållaren

(underståthållaren) i ungefärligen samma omfattning som nu gällde

för länen. Till dessa avdelningar skulle jämväl hänvisas vissa magistratsärenden,

som på grund av sitt nära samband med länsstyrelseärendena lämpligast

borde handläggas gemensamt med dessa. Huvudparten av magistratsärendena

jämte vissa därmed sammanhängande länsstyrelseärenden skulle

däremot avgöras i de till Överståthållarämbetet såsom särskilda avdelningar

hörande och av staden bekostade skatteverket (skatteavdelningen) och poliskammaren

(polisavdelningen). Avgörandet av där förekommande ärenden

skulle liksom nu i regel ankomma å skattedirektören, respektive polismästaren

(polisintendenterna) med skyldighet för överståthållaren (underståthållaren)

att, på sätt blivande instruktion närmare bestämde, ägna handläggning

åt vissa viktigare grupper ärenden samt med befogenhet för honom

att jämväl därutöver övertaga avgörandet av förekommande ärenden i övrigt.

I likhet med förhandlingskommissionen hava de sakkunniga ansett, att

för närvarande någon förändring icke borde äga rum med avseende å överståthållarens

eller underståthållarens avlöningsförhållanden.

Organisationen av Överståthållarämbetet för polisärenden.

Jag ber att först få lämna vissa uppgifter rörande den nuvarande organisationen

av Överståthållarämbetet för polisärenden. Härvid följer jag i

huvudsak den redogörelse i ämnet, som lämnats av de sakkunniga.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj-.ts proposition nr 115.

Overståthållarämbetets avdelning för polisärenden arbetar för närvarande,

om man bortser från den till avdelningen anslutna polisdomstolen, på två

huvudavdelningar nämligen dels överståthållarens avdelning för polisärenden

omedelbart under överståthållaren, dels övriga delar av Överståthållarämbetet

för polisärenden, med polismästaren som chef närmast under överståthållaren.

För överståthållarens avdelning för polisärenden utövas närmaste

chefskapet av polissekreteraren, som med sina befattningshavare har föredragning

direkt för överståthållaren.

Inom polismästarens avdelning är arbetet fördelat på följande sju underavdelningar,

nämligen 1) polismästarens expedition, 2) kanslipolisintendentens

expedition, 3) trafikpolisintendentens expedition, 4) ordningspolisintendentens

expedition, 5) kriminalpolisintendentens expedition, 6) poliskamrerarkontoret

och 7) luftskyddsbyrån.

I det följande lämnas en redogörelse beträffande arbetsuppgifter och personalförhållanden

å de skilda avdelningarna inom overståthållarämbetets

avdelning för polisärenden, varvid dock ordningspolis- och kriminalpolisavdelningarna

ävensom luftskyddsbyrån lämnas helt åsido, enär dessa icke

beröras av föreliggande förslag örn ämbetets uppförande å riksstaten.

A. Överståthållarens avdelning för polisärenden.

Jämlikt § 58 arbetsordningen för Överståthållarämbetet handläggas vid

överståthållarens avdelning för polisärenden till polisavdelningen hörande

mål och ärenden, som angå:

1. Tillsättning av befattningshavare och personalfrågor i övrigt, dock ej

sådana ärenden, som enligt polislagen tillkomma polischef.

2. Arbetsordning.

3. Amne, varom stadgas i 11 § 1 mom. och 14 § lagen om polisväsendet

i riket samt 15 § polisreglementet för riket.

4. Allmänna föreskrifter angående ordning, trafik och säkerhet samt reglementen

och taxor enligt § 23 ordningsstadgan för rikets städer.

5. Av Kungl. Maj :t eller annan myndighet infordrade utlåtanden över förslag

till allmän lag eller författning eller över andra frågor av större betydelse.

6. Av Kungl. Majit eller departementschef infordrade yttranden över av

ämbetet avgjorda mål och ärenden, dock icke i frågor, som angå medelsförvaltningen,

och ej heller i andra fall, då beslut jämlikt gällande instruktion

eller arbetsordning meddelats av annan än överståthållaren eller underståthållaren

och med hänsyn till ärendets brådskande natur yttrande anses

böra avgivas omedelbart av den som meddelat beslutet, skolande i sist angivna

fall avskrift av yttrandet städse överlämnas till överståthållaren.

7. Årsutskänkning av rusdrycker, trafikutskänkning och överlåtelse av

utskänkningsrättighet ävensom bestämmande av utskänlmingstid, dock icke

beträffande utskänkningstidens förlängning för tillfälligt behov.

8. Försvarsväsendet, civilt luftskydd och därmed sammanhängande frågor,

som åvila Överståthållarämbetet såsom länsstyrelse.

9. Tillämpning av butikstängningslagen.

10. Hälsovård samt in- och utförsel av djur.

11. Barnavård utom vad angår polismyndighet åliggande handräckning

enligt barnavårdslagen.

12. Brandväsendet med undantag av brandsyneärenden samt vägväsendet

utom beträffande tillämpningen av gatuläggningsordningen för Stockholm.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Marits proposition nr 115.

13. Besiktningsmän för motorfordon, linjetrafik med motorfordon samt

spårvägstrafik.

14. Sjö- och lufttrafik.

15. Pass för resa utom riket.

16. Pilsnerdricka.

17. Lotterier.

18. Svenskt medborgarskap.

19. Åtgärder enligt värnpliktslagen och inskrivningsförordningen.

20. Indrivning och redovisning av böter samt av statsverket tillkommande

ersättningar enligt lagen örn fri rättegång, dock endast i den mån handläggningen

åvilar länsstyrelse.

21. Pamiljeunderstöd åt värnpliktig.

22. Handel med begagnade föremål och pantlånerörelse.

23. Eldfarliga oljor.

Vid avdelningen finnes enligt gällande stat för närvarande följande per
-

sonal.

Befattningshavare Lönegrad

1 polisintendent (polissekreterare).............. B 30

1 assessor.......................................... B 27

1 notarie (2:a klass) .............................. B 21

1 amanuens........................................ e. o. 18

2 kanslister........................................ B 15

1 kansliskrivare .................................. B 11

1 förste expeditionsvakt.......................... B 7

2 kanslibiträden .................................. B 7

1 expeditionsvakt ................................e. o. 5

4 kontorsbiträden ................................ B 4

1 skrivbiträde...................................... e. o. 2

1 » ...................................... e. 2

1 tillfälligt skrivbiträde .......................... arvode

1 försvarsassistent................................ »

Förutom avlöning enligt lönegraden B 30 åtnjuter polissekreteraren en

avlöningsförstärkning av 1,500 kronor för år.

Följande fördelning av de arbetsuppgifter, som ankomma på överståthållarens

avdelning för polisärenden, gäller för närvarande efter vidtagna

jämkningar i arbetsordningen.

Polissekreteraren åligger att bereda och föredraga de mål och ärenden,

som upptagas under § 58 punkterna 1—5 och 8 i arbetsordningen eller som

angå ämne av större vikt och betydelse eller av principiell innebörd inom

de grupper av ärenden, vilka eljest tillhöra andra föredragandes handläggning.

Assessorn har att bereda och föredraga de under § 58 punkterna 6, 9

(utom beträffande utsträckt affärstid) samt 10—14 anmärkta mål och ärenden.

Notarien respektive amanuensen åligger att bereda de under § 58 punkterna

7, 16—20, 22 och 23 respektive 15 och 21 anmärkta mål och ärenden.

Nu ifrågavarande befattningshavare hava jämväl att fullgöra föredragning.

Den ene kanslisten åvilar att föra vissa diarier och liggare, varjämte det

åligger honom att emottaga inkommande samt utlämna avgående handlingar,

att utöva närmaste tillsynen över avdelningens bokförråd och arkiv samt

däröver föra förteckningar, att under polissekreterarens inseende för avdel
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

ningen föra stadgad förteckning över författningar m. m., enligt vilka åligganden

oell befogenheter tillagts ämbetet, samt att för avdelningen upprätta

arbetsredogörelse och förteckning över oavgjorda mål och ärenden.

Den andre kanslisten har att föra vissa andra diarier och liggare, att

emottaga inkommande samt utlämna avgående handlingar samt att biträda

vid granskningen av poliskamrerarens räkenskaper över böter och statsverket

tillkommande ersättningar enligt lagen örn fri rättegång.

Kansliskrivaren fungerar såsom amanuens hos överståthållaren.

Ett kanslibiträde åligger att handhava liggaren över pass för rosa utom

riket ävensom kortregistret över meddelade avflyttnings- och reseförbud

samt att emottaga beställningar av dylika pass ävensom utskriva och utlämna

desamma.

Ett kanslibiträde biträder med diarieföring och förekommande expeditionsgöromål

samt med kontrollen av inkomna bötesredovisningar, varjämte det

åligger henne att handhava passbyråns stämpelförsäljning.

Eörsvarsassistentens arbetsuppgifter regleras i § 60 arbetsordningen, vari

stadgas, att honom åligger att på sätt och i den omfattning, vederbörande

föredragande bestämmer, medelst remiss eller särskild skrivelse infordra

upplysningar och yttranden, som för ärendes beredande till föredragning

finnas erforderliga, att i övrigt biträda vid beredning och, efter överståthållarens

bestämmande, närvara vid föredragning av ärenden, som hava samband

med civila luftskyddet och försvarsväsendet, samt att i övrigt fullgöra

vad i särskild instruktion eller eljest är eller varder föreskrivet.

Försvarsassistenten åtnjuter av statsmedel arvode dels med ett fast belopp

å 800 kronor för år, dels ock med dagarvode å 8 kronor under tjänstgöringsperiod.

Dyrtidstillägg utgår icke å arvodena.

B. Polismästarens avdelning för polisärenden.

Vid denna avdelning skola jämlikt § 64 arbetsordningen handläggas de

till polisavdelningen hörande mål och ärenden, som angå:

1. Offentliga tillställningar, däri inbegripet tävlingar å allmän väg eller

gata med motorfordon eller cykel.

2. Offentliga filmförevisningar.

3. Tillstånd för utlänningar att giva eller medverka vid offentliga tillställningar

samt användande av barn vid offentliga förevisningar.

4. Utlännings rätt att här i riket vistas i den mån handläggningen ej

enligt vad särskilt är stadgat åligger den intendent, som förestår kriminalpolisen,

ävensom utlämning av förbrytare.

5. Rusdrycker i den mån handläggning ej ankommer å överståthållarens

avdelning för polisärenden.

6. Tillämpning av gatuläggningsordningen för Stockholm.

7. Anordningsväsendet och medelsförvaltningen.

8. Villkorligt frigivna fångar samt sinnessjuka personer.

9. Alkoholister, lösdrivare och bettlare i den mån handläggningen ankommer

å länsstyrelse.

10. Hiiktade, som skola rannsakas vid domstol utom Stockholm, avbrytande

av straff samt frågor örn åtal mot den som undergår ungdomsfängelse eller

tvångsuppfostran.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majis proposition nr 115.

11. Omhändertagande av egendom enligt 62 § 2 stycket fattigvårdslagen

samt åtgärder enligt 72 eller 75 § samma lag.

12. Verkställighet av hemsändningsbeslut i fattigvårdsmål.

13. Polismyndighet åliggande handräckning enligt barnavårdslagen.

14. Tillstånd till handel eller annan rörelse eller upplag å gata eller

annan allmän plats.

15. Handel med apoteksvaror, preventivmedel och gasskyddsmateriel.

16. Tillstånd till isupptagning.

17. Brandsyn.

18. Offentliga samlingslokaler och icke offentliga filmförevisningar.

19. Alkoholfria drycker.

20. Explosiva varor och innehav av film.

21. Bergsprängning.

22. Skjutvapen och ammunition.

23. Hotell- och pensionatrörelse.

24. Eldbegängelse och likflyttning.

25. Arbetarskydd samt användande av barn vid viss försäljning.

26. Anmälan om olycksfall i arbete.

27. Dödsfall utan föregående sjukdom.

28. Skyddskoppympning.

29. Elektriska anläggningar och hissar.

30. Skyltar.

31. Intyg örn vandel.

32. Framställning örn handräckning i ärende, vari annan åtgärd icke

skall av ämbetet vidtagas.

33. Utfärdande och återkallande av körkort och trafikkort.

34. Meddelande av tillstånd till annan yrkesmässig trafik med motorfordon

än i § 58 punkt 13 sägs ävensom prövning av fråga örn återkallande

av sålunda meddelat tillstånd.

35. Övriga åtgärder enligt trafikförfattningarna i andra fall än som avses

i punkterna 1, 33 och 34 i den mån handläggningen icke ankommer å överståthållarens

avdelning för polisärenden.

36. Stadsbudsväsendet.

37. Debitering, avkortning och avskrivning samt restitution av automobilskatt.

38. Utvandraragenter och deras ombud.

Ärendena handläggas av polismästaren eller vederbörande polisintendent

i poliskammaren samt av polismästaren och poliskamreraren i poliskamrerarkontoret.

Härjämte ankommer på polismästaren och honom underställda befattningshavare

de övriga ärenden och uppgifter, vilka enligt gällande författningar

åvila polischef och polispersonal.

1. Polismästarens expedition.

Polismästaren åligger jämlikt § 94 arbetsordningen att, i den mån överståthållaren

ej själv tager befattning därmed, handlägga och avgöra de ärenden,

vilka upptagas i § 64 under punkterna 1—7, samt i övrigt de i nämnda

paragraf omförmälda ärenden, vari yttrande avgivits av intendent eller som

angå frågor av större vikt och betydelse eller av principiell innebörd.

Polismästaren handlägger jämväl ärenden rörande utlännings rätt att här i

riket vistas i den mån handläggningen ej enligt vad särskilt är stadgat

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 115.

23

åligger den intendent, som förestår kriminalpolisen, ävensom utlämning av

förbrytare.

Å polismästarens expedition finnes för närvarande följande personal.

Befattningshavare

Lönegrad

polismästare ........................

.............. A 3

assessor..............................

.............. B 27

amanuens............................

.............. e.o. 18

kanslist..............................

.............. B 15

kansliskrivare ......................

.............. B 11

kanslibiträde........................

.............. B 7

expeditionsvakt ....................

.............. e. 5

kontorsbiträden ....................

.............. B 4

skrivbiträden........................

.............. e.o. 2

skrivbiträde..........................

.............. e. 2

tillfälligt skrivbiträde..............

.............. arvode

Härjämte är en poliskonstapel kommenderad såsom ordonnans, tillika

bilförare, åt överståthållaren och polismästaren.

Asssessorn hos polismästaren bereder och föredrager de av polismästaren

handlagda ärendena.

Amanuensen, som också tjänstgör å poliskamrerarkontoret, biträder

assessorn med förekommande göromål.

Kanslisten för vissa diarier, varjämte han för varje dag från mållistorna

avför samtliga därå upptagna mål och ärenden.

Kansliskrivaren för jämväl vissa diarier och register.

Även kanslibiträdet och två av kontorsbiträdena sysselsättas med diarieföring.

2. Kanslipolisintendentens expedition.

I den mån polismästaren icke linner skäl att själv taga befattning därmed,

har kanslipolisintendenten att handlägga de ärenden, som i § 64 i

förenämnda arbetsordning upptagas under punkterna 8—16, 18—24, 26—32

och 38, ävensom ärenden angående upplåtande av gatumark för försäljning

av bilbränsle och för slaggning.

Kanslipolisintendenten har till sitt förfogande en expedition för behandling

av de ärenden, som ankomma på hans handläggning, samt är tillika

föreståndare för polisens ordonnansavdelning.

På kanslipolisintendentens expedition finnes för närvarande följande

personal:

Befattningshavare

Lönegrad

kanslipolisintendent ................

.............. B 30

notarie (l:a klass) ..................

.............. B 24

amanuens ............................

.............. e. 16

kanslist ..............................

.............. B 15

kansliskrivare........................

.............. B 11

förste expeditionsvakt..............

.............. B 7

kontorsbiträden......................

.............. B 4

skrivbiträden ........................

.............. e. 2

Anin. Kanslipolisintendenten uppbär förutom avlöning enligt lönegraden B 30 en avlöningsförstärlcning

av 1,500 kronor för år.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

Notarien bereder och föredrager de ärenden, som handläggas av kanslipolisintendenten.

Amanuensen biträder notarien med dennes göromål samt beslutar i vissa

ärenden av expeditionell natur.

Kanslisten, kansliskrivaren och två kontorsbiträden föra diarierna samt

fullgöra jämväl olika slag av annat expeditionsarbete.

Såsom framhållits är kanslipolisintendenten jämväl föreståndare för

polisens ordonnansavdelning, vilken är uppdelad på två avdelningar: första

och andra byrån, av vilka den förstnämnda har till uppgift bland annat

att verkställa utredning och handräckning enligt fattigvårds- och barnavårdslagarna,

att öva kontroll över verksamhet som kommissionär för anskaffande

av arbetsanställning, verkställa undersökning i fråga örn tillstånd

till verksamhet som emigrantagent, registrering av anlända svenska resande,

handräckning i vissa fall, efterforskning av avviken eller försvunnen person,

då fråga icke är örn brott, samt utlämnande eller förskaffande av från Överståthållarämbetet

utgående expeditioner. Andra byrån har bland annat att

indriva böter och vitén, att handlägga frågor rörande anstånd med eller avbetalning

av böter, att efterspana värnpliktig, som försummat fullgöra inskrivningsskyldighet

eller utan laga förfall uteblivit från tjänstgöring eller

avvikit från tjänstgöring, att indriva värnpliktsböter samt att verkställa vissa

delgivningar ävensom föra det s. k. centralregistret, i vilket intages uppgift

å envar, som eftersökes för brott eller förseelse eller för undergående av

straff, i fråga örn bötesstraff dock med viss inskränkning.

Ordonnansavdelningens personal utgöres av 1 kommissarie, 2 överkonstaplar,

1 biträdande överkonstapel, 61 konstaplar, 6 exekutionsbiträden,

1 kanslibiträde, 5 kontorsbiträden och 4 skrivbiträden.

3. Trafikpolisintendentens expedition.

Av de till polismästarens avdelning för polisärenden hörande ärenden,

med vilka polismästaren icke finner skäl att själv taga befattning, ankommer

på trafikpolisintendenten att handlägga de ärenden, som upptagas i § 64 i

arbetsordningen under punkterna 33—37, dock icke debitering av automobilskatt,

i den mån detta uppdragits åt särskilt förordnad befattningshavare.

Under trafikpolisintendenten lyder den särskilda trafikexpeditionen. Enligt

gällande stat utgöres personalen — förutom av trafikpolisintendenten,

som är placerad å extra stat i lönegraden B 30 — av 1 notarie (l:a klass)

i lönegraden B 24 och 1 kanslibiträde i lönegraden B 7.

Ä trafikexpeditionen tjänstgör dessutom följande personal med stadigvarande

arbetsuppgifter, nämligen 1 poliskommissarie, 3 överkonstaplar,

10 konstaplar, 10 kontorsbiträden och 4 skrivbiträden.

Poliskommissarien förestår närmast under intendenten avdelningen. Hans

göromål utgöras i huvudsak av sådana, som åligga lokal polismyndighet

med avseende å trafiken. I övrigt är personalen uppdelad å följande

sektioner.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Majlis proposition nr 115.

a) Automobilregister- och automobilskatteexpeditionen. Bland de ärenden,

som handläggas å denna avdelning må nämnas: inregistrering och avregistrering

av fordon, anvisning å automobilskatt och utfärdande av kvitto därå,

skatte- och besiktningsskyltar, anmälningar av olika slag till automobilregistret,

anteckningar av olika slag till automobilregistret, anteckningar örn

fordonsuttagning för mobiliseringsberedskap m. m.

b) Körkortsexpeditionen. A denna avdelning handläggas ärenden rörande

utfärdande eller indragning av kör- och trafikkort m. m.

c) Expeditionen för yrkesmässig trafik. Hit höra ärenden angående

bland annat tillstånd till stadstrafik och uthyrningsrörelse med automobil,

godkännande av fordon i stadstrafik, uthyrningsrörelse och linjetrafik, högsta

hjultryck för automobil i yrkesmässig trafik samt yttranden örn tillstånd

till linjetrafik.

4. Poliskamrerarkontoret.

De arbetsuppgifter, som ankomma på poliskamrerarkontoret, kunna sammanföras

i följande grupper av ärenden:

1. Uppbörd av vissa skatter och allmänna avgifter samt ersättningsmedel.

2. Kamerala göromål, hörande till polisverkets medelsförvaltning.

3. Den statliga och kommunala medelsförvaltning, som gäller Överståthållarämbetet

för polisärenden.

4. Vissa göromål av närmast kameral natur; fondförvaltning m. m. ävensom

förande av saköreslängd över böter och vitén, som utdömas eller påföras

av polisdomstolen i Stockholm; samt

5. De ärenden, som enligt kungörelsen den 8 november 1933 angående

fördelningen av göromålen mellan stadsfogdarna i Stockholm ankomma på

poliskamreraren såsom stadsfogde.

Vid poliskamrerarkontoret är anställd följande personal.

Befattningshavare Lönegrad

1 poliskamrerare.................................... B 26

Va amanuens ........................................e.o. 18

1 bokhållare ........................................ B 17

2 kanslister ........................................ B 15

1 kassör ............................................e.o. 14

1 kansliskrivare .................................... B 11

1 förste expeditionsvakt .......................... B 7

2 kanslibiträden.................................... B 7

5 kontorsbiträdet! .................................. B 4

3 skrivbiträden ....................................e.o. 2

1 skrivbiträde ...................................... e. 2

2 tillfälliga biträden................................arvode

Amanuensen tjänstgör jämväl å polismästarens expedition.

Befattningshavarnas åligganden angivas i §§ 75—83 i arbetsordningen

för Överståthållarämbetet.

Jag övergår härefter till de sakkunnigas förslag rörande organisationen

av Överståthållarämbetet för polisärende!!.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

Beträffande först fördelningen av arbetsuppgifterna mellan överståtliållarämbetets

politiavdelning oell poliskammaren lia de sakkunniga,

som därvid bortsett från ordningspolis- oell kriminalpolisavdelningarna

samt luftskyddsbyrån, anfört i huvudsak följande.

1. Till en början borde till politiavdelningen hänföras alla sådana ärenden,

som upptoges i de å överståthållarens avdelning för polisärenden för

närvarande förda diarierna. I vissa hänseenden innebure detta ett avsteg

från huvudregeln, att politiavdelningen i princip endast borde taga befattning

med länsstyrelseärenden. Sålunda torde ärenden rörande förråd av eldfarliga

oljor vara att anse såsom magistratsärenden, men med hänsyn till det

föreliggande sambandet med ärenden rörande upplag av dylika oljor, vilka

vore länsstyrelseärenden, ansåge de sakkunniga, att samtliga nu berörda

ärenden borde behandlas å politiavdelningen. Vidare syntes ärenden rörande

spårvägstrafiken trots sin karaktär av magistratsärenden böra behandlas

på politiavdelningen, enär dessa jämförelsevis fåtaliga ärenden ägde

intimt samband med de i omnibusdiariet förda ärendena örn yrkesmässig

omnibustrafik, vilka i sin tur vore länsstyrelseärenden. Till ifrågavarande

avdelning borde jämväl hänföras vissa ärenden angående brandväsendet och

sotningsväsendet enligt 48 § 1 mom. brandstadgan, vissa trafikärenden enligt

12 och 18 §§ vägtrafikstadgan samt ärenden angående fastställande av

reglementen och taxor för åkare, hyrkuskar m. fl. enligt 23 § ordningsstadgan

för rikets städer. Passärenden torde numera få betraktas såsom länsstyrelseärenden.

2. Från polismästarens expedition borde enligt de sakkunnigas mening till

politiavdelningen överföras handläggningen av ärenden, som avsåges i lagen

den 11 juni 1937 örn utlännings rätt att här i riket vistas, samt med stöd

av denna lag utfärdade författningar såsom yttranden rörande ansökningar

örn uppehållstillstånd, främlingspass eller identitetscertifikat samt prövning

av besvär över kriminalpolisintendentens beslut örn utlännings avvisning

ävensom beslut örn utvisning av utlänning. Samtliga dessa ärenden vore

länsstyrelseärenden.

3. Vidare borde från kanslipolisintendentens expedition till politiavdelningen

eller möjligen i något fall till kansliet överflyttas följande grupper

av ärenden, vilka där ej annat särskilt angåves torde få anses såsom länsstyrelseärenden

:

a) Ärenden angående tillstånd till inköp av skjutvapen och ammunition

m. m. (vapendiariet) ävensom remisser från socialdepartementet angående

införsel av skjutvapen och ammunition samt av skytteföreningar begärd

dispens från bestämmelserna i vapenkungörelsen (ärendena inginge i allmänna

diariet 2).

b) Ärenden angående handel med preventivmedel (ärendena inginge i allmänna

diariet 3).

c) Ärenden angående tillstånd till utskänkning av alkoholfria och därmed

jämförliga drycker samt tillstånd till utsträckning av irtskänkningstider

(kafédiariet).

d) Ärenden angående tillstånd till idkande av hotell- eller pensionatrörelse

samt tillstånd att idka handel med skjutvapen, ammunition eller explosiva

varor (ärendena inginge i yrkesdiariet).

e) Ärenden angående personer, som häktats i landsorten eller vilka begärts

häktade av polismyndighet i landsorten, vilka ärenden avsåge förpassande

av personer till eller från annan länsstyrelse (brottmålsdiariet 1).

f) Ärenden angående villkorligt frigivna fångar enligt 8 och 10 §§ lagen

den 22 juni 1906 angående villkorlig frigivning, ävensom förordnanden örn

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

beslag enligt 17 § lagen den 20 juni 1924 med särskilda bestämmelser angående

olovlig befattning med spritdrycker och vin samt enligt 23 § vapenkungörelsen

den 22 juni 1934 (brottmålsdiariet 2).

gj Ärenden angående sinnessjuka personer, om vilkas intagande å sinnessjukhus

det jämlikt 47 § 3, sista stycket, sinnessjuklagen den 19 september

1929 åligger länsstyrelse att förordna (dårdiariet).

h) Ärenden angående elektriska anläggningar, uppsättande av radioantenner

eller dylikt över allmän plats m. m. (elektriska diariet).

i) Ärenden angående intagning å alkoholistanstalt (ärendena inginge i

rusdrycksdiariet).

4. Slutligen borde enligt de sakkunnigas mening från trafikpolisintendentens

expedition till politiavdelningen överföras handläggningen av ärenden

angående indragning av körkort eller av tillstånd till yrkesmässig automobiltrafik.

Beträffande personalbehovet å politiavdelningen hava de sakkunniga

inledningsvis framhållit, att en förstärkning av personalen i jämförelse

med den nuvarande personaluppsättningen å överståthållarens avdelning för

polisärenden av flera skäl vore erforderlig. De sakkunniga anföra härom.

Den nuvarande personaluppsättningen å sistnämnda avdelning måste anses

vara alltför liten med hänsyn till de synnerligen betydelsefulla och arbetskrävande

uppgifter som redan nu ankomme på avdelningen. Sålunda

funnes för närvarande därstädes förutom polissekreteraren endast följande

befattningshavare med juridisk utbildning, nämligen en assessor (B 27) och

en notarie (B 21) ävensom en amanuens. Samtliga dessa befattningshavare

hade föredragning inför överståthållaren. Den föredragning, som åvilade

polissekreteraren, torde vara av större omfattning än som i allmänhet förekomme

för landssekreterarnas vidkommande. På grund härav hade polissekreteraren

icke möjlighet att i önskvärd utsträckning utöva närmare kontroll

över de övriga tjänstemännens arbete eller att närvara vid deras föredragning,

vilket förhållande i sin ordning bunde överståthållaren vid det

dagliga rutinarbetet uti icke önskvärd omfattning, därest ej arbetets kontinuitet

skulle allvarligen äventyras. Enligt vad de sakkunniga inhämtat,

hade det därjämte visat sig nödvändigt att under stora delar av året bereda

polissekreteraren partiell tjänstledighet från löpande göromål och sålunda

dubblera polissekreterartjänsten. Endast på detta sätt hade det varit möjligt

för polissekreteraren att få tillfälle att mera ingående ägna sig åt de

mest krävande av de arbetsuppgifter, som åvilade honom. Polissekreteraren

hade bland annat att föredraga ärenden rörande infordrade utlåtanden över

förslag till allmän lag eller författning eller över andra frågor av större betydelse.

I detta hänseende förelåge i jämförelse med länsstyrelserna den

olikheten, att Överståthållarämbetet finge dylika ärenden på remiss i större

omfattning än som torde vara fallet med länsstyrelserna i allmänhet. Trots

den på flera händer, även amanuensen, uppdelade föredragningen, vore arbetet

för föredragandena av sådan omfattning att övertidsarbete mäste anses

såsom regel. På grund av de anförda omständigheterna syntes en betydande

förstärkning av arbetskrafterna påkallad redan med avdelningens nuvarande

arbetsuppgifter, därest icke arbetsresultatet i längden skulle bliva

lidande. Vad nu sagts gällde givetvis i än högre grad, för den händelse

en utökning av de nuvarande göromålen komme till stånd i enlighet med

de sakkunnigas förslag. Därvid vore att märka, att särskilt utlännings- och

vapenärendena ävensom ärenden rörande alkoholister samt örn indragning

av kör- eller trafikkort innefattade synnerligen grannlaga uppgifter, som

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

krävde ingående utredningar, och vilka förutsatte särskild erfarenhet och

omdöme hos vederbörande föredragande. Vissa av dessa ärenden, särskilt

utlänningsärendena, förekomme i en omfattning, vartill motsvarighet torde

saknas vid länsstyrelserna i allmänhet.

I fråga örn personalens lönegradsplacering anmärka de sakkunniga, att

de till utgångspunkt tagit löneställningen för motsvarande befattningshavare

vid länsstyrelserna.

De sakkunniga framlägga härefter förslag rörande den juridiskt utbildade

personalen vid politiavdelningen, därvid de anföra följande.

Den personal, som åtnjöte juridisk utbildning, borde utökas med två

assessorsbefattningar, vilka dock i betraktande av att vid länsstyrelserna

ännu icke uppförts mera än en ordinarie assessorstjänst vid en och samma

avdelning tills vidare torde böra placeras i lönegraden Eo 27. Dessa båda

befattningshavare avsåges givetvis för de mera kvalificerade ärendena. Därutöver

ville de sakkunniga föreslå inrättande av ytterligare två ordinarie

notarietjänster, den ena av l:a klass (A 24) i första hand för ärenden rörande

indragning av körkort och trafikkort samt den andra av 2:a klass (A 21).

Vidare syntes böra vid Överståthållarämbetet genomföras samma anordning

beträffande den juridiskt utbildade rekryteringspersonalen som gällde vid

länsstyrelserna. Enligt kungl, brev den 12 november 1937 kunde till befattningshavare,

som antagits till extra länsnotarie eller extra länsbokhållare,

utgå lön under första tjänsteåret högst enligt 14:e lönegraden i den i gällande

icke-ordinariereglemente intagna löneplanen för extra tjänstemän och under

påföljande två år högst enligt 19:e lönegraden i samma löneplan. Därefter

kunde befattningshavaren antagas till extra ordinarie länsnotarie eller länsbokhållare

med placering högst i 19:e lönegraden i löneplanen för extra ordinarie

tjänstemän. Det förefölle de sakkunniga naturligt, att samma befordringsgång

finge gälla för motsvarande befattningshavare vid Överståthållarämbetet.

De sakkunniga ville föreslå, att å politiavdelningen finge inrättas

två befattningshavare av nu förevarande slag, förslagsvis benämnda extra

notarier, av vilka den ena skulle ersätta den nuvarande amanuensen.

Beträffande den personal, som i övrigt skulle erfordras å politiavdelningen,

uttala sig de sakkunniga sålunda.

För kontroll å kaférörelsen samt för den diarieföring och det ökade

kansliarbete, som föranleddes av de nytillkommande ärendena å politiavdelningen,

föresloge de sakkunniga en ökning av antalet kanslisttjänster .med

två, den ena ordinarie (A 15) och den andra tills vidare icke-ordinarie. Även

beträffande löneställningen för rekryteringspersonal till kanslisttjänster borde

enligt de sakkunnigas mening tillämpas samma grunder som i förenämnda

kungl, brev den 12 november 1937 föreskrivits för motsvarande personal

vid länsstyrelserna. Enligt sagda brev finge till befattningshavare, som antagits

till extra landskanslist eller extra landskontorist, utgå lön under första

tjänsteåret högst enligt 4:e lönegraden i löneplanen för extra tjänstemän,

under påföljande två år högst enligt 7:e lönegraden och under därefter följande

tre år högst enligt ll.e lönegraden i samma löneplan. Därefter finge

befattningshavaren antagas till extra ordinarie landskanslist eller extra ordinarie

landskontorist med placering högst i 14:e lönegraden i löneplanen för

extra ordinarie tjänstemän.

Vid den allmänna utökning av arbetsuppgifterna, som förordats, syntes

vidare en viss ökning av biträdespersonalen ofrånkomlig. Utöver redan befintlig

personal vid överståthållarens avdelning för polisärenden syntes böra

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. ~^Maj:ts proposition nr 115.

anställas ytterligare 1 kanslibiträde (A 7), 2 kontorsbiträden (A 4), 2 extra

ordinarie kontorsbiträden (Eo 4) samt 1 extra ordinarie skrivbiträde (Eo 2).

Dessutom torde den nuvarande extra ordinarie expeditionsvakten böra erhålla

ordinarie anställning (A 5), varjämte syntes böra nyanställas en extra

expeditionsvakt (Ex 5), vilken även i viss utsträckning borde kunna anlitas

för tjänstgöring å kansliavdelningen. Erinras kunde att uti huvudstaden

behovet av personal för brådskande budskickning vore helt annat än i länen.

De sakkunniga hava härefter uppehållit sig vid frågan örn löneställningen

för chefen för politiavdelningen och i samband därmed berört spörsmålet örn

tjänstebenämningen för nämnda befattningshavare ävensom för chefen för

kansliavdelningen. De sakkunniga anföra i dessa delar.

Polissekreteraren hade av ålder haft samma ämbetsställning som landssekreterare.

Med hänsyn härtill syntes befattningshavaren i fråga böra placeras

i lönegraden A 30. Därutöver borde emellertid, ej minst på grund

av att beslutanderätt å ämbetets vägnar torde böra anförtros vederbörande

befattningshavare i ett flertal ärenden, tillkomma avlöningsförstärkning av

samma slag, som utginge till landssekreterarna i länen, varvid de sakkunniga

i betraktande av de på befattningshavaren ankommande göromålens art och

omfattning ansåge avlöningsförstärkningen icke böra utgå med lägre belopp

än i de största länen eller sålunda med 3,500 kronor för år. Aven med

nämnda löneställning komme en betydande försämring att inträda i förhållande

till de förmåner, som för närvarande utginge till innehavaren av polissekreterartjänsten.

Vad beträffade tjänstebenämningen för chefen för politiavdelningen, ansåge

de sakkunniga, att beteckningen sekreterare för denna tjänst liksom

för chefen för kansliavdelningen vore olämplig och direkt missvisande för

uppfattningen av dessa tjänsters karaktär. Inom statsförvaltningen i övrigt

brukade benämningen sekreterare avses för tjänster i lönegraderna A 24

och A 26 med helt andra åligganden än som avsåges för nu ifrågavarande

befattningshavare. Möjligen skulle titeln landssekreterare kunna tänkas för

dessa båda tjänster, men detta torde dock knappast vara lämpligt, enär en

dylik benämning skulle vara ägnad att ingiva en vilseledande föreställning

örn befattning vid någon av länsstyrelserna uti landet. I anslutning till

den nomenklatur, som tillämpats vid 1936 års organisation av överståtliållarämbetets

avdelning för skatteärenden, då chefen för nämnda avdelning erhållit

benämningen skattedirektör, föresloge de sakkunniga, att chefen för

politiavdelningen benämnes politidirektör och chefen för kansliavdelningen

kanslidirektör.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle alltså personalbeståndet å politiavdelningen

bliva följande. 1) Ordinarie tjänstemän: 1 politidirektör (A 30),

1 assessor (A 27), 1 notarie av lia klass (A 24), 2 notarier av 2:a klass (A 21),

3 kanslister (A 15), 1 kansliskrivare (A 11), 1 förste expeditionsvakt (A 7),

3 kanslibiträden (A 7), 1 expeditionsvakt (A 5) och 6 kontorsbiträden (A 4).

2) Icke-ordinarie tjänstemän: 2 assessorer (Eo 27), 2 notarier (högst Eo 19),

1 kanslist (högst Eo 14), 2 kontorsbiträden (Eo 4), 2 skrivbiträden (Eo 2),

1 expeditionsvakt (Ex 5) och 1 skrivbiträde (Ex 2). Politidirektören skulle

äga uppbära en avlöningsförstärkning av 3,500 kronor för år.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungi. Majus proposition nr Ilo.

Organisationen av överståtliållarämbetets kansli.

Innan jag redogör för de sakkunnigas förslag rörande ändrad organisation

av överståtliållarämbetets kansli, vill jag på basis av de uppgifter, som

lämnats av de sakkunniga, lämna en redogörelse för den nuvarande organisationen

av kansliavdelningen.

Kansliavdelningen är — såsom omförmälts i det föregående — redan för

närvarande uppförd å riksstaten. Befattningshavarna äro sålunda underkastade

bestämmelserna i de statliga avlönings- och pensionsförfattningarna.

Det nuvarande personalbeståndet vid kansliavdelningen framgår av följande

sammanställning.

Befattningshavare Lönegrad

1 sekreterare........................................ A 30

1 assessor .......................................... A 26

1 notarie ............................................ A 24

1 notarie ............................................ A 21

2 amanuenser ...................................... Ex 16

4 kanslister.......................................... A 15

1 förste expeditionsvakt............................ A 7

1 kanslibiträde...................................... A 7

1 expeditionsvakt .................................. A 5

1 kassörska.......................................... Eo 5

2 kontorsbiträden .................................. A 4

1 kontorsbiträde.................................... Eo 4

1 kontorsbiträde.................................... Ex 4

1 tillfälligt skrivbiträde............................ —

De olika befattningshavarnas åligganden framgå av föreskrifterna i §§ 5

—12 arbetsordningen för Överståthållarämbetet.

Sekreteraren åligger att handlägga ärenden, som angå:

1. Tillsättning av befattningshavare och personalfrågor i övrigt samt

arbetsordning.

2. Medelsförvaltningen.

3. Ändring av huvudstadens område eller den kyrkliga indelningen inom

huvudstaden.

4. Åtgärder enligt lagarna örn kommunalstyrelse i Stockholm och församlingsstyrelse

därstädes.

5. Överståtliållarämbetets befattning med magistraten och rådhusrätten,

rannsakningsfängelset, åklagarväsendet, fastighetsregisterkontoret ävensom

förste stadsfogden.

6. Medlare i äktenskapstvister.

7. Stadsplan^- och byggnadsväsende!.

8. Fastighetsbildning.

9. Reglementen för auktionsverk och föreningar av näringsidkare

10. Sparbanker.

11. Jordbrukets kreditkassor.

12. Förvärv åt eller avhändelse från staten eller allmän inrättning av

äganderätt till fastighet.

13. Till kansliavdelningens verksamhetsområde hörande framställningar

och utlåtanden.

14. Vård av uppbördssäkerhet samt kontroll å stämpelförsäljning.

15. Amne av större vikt och betydelse eller av principiell innebörd inom

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 115. 31

de grupper av ärenden, vilkas handläggning enligt bestämmelserna här nedan

eljest ankommer å annan föredragande inom avdelningen.

När underståthållaren åtnjuter tjänstledighet eller är av förfall förhindrad,

har sekreteraren jämlikt 49 § instruktionen för Överståthållarämbetet (1938:

597) att i hans ställe utöva beslutanderätten.

Assessorn handlägger ärenden av följande slag:

1. Exekutiva auktioner, fördelningar av köpeskilling samt sådana överexekutorsärenden,

vilka påkalla interimistiska beslut eller i vilka förklaring

avgivits; dock ej ärenden angående införsel eller avflyttningsförbud.

2. Riksdagsmannaval.

3. Gälds betalning genom penningars nedsättning i allmänt förvar.

4. Fördelning av medel, som nedsatts enligt vattenlagen, lagen örn återköpsrätt

till fast egendom och lagen örn inteckningshavares rätt till betalning

ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal.

5. Expropriation.

6. Åtgärder enligt ensittarlagen.

7. Barn utom äktenskap.

8. Förskottering av underhållsbidrag till barn, dock ej ansökningar örn

ersättningar av statsmedel.

9. Anteckning i handels-, närings-, försäkrings- och föreningsregistren.

10. Gårdfarihandel.

11. Rätt för utlänning att inom landet idka handel eller annat näringsyrke.

12. Förvärv av fastighet för utländsk undersåte, bolag, förening eller

stiftelse.

13. Allmänna arvsfonden.

14. Arvoden åt förundersökare i brottmål och övervakare över villkorligt

dömda.

15. Fredande av forntida minnesmärken och naturminnesmärken samt

fornfynd.

16. Främmande trosbekännare och deras religionsutövning.

17. Ämne, som ej ankommer å annan föredragande.

På den i lönegraden A 24 placerade notarien ankommer handläggningen

av följande ärenden:

1. Fattigvård och barnavård, dock ej där fråga är örn ersättningstalan

mot enskild eller om ersättning av statsmedel.

2. Införsel och avflyttningsförbud.

3. Sammanläggning av straff och straffs befordran till verkställighet ävensom

granskning av fångförteckning.

4. Häktade, vilka skola rannsakas vid domstol i Stockholm.

5. Tillsyn över stiftelser.

Den i lönegraden A 21 placerade notarien har att handlägga ärenden,

som angå:

1. Förut ej angivna överexekutorsåligganden.

2. Fattigvård och barnavård, vari fråga är örn ersättningstalan mot enskild

eller örn ersättning av statsmedel.

3. Lösöreköp.

4. Anmälningar örn anläggning eller övertagande av boktryckeri.

5. Intyg angående förlagsinteckning.

0. Giftiga ämnen.

7. Stiftelseurkund för aktiebolag.

8. Namn å kvarter och gator samt adressnumrering.

9. Statistiska uppgifter från näringsidkare.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

Amanuenserna biträda bland annat med utfärdande av kommunikationsresolutioner

i utsökningsmål, uppsättande av utslag i sådana mål, förberedande

åtgärder för exekutiv försäljning av fastigheter och tomträtter samt

uppsättande av protokoll rörande exekutiv försäljning och likvidförrättning

m. m.

Av de övriga befattningshavarna å kansliet må vidare nämnas, att en

kanslist (räkenskapsföraren) ombesörjer förande av inkomstjournal, utgiftsjournal,

inkomstbok, utgiftsbok, huvudbok, kassajournal, special över vittnesersättningar

enligt lagen örn fri rättegång, dagbok över medel från exekutiv

auktion, special över auktionskostnader, kortregister över auktionskostnader,

kortregister rörande auktionsförskott, kortregister över auktionsmedel, special

över registreringsavgifter, diarium över medel deponerade enligt lagen

örn gälds betalning genom penningars nedsättande i allmänt förvar, diarium

över medel deponerade enligt nja liyreslagen, diarium över ersättningar till

personer utsedda att övervaka villkorligt frigivna, utsedda till medlemmar

av jury och utsedda att biträda vid avgivande av sjöförklaring, diariet över

värnpliktslåneärenden och reskontra beträffande sådana lån, uppgifter till

statskontoret över insättningar å checkräkning, samt uppgift till statskontoret

och riksbanken över utfärdade checkar. Vidare upprättar han förslag till

protokoll i ärenden rörande räkenskapsdiariet och förslag till resolutioner

rörande lyftning av medel i ärenden under nedsättningsdiariet, förslag till

protokoll rörande deponerade medels överföring till enskild bank, utanordningsbeslut,

ombesörjer avsändande av medel över ämbetets tjänstepostgirokonto,

utskriver och kontrasignera!'' av ämbetet utfördade checkar, granskar

ansökningar från Stockholms stad örn statsbidrag för förskottering av underhållsbidrag

till barn, uppsätter kassarapporter samt avgiver ämbetets redovisningar

till riksräkenskapsverket.

Kassörskan verkställer in- och utbetalningar av medel, för kassamemorial,

diarium över nedsättning av fullföljdsavgift och kostnadsersättning, liggare

över borgensförbindelser samt ekonomidiarium ävensom uppsätter förslag

till kungörelser rörande exekutiva auktioner och kallelser av rättsägare till

sådana auktioner.

Ett kontorsbiträde tjänstgör såsom biträde åt räkenskapsföraren.

De sakkunniga behandla i sitt förslag frågan vilka ärenden, som

i fortsättningen böra handläggas å kansliet. De anföra härom:

Av den redogörelse, som i 1940 års förhandlingskommissions betänkande

(sid. 75—80) lämnats för de olika slag av ärenden, som handlades å kansliavdelningen,

framginge, att därstädes förekomme ärenden av såväl länsstyrelse-

som magistratsnatur. Det kunde visserligen ifrågasättas, huruvida

detta förhållande kunde betraktas såsom fullt rationellt med de sakkunnigas

principiella utgångspunkt, att på riksstaten borde för överståthållarämhetets

vidkommande upptagas allenast befattningshavare med i huvudsak länsstyrelseuppgifter.

Emellertid vore att märka, att orsaken till att åtskilliga

magistratsärenden kommit att hänföras till kansliet berodde på ärendenas

samband med vissa länsstyrelseärenden. Ett exempel på detta förhållande

vore, att anteckningar i förenings- och försäkringsregistren vore länsstyrelseärenden,

under det att anteckningar i handelsregistret finge betraktas som

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

33

magistratsärenden. I länell hade det varit nödvändigt med en åtskillnad

beträffande handläggningen av dessa grupper av ärenden, i det att anmälningar

till handelsregistret av hänsyn till allmänheten ansetts böra kunna

ske även hos myndighet i andra städer jin residensstäderna. I Stockholm

däremot hade allmänheten ett intresse av ett sammanförande till en och

samma myndighet och det hade då framstått som naturligt att förlägga

ärendena till överståthållarämbetets kansli. Någon ändring därutinnan borde

icke ifrågakomma. En annan omständighet, som bidragit till det jämförelsevis

stora antalet magistratsärenden å kansliet, vore att detta i stor utsträckning

kommit att påläggas överexelmtorsärenden, vilka i andra magistratsstäder

åvilade magistraten eller siirskild ledamot av denna. Sagda förhållande

berodde på den historiska utvecklingen, som medfört, att magistraten

i Stockholm överhuvudtaget icke fyllde de funktioner, som tillkomme magistraterna

i andra städer. En återgång till en särskild magistratsförvaltning

i Stockholm, vilket statskontoret i sitt yttrande över förhandlingskommissionens

betänkande antytt möjligheten av, skulle såsom kommissionen själv

anfört betyda »en utveckling bakåt till organisationsformer, som av effektivitetshänsyn

funnits böra övergivas». Ej minst ur kostnadssynpunkt måste

ett dylikt återupplivande av en särskild magistratsförvaltning framstå såsom

olämpligt. Av det sagda framginge att de sakkunniga för sin del ansåge,

att de ärenden, som för närvarande handlades å överståthållarämbetets kansli,

även i fortsättningen borde behandlas därstädes. Detta borde dock icke utesluta,

att en av praktiska skäl betingad omflyttning av ärenden mellan kanslieto

och politiavdelningen kunde få förekomma.

A andra sidan syntes vissa ärenden, som nu behandlades på annat håll,

böra överföras till handläggning å kansliet. Sålunda anslöte sig de sakkunniga

helt till det av de tidigare omnämnda kommitterade framförda förslaget,

att den förvaltning av statsmedel, som ankomme på Överståthållarämbetet,

förlädes till kansliet. Vidare ansåge de sakkunniga böra dit hänföras

ärenden angående arvsskatt och skatt för gåva. Dessa ärenden, som

otvivelaktigt finge anses såsom länsstyrelseärenden, behandlades för närvarande

inom skatteavdelningen å skattedirektörens expedition. De ägde emellertid

icke sådant samband med övriga å skatteavdelningen förekommande göromål,

att de av denna orsak borde kvarligga å skatteavdelningen. Detta vore

däremot fallet med vissa andra länsstyrelseärenden, som enligt de sakkunnigas

mening alltjämt borde behandlas å nämnda expedition. Ytterligare

borde mantalsskrivnings- och värn pliktsmålen, som av nämnda kommitterade

ifrågasatts till överflyttning från polisdomstolen till skattedirektörens expedition,

med hänsyn till sin natur av länsstyrelseärenden förläggas till överståthållarämbetets

kansli.

Beträffande personalbehovet å överståthållarämbetets kansli erinra de

sakkunniga till en början, att Överståthållarämbetet i skrivelse den 16 juni 1939

till 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga framfört vissa önskemål beträffande

befattningshavarnas löneställning. I skrivelsen hade ämbetet föreslagit, att

sekreteraren måtte tillerkännas en avlöningsförstärkning i likhet med landssekreterarna,

att assessorstjänsten måtto uppflyttas en lönegrad eller till

samma lönegrad sorn länsassessorstjänsterna (A 27), att en av kanslistbefattningarna

måtte utbytas mot en bokhållarbefattning i samma lönegrad som

befattningen såsom andre länsbokhållare (A 21) samt att en av kontorsbiträdesbefattningarna

måtte utbytas mot en kanslibiträdesbefattning (A 7).

De sakkunniga erinra vidare, att tjänsteförteckningssakkunniga den 21

Bihang till riksilagens protokoll 1542. 1 sami. Nr 115. 41742 ,''i

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr Ilo.

maj 1941 avgivit betänkande angående revision av tjänsteförteckningen i vad

avser allmänna civilförvaltningen, lönegraderna A 1-—A 29 (statens off. utredn.

1941: 17). Av betänkandet framginge, att nämnda sakkunniga i fråga örn

befattningar inom de lönegrader, som varit föremål för behandling, allenast

ansett sig böra beakta behovet av en särskild befattningshavare för överståthållarämbetets

räkenskapsföring och utanordningsärenden, i vilket avseende

föreslagits införande av en befattning såsom förste kanslist i lönegraden

A 17.

De sakkunniga framlägga härefter förslag örn viss utökning av personalen

å överståthållarämbetets kansli. De sakkunniga uttala sig på följande sätt.

Vid bedömande av personalbehovet för kansliet borde hänsyn tagas därtill,

att den nuvarande personalen måste anses alltför fåtalig. Framhållas

kunde att sedan överståthållarämbetets kansli år 1914 erhöll sitt i stort sett

nuvarande personalbestånd — bortsett från den år 1936 inrättade assessorstjänsten

— Stockholms folkmängd vuxit med över 208,000 personer, ungefärligen

motsvarande folkmängden i ett medelstort län. Vad särskilt de mera

kvalificerade befattningshavarna anginge, hade bristen på personal medfört,

att sekreteraren endast kunnat ägna sig åt sin egen föredragning men däremot

icke medhunnit att deltaga i behandlingen av ärenden, vilkas föredragning

ankommit på andra tjänstemän. För att möjliggöra för sekreteraren

att deltaga även i de viktigare av sistnämnda slag av ärenden syntes böra

anställas en kvalificerad befattningshavare, som kunde övertaga en del av

sekreterarens föredragningsskyldighet. Därtill komme, att enligt de sakkunnigas

förslag ett stort antal ärenden skulle överflyttas till kansliet, nämligen

— förutom förvaltningen av statsmedel —- arvs- och gåvoskatteärenden

samt mantalsskrivnings- och värnpliktsmål. Förstnämnda slag av ärenden

vore av den art, att de vid länsstyrelserna alltid torde handhavas av vederbörande

landskamrerare. De sakkunniga ville med hänsyn till det anförda

föreslå, att vid kansliet anställdes ytterligare en assessor i 27 lönegraden,

vilken dock av samma skäl, som tidigare anförts beträffande assessorstjänsterna

å politiavdelningen, tillsvidare borde erhålla extra ordinarie anställning.

För den utökade förvaltningen av statsmedel borde beräknas en förstärkning

av kansliets nuvarande befattningshavare med en tjänsteman med samma

löneställning som länsbokhållare av 2:a klass (A 21). Befattningshavaren

syntes dock böra benämnas notarie. Vidare torde en kanslisttjänst i anslutning

till tjänsteförteckningssakkunnigas förslag böra uppflyttas till förste

kanslist (A 17).

Ytterligare finge de sakkunniga föreslå, att en ny icke-ordinarie kanslisttjänst

inrättades för de kanslistgöromål, som sammanhängde med tillkomsten

av nya uppgifter å avdelningen. Löneställningen för denne befattningshavare

borde bestämmas enligt de grunder, som förut förordats för motsvarande

tjänsteman å politiavdelningen. Även i fråga örn de två nuvarande

amanuenserna borde tillämpas samma befordringsgång, som de sakkunniga

föreslagit för politiavdelningens motsvarande personal.

Vad anginge behovet av biträdespersonal, vore detta synnerligen svårt

att för närvarande bedöma. Med hänsyn därtill hade de sakkunniga ansett

sig böra tills vidare föreslå allenast den personalförstärkning, som redan nu

kunde anses oundgängligen erforderlig, eller ytterligare 1 kanslibiträde (A 7),

2 kontorsbiträden (A 4) samt 1 extra ordinarie kontorsbiträde (Eo 4), varvid

dock den nuvarande extra ordinarie tjänsten som kassörska skulle bortfalla.

I betraktande av ovissheten huruvida denna personalförstärkning bleve till
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.ts proposition nr 115.

räcklig, ville de sakkunniga understryka angelägenheten av att vederbörande

anslagspost till avlöningar till icke-ordinarie personal måtte, intill dess

närmare erfarenhet rörande personalbehovet erhållits, kunna få överskridas

efter medgivande av Kungl. Majit.

I fråga örn avlöningsförhållandena för sekreteraren hänvisa de sakkunniga

till en början till vad Överståthållarämbetet i ämnet anfört i sin förenämnda

skrivelse till 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga. Ämbetet hade däri i

huvudsak anfört följande.

Sekreteraren hos ämbetets kansli vore liksom landssekreterarna placerad

i trettionde lönegraden. Däremot åtnjöte sekreteraren icke såsom landssekreterarna

någon avlöningsförstärkning.

Frågan örn sådan avlöningsförstärkning hade tidigare varit föremål för

prövning dels i samband med 1926 års lönereglering dels i anledning av de

framställningar, som av ämbetet gjorts vid upprättandet av statförslagen för

budgetåren 1935/36 och 1936/37. Ehuru såväl 1924 års landsstatslönesakkunniga

som allmänna civilförvaltningens lönenämnd tillstyrkt, att dylik

avlöningsförstärkning skulle utgå, hava dock överståthållarämbetets framställningar

icke bifallits. Som skäl härför syntes i första hand hava åberopats,

att sekreterarens arbetsuppgifter icke skulle vara så mångsidiga som

landssekreterarnas, i det att vissa av de ärenden, som vid länsstyrelserna

handlades å landskansliet, vid Överståthållarämbetet ankomme på polisavdelningen.

I detta avseende hade emellertid en viktig förändring inträtt därigenom

att i samband med fastställande av ny instruktion för Överståthållarämbetet

ärenden angående fattigvård och barnavård överflyttats till kansliet, som

också fått. taga befattning med de nytillkomna ärendena angående bidragsförskott.

Ärenden av dessa slag föredroges visserligen icke av sekreteraren,

men tillhörde de grupper av ärenden, i vilka det enligt 49 § i instruktionen

tillkom me sekreteraren att utöva beslutanderätten, då underståthållaren åtnjöte

tjänstledighet eller vore av förfall förhindrad. Därjämte kvarstode

ail tjärn t det förhållandet, att ett flertal av landskontorets uppgifter, såsom

exempelvis räkenskapsföring, penningförvaltning samt ärenden angående tillsyn

av stiftelser och allmänna arvsfonden vid Överståthållarämbetet åvilade

kansliet.

En jämförelse mellan arten av de arbetsuppgifter, som enligt den för

länsstyrelsen i Stockholms län fastställda arbetsordningen ankomme på landssekreteraren

därstädes, och de arbetsuppgifter, som enligt överståthållarämbetets

arbetsordning ålåge sekreteraren i kansliet, gåve vid handen att

båda vore föredragande beträffande sådana mål och ärenden, som anginge

tillsättning av befattningshavare och personalfrågor i övrigt samt arbetsordning,

den administrativa, judiciella och kyrkliga indelningen, sparbanker,

av Kungl. Majit och andra myndigheter infordrade utlåtanden samt ämnen

av större vikt och betydelse eller principiell innebörd inom de grupper av

ärenden, vilka eljest tillhörde andra föredragandes handläggning. Landssekreteraren

hade därutöver att handlägga ärenden angående polisväsendet

samt allmän ordning och säkerhet, hamnordningar och hamntaxor, fiske och

jakt, fastighetsförvärv för utlänning, bolag eller föreningar samt jordbruksarrenden

under bolag och med dem likställda jordägare ävensom arbetslöshet,

medan sekreteraren i kansliet utöver de med landssekreteraren gemensamma

ärendena hade att handlägga sådana ärenden, som anginge åtgärder

enligt lagarna om kommunalstyrelse i Stockholm och församlingsstyrelse

därstädes, överståthållarämbetets befattning med magistraten och rådhus
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

3G

■ Kungl. Majlis proposition urlin.

rätten, rannsakningsfängelset, åklagarväsendet, fastiglietsregisterkontoret oell

förste stadsfogden, medlare i äktenskapstvister, stadsplane- oell byggnadsväsendet

samt fastighetsbildning, reglementen för auktionsverk och föreningar

av näringsidkare, jordbrukets kreditkassor, förvärv åt eller avliändelse från

staten eller allmän inrättning av äganderätt till fastighet samt vård av uppbördssäkerliet

och kontroll å stämpelförsäljning.

De sekreteraren sålunda särskilt åvilande uppgifterna — av vilka befattningen

med rannsakningsfängelset, fastighetsregisterkontoret, förste stadsfogden

och åklagarväsendet omfattade organisations-, anslags- och personalfrågor

samt befattningen med magistraten och rådhusrätten, förutom vissa

personalfrågor, bland annat fastställande av arbetsordning för magistraten —

måste anses helt uppväga de landssekreteraren åvilande säruppgifterna.

Framhållas borde, att ärenden angående stadsplane- och byggnadsväsende!

i Stockholm ofta vore av synnerligen invecklad beskaffenhet.

Då således sekreteraren i kansliet både med hänsyn till sina arbetsuppgifter

och den beslutanderätt, som enligt instruktionen tillkomme honom i

underståthållarens ställe, intoge en ställning, helt motsvarande en landssekreterares,

finge Överståthållarämbetet vidhålla sitt tidigare framställda

önskemål, att sekreteraren erliölle en avlöningsförstärkning, uppgående till

åtminstone 2,500 kronor eller det belopp, som tillkomme landssekreteraren

i medelstora län.

Överståthållarämbetet ansåge sig vidare böra understryka den synnerliga

omfattningen av sekreterarens arbetsbörda. Hedan efter folkmängd räknat

motsvarade Stockholm två och ett halvt län. Men när arbetsbördan mättes

efter ärendenas antal bleve skillnaden mellan Stockholms stad, å ena, och

länen å andra sidan än större. Det kunde därför knappast försvaras att

avdelningschef vid landets utan jämförelse största länsstyrelse, skulle vara

sämre avlönad än avdelningschef i länsstyrelser, där arbetsbördan vore blott

en bråkdel mot överståthållarämbetets.

För egen del göra de sakkunniga i berörda ämne följande uttalanden.

Vid bedömande av föreliggande fråga borde beaktas, att enligt de sakkunnigas

förslag kansliet liksom även den nya politiavdelningen skulle få

en annan och mera betydelsefull ställning än tidigare. Då vid föregående

tillfällen fråga varit örn avlöningsförstärkning till chefen för kansliavdelningen,

hade man utgått från den dåvarande organisationen, enligt vilken

länsstyrelseärendena handlades på fyra skilda avdelningar, nämligen kansliet,

överståthållarens avdelning för polisärenden, polismästarens avdelning samt

skatteavdelningen. Det hade därför tidigare synts Överståthållarämbetet tveksamt,

om cheferna för varje särskild avdelning med deras mera begränsade

verksamhetsområden borde jämföras med avdelningscheferna i rikets största

län. Genom den av de sakkunniga nu föreslagna omorganisationen bleve

emellertid läget ett annat. Praktiskt taget samtliga länsstyrelseärenden

sammanfördes nu till endast två avdelningar inom Överståthållarämbetet,

kansliet och politiavdelningen. Vad kansliet anginge, skulle detta tillföras

handläggningen av arvs- och gåvoskatteärenden samt mantalsskrivnings- och

värnpliktsmål, varjämte dit skulle sammanföras all förvaltning av statsmedel.

Till politiavdelningen skulle hänföras, förutom samtliga ärenden å överståthållarens

avdelning för polisiirenden, ett flertal betydelsefulla grupper av

ärenden, bland andra utlännings- och vapenärenden, vissa utskänknings- och

alkoholistärenden samt ärenden angående indragning av körkort eller av

tillstånd till yrkesmässig automobiltrafik. Den omständigheten att på skatteavdelningen

skulle kvarstanna handläggningen av rena skattefrågor, vilka i

länen toge blott en begränsad del av landskontorets arbetskrafter i anspråk,

samt att i poliskammaren, som i övrigt skulle handhava endast magistrats
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 115.

37

ärenden, skulle handläggas vissa trafikfrågor, syntes i detta sammanhang ej

vara av större betydelse och uppvägdes i viss mån därav, att å kansliet och

politiavdelningen i stället skulle komma att handläggas ett antal magistratsärenden.

Då Stockholm vore landets till folkmängden ojämförligt största län och

Överståthållarämbetet med hänsyn till ärendenas antal även vore landets

största länsstyrelse, syntes ej längre kunna motiveras en annan och lägre löneställning

för chefen för kansliavdelningen liksom för chefen för politiavdelningen

därstädes än i rikets övriga största län. De sakkunniga finge fördenskull

föreslå, att chefen för kansliet, på sätt förut jämväl förordats för chefen

för politiavdelningen, erhölle avlöningsförstärkning med 3,500 kronor för år.

Såsom framgår av det förut anförda anse de sakkunniga, att chefen för

kansliavdelningen bör benämnas kanslidirektör. De hava i detta sammanhang

särskilt understrukit, att befattningshavaren i fråga vore ensam beslutande

i flertalet å kansliet förekommande ärenden, då underståthållaren

åtnjöte ledighet eller av annan orsak vore förhindrad att utöva sitt ämbete.

Under åtskillig tid av året intoge sålunda sekreteraren å överståtkållarämbetets

kansli i fråga örn avgörandet av förekommande ärenden samma ställning

som en verkschef.

I fråga örn assessorn framhålla de sakkunniga, att dennes åligganden i

åtskilliga fall numera hade karaktären av enmansärenden, i vilka han ensam

meddelade beslut å överståthållarämbetets vägnar. Detta vore exempelvis

fallet med ärenden, som anginge anteckning i handels-, närings-, försäkringsoch

föreningsregistren, exekutiva auktioner och fördelning av köpeskilling, fördelning

av medel, som nedsatts enligt expropriationslagen, ävensom liknande

förrättningar enligt vattenlagen m. fl. lagar. Det med tjänsten förenade

ansvaret vore sålunda — förklara de sakkunniga —■ numera betydligt större

än då tjänsten inrättades och därvid i avbidan på närmare erfarenheter

placerades i 26:e lönegraden. De sakkunniga hava för sin del icke kunnat

finna några bärande skäl, varför assessorsbefattningen skulle vara lägre

placerad än länsassessorstjänsterna, och föreslå därför, att befattningen uppflyttas

till lönegraden A 27.

Personalbeståndet å överståthållarämbetets kansli skulle enligt de sakkunnigas

förslag bliva följande. 1) Ordinarie tjänstemän: 1 kanslidirektör

(A 30), 1 assessor (A 27), 1 notarie av lia klass (A 24), 2 notarier av 2:a klass

(A 21), 1 förste kanslist (A 17), 3 kanslister (A 15), 1 förste expeditionsvakt

(A 7), 2 kanslibiträden (A 7), 1 expeditionsvakt (A 5) och 4 kontorsbiträden

(A 4). 2) Icke-ordinarie tjänstemän: 1 assessor (Eo 27), 2 notarier (högst

Eo 19), 1 kanslist (högst Eo 14), 2 kontorsbiträden (Eo 4) och 1 kontorsbiträde

(Ex 4). Kanslidirektören skulle äga uppbära en avlöningsförstärkning

av 3,500 kronor för år.

De sakkunniga föreslå, att den personalförteckning, som bör fastställas för

de statliga befattningshavarna vid Överståthållarämbetet, uppdelas på två

avdelningar, en för kansliet och en för politiavdelningen.

Fördelningen av kostnaderna mellan kronan och staden.

De sakkunniga erinra inledningsvis, att de i princip anslutit sig till det

förslag örn fördelning av förvaltningskostnaderna för Överståthållarämbetet

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

mellan kronan oell staden, som framlagts av 1940 års förliandlingskommission

ock för vilket i det föregående i stora drag redogjorts.

Härefter påpeka de sakkunniga, att vid ett godtagande av de sakkunnigas

förslag rörande de föreliggande organisationsfrågorna vissa förändringar bleve

erforderliga jämväl med avseende å fördelningen mellan kronan oell staden

av berörda kostnader. I detta hänseende hava de sakkunniga med utgångspunkt

från den i bilaga A till kommissionens avtalsförslag intagna tabellen

framlagt vissa beräkningar.

Yad först angår Jcansliavdelningen uttala sig de sakkunniga sålunda.

Enligt kommissionens förslag skulle totalkostnaden för avdelningen —

inberäknat vissa omkostnader för överståthållaren och underståthållaren —

utgöra 164,388 kronor. Därav skulle falla å kronan 106,852 kronor eller 65

procent och å staden 57,536 kronor eller 35 procent. Enligt de sakkunnigas

förslag skulle till kansliavdelningen förläggas — förutom dit nu hörande

ärenden — förvaltning av statsmedel, ärenden angående arvsskatt och skatt

för gåva samt mantalsskrivnings- och värnpliktsmål. Personalstaten skulle

enligt de sakkunnigas förslag utökas och förstärkas dels med anledning av

de nytillkommande göromålen, dels ock — i mer begränsad omfattning —

med anledning av nödvändigheten att oavsett nämnda göromål i viss utsträckning

öka arbetskrafterna. Sålunda skulle avlöningsstaten för kansliet,

som förhandlingskommissionen upptagit till 139,388 kronor, enligt de sakkunnigas

förslag efter de av förhandlingskommissionen tillämpade beräkningsgrunderna

komma att sluta å 187,855 kronor. Expenskostnaderna syntes

böra höjas från 14,800 kronor i kommissionsförslaget till förslagsvis 20,500

kronor.

De personal- och expenskostnader, som belöpte å de nytillkomna arbetsuppgifterna,

avsåge utförandet av länsstyrelseärenden. Det syntes icke kunna

ifrågasättas, att staden skulle bära någon andel av dessa kostnader. I den

mån kostnaderna i de nya staterna upptagits till förhöjda belopp på grund

av att den föregående organisationen varit för snäv, syntes det dock de

sakkunniga rimligt, att staden skulle bidraga till de förhöjda kostnaderna.

Med hänsyn till svårigheten att bestämma denna kostnadsökning och stadens

andel i densamma, syntes emellertid försiktighet böra iakttagas vid beräknandet

av stadens bidrag till dessa kostnader.

Enligt tabellen å sid. 114 i förhandlingskommissionens betänkande

skulle å staden falla kostnader för kansliavdel
-

ningen m. m. till belopp av .................................. kronor 57,536

Enligt samma tabell skulle å kronan falla kostnader för____ » 106,852

Dessutom skulle nu tillkomma

för ökad personalstat.......................................... » 48,467

» » expensstat................................... »_5,700

Summa kronor 218,555

De intäkter på kansliets verksamhet, som folie å magistratsärenden, uppginge

enligt kommissionens betänkande (sid. 108) till 30,933 kronor. Dessa

intäkter tillfölle kronan, men avsåge ärenden, vilka författningsenligt ankomme

på magistrat och som i stad, där reglerad lön från staden tillfölle

magistratens befattningshavare, utginge till staden. Stockholms stad borde

därför äga avräkna dessa intäkter från sitt bidrag å 57,536 kronor till överståtkållarämbetets

kansli, i följd varav staden skulle hava att utgiva 26,603

kronor. Med hänsyn till sin uttalade uppfattning, att staden borde i viss

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

39

utsträckning bidraga till den kostnadsökning, som betingades av att den

hittillsvarande organisationen varit för liten, holle de sakkunniga före, att

staden borde för kanslikostnaderna påföras i runt tal 40,000 kronor.

Beträffande politiavdelningen yttra sig de sakkunniga till en början på

följande sätt.

Kommissionens förslag hade innefattat en organisation av polisavdelningen

med tre byråer på riksstaten, nämligen polisbyrån, trafikbyrån och

magistratsbyrån, vilka skulle övertaga uppgifter, som nu åvilade såväl överståthållarens

som polismästarens avdelningar av Överståthållarämbetet för

polisärenden. Den av de sakkunniga förordade anordningen innebure däremot

en uppdelning av göromålen dels å en politiavdelning, vilken skulle

ombesörja lmvudparten av länsstyrelseärendena samt vissa därmed sammanhängande

magistratsärenden, dels ock å en poliskammare för handläggning

av det övervägande antalet magistratsärenden samt en del med dessa närbesläktade

länsstyrelseärenden. Kommissionen hade med hänsyn därtill,

att såväl länsstyrelse- som magistratsärenden skulle handläggas inom en

och samma underavdelning av ämbetet, fördelat kostnaderna mellan kronan

och staden efter antalet ärenden, varvid skett en reduktion i fråga örn vissa

grupper ärenden av enklare beskaffenhet. Hade länsstyrelse- respektive

magistratsärenden kunnat helt förläggas till två olika avdelningar inom ämbetet,

skulle en dylik approximativ beräkningsgrund icke vara erforderlig.

Det syntes också förenat med svårigheter att tillämpa densamma i förevarande

fall, där det i princip förutsattes, att på kronans stat skulle uppföras

organ med länsstyrelseuppgifter och på stadens stat organ med magistratsuppgifter.

Nyssnämnda beräkningsgrund torde vara så mycket mindre lämplig

som kommissionen med sin utgångspunkt räknade med ärendenas handläggning

å samma avdelning oberoende av deras länsstyrelse- respektive magistratsnatur

med den möjlighet till rationalisering av arbetet detta medförde, under

det att de sakkunniga till förverkligande av remissmyndigheternas önskemål

rörande närmare överensstämmelse med förvaltningsprinciperna i andra

större städer förordat uppdelning på en politiavdelning och en poliskammare

med olika befattningshavare och skilda lönesystem, vilket givetvis medförde

minskade rationaliseringsmöjligheter vid inhämtande av yttranden m. m.

ävensom ett visst dubbelarbete och därmed också fördyring av arbetet.

Till förverkligandet av grundprincipen i förliandlingskommissionens förslag,

att kronan skulle bära kostnaderna för länsstyrelseärendena och staden

för övriga ärenden, syntes de sakkunniga vara riktigast, att kronan åtoge

sig kostnaderna för politiavdelningen med i princip rätt till ersättning från

Stockholms stads sida för bestridande av göromål av magistratsnatur och

med skyldighet att gottgöra staden dess utgifter för de göromål, som lagts

på poliskammaren.

Vad först anginge göromål av magistratsnatur på politiavdelningen —

närmast ärenden rörande förråd av eldfarliga oljor samt beträffande spårvägslinjerna

— vore dessa av så jämförelsevis ringa omfattning, att de sakkunniga

ansett sig icke hava anledning föreslå särskild ersättning från stadens

sida för handläggningen av desamma. Beträffande härefter ersättningen till

staden för vissa i poliskammaren handlagda ärenden av länsstyrelsenatur

saknades för närvarande i avbidan på slutgiltig omorganisation av denna

del av förvaltningen tillräckligt underlag för ett exakt bedömande av stadens

kostnader. I avbidan härå syntes få tågås till utgångspunkt kommissionens

kostnadsberäkningar. Enligt dessa skulle kronans kostnader för polisavdelningen

med dess tre byråer bliva död,955 kronor. Kostnaderna för den

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Majis proposition nr Ilo.

lija politiavdelningen skulle med de av kommissionen tillämpade beräkningsgrunderna

bliva 224,076 kronor för personalstaten och 24,946 kronor för

omkostnadsstaten eller sålunda tillhopa 249,022 kronor. Skillnaden i förhållande

till kommissionens förslag utgjorde 17,933 kronor.

De sakkunniga framhålla, att enligt dessa beräkningar staden för kanslikostnaderna

skulle utgiva 40,000 kronor till kronan, under det att med utgångspunkt

från kommissionens kostnadsram kronan skulle till staden utgiva

omkring 18,000 kronor såsom bidrag till kostnaderna för i poliskammaren

förekommande handläggning av länsstyrelsegöromål. På grund av

den nyss påpekade kostnadsökning, som måste anses bliva en följd av ärendenas

fördelning å två skilda ämbetsverk, vore det — anföra de sakkunniga

— sannolikt, att kostnaden för handläggning inom poliskammaren av länsstyrelseärendena

komme att ej oväsentligt överstiga sistnämnda belopp,

18,000 kronor, ehuru för närvarande underlag saknades för ett tillförlitligt

beräknande av kostnadsbeloppet. Med hänsyn härtill anse de sakkunniga,

att en kvittning bör vara att föredraga framför ett på invecklade beräkningar

grundat likvidförfarande. De sakkunniga hava fördenskull föreslagit, att vid

godtagande av förslaget örn organisationen av kansliet och politiavdelningen

någon särskild fördelning av förvaltningskostnaderna mellan kronan och

staden icke för närvarande skulle förekomma, utan att i stället kronan helt

skulle svara för kostnaderna för kansliet och politiavdelningen, under det

att staden helt skulle svara för den å kommunens stat uppförda poliskammaren.

När framdeles ett tillförlitligt underlag kunde erhållas för bedömande

av kronans kostnader för handläggning av magistratsärenden och

stadens kostnader för handläggning av länsstyrelseärenden, borde frågan örn

en avräkning mellan kronan och staden upptagas till omprövning. I likhet

med vad som hittills förekommit beträffande statens bidrag till kostnaderna

för skatteavdelningen syntes därvid en reglering kunna ske utan särskilt avtal.

Örn en dylik framtida avräkning utvisade, att kronan hade ett tillgodohavande

hos staden, syntes detta lämpligen kunna beaktas vid fastställandet

av statens ersättning till staden för taxeringsarbetet, vilket jämväl torde

böra ske, därest avräkningen utvisade ett saldo staden tillgodo.

Med den av de sakkunniga ovan förordade anordningen skulle sålunda

icke påkallas någon reglering av rättsförhållandet mellan kronan och Stockholms

stad i form av särskilt avtal.

Yad angår skatteavdelningen hava de sakkunniga föreslagit, att hela avdelningen

tills vidare skulle kvarstå å kommunens stat. I fråga örn formen

för statens bidrag till förvaltningskostnaderna för skatteavdelningen anföra

de sakkunniga, att tillräckliga skäl icke syntes föreligga att för närvarande

frångå den nuvarande metoden. De sakkunniga hava emellertid på anförda skäl

föreslagit, att den nuvarande ersättningen till Stockholms stad för taxeringsarbetet

i Stockholm måtte höjas från 220,000 kronor till 282,000 kronor.

En av de sakkunniga har i särskilt yttrande uttalat, att ställningstagande

till spörsmålet örn höjning av ifrågavarande ersättning först borde

tagas, efter det den pågående utredningen angående taxeringsorganisationen

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Majlis proposition nr Ilo.

vore färdig, samt att ersättningsbeloppet följaktligen tills vidare borde utgå

efter oförändrade grunder.

Med avseende å kostnaderna för åklagarmyndigheten, exekutionsverket och

fastighetsregisterkontoret anföra de sakkunniga, att dessa kostnader liksom

hittills böra helt bekostas av staden.

Övei-gångsanordningar m. in.

Beträffande tidpunkten för genomförandet av de sakkunnigas

förslag framhålla de sakkunniga, att det kunde synas ligga närmast till

hands, att omläggningen skedde vid ett budgetårsskifte och då närmast från

och med den 1 juli 1942. Emellertid skulle det — påpeka de sakkunniga

— troligen vara förenat med vissa svårigheter att låta den ifrågasatta omorganisationen

träda i kraft så kort tid efter ett blivande riksdagsbeslut i

ämnet. Ett realiserande av de sakkunnigas förslag förutsatte nämligen,

att Kungl. Majit först meddelade ny instruktion för Överståthållarämbetet

samt att därefter ny arbetsordning utfärdades. Även örn dessa åtgärder

skulle medhinnas efter det statsmakterna fattat ståndpunkt till organisationsfrågan

och före nästa budgetårs början, medförde det dock olägenheter

ur olika synpunkter att låta en så betydande omorganisation med ändrad

fördelning av ärendena och därav bland annat följande omläggning av överståthållarämbetets

diarier träda i kraft under löpande arbetsår. Lämpligast

syntes därför vara, att tidpunkten för de ifrågasatta omläggningarna bestämdes

till den 1 januari 1943.

De sakkunniga anföra vidare, att i fråga örn avlönings- och pensionsförmåner

för befattningshavare å politiavdelningen givetvis borde i princip

gälla, att de i likhet med andra civila befattningshavare i statens tjänst

skulle vara underkastade bestämmelserna i civila avlöningsreglementet

respektive civila icke-ordinariereglementet samt civila tjänstepensionsreglementet

och allmänna familjepensionsreglementet ävensom till nämnda reglementen

hörande tilläggs- och tillämpningsbestämmelser. Eörutom därav betingad

ändring i tjänsteförteckningen till civila avlöningsreglementet påkallades

icke någon annan förändring i sagda reglemente än ett tillägg till

52 § rörande avlöningsförstärkning åt avdelningscheferna å kansliet och

politiavdelningen i likhet med vad som enligt 12 mom. i sagda paragraf

gällde vid länsstyrelserna. Därav föranleddes jämväl vissa ändringar i 3

och 9 §§ kungörelsen den 22 juni 1939 (nr 478) med tilläggsbestämmelser

till civila avlöningsreglementet.

För personal, som övergår från nuvarande anställning å kommunens stat,

till befattning å politiavdelningen, erfordras —- framhålla de sakkunniga —

vissa särskilda övergångsanordningar. De sakkunniga uttala sig

härom på följande sätt.

Kungl. Majit hade genom beslut den 29 april 1938, med tillämpning från

och med den 1 april 1938, fastställt ordinarie lönestat för Överståthållarämbetet

samt Stockholms magistrat och rådhusrätt, dock ej i fråga örn befattningar

i lönegraden B 12 oell därunder, iivensom avlöningsreglementen

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

för ordinarie samt icke-ordinarie tjänstemän vid vissa av överståthållarämbetets

avdelningar och Överståthållarämbetet underlydande institutioner

samt vid Stockholms magistrat och rådhusrätt. Sedermera hade Kungl.

Majit genom beslut den 9 september 1938 förordnat, att ordinarie lönestaten

och tjänsteförteckningen för Överståthållarämbetet för polisärenden skulle

från och med den 1 oktober 1938 erhålla viss ändrad lydelse. Vidare hade

Kungl. Majit genom beslut den 6 maj 1938, med tillämpning från och med

den 1 april 1938, fastställt tjänste- och familjepensionsreglementen för samma

myndigheter.

Någon skyldighet för personal, underkastad nyssnämnda reglementen,

att övergå till statsanställning syntes icke föreligga. Däremot torde befattningshavare

inom Överståthållarämbetet vara pliktig att med bibehållen

kommunal avlöning tjänstgöra å motsvarande befattning inom de å riksstaten

upptagna avdelningarna av Överståthållarämbetet. Vidare vore att

nämna, att vissa föreskrifter meddelats beträffande skyldighet för de ordinarie

befattningshavarna att underkasta sig sådana ändringar i avlöningsreglementet,

som genomfördes i enlighet med nuvarande statliga lönebestämmelser,

dock med viss begränsning i denna skyldighet för tjänsteman, som

vid utgången av mars månad 1938 innehade ordinarie befattning. Därest

sådan tjänsteman kvarstode i den befattning, lian innehade den 31 mars

1938, vore han tillförsäkrad fortgående stigande avlöning (däri inbegripet

dyrortstillägg och rörligt tillägg) enligt 1938 års avlöningsbestämmelser.

Befordrades sådan tjänsteman efter nyssnämnda tidpunkt till högre befattning,

vore han likväl tillförsäkrad nyssnämnda förmåner enligt 1938 års bestämmelser

i sin äldre ordinarie befattning. Tjänsteman, som blivit ordinarie

efter mars månads utgång 1938, samt extra ordinarie eller extra tjänsteman

hade icke erhållit några garantier beträffande avlöningen enligt nuvarande

reglemente.

Enligt de sakkunnigas mening vore det önskvärt att beträffande politiavdelningens

personal erhålla så lättillämpliga avlöningsföreskrifter som

möjligt. Enligt vad nyss framhållits torde såväl ordinarie som icke-ordinarie

befattningshavare, som vid genomförandet av den nya organisationen tillträdde

befattning vid politiavdelningen, äga rätt att välja, huruvida han

ville underkasta sig de statliga avlönings- och pensionsbestämmelserna eller

kvarbliva å stadens motsvarande föreskrifter. Därest han valde det förstnämnda

alternativet, borde de statliga bestämmelserna gälla för honom utan

annan inskränkning än att han skäligen borde för uppfattning till högre

löneklass enligt de statliga avlöningsbestämmelserna tillgodoföras sådan

tjänstgöring, som tillgodoräknats eller skulle tillgodoräknats honom för avlöningsförliöjningar

i den vid övergången till statstjänst innehavda tjänsten

inom Överståthållarämbetet. Likaså borde befattningshavaren i pensionshänseende

få tillgodoräkna sin dittillsvarande anställning inom Överståthållarämbetet,

dock icke i vidare mån än att befattningshavare, som tillika ägde

uppbära uppskjuten livränta från staden, högst finge komma i åtnjutande

av så stor pension av statsmedel, som erfordrades för att denna jämte livräntan

skulle uppgå till full pension enligt de statliga bestämmelserna. Med

en dylik anordning torde något bidrag från stadens sida till pensioneringskostnaderna

icke böra krävas.

För den händelse befattningshavaren föredroge att även i fortsättningen

vara underkastad de kommunala avlönings- och pensionsbestämmelserna,

skulle han formellt kvarstå å kommunens stat och den för honom avsedda

befattningen å riksstaten borde hållas vakant, så länge han innehade sin

omedelbart före omorganisationens ikraftträdande innehavda kommunala befattning.

I dylikt fall borde staten årsvis till Stockholms stad utbetala ett

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

belopp motsvarande vad staten skulle hava utgivit till befattningshavaren

i fråga, därest denne i stället varit underkastad de statliga löne- och pensionsbestämmelserna.

Det syntes lämpligt, att i anmärkning till personalförteckningen

intoges föreskrift i nu angivna hänseende. Denna rätt att kvarbliva

å de nuvarande kommunala avlönings- och pensionsbestämmelserna

borde givetvis endast tillkomma befattningshavarna i samband med ikraftträdandet

den 1 januari 1943 av den föreslagna omorganisationen. Uppkomme

efter nämnda tidpunkt fråga örn tillsättande av befattning vid politiavdelningen,

borde avsteg från de statliga löne- och pensionsbestämmelserna icke

ifrågakomma i vidare mån än att även i detta fall tillgodoräkning i pensionshänseende

borde medgivas enligt samma grunder som förordats för den som

överginge på de statliga bestämmelserna redan vid nyssnämnda tidpunkt.

Ej heller i detta fall hade de sakkunniga ansett sig böra föreslå, att ersättning

från stadens sida skulle utgå till staten för pensioneringskostnaderna.

De sakkunniga påpeka, att genom de föreslagna anordningarna den fördelen

skulle vinnas i jämförelse med förhandlingskommissionens förslag till övergångsbestämmelser,

att den löneutbetalande myndigheten endast behövde

tillämpa ett och samma avlöningsreglemente för samtliga befattningshavare.

Därigenom ernåddes en betydande förenkling vid avlöningslistornas uppgörande.

Såvitt de sakkunniga av inhämtade uppgifter rörande personalen

kunde bedöma, torde antalet av de befattningshavare, vilka med tjänstgöring

å politiavdelningen skulle komma att kvarstå å stadens lönestat, icke bliva

betydande.

Under erinran att förhandlingskommissionen förordat, att kronan skulle

svara för tillhandahållandet av lokaler åt de avdelningar, som i större eller

mindre utsträckning hade länsstyrelses uppgifter och som borde sammanhållas

till ett enhetligt verk, under det att staden besörjde, att lämpliga

lokaler kunde erhållas för ämbetet i övrigt, anföra de sakkunniga vidare,

att de ansåge sig böra förorda en dylik princip beträffande detta spörsmål.

I detta sammanhang hava de sakkunniga förklarat, att de funnit, att ämbetets

lokaler i mycket stor utsträckning vore olämpliga för sitt ändamål.

Med avseende å frågan örn ordnandet av vissa mellanhavanden mellan

kronan och staden beträffande Stockholms stads rannsakningsfängelse

uttala de sakkunniga bland annat, att något särskilt avtal härutinnan knappast

torde vara erforderligt och att det syntes falla under Kungl. Maj:ts administrativa

beslutanderätt att meddela de föreskrifter därutinnan, som kunde

anses erforderliga.

Yttranden över de sakkunnigas förslag.

Yttranden av allmän innebörd.

Stockholms stadsfullmäktige, som överlämnat av stadens kammarkontor,

drätselnämnd, tjänstenämnd och borgarrådsberedning i ärendet avgivna yttranden,

hava för sin del uttalat, att frågan örn överståthållarämbetets omorganisation

och kostnadsfördelningen mellan staten och staden beträffande

ämbetets organisation borde lösas enligt det av 1940 års förliandlingskommission

framlagda förslaget.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

. Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

Kammarkontoret har anfört, att såvitt kontoret kunde finna, de fördelar,

som skulle vinnas med förliandlingskommissionens förslag, till största delen

skulle gå förlorade vid bifall till de sakkunnigas förslag.

På liknande sätt uttalar sig tjänstenämnden.

Borgarrådsberedningen anför bland annat följande.

Det föreliggande förslaget avsåge blott en dellösning och en provisorisk

reglering av frågan och den tillgoclosåge icke de rimliga anspråk på ekonomisk

och administrativ avlastning, som staden kunde ställa. Trots ett klart

uttalande från de sakkunnigas sida om deras principiella anslutning till

förhandlingskommissionens förslag hade på avgörande punkter avvikelser

skett från grunddragen i detta. Såsom en allvarlig erinran måste anföras,

att ämbetsförvaltningens nuvarande splittring i ekonomiskt, administrativt

och lönetekniskt avseende, som utgjort ett av huvudmotiven till frågans

väckande, enligt de sakkunniga skulle bestå och i vissa avseenden utvidgas.

Tillräckliga skäl varför frågan i dess helhet icke skulle avgöras på en gång

utan endast delvis lösas — samtidigt som viktiga spörsmål liölles svävande —

hade icke framkommit.

Statskontoret uttalar sig på följande sätt.

I de sakkunnigas förslag hade i väsentliga avseenden beaktats de synpunkter

på föreliggande spörsmål, åt vilka statskontoret givit uttryck i sitt

utlåtande över 1940 års förhandlingskommissions betänkande angående uppgörelse

mellan Kungl. Majit och kronan samt Stockholms stad rörande överståthållarämbetets

uppförande å riksstaten m. m. Statskontoret kunde också

ansluta sig till de huvudlinjer, efter vilka de sakkunnigas förslag uppgjorts.

Ämbetsverket ville emellertid framhålla angelägenheten av att en bestämd

gränsdragning komme till stånd mellan å ena sidan det statliga ämbetsverket

och å andra sidan de kommunala förvaltningsorganen på förevarande

område ävensom av att kostnadsfördelningen mellan statsverket och staden

gjordes i möjligaste mån definitiv och således oberoende av mer eller mindre

periodiska avräkningar mellan de båda intressenterna. Enligt statskontorets

mening borde ur dessa synpunkter klart utsägas, att Överståthållarämbetet

skulle bestå av tvenne avdelningar, kansli- och politiavdelningarna, med de

arbetsuppgifter, de sakkunniga ansett böra dit hänföras, och att för återstående

arbetsuppgifter Överståthållarämbetet i vissa avseenden underställda

kommunala verk skulle finnas. Vidare borde fastslås, att statsverket hade

att bekosta Överståthållarämbetet och uppbära de inkomster, som inflöte i

samband med där handlagda ärenden, samt Stockholms stad att bestrida

utgifterna för de kommunala verken oell åtnjuta inkomsterna i dessas verksamhet.

Att fördelningen mellan statsverket och Stockholms stad av förvaltningsuppgifterna

icke ansetts kunna ske efter exakt samma grunder som

i magistratsstäderna i allmänhet, syntes statskontoret sakna betydelse för

kostnadsfrågan.

Med anledning av Stockholms stadsfullmäktiges ställningstagande i frågan

framhåller Överståthållarämbetet - vars yttrande jämlikt beslut av överståthållaren

avgivits och undertecknats av sekreteraren å kansliavdelningen och

av polissekreteraren — till en början följande.

Det vore att märka, att de sakkunnigas ståndpunkt, att ämbetets förstatligande

avsevärt borde begränsas, stöddes såvitt anginge åklagarmyndigheten

och taxeringsavdelningen på det av de sakkunniga anmärkta förhållandet,

att åklagarväsendets och taxeringsväsendets organisation vore föremål för

utredning av särskilda, med Kungl. Maj.ts bemyndigande utsedda sakkunniga.

Vidare vore att framhålla, att förhandlingskommissionens förslag innebure

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Majus proposition nr 1 lii.

betydande möjligheter till nya tvistiglieter av ekonomisk natur mellan kronan

och staden, då däri förutsattes, att stadens skyldighet att till kronan utgiva

ersättning för kostnaderna för ämbetet och underlydande myndigheter med

nämna mellanrum skulle omprövas vid nya förhandlingar mellan parterna.

Den omständigheten, att enligt kommissionens förslag statsmakterna ensamma

skulle bestämma rörande ämbetets organisation samt angående personal och

expenser även för de avdelningar, som helt eller delvis skulle bekostas av

staden, vore givetvis också ägnad att för framtiden framkalla motsättningar

mellan kronan och staden.

Genom de sakkunnigas förslag ernåddes en ekonomisk uppgörelse beträffande

Överståthållarämbetet utan nu berörda olägenheter. Att samtidigt

de av kommissionen åsyftade fördelarna delvis ginge förlorade torde icke

kunna undvikas. I icke oväsentliga delar kunde dock dessa fördelar bibehållas.

Därvid vore främst att beakta, att ämbetets ekonomiska beroende

av kommunen helt bomme att upphöra beträffande just de avdelningar,

vilka fungerade såsom kommunal besvärs- och underställningsmyndighet

och vilka utövade den statliga effektivitetskontrollen över kommunen. För

dessa avdelningar brötes även tidigare isolering gentemot statsförvaltningen

i övrigt. Yad anginge den personal, som fortfarande bomme att kvarstå på

kommunens stat, kunde framhållas, att densamma icke bomme i annan

eller sämre ställning än motsvarande personal inom rikets övriga magistratsstäder.

Överståthållarämbetet bemöter jämväl vad statskontoret anfört rörande

angelägenheten av gränsdragning mellan det statliga ämbetsverket och de

kommunala förvaltningsorganen på förevarande område och anför i sådant

hänseende bland annat.

Att på sätt statskontoret ifrågasatt helt avskilja vissa i överståthållarämbetets

nuvarande organisation inordnade kommunala förvaltningsorgan

från ämbetet syntes medföra betydande olägenheter. Ur formell synpunkt

vore att märka, att i en mångfald lagar och författningar uppdroges åt Överståthållarämbetet

att beträffande Stockholm fullgöra de åligganden, som just

åvilade de avdelningar eller underavdelningar inom ämbetet, vilka vid genomförandet

av den av statskontoret förordade gränsdragningen skulle avskiljas

från ämbetet. Åtgärden skulle därför föra med sig omfattande lag- och författningsändringar.

Vidare skulle de stora fördelar ur organisations- och

arbetssvnpunkt, som sammanförandet av magistrats- och länsstyrelseärendena

i Stockholm hos en enda myndighet innebure, gå förlorade. Jämte det arbetsuppgifternas

fullgörande skulle komma att kräva avsevärt mera personal,

skulle åtgärden även föra med sig inrättandet av en ny instans för mål och

ärenden av magistratsnatur. Medan nu besluten i dylika mål och ärenden,

såsom meddelade av Överståthållarämbetet, överklagades direkt hos Kungl.

Maj:t, måste givetvis, örn beslutanderätten tillädes en utom Överståthållarämbetet

stående myndighet, besvär över besluten i första hand komma att

prövas av Överståthållarämbetet.

Enligt överståthållarämbetets mening kunde önskemålet att åstadkomma

en definitiv kostnadsfördelning mellan statsverket och staden rörande ämbetet

icke i någon mån motivera ett sönderbrytande av den med hänsyn

till huvudstadens särskilda förhållanden mycket rationella förvaltningsorganisation,

som ämbetet otvivelaktigt utgjorde.

Yttranden rörande personalbehov oell lönegradsplaceringar.

Stats/contorrl uttalar, att tillräckliga uppgifter för bedömande av i vad

män den föreslagna personalförstärkningen vore ofrånkomlig icke hade lämnats

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Majus proposition nr lii).

av de sakkunniga. ”Vid jämförelse med länsstyrelserna bär det förefallit statskontoret,

som om arbetskraftsbehovet uppskattats i överkant. I detta sammanhang

har ämbetsverket påpekat, att det icke syntes böra ifrågakomma,

att inom ämbetet anställdes mer än en förste expeditionsvakt.

Beträffande befattningshavarnas löneställning har statskontoret härefter

uttalat sig sålunda.

Löneställningen hade i förslaget anpassats efter förhållandena vid länsstyrelserna.

Enligt statskontorets mening hade därvid icke tillräckligt beaktats

den omständigheten, att hos dessa ämbetsmyndigheter något mot

underståthållaren svarande mellanled mellan landshövdingen samt landssekreteraren

och landskamreraren icke förekomme, utan att vid förfall för landshövdingen

landshövdingeämbetet utövades av landssekreteraren och landskamreraren

gemensamt. Förhandenvaron av underståthållaren, vilken närmast

syntes vara att jämföra med en överdirektör i centralt ämbetsverk med generaldirektör,

syntes statskontoret böra medföra, att lika stora krav icke ställdes

på avdelningscheferna., hos Överståthållarämbetet som på landssekreterare

och landskamrerare. Ämbetets avdelningschefer syntes statskontoret intaga

i det hela samma ställning som byråcheferna inom centralförvaltningen.

Statskontoret föresloge för den skull, att avdelningscheferna benämndes byråchefer

och placerades i lönegraden A 30 utan särskilt lönetillägg. Ytterligare

prövning örn denna lönegradsplacering kunde anses riktig, syntes få ankomma

på 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga i samband med fullgörandet

av dem meddelat uppdrag rörande frågan örn byråchefers och med

dem jämställda befattningshavares inplacering i löneskalan.

I överensstämmelse med vad sålunda föreslagits funne statskontoret anledning

icke heller föreligga, att beträffande övriga befattningshavare vid

Överståthållarämbetet tillämpa andra grunder vid inplacering i löneskalan

än som regelmässigt följdes inom centralförvaltningen. Assessorerna och

notarierna av första klass borde i anslutning därtill benämnas sekreterare

och med lämplig fördelning placeras i lönegraderna A 26 eller A 24 samt

notarierna av andra klass endast betecknas notarier. För biträdespersonalen

torde böra användas de sedvanliga biträdesgraderna, därvid dock skrivbiträdesgraden

borde utnyttjas i större omfattning än förslagsställarna tänkt

sig. De göromål, som, såvitt av sakkunnigförslaget framginge, dittills ankommit

på kanslister, syntes statskontoret icke motivera en löneställning

i löre lönegraden. Yad anginge den av tjänsteförteckningssakkunniga tillstyrkta

förste kanslistbefattningen i lönegraden A 17, ville statskontoret

framhålla, att de skäl, som syntes hava föranlett detta tillstyrkande, torde

bortfalla, därest i enlighet med de sakkunnigas förslag kansliet förstärktes

med en tjänsteman i lönegraden A 21 för handhavande av förvaltningen av

statsmedel.

I sitt utlåtande anför riksräkmsJcapsverJcet till en början, att de länsstyrelseärenden,

som enligt de sakkunnigas förslag skulle handläggas å överståthållarämbetets

kansli och å den tilläm nade politiavdelningen, syntes i

stort sett motsvara de ärenden, som vid länsstyrelserna ankomme på landskanslierna.

Riksräkenskapsverket har därför vid sin granskning av de sakkunnigas

förslag i vad avser personalorganisationen funnit det vara av intresse

att göra en jämförelse mellan, å ena sidan, den för ämbetets kansli

och politiavdelning föreslagna pei’sonalorganisationen samt, å andra sidan,

personalorganisationen för landskansliet vid en länsstyrelse, nämligen lands
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj-.ts proposition nr 115.

kansliet i Malmöhus län. Detta län har valts, emedan dess folkmängd, vilken

vid utgången av år 1940 utgjorde 529,332 invånare, var av ungefär samma

storleksordning som Stockholms stads folkmängd, vilken vid samma tidpunkt

uppgick till 590,543 invånare. I vad avser ordinarie befattningar i

lönegraderna A 21—A 30 och extra ordinarie befattningar i högre lönegrad

än Eo 20 ter sig jämförelsen på sätt framgår av följande sammanställning.

Antal befattningshavare

Lönegrad

Övers

t&th&llaräm

betet

Landskansliet

Summa

i Malmöhus län

Kansliet

Politiavdelningen

A

30 ....................

i

i

2

i

A

27 ....................

i

i

2

i

27 ....................

i

2

3

2

A

24 ....................

i

1

2

1

A

21 ....................

2

2

4

2

Summa

G

7

13

7

Riksräkenskapsverket anför i anslutning härtill följande.

Såsom framginge av sammanställningen skulle antalet av de befattningar,

som sammanställningen avsåge, komma att på en befattning när bliva

dubbelt så stort vid överståtliållarämbetets kansli och politiavdelning som

vid landskansliet i Malmöhus län. Därtill komme, att någon motsvarighet

till underståthållarbefattningen icke funnes i länen. Vid en jämförelse med

avseende å arbetsuppgifterna kunde å ena sidan göras gällande, att en del

av de länsstyrelseärenden det här vore fråga örn vore mera arbetskrävande

i en storstad såsom Stockholm än i ett län med en omfattande landsbygd.

Beaktas borde självfallet också, att vissa arbetsuppgifter, som i länen ankomme

på landskontoren, nämligen mantalsskrivnings- och värnpliktsmål

ävensom ärenden angående förvaltning av statsmedel samt rörande arvsskatt

och skatt för gåva, enligt de sakkunnigas förslag skulle handläggas i överståthållarämbetets

kansli. Å andra sidan borde framhållas, att länsstyrelsernas

landskansliet- hade att handlägga en stor mängd landsbygden berörande

ärenden, till vilka motsvarighet saknades i Stockholm; särskilt kunde

erinras örn ärendena rörande vägväsendet, vilka representerade en icke oväsentlig

del av arbetsbördan vid länsstyrelsernas landskansliet Dessutom

borde uppmärksammas, att Överståthållarämbetet åliggande förvaltning av

statsmedel icke vore av större omfattning; huvudparten av den förvaltning

av statsmedel, som i länen ankomme på landskontoren, handhades nämligen

för Stockholms vidkommande av statskontoret. Det kunde också förtjäna

framhållas, att i det län, med vilket jämförelsen gjorts, iuginge tvenne förhållandevis

stora städer samt att några av detta läns städer tillsammans åtminstone

under normala tider hade en utlänningstrafik, som vore fullt jämförbar

med Stockholms. Yid bedömandet av den av riksräkenskapsverket

gjorda jämförelsen borde även hållas i minnet, att av de till sammanlagt

442,600 kronor beräknade kostnaderna för den föreslagna organisationen av

överståtliållarämbetets kansli och politiavdelning ett belopp av i runt tal

70,000 kronor enligt de sakkunnigas betänkande skulle belöpa å magistratsärenden,

medan kostnaderna för förekommande handläggning av länsstyrelseärenden

i poliskammaren beräknats till lägst 18,000 kronor. Den fördyring

av organisationen av överståtliållarämbetets kansli och politiavdel
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Majas proposition nr lin.

ning, som föranletts därav, att vissa magistratsärenden befunnits böra hänföras

till dessa avdelningar, skulle alltså begränsa sig till högst 52,000 kronor,

vilket belopp avsåge icke blott utgifter för avlöningar utan även sakliga

kostnader. I den till grund för berörda kostnadskalkyler liggande utredningen

hade de till överståthållarämbetets kansli hörande ärenden, som vore

av den beskaffenhet, att de i övriga magistratsstäder som regel handlades

av magistraten eller ledamot därav såsom överexekutor, hänförts till magistratsärenden.

Riksräkenskapsverket har icke ansett, att några definitiva slutsatser rörande

den lämpligaste sammansättningen av den föreslagna organisationen

kunde dragas ur den anförda siffersammanställningen. Däremot har riksräkenskapsverket

ansett, att ett bedömande av behovet av arbetskrafter och

deras fördelning på lönegrader kunde ske först efter en ingående jämförande

undersökning av organisation och arbetsuppgifter vid ifrågavarande två avdelningar

av Överståthållarämbetet och vid myndigheter med likartade arbetsuppgifter,

närmast länsstyrelserna. Riksräkenskapsverket har fördenskull

hemställt, att en sådan jämförande undersökning måtte komma till stånd,

innan statsmakterna fastställde organisationen för handhavande av de överståthållarämbetets

arbetsuppgifter, vilka enligt de sakkunnigas förslag skulle

bekostas av statsmedel. Särskilt syntes böra tagas under övervägande proportionen

mellan högre och lägre kvalificerade arbetskrafter, i syfte att personalbeståndet

anpassades efter arbetets art och svårighetsgrad.

Allmänna lönenämnden har särskilt uppehållit sig vid de sakkunnigas förslag

örn avlöningsförstärkning till avdelningscheferna å kansliet och den

ifrågasatta politiavdelningen och i sådant hänseende anfört.

Frågan örn avlöningsförstärkning åt sekreteraren å kansliet hade varit

föremål för uttalande av allmänna civilförvaltningens lönenämnd i ett den

28 september 1934 avgivet utlåtande. Däri hade sagda lönenämnd anfört,

att enligt nämndens mening sekreterartjänsten icke vore fullt jämförbar med

landssekreterartjänst i allmänhet. Emellertid hade nämnden framhållit, att

sekreteraren enligt då gällande instruktion vore skyldig att ritan särskild

ersättning utföra underståthållarens åligganden, då denne till följd av semester

eller vid vikariat för överståthållaren därtill vore förhindrad, vilket

under normala förhållanden inträdde under minst 3 månader årligen. På

grund härav och i betraktande av den förändring, som inträtt med avseende

å sekreterarens arbetsuppgifter efter det löneregleringen för kansliet genomfördes

år 1926, hade lönenämnden ansett sig kunna tillstyrka, att någon

avlöningsförstärkning tillerkändes honom. I avseende å förstärkningens belopp

hade lönenämnden föreslagit, att densamma bestämdes till 1,500 kronor.

Enligt nu föreliggande sakkunnigförslag skulle vissa nya grupper av

ärenden tillföras kansliet, nämligen — förutom all förvaltning av statsmedel —

arvs- och gåvoskatteärenden samt mantalsskrivnings- och värnpliktsmål. Man

kunde dock i förevarande sammanhang enligt lönenämndens mening icke

helt bortse från det förhållandet, att vid Överståthållarämbetet funnes en

underståthållare, vilket medförde, att för sekreterarens vidkommande motsvarighet

saknades till den vid länsstyrelserna förekommande anordningen,

att vid förfall för landshövdingen dennes ämbete utövades av de båda avdelningscheferna

gemensamt. Erinras kunde ock att de göromål, som avsetts

skola åligga såväl chefen för kansliavdelningen som chefen för den

tilltänkta politiavdelningen, komme att bliva av relativt ensartad beskaffen
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

het, jämfört med de mångskiftande arbetsuppgifter, som ankomme på länsstyrelsernas

avdelningschefer. Lönenämnden ansåge sig fördenskull icke

kunna tillstyrka, att cheferna för kansli- och politiavdelningarna tilldelades

avlöningsförstärkning med samma belopp som utginge i de tre största länen,

där personaluppsättningen vore avsevärt större än vad fallet skulle bliva

vid nämnda båda avdelningar i Överståthållarämbetet. Lönenämnden ville

likväl icke motsätta sig, att en eventuell avlöningsförstärkning något höjdes

i förhållande till det av allmänna civilförvaltningens lönenämnd tillstyrkta

beloppet, dock ej utöver den till avdelningscheferna i de mellanstora länsstyrelserna

utgående avlöningsförstärkningen eller 2.500 kronor för år. Slutlig

ställning till förevarande spörsmål syntes icke böra tagas förrän i samband

med den omprövning av löneställningen för byråchefer och likställda befattningshavare,

som för närvarande utfördes av 1939 års tjänsteförteckningssakkunuiga.

* Beträffande förslaget örn uppflyttning av assessorstjänsten å kansliet från

lönegraden A 26 till lönegraden A 27 erinrar lönenämnden, att den nuvarande

placeringen fastställdes vid 1937 års riksdag tills vidare i avvaktan på närmare

erfarenhet rörande de med tjänsten förenade arbetsuppgifterna. Lönenämnden

förklarar, att den för sin del icke hade något emot, att befattningen

i anslutning till den för länsassessorerna gällande lönegradsplaceringen

uppflyttades till lönegraden A 27.

Vad angår förslaget till personalstater i övrigt har lönenämnden icke

funnit anledning till erinran mot de föreslagna lönegradsplaceringarna. I

fråga örn antalet tjänster, framhåller lönenämnden, att det givetvis vore

svårt för nämnden att med bestämdhet yttra sig men att med hänsyn till

vad de sakkunniga anfört rörande behovet av viss personalökning förslaget

icke föranledde någon direkt erinran från nämndens sida.

En ledamot av lönenämnden har i avgiven reservation förklarat, att han

icke kunde finna, att de arbetsuppgifter, vilka enligt förslaget skulle ankomma

å avdelningscheferna, vore av mer krävande art än de, som allmänt ankomme

å befattningshavare med byråchefs tjänsteställning, och att han därför icke

kunde tillstyrka, att avdelningscheferna, som borde benämnas byråchefer,

tillerkändes särskilda lönetillägg.

Med anledning av de sakkunnigas beräkning av personalbehovet å överståthållarämbetets

kansli- och politiavdelningar framhåller Överståthållarämbetet

till en början, att det givetvis mötte svårigheter att på förhand bilda

sig en säker uppfattning huruvida personalorganisationen vore riktigt avvägd

med hänsyn till arbetsbördans storlek. Vid övervägande hade det

synts ämbetet som örn det skulle bliva kansli- och politiavdelningarna möjligt

att med den tilltänkta personalen medhinna arbetsuppgifterna, men det

ifrågasattes huruvida personalorganisationen vore så väl tilltagen, att den

mera noggranna och ingående behandling av ärendena, som vore önskvärd,

kunde åstadkommas.

Den av riksräkenskapsverket gjorda jämförelsen med personalförhållandena

å landskansliet i Malmöhus län finner Överståthållarämbetet missvisande.

Ämbetet anför härom.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 115.

447 42 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

Befolkningstalet vore icke den enda normen för beräknande av personalbehovet,

utan därvidlag hade även befolkningens rörlighet, omsättningens

storlek etc. en väsentlig betydelse, och i sistnämnda båda hänseenden intoge

huvudstaden en särställning. Vidare vore att beakta, att nära 60 procent

av befolkningen i Malmöhus län vore bosatt i magistratsstäder, varigenom

landskansliet för denna del av befolkningen befriades från en mångfald

magistratsärenden, som för huvudstadens hela befolkning skulle ankomma

på kansli- och politiavdelningarna.

Huru litet vägledande den av riksräkenskapsverket gjorda jämförelsen i

själva verket vore, framginge bäst, örn man såsom jämförelseobjekt i stället

för Malmöhus län valde Stockholms län. Ur flera synpunkter vore landskansliet

i Stockholms län mera lämpat att jämföra med de föreslagna

kansli- och politiavdelningarna än landskansliet i Malmöhus län, eftersom

dels endast en ringa del av befolkningen i Stockholms län vore bosatt i

magistratsstäder, dels förhållandena i de folkrikaste och ur landskansliets

synpunkt mest arbetskrävande delarna i länet, nämligen i förorterna omkring

Stockholm, nära överensstämde med förhållandena i huvudstaden.

Jämförelsen med Stockholms län utvisade, att oaktat länets folkmängd utgjorde

ej obetydligt mindre än hälften av huvudstadens, befattningshavarna

i högre lönegrad än den tjugonde vore icke färre än 7 eller mer än hälften

så många, som förordades för kansli- och politiavdelningarna. Framhållas

kunde, att av befattningshavarna å kansliavdelningen en av assessorerna

och en av notarierna torde komma att bli så gott som helt sysselsatta med

uppgifter, som i länen ankomme uteslutande å landskontoret.

Beträffande de ifrågasatta avlöningsförmånerna för kansli direktören och

politidirektören hänvisar ämbetet till ett särskilt av överståthållaren i ämnet

gjort anförande till ämbetets protokoll, varav utdrag bifogats.

Börande lönegradsplaceringarna till befattningshavarna i övrigt anför ämbetet

i huvudsak följande.

Vid granskning av assessorernas åligganden stöde omedelbart klart, att

icke någon som helst skillnad förelåge mellan länsassessorsbefattningarna

och befattningarna såsom assessor vid Överståthållarämbetet. Liksom länsassessorerna

hade ämbetets assessorer att handlägga ärenden av vitt skiftande

beskaffenhet och att — i motsats till sekreterarna i de centrala verken

— fungera såsom självständiga föredragande med egen beslutanderätt i

viss omfattning.

Även beträffande kanslistbefattningarna kunde en direkt jämförelse göras

med motsvarande befattningar vid länsstyrelserna. Kanslisterna i ämbetet

hade sålunda, på samma sätt som landskanslisterna, att utom annat fullgöra

så kvalificerade åligganden som att uppsätta förslag till protokoll,

resolutioner och skrivelser, att på eget ansvar utfärda bevis samt att enligt

uppdrag utfärda kommunikationsresolutioner. Placering av kanslisttjänsterna

i ämbetet i lägre lönegrad än landskanslisttjänsterna borde under sådana

förhållanden icke kunna ifrågakomma.

I fråga örn lönegradsplaceringen hade statskontoret hävdat, att de skäl,

som syntes hava föranlett tjänsteförteckningssakkunniga att tillstyrka en

förste kanslistbefattning i lönegrad A 17 vid ämbetets kansli torde bortfalla,

därest i enlighet med sakkunnigförslaget kansliet förstärktes med en tjänsteman

i lönegrad A 21 vid förvaltningen av statsmedel. Beträffande sistnämnde

tjänsteman förliölle det sig emellertid så, att han bomme att bliva till fullo

sysselsatt med andra göromål än dem, varmed enligt ämbetets uppgift till

tjänsteförteckningssakkunniga befattningshavaren i kanslistgrad skulle hava

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

att taga befattning. Utanordningsärendena vöre nämligen, enligt vad en

företagen undersökning givit vid handen, så omfattande, att tjänstemannen

i lönegrad A 21 icke kunde förväntas medhinna tillsynen över räkenskapsföringen

och kassakontrollen. Dessa åligganden måste därför tilldelas befattuingshavaren

i kanslistgrad, vilken därjämte med visshet behövde tagas

i anspråk för att biträda tjänstemannen i lönegrad A 21 vid utanordningsärendena.

I betraktande av de kvalificerade göromål, som sålunda komme

att åvila befattningshavaren i kanslistgrad, syntes varje anledning saknas

att frångå den av tjänsteförteckningssakkunniga tillstyrkta placeringen av

en kanslistbefattning i lönegrad A 17.

Med hänsyn till att endast en förste expeditionsvakt funnes inom varje

länsstyrelse, biträdde ämbetet statskontorets uppfattning att ej heller inom

ämbetet borde anställas mer än en befattningshavare i denna tjänsteställning.

En av de föreslagna befattningarna såsom förste expeditionsvakt

borde därför utbytas mot en befattning såsom expeditionsvakt.

Överståthållaren har i sitt förut omförmälda anförande till överståthållarämbetets

protokoll huvudsakligen bemött statskontorets och allmänna lönenämndens

yttranden rörande avlöningsförstärkningen till de två avdelningscheferna.

Överståthållaren anför i huvudsak.

Underståthållarens uppgift vore att lätta arbetsbördan för överståthållaren

och icke för ifrågavarande avdelningschefer. Att en stadigvarande ersättare

erfordrades inom ämbetet sammanhängde givetvis med att överståthållarens

arbetsbörda vore så avsevärt mycket större än landshövdingarnas, beroende

dels därpå att, länsstyrelseärendena i och för sig vore långt talrikare och

mera krävande inom Stockholms stad, som vore rikets största län, än inom

något av de övriga länen, dels ock därpå, att överståthållaren, förutom länsstyrelseärendena,

även hade att handlägga ett stort antal magistratsärenden

samt hade att utöva chefskapet för samtliga kommunalavlönade magistratsverk.

Jämfördes överståthållarens befattning med länsstyrelseärendena med

de övriga uppgifter, vilka författningsenligt åvilade honom såsom överståthållare,

torde man kunna siiga att de förstnämnda toge blott den mindre

delen av hans arbetstid i anspråk. Under sådana förhållanden vore det

uppenbart, att en biträdande verkschef måste finnas för att arbetet inom

ämbetet skulle kunna medhinnas.

På grund av att substitut för överståthållaren funnes, torde mera sällan

den situationen uppkomma, att kansli- och politidirektörerna gemensamt utövade

självständig beslutanderätt i viktigare ärenden. — Att kanslidirektören

hade att ensam utöva beslutanderätt i underståthållarens ställe, såväl då

den senare vore ledig eller vore av förfall förhindrad, framginge av 49 §

instruktionen för Överståthållarämbetet. — Att därav draga den slutsatsen,

att dessa avdelningschefer skulle hava mindre krävande befattningar än avdelningscheferna

i länsstyrelserna vore emellertid obefogat. När det gällt

att motivera landssekreterarnas och landskamrerarnas särskilda löneställning,

hade visserligen dessa befattningshavares beslutanderätt och det ansvar,

som denna rätt medförde, anförts såsom det bärande skälet för att dessa

befattningshavare skulle erhålla löneförstärkning. Den verkliga anledningen

till lön (iförstärkningarna torell! emellertid vara, att landssekreterarna och

landskamrerarna hade så synnerligen krävande och mångskiftande göromål,

att man icke ansett sig kunna för befattningarna erhålla tillräckligt kompetenta

personer med mindre särskilda löneförmåner kunde erbjudas desamma.

Lönenämnden hade gjort gällande, att de göromål, som avsetts skola

åvila såväl chefen för kansliavdelningen som chefen för den tilltänkta politi
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Majus proposition nr 115.

avdelningen, komme att bliva av relativt ensartad beskaffenhet jämfört med

de mångskiftande arbetsuppgifter, som ankomme på länsstyrelsernas avdelningschefer.

Därtill vore att anföra, att vid kansli- och politiavdelningarna

gemensamt komme att handläggas i stort sett samma ärenden, som på ett

landskansli. Vissa grupper av ärenden, särskilt sådana, som anknöte till

förhållandena på landsbygden, komme visserligen att saknas inom Överståthållarämbetet,

men å andra sidan komme där att upptagas vissa ärenden,

tillhörande landskontorens handläggning, samt ett stort antal magistratsärenden.

Mera avsevärd komme därför skillnaden knappast att bli, och det

förhållandet, att landssekreterarna hade något flera grupper av ärenden att

handlägga, syntes helt uppvägas av att avdelningscheferna i ämbetet, på

grund utav de mera komplicerade förhållandena i en storstad, hade att räkna

med flera variationer inom de olika ärendegrupperna.

Lönenämnden hade även anfört, att personaluppsättningen å landskanslierna

och landskontoren i de tre större länen skulle vara avsevärt större

än vad fallet komme att bli på kansli- och politiavdelningarna i ämbetet.

Anledningen till denna skillnad torde vara att söka dels i långt driven rationalisering

inom Överståthållarämbetet i förening med en hård arbetstakt

och dels däri, att alla rent rutinmässiga trafikärenden tänkts ur rationaliseringssynpunkt

böra kvarstanna under den kommunalt avlönade trafikpolisintendenten,

vilken i allt fall hade att handlägga likartade ärenden av magistratsnatur.

De rutinmässiga trafikärendena såsom utfärdande av körkort och

dylikt torde ej heller i länen i någon mån tynga avdelningscheferna. De

mera svårbedömbara och betydelsefulla skulle däremot förläggas till överståthållarämbetets

länsstyrelseavdelningar.

I stället för att räkna totala antalet befattningshavare inom Överståthållarämbetet

torde vara riktigare att göra en jämförelse mellan antalet

tjänster, för vilka större kvalifikationer erfordrades. Därvid vore att märka,

att antalet befattningshavare i högre lönegrad än den tjugonde enligt den

föreslagna personalorganisationen skulle utgöra 6 på kansliavdelningen och

7 på politiavdelningen, medan antalet motsvarande befattningshavare å, landskanslierna

i Stockholm och i Malmö irtgjorde 7 och å landskansliet i Göteborg

6. Det vore givetvis meddelandet av råd och anvisningar åt dessa befattningshavare,

som i första hand toge avdelningschefernas ledaregenskaper

i anspråk. Därjämte hade givetvis avdelningschefen även att övervaka övrig

honom underordnad personal, men om denna personal uppginge till 20

eller 40, innebure i regel icke någon ökad arbetsbelastning av betydelse för

avdelningschefen i annan mån, än att de egentliga personalärendena givetvis

bleve talrikare.

Överståthållaren uttalar till sist, att det uppenbarligen komme att innebära

en orättvisa, örn icke kanslidirektören och politidirektören erhölle samma

löneförstärkning som avdelningscheferna i de tre större länen.

Yttranden i vissa andra frågor.

Statskontoret har påpekat, att för icke-ordinarie befattningshavare i kommunens

tjänst, vilka vid genomförande av den nya organisationen tillträdde

befattning vid politiavdelningen, valfrihet mellan de statliga och kommunala

löneförmånerna icke kunde anses föreligga, då dylik befattningshavare givetvis

kunde uppsägas i vanlig ordning.

Vidare anför statskontoret, att ämbetsverket icke kunde ansluta sig till

de sakkunnigas förslag, att i personalförteckningen överståthållarämbetets

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Majus proposition nr 115.

båda statliga avdelningar skulle upptagas var för sig. Statskontoret yttrar,

att en sådan anordning avveke från vad som eljest vore brukligt och onödigtvis

bunde befattningarna så att en anpassning av arbetskrafterna vid en

förskjutning i arbetsbelastningen avdelningarna emellan försvårades.

Slutligen bär statskontoret uttalat, att beträffande dispositionen av vederbörande

anslagspost till icke-ordinarie personal icke borde föreskrivas andra

regler än de, som vore gällande för liknande anslagsposter i allmänhet.

Överskridande borde således icke få komma i fråga annat än under de förutsättningar,

som angivits i Kungl. Maj:ts cirkulär den 30 maj 1941 angående

överskridande av vissa poster i avlöningsstaterna.

Allmänna lönenämnden Ilar gjort följande uttalanden.

Enligt de föreslagna övergångsbestämmelserna förutsattes, att personal å

politiavdeluingen även efter omorganisationens genomförande kunde komma

att vara underkastad de kommunala avlönings- och pensionsbestämmelserna

och alltså kvarstå å kommunens stat. I dylikt fall skulle staten årsvis till

Stockholms stad utbetala ett belopp motsvarande vad staten skulle hava

utgivit till befattningshavaren i fråga, därest denne i stället varit underkastad

de statliga löne- och pensionsbestämmelserna. Enligt lönenämndens

mening hade det varit önskvärt, att samtliga befattningshavare kunnat omedelbart

underkastas bestämmelserna i civila avlöningsreglementet Därest

emellertid den av de sakkunniga föreslagna anordningen ansåges ofrånkomlig,

ville lönenämnden framhålla, att en föreskrift av nyss angivet innehåll

skulle föranleda mycket invecklade uträkningar med hänsyn till eventuellt

förekommande tjänstledigheter, vikariatsförordnanden eller dylikt. Det syntes

med hänsyn därtill kunna ifrågasättas, om det icke kunde vara tillfyllest

med ett stadgande örn skyldighet för staten att till staden gälda ett belopp,

motsvarande lön, rörligt tillägg och kristillägg under hela året. för en befattningshavare

i motsvarande lönegrad och löneklass i statens tjänst.

Lönenämnden har vidare framhållit, att bestämmelser erfordrades rörande

vikariatsersättning vid förordnande av befattningshavare, som kvarstode å

kommunens stat, å högre statlig befattning. Lönenämnden föreslår för sin

del att ersättningen i dylikt fall beräknas på samma sätt, som örn den

högre tjänsten tillhört motsvarande lönegrad i det kommunala avlöningsreglementet.

Överståthållarämbetet förklarar sig icke hava något att erinra mot en gemensam

personalförteckning för befattningshavarna å kansliet och politiavdeluingen.

Ämbetet framhåller emellertid, att principen om gemensam

personalförteckning icke vore helt genomförd beträffande länsstyrelserna,

där i fråga örn flera tjänster en bestämd åtskillnad upprätthölles mellan

landskansli och landskontor, i det tjänsterna i samma lönegrad bure olika

beteckningar, allt eftersom de vore placerade på den ena eller andra avdelningen.

Vidare tillstyrkor ämbetet lönenämndens förslag till beräkning av ersättningen

från staten till staden för det fall, att befattningshavare å politiavdelningen

skulle efter omorganisationens genomförande komma att kvarstå

å kommunens stat.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr lid.

Departementschefen.

Till en början vill jag framhålla, att jag finner spörsmålet örn överståthållarämbetets

organisation nu föreligga i det skick att ett förslag i ämnet

kan underställas riksdagens prövning. Den omständigheten att full enighet

icke kunnat vinnas beträffande frågan i vilken utsträckning ett förstatligande

bör ske synes mig icke utgöra något hinder mot att ett avgörande kommer

till stånd, låt vara att definitiv ståndpunkt icke kan tagas till alla hithörande

spörsmål. Ej heller synes det mig — efter de utredningar, som ägt rum

— påkallat, att, såsom riksräkenskapsverket påyrkat, ytterligare undersökningar

vidtagas rörande ämbetets personalbehov. En sak för sig är att några

frågor rörande avlöningsförmåner till vissa befattningshavare äro av beskaffenhet

att lämpligen böra ställas på framtiden.

Vad härefter beträffar frågan i vilken omfattning en överflyttning av

Överståthållarämbetet och detsamma underställda institutioner bör ske från

Stockholms stads stat till riksstaten framgår av den lämnade redogörelsen, att

det senast utarbetade förslaget är av väsentligt mindre räckvidd än det förslag,

som framlades av 1940 års förhandlingskommission. Den begränsning, som

sålunda skett, har närmast föranletts av de erinringar mot kommissionens

förslag, som på sin tid framfördes av statskontoret och riksräkenskapsverket.

Då det ursprungliga förslaget var synnerligen omfattande och dess konsekvenser

i flera hänseenden voro svåra att överblicka, synes mig den omständigheten,

att en begränsning ägt rum, i och för sig innebära en förbättring.

I likhet med de sakkunniga finner jag icke någon anledning föreligga

att föreslå en överflyttning till riksstaten av stadens exekutionsverk eller av

dess fastighetsregisterkontor.

Jag delar jämväl de sakkunnigas njening, att med hänsyn till pågående

utredningar rörande åklagarväsendets och taxeringsväsendets organisation

för närvarande icke bör ifrågasättas någon överflyttning till kronan vare sig

av stadens åklagarmyndighet eller av överståthållarämbetets avdelning för

skatteärenden.

Med avseende å överståthållarämbetets avdelning för polisärenden innebär

de sakkunnigas förslag, att avdelningen skulle uppdelas på två särskilda

avdelningar, nämligen en statlig, benämnd politiavdelningen, och en kommunal,

kallad poliskammaren. Uppdelningen har därvid gjorts så att å politiavdelningen

väsentligen skulle komma att handläggas länsstyrelseärenden, medan

poliskammaren skulle få till uppgift att huvudsakligen handhava magistratsgöromål.

Till förhindrande av att grupper av ärenden, som äga nära inbördes

sammanhang, skiljas från varandra har dock föreslagits, att vissa

magistratsgöromål skulle tillföras politiavdelningen, medan en del länsstyrelseärenden

skulle förläggas till poliskammaren. I anslutning härtill hava de

sakkunniga föreslagit, att ämbetets kansli, som alltjämt skulle vara uppfört

å riksstaten och liksom för närvarande skulle huvudsakligen handlägga

länsstyrelseärenden, skulle få sitt verksamhetsområde något utvidgat genom

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

att till kansliet från andra delar av ämbetet överfördes vissa grupper av

ärenden, som i länen behandlas av länsstyrelserna. Sakkunnigförslaget synes

mig även i dessa delar vara av beskaffenhet att böra genomföras. Genom

de föreslagna åtgärderna skulle bland annat vinnas den väsentliga fördelen

att ämbetets ekonomiska beroende av kommunen komme att upphöra beträffande

de avdelningar, vilka fungera såsom kommunal besvärs- och underställningsmyndighet

eller utöva statlig kontroll över kommunen. På detta

sätt skulle också en avsevärt större likformighet än som för närvarande är

rådande komma till stånd mellan organisationen av Överståthållarämbetet å

ena sidan och av länsstyrelserna i länen å den andra.

Vidkommande härefter organisationen av den föreslagna politiavdelningen

förutsätter jag, att densamma väsentligen skall erhålla de arbetsuppgifter, som

de sakkunniga tänkt sig. Å densamma böra således handläggas samtliga

de grupper av ärenden, som för närvarande ankomma på överståthållarens

avdelning för polisärenden, och därutöver åtskilliga grupper av ärenden, som

nu tillhöra polismästarens avdelning för polisärenden. Under sådana förhållanden

och då det nuvarande personalbeståndet å överståthållarens avdelning

för polisärenden — enligt vad som framgår av de sakkunnigas utredning —

varit alltför knappt, är det tydligt, att man för politiavdelningens del måste

räkna med större personal än den, som för närvarande finnes anställd å överståthållarens

avdelning för polisärenden. Personalökningen synes såväl beträffande

den juridiskt utbildade personalen som beträffande personalen i övrigt

böra erhålla den omfattning, som ifrågasatts av de sakkunniga. Sålunda tillstyrker

jag, att å politiavdelningen anställas 2 extra ordinarie assessorer, vilka

i likhet med länsassessorerna böra placeras i 27:e lönegraden, 1 notarie av

l:a klass i lönegraden A 24, 1 notarie av 2:a klass i lönegraden A 21 samt

— i stället för den nuvarande amanuensen — 2 icke-ordinarie notarier, för

vilka senare böra gälla avlöningsbestämmelser motsvarande dem, som enligt

Kungl. Maj:ts brev den 12 november 1937 föreskrivits rörande icke-ordinarie

länsnotarie!’ och länsbokhållare.

Vidare bör antalet kanslisttjänster ökas med 2, av vilka den ena bör placeras

i lönegraden A 15. För den andra, som bör vara icke ordinarie befattningshavare,

torde böra gälla de bestämmelser rörande lönegradsplacering,

som enligt Kungl. Maj:ts brev den 12 november 1937 föreskrivits för

icke-ordinarie landskanslister och landskontorister.

I fråga örn biträdespersonalen föreslår jag en ökning med 1 kanslibiträde

(A 7), 2 kontorsbiträden (A 4), 2 kontorsbiträden (Eo 4) och 1 skrivbiträde

(Eo 2).

Enligt de sakkunnigas förslag skulle å politiavdelningen vara anställda

1 förste expeditionsvakt (A 7), 1 expeditionsvakt (A 5) och 1 expeditionsvakt

(Ex 5). Då en förste expeditionsvakt redan finnes anställd vid .ämbetets

kansli och då det icke synes nödvändigt att för de statliga avdel

ningarna av ämbetet räkna med mer än en befattningshavare i denna lönegrad,

anser jag, att den ifrågasatta befattningen såsom förste expeditionsvakt

vid politiavdelningen bör utbytas mot en expeditionsvaktstjänst. Jag

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Majlis proposition nr 115.

räknar därför för poli tiavdel n in gen s del med 2 expeditionsvaktstjänster i

lönegraden A 5 oell 1 dylik tjänst i lönegraden Ex 5.

Beträffande chefen för politiavdelningen hava de sakkunniga hemställt,

att lian måtte placeras i lönegraden A 30 med rätt att därutöver uppbära

en avlöningsförstärkning av 3,500 kronor för år. Förslaget innebär, att politiavdelningens

chef skulle i avlöningshänseende likställas med landssekreterarna

och landskamrerarna i de tre största länen. Statskontoret och allmänna

lönenämnden hava bland annat hänvisat till att frågan om avlöningsförmånerna

för landssekreterare och landskamrerare för närvarande är under omprövning

av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga samt föreslagit, att frågan

örn avlöningsförmånerna till chefen för politiavdelningen icke borde definitivt

lösas förr än slutlig ställning tagits till spörsmålet örn lönereglering för

landssekreterare och landskamrerare. Till denna uppfattning har jag så

mycket större anledning att ansluta mig som jag hjrser den åsikten, att

chefen för politiavdelningen i princip bör vara likställd med landssekreterare

och landskamrerare. I avbidan på den slutliga prövningen av frågan örn

chefens för politiavdelningen avlöningsförmåner bör denne befattningshavare

därför nu placeras i lönegraden A 30.

De sakkunnigas förslag att chefen för politiavdelningen skulle benämnas

politidirektör anser jag mig böra biträda.

Sakkunnigförslaget innebär beträffande verksamhetsområdet för överståthållarämbetets

kansli, att till kansliet skulle från andra avdelningar av ämbetet

överflyttas dels ärenden rörande förvaltningen av statsmedel, dels ock

arvs- och gåvoskatteärenden samt mantalsskrivnings- och värnpliktsmål. Mot

detta förslag synes icke vara något att erinra.

Vad angår personalbehovet å ämbetets kansli delar jag de sakkunnigas

mening, att en personalförstärkning bör komma till stånd dels med hänsyn

till de nytillkommande arbetsuppgifterna dels ock därför att det nuvarande

personalbeståndet å kansliet torde vara väl knappt beräknat för fullgörande

av det arbete, som för närvarande åvilar kansliet.

I likhet med de sakkunniga anser jag, att å kansliet bör anställas en assessor

i lönegraden Eo 27 och — för den utökade förvaltningen av statsmedel —

en notarie av 2:a klass i lönegraden A 21.

Beträffande kanslisterna hava de sakkunniga föreslagit dels — i anslutning

till vad som föreslagits av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga —

förändring av en av de nuvarande kanslisttjänsterna i lönegraden A 15 till

en förste kanslisttjänst i lönegraden A 17, dels ock inrättande av en ny

icke-ordinarie kanslisttjänst, för vilken skulle gälla samma avlöningsbestämmelser,

som förut föreslagits beträffande en motsvarande tjänst vid politi

avdelningen. Sistnämnda förslag biträder jag. Däremot kan jag icke för

närvarande förorda den ifrågasatta ombildningen av en kanslisttjänst till

förste kanslisttjänst. Jag vill erinra, att 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga

i sitt betänkande angående revision av tjänsteförteckningen i vad

avser allmänna civilförvaltningen föreslagit inrättande av förste kanslisttjänster

vid länsstyrelserna, men att statsmakterna icke tagit ståndpunkt till

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Marits proposition nr 115.

detta förslag i avbidan på resultatet av pågående utredning rörande åtgärder

för uppnående av största möjliga enhetlighet och rationalisering i fråga om

länsstyrelsernas verksamhet och arbetssätt. Innan ställning tagits till fragan

örn lämpligheten av att vid länsstyrelserna inrätta förste kanslisttjänster,

bör det icke ifrågakomma att tillskapa en dylik befattning vid Överståthållarämbetet.

Antalet ordinarie kanslisttjänster vid ämbetets kansli bör således

tills vidare liksom hittills vara fyra.

De nuvarande amanuenstjänsterna böra — på sätt de sakkunniga föreslagit

— omändras till icke-ordinarie notarietjänster, vilkas innehavare böra

vara i avlöningshänseende likställda med icke-ordinarie länsnotarien och länsbokhållare.

Med avseende å biträdespersonalen tillstyrker jag de sakkunnigas förslag,

enligt vilket denna personal skulle förstärkas med 1 kanslibiträde (A 7),

2 kontorsbiträden (A 4) och 1 kontorsbiträde (Eo 4), medan å andra sidan

den extra ordinarie tjänsten som kassörska skulle indragas.

I likhet med de sakkunniga finner jag det motiverat, att chefen för kansliet

erhåller en benämning, som bättre än den nuvarande anger hans verkliga

tjänsteställning. Jag tillstyrker därför, att han i stället för sekreterare erhåller

benämningen kanslidirektör.

Liksom de sakkunniga utgår jag från att kanslidirektören bör vara i avlöningshänseende

helt och hållet likställd med politidirektören. Under hänvisning

till vad jag i det föregående anfört rörande avlöningsförmåner åt

politidirektören föreslår jag därför, att kanslidirektören tills vidare får kvarstå

i lönegraden A 30 utan rätt till särskild avlöningsförstärkning.

Jag har förut tillstyrkt, att vid politiavdelningen skulle inrättas två nya

länsassessorstjänster i lönegraden Eo 27 ävensom att en dylik tjänst skulle

inrättas vid kansliet. I konsekvens härmed förordar jag, att den ordinarie

länsassessorstjänsten vid kansliet uppflyttas från lönegraden A 26 till lönegraden

A 27. Då länsassessorstjänsterna placerats i 27:e lönegraden torde

— såsom allmänna lönenämnden ock påpekat — någon anledning icke

föreligga att placera assessorerna vid de statliga avdelningarna av Överståthållarämbetet

i lägre lönegrad.

För underlättande av en överflyttning av personal från den ena statliga

avdelningen till den andra bör personalförteckningen icke — såsom de sakkunniga

föreslagit — vara uppdelad å en förteckning, avsedd för politiavdelningen,

och en avsedd för kansliet, utan bör, i enlighet med vad statskontoret

förordat, en för båda avdelningarna gemensam förteckning fastställas.

Vid bifall till vad jag i det föregående förordat skulle efter genomförd

omorganisation å personalförteckningen fa upptagas följande tjänstemän a

ordinarie stat, nämligen 1 kanslidirektör (A 30), 1 politidirektör (A 30), 2

assessorer (A 27), 2 notarier av lia klass (A 24), 4 notarier av 2:a klass (A 21),

7 kanslister (A 15), 1 kansliskrivare (A 11), 1 förste expeditionsvakt (A 7),

5 kanslibiträden (A 7), 3 expeditionsvakter (A 5), och 10 kontorsbiträden

(A 4). Såsom extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än den 20:e

skulle därjämte få upptagas 3 assessorer (Eo 27).

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

Yad härefter angår spörsmålet om fördelningen av kostnaderna mellan

kronan oell Stockholms stad såvitt angår verksamheten vid överståthållarämbetets

kansli, politiavdelningen och poliskammaren hava de sakkunniga

— med utgångspunkt från principen att kronan skulle betala ersättning till

staden för förvaltningskostnaderna för de länsstyrelseärenden, som framgent

skulle kvarbliva hos poliskammaren, medan staden skulle betala ersättning

till kronan för den kostnad, som följde med handläggningen av magistratsgöromålen

å kansliet och politiavdelningen — kommit till den slutsatsen att

dessa ersättningar för närvarande kunde beräknas till ungefär samma belopp

samt att därför ett kvittningsförfarande borde äga rum. De sakkunniga

räkna emellertid med att, när framdeles ett tillförlitligare underlag för bedömande

av ifrågavarande kostnader kunde erhållas, frågan örn en avräkning

mellan kronan och staden borde upptagas till förnyad prövning.

För min del anser jag mig böra i stort sett godtaga de sakkunnigas kostnadsberäkningar

och har jämväl kommit till dén uppfattningen, att för ifrågavarande

verksamhet nu varken bör ifrågakomma någon ersättning från staden

till kronan eller tvärtom. För enkelhetens skull och till förekommande av

framtida tvistigheter synes det emellertid nu böra definitivt fastslås, att

kostnaderna för kansliet och politiavdelningen skola åvila staten, medan

kostnaderna för poliskammaren skola bestridas av staden — detta utan rätt

till framtida gottgörelse från någondera sidan. Med denna anordning, som

torde få betraktas som fördelaktig för båda parterna, skulle alltså någon

senare avräkning icke behöva komma till stånd. Det må framhållas, att

statsmakterna alltid måste äga befogenhet att besluta örn sådan överflyttning

av ärenden från kansliet och politiavdelningen till poliskammaren att de

statliga avdelningarna av ämbetet komma att uteslutande handlägga länsstyrelseärenden.

I fråga örn skatteavdelningen hava de sakkunniga föreslagit viss höjning

av den ersiittning, som för närvarande utgår till Stockholms stad för taxeringsarbetet

i Stockholm. Denna ersättningsfråga kommer att i annat sammanhang

underställas riksdagens prövning, varför jag saknar anledning att

här ingå på densamma.

Lika med de sakkunniga räknar jag med att även i fortsättningen staden

skall — i samma omfattning som gäller för andra magistratsstäder — betala

kostnaderna för åklagarmyndigheten, exekutionsverket och fastighetsregisterkontoret.

Den nya organisationen torde med hänsyn till vad de sakkunniga anfört

lämpligen böra träda i kraft den 1 januari 1943.

I princip böra befattningshavarna å politiavdelningen bliva i avlöningsoch

pensionsliänseende underkastade de bestämmelser, som i allmänhet gälla

för befattningshavare i statens tjänst. För den personal, som övergår från

nuvarande anställning å kommunens stat till befattning å politiavdelningen,

bliva emellertid vissa särskilda övergångsbestämmelser erforderliga.

I likhet med vad de sakkunniga föreslagit förordar jag, att såväl ordinarie

som icke ordinarie befattningshavare, vilken vid genomförandet av den nya

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

organisationen tillträder befattning vid politiavdelningen, tillerkännes rätt

aft välja om lian vill underkasta sig de statliga avlönings- och pensionsbestämmelserna

eller om han vill kvarstå å kommunens stat. I förra fallet

böra rörande rätt att tillgodoräkna dels tjänstetid för uppflyttning i högre

löneklass dels ock tidigare anställning i Överståthållarämbetet för erhållande

av pension gälla de bestämmelser i ämnet, som de sakkunniga föreslagit.

I det senare fallet bör han kvarstå å kommunens stat och den för honom

avsedda befattningen å riksstaten hållas vakant så länge han innehar sin

omedelbart före omorganisationens ikraftträdande innehavda kommunala befattning.

I detta fall bör staten, på sätt allmänna lönenämnden föreslagit,

årsvis till staden gälda ett belopp motsvarande lön, rörligt tillägg och kristillägg

under hela året för en befattningshavare i motsvarande lönegrad och

löneklass i statens tjänst.

Därest befattningshavare, som kvarstår å kommunens stat förordnas att

uppehålla högre statlig befattning, bör vikariatsersättning beräknas på

samma sätt, som örn den högre tjänsten tillhört motsvarande lönegrad i det

kommunala avlöningsreglementet.

Rätten att kvarstå å kommunens stat bör — såsom de sakkunniga föreslagit

— blott tillkomma befattningshavare i samband med ikraftträdandet

av den nya organisationen. För den, som vid senare tidpunkt tillträder befattning

vid politiavdelningen, böra vanliga avlönings- och pensionsbestämmelser

gälla, dock med det undantag att även i sådant fall vederbörande

bör få i pensionshänseende tillgodoräkna sig sin dittillsvarande anställning

i Överståthållarämbetet efter samma grunder som den, vilken redan vid organisationens

ikraftträdande övergår på de statliga bestämmelserna.

Det bör få ankomma på Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad här angivits meddela de bestämmelser rörande övergången till den

nya organisationen, som må befinnas erforderliga.

Till sist vill jag nämna, att jag icke finner skäl att här ingå på frågan

örn ekonomisk reglering beträffande Stockholms stads rannsakningsfängelse.

Denna fråga är nämligen av beskaffenhet att böra lösas för sig och har icke

något egentligt sammanhang med spörsmålet örn överståthållarämbetets organisation.

VI. Anslagsberäkningar för budgetåret 1942/43.

l:o) Överståthållarämbetet: Avlöningar.

Budgetår Anslag Nettoutgifter ,

1940/41........................... 141,600 147,366

1941/42 .......................... 154,300 —

1942/43 (förslag) ................ 264,000 —

Kungl. Majit har den 5 maj 1939 fastställt av riksdagen godkänd personalförteckning

för Överståthållarämbetet, att tillämpas tills vidare från och

med budgetåret 1939/40. Förteckningen finnes intagen i statsliggaren för

budgetåret 1941/42 sid. 270.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

Vidare Ilar Kungl. Majit den 2 maj 1941 fastställt följande av riksdagen

godkända avlöningsstat för Överståthållarämbetet, att tillämpas tills vidare

från och med budgetåret 1941/42:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till överståthållaren och underståthållaren., kronor 11,681:45

Lön

Tjänstgörings-

penningar

Summa

Överståthållaren ......................

4,681: 45

__ j

4,681: 45

Underståthållare!!......................

5,000: —

2,000: —

7.000: — i

Summa

—

_ 1

11,681: 45

2. Avlöningar till övriga ordinarie tjänstemän, förslagsvis kronor 83.000: —

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit, förslagsvis .......................................... » 3,000: —

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal .......... » 28,000: —

5. Särskilda löneförmåner till överståthållaren och underståthållaren

:

a. Taffelpenningar till överståthållaren kronor 2.001: —

b. Lönetillökning till överståthållaren » 2,317:55

c. Tillfällig löneförbättring till överståthållaren

och underståthållaren » 7,600:— » 11,918:55

6. Rörligt tillägg, förslagsvis ..... » 16,700: —

Summa förslagsanslag kronor 154,300:—;

Från posten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t, bestrides utgående arvode till den hos Överståthållarämbetet anställde

försvarsassistenten.

De sakkunniga hava framlagt beräkningar rörande anslagsbehovet under

ett budgetår, efter det den av de sakkunniga föreslagna organisationen trätt

i kraft.

Anslagsposten till avlöningar till överståthållaren och underståthållaren

har därvid upptagits till samma belopp, som för närvarande utgår,

eller alltså till 11,681 kronor 45 öre.

För avlöningar till övriga ordinarie tjänstemän bär upptagits ett

belopp av 216,000 kronor. Härvid har utöver lön enligt löneplan och

vikariatsersättning medräknats de föreslagna avlöningsförstärkningarna åt de

båda avdelningscheferna.

Till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t, har liksom för löpande budgetår upptagits ett belopp av 3,000

kronor. De sakkunniga framhålla, att de icke ansett sig böra ingå på

frågan huruvida någon förändring borde ske med avseende å arvodet till

försvarsassistenten.

Anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal

har beräknats till 95,000 kronor. I beloppet ingå utöver lön enligt löneplan

och vikariatsersättning omkring 12,000 kronor till avlöningar till tillfälliga

befattningshavare och annat tillfälligt arbetsbiträde.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Marits proposition nr 115.

Posten till särskilda löneförmåner till överståthållaren och

underståthållaren har uppförts till det nuvarande beloppet 11,918 kronor

55 öre.

Slutligen har för rörligt tillägg beräknats ett belopp av 46,000 kronor.

Det sammanlagda medelsbehovet har således uppskattats till (11,681.45

+ 216,000 + 3,000 + 95,000 + 11,918: 55 + 46,000) 383,600 kronor.

I det föregående har jag tillstyrkt, att en omorganisation av Överståthållarämbetet

genomföres från och med den 1 januari 1943. I följd härav

böra olika personalförteckningar och avlöningsstater få gälla för tiden 1 juli

—31 december 1942 och för tiden 1 januari—30 juni 1943. För den förra

tidsperioden bör den personalförteckning, som fastställts den 5 maj 1939,

alltjämt äga tillämpning, medan för den senare tidsperioden personalförteckningen

bör ändras så att den överensstämmer med den personalorganisation,

som skall finnas efter det den nya ordningen blivit genomförd. I en anmärkning

till den senare förteckningen bör angivas, att befattning skall

hållas vakant, så länge de med befattningen förenade göromålen bestridas

av tjänsteman å Stockholms stads lönestat.

Yad beträffar avlöningsstaterna bör staten för tiden 1 juli—31 december

1942 överensstämma med gällande avlöningsstat för ämbetet, givetvis med

den ändringen att beloppen böra halveras. För erhållande av en rund

slutsumma å anslaget bör posten till rörligt tillägg något jämkas. Staten

synes böra sluta å 77,200 kronor. Beträffande dess närmare utseende hänvisar

jag till min i det följande gjorda hemställan.

Avlöningsstaten för tiden 1 januari—-30 juni 1943 torde böra beräknas

på följande sätt.

För avlöningar till överståthållaren och underståthållaren torde få

upptagas en anslagspost å 5,840 kronor 72 öre.

Posten till avlöningar till övriga ordinarie tjänstemän uppskattar

jag till 104,000 kronor.

För arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit, bör beräknas ett belopp av 1,500 kronor.

Posten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal kan uppskattas

till 47,500 kronor. Tillräckliga skäl att — på sätt de sakkunniga

ifrågasatt — upptaga denna post med förslagsvis beräknat belopp synes mig

icke föreligga. Jag får därför föreslå, att posten i enlighet med vad

i allmänhet gäller beträffande motsvarande poster upptages till bestämt

belopp.

För särskilda löneförmåner till överståthållaren och underståthållaren

torde få beräknas 5,959 kronor 28 öre, därav 1,000 kronor 50

öre för taffelpenningar till överståthållaren, 1,158 kronor 78 öre för löneökning

till överståthållaren och 3,800 kronor för tillfällig löneförbättring till

överståthållaren och underståthållaren.

Slutligen upptages för rörligt tillägg ett belopp av 22,000 kronor.

Avlöningsstaten för tiden 1 januari—30 juni 1943 skulle alitsa enligt mina

Departement

chefen.

s. 62 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

62 Kungl. Maj:ts proposition nr lis.

beräkningar komma att sluta å (5,840: 72 + 104,000 + 1,500 +47,500 + 5,959: 28

+ 22,000) 186,800 kronor.

Det för nästa budgetår erforderliga avlöningsanslaget skulle alltså få upptagas

till (77,200 + 186,800) 264,000 kronor.

2:o) Överståthållarämbetet: Omkostnader.

Budgetår Anslag Nettoutgifter

1940/41 ............................ 15,700 14,826

1941/42 ............................ 17,200 —

1942/43 (förslag).................. 42,000 —

Kungl. Maj:t bar beträffande användningen av det för innevarande budgetår

anvisade anslaget den 2 maj 1941 fastställt omkostnadsstat upptagande

följande poster:

1. Sjukvård m. m. förslagsvis .................................... kronor 900

2. Expenser, förslagsvis............................................ » 14,800

3. Publikation strjck, förslagsvis.................................. » 1,500

Summa kronor 17,200

Av det för expenser upptagna beloppet hava 800 kronor avsetts för

bränsle, lyse och vatten samt 14,000 kronor för övriga expenser.

De saltkunniga hava framlagt beräkningar rörande omkostnaderna för den

statliga delen av Överståthållarämbetet under första året av den organisation,

som de sakkunniga förordat.

Utgifterna för sjukvård m. m. hava därvid uppskattats till 2,000 kronor.

För bränsle, lyse och vatten har upptagits ett belopp av 2,000 kronor,

medan för övriga expenser beräknats 52,000 kronor. I sistnämnda belopp

ingår ett belopp av 8,000 kronor, utgörande beräknad kostnad för anskaffning

av möbler och inventarier, som erfordras på grund av den föreslagna personalökningen.

De sakkunniga hava alltså för expenser upptagit ett belopp av

tillhopa 54,000 kronor. De sakkunniga framhålla, att de förutsätta, att nuvarande

inventarier å polissekreterarens expedition utan kostnad för statsverket

få övertagas av den nya politiavdelningen.

Anslagsbehovet för publikationstryck hava de sakkunniga uppskattat

till 3,000 kronor.

De sakkunniga hava således räknat med ett sammanlagt medelsbehov för

ett budgetår av (2,000 + 54,000 + 3,000) 59,000 kronor.

Av vad jag förut anfört framgår, att man vid beräkningen av överståthållarämbetets

anslag för nästa budgetår bör för första budgethalvåret

utgå från nuvarande förhållanden, medan man för det andra budgethalvåret

har att räkna med förhållandena efter genomförd omorganisation.

Anslagsposten till sjukvård m. m. torde kunna upptagas till 500 kronor

för tiden 1 juli—31 december 1942 och till 1,000 kronor för tiden 1 januari

—30 juni 1943 eller alltså till sammanlagt 1,500 kronor.

För bränsle, lyse och vatten torde för nästa budgetår erfordras (500 +

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

1.000) 1,500 kronor, medan för övriga expenser torde få beräknas (7,000 +

30.000) 37,000 kronor. Härvid Ilar jag i likhet med de sakkunniga för engångsutgifter

för anskaffning av möbler och inventarier i samband med den

nya organisationen beräknat 8,000 kronor. Liksom de sakkunniga utgår jag

ock från att inventarierna å polissekreterarens expedition skola kostnadsfritt

få övertagas av statsverket och disponeras för politiavdelningens räkning.

Slutligen beräknar jag utgifterna för publikationstryck till (800 +

1,200) 2,000 kronor.

Omkostnadsanslaget skulle alltså få beräknas i enlighet med följande

sammanställning.

1. Sjukvård m. m., förslagsvis .................................... kronor 1,500

2. Expenser, förslagsvis............................................ » 38,500

3. Publikationstryck, förslagsvis ......................... » 2,000

Summa kronor 42,000

3:o) Överståthållarämbetet: Ersättning till Stockholms stad lör vissa

kostnader för avlöning av exekutionsbetjäningen m. m.

Såsom förut nämnts har för ifrågavarande ändamål för budgetåret 1941/42

anvisats ett anslag å 25,300 kronor. Enligt beslut av Kungl. Majit den 2

maj 1941 skall anslaget tills vidare disponeras på följande sätt:

Ersättning till Stockholms stad för avlöning åt stadens exeku
tionsbetjäning

enligt Kungl. Maj:ts brev den 29 juni 1885.. kronor 12,200

Ersättning till Stockholms stad för kronouppbördsverket i

staden enligt Kungl. Maj:ts brev den 17 januari 1816...... » 11,472

Ersättning till Stockholms stad för gratifikationer åt extra

ordinarie tjänstemän och vaktbetjänte vid stadens poliskammare

enligt Kungl. Maj:ts brev den 23 februari 1858.. » 150

Bidrag till Stockholms stad till kostnaderna för uppvärmning

av poliskammarens ämbetslokaler enligt Kungl. Maj:ts brev

den 1 september 1911.......................................... » 1,470

Summa kronor 25,292

De salclcunniga hava framhållit, att vid ett godtagande av de sakkunnigas

förslag rörande överståthållarämbetets organisation de belopp å 150 kronor

respektive 1,470 kronor, som av ifrågavarande anslag utbetalades till Stockholms

stad, borde upphöra att utgå.

I sitt utlåtande över berörda förslag har statskontoret uttalat, att i samband

med en omorganisation på förevarande område samtliga de ersättningar

och bidrag, som från ifrågavarande anslag utbetalades till staden,

borde bortfalla.

För min del får jag i anslutning till vad de sakkunniga föreslagit tillstyrka,

att från och med den 1 januari 1943 de ersättningar till staden,

som utgå enligt Kungl. Maj:ts brev den 23 februari 1858 och den 1 september

1911, indragas. Däremot torde övriga ifrågavarande ersättningar till staden

alltjämt böra utbetalas.

Departements
chefen.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

Vid bifall härtill kan medelsbehovet under nu behandlade anslag för nästa

budgetår beräknas till (12,200 + 11,472 + 75 + 735) 24,482 eller i avrundat tal

24,500 kronor.

VIL Hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående i olika hänseenden anfört

får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

I) godkänna följande personalförteckning för Överståthållarämbetet,

att tillämpas från och med den 1 januari 1943:

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 kanslidirektör .......................................... A 30

1 politidirektör............................................ A 30

2 assessorer................................................ A 27

2 notarier av l:a klass.................................... A 24

4 notarier av 2:a klass.................................... A 21

7 kanslister................................................ A 15

1 kansliskrivare............................................ A 11

1 förste expeditionsvakt.................................. A 7

5 kanslibiträden .......................................... A 7

3 expeditionsvakter ...................................... A 5

10 kontorsbiträden ........................................ A 4

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än den 20:e.

3 assessorer .............................................. Eo 27

Anm. I personalförteckningen upptagen befattning skall hållas vakant så

länge de med befattningen förenade göromålen bestridas av tjänsteman

å Stockholms stads lönestat.

II) godkänna följande avlöningsstat för Överståthållarämbetet,

att tillämpas under tiden 1 juli—31 december 1942:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till överståthållaren och underståthållaren.

................................... kronor 5,840: 72

Lön

Tjänstgör lös- penningar

Summa

Överståthållaren................

2,340: 72

2,340: 72

Underståthållaren ..............

2,500: -

1,000: -

3,500: —

Summa

~

—

5,840: 72

2. Avlöningar till övriga ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ....................................kronor 41,500: —

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis........ » 1,500: —

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal

..........................................kronor 14,000: —

5. Särskilda löneförmåner till överståthållaren

och underståthållaren:

a. Taffelpenningar till

överståthållaren........ kronor 1,000: 50

b. Lönetillökning till överståthållaren

............ » 1,158:78

c. Tillfällig löneförbätt
ring

till överståthållaren

och underståthållaren

.................... » 3,800: — » 5,959:28

6. Eörligt tillägg, förslagsvis.................... » 8,400: —

Summa kronor 77,200: —;

III) godkänna följande avlöningsstat för Överståthållarämbetet,

att tillämpas under tiden 1 januari—30 juni 1943:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till överståthållaren och underståthållaren.

...................................kronor 5,840: 72

Lön

Tjänstgör ngs- penningar

Summa

Överståthållaren................

2.340: 72

2,340: 72

Underståthållaren ..............

2.000: --

1,000: -

3,500: —

Summa

—

—

5,840: 72

2.

3.

4.

5.

6.

Avlöningar till övriga ordinarie tjänstemän,

förslagsvis....................................kronor 104,000: —

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis ...... » 1,500: —

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal

.......................................... » 47,500: —

Särskilda löneförmåner till överståthållaren

och underståthållaren:

a. Taffelpenningar till

överståthållaren ........ kronor 1,000:50

b. Lönetillökning till överståthållaren

............ » 1,158:78

c. Tillfällig löneförbättring

till överståthållaren och

underståthållaren ...... » 3,800: — » 5,959:28

Eörligt tillägg, förslagsvis.................... » 22.000: —

Summa kronor 186,800: —;

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 115.

447 42 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

IV) till Överståthållarämbetet: Avlöningar för budgetåret

1942/43 anvisa ett förslagsanslag av............ kronor 264,000;

V) till Överståthållarämbetet: Omkostnader för budgetåret

1942/43 anvisa ett förslagsanslag av.............. kronor 42,000

samt

VI) till Överståthållarämbetet: Ersättning till Stockholms stad

för vissa kostnader för avlöning till exekutionsbetjäningen m. m.

för budgetåret 1942/43 anvisa ett anslag av — kronor 24,500

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Anders Lundstedt.

Stockholm 1942. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1942:103 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående överståthållarämbetets organisation m. m. s. 1 i texten