Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 18 april 1935 (nr 113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling

1942-03-06 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:123, Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 18 april 1935 (nr 113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

1

Nr 123.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

lag angående ändring i vissa delar av lagen den

18 april 1935 (nr 113) med vissa bestämmelser om

arbetsförmedling; given Stockholms slott den 6 mars

1942.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden

för denna dag vill Kungl. Majit härmed föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 18

april 1935 (nr 113) med vissa bestämmelser örn arbetsförmedling.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 123.

f>77 42

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 18 april 1935 (nr 113)

med vissa bestämmelser örn arbetsförmedling.

Härigenom förordnas, att 1 oell 2 §§ lagen den 18 april 1935 med tössa

bestämmelser örn arbetsförmedling ävensom övergångsbestämmelserna till

samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 §•

Denna lag---är tillämplig.

Har mellan utövare av verksamhet för arbetsanskaffning och arbetssökande

träffats avtal örn anställning av den arbetssökande hos verksamhetens utövare

eller av den sistnämnde hos arbetssökanden, skall, där av omständigheterna

framgår, att det huvudsakliga syftet med anställningen är förmedling av

arbete åt arbetssökanden, sådan förmedling anses såsom arbetsförmedling

enligt denna lag.

2 §•

Arbetsförmedling må--:--i förvärvssyfte.

Vill någon---hos socialstyrelsen.

Avser verksamheten förmedling av anställning utom riket eller av anställning

här i riket åt utlänning som vistas utom riket, må tillstånd beviljas

allenast för de fall och på de villkor Konungen efter överenskommelse med

främmande stat bestämmer. Vad sålunda stadgats skall dock icke äga

tillämpning å förmedling av anställning åt musiker, sceniska artister och

därmed jämförliga yrkesutövare med mindre Konungen därom förordnar.

Tillstånd må----för sjömän.

Övergångsbestämmelser.

Denna lag —--januari 1936.

Genom denna —---fortsatt giltighet.

Den som--— blivit prövad.

Enskild person eller annan, som vid lagens ikraftträdande i behörig ordning

bedriver arbetsförmedling i förvärvssyfte, må av socialstyrelsen erhålla

tillstånd att fortsätta verksamheten till och med den 31 december 1939. Beträffande

yrkesgrupper, som Konungen bestämt, äger socialstyrelsen för tiden

därefter, dock för högst ett år i sänder och icke längre än till den 1 januari

1950, bevilja förlängning av tillstånd, som nyss sagts, samt jämväl meddela

nytt tillstånd att bedriva arbetsförmedling i förvärvssyfte, dock endast för

enskild person, som övertagit med vederbörligt tillstånd bedriven verksamhet,

i vilken han sedan tiden före lagens ikraftträdande varit anställd. Innan

1 Senaste lydelse av fjärde stycket i övergångsbestämmelserna se SFS 1940: 784

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majus proposition nr 123.

tillstånd, varom i detta stycke sägs, av socialstyrelsen beviljas, skall åt arbetsgivar-

och arbetarorganisationer inom den eller de yrkesgrupper förmedlingen

avser beredas tillfälle att yttra sig. Det ankommer på styrelsen

att bestämma skälig ersättning för förmedling, varom i detta stycke är fråga.

I övrigt skola lagens bestämmelser i tillämpliga delar gälla å densamma.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majus proposition nr 123.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 6 mars 1942.

IS ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Hosander, Ewerlöf.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anmäler fråga örn vissa

ändringar i lagen med vissa bestämmelser örn arbetsförmedling samt anför:

Inledning.

Internationell konvention angående avgiftskrävande

arbetsförmedlingskyråer.

Å den internationella arbetsorganisationens konferens år 1933 antogs ett

förslag till konvention (nr 34) angående avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer.

Enligt denna konvention skola avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer

med vinstsyfte vara avskaffade inom tre år från konventionens ikraftträdande

för vederbörande medlemsstat [art. 2 mom. 1], Under denna tid

må nya sådana byråer icke upprättas [art. 2 mom. 2 a)]. En redan befintlig

avgiftskrävande byrå med vinstsyfte kan emellertid erhålla tillstånd av vederbörande

myndighet att under vissa förutsättningar fortsätta sin verksamhet

[art. 3], Härom gäller, bland annat, att byrån skall innehava ett

för år meddelat tillstånd, som må förnyas efter vederbörande myndighets

gottfinnande under en tidrymd ej överstigande tio år [art. 3 mom. 4 b)]

ävensom att byrån icke må skaffa anställning åt arbetare utomlands eller

därifrån rekrytera arbetare, med mindre dess tillstånd berättigar därtill och

verksamheten bedrives enligt en mellan länderna ifråga träffad överenskommelse

[art. 3 mom. 4d)]. Avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer utan

vinstsyfte skola innehava tillstånd av vederbörande myndighet [art. 4 a)]

men må icke heller skaffa anställning åt arbetare utomlands eller därifrån

rekrytera arbetare under andra förutsättningar än nyss nämnts [art. 4 c)].

Översättning av originaltexten till konventionsförslaget är såsom bilaga

(A) fogad till propositionen nr 83 år 1935.

Konventionen som sådan har trätt i kraft den 18 oktober 1936.

Sedan konventionen ratificerats av Sverige den 15 november 1935, har

Sveriges ratifikation den 1 januari 1936 registrerats av nationernas förbunds

generalsekreterare, varefter konventionen för Sverige trätt i kraft den 1

januari 1937. Förutom Sverige hava hitintills allenast fyra stater, nämligen

Chile, Finland, Mexiko och Spanien, ratificerat konventionen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 123.

5

Gällande lagbestämmelser.

Gällande svensk lagstiftning på förevarande område — lagen den 18 april

1935 (nr 113) med vissa bestämmelser örn arbetsförmedling (ändrad genom lagården

12 mars 1938, nr 70, den 21 mars 1940, nr 155, samt den 31 augusti

1940, nr 784) — innehåller stadganden, som (med visst undantag beträffande

fjärde stycket i övergångsbestämmelserna) stå i nära överensstämmelse med

innehållet i nyssnämnda konvention. Lagen äger jämlikt 1 § tillämpning å

all slags arbetsförmedling, som bedrives av annan än offentlig arbetsförmedlingsanstalt

eller godkänd sjuksköterskebyrå och som icke sker genom

utgivande av skrift, varå tryckfrihetsförordningen är tillämplig. Enligt 2 §

må arbetsförmedling icke bedrivas i förvärvssyfte (första stycket). Vill

någon eljest bedriva arbetsförmedling, för vilken från arbetsgivare eller

arbetssökande uppbäres inskrivnings- eller förmedlingsavgift, periodiskt bidrag

eller annan ersättning, skall tillstånd sökas hos socialstyrelsen (andra

stycket). Avser verksamheten förmedling av anställning utom riket eller av

anställning här i riket åt utlänning, som vistas utom riket, må tillstånd beviljas

allenast för de fall och på de villkor Konungen efter överenskommelse

med främmande stat bestämmer (tredje stycket). Tillstånd må icke beviljas

enskild person eller avse arbetsförmedling för sjömän (fjärde stycket).

Avgiftsfri arbetsförmedling däremot må, även örn verksamheten utsträckes

till utlandet, bedrivas utan särskilt tillstånd.

Enligt lagens övergångsbestämmelser (fjärde stycket) kunde enskild person

eller annan, som vid lagens ikraftträdande (den 1 januari 1936) i behörig

ordning bedrev arbetsförmedling i förvärvssyfte, av socialstyrelsen erhålla

tillstånd att fortsätta verksamheten till och med den 31 december 1939.

Beträffande yrkesgrupper, som Kungl. Majit bestämt, äger socialstyrelsen

för tiden därefter, dock för högst ett år i sänder och icke längre än till den

1 januari 1950, bevilja förlängning av tillstånd, som nyss sagts, samt jämväl

meddela nytt tillstånd att bedriva arbetsförmedling i förvärvssyfte, dock

endast för enskild person, som övertagit med vederbörligt tillstånd bedriven

verksamhet, i vilken han sedan tiden före lagens ikraftträdande varit anställd.

Innan tillstånd, varom i fjärde stycket sägs, beviljas av socialstyrelsen,

skall tillfälle att yttra sig beredas åt arbetsgivar- och arbetarorganisationer

inom den eller de yrkesgrupper förmedlingen avser. Det ankommer på

socialstyrelsen att bestämma skälig ersättning för förmedling, som sålunda

må kunna i förvärvssyfte bedrivas efter lagens ikraftträdande. I övrigt

skola lagens bestämmelser i tillämpliga delar gidia å densamma; dock skall,

såvitt angår förmedling av anställning åt musiker, sceniska artister och därmed

jämförliga yrkesutövare, 2 § tredje stycket gälla allenast därest Kungl.

Majit därom förordnar.

Sistnämnda undantagsbestämmelse infördes genom lagen den 21 mars 1940,

nr 155, för att möjliggöra för socialstyrelsen att tills vidare kunna meddela

tillstånd till internationell arbetsförmedling beträffande musiker, sceniska

artister och därmed jämförliga yrkesutövare, oberoende av att överenskommelser

därom mellan Sverige och respektive främmande stat saknas.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majus proposition nr 123.

Genom kungörelse den 10 februari 1939, nr 47, liava bestämts de yrkesgrupper,

beträffande vilka socialstyrelsen jämlikt nyss omförmälda övergångsbestämmelser

till 1935 års lag äger för tiden efter den 31 december

1939 bevilja förlängning av tillstånd att fortsätta arbetsförmedlingsverksamhet

i förvärvssyfte. Nämnda yrkesgrupper utgöras av musiker och sceniska

artister samt anställningssökande i husligt arbete, hotell-, pensionat- och

restaurangrörelse, sjukvård och jordbruk.

Framställning från socialstyrelsen örn

lagändringar.

I skrivelse den 15 januari 1942 har socialstyrelsen hemställt, att ändringar

måtte vidtagas i 1935 års lag dels i 1 § beträffande lagens tillämpningsområde

och dels i 2 § tredje stycket ävensom fjärde stycket av övergångsbestämmelserna

i fråga om viss internationell arbetsförmedling utan förvärvssyfte.

Yttranden över socialstyrelsens skrivelse hava, efter remiss, avgivits av

delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet, svenska musikerförbundet,

folkets parkers centralstyrelse och Sveriges arbetsgivareförening

för hotell och restaurator. Svenska teaterförbundet, som jämväl erhållit

tillfälle att avgiva yttrande, har icke begagnat sig därav.

Jag övergår nu till att behandla de framställda lagändringsförslagen.

Förslagen till lagändringar.

Ändring beträffande lagens tillämpningsområde.

Socialstyrelsens framställning.

Styrelsen framhåller, att ordalydelsen av bestämmelserna i lagens 1 §

liksom även i artikeln 1 i konventionen tydde på, att varje i lagen icke

särskilt undantaget slag av verksamhet, som syftade till att bereda arbetsanställning,

folie under dess bestämmelser. I rättstillämpningen hade emellertid

gjort sig gällande en tendens att från begreppet arbetsförmedling avskilja

vissa fall av sådan verksamhet för arbetsanskaffning, som grundades på ett

anställningsavtal mellan verksamhetens utövare och den arbetssökande.

Detta gällde bland annat den inom musiker- och artistbranschen bedrivna

impressarieverksamheten. I de fall, där artisten av impressarion tillförsäkrats

viss inkomst, syntes sålunda domstolarna hava varit benägna för att

anse, att verksamheten folie utanför lagens tillämplighetsområde. Socialstyrelsen

hänvisade härutinnan till ett nyligen meddelat hovrättsutslag1.

Socialstyrelsen anser, att den angivna lagtillämpningen kan komma att

främja en utveckling i icke önskvärd riktning av arbetsför medlingsverksamheten

samt anför härom:

Anställningskontrakt, varigenom en impressario hos sig anställer arbetssökande,

hava i regel till uteslutande syfte att bereda den »köpta» arbets
1

Svea hovrätts utslag den 7 november 1941 på besvär av tjänstemannen N. M. Möllersten

över ett av polisdomstolen i Stockholm meddelat utslag i mål mellan allmän åklagare,

å ena, samt Möllersten, å andra sidan.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 123.

7

kraften anställning hos andra arbetsgivare, såsom folkparker, filmbolag,

grammofoninspelningsföretag och dylika mot en ersättning, som oftast bestämmes

efter helt andra grunder än den ersättning, som artisten erhåller

enligt kontraktet med impressarion. Den maktställning, som en dylik impressario

med vidsträckta förbindelser med arbetsgivare inom facket besitter,

möjliggör för honom att på artistens bekostnad tillskansa sig en oskälig ersättning

för sin medverkan till arbetsanskattningen. Det är tydligt, att den

angivna tillämpningen skapar möjligheter särskilt för yrkesförmedlare att

under anställningsavtalets form dölja en sedvanlig förmedlingsverksamhet

och sålunda undandraga denna verksamhet vederbörlig kontroll. Kisk föreligger

med andra ord för att därigenom kommer att främjas en smygtrafik

av mindre tilltalande natur.

Den omständigheten, att utövare av här ifrågavarande slag av verksamhet

knutit den arbetssökande till sig genom ett anställningskontrakt och därvid

påtagit sig viss risk för ekonomisk förlust samtidigt som den arbetssökande

erhållit garanti för viss minimiinkomst, finner socialstyrelsen icke utgöra

tillräckliga skäl för att verksamheten skall undandragas offentlig kontroll.

Till undvikande av varje missförstånd må erinras örn att här endast är

fråga örn förmedlingsverksamhet, d. v. s. en verksamhet för anskaffande av

arbete. Örn verksamheten har ett annat huvudsyfte, exempelvis anordnande

av föreställningar inom nöjesbranschen, kunna bestämmelserna rörande arbetsförmedling

givetvis icke bliva tillämpliga därå. Nämnda bestämmelser böra

sålunda icke hava avseende å sådan verksamhet, varigenom en s. k. impressario

engagerar artister att i egna eller förhyrda lokaler uppträda i företag, som

kunna sägas vara hans egna.

Icke heller böra bestämmelserna örn arbetsförmedling tillämpas å sådan

impressarieverksamhet, där impressarion närmast är att betrakta såsom en

hos artisten anställd privatsekreterare. Här åsyftas sådana, i allmänhet hos

stjärnartister, anställda personer, vilka åtfölja artisten på hans turnéer. I en

del fall erhålla dylika impressarier även uppdrag att skapa arbetstillfällen

åt artisten, i det de hava att planlägga turnéerna och att förhandla rörande

engagemang med förmedlingsbyråer och företag inom nöjesbranschen. Skulle

emellertid impressarion jämväl hava erhållit uppdrag att sluta avtal rörande

engagemang, synes verksamheten böra karakteriseras såsom förmedlingsverksamhet

och hänföras under bestämmelserna i 1935 års lag.

Yad sålunda anförts borde enligt socialstyrelsens mening uppmärksammas

även beträffande andra yrkesgrupper än musiker och sceniska artister. Jämväl

inom andra yrkesområden förekomme det, att förmedlare genom att sluta

anställningsavtal med de arbetssökande sökte undandraga verksamheten

vederbörlig kontroll. Flera dylika fall inom hembiträdesbralischen hade

kommit till socialstyrelsens kännedom. Det hade varit fråga om s. k. hemhjälpsbyråer,

vilka arbetade huvudsakligen i syfte att hos annan arbetsgivare

för kortare eller längre tid skaffa anställning åt de hos hemhjälpsbyrån anställda.

Socialstyrelsen ansåge, att dylika företag icke fyllde något annat

behov än sådant, som i allra största utsträckning kunde tillgodoses genom

sedvanlig arbetsförmedling. Såväl den offentliga arbetsförmedlingen som

vissa föreningar hade nämligen organiserat särskild arbetsförmedling för

hemhjälp efter i stort sett samma grunder beträffande tillhandahållandet av

arbetskraft som de här ifrågavarande hemhjälpsbyråerna.

I själva verket öppnade den i det föregående påtalade lagtillämpningen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Departements
chefen.

Kungl- Maj:ts proposition nr 123.

en möjlighet att inom snart sagt varje yrke bedriva avgiftskrävande arbetsförmedling

i förvärvssyfte utan den kontroll, som 1935 års lag åsyftade.

Styrelsen erinrar slutligen om att ali arbetsförmedling i förvärvssyfte

skulle upphöra senast den 31 december 1949. Därest förut omförmälda

möjlighet att kringgå lagen ännu vid nämnda tidpunkt skulle stå öppen, kunde

det förutsättas, att den för närvarande under socialstyrelsens kontroll bedrivna

förmedlingsverksamheten i förvärvssyfte skulle komma att fortsätta

såsom en under förut angivna former bedriven, helt okontrollerad verksamhet.

Socialstyrelsen förklarar, att den av angivna skäl funnit erforderligt, att

jämväl sådan verksamhet för arbetsanskaffning, som grundades på ett mellan

verksamhetens utövare och den arbetssökande träffat anställningsavtal, av

vad slag detta än vore, hänfördes under bestämmelserna i 1935 års lag.

Erforderlig författningsändring syntes kunna ske genom ett tillägg till 1 §

i lagen.

Yttrandena.

Socialstyrelsens förslag tillstyrkes i yttrandena, i vilka vitsordas, att ett

förtydligande av gällande bestämmelser synes påkallat. Folkets parkers

centralstyrelse anför i detta sammanhang:

Svårigheter föreligga visserligen vid en gränsdragning för vad som skall

falla under arbetsförmedlingslagen, men det är önskvärt, att den med lagen

avsedda kontrollen över arbetsförmedling kommer till stånd vid varje tillfälle,

då fråga tydligen är örn en verksamhet för arbetsanskaffning. Det torde

vara nödvändigt, att man på detta område ser mera till saken än till formen.

Örn så ej sker måste varje form av arbetsförmedling kunna förklädas därhän,

att arbetsförmedlaren formellt gives ställningen av arbetsgivare. Det undantag

från lagens tillämpning, som arbetsgivarställningen medför, bör reserveras

för sådana fall, då den som anskaffar arbetet samtidigt efter vanliga begrepp

framstår såsom arbetsgivare. Utöver de i socialstyrelsens skrivelse exemplifierade

fallen vilja vi åberopa det, där en person är en verklig ledare för

en artisttrupp, en revy eller dylikt. En dylik artisttrupp har ofta ett inarbetat

namn och ledaren för truppen, som samtidigt är arbetsgivare åt de

medverkande artisterna, har ett omfattande stadigvarande arbete med allt,

som sammanhänger med truppens utrustning, sammansättning, uppgörande

av turnéer och dylikt. En sådan ledare för en artisttrupp synes oss böra

falla utanför lagens bestämmelser. Likaså torde, såsom socialstyrelsen redan

påpekat, tvekan icke kunna råda därom, att innehavaren av en teater eller

nöjeslokal äger för denna engagera artister utan att falla under arbetsförmedlingslagens

bestämmelser och detsamma torde väl gälla, därest en sammanslutning

av innehavare av dylika lokaler enhetligt ordnat anställning av

bland annat artister för de egna lokalernas behov.

1935 års lag med vissa bestämmelser örn arbetsförmedling avser enligt

ordalydelsen av 1 § varje i lagen ej direkt undantagen verksamhet, som

syftar till att förmedla arbetsanställning. I rättspraxis synes emellertid en

tendens hava gjort sig gällande att icke anse sådan verksamhet för arbetsanskaffning

falla under lagen, vilken grundas på ett anställningsavtal mellan

den arbetssökande och verksamhetens utövare. Med en sådan lagtolkning

skapas, på sätt socialstyrelsen anfört, möjlighet att under anställningsavtalets

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts propositon nr 123.

form dölja sedvanlig förmedlingsverksamhet,vilken därigenom blir undandragen

erforderlig kontroll. Ett sådant sakernas tillstånd synes icke böra få fortvara.

Till vad socialstyrelsen härutinnan anfört kan jag giva min anslutning. Jag

tillstyrker därför, att i ett nytt andra stycke av 1 § upptages föreskrift, att,

där mellan utövare av verksamhet för arbetsanskaffning och arbetssökande

träffats avtal örn anställning av den arbetssökande hos verksamhetens utövare

eller av den sistnämnde hos arbetssökanden, men av omständigheterna

framgår att det huvudsakliga syftet med anställningen är förmedling av

arbete åt arbetssökanden, sådan förmedling skall anses såsom arbetsförmedling

enligt 1935 års lag.

Ändring beträffande viss internationell arbetsförmedling utan förvärvssyfte.

Tidigare författningsändringar m. m.

Till en början må erinras örn bestämmelsen i 2 § tredje stycket, att, örn

arbetsförmedling avser anställning utom riket eller anställning här i riket

åt utlänning, som vistas utom riket, tillstånd får beviljas allenast för de fall

och på de villkor Kungl. Maj:t efter överenskommelse med främmande stat

bestämmer.

I anledning av framställning från socialstyrelsen den 7 maj 1937 rörande

åtgärder för möjliggörande av internationell förmedling inom musiker- och

artistbranschen, gjordes av utrikesdepartementet en undersökning, huruvida

dylika överenskommelser kunde träffas. Det visade sig emellertid, att detta

icke var möjligt.

Sedan därefter till en början — genom lag den 12 mars 1938, nr 70 —

möjlighet till internationell förmedling av nyss angivet slag beretts för de

avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer, som arbetade i förvärvssyfte, för

tiden intill 1939 års utgång, framlades genom proposition nr 71 till 1940 års

lagtima riksdag vissa förslag rörande hithörande spörsmål. I första hand

föreslogs en hemställan örn revision av gällande konvention, avseende ändringar

av moment 4 d) i artikeln 3 samt artikeln 4 c). Moment 4 d) i

artikeln 3 innefattar, såsom förut nämnts, förbud för förmedlingsbyrå, som

arbetar i förvärvssyfte, att förmedla anställning åt arbetare utomlands eller

att därifrån rekrytera arbetare, och artikeln 4 c) innefattar samma förbud för

avgiftskrävande förmedlingsbyråer utan förvärvssyfte. Riksdagen biföll nämnda

förslag. Chefen för socialdepartementet har sedermera på uppdrag av Kungl.

Maj:t genom skrivelse den 27 mars 1940 till internationella arbetsbyrån

hemställt om revision av konventionen i enlighet med vad nyss anförts.

För att under tiden till dess en revision av konventionen kunde komma till

stånd skapa möjlighet till internationell arbetsförmedling inom musiker- och

artistbranschen, oberoende av örn överenskommelse träffats med främmande

stater, föreslogs i propositionen 71/1940 jämväl viss jämkning av fjärde stycket

i övergångsbestämmelserna. Därvid framhölls, att en dylik åtgärd visserligen

strede mot den av Sverige ratificerade konventionen men att den likväl

kunde anses försvarlig, därest lagändringen förklarades icke skola träda i

Bihang till riksdagens protokoll 11)42. 1 sami. Nr 123.

577 42 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

tillämpning förrän Kungl. Majit vidtagit anstalter för revision av konventionen.

I anslutning härtill erliöll fjärde stycket i övergångsbestämmelserna genom

lag den 21 mars 1940 den lydelse, som angivits i referatet av gällande lags

bestämmelser. Lagändringen kom emellertid, genom dess anknytning till

nämnda stycke i övergångsbestämmelserna, att avse endast förmedling i förvärvssyfte.

Socialstyrelsens framställning.

Styrelsen framhåller, att de skäl, som av styrelsen vid tidigare lagändringar

åberopats för en uppmjukning av bestämmelserna rörande internationell

förmedling beträffande musiker och sceniska artister, alltjämt ägde giltighet.

De gällde i lika hög grad för förmedling utan förvärvssyfte som i förvärvssyfte.

Några av de största enskilda sammanslutningar, som bedreve förmedling

inom musiker- och artistbranschen, hade även under den senaste tiden

anmält för styrelsen, att syftet med deras förmedlingsverksamhet helt skulle

äventyras, örn de alltfort skulle förbliva uteslutna från möjligheten att bedriva

internationell förmedling.

Det syntes sålunda erforderligt att företaga en ändring av ifrågavarande

bestämmelse. Lagändringen den 21 mars 1940 ansågs försvarlig med hänsyn

till att framställning gjorts om revision av motsvarande bestämmelser i konventionen,

innan lagändringen trädde i kraft. Av samma skäl måste en

motsvarande lagändring, som hade avseende å arbetsförmedling utan förvärvssyfte,

anses försvarlig, eftersom framställningen om revision av konventionens

bestämmelser jämväl avsåge sistnämnda slag av förmedling.

Syftet att bereda även byråer, som bedreve förmedling utan förvärvssyfte,

möjlighet till internationell förmedling syntes lämpligen kunna tillgodoses

genom ett tillägg till sista punkten i tredje stycket av 2 § i 1935 års lag.

Därvid syntes stadgandet i ämnet i sista punkten av fjärde stycket i övergångsbestämmelserna

böra utgå.

Yttrandena.

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet framhåller, att

den, med hänsyn till de åtgärder, som från svensk sida vidtagits för att

åstadkomma en revision av gällande konvention angående avgiftskrävande

arbetsförmedlingsbyråer icke ville motsätta sig socialstyrelsens förslag. Delegationen

hade så mycket större anledning att intaga en dylik ståndpunkt

som den nu ifrågasatta tilläggsbestämmelsen i sak finge anses nära ansluta

sig till tankegången vid den tidigare vidtagna jämkningen, då möjlighet till

en bättre anpassning av arbetsförmedlingen efter föreliggande förhållanden

avsågs uppnådd.

Folkets parkers centralstyrelse tillstyrker socialstyrelsens förslag. Ett lojalt

behov förelåge att kunna engagera utländska artister redan medan dessa

befunne sig utom riket. Någon anledning att i detta avseende ställa arbetsförmedling

utan förvärvssyfte i sämre ställning än den, som bedreves i förvärvssyfte,

syntes icke föreligga.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 123. 11

Sveriges arbetsgivareförening för hotell och restauranter tillstyrker också

förslaget.

Genom lag den 21 mars 1940, nr 155, infördes i övergångsbestämmelserna Departementstill

193o ars lag ett stadgande, som möjliggjorde för socialstyrelsen att tills chefen.

vidare meddela tillstånd till internationell arbetsförmedling beträffande musiker,

sceniska artister och därmed jämförliga yrkesutövare, oberoende av

att överenskommelse mellan Sverige och vederbörande främmande stat icke

ingåtts. Detta stadgande stod visserligen i strid med konventionen i ämnet

men ansågs kunna genomföras, sedan framställning från svensk sida gjorts

örn revision av konventionen i ifrågavarande avseende. Genom stadgandets

införande i fjärde stycket av övergångsbestämmelserna kom detsamma att

gälla allenast beträffande förmedlingsverksamhet i förvärvssyfte. Såsom

socialstyrelsen framhållit erfordras emellertid, såvitt angår musiker, sceniska

artister och därmed jämförliga yrkesutövare, en uppmjukning av gällande

bestämmelser rörande internationell arbetsförmedling i lika hög grad beträffande

sådan förmedling, som sker utan förvärvssyfte. Lagändring innefattande

sådan uppmjukning synes nu kunna vidtagas, sedan på sätt förut

nämnts, framställning gjorts örn revision av den bestämmelse i konventionen,

som står hindrande i vägen därför. Ändringen synes lämpligen kunna ske

i form av ett tillägg till tredje stycket i 2 §. I samband härmed synes

motsvarande i fjärde stycket av övergångsbestämmelserna nu förefintliga

stadgande böra utgå.

Med åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte genom proposition

förelägga riksdagen till antagande upprättat förslag till lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 18 april 1935 (nr 113)

med vissa bestämmelser om arbetsförmedling.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bertha Klemedtson.

Doktrin (1)

  1. Ronnie Eklund, Entreprenader—arbetsrättsliga aspekter på en organisationsfråga, JT 1989/90 nr 2-3 s. 271, på s. 277

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1942:155 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nied förslag till lag angående ändring i vissa delon'' av lagen den 18 april 1935 a1 i texten
  2. 2LU 1942:21 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 18 april 1935 s. 1 i texten

Doktrin (2)

2 kopplingar.

  1. JT 1998/99 s. 531 s. 531 i texten · dokumentnivå
  2. JT 1989/90 s. 271 Ronnie Eklund, Entreprenader—arbetsrättsliga aspekter på en organisationsfråga s. 277 i texten