Sök i Ratio Lex

Angående ersättning av statsmedel för taxeringsarbete i Stockholms stad för tiden 1 oktober 1942—30 september 1943

1942-02-27 · 7 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:137, Angående ersättning av statsmedel för taxeringsarbete i Stockholms stad för tiden 1 oktober 1942—30 september 1943

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 137.

1

Nr 137.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ersättning av

statsmedel för taxeringsarbete i Stockholms stad för

tiden 1 oktober 1942—30 september 1943; given Stockholms

slott den 27 februari 1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27 februari

1942.

Närvaran de:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:

Enligt bestämmelserna i 145 § taxeringsförordningen bestrides huvudparten

av kostnaderna för taxeringsarbetet av statsmedel. Vad beträffar

den årliga taxeringen utgår sålunda ersättning av sådana medel bl. a. till

ordförandena och kronoombuden i taxeringsnämnderna [l mom. 1)], för

prövningsnämndernas utgifter samt till sakkunniga m. fl. [l mom. 5), jämfört

med 5 och 6 inom.]. Har kommun åtagit sig kostnader för särskilda anstalter

för taxeringsarbetet genom tillhandahållande av kommunens tjänstemän

(i Stockholm tjänstemän hos Överståthållarämbetet) till biträden därvid

eller annorledes, lämnar staten bidrag till kostnaderna under förutsättning

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 137.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 137.

att Kungl. Majit finner dessa anstalter äga särskilt värde för det allmänna

[1 mom. 3)]. Av statsmedel bestrides vidare gottgörelse för det arbete med

uppläggande av taxeringslängder m. m., som åligger vissa tjänstemän i städerna

[l mom. 4)], samt ersättning åt kamreraren vid överståthållarämbetets

avdelning för uppbördsärenden1 för hans befattning med taxeringen i

Stockholm [1 mom. 2)].

Enligt 13 § förordningen den 14 juni 1933 (nr 357) örn åsättande i vissa

fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet må bl. a. ordförande och av

Överståthållarämbetet eller länsstyrelse förordnad ledamot i taxeringsnämnd

för göromål enligt förordningen, där så finnes skäligt, åtnjuta särskild ersättning

av statsmedel.

I Stockholm handhades intill den 1 oktober 1936 taxeringen jämte debiteringen

av överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden, i vars arbetsuppgifter

jämväl ingick uppbörden med redovisning. Den mera fast

anställda personalen vid avdelningen avlönades av staden, varförutom vissa

av tjänstemännen uppburo sportler (bl. a. debetsedellösen) till betydande

belopp. Vidare utgingo ersättningar av statsmedel jämlikt 145 § taxeringsförordningen

direkt till olika befattningshavare. Av övriga ersättningar, som

bestredos av statsmedel, märktes särskilt ett bidrag å 70,000 kronor (tidigare

90,000 kronor), som med stöd av 145 § 1 mom. 3) utbetalades till staden.

Bidraget, som utgått sedan år 1921, var motiverat med att den då verkställda

omorganisationen av uppbördsavdelningen genom ett förbättrat taxeringsförfarande

finge anses lia tillgodosett även statsverkets intresse.

År 1935 upprättades av Överståthållarämbetet förslag till omorganisation

av ämbetets avdelning för uppbördsärenden till en avdelning för skatteärenden.

Sedan Stockholms stadsfullmäktige i princip godkänt förslaget

under förutsättning att överenskommelse träffades med statsverket om statsbidrag

till staden enligt grunder som kunde av stadsfullmäktige godtagas,

underställde Överståthållarämbetet Kungl. Maj:t frågan om ändrade grunder

för lämnande av ersättning av statsmedel för taxeringsarbete i Stockholm. 1

en den 17 januari 1936 dagtecknad proposition, nr 39, föreslog därefter

Kungl. Majit riksdagen, bland annat, att bemyndiga Kungl. Majit att

för en tid av tre år, räknat från och med den dag förslaget till omorganisation

trädde i kraft, medgiva, att i stället för ersättning, som jämlikt

145 § taxeringsförordningen eller 13 § förordningen om åsättande i

vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet skulle utgå av statsmedel

till personer, som biträtt med taxeringsarbete i Stockholms stad, visst

bestämt belopp finge utbetalas till staden under huvudsakligen de villkor

och förutsättningar, som av mig såsom föredragande departementschef angivits

vid anmälan av propositionen inför Kungl. Maj:t. Sedan propositionen

bifallits av riksdagen samt stadsfullmäktige bekräftat sitt preliminära

godkännande av förslaget, genomfördes omorganisationen med ikraftträdande

1 Enligt förordning den 12 juni 1936 (nr 272) skall vad som finnes stadgat om kamreraren

vid överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden i stället äga tillämpning å skattedirektören

vid ämbetet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

3

av ny lönestat och instruktion tor överståthållarämbetets avdelning för skatteärenden

den 1 oktober 1936. Samtliga sportler indrogos till stadens kassa.

I fråga om den närmare utformningen av bestämmelserna om ersättningen

till staden samt vad övrigt i ärendet förekom får jag i huvudsak hänvisa

till propositionen 39/1936. Ersättningen skulle enligt de fastställda grunderna

uppgå till 200,000 kronor för år, då allmän fastighetstaxering ej ägt

rum, med tillägg av 14,000 kronor för år, då sådan taxering skett. Staden

skulle samtidigt bestrida alla med taxeringsarbetet i Stockholm förenade

kostnader, vilka enligt sistnämnda båda författningsrum skulle ersättas av

statsmedel, dock med det undantag att i den mån taxeringsuppgifter alltjämt

skulle handhavas av andra än tjänstemän hos Överståthållarämbetet, ersättning

härför fortfarande skulle utgå direkt av statsmedel. Undantaget avsåg

bland annat arvoden till ordförandena i taxeringsnämnderna och fastighetstaxeringsnämnderna,

till vissa kronoombud samt till den ordinarie prövningsnämndens

och den särskilda prövningsnämndens ledamöter.

För envar av tidsperioderna 1 oktober 1939—30 september 1940 samt 1

oktober 1940—30 september 1941 har ersättningsbeloppet bestämts till

220,000 kronor. I fråga örn vad i samband därmed förekommit får jag hänvisa

till propositionen 134/1940 L.

I avbidan på resultatet av den överarbetning av 1940 års förhandlingskommissions

förslag om överståthållarämbetets förstatligande, som uppdragits

åt de jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 14 mars 1941 tillkallade

sakkunniga (överståthållarämbetskommittén), fastställdes ersättningsbeloppet

för tiden 1 oktober 1941—30 september 1942 till oförändrat 220,000 kronor

(prop. nr 203/1941, riksdagens skrivelse nr 331).

Jag anhåller att nu få upptaga till behandling frågan örn ersättning till

staden för tiden efter sistnämnda dag.

Enligt 1940 års förhandlingskommissions förslag skulle skatteavdelningen

uppföras på kronans stat. Större delen av kostnaderna för avdelningen

skulle emellertid täckas genom bidrag från Stockholms stad. I motsats härtill

innebär, såsom närmare framgår av vad chefen för socialdepartementet

denna dag anför vid anmälan av proposition till riksdagen angående överståthållarämbetets

organisation m. m., det av överståthållarämbetskommittén

framlagda förslaget, att skatteavdelningen tills vidare bibehålies som

kommunalavlönat verk. Kommittén bär emellertid i sitt betänkande berört

skatteavdelningens organisation och sättet för statsbidrag till avdelningen

samt därvid anfört bland annat följande.

De sakkunniga lia på grundval av gjorda undersökningar kunnat konstatera,

att även örn delade meningar måhända kunna råda beträffande löneställningen

för en eller annan befattningshavare eller grupp av befattningshavare

inom skatteavdelningen, erinringar mot den nuvarande organisationen

likväl icke kunna framställas i sådan omfattning, ali de skulle nämnvärt

inverka på totalkostnaderna för avdelningen. Tvärtom synes en jämförelse

med motsvarande förvaltningsmyndigheter i vissa av de största städerna,

beträffande vilka de sakkunniga införskaffat närmare utredning, giva

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

vid handen, att skatteavdelningens organisation ingalunda kan anses särskilt

dyrbar.

Beträffande själva formen för statens bidrag till förvaltningskostnaderna

för skatteavdelningen torde tillräckliga skäl icke föreligga att för närvarande

frångå den nuvarande metoden. Vidkommande härefter frågan om statsbidragets

storlek vilja de sakkunniga erinra, att när förhandlingskommissionen

hade att beräkna den ersättning, som kronan borde erlägga till staden

för det av staden bekostade skatteverkets behandling av länsstyrelseärenden,

utgångspunkten var den, att samtliga å nämnda avdelning handlagda

ärenden skulle där kvarbliva. Kronans bidrag beräknades på så sätt,

att man först uträknade kostnaden för handläggning av rena skatteärenden,

varvid man med utgångspunkt från personalkostnaderna å landskontoret i

Stockholms län gjorde en uppskattning av vad motsvarande kostnader kunde

beräknas till för skatteverkets vidkommande. Därvid tog man hänsyn

dels till det större antalet deklarationer i Stockholm, dels ock till deklarationsmaterialets

i viss mån mera invecklade beskaffenhet. Förhandlingskommissionen

kom därvid till att ett belopp av 238,787 kronor skulle kunna

anses utgöra personalkostnader för taxeringsarbete i Stockholm inom

ett efter samma grunder som i länen organiserat landskontor. Då kostnaderna

för handläggningen av dessa ärenden i det närmaste helt och hållet

belöpte å taxeringsavdelningen och motsvarade 21 procent av denna avdelnings

sammanlagda personalkostnad, beräknade förhandlingskommissionen,

att å kronan borde stanna 21 procent av hela taxeringsavdelningens totala

kostnad. Då emellertid vissa andra länsstyrelseärenden än rena skatteärenden

handlades å skatteavdelningen, närmare bestämt å skattedirektörens expedition,

gjordes vidare en ungefärlig kostnadsfördelning mellan kronan och

staden för denna expedition i visst procenttal efter arbetsbördans omfattning.

Då genom den av de sakkunniga föreslagna omorganisationen av Överståthållarämbetet

i det närmaste samtliga länsstyrelseärenden, som ej avse

det rena skattearbetet, skulle komma att överflyttas från skatteavdelningen

till av statsverket bekostad avdelning inom Överståthållarämbetet, kan den

å kronan belöpande återstående andelen av kostnadsstaten med tillämpning

av förhandlingskommissionens principer beräknas på så sätt, att man med

användande av kommissionens siffermaterial beräknar vad kostnaderna för

handläggning av beskattningsärenden inom en länsstyrelse i Stockholm

skulle uppgå till. Förhandlingskommissionen beräknade, som ovan framhållits,

en sammanlagd personalkostnad av 238,787 kronor. Härtill bör läggas

skälig andel i förekommande lokal- och expenskostnader. Det borde måhända

ligga närmast till hands att beräkna denna andel med utgångspunkt

från stadens verkliga kostnader i detta hänseende. Då det emellertid visat

sig synnerligen svårt att på denna väg erhålla ett fullt rättvisande siffermaterial,

ha de sakkunniga ansett sig i stället böra utgå från motsvarande

kostnader vid Stockholms läns landskontor. Enligt vad de sakkunniga inhämtat,

kunna de på taxeringsarbetet belöpande andelarna i lokal- och expenskostnaderna

för sagda landskontor beräknas till respektive 5,400 och

7,500 eller tillhopa 12,900 kronor, utgörande i runt tal 16 procent av de av

kommissionen beräknade personalkostnaderna å 78.800 kronor för landskontoret.

Under förutsättning att proportionen mellan personalkostnader,

å ena, samt lokal- och expenskostnader, å andra sidan, bör vara densamma

i staden och länet bör alltså det ovannämnda beloppet å personalkostnaderna,

238,787 kronor, ökas med 16 procent eller 38,206 kronor till 276,993

kronor.

I sistnämnda belopp ingår emellertid icke någon ersättning för det arbete

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

5

:tv länsstyrelsenatur, som å skattedirektörens expedition fullgöres huvudsakligen

med avseende å restitutioner av kronoskatt. Enligt förliandlingskommissionens

förslag beaktades ärenden av nu berörda slag vid uppgörandet av den

procentuella fördelningen av kostnaderna för denna expedition mellan kronan

och staden. Med de sakkunnigas utgångspunkt bör emellertid statens ersättning

för handläggningen av nu berörda länsstyrelseärenden å skattedirektörens

expedition icke beräknas genom en procentuell kostnadsfördelning utan

synes i stället böra utgå i form av en skälig förhöjning av det ovan angivna

beloppet 276,993 kronor. Även i detta hänseende ha de sakkunniga ansett sig

böra utgå från de vid Stockholms läns landskontor uppkomna kostnaderna.

Enligt vad de sakkunniga inhämtat kunna landskontorets kostnader för restiiution

av utskylder och avgifter till staten beräknas till 2,300 kronor. Vid jämförelse

mellan antalet ärenden av förevarande slag i staden i förhållande till

länet synes de sakkunniga nu ifrågavarande kostnad för Stockholms stads

vidkommande böra bestämmas till omkring 5,000 kronor, varvid hänsyn även

tagits därtill, att jämväl vissa andra mindre betydande ärenden av länsstyrelsenatur

skulle komma att handläggas å skattedirektörens expedition.

Under hänvisning till det sagda få de sakkunniga föreslå, att den nuvarande

ersättningen till Stockholms stad för taxeringsarbetet i Stockholm höjes från

220,000 till (276,993 + 5.000 eller i runt tal) 282,000 kronor. Skulle framdeles

någon mera avsevärd ökning av stadens kostnader för skatteverket komma att

inträda, bör tagas under omprövning, huruvida en häremot svarande höjning

av kronans ersättning till staden bör komma till stånd.

De sakkunniga vilja framhålla, att de kostnader, som sålunda framräknats,

avse att täcka de utgifter, som staten skulle ha haft, därest skatteärendena i

Stockholm hade handlagts av statens organ i samma omfattning som i länen.

Däremot ha de sakkunniga icke haft anledning att ingå på någon som helst

avvägning av övriga ersättningar, som av statsmedel utgå för beskattningsarbetet

i Stockholm, vare sig till arvoden åt taxeringsnämndsordförande och

vissa kronoombud, eller till bestridande av kostnader, som sammanhänga med

under senare tid nytillkomna skatter, såsom krigskonjunktur- och omsättningsskatt

och dylikt.

Att förhandlingskommissionens förslag rörande en procentuell kostnadsfördelning

ej nu tillämpas innebär givetvis icke att ej en förhöjning av statsbidraget

bör äga rum, därest stadens kostnader för skattedirektörens expedition

och taxeringsavdelningen skulle komma att stiga. Då det av de sakkunniga

nu förordade bidraget uträknats med ledning av dylika procenttal, lärer

tvärtom — under nyss angiven förutsättning — statsmakterna vilja överväga

därav betingad ökning av statsbidraget, likaväl som detta i händelse av en

kostnadsförskjutning nedåt kan böra nedsättas.

En ao de sakkunniga har i särskilt yttrande till överståthållarämbetskommitténs

betänkande uttalat sig mot kommitténs förslag om höjning av ersättningsbeloppet

från 220,000 till 282,000 kronor och som stöd för sin ståndpunkt

åberopat dels pågående utredning örn taxeringsorganisationen saint

dels det förhållandet, att Stockholms stad redan åtnjöte högre ersättning för

varje behandlad deklaration än länen i övrigt.

I yttrandena över överståthållarämbetskommitténs betänkande lia Stockholms

stads myndigheter givit sin anslutning till den föreslagna höjningen av

ersättningsbeloppet och anfört, att denna borde komma till stånd även örn

förslaget i övrigt icke genomfördes.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 137.

Departements
chefen.

Statskontoret har biträtt den i det särskilda yttrandet uttalade meningen

och sålunda motsatt sig en höjning av ersättningsbeloppet.

Det förslag till organisation av Överståthållarämbetet, som chefen för socialdepartementet

denna dag framlägger, innebär att, såsom överståthållarämbetskommittén

förordat, skatteavdelningen alltjämt bibehålies på kommunens

stat. Vid sådant förhållande måste ställning tagas till frågan om den ersättning,

som för tiden efter den 30 september 1942 bör utgå till Stockholms stad

för taxeringsarbetet i Stockholm.

Beträffande denna fråga vill jag till en början påpeka, att, på sätt också

framhållits i det vid kommitténs betänkande fogade särskilda yttrandet, utredning

för närvarande pågår örn taxeringsmyndigheternas organisation. Det

låter sig icke för närvarande bedöma i vad mån utredningens resultat kan

komma att påverka skatteavdelningen. Enligt min uppfattning bör slutlig

ställning till ifrågavarande ersättningsspörsmål ej heller tagas förrän frågan,

huruvida och i vad mån Stockholms stad bör bidraga till kostnaderna för den

restskatteförmedling inom staden, som sedan år 1937 bedrives genom statens

intressekontor, kan upptagas till bedömande. I avbidan på resultatet av den

utredning, sorn nyligen igångsatts i syfte att bland annat utröna möjligheterna

att anlita intressekontoren för indrivning av skatt beträffande restförda

skattskyldiga, synes avgörandet av sistnämnda fråga böra tillsvidare anstå.

På grund av vad sålunda anförts synes det mig lämpligt att förevarande ersättningsfråga

regleras allenast provisoriskt för ytterligare ett år.

Vad härvid beträffar ersättningsbeloppets storlek kunna givetvis med de

osäkra utgångspunkter man har för frågans bedömande olika meningar göra

sig gällande, Överståthållare mbetskommittén har, såsom i det föregående angivits,

förordat en höjning av det nuvarande ersättningsbeloppet, 220,000 kronor,

till 282,000 kronor. För egen del anser jag, att ersättningen i nuvarande

ovissa läge lämpligen kan bestämmas till i runt tal 250,000 kronor.

Bemyndigande torde alltså böra av riksdagen utverkas för Kungl. Majit

att låta för tiden 1 oktober 1942—30 september 1943 till Stockholms stad

utbetala ett belopp av 250,000 kronor under villkor, att staden för samma

tid — med motsvarande undantag som hittills gällt — bestrider alla med

taxeringsarbetet i Stockholm förenade kostnader, vilka enligt 145 § taxeringsförordningen

eller 13 § förordningen örn åsättande i vissa fall av särskilt

uppskattningsvärde å fastighet skola bestridas av statsmedel.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

bemyndiga Kungl. Majit att för tiden 1 oktober 1942—30

september 1943 medgiva, att i stället för ersättning, som

jämlikt 145 § taxeringsförordningen eller 13 § förordningen

örn åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å

fastighet skall utgå av statsmedel till personer, som biträtt

med taxeringsarbete i Stockholms stad, visst bestämt belopp

må utbetalas till staden under huvudsakligen de villkor och

förutsättningar, som i det föregående angivits.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

1

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sune Wisén.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1942:294 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds ''proposition angående ersättning av statsmedel för taxeringsarbete i Stockholms stad för tiden 1 oktober 19 a1 i texten
  2. BevU 1942:28 Betänkande, i anledning av Kungl. Majds proposition angående ersättning av statsmedel för taxeringsarbete i Stockholms stad för tiden 1 oktober 1942 —30 septemb a1 i texten