Angående ersättning av statsmedel för taxeringsarbete i Stockholms stad för tiden 1 oktober 1942—30 september 1943
1942-02-27 · 7 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 5 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1942:137, Angående ersättning av statsmedel för taxeringsarbete i Stockholms stad för tiden 1 oktober 1942—30 september 1943
Dokumentets text
Kungl. May.ts proposition nr 137.
1
Nr 137.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ersättning av
statsmedel för taxeringsarbete i Stockholms stad för
tiden 1 oktober 1942—30 september 1943; given Stockholms
slott den 27 februari 1942.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27 februari
1942.
Närvaran de:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:
Enligt bestämmelserna i 145 § taxeringsförordningen bestrides huvudparten
av kostnaderna för taxeringsarbetet av statsmedel. Vad beträffar
den årliga taxeringen utgår sålunda ersättning av sådana medel bl. a. till
ordförandena och kronoombuden i taxeringsnämnderna [l mom. 1)], för
prövningsnämndernas utgifter samt till sakkunniga m. fl. [l mom. 5), jämfört
med 5 och 6 inom.]. Har kommun åtagit sig kostnader för särskilda anstalter
för taxeringsarbetet genom tillhandahållande av kommunens tjänstemän
(i Stockholm tjänstemän hos Överståthållarämbetet) till biträden därvid
eller annorledes, lämnar staten bidrag till kostnaderna under förutsättning
Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 137.
1
opaginerad Kontrollera mot PDF
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 137.
att Kungl. Majit finner dessa anstalter äga särskilt värde för det allmänna
[1 mom. 3)]. Av statsmedel bestrides vidare gottgörelse för det arbete med
uppläggande av taxeringslängder m. m., som åligger vissa tjänstemän i städerna
[l mom. 4)], samt ersättning åt kamreraren vid överståthållarämbetets
avdelning för uppbördsärenden1 för hans befattning med taxeringen i
Stockholm [1 mom. 2)].
Enligt 13 § förordningen den 14 juni 1933 (nr 357) örn åsättande i vissa
fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet må bl. a. ordförande och av
Överståthållarämbetet eller länsstyrelse förordnad ledamot i taxeringsnämnd
för göromål enligt förordningen, där så finnes skäligt, åtnjuta särskild ersättning
av statsmedel.
I Stockholm handhades intill den 1 oktober 1936 taxeringen jämte debiteringen
av överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden, i vars arbetsuppgifter
jämväl ingick uppbörden med redovisning. Den mera fast
anställda personalen vid avdelningen avlönades av staden, varförutom vissa
av tjänstemännen uppburo sportler (bl. a. debetsedellösen) till betydande
belopp. Vidare utgingo ersättningar av statsmedel jämlikt 145 § taxeringsförordningen
direkt till olika befattningshavare. Av övriga ersättningar, som
bestredos av statsmedel, märktes särskilt ett bidrag å 70,000 kronor (tidigare
90,000 kronor), som med stöd av 145 § 1 mom. 3) utbetalades till staden.
Bidraget, som utgått sedan år 1921, var motiverat med att den då verkställda
omorganisationen av uppbördsavdelningen genom ett förbättrat taxeringsförfarande
finge anses lia tillgodosett även statsverkets intresse.
År 1935 upprättades av Överståthållarämbetet förslag till omorganisation
av ämbetets avdelning för uppbördsärenden till en avdelning för skatteärenden.
Sedan Stockholms stadsfullmäktige i princip godkänt förslaget
under förutsättning att överenskommelse träffades med statsverket om statsbidrag
till staden enligt grunder som kunde av stadsfullmäktige godtagas,
underställde Överståthållarämbetet Kungl. Maj:t frågan om ändrade grunder
för lämnande av ersättning av statsmedel för taxeringsarbete i Stockholm. 1
en den 17 januari 1936 dagtecknad proposition, nr 39, föreslog därefter
Kungl. Majit riksdagen, bland annat, att bemyndiga Kungl. Majit att
för en tid av tre år, räknat från och med den dag förslaget till omorganisation
trädde i kraft, medgiva, att i stället för ersättning, som jämlikt
145 § taxeringsförordningen eller 13 § förordningen om åsättande i
vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet skulle utgå av statsmedel
till personer, som biträtt med taxeringsarbete i Stockholms stad, visst
bestämt belopp finge utbetalas till staden under huvudsakligen de villkor
och förutsättningar, som av mig såsom föredragande departementschef angivits
vid anmälan av propositionen inför Kungl. Maj:t. Sedan propositionen
bifallits av riksdagen samt stadsfullmäktige bekräftat sitt preliminära
godkännande av förslaget, genomfördes omorganisationen med ikraftträdande
1 Enligt förordning den 12 juni 1936 (nr 272) skall vad som finnes stadgat om kamreraren
vid överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden i stället äga tillämpning å skattedirektören
vid ämbetet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 137.
3
av ny lönestat och instruktion tor överståthållarämbetets avdelning för skatteärenden
den 1 oktober 1936. Samtliga sportler indrogos till stadens kassa.
I fråga om den närmare utformningen av bestämmelserna om ersättningen
till staden samt vad övrigt i ärendet förekom får jag i huvudsak hänvisa
till propositionen 39/1936. Ersättningen skulle enligt de fastställda grunderna
uppgå till 200,000 kronor för år, då allmän fastighetstaxering ej ägt
rum, med tillägg av 14,000 kronor för år, då sådan taxering skett. Staden
skulle samtidigt bestrida alla med taxeringsarbetet i Stockholm förenade
kostnader, vilka enligt sistnämnda båda författningsrum skulle ersättas av
statsmedel, dock med det undantag att i den mån taxeringsuppgifter alltjämt
skulle handhavas av andra än tjänstemän hos Överståthållarämbetet, ersättning
härför fortfarande skulle utgå direkt av statsmedel. Undantaget avsåg
bland annat arvoden till ordförandena i taxeringsnämnderna och fastighetstaxeringsnämnderna,
till vissa kronoombud samt till den ordinarie prövningsnämndens
och den särskilda prövningsnämndens ledamöter.
För envar av tidsperioderna 1 oktober 1939—30 september 1940 samt 1
oktober 1940—30 september 1941 har ersättningsbeloppet bestämts till
220,000 kronor. I fråga örn vad i samband därmed förekommit får jag hänvisa
till propositionen 134/1940 L.
I avbidan på resultatet av den överarbetning av 1940 års förhandlingskommissions
förslag om överståthållarämbetets förstatligande, som uppdragits
åt de jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 14 mars 1941 tillkallade
sakkunniga (överståthållarämbetskommittén), fastställdes ersättningsbeloppet
för tiden 1 oktober 1941—30 september 1942 till oförändrat 220,000 kronor
(prop. nr 203/1941, riksdagens skrivelse nr 331).
Jag anhåller att nu få upptaga till behandling frågan örn ersättning till
staden för tiden efter sistnämnda dag.
Enligt 1940 års förhandlingskommissions förslag skulle skatteavdelningen
uppföras på kronans stat. Större delen av kostnaderna för avdelningen
skulle emellertid täckas genom bidrag från Stockholms stad. I motsats härtill
innebär, såsom närmare framgår av vad chefen för socialdepartementet
denna dag anför vid anmälan av proposition till riksdagen angående överståthållarämbetets
organisation m. m., det av överståthållarämbetskommittén
framlagda förslaget, att skatteavdelningen tills vidare bibehålies som
kommunalavlönat verk. Kommittén bär emellertid i sitt betänkande berört
skatteavdelningens organisation och sättet för statsbidrag till avdelningen
samt därvid anfört bland annat följande.
De sakkunniga lia på grundval av gjorda undersökningar kunnat konstatera,
att även örn delade meningar måhända kunna råda beträffande löneställningen
för en eller annan befattningshavare eller grupp av befattningshavare
inom skatteavdelningen, erinringar mot den nuvarande organisationen
likväl icke kunna framställas i sådan omfattning, ali de skulle nämnvärt
inverka på totalkostnaderna för avdelningen. Tvärtom synes en jämförelse
med motsvarande förvaltningsmyndigheter i vissa av de största städerna,
beträffande vilka de sakkunniga införskaffat närmare utredning, giva
4 Kungl. Maj:ts proposition nr 137.
vid handen, att skatteavdelningens organisation ingalunda kan anses särskilt
dyrbar.
Beträffande själva formen för statens bidrag till förvaltningskostnaderna
för skatteavdelningen torde tillräckliga skäl icke föreligga att för närvarande
frångå den nuvarande metoden. Vidkommande härefter frågan om statsbidragets
storlek vilja de sakkunniga erinra, att när förhandlingskommissionen
hade att beräkna den ersättning, som kronan borde erlägga till staden
för det av staden bekostade skatteverkets behandling av länsstyrelseärenden,
utgångspunkten var den, att samtliga å nämnda avdelning handlagda
ärenden skulle där kvarbliva. Kronans bidrag beräknades på så sätt,
att man först uträknade kostnaden för handläggning av rena skatteärenden,
varvid man med utgångspunkt från personalkostnaderna å landskontoret i
Stockholms län gjorde en uppskattning av vad motsvarande kostnader kunde
beräknas till för skatteverkets vidkommande. Därvid tog man hänsyn
dels till det större antalet deklarationer i Stockholm, dels ock till deklarationsmaterialets
i viss mån mera invecklade beskaffenhet. Förhandlingskommissionen
kom därvid till att ett belopp av 238,787 kronor skulle kunna
anses utgöra personalkostnader för taxeringsarbete i Stockholm inom
ett efter samma grunder som i länen organiserat landskontor. Då kostnaderna
för handläggningen av dessa ärenden i det närmaste helt och hållet
belöpte å taxeringsavdelningen och motsvarade 21 procent av denna avdelnings
sammanlagda personalkostnad, beräknade förhandlingskommissionen,
att å kronan borde stanna 21 procent av hela taxeringsavdelningens totala
kostnad. Då emellertid vissa andra länsstyrelseärenden än rena skatteärenden
handlades å skatteavdelningen, närmare bestämt å skattedirektörens expedition,
gjordes vidare en ungefärlig kostnadsfördelning mellan kronan och
staden för denna expedition i visst procenttal efter arbetsbördans omfattning.
Då genom den av de sakkunniga föreslagna omorganisationen av Överståthållarämbetet
i det närmaste samtliga länsstyrelseärenden, som ej avse
det rena skattearbetet, skulle komma att överflyttas från skatteavdelningen
till av statsverket bekostad avdelning inom Överståthållarämbetet, kan den
å kronan belöpande återstående andelen av kostnadsstaten med tillämpning
av förhandlingskommissionens principer beräknas på så sätt, att man med
användande av kommissionens siffermaterial beräknar vad kostnaderna för
handläggning av beskattningsärenden inom en länsstyrelse i Stockholm
skulle uppgå till. Förhandlingskommissionen beräknade, som ovan framhållits,
en sammanlagd personalkostnad av 238,787 kronor. Härtill bör läggas
skälig andel i förekommande lokal- och expenskostnader. Det borde måhända
ligga närmast till hands att beräkna denna andel med utgångspunkt
från stadens verkliga kostnader i detta hänseende. Då det emellertid visat
sig synnerligen svårt att på denna väg erhålla ett fullt rättvisande siffermaterial,
ha de sakkunniga ansett sig i stället böra utgå från motsvarande
kostnader vid Stockholms läns landskontor. Enligt vad de sakkunniga inhämtat,
kunna de på taxeringsarbetet belöpande andelarna i lokal- och expenskostnaderna
för sagda landskontor beräknas till respektive 5,400 och
7,500 eller tillhopa 12,900 kronor, utgörande i runt tal 16 procent av de av
kommissionen beräknade personalkostnaderna å 78.800 kronor för landskontoret.
Under förutsättning att proportionen mellan personalkostnader,
å ena, samt lokal- och expenskostnader, å andra sidan, bör vara densamma
i staden och länet bör alltså det ovannämnda beloppet å personalkostnaderna,
238,787 kronor, ökas med 16 procent eller 38,206 kronor till 276,993
kronor.
I sistnämnda belopp ingår emellertid icke någon ersättning för det arbete
Kungl. Maj:ts proposition nr 137.
5
:tv länsstyrelsenatur, som å skattedirektörens expedition fullgöres huvudsakligen
med avseende å restitutioner av kronoskatt. Enligt förliandlingskommissionens
förslag beaktades ärenden av nu berörda slag vid uppgörandet av den
procentuella fördelningen av kostnaderna för denna expedition mellan kronan
och staden. Med de sakkunnigas utgångspunkt bör emellertid statens ersättning
för handläggningen av nu berörda länsstyrelseärenden å skattedirektörens
expedition icke beräknas genom en procentuell kostnadsfördelning utan
synes i stället böra utgå i form av en skälig förhöjning av det ovan angivna
beloppet 276,993 kronor. Även i detta hänseende ha de sakkunniga ansett sig
böra utgå från de vid Stockholms läns landskontor uppkomna kostnaderna.
Enligt vad de sakkunniga inhämtat kunna landskontorets kostnader för restiiution
av utskylder och avgifter till staten beräknas till 2,300 kronor. Vid jämförelse
mellan antalet ärenden av förevarande slag i staden i förhållande till
länet synes de sakkunniga nu ifrågavarande kostnad för Stockholms stads
vidkommande böra bestämmas till omkring 5,000 kronor, varvid hänsyn även
tagits därtill, att jämväl vissa andra mindre betydande ärenden av länsstyrelsenatur
skulle komma att handläggas å skattedirektörens expedition.
Under hänvisning till det sagda få de sakkunniga föreslå, att den nuvarande
ersättningen till Stockholms stad för taxeringsarbetet i Stockholm höjes från
220,000 till (276,993 + 5.000 eller i runt tal) 282,000 kronor. Skulle framdeles
någon mera avsevärd ökning av stadens kostnader för skatteverket komma att
inträda, bör tagas under omprövning, huruvida en häremot svarande höjning
av kronans ersättning till staden bör komma till stånd.
De sakkunniga vilja framhålla, att de kostnader, som sålunda framräknats,
avse att täcka de utgifter, som staten skulle ha haft, därest skatteärendena i
Stockholm hade handlagts av statens organ i samma omfattning som i länen.
Däremot ha de sakkunniga icke haft anledning att ingå på någon som helst
avvägning av övriga ersättningar, som av statsmedel utgå för beskattningsarbetet
i Stockholm, vare sig till arvoden åt taxeringsnämndsordförande och
vissa kronoombud, eller till bestridande av kostnader, som sammanhänga med
under senare tid nytillkomna skatter, såsom krigskonjunktur- och omsättningsskatt
och dylikt.
Att förhandlingskommissionens förslag rörande en procentuell kostnadsfördelning
ej nu tillämpas innebär givetvis icke att ej en förhöjning av statsbidraget
bör äga rum, därest stadens kostnader för skattedirektörens expedition
och taxeringsavdelningen skulle komma att stiga. Då det av de sakkunniga
nu förordade bidraget uträknats med ledning av dylika procenttal, lärer
tvärtom — under nyss angiven förutsättning — statsmakterna vilja överväga
därav betingad ökning av statsbidraget, likaväl som detta i händelse av en
kostnadsförskjutning nedåt kan böra nedsättas.
En ao de sakkunniga har i särskilt yttrande till överståthållarämbetskommitténs
betänkande uttalat sig mot kommitténs förslag om höjning av ersättningsbeloppet
från 220,000 till 282,000 kronor och som stöd för sin ståndpunkt
åberopat dels pågående utredning örn taxeringsorganisationen saint
dels det förhållandet, att Stockholms stad redan åtnjöte högre ersättning för
varje behandlad deklaration än länen i övrigt.
I yttrandena över överståthållarämbetskommitténs betänkande lia Stockholms
stads myndigheter givit sin anslutning till den föreslagna höjningen av
ersättningsbeloppet och anfört, att denna borde komma till stånd även örn
förslaget i övrigt icke genomfördes.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 137.
Departements
chefen.
Statskontoret har biträtt den i det särskilda yttrandet uttalade meningen
och sålunda motsatt sig en höjning av ersättningsbeloppet.
Det förslag till organisation av Överståthållarämbetet, som chefen för socialdepartementet
denna dag framlägger, innebär att, såsom överståthållarämbetskommittén
förordat, skatteavdelningen alltjämt bibehålies på kommunens
stat. Vid sådant förhållande måste ställning tagas till frågan om den ersättning,
som för tiden efter den 30 september 1942 bör utgå till Stockholms stad
för taxeringsarbetet i Stockholm.
Beträffande denna fråga vill jag till en början påpeka, att, på sätt också
framhållits i det vid kommitténs betänkande fogade särskilda yttrandet, utredning
för närvarande pågår örn taxeringsmyndigheternas organisation. Det
låter sig icke för närvarande bedöma i vad mån utredningens resultat kan
komma att påverka skatteavdelningen. Enligt min uppfattning bör slutlig
ställning till ifrågavarande ersättningsspörsmål ej heller tagas förrän frågan,
huruvida och i vad mån Stockholms stad bör bidraga till kostnaderna för den
restskatteförmedling inom staden, som sedan år 1937 bedrives genom statens
intressekontor, kan upptagas till bedömande. I avbidan på resultatet av den
utredning, sorn nyligen igångsatts i syfte att bland annat utröna möjligheterna
att anlita intressekontoren för indrivning av skatt beträffande restförda
skattskyldiga, synes avgörandet av sistnämnda fråga böra tillsvidare anstå.
På grund av vad sålunda anförts synes det mig lämpligt att förevarande ersättningsfråga
regleras allenast provisoriskt för ytterligare ett år.
Vad härvid beträffar ersättningsbeloppets storlek kunna givetvis med de
osäkra utgångspunkter man har för frågans bedömande olika meningar göra
sig gällande, Överståthållare mbetskommittén har, såsom i det föregående angivits,
förordat en höjning av det nuvarande ersättningsbeloppet, 220,000 kronor,
till 282,000 kronor. För egen del anser jag, att ersättningen i nuvarande
ovissa läge lämpligen kan bestämmas till i runt tal 250,000 kronor.
Bemyndigande torde alltså böra av riksdagen utverkas för Kungl. Majit
att låta för tiden 1 oktober 1942—30 september 1943 till Stockholms stad
utbetala ett belopp av 250,000 kronor under villkor, att staden för samma
tid — med motsvarande undantag som hittills gällt — bestrider alla med
taxeringsarbetet i Stockholm förenade kostnader, vilka enligt 145 § taxeringsförordningen
eller 13 § förordningen örn åsättande i vissa fall av särskilt
uppskattningsvärde å fastighet skola bestridas av statsmedel.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att
bemyndiga Kungl. Majit att för tiden 1 oktober 1942—30
september 1943 medgiva, att i stället för ersättning, som
jämlikt 145 § taxeringsförordningen eller 13 § förordningen
örn åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å
fastighet skall utgå av statsmedel till personer, som biträtt
med taxeringsarbete i Stockholms stad, visst bestämt belopp
må utbetalas till staden under huvudsakligen de villkor och
förutsättningar, som i det föregående angivits.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 137.
1
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Sune Wisén.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1942:294 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds ''proposition angående ersättning av statsmedel för taxeringsarbete i Stockholms stad för tiden 1 oktober 19 a1 i texten
- BevU 1942:28 Betänkande, i anledning av Kungl. Majds proposition angående ersättning av statsmedel för taxeringsarbete i Stockholms stad för tiden 1 oktober 1942 —30 septemb a1 i texten