Sök i Ratio Lex

Angående anslag till länsnykterhetsnämnderna för budgetåret 1942143, m. m

1942-02-27 · 22 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 21 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:145, Angående anslag till länsnykterhetsnämnderna för budgetåret 1942143, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Magita proposition nr 145.

1

Nr 145.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag

till länsnykterhetsnämnderna för budgetåret 1942143,

m. m.; given Stockholms slott den 27februari 1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de

förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Marits

Min allemådigste Konungs och Herres sjukdom,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 27 februari 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, "Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anför:

I årets statsverksproposition, femte huvudtiteln, punkten 70, har Kungl.

Majit på min hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition

i ämnet, till länsnykterhetsnämnderna för budgetåret 1942/43 beräkna

ett förslagsanslag av 150,000 kronor.

Vidare har Kungl. Majt, beträffande punkten 71 i samma huvudtitel, föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till främjande

av nykterhetsnämndernas verksamhet m. m. för budgetåret 1942/43 beräkna ett

anslag av 142,000 kronor.

Såsom av statsverkspropositionen framgår var anledningen till att nämnda

båda anslag upptogos med endast beräknade belopp den att besparingsberedBihang

till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 145.

510 48

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj: ta proposition nr 145.

ningen i en avgiven promemoria ifrågasatt indragning av länsnykterhetsnämnderna

samt, vid bifall härtill, höjning av det belopp, som från anslaget

till främjande av nykterhetsnämndernas verksamhet m. m. utginge till understöd

åt sammanslutningar av kommunala nykterhetsnämnder.

Sedan de av besparingsberedningen väckta förslagen färdigberetts, anhåller

jag att få upptaga dem till behandling och i samband därmed jämväl frågan

om definitiva äskanden för nästa budgetår i fråga örn nyssnämnda båda anslag.

Till en början vill jag något beröra de stadganden, som reglera länsnykterhetsnämndernas

verksamhet.

Gällande bestämmelser.

Länsnykterhetsnämndema inrättades genom beslut vid 1938 års riksdag.

I enlighet med nämnda beslut utfärdades den 3 juni 1938 (nr 215) lag angående

ändring i vissa delar av lagen den 12 juni 1931 (nr 233) örn behandling

av alkoholister (alkoholistlag).

Alkoholistlagens 2 kap. handlar örn nykterhetsnämnder. Enligt 2 § skall

i varje kommun finnas en nykterhetsnämnd och i varje län en länsnykterhetsnämnd.

I fråga örn nykterhetsnämnd i Stockholm gälla de bestämmelser

Kungl. Majit på förslag av stadsfullmäktige meddelar. Nykterhetsnämnderna

stå under tillsyn av socialstyrelsen.

Kommunal nykterhetsnämnd och länsnykterhetsnämnd hava till uppgift,

var inom sitt verksamhetsområde, att övervaka nykterhetstillståndet samt att

vidtaga för dess höjande erforderliga åtgärder. Länsnykterhetsnämnd åligger

därjämte att hålla sig noggrant underrättad örn de kommunala nykterhetsnämndernas

verksamhet, att öva tillsyn över att dessa fullgöra dem tillkommande

uppgifter samt att lämna dem vägledning och bistånd. Kommunal nykterhetsnämnd

skall avgiva årlig berättelse över sin verksamhet till länsnykterhetsnämnden.

Denna skall avgiva sådan berättelse till länsstyrelsen och

socialstyrelsen (3 §). Kommun må besluta, att särskild nykterhetsnämnd

skall tillsättas. Är ej särskild sådan tillsatt, skall nykterhetsnämnden utgöras

av kommunens fattigvårdsstyrelse (4 §). I kommunal nykterhetsnämnd, vare

sig denna är särskilt tillsatt eller utgöres av fattigvårdsstyrelsen, skall länsnykterhetsnämnden

utse ett ombud. Till ombud må utses en av de av kommunen

valda ledamöterna eller annan lämplig person. Länsnykterhetsnämndens

ombud äger i sådan egenskap deltaga i den kommunala nykterhetsnämndens

överläggningar men ej i besluten (5 §). Länsnykterhetsnämnden skall

bestå av fem ledamöter. En ledamot, vilken tillika är ordförande, utses av

socialstyrelsen. En ledamot, som skall vara läkare, utses av socialstyrelsen

efter samråd med medicinalstyrelsen. En ledamot utses av länsstyrelsen.

Återstående två ledamöter utses av landstinget; dock skall i län, som omfattar

två landsting, vartdera landstinget utse en ledamot samt i län, som omfattar

en stad, vilken icke deltager i landsting, landstinget utse en ledamot och stadsfullmäktige

i den staden en ledamot. I län, som omfattar två städer, vilka icke

deltaga i landsting, skola, utöver de av socialstyrelsen och länsstyrelsen utsedda

ledamöterna, utses tre ledamöter, av vilka landstinget utser en och

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kuncjl. Maj:ts proposition nr 145.

vardera staden en ledamot. För varje ledamot utses på enahanda sätt en

suppleant. Ledamöter och suppleanter utses bland inom länet bosatta svenska

män och kvinnor, som fyllt 25 år (9 §). Finner länsnykterhetsnämnd, att

kommunal nykterhetsnämnd ej på nöjaktigt sätt handlagt fall rörande hjälpåtgärd

enligt lagen, skall länsnykterhetsnämnden genom råd och anvisningar

söka åvägabringa rättelse. Vinnes ej rättelse härigenom, äger länsnykterhetsnämnden

vidtaga de åtgärder i ärendet, som eljest skolat tillkomma den kommunala

nämnden (14 §). Även i frågor, som röra tvångsintagande å alkoholistanstalt

äger länsnykterhetsnämnd vidtaga åtgärd, som underlåtits av den kommunala

nykterhetsnämnden (16, IT och 28 §§).

Instruktion för länsnykterhetsnämnderna har fastställts den 18 november

1938 (nr 666). Enligt instruktionen skall länsnykterhetsnämnd hålla ordinarie

sammanträde en gång i kvartalet å bestämd veckodag. Örn sammanträdesordningen

och lokalen för sammanträdena skola socialstyrelsen och de kommunala

nykterhetsnämnderna underrättas. Därest särskilda omständigheter det

påkalla, må ordföranden förordna, att visst ordinarie sammanträde skall hållas

å annan dag än den bestämda; örn sådant förordnande skall underrättelse

lämnas socialstyrelsen och de kommunala nykterhetsnämnderna. Där göromålens

omfattning eller beskaffenhet därtill föranleder, bör sammanträde enligt

ordförandens bestämmande hållas jämväl utom sammanträdesordningen.

Suppleanten för ordföranden skall kallas att närvara jämväl vid de av nämndens

sammanträden, då ordföranden är tillstädes. Annan suppleant skall, även

örn han icke kallas att på grund av förfall för ordinarie ledamot tjänstgöra i

nämnden, underättas örn dess sammanträden och om därvid förekommande

ärenden (4 §). Nämnd äger icke företaga ärende till avgörande, såvida icke

jämte tjänstförrättande ordföranden minst två andra ledamöter äro tillstädes.

Nämnden må dock uppdraga åt ordföranden att efter samråd med annan ledamot

mellan sammanträdena meddela beslut å nämndens vägnar i brådskande

ärenden. Sådant beslut skall anmälas vid närmast efterföljande sammanträde

(5 §). Nämndens ordförande och dennes suppleant samt annan ledamot och

suppleant, som på grund av förfall för sådan ledamot kallats att tjänstgöra

i nämnden, äger att för varje dag han deltager i sammanträde med nämnden

åtnjuta dagarvode med 15 kronor. Årsarvode till ordförande samt till annan

ledamot av nämnden, som mera regelmässigt fullgör särskilda uppgifter inom

nämnden, bestämmes av Kungl. Maj:t efter förslag av socialstyrelsen (7 §).

Länsnykterhetsnämnds räkenskaper och förvaltning skola granskas av två

revisorer, av vilka den ene utses av länsstyrelsen och den andre av socialstyrelsen.

^Revisor äger av länsnykterhetsnämnd åtnjuta ett årsarvode av 50 kronor

(9 §). Är nämnd i behov av särskild arbetskraft, skall framställning örn

tillstånd att anställa sådan göras hos socialstyrelsen, örn möjligt i samband

med nämndens ansökning om statsbidrag för verksamheten. Framställningen

skall innefatta erforderliga uppgifter för bedömande av arbetets art och omfattning

ävensom förslag till avlöningsvillkor. Bifaller socialstyrelsen framställningen,

skall beslutet härom innefatta erforderliga föreskrifter rörande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr lin.

avlöning. Finner socialstyrelsen högre avlöning än 250 kronor i månaden böra

ifrågakomma, skall dock styrelsen med eget yttrande överlämna fastställandet

av avlöningen till Kungl. Maj:ts avgörande (11 §).

Besparingsberedningens förslag.

Besparingsberedningens promemoria avhandlar, såsom antytts, dels anslaget

till länsnykterhetsnämnderna, dels ock anslaget till främjande av nykterhetsnämndemas

verksamhet m. m.

Yad angår länsnykterhetsnämnderna uppehåller sig beredningen till en

början vid den granskning av dessas verksamhet under år 1939, som företogs

av 1940 års statsrevisorer, och vid de uppgifter, som i samband därmed framkommo

genom länsnykterhetsnämndernas förklaringar. Beredningen fram

håller, att olika nämnder tillämpat skilda arbetssätt, vilket inverkat på, bland

annat, resekostnaderna. Vidare konstateras, att nämndernas ombudsmän, som

i regel åtnjöte ett arvode av 3,000 kronor, i allmänhet hade annat arbete och

torde ägna blott halva sin tid åt att övervaka nykterhetsnämnderna. Enligt

förklaringarna syntes en del kommunala nämnder gärna vilja överlämna

arbetet och särskilt interneringsfallen åt länsnämnderna.

Beredningen finner med hänsyn till statsrevisorernas uttalanden och kravet

på ökad sparsamhet med statens medel det ofrånkomligt, att någon ändring

vidtages i fråga örn länsnykterhetsnämndernas arbete, varvid borde tillses, att

de anvisade medlen bleve nykterhetsarbetet inom landet till effektivare stöd.

Det förelåge enligt beredningen utan tvivel ett behov av en kontroll eller inspektion

av de kommunala nämndernas uppgift att främja nykterheten och

beivra missförhållanden. Då socialvårdskommittén vore sysselsatt bland annat

med frågan örn det sociala arbetets organisation, hade beredningen utrönt,

huruvida länsnykterhetsnämnden varit föremål för övervägande inom kommittén,

och därvid erfarit, att så ej vore fallet. Däremot hade kommittén

dryftat frågan örn upprättande av en länets nämnd för sociala frågor.

Beredningen påpekar, att länsnykterhetsnämnden i sin nuvarande organisation

vore kostsam. För budgetåret 1941/42 beräknades i årsarvoden till ordförandena

och vissa andra ledamöter 23,000 kronor, i dagarvoden 7,000 kronor,

i arvoden till revisorerna 2,400 kronor samt i avlöningar till personal (ombudsmännen)

69,000 kronor, i regel 3,000 kronor till varje ombudsman. Av omkostnaderna

beräknades utgifterna för reseersättningar till 20,000 kronor och

expenser och hyror till 30,000 kronor. Utgifterna för nämndernas verksamhet

beräknades alltså uppgå till ett sammanlagt belopp av 152,000 kronor.

Vid övervägande av eventuella åtgärder borde man enligt beredningen icke

fästa avgörande vikt vid bibehållandet av den form för detta arbete, som tilllämpats

i och med länsnykterhetsnämndernas tillkomst. Skulle ett annat

system för nykterhetens befrämjande befinnas mera effektivt, borde man

snarast möjligt ordna tillsynen enligt detta system. Beredningen fortsätter:

På ett annat socialt område, nämligen fattigvården, barnavården och ungdomsvården,

har man sedan ett pär årtionden och i ökad utsträckning —

använt sig av systemet att tillsätta konsulenter, som i första hand undersöka

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

y

förhållandena i samtliga landets delar och lämna råd och upplysningar för

vården. Örn nämnda rådgivande verksamhet ej åstadkommer nödig förbättring,

rapporteras förhållandet till den myndighet som närmast har att ingripa

med åtgärder, nämligen länsstyrelserna och statens fattigvårds- och barnavårdsinspektör.

Det torde av ingen kunna bestridas, att denna enkla metod

att lämna sakkunniga råd och upplysningar och i nödfall tillgripa anmälan till

beslutande myndighet lämnat ett utomordentligt gott resultat. Det allmänna

tillståndet på detta synnerligen betydelsefulla och ömtåliga sociala område

har på kort tid väsentligt förbättrats, varvid förhållandena helt omskapats å

platser där tidigare stora missförhållanden varit rådande.

Om ock ännu i dag, sedan samhällelig inspektion genomförts, ett och annat

missförhållande på detta område förefinnes, är det dock så sällsynt, att det

väcker allmän uppmärksamhet, när det kommer till offentligheten. De tvångsbestämmelser,

som finnas att tillgå i nödfall, utgöra ett verksamt medel att

få konsulenternas råd och anvisningar beaktade av kommunerna.

Antagligen är det de goda resultaten av den sociala konsulentverksamheten

som medverkat till tillkomsten av en liknande anordning, tillsättande av

skyddskonsulenter, för tillsyn av villkorligt dömda, frigivna fångar och lösdrivare

m. fl. Beslutet härom har dock på grund av rådande tidsförhållanden

ännu icke satts i kraft.

Man kan invända, att den sociala hjälpverksamheten och brottslighetens

bekämpande är något annat än nykterhetsarbetet och att man ej kan bedöma,

örn det senare skulle främjas av en organisation liknande den, som anlitas för

social hjälpverksamhet. Men i stort sett är det i såväl ena som andra fallet

fråga örn sociala missförhållanden, som måste undanröjas, helst genom upplysning

och i nödfall genom tvång.

En annan synpunkt, som bör tagas i betraktande, är den ekonomiska. Anslagen

till statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter äro i riksstaten för

nästa budgetår upptagna till 96,300 kronor, varav 66,800 kronor för avlöningar

och 29,500 kronor för omkostnader. Anslaget till länsnykterhetsnämnderna

däremot är, som ovan framhållits, för samma budgetår upptaget till 152,000

kronor.

Beredningen framlägger härefter följande förslag till ändrad organisation

på detta område:

Den ändrade organisation, som besparingsberedningen ur anförda synpunkter

vill i första hand förorda, är avsedd att uppfylla alla de krav som

kunna och böra ställas på en nykterhetsvårdande institution och samtidigt

tillgodose besparingssynpunkten. Beredningens förslag innebär följande:

Chefsmyndighet skulle vara densamma som nu, nämligen avdelningen för

alkoholistvård i socialstyrelsen. En viss tillökning i arbetskrafterna torde

krävas inom denna, förslagsvis uppgående till 10,000 kronor.

De nuvarande länsnämnderna ersättas med heltidstjänstemän på socialstyrelsens

stat. Antalet dylika tjänstemän kan lämpligen bestämmas till

fyra, förslagsvis stationerade i Stockholm, Malmö, Örebro samt Härnösand.

Tjänstemännen kunde lämpligen placeras i 22 lönegraden; de skulle

tills vidare icke uppföras på ordinarie stat. Avlöningarna till dessa

skulle uppgå till 33,000 kronor (inklusive rörligt tillägg efter 15%). Resekostnaderna

beräknas till 15,000 kronor. Expenser, såsom ersättning för

arbetslokal, städning, lyse och telefon, beräknas till 6,000 kronor samt kostnaderna

för skrivbiträde till 7,200 kronor eller tillsammans 61,200 kronor.

Tilläggas 10,000 kronor till chefsmyndigheterna uppgår hola kostnaden till

71,200 kronor, varigenom en besparing av 80,800 kronor skulle uppnås.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

Något belopp för möbler oell inventarier bär ej beräknats, emedan sådana

kunna övertagas av länsnykterhetsnämnderna. Kostnaden för skrivbiträde

för varje distrikt har beräknats till samma belopp som tillkommer en av

fattigvårdskonsulenterna, vilken har ett särskilt stort distrikt. Övriga fattig’

vårdskonsulenter ha ej anslag till skrivbiträde.

Enligt det nu framlagda förslaget skulle nykterhetsinspektörerna i likhet

med länsnämnderna övervaka nykterhetstillståndet, särskilt genom upplysningar

och råd verka för nykterhetsfrämjande åtgärder samt hålla sig noggrant

underrättade örn nykterhetsnämndernas verksamhet och öva tillsyn över att

de fullgöra sina skyldigheter. Däremot skulle de icke äga länsnämndernas

möjlighet att ingripa mot alkoholmissbrukare enligt § 14 alkoholistlagen,

d. v. s. vidtaga åtgärder, som den kommunala nämnden försummat. Det är

ej känt örn länsnämnd annat än i enstaka fall vidtagit åtgärder av detta slag,

men väl torde det förekomma att oerfarna kommunala nämnder söka råd och

hjälp hos länsnämnden vid mera invecklade alkoholistfall. En inspektör som

förvärvat sig erfarenhet på området skulle lika väl som länsnämnden kunna

lämna dylika råd. I de antagligen rätt sällsynta fall, då ingripande av högre

myndighet förekommer, bör givetvis socialstyrelsen stå till förfogande. Socialstyrelsen

är enligt tillämpningsbestämmelserna rörande alkoholistvården tillsynsmyndighet

över nykterhetsnämnderna och skall söka hålla sig underrättad

örn de kommunala n y k t e r h e t s n ä mild e r n a s verksamhet och i förekommande

fall lämna dem vägledning och bistånd. Det tillkommer styrelsen att

underkasta nykterhetsnämnd inspektion samt infordra uppgifter rörande dess

verksamhet och övriga förhållanden. Det må tilläggas, att socialstyrelsen

biträdes vid alkoholistvården av sakkunnig expert, åt vilken styrelsen kan

uppdraga att såsom ledamot föredraga ärenden av detta slag.

Skulle detta beredningens förslag ej komma till utförande, syntes man

enligt beredningen kunna anlita två andra utvägar. Den ena vore, att länsombudsmännen

inom de nuvarande länsnykterhetsnämnderna med oförändrade

löneförmåner ställdes direkt under socialstyrelsens ledning, i samband varmed

en viss förstärkning bereddes socialstyrelsens avdelning för alkoholist

vård. Därigenom beräknades en besparing av omkring 30,000 kronor uppstå.

Den andra utvägen avsåge vissa besparingar i de nuvarande kostnaderna

för länsnykterhetsnämnderna. Örn innebörden av detta förslag yttrar beredningen:
Årsarvodena

till ordförandena (1,000 kronor) anses nog allmänt väl höga.

Örn de nedsättas till hälften, uppstår en besparing å 12,000 kronor. Vidare

torde resekostnaderna för nykterhetsinspektörerna kunna fixeras för varje

län, liksom fallet är med fattigvårdskonsulenternas reseområden, och härigenom

torde vinnas viss besparing, måhända 5,000 kronor. En ytterligare

besparing kunde åstadkommas genom minskning av antalet ledamöter i länsnämnderna

till 2, ordföranden och läkaren. Sålunda skulle länsstyrelsens och

landstingets (i vissa fall även stadsfullmäktiges) representanter undvaras.

Besparingen skulle kunna uppskattas till 10,000. T motsats till föregående

förslag skulle länsnämnden i detta senare förslag kvarstå och ha samma uppgifter

som för närvarande.

Beträffande därefter anslaget till främjande av nykterhetsnämndernas verksamhet

m. m. anför beredningen:

Sedan åtskilliga år utgå anslag av staten till kommunala nykterhetsnämnder.

För budgetåret 1940/41 uppgår anslaget till 150,000 kronor, varav

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls ''proposition wr 145. 7

125.000 kronor avse understöd till nämnderna för vissa kostnader i och för

alkoholistvården enligt kung. 27/5 1932 (nr 216), 5,000 kronor avse kostnaden

för anordnande av konferenser med nykterhetsnämnder m. m., 17,000 kronor

utgå till sammanslutningar av nykterhetsnämnder och 2,000 kronor lämnas

för utgivande av tidskrift för nykterhetsnämnderna. För budgetåret 1941/42

är anslaget nedsatt till 137,000 kronor.

Den förstnämnda posten 125,000 kronor fördelas i efterskott bland mindre

och ekonomiskt svaga kommuner, som drabbats av utgifter i nykterhetsfrämjande

syfte, främst i samband med internering. Hänsyn tages främst

till nykterhetsnämndernas intresse och arbetsvilja. I regel lämnas högst

1.000 kronor och bidraget får ej överstiga 3/i av nämndens utgifter föregående

år, men under alla de gångna åren har reduktion av det ansökta beloppet

måst göras. Detta har efter alkoholistlagens tillkomst haft stor betydelse,

särskilt i fråga örn mindre och ekonomiskt svaga kommuner. Antalet kommuner

som söka detta bidrag har år efter år ökats och beräknas för nästa

budgetår uppgå till 700. Örn det skulle indragas eller väsentligt minskas,

skulle kostnaderna överflyttas till kommunerna, vilket icke skulle överensstämma

med den tendens som under senare år gjort sig gällande på alkoholistvårdens

område. Beloppet för ordnande av konferenser och till en speciell

tidskrift för nykterhetsnämnder är säkerligen behövligt och ej för högt tilltaget.

Det belopp som utgår för sammanslutningar av nykterhetsnämnder

har i anledning av länsnykterhetsnämndernas tillkomst i 1941 års statsverksproposition

reducerats till 5,000 kronor. För den händelse en inskränkning

sker av den verksamhet som länsnykterhetsnämnderna anses skola utöva

torde dock ett behov att öka detta belopp, exempelvis till beloppet för budgetåret

1940/41, 17,000 kronor, uppstå. Det måste erkännas, att sammanslutningarnas

hittillsvarande verksamhet haft en mycket fördelaktig verkan på

nämndernas intresse.

Över besparingsberedningens promemoria hava yttranden infordrats från

socialstyrelsen, länsstyrelserna i samtliga län, statskontoret samt styrelsen

för statens alkoholistanstalt å Yenngarn. Socialstyrelsen har med sitt utlåtande

överlämnat yttranden från samtliga länsnykterhetsnämnder. Dessutom

har yttrande inkommit från Sveriges nykterhetsvänners landsförbund.

1 huvudfrågan, nämligen örn länsnykterhetsnämndernas avskaffande, tillstyrkes

beredningens förslag av elva länsstyrelser, nämligen länsstyrelserna

i Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Hallands, Göteborgs

och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro och Gävleborgs län

ävensom av länsnykterhetsnämnden i Örebro län. Dessutom har länsstyrelsen

i Blekinge län tillstyrkt förslaget, under förklaring likväl att förutsättning för

detta tillstyrkande vore, att antalet nykterhetsinspektörer ökades i förhållande

till beredningens förslag. Möjligen äro några av yttrandena från nyssnämnda

elva länsstyrelser att fatta på samma sätt. Länsstyrelsen i Malmöhus län

uttalar, att det belopp, som enligt beredningens förslag skulle inbesparas

vore av don storleksordning, att det kunde anses väl motivera ett genomförande

av den föreslagna omorganisationen, men att det av vissa, av länsstyrelsen

närmare angivna grunder kunde ifrågasättas, om beredningens

kostnadsberäkningar i längden bleve hållbara.

Å andra sidan avstyrkes beredningens förslag i huvudfrågan av social

styrelsen, statskontoret, styrelsen för statens alkoholistanstalt å Yenngarn

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

samt elva länsstyrelser, nämligen länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala..

Kronobergs, Gotlands, Kristianstads, Västmanlands, Kopparbergs, Västernorrlands,

Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Ehuru icke i alla

yttranden av länsnykterhetsnämndema uttrycklig ståndpunkt intages i huvudfrågan,

torde med hänsyn till den i yttrandena framkomna kritiken samtliga

nämnder — med undantag av länsnykterhetsnämnden i Örebro län — ställa

sig avvisande till beredningens förslag i huvudfrågan.

Även Sveriges nykterhetsvänners landsförbund avstyrker förslaget att

slopa länsnykterhetsnämndema.

De flesta av de länsstyrelser, som tillstyrka förslaget i huvudfrågan,

framhålla såsom motivering härför, att länsstyrelsen vid remissbehandlingen

av de förslag, som ledde till 1938 års lagändringar, avstyrkte införande av

länsnykterhetsnämnder och i stället förordade anordningen med konsulenter

samt att länsstyrelsen icke på grund av vad sedermera förekommit funne

anledning frångå sin förut intagna ståndpunkt.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län finner uppenbart, att länsnykterhetsnämndernas

organisation är alltför tungrodd för den smidiga och snabba handläggning

av ärenden, som oftast är påkallad, samt att deras effektivitet icke

står i gott förhållande till kostnaderna för verksamheten. Även länsstyrelsen

i örebro län framhåller, att systemet med länsnykterhetsnämnder innebure

en vidlyftig och tungrodd apparat och anser syftet med nämnderna kunna

bättre nås med en enklare anordning. Länsstyrelsen finner det dock kunna

sättas i fråga, örn i betraktande av socialvårdskommitténs pågående arbete

någon ändring beträffande länsnykterhetsnämndema borde ske, innan kommittén

behandlat detta avsnitt av sitt arbetsprogram.

I övrigt åberopas i de tillstyrkande yttrandena främst, att kostnaderna

för länsnykterhetsnämndema ställa sig väsentligt högre än de kostnader, som

skulle uppkomma, om nämndernas uppgifter uppdroges åt särskilda konsulenter.

I flera av nu åsyftade yttranden framhålles, att erfarenheterna av

nämndernas verksamhet icke givit något stöd för deras avskaffande.

Av de yttranden, i vilka beredningens förslag i huvudfrågan avstyrkes,

framlägges den utförligaste motiveringen i socialstyrelsens yttrande.

Inledningsvis konstaterar socialstyrelsen, att bedömningen av beredningens

förslag måste utfalla olika allt efter den betydelse för den sociala välfärden

inom landet, som man vore benägen att tillerkänna alkoholistvården. För

egen del framhåller styrelsen, att alkoholmissbruket i vårt land hade en betydande

men för de nykterhetsvårdande organen till stor del dold utbredning

och medförde stora sociala skador samt att en effektiv kamp mot detta missbruk

från det allmännas sida icke kunde bygga enbart på kommunerna utan

förutsatte en kraftig insats även från staten. Staten hade ock ett stort intresse

av att en sådan kamp mot missbruket bedreves, icke blott i sin egenskap

av rättsordningens upprätthållare och vid fullföljandet av sina välfärdssträvanden

utan också av rent ekonomiska skäl. Statens hittillsvarande insatser

på detta område hade huvudsakligen avsett anstaltsväsendet och £

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. May.ts proposition nr 145.

alltför ringa grad varit inriktade på att stärka den verksamhet, som bedreves

av nykterhetsnämnderna. Genom inrättandet av länsnykterhetsnämnderna

hade emellertid denna sida av alkoholistvården blivit tillgodosedd på ett bättre

sätt än tidigare varit fallet.

Socialstyrelsen skärskådar därefter förslaget örn länsnykterhetsnämndernas

avskaffande ur principiell synpunkt. Styrelsen framhåller därvid, att vid tilllämpningen

av en lagstiftning, där tvånget måste beredas ett så stort utrymme

som fallet vore med alkoholistlagstiftningen, en folkvald institution eller i

varje fall en institution av förtroendemannakaraktär borde enligt den inom

vårt land rådande rättsuppfattningen äga inflytande. Härefter fortsätter

styrelsen:

Örn det är värdefullt, att det initiativtagande primärorganet är ett folkvalt

förtroendeorgan, så är det nödvändigt, att den institution, som skall tillerkännas

befogenheten att ingripa i det förra organets ställe, där detta saknar

förmåga eller vilja att fullgöra sina lagenliga uppgifter, har karaktären av

ett förtroendeorgan. I dessa fall är det ju dubbelt angeläget, att det agerande

organet åtnjuter allmänt förtroende och besitter nödig auktoritet, eftersom

dess aktion i själva verket riktar sig icke enbart mot vederbörande missbrukare

utan även, indirekt, mot ett förtroendeorgan, den försumliga nykterhetsnämnden.

Länsnykterhetsnämnderna ha otvivelaktigt karaktären av förtroendeorgan,

även örn huvudparten av ledamöterna i dessa utses av myndigheter och

icke av representationer. Så skulle ju däremot icke vara fallet med de föreslagna

nykterhetsinspektörerna. Att godtaga den sålunda ifrågasatta anordningen

vore därför att bryta med en grundprincip hos alkoholistlagstiftningen.

Enligt förslaget skulle nykterhetsinspektörerna visserligen icke äga formlig

befogenhet att, såsom de nuvarande länsnykterhetsnämnderna, ingripa i kommunala

nykterhetsnämnders ställe utan säges härom, något oklart, att

socialstyrelsen i sådana fall givetvis bör stå till förfogande. Det måste emellertid

väcka allvarliga betänkligheter att låta ett centralt ämbetsverk ingripa

direkt i den lokala nämndens ställe. Härvid bleve ju ämbetsverket också så

beroende av inspektörens utredning och yttrande, att det i praktiken vöre

ringa skillnad häremellan och en ordning, som tillerkände inspektören initiativrätt.

Erfarenheten har för övrigt redan givit vid handen, att det kontrollerande

organet måste taga befattning med fall av så brådskande natur,

att det är nödvändigt att det har egen initiativrätt och icke behöver gå omvägen

över uppsiktsmyndigheten.

Alldeles bortsett från frågan örn den föreslagna organisationen med

nykterhetsinspektörer är tillfredsställande från effektivitetssynpunkt eller ej,

måste socialstyrelsen därför uttala, att styrelsen finner denna anordning så

betänklig från principiell synpunkt, att styrelsen icke kan tillstyrka densamma.

Det är enligt socialstyrelsen nödvändigt, att det finnes något organ, som

har kompetens att ingripa i sådana fall, där den kommunala nykterlietsnämnden

underlåter detta. Att länsnykterhetsnämnderna icke behövt anlita sin

ifrågavarande befogenhet i något större antal fall, motsade icke detta. Det

vore nämligen tydligt, att just den omständigheten, att länsnykterhetsnämnden

hade möjlighet att taga saken i egen hand, måste vara ägnad att

få den kommunala nykterhetsnämnden att inse, att intet vore att vinna genom

tredska. Besparingsberedningens antydning att socialstyrelsen på något sätt

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kuntjl. Mcij:ts proposition nr 145.

borde kunna ingripa i dylika fall, sedan länsnykterhetsnämnderna försvunnit,

skulle, om den förverkligades, leda till den besynnerliga anordningen, att

den centrala uppsiktsmyndigheten för alkoholistvården i riket i dessa fall

korinne att stå såsom sökande hos vederbörande länsstyrelse.

Det av beredningen föreslagna antalet nykterhetsinspektörer vore enligt

socialstyrelsen alldeles otillräckligt för ändamålet. De beräkningar, som

gjorts örn det belopp, som skulle kunna besparas genom den ifrågasatta omläggningen,

kullkastades därför. Vid bedömandet av frågan örn det erforderliga

antalet dylika tjänstemän hade styrelsen kommit till det resultatet, att

anordningen med tjänstemän skulle bliva avsevärt dyrare än de nuvarande

länsnykterhetsnämnderna.

Efter att hava konstaterat att socialstyrelsen icke kunde tillstyrka förslaget

örn länsnykterhetsnämndernas avskaffande fortsätter styrelsen:

Denna negativa inställning till den remitterade promemorian sammanhänger

givetvis med styrelsens allmänna uppfattning, att det är ett viktigt

statsintresse, att den samhälleliga alkoholistvården är ändamålsenligt organiserad.

Det kan enligt de erfarenheter, som nu föreligga, icke råda tvivel

örn att det måste finnas något slags mellanled mellan den centrala uppsiktsmyndigheten

och de kommunala organen, en uppfattning som för övrigt även

kommer till uttryck i den remitterade promemorian. Länsnykterhetsnämnderna

utgöra detta mellanled och det kan redan nu konstateras, att de efter

icke fullt tre års verksamhet ha vunnit såväl de kommunala nykterhetspämndernas

som den centrala uppsiktsmyndighetens förtroende. Deras arbete var

visserligen mångenstädes trevande i början, men häri ligger intet anmärkningsvärt.

Arbetsuppgifterna voro nya, uppsiktsmvndigheten saknade tillräckliga

arbetskrafter för att i önskvärd omfattning handleda länsnykterhetsnämnderna

och tidsförhållandena gynnade icke en verksamhet av detta slag.

Numera lia länsnykterhetsnämnderna fått ett gott grepp om sin uppgift. Detta

innebär, att de utgöra — för att använda länsnykterhetsnämndens i Uppsala

län ord — »en rörlig nämnd beredd att komplettera de kommunala nämnderna

överallt och i den omfattning detta erfordras». Denna komplettering avser

icke minst att åstadkomma en förbättring av den förebyggande verksamheten,

och i den mån länsnykterhetsnämnderna ha framgång härmed och få till stånd

effektiva hjälpåtgärder i fall, där eljest tvångsåtgärder skulle lia ifrågakommit,

är deras verksamhet ägnad att minska statens kostnader för alkoholistvården,

eftersom anstaltsfallen äro särskilt kostsamma för statsverket. Tack vare

länsnykterhetsnämnderna har också möjlighet yppats för en mera ändamålsenlig

behandling än hittills varit möjlig i fråga örn en speciell grupp av alkoholmissbrukare,

nämligen de kringflackande alkoholisterna, vilka icke ha

någon varaktig stad och för vilka därför icke någon kommunal nykterhetsnämnd

känner ansvar. Även beträffande en annan kategori, återfallsfylleristerna,

ha länsnykterhetsnämnderna på flera håll hunnit få till stånd en avsevärt

förbättrad samhällsreaktion.

Det vore därför enligt socialstyrelsens mening icke en besparing utan misshushållning

att slå sönder en organisation, som i allmänhet anpassat sig väl

för sin uppgift, som är oumbärlig för en fortsatt utveckling och förbättring

av den organiserade alkoholistvården och som måste anses billig i förhållande

till uppgiftens betydelse.

Enligt statskontoret kunde enbart de erfarenheter, som vunnits under länsnykterhetsnämndernas

första verksamhetsår, knappast motivera en så genom
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majlis proposition nr 145.

gripande omläggning av organisationen, som besparingsberedn ingen ansett

sig böra förorda. Såvitt statskontoret kunde finna riktade sig den av riksdagens

revisorer framförda kritiken icke så mycket mot organisationen såsom

sådan utan snarare mot det förhållandet att det av nämnderna dittills utförda

arbetet icke syntes stå i proportion till kostnaderna därför. Anmärkningen

föranledde icke heller någon åtgärd från riksdagens sida. Med hänsyn därtill

och då statskontoret icke blivit övertygat om att den av beredningen föreslagna

organisationsformen skulle kunna fylla de krav, som måste ställas på

en institution av förevarande slag, hade statskontoret icke kunnat undgå att

ställa sig synnerligen tveksamt gentemot ett bifall till beredningens förslag,

i vad det avsåge ett slopande av länsnykterhetsnämnderna. Då därtill komme

att statskontoret måste starkt ifrågasätta hållbarheten av de av beredningen

framlagda kostnadskalkylerna, ansåge sig ämbetsverket icke kunna förorda

nämnda förslag.

Länsstyrelsen i Uppsala län framhåller, att den från början hyste ganska

stor tvekan, huruvida länsnykterhetsnämnderna skulle utgöra en lämplig utbyggnad

av alkoholistvårdens organisation. Länsstyrelsen befarade främst,

att, örn ett sådant organ komme till stånd, hela ansvaret skulle anses överflyttat

på detta och den kännedom om de personliga förhållandena, som vore

de kommunala organens styrka, icke bliva fullt utnyttjad. Numera hade

länsstyrelsen emellertid kommit till den övertygelsen, att länsnykterhetsnämnden,

såsom den fungerat i länet, vore ett viktigt led i organisationen.

Till närmare motivering av denna länsstyrelsens uppfattning anföres:

Den uppfattningen är alltför vanlig hos den alkoholförsvagade och ofta

även hos hans familj, att ett ingripande även av lindrig beskaffenhet utgör en

kränkning, som han i det längsta bör undandraga sig. En varning från nykterhetsnämndens

sida eller ett försök att frivilligt åstadkomma rättelse i alkoholvanorna

mötes icke sällan med ovilja. Den kommunala nykterhetsnämndens

auktoritet och dess rutin visar sig otillräcklig. Blir det sedan fråga örn internering,

försvåras ofta en sådan åtgärd genom att hustrun eller andra familjemedlemmar,

grannar m. fl. tillmötesgående personer lämna intyg, att alkoholisten

påtagligt har bättrat sig, att en internering skulle ohjälpligt förstöra

hans ekonomi eller dylikt. En kommunal nykterhetsnämnd, som saknar tillräcklig

erfarenhet, känner sig lätt osäker och kan bringas att avstå från den

tillämnade åtgärden. I särskilda fall kunna till och med direkt personliga

intressen spela in.

Till dessa anmärkningar bör läggas den iakttagelsen, att en länsnykterlietsnämnd

bär möjlighet att samarbeta med spritbolagen inom länet på ett frukt

bärande sätt genom utbyte av upplysningar mellan bolagens avdelningar för

individuell kontroll och länsnykterlietsnämndens anteckningar. Länsnykterhetsnämnden

kan härigenom på ett tidigt stadium upptäcka, när en person

missbrukar sprit, och eventuella åtgärder från bolagets eller nykterhetsnämnds

sida kunna bedömas med större säkerhet. I visst fall har också länsnykterhetsnämnden

i Uppsala län på grund av sina undersökningar kunnat

göra anmälan örn illojal pilsnerförsäljning med utsikt att åstadkomma rättelse

för framtiden, en åtgärd, som torde få stor betydelse ur nykterhetssynpunkt.

Av den här ovan lämnade redogörelsen torde framgå, att länsnykterhetsnämndens

mångsidiga arbete knappast kan täckas genom de ifrågasatta in

spektörerna.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län påpekar, att en stor del av länsnykterhetsnämndens

och framför allt dess ombudsmans arbete bestode i rådgivningsverksamhet

till de kommunala nämnderna angående behandlingen av föreliggande

fall av alkoholmissbruk. Detta arbete kunde, liksom den allmänt

nykterhetsvårdande verksamheten, sägas vara rent konsulentarbete, som

mycket väl skulle kunna utövas av nykterhetsinspektörer. Ehuru nämnda del

av arbetet vore den kvantitativt största, torde länsnykterhetsnämndens viktigaste

funktion vara att utgöra tillsynsmyndighet över de kommunala nykterhetsnämnderna.

Örn denna dess funktion yttrar länsstyrelsen vidare:

Besparingsberedningen meddelar visserligen, att det icke är känt, örn länsnämnd

annat än i enstaka fall begagnat sig av sin befogenhet att ingripa mot

alkoholister, då kommunal nämnd eftersatt sin skyldighet i sådant hänseende.

Emellertid kan det knappast betvivlas, att länsnämnder i många fall genom

påtryckningar förmått kommunala nämnder att ingripa, eller att blotta vetskapen

örn att länsnämnderna hava denna befogenhet föranlett de kommunala nämnderna

att vidtaga åtgärder, som skulle hava blivit ogjorda örn samma befogenhet

saknats. Länsnämndernas betydelse bör därför icke blott mätas efter det

faktiskt utförda arbetet; en stor del av deras betydelse ligger i deras blotta

existens såsom tillsynsorgan med vittgående befogenheter. De ingripanden

mot alkoholister, som länsnykterhetsnämnden i Kopparbergs län själv företagit,

äro för övrigt långt ifrån enstaka. Hittills har nämnden hos länsstyrelsen gjort

15 ansökningar örn internering, de flesta avseende vagabonderande alkoholister.

Ått alla dessa ingripanden skulle hava föranletts av försummelse

från vederbörande kommunala nykterhetsnämnds sida ville länsstyrelsen dock

icke göra gällande. I de flesta fallen, måhända samtliga, har orsaken varit

den, att länsnämnden ansetts bättre skickad att handlägga ärendet i fråga.

Länsnykterhetsnämndernas ersättande med en konsulentorganisation skulle

sålunda enligt länsstyrelsens mening kunna leda till minskad effektivitet i

nykterhetsarbetet, eftersom konsulenterna icke skulle kunna utrustas med

tillräckliga befogenheter i förhållande till de kommunala nykterhetsnämnderna.

På grund härav kan länsstyrelsen icke tillstyrka bifall till besparingsberedningens

omorganisationsförslag.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anser, att besparingsberedningen förbisett

en väsentlig faktor, då den tagit fattigvårds- och barnavårdskonsulenterna till

förebild för den tilltänkta organisationen. Fattigvårdsstyrelse!'' och barnavårdsnämnder,

å ena, samt nykterhetsnämnder, å andra sidan, hade nämligen

helt olika arbetssätt. I synnerhet fattigvårdsstyrelserna uppsöktes som regel

av sitt klientel. Så vore ej förhållandet inom nykterhetsarbetet. Då alkoholisterna

gjorde allt för att undanhålla sig nykterhetsnämndernas tillsyn, måste

dessa nämnder efterforska och uppsöka sitt klientel. Sådana förhållanden

gjorde nämndernas verksamhet svår, och starka risker funnes, att intresset

slappnade, om nämnderna icke finge effektivt stöd i sin verksamhet. Länsstyrelsen

ansåge därför, att tillsynsmyndighetens verksamhetsområde, åtminstone

som regel, icke borde omfatta mera än ett län. Beträffande tillsynsmyndighetens

organisation framhåller länsstyrelsen, att det måste vara av

stort värde för ombudsmannen att vid sin sida hava en nämnd att rådgöra

med. Den nuvarande organisationen med länsnykterhetsnämnd jämte ombudsman

vore därför för närvarande utan tvekan den mest ändamålsenliga.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

Man borde därför om möjligt undvika att nu rasera den så nyligen genomförda

organisationen. I varje fall borde omorganisationen av tillsynsmyndig

beten anstå, till dess resultatet av socialvårdskommitténs arbete kunde överblickas.

I ett stort antal yttranden framföras samma synpunkter som de av länsstyrelsen

i Jämtlands län anförda på frågan, huruvida jämförelse i detta sammanhang

med fog kan göras med fattigvårds- och barnavårdskonsulenterna.

Styrelsen för statens alkoholistanstalt å V enny arn anför, att beredningens

huvudförslag syntes nära ansluta sig till den uppfattning styrelsen framförde

i samband med tillkomsten av länsnykterhetsnämnderna. Sedan dessa numera

efter en treårig verksamhet i allmänhet torde hava vunnit åtskillig erfarenhet

inom sitt arbetsområde och kontakt med de kommunala nämnderna, ifrågasatte

styrelsen dock lämpligheten av att slopa den organisation, som byggts upp.

Länsnykterhetsnämnden i Malmöhus län framhåller, att såväl de kvalifikationer,

som en länsnykterhetsnämnd redan genom sin sammansättning besutte,

som de garantier mot tjänstemäns eller ämbetsmäns godtycke gentemot enskilda

och kommuner, som läge i länsnykterhetsnämndernas organisation

såsom nämnd, skulle gå förlorade, därest länsnykterhetsnämnderna skulle

ersättas med ett fåtal tjänstemän, sorterande under socialstyrelsen, eller

under en rudimentär nämnd. Nämnden hade under de gångna åren funnit,

att arbetsfältets omfattning och möjligheter ställt nämnden inför arbetsuppgifter,

vilka skulle hava fyllts bättre, därest nämndens ombudsman kunnat

ägna hela sin tid åt arbetet. Det syntes med hänsyn därtill orimligt att

ifrågasätta, att fyra nykterhetsinspektörer skulle kunna övertaga det arbete,

som nu utfördes av landets samtliga länsnykterhetsnämnder och deras ombudsmän.

Länsnykterhetsnämnden i Västmanlands län betonar, att en nämnd med

flera ledamöter utgjorde en stor tillgång beträffande kännedom örn och kontakt

med det sociala livet i skilda delar av länet. I jämförelse med andra

organisationsformer vore den därför också mäktig flera initiativ till åtgärder

för främjande av nykterhets- och alkoholistvård. Genom sin demokratiska

struktur borde en nämnd också kunna påräkna större auktoritet bakom de åtgärder,

som vidtoges, samt utgöra ett verksamt och värdefullt stöd för ombudsmannen.

Länsnämnden hade även en viss tradition, i det att den tillagts

en del av de arbetsuppgifter, som tidigare bedrivits av frivilliga sammanslutningar

av nykterhetsnämnder inom länen. I fråga örn de ekonomiska synpunkterna

framhåller nämnden, att på förevarande område icke endast de

direkta utan kanske framför allt de indirekta besparingarna vore av betydelse.

Ett tidigt och målmedvetet ingripande i ett alkoholistfall kunde förhindra

internering på anstalt. Därigenom kunde icke endast individen räddas

från arbetsoduglighet utan även besparingar vinnas för det allmänna.

Det framhålles i så gott som samtliga yttranden, att om besparingsberedningens

huvudförslag genomföres det vore nödvändigt bestämma antalet nykterhetsinspektörer

till betydligt flera än fyra.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

Beträffande det ena av besparingsberedningens alternativa förslag — länsombudsmän

direkt under socialstyrelsens ledning — framhåller länsstyrelsen

i Älvsborgs län, att det syntes vara outförbart att bibehålla en sådan ombudsman

vid nuvarande löneförmåner. En vid annan tjänst bunden funktionär

skulle säkerligen endast bliva en övergångsform till särskild konsulent eller

nykterhetsinspektör, och besparingen skulle alltså bliva mera tillfällig, oavsett

att kravet på kvalifikationer för dessa halvtidsbefattningar svårligen

skulle kunna ställas så höga som uppgiften krävde.

Länsstyrelsen i Örebro län ifrågasätter, örn icke ombudsmännen borde anslutas

till vederbörande länsstyrelser, som finge övertaga länsnämndernas

verksamhet. Länsstyrelserna borde vid behandling av ärenden, som dit hänskötes

av ombudsmännen, äga anlita sakkunnig läkare. Örn så befunnes erforderligt

kunde länsstyrelsen för behandling av dessa ärenden förstärkas med

ytterligare en sakkunnig, som borde utses av Kungl. Majit. En på så sätt förstärkt

länsstyrelse torde vara minst lika skickad som de nuvarande länsnämnderna

att utöva tillsyn över de kommunala nämnderna. Då länsstyrelse redan

nu kunde i första instans besluta örn internering, kunde övertagandet av denna

del av länsnämndernas verksamhet icke möta principiell invändning.

Besparingsberedningens andra alternativ avser, som nämnts, bibehållande

av länsnykterhetsnämnderna men besparingar å anslaget till nämnderna.

Örn den av beredningen föreslagna nedsättningen av ordförandearvodena

anför socialstyrelsen, att organisationen av nämndernas arbete

tagit ordförandena i anspråk i betydande omfattning. Ett årligt arvodesbelopp

av 1,000 kronor kunde med hänsyn därtill icke anses vara för högt. Sedan nämndernas

organisation nu blivit genomförd, torde däremot en nedsättning av arvodena

kunna övervägas. Då det ankomme på Kungl. Majit att besluta örn årsarvodena

i slutet av varje budgetår, kunde den besparing, som funnes möjlig

att åstadkomma, vinnas redan under innevarande budgetår och utan att någon

ändring i gällande bestämmelser behövde komma till stånd. Därvid borde

emellertid enligt socialstyrelsen beaktas, att en länsnykterhetsnämnds skaplynne

i väsentlig mån berodde på ordförandens person. Örn denne icke vore

fullt lämplig för uppgiften, återverkade detta mycket starkt på nämndens hela

verksamhet. Uppdraget att vara ordförande i en länsnykterhetsnämnd vore

icke heller eftertraktat.

Länsstyrelsen i Västerbottens län kan icke förorda en allmän nedsättning

till hälften av ordförandearvodena. I många län torde nämligen arvodena icke

kunna anses för höga. Däremot syntes en beskärning av arvodena kunna

företagas i de län, där det visat sig, att arbetsuppgifterna vore av mindre omfattning.

Länsstyrelsen i Jämtlands län påpekar, att genom ökningen av levnadskostnaderna

en viss minskning redan skett av arvodena, enär de ej vore förenade

med dyrtidstillägg.

Statskontoret biträder beredningens förslag örn begränsning av ordförandearvodena

till 500 kronor.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

Yad angår förslaget om begränsning av resekostnaderna anmärker

socialstyrelsen, att man genom att snävt beskära nämndernas resekostnadsanslag

minskade deras möjligheter att göra den insats, för vilken de vore tillsatta.

Självfallet borde emellertid nämnderna vara sparsamma även i fråga

örn sina resor, vilket styrelsen redan på ett tidigt stadium inskärpt för nämnderna.

Enligt styrelsens mening kunde det icke heller med rätta göras gällande,

att nämndernas resekostnader varit höga. Styrelsen kunde därför ej

finna, att någon nämnvärd besparing kunde göras på denna punkt.

Beträffande förslaget örn minskning av antalet nämndledamöter,

yttrar socialstyrelsen, att en minskning av antalet till två vore ägnad att avsevärt

försvaga nämndernas karaktär av förtroendeorgan. En dylik minskning

borde därför ej övervägas. Länsnykterhetsnämnden i Uppsala län anser, att

det vore ett uppenbart missgrepp att borttaga landstingets representanter och

därigenom undanrycka nämndens demokratiska förankring inom länskommunen.

Det mesta av länsnämndens arbete vore lokaliserat till landsbygden,

och då ordföranden, läkarledamoten och ombudsmannen vanligen vore bosatta

i länets residensstad, skulle nämnden komma att sakna den lokalkännedom

örn skilda delar av länet, som landstingsledamöterna representerade. Förslaget

om minskning av antalet ledamöter till två avstyrkes jämväl av länsstyrelserna

i Västernorrlands och Västerbottens län. Sistnämnda länsstyrelse

anser dock en av landstingets representanter kunna uteslutas. En minskning

med en eller två ledamöter föreslås också av länsstyrelsen i Kronobergs län

och statskontoret.

Däremot tillstyrkes besparingsberedningens förslag i denna del av länsstyrelserna

i Blekinge och Västmanlands län. Den förra länsstyrelsen åberopar

därvid, att enligt den nuvarande ordningen antalet ledamöter ändock

icke kunde sättas så högt, att det medgåve en ingående kännedom inom nämnden

om förhållandena inom hela länet. Den över huvud åtkomliga kännedomen

inom nämnderna därom representerades av ombudsmännen, som kunde

förvärva sig sådan vid resor inom länen eller telefonsamtal.

Vissa andra besparingsmöjligheter beröras i några remissyttranden.

Enligt länsnykterhetsnämnden i Uppsala län torde revisionskostnaderna

kunna helt besparas och revisionen ske centralt i riksräkenskapsverket. Länsnykterhetsnämnden

i Göteborgs och Bohus län föreslår, att nämnden får bedriva

sin verksamhet genom ett arbetsutskott, bestående av ordföranden,

läkarledamoten och den ledamot, som i förekommande fall vore bäst förtrogen

med de lokala förhållandena. Vidare påpekas, att bestämmelsen i instruktionen

för länsnykterhetsnäinnderna, att ett sammanträde skulle hållas på bestämd

dag i varje kvartal vore olämplig och syntes sakna praktisk betydelse,

då dittills icke något intresse för sammanträdena visats från nämndernas eller

de av länsnykterhetsnämnden utsedda ombudens sida. Sammanträde borde

hållas endast då så vore nödvändigt. Med den föreslagna anordningen med

ett arbetsutskott skulle måhända endast ett sammanträde om året behöva

hållas.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majlis proposition nr 145.

Vad besparingsberedningen anfört rörande anslaget till främjande av

nykterhetsnämndemas verksamhet är icke närmare berört i remissyttrandena.

Socialstyrelsens anslagsberäkning för nästa budgetår.

1. Länsnykterhetsnämnderna.

Budgetår Anslag Nettoutgifter

1939/40 .................................... 164,000 155,150

1940/41 .................................... 160,000 142,975

1941/42 .................................... 152,000

Den 28 juni 1941 har Kungl. Majit fastställt följande stat för länsnykterhetsnämnderna,

att tillämpas under budgetåret 1941/42:

Stat.

A. Avlöningar:

1. Årsarvoden till ordförande och vissa andra ledamöter, för
-

slagsvis ..................................................................... 23,000

2. Dagarvoden till ordförande och andra ledamöter samt

suppleanter för dem, förslagsvis .................................... 7,000

3. Arvoden till revisorer och suppleanter för dem ............... 2,400

4. Avlöning till personal, förslagsvis ................................. 69,600 102,000

B. Omkostnader.

1. Reseersättningar ......................................................... 20,000

2. Expenser, hyror m. m................................................... 30,000 50,000

Summa kronor 152,000

I skrivelse den 30 augusti 1941 har socialstyrelsen, som då ännu icke avgivit

yttrande över besparingsberedningens promemoria rörande länsnykterhetsnämnderna,

i avvaktan härpå till länsnykterhetsnämnderna för nästa budgetår

upptagit ett förslagsbelopp å 150,000 kronor.

Statskontoret, som yttrat sig över socialstyrelsens framställning, har uttalat,

att för den händelse länsnykterhetsnämnderna skulle komma att bibehållas

inom alkoholistvårdsorganisationen, statskontoret ansåge besparingsberedningens

förslag till begränsning av nämndernas utgifter böra genomföras.

2. Främjande av nykterhetsnämndemas verksamhet m. m.

Budgetår Anslag Nettoutgifter

1940/41 ................................. 150,000 136,998

1941/42 ................................. 137,000 —

Den 2 maj 1941 har Kungl. Majit meddelat beslut rörande användningen

av det för budgetåret 1941/42 anvisade anslaget. Därvid har föreskrivits, att

anslaget skulle disponeras på sätt framgår av följande tablå:

Ändamål Belopp

Ändamål kronor

Understöd åt nykterhetsnämnder, förslagsvis .............................. 125,000

Konferenser och kurser m. m., högst .......................................... 5,000

Understöd åt sammanslutningar av nykterhetsnämnder, högst ...... 5,000

Understöd för utgivande av »Tidskrift för nykterhetsnämnderna»

m. m., högst ........................................................................ 2,000

Summa kronor 137,000

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj-.ts proposition nr 145.

I skrivelse den 30 augusti 1941 kar socialstyrelsen gjort framställning om

anvisande av anslag för ifrågavarande ändamål för budgetåret 1942/43.

Styrelsen behandlar först frågan om understöd åt nykterlietsnämilder

och anför i detta avseende huvudsakligen följande:

Statsunderstöd till nykterhetsnämnder avser kalenderår och utgår i efterskott.

Understöd kan utgå med högst 1,000 kronor eller, då särskilda omständigheter

därtill föranleda, högst l,ö00 kronor. Understödet får dock ej överstiga

tre fjärdedelar av nämndens utgifter under nästföregående år.

Under budgetåret 1940/41 disponerades för ändamålet ett belopp av 125,050

kronor. Ansökningar om understöd inkommo under våren 1941 från 743 nykterhetsnämnder;

motsvarande antal var åren 1939 och 1940 respektive 541 och

632. De sökande nykterhetsnämnderna hade, med hänsyn till sina utgifter för

verksamheten under år 1940 och i enlighet med nyss återgivna bestämmelser,

kunnat göra anspråk på tillhopa omkring 180,000 kronor. Det sammanlagda

ansökningsbeloppet stannade emellertid vid omkring 168,000 kronor.

Antalet sökande nykterhetsnämnder under år 1943 torde böra uppskattas

till minst 800. Därest man utginge från att de 743 nämnder, som år 1941 sökt

understöd, enligt författningen då hade kunnat erhålla tillhopa omkring

180,000 kronor, skulle anslagsbehovet för budgetåret 1942/43 kunna uppskattas

till omkring 190,000 kronor. Av statsfinansielia skäl synes dock för ändamålet

blott böra beräknas oförändrat belopp eller alltså 125,000 kronor. Därest ett

lägre belopp anvisades, skulle detta innebära, att staten övervältrade en del

av kostnaderna på kommunerna, vilket i sin tur skulle få som följd att kommunerna

inskränkte — i vissa fall till och med helt nedlade — nykterhetsnämndernas

verksamhet.

Aven posterna till konferenser och kurser m. m., till sammanslutningar

av nykterhetsnämnder och till tidskrift för nykterhetsnämnderna

hava av styrelsen upptagits till samma belopp, till vilka desamma

beräknats för innevarande budgetår. De ha alltså upptagits till respektive

5,000, 5,000 och 2,000 kronor.

Socialstyrelsen har därjämte räknat med en post för utgivande av en handbok

för nykterhetsnämnderna. Härom anför styrelsen bland annat.

År 1922 utgåvo socialstyrelsen och kontrollstyrelsen gemensamt publikationen

Eåd och anvisningar till nykterhetsnämnderna och i slutet av år 1933

utgavs en ny upplaga av denna handbok. I båda fallen ställde staten ett

exemplar kostnadsfritt till varje nykterhetsnämnds och såsom nykterhetsnämnd

fungerande fattigvårdsstyrelses förfogande. På grund av de under

senare år genomförda författningsändringarna hava dessa anvisningar numera

blivit helt föråldrade, varför det föreligger trängande behov av en ny

handbok för nykterhetsnämnderna. Föreningen för främjande av nykterhetsnämndernas

verksamhet har för avsikt att ombesörja en sådan snarast möjligt,

och socialstyrelsen har vidtagit åtgärder för att ställa arbetskraft inom

styrelsen till förfogande för ändamålet. Det är givetvis önskvärt, att varje

nykterhetsnämnd erhåller tillgång till åtminstone ett exemplar av den nya

handboken. Man kan emellertid, enligt vad erfarenheten visat, icke räkna

med att de många småkommunernas nykterhetsnämnder, vilka i första hand

liro i behov av vägledning flir sin verksamhet, skola på egen bekostnad anskaffa

densamma, och nämnda förening har icke möjlighet att utdela handboken

till nykterhetsnämnderna kostnadsfritt. Någon annan utväg än att

staten träder emellan torde därför icke finnas. Med hänsyn härtill har

socialstyrelsen funnit sig böra upptaga en anslagspost å högst 5,000 kronor

Bihang till riksdagens protokoll 1942. t sami. Nr 145. mg « 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majds proposition nr 145.

för en handbok för nykterhetsnämnderna, vilket belopp skulle användas till

inköp av erforderligt antal exemplar av handboken för kostnadsfri utdelning

genom socialstyrelsens försorg med ett exemplar till varje nykterhetsnämnd

(inklusive såsom nykterhetsnämnd fungerande fattigvårdsstyrelse). Därest

kostnaden härför icke skulle uppgå till det beräknade beloppet, skulle återstoden

inbesparas och icke få användas till förstärkning av annan post under

anslaget. Örn däremot beloppet icke skulle räcka till för inköp av så stort

antal exemplar, som motsvarar antalet kommunala nykterhetsnämnder, finge

den kostnadsfria utdelningen i första hand avse de mindre kommunernas

nykterhetsnämnder. — Handboken kommer visserligen att formellt utgivas

av en enskild förening men kommer likväl att underkastas granskning av

socialstyrelsen och bliva föremål för någon form av auktorisation från ämbetsverkets

sida, så att den i realiteten kommer att framstå såsom en officiell handbok

för nykterhetsnämnderna.

Enligt socialstyrelsens förslag skulle sålunda till främjande av nykterhetsnämndernas

verksamhet m. m. erfordras ett belopp av (125,000 + 5,000 + 5,000

+ 2,000 + 5,000) 142,000 kronor.

I avgivet yttrande erinrar statskontoret, att i proposition nr 79 till 1939

års urtima riksdag föreslogs, att av det för budgetåret 1939/40 anvisade

anslaget för förevarande ändamål ett belopp av 5,000 kronor, avsett för bestridande

av utgifterna för utarbetande och tryckning av en ny handbok med

råd och anvisningar till nykterhetsnämnderna, skulle inbesparas. Förslaget

lämnades av riksdagen utan erinran. På grund därav kunde statskontoret

icke tillstyrka, att för nästa budgetår medel anvisades till kostnaderna för

utdelning av gratisexemplar till nykterhetsnämnderna av en sådan handbok.

Departem entschefen.

Länsnykterhetsnämnderna hava hittills varit i verksamhet allenast kort

tid. De inrättades nämligen genom en vid 1938 års riksdag beslutad lag

ändring, som trädde i kraft den 1 januari 1939. Lagändringen föreslogs i

anledning av att åtskilliga anmärkningar framställts mot nykterhetsnämndernas

sätt att ombesörja nykterhetsvården och att man allmänt kommit till

insikt örn att åtgärder måste vidtagas för att ernå en bättring. Det organ,

som ansågs behövligt för ändamålet, skulle icke endast utöva tillsyn över

de kommunala nykterhetsnämnderna utan även lämna dem vägledning och bistånd

samt över huvud utöva sin verksamhet på sätt, som vore ägnat att främja

ett förtroendefullt samarbete med de kommunal nykterhetsnämnderna. För

slaget att tillgodose nämnda syfte genom upprättandet av länsnykterhetsnämn

der hade väckts av rusdryckslagstiftningsrevisionen i dess år 1934 avgivna

betänkande. Det hade emellertid även framkommit förslag till andra lösningar

såsom anställande av särskilda nykterhetskonsulenter eller utvidgande

av fattigvårds- och barnavårdskonsulenternas uppdrag att omfatta

även nykterhetsvården. Såsom föredragande departementschef i ärendet

stannade jag vid valet mellan olika föreliggande alternativ för förslaget örn

inrättande av länsnykterhetsnämnder. Beträffande motiven för detta mitt

ställningstagande får jag hänvisa till det vid propositionen i nämnda ärende

fogade statsrådsprotokollet.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

Deli av besparingsberedningen nu väckta frågan om länsnykterhetsnämndernas

slopande Ilar tillkommit i syfte att nedbringa kostnaderna för den

kontrollerande oell rådgivande verksamheten på detta område. Då det icke

gjorts gällande annat än att de kommunala nykterhetsnämnderna fortfarande

behöva vara underkastade kontroll och äro i behov av vägledning, synes nian

vid bedömandet av besparingsberedningens förslag hava att taga ställning

till dels huruvida länsnykterhetsnämndinstitutionen är i och för sig överlägsen

det alternativ, som förordats av besparingsberedningen, eller annan

tänkbar organisation, dels ock, därest så anses vara fallet, huruvida länsnykterhetsnämnderna

det oaktat icke böra bibehållas på grund därav att de

medföra kostnader, som stå i missförhållande till värdet av nämnderna.

Yad det första av dessa spörsmål beträffar har jag vid förnyat övervägande

av frågan ej kommit till annan uppfattning än den, varåt jag gav uttryck i

förenämnda proposition till 1938 års riksdag. Såsom motiv härför får jag anföra

följande.

Det har framhållits, att den konsulentverksamhet, som är anordnad på

fattigvårdens och barnavårdens område, lämnat goda resultat. Till denna uppfattning

kan jag ansluta mig. Såsom av flera remissmyndigheter framhållits

är emellertid den övervakande, kontrollerande och rådgivande verksamhet,

som kräves på nykterhetsområdet, så artskild från förhållandena inom fattigvården

och barnavården, att man knappast kan från det ena av dessa områden

draga slutsatser rörande den lämpligaste organisationen av arbetet å det

andra. Inom nykterhetsområdet kräves en personlig och kontinuerlig kontakt

mellan det organ, som har sig anförtrott övervakning, kontroll och rådgivning,

samt de rent lokala organen. Verksamhetsområdet får därför icke vara för

stort. Det är av betydelse, att det kontrollerande organet har formen av en

nämnd, som i sig innesluter ett antal för saken positivt intresserade krafter.

Väl förhåller det sig i allmänhet så, att det mesta arbetet utföres av nämndens

ordförande samt av en hos nämnden anställd tjänsteman. Men fordell

skull får icke förbises, att deras arbete av psykologiska skäl underlättas av

att de kunna stödja sig på nämndens auktoritet. Den som göres till föremål

för en tvångs- eller kontrollåtgärd av ifrågavarande slag har ofta lättare att

förstå rättmätigheten härav örn åtgärden vidtages av ett kollegialt sammansatt

organ, i vilken plats beretts åt valda förtroendemän, än örn organet är av ren

ämbetsmannakaraktär. Med hänsyn till de uppgifter, som tillkomma länsnykterhetsnämnderna,

synes nämnda faktor vara av särskild vikt.

Enligt besparingsberedningens förslag skulle de föreslagna nykterhetsinspektörerna

icke äga rätt att vidtaga åtgärder, som den kommunala nämnden

försummat. Sådan rätt har lämnats länsnykterhetsnämnderna och denna

initiativrätt är enligt min mening av stor betydelse för deras verksamhet.

Visserligen hava nämnderna mera sällan begagnat sig av sin rätt i detta avseende.

Det väsentliga är emellertid, att man inom kommunerna är medveten

om länsnykterhetsnämndernas möjligheter till ingripande. Effektiviteten i det

arbete, som nu utföres av länsnykterhetsnämnderna, skulle därför enligt min

mening bliva lidande av att nämnderna ersattes med konsulenter eller ombuds

man.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majlis proposition nr 145.

Yad den ekonomiska sidan av saken angår är den besparing, som skulle

vinnas vid ett genomförande av besparingsberedningens förslag, onekligen

betydande. Vid ett bibehållande av länsnykterhetsnämnderna föreligga

emellertid vissa möjligheter att vidtaga besparingar å anslaget till nämnderna.

Ersättas nämnderna med nykterhetsinspektörer, är det å andra sidan enligt

min mening icke möjligt att få till stånd en godtagbar organisation med ett

så ringa antal inspektörer som fyra. Jag finner det icke tänkbart, att en

tjänsteman skulle kunna medhinna göromålen i distrikt av den storlek som

föreslagits. Ehuru jag icke utan närmare undersökningar vill bestämt uttala

mig örn minsta antalet erforderliga inspektörer, förefaller det mig antagligt,

att man i stället bör räkna med dubbla antalet.

Vad nu anförts giver vid handen, att den verkliga besparing, som skulle

vinnas genom att ersätta länsnykterhetsnämnderna med annan godtagbar

kontroll- och rådgivningsorganisation, blir betydligt mindre än vad besparingsberedningen

från sina utgångspunkter räknat med. På grund härav

och med hänsyn tagen jämväl till att en försvagad organisation på nykterhetsvårdens

område under nu rådande tider måste väcka större betänkligheter

än eljest kan jag icke förorda förslaget om att ersätta länsnykterhetsnämnderna

med särskilda nykterhetsinspektörer.

Besparingsberedningens alternativa förslag om avskaffande av länsnykterhetsnämnderna

men bibehållande av länsombudsmännen, vilka skulle stå

direkt under socialstyrelsens ledning, innefattar i jämförelse med huvudförslaget

den fördelen, att de nykterhetsnämnderna överordnade organens nuvarande

verksamhetsområden skulle bibehållas. I övriga avseenden äga

emellertid de i det föregående anförda omständigheterna giltighet även beträffande

detta förslag. Den besparing, som skulle vinnas genom detta förslag,

synes mig ej så stor, att den kan uppväga nackdelarna med att avskaffa de nuvarande

nämnderna. Jag kan därför ej heller förorda detta förslag.

Den frågan återstår då, i vad män man kan vinna besparingar å anslaget

till länsnykterhetsnämnderna.

Beredningen har föreslagit, att årsarvodena till ordförande och vissa andra

ledamöter skulle nedsättas. I gällande stat för länsnykterhetsnämnderna äro

dessa arvoden förslagsvis beräknade till 23,000. Genom beslut den 20 juni

1941 har Kungl. Maj:t bestämt arvodesbeloppen för budgetåret 1940/41 till

ordförandena i och vissa andra ledamöter av länsnykterhetsnämnderna.

Summan av sistnämnda arvodesbelopp utgör 22,300 kronor. Ungefär 1,000

kronor utgå sålunda i årsarvoden till varje nämnd. Med hänsyn till att det

organisationsarbete, som nämndernas inrättande medförde för ordförandena,

nu kan anses avslutat, torde en genomsnittlig nedsättning av arvodena med

cirka hälften kunna genomföras utan att skäligheten av arvodena fördenskull

behöver ifrågasättas. Förenämnda belopp av 23,000 kronor torde därför

i staten för nästa budgetår kunna nedsättas till 14,000 kronor. Liknande nedsättning

torde böra verkställas å de ännu ej bestämda arvodena för innevarande

budgetår.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

21

Med hänsyn till betydelsen av personlig kontakt med de kommunala nykterhetsnämnderna

bör alltför snäv beskärning av nämndernas resekostnadsanslag

icke vidtagas. På grund av den stegring i biljettpriser, som ägt rum, måste

även vid oförändrat reseanslag en viss begränsning av antalet resor ske. För

vinnande av besparingar även på denna punkt torde emellertid för nästa

budgetår anslagsposten till reseersättningar kunna nedsättas från 20,000 till

18,000 kronor.

Däremot kan jag icke förorda någon nedsättning av antalet ledamöter i

nämnderna. Genom minskning av ledamotsantalet till två skulle nämnden

i verkligheten förlora sin nuvarande karaktär. Ej heller kan jag tillstyrka, att

länsstyrelsen berövas rätten att utse en ledamot av nämnden eller att någon

av landstingsrepresentanterna utgår ur nämnden. Utan att medföra större

effekt i besparingshänseende skulle en dylik åtgärd enligt min mening väsentligt

försvaga länsnykterhetsnämndernas ställning. Däremot kan övervägas

att till nedbringande av kostnaderna för dagarvoden till nämndens ledamöter

upphäva bestämmelsen i instruktionen för länsnykterhetsnämnderna örn att

suppleanten för ordföranden skall kallas att närvara jämväl vid de av nämndens

sammanträden, då ordföranden är tillstädes.

Såsom vid redogörelsen för gällande bestämmelser omnämnts skola länsnykterhetsliämnds

räkenskaper och förvaltning granskas av två revisorer, av

vilka den ene utses av länsstyrelsen och den andre av socialstyrelsen. Revisor

äger av länsnykterhetsnämnd åtnjuta ett årsarvode av 50 kronor. Nämnda

granskning torde nied fördel kunna övertagas av riksräkenskapsverket, varvid

den i staten för länsnykterhetsnämnderna upptagna anslagsposten till arvoden

till revisorer och suppleanter för dem kan utgå från och med nästa budgetår.

Av länsnykterhetsnämnden i Göteborgs och Bohus län har föreslagits, dels

att länsnykterhetsnämnd skulle få bedriva sin verksamhet genom ett arbetsutskott,

bestående av ordföranden, läkarledamoten och den ledamot, som i

förekommande fall vore bäst förtrogen med de lokala förhållandena, dels ock

att den nuvarande bestämmelsen i instruktionen för länsnykterhetsnämnderna,

att ett sammanträde skulle hållas på bestämd dag varje kvartal, skulle upphävas.

Yad det förra förslaget angår vill jag erinra örn att länsnykterhetsnämnd redan

nu äger uppdraga åt ordföranden att efter samråd med annan ledamot mellan

sammanträdena meddela beslut å nämndens vägnar i brådskande ärende. Att

därutöver lämna möjlighet till en allmän delegation från nämnden till vissa

av dess ledamöter synes mig ägnat att försvaga intresset hos de övriga ledamöterna

för nämndens verksamhet och i realiteten nära nog leda till att

arbetsutskottet trädde i stället för nämnden. Jag kan därför icke tillstyrka

nämnda förslag. Beträffande förslaget örn ändrad sammanträdesordning för

nämnden synes det mig förtjänt att övervägas, huruvida ett genomförande av

förslaget kan medföra nämnvärd besparing. Finnes så vara fallet vill jag

tillstyrka en sådan ändring, att sammanträde med nämnden hålles endast där

göromålens omfattning eller beskaffenhet därtill föranleder.

Beträffande därefter beräkningen av anslaget till länsnykterhetsnämnderna

för nästa budgetår kan, vad först angår avlöningarna, årsarvodena till

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

ordförande och vissa andra ledamöter, såsom förut nämnts, nedsättas

från 23,000 till 14,000 kronor. Anslagsposten till dagarvoden till

ordförande och andra ledamöter samt suppleanter för dem

torde med hänsyn till vad i det föregående föreslagits kunna något nedsättas,

i avvaktan på närmare erfarenhet dock ej med mera än 600 kronor eller till 6,400

kronor. Anslagsposten till arvoden till revisorer och suppleanter

för dem utgår. Med hänsyn till medelsåtgången å anslagsposten till avlöning

till personal för budgetåret 1940/41 — 67,143 kronor —- torde

nämnda post kunna nedsättas med 2,000 kronor till 67,600 kronor. Utgifterna

för avlöningar uppskattas sålunda till sammanlagt 88,000 kronor.

I fråga örn omkostnaderna föreslås nedsättning av anslagsposten till reseersättningar

med 2,000 kronor till 18,000 kronor, varemot för expenser,

hyror m. m. alltjämt torde böra avses 30,000 kronor. Omkostnaderna kunna

alltså uppskattas till 48,000 kronor.

Det för nästa budgetår erfoderliga anslagsbeloppet skulle enligt dessa

beräkningar bliva (88,000 + 48,000) 136,000 kronor.

Yad beträffar anslaget till främjande av nykterhetsnämndernas verksamhet

m. m. kan jag ansluta mig till socialstyrelsens förslag, att för de särskilda

ändamål, vilka innevarande budgetår tillgodoses med anlitande av detta anslag,

skulle för nästa budgetår avses belopp av samma storlek som för innevarande

budgetår. Däremot anser jag mig icke kunna förorda, att medel för

närvarande anvisas för bestridande av utgifterna för utarbetande och tryckning

av en ny handbok innehållande råd och anvisningar till nykterhetsnämnderna.

Anslaget bör sålunda upptagas till 137,000 kronor.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit ville

föreslå riksdagen att

för budgetåret 1942/43 anvisa

1) till Länsnykterhetsnämnderna ett förslagsanslag av 136,000

kronor samt

2) till Främjande av nykterhetsnämndernas verksamhet m. m.

ett anslag av 137,000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Anders Lundstedt.

Stockholm 1942. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1942:207 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1942143 till länsnykterhetsnämnderna m. m. a1 i texten
  2. SU 1942:92 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1942/43 till länsnykterhetsnämnderna m. m. s. 25 i texten