Sök i Ratio Lex

Med förslag till kungörelse om ändring av 58 § 3 mom. 7 punkten civila avlöningsreglementet den 4 januari 1939 (nr 8) m. m

1942-03-06 · 20 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 19 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:154, Med förslag till kungörelse om ändring av 58 § 3 mom. 7 punkten civila avlöningsreglementet den 4 januari 1939 (nr 8) m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

1

Nr 154.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till kungörelse

om ändring av 58 § 3 mom. 7 punkten civila avlöningsreglementet

den 4 januari 1939 (nr 8) m. m.;

given Stockholms slott den 6 mars 1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels godkänna härvid fogade förslag till kungörelse om ändring av 58 §

3 mom. 7 punkten civila avlöningsreglementet den 4 januari 1939 (nr 8);

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 15i.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

Förslag

till

kungörelse om ändring av 58 § 3 mom. 7 punkten civila avlöningsreglementet

den 4 januari 1939 (nr 8).

Härigenom förordnas, att 58 § 3 mom. 7 punkten civila avlöningsreglementet

den 4 januari 1939 skall hava nedanstående ändrade lydelse.

58 §.

3 moni. Statens järnvägar.

7. Tjänsteman, som--— för år.

Tjänsteman, som på grund av förordnande bestrider göromål såsom lokledare,

erhåller särskild ersättning, beräknad efter högst 420 kronor för år.

Tjänsteman, som---helt dygn.

Tjänsteman, som---för tjänstgöringsdag.

Angående särskilda---förordnar Kungl. Maj:t.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6 mars

1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, vissa lönespörsmål. Departementschefen

anför:

1. Rätt för vissa å äldre lönestat kvarstående tjänstemän att övergå

till civila avlöningsreglementets bestämmelser.

Den 1 juli 1939 genomfördes en allmän avlöningsrevision inom den civila

och militära statsförvaltningen. De nya avlöningsbestämmelserna innefattades

i civila och militära avlöningsreglementena samt i civila och militära ickeordinariereglementena.

Till nämnda reglementen ansluter sig det år 1940 antagna

manskapsavlöningsreglementet, vilket bland annat äger tillämpning å

vissa beställningshavare med pensionsrätt enligt 1935 års militära tjänstepensionsreglemente

(nr 167) och 1936 års allmänna familjepensionsreglemente

(nr 542).

I fråga om ordinarie tjänstemäns övergång till civila avlöningsreglementet

vid dess ikraftträdande den 1 juli 1939 meddelades i 66 § 1 mom. av reglementet,

sådan denna paragraf avfattats enligt kungörelsen den 15 juni 1939

(nr 272), följande bestämmelser:

Beträffande tjänsteman, vilken vid detta reglementes ikraftträdande innehar

befattning, som i reglementet avses, skall, så vitt angår annan tjänsteman

än landshövding, såsom förutsättning för reglementets tillämpning gälla,

a) att omedelbart före ikraftträdandet något av följande avlöningsreglementen

varit å tjänstemannen tillämpligt, nämligen reglementena den 19

juni 1919 (nr 343) för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar

och statens vattenfallsverk, den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,

den 9 juni 1922 (nr 379) för befattningshavare vid lots- och

fyrstaten, den 21 maj 1926 (nr 177) för förste provinsialläkare och provinsialläkare,

den 20 maj 1927 (nr 170) för officerare och underofficerare samt civilmilitära

beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid försvarsväsendet, den

15 juni 1934 (nr 303) för tjänstemän vid domänverket ävensom den 30 september

1937 (nr 873) för ordinarie lärare vid statens undervisningsväsende;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

b) att tjänstemannen ej är uppförd å indragnings- eller övergångsstat utan

tjänstgöringsskyldighet; samt

c) att tjänstemannen ej före viss av Kungl. Majit fastställd tidpunkt gjort

anmälan, att han icke vill underkasta sig reglementets villkor och bestämmelser.

Beträffande landshövding skall såsom förutsättning för reglementets tilllämpning

gälla vad Kungl. Majit därom särskilt förordnar.

I anslutning till dessa bestämmelser föreskrevs under avd. IV i kungörelsen

den 15 juni 1939 (nr 274) med bestämmelser i fråga om tjänstemäns övergång

till civila avlöningsreglementet och civila icke-ordinariereglementet

bl. a.,

att anmälan, som avsåges i 66 § 1 mom. c) civila avlöningsreglementet,

skulle ingivas till vederbörande myndighet senast den 15 juli 1939;

att tjänsteman, som ingivit sådan anmälan men som, räknat från och med

den 1 juli 1939 eller senare tidpunkt, tillträdde befattning, å vilken civila avlöningsreglementet

ägde tillämpning, därigenom skulle omedelbart bliva underkastad

nämnda reglementes villkor och bestämmelser; samt

att tjänsteman, som ingivit nyss nämnd anmälan, skulle äga, där ej Kungl.

Majit och riksdagen annorlunda beslöte, utöver honom enligt dittills gällande

avlöningsbestämmelser tillkommande lön och övriga förmåner, i vilka icke

finge ingå vare sig provisoriskt dyrortstillägg eller provisorisk avlöningsförstärkning,

åtnjuta dyrtidstillägg enligt de allmänna grunder, som dittills varit

för honom gällande, dock att förhöjning av dyrtidstillägg icke finge ske

beträffande barn, för vilket försörjningsplikt inträtt efter utgången av mars

1939.

I följd av dessa bestämmelser anmälde sedermera inom föreskriven tid ett

40-tal tjänstemän tillhörande den civila statsförvaltningen, däribland 10 provinsialläkare

och 22 lantbruksingenjörer, att de icke ville underkasta sig det

nya avlöningsreglementets bestämmelser.

I den mån ifrågavarande civila tjänstemän icke sedermera avgått från

tjänsten eller på grund av befordran eller dylikt övergått till annan befattning,

lyda de fortfarande under avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451)

för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande

den civila statsförvaltningen, med undantag dock för provinsialläkarna, för

vilka gäller avlöningsreglementet den 21 maj 1926 (nr 177) för förste provinsialläkare

och provinsialläkare.

I tjänstepensionshänseende äro å dem tillämpliga bestämmelserna i 1934

års civila tjänstepensionsreglemente (nr 442), sådant detta reglemente lydde

före genomförandet den 1 juli 1939 av de i kungörelsen den 15 juni 1939, nr

371, stadgade ändringarna, samt i familjepensionshänseende bestämmelserna

i 1936 års allmänna familjepensionsreglemente (nr 542), sådant detta reglemente

lydde före genomförandet den 1 juli 1939 av de i kungörelsen den 15

juni 1939, nr 374, stadgade ändringarna.

I fråga örn ordinarie beställningshavares övergång till militära avlöningsreglementet

meddelades i 58 § av detta reglemente ävensom under avd. IV i

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

5

kungörelsen den 15 juni 1939 (nr 277) med bestämmelser i fråga örn övergång

lill militära avlöningsreglementet och militära icke-ordinariereglementet liknande

föreskrifter, som enligt vad nyss anförts stadgats för civila ordinarie

tjänstemän. Häremot svarande föreskrifter hava ock meddelats i manskapsavlöningsreglementet

med därtill hörande övergångsbestämmelser. Såvitt kunnat

inhämtas, torde numera icke finnas någon beställningshavare, som på

grund av gjord anmälan kvarstår å äldre lönestat.

I proposition, nr 339, framlade Kungl. Maj:t för 1941 års riksdag förslag

till nya tjänste- och familjepensionsreglementen m. m. Propositionen var i

väsentliga delar grundad på ett av 1938 års pensionssakkunniga den 14 mars

1941 avgivet betänkande i ämnet (SOU 1941: 10). Syftet med de i propositionen

framlagda förslagen var, bland annat, att åstadkomma en avvägning

av pensionsförmånerna mot bakgrunden av den år 1939 genomförda löneregleringen.

Propositionen blev i allt väsentligt av riksdagen bifallen. Därefter har

Kungl. Majit den 30 december 1941 utfärdat dels reglemente (nr 1008) angående

tjänstepension för befattningshavare i statens tjänst (allmänna tjänstepensionsreglementet),

dels ock reglemente (nr 1009) angående familjepension

för efterlevande till befattningshavare i statens tjänst (allmänna familjepensionsreglementet).

Ifrågavarande reglementen skola träda i kraft den 1

juli 1942.

Enligt huvudregeln i 1 § allmänna tjänstepensionsreglementet skall detta

reglemente äga tillämpning å, bland andra, ordinarie tjänstemän, som äro

underkastade civila avlöningsreglementet. Beträffande befattningshavare,

som vid allmänna tjänstepensionsreglementets ikraftträdande redan är innehavare

av ordinarie befattning, som i reglementet avses, skall emellertid enligt

stadgande i 37 § 1 mom. såsom förutsättning för reglementets tillämpning

gälla, att befattningshavaren ej före viss av Kungl. Majit fastställd tidpunkt

gjort anmälan, att han ej vill underkasta sig reglementets villkor och

bestämmelser.

Vidare må nämnas, att enligt 1 § allmänna familjepensionsreglementet detta

reglemente skall tillämpas bl. a. å befattningshavare, som äro underkastade

allmänna tjänstepensionsreglementet.

I avseende å innehållet i 1 § allmänna tjänstepensionsreglementet framhöllo

1938 års pensionssakkunniga bl. a. (sid. 220 i bet.), hurusom med den

föreslagna lydelsen från reglementets tillämpning komme att vara uteslutna

sådana ordinarie tjänstemän vid de genom de nya avlöningsförfattningarna

reglerade verken, vilka i enlighet med vad därom vore föreskrivet icke blivit

underkastade nämnda avlöningsförfattningar. Vidare anförde de sakkunniga:

Detta innebure bland annat, att sådan tjänsteman, vilken i föreskriven

ordning gjort anmälan, att han icke ville underkasta sig avlöningsförfattningens

villkor och bestämmelser, ej komme under allmänna tjänstepensionsreglementets

bestämmelser med mindre han före pensionsreglementets ikraftträdande

vunnit eller sedermera vunne befordran eller transport till annan

tjänst än den, som lian innehade vid avlöningsförfattningens ikraftträdande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kuih/L Maj.ts proposition nr 154.

Departements
chefen.

De sakkunniga ansåge det emellertid kunna ifrågasättas, huruvida icke dylika

tjänstemän av billighetsskäl borde sättas i tillfälle att i samband med

tillkomsten av ett nytt pensionsreglemente övergå på den nya avlöningsförfattningen

från och med den tidpunkt, vid vilken pensionsförfattningen

trädde i kraft, varav i så fall givetvis borde följa, att de även bleve underkastade

sistnämnda författning utan den valfrihet, som avsåges i 37 § 1

mom. Det förefölle nämligen icke uteslutet, att tjänstemans önskan att kvarstå

å de äldre avlöningsbestämmelserna i vissa fall kunde hava föranletts

av ovisshet om innebörden av en blivande pensionsreglering. För ett sådant

förfaringssätt talade jämväl det skälet, att det ur administrativ synpunkt måste

anses önskvärt, att de äldre avlönings- och pensionsbestämmelserna icke

kvarstode i tillämpning alltför lång tid efter tillkomsten av nya bestämmelser

i ämnet.

Den sålunda av de sakkunniga väckta frågan har vid betänkandets remissbehandling

närmare berörts av lantbruksstyrelsen, som i utlåtande den 15

april 1941 anfört bland annat följande:

Lantbruksstyrelsen vill slutligen anföra, att statens lantbruksingenjörer i

allmänhet icke ansågo sig böra övergå till civila avlöningsreglementet, varför

dessa befattningshavare fortfarande kvarstå på 1921 års avlöningsreglemente.

Anledningen härtill var, att de härigenom ansågo sig hava större garanti för att

de vid en kommande lönereglering erhölle kompensation för sina nuvarande

inkomster enligt taxa. Enligt av 1934 års avdikningssakkunniga avgivet, ännu

vilande förslag till lönereglering för lantbruksingenjörerna skulle nämligen

ifrågavarande befattningshavare bliva helt statsavlönade och deras taxeinkomster

sålunda bortfalla, och det är mot denna eventualitet, som de velat

skydda sig. Då flertalet lantbruksingenjörer sålunda icke underkastats civila

avlöningsreglementet, skulle de sålunda icke bliva delaktiga av den utav de

sakkunniga föreslagna förbättringen i tjänstepensionen. Lantbruksingenjörerna

göra härigenom en ekonomisk förlust, som de svårligen kunnat förutse,

då de på sin tid anmälde sig till att vilja kvarstå på det äldre avlöningsreglementet.

Denna förlust blir särskilt kännbar för dem, som uppnå pensionsåldern

under den närmaste tiden. Det synes vid angivna förhållande kunna

ifrågasättas, om icke ifrågavarande befattningshavare borde vid de nya pensionsreglementenas

ikraftträdande beredas ett ytterligare tillfälle att välja,

huruvida de vilja övergå på det nya avlöningsreglementet eller eventuellt

kvarstå på 1921 års avlöningsreglemente.

I likhet med 1938 års pensionssakkunniga hyser även jag den uppfattningen,

att vissa billighetsskäl tala för att i samband med ikraftträdandet den 1

juli 1942 av allmänna tjänstepensionsreglementet och allmänna familjepensionsreglementet

de befattningshavare, som, ehuru tidigare berättigade att

övergå till de nya avlöningsförfattningarna, på grund av gjord anmälan fortfarande

kvarstå å äldre lönestat, ånyo beredes möjlighet att, om de så önska,

övergå till de nya avlöningsbestämmelserna och därigenom komma i åtnjutande

av den förbättring i pensionsförmånerna, som följer av den år 1941

genomförda pensionslagstiftningen. Såsom de sakkunniga anfört måste det

även ur administrativ synpunkt anses fördelaktigt, att befattningshavarna i

största möjliga utsträckning bliva inordnade under de nya avlönings- och

pensionsbestämmelserna. Jag anser mig därför böra förorda, att åtgärder

vidtagas i sådan riktning. Då härför torde erfordras riksdagens medverkan,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

7

förordar jag, att Kungl. Majit utverkar riksdagens bemyndigande dels att

medgiva tjänsteman inom den civila statsförvaltningen, som på grund avtidigare

gjord anmälan kvarstår å äldre lönestat, rätt att den 1 juli 1942 övergå

till civila avlöningsreglementet, dels ock att utfärda de särskilda övergångsbestämmelser

i löne- och pensionshänseende, som för ändamålet kunna

visa sig erforderliga.

I avseende å innehållet i dessa övergångsbestämmelser må följande anföras.

Beträffande till en början reglerandet av övergången till civila avlöningsreglementet

synas föreskrifterna i kungörelsen den 15 juni 1939 (nr 274) med bestämmelser

i fråga om tjänstemäns övergång till civila avlöningsreglementet

och civila icke-ordinariereglementet kunna i huvudsak givas motsvarande

tillämpning. I den mån tjänsteman omedelbart före övergången uppbär förhöjning

av dyrtidstillägg på grund av försörjningsplikt mot barn, torde efter

övergången barntillägg böra få utgå enligt i huvudsak samma grunder, som

enligt kungörelsen den 15 juni 1939, nr 428, äro gällande för de befattningshavare,

som den 1 juli nämnda år övergingo till civila avlöningsreglementet.

Detta skulle innebära, att barntillägg finge efter den 1 juli 1942 uppbäras

för barn, för vilket försörjningsplikt inträtt före utgången av mars 1939.

Vidare torde böra föreskrivas, att den, som den 1 juli 1942 övergår till civila

avlöningsreglementet, är skyldig att räknat från och med samma dag underkasta

sig de nya tjänste- och familjepensionsreglementenas villkor och bestämmelser.

Stadgandet i 37 § 1 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet

skulle sålunda här icke äga tillämpning. För övergången till dessa pensionsreglementen

torde även för de tjänstemän, varom nu är fråga, kunna tillämpas

de i reglementena meddelade övergångsbestämmelserna, möjligen med

kompletteringar på en eller annan punkt.

Såsom förut nämnts torde för närvarande inom den militära statsförvaltningen

icke finnas någon beställningshavare, som efter därom gjord anmälan

kvarstår å förut gällande avlöningsbestämmelser. Skulle så emellertid mot

förmodan vara fallet, bör även sådan beställningshavare nu beredas möjlighet

att den 1 juli 1942 övergå till militära avlöningsreglementet eller manskapsavlöningsreglementet.

Det bör ankomma på Kungl. Majit att därtill

lämna medgivande samt att meddela därav betingade övergångsbestämmelser.

Jämväl i detta hänseende bör bemyndigande av riksdagen utverkas.

2. Avlöningsförstärkning till nuvarande innehavaren av rektorsbefattningen

vid statens polisskola.

I proposition den 3 mars 1938, nr 219, föreläde Kungl. Majit 1938 års riksdag

förslag om ett fullständigt förstatligande av den redan dessförinnan avstatsmedel

bekostade polisskolan i Stockholm. I organisatoriskt hänseende

innehöll förslaget bl. a., att vid denna skola, som efter övertagandet skulle

benämnas statens polisskola, skulle nyinrättas en befattning såsom rektor,

avsedd för skolans föreståndare. Rektorn skulle utnämnas av Kungl. Majit

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 154.

och i lönehänseende tillhöra 30 lönegraden. Emellertid anfördes tillika i propositionen,

att det vid jämförelse med de löneförmåner, som utginge till rektorerna

vid de allmänna läroverken och realskolorna, syntes skäligt, att

rektorn utöver lönen komme i åtnjutande av avlöningsförstärkning med ett

belopp av 1,000 kronor för år räknat. Vidare anfördes att, därest den dittillsvarande

föreståndaren överginge i statstjänst, det finge anses skäligt, att han

berättigades »uppbära ett personligt lönetillägg till sådant belopp, att ersättningen

å tjänsten i huvudsak bibehålies oförändrad».

Kungl. Maj:ts förslag blev av riksdagen i allt väsentligt godtaget. I fråga

örn avlöningsförmånerna för skolans rektor framställde riksdagen ingen erinran.

Genom kungörelse den 17 juni 1938 (nr 425) förordnade sedermera Kungl.

Majit, att avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451, jfr 1925: 270) för

befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den

civila statsförvaltningen, skulle äga tillämpning å, bland andra, tjänstemän

vid statens polisskola. Tillika föreskrevs i kungörelsen, att rektorn vid polisskolan

skulle utöver honom enligt avlöningsreglementet tillkommande avlöning

uppbära avlöningsförstärkning med 1,000 kronor för år räknat.

Vidare fastställde Kungl. Majit genom brev den 30 juni 1938 personalförteckning,

upptagande en rektor med placering i dåvarande lönegrad B 30,

ävensom avlöningsstat för polisskolan, att tillämpas tills vidare från och med

budgetåret 1938/1939.

Till innehavare av den nya rektorsbefattningen utnämnde och förordnade

Kungl. Majit genom beslut sistnämnda dag fjärde polisintendenten i Stockholm

E. G. G. W. Biörklund, vilken alltsedan juli månad 1931 tjänstgjort

såsom polisskolans föreståndare. Genom beslut samma dag förklarade Kungl.

Majit Sig framdeles efter förslag i ämnet från styrelsen för statens polisskola

vilja meddela de föreskrifter beträffande personligt lönetillägg bland annat för

skolans rektor, vilka kunde befinnas erforderliga.

I skrivelse till Kungl. Majit den 30 augusti 1938 hemställde därefter styrelsen

för polisskolan dels att Biörklund måtte förklaras berättigad att för

löneklassplacering tillgodoräkna den tid han varit anställd som fjärde polisintendent

i Stockholm, såsom om han uppehållit befattning som statens

tjänsteman i dåvarande lönegrad B 30, dels ock att han, intill tidpunkten för

uppflyttning i högre löneklass, måtte berättigas att från och med den 1 juli

1938 uppbära samma avlöningsförmåner, som han skulle hava erhållit, därest

han kvarstått såsom polisintendent.

Genom beslut den 24 februari 1939 förklarade Kungl. Majit Biörklund berättigad

att för placering i löneklass vid innehavande befattning tillgodoräkna

tiden 1 juli 1931—30 juni 1938, varunder han såsom fjärde polisintendent i

Stockholm förestått polisskolan. Vidare förordnade Kungl. Majit, att Biörklund

finge såsom rektor vid statens polisskola, räknat från och med den 1

juli 1938 tills vidare så länge det då gällande allmänna civilförvaltningens

avlöningsreglemente vore å honom tillämpligt, uppbära personligt lönetillägg

med belopp, motsvarande skillnaden mellan å ena sidan den avlöning, be
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

9

räknad efter 1,313 kronor 48 öre för månad, som han före sistnämnda dag

åtnjutit å sin befattning såsom fjärde polisintendent, och å andra sidan den

sammanlagda mindre avlöning, som han enligt gällande bestämmelser ägde

uppbära å rektorsbefattningen.

Vid genomförandet den 1 juli 1939 av lönereglering för den civila statsförvaltningens

befattningshavare uppfördes befattningen såsom rektor vid

statens polisskola i 30 lönegraden av den i civila avlöningsreglementet intagna

löneplanen A. Däremot upptogs i reglementet icke någon bestämmelse

om särskild avlöningsförstärkning å rektorsbefattningen. I enlighet med stadgandet

i 66 § 1 mom. c) civila avlöningsreglementet anmälde därefter Biörklund,

att han icke ville underkasta sig civila avlöningsreglementets villkor

och bestämmelser. Han är sålunda fortfarande underkastad bestämmelserna

i 1921 års avlöningsreglemente. I följd härav och på grund av Kungl. Maj:ts

förenämnda beslut rörande rätt för Biörklund att uppbära personligt lönetillägg

har Biörklunds avlöningsförmåner sedan den 1 juli 1938 utgått med

oförändrat belopp av 1,313 kronor 48 öre för månad räknat, däri inberäknat

avlöningsförstärkning och personligt lönetillägg.

I en till styrelsen för statens polisskola den 16 juni 1940 gjord ansökning

hemställde Biörklund, att styrelsen måtte hos Kungl. Maj:t föreslå, att han

från och med den 1 juli 1940 finge uppbära samma avlöningsförmåner, som

han skulle hava erhållit, därest han kvarstått såsom polisintendent i Stockholm

ävensom att i beslutet härom måtte innefattas rätt för honom att från

och med den 1 augusti 1940 uppbära en särskild ersättning av 480 kronor

motsvarande det ålderstillägg, vartill han nämnda dag skulle hava blivit berättigad,

därest han kvarstått såsom polisintendent. I skrivelse till Kungl.

Maj:t den 19 juni 1940 tillstyrkte styrelsen — med överlämnande av ansökningen

— att Biörklund måtte tillerkännas ett ålderstillägg av 480 kronor för

år. Tillika förklarade styrelsen sig finna, att Biörklund borde beredas skälig

ersättning för den avsevärda ökning i levnadskostnader, som inträtt till följd

av rådande dyrtid.

Sedan statskontoret avgivit infordrat utlåtande i ärendet, förklarade Kungl.

Majit genom beslut den 26 juli 1940 Sig finna styrelsens framställning icke

föranleda någon Kungl. Majlis åtgärd.

I skrivelse den 15 september 1941 har styrelsen för statens polisskola ånyo

gjort framställning angående förhöjning av Biörklunds löneförmåner såsom

rektor vid polisskolan. Därvid har styrelsen till en början anhållit, att Biörklund

måtte tillerkännas ett ålderstillägg av 480 kronor. Beträffande kompensation

för inträdd dyrtid har styrelsen anfört, att Biörklund skulle, därest han

kvarstått såsom fjärde polisintendent i Stockholm, hava varit berättigad att

uppbära en månatlig avlöning av 1,695 kronor 94 öre. Härefter anför styrelsen:
Vid

framläggande år 1938 av propositionen, nr 219, örn förstatligande av

polisskolan i Stockholm framhöll föredragande departementschefen, att

Biörklund borde »därest han övergår i statstjänst, berättigas att uppbära eif

personligt lönetillägg lill sådant belopp, att ersättningen å tjänsten i huvud
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

sak bibehålies oförändrad». Enligt styrelsens mening bör synnerlig betydelse

tillmätas detta uttalande vid bedömandet av förevarande fråga. För Biörklund

har nämligen uttalandet helt visst tett sig såsom en utfästelse av staten

angående de löneförmåner, varmed han hade att räkna vid övergång till

statstjänst, och uttalandet har därför varit bestämmande för honom, då han

hade att taga ställning till spörsmålet, huruvida han skulle övergå i statstjänst

eller icke. Vad angår innebörden av uttalandet finner styrelsen för sin

del naturligt, att därmed avsetts att utsäga, att någon förändring av betydelse

icke skulle inträda i Björklunds dåvarande löneställning. Biörklund skulle

således exempelvis icke kunna påräkna att komma i åtnjutande av de förbättringar

i löneställningen, som eventuellt skulle beslutas rörande hans

tjänst hos Stockholms stad. Att uttrycket »ersättningen å tjänsten» rimligen

bör avse den reella ersättningen, anser styrelsen tydligt. Ersättningen å tjänsten

utgjorde den 30 juni 1938 dels grundlön jämte ålderstillägg, dels avlöningsförstärkning,

dels ock rörligt tillägg. Det vore föga tillfredsställande, om

man vid bedömande av frågan, huruvida en på detta sätt bestämd ersättning

å en tjänst i huvudsak bibehållits oförändrad, skulle äga helt bortse från den

i viss mån rörliga karaktären hos ersättningen. Att ersättningen ingalunda i

huvudsak bibehållits oförändrad synes oemotsägligt, då ersättningen nu understiger

den som skulle ha utgått å motsvarande befattning hos Stockholms

stad med inemot 25 procent.

Statskontoret har i sitt yttrande förklarat sig anse, att vid bestämmande

av personlig lönefyllnad åt befattningshavare, som i samband med en verksamhets

förstatligande övergår i statstjänst, den principen bör strängt fasthållas,

att större lönefyllnad icke utmätes än som betingas av storleken av

de förmåner, som tillkommo befattningshavaren omedelbart före övergången

i statstjänst. Häremot torde icke vara något att invända. Men icke reell, blott

formell rättvisa synes skipad, om befattningshavaren kan anses utlovad

oförändrad ersättning å tjänsten men erhåller allenast samma penninglön som

förut, oavsett lönens uppdelning i lön jämte ålderstillägg och rörligt tillägg

och detta senares tillväxt på grund av inträdande avsevärd dyrtid. Statskontoret

anför vidare, att ett frångående för visst fall av den av statskontoret

hävdade principen »skulle, bland annat, kunna föranleda förändringar med

avseende å befattningshavarens löneställning, vilka icke kunnat förutses».

Andra förändringar än sådana som sammanhänga med dyrtiden synas ej behöva

befaras här, och dyrtiden har ju föranlett kompensation för statens befattningshavare

överlag, för de senast reglerade genom höjning av det rörliga

tillägget och införande därjämte av särskilt kristillägg.

Vad angår beloppet av kompensationen skulle väl vad här förut anförts

närmast leda till ett förslag, att Biörklund skulle erhålla samma löneförmåner

som polisintendent i Stockholm. Styrelsen vill emellertid betrakta förevarande

fråga icke som en rättsfråga utan som en billighetsfråga. Enligt styrelsens

mening bör därför en skäligen bestämd kompensation utgå till Biörklund,

därvid styrelsen närmast haft i sikte, att Biörklund skulle berättigas

erhålla ett tillägg till den år 1938 bestämda månadslönen, 1,313 kronor 48 öre,

icke understigande det tillägg som nu utgår å en statslån å detta belopp i

jämförelse med den 30 juni 1938. Härigenom skulle ock undvikas de svårigheter

statskontoret antytt, därest lönefyllnaden bestämdes i direkt anslutning

till icke statliga lönebestämmelser.

I anslutning härtill har styrelsen hemställt, att Biörklund måtte berättigas

att från tidpunkt, som Kungl. Maj:t ville bestämma, erhålla dels ett ålderstillägg

av 480 kronor örn året dels ock kompensation för inträdd dvrtid med

skäligt belopp.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunell. Maj:ts proposition nr mi
-

ll

Utlåtanden över framställningen hava avgivits av statskontoret den 11 oktober

1941 och av allmänna lönenämnden den 4 november 1941.

Statskontoret har anfört, att ämbetsverket vid skilda tillfällen hävdat

den meningen, att vid bestämmandet av personlig lönefvllnad åt befattningshavare,

som i samband med en verksamhets förstatligande övergår i

statstjänst, den principen bör strängt fasthållas, att större ersättning för

löneskillnad icke utmätes än som betingas av storleken av de förmåner, som

tillkommo befattningshavaren omedelbart före övergången i statstjänst. Såvitt

statskontoret kan finna, har Kungl. Majit ock anslutit Sig till denna ämbetsverkets

uppfattning, när det gällt att taga ställning till exempelvis styrelsens

för statens polisskola tidigare framställning i fråga om rektorn vid

polisskolan G. Biörklunds avlöningsförmåner (Kungl. Majits beslut den 26

juli 1940). Ifrågavarande princip torde även hava legat till grund för de avlöningsbestämmelser,

som intagits i det numera godkända avtalet mellan

Kungl. Majit och kronan, å ena, och Stockholms stad, å andra sidan, rörande

överlåtande av utrustning m. m. vid Stockholms stads hälsovårdsnämnds

biologiska och kemiska laboratorier till statens institut för folkhälsan (jfr

Kungl. Majits beslut den 28 juni 1941). Kungl. Majit har för övrigt redan

1938 i samband med äskande av anslag till skyddshemsverksamheten för

budgetåret 1938/39 givit uttryck för samma uppfattning (se k. prop. 151/1938

sid. 33).

Med hänsyn till vad sålunda förekommit och då vad styrelsen för statens

polisskola i förevarande framställning anfört såsom stöd för sitt förslag örn

förbättrade löneförmåner åt rektor Biörklund icke är av beskaffenhet, att

statskontoret på grund härav finner anledning frångå sin tidigare intagna

ståndpunkt till denna fråga, föreslår ämbetsverket, att framställningen icke

må till någon Kungl. Majits vidare åtgärd föranleda.

Allmänna lönenämnden framhåller till en början, att det i framställningen

åberopade uttalandet i propositionen 1938:219 om personligt

lönetillägg åt Biörklund vid övergången till statstjänst till sådant belopp, att

»ersättningen å tjänsten i huvudsak bibehålies oförändrad», icke kan tolkas

såsom innebärande någon rätt för Biörklund att erhålla större personlig

lönefyllnad än som genom Kungl. Majits ovan återgivna beslut den 24 februari

1939 tillerkänts honom. Lönenämnden vill för sin del ifrågasätta,

huruvida Kungl. Majit överhuvud taget utan riksdagens medgivande kan

höja lönefyllnaden över redan fastställt belopp.

Beträffande själva sakfrågan anser lönenämnden, att någon höjning av

lönefyllnaden på grund av att Biörklund numera skulle ägt tillträda ett ålderstillägg,

därest han kvarstått i sin tidigare kommunala tjänst, icke kan

komma i fråga. Däremot kunna givetvis vissa billiglietsskäl åberopas för en

förhöjd lönefyllnad i betraktande av den stegring i levnadskostnaderna, som

inträtt efter Biörklunds övergång till statstjänst och för vilken han icke

erhållit någon kompensation. Lönenämnden måste dock framhålla, att ett

tillmötesgående av framställningen därutinnan skulle få konsekvenser för

andra befattningshavare, som åtnjuta lönefyllnader efter enahanda grunder,

exempelvis vissa dövstumpräster samt befattningshavare inom skyddshemsorganisationen.

Med hänsyn härtill anser sig lönenämnden icke kunna tillstyrka

bifall lill den föreliggande framställningen.

Vad först angår den formella sidan av förevarande ärende, nämligen frågan

huruvida Biörklund kan anses vara berättigad alt komma i åtnjutande

av förhöjning av sina nuvarande löneförmåner på grund av vad i 1938 års

Departement v

chefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 154.

proposition anföris angående beredande åt honom av kompensation för uppkommen

löneminskning till följd av övergången i statens tjänst, delar jag

den av allmänna lönenämnden uttalade uppfattningen, att någon sådan rätt

icke föreligger. Denna ståndpunkt har ock tidigare av Kungl. Maj:t intagits

vid meddelande av förenämnda beslut den 26 juli 1940 på av styrelsen för

statens polisskola gjord framställning i ämnet.

Enligt 1938 års riksdags beslut skulle å rektorsbefattningen vid statens

polisskola utgå avlöningsförstärkning av 1,000 kronor för år, vilken särskilda

löneförmån ansågs motiverad med hänsyn till rektorernas vid de allmänna

läroverken och realskolorna löneställning. Någon motsvarande avlöningsförstärkning

har icke upptagits i civila avlöningsreglementet. Under

förutsättning att vad jag under nästföregående punkt hemställt vinner

Kungl. Maj:ts och riksdagens bifall, skulle Biörklund bliva i tillfälle att

ånyo välja, huruvida han vill underkasta sig bestämmelserna i civila avlöningsreglementet.

Det synes mig skäligt, att Biörklund får efter övergången

bibehålla nämnda avlöningsförstärkning av 1.000 kronor för år.

Under angivna förutsättning skulle Biörklund efter övergången komma att

uppbära en sammanlagd löneinkomst — efter verkställda pensionsavdrag

—- av 1,395 kronor 58 öre för månad, däri inräknat kristillägg enligt för

första kvartalet 1942 gällande grunder, eller ungefär samma löneförmåner,

som för närvarande tillkomma rektor vid högre allmänt läroverk, tillhörande

avlöningsgrupp II (lönegrad E 12). Även om Biörklund övergår till civila

avlöningsreglementets villkor och bestämmelser, bör han enligt min mening

vara garanterad minst den avlöning, som för närvarande utgår till honom.

Kungl Majit torde böra utverka riksdagens bemyndigande att i enlighet

med vad här angivits meddela bestämmelser örn Biörklunds avlöningsförmåner,

därest han den 1 juli 1942 övergår till civila avlöningsreglementets

villkor och bestämmelser.

3. Särskild ersättning till tjänsteman vid statens järnvägar, som på

grund av förordnande bestrider göromål såsom lokledare.

I skrivelse den 20 oktober 1941 har järnvägsstyrelsen gjort framställning

angående särskild ersättning till den personal vid statens järnvägar, som vid

sidan av den ordinarie tjänstgöringen bestrider göromål såsom lokledare.

Till stöd härför anför järnvägsstyrelsen till en början:

Jämlikt 58 § 3 mom. 7 punkten civila avlöningsreglementet utgår till de

tjänstemän, som på grund av förordnande bestrida göromål såsom tågledare,

särskild ersättning, beräknad efter högst 600 kronor för år. I tilläggsbestämmelse

till avlöningsreglementet har styrelsen — i anslutning till uttalande av

1928 års lönekommitté om differentiering av ersättningsbeloppen efter skiftande

förhållanden — verkställt uppdelning av tågledartjänsterna i tre grupper

alltefter göromålens omfattning, svårighetsgrad och ansvar samt för de

olika grupperna fastställt skilda ersättningsbelopp.

De tjänstemän, som tjänstgöra såsom lokledare, hava däremot hittills icke

varit tillerkända någon särskild ersättning.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

13

Såsom lokledare fungera i regel underingenjörer och lokmästare. Det förekommer

emellertid även, att tjänstemän i lägre lönegrad, såsom lokförare,

stallförmän och kontorister, få inträda som lokledare. Lokledningen utövas

även under icke expeditionstid och på sina håll dygnet runt, varför vederbörande

tjänsteman de dygn, då han omhänderhar lokledningen, måste efter

expeditionstidens slut hava passning i hemmet eller på annat sätt vara omedelbart

anträffbar.

Lokledarens huvudsakliga uppgifter bestå i att träffa anstalter i fråga örn

dragkraftens disponering närmast i följande fall, nämligen

då ändringar påkallas på grund av att använd dragkraft blivit otjänstbar

eller befunnits otillräcklig,

då till följd av missöden dragkraftens planenliga användning rubbas, samt

då på grund av ändringar i trafikens omfattning nya tåg måste anox*dnas

eller redan anordnade tåg inställas.

I regel måste jämsides med åtgärder i fråga om dragkraftens användning

även dispositioner vidtagas beträffande vederbörande lokpersonals tjänstgöring.

Järnvägsstyrelsen framhåller vidare, att 1938 års personalkommission vid

statens järnvågar i skrivelse till styrelsen den 31 augusti 1939 upptagit frågan

om särskild ersättning till de tjänstemän, som vid sidan av den ordinarie

tjänstgöringen handhava lokledningen. Personalkommissionen hade därvid

anfört följande:

I det av särskilda kommitterade utarbetade förslaget till grunder för klassificering

av lokstationerna vid statens järnvägar hade även arbetet med lokledningen

blivit omnämnt. Det hade därvid bland annat anförts, att lokledning

icke påvilade alla lokstationsföreståndare samt att lokledningen till sin

karaktär och omfattning vore synnerligen skiftande på de platser, där den

förekomme. Med hänsyn härtill ansåge kommitterade riktigast att betrakta

loldedningen som ett personligt uppdrag för vissa lokstationsföreståndare

och därför icke medtaga densamma i poängberäkningen. Då arbetet med

lokledningen av sina utövare i många fall ansetts mycket betungande och i

väsentlig grad inskränkande på fritiden, ansåge kommitterade, att de tjänstemän,

som erhölle dylikt uppdrag, de s. k. lokledarna, borde tillerkännas särskild

gottgörelse därför i förhållande till den tid var och en i regel vore bunden

vid detsamma utöver den ordinarie arbetstiden och i enlighet med de

grunder, som tillämpades i fråga om tågledararvoden.

I en till personalkommissionen ställd skrivelse hade styrelsen för svenska

statsbanornas lokmästarförening framhållit önskvärdheten av att befattningshavare,

som handhade lokledning, kompenserades härför genom placering

i högre lönegrad och alt på detta sätt fördelaktigare pension skulle beredas

dem vid framtida avgång ur tjänst.

Personalkommissionen ville för sin del i nu berörda fråga ansluta sig till

den av kommitterade uttalade uppfattningen och alltså förorda, att, på sätt

kommitterade föreslagit, särskild ersättning bereddes befattningshavare, som

handhade lokledning. Kommissionen ansåge emellertid, att dylik särskild

ersättning borde tillkomma icke allenast lokstationsföreståndare utan jämväl

annan tjänsteman, som enligt turfördelning eller annan tjänstgöringsplan

fullgjorde dylik tjänst. I fråga örn maximibeloppet för ersättningen

syntes de numera gällande bestämmelserna örn tågledararvoden lämpligen

kunna tillämpas.

t enlighet med denna uppfattning hade kommissionen i det förslag, som

preliminärt utarbetats beträffande lokstationsföreståndarnas löncgradspla
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

cering, icke tagit hänsyn till lokledningen utan ansett att frågan om ersättning

för densamma borde kunna lösas oberoende av lokstationsklassificeringsfrågan.

Då det emellertid icke ankomme på kommissionen att utarbeta

förslag till närmare grunder för bestämmande av ifrågavarande ersättning,

finge kommissionen hemställa, att järnvägsstyrelsen måtte närmare utreda

frågan om särskild ersättning till de tjänstemän, som vid sidan av den ordinarie

tjänstgöringen handhade lokledning samt vidtaga de åtgärder, vartill

utredningen kunde giva anledning.

Med förmälan, alt sedermera inom järnvägsstyrelsen verkställts en närmare

utredning angående lokledarsysslans omfattning, svårighetsgrad m. m.

på de skilda lokstationerna, anför styrelsen ytterligare:

I likhet med personalkommissionen är styrelsen av den uppfattningen, att

särskild ersättning bör beredas befattningshavare, som handhar lokledning.

Frågan om ersättningens storlek torde böra bedömas med hänsyn såväl till

den tid, vederbörande utom expeditionstiden är bunden av detta uppdrag,

som till intensiteten och ansvaret av det arbete, som därvid utföres. Till sin

karaktär kan arbetet vara något skiftande å olika lokstationer, till sin omfattning

däremot mycket varierande. Allmänt gäller dock, att uppdraget i

väsentlig grad inkräktar på fritiden, oavsett arbetets art. Lokledaren är alltså

i likhet med tågledaren underkastad tvånget att städse vara anträffbar.

Lokledarens ingripanden påkallas emellertid ej i lika stor omfattning som

tågledarens, vartill kommer att den senares åtgöranden i relativt högre grad

berör trafiksäkerheten. Styrelsen anser därför, att den ifrågasatta särskilda

ersättningen till lokledare dels bör fastställas till lägre belopp, än som för

närvarande utgår till tågledare, dels bör — för möjliggörande av differentiering

av ersättningsbeloppen — i likhet med tågledararvodet fixeras till belopp,

som högst må utgå, och att det sedermera må ankomma på styrelsen

att närmare utforma bestämmelserna för nämnda differentiering. På grundval

av angivna förhållanden har styrelsen kommit till den uppfattningen, att

ifrågavarande maximibelopp lämpligen bör sättas till 420 kronor för år.

I anslutning till det anförda och under framhållande av att förevarande

ersättningsfråga icke hade eller kunde antagas få något samband med 1938

års personalkommissions arbetsuppgifter har järnvägsstyrelsen hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen intagande i 58 § 3 mom. 7 punkten

civila avlöningsreglementet av en bestämmelse, innebärande att tjänsteman,

som erhållit i uppdrag att bestrida med lokledning förenade göromål, må

tilldelas särskild ersättning beräknad efter högst 420 kronor för år.

I infordrat utlåtande den 6 december 1941 över järnvägsstyrelsens ifrågavarande

framställning har allmänna lönenämnden anfört bland annat följande:
Av

den i ärendet förebragta utredningen finner lönenämnden framgå, att

bestyret med lokledningen vid vissa stationer är av den art och omfattning,

att särskild ersättning därför bör utgå. Då det av järnvägsstyrelsen föreslagna

ersättningsbeloppet — högst 420 kronor för år — synes väl avvägt, anser

sig lönenämnden, som i likhet med järnvägsstyrelsen förutsätter, att det skall

ankomma på styrelsen att meddela närmare föreskrifter beträffande såväl

ersättningsbeloppets differentiering som grunderna i övrigt för ersättningens

beräknande, böra tillstyrka bifall till den föreliggande framställningen.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

15

I likhet med allmänna lönenämnden finner jag mig kunna tillstyrka, uti Departement*- tjänsteman vid statens järnvägar, vilken förordnas såsom lokledare, erhåller chefensärskild

ersättning för fullgörande av därmed förenade göromål. Mot det av

järnvägsstyrelsen föreslagna och av allmänna lönenämnden tillstyrkta ersättningsbeloppet

— högst 420 kronor för år — synes någon erinran icke vara

att framställa. Det torde få ankomma på styrelsen att meddela närmare

föreskrifter beträffande såväl ersättningens differentiering inom ramen för

angivna belopp med hänsyn till göromålens art och omfattning som grunderna

i övrigt för ersättningens beräknande. Ett stadgande rörande ifrågavarande

ersättning torde böra intagas i civila avlöningsreglementet. Jag föreslår

alltså, att framställning göres till riksdagen om införande i 58 § 3 mom. 7

punkten nämnda reglemente av ett tillägg av innehåll, att tjänsteman, som

på grund av förordnande bestrider göromål såsom lokledare, må erhålla

särskild ersättning, beräknad efter högst 420 kronor för år.

4. Löneklassplacering i vissa fall vid befordran från extra ordinarie

till ordinarie tjänst.

I 8 § 1 mom. civila avlöningsreglementet den 4 januari 1939 stadgas följande:
Ordinarie

tjänsteman, som befordras till tjänst inom högre lönegrad, skall

placeras lägst i löneklassen närmast över den, som han i den lägre tjänsten

senast tillhörde. Dessutom skall för bestämmande av tidpunkt för löneklassuPPflyttning

i den högre tjänsten tagas i beräkning den tid, dock högst tre

år, varunder tjänstemannen i den lägre tjänsten tillhört eller beräknas hava

tillhört löneklassen närmast under den, till vilken han på grund av nyssnämnda

föreskrift eller stadgandet i 7 § 1 mom. skall hänföras.

Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga om

den, vilken vinner befordran till ordinarie tjänst från extra ordinarie eller

extra befattning med avlöning enligt av Kungl. Maj:t fastställd löneplan, så

ock i fråga om den, vilken vinner befordran från förordnande med vikariatslön,

varom förmäles i 21 § 3 mom. Tjänsteman, som från extra ordinarie befattning

eller förordnande med vikariatslön befordras till ordinarie tjänst

inom samma lönegrad som den, vilken han i den extra ordinarie befattningen

eller under förordnandet tillhört, må dock icke placeras i högre löneklass

än som skulle hava tillkommit honom, örn han erhållit den ordinarie

tjänsten vid tidpunkten för tillträdandet av den extra ordinarie befattningen

eller förordnandet.

Vidare äro i 8 § 1, 2 och 4 mom. civila icke-ordinariereglementet den 15

juni 1939 meddelade följande bestämmelser:

1 mom. Extra ordinarie tjänsteman, som befordras till extra ordinarie

tjänst inom högre lönegrad, skall placeras lägst i löneklassen närmast över

den, som han i den lägre tjänsten senast tillhörde. Dessutom skall för bestämmande

av tidpunkt för löneklassuppflyttning i den högre tjänsten tagas i

beräkning den tid, dock högst tre år, varunder tjänstemannen i den lägre

tjänsten tillhört eller beräknas hava tillhört löneklassen närmast under den,

till vilken han på grund av nyssnämnda föreskrift eller stadgandet i 7 §

1 moni. skall hänföras.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 154.

Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning i fall, där

ordinarie tjänsteman eller tjänsteman, som åtnjuter vikariatslön, förordnas

att innehava extra ordinarie tjänst inom högre lönegrad, så ock där extra

tjänsteman vinner befordran till extra ordinarie tjänst inom samma eller

högre lönegrad.

2 mom. Där tjänsteman omedelbart före tillträdandet av extra ordinarie

befattning innehade anställning i statens tjänst med avlöning enligt kollektivavtal,

skall han i den extra ordinarie befattningen hänföras lägst till den

löneklass, i vilken lönen närmast överstiger den avlöning han i den tidigare

anställningen ägt uppbära.

Rörande vad som skall förstås med avlöning i den tidigare anställningen

gäller, vad beträffande ordinarie tjänsteman härutinnan föreskrivits i tillläggsbestämmelserna

till civila avlöningsreglementet.

4 mom. Har den, som tillträder extra ordinarie befattning inom högst 6

lönegraden, dessförinnan under minst sex år i följd innehaft fast anställning

såsom manskap vid försvarsväsendet och därvid undergått underbefälsutbildning,

skall han i den extra ordinarie befattningen placeras en löneklass

högre än den, till vilken han enligt stadgandet i 7 § 1 mom. eljest skolat

hänföras; dock att den, vilkens militära anställning varat minst nio år, skall,

där han tillträder extra ordinarie befattning inom högst 5 lönegraden, placeras

två löneklasser högre än den, till vilken han enligt nyssnämnda stadgande

eljest skolat hänföras.

Såsom förutsättning för löneklassplacering enligt bestämmelserna i nästföregående

stycke skall gälla, att högst åtta månader förflutit från avgången

från den militära anställningen till tillträdandet av den extra ordinarie befattningen

eller annan omedelbart före denna befattning innehavd fortlöpande

statlig anställning. Den militära anställningen skall anses hava innehafts i

följd även om avbrott av sammanlagt högst tre månader förekommit mellan

olika anställningsperioder; dock må tid för dylikt avbrott icke inräknas i

anställningstiden.

Där bestämmelserna i detta moment komma i tillämpning, må icke samtidigt

tillämpas föreskrifterna i 1 mom. här ovan.

I skrivelse till Kungl. Majit den 3 oktober 1941 har svenska järnvägsmannaförbundet

anfört i huvudsak följande:

Tvenne stationskarlar vid statens järnvägar, vilka den 1 juli 1939 antagits

såsom extra ordinarie med placering i 5 lönegraden och därvid på grund av

tidigare innehavd fast manskapsanställning vid försvarsväsendet hänförts till

6 respektive 5 löneklassen, hade den 1 juli 1941 befordrats till ordinarie stationskarlar

i samma lönegrad och därvid av vederbörande distriktschef placerats

i löneklassen närmast över den, de vid befordringstillfället tillhört,

med rätt för dem tillika att för löneklassuppflyttning tillgodoräkna den tid,

de tillhört den lägre löneklassen. Järnvägsstyrelsen hade emellertid ändrat

detta distriktschefens beslut därhän, att båda placerats i 5 löneklassen med

tillgodoräkning för löneklassuppflyttning av tiden från och med den 1 juli

1939. Såsom stöd för denna åtgärd hade åberopats 8 § 1 mom. andra stycket

andra meningen civila avlöningsreglementet. Den princip, som fått sitt uttryck

i 8 § 1 mom. av reglementet och som ginge under benämningen »suddning»,

åsyftade emellertid, att befordran alltid skulle medföra avlöningsförbättring.

Det vore endast i sådana fall, då sneddningsregeln skulle leda till alltför

gynnsam löneklassplacering, som bestämmelsen i nämnda moments andra

stycke andra meningen skulle komma till användning. På grund härav hemställde

förbundet, att Kungl. Majit måtte förklara ifrågavarande stationskar
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 154.

17

lar berättigade att från tidpunkten för deras befordran till ordinarie befattning

uppbära lön enligt löneklassen närmast över den, som de omedelbart

dessförinnan tillhört, ävensom för framtida löneklassuppflyttning tillgodoräkna

tiden i den lägre löneklassen.

över nämnda framställning hava, efter remiss, utlåtanden avgivits av järnvägsstyrelsen

den 3 december 1941 och av allmänna lönenåmnden den 17

februari 1942.

Järnvägsstyrelsen har därvid yttrat följande:

Då berörda tjänstemän den 1 juli 1941 befordrades till ordinarie stationskarlar,

kunde de på grund av stadgandet i civila avlöningsreglementets 8 §

1 morn., andra stycket, andra meningen, icke placeras i högre löneklass än

som skulle tillkommit dem, om de erhållit den ordinarie tjänsten vid tidpunkten

för tillträdandet av den extra ordinarie befattningen. Enär föregående

militäranställning icke finge tillgodoräknas för löneklassplacering i ordinarie

befattning, måste båda vid ordinarieblivandet placeras i 5 löneklassen, vilket

för den ene innebure en direkt löneminskning under det att den andre

finge kvarstå i samma löneklass som förut.

Genom förenämnda stadgande i 8 § civila avlöningsreglementet upphävdes

alltså vid ordinarieblivandet den förmånligare löneplacering, som tidigare militäranställda

tjänstemän i vissa fall tillerkänts vid antagandet i extra ordinarie

tjänst. Samma förhållande kunde uppkomma för tjänsteman, som genom

särskilt beslut av Kungl. Majit tilldelats viss högre löneklass vid tillträdandet

av extra ordinarie befattning. Järnvägsstyrelsen vore fullt ense med

förbundet, att detta icke kunde anses skäligt och ej heller torde hava varit

avsett.

Styrelsen ville i detta sammanhang framhålla, att berörda stadgande även

kunde medföra ett mindre tillfredsställande resultat i fråga om löneklassplacering

vid ordinarieblivandet för tjänsteman, vilken från anställning med

avlöning enligt kollektivavtal befordrats till extra ordinarie befattning och

därvid med tillämpning av bestämmelserna i civila icke-ordinariereglementet

8 § 2 mom. hänförts till högre löneklass än den lägsta för befattningen gällande.

I dylikt fall måste tjänstemannen på grund av stadgandet ifråga även

såsom ordinarie bibehålla samma löneställning, som han innehade i den extra

ordinarie befattningen. Detta kunde knappast anses riktigt, då någon sneddning

enligt 8 § 1 mom. civila icke-ordinariereglementet icke ägt rum vid tillträdandet

av den extra ordinarie befattningen.

Då ett tillrättaläggande av nu ifrågavarande och andra liknande fall måste

anses påkallat, finge styrelsen i anslutning till det anförda föreslå, att bestämmelserna

i civila avlöningsreglementet 8 § 1 mom. kompletterades med en

föreskrift därom, att stadgandet i momentets andra stycke andra meningen

icke skulle gälla beträffande tjänsteman, som med tillämpning av bestämmelserna

i 8 § 2 eller 4 mom. civila icke-ordinariereglementet eller på grund

av Kungl. Majlis särskilda beslut i den extra ordinarie befattningen placerats

i högre löneklass än den, till vilken han eljest skolat hänföras.

Allmänna lönenämliden har anfört bl. a. följande:

Av föreliggande fall framginge, alt den i 8 § 1 mom. andra stycket andra

meningen intagna spärregeln kommit att verka i sådan riktning, att en befattningshavare

genom ordinarieblivande ginge miste örn den förmån i löneklassplaceringshänseende,

som på grund av tidigare innehavd militär anställning

med stöd av civila icke-ordinariereglementets bestämmelser tillkommit honom

såsom extra ordinarie tjänsteman, och att han vid befordran i vissa fall

även kunde erhålla liigrc lön än han innehaft som extra ordinarie tjänsteman.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 141. "

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 154.

Departements

chefen.

Nämnda regel hade sålunda kommit att tillämpas även i andra fall än vid

dess tillkomst förutsatts. Att en sådan utveckling icke förutsetts vid stadgandets

tillkomst, torde bero på att bestämmelserna örn löneklassplacering för

extra ordinarie tjänsteman på grund av förut innehavd militär anställning

icke varit fastslagna vid tidpunkten för ordinarie-reglementets tillkomst. Lönenämnden

ville ock erinra, att 1936 års lönekommitté vid utarbetandet av

förslaget till civila avlöningsreglementet principiellt utgått från, att tillgodoräkning

av föregående anställningstid icke vidare skulle förekomma vid inplacering

i löneklass. Med hänsyn till de särskilda skäl, som ansetts föreligga

för att — liksom tidigare — i vissa fall bereda personer med längre militär

anställningstid möjlighet till erhållande av vissa förmåner i löneturshänseende

vid tillträdande av civil extra ordinarie tjänst, hade emellertid kommittén

i sitt sedermera avgivna förslag till civilt icke-ordinariereglemente under

8 § 4 mom. intagit bestämmelser, som praktiskt sett innebure ett summariskt

tillgodoräkningsförfarande. Den tidigare tillkomna spärregeln, som avsett att

reglera fall, där före befordringstillfället en viss löneklassplacering vunnits

genom suddning, hade sålunda kommit att verka även i fall, där löneklassplacering

vunnits på grund av tillgodoräkning av föregående anställningstid,

bland annat i militärtjänst.

De konsekvenser, som detta förhållande numera visat sig medföra och som

franninge av de av järnvägsmannaförbundet anförda fallen, funne lönenämnden

icke tillfredsställande. Lönenämnden ansåge sig därför böra föreslå,

att åtgärder vidtoges för ernående av en rättvis och skälig löneklassplacering i

dylika fall.

Den härvid närmast till hands liggande utvägen syntes vara att vidtaga

sådan ändring av spärregeln, att densamma icke skulle komma att inverka

på fall av nu föreliggande art. Vid övervägande av denna fråga hade emellertid

lönenämnden funnit, att jämväl ur andra synpunkter jämkning av spärrregeln

kunde vara erforderlig. På grund härav hade lönenämnden kommit

till den uppfattningen, att förslag om ändring av avlöningsreglementet icke

borde framläggas, innan närmare kännedom inhämtats om verkens erfarenheter

rörande verkningarna av ifrågavarande stadgande överhuvud taget.

Lönenämnden hade ock för avsikt att inhämta dylika uppgifter, avsedda att

läggas till grund för ett eventuellt förslag i ämnet. Med hänsyn härtill hade

lönenämnden stannat vid att föreslå, att Kungl. Majit nu — i likhet med vad

som skedde genom proposition nr 159 till 1932 års riksdag — inhämtade

riksdagens bemyndigande att meddela provisoriska föreskrifter i ämnet.

Vad innehållet i de ifrågasatta föreskrifterna anginge, ville lönenämnden

förorda, att bemyndigandet begränsades att avse löneklassplacering vid ordinarieblivande

för befattningshavare, vilken i egenskap av extra ordinarie

tjänsteman fått sin löneklassplacering bestämd med tillämpning av 8 §

4 mom. civila icke-ordinariereglementet. Lönenämnden ville vidare föreslå,

att föreskrifterna gåves den innebörden, att sådan befattningshavare finge

vid ordinarieblivande i samma lönegrad, som han innehaft såsom extra ordinarie,

placeras lägst i löneklassen närmast över den, som han i den extra

ordinarie tjänsten senast tillhört, och att han därjämte finge för framtida

löneklassuppflyftning tillgodoföras den tid, dock högst tre år, varunder han

tillhört eller beräknades hava tillhört löneklassen närmast under den, till vilken

han vid ordinarieblivandet hänfördes. I sak innebure denna föreskrift,

att spärregeln sattes ur kraft i vad anginge fall av föreliggande art.

Såsom framgår av det anförda har i de omförmälda befordringsfallen det

inskränkande stadgandet i 8 § 1 mom. andra stycket andra meningen civila

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

avlöningsreglementet — den s. k. spärregeln — kommit att verka pa ett sätt,

som knappast kan hava varit avsett vid stadgandets tillkomst. Jag är ense

med de hörda myndigheterna därom, att en jämkning av nämnda stadgande

bör i en eller annan form komma till stånd till förhindrande av att i fall,

där vederbörande tjänsteman på grund av tidigare anställning vid försvarsväsendet

intjänat en viss lönetursrätt i den extra ordinarie anställningen, han

går miste om denna rätt vid sedermera inträffande övergång till ordinarie

befattning.

Emellertid har allmänna lönenämnden framhållit, att jämväl ur andra

synpunkter en jämkning av spärregeln kunde vara befogad samt att lönenämnden

efter närmare utredning eventuellt komme att framlägga förslag

härutinnan. Vid sådant förhållande finner jag i likhet med lönenämnden lämpligast

vara, att Kungl. Majit inhämtar riksdagens bemyndigande att meddela

provisoriska föreskrifter i ämnet. Beträffande det blivande innehållet i

dylika föreskrifter har jag intet att erinra mot vad lönenämnden härutinnan

föreslagit.

5. Förlängt bemyndigande för Kungl. Majit att meddela särskilda

avlöningsföreskrifter vid eventuell övergång till krisadministration.

I proposition, nr 294, till 1940 års lagtima riksdag framlade Kungl. Majit

på min föredragning förslag i vissa av krisläget föranledda lönespörsmål.

Därvid hemställde Kungl. Majit — under åberopande av en inom finansdepartementet

upprättad promemoria i ärendet — bl. a. örn riksdagens bemyndigande

att meddela de särskilda avlöningsföreskrifter, som sammanhängde

med övergång till krisadministration. Bemyndigandet skulle, på sätt

jag anfört, avse, förutom rätt att överföra tjänstemän på en särskild temporär

krisindragningsstat och besluta örn dessa tjänstemäns avlöningsförmåner,

jämväl befogenhet att, om och i den mån så befunnes lämpligt, föreskriva

vissa begränsningar av löneförmånerna till den personal, som bibehölles i

tjänstgöring.

I skrivelse den 18 juni 1940, nr 437, anmälde riksdagen sitt beslut i anledning

av propositionen. Beträffande de löneproblem, som sammanhängde

med genomförandet av en krisadministration, yttrade riksdagen, att riksdagen

insåge nödvändigheten av att Kungl. Majit lämnades vittgående befogenheter

i de hänseenden jag angivit. Det syntes dock riksdagen angeläget,

att riksdagen med icke alltför stora mellanrum sattes i tillfälle att verkställa

omprövning av såväl behovet som omfattningen av den fullmakt, varom här

vore fråga. Riksdagen hade därför funnit sig böra i princip begränsa fullmakten

till att gälla ett budgetår i sänder.

Under punkten 10 i propositionen nr 161 till 1941 ars riksdag hemställde

Kungl. Majit om fortsatt bemyndigande för budgetåret 1941/42 att meddela

särskilda avlöningsföreskrifter vid eventuell övergång till krisadministration.

Denna hemställan bifölls av riksdagen (skr. nr 286).

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Departements

chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

Enär de förhållanden, som de båda föregående åren föranlett Kungl. Maj:t

att av riksdagen utverka förenämnda bemyndigande, alltjämt äro förhanden,

vill jag förorda, att Kungl. Maj :t hos riksdagen utverkar bemyndigandets förlängning

även för budgetåret 1942/43.

Inom finansdepartementet har utarbetats förslag till kungörelse om ändring

av 58 § 3 mom. 7 punkten civila avlöning sreglementet den 4 januari 1939

(nr 8). Förslaget innefattar den ändring, som i det föregående förordats.

Hemställan.

Under åberopande av vad sålunda i skilda hänseenden anförts hemställer

jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna förberörda förslag till kungörelse,

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i enlighet med vad i det

föregående förordats

a) ej mindre medgiva tjänsteman inom den civila eller

militära statsförvaltningen, som på grund av tidigare gjord

anmälan kvarstår å äldre lönestat, rätt att den 1 juli 1942

övergå till civila avlöningsreglementet respektive militära

avlöningsreglementet eller manskapsavlöningsreglementet än

även utfärda de särskilda övergångsbestämmelser i löne- och

pensionshänseende, som för ändamålet kunna visa sig erforderliga.

b) meddela bestämmelser om avlöningsförmåner för rektorn

vid statens polisskola E. G. G. W. Biörklund, därest han

den 1 juli 1942 övergår till civila avlöningsreglementet,

c) besluta om löneklassplacering vid övergång till ordinarie

befattning för extra ordinarie tjänsteman, som fått sin

löneklassplacering i den extra ordinarie befattningen bestämd

med tillämpning av 8 § 4 mom. civila icke-ordinariereglementet,

samt

d) för budgetaret 1942/43 meddela särskilda avlöningsföreskrifter

vid eventuell övergång till krisadministration.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Lennart Hammarskiöld.

427469. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1942.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1942:164 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för hudgetåret 1942/43 till statens polisskola. s. 3 i texten
  2. Rskr. 1942:149 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kungörelse örn ändring av 58 § 3 mom. 7 punkten civila avlöningsreglementet de s. 3 i texten
  3. SU 1942:66 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till kungörelse om ändring av 58 § 3 mom. 7 punkten civila avlöningsreglementet den 4 januari 193 s. 5 i texten