Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 18 § 1 mom. förordningen den 15 december 1914 (nr 436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket

1942-03-13 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:170, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 18 § 1 mom. förordningen den 15 december 1914 (nr 436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

1

Nr 170.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändrad lydelse av 18 § 1 mom. förordningen den

15 december 1914 (nr 436) angående statsmonopol å

tobakstillverkningen i riket; given Stockholms slott

den 13 mars 1942.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av 18 § 1 mom.

förordningen den 15 december 1914 (nr 436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen

i riket.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 19U2. 1 sami. Nr 170.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 18 § 1 mom. förordningen den

15 december 1914 (nr 436) angående statsmonopol å

tobakstillverkningen i riket.

Härigenom förordnas, att 18 § 1 mom. förordningen den 15 december

1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket1 skall erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

18 §.

1 morn. I varje tobaksvaras priskurantpris skall skatt ingå dels med ett

belopp, vilket motsvarar nedanstående procent av priskurantpriset eller i

fall, som avses i 22 § 2 mom. fjärde stycket, av varans värde, dels ock med

nedan angivna, i förhållande till varans myckenhet bestämda belopp, nämligen:
-

Cigarrer ............................

Cigarrcigarretter ....................

Cigarretter med fast pappersmunstycke

Cigarretter utan fast pappersmunstycke

Röktobak ..........................

Tuggtobak..........................

Snus ..............................

För inom riket till- verkad vara

För till

förd

riket in- vara

Procent av

priskurant- priset eller

värdet

Belopp för

Procent av

priskurant- priset eller

värdet

Belopp för

1 st.

1 kg.

1 st.

1 kg.

öre

kr.

öre

kr.

54

0.8

—

58

4

—

62

0.4

—

63

2

—

72

0.2

—

63

1.3

—

72

0.2

—

63

1.3

—

73

—

1.50

73

—

1.50

48

—

1.—

58

—

1.60

60

—

0.75

62

—

1.50

I skattehänseende---3.3 gram.

Denna förordning träder i kraft å dag, som av Kungl. Majit bestämmes.

1 Senaste lydelse av 18 § 1 inom., se SFS 1941: 893.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet d Stockholms

slott den 13 mars 19^2.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:

Enligt gällande bestämmelser utgår tobaksskatten dels med viss procent av

varans priskurantpris eller varans värde, dels ock med visst efter varans

myckenhet bestämt belopp. Skattesatserna återfinnas i 18 § 1 mom. förordningen

den 15 december 1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen

i riket. Dessa skattesatser ha under åren 1939—41 blivit föremål för åtskilliga

jämkningar. De nu gällande skattesatserna, som innefattas i en den 30

november 1941 utfärdad förordning (nr 893), vilken trädde i kraft den 1

december 1941, framgå av följande sammanställning:

För inom riket till- För till riket inverkad

vara förd vara

Procent av

priskurant- priset eller

värdet

Belopp för

Procent av

priskurant- priset eller

värdet

Belopp för

1 st.

1 kg.

1 st.

1 kg

öre

kr.

öre

kr.

Cigarrer ............................

52

0.8

—

56

4

—

Cigarrcigarretter.....................

60

0.4

—

61

2

—

Cigarretter med fast pappersmunstycke

70

0.2

—

61

1.3

—

Cigarretter utan fast pappersmunstycke

70

0.2

—

61

1.3

—

Röktobak...........................

71

—

1.50

71

—

1.50

Tuggtobak..........................

43

—

1.—

53

—

1.50

Snus...............................

57

—

0.75

59

—

1.50

Statsverkets inkomst av tobaksskatt har i riksstaten för budgetåret 1941/42

upptagits till 160 miljoner kronor.*Sedan 1941 års riksdag beslutat om höjning

av tobaksskatten motsågs en inkomst av 179 miljoner kronor under förutsättning

att konsumtionen vidmakthölles och att det skulle visa sig möjligt

att vid tillverkningen bemästra eventuellt uppstående svårigheter i fråga om

råvaruförsörjningen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 170

Av årets statsverksproposition framgår, att styrelsen för aktiebolaget Svenska

tobaksmonopolet under nyss angivna förutsättningar räknat med att tobaksskatten

för budgetåret 1942/43 skulle ge 185 miljoner kronor samt att

riksräkenskapsverket anslutit sig till denna uppskattning under framhållande

likväl av dess stora osäkerhet. I förslaget till riksstat för budgetåret 1942/

43 har inkomsten av tobaksskatt upptagits med sistnämnda belopp.

Med hänsyn till behovet av ökade statsinkomster har styrelsen för aktiebolaget

Svenska tobaksmonopolet av mig anmodats verkställa en utredning

rörande höjning av tobaksskatten, därvid närmast borde undersökas, vilken

höjning av skattesatserna som kunde ifrågakomma, därest nu gällande utförsäljningspriser

i genomsnitt höjdes med 15 procent, samt vilken ökning i

statens inkomst av tobaksskatten en sådan höjning skulle medföra.

Till fullgörande av detta uppdrag har styrelsen inkommit med en den 28

februari 1942 dagtecknad skrivelse, vari till en början framläggas följande

uppgifter rörande det beräknade resultatet av tobaksmonopolets försäljning

under ett år framåt, räknat från och med den 1 februari 1942, vid nu gällande

priser och skattesatser och vid fortsatt tillämpning av en sedan sistnämnda

dag införd begränsning av återförsäljarnas inköp: I

Tabell I.

Kvantitet

c:a 95 « av

1910 års för- säljning

1,000-tal st.

eller kg.

Genom- snittspris

dec. 1941 —

jan. 1942

Värde

1,0011-tal

kronor

Tobaksskatt i 1,000-tal kronor

i förh.

till vär- det

i förh. till

mycken- het

Summa

Cigarrer ..........

18,900

290.86

5,497

2,858

151

3,009

Cigarrcigarretter ..

167,000

151.52

25,304

15,182

668

15,850

Cigarretter ........

2,020,000

65.61

132,532

92,772

4,040

96,812

Röktobak.........

1,330

34.15

45,420

32,248

1,995

34,243

Tuggtobak........

35

22.66

793

341

35

376

Snus.............

3,730

7.38

27,527

15,690

2,798

18,488

Summa

237,073

159,091

9,687

168,778

I skrivelsen anföres vidare:

Av tabellen framgår att tobaksskatten under ovannämnda period skulle

komma att uppgå till inemot 169 miljoner kronor, vartill dock bör läggas

det skattebelopp, som belöper på den säkerligen ganska ringa mängd tobaksvaror,

som kan komma att importeras under samma tid. Till jämförelse må

nämnas, att tobaksskatten för budgetåret 1941/42 vid oförändrade utförsäljningspriser

beräknas uppgå till 179 miljoner kronor, varvid hänsyn tagits

till den minskning i försäljningen, som ^asoneringen kommer att medföra

under månaderna februari—juni 1942.

Resultatet av en 15-procentig prisförhöjning framgår av tabell II här nedan.

Denna prisförhöjning drabbar de olika varuslagen så, att den i genomsnitt

blir för cigarrer 4 öre per st., cigarrcigarretter 2 öre per st., cigarretter

1 öre per st., rök- och tuggtobak 5 kr. per kg. samt snus 1 kr. per kg.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Då det gällt att avväga den höjning av skattesatserna, som borde förknippas

med den ifrågasatta prisförhöjningen, har hänsyn måst tagas till de avsevärda

prisstegringar, som inträtt å vissa betydande råtobaksmarknader,

vilka prisstegringar medfört, att tobaksmonopolet från och med början av

detta år nödgats belasta sin tillverkning med en ytterligare ökning av kostnaden

för råtobak. Styrelsen har därför funnit sig böra stanna vid ett förslag

att i samband med prisförhöjningen en ökning i beskattningen skulle

ske genom en höjning av värdeskatten med följande enheter för de olika

varuslagen, nämligen

för cigarrer................................ 2 enheter

» cigarrcigarretter......................... 2 »

» cigarretter.............................. 2 »

» röktobak............................... 2 »

» tuggtobak.............................. 5 »

» snus................................... 3 »

Den i tabell II framlagda beräkningen utgår därför från en 15-procentig

prisförhöjning kombinerad med höjning i skattesatserna av nämnda storlek.

Tabell II.

Kvantitet

1,000-tal st.

eller kg.

Genom-

snittspris

Värde

1,000-tal

kronor

Tobaksskatt i 1,000-tal kronor

i torh.

till vär- det

i torh. till

mycken- het

Summa

Cigarrer ..........

18,900

330.86

6,253

3,377

151

3,528

Cigarrcigarretter ..

167,000

171.52

28,644

17,759

668

18,427

Cigarretter ........

2,020,000

75.61

152,732

109,967

4,040

114,007

Röktobak ........

1,330

39.15

52,070

38,011

1,995

40,006

Tuggtobak........

35

27.65

968

465

35

500

Snus.............

3,730

8.38

31,257

18.754

2,798

21,552

Summa

271,924

188,333

9,687

198,020

Den 15-procentiga prisökningen skulle enligt tabell II

giva ett totalt försäljningsvärde av.................. cirka kr. 271,900,000

Det nuvarande försäljningsvärdet enligt tabell I........ » » 237,100,000

ökning cirka kr. 34,800,000.

Det totala skatteresultatet vid den 15-procentiga prisökningen

skulle enligt tabell II uppgå till.............. cirka kr. 198,000,000

Det nuvarande totala skatteresultatat enligt tabell I..... » » 168,800,000

Ökning cirka kr. 29,200,000.

I en tidigare promemoria av den 30 oktober 1941 gjordes vissa försök att

i tabellform få fram en prisindex för de olika varuslagen1, varvid som bas togs

de medelutförsäljningspriser, som gällde under förkrigsperioden */i 1939—

3% 1939. Denna tabell har nu kompletterats med de medelutförsäljningspriser,

som framgå av tabell II och följer här nedan såsom tabell III. 1

1 Jfr propositionen nr 335 till 1941 års riksdag sid. 5.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

Tabell III.

Genomsnittspriser å totalomsättningen av tobaksvaror inom

landet i kr. pr 1,000 st. eller 1 kg.

Före pris- höjningarna

jan. —sept.

1939

1

2

3

4

5

6

Okt.—

nov.

1939

27 maj- 3 juni

1940

17 fehr.

1941

12 maj

1941

1 dec.

1941

Priser

enligt

tab. 21

Cigarrer .................

214.04

228.28

252.24

252.24

252.24

299.78

330.86

Cigarrcigarretter..........

92.95

101.71

122.13

122.13

122.18

152.27

171.52

Cigarretter ..............

52.16

57.92

68.72

68.72

68.72

70.44

75.61

Röktobak................

21.40

23.89

27.90

30.76

34.30

35.03

39.15

Tuggtobak...............

15.17

16.75

19.88

21.74

23.24

2 22.65

27.65

Snus....................

3.91

4.36

6.40

6.40

6.40

7.38

8.38

F

r i s

index

Före pris-

1

2

3

4

5

1 6

höjningarna

Cigarrer .................

100

107

118

118

118

140

155

Cigarrcigarretter..........

100

109

131

131

131

164

185

Cigarretter ..............

100

lil

132

132

132

135

145

Röktobak................

100

112

130

144

160

164

183

Tuggtobak...............

100

110

131

143

153

2149

182

Snus....................

100

112

164

164

164

189

214

Totalsumma

100

lil

132

135

138

147

161

Av tabell III framgår, att rent siffermässigt sett den ifrågasatta prisförhöjningen

skulle innebära en skärpning av prisnivån i förhållande till den före

oktober 1939 gällande med icke mindre än 61 procent. Härvid får man

emellertid icke bortse från, att det icke varit möjligt att kunna i tabellen

belysa den avsevärda prisförhöjning, som drabbade konsumenterna, då tobaksmonopolet

i oktober 1941 såg sig nödsakat att till i stort sett oförändrade

priser saluhålla uteslutande piptobak av lägre kvalitet och munstyckscigarretter

i stället för de tidigare märkena.

Enligt förevarande förslag skulle en total skatteökning av cirka 29 miljoner

kronor uppkomma, varigenom statens inkomst av tobaksskatt skulle

uppbringas till 198 miljoner kronor eller 13 miljoner kronor över det i riksstatsförslaget

till innevarande års riksdag upptagna inkomstbeloppet.

För att nå detta resultat har man måst räkna med att från allmänheten

genom prisstegring uttaga cirka 35 miljoner kronor.

Vid förestående beräkningar har man utgått från den förutsättningen, att

tobakskonsumtionen skulle bliva oförändrad till kvantitet och inriktning efter

prisförhöjningens genomförande.

Vad först angår den kvantitativa förbrukningen av tobaksvaror efter den

ifrågasatta prisförhöjningen må erinras om den utveckling, konsumtionen 1 2

1 Vid denna beräkning ilar i olikhet mot beräkningarna i kol. 1—5 hänsyn endast tagits till

den inhemska tillverkningen och sålunda icke till eventuell import av tobaksvaror.

2 Nedgången berodde på att tillverkningen av de dyraste tuggtobaksmärkena upphört.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majis proposition nr 170.

företedde etter den 1 december 1941, då tobaksvarorna i samband med skärpning

av tobaksbeskattningen senast underkastades en ganska avsevärd prisstegring.

Trots denna prisstegring visade det sig, att under december månad

1941 men framför allt under januari månad 1942 förbrukningen av alla

varuslag utom tuggtobak och snus undergick en väsentlig ökning. Under

januari månad 1942 stegrades sålunda försäljningen kvantitativt sett för cigarrer

med 25.8 procent, cigarrcigarretter 40 procent, cigarretter 13.9 procent

och röktobak 34.4 procent i förhållande till motsvarande förbrukning under

januari månad nästföregående år.

Denna utveckling ledde till, att tobaksmonopolet den 1 februari 1942 sag

sig nödsakat genomföra en ransonering av sådan innebörd, att återförsäljarna

medgåvos rätt att inköpa tobaksvaror för ett visst, för varje återförsäljare

maximerat belopp per månad utan att likväl någon uppdelning på olika varuslag

därvid ägde rum.

Enär efterfrågan på tobaksvaror efter införandet av denna begränsning i

inköpen icke torde vara oväsentligt större än tillgången, synes det styrelsen,

även med tanke på den relaterade utvecklingen av tobakskonsumtionen efter

den 1 december 1941, knappast kunna föreligga risk för att den föreslagna

prisförhöjningen skulle leda till en konsumtionsminskning under den nivå,

som fastställts genom nämnda ransonering.

Beträffande prisförhöjningens inverkan på konsumtionens inriktning kunde

efter den senaste prisförhöjningen konstateras en fortsatt förskjutning mot

billigare märken inom varugrupperna cigarrer, dgarrcigarretter och cigarretter,

men framför allt en särskilt markerad övergång till stegrad röktobakskonsumtion.

Det torde vara all anledning befara, att vid den nu föreslagna

15-procentiga prisstegringen denna tendens skall framträda än mera accentuerad.

Om man gör en jämförelse, huru priset på röktobak efter prisförhöjningen

skulle te sig gentemot priset å övriga dyrare varuslag i genomsnitt per

kilogram, finner man följande värden:

för cigarrer.......................... cirka kr. 55: —

» cigarrcigarretter.................. » » 74: —

» cigarretter........................ » » 109: —

» röktobak......................... » » 39: —.

Uppenbart är att denna röktobakens relativa prisbillighet i förhållande till

dessa andra varuslag bidrager till att öka risken för en övergång till stegrad

röktobakskonsumtion såsom en följd av prisförhöjningen.

Förutom att det finansiella utbytet av skattehöjningen äventyras genom

den åsyftade förskjutningen mot billigare märken och denna övergång till

ökad röktobakskonsumtion, uppstå även ogynnsamma verkningar för tobaksmonopolets

del av produktionsteknisk art men främst ifråga om råvaruförsörjningen.

Särskilt är i sistnämnda hänseende en utvidgad röktobakskonsumtion

ägnad att väcka betänkligheter.

Sedan den nu tillämpade ransoneringen genomförts, har den inträdda skärpningen

i världsläget gjort omsorgen om råvarulagren än nödvändigare än

förut. Det försvårade läget måste därför påkalla en särskild uppmärksamhet

och leda till undersökning rörande vilka ytterligare åtgärder, som böra vidtagas

i syfte att åstadkomma en effektiv besparing i de befintliga råtobakslagren.

Därvid kunde man givetvis tänka på att söka skärpa den nu tillämpade

ransoneringen genom att uppdela det för varje återförsäljare fastställda totala

inköpsbeloppet i delbelopp för de olika varuslagen och sålunda härigenom

söka åstadkomma en effektiv begränsning för varje enskilt varuslag. En sådan

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

differentiering är emellertid i praktiken svår att tillfredsställande genomföra

och den skulle dessutom medföra ett väsentligt merarbete för lobaksmonopolets

del, utan att systemet sett ur den enskilde konsumentens synpunkt

skulle leda till en mera rättvis fördelning av tobaksvarorna.

Det torde därför vara nödvändigt att undersöka möjligheterna för en än

längre gående och genomgripande ransonering med införande av kortsystem

och enligt samma riktlinjer, som tillämpas för att begränsa eller reglera

förbrukningen av olika nödvändighetsvaror. Tobakskonsumtionens egenartade

karaktär gör likväl, att det torde komma att möta svårigheter att väl

avväga och tillämpa ett dylikt kortsystem för tobaksvarornas del, även örn

det skulle kunna anses leda till en rättvisare varufördelning mellan de enskilda

konsumenterna.

1 avvaktan på att det sålunda sannolikt kan komma att visa sig nödvändigt

att skärpa den nu tillämpade ransoneringen, vill styrelsen av ovan anförda

skäl ifrågasätta att komplettera det framlagda förslaget med en extra höjning

av röktobakspriset och värdeskatten å röktobak, varigenom priset förslagsvis

kunde sättas till i genomsnitt 50 kr. per kg och den nu gällande värdeskatten

vid ett sådant prisläge ökas med 5 enheter i stället för ovan angivna

2 enheter.

Styrelsen för monopolbolaget har senare inkommit med en den 9 mars 1942

dagtecknad skrivelse, i vilken styrelsen lämnat en redogörelse för de synpunkter,

som enligt styrelsens mening borde anläggas på frågan örn en reglering

av återförsäljarrabatterna i anslutning till den ifrågasatta skatte- och prishöjningen.

Skrivelsen är av följande lydelse:

Först må erinras om att, när det under åren 1939—1941 vid olika tillfällen

gällt att genomföra prisstegringar å tobaksvaror i samband med skärpning

av tobaksskatten, det ansetts rikligt att i anslutning härtill reglera den

av tobaksmonopoiet beviljade och efter vissa procent utgående återlörsäljarrabatten

å olika varuslag i syfte att icke en alltför stor andel av inkomstökningen

skulle överföras till återförsäljarna.

1 samband med genomförandet av en i oktober månad 1939 beslutad prisökning

å cirka 10 procent och därmed förbunden skatteökning sänktes sålunda

återförsäljarrabatten, som under åren 1922—1939 utgjort 15 procent

för cigarrer och 13 procent för övriga varuslag, med 1 procent för alla varor.

Vidare nedsattes demia rabatt med 1 procent i anslutning till en i maj

månad 1940 genomförd allmän prisstegring och skatteökning å tobaksvaror.

Återförsäljarrabatten å röktobak sänktes härefter den 1 mars 1940 till 10

procent med hänsyn till då genomförd prishöjning. Slutligen gjordes i samband

med skatt- och prishöjning den 1 december 1941 en ytterligare nedsättning

av återförsäljarrabatten för cigarrer från 13 till 11 procent samt beträffande

cigarrcigarretter och snus från 11 till 10 procent. Från och med

den 1 december 1941 har därför återförsäljarrabatten utgått efter följande

procentsatser, nämligen med 11 procent för cigarrer, cigarretter och tuggtobak

samt med 10 procent för övriga varuslag.

Trots de nedsättningar tobaksmonopoiet sålunda genomfört har återförsäljarnas

bruttointäkt genomsnittligt undergått en icke oväsentlig ökning på

grund av de verkställda prisförhöjningarna å tobaksvaror på sätt närmare

belyses i följande uppställning över tobaksmonopolets försäljning och de till

återförsäljarna utgående rabattbeloppen under åren 1938—1941 (allt i 1,000- tal kronor räknat):

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

1938

Tobaksmonopolets försäljning ... 153,787

Återförsäljarrabatten............ 20,113

1939

164,032

21,166

1940

215,110

24,592

1941

256,357

27,850

Det torde i detta sammanhang även vara av intresse att se huru försäljningen

av tobaksmonopolets varor under nämnda år gestaltat sig ifråga om

kvantiteten försålda varor av olika slag, därvid som jämförelse också medtagas

de kvantiteter, som efter den nu genomförda ransoneringen lagts till

grund för beräkningarna i det utarbetade förslaget till skatt- och prishöjning,

motsvarande cirka 95 procent av 1940 ars försäljning:

Beräknad

Cigarrer (antal st. i 1,000-tal)

Cigarrcigarretter d:o

Cigarretter d:o

Röktobak (antal kg. i 1,000-tal)

Tuggtobak d:o

Snus d:o

1938

1939

1940

25,335

23,488

19,941

196,145

196,568

175,647

1,888,585

1,976,452

2,126,492

1,070

1,110

1,360

89

86

80

4,340

4,245

3,922

kvantitet enligt

1941 förslaget till

skatt- och

prishöjning

25,263 „ 18,900

203,509 167,000

2,190,8831 2,02O,0u0

1,543 1,330

82 35

3,848 3,730

Dessa siffror torde utvisa, att kvantiteten försålda varor under år 1941 steg

onormalt högt, trots att under året kraftiga prisstegringar genomförts, vilket

måste tyda på att så kallade hamstringsköp i stor utsträckning kommit

till stånd. Det torde därför vara riktigast att vid en jämförelse icke lägga

1941 års försäljning till grund, då det gäller att draga en parallell med förhållandena

sådana de väntas utveckla sig efter den ransonering, som nu genomförts

och som även måste inrikta sig på att endast en begränsad kvantitet

av varje varuslag skall tillhandahållas återförsäljarna.

Distributionen till allmänheten av tobaksmonopolets varor sker genom omkring

20,000 försäljare med inköpsrätt hos tobaksmonopolet och genom partiförsäljning

i andra hand fran dylika försäljare till mindre försäljningsställen

av olika slag. Antalet försäljningsställen med egen inköpsrätt och deras

andel av tobaksmonopolets totalförsäljning för åren 1938—1941 framgå av

följande tablå:

Diversehandlare

och

kooperativa

föreningar

Restauranger,

kaféer och

automater, Kiosker Summa

marketenterier

och mässar

Special
tobaks
handlare
-

Antal försäljningsställen

År

1938

2,944

11,605

>

1939

3,008

11,468

>

1940

3,005

11,196

>

1941

3,021

11,161

4,200

1,461

20,210

4,218

1,489

20,183

4,990

1,443

20,634

4,781

1,442

20,405

Andel au försäljnings-

summan i procent

År 1938

36.9

42.5

» 1939

36.6

40.6

> 1940

36.5

39.7

> 1941

37.3

38.9

11.8

8.8

100

13.4

9.4

100

13.6

10.2

100

13.4

10.4

100

Denna tablå torde utvisa, att antalet återförsäljare med inköpsrätt hos

tobaksmonopolet varierat ytterst obetydligt under nämnda tidsperiod och att

även specialtobakshandlarnas andel i försäljningssumman företett ganska

ringa växling. 1

1 Fr. o. m. den 1 oktober 1941 hava uteslutande munstyckscigarretter tillverkats.

Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 170.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majlis proposition nr 170.

Mot de av styrelsen beslutade åtgärderna att sänka rabattsatserna har någon

invändning icke blivit rest från statsmakternas sida, men det har uttalats,

att örn en mera bestående minskning av försäljningen skulle inträda,

frågan örn återförsäljarrabattens storlek borde upptagas till förnyad prövning.

Då det nu gäller att bedöma huruvida och i vilken utsträckning de för närvarande

tillämpade rabattsatserna böra bliva föremål för jämkning i samband

med den ifrågasatta nya skatte- och prishöjningen, vill styrelsen till en

början erinra, att tobaksmonopolet, efter att genom olika ersättningsförfaranden

hava till specialtobakshandlarna utanordnat 8 miljoner kronor samt

avsatt en understödsfond å 600,000 kronor enligt en 1926 års riksdag underställd

och av riksdagen godkänd överenskommelse, uttryckligen förklarats

vara oförhindrat att vid fastställandet av rabattsatserna uteslutande taga

hänsyn till egna affärsmässiga intressen samt sålunda bestämma rabatten

allenast efter vad som erfordras för att bolagets varor på lämpligt sätt skola

bliva tillgängliga för den konsumerande allmänheten.

Vid bedömandet av storleken av återförsäljarrabatten å tobaksvaror får

det icke förglömmas, att det gäller varor, vilkas pris inrymma en mycket hög

beskattning och där i nu rådande läge rabattens storlek nästan motsvarar

tillverkningskostnaderna för varan. Styrelsen vill erinra örn att handlare

inom olika branscher, vilka hava att ombesörja uppbörden av de på grund

av krisförhållandena införda omsättnings- och lyxskatterna, så långt ifrån

tillerkännas någon som helst uppbördsprovision å dessa skatter, att de i stället

själva få underkasta sig det besvär och bära d& kostnader, som äro förenade

med avgivande av omfattande redovisningar, som beskattningen medför.

Eftersom utförsäljningspriserna å tobaksvaror äro fixa, bortfalla alla kundrabatter,

vartill kommer, att kapitalutlägget för lager kan hållas jämförelsevis

lågt för den enskilda handlaren med hänsyn till föreliggande möjligheter

att hos tobaksmonopolets närliggande distributionskontor komplettera lagret.

Uppenbart är, att det vid avgörande av rabattens storlek blir nödvändigt

att taga ställning till frågan huruvida tobaksmonopolets affärsmässiga intressen

uteslutande skola vara vägledande, eller om det skall anses, att tobaksmonopolet

även bör vara berett att underkasta sig andra, därav icke betingade

hänsyn. Därvid möter man till en början spörsmålet huruvida det

kan anses åvila tobaksmonopolet någon skyldighet att vid bestämmande av

rabattsatserna söka bereda återförsäljarna möjlighet till kompensation för

den nedgång i deras rabattinkomsler, som sammanhänger med en på grund

av rådande förhållanden försvårad eller helt utebliven import av färdiga tobaksvaror,

som de vid sidan av tobaksmonopolets varor avyttrat. Beaktar

man, huru statsmakterna förfarit gentemot distributörer inom andra områden,

vilkas verksamhet i ena eller andra avseendet blivit underkastad inskränkningar

på grund av rådande förhållanden, vill det förefalla, som örn

det skulle saknas bärande skäl för att bereda återförsäljarna av tobaksvaror

en dylik kompensation. Under inga förhållanden borde detta ske i form av

en förhöjd rabattinkomst, som skulle belasta tobaksmonopolets driftbudget.

En sådan åtgärd skulle förvisso även som yttersta konsekvens lätt kunna

leda till att krav komme att resas gentemot tobaksmonopolet att bereda sina

återförsäljare gottgörelse för nedgång i rabattinkomst till följd av framdeles

eventuellt uppkommande varubrist, något som för övrigt icke torde stå i överensstämmelse

med de principer, som statens priskontrollnämnd hittills i jämförliga

fall tillämpat.

Det synes styrelsen av nu anförda skäl icke gärna kunna ifrågasättas, att

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 170

återförsäljarna skola vid rabattens bestämmande av tobaksmonopolet bereas

någon kompensation för svårigheter uppkomna genom en utebliven eller

nedsatt rabattinkomst a importerade tobaksvaror.

En annan fråga som i detta sammanhang torde böra tagas under övcr^f"rde.

HiU''. hu™vida det kail vara berättigat, att återförsäljarna erhålla nåb°.

n ersättning för ökning i driftskostnaderna i anledning av den allmänna

finna? sknfaH-''föiet-rft0Hde bör.a, understrykas, att det knappast kan

finnas skal att biträda den bland specialtobakshandlarna ofta företrädda upp
nnVeTnnltåiiHo^

1 P^cip borde vara att anse som ett slags hos tobaksmonoI,

0. t anställda befattningshavare med huvudsaklig uppgift att åt staten indnva

tobaksskatten. Uppenbart är, att det skulle vara än mer principiellt

oriktigt alf anlägga ett sadant betraktelsesätt för övervägande antalet återförsäljare

av tobaksvaror, vilka i olikhet mot specialtobakshandlarna icke hava

tobaksforsaljmngen såsom huvudsaklig förvärvskälla. En annan sak är, att det

^rfnk0kaVf[arSkaJigt ta,?a hänsyn lin de verkningar den allmänna prisstegringen

haft tor aterforsaljarnas del.

Vld undersökning i vilken utsträckning återförsäljarna skäligen kunna göra

lmv[lrai ,iPa eU k!’!npe‘1Sat‘0n f.ör den inträdda ökningen i driftskostnaderna

eide det vara riktigast att i nara överensstämmelse med vad som tillämpas

av statens pnskontrollnämnd lägga till grund förhållandena under året 1 oktober

1938—30 september 1939, inom vilken tidsperiod icke några prisförhöjningar

forekommo och då icke heller någon varubrist var rådande. Under

nämnda tid uppgick tobaksmonopolets försäljning till 158,633,000 kronor

och det återförsäljarna tillkommande rabattbeloppet å denna försäljning

utgjorde 20,743,000 kronor. Som jämförelse må nämnas, att importen

genom enskilda handlande med tobaksvaror samtidigt belöpte till 29,516 000

kronor Örn samma genomsnittsprocent skulle lia tillämpats vid beräknandet

av aterforsaljarnas rabattinkomst å dessa varor som å tobaksmonopolets varol’.

ado rabattbeloppet för importvarorna blivit 3,861,000 kronor.

,. ,Uai''?.st IT?ai’ skulle med nämnda tidsperiod som basår hava beviljat ett dvrldstiilagg

a den rabattinkomst, som uppstod å tobaksmonopolets försäljning.

lärer det icke vara möjligt att försvara ett högre tillägg, än som skulle ut

gatt, om samma norm hade följts, som för närvarande gäller enligt det mellan

Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen nyligen träffade

ramavtalet, eller sålunda 16.7 procent. Dyrtidstillägget skulle då hava

belöpt sig lill 3 464.000 kronor och det totala rabattbeloppet för år räknat

borde salunda da stannat vid 24.2 miljoner kronor. Härvid må emellertid bemärkas

att man rakna! med ett dyrtidstillägg även å den del av rabattbeloppet

som avser att täcka posten hyreskostnader, ehuru denna post säkerligen

endast undergått en mycket oväsentlig stegring.

Enligt det lämnade förslaget till en 15-procentig prishöjning har styrelsen

rak na t med en ärlig omsättning av tobaksvaror till ett värde av 272 miljoner

kronor. För att vid en omsättning av denna storlek avväga rabattsatserna så.

att nibattuikomsten skuUe halla sig omkring det ovan angivna beloppet

cirka 24.^ miljoner kronor, skulle en generell rabattsats å 9 procent å alla

varuslag vara tillräcklig, i det alt rabattbeloppet då skulle bliva cirka 24 5

miljoner kronor. Skulle rabatten i stället beräknas till 10 procent för alla

varuslag d. v. s. sänkas med 1 procent för cigarrer, cigarretter och tu<">- tobak men bibehållas oförändrad för övriga varuslag — hade man att räkna

med en rabattinkomst a 27.2 miljoner kronor. Därest man åter icke skulle

vidtaga någon som helst jämkning i gällande rabattsatser, kunde rabattbeloppet

vanfas stiga till cirka 28.8 miljoner kronor

Örn rabatten skulle bibehållas vid oförändrad storlek, .skulle återförsäljarna

alitsa (''ihälla en inkomst (28.8 miljoner kronor), som lill oell med vore större

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

än 1941 års (27.0 miljoner kronor), trots att sistnämnda år, såsom ovan angivits,

icke får betraktas såsom ett normalt år och trots att den beräknade

försålda kvantiteten skulle vara vida lägre än 1941 och till och med underskrida

1940 års försäljningskvantitet. Vidare kan förväntas, att ett fastlåsande

av rabatten i detta läge vid en alltför hög nivå skulle visa sig försvåra

den lösning av återförsäljareproblemet, som nu är föremål för övervägande.

Tobaksmonopolets styrelse är av den meningen, att rabatten till återförsäljarna

under nuvarande förhållanden bör bestämmas med vägledning av

de principer, som statens priskontrollnämnd allmänt tillämpar vid varuprisernas

fastställande för detaljhandeln.

I förevarande sammanhang må slutligen erinras om, att för tobaksvara,

importerad av enskild handlande, enligt 22 § 2 mom. monopolföi ordningen,

sådant detta författningsrum lyder enligt förordning den 27 februari 1933

(nr 58), skall erläggas en licensavgift, som dels utgöres av den å varan belöpande

skatten och dels av ett belopp, motsvarande vad monopolets utövare

för täckande av sina omkostnader samt vinst pålägger tobaksvara med

samma priskurantpris, vilket belopp ej må överstiga 7 procent av priskurantpriset.

I en den 27 november 1941 dagtecknad skrift har Svenska tobaksengrossisternas

förening, till underlättande av de svårigheter, varmed importen av tobaksvaror

under nuvarande förhållanden hade att kämpa, ifragasatt en nedsättning

av monopolbolagets andel i licensavgiften för importvarorna, vilken

andel för närvarande utgår efter det högsta medgivna procenttalet.

Monopolbolaget har, efter remiss, den 2 mars 1942 avgivit utlåtande över

nämnda framställning samt därvid meddelat, att bolagets styrelse vid övervägande

av på frågan inverkande faktorer tunnit bolagets andel i licensavgiften

tillsvidare från och med den 1 april 1942 kunna nedsättas trän 7 till

5 procent.

Vid genomförande av det förslag till höjning av tobaksskatten, för vilket i

det föregående redogjorts, skulle, vid nämnda nedsättning av monopolbolagets

licensandel, en oförändrad licensavgift komma att åvila importvarorna

samtidigt som skattebelastningen å de inom riket tillverkade varorna bleve

ökad.

Departements- I enlighet med det av monopolbolagets styrelse framlagda förslaget tillchefen.

styrker jag en höjning av skattesatserna för tobaksskatten med 5 enheter föi

tuggtobak, 3 enheter för snus och 2 enheter för övriga slag av tobaksvaror.

Såsom av det föregående framgått förutsätter en dylik skattehöjning en prisförhöjning

å tobaksvarorna med 15 procent.

Skattehöjningen torde böra genomföras så snart ske kan. Tidpunkten för

ikraftträdandet torde det böra ankomma på Kungl. Majit att bestämma.

Monopolbolagets styrelse har ifrågasatt att komplettera styrelsens förslag

om pris- och skattehöjning med en extra höjning av röktobalcspriset och värdeskatten

å röktobak i syfte att förhindra en fortsatt övergång från konsumenternas

sida till röktobak från andra varuslag och en därmed förknippad

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

13

minskning av det statsfinansiella resultatet av skattehöjningen. För egen del

finner jag en dylik åtgärd åtminstone för närvarande icke böra förordas. En

så väsentlig fördyring av den nu jämförelsevis billiga röktobaken, som tillgodoseendet

genom prissättningen av nyss angivna syfte skulle erfordra, synes

mig nämligen böra undvikas. Helt utan medel att på annat sätt bemästra

problemet torde monopolbolaget icke vara. Skulle likväl utvecklingen bliva

sådan, att en skärpning av skattebelastningen å röktobaken i jämförelse med

övriga varuslag kommer att framstå såsom nödvändig, får frågan självfallet

tagas upp till förnyat övervägande.

Återförsäljarrabatten å tobaksmonopolets varor, som under åren 1922—39

utgjort 15 procent för cigarrer och 13 procent för övriga varuslag, har i samband

med de senaste årens höjningar av tobaksskatten undergått flera justeringar

nedåt och utgår från och med den 1 december 1941 med 11 procent

för cigarrer, cigarretter och tuggtobak samt med 10 procent för cigarrcigarretter,

röktobak och snus. Trots de rabattsänkningar, monopolbolaget sålunda

genomfört, ha återförsäljarnas bruttointäkter genomsnittligt undergått en

icke oväsentlig ökning på grund av de verkställda prisförhöjningarna å tobaksvaror.

Sålunda har återförsäljarrabatten å monopolbolagets försäljning,

såsom skrivelsen den 9 mars 1942 från bolagets styrelse utvisar, uppgått till

20.1 miljoner kronor år 1938, 21.2 miljoner kronor år 1939, 24.6 miljoner

kronor år 1940 och 27.9 miljoner kronor år 1941. Även om hänsyn tages till

den starka tillbakagången under samma år i återförsäljarnas inkomst av

importerade tobaksvaror, kvarstår en betydande ökning i den sammanlagda

rabattinkomsten.

Efter den nu av mig förordade skatteskärpningen och en därav föranledd

prisförhöjning med 15 procent har monopolbolagets årsomsättning uppskattats

till i runt tal 272 miljoner kronor. Såsom av nyssnämnda skrivelse

jämväl framgår, skulle vid en försäljning av denna omfattning och oförändrade

rabattsatser den av monopolbolaget utbetalade återförsäljarrabatten

ytterligare stiga till 28.8 miljoner kronor.

Då monopolbolagets styrelse går att fatta beslut örn återförsäljarrabatternas

storlek, är det uppenbart, att de sålunda framlagda siffrorna rörande

försäljarnas bruttointäkter måste tillmätas en betydande vikt och närmast

ge anvisning om en viss ytterligare sänkning av rabattsatserna. Vad som

häremot kan anföras och som sedan lång tid tillbaka vid upprepade tillfällen

framhållits av representanter för tobakshandlarnas organisationer, är

väsentligen, dels att genomsnittstalen för hela tobaksbandeln inte ge en riktig

bild av de enskilda försäljarnas läge, emedan ett stort antal av dessa få

nöja sig med en omsättning långt under genomsnittet, dels att inte minst på

grund av denna sist nämnda omständighet de s. k. specialtobakshandlamas

läge ansetts vara så otillfredsställande, att det påkallat utredningar i syfte

att finna mera tillfredsställande former för organisation av försäljningen.

I den mån dessa synpunkter finnas vara berättigade, behöver ett beslut

örn tillsvidare oförändrade rabattsatser för tobaksbandeln inte vara oför
Bihang

till riksdagens protokoll t9A2. 1 sand. Nr 170.

6

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

enligt med den på starka grunder vilande regeln för priskontrollen, att icke

vid inträdande prishöjningar medge motsvarande höjning av detaljhandelsavansen.

Då jag sålunda i nuvarande läge anser det kunna övervägas att

bibehålla förut gällande rabattsatser, innebär detta icke, att de ofta påtalade

svårigheterna för specialtobakshandeln enligt min mening skulle väsentligen

vara en fråga om rabattsatsernas höjd eller skulle genom deras reglering

kunna vinna en lösning. Tvärtom torde de företagna utredningarna ha givit

vid handen, att tobakshandlarefrågan främst är en fråga om de enskilda

försäljarnas omsättning och därmed om deras antal. Denna fråga jämte

den om importhandelns villkor äro för närvarande under bearbetning, varvid

ett från tobaksmonopolet infordrat utlåtande lärer böra avvaktas, innan

ärendet tages upp till slutlig omprövning. Då detta torde kunna ske inom en

relativt näraliggande framtid, synes även på grand härav anledning kunna

föreligga att icke omedelbart företaga en ny sänkning av rabattsatserna. Det

är självklart, att ett eventuellt beslut i denna riktning inte kan få utgöra

hinder för eller anföras som skäl emot en senare reglering av rabattsatserna

till lämplig höjd i samband med en ur försäljarnas synpunkt önskvärd organisation

av detaljhandeln med tobak.

Föredraganden hemställer härefter, att inom finansdepartementet upprättat

förslag till förordning om ändrad lydelse av 18 § 1 mom. förordningen

den 15 december 1914 (nr 436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen

i riket, innefattande de förordade skatteändringarna, måtte genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Birger Öhman.

427463. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1942.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1942:115 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning örn ändrad lydelse av 18 § 1 mom. förordningen den 15 december 1914 a1 i texten
  2. BevU 1942:14 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 18 § 1 mom. förordningen den 15 december 1914 a1 i texten