Sök i Ratio Lex

Angående anslag för budgetåret 1942/43 till folkoch småskoleseminarier m. m

1942-03-06 · 65 sidor, varav 65 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 65 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:175, Angående anslag för budgetåret 1942/43 till folkoch småskoleseminarier m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

1

Nr 175.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående anslag för budgetåret

1942/43 till folk- och småskoleseminarier m. m.;

given Stockholms slott den 6 mars 1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Gösta Bagge.

Utdrag av ''protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

6 mars 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

härefter chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge:

Enligt den till 1942 års statsverksproposition fogade bilagan åttonde huvudtiteln,

punkterna 137 och 140, har Kungl. Majit föreslagit riksdagen

att, i avbidan på den proposition i ämnet, som komme att föreläggas riksdagen,

beräkna för budgetåret 1942/43

dels till Folkskoleseminarier: Avlöningar ett förslagsanslag av 2,015,000

kronor;

dels till Folkskoleseminarier: Omkostnader ett förslagsanslag av 290,000

kronor;

dels till Folkskoleseminarier: Materiel, böcker m. m. ett reservationsanslag

av 40,000 kronor;

Bihang till riksdagens protokoll 19liZ. 1 sami. Nr 175.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

dels till Småskoleseminariet Avlöningar ett förslagsanslag av 510,000

kronor;

dels till Småskoleseminarier: Omkostnader ett förslagsanslag av 84,000

kronor;

dels till Småskoleseminarier: Materiel, böcker m. m. ett reservationsanslag

av 7,000 kronor;

dels ock till Fortbildningskurser för folk- och småskollärare ett reservationsanslag

av 30,000 kronor.

Vidare har Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen (kapitalbudgeten:

bilaga 6, punkten 8) föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition

i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, till Allmänna studielånefonden

beräkna för budgetåret 1942/43 ett reservationsanslag av 200,000

kronor.

Sedan beredningen av förevarande ärenden numera avslutats, får jag

ånyo anmäla desamma.

1. Inledning.

Betydande vanskligheter ha sedan länge varit förbundna med det årliga

planerandet av seminariernas verksamhet. Målet har varit att utan

eftersättande av vare sig de statsekonomiska synpunkterna eller kravet

på ett gott utbildningsresultat uppnå en viss jämvikt mellan tillgången

på lärare och det av många orsaker växlande framtida behovet av sådana.

Denna gång föreligga särskilda svårigheter. Elevintagningen vid seminarierna

för instundande läsår måste bestämmas under hänsynstagande framför

allt till det tämligen svårberäkneliga framtida fullföljandet av det av

1941 års riksdag godkända rationaliseringsprogrammet för folkskoleväsendet

och med beaktande av ett otvivelaktigt förefintligt, men svårbestämbart

överskott på såväl folk- som småskollärare. Den starka begränsning

i utnyttjandet av seminarieorganisationen, som under de två senaste budgetåren

iakttagits och som man i varje fall icke kan räkna med att helt

upphäva, aktualiserar vidare på nytt frågan örn ändringar i den yttre seminarieorganisationen

.

En återblick på utvecklingen av folkskoleväsendet och utbildningen av

lärare för detsamma synes vara av intresse.

Då nuvarande organisation för utbildning av lärare för folkskoleväsendet

beslöts av 1936 års riksdag (skrivelsen nr 347), grundades beslutet på

synnerligen noggranna beräkningar av det framtida lärarbehovet, vilka

förebragts framför allt av 1932 års seminariesakkunniga (propositionen nr

100). Från åren närmast före 1920 fram till början av 1930-talet hade

folkskoleväsendet — trots stadigt sjunkande antal lärjungar — undergått

en stark expansion, framkallad huvudsakligen av genomförda skolförbättringar.

Därmed hade följt inrättandet av ett betydande antal lärartjänster

och den dåvarande seminarieorganisationens examinationskapacitet hade

starkt utnyttjats. Sålunda hade år 1923 från folkskoleseminarierna utexa
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 175.

minerats ej mindre än 885 och från småskoleseminarierna 790 lärare. Från

och med år 1926, då expansionen inträtt i ett långsammare skede, sjunka

emellertid de årliga examinationssiffrorna stadigt, för att beträffande folkskoleseminarierna

under åren 1930—1935 variera mellan 418 och 480, medan

de beträffande småskoleseminarierna för åren 1934—1935 ligga under

100. Regleringen av folkskollärarexaminationen, vilken förbundits med

en stark minskning av den yttre seminarieorganisationen, hade varit välberäknad,

och vid utarbetandet av den nuvarande organisationen kunde man

utgå från att beträffande folkskollärare ungefärlig jämvikt rådde mellan

tillgång och efterfrågan. Vid bedömandet av det framtida folkskollärarbehovet

bemödade man sig dock om att bättre än förut beakta nativitetsutvecklingens

troliga inverkan på skolorganisationen. Beträffande skolförbättringarna

förbisåg man icke, att dessa ej endast ledde till en fortsatt

expansion av skolväsendet utan även — ehuru i mindre mån — genom

centralisering verkade i motsatt riktning. 1936 års organisation avpassades

för en normal årlig examination av 384 folkskollärare, men möjligheter

bereddes att genom extra avdelningar eller, i nödfall, genom höjande

av elevnumerären i klasserna väsentligt öka examinationen. För utarbetandet

av småskoleseminarieorganisationen var utgångsläget år 1936

icke lika gynnsamt. Utbildningen av lärare med småskolekompetens, vilken

först några år tidigare övertagits av staten, hade icke i tid reglerats

med hänsyn till att behovet av sådana lärare — efter en tidigare stark

stegring — redan i början av 1920-talet åter avtagit, och följden hade

blivit ett överskott, som av 1932 års sakkunniga beräknades till 800 ä

1,000 examinerade lärare. Statsmakterna intogo emellertid den ståndpunkten,

att organisationen för utbildning av småskollärarinnor borde avpassas

efter det normala årliga behovet av ny sådan arbetskraft, medan

det befintliga överskottet på arbetskraft borde — förutom genom andra

lämpliga hjälpåtgärder — elimineras genom någon tids begränsning i utnyttjandet

av utbildningsanstalterna. På grundval av dessa överväganden

beräknades småskoleseminarieorganisationen för en normal årlig examination

av 240 småskollärarinnor, men gavs på samma sätt som organisationen

för folkskollärarutbildning en betydande elasticitet.

Utvecklingen under de närmast följande tre åren och därunder företagna

undersökningar vederläde icke 1936 års beräkningar av kommande lärarbehov

och lärartillgång. Trots fortgående minskning av lärjungeantalet

och ett framförallt därav betingat arbete att genom centralisering och

andra åtgärder göra folkskoleväsendet pedagogiskt och ekonomiskt mera

rationellt, fortfor ökningen av antalet folkskollärartjänster. Intagningen

av elever i folkskoleseminarierna skedde åren 1936—1939 i normal eller

något mer än normal omfattning. Behovet av folkskollärare befanns under

dessa år vara, om än i knappaste laget, täckt, och i skolöverstyrelsens

förslag den 24 oktober 1939 rörande omfattningen av lärarutbildningen

budgetåret 1940/41 förordades intagning av 400 elever i folkskoleseminarierna

(propositionen 1940 L. 155). Nyssbcrörda rationaliseringsåtgärder

drabbade hårdast de skolformer, där småskollärarinnor voro anställda, och

medförde indragning av ett stort antal för dem förut avsedda tjänster.

Trots detta syntes beräkningen, att en under några år starkt beskuren

utexamination av småskollärarinnor — åren 1936—1939 varierade antalet

utexaminerade mellan 10 och 82 — skulle eliminera arbetslösheten, visa

sin riktighet. Vid en av skolöverstyrelsen företagen synnerligen noggrann

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

undersökning befunnos efter frånräknande av sådana, som övergått till

annan verksamhet, endast 300 småskollärarinnor i april 1936 sakna varje

lärarbefattning, ehuru de voro oförhindrade att antaga sådan, och av

dessa voro 50 gifta (propositionen 1937: 271). I skrivelse den 31 oktober

1939 (propositionen 1940 L: 155) uttalade överstyrelsen, att ett visst överskott

på småskollärarinnor fortfarande vore att räkna med, särskilt i de

nordligare delarna av landet, men att överskottet de sista åren betydligt

minskats och syntes vara rätt obetydligt. Skolöverstyrelsens bedömande

av situationen stämde — ej blott år 1939 utan även år 1936 — rätt väl

med beräkningar, som gjorts av Sveriges småskollärarinneförening. Överstyrelsen

föreslog intagning av 156 elever i småskoleseminarierna för läsåret

1940/41.

Denna gynnsamma utveckling avbröts genom den förändring i det

statsfinansiella läget, som inträdde hösten 1939 och som jämväl beträffande

folkskoleväsendet påkallade prövning av möjligheterna att begränsa

det allmännas kostnader. Sedan uppdrag att i sådant besparingssyfte göra

utredning och framställa förslag anförtrotts åt sakkunniga — folkskolans

besparingssakkunniga — framlade dessa den 20 januari 1940 betänkande

och förslag angående aktuella besparingsåtgärder inom folkskoleväsendet.

Förslaget omfattade åtgärder, som ansågos kunna genomföras och giva

resultat redan under budgetåret 1940/41. Den 13 december 1940 avgåvo

de sakkunniga betänkande och förslag angående folkskoleväsendets rationalisering

(statens offentliga utredningar 1940: 36), åsyftande åtgärder på

längre sikt. De sakkunniga funno, att folkskoleväsendet icke behörigen anpassats

efter det sjunkande lärjungeantalet och befolkningens omflyttningar

samt även i övrigt mångenstädes icke planlagts med nödig ekonomisk

omtanke. Omfattande rationaliseringsåtgärder befunnos erforderliga,

däribland främst indragning av läraravdelningar, vilka icke voro pedagogiskt

och ekonomiskt motiverade. Indragningarna inneburo i stor omfattning

nedläggande av hela skolor och centralisering av skolväsendet; genomgående

medförde de indragning av lärartjänster.

De sakkunnigas förslag blevo i det väsentliga gillade och lagda till grund

för statsmakternas beslut (propositionerna 1940 L: 155 och 1941:176 samt

riksdagens skrivelser 1940 L: 216 och 1941:283).

Vid förslagens övervägande uppmärksammades särskilt den förskjutning

i proportionen mellan tillgång till och behov av lärare, vilken kom

att bliva en följd av de ifrågasatta tjänstindragningarna. Enligt betänkandet

den 13 december 1940 hade de sakkunniga genom sammanställning

av uppgifter från folkskolinspektörerna funnit, att under läsåret

1939/40 indragits — ej endast till följd av statsmakternas förenämnda

rationaliseringsbeslut — 1,177 lärartjänster, därav 570 för folkskollärare

och 607 för småskollärare. De hade vidare som följd av organisationsändringarna

för läsåret 1940/41 beräknat en total minskning av antalet

lärartjänster med 547, därav 209 för folkskollärare och 338 för småskollärare.

Från dessa siffror borde emellertid dragas antalet av andra skäl

nytillkomna tjänster. Med hänsyn tagen till dessa beräknade skolöverstyrelsen,

att minskningen av antalet folkskollärartjänster under läsåren

1939/41 stannade vid 644. Genomförandet av planerade rationaliseringsåtgärder

enligt de sakkunnigas riktlinjer under läsåren 1941/42—

1945/46 hade av folkskolinspektörema beräknats komma att medföra en

total minskning av lärartjänster med 467 folkskollärartjänster och 1,153

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 175.

småskollärar^allster eller sammanlagt 1,620 tjänster. De sakkunniga hade

emellertid funnit, att med hänsyn även till de faktorer, som verkade i

motsatt riktning mot rationaliseringssträvandena, siffrorna för minskningen

av antalet tjänster under sistberörda femårsperiod borde vara respektive

438, 739 och 1,177.

I anledning av ifrågavarande verkan av rationaliseringsåtgärderna framhöll

jag såväl 1940 som 1941 vid anmälan av de sakkunnigas förslag det

nödvändiga i att vid genomförande av förslagen lämpligheten av varje

ifrågasatt åtgärd bleve bedömd med hänsyn till alla föreliggande särskilda

omständigheter samt att framför allt lärarnas berättigade intressen bleve

tillvaratagna så långt sig göra läte. Liknande uttalanden gjordes av riksdagen.

Redan vid behandlingen av de sakkunnigas förslag av den 20 januari

1940 stod det emellertid klart, att de planerade rationaliseringsåtgärderna

måste få sådan inverkan på lärarbehovet, att en prövning erfordrades, i

vilken omfattning utbildandet av nya lärare kunde fortgå. I enlighet med

nya förslag av skolöverstyrelsen inskränktes intagningen av seminarieelever

för läsåret 1940/41 till två klassavdelningar på fyraårig linje vid folkskoleseminarierna

samt intagning i första klassen av tvåårig linje vid

två småskoleseminarier. Framställda förslag om ändringar i den yttre

seminarieorganisationen ansågos däremot icke mogna för slutlig prövning.

Riksdagen framhöll emellertid i sin skrivelse nr 216, att skäl syntes tala

för en rationalisering av småskoleseminarieorganisationen.

Med skrivelse den 24 januari 1941 inkom skolöverstyrelsen med infordrad

utredning rörande de ändringar i seminarieorganisationen, som kunde

föranledas av de vidtagna eller planerade rationaliseringsåtgärderna inom

folkskoleväsendet, samt förslag rörande verksamheten vid seminarierna

följande budgetår. Överstyrelsen framlade däri en beräkning av de förändringar

i lärartillgången inom folkskoleväsendet, vilka redan inträtt eller

under de närmaste åren vore att vänta som följd av nyssberörda åtgärder.

Enligt denna beräkning förelåge för läsåret 1940/41 ett överskott av lärare

uppgående till 500 folkskollärare och nära 400 lärare med småskolekompetens.

För läsåret 1941/42 vore motsvarande siffror ungefär 750 och 650.

Med stöd av dessa beräkningar föreslog överstyrelsen, att inga seminarieelever

skulle intagas följande hösttermin. Överstyrelsen förklarade sig icke

anse definitiv ändring i seminariernas yttre organisation påkallad men förordade

ett temporärt nedläggande av småskoleseminariet i Skara. I enlighet

med Kungl. Maj:ts förslag (propositionen nr 177) beslöt riksdagen

(skrivelsen nr 284), att intagning av seminarieelever för läsåret 1941/42

endast — med hänsyn till särskilda förhållanden i Norrbottens län, vilka

framhållits i skrivelser från 28 folkskolestyrelser i länet — skulle ske vid

folkskoleseminariet i Luleå samt lämnade den yttre seminarieorganisationen

orörd.

I samband med anmälan av ifrågasatta ändringar i sistnämnda organisation

(propositionen 1941: 177, sid. 38) uttalade jag mig för en utredning

genom skolöverstyrelsens försorg rörande de besparingar, som genom en förenkling

av småskoleseminarieorganisationen skulle kunna vinnas, varvid

borde beaktas, att fångvårdsstyrelsen i skrivelse den 11 mars 1941 fäst uppmärksamheten

på att behövlig utvidgning av centralfängelset för kvinnor i

Växjö skulle kunna vinnas utan nybyggnad, om det intilliggande små
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Marits proposition Nr 175.

skoleseminariets byggnader och trädgårdsområde finge helt eller delvis

tagas i anspråk för fängelset. Utredningen borde slutföras så tidigt, att

organisationsfrågan kunde komma under bedömande i samband med anslagsberäkningarna

för budgetåret 1942/43. Sedan riksdagen biträtt min

mening — dock under framhållande beträffande Växjöseminariet, att en

utredning rörande ändrad disposition av dess lokaler främst borde taga

sikte på att tillgodose annat undervisningsändamål — anbefallde Kungl.

Majit den 13 juni 1941 skolöverstyrelsen att verkställa berörda utredning.

Vid anmälan av de besparingssakkunnigas betänkande och förslag den

13 december 1940 (propositionen nr 176, sid. 37) framhöll jag — i anledning

av framställning från vissa lärarsammanslutningar om särskild arbetslöshetsutredning

beträffande folk- och småskollärare — att skolöverstyrelsen

förklarat sig ha för avsikt att företaga sådan utredning, innan överstyrelsen

utarbetade förslag rörande seminarieverksamheten läsåret 1942/43.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 9 december 1941 dels avgivit förslag

rörande seminarieverksamheten under budgetåret 1942/43 och därför

erforderliga anslag, dels framlagt resultaten av den prövning av småskoleseminarieorganisationen,

överstyrelsen anbefallts att företaga, dels

ock redogjort för den undersökning rörande arbetslösheten inom folk- och

småskollärarkårerna, vilken, såsom nyss berörts, av överstyrelsen tidigare

ställts i utsikt.

Därefter har med skrivelse den 13 januari 1942 från besparingsberedningen

inkommit promemoria med yttrande och förslag angående besparingsmöjligheter

vid folk- och småskoleseminarierna jämte bilaga.

Sedan statskontoret avgivit utlåtande den 1 februari 1942 över skolöverstyrelsens

och besparingsberedningens framställningar, har skolöverstyrelsen

inkommit med yttrande den 10 februari 1942 dels angående ifrågasatta

besparingsmöjligheter vid seminarierna, dels ock över framställningar från

Norrbottens läns förvaltningsutskott, lärarkollegierna vid folkskoleseminarierna

i Falun, Kalmar och Karlstad, Sveriges folkskollärarförbund och

Sveriges allmänna folkskollärarförening rörande elevintagningen vid seminarierna.

Framställningar, väsentligen avseende sistnämnda fråga, föreligga jämväl

från Sveriges folkskollärarinneförbund och Sveriges småskollärarinneförening.

2. Arbetslösheten bland folk- och småskollärarna.

I sin skrivelse den 9 december 1941 erinrar skolöverstyrelsen örn sina

vid årets början gjorda beräkningar av rationaliseringsåtgärdernas inverkan

på förhållandet mellan tillgången på folk- och småskollärare, å ena,

samt behovet av sådana, å andra sidan (sid. 5). Den betydande arbetslöshet,

som varit att vänta, hade emellertid såväl föregående som inne
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. May.ts proposition Nr 175.

varande budgetår avsevärt lindrats därigenom att ett betydande antal

folkskollärare varit inkallade i militärtjänst. På många håll hade till och

med uppstått svårighet att få kompetenta vikarier på folkskollärartjänster.

Av rapporter, som folkskolinspektörerna lämnat överstyrelsen rörande

dessa förhållanden under föregående läsår, framginge, att svårigheter

förekommit under större delen av läsåret inom 12 inspektionsområden

och under vissa tider av läsåret inom 23 inspektionsområden. Fem inspektörer

hade rapporterat, att svårigheterna varit mycket stora.

Att arbetslösheten bland folkskollärarna icke heller under nuvarande

läsår gjort sig i högre grad gällande, framginge bland annat därav,

att antalet vid lärarförmedlingarna anmälda folkskollärare vore relativt

ringa. Samma förhållande framträdde ännu tydligare i de uppgifter, som

rektorerna vid folkskoleseminarierna lämnat rörande anställningsförhållandena

för de från seminarierna under de tre senaste åren utexaminerade

lärarna. Av dessa uppgifter framginge, att endast 12 av de ungefär 900

lärarna inom nämnda kategori varit att anse som arbetslösa den 15 oktober

1941. Därvid vore icke de lärare medräknade, som fullgjorde militärtjänst.

Örn alltså de nu nämnda uppgifterna syntes giva vid handen, att någon

egentlig arbetslöshet ännu icke gjort sig märkbar inom folkskollärarkåren,

funne överstyrelsen däremot motsvarande uppgifter rörande småskollärarinnorna

tyda på en rätt stor arbetslöshet. Rapporterna från lärarförmedlingarna

utvisade, att ett stort antal småskollärarinnor där sökt anställning.

De uppgifter, som småskoleseminariernas rektorer lämnat rörande

anställningsförhållandena för de lärarinnor, som utexaminerats under de

senaste tre åren, angå ve, att icke mindre än 119 av 323 utexaminerade varit

att anse som arbetslösa den 1 oktober 1941.

Skolöverstyrelsens arbetslöshetsundersökning. Exaktare upplysningar

örn arbetslösheten inom folk- och småskollärarkårerna hade emellertid vunnits

genom den inom skolöverstyrelsen utförda undersökningen, vilken avsett

förhållandena den 1 oktober 1941.

Beträffande 1 ä m p 1 i g h e t e n av att sålunda begränsa

undersökningen till viss dag ville överstyrelsen framhålla, att

en bredare lagd undersökning, som omfattat t. ex. varje icke-ordinarie lärares

anställningsförhållanden under ett helt läsår, skulle ha givit många intressanta

och viktiga upplysningar, som en endagsundersökning icke kunde

lämna. Överhuvudtaget skulle man därigenom ha fått en bild av de ickeordinarie

lärarnas tjänstgöringsförhållanden under läsåret. Undersökningen

skulle måhända även ha givit upplysning om vikariebehovets växlingar

under året. Den sistnämnda frågan kunde emellertid utredas på ett enklare

sätt genom hänvändelse till folkskolinspektörerna eller enskilda större

distrikt. En utredning av denna art skulle också varit så tidsödande, att

överstyrelsen icke ansett sig kunna medhinna densamma.

En sådan vidlyftigare undersökning hade ej heller varit behövlig. Ä n d amålet

med arbetslöshetsräkningen hade nämligen

närmast varit att erhålla ett mått på den

arbetslöshet eller, rättare uttryckt, det överskott

på för folkskolan tillgängliga lärare, som

för närvarande kunde anses förefinn as. Detta över
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

skott vore givetvis icke lika stort under alla delar av året, beroende i första

hand på vikariebehovets växlingar. Men det vore dock av vikt att få

siffran för detsamma fastställd vid en viss tidpunkt. Örn man sedan hade

kännedom om i vad mån vikariebehovet vid nämnda tidpunkt avveke från

medelvärdet för året, bleve siffran givetvis av än större värde.

Att det uppenbarligen bleve beroende av en slump, örn en tidvis arbetslös

lärare vid en endagsundersökning komme att upptagas såsom arbetslös eller

ej, samt att graden av den enskilde lärarens arbetslöshet icke bleve redovisad,

förminskade icke undersökningens tillförlitlighet i och för sig. Av

genomgripande ^ betydelse vore däremot förutsättningen, att alla arbetslösa

lärare erhållit kännedom örn undersökningen och ägt möjlighet anmäla

sig. Överstyrelsen hade också anledning antaga, att undersökningens

bekantgörande varit fullt effektivt. Mindre roll spelade de feltolkningar,

som kunde hava gjorts i de fall, då lämnade uppgifter varit ofullständiga

eller tvetydiga. Örn ej fel i olika riktningar jämnat ut varandra, kunde i

varje fall felprocenten icke vara stor.

, Överstyrelsen hade enbart av praktiska skäl valt att göra undersökningen

per den 1 oktober 1941. De till denna dag hänförliga uppgifterna

mäste emellertid, som berörts, kompletteras med utredning om lärarbehovets

växlingar under läsårets lopp, vilka växlingar i första hand vore beroende

av variationer i antalet tjänstlediga lärare.

Överstyrelsen hade under en följd av år från folkskolinspektörerna erhållit

uppgifter, ur vilka behovet av tjänstledighetsvikarier vid varter minens.

slut kunde utläsas. Under tiden efter 1930 hade detta behov uppgått

till i medeltal 5.25 procent. (Antalet vikarier i procent av antalet tjänster.

Antalet vikarier för inkallade lärare ej medräknat.) Omkring detta medeltal

hade behovet växlat med några tiondels procent. Därjämte hade överstyrelsen

haft till sitt förfogande vikariesiffror även för deri 1 november

under ett antal år. Dessa senare siffror hade genomgående varit lägre, i

medeltal nära 1 procent mindre än det ovan nämnda procenttalet. Detta visade,

att tjänstledigheterna inom lärarkåren vore vanligare vid vårterminens

slut än vid mitten av höstterminen. Däremot lämnade dessa siffror intet

besked om hur tjänstledighetssiffran varierade för övrigt under läsåret.

Överstyrelsen hade emellertid från folkskolemyndigheterna i Stockholm,

Göteborg, Malmö och Linköping erhållit en sammanställning av hur antalet

vikarier vid dessa städers skolor ett antal år varierat under läsårets

lopp. Den utförligaste redogörelsen hade lämnats angående vikariebehovet

vid Stockholms folkskolor och avsåge femårsperioden 1933/34—

1937/38. Därav framginge, att vikariebehovet vore lägst vid höstterminens

början och stege relativt kontinuerligt under höstterminens lopp.

Vid vårterminens början vore vikariesiffran något lägre än vid höstterminens

slut och motsvarade då ungefär medelvikariebehovet för året. Kurvan

stege därefter åter, nådde sin topp någon gång under vårens influensaepidemier

och sjönke sedan för att vid vårterminens slut åter vara nere

vid det ungefärliga medelvärdet för året. I stort sett läge höstterminens

siffror under medelvärdet, vårterminens däremot över. I detta sammanhang

intressantast vore, att vikariebehovet den 1 oktober understege medelprocenttalet

med något mer än 1% procent. (Procenttalen beräknade

på sätt förut nämnts.) I redogörelsen framhölles, att vikariebehovets storlek

i Stockholm icke vore representativt för landet i dess helhet. Medeltalssiffrorna

läge av flera orsaker betydligt högre än för andra orter. Det

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 175.

funnes dock enligt överstyrelsens mening ingen anledning tro, att medeltalskurvans

allmänna utseende skulle vara ett annat i Stockholm än på

andra håll. Detta styrktes av uppgifterna från Göteborg, Malmö och Linköping,

ehuru materialet där vore hämtat endast från en period på 2 ä 3

år och mera summariskt angivet. I huvudsak följde vikariebehovet även

här den ovan angivna kurvans gång. Även vissa uppgifter, som erhållits

från folkskolinspektörerna, tydde på, att man icke beginge något större

fel, om man räknade med att vikariebehovet den 1 oktober understege

medelbehovet för läsåret med ett antal tjänster, motsvarande omkring 1 %

procent av hela antalet tjänster. Som förut nämnts, holle sig vikariebehovet

för hela riket vid läsårets slut vid omkring 5.25 procent, och denna

siffra hade ansetts ungefär motsvara årets medel vikariebehov. Den 1 oktober

1941 hade vikariesiffran befunnits ligga mellan 3.8 procent och 3.9

procent. Skillnaden mellan dessa siffror utgjorde cirka 1.4 procent och läge

således icke långt från nyssnämnda procenttal.

Då medelvikariebehovet för läsåret sålunda överstege vikariebehovet

den 1 oktober med en siffra, som enligt det sagda kunde approximativt

beräknas, kunde man med utgångspunkt i de resultat, arbetslöshetsundersökningen

lämnat, uppskatta medelarbetslösheten under läsåret.

Undersökningens förberedande och utförande. Härom framgår följande

av skolöverstyrelsens skrivelse och en därvid fogad promemoria.

Undersökningen hade planerats i samråd med arbetsmarknadskommissionen

och representanter för folk- och småskollärarnas organisationer.

Dessa representanter hade också medverkat vid utarbetandet av en blankett,

varpå arbetslösa lärare skulle lämna erforderliga uppgifter. Lärarorganisationerna

och lärarförmedlingarna hade varit behjälpliga vid spridande

av kännedom om undersökningen, utsändande och återinsamlande

av blanketter m. m. Meddelande örn undersökningen hade vidare lämnats

såväl i radio som i allmänna pressen och lärartidningarna.

Allt som allt hade blanketter inkommit från 2,046 lärare med behörighet

till folk- eller småskollärartjänst.

Vid granskning av blanketterna hade det emellertid, framhåller överstyrelsen,

visat sig, att många missuppfattat syftet med undersökningen och

trott fråga vara om allmän registrering eller om platsförmedling, varför

de anmält sig, ehuru de haft ordinarie eller icke-ordinarie läraranställning

den 1 oktober eller då varit förhindrade att mottaga tjänstgöring. Sedan

dessa frånräknats, återstodo

59 manliga folkskollärare

294 kvinnliga »

1,155 småskollärarinnor

Summa 1,508.

Mer än två tredjedelar av dessa 1,508 lärare hade förklarat sig vilja stå

till förfogande endast i viss begränsad utsträckning. Särskilt vore detta

fallet med de gifta lärarinnorna, av vilka många vore så bundna vid sitt

hem, att de icke kunde taga emot tjänstgöring annat än i hemtrakten.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 175.

De hade i stor utsträckning lämnat en tidigare ordinarie tjänst och därefter

avstått från all skölt]änstgöring under ett flertal år för att nu, i den

män tillfälle därtill gåves, åter inträda på lärarbanan. Många tillhörde

äldre årgångar. Då de nu dessutom av lättförklarliga orsaker ganska snävt

begränsade sitt arbetsområde, kunde de enligt överstyrelsens mening icke

betraktas annat än som en reservtillgång. Bland de anmälda småskollärarinnorna

hade endast fjärdedelen utexaminerats under de 10 senaste åren.

Då undersökningens mål varit att få fram ett värde på överskottet av

tillgänglig arbetskraft, hade det befunnits nödvändigt att söka avgöra,

vilka som kunde anses vara egentliga konkurrenter örn lärarbefattningarna.

Det hade varit en mycket vansklig sak att avgöra, i vad mån de anmälda

arbetslösa lärarinnorna verkligen kunde anses utgöra för folkskolan tillgänglig

arbetskraft. En stor del av dem komme på grund av sin bundenhet

vid hemorten alltid att tillhöra de tidvis arbetslösas skara — även i tider

av lärarbrist.

Undersökningens resultat. Närmare upplysningar rörande uppgiftsmaterialets

bearbetning och undersökningsresultatet lämnas i promemorian på

följande sätt:

1. Manliga folkskollärare.

294 hade anmält sig; därav hade 152 befunnits icke arbetslösa (till icke

arbetslösa hänfördes här och i fortsättningen alla, som icke stöde till förfogande

för skol tjänstgöring).

Arbetslösa.

A. Icke inkallade i militärtjänst.

a) Beredda att taga tjänstgöring var som helst i riket 34

b) Önska tjänstgöring inom begränsat område.......25_59

B. Inkallade lärare (utan anställning i folkskola)

a) Beredda att taga tjänstgöring var som helst i riket 71

b) Önska tjänstgöring inom begränsat område....... 12_83

Summa 142

Anledning funnes icke att skilja mellan undergrupperna a) och b). De

anmälda i b)-grupperna hade i regel icke begränsat sitt arbetsområde så

snävt, att de ej borde betraktas som fullgoda konkurrenter på arbetsmarknaden.

I gruppen A. vore 7 lärare 40 år eller däröver, och av dessa hade endast

en, 59 år gammal, förut innehaft ordinarie anställning. De hade tämligen

svaga betyg. I ett flertal fall i denna grupp vore uppgifterna otydliga.

Siffran 59 som mått på konkurrensduglig arbetskraft syntes därför vara

för hög. Man kunde utan att riskera för låg siffra upptaga de arbetslösa

i grupp A. till 55.

De anmälda, som förts till grupp B., vore ju egentligen icke arbetslösa

men saknade anställning att falla tillbaka på vid avslutad militärtjänstgöring.

Omkring 40 syntes fullgöra för fredstid föreskriven utbildningstjänstgöring.

I fredstid skulle till de arbetslösa ha hört högst 45 ur grupp B.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

2. Kvinnliga folkskollärare.

391 hade anmält sig; därav hade 97 befunnits icke arbetslösa.

Arbetslösa.

a) Beredda att taga tjänstgöring var som helst i riket ............ 31

b) Önska tjänstgöring endast inom visst begränsat område........ 263

Summa 294

Grupp a) omfattade väsentligen unga och ogifta lärarinnor. Endast fyra

vore över 35 år. Av dessa vore två gifta och hade tidigare haft ordinarie

anställning, en vore frånskild och hade stora luckor i tjänstgöringen, medan

en hade mycket svaga examensmeriter. Rörande ett 10-tal vore det tveksamt,

huruvida de varit arbetslösa den 1 oktober, eller om de innehaft

vikariat. Siffran 31 förefölle därför något för hög. Måhända vore det riktigare

att räkna med omkring 25 arbetslösa lärarinnor i grupp a).

Att så många av de arbetslösa vore att hänföra till den lokalbundna

gruppen b) kunde i förstone synas överraskande, men finge sin förklaring

av de data, som upptagits i följande tabell.

Åldersgrupp

Antal

an-

mälda

Examensår

Civilstånd

Tidigare haft

ordinarie

anställning

Sammanhängande avbrott

i tjänstgöringen

g

ä

l

og

2-4

år

5-9

år

10-14

år

15 år

eller

mer

50—59 år. .

22

1905—20

20

i

—

1

22 = 100 %

5

6

6

3

=

95.5 %

40—49 > . .

78

1913-28

72

3

1

2

56 = 71.8 %

19

22

10

9

=

97.4 %

30—39 > . .

120

1922—41

113

—

7

41 = 34.2 %

26

17

3

—

94.2 %

22—29 » . .

43

1933—41

32

—

11

3= 7.0 %

5

1

—

—

74.4

%

Summa

263

1905—41

237

4

1

21

122 = 46.4 %

55

46

19

12

92.0 %

Av tabellen framginge, att det övervägande flertalet (92 procent) av

dessa lärarinnor vore eller varit gifta. Vården om hem och familj bunde

dem vid hemorten, och de ansåge sig därför icke kunna taga anställning

alltför långt bort från denna. Detta förhållande vore givetvis orsaken till

denna grupps storlek.

De yngre examenskullarna vore svagt representerade. Endast 17 vore

examinerade under de 5 sista åren och endast 66 (= 25 procent) under de

senaste 10 åren.

Nära hälften hade tidigare haft ordinarie anställning men lämnat denna,

givetvis i regel på grund av sitt giftermål. Förr eller senare hade de emellertid

återupptagit sin lärarverksamhet, somliga mera regelbunden sådan,

andra endast under kortare vikariatsperioder. För många av dem hade avbrotten

i tjänstgöringen varit långa, i vissa fall 15—20 år. Tydligast framträdde

dessa förhållanden inom den äldsta åldersgruppen, 50—59-åringar
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

na, vilka alla tidigare haft ordinarie tjänst och bland vilka endast 1 av

22 vore ogift.

Även om man efter frånräknande av några oklara fall kunde räkna omkring

250 lärarinnor inom denna grupp såsom arbetslösa den 1 oktober,

syntes det uppenbart, att alla dessa icke kunde betraktas såsom verkliga

konkurrenter på arbetsmarknaden. En stor del av dem skulle nämligen

vara arbetslösa även under tider av lärarbrist, emedan de vore så bundna

vid hemtrakten, att de hellre ginge utan lärartjänstgöring än de toge anställning

inom annat område. Dessa lärarinnor vore ur folkskolans synpunkt

icke att betrakta som fullt tillgänglig arbetskraft, och det skulle

vara oriktigt att räkna in dem alla i det läraröverskott, vars storlek undersökningen

avsåge att utröna.

Å andra sidan kunde denna grupp visst icke helt förbises. Många av de

lärarinnor, som hörde hit, gåves ofta tillfälle att vikariera, och de uppträdde

därför som ganska svåra konkurrenter. Sådant kunde hända även

inom rätt begränsade områden. Särskilt i Stockholm och Göteborg funnes

åtskilliga sådana lärarinnor.

Det hade därför varit önskvärt, om man vid undersökningen kunnat

bestämt skilja dessa lärarinnor i två kategorier: de, som kunde anses som

tillgängliga och ofta anlitade krafter, och de, som kunde betraktas som en

reserv, vilken blott i undantagsfall toges i anspråk. Att göra denna fördelning

vore emellertid en mycket vansklig sak.

Ett försök till sådan granskning av vederbörandes större eller mindre

konkurrenskraft och användbarhet — varvid blankettens olika uppgifter

fått tjäna som ledning för omdömet — hade resulterat i att omkring 100

av de 263 syntes kunna betraktas såsom i det stora hela fullgoda konkurrenter,

ett hundratal såsom svagare konkurrenter och tveksamma fall,

under det att resten, omkring 60, borde kunna helt avskiljas såsom tillhörande

»reserven». Örn var och en av dem, som tillhörde nyssnämnda

mellangrupp, ansåges motsvara en halv fullgod konkurrent, skulle man

komma till, att omkring 150 lärarinnor i grupp b) skulle kunna räknas som

fullgoda och tillgängliga krafter tillhörande det nuvarande läraröverskottet.

Enligt dessa överväganden skulle alltså sammanlagt omkring 175 folkskollärarinnor

anses tillhöra det nuvarande lärarö verskottet.

Då det funnits vara av ett visst intresse att veta, huru de arbetslösa

folkskollärarinnorna fördelade sig på Sveriges olika delar, hade uppgifterna

rörande grupp b) bearbetats även ur denna synpunkt. Av samtliga 263,

som önskade tjänstgöra endast inom mera begränsat område, hade 36 befunnits

tillhöra Stockholm med närmaste omgivning och 18 Göteborg med

omnejd. Av övriga önskade 105 tjänstgöring i södra Sverige, därav 95 i

Skåne. 60 i mellersta Sverige och 40 i Norrland. Ett pär uttryckte sig mera

obestämt. Det framginge sålunda, att arbetslösheten bland folkskollärarinnorna

huvudsakligen vore lokaliserad till södra och mellersta Sverige. Samma

förhållande framginge av de arbetslösa manliga folkskollärarnas uppgifter.

Endast 2 av de 37 lärare, som uttryckt särskild önskan örn sin placering,

ville mottaga tjänstgöring i Norrland och endast 7 i Svealand, örn

man undantoge Stockholm.

3. Sammanlagda antalet övertaliga folkskollärare den 1 oktober 1911.

Efter i det föregående relaterade överväganden har överstyrelsen sålunda

funnit överskottet på verkligen tillgänglig arbetskraft bland folkskollärarna

under nuvarande förhållanden uppgå till:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

13

Manliga ..................................... 55

Kvinnliga ................................... 175

Summa 230

I fredstid komme därtill enligt överstyrelsen 45 manliga arbetslösa, nu

inkallade i militärtjänstgöring; med detta tillägg bleve summan 275.

Denna siffra kunde emellertid icke betraktas som ett mått på det totala

överskott på folkskollärare, som skulle ha funnits, örn fredsförhållanden

rått. Ett rätt stort antal folkskollärare hade nämligen varit inkallade i

militärtjänst alltsedan stormaktskrigets utbrott. Dessa lärare hade givetvis

ersatts av vikarier, vilka i den utsträckning, som varit möjlig, tagits ur de

examinerade folkskollärarnas led. Där detta icke låtit sig göra, hade småskollärarinnor,

pensionerade lärare och i vissa fall andra personer anlitats.

De folkskollärare, som under denna tid tjänstgjort som vikarier för de

inkallade, skulle, om inkallelserna upphört, varit arbetslösa eller fått ersätta

andra, som i sin tur blivit utan arbete. När det gällde att utröna

storleken av överskottet bland folkskollärarna, måste man alltså taga hänsyn

även till detta förhållande.

För att få en uppfattning om antalet av nyssnämnda vikarier hade skolöverstyrelsen

låtit folkskolinspektörerna meddela, huru vikarieförhållandena

gestaltat sig i de olika inspektionsområdena den 1 oktober 1941. De

influtna uppgifterna kunde sammanfattas i följande tabell.

Antalet vikarier inom folkskolan den 1 oktober 1941.

Summa vikarier

Hela

antalet

Därav för

inkallade

lärare

585

217

736

262

Småskollärarinnor...................

137

71

Pensionerade lärare..................

32

2

Andra personer.....................

22

20

Summa

1,512

572

Av tabellen franninge, att antalet icke pensionerade folkskollärare, som

tjänstgjort såsom vikarier för inkallade lärare, varit (217 -f- 262 —) 479.

Om denna siffra lades till den förut nämnda siffran 275, funne man, att

(479 + 275 =) 754 folkskollärare hade varit övertaliga, därest inkallelserna

icke ägt rum. Emellertid skulle en del av dessa ha ersatt de vikarier, som

icke varit behöriga. Tabellen visade, att följande antal sådana vikarier hade

kunnat ersättas.

Småskollärarinnor .................. 137 — 71=66

Pensionerade lärare................. 32 — 2 =: 30

Andra personer ..................... 22 — 20 = 2

Summa 98

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

De övertaliga borde således ha varit (754 — 98 =) 656. Det vore dock

knappast troligt, att så många skulle varit i egentlig mening arbetslösa

och tillgängliga för tjänstgöring. Enligt tabellen hade icke mindre än 736

folkskollärarinnor varit i tjänst som vikarier den 1 oktober. Givetvis funnes

bland dem sådana, som under nuvarande exceptionella förhållanden

trätt i tjänst men som i vanliga fall endast undantagsvis skulle ha anlitats.

Att döma av förhållandena bland dem, som anmält sig som arbetslösa (se

sid. 11—12), skulle ett stort antal av vikarierna kunna hänföras till denna

kategori. I varje fall måste siffran 656 reduceras något.

Med anledning därav beräknades antalet för folkskole^ änstgöring tillgängliga

folkskollärare, vilka skulle hava varit arbetslösa den 1 oktober,

därest fredsförhållanden rått, till högst 625.

4. Den sannolika arbetslösheten bland folkskollärarna under återstoden

av läsåret 191^11 få.

Ur arbetslöshetssynpunkt vore det mycket beaktansvärt, att antalet

tjänstlediga betydligt växlade under loppet av ett läsår. Tjänstledighetssiffran

för början av oktober månad vore åtskilligt lägre än medel talssiffran

för läsåret. Skillnaden mellan siffran för den 1 oktober och medeltalssiffran

kunde beräknas motsvara ungefär 1 % procent av hela antalet tjänster.

En följd därav vore, att antalet arbetslösa måste vara åtskilligt större

den 1 oktober än under resten av året. Allteftersom tjänstledighetssiffran

stege, borde nämligen de arbetslösa kunna beredas tjänstgöring som vikarier.

I medeltal torde under läsåret 1941/42 behövas omkring 225 vikarier

mera än den 1 oktober (1% procent av antalet tjänster = 228). Då arbetslösheten

bland folkskollärarna den 1 oktober enligt det föregående uppskattats

till högst 625, därest fredsförhållanden rått, kunde man alltså beräkna,

att medelarbetslösheten under läsåret 1941/42 i fredstid skulle

varit omkring (625 — 225 —) 400. Även de flesta av dessa 400 arbetslösa

skulle emellertid hava varit i arbete under en stor del av vårterminen.

Därest militära inkallelser skulle under läsåret förekomma i samma omfattning

som vid tiden för undersökningen, kunde man räkna med att någon

egentlig arbetslöshet icke skulle förefinnas bland folkskollärarna.

5. Småskollärarinnor.

1,361 hade anmält sig; därav hade 204 befunnits icke arbetslösa och 2

hade lämnat ofullständiga uppgifter.

Arbetslösa.

a) Beredda att taga tjänstgöring var som helst i riket............ 413

b) Önska tjänstgöring endast inom visst begränsat område...... 742

Summa 1,155

Huru de arbetslösa inom grupp a) fördelade sig i fråga om ålder, examensår,

anställningsförhållanden m. m. framginge av följande tabell.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175. 15

Åldersgrupp

Antal

an-

mälda

Examensår

Civilstånd

Tidigare inne-

Sammanhängande avbrott

i tjänstgöringen

g

ä

f

°g

anställning

2-4

år

5-9

år

10-14

år

15 år

eller

mer

50-59 år .

21

1903—17

10

4

—

7

17 = 81.0 %

i

7

5

8

6

6.7 5

i

40-49 > .

67

1910-31

32

6

5

24

30 = 44.8 %

20

15

15

9

6

4.2 •)

i

30-39 » .

179

1921—40

55

4

1

119

8 = 4.5 %

51

23

3

—

3

3.5 ”/

i

20-29 » .

146

1932—41

14

1

—

131

1 = 0.7 %

5

2

—

—

10.3 %

Summa

413

—

lil

15

6

281

56 = 13.6 %

77

47

23

17

32 0 ?

i

Tabellen visade, att mer än femtedelen av gruppen utgjordes av lärarinnor

om 40 år eller däröver, och att de flesta av de till dessa årgångar

hörande vore eller varit gifta. Många hade haft ordinarie anställning men

lämnat denna. De hade ofta luckor i tjänstgöringen, i åtskilliga fall uppgående

till 15 år eller mer. Det vore tydligt, att många av dessa äldre lärarinnor

icke kunde räknas som konkurrenter i egentlig mening, i synnerhet

som blanketterna utvisade, att de knappast verkligen vore beredda att

tjänstgöra var som helst i riket.

Då emellertid de yngre årgångarna övervägde i antal och de flesta syntes

vara att räkna såsom effektiva konkurrenter örn lärarbefattningarna, vore

det måhända rimligt att icke frånräkna flera än ungefär 50, örn vilka man

med rätt stor säkerhet kunde säga, att de icke kunde uppträda såsom konkurrenter.

I så fall skulle omkring 365 lärarinnor ur grupp a) kunna rubriceras

såsom för folkskolan tillgänglig arbetskraft.

De arbetslösa inom grupp b) kunde indelas i enlighet med följande tabell.

Åldersgrupp

Antal

an-

mälda

Examensår

Civilstånd

Tidigare inne-

Sammanhängande avbrott

i tjänstgöringen

g

ä

f

og

anställning

2-4

år

5-9

år

10-14

år

15 år

eller

mer

50—59 år .

116

1901-22

85

23

—

8

98 = 84.5 %

4

20

28

51

1

3.1

40—49 > .

242

1910-29

204

20

2

16

162 = 67.0 %

33

58

67

52

9

3 4 ?

i

30-39 > .

331

1920-41

280

3

1

47

62 = 18.7 %

109

68

31

11

3

5.8 ?

i

20-29 > .

53

1932—41

41

—

—

12

1 = 1.9 %

11

2

—

—

77.4 %

Summa

742

—

610

46

3

83

323 = 43.5 %

157

148

126

114

88.8 ?

i

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 175.

Man funne av tabellen, att i denna grupp de allra flesta (nära 9/10) vore

eller varit gifta, medan nära hälften tidigare varit ordinarie. Större delen hade

rätt avsevärda avbrott i tjänstgöringen. Hos ej mindre än 114 uppginge

avbrotten till 15 år eller därutöver. De flesta av dessa lärarinnor vore uppenbarligen

sådana, som på grund av sitt giftermål lämnat yrket för längre

eller kortare tid, men som nu åter gärna ville få något lärarförordnande,

därest sådant kunde erbjudas dem på så nära håll, att de kunde ha uppsikt

över hem och familj även under förordnandet. Sådana tillfällen hade

under de senaste båda åren erbjudits i större omfattning än tidigare på

grund av de många tjänstledigheterna. De höjda lönerna hade måhända

lockat lärarinnorna att återinträda på lärarbanan. Dessutom hade säkert

de hårda tiderna tvingat många att genom lärartjänstgöring söka ökad utkomst.

Dessa och andra omständigheter hade säkerligen gjort, att en mängd

lärarinnor, som tidigare icke velat mottaga tjänstgöring, nu åter blivit konkurrenter

om lärarvikariaten.

Särskilt gällde detta lärarinnorna i åldern 40—59 år, vilka utgjorde nära

hälften av gruppen, vars höga medelålder vore påfallande. Endast omkring

7 procent av hela antalet vore under 30 år.

Påfallande vore även, att de senaste examenskullarna vore så ringa representerade.

Endast 14 (= 1.9 procent) hade examinerats under de 5 sista

åren, endast 103 (= 13.9 procent) under de 10 sista åren. Detta hade givetvis

sin främsta orsak i de restriktioner i fråga om elevintagning, som tilllämpats

alltsedan staten i början av 1930-talet helt övertog småskollärarutbildningen.

Av blanketterna framginge, att åtskilliga hithörande lärarinnor vore i

den ställning, att de egentligen icke hade behov av att erhålla lärartjänstgöring.

Detta utgjorde emellertid icke något skäl att lämna dem ur räkningen.

I den mån de vore meriterade och villiga, komme de givetvis att

vara lika stora konkurrenter som de övriga lärarinnorna.

Däremot funnes många lärarinnor, som på grund av sin ålder, sin svaga

meritering och ovillighet att tjänstgöra annat än inom hemorten måste betraktas

såsom mycket svaga konkurrenter. Om dessa gällde i ännu högre

grad än örn motsvarande folkskollärarinnor, att de i regel måste anses tillhöra

en reservtillgång, som endast i undantagsfall komme att anlitas. Deras

arbetslöshet hade föga gemensamt med den allmänna arbetslösheten.

Även i tider av god arbetstillgång inom yrket, skulle arbetslöshet inom

denna grupp råda, eftersom dessa lärarinnor hade speciella fordringar på

sin tjänstgöring.

Av samma skäl, som anförts då det gällde motsvarande grupp bland

folkskollärarinnorna, kunde man dock icke helt bortse från denna grupp. Det

visade sig nämligen, att många vore bosatta på sådan ort, att vikariat då

och då kunde erbjudas dem, och därför måste räknas såsom verkliga konkurrenter

på arbetsmarknaden.

Att bland alla de 742 lärarinnor, som tillhörde denna grupp, på ett fullt

tillförlitligt sätt urskilja dem, som icke borde medräknas bland de tillgängliga

arbetskrafter, vilkas antal här ifrågavarande undersökning avsåge att

utröna, vore icke möjligt. Blanketternas uppgifter gå ve emellertid rätt värdefull

ledning härutinnan. En relativt försiktig gallring ledde till att omkring

150 borde kunna frånräknas, under det att omkring 250 kunde betraktas

som fullgoda konkurrenter. Resten, ej mindre än omkring 340, vore

tveksamma fall. Om var och en av dessa, i likhet med vad som skett i fråga

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

om liknande grupp bland folkskollärarinnorna, ansåges motsvara endast

en halv konkurrent, komme man sålunda till att omkring 420 småskollärarinnor

ur grupp b) kunde anses utgöra fullgod och för folkskolan tillgänglig

arbetskraft.

Enligt dessa överväganden skulle således sammanlagt [grupp a) -f- grupp

b)] omkring 785 småskollärarinnor tillhöra det nuvarande läraröverskottet.

Till denna summa borde emellertid läggas det antal småskollärarinnor,

som den 1 oktober tjänstgjorde som vikarier på folkskollärar^änster och

som där rätteligen borde ersättas med folkskollärare. Deras antal, vilket

vore 137 (jmfr tabellen sid. 13), borde å andra sidan minskas med antalet

sådana vikarier, som i likhet med många av de arbetslösa i regel

icke stöde till förfogande. Dessutom funnes bland dem, som räknats som

arbetslösa, säkerligen åtskilliga, vilka, därest blanketterna givit otvetydigt

besked, skulle lia förts till extra ordinarie eller vikarier och därför icke här

bort medräknas. På grund av dessa förhållanden borde överskottet av tillgänglig

arbetskraft inom småskollärarinnekåren den 1 oktober 1941 kunna

uppskattas till omkring 850 lärarinnor.

Rörande den geografiska fördelningen av överskottet funne man följande.

Örn de arbetslösa småskollärarinnor, som vore beredda att mottaga tjänstgöring

var som helst, uppdelades efter bostadsort, komme de största siffrorna

på de norrländska länen. Ej mindre än omkring hälften av lärarinnorna

i denna grupp tillhörde Norrland, ungefär fjärdedelen Västerbotten och Norrbotten.

Uppdelade man gruppen av lärarinnor, som önskade placering inom begränsat

område, ur liknande synpunkt, nämligen efter önskat tjänstgöringsområde,

funne man ungefär samma förhållande. På Västerbotten och Norrbotten

belöpte det största antalet, tillsammans omkring 150 eller drygt

femtedelen av samtliga. Men dessutom funnes en viss anhopning dels till

Stockholm och Göteborg, dels till Malmöhus län.

Den nu nämnda geografiska fördelningen av de arbetslösa småskollärarinnorna

kunde också utläsas ur de rapporter rörande hos lärarförmedlingarna

anmälda, som av arbetsmarknadskommissionen ställts till överstyrelsens

förfogande.

I motsats till vad som visat sig vara fallet inom folkskollärarkåren, syntes

alltså arbetslösheten bland småskollärarna framförallt vara lokaliserad

till nordligaste Sverige.

6. Det sannolika överskottet av småskollärarinnor under återstoden av

läsåret 19Jfl/^2.

Av samma anledning som förut under 4. anförts, måste överskottstalet

den 1 oktober beräknas vara åtskilligt större än medelöverskottstalet för

läsåret. Skillnaden kunde beräknas till omkring 150 å 175. Härav följde att

överskottet på för folkskolan tillgänglig arbetskraft bland småskollärarinnorna

under läsåret 1941/42 kunde uppskattas till omkring 700.

Om de militära inkallelserna fortfore och småskollärarinnornas möjligheter

att vikariera på folkskollärartjänster kvarstode, komme emellertid arbetslösheten

att vara åtskilligt mindre.

Arbetslöshetsberäkningen hade klarlagt en situation, som beträffande

folkskollärarna vore något gynnsammare, men i fråga örn småskollärarinnorna

något ogynnsammare, än vad överstyrelsen vid årets början beräknat.

bihang till riksdagens protokoll 1 sami. Nr 175. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

Ehuru skolöverstyrelsens undersökning visat, att 353 folk- och 1,155

småskollärare den 1 oktober 1941 fastän oförhindrade att antaga läraranställning

saknat sådan, samt att vid återinträdande fredsförhållanden ytterligare

45 folkskollärare utan anställning skulle tillkommit och 381 folkskollärare

jämte 137 småskollärarinnor undanträngts från vikariat, har

dock överstyrelsen efter sina överväganden rörande dels den lägre konkurrenskraften

hos vissa grupper arbetslösa dels ock vikariatsbehovets växlingar

under läsåret beräknat ett medelöverskott för innevarande läsår av —

under fredsförhållanden — 400 folkskollärare och 700 småskollärarinnor,

medan under förutsättning av oförändrade militärinkallelser något egentligt

överskott av folkskollärare icke skulle föreligga och överskottssiffran för

småskollärarinnor hålla sig närmare 600.

Mot arbetslöshetsräkningen och framför allt nyssberörda överväganden

hava folk- och småskolläramas organisationer i sina i inledningen nämnda

framställningar riktat kritik.

De lärare, som vore förhindrade att antaga tjänstgöring utom visst område

och av denna anledning i stor utsträckning bedömts såsom icke eller

endast till viss grad konkurrensdugliga, beläde i själva verket en stor del

av vikariaten, både längre och kortare sådana. Så snart tillfälle till vikariat

inom deras begränsade områden uppkomme, vore de högst konkurrenskraftiga.

Skoldistrikten anlitade för vikariat gärna en på orten bosatt lärare,

vilken vore välkänd, omedelbart kunde träda till arbetet och oftast ej

gjorde anspråk på bostad.

Det måste ifrågasättas, huruvida lärare med luckor i tjänstgöringen i

allmänhet kunde anses mindre konkurrensdugliga.

Skolöverstyrelsens beräkning av skillnaden mellan vikariebehovet den 1

oktober och läsårets medelvikariebehov vore icke hållbar. Vikariebehovet

på landet vore avsevärt lägre än i de städer, från vilka överstyrelsen hämtat

sitt statistiska material, och därmed följde även att berörda skillnad icke

motsvarade ett så högt procenttal, som överstyrelsen antagit.

I anledning av de erinringar, som sålunda framställts, borde enligt organisationernas

mening överstyrelsens överskottssiffror justeras uppåt.

De av skolöverstyrelsen företagna reduceringarna av arbetslöshetstalen

för vissa grupper arbetslösa synas vara principiellt välgrundade. Hos de

lokalbundna arbetslösa måste man räkna med en lägre konkurrenskraft,

så mycket mer som läraröverskottets ojämna fördelning över landet berövar

många av dem möjligheter att erhålla vikariat i hemorten. I fråga om de

arbetslösa, som äro beredda till tjänstgöring var som helst, är större försiktighet

påkallad. De böra icke frånkännas full konkurrenskraft med mindre

de äro mycket svagt meriterade eller varit avsevärd tid borta från banan.

Skolöverstyrelsens argumentering för reduceringarna synes vinna stöd i vad

överstyrelsen i utredning och förslag den 24 januari 1941 rörande seminarieorganisationen

(propositionen nr 177, sid. 31) anfört. Överstyrelsen fäs
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

ter däri uppmärksamheten på att en mängd småskollärarinnor, vilka tidigare

lämnat banan och under vanliga förhållanden icke skulle stått till

förfogande, bidragit att fylla det stora vikariebehovet för läsåret 1939/40.

Dessa hade icke tidigare anmält sig som arbetslösa, och redan vid minskningen

i vikariebehovet hösten 1940 hade de flesta trätt tillbaka och sålunda

visat sin önskan att icke deltaga i den normala konkurrensen.

Skolöverstyrelsen synes mig ej heller hava gått till överdrift vid nämnda

reduceringar. Man bör icke förbise, att en arbetslöshetsundersökning av

förevarande slag är ägnad att locka fram många, som visserligen sakna läraranställning

men icke före undersökningen varit att anse såsom arbetssökande

på lärarbanan. För jämförelsens skull erinras örn att vid 1936 års,

i inledningen omnämnda undersökning rörande arbetslösheten bland småskollärarinnorna

(propositionen 1937:271) av 535 lärarinnor, vilka anmält

sig sakna skol tjänstgöring, 98 befunnits hava övergått till annat förvärvsarbete,

varav de mer eller mindre varaktigt hade sin försörjning. Vidare

kan nämnas, att i samband med sistnämnda undersökning framhölls, att

vid planerandet av åtgärder mot arbetslösheten hänsyn icke borde tagas till

vissa grupper arbetslösa, vilka icke kunde anses önskvärda för undervisningsväsendet.

Bättre fog torde föreligga för kritiken mot överstyrelsens beräkning av

vikariebehovets växlingar, och i anledning därav kunde möjligen någon

jämkning uppåt av överskottssiffrorna anses påkallad. Sådan jämkning

torde emellertid kunna underlåtas, då man beaktar det för motsatt förfaringssätt

talande förhållandet, att skolöverstyrelsen vid beräknande av den

arbetslöshetsökning, som skulle följa med upphörande militärinkallelser för

lärare, vilka för militärtjänsten åtnjöte ledighet från lärartjänst, icke gjort

något undantag för ledighet, som beviljats för vanlig, i fredstid föreskriven

utbildningstjänstgöring.

De av skolöverstyrelsen funna värdena för läraröverskottet synas mig

slutligen stå väl tillsamman med de iakttagelser rörande lärartillgången,

som gjordes hösten 1939, och den kända utvecklingen under åren 1940/41.

Värdena torde med tämligen stor trygghet kunna medtagas i de grundläggande

beräkningarna för seminariernas verksamhet och organisation under

den närmaste framtiden.

3. Lärarbehov och lärartillgång under de närmaste åren.

För att seminarierna skola kunna motsvara sin uppgift att tillföra folkskoleväsendet

ny lärarkraft i den omfattning, som behovet påkallar, fordras,

att nämnda behov för varje läsår, examinationsbehovet, kan beräknas

minst så lång tid i förväg, som seminarierna behöva för att föra fram

nödigt antal elever till examen. Enär examinationsbehovet för kommande

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition Nr 175.

läsår är lika med skillnaden mellan dåvarande lärarbehov och lärartillgång,

måste man vid förhandsberäkningen dels undersöka, huruvida vid beräkningstillfället

jämvikt råder mellan behov och tillgång eller örn läraröverskott

eller -brist föreligger, dels oek söka bestämma betydelsen av de faktorer som

under mellantiden före det ifrågavarande examinationsåret påverka nämnda

behov och tillgång, nämligen läraravgången genom pensionering, dödsfall

eller övergång till annan verksamhet m. m., mellankommande utexamination

samt förändringar i lärartjänsternas antal och därmed även i vikariebehovet.

Sistnämnda behov kan i högre eller lägre grad få inverka på examinationsbehovets

bestämmande. I skrivelsen den 9 december 1941, vari skolöverstyrelsen

framlägger beräkningar av lärarbehov och lärartillgång under de närmaste

åren, berör överstyrelsen detta spörsmål.

Det syntes överstyrelsen icke vara lämpligt eller erforderligt att anpassa

lärartillgången efter det maximibehov av lärare, som förelåge under läsåret,

d. v. s. under de tider därav, då tjänstledighetsfrekvensen på grund av sjukdomsepidemier

vore som störst. Om nämligen denna princip konsekvent tilllämpades,

och tillgången på examinerade lärare alltså vid varje tillfälle skulle

räcka för att fylla luckorna vid tjänstledigheter, finge man beräkna, att några

hundra folk- och småskollärare i regel skulle gå arbetslösa. Det syntes vara

riktigare, att man vid sådana tillfällen anlitade dels den reserv av arbetskraft,

varom vid arbetslöshetsundersökningen talats, dels pensionerade lärare.

Å andra sidan kunde tillgången icke heller anpassas efter läsårets minimibehov,

i vilket fall säkerligen skolornas verksamhet skulle lida allvarligt

avbräck. Det vore lämpligast, örn tillgången kunde så anpassas, att den

täckte det ungefärliga medelbehovet av lärare under året.

Vikariebehovet har i enlighet härmed liksom vid tidigare beräkningar

av överstyrelsen antagits motsvara för folkskollärarna 5 procent och för

småskollärarinnorna 6 procent av hela antalet tjänster.

På samma sätt kan det befintliga läraröverskottet eller -bristen med dess

under läsåret varierande storlek tillåtas att mer eller mindre inverka på beräkningarna.

Skolöverstyrelsen utginge emellertid även i detta hänseende

från medeltalet för läsåret, det vill i enlighet med arbetslöshetsundersökningens

resultat säga ett medelöverskott av 400 folkskollärare och 700

småskollärarinnor.

Beträffande förändringar i antalet lärartjänster framginge, framhåller skolöverstyrelsen,

av rapporter, som överstyrelsen erhållit från folkskolinspektörerna,

att de omfattande tjänsteindragningar, som överstyrelsen i januari

1941 beräknat för de närmaste åren, icke syntes kunna ske i fullt den takt

och den omfattning, som avsetts.

Av uppgifterna i dessa rapporter, i vilka givetvis hänsyn tagits till alla

faktorer, som verkade till ökning eller minskning i antalet lärartjänster, hade

de siffror sammanställts, som här intagits i följande tabell, kolumn 1 och 4.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 175. 21

1941/42 .........

1942/43 .........

1943/44 ........

1944/45 .........

1945/46 .........

Folkskollärare

Småskollärarinnor

1. Ändringar

i tjänste- antal

2. Utexa- mination1

3. Av- gång2

4. Ändringar

i tjänste- antal

5. Utexa- mination1

6. Av- gång2

— 104

- 122

- 65

— 19

+ 27

370

261

236

48

24

344

345

247

247

384

— 313

— 244

-122

-- 64

+ 13

146

85

371

356

363

431

426

— 283

939

1,567

— 730

231

1,947

Av rapporterna framginge vidare, att huvudparten av de år 1940/41

planerade tjänsteindragningarna (sid. 4—5) redan vore verkställda.

För att erhålla så noggranna uppgifter som möjligt rörande den beräkneliga

läraravgången under de närmast kommande åren hade överstyrelsen

låtit utföra ny utredning därom.

De för åren 1941/45 funna avgångssiffrorna vore de ovan i tabellens kolumner

3 och 6 återgivna. Utredningen hade emellertid förts fram till och med

år 1950. För folkskollärarna hade avgången under åren 1946/49 funnits

variera mellan 271 och 277 för att år 1950 uppgå till 442. Avbrotten i den

stigande tendensen berodde på pensionsålderns successiva höjning från 60 till

63 år. För småskollärarinnorna befunne sig avgångssiffrorna för åren

1946/50 i en praktiskt taget jämn stegring från 469 till 488.

ZJtexaminationen av de nuvarande seminarieeleverna komme att giva ungefär

de siffror, som upptagits i ovanstående tabell, kolumnerna 2 och 5.

Med ledning av nu återgivna uppgifter och beräkningar funne sig överstyrelsen

vinna följande översikt över lärarbehov och lärartillgång under den

närmaste framtiden.

Folkskollärarna.

Förhållandena åren 1942/46. Minskningen i antalet tjänster = 179.

Detta medförde nedgång i lärarbehovet med (179 -f- 5 procent vikarier =)

188. Läraravgången = 1,223. Behovet av nya lärare bleve alltså (1,223 —

— 188 =) 1,035. Utexaminerade = 569 (såvida ej intagning på 2-årig

linje skedde 1942 eller 1943). Äldre överskott = 400. Lärartillgången bleve

alltså 969.

Resultat: Under läsåret 1945/46 komme lärarbehovet att vara större än

lärartillgången, och en brist, uppgående till 66 lärare, uppstode. Arbetslösheten

bland folkskollärarna komme alltså att vara hävd under läsåret

1945/46. — Beräkningarna vore gjorda under den förutsättningen, att

fredstid ansetts råda.

Örn beräkningarna utfördes läsårsvis, vunnes samma slutresultat men dessutom

en översikt över tillgång och behov under vart och ett av läsåren, utvisande,

bland annat, att läraröverskottet komme att bliva något större under

läsåret 1943/44 än under läsåret 1942/43 på grund av den ringa avgången

förstnämnda läsår. Därest övergången till högre pensionsålder för

1 Uppgifterna nvse utexaminationen vårterminen 1941, 1942 etc., och gälla blott de redan i

seminarierna intagna. — 2 Frun vårterminens slut det ena året till samma tidpunkt det andra året.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Marits ''proposition Nr 175.

folkskollärarna uppskötes, skulle detta givetvis fördelaktigt inverka på arbetsförhållandena

nämnda läsår.

Förhållandena efter år 194-6. Om arbetslösheten hävdes under läsåret

1945/46, syntes behovet av nya lärare därefter — även om en viss förändring

av tjänsternas antal skedde — komma att huvudsakligen vara beroende

av läraravgången. Då avgången på grund av pensionsålderns successiva

höjning komme att bliva relativt liten under de fyra på varandra följande

åren 1946/49, bleve också ersättningsbehovet under dessa år i motsvarande

mån ringa. Från och med år 1950 vore emellertid avgången stor

och likaså behovet av nya lärare. År 1950 avginge 442 folkskollärare, alltså

åtskilligt flera, än vad den nuvarande seminarieorganisationen vore avsedd

att årligen utexaminera. Avgången komme därefter att stiga under hela 1950- talet och ett stycke in på 1960-talet, vilket framginge av åldersfördelningen

inom folkskollärarkåren. Denna stegring i avgången kunde naturligtvis i större

eller mindre grad motverkas av en eventuell minskning i tjänsternas antal.

De nu kända födelsesiffrorna tydde emellertid ej på någon minskning av

barnantalet och klassavdelningarna i folkskolan under de första åren av

1950-talet.

Småskollärarinnorna.

Förhållandena åren 1942/46. Minskningen i antalet tjänster = 417.

Detta medförde nedgång i lärarbehovet med (417 -j- 6 procent vikarier =)

442. Läraravgången = 1,576. Behovet av nya lärarinnor bleve alltså

(1,576 — 442 =) 1,134. Utexaminerade bleve = 85, såvida ingen intagning

av elever skedde 1942 eller 1943. Äldre överskott = 700. Lärartillgången

bleve alltså 785.

Residtat: Under läsåret 1945/46 komme lärarbehovet att vara större än

tillgången, och en brist, uppgående till 349 lärarinnor, uppstode.

Örn beräkningarna utfördes för varje läsår, visade det sig, att arbetslösheten

bland småskollärarinnorna komme att kvarstå under läsåren 1942/44

men att densamma i stort sett tycktes upphöra under läsåret 1944/46 och

därefter efterträdas av ett stort behov av nya lärare. Detta syntes emellertid

icke böra fattas så, att läraröverskottet i alla delar av Sverige samtidigt

skulle absorberas. Vid arbetslöshetsundersökningen hade det visat sig, att

småskollärarinneöverskottet huvudsakligen vore lokaliserat till norra Sverige

och i ganska ringa grad rörligt, emedan de flesta av de arbetslösa lärarinnorna

förklarat sig icke kunna mottaga tjänstgöring annat än inom ett

begränsat område. Med största sannolikhet komme därför arbetslösheten

i södra och mellersta Sverige att hävas tidigare än vad ovan sagts, medan

den komme att kvarstå längre i norra Sverige. Samma förhållande uppkomme

då i fråga örn småskollärarinnorna som på vissa andra områden av

arbetsmarknaden, nämligen att en arbetslöshet förefunnes på samma gång

som man ej kunde fylla efterfrågan på arbetare. I sådan händelse inträdde

givetvis ersättningsbehovet tidigare än här förut beräknats.

Förhållandena efter år 1946. Såsom förut berörts komme avgångssiffrorna

för småskollärarinnorna under åren 1946/50 att hålla sig mellan 460 och

490. Denna stora avgång syntes därefter fortfara under hela 1950-talet.

Alltifrån år 1946 komme således att fordras en utexamination av betydlig

storlek. Detta bleve händelsen även om ytterligare tjänsteindragningar skulle

ske. De nu kända födelsesiffrorna tydde emellertid på en ökning av barnantalet

i småskolan under 1940-talets senare hälft, varför någon ytterligare

sänkning av tjänsternas antal ur denna synpunkt icke syntes vara att

räkna med.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Mårds proposition Nr 175.

Lärarorganisationerna hava bestritt riktigheten av skolöverstyrelsens beräkningar

av lärarbehovet och lärartillgången.

Organisationerna hävda bestämt, att överstyrelsen genom att beräkna medelvikariebehovet

för högt även kommit till alltför höga uppskattningstal

för lärarbehovet. I överstyrelsens procenttal för medelvikariebehovet inrymdes

nämligen också korttidsvikariaten, för vilka emellertid i stor utsträckning

toges i anspråk pensionerade lärare samt sådana lärare, som eljest icke

önskade lärartjänst och som också vid överstyrelsens utredning om lärararbetslösheten

frånräknats. Att denna arbetskraft toges i anspråk för korttidsvikariaten

vore synnerligen lämpligt och i nuvarande, genom rationaliseringssträvandena

ovissa läge borde nämnda arbetskraft i än högre grad anlitas

och genom förbättrade anställnings- och ersättningsregler göras benägen

att framträda. Däremot borde utbildning av lärare, som ej kunde erhålla

annat än korttidsvikariat, icke ske i större utsträckning. På grund av de brister,

organisationerna ansett föreligga i skolöverstyrelsens beräkningar såväl

rörande läraröverskottet som beträffande lärarbehovet och med hänsyn till

de till synes osäkra förutsättningar, som överstyrelsen utgått ifrån, när

det gällde det framtida tjänsteantalet, kunde organisationerna icke godtaga

överstyrelsens slutsatser rörande arbetslöshetens hävande och behovet av

nya lärare.

I sitt yttrande den 10 februari 1942 upptar skolöverstyrelsen till besvarande

frågan, vilka lärarkrafter som böra avses för korttidsvikariaten.

Överstyrelsen ville, heter det, erinra örn att överstyrelsen i ganska hög

grad byggt sina beräkningar på att korttidsvikariaten skulle bestridas av

pensionerade lärare. Överstyrelsen hade nämligen framhållit, att lärartillgången

om möjligt borde anpassas, icke till maximibehovet av lärare under

året, utan till det ungefärliga medelbehovet. Detta betydde, att man under

en stor del av året måste såsom vikarier anlita pensionerade lärare eller

lärare utan formell kompetens. Vid vissa tider torde detta antal kunna bliva

betydande. Att i ännu högre grad bygga beräkningarna på utnyttjande av

de sistnämnda lärarkategorierna hade överstyrelsen icke funnit tillrådligt.

Mot skolöverstyrelsens beräkningar av lärarbehovet och lärartillgången

under den närmaste framtiden synes annat icke vara att erinra, än att beräkningarna

givetvis hava sin svagaste punkt i antagandet rörande ändringar

i antalet lärartjänster. Det är angeläget att vid bedömande av överstyrelsens

på ifrågavarande beräkningar grundade förslag rörande seminarieverksamheten

hålla nämnda svaghet i minnet.

Beträffande den omfattning, i vilken folkskoleväsendet bör för att fylla

sitt vikariebehov lita till pensionerade lärare eller annan reservarbetskraft,

delar jag helt överstyrelsens mening.

Fråga om uppskov med beslutat införande av högre pensionsålder för

folkskollärare har — under framhållande av att ett sådant uppskov, i

motsats till varje beslut angående elevintagningen vid seminarierna, skulle

verka till minskning redan i de närmaste årens arbetslöshet bland folkskollärarna

— berörts, dels, såsom förut nämnts, av skolöverstyrelsen, dels

ock av lärarkollegierna vid folkskoleseminarierna i Falun, Kalmar och

Karlstad. Nämnda fråga, som väckts redan av folkskolans besparingssak
-

Depar temén

ischefen .

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 175.

kunniga (se propositionen 1941: 176), torde komma att anmälas av chefen

för finansdepartementet i samband med spörsmålet angående omläggning

av löne- och pensionsväsendet för folk- och småskollärare.

4. Förslagsanslaget till Folkskoleseminarierna: Avlöningar.

a) Elevintagningen, organisationen samt lärarnas tjänstgöring.

1936 ars riksdag beslöt för folkskoleseminarierna följande organisation:

o Seminarierna skola vara till antalet tio, därav sex skola vara anordnade

såsom dubbelseminarier och fyra såsom enkelseminarier, varav två tills vidare.

Dubbelseminarierna skola omfatta en fyraårig och en tvåårig linje. Sistnämnda

linje utgöres vid fem av seminarierna (i Göteborg, Linköping, Lund,

Umeå och Uppsala) av studentkurs, medan den vid ett seminarium (i Falun)

är avsedd för utbildning av småskollärarinnor till folkskollärarinnor. De fyra

enkelseminarierna (i Kalmar, Karlstad, Luleå och Stockholm) skola innefatta

en fyraårig linje. Vid två av enkelseminarierna (i Karlstad och Luleå)

finnas reservutrymmen för att möjliggöra utvidgning till dubbelseminarium.

Seminarierna i Karlstad, Linköping och Uppsala äro avsedda för manliga

elever, seminarierna i Falun, Kalmar och Stockholm för kvinnliga elever samt

seminarierna i Göteborg, Luleå, Lund och Umeå för såväl manliga som kvinnliga

elever.

Organisationen framgår måhända överskådligare av följande schema.

Göteborg

Samseminarier:

För manliga elever:

För kvinnliga elever:

Lund

Umeå

Linköping

Uppsala

Falun

Kalmar ■ ,• •

Stockholm IV-ariS hnJe

För manliga elever: Karlstad (+ reservutrymmen)

Samseminarium: Luleå J (+ » ).

Den normala organisationen, som nämnts anpassad efter

examination av 384 elever för år, omfattar alltså tio fyraåriga linjer, varav

tre uteslutande för manliga elever, tre uteslutande för kvinnliga elever

och fyra för såväl manliga som kvinnliga elever. Vidare finnas fem tvååriga

studentlinjer, varav två uteslutande för manliga elever och tre för

både manliga och kvinnliga elever. Slutligen finnes en tvåårig linje för utbildning

av småskollärarinnor till folkskollärarinnor (Falun).

För läsåren 1940/42 hava, som inledningsvis berörts, elever intagits endast

å tre fyraåriga linjer, för läsåret 1940/41 vid seminarierna i Stockholm

(kvinnliga elever) och Göteborg (manliga elever) och för läsåret

1941/42 vid seminariet i Luleå (manliga och kvinnliga elever).

IV-årig linje 2-årig studentlinje

IV-årig linje -f- 2-årig linje för fortbildning

av småskollärarinnor

Elevintagningen för läsåret 1942/43.

Skolöverstyrelsen föreslår intagning av sex klassavdelningar på fyraårig

linje.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts -proposition Nr 175.

Av utredningen rörande kirarbehovet och lärartillgången framginge, framhåller

skolöverstyrelsen, att folkskolläraröverskottet torde komma att

absorberas under läsåret 1945/46 och ersättas av en mindre lärarbrist,

som kunde uppskattas till omkring 70. Detta innebure, att seminarierna

våren 1945 torde böra utexaminera 3 klassavdelningar utöver den enda,

som — från seminariet i Luleå — komme att vid denna tidpunkt avgå.

Under de följande fyra åren syntes ersättningsbehovet i stort sett komma

att motsvara lärara vgången. Någon anledning att under dessa år räkna

med några större förändringar i tjänsternas antal förelåge för närvarande

ej. Åtminstone talade födelsesifforna icke för någon minskning. Under

samtliga dessa år, nämligen 1946—1949, holle sig läraravgången vid en

låg siffra på grund av pensionsålderns höjning. Ersättningsbehovet kunde

beräknas under dessa år stanna vid omkring 275. Seminarierna borde därför

ej under dessa år utexaminera fullt antal elever (384 = 16 klassavdelningar)

utan endast 12 klassavdelningar.

Från och med år 1950 komme emellertid behovet att stiga betydligt.

Är 1950 finge behovet, så vitt nu kunde bedömas, anses motsvara 19

klassavdelningar och syntes därefter under hela 1950-talet fortfarande

vara av denna storlek eller något däröver.

Dessa beräkningar utginge, som berörts, från den förutsättningen, att,

inga större förändringar i fråga örn tjänsternas antal ägde rum. Skulle

emellertid besparingsåtgärder vidtagas, som medförde ytterligare indragningar,

bleve ersättningsbehovet naturligtvis i motsvarande mån mindre.

I samma riktning skulle en ytterligare höjning av pensionsåldern verka.

En inverkan härav skulle dock knappast skönjas under detta decennium.

När det gällde att med dessa förhållanden för ögonen avgöra, hur stor

intagning, som borde ske vid folkskoleseminarierna under vart och ett

av de följande åren, vore det först uppenbart, att någon intagning av

elever i tvåårig linje icke borde ske år 1942, enär dessa elever skulle komma

att utexamineras år 1944, då ännu ej något behov av nya lärare förelåge. I

de tvååriga linjerna borde intagningen tydligen ej börja förrän 1943 och

då i begränsad omfattning, enär endast 3 klassavdelningar behövde utexamineras

1945.

Däremot borde intagning av elever i fyraårig linje ske redan år 1942.

Dessa utexaminerades ej förrän 1946, och ersättningsbehovet utgjorde då

12 klassavdelningar. En del av detta behov kunde visserligen fyllas genom

utexamination på tvåårig linje, men hela behovet kunde icke tillgodoses

på detta sätt. I själva verket borde 7 å 8 avdelningar utan större risk

kunna intagas på fyraårig linje 1942, i synnerhet som man hädanefter måhända

borde räkna med att en stor del av de manliga eleverna på grund

av tvåårig värnplikt icke stöde till förfogande för skoltjänstgöring förrän

sex år efter intagningen. Det hade det oaktat synts överstyrelsen nödvändigt

att — inför den ovisshet, som det nuvarande ekonomiska läget innebure

i fråga örn framtida besparingsåtgärder och deras verkningar — begränsa

intagningen år 1942 till att omfatta endast 6 klassavdelningar, ehuru

de gjorda prognoserna närmast talade för ett större antal.

Elevintagningen för instundande läsår bör ses i samband med den seminarieverksamhet,

som kan planeras för de närmaste åren därefter.

Skolöverstyrelsen uttalar, att elevintagningen även under de närmast

följande åren mäste begränsas på grund av det relativt ringa behov av

nya lärare, som vore en följd av den höjda pensionsåldern. Först 1946 torde

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 175.

intagningen kunna uppnå ungefär det normala värdet men borde därefter

av allt att döma bli av sådan omfattning, att till och med seminariernas

lokalreserver måste utnyttjas.

Följande tablå vore uppgjord endast som ett försök att visa, hur intagningen

under de närmaste åren kunde tänkas anpassad till det kommande

behovet. Överstyrelsen ville betona, att tablån icke vore att betrakta som

någon definitiv plan.

Intagning

U t e

x a m

inåt

i o n

Antal klassavdelningar

Antal klassavdelningar

2-årig

linje

4-årig

linje

Summa

avd.

1945

1946

1947

1948

1949

1950

1951

1952

(1941) . . .

(1)

(1)

(1)

1942 . . .

6

6

6

1943 . . .

3

7

10

3

7

1944 . . .

6

7

13

6

7

1945 . . .

5

6

11

5

6

1946 . . .

5

12

17

5

12

1947 . . .

6

12

18

6

12

1948 . . .

7

12

19

7

12

1949 . . .

7

12

19

7

1950 . . .

7

12

19

7

Summa avdelningar

3 (4)

12

12

12

12

19

19

19

Skolöverstyrelsen finner att ersättningsbehovet är avsevärt större beträffande

de manliga lärarna än beträffande de kvinnliga.

Under de senare åren hade, framhåller överstyrelsen, en förskjutning

av proportionen mellan antalet manliga och kvinnliga tjänster ägt rum

till förmån för de manliga tjänsterna och denna förskjutning syntes

fortsätta. En sammanställning av antalet från och med år 1938 ledigkungjorda

ordinarie folkskollärartjänster — överlärartjänster frånräkna^ —

visade, att endast ungefär tredjedelen av tjänsterna kunnat sökas av kvinnliga

lärare.

: Samma förhållande framginge av uppgifter, som folkskolinspektörerna

lämnat rörande tillsatta tjänster under budgetåren 1939/41.

Även hänsyn till arbetslöshetens mycket större omfattning bland de

kvinnliga folkskollärarna talar enligt överstyrelsens mening för att intagningen

framför allt bör omfatta manliga elever.

Överstyrelsen föreslår intagning av 4% manliga och ll/> kvinnliga klassavdelningar,

varvid manliga elever skulle intagas vid seminarierna i Göteborg,

Linköping, Lund och Uppsala, kvinnliga vid seminariet i Stockholm

samt hälften manliga och hälften kvinnliga vid seminariet i Umeå.

Det syntes lämpligt, anför överstyrelsen, att endast en avdelning kvinnliga

elever intoges i södra och en halv avdelning i norra delen av Sverige.

Det seminarium, som i första rummet borde ifrågakomma för intagning

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

siv kvinnliga elever, vore seminariet i Stockholm. Genom intagning därstädes

skulle pro vårsutbildningen vid detta seminarium säkerställas. Den

halva avdelningen i norra Sverige borde intagas vid seminariet i Umeå.

Där borde då givetvis intagas även en halv avdelning manliga elever.

Övriga manliga avdelningar kunde lämpligen tilldelas seminarierna i Göteborg,

Lund, Linköping och Uppsala. De båda förstnämnda vore visserligen

samseminarier, men inga hinder mötte att där intaga enbart manliga elever.

De seminarier, som enligt förslaget icke komme att intaga några nya

elever, vore seminarierna i Falun, Kalmar, Karlstad och Luleå. De båda

förstnämnda kunde icke ifrågakomma, då de vore avsedda för enbart kvinnliga

elever. Karlstadsseminariet vore det seminarium för manliga elever,

som på grund av sin läraruppsättning lättast kunde undvara någon intagning.

I Luleå borde intagning ej ske år 1942, enär intagning där företagits

år 1941.

Beträffande elevintagningen intager besparingsberedningen den principiella

ståndpunkten, att intagningen för att icke lägga hinder i vägen

för en eventuell senare beskärning av seminariernas examinationskapacitet

bör begränsas till det antal elever, som oundgängligen fordras för att förebygga

akut lärarbrist, samt att intagningen — för att största möjliga besparing

skall ernås — bör koncentreras till några få seminarier, vilkas kapacitet

skulle fullt utnyttjas.

Statskontoret föreslår, att den elevintagning vid seminariet i Stockholm,

som skolöverstyrelsen föreslagit, måtte i stället göres vid seminariet

i Linköping. För övrigt har statskontoret icke några väsentliga invändningar

att göra mot överstyrelsens förslag.

Samtliga förutnämnda folkskollärarorganisationer föreslå, att ingen elevintagning

måtte göras vid folkskoleseminarierna.

Folkskollärarförbundet erinrar om lärarorganisationernas förut berörda

(sid. 23) kritik av skolöverstyrelsens beräkningar rörande lärarbehov

och lärartillgång under den närmaste framtiden och finner med stöd

därav starka skäl tala för uppskov med beslut om elevintagning vid

folkskoleseminarierna. Enligt förbundets mening funnes ej hinder för att,

sedan det verkliga behovet av nya lärare ytterligare klarlagts, fylla det

år 1946 föreliggande lärarbehovet genom ökat utnyttjande av den tvååriga

utbildningslinjen, en anordning, som förbundet funne även ur andra

synpunkter högst önskvärd.

Lärarinneförbundet förklarar sig hava med oro konstaterat den fortgående

förskjutningen av proportionen mellan manliga och kvinnliga lärartjänster,

vilken förskjutning enligt förbundets mening icke vore pedagogiskt

motiverad. Förbundet måste bestämt motsätta sig, att statsmakterna

genom en särskilt stark nedskärning av antalet kvinnliga seminarieelever

medverkade till en minskning av antalet kvinnliga lärare.

Non-bottens lärn förvaltningsutskott hävdar, att elever böra intagas vid

Luleå folkskoleseminarium för instundande läsår.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

Utskottet gör gällande, att samtliga skäl, som av folkskolestyrelserna

och folkskoleinspektörerna i Norrbottens län anförts i deras framställningar

och yttranden angående elevintagning för innevarande läsår, fortfarande

ägde full giltighet (propositionen 1941: 177 sid. 6). På grund av bristande

tillgång på behöriga, icke pensionerade folkskollärare, hade 42 procent av

vikariebehovet i länet den 1 oktober 1941 måst fyllas med pensionerade

lärare och personer utan formell kompetens. Motsvarande siffra för hela

riket vore 13 procent. Utskottet beräknade, att före höstterminen 1946

för länet skulle behövas minst 125 nya folkskollärare, medan endast ungefär

95 nuvarande seminarieelever vid Luleå seminarium dessförinnan koinge

att utexamineras. Därest icke skolöverstyrelsens förslag rörande elevintagningen

kunde utvidgas med en klassavdelning vid Luleå seminarium,

borde inom förslagets ram en avdelning läggas till detta seminarium.

Lärarkollegierna vid folkskoleseminariema i Falun, Kalmar och Karlstad

finna, att skolöverstyrelsens förslag till elevintagning icke beaktar

angelägenheten av en någorlunda jämn och kontinuerlig verksamhet vid

seminarierna samt underskattar betydelsen av de nya värnpliktsbestämmelserna.

Kollegierna framlägga ett förslag örn intagning av 9 eller 10

klassavdelningar för instundande läsår och 10 år 1943, varigenom påtalade

olägenheter med den av överstyrelsen föreslagna ordningen skulle elimineras.

Kollegierna hävda, att man borde söka undvika, att vissa seminarier

temporärt bleve enklassiga. En elevintagning i enlighet med överstyrelsens

förslag skulle emellertid medföra, att under kommande läsår folkskoleseminarierna

i Falun, Kalmar och Karlstad endast komme att omfatta en

klassavdelning, nämligen avgångsklassen, och året därpå likaledes en klassavdelning,

den nyintagna. Seminarierna hade nu, visserligen icke utan

svårigheter, anpassat sig för halv drift med endast två klassavdelningar i

fyraårig kurs. En ytterligare inskränkning till kvartsdrift skulle dock komma

att medföra allvarligare olägenheter än någon av de föregående klassindragningarna.

Seminarieundervisningen skulle för lärarna sjunka ned till en bisysselsättning.

Tjänstgöringen på annat håll skulle taga det mesta av lärarnas

intresse och krafter i anspråk.

För läraraspiranterna skulle också olägenheterna bliva svåra. Den sista

allmänna intagningen vid folkskoleseminariema ägde rum år 1939. De

som önskat komma in på folkskollärarbanan och väntat på tillfälle därtill

kunde knappast uppmanas att vänta ett fjärde år. Att folkskolan på så sätt

ginge miste om en hel del värdefulla lärarkrafter vore säkert.

På traditionen vid seminarierna komme det att verka nedbrytande, att de

nya eleverna vid början av höstterminen 1943 icke skulle ha tillgång till

några äldre kamrater. Det vore ej överdrift att säga, att kollegierna ansåge,

att det våldförande av traditionerna, som överstyrelsens förslag skulle

medföra, vore ägnat att väcka allvarliga betänkligheter.

Dessa olägenheter kunde undvikas genom relativt obetydliga ändringar

i överstyrelsens plan för intagningen de närmaste åren. För de närmaste

tre åren hade överstyrelsen föreslagit intagning av inalles 20 klassavdelningar

i de fyraåriga kurserna. Om dessa fördelades så, att 1942 intoges 9,

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 175. 29

1943 10, 1944 1 avdelning, skulle intet seminarium något år behöva bli

enklassigt.

Intagning vid de tvååriga kurserna tänktes ske enligt överstyrelsens

förslag.

Kollegierna ansåge emellertid, att vid planens uppgörande även ett par

andra synpunkter borde beaktas.

Folk- och småskoleseminarierna borde i organisatoriskt hänseende betraktas

som en enhet. Enligt överstyrelsens beräkningar inträdde om några

år behov av nya småskollärarkrafter till ett antal, som vida överstege

småskoleseminariernas kapacitet. Samtidigt komme folkskoleseminarieorganisationen

en tid framåt att icke behöva till fullo utnyttjas. Örn man

betraktade seminarierna som en organisatorisk enhet, kunde folkskoleseminariernas

lärarkrafter och lokaler under en kort övergångstid i viss utsträckning

tagas i anspråk för den utbildning av småskollärarinnor, som

ej kunde ske genom de nuvarande småskoleseminarierna. Därigenom uppskötes

några år anskaffandet av de nya lokaler, som behövdes för att tillfredsställa

det ökade behovet av småskollärarinnor.

Vid organisationen av seminariearbetet måste hänsyn tagas till nya

värnpliktslagen. Erfarenheten från manligt folkskoleseminariums fyraåriga

linje visade, att hälften av de lärare, som utexaminerades därifrån, vid examens

avläggande ej hade fullgjort den första värnpliktsövningen. De flesta

av dem komme att utbildas till officer eller underofficer och finge därför

en första utbildningstid av två år, respektive ett och ett halvt år. Vid de

tvååriga linjerna vore antalet sådana utexaminerade lärare väsentligt mindre

och kunde lämnas ur räkningen.

Med hänsyn till det anförda kunde följande plan uppställas för intagning

av elever till och med 1947 med angivande av de genom intagningen

för folkskolan tillgängliga lärarna till och med 1949. I tabellen angåves också

det antal småskoleseminarieavdelningar, som lämpligen kunde mottagas

vid folkskoleseminarierna vissa år.

Intagning

Antal klassavdelningar

Antal avdelningar om 24 lärare, som bli

tillgängliga för arbete i folkskolan

Å r

2-årig

4-årig linje

Summa

Småskol-

1945

1946

1947

1948

1949

linje

Manlig

Kvinnlig

rieavd.

1942 .

_

6''A

3‘A

10

_

69A

3>A

1943 .

3

6''A

3 >A

13

—

3

68A

3‘A

1944 .

5

4

2

11

(7)

5

4

1945 .

5

2

2

9

(7)

5

3

1946 .

5

(6 ‘A)

(3 V»)

15

(4)

5

1947 .

G

(6 ‘A

(3 >A)

16

6

3

u »A

ii 9A

12‘A

12''A =

= inalles 51 avdelningar.

Genom alternering vid intagningen åren 1944 och 1945 kunde alla fyraåriga

linjer få tre klasser 1945 och senare.

Antalet avdelningar, som bleve tillgängliga för arbetet i folkskolan

fram till 1949 enligt kollegiernas förslag, vöre alltså exakt detsamma som

överstyrelsen ansett erforderligt för täckande av lärarbehovet. För att vinna

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

denna överensstämmelse hade kollegierna medräknat intagning vid Luleå

seminarium innevarande år.

Kollegiernas förslag innebure en mindre jämkning i den av överstyrelsen

föreslagna proportionen mellan manliga och kvinnliga elever, i det att för

åren 1942 och 1943 de kvinnligas procenttal höjts till 35. En sådan förskjutning

av proportionen skulle kunna anses motiverad även ur krigsberedskapens

synpunkt.

I sitt yttrande den 10 februari 1942 vidhåller skolöverstyrelsen sitt

förslag rörande årets elevintagning vid folkskoleseminarierna.

Liksom lärarorganisationerna funne överstyrelsen det riktigt att såvitt

möjligt uppskjuta elevintagningen till år 1944. Men då beräkningarna givit

vid handen, att minst 12 klassavdelningar torde behöva utexamineras år

1946, hade det varit överstyrelsen omöjligt att föreslå uppskjutandet av

intagningen av alla dessa avdelningar. Den nuvarande organisationen innehölle

ju endast fem studentlinjer. Överstyrelsens förslag innebure att minst

6 avdelningar på tvåårig linje syntes böra intagas 1944.

Överstyrelsen funne försiktigheten förbjuda, att elever ånyo intoges vid

Luleå seminarium, helst de av förvaltningsutskottet anförda siffrorna rörande

lärarbehovet i länet syntes vara för stora.

I likhet med lärarkollegierna ansåge överstyrelsen, att de inskränkningar,

som seminarieverksamheten för närvarande finge vidkännas, förorsakade

mycket svåra olägenheter för seminariernas lärare och elever. De

medförde dessutom också beklagliga konsekvenser i fråga örn de traditioner,

bland annat inom elevkårerna, som under tidernas lopp utbildats. Men

dessa förhållanden kunde knappast anses såsom tillräckliga skäl för en

ökad intagning, därest denna icke av andra anledningar vore nödvändig.

Vad kollegierna anfört om den nya värnpliktslagens inverkan på lärarbehovet

vore däremot av större betydelse i detta sammanhang. Överstyrelsen

hade också uppmärksammat detta förhållande vid utarbetandet av

sitt förslag men ansett sig på grund av det ovissa framtida läget icke

kunna låta detta förhållande influera på elevintagningen under 1942. Överstyrelsen

ansåge sig fortfarande böra vidhålla denna ståndpunkt.

Seminarieorganisationen.

Besparingsberedningen har, såsom förut nämnts, beträffande den reducerade

utbildningsverksamheten vid folkskoleseminarierna förordat en koncentration

till vissa seminarier, som skulle fullt utnyttjas. I samband därmed

föreslår beredningen, att övriga seminarier tillfälligt nedläggas.

Däremot finner beredningen icke för närvarande skäl att förorda någon

definitiv beskärning av seminarieorganisationen, ägnad att minska dess examinationskapacitet.

Efter att hava diskuterat de faktorer, som verka i riktning

mot ökat lärarbehov, och dem, som ha motsatt verkan, kommer beredningen

nämligen till den slutsatsen, att sannolikheten talar för att — under

nuvarande allmänna förutsättningar — de förstnämnda faktorerna i fortsättningen

komma att verka kraftigast.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

Det finge dock icke förbises, att berörda allmänna förutsättningar kunde

undergå en förskjutning. Skulle undervisningen på folkskolestadiet komma

att i större utsträckning handhas av småskollärarinnor, komme detta givetvis

att i avsevärd mån påverka behovet av folkskollärare. Vidare vore nativitetsutvecklingen

under rådande allmänna förhållanden synnerligen oviss. Det

allmänna skolväsendets hela organisation och därmed sammanhängande frågor,

såsom lärarutbildning m. m., stöde vidare under omprövning. Frågan

örn beskärning av seminarieorganisationens examinationskapacitet borde därför

tills vidare hållas öppen.

I konsekvens med det anförda inriktar beredningen sig på frågan, huruvida

i avseende å folkskoleseminarierna sådana organisatoriska åtgärder

kunna vidtagas, som förbilliga seminarieorganisationen utan att därför dess

examinationskapacitet i större utsträckning förminskas.

Antalet seminarier. Oförändrad examinationskapacitet förutsatte icke,

framhåller beredningen, oförändrat antal seminarier. En minskning därav

kunde åstadkommas genom att förefintliga undervisningsavdelningar koncentrerades

till ett färre antal seminarier. Besparingar vunnes därmed främst

i administrations- och lokalkostnader. En minskning kunde emellertid också

vinnas i samband med omändring av fyraårig seminarielinje till tvåårig studentlinje.

På denna väg syntes de mest betydande kostnadsbesparingarna

kunna vinnas.

Självfallet måste många olika synpunkter beaktas vid avvägningen emellan

antalet fyra- respektive tvååriga linjer. Det syntes sålunda vara ändamålsenligt

att folkskollärarkåren vore sammansatt av såväl studenter som ickestudenter.

Det kunde vidare framhållas, att, så länge studentexamen icke

ansåges behöva vara en kompetensfordran för folkskollärarna, det vore

olämpligt att icke i tillräcklig utsträckning bereda icke-studenterna möjligheter

till inträde på lärarbanan. Ett alltför begränsat antal linjer för ickestudenter

skulle förhindra många unga, som icke haft tillfälle eller icke i tid

beslutat avlägga studentexamen, att bli folkskollärare; det skulle vidare

tvinga många, som eljest icke önskat det, till den längre studievägen via

studentexamen.

De nu berörda synpunkterna hade emellertid vid de överväganden, som

föregått fastställandet av den nuvarande seminarieorganisationen, ansetts

tillräckligt beaktade även vid ett antal studentlinjer av upp till sex ä sju.

Att antalet dylika linjer år 1936 likväl bestämts till endast fem hade väsentligen

haft sin grund i ovissheten i fråga örn en tillräckligt god rekrytering

av flera sådana linjer. De gjorda erfarenheterna syntes ock hava visat,

att vissa rekryteringssvårigheter hittills förelegat, dock endast för de inanliga

studentlinjerna. Örn man för framtiden behövde räkna med samma svårigheter

vore emellertid tveksamt; bland andra åtgärder, som kunde vidtagas

för att få ett ökat antal till manliga studentlinjer inträdessökande och därmed

ökade möjligheter för ett biittre urval, torde främst kunna rekommenderas

en lämpligt lagd upplysningsverksamhet. Även den nuvarande utvecklingen

på arbetsmarknaden komme sannolikt att medföra en ökad tillströmning

till studentlinjerna under förutsättning att de, som avsåge att

taga studentexamen, kunde med tillräcklig visshet räkna på förekomsten av

studentlinjer.

I fråga örn de kvinnliga studentlinjerna vore tillströmningen av inträdessökande

redan fullt tillräcklig för att medge erforderligt urval. Såvitt kunde

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Marits proposition Nr 175.

bedömas, skulle ur nu ifrågavarande synpunkt hinder mot en mindre ökning

av antalet linjer icke kunna resas.

Under åberopande av vad sålunda anförts ville beredningen föreslå, att

ett av de nuvarande enkelseminarierna skulle nedläggas, samt att en ny

kvinnlig studentlinje skulle upprättas vid något av de andra folkskoleseminarierna.

Spörsmålen, vilka seminarier åtgärderna skulle avse, syntes

böra närmare utredas av skolöverstyrelsen.

I fråga om de kostnadsbesparingar, som en sålunda föreslagen omorganisation

kunde beräknas medföra, erinrade beredningen, att skolöverstyrelsen

enligt 1936 års seminarieproposition (1936: 100) beräknat kostnaderna för

två enkelseminarier vara omkring 35,000 kronor örn året högre än för ett

dubbelseminarium. Sistnämnda belopp — som avsåge såväl avlöningssom

andra kostnader — borde numera kunna beräknas till minst 45,000

kronor för år, vilket belopp sålunda skulle utgöra den ungefärliga årliga

kostnadsbesparing, som skulle vinnas genom den föreslagna organisationsändringen.

Småskollärarinnelbijen vid folkskoleseminariet i Falun. Ifrågavarande

linje omfattade dels en förberedande kurs och dels den egentliga tvååriga

linjen. Den första kursen hade tagit sin början sommaren 1937. Intagning

i ny kurs hade icke skett från och med 1940 med hänsyn till det beräknade

läraröverskottet.

De hittillsvarande erfarenheterna av linjen syntes icke vara tillräckliga för

att möjliggöra ett definitivt omdöme örn dess värde, men vissa uppgifter

angående linjen vore dock av intresse.

Till den första kursen hade 86 småskollärarinnor sökt inträde, av vilka

24 intagits. Endast 18 av dessa hade sedermera utexaminerats. Motsvarande

siffror för de 1938 och 1939 påbörjade kurserna vore, för den förra 28, 24

och 12 samt för den senare 12, 11 och (nu kvarstående elever) 7.

Tillströmningen till och framför allt examinationen från kurserna visade

alltså en starkt nedåtgående tendens. Även om därav icke finge dragas några

alltför bestämda slutsatser för framtiden (speciella förhållanden kunde ha

medverkat till utvecklingen), borde kurserna i fortsättningen upprätthållas,

endast om de gave bättre resultat. Redan i jämförelse med den tvååriga studentlinjen

vore organisationen av småskollärarinnelinjen kostsam, även örn

man frånsåge det allmännas utgifter för vederbörandes tidigare avlagda småskollärarinneexamen.

Kostnaderna för lärare m. m. vore nämligen relativt

högre än vid andra seminarielinjer. Med den hittillsvarande examinationsfrekvensen

bleve givetvis kostnaderna för varje utexaminerad elev synnerligen

höga.

Därest de fortsatta erfarenheterna skulle giva vid handen, att ifrågavarande

linje icke borde upprätthållas, syntes närmast böra övervägas att omändra

densamma till studentlinje eller ock att till seminariet i Falun förlägga den

nya studentlinje, som föreslagits i det föregående. Eventuellt kunde de lokaler,

som nu disponerades av småskollärarinnelinjen, utgöra lokalreserv, vilket

skulle bliva av behovet påkallat, därest enkelseminariet i Karlstad skulle

komma att nedläggas och dess byggnad, som nu innehölle en lokalreserv,

disponeras för annat än seminarieändamål.

En ledamot i beredningen har i reservation förklarat sig anse, att åtminstone

hälften av behovet av nya folkskollärare borde fyllas genom studentutbildning

och föreslagit en helt ny folkskoleseminarieorganisation oinfattan
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Marits ''proposition Nr 175. 33

de 8 studentlinjer och 8 fyraåriga linjer men ingen linje för fortbildning av

småskollärarinnor.

Samseminariema. 1936 års beslut örn folkskoleseminariernas organisation

innebure användande av samseminarier i större utsträckning än tidigare. Syftet

med denna typ av seminarier vore bland annat en rättvis fördelning mellan

landets olika delar av utbildningsmöjligheterna för de manliga och kvinnliga

läraraspiranterna.

De årliga kostnaderna vore i huvudsak lika för samseminarier och övriga

seminarier, dock att undervisningen i vissa övningsämnen, särskilt gymnastik,

som regel ställde sig dyrare vid samseminariema. I vissa fall krävdes sålunda

en gymnastiklärartjänst mer vid samseminariema.

Beredningen ville emellertid främst erinra om att samseminariema krävde

en i förhållande till elevantalet avsevärt mera omfattande lokalutrustning

än de enbart för män eller kvinnor avsedda seminarierna. Fullt utrustade i

detta avseende vore endast de två samseminariema i Umeå och Luleå, under

det att seminarierna i Lund och Göteborg behövde avsevärda tillbyggnader.

I Lund hade sålunda planerats en ny gymnastikbyggnad för en kostnad, som

år 1938 beräknats till 207,000 kronor. För seminariet i Göteborg, där tillbyggnad

avsetts även för andra ändamål än gymnastik, hade kostnaden för

byggnadsföretaget nyssnämnda år beräknats till 251,000 kronor.

När det gällde södra Sverige kunde enligt beredningens åsikt en rättvis

fördelning av utbildningsmöjligheterna för manliga och kvinnliga läraraspiranter

erhållas även om de sistberörda två seminarierna icke vore organiserade

som samseminarier. De planerade byggnadsföretagen vid dessa seminarier

syntes därför kunna undvaras eller i varje fall begränsas till mindre arbeten

vid seminariet i Göteborg.

Beredningen föresloge därför, att byggnadsföretagen vid seminarierna i

Lund och Göteborg i avvaktan på en omprövning av nybyggnadernas behövlighet

icke skulle igångsättas.

Antalet seminarielektorer. Enligt 1936 års seminarieorganisation skulle vid

folkskoleseminarierna vara anställda, förutom rektorer och andra lärare, lektorer

till ett antal av sex vid enkelseminarium, tio vid det dubbelseminarium,

som skulle omfatta fyraårig linje och linje för fortbildning av småskollärarinnor,

samt nio vid övriga dubbelseminarier.

Erfarenheterna hade emellertid, enligt vad beredningen inhämtat, givit vid

handen, att antalet lektorstjänster vid de sex dubbelseminarierna blivit väl

högt. Detta komme till synes såväl däri, att vissa svårigheter brukade föreligga

att bestämma ämneskombinationen vid den »sista» lektorstjänsten, som

ock vid en granskning av den undcrvisningsskyldighet, som normalt åvilade

ifrågavarande lärare. I genomsnitt torde vid ettvart av dessa seminarier

omkring hälften av en lektors undervisning utan olägenhet kunna fördelas

på de övriga lärarna; lektorns återstående undervisning skulle då bestridas

av timlärare. Ur besparingssynpunkt skulle detta — med hänsyn tagen jämväl

till timlärararvodenas storlek — innebära, att omkring tre fjärdedelar av

avlöningen till sex lektorer eller sålunda ett belopp, motsvarande fyra lektorslöner,

skulle kunna inbesparas. Denna kostnadsbesparing syntes kunna uppskattas

till omkring 50,000 kronor för år.

Under åberopande härav ville beredningen föreslå, att vid ettvart av de

sex dubbelseminarierna cn lektorstjänst indroges vid inträffande ledighet.

Statskontoret förklarar sig vilja — under hänvisning till ett av ämbetsverket

den 15 februari 1941 avgivet utlåtande angående seminarieorganisa
Ilihang

lill riksdagens protokoll Will. 1 sami. Nr 175. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Majda proposition Nr 175.

tionen för innevarande budgetår (propositionen 1941: 177, sid. 12—14) — ej

endast tillstyrka besparingsberedningens förslag om definitivt nedläggande av

ett enkelseminarium, utan även vidhålla sin i nämnda utlåtande uttalade

mening, att seminariet i Stockholm främst bör komma i fråga för nedläggande.

Statskontoret finge erinra, att dess sistnämnda mening väl anslöte sig till

den av 1941 års riksdags revisorer framförda tanken på en förflyttning från

Stockholm av vissa statliga institutioner och inrättningar. Ett nedläggande

av sagda seminarium innebure också så påtagliga ekonomiska fördelar för

statsverket, att dessa måste anses motväga de av överstyrelsen framförda

betänkligheterna (propositionen 1941: 177 sid. 14).

Trots att den undervisning i starkt beskuren omfattning, som enligt skolöverstyrelsens

förslag instundande läsår skulle bedrivas vid flera seminarier,

ställde sig synnerligen kostsam, ville dock statskontoret icke förnya sitt i

berörda utlåtande gjorda förslag om temporärt nedläggande av svagt utnyttjade

seminarier, enär det nu icke syntes kunna uteslutas, att redan under läsåret

1943/44 folkskoleseminariernas lokalutrymmen och övningsskolor kunde

behöva disponeras för småskollärarutbildning.

Statskontoret har vidare funnit skäl tala för att småskollärarinnelinjen vid

folkskoleseminariet i Falun nedlägges samt att i dess ställe framdeles — vid

behov — ytterligare en studentlinje upprättas. Huruvida denna skall avses

för manliga eller kvinnliga elever, anser ämbetsverket böra ytterligare övervägas.

Besparingsberedningens yttrande beträffande byggnadsföretagen för seminarierna

i Lund och Göteborg samt dess förslag om indragning av lektorat

biträdes av statskontoret, som ifrågasätter, om icke vid en utökning av

ämneslärarnas undervisningsskyldighet, i anslutning till vad i annat sammanhang

förordats för de allmänna läroverken, ytterligare lektor stjänster skulle

kunna indragas.

Skolöverstyrelsen avvisar tanken på ett genomförande för närvarande av

definitiva förändringar i seminarieorganisationen.

Beträffande besparingsberedningens förslag, att ett enkelseminarium skulle

nedläggas och ersättas med en ny studentlinje, finner överstyrelsen detsamma

till sin syftning överensstämma med överstyrelsens förslag till 1936 års seminarieorganisation,

vilket sistnämnda förslag syftade till en mer koncentrerad

och i högre grad på studentlinje byggd organisation, än den som sedermera

beslöts. Överstyrelsen hade icke haft anledning frångå denna sin principiella

ståndpunkt. Överstyrelsen hade sålunda icke något att invända mot

utökning av antalet studentlinjer men funne en sådan utökning icke bliva

aktuell förrän tidigast år 1944. Likaså vore överstyrelsen övertygad om fördelen

av att överföra tyngdpunkten i seminarieorganisationen än mera från

enkel- till dubbelseminarier. Beredningens förslag innebure emellertid en

minskning av organisationen, som med hänsyn till vad överstyrelsen förut

anfört rörande seminarieverksamhetens omfattning under den närmaste framtiden

måste bestämt avstyrkas.

I fråga om linjen för småskollärarinnor vid folkskoleseminariet i Falun

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

delade överstyrelsen till fullo besparingsberedningens synpunkter. Linjen

borde emellertid icke nedläggas, förrän ytterligare ett försök med densamma

hunnit vidtagas. Det vore icke osannolikt, att rekryteringen efter det uppehåll,

som nu gjorts i linjens verksamhet, komme att vid återupptagandet visa

bättre resultat samt att utbildningsresultatet komme att förbättras, i den

mån eleverna hade den bättre underbyggnad, som småskollärarexamen efter

1937 års stadga lämnade. Örn linjen i framtiden skulle komma att nedläggas,

måste den sannolikt ersättas med en studentlinje, då examinationskapaciteten

eljest skulle minskas.

Frågan om samseminariernas utbytande mot seminarier för enbart manliga

eller kvinnliga elever, funne skolöverstyrelsen sammanhänga med spörsmålet,

huruvida den proportion mellan antalet manliga och kvinnliga avdelningar,

som fastställts av 1936 års riksdag, i fortsättningen borde bibehållas.

Ställningstagandet därtill berodde i sin tur på den ståndpunkt statsmakterna

komme att intaga till det fortgående utbytet av kvinnliga folkskollärartjänster

mot manliga. Ett definitivt nedläggande av samseminarieformen

borde tills vidare uppskjutas, helst som en förskjutning av proportionen mellan

manliga och kvinnliga elever lätt kunde ske inom den nuvarande organisationens

ram.

I den därmed sammanhängande frågan om inställande tills vidare av byggnadsföretagen

vid samseminarierna i Lund och Göteborg hade överstyrelsen

intet att erinra mot besparingsberedningens hemställan. Denna borde emellertid

icke behöva föranleda någon särskild åtgärd, enär intetdera företaget,

enligt redan örn dem fattade beslut, syntes kunna utan ny utredning igångsättas.

Då frågan om lämpligheten av att under nuvarande ringa utnyttjande av

seminariernas kapacitet temporärt nedlägga något seminarium utförligt diskuterats

i 1941 års seminarieproposition (1941: 177) och departementschefens

däri framställda mening, att ett sönderbrytande av seminarieorganisationen

för en tämligen kort övergångstid icke borde komma i fråga, av riksdagen

biträtts, funne skolöverstyrelsen samma fråga icke behöva ånyo upptagas

till granskning. Detta syntes så mycket mer överflödigt, som redan en del av

övergångstiden förflutit och dessutom denna övergångstid syntes bliva av

något kortare varaktighet än vad förut beräknats.

Beträffande slutligen den föreslagna indragningen av vissa lektorat ville

överstyrelsen icke motsätta sig besparingsberedningens förslag men måste

av omsorg örn seminarieundervisningens kvalitet bestämt motsätta sig längre

gående indragningar.

Lärarnas tjänstgöring under läsåret 1942/43.

Följande framställning gäller även lärarna vid småskoleseminarierna.

Skolöverstyrelsen framhåller, att den inskränkta verksamheten vid seminarierna

under läsåret 1942/43 komme att — liksom under innevarande läsår

— medföra svårigheter att fullt sysselsätta de ordinarie lärarna, dock med

undantag för övningsskollärarna.

Överstyrelsen erinrar örn de föreskrifter, som för innevarande läsår givits

rörande fyllnadstjänstgöring och lönetillägg genom nådiga breven den 13 juni

och den 10 oktober 1941. Dessas huvudsakliga innehåll är följande:

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

Ordinarie ämnes- och Övningslärare vid seminarium, vilken icke kan beredas

full tjänstgöring vid seminariet, skall i största möjliga utsträckning

beredas tjänstgöring vid andra under skolöverstyrelsens överinseende stående

läroanstalter. Statsunderstödd högre kommunal läroanstalt är skyldig att i

förekommande fall anställa sådan lärare som timlärare. Fyllnadstjänstgöring

skall i löne- och pensionshänseende betraktas som fullgjord i lärarens ordinarie

tjänst vid seminariet. Där utbetalas hans avlöningsförmåner i sin helhet.

Vid läsårets slut inbetalar läroanstalt, där läraren fullgjort fyllnadstjänstgöring,

till seminariet ett belopp, motsvarande timlärarlön för fyllnadstjänstgöringen.

— Därest ordinarie ämneslärare icke kunnat beredas tillräcklig

fyllnadstjänstgöring och ej heller på annat sätt kunnat fullt sysselsättas för

undervisningsändamål, må han tilldelas tjänstgöring med mindre sammanlagt

antal veckotimmar, än vad eljest är föreskrivet. — Beträffande ordinarie

Övningslärare gäller, att om hans i vederbörlig ordning för läsåret bestämda

undervisningsskyldighet på grund av inskränkning i seminarieverksamheten

kommit att understiga medeltalet av de timtal, som varit för hans befattning

gällande under läsåren 1938/39—1940/41, må han äga uppbära personligt

lönetillägg till belopp, motsvarande två tredjedelar av skillnaden mellan

den avlöning, kristillägg däri inberäknat, som läraren skulle hava uppburit,

om hans tjänstgöring haft en omfattning, som motsvarar nämnda

medeltal, och den, som han uppbär för sin faktiska tjänstgöring. Övningslärare,

som uppbär lönetillägg, är ålagd att utan särskild ersättning biträda

med vissa arbeten, som eljest icke höra till hans tjänst.

Genom beslut den 10 oktober 1941 har överstyrelsen anbefallts att i samband

med anslagsäskandena för budgetåret 1942/43 såvitt möjligt lämna

specificerade uppgifter om och i vad mån seminarielärare till följd av inskränkning

i seminarieverksamheten för läsåret 1941/42 erhållit minskad

tjänstgöring respektive — i fråga örn Övningslärare — lönekompensation.

Med anledning härav har överstyrelsen lämnat följande uppgifter rörande

nyssnämnda förhållanden:

Ordinarie ämneslärares tjänstgöring höstterminen 1941.

Antal lärare med full tjänst-

Lärare med minskad

göring

tjänstgöring

Antal

lärare

enbart i

inklusive fyll- nadstjänst-

helt och

hållet vid

antal

lärare(fyll-

antal

vecko-

goring (fyll-

nåd st j änst-

timmar

egen tjänst

nadstjänst-

göring

minskad

göring inom

anstalt

inom pa-

tj änst-

parentes)

rentes)

göring

Rektorer.............

17

9

1 (4)

_

7

21 7>

Lektorer (därav 5 tjänstlediga)

68

25 (därav

2 part. tji.)

221 (181)

8

8 (34)

18

Adjunkter (därav 1 tjänstledig)

8

2

3 (47)

—

2 (6)

7 7»

Ämneslärare på övergångsstat.

3

3

—

—

—

—

96

39

261 (232)

8

17 (40)

47

1 En bestrider fyllnadstjänstgöring såsom hjälpskolkonsulent.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

Av tabellen framginge, att endast 17 av 96 lärare medgivits minskad tjänstgöringsskyldighet.

För att detta resultat skulle nås, hade dels 8 lärare måst

flyttas (temporärt eller definitivt) till annan läroanstalt, dels 272 veckotimmars

fyllnadstjänstgöring disponeras vid andra läroanstalter. Den minskade

tjänstgöringen uppginge till sammanlagt 47 veckotimmar. Den inbesparing,

som skett genom seminarielärarnas tjänstgöring vid andra läroanstalter, kunde

uppskattas till minst 100,000 kronor.

Ordinarie övningslärares tjänstgöring höstterminen 1941.

L

ä r a r e

i

gymnastik

manlig

Summa

teckning

musik

med lek

eller kvinn-

och idrott

lig slöjd

Antal lärare, till vilka löne-

kompensation icke utgår.

(Fyllnadstjänstgöring inom

parentes)..........

7 (2670

7 (13)

9 (19)

11 (6)

5 (5)

39 (697a)

Antal lärare, till vilka löne-

kompensation utgår. (Fyll-

nadstjänstgöring inom pa-

rentes)............

4(13)

4 (1)

8 (10)

8 (-)

1 (-)

25 (24)

11 (39 72)

11 (14)

17 (29)

19 (6)

6 (5)

64 (93 72)

Minskning i timtalet för sist-

nämnda lärare utgör . . .

20 Va

15 79

29 2A

41

17 a

108 7a

Personlig lönefyllnad räknas enligt kungl, brevet den 10 oktober 1941 på 2/s • 108 ''/o vt = 72 ’/9 vt.

Sorn syntes av tabellen hade det icke lyckats att bereda övningslärarna

fyllnadstjänstgöring i lika hög grad som ämneslärarna. Lönekompensation

hade därför i form av personligt lönetillägg måst utbetalas till 25 av de 64

övningslärarna med anledning av mistade veckotimmar. Kostnaderna härför

torde komma att uppgå till omkring 16,000 kronor under innevarande budgetår.

Den fyllnadstjänstgöring, som seminariernas Övningslärare bestritt

vid andra läroanstalter, skulle i annat fall ha föranlett timlärararvode med

omkring 15,000 kronor.

De resultat, som tabellerna åskådliggjorde, måste enligt överstyrelsens mening

anses relativt tillfredsställande. I betraktande av de svårigheter, som

förelegat att ordna fyllnadstjänstgöring åt seminarielärarna sistförflutna sommar,

då redan dispositioner i stor utsträckning varit vidtagna rörande läroverkens

tjänstefördelning, måste resultaten till och med anses bättre än man

kunnat vänta. Det vore därför att hoppas, att fyllnadstjänstgöring under

nästkommande läsår skulle kunna beredas i ännu större utsträckning, enär

rektorerna nu erhölle längre tid till förberedelser härför.

De bestämmelser, som under innevarande budgetår gällt rörande fyllnadstjänstgöring

och personligt lönetillägg, borde prolongeras att gälla även för

läsåret 1942/43.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

Vid de för elevintagningens planerande erforderliga beräkningarna anser

jag mig, såsom förut nämnts, kunna betrakta resultatet av skolöverstyrelsens

arbetslöshetsundersökning som en tämligen säker utgångspunkt,

medan däremot överstyrelsens prognos för den närmaste framtidens lärarbehov

synts mig böra med hänsyn till den ovissa skolorganisatoriska utvecklingen

upptagas med försiktighet, något som överstyrelsen också förutsatt.

Jag kan sålunda icke hålla för visst, att, såsom överstyrelsen beräknat,

arbetslösheten bland folkskollärarna, vilken vid upphörande beredskapsinkallelser

skulle träda skarpt i dagen, kommer att vara fullständigt

hävd vid utgången av läsåret 1945/46 för att under de närmast följande

läsåren — förutsatt att endast tre klassavdelningar intagits på

tvåårig utbildningslinje under åren 1942 och 1943 — efterträdas av ett

årligt behov av nya folkskollärare, motsvarande % av utbildningsorganisationens

examinationskapacitet.

Av nu nämnda skäl anser jag mig icke kunna godtaga den av lärarkollegierna

framlagda intagningsplanen, vilken åskådliggöres på vidstående tablå.

Jag kan visserligen instämma i vad kollegierna anfört rörande de nackdelar,

som äro förbundna med den beskurna seminarieverksamheten,

särskilt för seminarier, som temporärt bliva enklassiga eller helt berövas

elever. Planen står och faller emellertid med de två förutsättningar,

varpå den är byggd, nämligen dels att de nya värnpliktsbestämmelsema

komma att för en avsevärd del av de utexaminerade folkskollärarna fördröja

deras inträde på lärarbanan l1/?—2 år, dels ock att skolöverstyrelsens

beräkningar rörande lärarbehovet för åren 1946—1948 stå sig. Då jag

ej blivit till fullo övertygad om att sistnämnda förutsättning är välgrundad,

har jag — fastän kollegiernas beräkningar rörande värnpliktens inverkan

synas mig riktiga — ansett mig böra förorda en försiktigare linje.

En sådan synes skolöverstyrelsens förslag om intagning allenast av sex

klassavdelningar på fyraårig linje (se tablån) erbjuda, då de examinationssiffror

som enligt förslaget beräknas för åren 1946 och 1947 reduceras på

grund av erforderligt ökat hänsynstagande till värnpliktens inverkan (jämför

den preliminära planen, sid. 26).

Det är naturligtvis ej uteslutet, att utvecklingen framdeles kommer att

visa, att denna intagning varit för liten. I den mån utvecklingen kan bedömas

år 1944, finnes emellertid möjlighet att då fylla behovet genom

någon eller några extra studentavdelningar. Även ganska stora brister i

lärartillgångeh torde vidare — då en eventuell brist i första hand vållar

svårighet att tillgodose vikariebehovet — kunna fyllas ur den stora, ingalunda

genomgående sekunda reserven av lärare, vilka ej normalt äro arbetssökande

på lärarbanan men gärna antaga vikariat.

Röster ha höjts för att elevintagningen för instundande läsår helt skulle

inställas, med eller utan samband med ett överflyttande av folkskollärarutbildningens

tyngdpunkt till utbildningen på studentlinje. Enligt min

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

Tablå, visande klassavdelningarna i folkskoleseminarierna dels vårterminen

194% dels ock höstterminen 194® enligt olika intagningsförslag.

Klasser å fyraårig linje betecknade I—IV, å linje för småskollärarinnor Sm 1—2. Studentklasser

förekomma ej. Parenteserna angiva, att siffrorna därinom avse både manliga (först)

och kvinnliga elever.

H ö s

tterminei

i 19 4 2

Folkskole- seminariet i

Vårterminen 1942

Utan

intagning

Enligt översty- relsens förslag

kommer därtill

Enligt kollegier- nas förslag

kommer därtill

Göteborg (sam.)

II, III, IV

25 män (13 + 12) (12 + 12)

III, IV

I män

24

I män

24

Linköping (män)

III, IV

24 män 22 män

IV

I män

24

I män

24

Lund (sam.) . .

III, IV

(12 + 13) (12 + 10)

IV

I män

24

I män

24

Umeå (sam.) . .

III, IV

(13 + 12) (12 + 12)

IV

I

(12 + 12)

I

(12 + 12)

Uppsala (män) .

III, IV

27 män 21 män

IV

I män

24

I män

24

Falun (kv.) . . .

III, IV Sm 2

24 kv. 23 kv. 7

IV

—

I kv.

24

Kalmar (kv.) . .

III, IV

24 kv. 24 kv.

IV

—

I kv.

24

Karlstad (män) .

III, IV

20 män 24 män

IV

—

I män

24

Luleå (sam.) . .

I, III, IV

(12 + 13) (14 + 10) (24 + 23)

II, IV

—

I män

24

Stockholm (kv.)

II, III, IV

24 kv. 21 kv. 24 kv.

III, IV

I kv.

24

I kv.

24

Summa

24 avdelningar. Avgående

ungefär 260.

13 avdelnin- gar. Avgåen- de 1943 unge- fär 240.

6 avdelningar,

därav 4 /-i för

män, V/t för

kvinnor. Antal

elever 144, därav

108 män, 36

kvinnor, eller 75

resp. 25 %.

10 avdelningar,

därav 6''/i för

män, 3''h för

kvinnor. Antal

elever 240, därav

156 män. 84

kvinnor eller 65

resp. 35 %.

mening tala goda skäl för att sistnämnda utbildningsform tillerkännes

väsentligt ökat utrymme inom organisationen. Härför tarvas emellertid

en noggrann och allsidig prövning, varvid även mera radikala förändringar

i folkskollärarutbildningen böra ifrågasättas. Detta allt utgör emellertid

intet motiv för att nu inställa elevintagningen för de fyraåriga linjerna.

Genom en sådan åtgärd kan lätt år 1944 uppstå ett läge, som tvingar till

en plötslig och oförberedd intagning på ett flertal extra studentlinjer.

Att de rekryteringssvårigheter, som flera gånger yppat sig beträffande

dessa linjer, i ett sådant läge komme att äventyra elevkårens kvalitet,

kanske till och med intagningens genomförande, måste anses sannolikt.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

Som jag även vid föregående års anmälan av seminariernas anslagsfrågor

framhöll, måste alltför stränga restriktioner för elevintagningen,

särskilt om de bestå flera år, anses olyckliga ej blott för seminariernas

arbete utan även med hänsyn till elevkårens goda rekrytering. Särskilt

måste emellertid de år från år växlande intagningsantalen och de sena

besluten därom avskräcka de värdefullare aspiranter, för vilka även andra

banor erbjuda goda möjligheter. Tyvärr synes det dock alltfort omöjligt

att planera elevintagningen för mer än det instundande läsåret.

Beträffande proportionen mellan manliga och kvinnliga elever, som böra

intagas i folkskoleseminarierna, synes intet vara att erinra mot överstyrelsens

förslag. Det måste — med hänsyn till att arbetslösheten, åtminstone

så länge beredskapsinkallelserna fortfara, är mycket mera framträdande

bland folkskollärarinnorna än bland deras manliga kolleger — ligga

i lärarinnornas eget intresse att nämnda proportion tillfälligt förskjutes

från det normala, så att jämförelsevis flera manliga än kvinnliga lärare utbildas.

Det säger sig självt, att därmed intet för framtiden avgjorts rörande

den ur undervisningsväsendets synpunkt önskvärda proportionen mellan

manliga och kvinnliga lärare.

Elevintagningen bör enligt min mening ske vid de av överstyrelsen

föreslagna seminarierna. De av överstyrelsen anförda skälen för förslaget

synas övertygande. För elevintagning vid seminariet i Luleå kunna väl i

huvudsak i år åberopas samma skäl, som motiverade intagningen av seminariets

nuvarande första klass, men skälen äga efter sistnämnda intagning

icke samma styrka.

Jag föreslår sålunda, i enlighet med vad skolöverstyrelsen förordat, att

vid vart och ett av folkskoleseminarierna i Göteborg, Linköping, Lund och

Uppsala skall intagas en klassavdelning om 24 manliga elever, vid folkskoleseminariet

i Stockholm en lika stor klassavdelning kvinnliga elever

samt vid folkskoleseminariet i Umeå en klassavdelning örn 12 manliga

och 12 kvinnliga elever, allt på fyraårig linje.

Beträffande folkskoleseminariernas organisation har besparingsberedningen

föreslagit, att ett enkelseminarium skall nedläggas och en ny studentlinje

för kvinnliga elever inrättas. Ehuru jag, såsom av det förut anförda

framgår, icke har något att invända mot förslagets tendens, kan jag av

samma skäl, som föranlett skolöverstyrelsens avstyrkande utlåtande, icke

biträda detsamma. Någon ny studentlinje kail för närvarande icke sättas

i verksamhet, och någon definitiv minskning av seminarieorganisationen

kan ej heller göras. Icke heller är jag beredd att föreslå temporärt nedläggande

av något seminarium, då de med en sådan åtgärd förenade organisatoriska

olägenheterna synas mig vida större än de därmed förknippade ekonomiska

fördelarna. Jag erinrar även, att samma ståndpunkt kommit till

uttryck i fjolårets riksdagsbeslut.

Ehuru försökslinjen för småskollärarinnors utbildning till folkskollärarinnor

vid folkskoleseminariet i Falun icke kan sägas hava i alla avseenden

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

slagit väl ut, delar jag skolöverstyrelsens åsikt, att linjen bör bibehållas

för att ytterligare prövas under de gynnsammare betingelser, som vid

nästa elevintagning på linjen kunna väntas föreligga.

Den kritik, besparingsberedningen riktat mot samseminarierna, torde

vara väl befogad. Det förslag om inställande av vissa byggnadsarbeten

för samseminarier, som beredningen framställt, synes emellertid icke behöva

föranleda någon åtgärd, enär redan sådana beslut föreligga beträffande

byggnadsföretagen, att dessa icke kunna igångsättas utan förnyad utredning.

Besparingsberedningens förslag örn indragning av lektorat vid dubbelseminarierna

har biträtts av statskontoret och skolöverstyrelsen. Då jag ej

funnit hinder däremot möta, får jag föreslå, att en lektorstjänst vid ettvart

av de sex dubbelseminarierna för folkskollärarutbildning indrages vid

inträffande ledighet.

Vad beträffar seminarielärarnas tjänstgöring synas möjligheterna att

sysselsätta de lärare, vilka ej kunna, beredas full tjänstgöring vid sitt

seminarium, under innevarande läsår hava blivit väl utnyttjade. Personliga

lönefyllnader till Övningslärare kunna icke anses hava medfört någon alltför

betungande utgift för det allmänna. Bestämmelserna örn fyllnadstjänstgöring

och örn personlig lönefyllnad torde böra oförändrade gälla för budgetåret

1942/43.

b) Kursverksamhet vid folkskoleseminarierna.

Skolöverstyrelsen hemställer, att den enligt överstyrelsens övertygelse synnerligen

betydelsefulla kursverksamheten för utbildande av hjälpklasslärare,

som efter medelsanvisning av 1938 års riksdag börjats år 1939 men på grund

av det statsfinansiella läget under de följande åren inställts, nu måtte återupptagas.

Kurserna borde enligt överstyrelsens mening anordnas efter i huvudsak

samma grunder som tidigare med en utbildningskurs vid folkskoleseminariet

i Stockholm och en vid folkskoleseminariet i Göteborg. Vid. seminariet i

Stockholm borde beräknas avlöning till en extra ordinarie övningsskollärare

jämte provårsarvode åt denne (300 kronor). Till arvoden åt föreståndare och

föreläsare behövdes 11,000 kronor, till expenser 500 kronor och till stipendier

åt deltagarna 4,500 kronor.

Förslag rörande lijälpklassundervisningens ordnande och främjande har

framlagts av 1940 års skolutredning i ett den 12 februari 1942 avgivet

betänkande, vilket för närvarande är föremål för remissbehandling. Då

vid sådant förhållande skolöverstyrelsens här ifrågavarande framställning

för närvarande icke synes mig böra upptagas till slutlig prövning, har

jag låtit ur anslagsberäkningarna utgå de av överstyrelsen upptagna kostnader,

som gälla utbildningskurser för hjälpklasslärare.

Departe
mentschefen.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

c) Anslagsberäkningar.

Anslaget till avlöningar vid folkskoleseminarierna, nu 2,192,500 kronor,

disponeras enligt en på sid. 514 i statsliggaren införd avlöningsstat.

De olika posterna i avlöningsstaten för folkskoleseminarierna har skolöverstyrelsen

för budgetåret 1942/43 beräknat på följande sätt:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän. Vid beräknande av medelsåtgången

på detta anslag för budgetåret 1942/43 hade överstyrelsen i överensstämmelse

med nu gällande föreskrifter tagit hänsyn till den verkliga belastningen,

så vitt denna varit möjlig att beräkna. Sålunda hade tjänstemännens

löner beräknats med hänsyn till de löneklasser, inom vilka desamma

verkligen komme att utgå. Såsom överstyrelsen tidigare meddelat, komme

vissa lärare att under budgetåret 1942/43 få sin tjänstgöring helt förlagd till

annan läroanstalt, och deras lön hade därför icke medräknats i här ifrågavarande

anslag. Till de ordinarie befattningshavarnas löner torde komma att

erfordras 1,632,000 kronor.

Som överstyrelsen tidigare framhållit, måste en del seminarielärare antagas

icke kunna få full tjänstgöring vid seminarierna under budgetåret 1942/43.

Dessa lärare skulle såvitt möjligt beredas fyllnadstjänstgöring vid andra läroanstalter,

varvid de, i likhet med vad för närvarande gällde, borde erhålla

sin lön vid seminariet, under det att läroanstalten, där fyllnadstjänstgöringen

fullgjordes, skulle till seminariet inleverera ett belopp, motsvarande vad som

skulle ha tillkommit lärarna i fråga, om de avlönats såsom timlärare. Överstyrelsen

beräknade, att ett sammanlagt belopp av omkring 90,000 kronor

på detta sätt komme att inlevereras. Om denna summa fråndroges från den

ovannämnda behövliga lönesumman, erhölles ett belopp av 1,542,000 kronor,

vilket alltså skulle utgöra det för budgetåret 1942/43 behövliga anslaget

till befattningshavarnas löner. Därur torde även kunna utgå eventuell

personlig lönefyllnad åt vissa Övningslärare.

Kallortstilläggen under budgetåret 1942/43 kunde uppskattas till 6,000

kronor.

För sådan vikariatsersättning, sorn skulle utgå ur här förevarande anslagspost,

erfordrades enligt rektorernas uppgifter omkring 4,000 kronor.

På övergångsstat vore numera endast uppförda en adjunkt och en lärare

i trädgårdsskötsel. Båda komme att under budgetåret 1942/43 kvarstå på

övergångsstaten. För deras avlöning erfordrades samma summa som under

innevarande budgetår, 14,000 kronor.

Till bestridande av avlöningar till ordinarie tjänstemän torde alltså erfordras

ett anslag av 1,566,000 kronor.

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit.

a) Arvoden åt seminarieläkare. Minskningen i klassavdelningarnas antal

föranledde en anslagsminskning på 1,000 kronor, varför anslagsposten torde

böra uppföras med 8,100 kronor.

b) Arvoden åt seminariebibliotekarier. På grund av inskränkningen i seminariernas

verksamhet torde anslaget kunna minskas med 500 kronor till

6,500 kronor.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

c) Arvoden åt biträden på rektors expeditionerna. Anslaget torde böra uppföras

med oförändrat belopp, 5,500 kronor.

d) Särskilda arvoden vid provårsseminarierna. I enlighet med de grunder,

som följts vid överstyrelsens framställning rörande särskilda arvoden vid

provårsläroverken, finge överstyrelsen föreslå, att här ifrågavarande post uppfördes

med 17,000 kronor. Häri inginge ett arvode på 300 kronor till den

extra ordinarie övningsskollärare, som enligt överstyrelsens förslag skulle

anställas vid hjälpklasslärarkursen vid seminariet i Stockholm.

e) Tillägg sarvoden åt lärare vid de vid vissa seminarier anordnade kurserna

för utbildande av kyrkomusiker. Till detta ändamål vore oförändrat

anslag 5,600 kronor behövligt.

f) Arvoden vid kurser för utbildande av hjälpldasslärare. I enlighet med

vad överstyrelsen föreslagit rörande hjälpklasslärarutbildningens återupptagande,

finge överstyrelsen här föreslå ett anslag av 11,600 kronor.

Det sammanlagda anslagsbehovet för här ifrågavarande arvoden och särskilda

ersättningar skulle enligt nu återgivna beräkningar uppgå till 54,300

kronor.

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal. På grund av seminarieverksamhetens

begränsning kunde detta anslag upptagas med lägre belopp

än för närvarande. Till icke ordinarie lärare (utom tjänstledighetsvikarier)

torde erfordras i runt tal 52,000 kronor, till extra ordinarie vaktmästare

33,500 kronor, till kallortstillägg 500 kronor och till tjänstledighetsvikarier

50,000 kronor eller sammanlagt 136,000 kronor.

4. Rörligt tillägg. Enligt överstyrelsens beräkningar komme rörligt tillägg

under budgetåret 1942/43 att utgå på 1,843,000 kronor. Om tillägget beräknades

efter 15 procent, skulle sålunda å här förevarande post föreligga ett

anslagsbehov av omkring 276,500 kronor.

På grund av vad sålunda anförts har överstyrelsen hemställt att för budgetåret

1942/43 till folkskoleseminarierna i avlöningar måtte anvisas ett förslagsanslag

av 2,032,800 kronor.

Mot överstyrelsens anslagsberäkningar har jag icke funnit annan anledning

till erinran, än att, i enlighet med vad jag förut yttrat, ur beräkningarna

böra utgå kostnaderna för utbildningskurser för hjälpklasslärare, nämligen

avlöning till en extraordinarie övningsskollärare med ungefär 6,000

kronor samt arvoden med tillhopa 11,900 kronor. Med hänsyn härtill anser

jag, att för nästa budgetår till avlöningar vid folkskoleseminarierna bör

anvisas ett förslagsanslag av i avrundat tal 2,014,000 kronor, innebärande

en anslagsminskning med 177,600 kronor.

5. Förslagsanslaget till Folkskoleseminarierna:

Omkostnader.

För täckande av folkskoleseminariernas omkostnader under innevarande

budgetår utgår ett förslagsanslag av 240,000 kronor, vilket belopp fördelats

på sätt framgår av följande uppställning.

Departe
mentschefen.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Majlis ''proposition Nr 175.

Skolöverstyrelsen har för nästa budgetår hemställt om ett anslag av 280,300

kronor att disponeras i enlighet med följande omkostnadsstat (de för innevarande

budgetår anvisade beloppen angivas inom parentes):

Utgifter:

1. Sjukvård m. m., förslagsvis.......................kronor 7,000 (6,000)

2. Expenser, förslagsvis........................... » 255,500 (218,500)

3. Övriga utgifter:

a. Trädgårdarnas underhåll och skötsel, förslagsvis

...................kronor 37,500 (34,200)

b. Särskilda kurser och föreläsningar m. m.,

förslagsvis................. » 2,600 (2,600) kronor 40,100 (36,800)

4. Reseersättningar, förslagsvis...................... » 1,000 (1.000)

Summa kronor 303,600 (262,300)

Särskilda uppbördsmedel:

1. Upplåtelse av lokaler, ersättning för lyse

mm......................kronor 3,300 (3,600)

2. Inkomster av trädgårdarna......... » 20,000 (18,700) kronor 23,300 (22 300)

Nettoutgift kronor 280,300(240,000).

Beträffande anslaget till expenser framhåller skolöverstyrelsen, att rektorerna

meddelat, att medelsåtgången å den i anslaget ingående posten

bränsle, lyse och vatten under budgetåret 1940/41 uppgått till 161,134

kronor. Genom cirkulär den 21 oktober 1941 hade överstyrelsen anmodat

rektorerna att, i den mån så läte sig göra, genom avstängande av vissa lokaler

inomo seminariebyggnaderna söka spara på bränsle. Det vore möjligt,

att å ifrågavarande post belöpande kostnader härigenom skulle kunna för

budgetåret 1942/43 hållas vid 155,000 kronor. Aven den i anslaget ingående

posten övriga expenser torde böra höjas något på grund av de ökade krav

på anslaget, som ställdes genom städpersonalens ökade lönekrav. Rektorerna

hade föreslagit höjning av anslaget till 101,600 kronor, men det syntes

överstyrelsen, som om anslaget skulle kunna begränsas till 100,500 kronor.

Häri inginge även det belopp, 500 kronor, som enligt överstyrelsens förslag

vore behövligt till expenser vid kurserna för hjälpklasslärare.

Det sammanlagda förslagsanslaget till expenser borde enligt dessa beräkningar

uppföras med (155,000 + 100,500 =) 255,500 kronor.

I fråga om anslaget till trädgårdarnas underhåll och skötsel hade rektorerna

för nästa budgetår föreslagit en höjning på omkring 2,000 kronor. Med

hänsyn till de ökade lönekraven från trädgårdsarbetarnas sida samt höjda

kostnader i övrigt, syntes denna höjning överstyrelsen motiverad. Överstyrelsen

ville därför föreslå, att nettoanslaget höjdes till 17,500 kronor. Bruttoutgifterna

beräknades till 37,500 kronor och inkomsterna till 20,000 kronor.

Enligt från rektorerna infordrade uppgifter hade under budgetåret 1940/41

från anslagsposten för sjukvård m. m. utgått ersättningar åt verksläkare, för

sjukhusvård och medicin samt annan sjukvårdskostnad ävensom begravningshjälp

med 7,535 kronor. Då lärarpersonalen under budgetåret 1942/43 bleve

av mindre omfattning, beräknade överstyrelsen att ett anslag av 7,000 kronor

bleve tillräckligt.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Marits proposition Nr 175.

Överstyrelsen anmärker slutligen att höjningen i anslagsbehovet, jämfört

med innevarande budgetår, i huvudsak betingas av ökade kostnader för

bränsle och städning.

Skolöverstyrelsens anslagsberäkningar ha icke givit mig anledning till

annan erinran än att anslagsposten expenser bör uppföras med 255,000

kronor, sedan av förut berörda skäl delposten övriga expenser minskats

med 500 kronor, som avsetts till expenser vid utbildningskurser för hjälpklasslärare.

Jag förordar, att för budgetåret 1942/43 till omkostnader vid

folkskoleseminarierna anvisas ett förslagsanslag av 279,800 kronor, innebärande

en anslagshöjning med 39,800 kronor.

6. Reservationsanslaget till Folkskoleseminarierna:

Materiel, böcker in. m.

För innevarande budgetår har till ifrågavarande ändamål anvisats ett

reservationsanslag av 40,000 kronor. Skolöverstyrelsen framhåller, att denna

medelsanvisning innebar en allvarlig reduktion i förhållande till tidigare

anslag. Rektorerna hade nu begärt anslagets höjning till ungefär 50,000 kronor

för den händelse klassuppsättningen bleve den överstyrelsen föreslagit.

Måhända kunde någon minskning i sistnämnda summa ske, men då åtgången

på slöjdmateriel vore stor i nybörjarklasserna och då priserna stigit

betydligt, borde minst 45,000 kronor beräknas för de vanliga utgifterna på

denna post. Därtill komme, att ett anslag på omkring 3,000 kronor enligt

förste gymnastikkonsulentens beräkning vore oundgängligen nödvändigt för

reparation och komplettering av gymnastikredskapen vid seminariet i Kalmar,

av vilka en stor del förslitits och kasserats, så att bland annat ribbstolar

och bomsystem för närvarande saknades. Överstyrelsen funne sålunda ett

anslagsbehov för här ifrågavarande ändamål, uppgående till (45,000 +

+ 3,000 =) 48,000 kronor föreligga.

Överstyrelsens beräkningar hava icke givit mig anledning till erinran,

varför jag förordar, att detta anslag för nästa budgetår bestämmes till

48,000 kronor, vilket innebär en anslagshöjning med 8,000 kronor jämfört

med medelsanvisningen för innevarande budgetår.

7. Förslagsanslaget till Småskoleseminarierna:

Avlöningar.

a) Elevintagningen och organisationen.

1936 års organisation för småskollärarinneutbildningen framgår av följande

uppställning:

Departe
mentschefen.

Departe
mentschefen.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Marits proposition Nr 175.

Strängnäs

Skara

Landskrona Jl-årig linje

Härnösand

Växjö

Haparanda

Lycksele Hl-arig linje

Den normala organisationen omfattar alltså åtta tvååriga och två treåriga

utbildningslinjer med en examinationskapacitet — vid nonnal klassnumerär,

24 elever — av 240 examinander per år.

Den senaste elevintagningen vid småskoleseminarierna skedde, såsom i

inledningen nämndes, år 1940, då sammanlagt 40 elever intogos i första

klassen av seminarierna i Landskrona och Växjö.

Elevintagningen för läsåret 1942/43.

Skolöverstyrelsen föreslår intagning av två klassavdelningar på tvåårig

och två på treårig linje vid seminarierna i Landskrona, Strängnäs, Lycksele

och Haparanda.

Överstyrelsen funne, heter det i dess framställning, av utredningen rörande

lärarbehovet och lärartillgången framgå, att det nuvarande överskottet

på småskollärarinnor komme att bliva i huvudsak absorberat under läsåret

1944/45. Detta gällde emellertid endast, ifall läraröverskottet varit

mera rörligt, än vad nu vore förhållandet. Det vore emellertid, såsom förut

berörts, icke uteslutet, att denna brist på rörlighet kunde skapa ett ersättningsbehov

av nya lärarinnor, långt innan överskottet försvunnit. I varje

fall komme arbetslösheten att hävas åtskilligt tidigare i södra och mellersta

Sverige än i norra. Av denna anledning syntes det ändamålsenligt, att en

viss, ehuru begränsad examination — av exempelvis blott 2 klassavdelningar

— verkställdes i södra Sverige år 1944. Möjligen kunde då den examination

av omkring 350 nya lärare — motsvarande i runt tal 15 klassavdelningar

— som enligt det föregående skulle varit behövlig år 1945, minskas

till 13 avdelningar.

Härav följde, att intagningen på den tvååriga linjen år 1942 borde inskränkas

till 2 klassavdelningar. På den treåriga linjen borde intagning

kunna ske i full utsträckning år 1942 (= 2 klassavdelningar), eftersom de

elever, som intoges där, ej utexaminerades förrän år 1945.

De tvååriga seminarier, vid vilka intagning skulle ske år 1942, borde,

som nämnts, ligga i södra och mellersta Sverige. Lämpligast bleve därvid

att välja seminarierna i Landskrona och Strängnäs, ej blott med tanke på

läget utan även ur ekonomisk synpunkt, enär seminarielärarnas tjänstgöring

därigenom kunde ordnas på ett för staten ekonomiskt mera tillfredsställande

sätt, än om intagningen förlädes till två andra seminarier.

Under år 1943 och åren därefter måste däremot elevintagning ske, ej

blott av så många klassavdelningar, som seminarierna normalt avsetts att

mottaga, utan åtskilligt därutöver. Det kunde naturligtvis ifrågasättas, huruvida

det vore ändamålsenligt att som överstyrelsen föreslagit begränsa

Dubbelseminarier:

Enkelseminarier:

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175. 47

intagningen ar 1942, när man vore medveten örn att den erforderliga intagningen

år 1943 och därefter bleve så stor, att särskilda åtgärder syntes

behöva vidtagas, för att seminarierna skulle kunna mottaga alla nya elever.

Ur ekonomisk synpunkt vore det sannolikt fördelaktigare, att redan

år 1942° effektivt utnyttja hela seminarieorganisationen, varigenom de särskilda

åtgärderna kunde uppskjutas ännu något år. Överstyrelsen hade

emellertid icke velat gå på denna linje, då därigenom arbetslöshetstiden

för småskollärarinnorna skulle något förlängas. Arbetslösheten bland dessa

lärare vöre ju av gammalt datum, och när det nu omsider skönjdes ett

slut pa densamma, vore det önskvärt, att avvecklingen icke fördröjdes. För

småskollärarinnekåren vore det ur psykologisk synpunkt av mycket stor

betydelse, att arbetslösheten snarast möjligt hävdes, och att examinationen

icke dessförinnan på allvar igångsattes.

Statskontoret, som i likhet med skolöverstyrelsen finner ådagalagt, att ett

större antal elever än småskoleseminarierna normalt äro anpassade för måste

intagas för läsåret 1943/44, därest intagningen för instundande läsår sker

i enlighet med överstyrelsens förslag, vill, då nämnda anordning synes ämbetsverket

föga ändamålsenlig ur statsfinansiell synpunkt, förorda, att i stället

elever för instundande läsår intagas i första klassen vid samtliga småskoleseminarier.

Såväl småskollärarinnefdreningen som folkskollärarföreningen hemställa,

att någon elevintagning vid småskoleseminarierna för läsåret 1942/43 icke

måtte beslutas.

De skäl skolöverstyrelsen anfört för elevintagning i södra och mellersta

Sverige vöre enligt småskollärarinneföreningens mening icke bärande. Det

behov av vikarier för kortare vikariat, som kunde uppstå under läsåret

1944/45 i nyssnämnda landsdelar, kunde, därest läraröverskottet i norra

Sverige skulle visa sig så föga rörligt som överstyrelsen förmodat, med största

säkerhet antagas bliva fyllt av pensionerade lärare och annan i södra

Sverige lokaliserad reservarbetskraft.

Även förslaget om elevintagning vid de treåriga seminarierna i Lycksele

och Haparanda år 1942 ingåve föreningen starka betänkligheter. Som skolöverstyrelsen

framhållit, funnes i Norrland den största delen av småskolIäraröverskottet,

och det förefölle icke troligt, att detta skulle vara absorberat

efter tre år. Enligt undersökningar av anställningsförhållandena för

småskollärarinnor, vilka föreningen årligen företagit under åren 1930/40,

hade vid Haparanda seminarium under åren 1930/39 utexaminerats 98

lärarinnor. Av dessa hade den 1 april 1941 endast 1 vunnit ordinarie anställning.

4 hade plats som biträdande lärarinnor och G som lärarinnor vid

mindre folkskolor. Under tiden 1930/40 hade vid Lycksele seminarium utexaminerats

11G lärarinnor. Av dessa hade vid nyssnämnda tidpunkt 10

vunnit ordinarie anställning, medan 1 fått plats som biträdande lärarinna

och 6 som lärarinnor vid mindre folkskolor.

Föreningen ansåge, att förtidsutexaminering av småskollärarinnor för

att undvika senare, större belastning av seminarieorganisationen icke behövde

eller borde förekomma.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

Setninarieorganisationen.

Skolöverstyrelsen erinrar om den i inledningen (sid. 5) nämnda utredning

rörande möjligheterna till förenkling av småskoleseminarieorganisationen,

som överstyrelsen anbefallts företaga. Av vad överstyrelsen förut

anfört framginge emellertid, att den nuvarande seminarieorganisationen

behövde anlitas i sin helhet redan från och med 1943. Överstyrelsen

kunde därför nu lika litet som förra året föreslå någon definitiv inskränkning

av seminarieorganisationen. Tvärtom syntes det bliva nödvändigt

att inom kort utöka organisationens examinationskapacitet. Det vore därför

icke möjligt att minska seminariernas antal. Visserligen skulle man

genom sammanslagning av tvenne enkelseminarier till ett dubbelseminarium,

såsom departementschefen enligt föregående års seminarieproposition

antytt, vinna en ekonomisk fördel utan att examinationskapaciteten därigenom

minskades, men man förlorade därigenom den expansionsmöjlighet,

som funnes i den nuvarande organisationen och som man inom något år

bleve i behov av att använda. Den utredning, som överstyrelsen blivit anbefalld

att utföra, syntes därför böra i första hand omfatta en undersökning

av de möjligheter, som förefunnes, att så effektivt som möjligt utnyttja

de nuvarande seminariernas utvidgningsmöjligheter, varigenom man

kunde undvika inrättande av nya seminarier med de konsekvenser i ekonomiskt

hänseende, som detta skulle medföra.

Då de framställningar örn åtgärder, vari utredningen utmynnar, icke

synas kunna i detta sammanhang bliva föremål för slutlig prövning, lämnas

här endast en kortare redogörelse för utredningen.

Examinationsbehovet. Efter en ingående diskussion av de faktorer, som

bestämma behovet av nya småskollärare, finner överstyrelsen, att examinationsbehovet,

som redan för år 1945 skulle överstiga de nuvarande seminariernas

kapacitet, från och med 1946 åtminstone tio år framåt komme att

uppgå till ungefär 20 klassavdelningar, vilket antal dock försiktigtvis borde

anses såsom ett maximum. _ .

Examinationskapaciteten hos smaskoleseminarieorgamsationen skulle

alltså behöva fördubblas. Därvid borde man i första hand tillse, att de nuvarande

seminariernas utvidgningsmöjligheter tillvaratoges. Efter undersökning

av dessa möjligheter hade överstyrelsen funnit, att utom seminarierna

i Landskrona, Skara och Strängnäs jämväl seminarierna i Härnösand

och Växjö kunde utan större kostnader, vad lokalerna beträffade,

drivas som dubbelseminarier. Lokalerna för seminarierna i Haparanda och

Lycksele tilläte däremot icke dessa seminariers ombildande till dubbla, så

länge utbildningen vid dem vore treårig. De skäl, som motiverat denna

längre utbildningsform — hänsynen till lägre förkunskaper hos eleverna

och behovet av särskild utbildning för tjänstgöring vid de i Norrland vanliga

mindre folkskolorna — hade numera för Lyckseleseminariets del mist

åtskilligt av sin betydelse. Överstyrelsen räknade därför med att detta seminarium

inom en snar framtid skulle kunna inrättas för tvåårig utbildning.

Dess lokaler skulle då hjälpligt kunna rymma dubbla klassavdelningar.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 175.

Av det anförda framginge, att den nuvarande småskoleseminarieorganisationen

utan större svårigheter kunde utvidgas till att omfatta sex dubbelseminarier

och ett enkelseminarium (Haparanda). Denna organisation

borde träda i verksamhet 1943.

Examinationskapaciteten hos denna nya organisation skulle komma att

omfatta (6X2 + 1 =) 13 klassavdelningar. Organisationen vore alltså

tillräcklig år 1943, men redan 1944 torde den vara otillräcklig. Det vore

då givetvis av vikt att i tid söka lösa frågan örn den ökade examinationen

på ett sådant sätt, att man undveke upprättande av nya seminarier. Det

kunde måhända synas för tidigt att redan nu föreslå någon lösning av detta

problem. Överstyrelsen hade dock ansett det nödvändigt att påpeka detsamma

och ville därjämte antyda två sätt, på vilka behovet av ytterligare

höjd examinationskapacitet syntes — åtminstone provisoriskt — kunna

lösas:

1) ytterligare utvidgning av de nuvarande småskoleseminarierna,

2) utnyttjande av folkskoleseminarierna.

Vad den första utvägen beträffade, syntes det icke omöjligt att — såsom

en provisorisk åtgärd — upprätta ytterligare en examinationsavdelning vid

åtminstone fem av seminarierna. I vissa fall kunde dessa avdelningar inrymmas

i seminariebyggnaden, i andra fall torde man behöva förhyra

lokaler i seminariets närhet. Däremot mötte det mycket stora svårigheter

att utvidga övningsskolan, så att den kunde tillfredsställa det behov av

praktiska övningar, som uppstode vid ett sådant tredubbelt seminarium.

För att dock kunna giva seminarieeleverna den praktiska övning, som vore

erforderlig, torde det i sådana fall bliva nödvändigt att söka samarbete

med samhällets folkskolor på ett intimare sätt än hittills. Då det emellertid

skulle bliva erforderligt att mera regelbundet anlita folkskolans lärare

såsom handledare i större eller mindre utsträckning, torde det bliva oundgängligt

att ekonomiskt ersätta dem för det besvär och arbete, detta vållade.

Överstyrelsen vore icke beredd att nu ingå på frågan om storleken av

denna ersättning, men funne dock sannolikt, att en på detta sätt ordnad

praktisk utbildning skulle ställa sig ekonomiskt fördelaktigare för staten,

än örn ytterligare ett antal övningsskollärare skulle anställas vid de ifrågavarande

seminarierna.

På det nu nämnda sättet skulle examinationskapaciteten kunna provisoriskt

höjas med 5 klassavdelningar.

Den andra utvägen, på vilken man skulle kunna vinna en vidgad examination,

vore att, i den mån så läte sig göra, anlita folkskoleseminarierna

för utbildning jämväl av småskollärarinnor. Detta bleve möjligt under

den tid, då folkskoleseminarierna vore tvingade att begränsa sin normala

verksamhet. Såsom framginge av det tidigare anförda, bleve detta fallet

under ännu några år. Ett förläggande av småskollärarinneutbildning till

vissa folkskoleseminarier skulle innebära ett effektiviserande av folkskoleseminarieorganisationen

under denna tid. Särskilt vore de kvinnliga seminarierna

ägnade härför, i synnerhet örn det skulle visa sig, att examinationen

av kvinnliga folkskollärare en längre tid måste begränsas.

Kostnader. Överstyrelsen redogör ingående för de kostnader för byggnadsarbeten

— flertalet redan förut beslutade — och lärarlöner, som skulle bliva

en följd av utvidgningsprogrammet för småskoleseminarierna. Samtliga byggnadsarbeten

borde påbörjas i så god tid, att de kunde avslutas senast som
Bihang

till riksdagens protokoll 1 sami. Nr 175. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

maren 1944. Ett par redan uppgjorda ombyggnadsförslag tarvade omarbetning.

Till nyssnämnda kostnader komme givetvis också ökade kostnader

i fråga om avlöning till icke-ordinarie lärare, omkostnader, materiel m. m.

Då emellertid^ utvidgningarna icke krävde några särskilda ökade kostnader

under budgetåret 1942/43, hade överstyrelsen icke funnit anledning föreligga

att redan nu framlägga mera detaljerade kostnadsberäkningar.

Skolöverstyrelsen hemställer sålunda endast, att småskoleseminarierna i

Härnösand, Lycksele och Växjö må från och med den 1 juli 1943 ombildas

till dubbla, tvååriga småskoleseminarier, samt att åtgärder vidtagas för att

de av riksdagen tidigare beslutade byggnadsarbetena vid småskoleseminarierna

måtte bliva igångsatta i så god tid, att de hinna slutföras under

sommaren 1944.

Besparingsberedningen finner efter granskning av det av skolöverstyrelsen

den 24 januari 1941 framlagda utredningsmaterialet (propositionen 1941: 177)

starka skäl tala mot en beskärning för närvarande av småskoleseminarieorganisationens

examenskapacitet.

Vid sådant förhållande borde uppmärksamheten riktas på frågan om möjligheterna

att vidtaga organisatoriska åtgärder, ägnade att förbilliga seminarieorganisationen

utan att därför minska dess examinationskapacitet. I sådant

syfte ville beredningen emellertid för närvarande endast understryka, att en

koncentration av småskoleseminarieundervisningen till ett mindre antal dubbelseminarier

borde vara möjlig och kostnadsbesparande. Även inom ramen

för dylika seminarier borde kunna vinnas den elasticitet, som prövades behövlig

med hänsyn till behovet av tillfälliga utvidgningar.

En reservant i beredningen ifrågasätter, att frågan örn inrättande av ettåriga

kurser för studentskors utbildning till småskollärarinnor upptages till

omprövning.

Av statskontoret framhålles, att om dess förslag rörande elevintagningen

vid småskoleseminarierna för instundande läsår följdes, ställningstagandet

till frågan örn en utvidgning av dessa seminarier tillsvidare syntes kunna

anstå, och därmed spörsmålet örn nya kapitalinvesteringar i seminariebyggnaderna

ställas på framtiden.

Den tidsfrist, som därigenom skulle vinnas, borde användas för att ytterligare

överväga frågan örn det lämpligaste sättet att tillgodose det beräkneliga

behovet av ökat antal småskollärarinnor.

Ämbetsverket anslöte sig till överstyrelsens förslag örn en ombildning av

Lycksele-seminariet från tre- till tvåårigt. För fyllande av ett maximibehov

av småskollärarinnor borde möjligheterna att temporärt förlägga en icke

oväsentlig del av småskollärarutbildningen till de folkskoleseminarier, vid

vilka någon nyintagning av elever icke ifrågakomma. under de senaste åren,

särskilt uppmärksammas. Härigenom bleve de vid dessa folkskoleseminarier

inrättade övningsskolorna utnyttjade. Helt uteslutet torde icke vara att, örn

dylika åtgärder vidtoges, kapitalinvesteringar i nya seminariebyggnader åtminstone

tills vidare kunde undvikas. Vid nu åsyftade övervägande borde

även — såsom besparingsberedningen understrukit — särskilt uppmärksammas

frågan örn möjligheterna att vidtaga organisatoriska åtgärder, som för
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Marits ''proposition Nr 175.

billigade seminarieorganisationen, utan att därför examinationskapaciteten

förminskades. Särskilt syntes det ligga nära till hands att öka antalet elever

i klassavdelningarna, vilket vid senaste omorganisation begränsats ganska

avsevärt.

Mot statskontorets sist återgivna uttalande — angående högre elevantal i

klasserna — riktar skolöverstyrelsen i sitt yttrande den 10 februari 1942 en

bestämd gensaga under hänvisning till den stora vikt, som vid genomförandet

av 1936 års seminarieform fästes vid regleringen av klassnumerären.

Beträffande utgångspunkterna för en beräkning av lämplig elevintagning

vid småskoleseminarierna gäller, kanske i än högre grad, rörande

arbetslöshetssiffrorna och utsikterna för lär arbehovet detsamma som jag

förut yttrat i samband med frågan örn elevintagningen vid folkskoleseminarierna.

Vidare måste man hålla i minnet, att arbetslösheten inom

småskollärarkåren är mycket större än bland folkskollärarna — stor även

under nuvarande beredskapsinkallelser, vilka gynna småskollärarinnorna

endast med ett relativt litet antal- vikariattillfällen — och av gammalt

datum, att rationaliseringen av folkskoleväsendet främst går ut över de

tjänster, som stått öppna för lärare med småskolekompetens, samt att

en mycket stor reserv finnes av vid arbetslöshetsundersökningen frånräknade

småskollärarinnor, vilka för närvarande icke äro arbetssökande

på lärarbanan men mycket väl kunna fylla ut en brist på korttidsvikarier

och i flertalet fall ej äro att anse såsom mindre önskvärd arbetskraft.

Det anförda synes mig visa, att risken för en felkalkyl rörande det framtida

lärarbehovet är större, vådan av för stor examination mera påtaglig,

men nackdelarna av för litet tillskott till arbetskraften mindre här än

i fråga om folkskollärarna. Av dessa skäl måste jag i likhet med skolöverstyrelsen

bestämt avvisa tanken på att — i syfte att av ekonomiska skäl

undvika en senare toppbelastning av seminarieorganisationen — redan i år

taga in fullt antal elever vid alla seminarier och därmed medvetet förlänga

arbetslöshetens bestånd. Men även skolöverstyrelsens intagningsförslag

synes mig ägnat att ingiva betänkligheter. Det synes mig icke lika starkt

grundat som förslaget beträffande folkskoleseminarierna. Överstyrelsens

starka hänsynstagande till småskolläraröverskottets lokalisering framför allt,

relativt sett, till Norrland och dess lokalbundenhet — vilken i verkligheten

till och med torde vara större än arbetslöshetsundersökningens resultat angiver

och även i viss utsträckning torde gälla dem, som förklarat sig villiga till

tjänstgöring var som helst — synes visserligen fullt motivera den föreslagna

elevintagningen i Landskrona och Strängnäs seminarier. Erfarenhet har i

själva verket redan erhållits av viss knapphet på lärare med småskolekompetens

i södra Sverige. Däremot kan jag icke anse övervägande sannolikhet

tala för att småskolläraröverskottet år 1945 kommer att vara hävt i Norrland,

och har icke blivit övertygad om lämpligheten av att då utexaminera

Departe
mentschefen.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Mårds ''proposition Nr 175.

två klasser småskollärarinnor i de två län, där tillgången på småskollärare är

relativt störst och anställningsförhållandena för de sista åren utexaminerade

lärare varit exceptionellt dåliga. För att bereda goda lärara spir anter

i övre Norrland, vilka nu i två år saknat möjlighet att inom lands delen

vinna småskollärarutbildning, tillfälle till sådan, synes intagning av en

klassavdelning på treårig linje vara tillfyllest.

Jag föreslår därför, att en klassavdelning örn 24 elever för instundande

läsår intages vid vart och ett av småskoleseminarierna i Landskrona,

Strängnäs och Lycksele, men däremot icke vid seminariet i Haparanda.

Lycksele seminarium synes nämligen av ekonomiska och rekryteringsskäl

böra före seminariet i Haparanda ifrågakomma för elevintagningen.

I fråga örn småskoleseminariernas organisation göra sig liknande synpunkter

gällande som beträffande folkskoleseminarierna. En synnerligen

önskvärd koncentration av undervisningen till större anstalter kan icke

vinnas genom att definitivt nedlägga något av de nuvarande seminarierna,

vilka alla inom kort komma att behövas, men vinnes örn några år, då alla

seminarierna utom det i Haparanda skulle behöva utnyttjas för dubbla

eller tredubbla klassuppsättningar. Temporärt nedläggande av de seminarier,

som till hösten komma att sakna elever, bör ej komma å fråga.

Beträffande verksamhetens omfattning vid småskoleseminarierna för närvarande

och, enligt olika alternativ, instundande hösttermin hänvisar jag

till följande tablå.

T abid, visande klassavdelningama i småskoleseminarierna dels vårterminen

19^2, dels ock höstterminen 1942 enligt olika alternativ.

Höstterminen 1942

Småskoleseminariet i

V årterminen

1942

utan intag- ning

enligt över- styrelsens

förslag

Strängnäs ........................

II2

21

—

I2

(24)

Skara..........................

—

—

Landskrona........................

II2

20

—

I2

(24)

Härnösand .......................

—

—

Växjö..........................

—

—

Haparanda.......................

lil3

20

—

I3

(24)

Lycksele.........................

lil3

24

—

I3

(24)

Summa

Avgående: 85

-rr

96 elever

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

De avgöranden, som skolöverstyrelsen askan rörande enkelseminariers

omorganisation till dubbla samt örn igångsättande av vissa byggnadsarbeten

för småskoleseminarierna, behöva ej ännu träffas. Däremot kommer jag

att granska de ifrågasatta byggnadsföretagen och, därest ytterligare utredningar

eller åtgärder erfordras för att möjliggöra deras omedelbara igångsättande,

underställa Kungl. Majit de förslag, som i sådant hänseende må befinnas

påkallade.

Övriga förslag rörande småskollärarutbildningens framtida yttre och inre

organisation synas icke för närvarande påkalla något yttrande.

b) Anslagsberäkningar.

För innevarande budgetår är till avlöningar vid småskoleseminarierna anvisat

ett förslagsanslag å 457,600 kronor, vilket disponeras i enlighet med

en i statsliggaren på sid. 518 införd avlöningsstat.

Rörande medelsbehovet för budgetåret 1942/43 har skolöverstyrelsen

anfört följande:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän. Vid beräknande av medelsåtgången

för budgetåret 1942/43 på denna anslagspost hade överstyrelsen

endast tagit hänsyn till anslagets verkliga belastning, så vitt denna varit

möjlig att bedöma.

Till lön åt de ordinarie tjänstemännen, inberäknat kostnader för kallortstillägg

och vikariatsersättningar, torde erfordras 344,000 kronor.

Liksom vid folkskoleseminarierna komme även vid småskoleseminarierna

vissa lärare att under budgetåret 1942/43 erhålla fyllnadstjänstgöring vid

andra läroanstalter. Det belopp, som i följd därav komme att inlevereras till

seminarierna och borde fråndragas nyssnämnda lönekostnad, kunde uppskattas

till 16,000 kronor.

Enligt dessa beräkningar bleve medelsbehovet på här ifrågavarande post

328,000 kronor. Därav torde även kunna utgå eventuell personlig lönefyllnad

åt vissa Övningslärare.

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t. Ä

samtliga hithörande delposter borde upptagas oförändrade belopp, eller

således:

a. Arvoden åt seminarieläkare: 2,150 kronor.

b. Arvoden åt seminariebibliotekarier: 2,200 kronor.

c. Arvoden åt biträden på rektorsexpeditionerna: 1,100 kronor.

d. Tilläggsarvoden åt lärare i trädgårdsskötsel: 1,050 kronor.

e. Arvode åt ett biträde för matlagningen vid seminariet i Lycksele: 1,300

kronor.

Det erforderliga sammanlagda anslaget för här ifrågavarande arvoden och

ersättningar skulle sålunda för budgetåret 1942/43 uppgå till 7,800 kronor. 3

3. Arvoden till övrig icke-ordinarie personal. Det behövliga anslaget på

denna delpost kunde uppskattas på följande sätt:

s. 54 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

54 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 175.

Till extra lärare (inklusive vakansvikarier), timlärare, extra

vaktmästare samt till personlig lönefyllnad åt vissa vakt
-

mästare . ........................................ kronor 48,000

Till tjänstledighetsvikarier............................. » 15,000

Till gottgörelse enligt § 3 mom. 4 a) kungörelsen 1939: 478 . »_600

kronor 63,600.

Enligt upplysningar från rektorerna hade enbart lönen till tjänstledighetsvikarierna

under budgetåret 1940/41 förorsakat en kostnad av ungefär

18,400 kronor.

Anslagsbehovet kunde beräknas till i runt tal 64,000 kronor.

4. Rörligt tillägg. Enligt överstyrelsens beräkningar skulle rörligt tillägg

under budgetåret 1942/43 komma att utgå på omkring 405,000 kronor. Örn

tillägget beräknades efter 15 procent, bleve det behövliga anslaget 60,750

kronor eller i runt tal 60,000 kronor.

På grund av vad sålunda anförts har överstyrelsen hemställt, att till Småskoleseminarierna:

Avlöningar måtte för budgetåret 1942/43 anvisas ett

förslagsanslag av 459,800 kronor.

Överstyrelsens anslagsberäkningar hava icke givit mig anledning till

erinran. Då emellertid enligt mitt förslag någon lärarmneutbildning icke

kommer att bedrivas vid seminariet i Haparanda instundande budgetår,

torde de beräknade arvodena åt seminarieläkare, bibliotekarier och rektorsbiträden

kunna nedsättas till respektive 1,950, 2,000 och 1,000 kronor och

till extra lärare med flera endast behöva beräknas 41,000 kronor. Sammanlagda

anslaget till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit, bör efter dessa beräkningar upptagas till 7,300 kronor och avlöningar

till övrig icke-ordinarie personal till 57,000 kronor. I anledning av det anförda

förordar jag, att för nästa budgetår till avlöningar vid småskoleseminariema

anvisas ett förslagsanslag av i avrundat tal 452,300 kronor, vilket

innebär en anslagsminskning med 5,300 kronor.

8. Förslagsanslaget till 8måskoleseminarierna:

Omkostnader.

För täckande av småskoleseminariernas omkostnader under innevarande

budgetår utgår ett förslagsanslag av 57,400 kronor, vilket belopp fördelats

på sätt framgår av följande uppställning.

Skolöverstyrelsen har beräknat anslagsbehovet för nästa budgetår till

73,400 kronor, varav 65,000 kronor att disponeras i enlighet med följande

omkostnadsstat (de för innevarande budgetår anvisade beloppen angivas

inom parentes):

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 175. 55

Utgifter:

1. Sjukvård m. m., förslagsvis........................kronor 1,500 (1,750)

2. Expenser, förslagsvis............................ » 61,000 (53,800)

3. Övriga utgifter:

a. Trädgårdarnas underhåll och skötsel, för
-

slagsvis .....................kronor 7,700 (7,000)

b. Särskilda kurser och föreläsningar m. m. . . » 700 (650) , 8,400 (7,650)

4. Reseersättningar, förslagsvis........................ » 500 (500)

Summa kronor 71,400 (63,700)

Särskilda uppbördsmedel:

1. Upplåtelse av lokaler, ersättning för lyse . . . kronor 2,100 (2,300)

2. Inkomster av trädgårdarna............ » 4,300 (4,000) kronor 6,400 (6,300)

Nettoutgift kronor 65,000 (57,400).

Skolöverstyrelsens framställning utvisar, att överstyrelsen sökt vid anslagsberäkningarna

minska anslagsbeloppen så långt detta ansetts möjligt.

Ökningen med 7,600 kronor i anslagsbehovet för de i omkostnadsstaten angivna

ändamålen hänför sig nästan uteslutande till anslagsposten för bränsle,

lyse och vatten under förslagsanslaget till expenser. Överstyrelsens förslag

innebär en avsevärd nedprutning av det belopp, seminarierektorerna funnit

erforderligt.

Av det av överstyrelsen föreslagna omkostnadsanslaget avses 4,700 kronor

till en preparandkurs och 3,700 kronor till en kurs i hushållsgöromål vid seminariet

i Haparanda.

Överstyrelsen erinrar om att vid tillkomsten av 1936 års seminarieorganisation

en preparandkurs beräknades skola tills vidare ingå i organisationen

vid seminariet i Haparanda. Ett stort behov förelåge av en sådan kurs, därest

en tillfredsställande rekrytering skall kunna vidmakthållas vid nämnda seminarium.

Preparandkursen hade hittills omfattat omkring 20 veckor. Kostnaderna

kunde beräknas på följande sätt:

Timlärararvoden i kunskapsämnen 25 veckotimmar å 242

kronor............................................. kronor 3,103

Timlärararvoden i övningsämnen 6 veckotimmar å 176 kronor » 542

Stipendier till 20 deltagare k 50 kronor.................... » 1,000

Summa kronor 4,645.

Tidigare hade vid dessa kurser anslag utgått även till föreståndararvode,

hyror m. m. Emellertid hade rektor icke begärt något föreståndararvode och

då kursen under vårterminen 1943 kunde beredas plats i seminariets lokaler,

bortfölle hyreskostnad. De sammanlagda kostnaderna kunde alltså uppskattas

till i runt tal 4,700 kronor.

Vad därefter beträffade kursen i hushållsgöromål vore att märka, att denna

kurs utgjorde ett obligatoriskt led i seminarieundervisningen. På grund av

brist på lokaler kunde den emellertid icke bedrivas under pågående läsår utan

s. 56 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

56

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

hade under en följd av år drivits som sommarkurs, till vars anordnande

medel utgått ur omkostnadsstaten. Senast hade genom Kungl. Maj:ts beslut

den 10 maj 1940 för en kurs sommaren 1940 anvisats 1,800 kronor, varav

1,000 kronor för anordnande av kursen och 800 kronor till stipendier åt elever.

Då elevantalet i klass I läsåret 1942/43 beräknades till 24, behövde kursen

dubbleras. Kostnaderna kunde beräknas på följande sätt:

Kurs 1:

Timlärararvode åt skolkökslärarinna

Hyra för lokaler.................

Bränsle, undervisningsmateriel m. m.

Föreståndararvode...............

Kurs 2: .......................

Stipendier, 24 stycken å 50 kronor .

eller i runt tal 8,700 kronor.

kronor 711

» 200

» 200

» 150 kronor 1,261

.......... » 1,261

.......... » 1,200

Summa kronor 3,722,

Av den ståndpunkt, jag intagit beträffande seminariet i Haparanda,

följer ej blott att det av överstyrelsen för kurs i hushållsgöromål beräknade

anslagsbehovet av 3,700 kronor bortfaller, utan även att anslaget till särskilda

kurser och föreläsningar kan nedsättas med 200 kronor till 500 kronor.

Däremot bortfaller ej behovet av anslag till preparandkursen, vilken är avsedd

att hållas vårterminen 1943 för att förbereda elevintagningen samma år.

Då jag i övrigt icke finner något att tillägga till eller ändra i överstyrelsens

beräkningar, förordar jag, att till småskoleseminariemas omkostnader för instundande

budgetår anvisas ett förslagsanslag av 69,500 kronor. Förslaget

innebär en anslagsökning med 12,100 kronor.

I detta sammanhang får jag erinra, att Lycksele socken och Lycksele köping

såsom gemensamma ägare till det markområde, som gränsar till den nuvarande

seminarietomten i Lycksele, erbjudit sig att såsom gåva till Kungl.

Maj:t och kronan överlämna ett område av cirka 1,200 kvadratmeter av

nämnda markområde, vilket ansetts erforderligt för undervisningen i trädgårdsskötsel

vid seminariet. På kronan skulle enligt gåvobrevet dock ankomma

att bestrida kostnaderna för vederbörlig avstyckningsförrättning och

lagfart. Då det gjorda erbjudandet torde böra godtagas, torde sagda kostnader

få bestridas från ifrågavarande anslag.

9. Reservationsanslaget till Småskoleseminarierna:

Materiel, böcker m. ni.

För innevarande budgetår har till ifrågavarande ändamål anvisats ett reservationsanslag

av 7,000 kronor. Skolöverstyrelsen framhåller* att seminariernas

rektorer i sina till överstyrelsen insända anslagsäskanden för budgetåret

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts ■proposition Nr 175.

1942/43 anhållit om höjning av anslaget till ungefär 9,300 kronor. Ehuru

det syntes överstyrelsen möjligt att begränsa dessa krav något, vore dock

viss ökning ofrånkomlig på grund av de höjda priserna på materiel, varför

överstyrelsen ville föreslå en ökning med 600 kronor till 7,600 kronor.

Då utbildningsverksamhet enligt mitt förslag endast skall bedrivas vid

tre seminarier, synes höjningen av detta anslag kunna något begränsas. Anslaget

synes böra i riksstaten upptagas med 7,500 kronor, vilket innebär en

höjning med 500 kronor.

10. Reservationsanslaget till fortbildningskurser för

folk- och småskollärare.

a) Fortbildningskurser för folkskollärare.

1941 års riksdag (skrivelsen nr 284 sid. 20) har till fortbildningskurser för

folk- och småskollärare anvisat ett reservationsanslag av 30,000 kronor. Dessa

kurser äro att anse sorn ett led i strävandena att rationalisera folkskoleväsendet

och äro avsedda för folkskollärare, vilka till följd av rationaliseringen

bliva tvungna att bedriva sitt arbete i en för dem främmande, lägre skolform.

I det förslag av skolöverstyrelsen, som riksdagen lade till grund för sitt

beslut, planerades kurserna att hållas under vårterminen 1942. Sedan rektorerna

vid de seminarier, vid vilka kurserna varit avsedda att hållas, hos överstyrelsen

framhållit, att stora pedagogiska fördelar vore förbundna med kursernas

förläggande till höstterminens början, har överstyrelsen den 11 november

1941 anhållit, att kurserna måtte uppskjutas till höstterminen 1942.

I sin skrivelse den 9 december 1941 framhåller överstyrelsen, att vid bifall

till nyssnämnda anhållan nytt anslag för fortbildningskurser icke bleve behövligt

för budgetåret 1942/43.

b) Fortbildningskurser för småskollärare.

Småskollärarinneföreningen har funnit den genom skolöverstyrelsens undersökning

bestyrkta, mycket svåra arbetslösheten bland småskollärarinnorna

böra föranleda hjälpåtgärder från statsmakternas sida och därvid föreslagit

anordnande av fortbildningskurser för småskollärarinnor.

På 1930-talet anordnades, erinrar föreningen, för avhjälpande av arbetslösheten

inom småskollärarkåren fortbildningskurser för i tjänst varande

medlemmar av kåren. Genom kurserna bereddes arbetslösa lärarinnor tillfälle

till vikariat och kursdeltagarna förbättrad utbildning. Sådan fortbildning

finge även nu anses vara nödvändig för många lärarinnor, som på grund av

rationaliseringen flyttades från landsbygden till städernas större klassavdelningar.

Genom beslut den 6 mars 1942 har Kungl. Majit bifallit skolöverstyrelsens

anhållan örn tillstånd att framskjuta fortbildningskurserna för folkskollärare.

Departe
mentschefen.

Departe
mentschefen.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

Beträffande ifrågasatta fortbildningskurser för småskollärare vill jag

framhålla följande. Av det föregående framgår, att av det befintliga, stora

överskottet på småskollärarinnor endast en mindre del — utan reduktioner

ungefär 400 av 1,100 — utgöres av sådana, som äro beredda att taga

tjänst var som helst, medan återstoden icke önskar tjänstgöring utom visst,

begränsat område. Det som binder de sistnämnda är uppenbarligen i regel

hemmet — 82 procent äro och 7 procent ha varit gifta — troligen också i betydande

utsträckning annat förvärvsarbete. Inom denna grupp kan icke

något mera allmänt hjälpbehov antagas föreligga. Annorlunda förhåller det

sig naturligtvis med den förstberörda, mindre gruppen. Emellertid måste de i

denna grupp ingående lärarinnorna beräknas komma att i första hand få plats.

Enligt skolöverstyrelsens beräkningar kommer visserligen under läsåret

1942/43 endast ett litet antal av de arbetslösa småskollärarinnorna att

kunna beredas anställning, medan däremot under närmast därpå följande

läsår nära 250 och under läsåret 1944/45 ungefär 350 nu arbetslösa småskollärarinnor

skulle få arbete. Jag vill också erinra om vad jag tidigare

anfört örn redan iakttagna tecken på knapphet i tillgången på småskollärarinnor

i vissa delar av landet.

Bland de arbetslösa småskollärarinnorna torde sålunda de mest konkurrenskraftiga

redan instundande läsår kunna vinna anställning, medan flertalet

av dem, som icke äro bundna av andra intressen, redan under läsåret

1943/44 böra kunna räkna på lärartjänstgöring. Härtill måste givetvis hänsyn

tagas vid bedömningen av behovet av särskilda åtgärder för avhjälpande

av rådande arbetslöshet bland dessa lärarinnor. Förslag till sådana åtgärder

lia varit föremål för ingående prövning inom skolöverstyrelsen och ecklesiastikdepartementet.

Jag torde få anledning återkomma till dessa spörsmål vid

anmälan framdeles av frågan örn anslag till folkskoleväsendet för nästa

budgetår.

Anordnande av de föreslagna fortbildningskurserna för småskollärarinnor

torde icke kunna anses erforderligt enbart för undanröjande av olägenheter,

förbundna med rationaliseringen inom folkskoleväsendet. Vid sådant

förhållande anser jag småskollära rinneförbundets framställning icke

böra föranleda någon åtgärd.

Då således för budgetåret 1942/43 medel till fortbildningskurser icke

behöva anvisas, lian anslaget utgå ur riksstaten för nämnda budgetår.

11. Reservationsanslaget till Allmänna studielånefonden.

Sedan år 1920 finnes inrättad en särskild fond — från och med budgetåret

1932/33 benämnd studielånefonden — vilken står under förvaltning

av statskontoret och varur Kungl. Majit äger att årligen utdela lån för

underlättande av studiemöjligheterna för begåvade lärjungar vid offentliga

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 175.

läroanstalter av olika slag. I samband med inrättandet år 1939 av en särskild

fond för räntefria lån åt studerande vid universiteten i Uppsala och

Lund samt karolinska mediko-kirurgiska institutet, vilka studerande sedan

dess ej längre beviljas lån ur den allmänna studielånefonden, har den ändringen

vidtagits, att lån ur sistnämnda fond icke såsom förut tilldelas blott

obemedlade utan även kunna erhållas av mindre bemedlade lärjungar.

Med hänsyn till att numera två studielånefonder existera har i årets statsverksproposition

brukats beteckningen allmänna studielånefonden för här

ifrågavarande fond.

Bestämmelser örn utdelning av lån från allmänna studielånefonden återfinnas

numera i ett av Kungl. Majit den 30 december 1941 utfärdat reglemente

(svensk författningssamling nr 1005).

Till kapitalinvestering i studielånefonden har riksdagen anvisat för budgetåren

1931/32 170,000 kronor, 1932/33 100,000 kronor, 1933/34 80,000

kronor, 1934/37 50,000 kronor och 1937/39 120,000 kronor. Sedan det för

nästföljande budgetår anvisade anslaget icke tagits i anspråk, utan låneverksamheten

bedrivits allenast med inflytande kapitalmedel, har för budgetåret

1940/41 åter 60,000 kronor investerats i fonden.

Kostnaderna för den nämnd, som jämlikt reglementet handlägger låneärendena,

ha under senare år bestritts från ett av riksdagen under åttonde

huvudtiteln anvisat anslag. Till ersättning åt postverket för dess bestyr

med studielånen är därjämte i riksstaten uppfört ett särskilt anslag.

Antalet sökta och beviljade lån samt de beviljade lånens sammanlagda

belopp åren 1931—1940 ävensom summan av de för varje år disponibla medlen

framgå av följande tabell:

Utdel-

nings-

år

Fortsatta lån

Nya lån

Summa lån

Summa

utdelade

lån

Disponibla

medel

c:a

sökta

bevil-

jade

beviljade

lån

kronor

sökta

bevil-

jade

nya lån

kronor

sökta

bevil-

jade

1931. . .

273

260

290,750

868

109

106,800

1,141

369

397,550

397,595

1932. . .

252

223

218,800

998

74

67,700

1,250

297

286,500

286,564

1933. . .

211

187

179,150

975

122

112,400

1,186

309

291,550

295,241

1934. . .

228

211

200,000

1,065

126

125,400

1,293

337

325,400

327,203

1935. . .

229

204

204,375

1,045

117

115,500

1,274

321

319,875

327,666

1936. . .

214

204

201,400

1,046

149

149,250

1,260

353

350,650

350,672

1937. . .

239

234

238,300

1,112

143

153,600

1,351

377

391,900

391,936

1938. . .

270

267

286,025

1,104

129

135,900

1,374

396

421,925

420,774

1939. . .

283

275

299,650

1,156

130

136,900

1,439

405

436,550

435,384

1940. . .

262

177

163,700

864

64

56,300

1,126

241

220,000

221,000

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (propositionen nr 177) beslöt 1941

års riksdag (skrivelsen nr 284), att de stipendier, som stöde till för
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 175.

fogande för seminarieelever i allmänhet — benämnda de allmänna stipendierna

till skillnad från de till vissa norrländska folk- och småskoleseminarier

anknutna — skulle ersättas med studielån. Låneverksamheten skulle

inordnas under studielånefonden, varur lån till seminarieelever jämväl förut

beviljats, men en särskild del av fonden liksom också av det årliga anslaget

för kapitalinvestering i densamma skulle förbehållas seminarieeleverna.

Lånen till dessa elever skulle dock beviljas i samma ordning som

lånen i övrigt.

I min anmälan av frågan om anslag för kapitalinvestering i studielånefonden

för budgetåret 1941/42 framhöll jag (propositionen nr 177, sid. 63),

att med det ökade behovet av studielån för seminarieeleverna komme att

följa en avsevärd ökning för de första budgetåren av anslaget till kapitalinvestering

i fonden. Allteftersom inbetalningar inflöte på de utdelade

lånen, komme emellertid de behövliga investeringarna att avsevärt minskas,

och det vore att vänta, att rörelsen efter någon tid kunde fullföljas med

anlitande enbart av inflytande kapitalmedel. Jag ville framhålla, att behovet

av kapitalinvestering för studielånen till seminarieelever givetvis

bleve beroende av i vilken omfattning elever komme att i fortsättningen

intagas vid seminarierna. Beträffande lånen till studerande i övrigt framhöll

jag att förhållandena framtvingat en skärpning a,v de bedömningsgrunder,

som dittills följts vid utdelning av dessa lån. Vid den senaste utdelningen

hade sålunda endast de allra mest meriterade sökandena erhållit

nya lån. Fortsatta lån hade icke beviljats låntagare, som haft lån mer än

fyra år eller avlagt sådan examen, att de genom denna erhållit möjlighet

till inkomstgivande verksamhet, ej heller låntagare, som vid universiteten

under läsåret 1939/40 åtnjutit statsstipendium. Vidare hade lånens maximibelopp

sänkts till 1,000 kronor.

1941 års riksdag anvisade för kapitalinvestering i studielånefonden i

enlighet med Kungl. Maj:ts förslag för budgetåret 1941/42 ett reservationsanslag

av 200,000 kronor, varav 140,000 kronor avsågs för studielån

till elever vid seminarier och 60,000 kronor för övriga studielån.

För den utdelning av sistberörda studielån, vilken beslöts den 20 juni 1941,

disponerades dels nyssnämnda, av riksdagen anvisade anslagspost å 60,000

kronor, dels studielånefondens i statskontoret innestående disponibla tillgångar

och under år 1941 intill den 1 juli enligt beräkning influtna, på år 1940

eller tidigare år belöpande amorteringar till ett sammanlagt belopp av omkring

220,000 kronor, eller tillhopa omkring 280,000 kronor. Åt 135 av

175 sökande beviljades fortsatta lån å sammanlagt 140,600 kronor, medan

nya lån beviljades 141 av 855 sökande med tillhopa 139,100 kronor. Sammanlagda

antalen voro alltså för sökta lån 1,030 och för beviljade lån 276.

Totala utlåningssumman var 279,700 kronor.

Vid utdelningen den 28 november 1941 av studielån åt seminarieelever

disponerades förutnämnda anslagspost å 140,000 kronor. Ät 11 av 12

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

sökande beviljades fortsatta lån å sammanlagt 10,800 kronor. Nya lån beviljades

136 av 166 sökande med tillhopa 127,050 kronor. Sammanlagda

antalet sökta lån var sålunda 178, beviljade 147. Totala utlåningssumman

var 137,850 kronor.

Vid utdelningarna tillämpades ej fullt så stränga restriktioner som år

1940. Maximibeloppet höjdes till 1,200 kronor.

För studielånen till elever vid folk- och småskoleseminarier stå vid utgången

av innevarande budgetår några inflytande kapitalmedel icke till

förfogande. Som reservation å det för samma budgetår anvisade investeringsanslaget

kvarstår endast ett outdelat belopp av omkring 2,000 kronor.

Låneverksamheten är således helt beroende av anslaget för kapitalinvestering

i allmänna studielånefonden.

Med hänsyn tagen till det jämfört med tidigare läsår avsevärt lägre

elevantal, som under instundande läsår kommer att undervisas vid seminarierna,

därest det av mig framlagda förslaget till elevintagning följes, synes

ifrågavarande anslags för seminarieeleverna avsedda del kunna beräknas

avsevärt lägre än motsvarande för budgetåret 1941/42 beviljade anslagspost.

För erhållande av fortsatta lån hava 85 sökande anmält sig, medan

35 sökande anhålla örn nya lån. Lånebehovet torde bliva tillfredsställande

fyllt, om för de förra beräknas ett belopp av 80,000 kronor och för de senare

20,000 kronor, eller sålunda tillhopa 100,000 kronor.

För studielånen i övrigt kan vid årets utdelning enligt uppgift från

statskontoret disponeras sammanlagt ungefär 220,000 kronor. En kapitalinvestering

för instundande budgetår av 60,000 kronor eller samma belopp,

som föregående år anvisats för ändamålet, skulle alltså möjliggöra en

låneutdelning av samma storlek som föregående år, vilket under förhandenvarande

förhållanden får anses tillfredsställande.

Reservationsanslaget till Allmänna studielånefonden torde alltså för nästa

budgetår böra beräknas till 160,000 kronor, varav avses:

1. För studielån till elever vid folk- och småskoleseminarier kronor 100,000

2. För övriga studielån ........................» 60,000

Summa kronor 160,000.

Förslaget innebär en anslagsminskning med 40,000 kronor.

12. Sammanfattning.

Sammanfattningsvis innebära de av mig i det föregående verkställda

anslagskalkylerna, att ifrågavarande anslag för nästa budgetår skulle uppföras

med följande belopp, varvid för jämförelse jämväl angivas nu utgående

anslag och i årets riksstatsförslag beräknade belopp:

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Majlis proposition Nr 175.

Anslagsändamål

Nuvarande

anslag,

kronor

I statsverks- propositionen

beräknat

belopp,

kronor

Nu föreslaget

belopp,

kronor

Folkskoleseminarierna:

Avlöningar......................

2,192,500

2,015,000

2,014,900

Omkostnader.....................

240,000

290,000

279,800

Materiel, böcker m. m................

40,000

40,000

48,000

Småskoleseminarierna:

Avlöningar......................

457,600

510,000

452,300

Omkostnader.....................

57,400

84,000

69,500

Materiel, böcker m. m................

7,000

7,000

7,500

Fortbildningskurser för folk- och småskollärare . .

30,000

30,000

—

Allmänna studielånefonden..............

200,000

200,000

160,000

Summa kronor

3,224,500

3,176,000

3,032,000

13. Hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

1. godkänna följande avlöningsstat för folkskoleseminarierna,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1942/43.

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis....................kronor 1,566,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit:

Arvoden åt semi-

narieläkare......

Arvoden åt semina-

kronor

8,100

riebibliotekarier. . .

Arvoden åt biträ- den å rektorsexpe-

6,500

ditionerna.......

Särskilda arvoden

vid provårssemina-

5,500

rier............

Tilläggsarvoden åt

lärare vid de vid

vissa seminarier an- ordnade kurserna

16,700

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

för utbildande av

kyrkomusiker, förslagsvis

.........kronor 5,600 kronor 42,400

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal, förslagsvis............ » 130,000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ...... »_276,500

Summa kronor 2,014,900;

2. till Folkskoleseminarierna: Avlöningar för budgetåret

1942/43 anvisa ett förslagsanslag av . . kronor 2,014,900;

3. Till Folkskoleseminarierna: Omkostnader iör budgetåret

1942/43 anvisa ett förslagsanslag av kronor 279,800;

4. till Folkskoleseminarierna: Materiel, böcker m. m.

för budgetåret 1942/43 anvisa ett reservationsanslag

av..............................kronor 48,000;

5. godkänna följande avlöningsstat för småskoleseminarierna,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1942/43:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis......................kronor 328,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit:

a. Arvoden åt semina
rieläkare.

..........kronor 1,950

b. Arvoden åt semina
riebibliotekarier.

.... » 2,000

c. Arvoden åt biträden

å rektorsexpeditio
nerna.

............ » 1,000

d. Tilläggsarvoden åt

lärare i trädgårdsskötsel

............ » 1,050

e. Arvode åt ett biträde

för matlagningen vid

seminariet i Lycksele » 1,300 » 7,300

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal, förslagsvis.............. » 57,000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis . ....... > 60,000

Summa kronor 452,300;

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 175.

6. till Småskoleseminarierna: Avlöningar för budgetåret

1942/43 anvisa ett förslagsanslag av . . . kronor 452,300;

7. till Småskoleseminarierna: Omkostnader för budgetåret

1942/43 anvisa ett förslagsanslag av kronor 69,500;

8. till Småskoleseminarierna: Materiel, böcker m. m.

för budgetåret 1942/43 anvisa ett reservationsanslag

av , . .............................kronor 7,500;

9. till Allmänna studielånefonden för budgetåret 1942/43

anvisa ett reservationsanslag av......kronor 160,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gösta Malmberg.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175. 65

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

1. Inledning .......................................... 2

2. Arbetslösheten bland folk- och småskollärarna.............. 6

3. Lärarbehov och lärartillgång under de närmaste åren........ 19

4. Förslagsanslaget till Folkskoleseminarierna: Avlöningar.......24

a) Elevintagningen, organisationen samt lärarnas tjänstgöring..........24

b) Kursverksamhet vid folkskoleseminarierna ....................41

c) Anslagsberäkningar...................................42

5. Förslagsanslaget till Folkskoleseminarierna: Omkostnader.....43

6. Reservationsanslaget till Folkskoleseminarierna: Materiel, böcker

m. m..............................................45

7. Förslagsanslaget till Småskoleseminarierna: Avlöningar.......45

a) Elevintagningen och organisationen.........................45

b) Anslagsberäkningar...................................53

8. Förslagsanslaget till Småskoleseminarierna: Omkostnader.....54

9. Reservationsanslaget till Småskoleseminarierna: Materiel, böcker

m. m..............................................56

10. Reservationsanslaget till fortbildningskurser för folk- och småskollärare

..........................................57

11. Reservationsanslaget till Allmänna studielånefonden.........58

12. Sammanfattning..................................... 61

13. Hemställan.........................................62

Bihang till riksdagens ''protokoll 19i&. 1 sami. Nr 176. 5

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1942:264 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts -proposition angående anslag för budgetåret 1942/43 till folkoch småskoleseminarier m. m. jämte i ämnet väc s. 2 i texten
  2. SU 1942:98 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående anslag för budgetåret 1943/43 till folkoch småskoleseminarier m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten