Angående periodisk efterbesiktning av gengasdrivna motorf ord on m. m
1942-01-16 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1942:18, Angående periodisk efterbesiktning av gengasdrivna motorf ord on m. m
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Majus proposition nr 18.
I
Nr 18.
Kungl. Majda proposition till riksdagen angående periodisk
efterbesiktning av gengasdrivna motorf ord on m. m.;
given Stockholms slott den 16 januari 1942.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, inhämta riksdagens
yttrande över härvid fogade förslag till förordning örn ändrad lydelse av 10 §
3 mom. och 27 § motorfordonsförordningen den 23 oktober 1936 (nr 561).
GUSTAF.
Gustaf Andersson.
Bihang till riksdagens protokoll 1912. 1 sami. Nr 18.
76 a
2
Kungl. Majlis proposition nr 18.
Förslag
till
Förordning
om ändrad lydelse av 10 § 3 moni. oell 27 § motorfordonsförordningen
den 23 oktober 1936 (nr 561).
Härigenom förordnas, att 10 § 3 mom. och 27 § motorfordonsförordningen
den 23 oktober 1936 skola erhålla följande ändrade lydelse:
10 §.
3 moni. Motorfordon, som är inrättat för och drives med gengas eller
acetylengas, framställd i ett å fordonet befintligt gasverk, och som icke jämlikt
25 § 2 mom. eller 32 § 5 mom. förordningen den 25 oktober 1940 angående
yrkesmässig automobiltrafik m. m. skall undergå efterbesiktning, skall sist inom
ett år efter närmast föregående besiktning uppvisas av fordonets ägare för besiktningsman
i det tjänstgöringsdistrikt, inom vilket fordonet har sin hemort, för
att undergå periodisk efterbesiktning. Därvid skall företes för fordonet senast
utfärdat besiktningsinstrument eller, i förekommande fall, typintyg.
Besiktningsman skall senast inom två dagar från besiktningens avslutande
utfärda och tillhandahålla fordonets ägare bevis örn att besiktningen verkställts.
Befinnes vid besiktningen fordonet icke vara i föreskrivet och lämpligt
skick, och varder den påtalade bristfälligheten ej inom av besiktningsmannen
föreskriven tid avhjälpt, åligger det besiktningsmannen att göra sådan anmälan,
som i 1 mom. fjärde stycket sägs.
27 §.
Den, som bryter mot föreskrifterna i 10 § 1 mom. första stycket eller 3 mom.
första stycket eller icke efterkommer av länsstyrelsen jämlikt 11 § 1 mom. givet
förordnande örn besiktning av fordon eller av besiktningsman eller polisman
enligt 11 § 2 mom. första stycket givet föreläggande att till eftersyn inställa
motorfordon eller släpfordon, straffes med dagsböter.
Denna förordning träder i kraft den 1 mars 1942. Beträffande i denna förordning
avsett motorfordon, som före den 1 mars 1941 senast besiktigats för
sådan drift, som i 10 § 3 mom. första stycket sägs, skall dock efterbesiktning
första gången verkställas senast 18 månader efter närmast föregående besiktning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 18.
3
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 16 januari 1942.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Brahstorp, Westman, Wigforss, Möi,ler, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Hosander, Gjöres, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet anför
chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson:
I skrivelse den 20 oktober 1941 har svenska brandskyddsföreningen hemställt,
att vad i 25 § 2 mom. förordningen den 25 oktober 1940 angående yrkesmässig
automobiltrafik m. m. stadgas örn efterbesiktning av automobil eller
släpfordon, som användes i yrkesmässig trafik för personbefordran, skall gälla
för samtliga gengasdrivna automobiler.
Det av föreningen åberopade stadgandet är av följande lydelse:
Automobil eller släpfordon, som i yrkesmässig trafik användes för personbefordran,
skall sist inom ett år efter närmast föregående besiktning av fordonets
ägare uppvisas för besiktningsman i det tjänstgöringsdistrikt, inom
vilket fordonet har sin hemort, för att undergå efterbesiktning. Därvid skall
företes för fordonet senast utfärdat besiktningsinstrument eller, i förekommande
fall, typintyg.
Besiktningsmannen skall senast inom två dagar från besiktningens avslutande
utfärda och tillhandahålla fordonets ägare bevis örn att besiktningen
verkställts.
Befinnes vid besiktningen fordonet icke vara i föreskrivet och lämpligt
skick och varder den påtalade bristfälligheten ej inom av besiktningsmannen
föreskriven tid avhjälpt, skall besiktningsmannen göra skriftlig anmälan därom
hos länsstyrelsen i det län, där fordonet har sin hemort.
Så snart ske kan och sist inom fjorton dagar efter avslutandet av efterbesiktning
har ägaren av fordonet att till länsstyrelsen i det län, där fordonet har
sin hemort, om besiktningen göra anmälan och därvid foga vederbörligt besiktningsinstrument
i två exemplar eller, därest sådant icke upprättats, av
besiktningsman utfärdat bevis örn att efterbesiktningen verkställts. Har trafiktillståndet
meddelats av annan myndighet än länsstyrelsen i det län, där fordonet
har sin hemort, skall fordonets ägare inom samma tid till dylik myndighet
insända bevis örn att besiktningen verkställts.
Till stöd för sin framställning har svenska brandskyddsföreningen framhållit.
att gengasdriften för motorfordon, vilken vore av mycket stor betydelse
för vårt land och på allt sätt borde främjas, innebure en stor brandfara, om
gasgeneratorerna vore felaktigt konstruerade eller skötta. Under den relativt
korta tid, gengasdrivna motorfordon använts, hade de här i landet varit anledning
till ett stort antal eldsvådor, som förstört värden, vilka preliminärt
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 18.
kunde uppskattas till omkring 6 miljoner kronor. Härvid hade, bland annat,
stora partier nu oersättliga varor brunnit, och vår försvarsberedskap hade i
viss mån temporärt minskats genom att betydande militära förråd förstörts
genom eldsvådor, som uppkommit genom slarv vid skötseln av gengasdrivna
motorfordon.
Ett stort antal eldsvådor hade, meddelar föreningen, uppkommit genom
felaktigheter, som efter gasgeneratorernas anbringande uppkommit på de
gengasdrivna fordonen. Detta gällde i särskild grad lastbilar. Dagligen kunde
man se dylika fordon, där flamskydden ej vore i funktion, där skyddsväggarna
omkring gasgeneratorerna vore i otillfredsställande skick o. s. v. Undersökningar
hade även visat, att ett stort antal automobileldsvådor uppkommit därigenom,
att fordonens elektriska anläggning skadats under gengasdriften.
Ju äldre gasgeneratorerna bleve, fortsätter föreningen, desto större bleve
faran för att de skulle kunna anställa eldsvådor. Enligt föreningens åsikt vore
det därför önskvärt, att samtliga gengasdrivna automobiler årligen underkastades
besiktning av auktoriserade besiktningsmän.
Föreningen erinrar härefter örn att endast automobil eller släpfordon, som
i yrkesmässig trafik användes för personbefordran eller i uthyrningsrörelse,
vore föremål för dylikt besiktningstvång. Enligt vad erfarenheten visat kunde
den flygande besiktning, som besiktningsman, envar för sitt tjänstgöringsdistrikt,
eller polisman, åt vilken länsstyrelse meddelat förordnande att utöva
tillsyn å motorfordonsbeståndet, ägde utföra, ej bliva effektiv, då den endast
tillgrepes i undantagsfall. Flygande besiktning av lastbilar torde förekomma
endast relativt sällan.
En årlig sakkunnig besiktning av gengasdrivna motorfordon torde enligt
föreningens åsikt icke blott minska brandfaran hos de besiktigade fordonen,
utan denna besiktning torde även ofta vara till ekonomisk fördel för fordonsägarna,
som under besiktningen kunde erhålla råd och anvisningar rörande
generatorernas rätta anordnande och skötsel.
Utlåtanden i ärendet hava avgivits av samtliga länsstyrelser, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
statens bränslekommission och arméförvaltningens tygdepartement,
varjämte kungl, automobilklubben, motormännens riksförbund,
svenska lasttrafikbilägareförbundet och automobilindustriförbundet, som därtill
lämnats tillfälle, avgivit yttranden. Stockholms automobilhandlareförening
har vidare inkommit med yttrande i ärendet. Yid sina utlåtanden har
flertalet länsstyrelser fogat yttranden av vederbörande länsbesiktningsmän.
Brandskyddsföreningens framställning har tillstyrkts eller lämnats utan
erinran av förutom besiktningsmännen flertalet av de hörda myndigheterna,
nämligen av alla länsstyrelser utom länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings
och Västmanlands län samt av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och statens
bränslekommission. Länsstyrelsen i Kristianstads län har emellertid uttryckt
viss tveksamhet men har icke velat motsätta sig förslaget, enär detsamma även
ur andra synpunkter än brandfaresynpunkt kunde anses lämpligt och nyttigt.
Överståthållarämbetet har ställt sig avvisande till förslaget.
Länsstyrelsen i Uppsala län har anfört:
5
Kungl. Majus proposition nr 18.
Deli av svenska brandskyddsföreningen lämnade redogörelsen för de skador,
som uppstått till följd av felaktigt konstruerade eller skötta gengasgeneratorer,
ådagalägger med all tydlighet behovet av ändamålsenliga förebyggande
åtgärder. Även örn skadorna hittills till stor del hänföra sig till en tid, då
aggregaten ännu icke nått den utveckling som nu är fallet eller insikten örn
deras skötsel varit mindre tillfredsställande, torde dock förhållandena alltjämt
vara sådana, att vidare skyddsåtgärder böra övervägas. I likhet med brandskyddsföreningen
och länsbesiktningsmannen i länet finner länsstyrelsen den
flygande besiktningen för närvarande knappast tillfyllest. Länsbesiktningsmannens
utredning rörande omfattningen av den flygande besiktningen tyder
på att gengasbilarna icke nås av besiktningen i större utsträckning, något som
också måste överensstämma med denna besiktningsforms natur. Länsstyrelsen
vill därför förorda förslaget om stadgande av periodisk efterbesiktning för
samtliga gengasdrivna automobiler. Beträffande de yrkesmässiga lastbilarna
utgör ett dylikt besiktningstvång ju ej annat än som tidigare under en lång
följd av år varit gällande, medan beträffande de icke yrkesmässiga såväl lastsom
personbilarna efterbesiktningen borttogs redan genom 1923 års motorfordonsförordning.
Då eldfaran till följd av gengasaggregaten är den egentliga
orsaken till den ifrågasatta efterbesiktningen, finnes ej anledning att nu göra
någon skillnad mellan bilar i yrkesmässig trafik och de övriga bilarna.
Länsstyrelsen i Norrbottens län har anfört, att den fordonskontroll. som
utövades av statspolisen vid s. k. flygande besiktning, av naturliga skäl
endast kunde beröra en relativt liten del av fordonsbeståndet. Densamma
syntes, särskilt under nu rådande förhållanden, icke kompensera det för lastbilar
i yrkesmässig trafik förut gällande, nu borttagna efterbesiktningstvånget.
Enligt länsstyrelsens mening torde det därför vara uppenbart, att en regelbundet
återkommande sakkunnig kontroll av samtliga gengasfordon, förenad
med råd angående deras skötsel, skulle i viss mån komma att nedbringa
riskerna för eldsvådor, orsakade av bristfälligheter hos gengasbilar, samt måhända
även — fastän i ringare grad — kunna minska antalet eldsolyckor, härrörande
från felaktigt handhavande av gengasaggregat. Det besvär och den
kostnad för den enskilde, som efterbesiktningsskyldigheten kunde medföra,
syntes ringa i förhållande till de utomordentligt stora värden, som här stöde
på spel.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har framhållit, att icke blott brandfaran
utan även förgiftningsfaran vore ett riskmoment, som borde uppmärksammas
i detta sammanhang. Vid en årlig sakkunnig besiktning lämnade råd
och anvisningar rörande generatorernas rätta skötsel skulle kunna förhindra
många olycksfall. Likaså skulle oljeförbrukningen kunna hållas nere genom
avhjälpandet av de vid besiktningen upptäckta bristfälligheterna.
Förgiftningsfaran vid gengasdrift har vidare understrukits av länsstyrelserna
i örebro län och Västerbottens län.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i sitt utlåtande till en början lämnat
följande redogörelse rörande de åtgärder, som hittills vidtagits i syfte att
minska faromomenten vid användandet av gengasaggregat för drift av motorfordon:
Då
gengasen i och med krigsutbrottet 1939 vann insteg som mera allmänt
drivmedel för motorfordon, ställdes landets besiktningsmän för motorfordon
6
Kungl. Majlis proposition nr 18.
inför arbetsuppgifter av nya slag. Enär gasgeneratorer dittills blott i ringa
omfattning kommit till användning, hade nämligen besiktningsmännen i sin
föregående verksamhet endast i undantagsfall ägt möjlighet att förskaffa sig
erfarenhet på området. För att råda hot häremot anordnades under oktober
och november månader 1939 utbildningskurser i gengasdrift, till vilka landets
samtliga besiktningsmän voro beordrade.
De första föreskrifterna i fråga om besiktning av gengasdrivna motorfordon
meddelades av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i skrivelse den 13 december
1939 till samtliga besiktningsmän för motorfordon. Med skrivelsen överlämnades
bland annat följande handlingar, vilka skulle lända till efterrättelse:
1. »Anvisningar för montering m. m. av gengasverk» samt »Säkerhetsföreskrifter
för gengasdrift», utfärdade av statens gengasnämnd och sprängämnesinspektionen
den 28 november 1939.
2. »Kommentar till anvisningar för montering m. m. av gengasverk», utarbetad
av statens gengasnämnd.
3. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens anvisningar rörande ifyllande av besiktningsinstrument
för gengasdrivna fordon.
Ovan under punkt 2 omnämnda »Kommentar till anvisningar för montering
m. m. av gengasverk» ersattes sedermera av ett nytt häfte med samma titel,
daterat den 23 april 1940. De ändringar, som därmed genomfördes, avsågo i
huvudsak skyddsanordningar mot brand- och förgiftningsfaran.
Erfarenheten visade emellertid, att dessa bestämmelser icke kunde anses
tillräckliga för att effektivt minska de risker, som äro förbundna med gengasdriften.
Med skrivelse den 28 december 1940 till samtliga besiktningsmän
översände därför väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bränslekommissionens
cirkulär nr 35, »Anvisningar för gengasdrift av motorfordon och motorredskap»
av den 19 december 1940, vilket föreskrevs skola i tillämpliga delar
lända till efterrättelse vid besiktning av gengasdrivet motorfordon från den
1 januari 1941. Därmed infördes ytterligare skärpta bestämmelser till undvikande
av brand- och förgiftningsskador. Dessa föreskrifter äro fortfarande
gällande.
Med den tilltagande trafiken med gengasdrivna motorfordon återupptogs
statspolisens arbete med den flygande besiktningen. Därvid gjorde sig snart
behov gällande dels av utbildningskurser i gengasdrift för polismännen, dels
av enhetliga bestämmelser angående fordringarna vid flygande besiktning på
gengasaggregatet och dess montering. Utbildningen ordnades i allmänhet så,
att polismännen fingo utan särskild kostnad följa och deltaga i besiktningsmännens
arbete med besiktning av gengasdrivna fordon, varvid även viss
undervisning meddelades. Anvisningar rörande klassificering av fel vid flygande
besiktning av gengasdrivna motorfordon m. m. utfärdades av väg- och
vattenbyggnadssty’reisen elen 30 juni 1941 efter samråd med statens bränslekommission,
statspolisintendenten m. fl. I skrivelse samma dag till samtliga
besiktningsmän för motorfordon anförde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
bland annat, att de skärpningar av bestämmelserna rörande gengasaggregaten
och deras montering, som genomfördes den 1 januari 1941, hade medfört, att
många av de gengasfordon, som besiktigats och godkänts före nämnda dag,
icke uppfyllde de därefter gällande fordringarna på montering m. m. Erfarenheten
hade visat, att de genomförda skärpningarna av bestämmelserna
varit nödvändiga för att ernå tillräcklig säkerhet. På grund härav hade vissa
fel mot gällande monteringsföreskrifter belagts med eftersyn, oaktat det påtalade
monteringssättet icke varit direkt förbiudet enligt de före den 1 januari
1941 gällande föreskrifterna. För att bereda fordonsägarna tid till ändring
av dylika detaljer skulle vissa i promemorian särskilt utmärkta fel å fordon,
Kungl. Maj:ts proposition nr 18. 7
som senast besiktigats före den 1 januari 1941, icke föranleda eftersyn förrän
vid flygande besiktning efter den 30 september 1941.
Innehållet i ovannämnda föreskrifter har genom statens bränslekommissions
försorg kungjorts för allmänheten genom artiklar i dagspressen och
i facktidskrifter, genom anföranden i radio, genom cirkulär till samtliga till
Bilverkstädernas riksförbund anslutna verkstäder m. m.
Styrelsen anför härefter, att de hittills vidtagna åtgärderna i syfte att
redan vid fordonets utrustning för gengasdrift i möjligaste mån förebygga
trafikolyckor samt skadegörelse genom eldsvådor och förgiftning icke kunde
anses utgöra någon slutgiltig lösning på det föreliggande problemet. Den
vidgade erfarenheten gåve uppslag till förbättringar samt anledning till ändringar
i och tillägg till gällande föreskrifter. Vissa sådana ändringar kunde
anses vara så viktiga, att de borde genomföras även på i trafik varande fordon.
Kontroll att så skedde kunde visserligen erhållas genom den av statspolisen
bedrivna flygande besiktningen, men under nu rådande krisförhållanden och
med hänsyn till den utveckling, som gengasdriften för närvarande underginge,
syntes dock den av svenska brandskyddsföreningen föreslagna årliga efterbesiktningen
erbjuda bättre kontrollmöjligheter. En dylik efterbesiktning, som
skulle avse samtliga fordon och utföras på besiktningsmännens mottagningsplatser,
måste anses väsentligt effektivare och för fordonsägarna mindre besvärande
än en utökad flygande besiktning, vilken måste utföras ute på
vägarna även under ogynnsamma förhållanden och likväl under ett år endast
kunde nå en del av den gengasdrivna fordonsparken. Den relativt ringa avgift,
en dylik efterbesiktning skulle betinga, syntes icke böra tillmätas någon
avgörande betydelse vid jämförelse med de väldiga värden, som genom gengasdriftens
eldfarlighet och den därmed förknippade förgiftningsfaran satts
på spel. En utökad flygande besiktning skulle även medföra avsevärda kostnader
för nyanställning och utbildning av personal samt för utrustning av
polisfordon.
Arméförvaltningens tygdepartement har icke haft något att erinra mot att
armén tillhöriga gengasdrivna motorfordon underkastades efterbesiktning,
som i så fall jämlikt författningarna skulle utföras av civila besiktningsmän.
Några medel för gäldande av härmed förenade kostnader disponerades emellertid
icke av departementet.
Föreskrifterna för dylik efterbesiktning borde, framhåller departementet,
med hänsyn till de särskilda omständigheter, under vilka de militära motorfordonen
brukades, utformas så att bland annat tid och plats för ifrågavarande
besiktning, vad krigsmakten beträffade, finge bestämmas i samråd med vederbörlig
central förvaltningsmyndighet.
Överståthållarämbetet, som infordrat yttranden från trafikpolisintendenten
i Stockholm och tjänstförrättande brandchefen, har anfört:
För Stockholms del har, enligt vad ämbetet inhämtat från brandchefen,
antalet eldsvådor till följd av felaktig konstruktion eller skötsel av gasgeneratorerna
till gengasdrivna motorfordon varit ganska stort, men skadorna därav
hava belöpt sig till jämförelsevis ringa belopp. Härav kan mq,n givetvis icke
draga några slutsatser rörande riktigheten av den av brandskyddsföreningen
8
Kungl. Maj-.ts proposition nr 18.
uppgivna förlustsiffran. Däremot bör man uppenbarligen viel bedömande av
denna siffra och vid övervägande av åtgärder mot brandfaran till följd av
gengasdriften taga hänsyn till att gengasdriften under den tid, som beräkningen
avser, befann sig i sitt första utvecklingsskede, då ofta bristfälliga
aggregat kommo till användning och förarna ännu icke lärt sig behärska gengasdriftens
teknik. Den förbättrade gengasmaterielen och den ökade kunskapen
örn materielens rätta skötsel tillsammans med föreskrifterna örn skyldighet
att å gengasdriven bil medföra brandsläckningsattiralj synas Överståthållarämbetet
vara ägnade att i hög grad reducera brandskadorna på ifrågavarande
område.
Till minskande av brandfaran av gengasdriften har brandskyddsföreningen
föreslagit, att den skyldighet att underkasta motorfordon årlig efterbesiktning,
som nu gäller för personbilar i yrkesmässig trafik, skall utsträckas att omfatta
samtliga gengasdrivna fordon. Det är givet, att genom att göra efterbesiktningen
obligatorisk beträffande gengasdrivna fordon en del fel ifråga
örn gasgeneratorerna, som skulle kunna vålla brand, komma att bliva upptäckta
och avhjälpta, innan någon skada skett. Då efterbesiktning endast
äger rum en gång per år är det dock klart, att på detta sätt endast en ringa
del av eldsvådeanledningarna på grund av materielfel kunna bliva undanröjda.
Och vad angår eldsvådeanledningar, som bestå i felaktig skötsel av
aggregaten, av brandchefen beräknade till 40 procent av samtliga, kan den
obligatoriska efterbesiktningen näppeligen hava någon verkan i förbättrande
riktning.
Man måste sålunda enligt ämbetets uppfattning räkna med, dels att eldsvåderisken
på grund av förbättrad materiel och sakkunnigare skötsel skall
väsentligt nedgå, dels att den föreslagna efterbesiktningen endast i ringa grad
skall bidraga till att minska brandriskerna. Vinsten ur ekonomisk synpunkt
av den obligatoriska efterbesiktningen skulle därför sannolikt komma att inskränka
sig till ett jämförelsevis obetydligt belopp. Å andra sidan skulle
efterbesiktningen ofrånkomligen medföra avsevärda utgifter. Enligt av trafikpolisintendenten
gjord beräkning skulle ersättningen för varje efterbesiktning
till besiktningsmännen, jämlikt gällande taxa, enbart för Stockholm belöpa
sig till över 70,000 kronor, örn man utgår från nuvarande storlek och sammansättning
av motorfordonsparken. För landet i dess helhet torde besiktningskostnaden
med ledning härav kunna uppskattas till omkring det 6-dubbla
beloppet. Utöver denna kostnad skulle emellertid bilägarna få vidkännas
avsevärda utgifter för bilarnas inställande till besiktning i form av avlöning
till förare, utgifter för drivmedel, slitage och, eventuellt, förlorad arbetsförtjänst.
Särskilt när det är fråga örn bilar, som hava sin hemort på betydande
avstånd från besiktningsorten, komma dessa utgifter att bliva kännbara och
totalt torde de snarare komma att över- än understiga en halv miljon.
När Överståthållarämbetet sålunda väger vinsten av den av brandskyddsföreningen
föreslagna åtgärden mot kostnaderna för densamma, har Överståthållarämbetet
funnit sig icke kunna tillstyrka åtgärden ifråga.
Länsstyrelsen i Östergötlands län, som avstyrkt bifall till brandskyddsför
eningens framställning, har anfört:
Länsstyrelsen anser, att en återgång till utvidgat besiktningstvång skulle
innebära ett steg bakåt i utvecklingen, som icke bör tagas utan tvingande skäl
och först efter det en grundlig utredning av frågan visat ändamålsenligheten
hos en sådan åtgärd. Den föreslagna årliga besiktningen av gengasaggregat
innebär också en så pass kännbar börda för fordonsägaren, att länsstyrelsen
icke anser sig kunna tillstyrka införandet av föreskrifter därom utan att vara
Kungl. Majus proposition nr 18.
9
fullt förvissad om att därigenom skulle vinnas betryggande garantier mot den
brapdfara, som gengasaggregaten obestridligen utgöra. Länsstyrelsen är
emellertid icke övertygad om att det varit felaktigheter hos aggregaten och
deras montering, som vållat flertalet av de eldsolyckor, som skrivas på gengasens
konto, utan skulle snarare vilja hänföra dessa till vårdslöshet vid
aggregatens handhavande. Och häremot hjälper icke årliga efterbesiktningar.
För övrigt torde nog kunna ifrågasättas örn besiktning en gång örn året skulle
vara tillfyllest för att skapa garanti mot aggregatens eldfarlighet. Detta gäller
i all synnerhet i fråga örn den yrkesmässiga trafiken, som representerar huvudparten
av trafiken och således jämväl av eldrisken. Inom denna trafik, sär
skilt lasttrafiken, förbrukas aggregaten så snabbt, att de i många fall icke
skulle uppleva sin första efterbesiktning, varför en efterbesiktning, som skall
fylla sitt ändamål, nödvändigtvis måste anordnas med kortare mellanrum,
exempelvis en gång i kvartalet. Ett sådant onus synes dock icke kunna påläggas
fordonsägaren utan att besiktningen göres kostnadsfri. Under alla förhållanden
anser sig länsstyrelsen icke kunna taga ståndpunkt i frågan, innan
grundligare utredning i ärendet verkställts.
Länsstyrelsen i Jönköpings län har anfört:
Enligt vad till länsstyrelsens kännedom kommit, har brandskada av de i
framställningen omförmälda förhållandena icke förekommit i mera avsevärd
utsträckning. Sålunda har till statspolisens avdelning här i länet icke anmälts
annat sådant fall än det i länsbesiktningsmannens yttrande omförmälda, vid
vilket tillfälle automobilen förstörts samt av lasten två drittlar smör skadats.
I detta fall berodde branden å felaktig montering av gengasaggregatet. I stor
utsträckning torde olyckor av den i framställningen omförmälda art även sammanhänga
med vårdslöshet i samband med bränslepåfyllning. Möjligt är, att
en årligen återkommande kontroll av gasgeneratorerna från det allmännas
sida skulle kunna minska eldsolyckorna och därmed rädda värden. Någon
större grad av säkerhet för att så skulle bliva fallet föreligger emellertid enligt
länsstyrelsens uppfattning dock knappast. Återkommande flygande besiktning
torde därvidlag vara av större värde. Länsstyrelsen är fördenskull
tveksam örn lämpligheten av förslaget och anser sig för sin del förhindrad att
tillstyrka det i all synnerhet som det genom sin avfattning skulle drabba alla
gengasdrivna fordon, således även fordon i icke yrkesmässig automobiltrafik,
vilka hittills aldrig behövt undergå besiktning av förevarande art.
För att främja syftet med framställningen vill länsstyrelsen däremot föreslå,
att företagande oftare av flygande besiktning måtte anbefallas.
Länsstyrelsen i Västmanlands län anser visserligen skärpta åtgärder vara
av nöden för att i möjligaste mån minska den brandfara, som är förbunden
med gengasdriften inom motorfordonstrafiken, men ställer sig dock tveksam
till nyttan och lämpligheten av ett stadgande rörande ovillkorlig periodisk
efterbesiktning av alla automobiler. Under framhållande att erfarenheten
givit vid handen, dels att brandrisken vore onormalt''stor vid användandet av
vissa typer av gengasaggregat, dels ock att brandfaran vore större ju äldre
aggregatet vore, uttalar länsstyrelsen, att det syntes behövligt och lämpligt,
att alla slag av gengasdrivna motorfordon, främst lastautomobiler, som vore
utrustade med aggregat, vilkas fortsatta användning på grund av mindre god
eller felaktig konstruktion eller till följd av ålder kunde antagas vara särskilt
riskabla ur brandsynpunkt, bleve föremål för undersökning. Länsstyrelsen
ifrågasätter, huruvida icke följande förfaringssätt skulle kunna tillämpas:
10
Kungl. Majus proposition nr 18.
Bränslekommissionens gengasbyrå utarbetar riktlinjer och bestämmelser för
undersökningens verkställande. A äg- och vattenbyggnadsstyrelsen uppdrager
åt länsbesiktningsmännen att exempelvis varje halvår dels hos vederbörande
länsstyrelse genomgå och granska de hos länsstyrelsen förvarade besiktningsinstrumenten
för de hos länsstyrelsen registrerade gengasdrivna motorfordonen,
dels ock att efter verkställd granskning av besiktningsinstrumentens
uppgifter rörande gengasverkens fabrikat, typ m. m. tillhandahålla länsstyrelsen
förteckningar över de motorfordon, som med föranledande av gengasbyråns
bestämmelser böra underkastas undersökning. Med stöd av 11 § 1 mom.
motorfordonsförordningen förordnar länsstyrelsen sedermera örn besiktning
av de i förteckningarna upptagna fordonen. Kostnaden för besiktningen gäldas
av fordonsägaren enligt den för utförande av periodisk efterbesiktning gällande
taxan.
Enligt länsstyrelsens uppfattning skulle en i huvudsaklig överensstämmelse
med det av länsstyrelsen sålunda skisserade förfaringssättet anordnad besiktning
av motorfordon dels möjliggöra en lika effektiv kontroll över den gengasdrivna
motorfordonsparkens beskaffenhet som det av brandskyddsföreningen
föreslagna systemet med ovillkorlig periodisk efterbesiktning, dels
ock tämligen snabbt kunna bringas i tillämpning utan ändring av bestämmelserna
i gällande motorfordonsförordning.
Kungl, automobilklubben har framhållit, att de eldsvådor, som uppstode på
grund av förarens slarv vid skötseln av aggregatet, ej kunde minskas genom
återkommande besiktningar. Eldsvådor, som härledde sig från felaktig montering,
torde vara relativt få, enär vid besiktningen av gengasdrivna fordon
besiktningsmannen påfordrade rättelse av eventuella felaktigheter. För att
råda bot å de felaktigheter, som uppstode efter första besiktningen av gengasaggregatet,
torde den flygande besiktningen vara den effektivaste åtgärden.
En intensifierad dylik besiktning skulle jämväl hos föraren framkalla ökad uppmärksamhet
på fordonet, varigenom bristfälligheter snarast kunde undanröjas.
Periodiskt återkommande besiktningar ägde dock ett visst värde, och skulle
myndigheterna välja denna väg, ville klubben uttala den meningen, att dylik
efterbesiktning måtte ske endast en gång, nämligen under fjärde kvartalet efter
det den gengasdrivna bilen undergått sin första besiktning. Motivet härtill
vore, att felaktigheter, vilka ej hade konstaterats vid en första besiktning eller
vilka uppstått efter denna, lättare uppdagades sedan fordonet varit i funktion
under någon tid. Besiktningar efter en sålunda utförd andra besiktning torde
vara av mindre nytta och borde icke anbefallas. Romme efterbesiktning av
något slag att förordnas, ansåge klubben, att ej endast gengasdrivna fordon
skulle ombesiktigas, utan även sådana motorfordon, vilka dreves med komprimerade
gaser eller genom acetylengasverk.
Motormännens riksförbund anser det visserligen angeläget, att sådana åtgärder
vidtagas, som kunna befinnas lämpliga för att avvärja eldsvådor genom
gasgeneratorer. Förbundet anser emellertid det avsedda målet icke kunna
uppnås genom den av brandskyddsföreningen föreslagna årliga efterbesiktningen.
Enligt förbundets mening vore den lämpligaste och mest effektiva
metoden en ändamålsenlig och intensiv propaganda för en riktig skötsel av
gengasaggregaten.
Automobilindustrikommittén uttalar som sin mening, att eldskador, som
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 18.
uppkomme genom slarv vid skötseln av gengasdrivna motorfordon icke torde
kunna förhindras genom årlig besiktning av fordonen. En sådan besiktning
skulle därför endast kunna vara av någon nytta, örn den föranledde kassation
av ur eldsäkerhetssynpunkt olämpligt konstruerade aggregat, vilka nu vore
i bruk, eller rättelse av fel, som begåtts i samband med generatorernas montering
å fordonen eller som uppstått genom långvarig användning.
I anslutning härtill anför kommittén:
Förvisso salufördes under den första tiden som gengasdriften användes ett
otal mer eller mindre hemmagjorda konstruktioner, av vilka säkerligen många
icke fylla nutida fordringar på eldsäkerhet. Såsom utvecklingen blivit torde
man emellertid kunna säga, att sedan åtskillig tid tillbaka så gott som uteslutande
de noggrant provade och såsom goda befunna generatorerna förekomma
vid nymontering.
För att få fram, vilka i bruk varande aggregat, som böra kasseras på grund
av felaktig konstruktion, torde man säkerligen icke behöva inspektera några
aggregat, som tagits i bruk under det senaste året.
Varje gasgenerator, som monterats å fordon, besiktigas ju sedan monteringen
skett och sålunda synes någon efterbesiktning för konstaterande av att
själva monteringsarbetet utförts riktigt icke vara påkallad. Däremot kunna
ju givetvis felaktigheter inträffa genom långvarig användning, vilka ur eldsäkerhetssynpunkt
äro av vikt att få avhjälpta.
Det synes kommittén, som örn en engångsbesiktning av i bruk varande gengasdrivna
fordon, vilka varit i bruk under längre tid än under det senaste
året, kan vara motiverad.
Den 1 april 1942 inträder ny period för oljetilldelning för samtliga nu i
bruk varande fordon, varigenom dessa hava att dessförinnan hos respektive
länsstyrelser anhålla örn sådan oljetilldelning och därmed örn fortsatt tillstånd
att köra.
Kommittén föreslår, att ansökan örn oljetilldelning för den period, som börjar
den 1 april 1942, skall vad beträffar fordon som registrerats för gengasdrift
mera än ett år tidigare, alltså före den 1 april 1941, åtföljas av besiktningsmans
bevis angående utförd efterbesiktning, varav framgår att generatorn och
dess montering är ur eldsäkerhetssynpunkt lämplig.
Kommittén anser emellertid icke, att bestämmelse bör utfärdas örn årligen
förekommande efterbesiktning. Skulle förhållandena kräva, att längre fram
ytterligare besiktning av här föreslagen art förekommer, torde det vara tids
nog att därom senare utfärda bestämmelser.
Kommittén anser sig i detta sammanhang icke böra underlåta framhålla, att
en besiktning av nu antydd art synes böra göras utan kostnad för bilägaren.
Svenska lasttrafikbilägareförbundet anser med hänsyn till de skärpta föreskrifter,
som numera utfärdats i fråga örn flygande besiktning av gengasdrivna
motorfordon, det icke erforderligt med periodisk efterbesiktning av samtliga
dylika fordon.
Stockholms automobilliandlareförening avstyrker bifall till brandskyddsföreningens
framställning men förordar en intensifierad flygande besiktning.
Frågan huruvida periodisk efterbesiktning, därest sådan föreskrives, bör
omfatta hela fordonet eller endast gengasverket och dess montering har upptagits
av två länsstyrelser samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Länssty
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 18.
relserna i Uppsala län och Malmöhus län hava sålunda ifrågasatt, att besiktningen
skulle omfatta endast gengasverken med därtill hörande anordningar.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har anfört i frågan:
Örn _ ändamålet med besiktningen inskränkes till att avse endast en begränsning
av de genom gengasdriften förorsakade förgiftnings- och eldsolyckorna,
torde en besiktning enbart av gengasverket och dess montering
kunna anses vara tillfyllest. Emellertid synes det styrelsen, som örn starka
skäl talade för att efterbesiktningen skulle avse hela fordonet. Vid besiktning
av gengasverket å en bil torde en ansvarskännande besiktningsman icke
kunna underlåta att undersöka, huruvida även fordonet i övrigt är i lämpligt
och föreskrivet skick, då det lämnar besiktningsmannen. Upptäckes därvid
något allvarligare fel, måste fordonet åläggas eftersyn, en för ägaren både opåräknad
och dyrbar förrättning.
Påmonteringen av gengasaggregaten har i många fall medfört, att fjädrar,
axlar och styrinrättning utsättas för större påfrestningar än som avsetts vid
fordonets tillverkning. På grund av den brist på bilar, som för närvarande
råder och som kan väntas bliva ännu mera kännbar i framtiden, utnyttjas därjämte
bilarna på ett helt annat sätt än under normala förhållanden. Den
ökade förslitning, som blir följden härav, måste menligt inverka på den fordonspark,
som nu finnes. Det är därför ett hela landets intresse, att bilarna
underhållas på bästa möjliga sätt. I detta avseende synes en årlig efterbesiktning
erbjuda en möjlighet att åstadkomma goda resultat.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser sig därför böra förorda, att den
ifrågasatta årliga efterbesiktningen skall avse hela fordonet, ej endast det på
detsamma monterade gengasverket. Vidare förordas, att även gengasdrivna
motorcyklar skola vara underkastade årlig efterbesiktning, liksom även sådana
motorfordon, som drivas av acetylengas, framställd av kalciumkarbid i
ett på fordonet monterat aggregat. Styrelsen förutsätter, att samtliga nu berörda
slag av fordon skola vara underkastade efterbesiktning hos besiktningsman
för motorfordon, således även de militära fordonen. Däremot beröras
givetvis icke sådana fordon, som enligt förordningen örn yrkesmässig automobiltrafik
skola undergå periodisk efterbesiktning, av förevarande förslag. I
detta avseende intaga de av statens järnvägar och postverket ägda omnibussarna
en särställning, i det de äro befriade från periodisk efterbesiktning.
Vad angår avgiften för periodisk efterbesiktning har länsstyrelsen i Kristianstads
län föreslagit, att avgiften, som för närvarande utgår med högst 15 kronor,
sänkes till 8 kronor, åtminstone för icke yrkesmässiga personfordon.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anser, att avgiften, för det fall att efterbesiktningen
inskränkes till att omfatta endast gengasaggregatet, bör beläggas med
en lägre avgift än eljest. Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bör avgiften
fastställas till samma avgift, som nu gäller för periodisk efterbesiktning av
motorfordon i yrkesmässig trafik, eller 15 kronor för omnibus, 10 kronor för
annan automobil samt 5 kronor för motorcykel. Då samtliga omnibusar i
yrkesmässig trafik redan vore underkastade årlig efterbesiktning, torde, framhåller
styrelsen, praktiskt taget icke högre avgift än 10 kronor kunna ifrågakomma.
Örn efterbesiktningen skulle inskränkas till att avse endast gengasverket
och dess montering, syntes avgiften böra fastställas till 5 kronor för
varje slag av motorfordon. Att utfärda närmare anvisningar rörande omfattningen
av ifrågavarande efterbesiktning torde få ankomma på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
13
Kungl. Majus proposition nr 18.
Vid genomförande av årlig efterbesiktning av samtliga gengasdrivna motorfordon
måste, framhåller väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, särskilda åtgärder
vidtagas till undvikande av arbetsanhopning hos besiktningsmännen under
vissa perioder. Härom anför styrelsen:
Därest föreskrifterna örn efterbesiktning skulle formuleras på liknande sätt
som vad nu gäller beträffande den yrkesmässiga trafiken, nämligen att fordon
skall sist inom ett år efter närmast föregående besiktning undergå efterbesiktning,
bleve följden en väldig arbetsanhopning för besiktningsmännen
tiden närmast efter bestämmelsernas ikraftträdande. Örn exempelvis efterbesiktning
genomföres från och med den 1 januari 1942, skulle samtliga de gengasdrivna
automobiler, vilka besiktigats före den 1 januari 1941, undergå efterbesiktning
omedelbart efter bestämmelsernas ikraftträdande. Antalet den 1
januari 1941 inregistrerade gengasdrivna automobiler uppgick till omkring
28,000 stycken, varav kanske 8,000 utgjordes av personbilar och bussar i yrkesmässig
trafik som redan vore efterbesiktningsskyldiga. Efterbesiktning av de
övriga 20,000 bilarna kan icke utföras under årets första dagar vid sidan av
besiktningsmännens ordinarie arbetsuppgifter, varför särskilda åtgärder måste
vidtagas. Flera möjligheter kunna därvid tänkas, av vilka nedan redogöres
för de båda närmast till hands liggande. Förutsättning är i båda fallen, att
efterbesiktning införes från den 1 januari 1942.
I båda alternativen gäller såsom huvudregel, att gengasdrivet motorfordon
skall sist inom ett år efter närmast föregående besiktning anmälas hos besiktningsman
för efterbesiktning. Såsom övergångsbestämmelse skulle i det första
alternativet stadgas, att fordon, som senast besiktigats för gengasdrift före den
1 januari 1941, skall under år 1942 anmälas för efterbesiktning senast den
månad och dag, då bevis örn närmast föregående besiktning är dagtecknat.
En bil, som besiktigades för gengasdrift den 14 november 1939, skulle sålunda
efterbesiktigas första gången senast den 14 november 1942 tillsammans med
de bilar, som besiktigades å samma månadsdag åren 1940 och 1941.
I det andra alternativet kunna övergångsbestämmelserna så formuleras,
att de motorfordon, som senast besiktigats för gengasdrift före den 1 januari
1941, skola under 1942 anmälas för efterbesiktning senast IV2 år efter närmast
föregående besiktning. De bilar, som besiktigades i juli 1940, skulle sålunda
enligt detta alternativ tillsammans med de i januari 1941 besiktigade
fordonen efterbesiktigas första gången i januari månad 1942. Oktoberbilarna
1940 skulle, tillsammans med aprilbilarna 1941, efterbesiktigas i april 1942.
För de bilar, vilka besiktigats före den 1 juli 1940, lämnar detta förslag icke
någon respittid, varför samtliga skulle anmälas för efterbesiktning i början
av januari 1942. Deras antal är emellertid så ringa, att olägenheterna kunna
undvikas genom att de av besiktningsmannen vid anmälningen fördelas över
en lämplig tidrymd.
Av styrelsen gjorda beräkningar framgår, att alternativ 1 (med besiktning
på instrumentets datum) medför en relativt jämn fördelning under året av besiktningsmännens
arbete med ifrågavarande efterbesiktning, vilket givetvis
är en stor fördel. En annan fördel är, att bestämmelserna bliva för allmänheten
lättfattliga. Nackdelen med detta alternativ ligger däri, att det kan
dröja ända till 3 år, innan de först besiktigade bilarna inställas för efterbesiktning,
men med hänsyn till deras ringa antal synes denna omständighet icke
böra tillmätas någon avgörande betydelse.
Alternativ 2 (besiktning inom IV2 år) medför en ojämn fördelning av uppbörden,
varav mer än 75 procent skulle falla på första halvåret. Bestämmelserna
torde därjämte för allmänheten bliva ganska svårförståeliga.
Det synes därför ur flera synpunkter lämpligast, om efterbesiktning av gengasdrivna
motorfordon organiserades enligt alternativ 1.
14
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 18.
Den övergång till gengasdrift, som sedan hösten 1939 skett i fråga
om vårt lands motorfordon, har visat sig medföra allvarliga faror ur
såväl brand- som förgiftningssynpunkt. Såsom framgår av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
utlåtande i förevarande ärende ha åtskilliga åtgärder
vidtagits av styrelsen i samråd med bland andra statens bränslekommission
i syfte att minska dessa faror. Sålunda ha för landets besiktningsmän
utbildningskurser i gengasdrift anordnats, varjämte föreskrifter och anvisningar
utfärdats angående montering och besiktning av gengasverk. I den
mån nya erfarenheter vunnits å området, ha bestämmelserna skärpts. Vidare
må erinras, att även för polismän, som utöva flygande besiktning, utbildningskurser
i gengasdrift anordnats, varjämte bestämmelser utfärdats angående
fordringarna vid flygande besiktning i vad avser gengasaggregat och deras
montering. Slutligen må framhållas, att genom både myndigheters och enskilda
organisationers försorg en omfattande upplysningspropaganda bland
allmänheten bedrivits i fråga örn gengasdriften berörande förhållanden.
De hittills vidtagna åtgärderna ha emellertid enligt vad erfarenheten visat
icke varit tillräckliga för att effektivt begränsa brandskadorna och förgiftningsfallen.
De eldskador, som gengasdriften under tiden fram till näst
lidna höst orsakat, representera sålunda enligt av svenska brandskyddsföreningen
verkställda beräkningar förluster på omkring sex miljoner kronor.
Skadorna ha bland annat omfattat varor, som i nu rådande försörjningsläge
icke eller endast med svårighet kunna ersättas eller som eljest varit av stor
betydelse för landets beredskap. På grund av dessa förhållanden och då antalet
gengasdrivna fordon för närvarande stigit till mellan 70,000 och 75,000,
framstår det såsom angeläget, att ytterligare åtgärder övervägas, som kunna
vara ägnade att minska de med gengasdriften förenade farorna.
I dylikt syfte har svenska brandskyddsföreningen föreslagit, att den nu
gällande skyldigheten att en gång årligen efterbesiktiga motor- och släpfordon
i yrkesmässig persontrafik utsträckes till att omfatta alla gengasdrivna motorfordon.
Flertalet av de över förslaget hörda myndigheterna har givit sin anslutning
till detsamma. Några myndigheter och organisationer ha emellertid
ifrågasatt, huruvida det avsedda syftet icke skulle bättre uppnås genom en
intensifiering av den flygande besiktning, som genom polismäns försorg i viss
omfattning nu bedrives. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har härom uttalat,
att en periodisk efterbesiktning kan antagas bliva väsentligt effektivare och för
fordonsägarna mindre besvärande än en utökad flygande besiktning, vilken i
allmänhet måste utföras ute på vägarna även under ogynnsamma förhållanden.
En dylik besiktning kunde därjämte endast nå en del av den gengasdrivna
fordonsparken. För egen del hyser jag den uppfattningen, att en flygande
besiktning i ökad omfattning säkerligen skulle medföra goda verkningar. Statspolisens
arbetsuppgifter särskilt under nu rådande förhållanden äro emellertid
av sådan omfattning, att statspolisen icke utan en betydande ökning av personal
och utrustning kan i någon nämnvärd grad tagas i anspråk för ökad
fordonstillsyn. Med hänsyn till de kostnader, som erfordras för att genom
en flygande besiktning uppnå det åsyftade resultatet, anser jag mig icke kunna
förorda denna utväg.
15
Kungl. Majus proposition nr 18.
Även om en årlig efterbesiktning icke kan sägas innebära någon garanti för
att fordonen mellan besiktningstillfällena hållas i föreskrivet skick, medföra
emellertid besiktningarna den betydande fördelen, att fordonen vid bestämda
tillfällen bliva noggrant eftersedda. Det torde nämligen kunna antagas, att
ett förhållandevis stort antal fordon, innan de uppvisas för besiktning, undergår
justeringar eller reparationer. Efterbesiktningarna torde därför äga betydelse
icke endast på grund av att fel kunna upptäckas vid efterbesiktningarna
utan även och i minst lika hög grad på grund av den allmänna eftersyn, som
fordonen före besiktningen undergå. På grund av bland annat dessa förhållanden
anser jag en periodisk efterbesiktning kunna antagas väsentligt bidraga
till att minska brand- och olycksfallsriskerna vid gengasdrift, i den mån dessa
risker bero på sådana fel och andra förhållanden med avseende å gengasaggregatet,
som uppkommit efter första besiktningstillfället.
Emot en periodisk efterbesiktning kan invändas, att densamma medför
såväl besvär som kostnader för fordonsägarna. Med hänsyn till de betydande
värden, som förloras genom att bristfälliga gengasfordon användas
i trafik, anser jag dessa olägenheter icke böra hindra, att årlig efterbesiktning
av gengasdrivna fordon införes. Jag förutsätter dock därvid, att
efterbesiktningsskyldigheten må upphöra, därest utvecklingen å gengasdriftens
område sedermera skulle visa, att farorna och olägenheterna av denna drift
ej längre motivera upprätthållandet av besiktningstvånget. Vidare förutsätter
jag, att även efter ett införande av efterbesiktning för alla gengasdrivna
bilar den av myndigheter och enskilda organisationer bedrivna upplysningsverksamheten
till förhindrande av brandskador och olycksfall vid gengasdrift
fortsättes i oförminskad omfattning.
Från några håll har ifrågasatts, att efterbesiktningen skulle omfatta endast
gengasverket och dess montering ävensom fordonets elektriska ledningar. För
egen del anser jag lämpligt, att fordonet i sin helhet efterbesiktigas. Såsom
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhållit medför nämligen anbringandet av
gengasaggregat i många fall, att fjädrar, axlar och styrinrättning utsättas för
större påfrestningar än som avsetts vid fordonets tillverkning. En kontroll av
att felaktigheter å bland annat dessa delar av fordonet icke uppkommit
synes icke böra underlåtas, då fordonet i allt fall skall inställas för efterbesiktning.
Vidare må framhållas, att det särskilt under nuvarande förhållanden
är ett betydande intresse för landet, att fordonsparken genom avhjälpande av
uppkomna fel underhålles på bästa sätt.
I likhet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser jag vidare, att efterbesiktningsskyldigheten
skall omfatta även motorfordon, som drivas med
acetylengas, framställd i ett på fordonet monterat gasverk. Vidare anser jag
militära motorfordon böra i nu förevarande avseende principiellt jämställas
med civila sådana fordon. Med hänsyn till de särskilda omständigheter, under
vilka de militära motorfordonen brukas, kunna vissa undantagsbestämmelser
för dessa fordon i vad avser tid och plats för efterbesiktningen möjligen visa
sig erforderliga. Dylika bestämmelser torde lämpligen böra införas i kungörelsen
med särskilda, föreskrifter angående det militära motorfordonsväsendet,
och den militära vägtrafiken m. m.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 18.
Vid efterbesiktning, omfattande hela fordonet, bör avgiften utgå med belopp,
som i besiktningstaxan är föreskrivet för periodisk efterbesiktning, nämligen
med 15 kronor för omnibus, 10 kronor för annan automobil och 5 kronor
för motorcykel. På grund av den hastiga utveckling, som för närvarande sker
på gengasdriftens område, kan det antagas, att besiktningsmannen vid efterbesiktningarna
beträffande åtskilliga fordon kommer att påkalla smärre ändringar
och förbättringar med avseende å aggregatet och dess montering. För
att fordonsägaren, därest fordonet icke kan godkännas vid första besiktningstillfället,
icke skall behöva erlägga ny besiktningsavgift, då fordonet efter ändringarna
ånyo uppvisas, torde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen böra utfärda
sådana föreskrifter till besiktningsmännen, att fordonsägaren icke kommer att
avkrävas ny avgift i andra fall än då ägaren visat uppenbar likgiltighet för
fordonets vård och underhåll.
Den utvidgade skyldigheten att efterbesiktiga motorfordon synes böra gälla
från och med den 1 mars 1942. För att undvika en alltför stor arbetsanhopning
hos besiktningsmännen kort efter det föreskrifterna örn efterbesiktning trätt i
kraft, torde såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhållit särskilda övergångsbestämmelser
böra meddelas. Av de två alternativförslag till dylika bestämmelser,
som styrelsen ifrågasatt, synes mig det alternativ vara att föredraga,
enligt vilket de fordon, som senast besiktigats för gengas- eller acetylengasdrift
minst ett år före bestämmelsernas ikraftträdande, skola anmälas för
efterbesiktning senast ett och ett halvt år efter närmast föregående besiktning.
Detta förslag innebär visserligen den olägenheten, att de fordon, som besiktigats
före den 1 september 1940, icke erhålla någon respittid utan måste
anmälas för besiktning vid bestämmelsernas ikraftträdande. Då detta antal
är förhållandevis litet, torde emellertid olägenheterna härav icke behöva bliva
alltför stora.
I enlighet med vad jag sålunda anfört har inom kommunikationsdepartementet
utarbetats förslag till förordning örn ändrad lydelse av 10 § 3 mom. och
27 § motorfordonsförordningen den 23 oktober 1936 (nr 561). Förslaget torde
böra underställas riksdagen för yttrande.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte besluta
inhämta riksdagens yttrande över här ifrågavarande förslag
till förordning örn ändrad lydelse av 10 § 3 mom. och 27 § motorfordonsförordningen
den 23 oktober 1936 (nr 561).
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behaga/ Hans Majit Konungen lämna bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
C.-A. v. Schéele.
Stockholm 1942. K. L. Beckmans Boktryckeri.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1942:58 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående periodisk ef t erbesiktning av gengasdrivna motorfordon m. rn., dels ock en i ämn a1 i texten
- 2LU 1942:8 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående periodisk efterbesiktning av gengasdrivna motorfordon m. m., dels ock en i ämnet väckt motion. s. 1 i texten