Sök i Ratio Lex

Angående periodisk efterbesiktning av gengasdrivna motorf ord on m. m

1942-01-16 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:18, Angående periodisk efterbesiktning av gengasdrivna motorf ord on m. m

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 18.

I

Nr 18.

Kungl. Majda proposition till riksdagen angående periodisk

efterbesiktning av gengasdrivna motorf ord on m. m.;

given Stockholms slott den 16 januari 1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, inhämta riksdagens

yttrande över härvid fogade förslag till förordning örn ändrad lydelse av 10 §

3 mom. och 27 § motorfordonsförordningen den 23 oktober 1936 (nr 561).

GUSTAF.

Gustaf Andersson.

Bihang till riksdagens protokoll 1912. 1 sami. Nr 18.

76 a

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition nr 18.

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 10 § 3 moni. oell 27 § motorfordonsförordningen

den 23 oktober 1936 (nr 561).

Härigenom förordnas, att 10 § 3 mom. och 27 § motorfordonsförordningen

den 23 oktober 1936 skola erhålla följande ändrade lydelse:

10 §.

3 moni. Motorfordon, som är inrättat för och drives med gengas eller

acetylengas, framställd i ett å fordonet befintligt gasverk, och som icke jämlikt

25 § 2 mom. eller 32 § 5 mom. förordningen den 25 oktober 1940 angående

yrkesmässig automobiltrafik m. m. skall undergå efterbesiktning, skall sist inom

ett år efter närmast föregående besiktning uppvisas av fordonets ägare för besiktningsman

i det tjänstgöringsdistrikt, inom vilket fordonet har sin hemort, för

att undergå periodisk efterbesiktning. Därvid skall företes för fordonet senast

utfärdat besiktningsinstrument eller, i förekommande fall, typintyg.

Besiktningsman skall senast inom två dagar från besiktningens avslutande

utfärda och tillhandahålla fordonets ägare bevis örn att besiktningen verkställts.

Befinnes vid besiktningen fordonet icke vara i föreskrivet och lämpligt

skick, och varder den påtalade bristfälligheten ej inom av besiktningsmannen

föreskriven tid avhjälpt, åligger det besiktningsmannen att göra sådan anmälan,

som i 1 mom. fjärde stycket sägs.

27 §.

Den, som bryter mot föreskrifterna i 10 § 1 mom. första stycket eller 3 mom.

första stycket eller icke efterkommer av länsstyrelsen jämlikt 11 § 1 mom. givet

förordnande örn besiktning av fordon eller av besiktningsman eller polisman

enligt 11 § 2 mom. första stycket givet föreläggande att till eftersyn inställa

motorfordon eller släpfordon, straffes med dagsböter.

Denna förordning träder i kraft den 1 mars 1942. Beträffande i denna förordning

avsett motorfordon, som före den 1 mars 1941 senast besiktigats för

sådan drift, som i 10 § 3 mom. första stycket sägs, skall dock efterbesiktning

första gången verkställas senast 18 månader efter närmast föregående besiktning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

3

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 16 januari 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Brahstorp, Westman, Wigforss, Möi,ler, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Hosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet anför

chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson:

I skrivelse den 20 oktober 1941 har svenska brandskyddsföreningen hemställt,

att vad i 25 § 2 mom. förordningen den 25 oktober 1940 angående yrkesmässig

automobiltrafik m. m. stadgas örn efterbesiktning av automobil eller

släpfordon, som användes i yrkesmässig trafik för personbefordran, skall gälla

för samtliga gengasdrivna automobiler.

Det av föreningen åberopade stadgandet är av följande lydelse:

Automobil eller släpfordon, som i yrkesmässig trafik användes för personbefordran,

skall sist inom ett år efter närmast föregående besiktning av fordonets

ägare uppvisas för besiktningsman i det tjänstgöringsdistrikt, inom

vilket fordonet har sin hemort, för att undergå efterbesiktning. Därvid skall

företes för fordonet senast utfärdat besiktningsinstrument eller, i förekommande

fall, typintyg.

Besiktningsmannen skall senast inom två dagar från besiktningens avslutande

utfärda och tillhandahålla fordonets ägare bevis örn att besiktningen

verkställts.

Befinnes vid besiktningen fordonet icke vara i föreskrivet och lämpligt

skick och varder den påtalade bristfälligheten ej inom av besiktningsmannen

föreskriven tid avhjälpt, skall besiktningsmannen göra skriftlig anmälan därom

hos länsstyrelsen i det län, där fordonet har sin hemort.

Så snart ske kan och sist inom fjorton dagar efter avslutandet av efterbesiktning

har ägaren av fordonet att till länsstyrelsen i det län, där fordonet har

sin hemort, om besiktningen göra anmälan och därvid foga vederbörligt besiktningsinstrument

i två exemplar eller, därest sådant icke upprättats, av

besiktningsman utfärdat bevis örn att efterbesiktningen verkställts. Har trafiktillståndet

meddelats av annan myndighet än länsstyrelsen i det län, där fordonet

har sin hemort, skall fordonets ägare inom samma tid till dylik myndighet

insända bevis örn att besiktningen verkställts.

Till stöd för sin framställning har svenska brandskyddsföreningen framhållit.

att gengasdriften för motorfordon, vilken vore av mycket stor betydelse

för vårt land och på allt sätt borde främjas, innebure en stor brandfara, om

gasgeneratorerna vore felaktigt konstruerade eller skötta. Under den relativt

korta tid, gengasdrivna motorfordon använts, hade de här i landet varit anledning

till ett stort antal eldsvådor, som förstört värden, vilka preliminärt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

kunde uppskattas till omkring 6 miljoner kronor. Härvid hade, bland annat,

stora partier nu oersättliga varor brunnit, och vår försvarsberedskap hade i

viss mån temporärt minskats genom att betydande militära förråd förstörts

genom eldsvådor, som uppkommit genom slarv vid skötseln av gengasdrivna

motorfordon.

Ett stort antal eldsvådor hade, meddelar föreningen, uppkommit genom

felaktigheter, som efter gasgeneratorernas anbringande uppkommit på de

gengasdrivna fordonen. Detta gällde i särskild grad lastbilar. Dagligen kunde

man se dylika fordon, där flamskydden ej vore i funktion, där skyddsväggarna

omkring gasgeneratorerna vore i otillfredsställande skick o. s. v. Undersökningar

hade även visat, att ett stort antal automobileldsvådor uppkommit därigenom,

att fordonens elektriska anläggning skadats under gengasdriften.

Ju äldre gasgeneratorerna bleve, fortsätter föreningen, desto större bleve

faran för att de skulle kunna anställa eldsvådor. Enligt föreningens åsikt vore

det därför önskvärt, att samtliga gengasdrivna automobiler årligen underkastades

besiktning av auktoriserade besiktningsmän.

Föreningen erinrar härefter örn att endast automobil eller släpfordon, som

i yrkesmässig trafik användes för personbefordran eller i uthyrningsrörelse,

vore föremål för dylikt besiktningstvång. Enligt vad erfarenheten visat kunde

den flygande besiktning, som besiktningsman, envar för sitt tjänstgöringsdistrikt,

eller polisman, åt vilken länsstyrelse meddelat förordnande att utöva

tillsyn å motorfordonsbeståndet, ägde utföra, ej bliva effektiv, då den endast

tillgrepes i undantagsfall. Flygande besiktning av lastbilar torde förekomma

endast relativt sällan.

En årlig sakkunnig besiktning av gengasdrivna motorfordon torde enligt

föreningens åsikt icke blott minska brandfaran hos de besiktigade fordonen,

utan denna besiktning torde även ofta vara till ekonomisk fördel för fordonsägarna,

som under besiktningen kunde erhålla råd och anvisningar rörande

generatorernas rätta anordnande och skötsel.

Utlåtanden i ärendet hava avgivits av samtliga länsstyrelser, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

statens bränslekommission och arméförvaltningens tygdepartement,

varjämte kungl, automobilklubben, motormännens riksförbund,

svenska lasttrafikbilägareförbundet och automobilindustriförbundet, som därtill

lämnats tillfälle, avgivit yttranden. Stockholms automobilhandlareförening

har vidare inkommit med yttrande i ärendet. Yid sina utlåtanden har

flertalet länsstyrelser fogat yttranden av vederbörande länsbesiktningsmän.

Brandskyddsföreningens framställning har tillstyrkts eller lämnats utan

erinran av förutom besiktningsmännen flertalet av de hörda myndigheterna,

nämligen av alla länsstyrelser utom länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings

och Västmanlands län samt av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och statens

bränslekommission. Länsstyrelsen i Kristianstads län har emellertid uttryckt

viss tveksamhet men har icke velat motsätta sig förslaget, enär detsamma även

ur andra synpunkter än brandfaresynpunkt kunde anses lämpligt och nyttigt.

Överståthållarämbetet har ställt sig avvisande till förslaget.

Länsstyrelsen i Uppsala län har anfört:

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majus proposition nr 18.

Deli av svenska brandskyddsföreningen lämnade redogörelsen för de skador,

som uppstått till följd av felaktigt konstruerade eller skötta gengasgeneratorer,

ådagalägger med all tydlighet behovet av ändamålsenliga förebyggande

åtgärder. Även örn skadorna hittills till stor del hänföra sig till en tid, då

aggregaten ännu icke nått den utveckling som nu är fallet eller insikten örn

deras skötsel varit mindre tillfredsställande, torde dock förhållandena alltjämt

vara sådana, att vidare skyddsåtgärder böra övervägas. I likhet med brandskyddsföreningen

och länsbesiktningsmannen i länet finner länsstyrelsen den

flygande besiktningen för närvarande knappast tillfyllest. Länsbesiktningsmannens

utredning rörande omfattningen av den flygande besiktningen tyder

på att gengasbilarna icke nås av besiktningen i större utsträckning, något som

också måste överensstämma med denna besiktningsforms natur. Länsstyrelsen

vill därför förorda förslaget om stadgande av periodisk efterbesiktning för

samtliga gengasdrivna automobiler. Beträffande de yrkesmässiga lastbilarna

utgör ett dylikt besiktningstvång ju ej annat än som tidigare under en lång

följd av år varit gällande, medan beträffande de icke yrkesmässiga såväl lastsom

personbilarna efterbesiktningen borttogs redan genom 1923 års motorfordonsförordning.

Då eldfaran till följd av gengasaggregaten är den egentliga

orsaken till den ifrågasatta efterbesiktningen, finnes ej anledning att nu göra

någon skillnad mellan bilar i yrkesmässig trafik och de övriga bilarna.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har anfört, att den fordonskontroll. som

utövades av statspolisen vid s. k. flygande besiktning, av naturliga skäl

endast kunde beröra en relativt liten del av fordonsbeståndet. Densamma

syntes, särskilt under nu rådande förhållanden, icke kompensera det för lastbilar

i yrkesmässig trafik förut gällande, nu borttagna efterbesiktningstvånget.

Enligt länsstyrelsens mening torde det därför vara uppenbart, att en regelbundet

återkommande sakkunnig kontroll av samtliga gengasfordon, förenad

med råd angående deras skötsel, skulle i viss mån komma att nedbringa

riskerna för eldsvådor, orsakade av bristfälligheter hos gengasbilar, samt måhända

även — fastän i ringare grad — kunna minska antalet eldsolyckor, härrörande

från felaktigt handhavande av gengasaggregat. Det besvär och den

kostnad för den enskilde, som efterbesiktningsskyldigheten kunde medföra,

syntes ringa i förhållande till de utomordentligt stora värden, som här stöde

på spel.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har framhållit, att icke blott brandfaran

utan även förgiftningsfaran vore ett riskmoment, som borde uppmärksammas

i detta sammanhang. Vid en årlig sakkunnig besiktning lämnade råd

och anvisningar rörande generatorernas rätta skötsel skulle kunna förhindra

många olycksfall. Likaså skulle oljeförbrukningen kunna hållas nere genom

avhjälpandet av de vid besiktningen upptäckta bristfälligheterna.

Förgiftningsfaran vid gengasdrift har vidare understrukits av länsstyrelserna

i örebro län och Västerbottens län.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i sitt utlåtande till en början lämnat

följande redogörelse rörande de åtgärder, som hittills vidtagits i syfte att

minska faromomenten vid användandet av gengasaggregat för drift av motorfordon:
Då

gengasen i och med krigsutbrottet 1939 vann insteg som mera allmänt

drivmedel för motorfordon, ställdes landets besiktningsmän för motorfordon

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition nr 18.

inför arbetsuppgifter av nya slag. Enär gasgeneratorer dittills blott i ringa

omfattning kommit till användning, hade nämligen besiktningsmännen i sin

föregående verksamhet endast i undantagsfall ägt möjlighet att förskaffa sig

erfarenhet på området. För att råda hot häremot anordnades under oktober

och november månader 1939 utbildningskurser i gengasdrift, till vilka landets

samtliga besiktningsmän voro beordrade.

De första föreskrifterna i fråga om besiktning av gengasdrivna motorfordon

meddelades av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i skrivelse den 13 december

1939 till samtliga besiktningsmän för motorfordon. Med skrivelsen överlämnades

bland annat följande handlingar, vilka skulle lända till efterrättelse:

1. »Anvisningar för montering m. m. av gengasverk» samt »Säkerhetsföreskrifter

för gengasdrift», utfärdade av statens gengasnämnd och sprängämnesinspektionen

den 28 november 1939.

2. »Kommentar till anvisningar för montering m. m. av gengasverk», utarbetad

av statens gengasnämnd.

3. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens anvisningar rörande ifyllande av besiktningsinstrument

för gengasdrivna fordon.

Ovan under punkt 2 omnämnda »Kommentar till anvisningar för montering

m. m. av gengasverk» ersattes sedermera av ett nytt häfte med samma titel,

daterat den 23 april 1940. De ändringar, som därmed genomfördes, avsågo i

huvudsak skyddsanordningar mot brand- och förgiftningsfaran.

Erfarenheten visade emellertid, att dessa bestämmelser icke kunde anses

tillräckliga för att effektivt minska de risker, som äro förbundna med gengasdriften.

Med skrivelse den 28 december 1940 till samtliga besiktningsmän

översände därför väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bränslekommissionens

cirkulär nr 35, »Anvisningar för gengasdrift av motorfordon och motorredskap»

av den 19 december 1940, vilket föreskrevs skola i tillämpliga delar

lända till efterrättelse vid besiktning av gengasdrivet motorfordon från den

1 januari 1941. Därmed infördes ytterligare skärpta bestämmelser till undvikande

av brand- och förgiftningsskador. Dessa föreskrifter äro fortfarande

gällande.

Med den tilltagande trafiken med gengasdrivna motorfordon återupptogs

statspolisens arbete med den flygande besiktningen. Därvid gjorde sig snart

behov gällande dels av utbildningskurser i gengasdrift för polismännen, dels

av enhetliga bestämmelser angående fordringarna vid flygande besiktning på

gengasaggregatet och dess montering. Utbildningen ordnades i allmänhet så,

att polismännen fingo utan särskild kostnad följa och deltaga i besiktningsmännens

arbete med besiktning av gengasdrivna fordon, varvid även viss

undervisning meddelades. Anvisningar rörande klassificering av fel vid flygande

besiktning av gengasdrivna motorfordon m. m. utfärdades av väg- och

vattenbyggnadssty’reisen elen 30 juni 1941 efter samråd med statens bränslekommission,

statspolisintendenten m. fl. I skrivelse samma dag till samtliga

besiktningsmän för motorfordon anförde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

bland annat, att de skärpningar av bestämmelserna rörande gengasaggregaten

och deras montering, som genomfördes den 1 januari 1941, hade medfört, att

många av de gengasfordon, som besiktigats och godkänts före nämnda dag,

icke uppfyllde de därefter gällande fordringarna på montering m. m. Erfarenheten

hade visat, att de genomförda skärpningarna av bestämmelserna

varit nödvändiga för att ernå tillräcklig säkerhet. På grund härav hade vissa

fel mot gällande monteringsföreskrifter belagts med eftersyn, oaktat det påtalade

monteringssättet icke varit direkt förbiudet enligt de före den 1 januari

1941 gällande föreskrifterna. För att bereda fordonsägarna tid till ändring

av dylika detaljer skulle vissa i promemorian särskilt utmärkta fel å fordon,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18. 7

som senast besiktigats före den 1 januari 1941, icke föranleda eftersyn förrän

vid flygande besiktning efter den 30 september 1941.

Innehållet i ovannämnda föreskrifter har genom statens bränslekommissions

försorg kungjorts för allmänheten genom artiklar i dagspressen och

i facktidskrifter, genom anföranden i radio, genom cirkulär till samtliga till

Bilverkstädernas riksförbund anslutna verkstäder m. m.

Styrelsen anför härefter, att de hittills vidtagna åtgärderna i syfte att

redan vid fordonets utrustning för gengasdrift i möjligaste mån förebygga

trafikolyckor samt skadegörelse genom eldsvådor och förgiftning icke kunde

anses utgöra någon slutgiltig lösning på det föreliggande problemet. Den

vidgade erfarenheten gåve uppslag till förbättringar samt anledning till ändringar

i och tillägg till gällande föreskrifter. Vissa sådana ändringar kunde

anses vara så viktiga, att de borde genomföras även på i trafik varande fordon.

Kontroll att så skedde kunde visserligen erhållas genom den av statspolisen

bedrivna flygande besiktningen, men under nu rådande krisförhållanden och

med hänsyn till den utveckling, som gengasdriften för närvarande underginge,

syntes dock den av svenska brandskyddsföreningen föreslagna årliga efterbesiktningen

erbjuda bättre kontrollmöjligheter. En dylik efterbesiktning, som

skulle avse samtliga fordon och utföras på besiktningsmännens mottagningsplatser,

måste anses väsentligt effektivare och för fordonsägarna mindre besvärande

än en utökad flygande besiktning, vilken måste utföras ute på

vägarna även under ogynnsamma förhållanden och likväl under ett år endast

kunde nå en del av den gengasdrivna fordonsparken. Den relativt ringa avgift,

en dylik efterbesiktning skulle betinga, syntes icke böra tillmätas någon

avgörande betydelse vid jämförelse med de väldiga värden, som genom gengasdriftens

eldfarlighet och den därmed förknippade förgiftningsfaran satts

på spel. En utökad flygande besiktning skulle även medföra avsevärda kostnader

för nyanställning och utbildning av personal samt för utrustning av

polisfordon.

Arméförvaltningens tygdepartement har icke haft något att erinra mot att

armén tillhöriga gengasdrivna motorfordon underkastades efterbesiktning,

som i så fall jämlikt författningarna skulle utföras av civila besiktningsmän.

Några medel för gäldande av härmed förenade kostnader disponerades emellertid

icke av departementet.

Föreskrifterna för dylik efterbesiktning borde, framhåller departementet,

med hänsyn till de särskilda omständigheter, under vilka de militära motorfordonen

brukades, utformas så att bland annat tid och plats för ifrågavarande

besiktning, vad krigsmakten beträffade, finge bestämmas i samråd med vederbörlig

central förvaltningsmyndighet.

Överståthållarämbetet, som infordrat yttranden från trafikpolisintendenten

i Stockholm och tjänstförrättande brandchefen, har anfört:

För Stockholms del har, enligt vad ämbetet inhämtat från brandchefen,

antalet eldsvådor till följd av felaktig konstruktion eller skötsel av gasgeneratorerna

till gengasdrivna motorfordon varit ganska stort, men skadorna därav

hava belöpt sig till jämförelsevis ringa belopp. Härav kan mq,n givetvis icke

draga några slutsatser rörande riktigheten av den av brandskyddsföreningen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj-.ts proposition nr 18.

uppgivna förlustsiffran. Däremot bör man uppenbarligen viel bedömande av

denna siffra och vid övervägande av åtgärder mot brandfaran till följd av

gengasdriften taga hänsyn till att gengasdriften under den tid, som beräkningen

avser, befann sig i sitt första utvecklingsskede, då ofta bristfälliga

aggregat kommo till användning och förarna ännu icke lärt sig behärska gengasdriftens

teknik. Den förbättrade gengasmaterielen och den ökade kunskapen

örn materielens rätta skötsel tillsammans med föreskrifterna örn skyldighet

att å gengasdriven bil medföra brandsläckningsattiralj synas Överståthållarämbetet

vara ägnade att i hög grad reducera brandskadorna på ifrågavarande

område.

Till minskande av brandfaran av gengasdriften har brandskyddsföreningen

föreslagit, att den skyldighet att underkasta motorfordon årlig efterbesiktning,

som nu gäller för personbilar i yrkesmässig trafik, skall utsträckas att omfatta

samtliga gengasdrivna fordon. Det är givet, att genom att göra efterbesiktningen

obligatorisk beträffande gengasdrivna fordon en del fel ifråga

örn gasgeneratorerna, som skulle kunna vålla brand, komma att bliva upptäckta

och avhjälpta, innan någon skada skett. Då efterbesiktning endast

äger rum en gång per år är det dock klart, att på detta sätt endast en ringa

del av eldsvådeanledningarna på grund av materielfel kunna bliva undanröjda.

Och vad angår eldsvådeanledningar, som bestå i felaktig skötsel av

aggregaten, av brandchefen beräknade till 40 procent av samtliga, kan den

obligatoriska efterbesiktningen näppeligen hava någon verkan i förbättrande

riktning.

Man måste sålunda enligt ämbetets uppfattning räkna med, dels att eldsvåderisken

på grund av förbättrad materiel och sakkunnigare skötsel skall

väsentligt nedgå, dels att den föreslagna efterbesiktningen endast i ringa grad

skall bidraga till att minska brandriskerna. Vinsten ur ekonomisk synpunkt

av den obligatoriska efterbesiktningen skulle därför sannolikt komma att inskränka

sig till ett jämförelsevis obetydligt belopp. Å andra sidan skulle

efterbesiktningen ofrånkomligen medföra avsevärda utgifter. Enligt av trafikpolisintendenten

gjord beräkning skulle ersättningen för varje efterbesiktning

till besiktningsmännen, jämlikt gällande taxa, enbart för Stockholm belöpa

sig till över 70,000 kronor, örn man utgår från nuvarande storlek och sammansättning

av motorfordonsparken. För landet i dess helhet torde besiktningskostnaden

med ledning härav kunna uppskattas till omkring det 6-dubbla

beloppet. Utöver denna kostnad skulle emellertid bilägarna få vidkännas

avsevärda utgifter för bilarnas inställande till besiktning i form av avlöning

till förare, utgifter för drivmedel, slitage och, eventuellt, förlorad arbetsförtjänst.

Särskilt när det är fråga örn bilar, som hava sin hemort på betydande

avstånd från besiktningsorten, komma dessa utgifter att bliva kännbara och

totalt torde de snarare komma att över- än understiga en halv miljon.

När Överståthållarämbetet sålunda väger vinsten av den av brandskyddsföreningen

föreslagna åtgärden mot kostnaderna för densamma, har Överståthållarämbetet

funnit sig icke kunna tillstyrka åtgärden ifråga.

Länsstyrelsen i Östergötlands län, som avstyrkt bifall till brandskyddsför

eningens framställning, har anfört:

Länsstyrelsen anser, att en återgång till utvidgat besiktningstvång skulle

innebära ett steg bakåt i utvecklingen, som icke bör tagas utan tvingande skäl

och först efter det en grundlig utredning av frågan visat ändamålsenligheten

hos en sådan åtgärd. Den föreslagna årliga besiktningen av gengasaggregat

innebär också en så pass kännbar börda för fordonsägaren, att länsstyrelsen

icke anser sig kunna tillstyrka införandet av föreskrifter därom utan att vara

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 18.

9

fullt förvissad om att därigenom skulle vinnas betryggande garantier mot den

brapdfara, som gengasaggregaten obestridligen utgöra. Länsstyrelsen är

emellertid icke övertygad om att det varit felaktigheter hos aggregaten och

deras montering, som vållat flertalet av de eldsolyckor, som skrivas på gengasens

konto, utan skulle snarare vilja hänföra dessa till vårdslöshet vid

aggregatens handhavande. Och häremot hjälper icke årliga efterbesiktningar.

För övrigt torde nog kunna ifrågasättas örn besiktning en gång örn året skulle

vara tillfyllest för att skapa garanti mot aggregatens eldfarlighet. Detta gäller

i all synnerhet i fråga örn den yrkesmässiga trafiken, som representerar huvudparten

av trafiken och således jämväl av eldrisken. Inom denna trafik, sär

skilt lasttrafiken, förbrukas aggregaten så snabbt, att de i många fall icke

skulle uppleva sin första efterbesiktning, varför en efterbesiktning, som skall

fylla sitt ändamål, nödvändigtvis måste anordnas med kortare mellanrum,

exempelvis en gång i kvartalet. Ett sådant onus synes dock icke kunna påläggas

fordonsägaren utan att besiktningen göres kostnadsfri. Under alla förhållanden

anser sig länsstyrelsen icke kunna taga ståndpunkt i frågan, innan

grundligare utredning i ärendet verkställts.

Länsstyrelsen i Jönköpings län har anfört:

Enligt vad till länsstyrelsens kännedom kommit, har brandskada av de i

framställningen omförmälda förhållandena icke förekommit i mera avsevärd

utsträckning. Sålunda har till statspolisens avdelning här i länet icke anmälts

annat sådant fall än det i länsbesiktningsmannens yttrande omförmälda, vid

vilket tillfälle automobilen förstörts samt av lasten två drittlar smör skadats.

I detta fall berodde branden å felaktig montering av gengasaggregatet. I stor

utsträckning torde olyckor av den i framställningen omförmälda art även sammanhänga

med vårdslöshet i samband med bränslepåfyllning. Möjligt är, att

en årligen återkommande kontroll av gasgeneratorerna från det allmännas

sida skulle kunna minska eldsolyckorna och därmed rädda värden. Någon

större grad av säkerhet för att så skulle bliva fallet föreligger emellertid enligt

länsstyrelsens uppfattning dock knappast. Återkommande flygande besiktning

torde därvidlag vara av större värde. Länsstyrelsen är fördenskull

tveksam örn lämpligheten av förslaget och anser sig för sin del förhindrad att

tillstyrka det i all synnerhet som det genom sin avfattning skulle drabba alla

gengasdrivna fordon, således även fordon i icke yrkesmässig automobiltrafik,

vilka hittills aldrig behövt undergå besiktning av förevarande art.

För att främja syftet med framställningen vill länsstyrelsen däremot föreslå,

att företagande oftare av flygande besiktning måtte anbefallas.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anser visserligen skärpta åtgärder vara

av nöden för att i möjligaste mån minska den brandfara, som är förbunden

med gengasdriften inom motorfordonstrafiken, men ställer sig dock tveksam

till nyttan och lämpligheten av ett stadgande rörande ovillkorlig periodisk

efterbesiktning av alla automobiler. Under framhållande att erfarenheten

givit vid handen, dels att brandrisken vore onormalt''stor vid användandet av

vissa typer av gengasaggregat, dels ock att brandfaran vore större ju äldre

aggregatet vore, uttalar länsstyrelsen, att det syntes behövligt och lämpligt,

att alla slag av gengasdrivna motorfordon, främst lastautomobiler, som vore

utrustade med aggregat, vilkas fortsatta användning på grund av mindre god

eller felaktig konstruktion eller till följd av ålder kunde antagas vara särskilt

riskabla ur brandsynpunkt, bleve föremål för undersökning. Länsstyrelsen

ifrågasätter, huruvida icke följande förfaringssätt skulle kunna tillämpas:

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majus proposition nr 18.

Bränslekommissionens gengasbyrå utarbetar riktlinjer och bestämmelser för

undersökningens verkställande. A äg- och vattenbyggnadsstyrelsen uppdrager

åt länsbesiktningsmännen att exempelvis varje halvår dels hos vederbörande

länsstyrelse genomgå och granska de hos länsstyrelsen förvarade besiktningsinstrumenten

för de hos länsstyrelsen registrerade gengasdrivna motorfordonen,

dels ock att efter verkställd granskning av besiktningsinstrumentens

uppgifter rörande gengasverkens fabrikat, typ m. m. tillhandahålla länsstyrelsen

förteckningar över de motorfordon, som med föranledande av gengasbyråns

bestämmelser böra underkastas undersökning. Med stöd av 11 § 1 mom.

motorfordonsförordningen förordnar länsstyrelsen sedermera örn besiktning

av de i förteckningarna upptagna fordonen. Kostnaden för besiktningen gäldas

av fordonsägaren enligt den för utförande av periodisk efterbesiktning gällande

taxan.

Enligt länsstyrelsens uppfattning skulle en i huvudsaklig överensstämmelse

med det av länsstyrelsen sålunda skisserade förfaringssättet anordnad besiktning

av motorfordon dels möjliggöra en lika effektiv kontroll över den gengasdrivna

motorfordonsparkens beskaffenhet som det av brandskyddsföreningen

föreslagna systemet med ovillkorlig periodisk efterbesiktning, dels

ock tämligen snabbt kunna bringas i tillämpning utan ändring av bestämmelserna

i gällande motorfordonsförordning.

Kungl, automobilklubben har framhållit, att de eldsvådor, som uppstode på

grund av förarens slarv vid skötseln av aggregatet, ej kunde minskas genom

återkommande besiktningar. Eldsvådor, som härledde sig från felaktig montering,

torde vara relativt få, enär vid besiktningen av gengasdrivna fordon

besiktningsmannen påfordrade rättelse av eventuella felaktigheter. För att

råda bot å de felaktigheter, som uppstode efter första besiktningen av gengasaggregatet,

torde den flygande besiktningen vara den effektivaste åtgärden.

En intensifierad dylik besiktning skulle jämväl hos föraren framkalla ökad uppmärksamhet

på fordonet, varigenom bristfälligheter snarast kunde undanröjas.

Periodiskt återkommande besiktningar ägde dock ett visst värde, och skulle

myndigheterna välja denna väg, ville klubben uttala den meningen, att dylik

efterbesiktning måtte ske endast en gång, nämligen under fjärde kvartalet efter

det den gengasdrivna bilen undergått sin första besiktning. Motivet härtill

vore, att felaktigheter, vilka ej hade konstaterats vid en första besiktning eller

vilka uppstått efter denna, lättare uppdagades sedan fordonet varit i funktion

under någon tid. Besiktningar efter en sålunda utförd andra besiktning torde

vara av mindre nytta och borde icke anbefallas. Romme efterbesiktning av

något slag att förordnas, ansåge klubben, att ej endast gengasdrivna fordon

skulle ombesiktigas, utan även sådana motorfordon, vilka dreves med komprimerade

gaser eller genom acetylengasverk.

Motormännens riksförbund anser det visserligen angeläget, att sådana åtgärder

vidtagas, som kunna befinnas lämpliga för att avvärja eldsvådor genom

gasgeneratorer. Förbundet anser emellertid det avsedda målet icke kunna

uppnås genom den av brandskyddsföreningen föreslagna årliga efterbesiktningen.

Enligt förbundets mening vore den lämpligaste och mest effektiva

metoden en ändamålsenlig och intensiv propaganda för en riktig skötsel av

gengasaggregaten.

Automobilindustrikommittén uttalar som sin mening, att eldskador, som

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

uppkomme genom slarv vid skötseln av gengasdrivna motorfordon icke torde

kunna förhindras genom årlig besiktning av fordonen. En sådan besiktning

skulle därför endast kunna vara av någon nytta, örn den föranledde kassation

av ur eldsäkerhetssynpunkt olämpligt konstruerade aggregat, vilka nu vore

i bruk, eller rättelse av fel, som begåtts i samband med generatorernas montering

å fordonen eller som uppstått genom långvarig användning.

I anslutning härtill anför kommittén:

Förvisso salufördes under den första tiden som gengasdriften användes ett

otal mer eller mindre hemmagjorda konstruktioner, av vilka säkerligen många

icke fylla nutida fordringar på eldsäkerhet. Såsom utvecklingen blivit torde

man emellertid kunna säga, att sedan åtskillig tid tillbaka så gott som uteslutande

de noggrant provade och såsom goda befunna generatorerna förekomma

vid nymontering.

För att få fram, vilka i bruk varande aggregat, som böra kasseras på grund

av felaktig konstruktion, torde man säkerligen icke behöva inspektera några

aggregat, som tagits i bruk under det senaste året.

Varje gasgenerator, som monterats å fordon, besiktigas ju sedan monteringen

skett och sålunda synes någon efterbesiktning för konstaterande av att

själva monteringsarbetet utförts riktigt icke vara påkallad. Däremot kunna

ju givetvis felaktigheter inträffa genom långvarig användning, vilka ur eldsäkerhetssynpunkt

äro av vikt att få avhjälpta.

Det synes kommittén, som örn en engångsbesiktning av i bruk varande gengasdrivna

fordon, vilka varit i bruk under längre tid än under det senaste

året, kan vara motiverad.

Den 1 april 1942 inträder ny period för oljetilldelning för samtliga nu i

bruk varande fordon, varigenom dessa hava att dessförinnan hos respektive

länsstyrelser anhålla örn sådan oljetilldelning och därmed örn fortsatt tillstånd

att köra.

Kommittén föreslår, att ansökan örn oljetilldelning för den period, som börjar

den 1 april 1942, skall vad beträffar fordon som registrerats för gengasdrift

mera än ett år tidigare, alltså före den 1 april 1941, åtföljas av besiktningsmans

bevis angående utförd efterbesiktning, varav framgår att generatorn och

dess montering är ur eldsäkerhetssynpunkt lämplig.

Kommittén anser emellertid icke, att bestämmelse bör utfärdas örn årligen

förekommande efterbesiktning. Skulle förhållandena kräva, att längre fram

ytterligare besiktning av här föreslagen art förekommer, torde det vara tids

nog att därom senare utfärda bestämmelser.

Kommittén anser sig i detta sammanhang icke böra underlåta framhålla, att

en besiktning av nu antydd art synes böra göras utan kostnad för bilägaren.

Svenska lasttrafikbilägareförbundet anser med hänsyn till de skärpta föreskrifter,

som numera utfärdats i fråga örn flygande besiktning av gengasdrivna

motorfordon, det icke erforderligt med periodisk efterbesiktning av samtliga

dylika fordon.

Stockholms automobilliandlareförening avstyrker bifall till brandskyddsföreningens

framställning men förordar en intensifierad flygande besiktning.

Frågan huruvida periodisk efterbesiktning, därest sådan föreskrives, bör

omfatta hela fordonet eller endast gengasverket och dess montering har upptagits

av två länsstyrelser samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Länssty
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

relserna i Uppsala län och Malmöhus län hava sålunda ifrågasatt, att besiktningen

skulle omfatta endast gengasverken med därtill hörande anordningar.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har anfört i frågan:

Örn _ ändamålet med besiktningen inskränkes till att avse endast en begränsning

av de genom gengasdriften förorsakade förgiftnings- och eldsolyckorna,

torde en besiktning enbart av gengasverket och dess montering

kunna anses vara tillfyllest. Emellertid synes det styrelsen, som örn starka

skäl talade för att efterbesiktningen skulle avse hela fordonet. Vid besiktning

av gengasverket å en bil torde en ansvarskännande besiktningsman icke

kunna underlåta att undersöka, huruvida även fordonet i övrigt är i lämpligt

och föreskrivet skick, då det lämnar besiktningsmannen. Upptäckes därvid

något allvarligare fel, måste fordonet åläggas eftersyn, en för ägaren både opåräknad

och dyrbar förrättning.

Påmonteringen av gengasaggregaten har i många fall medfört, att fjädrar,

axlar och styrinrättning utsättas för större påfrestningar än som avsetts vid

fordonets tillverkning. På grund av den brist på bilar, som för närvarande

råder och som kan väntas bliva ännu mera kännbar i framtiden, utnyttjas därjämte

bilarna på ett helt annat sätt än under normala förhållanden. Den

ökade förslitning, som blir följden härav, måste menligt inverka på den fordonspark,

som nu finnes. Det är därför ett hela landets intresse, att bilarna

underhållas på bästa möjliga sätt. I detta avseende synes en årlig efterbesiktning

erbjuda en möjlighet att åstadkomma goda resultat.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser sig därför böra förorda, att den

ifrågasatta årliga efterbesiktningen skall avse hela fordonet, ej endast det på

detsamma monterade gengasverket. Vidare förordas, att även gengasdrivna

motorcyklar skola vara underkastade årlig efterbesiktning, liksom även sådana

motorfordon, som drivas av acetylengas, framställd av kalciumkarbid i

ett på fordonet monterat aggregat. Styrelsen förutsätter, att samtliga nu berörda

slag av fordon skola vara underkastade efterbesiktning hos besiktningsman

för motorfordon, således även de militära fordonen. Däremot beröras

givetvis icke sådana fordon, som enligt förordningen örn yrkesmässig automobiltrafik

skola undergå periodisk efterbesiktning, av förevarande förslag. I

detta avseende intaga de av statens järnvägar och postverket ägda omnibussarna

en särställning, i det de äro befriade från periodisk efterbesiktning.

Vad angår avgiften för periodisk efterbesiktning har länsstyrelsen i Kristianstads

län föreslagit, att avgiften, som för närvarande utgår med högst 15 kronor,

sänkes till 8 kronor, åtminstone för icke yrkesmässiga personfordon.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser, att avgiften, för det fall att efterbesiktningen

inskränkes till att omfatta endast gengasaggregatet, bör beläggas med

en lägre avgift än eljest. Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bör avgiften

fastställas till samma avgift, som nu gäller för periodisk efterbesiktning av

motorfordon i yrkesmässig trafik, eller 15 kronor för omnibus, 10 kronor för

annan automobil samt 5 kronor för motorcykel. Då samtliga omnibusar i

yrkesmässig trafik redan vore underkastade årlig efterbesiktning, torde, framhåller

styrelsen, praktiskt taget icke högre avgift än 10 kronor kunna ifrågakomma.

Örn efterbesiktningen skulle inskränkas till att avse endast gengasverket

och dess montering, syntes avgiften böra fastställas till 5 kronor för

varje slag av motorfordon. Att utfärda närmare anvisningar rörande omfattningen

av ifrågavarande efterbesiktning torde få ankomma på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Majus proposition nr 18.

Vid genomförande av årlig efterbesiktning av samtliga gengasdrivna motorfordon

måste, framhåller väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, särskilda åtgärder

vidtagas till undvikande av arbetsanhopning hos besiktningsmännen under

vissa perioder. Härom anför styrelsen:

Därest föreskrifterna örn efterbesiktning skulle formuleras på liknande sätt

som vad nu gäller beträffande den yrkesmässiga trafiken, nämligen att fordon

skall sist inom ett år efter närmast föregående besiktning undergå efterbesiktning,

bleve följden en väldig arbetsanhopning för besiktningsmännen

tiden närmast efter bestämmelsernas ikraftträdande. Örn exempelvis efterbesiktning

genomföres från och med den 1 januari 1942, skulle samtliga de gengasdrivna

automobiler, vilka besiktigats före den 1 januari 1941, undergå efterbesiktning

omedelbart efter bestämmelsernas ikraftträdande. Antalet den 1

januari 1941 inregistrerade gengasdrivna automobiler uppgick till omkring

28,000 stycken, varav kanske 8,000 utgjordes av personbilar och bussar i yrkesmässig

trafik som redan vore efterbesiktningsskyldiga. Efterbesiktning av de

övriga 20,000 bilarna kan icke utföras under årets första dagar vid sidan av

besiktningsmännens ordinarie arbetsuppgifter, varför särskilda åtgärder måste

vidtagas. Flera möjligheter kunna därvid tänkas, av vilka nedan redogöres

för de båda närmast till hands liggande. Förutsättning är i båda fallen, att

efterbesiktning införes från den 1 januari 1942.

I båda alternativen gäller såsom huvudregel, att gengasdrivet motorfordon

skall sist inom ett år efter närmast föregående besiktning anmälas hos besiktningsman

för efterbesiktning. Såsom övergångsbestämmelse skulle i det första

alternativet stadgas, att fordon, som senast besiktigats för gengasdrift före den

1 januari 1941, skall under år 1942 anmälas för efterbesiktning senast den

månad och dag, då bevis örn närmast föregående besiktning är dagtecknat.

En bil, som besiktigades för gengasdrift den 14 november 1939, skulle sålunda

efterbesiktigas första gången senast den 14 november 1942 tillsammans med

de bilar, som besiktigades å samma månadsdag åren 1940 och 1941.

I det andra alternativet kunna övergångsbestämmelserna så formuleras,

att de motorfordon, som senast besiktigats för gengasdrift före den 1 januari

1941, skola under 1942 anmälas för efterbesiktning senast IV2 år efter närmast

föregående besiktning. De bilar, som besiktigades i juli 1940, skulle sålunda

enligt detta alternativ tillsammans med de i januari 1941 besiktigade

fordonen efterbesiktigas första gången i januari månad 1942. Oktoberbilarna

1940 skulle, tillsammans med aprilbilarna 1941, efterbesiktigas i april 1942.

För de bilar, vilka besiktigats före den 1 juli 1940, lämnar detta förslag icke

någon respittid, varför samtliga skulle anmälas för efterbesiktning i början

av januari 1942. Deras antal är emellertid så ringa, att olägenheterna kunna

undvikas genom att de av besiktningsmannen vid anmälningen fördelas över

en lämplig tidrymd.

Av styrelsen gjorda beräkningar framgår, att alternativ 1 (med besiktning

på instrumentets datum) medför en relativt jämn fördelning under året av besiktningsmännens

arbete med ifrågavarande efterbesiktning, vilket givetvis

är en stor fördel. En annan fördel är, att bestämmelserna bliva för allmänheten

lättfattliga. Nackdelen med detta alternativ ligger däri, att det kan

dröja ända till 3 år, innan de först besiktigade bilarna inställas för efterbesiktning,

men med hänsyn till deras ringa antal synes denna omständighet icke

böra tillmätas någon avgörande betydelse.

Alternativ 2 (besiktning inom IV2 år) medför en ojämn fördelning av uppbörden,

varav mer än 75 procent skulle falla på första halvåret. Bestämmelserna

torde därjämte för allmänheten bliva ganska svårförståeliga.

Det synes därför ur flera synpunkter lämpligast, om efterbesiktning av gengasdrivna

motorfordon organiserades enligt alternativ 1.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

Den övergång till gengasdrift, som sedan hösten 1939 skett i fråga

om vårt lands motorfordon, har visat sig medföra allvarliga faror ur

såväl brand- som förgiftningssynpunkt. Såsom framgår av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

utlåtande i förevarande ärende ha åtskilliga åtgärder

vidtagits av styrelsen i samråd med bland andra statens bränslekommission

i syfte att minska dessa faror. Sålunda ha för landets besiktningsmän

utbildningskurser i gengasdrift anordnats, varjämte föreskrifter och anvisningar

utfärdats angående montering och besiktning av gengasverk. I den

mån nya erfarenheter vunnits å området, ha bestämmelserna skärpts. Vidare

må erinras, att även för polismän, som utöva flygande besiktning, utbildningskurser

i gengasdrift anordnats, varjämte bestämmelser utfärdats angående

fordringarna vid flygande besiktning i vad avser gengasaggregat och deras

montering. Slutligen må framhållas, att genom både myndigheters och enskilda

organisationers försorg en omfattande upplysningspropaganda bland

allmänheten bedrivits i fråga örn gengasdriften berörande förhållanden.

De hittills vidtagna åtgärderna ha emellertid enligt vad erfarenheten visat

icke varit tillräckliga för att effektivt begränsa brandskadorna och förgiftningsfallen.

De eldskador, som gengasdriften under tiden fram till näst

lidna höst orsakat, representera sålunda enligt av svenska brandskyddsföreningen

verkställda beräkningar förluster på omkring sex miljoner kronor.

Skadorna ha bland annat omfattat varor, som i nu rådande försörjningsläge

icke eller endast med svårighet kunna ersättas eller som eljest varit av stor

betydelse för landets beredskap. På grund av dessa förhållanden och då antalet

gengasdrivna fordon för närvarande stigit till mellan 70,000 och 75,000,

framstår det såsom angeläget, att ytterligare åtgärder övervägas, som kunna

vara ägnade att minska de med gengasdriften förenade farorna.

I dylikt syfte har svenska brandskyddsföreningen föreslagit, att den nu

gällande skyldigheten att en gång årligen efterbesiktiga motor- och släpfordon

i yrkesmässig persontrafik utsträckes till att omfatta alla gengasdrivna motorfordon.

Flertalet av de över förslaget hörda myndigheterna har givit sin anslutning

till detsamma. Några myndigheter och organisationer ha emellertid

ifrågasatt, huruvida det avsedda syftet icke skulle bättre uppnås genom en

intensifiering av den flygande besiktning, som genom polismäns försorg i viss

omfattning nu bedrives. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har härom uttalat,

att en periodisk efterbesiktning kan antagas bliva väsentligt effektivare och för

fordonsägarna mindre besvärande än en utökad flygande besiktning, vilken i

allmänhet måste utföras ute på vägarna även under ogynnsamma förhållanden.

En dylik besiktning kunde därjämte endast nå en del av den gengasdrivna

fordonsparken. För egen del hyser jag den uppfattningen, att en flygande

besiktning i ökad omfattning säkerligen skulle medföra goda verkningar. Statspolisens

arbetsuppgifter särskilt under nu rådande förhållanden äro emellertid

av sådan omfattning, att statspolisen icke utan en betydande ökning av personal

och utrustning kan i någon nämnvärd grad tagas i anspråk för ökad

fordonstillsyn. Med hänsyn till de kostnader, som erfordras för att genom

en flygande besiktning uppnå det åsyftade resultatet, anser jag mig icke kunna

förorda denna utväg.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majus proposition nr 18.

Även om en årlig efterbesiktning icke kan sägas innebära någon garanti för

att fordonen mellan besiktningstillfällena hållas i föreskrivet skick, medföra

emellertid besiktningarna den betydande fördelen, att fordonen vid bestämda

tillfällen bliva noggrant eftersedda. Det torde nämligen kunna antagas, att

ett förhållandevis stort antal fordon, innan de uppvisas för besiktning, undergår

justeringar eller reparationer. Efterbesiktningarna torde därför äga betydelse

icke endast på grund av att fel kunna upptäckas vid efterbesiktningarna

utan även och i minst lika hög grad på grund av den allmänna eftersyn, som

fordonen före besiktningen undergå. På grund av bland annat dessa förhållanden

anser jag en periodisk efterbesiktning kunna antagas väsentligt bidraga

till att minska brand- och olycksfallsriskerna vid gengasdrift, i den mån dessa

risker bero på sådana fel och andra förhållanden med avseende å gengasaggregatet,

som uppkommit efter första besiktningstillfället.

Emot en periodisk efterbesiktning kan invändas, att densamma medför

såväl besvär som kostnader för fordonsägarna. Med hänsyn till de betydande

värden, som förloras genom att bristfälliga gengasfordon användas

i trafik, anser jag dessa olägenheter icke böra hindra, att årlig efterbesiktning

av gengasdrivna fordon införes. Jag förutsätter dock därvid, att

efterbesiktningsskyldigheten må upphöra, därest utvecklingen å gengasdriftens

område sedermera skulle visa, att farorna och olägenheterna av denna drift

ej längre motivera upprätthållandet av besiktningstvånget. Vidare förutsätter

jag, att även efter ett införande av efterbesiktning för alla gengasdrivna

bilar den av myndigheter och enskilda organisationer bedrivna upplysningsverksamheten

till förhindrande av brandskador och olycksfall vid gengasdrift

fortsättes i oförminskad omfattning.

Från några håll har ifrågasatts, att efterbesiktningen skulle omfatta endast

gengasverket och dess montering ävensom fordonets elektriska ledningar. För

egen del anser jag lämpligt, att fordonet i sin helhet efterbesiktigas. Såsom

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhållit medför nämligen anbringandet av

gengasaggregat i många fall, att fjädrar, axlar och styrinrättning utsättas för

större påfrestningar än som avsetts vid fordonets tillverkning. En kontroll av

att felaktigheter å bland annat dessa delar av fordonet icke uppkommit

synes icke böra underlåtas, då fordonet i allt fall skall inställas för efterbesiktning.

Vidare må framhållas, att det särskilt under nuvarande förhållanden

är ett betydande intresse för landet, att fordonsparken genom avhjälpande av

uppkomna fel underhålles på bästa sätt.

I likhet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser jag vidare, att efterbesiktningsskyldigheten

skall omfatta även motorfordon, som drivas med

acetylengas, framställd i ett på fordonet monterat gasverk. Vidare anser jag

militära motorfordon böra i nu förevarande avseende principiellt jämställas

med civila sådana fordon. Med hänsyn till de särskilda omständigheter, under

vilka de militära motorfordonen brukas, kunna vissa undantagsbestämmelser

för dessa fordon i vad avser tid och plats för efterbesiktningen möjligen visa

sig erforderliga. Dylika bestämmelser torde lämpligen böra införas i kungörelsen

med särskilda, föreskrifter angående det militära motorfordonsväsendet,

och den militära vägtrafiken m. m.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

Vid efterbesiktning, omfattande hela fordonet, bör avgiften utgå med belopp,

som i besiktningstaxan är föreskrivet för periodisk efterbesiktning, nämligen

med 15 kronor för omnibus, 10 kronor för annan automobil och 5 kronor

för motorcykel. På grund av den hastiga utveckling, som för närvarande sker

på gengasdriftens område, kan det antagas, att besiktningsmannen vid efterbesiktningarna

beträffande åtskilliga fordon kommer att påkalla smärre ändringar

och förbättringar med avseende å aggregatet och dess montering. För

att fordonsägaren, därest fordonet icke kan godkännas vid första besiktningstillfället,

icke skall behöva erlägga ny besiktningsavgift, då fordonet efter ändringarna

ånyo uppvisas, torde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen böra utfärda

sådana föreskrifter till besiktningsmännen, att fordonsägaren icke kommer att

avkrävas ny avgift i andra fall än då ägaren visat uppenbar likgiltighet för

fordonets vård och underhåll.

Den utvidgade skyldigheten att efterbesiktiga motorfordon synes böra gälla

från och med den 1 mars 1942. För att undvika en alltför stor arbetsanhopning

hos besiktningsmännen kort efter det föreskrifterna örn efterbesiktning trätt i

kraft, torde såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhållit särskilda övergångsbestämmelser

böra meddelas. Av de två alternativförslag till dylika bestämmelser,

som styrelsen ifrågasatt, synes mig det alternativ vara att föredraga,

enligt vilket de fordon, som senast besiktigats för gengas- eller acetylengasdrift

minst ett år före bestämmelsernas ikraftträdande, skola anmälas för

efterbesiktning senast ett och ett halvt år efter närmast föregående besiktning.

Detta förslag innebär visserligen den olägenheten, att de fordon, som besiktigats

före den 1 september 1940, icke erhålla någon respittid utan måste

anmälas för besiktning vid bestämmelsernas ikraftträdande. Då detta antal

är förhållandevis litet, torde emellertid olägenheterna härav icke behöva bliva

alltför stora.

I enlighet med vad jag sålunda anfört har inom kommunikationsdepartementet

utarbetats förslag till förordning örn ändrad lydelse av 10 § 3 mom. och

27 § motorfordonsförordningen den 23 oktober 1936 (nr 561). Förslaget torde

böra underställas riksdagen för yttrande.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte besluta

inhämta riksdagens yttrande över här ifrågavarande förslag

till förordning örn ändrad lydelse av 10 § 3 mom. och 27 § motorfordonsförordningen

den 23 oktober 1936 (nr 561).

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behaga/ Hans Majit Konungen lämna bifall samt

förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

C.-A. v. Schéele.

Stockholm 1942. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1942:58 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående periodisk ef t erbesiktning av gengasdrivna motorfordon m. rn., dels ock en i ämn a1 i texten
  2. 2LU 1942:8 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående periodisk efterbesiktning av gengasdrivna motorfordon m. m., dels ock en i ämnet väckt motion. s. 1 i texten