Sök i Ratio Lex

Angående ändrade grunder för främjande av vedproduktionen, m. m

1942-02-27 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:186, Angående ändrade grunder för främjande av vedproduktionen, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 186.

1

Nr 186.

Kungl. Majus proposition till riksdagen angående ändrade grunder

för främjande av vedproduktionen, m. m.; given Stockholms

slott den 27 februari 1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över folkhushållningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Fritiof Domö.

Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 27 februari 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres,

Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans-, jordbruks- och folkhushållningsdepartementen

anför föredraganden, statsrådet Domö:

Enligt kungörelsen den 8 december 1939 (nr 843) med vissa bestämmelser

till främjande av vedproduktionen och kungörelsen den 30

december 1940 (nr 1002) angående ändrad lydelse av 4 och 8 §§ förstnämnda

kungörelse äger statens bränslekommission bevilja lån för förskottering

av avverkningskostnad för ved samt meddela garanti åt skogsägare

att ved, som av honom för avsalu produceras och som icke finner

köpare, skall av staten inlösas till fastställt pris (garantipris). Bestämmelserna

örn lån för förskottering av avverkningskostnad inncbiira i huvudsak

följande.

Bränslekommissionen äger bevilja till Sveriges skogsägareföreningars riksförbund

ansluten skogsägareförening lån för förskottering av avvcrkningsBihang

till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 186. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

kostnad för ved, som enligt kontrakt skall till föreningen levereras av dess

medlemmar eller andra skogsägare. Ansökan örn lån skall enligt kungörelsen

vara åtföljd av vidimerade avskrifter av de leveranskontrakt, som med

låneansökan avses, ävensom av en över kontrakten upprättad särskild förteckning.

Lån må beviljas endast beträffande sådan ved, som omfattas av

statsgaranti, och högst till belopp motsvarande 90 procent av det för veden

gällande garantibeloppet. Å lyftat lånebelopp skall föreningen erlägga ränta

efter 4 procent örn året från lyftningsdagen till dess betalning sker eller till

dess avräkning i samband med vedens inlösning verkställes. Då skogsägareförening

försålt vedparti, för vilket föreningen av erhållet lån utlämnat förskott

till skogsägare, skall föreningen av lånets kapitalbelopp återbetala så

mycket som belöper å det sålda partiet, så ock erlägga å nämnda delbelopp

upplupen ränta. Av bränslekommissionen beviljade lån utbetalas av statskontoret

på rekvisition av kommissionen. Inbetalningar av kapital- och

räntebelopp skola verkställas till statskontoret, som Ilar att lämna meddelande

till kommissionen örn verkställda inbetalningar. Skogsägareförening,

som erhållit lån, har att därav utlämna förskott till skogsägare, som avses

med föreningens låneansökan. Förskott må ej lämnas med mindre beslut

meddelats därom att den ved, som avses i det med skogsägaren upprättade

leveranskontraktet, skall omfattas av statsgaranti. Förskott må ej, där ej

särskilda omständigheter till annat föranleda, uppgå till större belopp än som

motsvarar 90 procent av det för veden gällande garantibeloppet. På skogsägareföreningen

ankommer att bestämma, huruvida och i vilken omfattning

skogsägaren skall ställa säkerhet för förskottet.

Genom särskilda Kungl. Maj:ts brev den 2 februari och den 26 juli 1940

till statens vednämnd respektive till statens bränslekommission ha de förenämnda,

i kungörelsen meddelade bestämmelserna i vissa hänseenden kompletterats.

Genom det förstnämnda brevet har sålunda föreskrivits, bland

annat, att lån, varom i kungörelsen förmäles, må tills vidare beviljas jämväl

för förskottering av avverkningskostnad för sådan ved, som innehavare av

avverkningsrätt enligt kontrakt skall leverera till skogsägareförening, som i

kungörelsen avses. Genom brevet den 26 juli 1940 har Kungl. Majit förklarat,

att hinder icke möter att bevilja skogsägareförening lån för förskottering av

avverkningskostnaden för redan avverkad ved, oaktat sådant lån sökes först

i samband med att veden levereras till föreningen.

Genom kungörelser den 16 maj 1941 (nr 263) och den 3 oktober 1941

(nr 792) har beslag lagts å inom landet producerad ved, varjämte en

fullständig reglering av handeln med ved genomförts. Regleringen

innebär bland annat att i varje kristidsstyrelseområde skola finnas

en eller flera auktoriserade uppköpare av brännved ävensom särskilda

auktoriserade uppköpare av industrived. Producenterna skola i regel vara

skyldiga att sälja sin ved antingen till dessa uppköpare eller också direkt

till bränslekommissionen eller dess organ. Uppköpen skola i princip läggas

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

3

så, att kommissionen och kristidsstyrelsernas bränslekontor stå såsom uppköpare

för ved från domänverkets skogar, övriga allmänna skogar, bolagsskogar

samt vissa större enskilda skogar, under det att från övriga enskilda

skogar veden skall uppköpas genom de auktoriserade brännveduppköparna.

På rena landsbygden och i vissa fall även å tätorter får

dock direkthandel mellan producent och konsument på brukligt sätt förekomma

i viss utsträckning, i den mån bränslekommissionen lämnat

tillstånd därtill. De auktoriserade uppköparna skola efter vederbörande

kristidsstyrelses anvisningar sälja den ved de uppköpt antingen direkt till

större förbrukare mot licens eller också till vedhandlarna. De senare

omhänderhava distributionen av ved till de smärre förbrukarna.

För de auktoriserade veduppköparnas verksamhet gälla vissa i samband

med auktorisationen meddelade särskilda bestämmelser, olika för olika slags

ved. För vanlig brännved innebära bestämmelserna bland annat följande.

Uppköparen skall vara skyldig att inom visst angivet verksamhetsområde till

normalpriser eller av kommissionen eljest fastställda priser från enskilda skogar

inom området inköpa ved till de kvantiteter som bränslekommissionen

bestämmer. Uppköparen skall vidare ombesörja inmätning, transport, buffertlagring,

inlastning och avsändning av all inköpt ved till av vederbörande

kristidsstyrelse anvisade köpare samt, om kommissionen så påfordrar, ombesörja

transport och inlastning på järnväg även av sådan ved vid bilväg

eller kaj inom området, som direkt inköpts av bränslekontoret. Vid försäljning

äger uppköparen betinga sig köpeskilling, motsvarande inköpspriset,

med tillägg av enligt gällande taxor och avtal erlagda transportoch

lagringskostnader ävensom anskaffningsersättning och i förekommande

fall transportersättning. Anskaffningsersättningen utgår med 50 öre för

kubikmeter ved löst mått och transportersättning i regel med 25 öre för

kubikmeter. I vissa fall kan transportersättningen bli större. Kommissionen

tillhandahåller uppköparen förlagskapital, avvägt efter verksamhetens

omfattning, dock ej för avverkningsförskott. Förlagskapitalet disponeras

räntefritt under sex månader och löper därefter med fyra procent

ränta. Till säkerhet för förlagskapital och ränta skall uppköpare ställa

bankgaranti eller annan säkerhet, som kan av kommissionen godkännas.

För möjliggörande av den i det föregående omförmälda statliga låneverksamheten

för förskottering av avverkningskostnad för ved samt uppläggandet

av ett statligt vedlager lia särskilda medel anvisats av riksdagen.

Ä tilläggsstat 1 till riksstaten för budgetåret 1939/40 anvisade sålunda 1939

års urtima riksdag såsom kapitalinvestering i fonden för förlag till statsverket

ett reservationsanslag av 15 000 000 kronor lill Reglering av vedproduktionen.

Anslaget var avsett att användas till lån för förskottering

av avverkningskostnad för ved samt flir eventuellt uppfyllande av meddelad

statsgaranti. Flir budgetåret 1940/41 anvisades under samma anslags
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis proposition nr 186.

rubrik ett reservationsanslag av 47 000 000 kronor. Av beloppet var

10 000 000 kronor avsett för utlämnande av nyssnämnda lån, 30 000 000

kronor för finansieringen av uppläggandet av ett statligt regleringslager

av ved och 7 000 000 kronor för täckandet av kostnaderna för eventuell

tvångsavverkning. För innevarande budgetår har förenämnda anslag

ersatts av två skilda reservationsanslag å kapitalbudgeten, nämligen

ett å 25 000 000 kronor till Lån till avverkningsförskott åt vedproducenter

och ett å 30 000 000 kronor till Förlagskapital för inköp av ved. Av sålunda

för bränsleändamål tillhopa anvisade 117 000 000 kronor ha alltså 50 000 000

kronor avsetts till lån för förskottering av avverkningskostnad för ved

samt 67 000 000 kronor för inköp av ved och eventuell tvångsavverkning.

För budgetåret 1940/41 anvisades vidare ett förslagsanslag av 2 000 000

kronor till Omkostnader i samband med inköp och inlösen av ved. Enligt

skrivelse nr 99 har 1940 års urtima riksdag medgivit, att sistnämnda anslag

finge disponeras i enlighet med vad i proposition nr 72 föreslagits,

vilket innebär, att Kungl. Maj:t erhöll rätt att under budgetåret 1940/41 använda

högst 75 000 kronor till ersättningar åt skogsägareföreningarna för

arbete med förmedlingen av lån för avverkningsförskott. Med stöd av detta

bemyndigande har Kungl. Majit sedermera för detta ändamål anvisat 30 000

kronor. För budgetåret 1941/42 uppgår motsvarande anslag till 3 000 000

kronor, från vilket anslag skall utgå även ersättning till skogsägareföreningarna

för deras låneförmedlingsverksamhet m. m. under budgetåret.

Av de medel som stå till förfogande för inköp av ved har Kungl. Majit

genom särskilda beslut den 6 december 1940 och den 28 november 1941

anvisat sammanlagt 26 000 000 kronor. I samband med beslutet den 28 november

1941 bemyndigade Kungl. Majit tillika bränslekommissionen att till

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund utlämna förlagskapital för uppköp

av ved mot säkerhet av bankgaranti för viss del av förlagskapitalet.

Genom beslut den 30 december 1941 har Kungl. Majit därefter medgivit,

alt bränslekommissionen finge av till kommissionens förfogande ställda

medel utlämna förlagskapital för uppköp av ved till — förutom Sveriges

skogsägareföreningars riksförbund — övriga auktoriserade brännveduppköpare,

under förutsättning att de härför ställa av bränslekommissionen

såsom fullgod ansedd säkerhet.

Genom beslut den 16 januari 1942 har Kungl. Majit bemyndigat bränslekommissionen

att vid inträffande brandskada å brännveduppköpare tillhörig

ved, som ingår i vissa vid järnvägsstationer eller utmed järnvägslinjer

upplagda buffertlager, till brännveduppköparen utbetala ersättning för skadan.

Vid beräkning av denna må värdet av veden icke upptagas till högre

belopp än som svarar mot uppköparens kostnader för inköp och transport av

densamma. Ersättning må icke utgå, med mindre brännveduppköparen visar

sig hava vidtagit de åtgärder för brandskadans förebyggande och begränsande,

som skäligen kan anses hava ålegat honom. Samtidigt har Kungl.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 1S6.

Majit anbefallt statskontoret att av förenämnda anslag till Omkostnader i

samband med inköp och inlösen av ved till kommissionen utbetala vad som

erfordras för gäldande av ifrågavarande ersättningar.

I skrivelse den 14 november 1941 med förslag rörande anslag för budgetåret

1942/43 har bränslekommissionen anmält, att kommissionen ansett sig

icke för sagda budgetår behöva begära ytterligare medel å de förut omnämnda,

å kapitalbudgeten för innevarande budgetår uppförda reservationsanslagen

till Lån till avverkningsförskolt åt vedproducenter samt till Förlagskapital

för inköp av ved. Därvid har dock kommissionen förutsatt att ett

belopp av 15 000 000 kronor, som enligt kommissionens beräkningar vore

tillgängligt för användning såsom lån till avverkningsförskott men som icke

behövde användas för detta ändamål, finge utnyttjas såsom förlagskapital

för inköp av ved. I samband härmed har kommissionen lämnat en redogörelse

för organiserandet av veduppköpsverksamheten samt därvid beträffande

den vedkvantitet som är avsedd att uppköpas för innevarande budgetår

anfört:

De auktoriserade brännveduppköparna komma huvudsakligen att uppköpa

kastved. De auktorisationer, som meddelats för innevarande budgetår,

avse en sammanlagd kvantitet att uppköpa av cirka 12 000 000 kubikmeter.

Årsavverkningen bär fastställts till 40 000 000 kubikmeter. Örn man utgår

från att cirka 11 000 000 kubikmeter åtgå för kolning och framställning av

gengasved, att en kvantitet, motsvarande den normala förbrukningen för

avsalu före krisen, det vill säga 7 000 000 kubikmeter, fortfarande kommer

att direkt omsättas, samt att genom kommissionen själv eller bränslekontoren

disponeras cirka 40 % av resten eller 9 000 000 kubikmeter, skulle på brännveduppköparna

falla ungefär 13 000 000 kubikmeter. Om härav 8 000 000

kubikmeter kunna påräknas genom skogsägareföreningarna, skulle 5 000 000

kubikmeter anskaffas av övriga brännveduppköpare.

I detta sammanhang har kommissionen vidare anfört bland annat följande:
För

skogsägareföreningarna i deras egenskap av auktoriserade brännveduppköpare

synes förlagslcapitalet böra beräknas med särskild hänsyn till

att föreningarna redan före inmätningen av ved, då behovet av medel för

likvid till skogsägarna gör sig gällande, äga möjligheter att erhålla lån för

avverkningsförskott. Örn skogsägarna salunda under avverkningens gang

erhållit sådana förskott med 6 eller 7 kronor per kubikmeter, torde för den

belånade veden icke böra räknas med att dessutom statliga törlagsmedel

skola utgå. Detta skulle innebära en dubblering av medelsbehovet för den

del, som motsvarar lånemedlen, eller 0 eller 7 kronor per kubikmeter. Ett

mera rationellt utnyttjande av anslagstillgångarna bolde vinnas, örn lånen

till avverkningsförskott betraktades som förskott pa förlagskapilalet och

lånemedlen sålunda i mån av behov linge användas som förlagskapital. För

inmätning och vidarelransport av veden skulle då erfordras ett tillskott från

anslaget lill förlagskapital av endast 3 eller 4 kronor per kubikmeter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(> Kungl. Majlis proposition nr 186.

I skrivelse den 9 januari 1942 har bränslekommissionen vidare hemställt,

att Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärd för åstadkommande av sådan ändring

av kungörelsen den 8 december 1939 (nr 843) med vissa bestämmelser till

främjande av vedproduktionen, att räntefrihet medgives beträffande lån åt

skogsägareföreningarna för förskottering av avverkningskostnad. Kommissionen

har även anhållit om bemyndigande att vidtaga sådan ändring i villkoren

för auktorisation av brännveduppköpare, att skyldighet att å förlagskapital

erlägga ränta bortfaller, samt att såvitt angår andra auktoriserade

brännveduppköpare än skogsägareföreningarna dylikt förlagskapital må användas

jämväl för förskottering av avverkningskostnad.

I framställningen har kommissionen inledningsvis upptagit frågan om

användande av förlagskapital även för förskottering

av avverkningskostnad samt därom anfört:

Från ett flertal auktoriserade brännveduppköpare har kommissionen fått

emottaga framställningar om tillstånd att använda förlagskapital jämväl

till utlämnande av avverkningsförskott. Till stöd härför har bland annat

framhållits, att skogsägarna själva i allmänhet icke förfoga över rörelsekapital

av den storlek, som erfordras för genomförande av det i samband

med det allmänna vedbeslaget uppgjorda avverkningsprogrammet. Denna

brist på rörelsekapital har blivit än mer framträdande på grund av det förhållandet,

att de vedköpande industrierna till följd av den nya organisationen

av vedhandeln icke längre såsom tidigare tillhandahålla skogsägarna förskott

för bestridande utav avverkningskostnaderna. Ytterligare har framhållits,

att vid det förhållandet att skogsägareföreningarna äga rätt att erhålla lån

till utlämnande av förskott, övriga auktoriserade brännveduppköpare skulle

vid avslag å deras framställningar bliva sämre ställda än dessa. Slutligen

har erinrats därom att fullgod säkerhet ställes för hela förlagskapitalet.

Enligt kommissionens uppfattning äro de sålunda framförda synpunkterna

värda allt beaktande. Starka sakskäl tala sålunda för att förlagskapital för

nu ifrågavarande uppköpares vidkommande få begagnas för utlämnande utav

avverkningsförskott.

I anslutning härtill har kommissionen framhållit, att denna fråga icke kan

lösas utan samband med spörsmålet örn och i vad mån en ändring i bestämmelserna

angående utlämnande av avverkningsförskott

till skogsägareföreningarna bör äga rum. Kommissionen

har i detta hänseende erinrat örn att skogsägareföreningarna ha att

å lyftat lånebelopp erlägga ränta efter 4 procent samt påpekat, att dessa —

därest övriga auktoriserade brännveduppköpare erhölle rätt att använda förlagskapital,

som ju löper räntefritt under de första 6 månaderna, till utlämnande

utav avverkningsförskott — skulle komma i sämre läge än de auktoriserade

brännveduppköparna. Enligt kommissionens mening böra räntebestämmelserna

därför bringas i samklang med varandra, vilket lämpligast

kan ske genom att helt slopa räntebestämmelserna. För en sådan åtgärd har

kommissionen anfört följande skäl:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition nr Itta.

7

Lånen för avverkningsförskott lia hittills icke utnyttjats av skogsägareföreningarna

på sådant sätt och i den omfattning, som varit avsedd, vilket

till stor del beror på räntebelastningen. Föreningarna lia i allmänhet

svag ekonomi och den vinst, som kunnat erhållas vid vedaffärerna har

icke varit så stor, att räntan på dessa lån utan olägenhet kunnat bårås

av föreningarna. Följden härav har i vissa fall blivit, att föreningarna

sökt utlaga räntan hos skogsägarna, vilka emellertid högst ogärna velat

finna sig i detta avdrag på köpeskillingen, det vill säga normalpriset, med

hänsyn till att sådana förskott eljest vid virkesaffärer lämnas utan att

skogsägaren behöver vidkännas avdrag vid slutlikviden för viss ränta på

förskottet. Detta gäller särskilt sådana skogsägare, vilka varit vana att

få räntefria förskottsmedel från vedköpande större industriföretag. I

andra fall lia föreningarna för undvikande av räntekostnader i det längsta

uppskjutit att begära lån till utlämning av avverkningsförskott och ofta

ha dessa lån upptagits först då föreningarna i samband med inmätning av

veden måste skaffa likvida medel. På detta sätt lia lånemedlen icke kommit

till användning i den ordning, som har varit avsedd, nämligen för att stimulera

till ökade vedavverkningar.

Sedan skogsägareföreningarna och andra företag auktoriserats som brännveduppköpare

och därigenom erhållit rätt till förlagskapital, som löper räntefritt

sex månader och därefter nied 4 % ränta, är det naturligt, att föreningarna

i stället för lån till avverkningsförskott söka anlita räntefria förlagsmedel.

Detta blir till stor del följden av att anskaffningen avsevärt ökats,

vilket medfört, att inmätningarna av veden nu praktiskt taget måste verkställas

under hela avverkningssäsongen i stället för att tidigare lia kunnat

koncentreras och i stort sett utföras i samband nied avverkningarnas avslutande.

Då förlagsmedlen enligt auktorisationsvillkoren skola användas för

likvid vid inmätning av veden, kommer resultatet av den tidigare inmätningen

otvivelaktigt att bli, att man i stället för lån till avverkningsförskott

kan använda sig av förlagsmedel med gynnsammare räntevillkor. I den män

tidigare inmätningar icke kunnat ske, till exempel på grund av väderleksförhållanden,

som hindra vedens framtransport eller under själva högvintern,

då dragaren sysselsättas vid gagnvirkesavverkningen, föreligga dock behov

av medel för avverkningsförskott. Örn man då söker undvika lån mot ränta

och uppskjuter likviden till skogsägaren, medför detta samma verkan som

tidigare berörts, det vill säga att tillgängliga statsmedel, för att stimulera vedavverkningarna,

icke få den relativt tidiga användning, som varit avsedd.

Förlagsmedlen löpa räntefritt i sex månader. Endast undantagsvis torde

man behöva räkna med, att längre tid förflyter mellan utbetalning till skogsägaren

vid inmätning och likvid till brännveduppköpare vid försäljning av

samma ved. På så sätt skulle normalt några räntekostnader för förlagskapitalet

icke behöva uppkomma för brännveduppköparna. Föreskriven ränta

på förlagskapitalet efter sex månader kommer sålunda med all sannolikhet

icke alt medföra ränteinkomster av nämnvärd storlek.

Räntebelastning å förlagskapitalet bar ingen inverkan på brännveduppköparens

försäljning av veden så tidigt sorn möjligt. Under beslaget kommer

nämligen uppköparens ved att disponeras efter kristidsstyrelsens anvisning

och uppköparen själv kan sålunda icke nämnvärt medverka till att veden omsättes

så snabbt som möjligt. Tvärtom kan det befaras, att exempelvis svårigheter

för vedens transport från överskottsområden kan förorsaka längre

tids lagring hos uppköparna än man normalt räknat med. På så siitt skulle

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majlis pi oposition nr 186.

kunna uppkomma räntekostnader för förlagskapital, som behövdes under

motsvarande tid. I princip torde det icke vara riktigt, att uppköparna i sådana

fall betala ränta för den utan deras förskyllan utsträckta leveranstiden.

I praktiken skulle säkerligen en hel del komplikationer uppstå vid reglering

av mellanhavanden med uppköparna på grund av sådana onormala leveransförhållanden.

Örn ränta på förlagskapitalet överhuvud taget icke beräknas,

bortfalla givetvis sådana olägenheter.

De ränteinkomster statsverket haft av den förut angivna låneverksamheten

ha för tiden den 1 januari 1940—den 31 december 1941 uppgått till

sammanlagt 321 796 kronor. Såsom förut berörts torde det emellertid finnas

grundad anledning antaga, att denna låneverksamhet kommer att starkt

nedgå, samt att i följd härav ränteinkomsterna komma att i motsvarande

mån minskas. Ur statsfinansiell synpunkt synes sålunda hinder icke böra

möta mot ett slopande av räntebestämmelserna.

Kommissionen har vidare erinrat örn att ett upphävande av räntebestämmelserna

beträffande avverkningslånen skulle innebära uppfyllandet av ett

tidigare framställt önskemål från Sveriges skogsägareföreningars riksförbunds

sida, vilket kommissionen i annat sammanhang på anfört skäl avstyrkt

(prop. 72 till 1940 års urtima riksdag). Kommissionen har emellertid

med hänsyn till inträdda ändrade förhållanden funnit sig numera böra förorda

borttagandet av räntebestämmelserna, även örn en favör därigenom

gives sådana uppköpare, vilka hittills själva svarat för uppkommande räntekostnader,

utan någon direkt motprestation.

I anslutning till vad sålunda anförts har kommissionen slutligen framhållit:
Kommissionen

har jämväl beaktat det förhållandet, att borttagandet av

räntebestämmelserna skulle kunna tänkas ha till följd att rekvisitionerna

å förlagsmedel komme att ske med större belopp än som eljest skulle hava

varit fallet. Med de bestämmelser, som gälla för utlämnande av såväl förlagsmedel

som lån till avverkningsförskott, och med den revisionsverksamhet,

som från kommissionens sida utövas och kommer att utövas, synas

emellertid några större betänkligheter i detta hänseende icke böra resas.

Det synes emellertid kommissionen likväl lämpligt, att, därest skyldigheten

att gälda ränta å ifrågavarande medel upphör, i stället stadgas skyldighet

för vederbörande uppköpare att till statsverket inleverera å desamma upplupna

räntor. Dylik inleverering kan förslagsvis ske per den 1 juli och den

1 januari. I detta sammanhang må framhållas, att kommissionen lämnat

föreskrift därom, att förlagskapital skall insättas å särskilt konto och hållas

skilt från uppköparens övriga medel.

Statskontoret har den 29 januari 1942 avgivit infordrat utlåtande över

bränslekommissionens den 9 i samma månad dagtecknade skrivelse och därvid

till en början uttalat följande:

Statskontoret känner sig icke övertygat örn att någon ändring i de av

bränslekommissionen i sin skrivelse påtalade bestämmelserna bör vidtagas.

En räntebefrielse å avverkningslånen skulle, så vitt ämbetsverket kan finna,

i verkligheten innebära en statssubvention till skogsägareföreningarna. Med

nuvarande omfattnmg av lånerörelsen skulle denna subvention kunna beräknas

till cirka 400 000 kronor årligen, men skulle vid ökad utlåning kunna

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

9

stiga till miljonbelopp. En dylik subvention torde vara desto mindre motiverad,

som ersättning till skogsägareföreningarna för dessas arbete med vedanskaffningen,

såsom departementschefen framhållit i Kungl. Maj:ts proposition

nr 72 till urtima riksdagen år 1940, skall utgå efter andra grunder.

Skulle av skäl, som statskontoret ej kan överblicka, likformighet i förfarandet

vid utlämnande av förskottslån och förlagsmedel anses önskvärd och

generell räntefrihet — vilken i så fall dock bör begränsas till viss tid, högst

sex månader — befinnas böra medgivas, torde i varje fall en minskning böra

ske av gottgörelsen till skogsägareföreningarna för deras besvär med låneförmedlingen,

eventuellt också en korrigering nedåt av försäljningsprisen för

ved böra komma till stånd. Under förutsättning att förlagskapitalet må användas

även för avverkningsförskott, håller statskontoret vidare före, att den

uppdelning av anslaget, som genomfördes år 1941 bör upphöra och såväl lån

som förlagsmedel beviljas från ett och samma anslag.

I sammanhang med dessa uttalanden har statskontoret hemställt, att

Kungl. Majit ville vidtaga åtgärder för genomförande av sådan ändring av

kungörelsen den 8 december 1939 (nr 843) att av bränslekommissionen beviljade

lån utbetalas av kommissionen, som även skulle uppbära inflytande

kapital- och räntebelopp.

Till stöd för denna hemställan har statskontoret anfört:

Anordningen med statskontoret som mellanhand för kassaverksamheten

har i praktiken visat sig medföra en onödig omgång och ökat arbete. En

överflyttning av lånerörelsen i dess helhet till bränslekommissionen skulle

medföra snabbare utbetalning av lånen, förebygga felsändning av likvider

samt nedbringa skriftväxlingen mellan ämbetsverket och kommissionen. När

bränslekommissionen själv handhar utbetalning, kontroll och inbetalning av

till skogsägareföreningarna utlämnade förlagsmedel, synes det ändamålsenligt,

att kommissionen övertager motsvarande arbeten även beträffande

lånerörelsen.

I en promemoria den 27 februari 1942 har från bränslekommissionens sida

lämnats vissa uppgifter om tillvägagångssättet vid utlämnande av förlagskapital

till auktoriserade brännveduppköpare samt om de föreskrifter som

meddelats för kontroll över förlagsmedlens användning m. m. Promemorian

innehåller huvudsakligen följande:

Före utanordnandet av förlagskapital får uppköparen skriftligen förbinda

sig att använda lyftade belopp enligt auktorisationsvillkoren, att återbetala

desamma på sätt av bränslekommissionen föreskrives samt att ställa godtagbar

säkerhet för medlen. I händelse av dröjsmål med betalning av förfallna

belopp eller annan uraktlåtenhet vid fullgörandet av förpliktelserna eller

därest ställd säkerhet ej längre anses betryggande äger kommissionen uppsäga

oguldna belopp av förlagskapitalet till omedelbar återbetalning. Såsom

säkerhet för förlagskapital har kommissionen godkänt bankgaranti eller solidarisk

proprieborgen av minst två personer, örn vilkas vederhäftighet kommissionen

på lämpligt sätt övertygat sig.

För att erhålla en betryggande kontroll över användningen av utlämnade

belopp har kommissionen lämnat detaljerade föreskrifter örn bokföring och

medelsredovisning. Enligt dessa utbetalas förlagsmedel en å två gånger i

Bihang lill riksdagens protokoll 1912. 1 sami. Nr 186. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

Föredragan
den.

månaden för månadens behov och medlen skola återbetalas efter hand som

den inköpta veden försäljes med visst anstånd, som beräknas vara erforderligt

för att uppköparen skall erhålla likvid från sin kund. Erhållna förlagsmedel

skola insättas på särskild bankräkning och få endast användas

för likvid av ved i samband med inmätning och transport av densamma.

P’ör varje månad skall uppköparen avgiva rapport över användningen av

erhållna förlagsmedel samt över försäljningen och lagerhållningen, ävensom

uppgift, åtföljd av saldobesked, om uppköparens bankkonto för förlagsmedel.

Vid sidan av den övervakning av uppköparnas verksamhet som möjliggöres

genom kommissionens kontrollföreskrifter har kommissionen påbörjat revision

genom kameralbyråns revisionsavdelning av uppköparnas samtliga

affärshandlingar som beröra verksamheten såsom auktoriserad uppköpare.

I promemorian har slutligen framhållits, att kommissionen har under

övervägande frågan, huruvida uppköpare bör åläggas skyldighet att för

sin verksamhet såsom auktoriserad uppköpare öppna särskilt postgirokonto.

Den under 1941 genomförda handelsregleringen för ved och den utformning

regleringen erhållit i avseende å inköpsverksamheten ha ställt myndigheterna

inför vissa ekonomiska problem, vilka tidigare icke förelegat. Avsikten

med de föreliggande framställningarna är att, såvitt möjligt, åstadkomma

en smidig och efter de faktiska förhållandena bättre anpassad ordning i syfte

att åt statens ekonomiska medverkan skänka full effektivitet. Bränslekommissionens

förslag i dessa hänseenden innebär, såsom av den lämnade redogörelsen

framgår, att skyldigheten att erlägga ränta såväl å lån för förskottering av

avverkningskostnad som å förlagskapital för inköp av ved skall upphöra, att

auktoriserade brännveduppköpare skola få använda sådant förlagskapital

även till förskottering av avverkningskostnad och att anslaget till Lån till avverkningsförskott

åt vedproducenter i mån av behov må användas även till

förlagskapital för inköp av ved. Som en ytterligare ändring kommer därtill

statskontorets förslag, att bestyren med utanordnande och vid återbetalning

av lån för förskottering av avverkningskostnad skola överflyttas från statskontoret

till bränslekommissionen.

Bestämmelsen om erläggande av ränta å lån för förskottering av avverkningskostnad

torde, såsom bränslekommissionen framhållit, otvivelaktigt ha

medverkat till att de ifrågavarande lånen blivit mindre eftersökta än vad som

förväntats. I de fall, där lånemöjligheterna begagnats, ha skogsägareföreningarna

ofta, för att i största möjliga mån undvika räntekostnader, upptagit

sådana lån så sent som möjligt, mången gång först då veden blivit inmätt.

Genom ett sådant förfaringssätt har utbetalandet av förskott till täckande

av skogsägarnas kostnader i samband med själva vedavverkningarna

icke kunnat ske, varigenom syftet med lånen förfelats. Lånen ha kommit

att fylla ungefär samma funktion som de medel, vilka anvisats till förlagskapital

för inköp av ved. Därest, såsom bränslekommissionen föreslagit,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

11

skyldigheten att erlägga ränta å ifrågavarande lån icke längre bibehålies,

torde möjligheterna för skogsägaren att erhålla avverkningsförskott komma

att väsentligt ökas. Statskontoret har gentemot bränslekommissionens förslag

uttalat, att ifrågavarande räntebefrielse i verkligheten skulle innebära

en statssubvention till skogsägareföreningarna, vilken vid ökad utlåning

skulle kunna stiga till miljonbelopp och som vore desto mindre

motiverad, då särskild ersättning till skogsägareföreningarna för dessas

arbete nied vedanskaffningen utginge efter vissa i Kungl. Maj:ts proposition

till 1940 års urtima riksdag, nr 72, angivna grunder. Statskontorets

farhåga att staten genom att medgiva ifrågavarande räntebefrielse måhända

skulle komma att behöva lämna subventioner intill miljonbelopp synes betydligt

överdriven. Enligt vad från bränslekommissionen under hand

inhämtats ha ränteinkomsterna under tiden 1 januari 1940—31 januari

1942 utgjort tillhopa 338 048 kronor. Det synes mig som örn under sådana

förhållanden statsekonomiska skäl icke böra förhindra ett genomförande av

den föreslagna åtgärden. Att, såsom statskontoret påpekat, företaga en

minskning av gottgörelsen åt skogsägareföreningarna för förmedlingen av

ifrågavarande lån torde knappast låta sig göra under innevarande budgetår,

enär skogsägareföreningarna på grund av sin befattning med låneförmedlingen

under året redan åsamkats utgifter, för vilka föreningarna beräknat

erhålla ersättning från staten. Dylik ersättning synes däremot icke böra utgå

från och med nästa budgetår, eftersom fördelen för skogsägareföreningarna

av befrielsen från skyldigheten att erlägga ränta å lånen i fråga torde innebära

tillräcklig gottgörelse. Med anledning av vad jag sålunda anfört finner

jag mig alltså oförhindrad att biträda bränslekommissionens förslag i nu

förevarande avseende och tillstyrker således, att den nu gällande bestämmelsen

örn skyldighet att erlägga ränta å lånen i fråga upphäves.

Den i auktorisationsvillkoren för brännveduppköparna intagna bestämmelsen

att förlagskapital för inköp av ved skall disponeras räntefritt under

sex månader och därefter löpa med fyra procent ränta har tillkommit i

syfte att motverka att uppköparna onödigtvis fördröja omsättningen av den

av dem uppköpta veden. Det är ännu för tidigt att bilda sig en uppfattning

om, huruvida uppköparna komma att kunna försälja veden så tidigt att de

icke behöva erlägga ränta å det uppburna förlagskapitalet, men hittills torde

i regel uppköparna icke lia fördröjt försäljningen av veden. I de fall, då

vedens omsättning ej kan ske med avsedd snabbhet, kan detta ofta bero

på omständigheter, varöver uppköparna icke kunna råda, och det synes

vara rimligt, att de i sådana fall befrias från skyldighet att erlägga ränta.

Rent principiellt torde ränta däremot böra uttagas, då veden på grund

av veduppköparnas egna åtgöranden icke blivit av dem försåld inom scxmånadersfristen.

Emellertid torde bedömningen av frågan huruvida dröjsmålet

med vedens försäljning härleder sig av orsaker, som hero på

uppköparens åtgärder eller icke, föranleda avseviirda svårigheter, var
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

för det ur enhetlighetens synpunkt synes vara lämpligast med samma

regel oaktat omständigheterna i det särskilda fallet. Jag ansluter mig

därför till bränslekommissionens förslag att helt slopa bestämmelsen örn erläggande

av ränta å förlagskapital för inköp av ved. Ur statsfinansiell synpunkt

torde upphävandet av ifrågavarande räntebestämmelse vara utan större

betydelse. Genom att avskaffa nu förevarande skyldighet att erlägga ränta

skulle också, vid bifall till det i det föregående framlagda förslaget örn slopande

av ränta å lån för förskottering av avverkningskostnad, vinnas en i

och för sig önskvärd likformighet mellan sagda förskottslån och förlagskapital.

Mot en åtgärd av nu angivet slag kan möjligen anföras, att uppköparnas

hela verksamhet kommer att finansieras av staten utan att garantier

finnas för att medlen verkligen komma till avsedd användning. Med hänsyn

till de kontrollåtgärder som bränslekommissionen genomfört synas emellertid

farhågor av antydd art i stort sett kunna avvisas. Det av bränslekommissionen

till övervägande upptagna spörsmålet om anlitande av postgiro för

uppköparnas utbetalningar synes dock böra särskilt uppmärksammas som ett

lämpligt medel för vinnande av ökad säkerhet för förlagsmedlens rätta användning.

Frågan om upphävande av den i auktorisationsvillkoren för

brännveduppköpare intagna föreskriften om skyldighet att erlägga ränta

torde böra avgöras av Kungl. Majit, sedan riksdagen prövat de förslag varom

nu är fråga. I samband därmed torde Kungl. Majit böra till avgörande upptaga

spörsmålet om skyldighet för uppköparna att inleverera upplupna

ränteinkomster från erhållna förlagsmedel.

Bränslekommissionens skäl för förslaget att såsom brännveduppköpare

auktoriserade företag och personer skola få använda till deras förfogande

ställt förlagskapital för inköp av ved jämväl för förskottering av avverkningskostnad

synas mig kunna godtagas. Jag tillstyrker därför den

sålunda föreslagna användningen av förlagskapitalet, givetvis dock under

förutsättning att de regler, som i ifrågavarande hänseende gälla

för de till Sveriges skogsägareföreningars riksförbund anslutna skogsägareföreningarna

i tillämpliga delar skola gälla även beträffande nu förevarande

brännveduppköpare.

Även om ett genomförande av den i det föregående berörda räntefriheten

för lånen för avverkningsförskott kommer att medföra ett ökat anlitande

av de medel som stå till förfogande för detta ändamål torde, såsom bränslekommissionen

framhållit, hela det härför tillgängliga beloppet knappast

komma till användning. Däremot synas stora krav komma att ställas på

medel för förlagskapital för inköp av ved och det lärer icke vara uteslutet

att härför avsedda medel komma att visa sig otillräckliga. Det synes därför

vara lämpligt att, såsom bränslekommissionen föreslagit, medel ur anslaget

till Lån till avverkningsförskott åt vedproducenter må kunna användas

även såsom förlagskapital för inköp av ved. Därest en sådan användning

kommer till stånd, bör det givetvis ankomma på bränslekommissionen att

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 1S6.

tillse att den belastning å anslaget, som kan komma att orsakas av utbetalningar

av förlagskapital, icke blir så stor att möjligheterna att tillgodose

det med anslaget ursprungligen avsedda ändamålet minskas. Jag förordar

sålunda att för förlagskapital till inköp av ved erforderliga medel skola,

i mån av behov, kunna utgå av förenämnda reservationsanslag till Lån

till avverkningsförskott åt vedproducenter.

Ett genomförande av statskontorets förslag örn sådan ändring av

kungörelsen den 8 december 1939 med vissa bestämmelser till främjande

av vedproduktionen att den med utgivandet av lån för förskottering

av avverkningskostnad förenade statliga kassaverksamheten skulle komma

att överflyttas från statskontoret till bränslekommissionen torde otvivelaktigt

komma att medföra betydliga förenklingar vid administrerandet av låneverksamheten

i fråga. Därtill kommer att, då kommissionen är beslutande

myndighet i fråga örn beviljande av lånen samt även närmast svarar

för kontrollen av lånemedlens rätta användning, det ur enhetlighetens synpunkt

måste anses lämpligt att även utbetalningen av lånen och bestyren vid

återbetalning av lånen omhänderhavas av bränslekommissionen. Jag finner

sålunda goda skäl tala för ett genomförande av det av statskontoret gjorda

förslaget och tillstyrker detsamma.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att

dels godkänna de ändrade grunder för främjande av ved,

produktionen, som i det föregående angivits,

dels ock medgiva att reservationsanslagen till Lån till avverkningsförskott

åt vedproducenter och till Förlagskapital

för inköp av ved må disponeras i enlighet med vad i det föregående

anförts.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit

Konungen att proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Curt Nordwall.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 186.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. SU 1942:168 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1942/43 till statliga åtgärder för tryggande av vedproduktionen m. m. s. 8 i texten
  2. Rskr. 1942:243 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis proposition angående ändrade grunder för främjande av vedproduktianen, m. m. s. 1 i texten
  3. SU 1942:100 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade grunder för främjande av vedproduktionen, m. m. a1 i texten