Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 19 december 1941 (nr 942) angående dyrtidstillågg åt vissa livräntetagare enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete, m. m

1942-03-13 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:197, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 19 december 1941 (nr 942) angående dyrtidstillågg åt vissa livräntetagare enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj.ts proposition nr 197.

1

Nr 197.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 19

december 1941 (nr 942) angående dyrtidstillågg åt

vissa livräntetagare enligt lagen om försäkring för

olycksfall i arbete, m. m.; given Stockholms slott

1 den 13 mars 1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen

den 19 december 1941 (nr 942) angående dyrtidstillågg åt vissa livräntetagare

enligt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete, m. m.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF ADOLF.

Thorwald Bergquist.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. t sami. Nr 197.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ta proposition nr 197.

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 19 december 1941 (nr 942)

angående dyrtidstillägg åt vissa livräntetagare enligt lagen örn försäksäkring

för olycksfall i arbete, m. m.

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 19 december 1941 angående

dyrtidstillägg åt vissa livräntetagare enligt lagen om försäkring för

olycksfall i arbete, m. m. skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 §•

Den som ----sådan livränta.

Dyrtidstillägg utgår---står självrisk.

Dyrtidstillägg utgår icke å livränta, som grundas på frivillig försäkring,

samt ej heller å livränta till livräntetagare, vars invaliditetsgrad understiger

30 procent.

Dyrtidstillägg å---mot sjukpenning.

Denna förordning länder till efterrättelse från och med den 1 januari

1942.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 13 mars 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

T. f. chefen för socialdepartementet, statsrådet Bergquist, anmäler fråga

om viss ändring av förordningen angående dgrtidstillägg åt vissa livräntetagare

enligt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete, m. m. samt anför:

. Gällande bestämmelser.

Enligt 1 § förordningen den 19 december 1941 (nr 942) angående dyrtidstillägg

åt vissa livräntetagare enligt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete,

m. m. äger den, som i anledning av olycksfall som inträffat eller sjukdom

som yppats före den 1 januari 1941 äger rätt till livränta enligt någon

av de i förordningens 2 § omförmälda lagar eller författningar, erhålla dyrtidstillägg

därå motsvarande 15 procent av livräntans belopp. Har Kungl.

Maj:t förordnat, att livränta skall utgå enligt grunderna i någon av ifrågavarande

lagar eller författningar, skall dyrtidstillägg utgå även å sådan livränta.

Dyrtidstillägg utgår jämväl å livränta, som utgives av arbetsgivare, vilken

enligt gällande bestämmelser står självrisk.

Dyrtidstillägg utgår emellertid — enligt 1 § tredje stycket — icke å livränta,

som utgår på grund av lägre invaliditetsgrad än 30 procent.

Sistnämnda bestämmelse innebär, att i de fall, då en livräntetagare — på

grund av olika olycksfall — uppbär två eller flera livräntor, dyrtidstillägg

utgår endast i den mån varje särskild livränta utgår på grund av 30 procents

eller högre invaliditetsgrad.

Framställning örn författningsändring.

I en den 28 februari 1942 till socialdepartementet inkommen framställning

från en person, som två gånger skadats genom olycksfall i arbete, har

anförts, att han år 1927 drabbats av olycksfall, för vilket livränta beräknad

efter 25 procents invaliditet utginge från ett ömsesidigt olycksfallsförsäkringsbolag,

att han år 1940 drabbats av nytt olycksfall, för vilket livränta

beräknad efter 20 procents invaliditet utginge från riksförsäkringsanstalten,

att sammanlagda invaliditetsgraden utgjorde 45 procent men att dyrtidstill
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

lägg dock icke utginge, enär invaliditetsgraden i varje särskilt fall icke uppginge

till 30 procent.

I framställningen hemställdes, att gällande författning måtte så ändras,

att dyrtidstillägg skulle utgivas, då sammanlagda invaliditetsgraden uppginge

till minst 30 procent.

Yttranden över framställningen.

Med anledning av framställningen hava yttranden avgivits av riksförsäkringsanstalten

och försäkringsrådet.

Riksförsäkringsanstalten tillstyrker, att möjlighet beredes livräntetagare,

vilkas invaliditet till följd av skilda olycksfall efter sammanläggning av de

invaliditetsgrader, enligt vilka livräntorna utgå, uppgår till minst 30 procent,

att erhålla dyrtidstillägg jämlikt bestämmelserna i 1941 års förordning. Därvid

syntes jämväl livräntetagare, som hade flera livräntor och vars ena livränta

redan nu berättigade till dyrtidstillägg, böra tillerkännas sådant tillägg

även å livränta, å vilken dyrtidstillägg nu icke utginge. En person, som hade

en livränta å 40 procent, en å 20 procent och en å 10 procent, borde sålunda

erhålla dyrtidstillägg å alla tre livräntorna.

Riksförsäkringsanstalten anför emellertid vidare:

Den skyldighet att tillvarataga de skadades rätt till ersättning, som enligt

13 § i 1916 års olycksfallsförsäkringslag åvilar riksförsäkringsanstalten och

som även iakttagits i fråga om redan utgående dyrtidstillägg, finner anstalten

av praktiska skäl icke kunna vidmakthållas beträffande den ifrågasatta utvidgningen.

Livräntorna utgå nämligen enligt skilda lagar och författningar

och delvis från skilda försäkringsinrättningar, varför en effektiv, fortlöpande

kontroll att envar innehavare av flera livräntor, som kunna komma att

berättiga till dyrtidstillägg, också erhåller dylikt, icke kan verkställas utan

en synnerligen omständlig och tidsödande undersökning. Den ifrågavarande

kontrollen skulle innebära, att för varje livräntetagare skulle undersökas,

huruvida denne jämväl uppbär annan livränta enligt olycksfallsförsäkringslagen

från riksförsäkringsanstalten eller annan försäkringsinrättning eller

livränta enligt någon annan av ifrågavarande författningar. Antalet livräntor,

som sålunda skulle undersökas, utgör för närvarande omkring 40,000. Riksförsäkringsanstalten

finner sig därför kunna tillstyrka ifrågasatt dyrtidstilllägg

endast under förutsättning att prövningen av frågor örn rätt till sådant

tillägg grundas på av vederbörande livräntetagare till anstalten ingiven ansökan.

Försäkringsrådet tillstyrker den ändring i 1941 års förordning, som avses i

den nu föreliggande framställningen.

Med anledning av riksförsäkringsanstaltens uttalande, att anstalten tillstyrkte

ifrågasatt författningsändring endast under förutsättning, att prövningen

av frågor örn rätt till tillägg grundades på särskild ansökan, förklarar försäkringsrådet,

att rådet utginge från att anstalten endast åsyftade, att något

omständligt och tidsödande utrednings- och kontrollarbete icke skulle åvila

anstalten. Däremot skulle ansökan icke vara formellt nödvändig för utbetalande

av dyrtidstillägg. Om riksförsäkringsanstalten under sitt löpande arbete

erhölle kännedom om något fall, då dyrtidstillägg borde utgå, skulle anstal
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

5

ten utbetala sådant även utan ansökan. Vidare skulle, då i speciella fall visst

mindre utredningsarbete funnes påkallat, detta utföras av anstalten.

Den i gällande förordning angående dyrtidstillägg åt vissa livräntetagare

enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbele, m. m. intagna bestämmelsen,

att dyrtidstillägg icke skall utgå å livränta, som utgår på grund av lägre

invaliditetsgrad än 30 procent, synes mig böra ändras så, att dyrtidstillägg

skall utgå, därest invaliditeten i dess helhet — även om den förorsakats av

olika olycksfall — uppgår till 30 procent. Dyrtidstillägg bör sålunda utgå

jämväl å livränta, som utgår på grund av lägre invaliditetsgrad än 30 procent,

under förutsättning att livräntetagaren åtnjuter mer än en livränta samt

någon av invaliditetsgraderna eller invalidi tetsgraderna tillhopa uppgå till

minst nämnda procenttal. En sådan ändring av förordningen har tillstyrkts

av såväl riksförsäkringsanstalten som försäkringsrådet.

Ändringen kommer jämväl att innebära, att tillerkännande av dyrtidstilllägg

kan bliva beroende av livränta, som utgår på grund av olycksfall, vilket

inträffat efter den 31 december 1940. Örn en person exempelvis tillerkänts

livränta efter en invaliditetsgrad av 25 procent på grund av ett före den 1 januari

1941 inträffat olycksfall och därefter på grund av ett efter den 31 december

1940 inträffat olycksfall tillerkännes ytterligare en livränta efter en

invaliditetsgrad av 25 procent, skall dyrtidstillägg utgå å den livränta, som

grundar sig å det före den 1 januari 1941 inträffade olycksfallet. Däremot

skall dyrtidstillägg givetvis icke utgå å den livränta, som tillerkänts på grund

av det senare olycksfallet.

Med anledning av vad myndigheterna anfört rörande prövningen av frågan

örn rätt till dyrtidstillägg i fall, varom nu är fråga, å livränta, som utgår på

grund av lägre invaliditet än 30 procent, vill jag framhålla, att jag därutinnan

helt ansluter mig till den ståndpunkt försäkringsrådet intagit. Särskild

bestämmelse i förordningen rörande nu ifrågavarande spörsmål synes icke

erforderlig.

Med åberopande av vad i det föregående anförts hemställer föredraganden,

att Kungl. Maj:t måtte genom proposition förelägga riksdagen till antagande

inom socialdepartementet upprättat förslag till förordning om ändrad lydelse

av 1 § förordningen den 19 december 1941 (nr 942) angående dyrtidstillägg

åt vissa livräntetagare enligt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete, m. m.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bengt Hammarberg.

Departe
ments
chefen.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 197.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1942:198 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition vied förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 19 december 1941 a1 i texten
  2. 2LU 1942:26 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 19 december 1941 s. 1 i texten