Sök i Ratio Lex

Med förslag till rekvisitionslag samt beredskapsförfogandelag

1942-03-20 · 108 sidor, varav 106 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 106 av 108 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:201, Med förslag till rekvisitionslag samt beredskapsförfogandelag

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma]:ts proposition nr 201.

1

Nr 201.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till rekvisitionslag

samt beredskapsförfogandelag; given Stockholms

slott den 20 mars 1942.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

rekvisitionslag samt beredskapsförfogandelag.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 201.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition nr 201.

Förslag

till

Rekvisitionslag.

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser.

1 §•

Sedan förordnande enligt § 74 regeringsformen meddelats att krigsmakten

eller någon del därav skall ställas på krigsfot, må från och med den dag,

som Konungen bestämmer, i enlighet med vad i denna lag stadgas genom

rekvisition av kommuner eller enskilda utfordras förnödenheter och tjänstbarheter,

som erfordras för fyllande av sådana krigsmaktens oundgängliga

behov, vilka icke kunna på annat sätt, exempelvis genom köp eller hyresavtal,

tillgodoses med tillräcklig skyndsamhet. Vid krigsmaktens återgång till

fredsfot upphör rätten till rekvisition från och med den dag, som Konungen

bestämmer.

Ställes endast en del av krigsmakten på krigsfot, omfattar rätten till rekvisition

allenast vad som erfordras för denna del.

Rätt att göra rekvisition tillkommer de militära myndigheter, åt vilka

Konungen meddelar sådan rätt.

Vad enligt rekvisition utgjorts skall ersättas av statsmedel i enlighet med

bestämmelserna i denna lag.

2 §•

Genom rekvisition må tagas i anspråk:

1. kvarter, stallrum och plats under tak för materiel m. m.;

2. byggnad eller del därav jämte erforderlig inredning att användas till

expeditions-, sjukvårds- eller förrådslokal, verkstad eller annat dylikt;

3. markområden och byggnader för tillfälliga eller brådskande befästnings-,

järnvägs-, flygplats-, väg-, bro- och andra arbeten, som erfordras för krigsändamål;
4.

mat i kvarteren, slaktdjur, proviant, foder och annat dylikt;

5. bränsle, lyse och lägerhalm, läkemedel och förbandsartiklar, annan sjukvårds-

och tandvårdsmateriel, för maskiner erforderliga driftsförnödenheter,

såsom vatten, elektrisk ström, bränsle, smörjmedel m. m., så ock andra för

krigsmakten erforderliga förbrukningsartiklar;

6. beväpnings- och utrustningspersedlar, ammunition och sprängämnen

ävensom verktyg, redskap och materialier för tillfälliga arbeten, som erfordras

för krigsändamål;

7. vägvisare, budbärare, arbetsmanskap samt personal för vård av sjuka

och sårade människor och djur;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

3

8. rid-, drag- och lastdjur, hundar, brevduvor, anspanns- och motorfordon,

släpfordon, motorredskap, velocipeder, kälkar och skidor ävensom därmed

jämförliga kommunikationsmedel, allt med erforderligt tillbehör, ävensom

personal för skötsel och underhåll därav;

9. fartyg (däri inbegripna båtar och andra farkoster) med erforderlig utrustning

och bemanning;

10. luftfartyg av alla slag med erforderlig utrustning och bemanning;

11. bärgnings- och dykerimateriel med erforderlig personal;

12. järnvägar, kanaler, vägar, flygplatser, broar, lastbryggor, kajer, färjor,

lyftkranar och andra dylika transportanordningar, allt med utrustning och

förråd, ävensom personal för skötsel och underhåll;

13. telegraf-, telefon- och radioanläggningar, kraft- och belysningsanläggningar,

skeppsvarv, kvarnar, mejerier, bagerier, slakterier, tryckerier, litografiska

anstalter samt andra industriella anläggningar och verkstäder, allt

med utrustning och förråd, ävensom personal för drift och underhåll; samt

14. förnödenheter för utrustning och underhåll av anläggningar, som avses

under 12 och 13.

3 §.

Redan under fredstid skall vidtagas förberedelse till rekvisition (uttagning)

av de hästar, hästfordon, motorfordon, släpfordon, motorredskap och

fartyg samt, därest Konungen finner erforderligt, jämväl de luftfartyg, vilka

utöver dem, som förut stå till krigsmaktens förfogande, erfordras för dennas

ställande på krigsfot (krigsmaktens första behov). Konungen må ålägga ägare

eller innehavare av sådan förnödenhet skyldighet att lämna uppgifter om

förnödenheten samt att låta densamma undergå besiktning och transportera

densamma till plats för besiktningen. Sådan skyldighet skall, där ej Konungen

annorlunda förordnar, fullgöras utan ersättning. Kommun har att genom

för ändamålet utsedd nämnd lämna erforderlig medverkan vid uttagningen

av hästar och hästfordon.

Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning under tid, då krigsmakten

är ställd på krigsfot.

4 §•

Rekvisition må icke omfatta annat, än vad som finnes att tillgå hos den,

som skall fullgöra rekvisitionen; och skall därvid, såvitt möjligt, hänsyn tagas

till dennes tillgång å vad som skall rekvireras och behov därav för sin

näring. Vad som oundgängligen erfordras för någons näring må ej utan tvingande

militära skäl utfordras.

5 §.

Byggnader och anläggningar, som avses i 2 § under 1, 2, 12 och 13, så ock

markområden, som avses i nämnda paragraf under 3, må tagas i anspråk

allenast nied nyttjanderätt. Därest ej annat vid rekvisition bestämts eller får

anses överenskommet, skola fartyg tagas i anspråk med nyttjanderätt men

övriga förnödenheter övertagas nied äganderätt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

6 §•

Rekvisition av förnödenhet, som under fredstid uttagits för krigsmaktens

behov, sker genom skriftlig, av rekvirenten undertecknad handling (rekvisitionsskrivelse)

eller genom kungörelse eller på annat, efter omständigheterna

lämpat sätt.

Annan rekvisition skall, där så ske kan, göras genom rekvisitionsskrivelse.

Har rekvisitionen skett annorledes, skall den utan dröjsmål skriftligen bekräftas.

Rekvisition skall ställas till den, som har att fullgöra densamma.

Å förnödenhet eller tjänstbarhet, som utgjorts efter rekvisition, skall lämnas

kvitto.

Sedan rekvisition skett, må militär myndighet icke träffa uppgörelse under

hand örn ersättning för det rekvirerade.

7 §•

Ägare eller innehavare av förnödenhet, som rekvirerats med nyttjanderätt,

är skyldig att i den mån så påfordras tåla eller vidtaga ändring eller förflyttning

av inredning eller utrustning, som hör till förnödenheten, samt att i

övrigt tåla de åtgärder beträffande förnödenheten, som vederbörande myndighet

finner erforderliga.

Om värderingsnämnder.

8 §•

För handläggning av ärenden rörande ersättning enligt denna lag samt

ärenden, som äga samband därmed, skola i den ordning nedan stadgas tillsättas

dels en värderingsnämnd för hela riket (riksvärderingsnämnden) dels

ock lokala värderingsnämnder, nämligen hästvärderings-, bilvärderings- och

allmänna lokala värderingsnämnder inom länen s*amt fartygsvärderingsnämnder

inom marindistrikten.

Antalet lokala värderingsnämnder bestämmes i den ordning Konungen

föreskriver.

9 §.

Riksvärderingsnämnden är högsta värderingsnämnd, mot vars beslut klagan

ej må föras.

Riksvärderingsnämnden skall bestå av fem ledamöter, där ej enligt vad

nedan stadgas annorlunda föreskrives. Konungen utser tre av ledamöterna

och förordnar en av dem att vara ordförande. Av öfriga ledamöter utses den

ene av kommerskollegium och den andre av lantbruksstyrelsen, där ej Konungen

bestämmer, att dessa ledamöter eller någon av dem skola utses av

andra centrala myndigheter med sakkunskap inom industriens eller folkhushållningens

område. För envar av ledamöterna utses en suppleant. Av de

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

5

utav Konungen utsedda ledamöterna och suppleanterna skola minst en ledamot

och en suppleant hava utövat domarämbete.

Örn så finnes erforderligt med hänsyn till ärendenas mängd eller omfattning

äger Konungen föreskriva, att riksvärderingsnämnden skall arbeta å två

eller flera avdelningar. Varje avdelning skall bestå av fem ledamöter, utsedda

på sätt i andra stycket föreskrives. Konungen förordnar vice ordförande

att leda arbetet å avdelning, där ordföranden ej tjänstgör. För envar av

ledamöterna utses en suppleant. Av de utav Konungen utsedda ledamöterna

och suppleanterna å varje avdelning skola minst en ledamot och en suppleant

hava utövat domarämbete. Ärendena fördelas mellan de olika avdelningarna

i enlighet med bestämmelser, som Konungen meddelar efter förslag av

nämnden.

Ledamöter och suppleanter i riksvärderingsnämnden utses för viss tid,

högst fyra år.

10 §.

Lokal värderingsnämnd skall bestå av tre ledamöter. Av ledamöterna i

hästvärderingsnämnd, bilvärderingsnämnd och allmän lokal värderingsnämnd

utses två, därav den ene tillika ordförande, av länsstyrelsen samt den tredje

ledamoten av militär myndighet, som Konungen bestämmer. Av ledamöterna

i fartygsvärderingsnämnd utses två, därav den ene tillika ordförande, efter

förslag av kommerskollegium av länsstyrelsen i det län, där chefen för marindistriktet

har sitt säte, samt den tredje ledamoten av militär myndighet, som

Konungen bestämmer.

För ledamöterna i hästvärderings-, bilvärderings- och fartygsvärderingsnämnder

skola utses suppleanter till lika antal. För varje ledamot i allmän

lokal värderingsnämnd skola utses två suppleanter. Länsstyrelsen äger vid

behov inkalla tillfällig suppleant till tjänstgöring i lokal värderingsnämnd.

Ledamöter och suppleanter i lokal värderingsnämnd utses för viss tid,

högst fyra år.

Om de grunder, efter vilka ersättning skall utgå, m. m.

11 §.

För förnödenhet, som övertages med äganderätt, skall lämnas ersättning

med belopp, som prövas skäligt med hänsyn till nödvändiga kostnader vid

produktion eller återförsäljning, normal handelsvinst eller andra på prissättningen

regelmässigt inverkande förhållanden, övertages med äganderätt

egendom, som på grund av tidigare ianspråktagande innehaves med nyttjanderätt,

skall vid ersättningens bestämmande skälig hänsyn tagas till den ersättning,

som utgått för egendomens nyttjande.

12 §.

Då förnödenhet tages i anspråk med nyttjanderätt, skall lämnas ersättning

efter den i 11 § angivna grund för den för upplåtaren förlorade avkastning

eller nytta.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kunni. Maj:ts proposition nr 201.

Har förnödenhet i fall som nu sagts lidit skada eller avsevärd försämring,

lämnas skälig ersättning därför.

Har åtgärd som i 7 § sägs vidtagits, må, efter vad skäligt finnes, ersättning

lämnas för den kostnad ägaren eller innehavaren till följd därav fått vidkännas

samt för skada eller avsevärd försämring, som förnödenheten kan

hava åsamkats genom åtgärden.

Har nyttjanderätt till förnödenhet upplåtits genom frivillig överenskommelse

och lider förnödenheten skada eller avsevärd försämring, vartill hänsyn

ej tagits vid överenskommelsen, åge upplåtaren påkalla, att ersättningsfrågan

prövas av värderingsnämnd.

13 §.

1 mom. Ersättning för transport av rekvirerad förnödenhet till avlämningsplats,

för transport till hemorten av förnödenhet, som efter nyttjande avhämtas,

så ock för av rekvisition föranledd inställelse å avlämningsplats utgår

enligt av Konungen meddelade bestämmelser.

2 morn. Ersättning för tjänstbarhet i annat fall än i 1 mom. avses utgår

med belopp, som prövas skäligt. Därvid böra i huvudsak följas villkor, som

i betydande utsträckning gälla för frivillig arbetsanställning av ifrågavarande

slag.

3 mom. Enskild sakägare, som inställt sig inför lokal värderingsnämnd för

att lämna upplysningar i ersättningsärende, må, då särskilda skäl därtill äro,

tillerkännas ersättning för de av inställelsen föranledda kostnaderna. För enskild

sakägares inställelse inför riksvärderingsnämnden må ersättning utgå

efter vad nämnden finner skäligt.

14 §.

I den mån på förhand lämpligen kan bestämmas pris å förnödenhet eller

tjänstbarhet, som avses i 11, 12 eller 13 §, skall taxa å nämnda pris upprättas.

I taxa upptages pris med belopp, som bestämmes med tillämpning av de

i nämnda paragrafer angivna grunderna och med hänsyn till föreliggande

omständigheter vid tidpunkten för taxans upprättande.

Riksvärderingsnämnden verkställer prissättning i taxa rörande de förnödenheter

och tjänstbarheter, för vilka sådant finnes lämpligt. Prissättningen

gäller efter nämndens bestämmande för hela riket eller visst län eller viss

stad eller ort.

Riksvärderingsnämnden äger tillika bestämma, att de allmänna lokala värderingsnämnderna

skola, var för sitt verksamhetsområde eller del därav, i

taxa prissätta vissa förnödenheter och tjänstbarheter.

Taxa, som upprättats av allmän lokal värderingsnämnd, skall underställas

riksvärderingsnämndens prövning.

15 §.

Finnes i taxa upptaget pris för rekvirerad förnödenhet eller tjänstbarhet,

skall ersättningen därför utgå i enlighet med taxan; dock må riksvärderings
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 201.

7

nämnden, där taxans tillämpning på grund av särskilda omständigheter skulle

innefatta synnerlig obillighet, på framställning bestämma ersättningen till

högre belopp.

16 §.

Ersättning skall bestämmas med hänsyn till föreliggande omständigheter

och gällande taxor vid tidpunkten för rekvisitions utgörande.

17 §• .

Ersättning, som skall utgå efter taxa, fastställes till beloppet av den myndighet,

som för kronans räkning mottagit det rekvirerade eller har uppsikt

över rekvisitionens fullgörande.

över beslut av myndighet, som nu nämnts, må enskild sakägare anföra besvär

hos den allmänna lokala värderingsnämnden. Besvären skola inom tjugu

dagar från det klaganden erhållit del av beslutet hava inkommit till länsstyrelsen.

Vill någon med stöd av 15 § göra anspråk på ersättning utöver vad gällande

taxa medgiver, skall han inom tid som nyss sagts göra ansökan därom

hos riksvärderingsnämnden.

18 §.

Ersättning, som icke skall utgå efter taxa, bestämmes, där ej annorlunda

sägs i 19 §, i nedan angiven ordning:

Ersättning för hästar och hästfordon, som tagas i anspråk med äganderätt,

jämte tillbehör och foder bestämmes av hästvärderingsnämnd.

Ersättning för motorfordon, släpfordon och motorredskap, som tagas i anspråk

med äganderätt, jämte tillbehör bestämmes av bilvärderingsnämnd.

Ersättning för fartyg jämte utrustning och bemanning bestämmes av fartygsvärderingsnämnd,

eller, där fartyg rekvireras till ort utanför marindistrikt

och Konungen ej för visst fall annorlunda förordnar, av allmän lokal

värderingsnämnd.

Annan ersättning än nu nämnts fastställes av allmän lokal värderingsnämnd.

19 §.

Ersättning för kostnad, skada eller försämring som avses i 12 § andra,

tredje eller fjärde stycket fastställes av allmän lokal värderingsnämnd; dock

att i fråga örn fartyg, för vilket ersättning i övrigt bestämts av fartygsvärderingsnämnd,

ersättningen skall fastställas av sådan nämnd.

Ersättning, som i 13 § 1 mom. sägs, fastställes i den ordning som enligt

vad ovan sagts gäller beträffande bestämmande av ersättning för det rekvirerade.

Ersättning enligt 13 § 3 mom. fastställes av den värderingsnämnd,

inför vilken inställelse skett.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

20 §.

över lokal värderingsnämnds beslut i ärende angående ersättning må besvär

anföras hos riksvärderingsnämnden inom tjugu dagar från det klaganden

erhållit del av beslutet.

Om gäldande av ersättning.

21 §.

Ersättning enligt denna lag skall gäldas i den ordning, Konungen bestämmer.

22 §.

Har någon till säkerhet för fordran panträtt i förnödenhet, som avstås till

kronan, äger han, ändå att fordringen ej är till betalning förfallen, framför

ägaren rätt att ur ersättningsbeloppet utfå sin fordran. Samma skall ock gälla

i fråga om den, som har rätt att kvarhålla förnödenheten till säkerhet för

förfallen fordran.

Ersättningsbelopp för förnödenhet, som är utmätt, skall, om borgenären

det yrkar, utgivas till utmätningsmannen. Avser ersättningsbeloppet förnödenhet,

som satts i kvarstad eller under skingringsförbud, skall beloppet, där

part det äskar, utgivas till överexekutor; och har denne att med beloppet förfara

på sätt i 186 § utsökningslagen är för där avsett fall stadgat.

Om påföljder enligt denna lag m. m.

23 §.

1 mom. Vägrar eller försummar någon att behörigen eller i rätt tid fullgöra

rekvisition, äger polismyndighet att hos honom uttaga det rekvirerade.

Kan dröjsmålet medföra våda och är polismyndighet icke att tillgå, tillkommer

samma rätt militär myndighet.

2 mom. Den, som gör sig skyldig till vägran eller försummelse som i 1

mom. sägs, så ock den, som genom att avhända sig rekvirerad förnödenhet

eller på annat sätt omöjliggör rekvisitions fullgörande, straffes med dagsböter

eller fängelse.

3 mom. Fälles någon till straff enligt 2 morn., må domstolen, efter ty

skäligt finnes, förklara egendom som undanhållits förverkad eller, om den ej

kan tillrättaskaffas, förplikta honom att utgiva ersättning för egendomens

värde.

24 §.

Böter, som ådömas enligt denna lag, ävensom förverkad egendom och utdömd

ersättning, varom i 23 § 3 mom. förmäles, tillfalla kronan.

25 §.

De närmare bestämmelser, som erfordras för tillämpning av denna lag,

meddelas av Konungen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

9

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer. Genom densamma

upphävas rekvisitionslagen den 31 mars 1938 (nr 87), rekvisitionsförordningen

den 10 juni 1938 (nr 304), fartygsuttagningslagen den 9 april 1926 (nr 66),

kungörelsen den 18 juni 1927 (nr 274) rörande tillämpning av fartygsuttagningslagen,

häst- och fordonsanskaffningslagen den 27 april 1934 (nr 84), hästoch

fordonsanskaffningsförordningen den 22 juni 1934 (nr 420), förordningen

den 22 juni 1934 (nr 421) angående undantag från tillämpningen av häst- och

fordonsanskaffningslagen samt kungörelsen den 22 juni 1934 (nr 419) angående

rikets indelning i hästmönstringsområden; skolande, där i särskild författning

eller eljest förekommer hänvisning till författning, vilken sålunda

upphör att gälla, hänvisningen i stället avse den nya lagen eller författning

som utfärdas med stöd därav.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Förslag

till

beredskapsförfogandelag.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Där så prövas nödvändigt för tillgodoseende av beredskapen vid sådan del

av krigsmakten, som, utan att vara ställd på krigsfot, tages i anspråk för

ändamål, varom förmäles i 28 § 1 mom. vämpliktslagen, äger Konungen

förordna:

a) att då militär personals förläggning icke lämpligen kan ske i de av det

ifrågavarande förbandet regelmässigt använda lokalerna eller ock militär

personal beordras till sjötjänstgöring utom örlogsstation eller örlogsdepå,

ägare eller innehavare av livsmedel, transportmedel, rum för personal, hästar

eller fordon ävensom materialier och annat, som är oundgängligen erforderligt

för tjänstens fullgörande och icke med tillräcklig skyndsamhet kan på

annat sätt anskaffas, skola vara skyldiga att på anfordran av militär myndighet

tillhandahålla vad sålunda erfordras;

b) att, även i annat fall än under a) sägs, ägare eller innehavare av hästar,

fordon och fartyg, vilka, enligt vad därom finnes särskilt stadgat, uttagits

för krigsmaktens behov, ävensom av luftfartyg, skola vara skyldiga att i den

utsträckning, som i förordnandet angives, och på anfordran av militär myndighet

ställa nämnda egendom till krigsmaktens förfogande; samt

c) att ägare eller innehavare av visst i förordnandet angivet markområde

skall ställa detta till krigsmaktens förfogande.

Rätt att göra anfordran, som avses i första stycket a) och b), tillkommer

de militära myndigheter, som bestämmas av Konungen i kommandoväg.

2 §•

Egendom, som kan antagas bliva förbrukad eller förstörd eller komma

att väsentligen minska i värde, tages i anspråk med äganderätt. Annan egendom

tages i anspråk med nyttjanderätt, såvida icke vederbörande militära

myndighet finner lämpligt eller ägaren påfordrar, att egendomen övertages

med äganderätt. Markområden, rum, fartyg och luftfartyg må dock tagas

i anspråk allenast med nyttjanderätt.

3 §•

Anfordran, som avses i 1 § första stycket a), skall, där så lämpligen låter

sig göra, i första hand riktas till den, som å orten driver rörelse eller eljest

mot ersättning tillhandagår allmänheten med vad som är i fråga.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

11

Beträffande sättet för anfordran skall gälla vad som i motsvarande avseende

är stadgat om rekvisition.

4 §•

I fråga om ersättning för tillhandahållande av egendom enligt denna lag

så ock i fråga om egendoms avlämnande, mottagande och återställande efter

nyttjande skola de beträffande rekvisition meddelade bestämmelserna äga

motsvarande tillämpning.

De föreskrifter, som äro givna angående undantag från tillämpningen av

bestämmelserna om rekvisition, skola iakttagas jämväl vid förfogande enligt

denna lag.

5 §•

Vägrar eller försummar någon att fullgöra vad honom åligger på grund

av anfordran enligt denna lag, äger vederbörande militära myndighet låta

genom polismyndighetens försorg uttaga det begärda.

Den, som gör sig skyldig till vägran eller försummelse som nu sagts, dömes

till dagsböter. Böterna tillfalla kronan.

6 §•

Ställes del av krigsmakten, som avses i 1 §, på krigsfot, vare förordnandet

såvitt avser denna del utan verkan från och med den dag rekvisition må äga

rum för fyllande av dess behov; dock må enligt bestämmelserna i denna lag

tagas i anspråk egendom, vars ägare eller innehavare redan anmodats ställa

egendomen till förfogande.

7 §•

De närmare föreskrifter, som för tillämpningen av denna lag bliva erforderliga,

meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer. Genom densamma

upphävas beredskapsförfogandelagen den 22 juni 1939 (nr 297) och beredskapsförfogandeförordningen

samma dag (nr 390).

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Utdrag av protokollet över försvarsårenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 13 mars 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga angående revision av

gällande rekvisitionslagstiftning samt anför härutinnan följande:

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 31 januari 1941 tillkallade

jag den 3 februari 1941 fyra utredningsmän1 att inom försvarsdepartementet

biträda med utredning angående revision av gällande rekvisitionslagstiftning.

Resultatet av utredningen föreligger i ett den 19 december 1941 dagtecknat

betänkande (SOU 1941: 37).

Över betänkandet ha efter remiss utlåtanden avgivits av chefen för försvarsstaben,

chefen för armén, arméförvaltningen, chefen för marinen, marinförvaltningen,

chefen för flygvapnet och flygförvaltningen, riksvärderingsnämnden,

fartygsuttagningskommissionen, Överståthållarämbetet, länsstyrelserna,

luftskyddsinspektionen, generalpoststyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

statskontoret, riksräkenskapsverket, lantbruksstyrelsen, kommerskollegium,

statens krisrevision, statens trafikkommission samt styrelserna för

svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund och svenska

landstingsförbundet, varjämte vattenfallsstyrelsen lämnats tillfälle yttra sig

över betänkandet. Överståthållarämbetet har bifogat yttranden från luftskyddschefen,

försvarsassistenten och poliskamreraren i Stockholm, lantbruksstyrelsen

från flertalet hushållningssällskap samt kommerskollegium

från Sveriges industriförbund, varjämte vissa yttranden fogats vid länsstyrelsernas

utlåtanden.

Utredningsmännens förslag har i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran

av så gott som samtliga myndigheter.

Sedan ärendet därefter vidare beretts inom försvarsdepartementet, anhåller

jag att nu få anmäla detsamma.

1 Landshövdingen K. S. Levinson, ordförande, borgmästaren G. H. F. Strandell, ledamoten

av riksdagens andra kammare G. Persson i Falla och överstelöjtnanten vid intendenturkåren

N. A. Knutsson-Hall.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

13

1. Inledning.

Gällande författningar.

Enligt § 74 regeringsformen äger Konungen, då enligt beslut av Konungen

i statsrådet och efter utfärdande av riksdagskallelse rikets krigsmakt eller

någon del därav ställes på krigsfot, i den ordning, på det sätt och på de

villkor samt med den skyldighet för staten till ersättning, som bestämmes

i särskild av Konungen och riksdagen samfällt stiftad lag, låta av kommuner

eller enskilda utfordra förnödenheter och tjänstbarheter, som må vara att

i orten tillgå och som erfordras för fyllande av sådana krigsmaktens oundgängliga

behov, vilka icke på annat sätt kunna med tillräcklig skyndsamhet

tillgodoses.

Med stöd härav ha utfärdats följande nu gällande lagar — samtliga hänförliga

till den s. k. rekvisitionslagstiftningen — nämligen rekvisitionslagen

den 31 mars 1938 (nr 87), fartygsuttagningslagen den 9 april 1926 (nr 66)

samt häst- och fordonsanskaffningslagen den 27 april 1934 (nr 84). Till envar

av dessa lagar hör en tillämpningsförfattning.

Fartygsuttagningslagen samt häst- och fordonsanskaffningslagen innehålla

i motsats till rekvisitionslagen även bestämmelser om förberedande åtgärder

i fredstid, uttagning, för tillgodoseende av mobiliseringsbehovet av de ifrågavarande

förnödenheterna.

Det tvångsingripande, för vilket § 74 regeringsformen utgör grundvalen,

har av historiska skäl betraktats som en pålaga, vilken icke under alla förhållanden

måst vara förbunden med ersättning. Å andra sidan har för rätten

till sådant tvångsingripande uppställts den förutsättningen, att krigsmakten

eller del därav ställts på krigsfot d. v. s. att allmän eller partiell mobilisering

anbefallts.

Rekvisitionslagen avser att tillgodose sådana krigsmaktens behov, som äro

av tillfällig och lokal natur. Efter anbefalld mobilisering må Konungen bestämma,

att från kommuner och enskilda må rekvireras vissa närmare angivna

förnödenheter och tjänstbarheter, som må vara att tillgå i orten och

som erfordras för fyllande av sådana krigsmaktens oundgängliga behov, vilka

icke kunna på annat sätt tillgodoses med tillräcklig skyndsamhet. Bland

de förnödenheter, som kunna anskaffas genom rekvisition, ingå även hästar,

fordon och fartyg. Rekvisitionsrätt tillkommer de militära myndigheter, åt

vilka Konungen meddelar sådan rätt. Rekvisition skall ske genom skriftlig,

av rekvirenten undertecknad handling. Rekvisition må ej omfatta annat än

vad som finnes att tillgå hos den, som skall fullgöra densamma, ej heller

sådant, som är oundgängligen nödvändigt för dennes behov eller näring.

Egendom tages i regel i anspråk med äganderätt, såvida ej fråga är om

byggnader, anläggningar och markområden. Beträffande vissa rekvisitionsföremål

såsom byggnader, fordon och fartyg är ägaren eller innehavaren

skyldig att tåla eller vidtaga ändring eller förflyttning av inred
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

ning och utrustning. Avser rekvisition vissa angivna slag av förnödenheter

eller tjänstbarheter och är ej rekvisitionen ställd omedelbart till

den, som skall fullgöra densamma, ansvarar vederbörande kommun för

dess utgörande. Vid försummelse att fullgöra rekvisition må det rekvirerade

uttagas genom myndighets försorg. I fråga om de grunder, efter vilka ersättning

skall gäldas, stadgas att ersättning icke utgår för nyttjande av obegagnade

byggnader, skogs- och hagmarker samt obrukade fält, ej heller för

kvarter, stallrum och plats under tak för materiel m. m. Pågår inkvartering

under så lång tid, att kvartervärden därigenom åsamkas särskilda kostnader

eller avsevärda olägenheter, må dock ersättning utgå med skäligt belopp. I

andra fall än nu nämnts utgår städse ersättning. I den mån pris, efter vilket

ersättning bör utgå, lämpligen kan på förhand bestämmas, skola taxor å

nämnda pris upprättas i den ordning nedan sägs. För avgörande av ersättningsfrågor

skola finnas en riksvärderingsnämnd för hela riket och lokala

värderingsnämnder. Riksvärderingsnämnden består av fem ledamöter, av

vilka tre utses av Konungen och två av central myndighet. Lokal värderingsnämnd

skall finnas för varje landstingsområde och varje stad, som ej

deltager i landsting, samt bestå av tre ledamöter, nämligen en, tillika ordförande,

vald av landstinget eller stadsfullmäktige, en utsedd av arméfördelningschef

(motsvarande) samt en utsedd av länsstyrelsen. Prissättning i taxa

verkställes av riksvärderingsnämnden så ock enligt dennas bestämmande av

lokal värderingsnämnd. Taxa, som upprättats av lokal värderingsnämnd,

skall underställas riksvärderingsnämndens prövning. Beträffande ersättningens

bestämmande fungera olika organ, allteftersom taxa är tillämplig eller

ej. I förra fallet bestämmes ersättningen av den mottagande militära myndigheten,

i senare fallet av lokal värderingsnämnd. Myndighetens beslut

överklagas hos lokal värderingsnämnd, vars beslut i sin tur överklagas

hos riksvärderingsnämnden. I fall då taxa ej är tillämplig och lokal värderingsnämnd

finner skälig anledning antaga, att ersättningen bör skattas

till högre belopp än 20,000 kronor, skall nämnden hänskjuta ersättningsfrågan

till riksvärderingsnämndens omedelbara avgörande.

Slutligen må här nämnas några stadganden i rekvisitionslagens tillämpningsförfattning,

rekvisitionsförordningen den 10 juni 1938 (nr 304). Beträffande

mottagandet å kronans vägnar av rekvirerad förnödenhet gäller enligt

denna förordning, att besiktning i regel skall äga rum. Besiktningen förrättas

av tre gode män. Över besiktning skall upprättas instrument, vilket

bl. a. tjänar till ledning vid ersättningens bestämmande. — Kronans rätt

skall bevakas, inför lokal värderingsnämnd av ombud, som förordnats av

länsstyrelsen, och inför riksvärderingsnämnden av ombud, som förordnats

av Kungl. Maj:t. Det ankommer på lokalt ombud att å kronans vägnar överklaga

beslut av lokal värderingsnämnd. — I fråga om ersättnings gäldande

gäller följande. Ersättning, som bestämts av den mottagande myndigheten,

erlägges genast. Har ersättning bestämts av värderingsnämnd, expedieras

beslutet därom till länsstyrelsen vilken, så snart slutligt beslut föreligger, utbetalar

ersättningen.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

15

Fartggsuttagningslagen avser alt tillgodose behovet av de fartyg ur handelsflottan

eller eljest i enskild ägo, vilka erfordras för mobilisering av krigsmakten.

För detta syfte meddelas i lagen bestämmelser angående de förberedelser,

som i fredstid äro erforderliga för nämnda behovs tillgodoseende,

samt fastställas därjämte normerna för fartygens ianspråktagande vid krigstillfälle.

Det antal fartyg, som erfordras för mobilisering, bestämmes av Konungen

och uttages, likaledes av Konungen, redan under fredstid från de

olika fartygsinspektionsdistrikten. Uttagning sker i regel vart femte år.

Förslag till uttagningen upprättas av en fartygsuttagningskommission, bestående

av sex utav Konungen utsedda ledamöter. Kommissionen äger, där

så finnes nödigt, förrätta besiktning å såväl till uttagning ifrågasatt som ock

uttaget fartyg. Besiktningen skall så ordnas att någon förlust därigenom

icke tillskyndas fartygsägaren, över uttagna fartyg och deras ägare skall

fartygsuttagningskommissionen föra en fartygsrulla. Kommissionen skall

tillställa ägare av uttaget fartyg besked om uttagningen i form av en uttagningssedel.

Ägare av fartyg, som uttagits, har ålagts uppgiftsskyldighet i

olika avseenden. Sålunda skall, om sådant fartyg övergått till annan ägare,

upphuggits eller gått förlorat eller uppenbarligen icke är i sådant skick, att

det omedelbart kan användas till krigsbruk, anmälan härom göras till fartygsuttagningskommissionen.

Vidare skola uppgifter lämnas om tagen försäkring

å fartyget samt om de för fartyget nödvändiga inventarierna m. m.

— Beträffande ianspråktagande av fartyg vid krigstillfälle gäller, att ägare

av uttaget fartyg, sedan mobilisering anbefallts, är skyldig inställa fartyget

å ort och tid, varom Konungen meddelar bestämmelser. Fartyg tages enligt

lagen i anspråk med allenast nyttjanderätt. Fartyg, som är avsett för marinen,

skall i de fall Konungen så förordnar undergå besiktning m. m. genom

en särskild undersökningsnämnd. Med avseende å annat fartyg än nu nämnts

tillkommer det myndighet, till vilket fartyget skall överlämnas, att anordna

besiktning. Möter hinder för fartygs inställande, skall anmälan härom ske

till bl. a. fartygsuttagningskommissionen, vilken det åligger att, där hindret

innefattar laga förfall, uttaga annat fartyg i dess ställe. Föreligger icke laga

förfall, tillämpas samma förfaringssätt som rekvisitionslagen för motsvarande

fall anvisar. I fråga om bestämmandet och gäldandet av ersättning

för uttaget fartygs inställande och begagnande efter anbefalld mobilisering

skola föreskrifterna i rekvisitionslagen vinna tillämpning. Slutligen må nämnas,

att lagen enligt uttryckligt stadgande icke verkar ändring i fartygsägares

skyldighet att fullgöra rekvisition enligt rekvisitionslagen. — Genom kungörelse

den 18 juni 1927 (nr 274) ha föreskrifter meddelats rörande tillämpning

av fartygsultagningslagen.

Häst- och f ordonsanskaf f ning slagen innefattar dels bestämmelser angående

förberedande åtgärder i fredstid (uttagning) för anskaffning av de hästar,

hästfordon, motorfordon och motorredskap, som erfordras för krigsmaktens

mobilisering, dels ock regler rörande ifrågavarande förnödenheters ianspråktagande

vid mobilisering (mönstring).

I fråga örn uttagningen i fredstid av hästar och hästfordon innehåller

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

lagen följande grundläggande bestämmelser: Den geografiska enheten för

såväl uttagningen i fredstid som ock inmönstringen vid mobilisering utgöres

av hästmönstringsområdet. Rikets indelning i hästmönstringsområden

verkställes av Konungen. Antalet dylika områden utgör för närvarande 318.

Konungen bestämmer inom vilka områden uttagning i fredstid skall äga

rum samt antalet hästar och fordon, som därvid skall uttagas, ävensom

tiden för uttagningen. I regel skall uttagning äga rum vart fjärde år. — Uttagningsmyndighet

är en av länsstyrelsen förordnad hästuttagningsman eller,

enligt Konungens bestämmande, militär myndighet. För att tjäna som

grundval för uttagningen skall, då Konungen därom förordnar, inom varje

kommun upprättas en hästägareförteckning genom polismyndighetens försorg.

Uttagning av hästar skall ske efter besiktning; dock må Konungen, där

så ur krigsberedskapssynpunkt prövas kunna ske utan olägenhet, förordna

att uttagning må äga rum utan besiktning. Det åligger uttagningsmyndighet

att över verkställd uttagning upprätta en häst- och fordonsrulla med uppgift

örn uttagna hästar och fordon samt deras ägare. I rulla upptagen ägare

skall tillställas mönstringsbesked, angivande vad han på grund av uttagningen

har att iakttaga. I syfte att sätta uttagningsmyndigheten i tillfälle att

verkställa erforderlig kompletteringsuttagning, har ägare av uttagen häst

ålagts skyldighet att göra anmälan hos uttagningsmyndigheten, därest

hästen dör, avyttras eller av annan anledning ej längre kan tagas i anspråk

för det avsedda ändamålet.

För uttagningen i fredstid av motorfordon och motorredskap utgör länet

enheten. Det antal, som skall uttagas, bestämmes av Konungen. Uttagningen

verkställes genom länsstyrelsens försorg. Besiktning äger ej rum. över

uttagna fordon och redskap skall länsstyrelsen föra motorfordonsrulla och

motorredskapsrulla. Beträffande mönstringsbesked och vederbörande ägares

anmälningsskyldighet gälla motsvarande föreskrifter som i fråga om

hästar.

Så snart mobilisering anbefallts, äro ägare av i fredstid uttagna hästar,

hästfordon, motorfordon och motorredskap skyldiga inställa dessa till

mönstring å plats och tid, som angivits i mönstringsbeskedet.

Inom varje hästmönstringsområde, däri uttagning under fredstid äger rum,

skall finnas en hästmönstringsnämnd, som vid mönstring skall dels pröva inställda

hästar och fordon och därvid bestämma, vilka som skola avstås till

kronan, dels ock fastställa inlösningspriset. Nämnden skall bestå av ordförande

och två andra ledamöter. Såsom ordförande inträder hästuttagningsmannen

eller, där sådan icke finnes förordnad, lämplig person, som utses av länsstyrelsen.

Av övriga ledamöter utses den ene av militär myndighet och den

andre av länsstyrelsen. Nämnden biträdes av en veterinär och en protokollsförare.

Inom varje län skola finnas motormönstringsnämnder till antal, som bestämmes

av Konungen. Motormönstringsnämnd har i fråga örn motorfordon

och motorredskap motsvarande åligganden som hästmönstringsnämnd

beträffande hästar och hästfordon. Motormönstringsnämnd består av ordfö
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

17

rande, vartill länsstyrelsen förordnar person nied kännedom om motorfordons

och motorredskaps konstruktion och skötsel, samt två andra ledamöter,

av vilka den ene utses av militär myndighet och den andre av länsstyrelsen.

Nämnden biträdes av protokollsförare samt, därest så anses erforderligt,

av en besiktningsman för motorfordon eller annan lämplig sakkunnig.

De av mönstringsnämnd fastställda ersättningsbeloppen för inmönstrade

hästar och fordon betalas kontant eller medelst check å mönstringsplatserna.

Ersättning för hästars och fordons inställande å mönstringsplats

samt för biträde med inmönstrade hästars och fordons förande från mönstringsplats

till vederbörande avdelning av krigsmakten utgår och erlägges

enligt av Konungen meddelade bestämmelser.

De närmare föreskrifterna för verkställighet av häst- och fordonsanskaffningslagen

äro meddelade i häst- och fordonsanskaffningsförordningen den

22 juni 1934 (nr 420). Häri föreskrives bland annat följande: För varje

hästmönstringsområde skall uttagningen, såvitt angår hästar, omfatta det

antal, som angives i mobiliseringsplan, inmönstringsbehovet, samt därutöver

en inmönstringsreserv, beräknad vid uttagning efter besiktning till tio

procent och vid uttagning utan besiktning till femtio procent av inmönstringsbehovet.

Vid uttagning av hästar efter besiktning skall jämväl förtecknas

visst antal hästar, vilka avses skola ersätta under uttagningsperioden

uppkommande avgång; dessa hästar betecknas såsom kompletteringsreserv.

Av hästfordon skall uttagas inmönstringsbehovet enligt mobiliseringsplan

och därutöver en inmönstringsreserv å tio procent av behovet. —

över beslut rörande uttagning av hästar och hästfordon må klagan föras

hos länsstyrelsen. Dennas beslut i sådant ärende så ock i fråga rörande uttagning

av motorfordon och motorredskap må ej överklagas. — I fråga örn

motorfordon och motorredskap skall länsstyrelsen för varje motormönstringsnämnd

inom länet uttaga det i mobiliseringsplan angivna antalet, inmönstringsbehovet,

samt därjämte en inmönstringsreserv å tio procent. —

Beträffande ersättning för inställande av hästar och fordon å mönstringsplats

samt för biträde med fortsatt transport meddelas utförliga föreskrifter.

Ersättningen utgår i form av dels transportersättning dels traktamentsersättning

dels ock, där ej biljettrekvisition tillhandahålles, resekostnadsersättning.

Ersättningsbeloppen i fråga utbetalas å mönstringsplatsen av

medel, som länsstyrelsen ställt till förfogande; dock må mönstringsnämnd,

där utbetalningen icke lämpligen kan verkställas å mönstringsplatsen, föreskriva

alt räkning å ersättningen skall insändas till länsstyrelsen, som i

sådant fall har att utanordna beloppet.

Till häst- och fordonsanskaffningslagen ansluter sig vidare förordningen

den 22 juni 1934 (nr 421) angående undantag från tillämpning av lagen.

Slutligen lia utfärdats kungörelsen den 22 juni 1934 (nr 419) angående

rikets indelning i hästmönstringsområden samt kungörelser angående upprättande

genom polismyndigheterna av hästägareförteckningar, den sista

den 28 maj 1937 (nr 274).

Bihang lill riksdagens protokoll 1942. 1 sand. Nr 201. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

Samtliga hittills berörda författningar äro att hänföra till rekvisitionslagstiftningen.

Statens rätt att vid krig eller krigsfara tvångsvis tillgodose det allmännas

behov av förnödenheter regleras härjämte i den s. k. förfogandelagstiftningen.

För tillämpningen av denna lagstiftning fordras icke, att mobilisering

anbefallts. Vid förfogande utgår undantagslöst ersättning. I fråga om

sättet för bestämmandet av ersättning ansluta sig förfogandelagarna till

rekvisitionslagen; dock lia de lokala värderingsnämnderna icke någon funktion

enligt allmänna förfogandelagen. Till förfogandelagstiftningen räknas

lagen den 31 mars 1938 (nr 90) om förfoganderätt för luftskyddets behov,

allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939 (nr 293), beredskapsförfogandelagen

samma dag (nr 297) samt utrymningslagen den 28 juni 1941 (nr 582)

jämte därtill hörande tillämpningsförfattningar.

Lagen örn förfoganderätt för luftskyddets behov, vilken träder i tillämpning

då luftskyddstillstånd är rådande, tillgodoser det civila luftskyddets

behov. Allmänna förfogandelagen är avsedd att utgöra grundvalen för de

tvångsåtgärder, som kunna erfordras för genomförandet av en kristidshushållning,

däri inbegripet mera omfattande anskaffning för försvarsväsendets

behov. Utrymningslagen avser, såvitt nu är i fråga, att bereda möjlighet

till inkvartering.

Beredskapsförfogandelagen bar till syfte att under ett beredskapstillstånd,

då mobilisering ej ägt rum, fylla krigsmaktens behov av vissa förnödenheter.

Påtalade brister i gällande lagstiftning. Direktiven för utredningen.

Till grund för Kungl. Maj:ts beslut örn verkställande av ifrågavarande

utredning ligga två framställningar i ärendet, den ena av statens krisrevision

den 7 november 1940 och den andra av chefen för armén den 14 i samma

månad.

I sin skrivelse anförde statens krisrevision i huvudsak följande:

Den ifrågavarande lagstiftningen hade tillkommit successivt, varigenom den

kommit att brista i enkelhet och överskådlighet. Det syntes icke längre vara

av behovet påkallat att reglera tvångsanskaffning av fartyg i en särskild lag,

då tvångsförfogande över fartyg i allmänhet faktiskt skedde under åberopande

av rekvisitionslagen. Detsamma kunde numera sägas angående hästar

och fordon. Det för mobiliseringsbehovets tillgodoseende erforderliga förberedande

arbetet i fredstid — uttagningen — reglerades emellertid uteslutande

i fartygsuttagningslagen samt häst- och fordonsanskaffningslagen. Rekvisitionslagen,

som avsåge att säkerställa fyllandet av sådana krigsmaktens

oundgängliga behov, vilka icke på annat sätt kunde tillgodoses med tillräcklig

skyndsamhet, saknade bestämmelser om förberedelser i fredstid och hänvisade

i 17 § till nyssberörda två lagar. Emellertid hade rekvisitionslagen —

i strid mot vad statsmakterna vid lagens tillkomst förutsatt — i mycket stor

omfattning kommit att användas för fyllande av planenliga mobiliseringsbehov.

Följden hade blivit dels att värderingsförfarandet enligt rekvisitionslagen

kommit att tillämpas i en omfattning, som icke varit beräknad — i främsta

rummet beträffande motorfordon — och dels att rekvisitionslagen kommit

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

19

att konkurrera särskilt med häst- och fordonsanskaffningslagen på ett sätt,

som åstadkommit mycken oreda både för myndigheter och enskilda. Redan

ur dessa mera allmänna synpunkter vöre en omarbetning av lagstiftningen

påkallad. Vidare hade krisrevisionen funnit lagstiftningens sakliga innehåll i

olika avseenden mindre ändamålsenligt. Uttagningen i fredstid hade sålunda

icke varit tillfredsställande, i det att för krigsbruk mindre lämpliga fartyg,

hästar och motorfordon i betydande omfattning uttagits, vilket medfört

både militära olägenheter och dryga kostnader för statsverket. Därtill

komme, att i många fall för ägarens näring och arbete nödvändiga hästar

och fordon uttagits, medan mera umbärliga icke tagits i anspråk. Mot hästoch

motormönstringsnämndemas sammansättning och arbetsformer kunde

erinringar riktas. Detta gällde i viss mån även de lokala värderingsnämnderna.

Beträffande riktlinjerna för en ny lagstiftning ville krisrevisionen framhålla

nödvändigheten av att statsverkets intressen bleve bättre tillgodosedda

;in enligt nuvarande bestämmelser. Vidare borde, med hänsyn till de brådskande

och besvärliga situationer, under vilka ifrågavarande lagstiftning ofta

mäste tillämpas, eftersträvas, att bestämmelserna bleve så enkla och överskådliga

som möjligt.

Chefen för armén yttrade i sin förutnämnda framställning:

Den i häst- och fordonsanskaffningslagen föreskrivna mönstringsproceduren

hade redan i fredstid bedömts i många fall taga för lång tid i anspråk

lör att säkerställa förbandens organiserande på fastställda tider. I dessa fall

hade den utvägen tillgripits, att anskaffningen planlagts med anlitande av

rekvisitionslagen. Planläggningen hade härigenom blivit invecklad. Härtill

komme, att de båda lagarnas bestämmelser örn värdering och utbetalning av

ersättning m. m. vore i väsentliga punkter olika. Olägenheterna härav hade

skarpt framträtt vid organiserandet av neutralitetsvakten. Farhågorna för att

mönstringsproceduren skulle visa sig tidsödande hade i stort sett bekräftats.

I mångå fall hade mönstringsnämnderna för att hålla de fastställda tiderna

mäst ägna för liten tid åt varje häst eller fordon, i följd varav ett avsevärt

antal olämpliga hästar och fordon inmönstrats. — Av det anförda framginge

enligt arméchefens förmenande, att bestämmelserna för ianspråktagande av

hästar och fordon vid krigsmaktens ställande på krigsfot borde förenklas och

att proceduren borde göras mindre tidsödande. Det syntes därvid ligga närmast

till hands att helt låta bestämmelserna i rekvisitionslagen (i förekomfande

fall beredskapsförfogandelagen) tillämpas vid avstående av hästar och

fordon. Häst- och fordonsanskaffningslagen borde sålunda i huvudsak endast

innefatta bestämmelser örn de förberedande åtgärder, som skulle vidtagas i

fredstid. Erfarenheterna utvisade emellertid, att jämväl bestämmelserna i sistnämnda

avseende vore i behov av omarbetning. Särskilt hade det visat sig,

att hästägarförteckningarna icke utgjorde en tillförlitlig grund för hästuttagningen.

Uttagningen av motorfordon, vilken skett genom försorg av länsstyrelserna,

hade i många fall visat sig bristfällig. En centralisering av denna

uttagning syntes därför böra övervägas.

Till statsrådsprotokollet över hirs va rsä rendell den 31 januari 1941 yttrade

jag för egen del bland annat följande rörande den utredning, som borde verkställas

i ämnet:

Det förefölle, sorn örn en dylik utredning i huvudsak borde kunna begränsas

lill de författningar, som vore all hänföra till rckvisitionslagstiftningen. På

grund av sammanhanget mellan de ifrågavarande lagstiftningskomplexen

kunde del dock icke uteslutas all även lörfogandelagarna, i främsta rummet

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

beredskapsförfogandelagen, måste i viss mån inbegripas under utredningen.

Förfogandelagarna syntes emellertid icke i detta sammanhang böra göras

till föremål för överarbetning i större utsträckning än nämnda sammanhang

krävde.

Utredningen borde taga sikte på att åvägabringa så enkla och enhetliga

bestämmelser som möjligt. På grundval av vunna erfarenheter torde säkrare

än vid föregående revision av rekvisitionslagen kunna bedömas, huruvida

icke kommunernas funktion att vid rekvisition utgöra ett mellanled mellan

rekvirenten och den enskilde borde upphöra, varigenom bestämmelserna

skulle kunna vinna i överskådlighet. I samband med revideringen av bestämmelserna

örn förberedandet av rekvisition av viss egendom i fredstid borde

övervägas, örn icke behov förelåge av att härvid medtaga annan egendom än

fartyg, hästar och fordon. Särskilt luftfartyg torde därvidlag kunna komma

i fråga. Ett annat spörsmål, som i detta sammanhang torde böra uppmärksammas,

vore frågan i vad mån ägare eller innehavare av egendom borde

kunna åläggås att redan i fredstid vidtaga åtgärder med egendomen för att

göra den ägnad att utan dröjsmål kunna användas för krigsbruk.

Av vad myndigheterna i ärendet anfört framginge, att svårigheter mött att

med ett snabbt inmönstringsförfarandc förena en besiktning av egendomen,

som medförde en garanti såväl för att endast för ändamålet lämpad egendom

foges i anspråk som att egendomen värderades med tillbörlig noggrannhet.

Utredningen borde taga sikte på att härvidlag finna en utväg till förbättrade

förhållanden, antingen genom mera omfattande fredsförberedelser eller genom

en effektivare inmönstringsorganisation. Sådana bestämmelser borde eftersträvas,

att näringslivets krav och vederbörande ägares eller innehavares intresse

av att behålla egendomen icke onödigtvis åsidosattes. Av erfarenheterna torde

vidare framgå, att vissa spörsmål i samband med rekvisition av egendom,

som sålts på avbetalning, krävde närmare reglering.

Beträffande ersättningens bestämmande erinrades därom, att trots fullföljdsförbud

ett mycket stort antal klagomål över hästmönstringsnämndernas

och motormönstringsnämndernas beslut inkommit till Kungl. Maj:t, som i

några fall på därom gjord ansökan medgivit utbetalande av ytterligare ersättning.

Detta syntes tala för att ett system med två instanser för ersättningsanspråkens

prövande även i dessa ärenden borde övervägas.

I övrigt borde vid utredningen beaktas vad krisrevisionen och chefen för

armén i sina skrivelser anfört. Självfallet borde utredningen också söka tillgodogöra

sig den erfarenhet, som eljest vunnits på detta område av militära

myndigheter, riksvärderingsnämnden m. fl. 2

2. Den allmänna planläggningen av författningarna.

Utredningsmännen.

Utredningsmännen ha inledningsvis framhållit den nu rådande splittringen

på rekvisitionslagstiftningens område. Sålunda kunde sedan mobilisering

anbefallts hästar och fordon tagas i anspråk med stöd av såväl hästoch

fordonsanskaffningslagen som rekvisitionslagen. Av dessa lagar reglerade

häst- och fordonsanskaffningslagen den synnerligen omfattande anskaffning

av hästar och fordon, som måste äga rum omedelbart vid mobilisering och

som inginge som ett väsentligt led i denna. Rekvisitionslagen avsåge däremot

att fylla mera tillfälliga och lokala behov. Emellertid hade de båda lagarnas

tillämpningsområden i verkligheten ej hållits åtskilda, i det att rekvisilionsla
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

21

gen — i strid mot lagens syfte — i stor utsträckning kommit att anlitas för behov,

som egentligen bort fyllas med stöd av häst- och fordonsanskaffningslagen.

Anledningen härtill hade varit, att mönstringsförfarandet enligt sistnämnda

lag i fall då särskild snabbhet varit av nöden ansetts för omständligt. Allteftersom

anskaffningen skedde enligt den ena eller andra lagen, bleve helt

olika regler tillämpliga i fråga om formen för ianspråktagandet, sättet för ersättningens

bestämmande, rätten att fullfölja talan mot ersättningsbeslut och

sättet för ersättningens gäldande.

Utredningsmännen hade betraktat det såsom en huvuduppgift att finna ett

system för ianspråktagande av hästar och fordon, som lämpade sig såväl

för den omfattande och samtidigt koncentrerade mobiliseringsanskaffningen

som ock för tillgodoseendet av tillfälliga och lokala behov.

Med avseende å anskaffningen av fartyg, vilken kunde ske enligt såväl

fartygsuttagningslagen som rekvisitionslagen, vore visserligen en viss enhetlighet

rådande, i det att den förra lagen i fråga örn ersättningen hänvisade till

den senare. Praktiska skäl hade emellertid synts utredningsmännen tala för

att även ifrågavarande anskaffning helt inordnades i ett allmänt system av

nyss angivna innebörd.

Efter prövning av olika möjligheter hade utredningsmännen stannat för

den lösningen, att all hithörande tvångsanskaffning borde ske med stöd av

en rekvisitionslag. Denna skulle avse ej blott, såsom hittills, tillgodoseendet

av krigsmaktens lokala och tillfälliga behov utan även den planenliga mobiliseringsanskaffning,

som för närvarande reglerades i speciallagarna. Den

föreslagna lagen komme att ersätta dels den nuvarande rekvisitionslagen dels

ock de delar av häst- och fordonsanskaffningslagen samt fartygsuttagningslagen,

vilka reglera ianspråktagandet vid mobilisering.

I anslutning till rekvisitionslagen ha utredningsmännen framlagt förslag

till ny rekvisitionsförordning.

Utredningsmännen lia ansett, att bestämmelser alltjämt erfordras om u ttagning

i fredstid av hästar, fordon och fartyg. Då själva anskaffningen

av dessa förnödenheter vore avsedd att äga rum enligt den föreslagna

rekvisitionslagen och uttagningen alltså vore att betrakta såsom en i fred

vidtagen förberedelse till rekvisition, lia utredningsmännen i rekvisitionslagen

infört en allmän bestämmelse örn uttagningen och de skyldigheter,

som i samband därmed åvila de enskilda. De i övrigt erforderliga stadgandena

om uttagningen ha sammanförts i ett förslag till uttagningsförordning,

som avses skola utfärdas med stöd av det i nyssnämnda bestämmelse innefattade

bemyndigandet. Uttagningsförordningcn kommer att ersätta de delar

av häst- och fordonsanskaffningslagen samt fartygsuttagningslagen ävensom

dessa lagars tillämpningsförfattningar, vilka nu reglera uttagningen i

fredstid. I uttagningsförordningen ha dessutom upptagits stadganden motsvarande

dem, som nu återfinnas i förordningen den 22 juni 1934 (nr 421)

angående undantag från tillämpningen av häst- och fordonsanskaffningslagen

samt i kungörelsen samma dag (nr 419) angående rikets indelning i hästmönstringsom

råden.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Departements
chefen.

Vidare ha utredningsmännen utarbetat förslag till ny beredskapsförfogandelag,

vilken närmare än den nuvarande anknutits till rekvisitionslagen.

Slutligen upptager utredningsmännens förslag några smärre följdändringar

i vissa författningar.

Såsom bilagor till detta protokoll torde få fogas utredningsmännens förslag

till rekvisitionslag (Bilaga C), beredskapsförfogandelag (Bilaga D), rekvisitionsförordning

(Bilaga E) samt uttagnings förordning (Bilaga F).

Yttrandena.

I yttrandena har behovet av en reform av de gällande bestämmelserna

allmänt vitsordats. I fråga örn den allmänna planläggningen av författningarna

har förslaget i intet fall mött gensaga. Den allmänna ståndpunkten i

yttrandena är, att utredningsmännens förslag i dess helhet är ägnat att

främja reda och klarhet i tillämpningen.

Att den gällande rekvisitionslagstiftningen är behäftad med betänkliga brister

torde vara ostridigt. Sålunda har uppdelningen av bestämmelserna på

ett flertal författningar — tre lagar jämte tillämpnings- och andra författningar

— medfört stora svårigheter för de myndigheter, som ha att svara för

genomförandet av mobilisering. Författningarna, som tillkommit successivt,

ha ej heller i erforderlig grad samordnats i ett allmänt system. Detta förhållande

har under kritiska perioder varit ägnat att skapa osäkerhet i tillämpningen.

Särskilda svårigheter ha vållats därav, att bestämmelserna örn den

planenliga mobiliseringsanskaffningen av hästar och fordon icke möjliggjort

ett snabbt förfarande och att rekvisitionslagen på grund härav kommit att anlitas

för ett ändamål, för vilket den ej avsetts.

I likhet med samtliga i ärendet hörda myndigheter finner jag det därför

oundgängligt, att detta författningskomplex underkastas en revision.

Det i ärendet framlagda, av särskilda utredningsmän utarbetade förslaget

utgår från att samtliga bestämmelser om anskaffningen under tid då mobilisering

är anbefalld skola sammanföras i rekvisitionslagen och rekvisitionsförordningen;

i sistnämnda båda författningar ha därför måst inarbetas element

ur sex nu gällande. I förslaget särskiljas vidare reglerna om uttagning

i fredstid från dem, som avse krigsanskaffningen, och hopfogas —- ehuru

efter väsentliga ändringar i sak — till en författning, uttagningsförordningen.

Denna motsvarar delar av häst- och fordonsanskaffningslagen, häst- och fordonsanskaffningsförordningen

samt fartygsuttagningslagen och dess tillämpningskungörelse.

Den princip, enligt vilken författningarna sålunda uppställts i förslaget,

synes uppfylla kravet på enkelhet och överskådlighet. Att reglerna om krigsanskaffningen

samordnas på sätt som föreslagits torde vara den enda framkomliga

anordningen ur mobiliseringsteknisk synpunkt. En given fördel är

även, att stadgandena om åtgärderna i fred sammanförts och skiljts från

krigsbestämmelserna. Ifrågavarande åtgärder betraktas enligt förslaget som

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

23

förberedelser till rekvisition, och i rekvisitionslagen har därför inryckts en

allmän bestämmelse, innebärande bemyndigande för Konungen att utfärda de

för uttagningsförordningen avsedda reglerna. Denna anordning synes vara

riktig och ägnad att åstadkomma ytterligare förenkling. Därigenom blir det

nämligen möjligt att undvara en eljest erforderlig lag om uttagning.

Jag kan sålunda i allt väsentligt ansluta mig till de av utredningsmännen

förordade principerna för författningsrevisionens genomförande, vilka även

lämnats utan erinran av de i ärendet hörda myndigheterna. Jag biträder även

utredningsmännens ståndpunkt, att beredskapsförfogandelagen så nära som

möjligt bör anknytas till rekvisitionslagen.

Jag förordar således, att förslag till rekvisitionslag och beredskapsförfogandelag

föreläggas riksdagen. Redogörelse för dessa förslag lämnas i det följande.

Genomförandet av uttagning enligt det föreslagna systemet kommer att

nödvändiggöra höjda anslag för ändamålet. Anslagsökningen torde kunna

uppskattas till 210,000 kronor per år. Kostnaderna sammanhänga väsentligen

med de besiktningar, som enligt förslaget avses skola äga rum i samband

med uttagningen. Den verkliga kostnadsökningen för statsverket kommer

emellertid att ganska avsevärt understiga nämnda belopp. Förslag till anslagsäskanden

torde jag få i annat sammanhang underställa Kungl. Maj:ts

prövning.

B. Rekvisitionslagen.

Allmän motivering.

Den förut berörda utvidgningen av rekvisitionslagens tillämpningsområde

till att omfatta även i fredstid uttagna hästar, fordon och fartyg har föranlett

utredningsmännen att föreslå några betydelsefulla ändringar, vilka torde

böra särskilt beröras. I samband därmed behandlas vissa andra väsentliga

delar av utredningsmännens förslag.

a) Formen för rekvisition.

Vad först angår formen för rekvisition stadgas i gällande lag, alt rekvisition

skall ske genom skriftlig, av rekvircnten undertecknad handling (rekvisitionsskrivelse).

Denna regel gäller utan undantag.

Då förnödenhet ultages enligt häst- och fordonsanskaffningslagen, erhåller

ägaren redan i fredstid elt skriftligt besked härom med uppgift tillika

örn tid och plats för inställelsen vid mobilisering. När mobilisering anbefalles,

skall ägaren självmant inställa förnödenheten enligt de förut lämnade

anvisningarna. Det förutsättes alltså, att mobilisering sker genom offentlig

kungörelse. Därest mobilisering skulle anbefallas på annat sätt — vilket

fall icke upptagits i lagen — erfordras uppenbarligen personliga kallelser i

en eller annan form. Ägare av ifrågavarande förnödenheter kan alltså an
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

manas att inställa förnödenheten antingen genom kungörelse eller ock genom

personlig kallelse, örn vars form föreskrift saknas. — Till ägare av

fartyg, som uttagits enligt fartygsuttagningslagen, skall alltid utgå särskild

inställelseorder vid mobilisering, oavsett på vilket sätt denna anbefalles.

Utredningsmännens förslag anknyter till vad sålunda gäller enligt hästoch

fordonsanskaffningslagen och fartygsuttagningslagen. Stadgandet härom,

som upptagits i 6 § första stycket, innehåller, att rekvisition av förnödenhet,

som under fredstid uttagits för krigsmaktens behov, skall ske genom

skriftlig, av rekvirenten undertecknad handling (rekvisitionsskrivelse)

eller genom kungörelse eller på annat, efter omständigheterna lämpat sätt.

I anslutning härtill ha utredningsmännen anmärkt:

Kungörelse om mobilisering är enligt stadgandet att anse som en form

för rekvisition av förnödenheter, vilka i fredstid uttagits. Kungörelsen måste

uppenbarligen på ett eller annat sätt anknyta till de meddelanden, vilka i

fredstid tillställts^ ägare av uttagna förnödenheter. Rekvisition av uttagna

förnödenheter måste emellertid även kunna ske annorledes än genom kungörelse.

I första hand ifrågakommer härvid skriftlig kallelse, motsvarande

den i gällande rekvisitionslag stadgade rekvisitionsskrivelsen. I vissa fall

kan det visa sig erforderligt att i stället anlita sådana medel som radio, telefon»

telegraf eller bud. Vilket av angivna förfaringssätt som skall anlitas

bör få bedömas med hänsyn till rådande läge och omständigheterna i det

särskilda fallet.

Utredningsmännen ha vidare föreslagit en jämkning i gällande föreskrift

om formen för vanlig rekvisition. Jag återkommer härtill i specialmotiveringen

under 6 §.

I förevarande avseende har ingen erinran framställts från myndigheternas

sida.

Departements■ Då ägare av uttagen förnödenhet blivit på förhand varskodd örn sin skylchefen.

(]jgliet att avlämna förnödenheten vid mobilisering, torde i enlighet med

vad som föreslagits full frihet böra medges vid valet av form för rekvisitionen.

Som regel torde väl skriftlig kallelse komma till användning. Läget

eller kommunikationsmöjligheterna kunna emellertid motivera annat förfarande,

exempelvis — såsom utredningsmännen anmärkt -— radio, telefon,

telegraf eller bud. I fall då mobiliseringskungörelse utfärdas och tiden ej

anses medge utsändande av kallelser, torde slutligen själva kungörelsen böra

gälla såsom rekvisition.

b) Organisationen av värderingsnämnderna.

Pa grund av rekvisitionslagens ökade räckvidd enligt förslaget ha utredningsmännen

funnit den nuvarande organisationen med lokala värderingsnämnder

böra väsentligt utbyggas.

Enligt gällande rekvisitionslag skola för handläggning av ersättningsärenden

finnas dels en riksvärderingsnämnd för hela riket dels ock lokala värderingsnämnder,

nämligen en för varje landstingsområde och en för varje

stad, som ej deltager i landsting; dock må, därest för visst landstingsområde

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

25

eller viss stad behov av mer än en värderingsnämnd uppstår, Konungens

befallningshavande förordna om tillsättande av ytterligare en nämnd. —

Besiktning av rekvirerade förnödenheter förrättas i regel av gode män, vilka

skola upprätta instrument över besiktningen. Instrumentet jämte de skriftliga

handlingar, som sökanden åberopar till stöd för sitt ersättningsanspråk,

översändas till vederbörande värderingsnämnd.

Hästar och fordon, som tagas i anspråk enligt häst- och fordonsanskaffningslagen,

inmönstras av särskilda mönstringsnämnder, nämligen liästmönstringsnämnder

för hästar och hästfordon samt motormönstringsnämnder

för motorfordon. Mönstringsnämnderna, vilka sammanträda å avlämningsplatserna,

ha till åliggande att besiktiga och pröva samt värdera inmönstrade

hästar eller fordon.

Beträffande ersättningsärenden enligt fartygsuttagningslagen skola rekvisitionslagens

föreskrifter vinna tillämpning. Ersättningen bestämmes alltså

av värderingsnämnd. Besiktning av ianspråktagna fartyg förrättas av gode

män eller, i vissa fall, av särskilda fartygsundersökningsnämnder.

Utredningsmännen ha i ifrågavarande avseende anfört följande:

Särskild uppmärksamhet påkallar frågan, huru mobiliseringsanskaffningen

av hästar och fordon skall infogas i systemet. Den lämpligaste anordningen

torde vara, att för ändamålet tillskapas speciella värderingsnämnder:

hästvärderingsnämnder för hästar och hästfordon samt bilvärderingsnämnder

för motorfordon och motorredskap. Dessa nämnder skulle komma

att övertaga de nuvarande häst- och motormönstringsnämndernas uppgifter.

I motsats till de senare böra emellertid häst- och bilvärderingsnämnderna

anlitas även i samband med den häst- och fordonsanskaffning, som

äger rum efter mobilisering. Med hänsyn till den stora belastning, som hästoch

fordonsanskaffningen medför under själva mobiliseringen, torde dylika

nämnder komma att bli erforderliga till betydande antal. Ifrågavarande värderingsnämnder

böra tillika utgöra organ för besiktningen och lämplighetsprövningen,

för vilket ändamål deras sammanträden måste förläggas till

avlämningsplatserna. Att bestämma tid och plats för sammanträdena lärer

av lämplighetsskäl böra överlämnas åt vederbörande militära myndighet.

Den särskilda sakkunskap, som kräves vid bestämmandet av ersättning

för fartyg, torde påkalla inrättandet av speciella värderingsnämnder även

för detta ändamål. Dessa nämnder, vilka lämpligen kunna benämnas fartygsvärderingsnämnder,

böra endast lia till åliggande att bestämma ersättningen

och de komma alltså i fråga om formen för verksamheten att motsvara

de nuvarande lokala värderingsnämnderna.

Dessa sistnämnda torde alltjämt böra bibehållas, ehuru under benämningen

allmänna lokala värderingsnämnder. Ifrågavarande nämnder och de

speciella nämnderna bli sidoordnade i förhållande till varandra. Samtliga

dessa nämnder torde därför i egenskap av värderingsnämnder i första inr

stansen sammanfattningsvis kunna benämnas lokala värderingsnämnder i

motsats till riksvärderingsnämnden.

I enlighet med det anförda lia utredningsmännen i 8 § föreslagit följande

organisation. Högsta värderingsnämnd skall liksom för närvarande vara

riksvärderingsnämnden. Under denna skola finnas lokala värderingsnämnder,

nämligen dels hästvärderings-, bilvärderings- och allmänna lokala värderingsnämnder

inom länen dels ock fartygsvärderingsnämnder inom marin
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Departements
chefen.

distrikten. Antalet lokala värderingsnämnder föreslås skola bestämmas i den

ordning Konungen föreskriver.

Chefen för armén har ifrågasatt, huruvida inrättandet av särskilda liästvärderingsnämnder

vöre ändamålsenligt och nödvändigt. Det kunde nämligen

tagas under övervägande, huruvida icke uttagna hästar utan olägenhet

kunde värderas på ett enklare sätt. Sålunda syntes hästarna vid besiktningen

i fredstid lämpligen kunna förvärderas av vederbörande besiktningsman, varvid

de hänfördes till någon av förslagsvis tre fastställda värdeklasser. Priset

på hästar i dessa olika värdeklasser borde fastställas av riksvärderingsnämnden,

på sätt som för upprättande av taxor vore föreskrivet. Vid avlämnandet

av rekvirerade hästar skulle under sådana förhållanden någon hästvärderingsnämnd

icke erfordras. Bland tillstädeskommande hästägare skulle i

stället utses tre gode män, vilka hade att avgöra, huruvida avlämnad häst

fortfarande skulle hänföras till vid besiktningen åsatt värdeklass eller överföras

till lägre sådan.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha föreslagit inrättande av

särskilda luftfartygsvärderingsnämnder på centrala platser, då ingen av de

föreslagna nämnderna kunde anses besitta nödig kompetens i detta avseende.

De av utredningsmännen föreslagna häst- och bilvärderingsnämnderna

komme att övertaga de uppgifter, som hittills åvilat häst- och motormönstringsnämnderna.

Dessa ha till åliggande att besiktiga, pröva och värdera de

hästar och bilar, som inbeordras under pågående mobilisering. Därjämte

skulle häst- och bilvärderingsnämnderna komma att ombesörja den tillfälliga

och lokala behovstäckning, som avses med den nuvarande rekvisitionslagen.

Härtill kommer emellertid ytterligare tillgodoseendet av de ersättningsbehov

av sannolikt avsevärd omfattning, som kunna uppkomma under ett

pågående krig.

Det må framhållas, att sistnämnda uppgift knappast kan anses beaktad i

gällande författningar. Mönstringsnämndernas åligganden avse nämligen endast

de hästar och fordon, som uttagits för själva mobiliseringens genomförande.

Vad åter angår de nuvarande lokala värderingsnämnderna äro dessa

på grund av sitt ringa antal, sin sammansättning och sin arbetsordning uppenbarligen

ur stånd att med erforderlig snabbhet och säkerhet handhava

någon mera betydande anskaffning av hästar och fordon.

Det av chefen för armén framförda förslaget, att tre bland de närvarande

hästägarna utsedda gode män skulle fungera i stället för hästvärderingsnämnd

finner jag av flera skäl ej genomförbart. Jag erinrar härvid endast

om de expeditionella göromål, som måste fullgöras i samband med beslut

om ersättning.

Av det anförda torde följa, att de föreslagna häst- och bilvärderingsnämnderna

äro behövliga inom en utvidgad organisation.

De anmärkningar i fråga om bristande snabbhet, som framställts mot det

nuvarande mönstringsförfarandet, ha utredningsmännen enligt min uppfattning

eliminerat genom vissa föreskrifter i förslaget till rekvisitionsförordning.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

27

Jag ansluter mig även till förslaget om inrättande av fartygsvärderingsnämnder.

Härigenom skapas större garanti för sakkunnig handläggning av

dessa ekonomiskt betydelsefulla och ofta komplicerade ersättningsärenden.

Vad slutligen angår den väckta frågan om särskilda värderingsnämnder

för luftfartyg, finnas visserligen skäl som tala för en sådan anordning. Då

emellertid antalet ärenden, som skulle ankomma på dessa nämnder, åtminstone

den närmaste tiden kan beräknas bli relativt ringa, torde med denna

fråga kunna tills vidare anstå.

c) Tillsättande av ledamöter i värderingsnämnderna.

I detta sammanhang torde få beröras frågan om tillsättande av ledamöter

i de föreslagna lokala värderingsnämnderna. I fråga om riksvärderingsnämnden

har ändring ej ifrågasatts.

Enligt den gällande rekvisitionslagen skall lokal värderingsnämnd bestå

av tre ledamöter, nämligen en ledamot, tillika ordförande, vald av landsting

eller stadsfullmäktige, en utsedd av arméfördelningschefen samt en utsedd

av Konungens befallningshavande.

Mönstringsnämnd enligt bäst- och fordonsanskaffningslagen består likaledes

av tre ledamöter, av vilka en, tillika ordförande, utses av Konungens

befallningshavande, en av militär myndighet samt den tredje, representerande

hästägarna respektive motorfordonsägarna, av Konungens befallningshavande.

I fråga om tillsättande av ordförande i lokal värderingsnämnd ha utredningsmännen

för sin del ansett lämpligt, att samtliga ledamöter i lokal värderingsnämnd

tillsättas av statlig myndighet, nämligen två av länsstyrelsen och

en av militär myndighet.

I anslutning härtill ha utredningsmännen föreslagit följande bestämmelse,

upptagen såsom 10 § i förslaget: Lokal värderingsnämnd skall bestå av tre

ledamöter. Av ledamöterna i hästvärderingsnämnd, bilvärderingsnämnd och

allmän lokal värderingsnämnd utses två av länsstyrelsen och den tredje av

arméfördelningschefen. Av ledamöterna i fartygsvärderingsnämnd utses två

efter förslag av kommerskollegium av länsstyrelsen i det län, där chefen för

marindistriktet har sitt säte, samt den tredje ledamoten av nämnde chef.

Länsstyrelsen i Gotlands län har framhållit, att landstinget av ålder haft

atl utse en ledamot och att det ur psykologisk synpunkt icke syntes vara av

oväsentlig betydelse, att landstinget fortfarande finge utöva denna befogenhet.

Det syntes därför länsstyrelsen lämpligt, att en ledamot i allmän lokal

värderingsnämnd fortfarande finge utses av landsting respektive stadsfullmäktige.

Länsstyrelsen i Jämtlands län samt lantbruksstyrelsen och ett flertal

hushållningssällskap lia ansett, att i de lokala värderingsnämnderna med

undantag för fartygsvärderingsnämnderna borde ingå en av landsting respektive

stadsfullmäktige eller hushållningssällskap vald ledamot.

Vad först angår häst- och bilvärderingsnämnderna må anmärkas, att an- Departemen

talet sådana nämnder måste bestämmas med hänsyn till den arbetsbelast- c/ie/e'' •

ning, som inträder under pågående mobilisering, och därför kan väntas bli

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

betydande. Till jämförelse må nämnas att omkring 280 hästmönstringsnämnder

för hela riket blivit utsedda enligt häst- och fordonsanskaffningslagen.

Redan nämnda omständighet talar mot anlitande av val för tillsättande av

ledamöter i dessa nämnder, vartill kommer, alt antalet ofta- kan undergå

förskjutningar i samband med ändringar i mobiliseringsplanerna.

Ledamöterna i häst- och bilvärderingsnämnderna torde därför böra utses

på sätt utredningsmännen föreslagit. I enahanda ordning tillsättas ju för

övrigt de nuvarande mönstringsnämnderna. Jag föreslår emellertid den jämkningen,

att en av nämndledamöterna skall utses av militär myndighet, som

Kungl. Maj :t bestämmer (i stället för av arméfördelningschef respektive marindistriktschef),

detta för att undvika ändring i lagen vid en eventuell omorganisation

av den militära administrationen.

För enhetlighetens skull torde samma regler böra gälla i fråga om de

övriga lokala värderingsnämndema.

I detta sammanhang vill jag påpeka, att på sina håll den uppfattningen

torde råda, att den av militär myndighet utsedde ledamoten skulle ha till

särskilt åliggande att bevaka kronans rätt vid värderingen och att å andra

sidan en ledamot, som vore representant för viss näringsgrupp, i motsvarande

mån skulle ha att ensidigt iakttaga dennas intressen. Denna uppfattning

är uppenbart felaktig. Varje ledamot i värderingsnämnd är skyldig

fatta sitt beslut opartiskt och efter eget förstånd och samvete.

d) Arbetsfördelningen mellan värderingsnämndema.

I samband med inrättandet av speciella värderingsnämnder uppkommer

spörsmålet om arbetsfördelningen mellan de olika lokala värderingsnämnderna.

Till en början är det härvid nödvändigt att avgränsa de lokala värderingsnämndernas

kompetensområde från de militära myndigheternas.

Enligt 13 § i gällande rekvisitionslag skall ersättning som utgår efter

taxa fastställas av den militära myndighet, som för kronans räkning mottagit

det rekvirerade eller har uppsikt över rekvisitionens fullgörande (mottagaren).

Ersättning som icke utgår efter taxa bestämmes av lokal värderingsnämnd

där ej ersättningen kan antagas överstiga 20,000 kronor, i vilket

fall ärendet skall hänskjutas till riksvärderingsnämnden.

I denna bestämmelse — såvitt den avser gränsdragningen mellan militär

myndighet och lokal värderingsnämnd — ha utredningsmännen ej ifrågasatt

någon ändring i princip. Det skall alltså även enligt förslaget ankomma på

militär myndighet att bestämma ersättning som utgår efter

taxa.

Däremot ha utredningsmännen i motiveringen till ifrågavarande bestämmelse

i lagförslaget (17 §) framlagt vissa riktlinjer angående den omfattning,

i vilken taxan borde äga tillämpning. Utredningsmännen ha erinrat

örn att åtskilliga förnödenheter, exempelvis hästar, fordon och fartyg, kunde

tagas i anspråk antingen med äganderätt eller med nyttjanderätt. I förra

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

29

tallet inlöstes förnödenheterna för viss köpeskilling, i senare fallet utgjorde

hyra det sedvanliga vederlaget. Vad anginge de nyss uppräknade förnödenheterna

hade utredningsmännen ansett sig böra utgå från, att taxan överhuvud

ej gjordes tillämplig å fartyg, att köpeskilling för inlösta hästar och

fordon icke uppfördes i taxa samt att hyra för hästar och fordon, vilka foges

i anspråk med nyttjanderätt, bleve satt i taxa, i den utsträckning detta vore

möjligt.

Enligt den av utredningsmännen sålunda förutsatta taxesättningen skulle

alltså ärenden angående fartyg —- oavsett om de inlöstes eller förhyrdes —

samt ärenden angående inlösta hästar och fordon alltid ankomma på lokal

värderingsnämnd. Däremot skulle det ingå i den militäre mottagarens behörighet

att fastställa hyra för hästar och fordon, som tagits i anspråk med

nyttjanderätt, i den mån hyran kunnat sättas i taxa. Därest så i undantagsfall

ej skett, komme hyran att fastställas av lokal värderingsnämnd.

Med dessa utgångspunkter ha utredningsmännen i 18 § föreslagit, att ärenden

angående icke taxesatt ersättning skulle fördelas mellan

de olika lokala värderingsnämnderna på i stort sett följande sätt: Ersättning

för hästar och hästfordon, som foges i anspråk med äganderätt, skulle fastställas

av hästvärderingsnämnd. Ersättning för motorfordon och motorredskap,

som foges i anspråk med äganderätt, skulle fastställas av bilvärderingsnämnd.

Ersättning för fartyg skulle fastställas av fartygsvärderingsnämnd.

Annan ersättning än nu nämnts skulle fastställas av allmän lokal värderingsnämnd.

Från denna huvudregel föreslås undantag i ett pär avseenden. Redogörelse

härför kommer att lämnas i specialmotiveringen.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha gjort gällande, att även

frågor om ersättning för övertagande av motorfordon med nyttjanderätt borde

upptagas av bilvärderingsnämnd. Särskild sakkunskap vore i dessa frågor

erforderlig i ungefär lika hög grad som när det gällde övertagande med

äganderätt. I

I princip har jag intet att erinra mot utredningsmännens ifrågavarande Departementsförslag.

I och för sig vore det givetvis önskvärt, att även ärenden rörande chefen.

motorfordons övertagande med nyttjanderätt bleve handlagda av de på

området sakkunniga bilvärderingsnämnderna. Emellertid torde ofta fall kunna

inträffa, då motorfordon måste kunna tagas så snabbt i anspråk, att bilvärderingsnämnds

ankomst till platsen ej kan avvaktas. Med tanke på sådana

fall finner jag mig ej kunna biträda det av chefen för flygvapnet och

flygförvaltningen väckta förslaget. Det må erinras om, att den militära myndigheten

har att tillämpa taxan vid hyresersättningens bestämmande.

e) Inskränkning i lokal värderingsnämnds behörighet.

Såsom ovan nämnts, innehåller gällande rekvisitionslag en regel örn inskränkning

i lokal värderingsnämnds behörighet, såvitt angår högre ersättningsbelopp.

Lokal värderingsnämnd äger sålunda ej befogenhet att pröva

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majlis proposition nr 201.

Departements
chefen.

fråga om ersättning, som kan antagas uppgå till högre belopp än 20,000

kronor. I sådant fall skall ersättningsfrågan hänskjutas till riksvärderingsnämndens

omedelbara avgörande.

Beträffande dessa ersättningsärenden ha utredningsmännen anfört följande:
För

att erhålla utredning i sådana ersättningsärenden torde riksvärderingsnämnden

i allmänhet vara hänvisad att söka biträde hos vederbörande

lokala nämnd. Enligt uppgift från riksvärderingsnämnden har det emellertid

visat sig att den utredning, som härvid lämnats, ofta varit mindre noggrann

än i de ärenden, vilka de lokala nämnderna själva haft att pröva.

Detta förhållande har uppenbarligen sin psykologiska förklaring. I syfte att

ernå fullständigare utredning i ifrågavarande ärenden torde därför den nu

gällande inskränkningen i de lokala nämndernas kompetens böra upphöra.

Någon särskild risk skulle detta knappast kunna innebära, därest parterna

å ömse sidor komma att åtnjuta fullföljdsrätt.

I enlighet härmed har ifrågavarande inskränkning i lokal värderingsnämnds

behörighet ej bibehållits i utredningsmännens förslag.

Riksvärderingsnämnden har biträtt förslaget i denna del. Det vore nämndens

uppfattning, att upphävandet av behörighetsinskränkningen komme

att få den av utredningsmännen åsyftade effekten.

På de skäl utredningsmännen anfört synes den inskränkning med hänsyn

till värdegräns som för närvarande gäller i fråga om lokal värderingsnämnds

behörighet att pröva ersättningsärenden böra upphöra.

f) Tredje mans rätt.

Utredningsmännen lia föreslagit bestämmelser angående beaktande av

tredje mans rätt till utfallande ersättningsbelopp.

I direktiven för utredningsmännen har jag i detta avseende särskilt pekat

på det fall, att rekvisition avser på avbetalning såld förnödenhet, vartill säljaren

förbehållit sig äganderätten tills full betalning erlagts. Detta fall, vilket

framför allt äger aktualitet i fråga om motorfordon, har bland annat

berörts i militieombudsmannens år 1941 avgivna ämbetsberättelse.

Gällande rekvisitionslag innehåller intet stadgande örn tredje mans rätt.

Däremot förekommer i förfogandelagarna (se exempelvis 21 § allmänna

förfogandelagen) en från lagen om försäkringsavtal hämtad bestämmelse,

enligt vilken tredje man i vissa fall uttryckligen tillerkänts företrädesrätt till

utfallande ersättningsbelopp.

Utredningsmännen ha ansett att den princip, som kommit till uttryck i

nämnda bestämmelse, borde äga tillämpning även inom rekvisitionslagstiftningen

och ha därför infört en motsvarighet till bestämmelsen i 22 § i förslaget

till rekvisitionslag. Utredningsmännen ha härtill anmärkt följande:

Ehuru bestämmelsen icke upptager det fall, att gods sålts på avbetalning,

torde den likväl — såsom militieombudsmannen funnit — böra analogivis

tillämpas på detta fall. Då förnödenhet, som är såld på avbetalning, rekvirerats

med äganderätt, lärer säljaren alltså äga företrädesrätt med belopp

motsvarande den oguldna delen av avbetalningspriset, därvid dock icke för
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

31

fallna poster böra skäligen reduceras. Storleken av denna reduktion torde, i

avsaknad av generell bestämmelse därom inom civilrätten, icke kunna

exakt angivas.

I detta sammanhang lia utredningsmännen kommit in på spörsmålet, hur

företrädesberättigad tredje man skall komma i åtnjutande av sin rätt. Ehuru

detta spörsmål berör tillämpningsföreskrifterna och ej nu lär komma

under bedömande, vill jag upplysningsvis redogöra för utredningsmännens

ståndpunkt. Utredningsmännen ha anfört:

Frågan är, hur tredje man, som äger företrädesrätt i utfallande rekvisitionsersättning,

skall komma i åtnjutande av denna sin rätt. Tredje man

kan i allmänhet ej förutsättas äga kännedom om att rekvisition skett. Det

vore därför obilligt att göra hans rätt beroende av att han anmäler sig före

beloppets utbetalning. Det måste rimligen ankomma på kronan, genom

vars tvångsingripande tredje mans rätt till den rekvirerade förnödenheten

upphör, att också lämna honom tillfälle att bevaka sitt därpå grundade ersättningsanspråk.

Av det anförda följer, att de åtgärder, som kronan må

vidtaga för att rekvisitionsersättning skall komma rätt person tillhanda, ske

ej blott i tredje mans utan även och i ännu högre grad i kronans eget intresse.

En betryggande ordning i förevarande hänseende synes icke möjlig att ernå,

med mindre föreskrift meddelas om förebringande av särskild utredning,

huruvida företrädesberättigad tredje man finnes. En sådan föreskrift upptages

i 67 § i förslaget till rekvisitionsförordning. Ehuru spörsmålet väsentligen

torde äga aktualitet i fråga om avbetalningsvis sålda motorfordon, som av

kronan rekvireras med äganderätt, har berörda föreskrift ansetts böra erhålla

en avfattning, som möjliggör dess tillämpning även beträffande andra

förnödenheter som rekvireras med äganderätt.

Enligt den av utredningsmännen föreslagna 67 § rekvisitionsförordningen

skall, i de fall Kungl. Maj:t i särskild ordning förordnar, ett närmare angivet

förfarande tillämpas med avseende å ersättning för inlösta förnödenheter.

Utredningsmännen lia förutsatt, att förordnande som nyss sagts av

praktiska skäl begränsas till förnödenheter, som enligt erfarenheten i särskilt

stor omfattning äro föremål för tredje mans rättigheter, främst motorfordon.

Däremot ha utredningsmännen ej funnit påkallat att sådant förordnande

meddelas beträffande exempelvis hästar och hästfordon. Förfarandet

skall äga rum hos länsstyrelsen, vilken myndighet enligt förslaget till rekvisitionsförordning

ålagts att utanordna ersättning, som fastställts av värderingsnämnd.

Förslaget örn införande i rekvisitionslagen av ifrågavarande bestämmelse

bar icke mött invändning från myndigheterna. Däremot lia flera myndigheter

hemställt, att stadgande örn avbelalningssäljares företrädesrätt för tydlighetens

skull och med hänsyn till frågans stora praktiska betydelse borde

införas i förevarande paragraf. 1

1 likhet med utredningsmännen anser jag, att motsvarighet till den i förfogandelagarna

upptagna bestämmelsen örn tredje mans rätt bör införas i

rekvisitionslagen. Vidare är jag ense med utredningsmännen därutinnan, ali

Departements
chefen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

sådan företrädesrätt, som tillkommer bl. a. panthavare, i viss utsträckning

även bör gälla till förmån för den, som sålt gods på avbetalning men förbehållit

sig äganderätten. Säljaren lärer alltså äga företrädesrätt till belopp

motsvarande den oguldna delen av avbetalningspriset, därvid dock icke förfallna

poster böra skäligen reduceras.

Det vore onekligen till fördel, om en uttrycklig bestämmelse om avbetalningssäljarens

rätt kunde meddelas. En dylik bestämmelse borde i så fall

samtidigt införas i förfogandelagarna och lagen om försäkringsavtal. Emellertid

saknas, såsom utredningsmännen framhållit, fast hållpunkt för beräkning

av det företrädesberättigade beloppet. En exakt bestämmelse kan

därför ej för närvarande meddelas. Dessutom må påpekas, att förevarande

paragraf även efter införandet av ett tillägg om avbetalningssäljare likväl

ej uttömmande komme att angiva kretsen av företrädesberättigade borgenärer.

Vid dessa förhållanden synes frågan böra anstå i avvaktan på en blivande

reglering av hithörande civilrättsliga frågor. Emellertid torde vara

påkallat, att Kungl. Maj:t i cirkulär till vederbörande myndigheter klarlägger

spörsmålet i enlighet med vad ovan angivits.

g) Fullföljdsrätten. Tidpunkten för utbetalning.

Mot lokal värderingsnämnds beslut må enligt gällande rekvisitionslag parterna

å ömse sidor — såväl kronan som den enskilde —-fullfölja ta1

a n genom besvär hos riksvärderingsnämnden.

Ersättning utbetalas ej förrän beslutet därom vunnit laga kraft gentemot

kronan, vilken tidpunkt, såsom framgår av rekvisitionsförordningen, infaller

tidigast tjugu dagar från det beslutet delgivits kronans ombud.

Häst- och fordonsanskaffningslagen medger ej rätt till fullföljd mot beslut

av häst- eller motormönstringsnämnder. Beslutet vinner omedelbart laga

kraft och ersättningen gäldas på platsen av vederbörande mönstringsnämnd.

I direktiven till utredningsmännen erinrade jag, att trots fullföljdsförbud

ett mycket stort antal klagomål över hästmönstringsnämndernas och motormönstringsnämndernas

beslut inkommit till Kungl. Maj:t, som i några fall

på därom gjord ansökan medgivit utbetalande av ytterligare ersättning. Detta

talade enligt min mening för att ett system med två instanser för ersättningsanspråkens

prövande även i dessa ärenden borde övervägas.

Enligt 20 § i utredningsmännens förslag må besvär över lokal värderingsnämnds

beslut i ersättningsärende anföras inom tjugu dagar från det klaganden

erhållit del av beslutet.

Då förslaget under lokal värderingsnämnd inbegriper jämväl häst- och

bilvärderingsnämnder, innebär den föreslagna bestämmelsen, att fullföljdsrätten

utvidgats till att avse även ersättningsärenden rörande i fredstid uttagna

hästar och fordon.

Fullfölj dsrätt tillkommer enligt förslaget parterna å ömse sidor. Bestämmelser

om behörighet att å kronans vägnar fullfölja talan ha införts i utredningsmännens

förslag till rekvisitionsförordning. Enligt dessa bestämmelser

skall det ankomma på särskilt förordnat kronoombud att överklaga

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

33

beslut av allmän lokal värderingsnämnd och fartygsvärderingsnämnd; motsvarande

gäller för närvarande i fråga om fullföljd mot lokal värderingsnämnds

beslut. Däremot lia utredningsmännen föreslagit, att talan mot beslut

av hästvärderingsnämnd och bilvärderingsnämnd skall å kronans vägnar

fullföljas av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet. I sistnämnda

hänseende lia utredningsmännen anfört följande:

Att förordna ombud för bevakning av kronans rätt inför varje häst- och

bilvärderingsnämnd är uteslutet redan av den anledning, att dessa nämnders

antal kan förväntas bli högst betydande. Dessutom synes en sådan

anordning ej lämplig med hänsyn till det summariska förfarande, som måste

tillämpas av dessa nämnder. Då således kronan i egenskap av part enligt

förslaget ej är representerad inför vare sig häst- eller bilvärderingsnämnd,

har rätten att å kronans vägnar fullfölja talan mot dessa nämnders beslut

anförtrotts åt vederbörande centrala förvaltningsmyndighet. Denna erhåller

kännedom om besluten på så sätt, att de förteckningar, vari häst- och

bilvärderingsnämnderna skola införa sina ersättningsbeslut, expedieras till

myndigheten. Den centrala förvaltningsmyndigheten får genom dessa förteckningar

ett rikligt jämförelsematerial till sitt förfogande, vilket bör underlätta

tillvaratagandet av kronans intresse i fråga om prissättningen i stort.

Beträffande tidpunkten för ersättnings utbetalning

ha utredningsmännen yttrat, att såsom en konsekvens av att fullföljd medgåves

i samtliga på lokal värderingsnämnd ankommande ersättningsärenden

finge anses följa, att ersättning som fastställts av sådan nämnd ej kunde

utbetalas omedelbart, utan att den tidpunkt då beslutet vunnit laga

kraft gentemot kronan måste avvaktas. — Bestämmelser i enlighet härmed

lia införts i utredningsmännens förslag till rekvisitionsförordning.

Arméförvaltningen har erinrat örn, att enligt gällande häst- och fordonsanskaffningslag

utbetalades ersättning för i fredstid uttagna hästar och fordon

å mönstringsplatsen. Enligt förslaget skulle däremot dylik ersättning

utbetalas av länsstyrelsen, sedan ersättningsbeslutet vunnit laga kraft. Med

anledning härav komme sannolikt i många fall avsevärd tid att förflyta,

innan vederbörande sakägare kunde erhålla honom tillkommande ersättning.

Arméförvaltningen har vidare yttrat:

Med utgångspunkt från de erfarenheter, som vunnits under beredskapstiden,

vore det att befara, att dylika dröjsmål icke sällan komme att skapa

missnöje. Trots dessa olägenheter syntes ett bibehållande av den gamla ordningen

icke kunna förordas, då densamma, förutom att den uteslöte all fullföljdsrätt,

vore avsevärt betungande för respektive nämnder. I anslutning

till vad här anförts kunde emellertid ifrågasättas, huruvida icke möjlighet

borde beredas sakägare att förskottsvis utbekomma viss del av ersättningen.

Statens krisrevision har ansett, att den enskilde både ur allmänna

synpunkter och av praktiska skäl borde lia besvärsrätt. Avsaknaden av sådan

rätt för den enskilde syntes krisrevisionen bland annat kunna medföra

en benägenhet till för hög prissättning, enär nämnderna ville med en viss

marginal säkra sig mot att fastställa för låga ersättningar med ty åtföljande

definitiv förlust för den enskilde.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 201. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

Beträffande däremot den föreslagna fullföljdsrätten för kronan i samtliga

ärenden angående hästar och fordon har krisrevisionen anmärkt, att införandet

av sådan rätt medförde, att en avsevärd tid komme att förflyta

innan den enskilde erhölle likvid eller ens definitiv visshet örn storleken av

sitt tillgodohavande. Krisrevisionen har vidare yttrat:

Man kan ifrågasätta, om det är tillrådligt att göra utbetalningen av tiotusentals

över hela landet spridda fordringar beroende av två centrala förvaltningsmyndigheters

prövning. Del kan även ifrågasättas om arméförvaltningens

intendentur- och tygdepartement hava möjlighet att på den korta

tid, som skulle komma att stå till buds verkställa en verklig granskning av

den stora mängden ersättningsbeslut. Vidare torde man kunna framhålla,

att förhandenvaron av en besvärsrätt för kronan skulle innebära ett visst

överflyttande av ansvaret för tillvaratagandet av statens intressen från de

lokala nämnderna till de centrala myndigheterna. Detta kan verka avtrubbande

på de lokala nämndernas ansvarskänsla.

Med hänsyn till det anförda har krisrevisionen ansett sig böra avstyrka

bifall till förslaget om besvärsrätt även för kronan gentemot häst- och bilvärderingsnämndemas

beslut. Därest sådan besvärsrätt likväl skulle anses

nödvändig, syntes i varje fall erforderligt ordna så, att utbetalningar av likvid

enligt sådan nämnds beslut kunde ske oberoende av om kronan anförde

besvär.

Länsstyrelsen i Blekinge län har föreslagit, att skyldighet borde stadgas

för vederbörande länsstyrelse att på särskild begäran, utan avvaktan på att

värderingsbeslut vunnit laga kraft, utbetala viss del av ersättningsbelopp,

exempelvis två tredjedelar därav.

Länsstyrelsen i Västmanlands län har uttalat tvekan angående lämpligheten

av att medgiva kronan besvärsrätt, då det gällde hästar och fordon. En

omvärdering av dessa syntes enligt länsstyrelsens förmenande knappast

bliva möjlig för riksvärderingsnämnden att företaga, sedan de väl tagits i

bruk av den rekvirerande myndigheten. Länsstyrelsen ville för sin del ifrågasätta,

örn det icke skulle vara möjligt alt för varje år utfärda sådana normerande

bestämmelser om värderingen, att man skulle kunna undvika att

medgiva sådan besvärsrätt. Härigenom skulle det även bliva möjligt att uppfylla

önskemålet örn en tidigare utbetalning av ersättningen.

Departement*. Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, må beslut av mönstringschefen.

nämnd i motsats till lokal värderingsnämnds beslut icke överklagas. För den

enskilde har detta måst framstå som en oegentlighet, ej minst i betraktande

därav att det ofta kan ha berott på en tillfällighet, vilken lag som kommit

att tillämpas.

I utredningsmännens förslag har nämnda missförhållande undanröjts, i

det parterna å ömse sidor tillerkänts fullföljdsrätt även i de ärenden, som

skola ankomma på häst- eller bilvärderingsnämnd.

Att kronan tillagts rätt att överklaga beslut om ersättning för hästar och

motorfordon har ansetts böra medföra som konsekvens, att ersättning här
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

35

för t>j kan utbetalas förrän ersättningsbeslutet vunnit laga kraft gentemot

kronan eller tidigast 20 dagar från delgivningen räknat. Olägenheten härav

för häst- och fordonsägarna har påtalats i flera yttranden. Det har ifrågasatts,

att kronan med hänsyn därtill borde frånkännas fullföljdsrätt i ärenden,

som avse hästar och fordon.

Emellertid må framhållas, att ett visst uppskov med betalningen under

alla förhållanden bleve ofrånkomligt, även örn kronan icke tillerkändes fullföljdsrätt.

Erfarenheten har nämligen visat, att den hos mönstringsnämnderna

tillämpade proceduren med utbetalning omedelbart på platsen har varit

alltför tidsödande och därför ej kan bibehållas av mobiliseringstekniska skäl.

I stället måste värderingsnämndens beslut expedieras för ersättningens utanordnande

på annat håll. Ytterligare uppskov med likviden komme i regel

att bli nödvändiga — åtminstone såvitt angår motorfordon — därest betryggande

åtgärder för tillvaratagande av tredje mans rätt skulle kunna vidtagas.

Vidare må i detta sammanhang erinras om den betalningsspärr, som för

närvarande gäller enligt lagen den 20 oktober 1939 (nr 734) med särskilda

bestämmelser angående gäldande av ersättning enligt fartygsuttagningslagen

m. fl. lagar. Det torde kunna antagas, att en motsvarande betalningsspärr

blir oundviklig även vid en kommande mobilisering.

Vad härefter angår betydelsen av kronans fullföljdsrätt i ifrågavarande

ärenden må framhållas, att starka skäl i och för sig tala för att kronan i detta

avseende tillerkännes samma befogenhet som den enskilde. Enligt utredningsmännens

förslag skulle det ankomma på central förvaltningsmyndighet att

fullfölja talan å kronans vägnar. Denna anordning finner jag vara ändamålsenlig

och ägnad att främja kronans intresse. Den centrala myndigheten torde

härvid böra fatta som sin uppgift att bevaka kronans rätt i fråga örn den allmänna

prissättningen. Om t. ex. en lokal nämnd genomgående tillämpat en

alltför hög ersättningsnorm, bör sålunda fullföljd äga rum. Däremot bör den

centrala myndigheten icke annat än om särskilda skäl därtill föranleda ingå

i prövning av de individuella fallen.

Efter övervägande av de olika synpunkterna i frågan har jag funnit mig

böra i princip biträda utredningsmännens förslag. Parterna å ömse sidor böra

sålunda utan inskränkning äga fullfölja talan mot lokal värderingsnämnds

beslut.

Emellertid torde det av länsstyrelsen i Blekinge län väckta förslaget om utbetalning

av förskott för inlösta hästar och fordon böra vinna beaktande i

viss utsträckning. Jag finner det sålunda icke rimligt, att den ersättningsberättigade

— i fall då kronan fullföljer talan — skall nödgas vänta på sin betalning

ända tills riksvärderingsnämndens beslut meddelats. I dylika fall torde

alltså förskott böra utgå med förslagsvis två tredjedelar vid den tidpunkt, då

besvärstiden för kronan går till ända. Föreskrift härom lärer böra införas i

tillämpningsförfattningen. — I övrigt torde böra gälla, att ersättning skall

utbetalas, då beslutet därom vunnit laga kraft mot kronan.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

h) Kommuns ansvar.

Gällande rekvisitionslag bygger på den principen, att kommun är ansvarig

för rekvisitions fullgörande.

I denna del ha utredningsmännen yttrat följande:

Ifrågavarande regel, vilken ursprungligen hämtats från utländsk lagstiftning,

torde ha tillkommit i syfte att minska tidsutdräklen vid rekvisitioner av

större omfattning. Emellertid synes kunna ifrågasättas örn regeln verkligen

fyller detta syfte. Snarast vill det förefalla, som örn de kommunala organens

befattningstagande med rekvisitionsbördans fördelning och utkrävande hos

de enskilda skulle vara ägnat att medföra ökad tidsutdräkt och onödiga besvär.

Enligt vad som uppgivits för utredningsmännen har bestämmelsen ej

heller tillämpats i nämnvärd utsträckning under den gångna beredskapstiden.

Övervägande skäl synas därför tala för att kommunerna ej längre böra

anlitas för ifrågavarande uppgift. Därest upplysningar erfordras om tillgången

inom en ort av olika förnödenheter, torde dylika upplysningar lämpligen

böra inhämtas hos polismyndigheten.

Utredningsmännen lia i enlighet med det anförda ej upptagit bestämmelser

om kommuns ansvar i sitt förslag.

Svenska landskommunernas förbund har på de av utredningsmännen anförda

skälen ansett intet vara att erinra mot den nuvarande bestämmelsens

upphävande. Denna mening ville förbundet så mycket hellre hävda som de

kommunala organen redan nu vore mycket ansträngda av de uppgifter, som

kristiden ålade dem, varför en effektivare tillämpning av nu gällande bestämmelser

mångenstädes skulle sätta dem på alltför hårda prov. Liknande

synpunkter ha framförts av länsstyrelserna i Uppsala och Gotlands län.

Å andra sidan ha länsstyrelserna i Blekinge och Västernorrlands län ansett,

att de nuvarande bestämmelserna borde bibehållas. Den förstnämnda

länsstyrelsen har härvid pekat på det fall, att en större truppavdelning under

krigstid befinner sig å icke närmare känd trakt och fråga är om brådskande

rekvisitioner.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län — som i detta sammanhang även berört

frågan om administrativ myndighets medverkan vid rekvisitioners fördelning

— har funnit utredningsmännens motivering ej tillräckligt vägande

för ett slopande av bestämmelserna. Länsstyrelsen har härom anfört:

Gällande ordning torde i regel ej medföra ökad tidsutdräkt av betydelse och

de civila myndigheternas medverkan vid fördelningen torde med den kännedom

örn ortsförhållandena dessa besitta innebära den bästa garantin mot en

olämplig fördelning av rekvisitionsbördan kommunerna och de enskilda

emellan. Av den erfarenhet länsstyrelsen vunnit under beredskapstiden anser

sig länsstyrelsen väl kunna vitsorda, att rekvisitionsmyndigheterna ofta underlåtit

att inhämta upplysningar av de civila myndigheterna utan att dock

underlåtenheten förestavats av att särskild skyndsamhet varit av nöden. Detta

har medfört att länsstyrelsen sett sig nödsakad att i ett flertal fall föranstalta

om närmare undersökningar i vederbörande orter angående tillgången

m. m. på de förnödenheter rekvisitionerna avsett, innan rekvisitionspåbud utfärdats.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 201-

37

Redan i direktiven till utredningsmännen har jag givit uttryck för den upp- Departementsfattningen,

att kommunernas ansvar för rekvisitioners fullgörande borde upp- cM*nhöra.

De av länsstyrelsen i Västernorrlands län framförda synpunkterna torde

böra i annan ordning vinna beaktande. Jag biträder följaktligen utredningsmännens

ståndpunkt i denna del.

Specialmotivering.

På grund av de inkomna yttrandena har inom försvarsdepartementet verkställts

en överarbetning av utredningsmännens förslag, därvid detta i huvudsak

bibehållits oförändrat. Endast i 12 § har en mera väsentlig ändring vidtagits.

Några av de nu gällande bestämmelserna lia ej sin motsvarighet i förslaget,

nämligen 3 § första—tredje styckena, 4 § andra stycket, 6 § samt 7 § 1. andra

slycket och 2. andra stycket.

Allmänna bestämmelser.

Under denna rubrik lia i departementsförslaget upptagits bestämmelser,

som i stort sett motsvara nuvarande 1—4 §§.

1 §•

Denna paragraf motsvarar i huvudsak nuvarande 1 §. Den nu föreslagna

lydelsen innefattar några jämkningar av utredningsmännens förslag. Sålunda

lia i första stycket tillagts uttrycken »av kommuner eller enskilda» och

»exempelvis genom köp eller hyresavtal», varjämte sista stycket ändrats.

Som förut nämnts, skall kommunen enligt förslaget ej längre utgöra ett

mellanled mellan kronan och den enskilde. Kommunen kommer alltså att

gentemot kronan intaga samma ställning som den enskilde. De i gällande

lagrum förekommande orden »av kommuner eller enskilda» hade enligt utredningsmännen

tillkommit i syfte att utmärka kommunens hittillsvarande

särskilda ställning och fördenskull funnits böra utgå. — Två myndigheter,

marinförvaltningen och länsstyrelsen i Norrbottens län, ha emellertid ifrågasatt,

huruvida icke de uteslutna orden likväl borde kvarstå, nämligen för att

utmärka, att rekvisitionsrätten icke vore gällande mot statlig myndighet.

Det framhölls, att missförstånd i detta avseende förekommit under beredskapstiden.

— För att undanröja anledning till tvekan på denna punkt ha ifrågavarande

ord medtagits i departementsförslaget. Att kommunens ansvarighet

upphört, framgår ju av förslaget i övrigt.

Beträffande uttrycket »som må vara att tillgå i orten» i gällande text ha

utredningsmännen framhållit, att detsamma vore av samilia innebörd som

stadgandet i nuvarande 2 § sista stycket, att rekvisition icke må omfatta annat

än vad som finnes att tillgå hos den, som skall fullgöra rekvisitionen. Sistnämnda

stadgande hade ansetts böra bibehållas och upptagas i 4 §, samtidigt

som nyssnämnda uttryck uteslutits ur förevarande paragraf.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

I första stycket stadgas, att rekvisition endast må omfatta vad s o m e rfordras

för fyllande av sådana krigsmaktens oundgängliga

behov, vilka icke kunna på annat sätt tillgodoses

med tillräcklig skyndsamhet. Örn detta stadgande,

som är hämtat ur § 74 regeringsformen, lia utredningsmännen anfört följande:
Rekvisitionsrätten

är subsidiär i så måtto, att vederbörande militära myndighet

är skyldig att i första hand söka anskaffa vad som erfordras genom

frivilligt avtal. Kan behovet med tillräcklig skyndsamhet tillgodoses genom

sådant avtal, föreligger ej rekvisitionsrätt. Uppenbart torde emellertid vara.

att härvid endast avtal på för kronan rimliga villkor kunna beaktas. Skulle

den fordrade ersättningen överstiga vad som kan anses skäligt, måste förutsättning

för rekvisition anses vara för handen. Såsom måttstock för vad som

kan anses skäligt torde endast rekvisitionslagstiftningens ersättningsregler

kunna ifrågakomma. Om sålunda — i fall då taxa är tillämplig — den fordrade

ersättningen överstiger priset enligt taxan, bör den militära myndigheten

avvisa anbudet och i stället tillgripa rekvisition. Ett annat betraktelsesätt än

det nu angivna skulle kunna medföra betänkliga ekonomiska konsekvenser

för kronan.

Chefen för armén, arméförvaltningen och riksräkenskapsverket lia hemställt,

att till den av utredningsmännen föreslagna texten måtte göras ett tilllägg

av innehåll, att frivilligt avtal i första hand borde ifrågakomma.

Riksräkenskapsverket har tillika ifrågasatt, huruvida icke föreskrift borde

meddelas att rekvisitionsförfarande skulle tillämpas i fall då frivilligt avtal

skulle medföra högre pris än som skulle utgå enligt de i rekvisitionslagstiftningen

angivna grunderna för ersättnings bestämmande. Marinförvaltningen

har hemställt, att efter ordet »skyndsamhet» måtte tillfogas »på för

kronan rimliga villkor».

Utredningsmännens tolkning av ifrågavarande regel är enligt min mening

riktig. Det torde vara befogat, att ett tillägg göres, som klargör den sålunda

angivna innebörden av uttrycket »på annat sätt». Att däremot i lagtexten

närmare angiva, vilka prisnormer, som skola tillämpas vid frivilligt avtal,

synes mig varken erforderligt eller lämpligt. Anvisningar härom böra — såsom

ock utredningsmännen torde ha förutsatt — i stället lämnas instruktionsvägen.

Då rekvisitionslagen enligt förslaget utvidgas till att omfatta även i fredstid

uttagna hästar, fordon och fartyg har regeln om rekvisitionsrättens

subsidiära natur efter ordalagen kommit att bliva tillämplig

även å sådana förnödenheter. Utredningsmännen ha framhållit, att dessa

förnödenheter vore avsedda för krigsmaktens ställande på krigsfot. Ändamålet

med uttagningen vore just att förnödenheterna omedelbart vid mobilisering

skulle stå till krigsmaktens förfogande för rekvisition. Mobiliseringsbehovet

av ifrågavarande förnödenheter kunde uppenbarligen ej med tillräcklig

skyndsamhet fyllas på annat sätt än genom rekvisition.

Chefen för armén har föreslagit, att i 1 § borde intagas en föreskrift, att behovet

av hästar, fordon och fartyg för krigsmaktens ställande på krigsfot under

alla förhållanden skulle fyllas genom rekvisition.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

39

Härtill får jag anföra följande. De uppgjorda planerna förutsätta, att mobiliseringsbehovet

av de förnödenheter, som utgöra föremål för uttagning i

fredstid, skall fyllas tvångsvis och att detsamma följaktligen icke kan tillgodoses

på annat sätt med tillräcklig skyndsamhet. Å andra sidan kan det

härvid inträffa, att exempelvis ett lager färdiga motorfordon genom frivilligt

avtal ställes till disposition och att ett visst förbands mobiliseringsbehov

på detta sätt skulle kunna fyllas t. o. m. snabbare än genom rekvisition av

uttagna motorfordon. Med tanke på att sådana möjligheter kunna yppa sig

synes det icke tillrådligt att införa det av chefen för armén föreslagna stadgandet.

Stadgandena om formen för rekvisition och om kvitto i nuvarande tredje

stycket ha i förslaget överförts till 6 §.

Hänvisningen i sista stycket enligt gällande lydelse avser 5 § (12 § i utredningsmännens

förslag), enligt vilket stadgande ersättning i vissa fall icke utgår.

I departementsförslaget ha emellertid undantagsbestämmelserna i sistnämnda

lagrum ej bibehållits, i anledning varav förevarande sista stycke erhållit

ändrad lydelse.

2 §•

Denna paragraf överensstämmer i stort sett med nuvarande 2 § första

stycket.

Beträffande punkterna 8—10 lia utredningsmännen anmärkt följande:

Ordet »tillbehör» i punkt 8 torde få anses omfatta även sådant som foder

till hästar, seltyg, reservdelar till motorfordon och motorredskap ävensom

särskilda anordningar för persontransport å motorfordon. Under »utrustning»

i punkt 9 synas de förnödenheter kunna inbegripas, vilka enligt 16 §

fartygsuttagningslagen skola avlämnas med fartyg. Motsvarande uttryck i

punkt 10 torde täcka vad som enligt 4 § beredskapsförfogandelagen skall

följa med luftfartyg.

Det har påpekats, att foder till hästar knappast kunde innefattas under

»tillbehör» och därför borde särskilt omnämnas i punkt 8. I anledning härav

må framhållas, att foder upptagits såsom rekvisitionsföremål i punkt 4.

Departementsförslaget företer några avvikelser från utredningsmännens

förslag. Sålunda har i punkt 5 på hemställan av arméförvaltningen tillagts

»annan sjukvårds- och tandvårdsmateriel» och i punkt 8 på förslag av länsstyrelsen

i Kopparbergs län »släpfordon». Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

har påpekat, att »lokomobiler» i punkt 8 innefattas i »motorredskap» och

följaktligen borde utgå; detta har iakttagits. I punkt 12 ha på väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

förslag bland rekvisitionsföremålen upptagits »vägar»,

»broar» och »färjor», varjämte slutligen »mejerier» införts i punkt 13 på

marinförvaltningens begäran.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har framhållit, att det under krig ålåge

styrelsen att organisera och leda underhållet av de i den s. k. krigsvägplanen

upptagna allmänna vägarna samt utföra reparationer av skadade vägar

och broar. Fördenskull borde rekvisitionsrätten utvidgas till att omfatta de

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

materialie r, som behövdes för dylika arbeten, ävensom därför erforderliga

maskiner, vilka icke vore att hänföra under motorredskap.

De av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen åsyftade materialierna och maskinerna

torde kunna hänföras under de »verktyg, redskap och materialier», vilka

äro upptagna såsom rekvisitionsföremål i punkt 6, varför komplettering i

detta avseende ej synes mig erforderlig.

Enligt punkt 3 må markområden tågås i anspråk för tillfälliga befästningsarbeten.

Detta stadgande har föranlett erinringar från tre

myndigheter.

Arméförvaltningen har sålunda framhållit, att de senaste årens erfarenheter

visade, att möjligheter måste finnas för ett snabbt ianspråktagande avmark

även till permanenta befästningsanläggningar, vilka uppfördes

eller utvidgades under brådskande omständigheter. Arméförvaltningen har

vidare anfört:

En bestämmelse, som medger rekvisitionsrätt för nämnda ändamål måste

anses av behovet påkallad. I realiteten torde i annat fall förhållandet understundom

kunna bliva det, att erforderlig mark formlöst och utan särskild

rättsgrund måste tagas i anspråk under trycket av ett militärt tvångsläge.

Arméförvaltningen hemställer därför att i fråga om befästningsarbeten ordet

»tillfälliga» utbytes mot »brådskande» eller annat ord av motsvarande innebörd.

Till stöd härför torde även böra framhållas, att någon klar gräns mellan

tillfälliga och permanenta befästningar knappast kan dragas och att ett

fastställande av befästningarnas natur ur denna synpunkt vid tidpunkten för

arbetenas igångsättande näppeligen alltid torde låta sig göra. Därest mark för

permanenta befästningar tages i anspråk genom rekvisition, bör ersättningsfrågan

prövas och avgöras av vederbörande lokala värderingsnämnd endast

för tid, intill dess reglering kan ske i annan ordning. Många gånger erfordras

i detta sammanhang, att erforderlig mark tages i anspråk med äganderätt,

något som överhuvud taget icke kan ske med tillämpning av rekvisitionslagen.

Härovan framförda synpunkter äga givetvis i viss mån giltighet även

beträffande övriga i punkt 3 uppräknade arbeten.

Marinförvaltningen och länsstyrelsen i Gotlands län lia anfört liknande

synpunkter. Marinförvaltningen har därvid framhållit vissa konsekvenser

av den gällande regeln: Därest omständigheterna skulle göra ett omedelbart

ianspråktagande av mark ml permanenta anläggningar nödvändigt, komme

ett sådant naturligtvis att äga ram även mot ägarens vilja. Ianspråktagandet

kunde endast motiveras med ett föreliggande nödläge. Förhållandet till jordägaren

finge då regleras i efterhand antingen genom frivillig överenskommelse

eller genom expropriationsförfarande. I sistnämnda fall kunde man

räkna med att jordägaren genom det tidigare ianspråktagandet mot hans

vilja komme att ställas i ett onödigt fördelaktigt läge i expropriationsprocessen,

varigenom kronan komme att åsamkas oskäliga kostnader.

Såsom erfarenheterna utvisa, kan det i vissa lägen bli oundgängligen nödvändigt

att omedelbart förfoga över mark till befästningsarbeten, vilka ej

kunna betraktas som »tillfälliga» i lagens mening. Genom lag den 21 november

1941 har visserligen i expropriationslagen införts bestämmelse, enligt vilken

Konungen, då ansökning örn expropriationsrätt för bland annat befäst
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. l\laj:ts proposition nr 201.

41

ning bifalles, om särskilda skäl därtill äro äger medgiva att marken må tagas

i besittning, sedan stämning i expropriationsmålet utfärdats. Den möjlighet

till snabbare besittningstagande, som härigenom skapats, torde emellertid

under krigstid icke alltid vara tillfyllest. Det synes därför erforderligt, att,

såsom myndigheterna hemställt, rätten till rekvisition utvidgas till att omfatta

även permanenta anläggningar av brådskande natur. I enlighet

härmed har i departementsförslaget tillägg gjorts i punkt 3. Rekvisition

för sådant ändamål bör emellertid endast kunna ske tills vidare, i avvaktan

på att frågan regleras genom expropriation. Expropriationsförfarande torde

utan uppskov böra inledas. Slutligen torde det vara påkallat att genom bestämmelser

i tillämpningsförfattningen förbehålla åt högre militär myndighet

att göra rekvisition i här avsedda fall.

3 §•

Denna paragraf, som saknar motsvarighet i gällande lag, har berörts i det

föregående.

Stadgandet “innefattar dels en allmän föreskrift om vidtagande av förberedelse

till rekvisition (uttagning) dels ock bemyndigande för Konungen att

i samband därmed ålägga den enskilde vissa skyldigheter. Utredningsmännen

ha förutsatt, att Konungen med stöd av denna bestämmelse skulle utfärda

en uttagningsförordning, vartill utredningsmännen som förut nämnts

upprättat förslag.

I utredningsmännens uppdrag ingick att överväga, huruvida ej även luftfartyg.

borde göras till föremål för uttagning. Chefen för flygvapnet uppgav

härom i yttrande till utredningsmännen bland annat, att förberedelse till

rekvisition av flygplan ordnats under hand genom flygvapnets försorg och

att bestämmelser örn uttagning av luftfartyg därför ej vore erforderliga. Sedermera

ha emellertid chefen för flygvapnet och flygförvaltningen i utlåtande

över utredningsmännens förslag förklarat, att bestämmelser örn uttagning

av luftfartyg likväl borde införas i lagen.

Av de skyldigheter, som angivits i förevarande paragraf, torde det endast

vara skyldigheten att utan ersättning låta förnödenhet undergå besiktning

och transportera densamma till plats för besiktningen, som här påkallar

uppmärksamhet.

Besiktning av hästar skall enligt häst- och fordonsanskaffningslagen

äga rum i stall eller annan lägenhet, där desamma vanligen äro uppställda.

Ersättning till hästägarna utgår ej.

I 10 § i utredningsmännens förslag till uttagningsförordning föreskrives,

att hästuttagningsmyndigheten (arméförvaltningens intendenturdepartement)

skall utsätta tid och plats för besiktning av hästar. Utredningsmännen

ha i motiveringen till detta stadgande uttalat, att det i allmänhet syntes vara

såväl tidsbesparande som ändamålsenligt i övrigt, att besiktningen skedde

å gemensam samlingsplats inom kommunen. I vidsträckta kommuner kunde

det av hänsyn till hästägarna vara befogat att fördela besiktningen till flera

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

Departement»■

chefen.

samlingsplatser. Vad anginge tiden för besiktningen, borde denna för varje

del av landet förläggas till sådan årstid, att olägenheterna för hästägama

bleve så litet kännbara som möjligt.

Det må i detta sammanhang framhållas, att besiktning av hästar, enligt

vad utredningsmännen förutsatt, skulle äga rum vart fjärde år.

Lantbruksstyrelsen har ifrågasatt, huruvida icke hästägare i princip borde

ånjuta ersättning för inställelse till besiktning.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har framhållit, att — även örn flera samlingsplatser

bestämdes för vidsträckta kommuner — skyldigheten att utan

ersättning transportera hästar till besiktning hleve synnerligen betungande

för en mycket stor del av landsbygdsbefolkningen inom länet. Därest med

hänsyn till kostnaderna ersättning icke ansåges böra utgå, ville länsstyrelsen

föreslå, att åtminstone hästar, vars ägare vore bosatta mer än två

mil från samlingsplats, ej skulle ifrågakomma för uttagning i fredstid.

Besiktning av motorfordon under fredstid är ej föreskriven i hästoch

fordonsanskaffningslagen. Enligt 26 § i förslaget till uttagningsförordning

skola motorfordon i samband med den i motorfordor\sförordningen

föreskrivna s. k. första besiktningen eller lypbesiktningen undergå särskild

militär besiktning. Ersättning för inställelse till sådan besiktning har ej föreslagits.

Enligt 12 § fartygsuttagningslagen må fartygsuttagningskommissionen verkställa

besiktning å såväl till uttagning ifrågasatt som ock uttaget fartyg.

Besiktningen skall så ordnas, att någon förlust därigenom icke tillskyndas fartygsägaren.

— I 38 och 42 §§ i förslaget till uttagningsförordning ha upptagits

motsvarande bestämmelser om besiktning. Denna skall förrättas av militär

myndighet. För förlust, som fartygsägaren genom besiktning tillskyndas,

föreslås ersättning av allmänna medel skola utgå. Utredningsmännen ha i

motiveringen till sistnämnda bestämmelser framhållit, att besiktning ofta

vore erforderlig för planering av sådana ändringsarbeten, som framdeles

kunde bli erforderliga för att fartygen skulle kunna användas för avsett

ändamål. En fartygsbesiktning med detta syfte syntes komma att taga längre

tid i anspråk än den nu brukliga. Det torde då ej alltid kunna undvikas,

att någon rubbning i fartygets gång kunde föranledas därav eller förlust

eljest åsamkas fartygsägaren. Stadgande hade därför införts örn ersättning

åt denne och örn sättet för sådan ersättnings bestämmande. I

I anledning av chefens för flygvapnet och flygförvaltningens hemställan

har jag bland föremålen för uttagning upptagit även luftfartyg. Det synes

böra bero på Kungl. Maj:ts prövning, huruvida uttagning därav skall äga rum.

Skyldigheten för den enskilde att i samband med uttagning låta förnödenhet

undergå besiktning och transportera densamma till besiktningsplatsen

synes icke komma att innebära större intrång än att den i regel bör kunna

fullgöras utan ersättning. Det lärer böra överlämnas åt Kungl. Majit

att utfärda de erforderliga bestämmelserna. Dessa torde kunna utformas i

huvudsaklig överensstämmelse med vad utredningsmännen föreslagit. Dock

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

43

böra härvid de av länsstyrelsen i Norrbottens län framförda synpunkterna

iakttagas, eventuellt på det sätt att ersättning utgår, i den mån avståndet

överstiger exempelvis två mil. Eftersom ersättning sålunda i vissa fall kan

komma att utgå, torde böra stadgas att skyldigheten i fråga, där ej Konungen

annorlunda förordnar, skall fullgöras utan ersättning. I enlighet härmed har

utredningsmännens förslag undergått jämkning, jag förutsätter, att i det

Kungl. Majit lämnade bemyndigandet ingår rätt att i fall av behov föreskriva,

att besiktning av de ifrågavarande förnödenheterna skall äga rum i större

omfattning än utredningsmännen ifrågasatt; härvid lärer Kungl. Majit komma

att pröva, huruvida med hänsyn till omständigheterna ersättning bör ifrågakomma

eller ej.

Utredningsmännen ha i anslutning till nu gällande system föreslagit att

reglerna om uttagning skulle vara tillämpliga under fredstid. I anledning

av en hemställan från fartygsuttagningskommissionen har jag till utredningsmännens

förslag fogat ett tillägg om förberedelse till rekvisition

jämväl under tid, då krigsmakten är ställd på krigsfot.

4§.

Förevarande paragraf motsvarar sista stycket i nuvarande 2 § ävensom

5 § första stycket rekVisitionsförordningen.

Bestämmelsen att rekvisition icke må omfatta annat än vad som finnes

att tillgå hos den som skall fullgöra rekvisitionen har berörts under

1 §.

I nuvarande 2 § sista stycket stadgas, att rekvisition ej heller må omfatta

sådant, som är oundgängligen nödvändigt för någons behov eller

näring. Om detta stadgande, som ej upptagits i förslaget, ha utredningsmännen

anmärkt att det efter de vunna erfarenheterna vore uppenbart, att stadgandet

ej kunde upprätthållas. Som exempel kunde nämnas, att lastbilar eller

fiskebåtar, vilka utgjorde sina ägares enda förvärvskälla, understundom

måste tagas i anspråk.

Utredningsmännen ha i stället föreslagit en bestämmelse av innehåll, att

vad som oundgängligen erfordras för någons näring ej utan tvingande militära

skäl får utfordras.

I detta sammanhang torde även böra beröras frågan, i vilken omfattning

befrielse från uttagning må tillgodonjutas. Härom stadgas, såvitt angår hästar

och fordon, i förordningen den 22 juni 1934 (nr 421) angående undantag

från tillämpningen av häst- och fordonsanskaffningslagen. Den befrielse

från uttagning, som enligt förordningen skall äga rum av hänsyn till

de civila transportbehoven, har endast i mycket begränsad omfattning bibehållits

i de av utredningsmännen föreslagna bestämmelserna, upptagna i

50 § i förslaget till uttagningsförordning.

Utredningsmännen lia i motiveringen till sistnämnda bestämmelse framhållit,

att det vöre av största vikt att truppförbanden tilldelas såvitt möjligt enhetliga

motorfordon, samt vidare anfört:

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Departementschefen.

Kravet på enhetlighet, vilket föranleder en begränsning av urvalet till ett

relativt fåtal typer, kan emellertid icke upprätthållas, därest befrielse från

uttagning skall äga ruin i den nu stadgade omfattningen. Det kan bli nödvändigt

att för krigsmaktens behov disponera även fordon, vilka innehavas

av betydelsefulla företag inom krigsindustrien eller i folkförsörjningens

tjänst. För att härvid driften hos dessa företag ej skall äventyras, måste

de beredas kompensation i form av andra fordon, vilka för detta syfte över;

föras från företag av mindre betydelse för det allmänna.

En reglering av de civila transportbehoven måste således äga rum omedelbart

vid mobilisering, och planläggning därav är uppenbarligen erforderlig

redan under fredstid.

Hur en sådan reglering skall åvägabringas är ett betydelsefullt och omfattande

spörsmål, som torde böra göras till föremål för särskild utredning.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län har i sitt yttrande över förevarande bestämmelse

i rekvisitionslagen även berört de nyss avhandlade frågorna.

Länsstyrelsen har därvid anfört:

Enligt bestämmelsen skall allenast »såvitt möjligt» hänsyn tagas till ägarens

behov av förnödenheten för ägarens näring. Vad som oundgängligen

erfordras för någons näring må ej utan tvingande militära skäl utfordras.

Prövning av förnödenhets nödvändighet för viss näring skall enligt förslaget

ej ankomma på civil myndighet. Tillämpningen av bestämmelsen kan medföra

allvarliga konsekvenser för näringslivet och de enskilda. Med hänsyn

till näringslivets intressen måste det starkt ifrågasättas om bestämmelsen

skall träda i kraft innan den planläggning av de civila transporterna, som

omnämnes i motiven till 50 § uttagningsförordningen verkställts. För de enskildas

del står bestämmelsen föga i överensstämmelse med statens åtgärder

i övrigt till förhindrande av att enskilda företags näring spolieras. Motsvarighet

till näringsbidragen enligt krigsfamiljebidragsförordningen torde

böra övervägas. Den nuvarande bestämmelsen, att rekvisition icke må omfatta

sådant, som är oundgängligen nödvändigt för ägarens behov och nä;

ring, synes på grund härav tillsvidare böra kvarstå. Redan nu hava fall

förekommit då, utan hänsyn till denna bestämmelse, motorfordon upptagits

i biluttagningsregistret, ehuru tvingande militära skäl härför saknats.

Såsom utredningsmännen anfört kan den gällande bestämmelsen, att rekvisition

ej må omfatta sådant, som är oundgängligen nödvändigt för någons

behov eller näring, ej längre upprätthållas. I praktiken har den i själva verket

ej kunnat tillämpas efter orden. Krigsmaktens behov av exempelvis lastbilar

och hjälpfartyg hade ej kunnat tillgodoses under iakttagande av denna

bestämmelse.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län har i detta sammanhang upptagit frågan

örn reglering av de civila transportbehoven under mobilisering. Länsstyrelsen

har ifrågasatt, huruvida icke krigsmaktens rätt till rekvisition av motorfordon

i avvaktan på en sådan reglering borde begränsas i enlighet

med bestämmelsen i nuvarande 2 §.

Utredningsmännen ha, såsom framgår av den lämnade redogörelsen, intagit

en annan ståndpunkt i detta avseende.

Med utgångspunkt från typfrågans avgörande betydelse för krigsmaktens

anskaffning av motorfordon ha utredningsmännen förutsatt, att krigsmak
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

45

ten skall äga prioritet och således, då urvalet det kräver, äga rekvirera

även motorfordon, som innehavas av de för folkförsörjningen viktiga företagen.

Utredningsmännen ha emellertid med skärpa framhållit, att de företag,

vilka på detta sätt nödgas avstå sina fordon, måste beredas kompensation

genom överföring av fordon från mindre betydelsefulla företag.

Jag delar i princip utredningsmännens uppfattning i dessa frågor, därvid

jag dock förutsätter att en avvägning mellan de olika intressena kommer

till stånd i de gränsfall, som med nödvändighet måste inträffa.

För närvarande pågår inom statens trafikkommission en undersökning

rörande frågan hur de samhällsviktiga transporterna skola kunna tillgodoses

i en situation, då ett stort antal fordon rekvireras för militära ändamål.

Att denna fråga erhåller en tillfredsställande lösning är uppenbarligen

av avgörande betydelse.

5 §•

Denna paragraf motsvarar nuvarande 2 § andra stycket. Den i andra punkten

av sistnämnda stadgande upptagna regeln har dock ändrats, såvitt angår

fartyg.

Utredningsmännen ha härom anmärkt:

Flertalet av de för fyllande av krigsmaktens behov erforderliga fartygen

ha i fredstid uttagits enligt fartygsuttagningslagen. Denna medger endast ianspråktagande

med nyttjanderätt. Enligt förslaget skola samtliga fartyg gnskaffas

genom rekvisition. Då det måste antagas, att även i fortsättningen

fartyg i allmänhet komma att tagas i anspråk med nyttjanderätt, har den i

nuvarande 2 § andra stycket intagna presumtionsregeln ändrats såvitt angår

fartyg.

Gentemot den föreslagna ändringen har marinförvaltningen framhållit, att

det under nu pågående beredskapstid visat sig, att fartygs övertagande med

äganderätt i de flesta fall vore fördelaktigast för kronan. Den nu stadgade

presumtionsregeln borde därför enligt marinförvaltningens mening ej ändras.

Om tvekan skulle uppstå huruvida ett fartyg tagits i anspråk med ägande- Departementsrätt

eller nyttjanderätt, skall det enligt utredningsmännens förslag antagas, chefenatt

nyttjanderättsupplåtelse föreligger. Jag finner för min del denna ståndpunkt

vara riktig och godkänner alltså utredningsmännens förslag i denna

del. 6

6 §.

Första stycket i förevarande paragraf, vilket saknar motsvarighet i

gällande rekvisitionslag, avser formen för rekvisition av förnödenhet, som uttagits

i fredstid. Stadgandet har förut berörts i den allmänna motiveringen.

I andra stycket, som motsvarar en bestämmelse i nuvarande 1 § tredje

stycket, lämnas föreskrifter om formen för annan rekvisition än nyss sagts.

Frågan härom har upptagits till behandling av riksdagens militieombudsman

i skrivelse den 31 januari 1941, däri bland annat anförts:

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Situationer kunde uppstå då till samhällets skydd påkallades åtgärder av

den art och den brådskande natur, att formerna för rekvisitionsförfarandet

icke kunde iakttagas, därest det avsedda resultatet verkligen skulle uppnås.

Ingripanden som skett i strid med lagens ord torde därför kunna framstå såsom

rättsenliga med hänsyn till ett föreliggande nödläge. Det skulle uppenbarligen

framstå såsom föga rimligt örn dylika ingrepp av den enskilde skulle

kunna motas med de åtgärder som i allmänhet kunde vidtagas för att återställa

ett rubbat besittningsförhållande. Det torde emellertid vara önskvärt

att de nu berörda situationerna beaktades redan viel lagbestämmelsernas utformning.

Ur vissa synpunkter torde det vara fördelaktigt att i författningarna

för visst fall erkändes den form av rekvisition som bestode däri, att vad som

erfordrades foges i anspråk omedelbart, varpå uppgörelse med vederbörande

rättsägare skedde i efterhand. Därigenom skulle man bland annat vinna att

det kunde klart angivas, att ett dylikt föregripande av rekvisitionsförfarandet

vore tillåtet endast i verkliga nödlägen, då fara vöre i dröjsmål. Vidare kunde

särskilda bestämmelser meddelas angående ordningen för bestämmandet av

den ersättning som i dylikt fall skulle utgå till vederbörande sakägare.

Utredningsmännen ha beträffande andra stycket yttrat följande:

Den rekvisition, som avses i andra stycket, motsvarar den som sker med

stöd av nuvarande rekvisitionslag. Beträffande sådan rekvisition — om vilken

något förhandsmeddelande i regel ej kunnat lämnas — torde med hänsyn

till den enskilde skriftlig form i princip böra iakttagas. Såsom framhållits i

militieombudsmannens skrivelse kunna emellertid situationer uppstå då kravet

på skriftlig form ej kan upprätthållas utan att det avsedda resultatet äventyras.

Det kan sålunda inträffa, att ägaren av t. ex. ett avsides beläget markområde

ej inom rimlig tid kan anträffas eller att det ej utan svårighet och

tidsutdräkt kan fastställas vem som är ägare. I ett sådant läge kan det bliva

nödvändigt att taga vad som erfordras i besittning utan iakttagande av någon

som helst form. Att ersättningen i sådant fall skulle bestämmas enligt

andra grunder eller på annat sätt än örn skriftlig rekvisition skett synes ej

vara motiverat; besittningstagandet bör gälla såsom laga rekvisition.

I enlighet med det anförda stadgas i andra stycket, att ifrågavarande rekvisition,

dår sd ske kan, skall göras genom rekvisitionsskrivelse. I den enskildes

intresse och ur ordningssynpunkt föreslås emellertid det tillägg, att om rekvisitionen

skett annorledes än genom rekvisitionsskrivelse den utan dröjsmål

skall bekräftas i skriftlig form.

Luftskgddsinspektionen har hemställt, att ytterligare inskränkning i rätten

att tillgripa ett formlöst rekvisitionsförfarande måtte föreskrivas. Såsom förutsättning

därför borde stadgas, att ett nödläge vöre för handen.

Tredje stycket ersätter nuvarande 4 § första stycket.

Rekvisition skall för närvarande ställas till Konungens befallningshavande,

landsfiskal, magistrat eller kommunal myndighet eller ock, där så finnes

lämpligt, omedelbart till den, som har att fullgöra rekvisitionen. Denna bestämmelse

bör ses i samband med det tidigare berörda stadgandet örn kommuns

ansvarighet för rekvisition, vilket stadgande enligt förslaget skall upphöra

att gälla.

I förevarande stycke föreslås den ändringen, att rekvisition skall ställas

omedelbart till den. som bar att fullgöra densamma. Utredningsmännen ha

härtill anfört, att den ändrade lydelsen väsentligen sammanhängde därmed,

att kommunen enligt förslaget ej hade någon särskild funktion. Det med den

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

47

nuvarande bestämmelsen avsedda syftet hade tillgodosetts genom 7 § i förslaget

till rekvisitionsförordning.

Den ändring av gällande bestämmelser, som innefattas i detta stycke, har

föranlett erinringar från flera myndigheters sida.

Arméförvaltningen har framhållit, att skyldigheten att fördela rekvisitionerna

enligt förslaget överflyttats från kommunen till rekvirenten. Rekvisition

kunde ej ske förrän sådan fördelning verkställts. Den föreslagna ordningen

innebure i princip en i och för sig icke önskvärd utökning av de militära

myndigheternas åligganden. I praktiken torde emellertid förhållandet

bliva det, att arbetet med fördelning av större rekvisitioner övervägande komme

att åvila polismyndigheten, då i allmänhet vederbörande rekvirent till

följd av bristande lokal- och personkännedom torde få små möjligheter att

aktivt deltaga däri. Det borde noggrant övervägas, huruvida möjligheterna

att ställa rekvisition till civil myndighet borde stängas.

En liknande ståndpunkt har intagits av fem länsstyrelser.

Sålunda har länsstyrelsen i Gotlands län anfört: I det övervägande flertalet

fall hade inom länet rekvisition ställts till civil myndighet, som därvid haft

möjlighet att pröva de olika intressekonflikterna. Länsstyrelsen funne de nu

gällande bestämmelserna skapa större säkerhet för att den civila befolkningens

intressen i största möjliga utsträckning bleve tillgodosedda.

Länsstyrelsen i Värmlands lån har framhållit, att i ett flertal fall hade den

enskildes rätt endast genom länsstyrelsens mellankomst kunnat vinna beaktande.

Denna möjlighet hade länsstyrelsen haft allenast på grund därav, att

rekvisitionerna inkommit till länsstyrelsen. Det vore olyckligt, att civil myndighet

under fredstid bleve avkopplad från befattning med rekvisitionsförfarandet.

Länsstyrelsen i örebro län har särskilt berört frågan örn rekvisition av fastigheter.

I sådana fall borde enligt länsstyrelsens mening gälla, att rekvirenten

under alla förhållanden skulle ha att vända sig direkt till länsstyrelsen.

Någon menligare tidsomgång skulle enligt länsstyrelsens mening icke följa

härav.

Länsstyrelsens i Västernorrlands län yttrande i denna del har intagits i den

allmänna motiveringen i samband med frågan örn kommuns ansvarighet.

Lantbruksstyrelsen har slutligen ifrågasatt, huruvida icke en obligatorisk

medverkan från länsstyrelserna vid rekvisitionsförfarandet vöre motiverad

och önsklig.

En annan uppfattning företrädes av länsstyrelsen i Malmöhus län, som

yttrat:

Enligt nuvarande rekvisitionslagstiftning skall rekvisition, där ej större

skyndsamhet är av nöden, ställas till civil myndighet, som har alt utfärda

rekvisitionspåbud. Örn meddelande av dylikt påbud icke endast skall betraktas

som en expeditionell åtgärd, bör beslutet grundas på en utav den civila

myndigheten verkställd prövning av förutsättningarna för rekvisitionen. En

sådan prövning har emellertid enligt vad erfarenheten visat i allmänhet icke

kunnat företagas i rekvisitionsärendena. Rekvisitionsskrivelserna ha nämligen

icke innehållit något som kunnat tjäna till ledning för elt bedömande av för
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Departementschefen.

utsättningarna för rekvisitionsrätten och ärendenas brådskande natur har

medfört, att någon utredning därom icke kunnat verkställas. Ehuru förslaget

i denna del ej på samma sätt som den nu gällande rekvisitionslagstiftningen

understryker vikten av varsamhet vid rekvisitionsrättens utövande, anser sig

länsstyrelsen dock böra förorda bifall till densamma. Enligt länsstyrelsens

mening har nämligen den prövningsrätt i fråga örn rekvisitionsförulsältningarna,

som för närvarande må tillkomma de civila myndigheterna, praktiskt

taget intet värde.

Fjärde stycket har hämtats från nuvarande 1 § tredje stycket.

Slutligen torde en redogörelse få lämnas för ett av statens krisrevision i

detta sammanhang väckt förslag. Krisrevisionen har anfört:

Erfarenheterna från den nu gällande lagstiftningen ha visat svårigheten ali

hålla en klar gräns mellan frivilliga uppgörelser å ena sidan och rekvisition å

andra sidan. Rättsosäkerhet och besvärligheter av olika slag lia uppstått. Såsom

av betänkandet framgår skall frivilligt avtal alltjämt i princip gå före

rekvisition. Ur praktiska synpunkter synes det viktigast att förhindra att

den enskilde genom ett frivilligt erbjudande avbryter ett en gång inlett rekvisitionsförfarande.

Som de föreslagna bestämmelserna utformats synes intet

hinder möta för den enskilde att, sedan t. ex. en bil eller ett fartyg rekvirerats

och övertagits av den militära myndigheten samt ersättningsbeslut meddelats

av den lokala värderingsnämnden, göra den militära myndigheten ett erbjudande

om frivillig upplåtelse för ett belopp, som motsvarar eller understiger

den av den lokala nämnden bestämda ersättningen. Om detta erbjudande antages

och frivilligt avtal kommer till stånd, ernår den enskilde, att statsverkets

möjlighet att få ersättningen nedsatt efter besvär till riksvärderingsnämnden

bortfaller, att likviden kommer att utbetalas omedelbart och alt rekvisitionslagstiftningens

bestämmelser till skydd för tredje man vid likvidens utbetalande

icke bliva tillämpliga.

För att undvika all osäkerhet i denna del föreslås, att i 6 § förslaget till

rekvisitionslag införes ett uttryckligt stadgande örn när rekvisition skall anses

föreligga. Lagrummet synes bygga på den principen, att rekvisition skett

genom att rekvisitionsbeslutet bringats till förnödenhetsinnehavarens kännedom.

I anslutning till en dylik föreskrift synes böra stadgas, att sålunda verkställd

rekvisition skall fullföljas genom fastställande av ersättning och ersättnings

utbetalande i enlighet med rekvisitionslagstiftningens föreskrifter.

Beträffande frågan örn formen för rekvisition av förnödenhet, som i fredstid

uttagits, må hänvisas till den allmänna motiveringen.

Vad angår sådan rekvisition, som avses i andra stycket, har luftskyddsinspektionen

hemställt, att såsom förutsättning för ett formlöst förfarande borde

stadgas, att ett nödläge är för handen. De av utredningsmännen använda

orden »där så ske kan» innebära, att rekvisitionen om möjlighet därtill finnes

skall ske skriftligen. Jag finner sistnämnda formulering tillfredsställande och

i nära överensstämmelse med vad luftskyddsinspektionen åsyftar.

Enligt utredningsmännens förslag skall rekvisition ställas till den som skall

fullgöra densamma. Mot förslaget ha flera myndigheter invänt, att civil myndighet

därigenom skulle berövas möjligheten att pröva, att rekvisitionsförutsättning

vore för handen. Å andra sidan har en myndighet, länsstyrelsen i

Malmöhus län, gjort gällande att nämnda prövningsrätt saknar praktiskt

värde.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 201.

49

Gällande föreskrift, att rekvisition i första hand skall ställas till civil myndighet

torde, såsom ock utredningsmännen ansett, stå i nära samband med

bestämmelsen örn kommuns ansvar för rekvisition. Myndigheten utgör det

förmedlande organet mellan rekvirenten och kommunen. Denna uppgift skulle

emellertid komma att upphöra i och med det kommunala ansvarets avskaffande.

Länsstyrelserna i Gotlands m. fl. län ha framhållit, att den civila myndigheten

skulle lia till uppgift att i viss utsträckning pröva lagligheten av den

militära myndighetens rekvisitionsbeslut. Emellertid torde man i likhet med

länsstyrelsen i Malmöhus län kunna ifrågasätta om en sådan prövningsrätt

är av större praktiskt värde. Under ett pågående krig torde i varje fall så ej

vara förhållandet.

I detta sammanhang vill jag erinra om att rekvisitionerna av de i fredstid

uttagna förnödenheterna uppenbarligen ej kunna ställas till myndighet.

På grund av vad sålunda anförts finner jag övervägande skäl tala för ett

godkännande av utredningsmännens förslag i denna del.

Det syfte, som länsstyrelserna i Gotlands m. fl. län velat uppnå, torde åtminstone

delvis kunna vinnas genom föreskrift i tillämpningsförfattningen örn

skyldighet för militär myndighet att såvitt möjligt söka samråd med civil

myndighet. I samband härmed torde det böra åläggas ej blott polismyndighet

utan även vederbörande kommunala organ att lämna militär myndighet

erforderliga upplysningar.

Slutligen har krisrevisionen på anförda skäl hemställt om en bestämmelse

av innebörd att sedan ett rekvisitionsförfarande en gång inletts detta sedermera

ej finge avbrytas genom frivillig uppgörelse. Jag instämmer i huvudsak

i vad krisrevisionen sålunda anfört. Det erforderliga stadgandet härom

torde böra innehålla, att uppgörelse under hand om ersättning ej må träffas,

sedan rekvisition skett. Bestämmelsen har införts i ett femte stycke av förevarande

paragraf. Rekvisition torde få anses lia skett i och med att beslutet

om rekvisition kommit till den enskildes kännedom. I de tidigare berörda

situationer, då ett formlöst rekvisitionsförfarande måste tillgripas, torde

rekvisitionen böra anses äga rum genom själva ianspråktagandet. 7

7 §■

Denna paragraf motsvarar nuvarande 3 § fjärde stycket, vilket stadgande

av utredningsmännen omformulerats i förenklingssyfte. Departementsförslaget

innefattar en utvidgning av stadgandets räckvidd.

Marini örvalt ning en har framhållit, att enligt utredningsmännens förslag

skyldighet ej förelåge att tåla åtgärd, som innefattade en tillbyggnad, såsom

anordnande å fartyg av fundament för kanoner och av svepakter. Tillägg härom

borde införas i texten.

Bestämmelser i de avseenden, som i övrigt avhandlas i nuvarande 3 §, lia

av utredningsmännen upptagits i 6 § i förslaget till rekvisitionsförordning.

Ifrågavarande bestämmelser reglera närmare skyldigheten all lämna kvarter

åt krigsmaktens personal. I samband nied överflyttandet av bestämmelserna

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 saini. Nr 201.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Departements
chefen.

ha utredningsmännen vidtagit en ändring i sak i fråga om det bostadsutrymme

som skall förbehållas kvartervärden. För närvarande gäller i detta avseende,

att invånarna i rekvirerade hus och byggnader ej äro skyldiga att lämna

de rum och sängar, där de vanligen hava sitt nattläger. Enligt det föreslagna

stadgandet i rekvisitionsförordningen skall kvartervärden anvisas nödigt

bostadsutrymme för sig och sin familj.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har förordat bibehållande av de nuvarande

bestämmelserna örn det utrymme, som skall anvisas kvartervärden.

Marinförvaltningen har föreslagit ett tillägg lill paragrafen av innebörd att

den enskilde skulle vara skyldig tåla åtgärd, som innefattade en tillbyggn

a d. Såsom exempel härpå har marinförvaltningen anfört anordnande å

fartyg av fundament för kanoner samt av svepakter. Då förslaget synes befogat,

torde i förevarande paragraf böra stadgas skyldighet för ägare eller

innehavare av förnödenhet, som rekvirerats med nyttjanderätt, att tåla de

åtgärder beträffande förnödenheten, som vederbörande myndighet finner erforderliga.

Emellertid vill jag i detta sammanhang framhålla följande. En tillbyggnad

å fartyg kan medföra omfattande och dyrbara arbeten. Då fartyget efter nyttjandet

skall återlämnas, kan kronan bli nödsakad att för avsevärda kostnader

återställa fartyget i ursprungligt skick. Innan tillbyggnad sker, torde

därför böra noggrant övervägas, huruvida det icke skulle ställa sig fördelaktigare

för kronan att övertaga fartyget med äganderätt.

I anledning av länsstyrelsens i Norrbottens län hemställan får jag hänvisa

till att bestämmelsen örn bostadsutrymme bragts i överensstämmelse med motsvarande

stadgande i utrymningslagen.

Om värderingsnämnder.

Bestämmelserna under denna rubrik ha i allt väsentligt berörts i den allmänna

motiveringen. Jag inskränker mig därför till följande anmärkningar

rörande de särskilda bestämmelserna.

8 §•

Denna paragraf kan anses ersätta nuvarande 11 § första stycket.

I fråga om riksvärderingsnämnden gör förslaget ej någon ändring. De

nuvarande lokala värderingsnämnderna motsvaras i förslaget av allmänna

lokala värderingsnämnder. Dessas befogenhet har inskränkts, i det att flertalet

ärenden angående hästar, fordon och fartyg överflyttats å de nyinrättade

speciella värderingsnämnderna. Fartygs värderingsnämnderna komma att övertaga

de nuvarande lokala värderingsnämndernas huvudsakliga befattning

med fartyg. Hästvärderings- och bilvärderingsnämnderna motsvara väsentligen

de nuvarande hästmönstrings- respektive motormönstringsnämnderna.

Enligt förslaget skola hästvärderings- och bilvärderingsnämnderna samt de

allmänna lokala värderingsnämnderna vara anknutna till de olika länen.

Fartygsvärderingsnämnderna däremot skola tillhöra var sitt marindistrikt.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

51

Upprättande av taxor skall enligt förslaget endast ankomma på riksvärderingsnämnden

och de allmänna lokala värderingsnämnderna.

9 §•

Första stycket i denna paragraf ersätter sista styckena i nuvarande 12 och

14 §!''

I övrigt överensstämmer paragrafen bortsett från några mindre jämkningar

med nuvarande 11 § andra, tredje och fjärde styckena.

Ordet ställföreträdare har liksom i övriga delar av förslaget utbytts mot

suppleant.

Bestämmelsen i 20 § första stycket rekvisitionsförordningen örn antalet

ställföreträdare i riksvärderingsnämnden har överförts till lagen, i vilken motsvarande

stadgande om lokal värderingsnämnd redan finnes intaget.

10 §.

Paragrafen ersätter nuvarande 11 § femte stycket. Utredningsmännens förslag

har undergått den jämkningen att föreskrift lämnats att den ene av de av

länsstyrelsen utsedda ledamöterna i fartygsvärderingsnämnd skall vara ordförande.

I anslutning till vad i det föregående yttrats har vidare meddelats

föreskrift att en av ledamöterna i lokal värderingsnämnd skall utses av militär

myndighet, som av Kungl. Majit bestämmes, i stället för av arméfördelningschef

respektive marindistriktschef.

Enligt utredningsmännens förslag skall för varje ledamot i allmän lokal

värderingsnämnd utses två suppleanter. För ledamöterna i övriga lokala

värderingsnämnder skola däremot utses lika antal suppleanter. Länsstyrelsen

i Örebro län har ifrågasatt huruvida icke antalet suppleanter i samtliga lokala

värderingsnämnder borde bestämmas till två för varje ledamot. Länsstyrelsen

i Malmöhus län har gjort samma hemställan, såvitt angår hästvärderingsnämnd.

— Emellertid'' ha båda länsstyrelserna såsom ett alternativ ifrågasatt,

att åt vederbörande länsstyrelse inrymdes befogenhet att, där så påkallades,

inkalla tillfällig suppleant.

Med hänsyn till det betydande antal nämnder, som torde komma att tillsättas,

finner jag den av länsstyrelserna alternativt föreslagna anordningen

vara lämpligare. Bestämmelse härom synes böra införas i förevarande paragraf.

Om de grunder, efter vilka ersättning skall utgå, m. m.

Under denna rubrik lia sammanförts bestämmelser angående dels grunderna

för ersättningens bestämmande dels upprättande av taxor dels ock

sättet för ersättningens bestämmande.

Vissa bestämmelser i den gällande lagen ha ej upptagits i utredningsmännens

förslag. Sålunda lia utredningsmännen ej bibehållit stadgandet i nuvarande

G §, att transport å järnväg ersättes efter militärtaxa, då sådan transport

borde beställas enligt militära järnvägsreglementet och alltså icke syntes

komma att bli föremål för rekvisition. Stadgandena i 7 § 1. andra styc
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

ket och 2. andra stycket Ira likaledes uteslutits, då ifrågavarande bestämmelser

enligt utredningsmännens mening avsåge förhållanden, som numera

helt reglerades genom riksvärderingsnämndens taxor. I dessa delar biträder

jag utredningsmännens förslag.

Departementsförslaget avviker på några punkter från utredningsmännens

förslag. Sålunda har ändring skett i bestämmelsen om ersättning för kvarter

m. m. i 12 §. I detta lagrum har tillika införts stadgande om ersättnings

bestämmande i vissa fall, då frivillig överenskommelse träffats. I 13 § bär

införts ett nytt moment om ersättning för inställelse inför värderingsnämnd.

Slutligen ha smärre jämkningar vidtagits i 17—19 §§.

Under remissbehandlingen har ifrågasatts, huruvida ej räntegottgöreise

bör kunna tillerkännas sakägare.

Onekligen kunna fall ej sällan förekomma, då vissa billiglietsskäl skulle

tala för att ränta utdömdes. Frågan torde dock ej vara av nämnvärd betydelse

för den enskilde. Med hänsyn härtill och då ränteberäkningen ofta

konune att medföra icke ringa omgång för de ^anordnande myndigheterna,

anser jag mig ej böra framlägga förslag örn räntas utdömande.

11 §•

Paragrafen avser grunderna för ersättnings bestämmande, då förnödenhet

tages i anspråk med äganderätt. Första meningen, som innehåller den allmänna

bestämmelsen, överensstämmer med vad i motsvarande fall gäller

enligt nuvarande 7 § 1. första stycket.

Ett stadgande av den lydelse andra meningen utvisar har tidigare ifrågasatts

(se prop. 1941: 273, sid. 45 och 46).

I nämnda sammanhang framförde riksvärderingsnämnden betänkligheter

mot ett sådant stadgande. Nämnden anförde:

Uti hyresersättning för bilar ingår väl gottgörelse även för amortering av

fordonet men ersättningen innefattar självfallet till icke oväsentlig del jämväl

annat, såsom gottgörelse för avsaknad av fordonet m. m. Örn alltså med

ledning av nämndens taxa ett samtidigt bestämmande skulle ske av såväl

hyresersättning för ianspråktaget fordon som av fordonets värde vid

framtida inlösen och tillika avtalades, att vid fordonets övertagande med

äganderätt skulle från det åsätta priset avdragas redan erlagd hyresersättning,

måste resultatet bliva oriktigt och förlust tillskyndas ägaren. Fordonets inlösningspris

bör bestämmas efter dess värde vid inlösningstillfället. Den del

av hyresersättningen, som motsvarar amortering, är konsumerad genom den

värdeminskning, fordonet kan hava undergått, medan fordonet innehafts med

nyttjanderätt. Hyresersättningen bör därför icke ens till någon del avdragas.

Skulle det av praktiska skäl anses lämpligt, att värde åsättes fordon redan

vid den första rekvisitionen och att detta värde lägges till grund för bestämmande

av priset för fordonet, då detta övertages med äganderätt, bör visserligen

avdrag göras för del av den inbetalda hyresersättningen men endast för

den del därav, som kan anses motsvara amortering av fordonet, ej för annat.

I detta fall fordras alltså en skälig uppskattning, för vilken fasta regler självfallet

icke kunna givas men som i praktiken icke torde vålla större svårigheter.

Utredningsmännen ha beträffande det nu föreslagna stadgandet yttrat följande:
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

53

Det torde kunna förekomma, att, sedan en förnödenhet med nyttjanderätt

tagits i anspråk för kronans räkning, av en eller annan anledning finnes

lämpligt, att förnödenheten i fråga övertages med äganderätt. Därest förnödenheten

härvid av praktiska skäl icke underkastas särskild värdering,

utan ersättningen bestämmes med utgångspunkt från ett i samband med

det ursprungliga ianspråktagandet åsatt värde, kan detta tydligen icke utan

vidare läggas till grund vid bestämmandet av den ersättning, som kronan

skall utgiva för äganderättsförvärvet. Till den del nyttjanderättsersättningen

kan anses ha motsvarat amortering av förnödenheten, måste nämligen hänsyn

härtill tagas vid fastställandet av det pris, kronan skall erlägga för förnödenheten.

Det är med tanke på sådana fall, som det ansetts lämpligt att

meddela en föreskrift av det innehåll andra meningen i förevarande paragraf

har.

Riksvårderingsnämnden har i anledning av det nu föreliggande förslaget

förklarat att nämnden under hänvisning till sitt tidigare yttrande och den

av utredningsmännen anförda motiveringen funnit sig böra tillstyrka stadgandet.

Riksbankens fullmäktige ha i skrivelse till Kungl. Maj:t framhållit såsom

synnerligen önskvärt att ifrågavarande stadgande infördes i rekvisitionslagen.

I likhet med utredningsmännen finner jag i lagen böra stadgas, att då egendom,

som först tagits i anspråk med nyttjanderätt, sedermera rekvireras med

äganderätt vid köpeskillingens bestämmande skälig hänsyn skall tagas till

hyresersättningen. Emellertid är jag ej fullt ense med utredningsmännen i

fråga örn stadgandets innebörd och tillämpning.

Stadgandet bör enligt min mening vinna tillämpning, för den händelse nyttjanderättsersättningen

efter hand uppgått till så högt belopp, att den del därav,

som överstiger skälig ränta å egendomens kapitalvärde och alltså kan

anses innefatta amortering av detta, överstiger den verkliga värdeminskning

egendomen undergått i kronans hand. Örn härvid inlösningspriset — såsom

utredningsmännen torde lia avselt — icke finge bestämmas till lägre belopp

än egendomens uppskattade värde vid inlösningstillfället, skulle ägaren tydligen

erhålla dubbelbetalning. För att förebygga ett sådant resultat torde inlösningspriset

böra reduceras med tillämpning av ifrågavarande stadgande,

så att kronan blir skäligen gottskriven för den amortering, som efter den angivna

beräkningsgrunden kan anses ha inbegripits i nyttjanderättsersättningen.

Uppenbarligen bör avräkning ej ske med högre belopp än som är förenligt

med billighet gentemot den enskilde.

Det torde böra övervägas, huruvida ej motsvarande stadgande bör införas

i förfogandclagstiflningen.

12 §.

I denna paragraf, som motsvarar nuvarande 7 § 2. första stycket och 9 §,

meddelas regler angående grunderna för ersättnings bestämmande, då förnödenhet

tages i anspråk med nyttjanderätt.

Motsvarande stadgande i utredningsmännens förslag upptog därjämte bestämmelser

av väsentligen samma innehåll som gällande 5 §.

Departements
chefen.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Enligt sistnämnda lagrum skall ersättning icke utgå för nyttjande av obegagnade

byggnader, skogs- och hagmarker samt obrukade fält, ej heller för

kvarter, stallrum och plats under tak för materiel m. m. Pågår inkvartering

under så lång tid, att kvartervärden därigenom åsamkas särskilda kostnader

eller avsevärda olägenheter, må dock ersättning utgå med skäligt belopp.

Utredningsmännen lia framhållit, alt stadgandet örn hyresfri

inkvartering m. m. sammanhängde med historiska förhållanden och

lia i anslutning härtill anfört:

Utredningsmännen ha ej ansett sig böra föreslå någon rubbning i stadgandet

med hänsyn till de svåröverskådliga ekonomiska konsekvenser detta

kunde medföra. Emellertid torde billigheten kräva, att stadgandet ej ges en

alltför sträng tolkning. Sålunda torde det — såsom riksvärderingsnämnden

framhållit i cirkulärskrivelse den 15 juni 1940 — då fråga är örn runi sorn

rekvirerats i hotell, pensionat eller dylika lokaler i regel få anses skäligt alt

lämna ersättning även örn tiden för inkvarteringen varit jämförelsevis kort;

detta dock under förutsättning att kvartervärden genom sin bokföring eller på

annat sätt kan tillförlitligen styrka, att han genom inkvarteringen gått miste

om inkomst.

Bestämmelsen om hyresfri inkvartering påkallar uppmärksamhet även ur

en annan synpunkt. Såsom utvecklats under 1 §, är rekvisitionsrätten subsidiär,

i det rekvisition endast må tillgripas om behovet ej kan tillgodoses

genom frivilligt avtal på skäliga villkor. Denna princip kan emellertid icke

vara avsedd att tillämpas i fall som det förevarande, där rekvisitionslagen

stadgar uttrycklig avvikelse från vad som skulle gälla enligt vanliga ersättningsregler.

Fordras hyresersättning i fall då sådan ej skall utgå enligt rekvisitionslagen,

torde det därför städse höra ankomma på den militära myndigheten

att hänskjuta ersättningsfrågan till värderingsnämnd. Instruktion i

detta avseende synes böra utfärdas.

Utredningsmännens förslag om bibehållande av ifrågavarande regler har

föranlett erinringar från flera myndigheters sida.

Sålunda har arméförvaltningen yttrat:

En oklar fråga är den, huru ersättning skall beräknas för utrymmen, avsedda

för uthyrning i allmänna marknaden. Förhindras genom ianspråktagande

för militärt bruk exempelvis ett rums eller en lägenhets uthyrning

synes det svårt att bestämma ersättningen enligt de föreslagna bestämmelserna.

I princip synes det riktigast, att ersättning i ett dylikt fall utgår enligt

allmänna hyresmarknadens priser, då kvartervärden annars förorsakas

pekuniär förlust genom den militära inkvarteringen, ett resultat som i många

fall måste framstå såsom stötande. Till den nu angivna ersättningsnormen

lärer man emellertid näppeligen kunna komma fram med utgångspunkt från

ifrågavarande bestämmelser. Mistad hyresinkomst är direkt hänförlig till

vad lagen benämner förlorad avkastning eller nytta. Emellertid gälla bestämmelserna

örn ersättning härför icke kvarter. Det torde få anses vanskligi

att helt generellt undantaga kvarter från reglerna örn ersättning för förlorad

avkastning och nytta. Enligt ämbetsverkets åsikt bör den grundläggande

principen i fråga om inkvarteringsersättnings bestämmande närmast vara den.

att kvartervärd å ena sidan icke skall tillskyndas ekonomisk förlust vare sig

i form av direkta kostnader eller bevisligen utebliven inkomst, men att han

å andra sidan ej heller skall tillåtas göra ekonomisk vinst, varjämte han skall

vara skyldig att ulan ersättning tåla ett visst icke obetydligt mått av personligt

intrång och med inkvarteringen sammanhängande olägenheter av icke

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

55

ekonomisk art, ävensom en viss förslitning (icke avsevärd försämring) av de

ianspråktagna lokalerna.

Av det sagda torde framgå att — frånsett de svårigheter oell den osäkerhet,

som alltid är förbunden med en skälighetsprövning — varken de nuvarande

eller de föreslagna bestämmelserna alltid erbjuda tillräcklig ledning

vid avgörande av ersättningens storlek i konkreta fall. Granskningen av truppförbandens

räkenskaper giva även vid handen, att ifrågavarande ersättningsfrågor

för närvarande icke handläggas efter enhetliga principer. I regel torde

ersättning utgå med högre — i avsevärd omfattning väsentligt högre — belopp

än vad överensstämmer med lagens ordalydelse. Lämpligheten av att

under dylika förhållanden bibehålla de nu gällande, i vissa lägen uppenbarligen

alltför stränga bestämmelserna, kan ifrågasättas.

Marinförvaltningen har hänvisat till de svårigheter, som enligt utredningsmännens

framställning mötte att rättvist tillämpa ifrågavarande bestämmelser.

Dessa hade i praktiken givit anledning till både misstag och onödiga

tvister mellan kronan och enskilda. Beträffande frågan i vilka fall och på

vilka villkor frivillig uppgörelse borde träffas, hade utredningsmännen framhållit,

att den eljest inom rekvisitionslagen tillämpliga principen i detta avseende

ej kunde tillämpas på kvarter. Utredningsmännen hade förordat särskild

instruktion härom. Med hänsyn till vad sålunda anförts syntes det

kunna ifrågasättas, huruvida icke bestämmelsen örn hyresfri inkvartering

borde uppgivas.

Länsstyrelsen i Kronobergs län har ifrågasatt, huruvida ej rätten till ersättning

i förevarande fall borde utvidgas.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län har framhållit, att begreppet »obegagnade

byggnader» borde förtydligas. Det hade förekommit, att lägenheter, vilka

stått tillfälligt obegagnade i avvaktan på uthyrning eller på grund av pågående

reparation, tagits i anspråk utan ersättning under åberopande av

bestämmelsen i fråga. Då rekvisition av sådana »obegagnade» lägenheter

ofta varat lång tid, hade ägarna förorsakats synnerligen stor förlust. De av

utredningsmännen gjorda uttalandena örn förutsättningen för att ersättning''

skulle utgå för kortvarig inkvartering i hotell och dylika lokaler torde i

realiteten innebära, att ersättning i dylika fall icke kunde utgå. Det vore

nämligen svårt att bevisa, att inkvartering vållat minskade inkomster. Enligt

länsstyrelsens mening borde de personer, vilka hade till näring att upplåta

rum, ej betagas möjligheten att erhålla ersättning därför.

Även länsstyrelsen i Blekinge län har hemställt örn förtydligande av begreppet

»obegagnade byggnader».

Länsstyrelsen i Norrbottens län har ansett starka skäl tala för att stadgandet

örn hyresfri inkvartering borde utgå. Länsstyrelsen har tillika överlämnat

ett av vederbörande lokala värderingsnämnd avgivet yttrande i frågan.

Yttrandet lyder:

Som läget nu är och har varit, alltsedan gällande rekvisitionsförfattningar

sattes i tillämpning, bli i regel ägare till rekvirerade kvarterutrymmen

sämre ställda än husägare, som under hand träffat överenskommelse örn

hyran, såvitt nu är fråga om inkvartering på kortare tid, då rekvisitionslagen

—- helt naturligt förresten — icke analogivis tillämpats vid frivilliga uppgörelser

utom möjligen i enstaka undantagsfall. I detta län har lokala nämnden

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

sökt neutralisera denna olägenhet genom att tillämpa 5 § i gällande rekvisitionslag

så fördelaktigt för kvartervärden som möjligt utan att bestämmelsen

göres illusorisk. Att behöva förfara så är givetvis icke lyckligt. Utredningsmännen

ha också förutsatt, att den militära myndigheten instrueras att tillgripa

rekvisition, i de fall då hyresersättning enligt rekvisitionslagen icke

skall utgå.

Detta torde emellertid enligt lokala nämndens mening icke vara någon

framkomlig väg. Först och främst är det ju en ren bedömningsfråga, i vilka

fall ersättning icke bör utgå, en fråga som icke är lätt att avgöra ens för en erfaren

värderingsnämnd. Om det då kommer att bero på de olika fältförbandschefema,

om rekvisition på nu ifrågavarande grund skall ske, torde fortfarande

risk vara för handen för ojämnhet i ersättningen olika trakter emellan

och t. o. m. inom samma trakt. Lokala nämnden tänker här exempelvis på

att en del förbandschefer kanske äro benägna att i så stor utsträckning som

möjligt vilja ha de ekonomiska mellanhavandena med befolkningen uppklarade,

innan förbandet avreser, och i följd därav ställa sig så välvilliga som

möjligt vid en underhandsuppgörelse, medan andra kanske av bekvämlighetsskäl

tillgripa rekvisition även i fall, då så ej varit nödvändigt, för att

själva slippa reglera hyresfrågan.

Vidare kan anföras att risken är stor för att värderingsnämnderna överhopas

med ärenden, däri i och för sig skäliga krav framställts och som

kanske blivit billigare för statsverket, om de uppgjorts direkt. Kostnaderna

för värderingsnämndernas arbete stiga åtminstone i norra Sverige till icke

oväsentliga belopp.

Det må gärna erkännas, att örn nu något av det gamla kontributionssystemct

skall vara kvar, är detta lättast genomförbart i fråga om kvarter. Dock

ina man ur ytterligare synpunkter kunna ifrågasätta dess slopande helt och

hållet. Det är väl skäligen främmande för eli nutida betraktelsesätt att bara

en del skola drabbas av pålaga, när utan alltför stora svårigheter denna kan

bårås av hela folket. För gemene man kan det i varje fall framstå som egendomligt,

att ersättning ibland skall utgå och ibland icke, något som är ägnat

att skapa irritation mellan den förlagda truppen och dess kvartervärdar. Att

detta i sin tur kan verka nedsättande på trupp, som kanske blivit förlagd

ute i obygd, säger sig självt.

Då slutligen, så långt lokala värderingsnämnden kan förstå, de ekonomiska

konsekvenserna icke behöva bliva alltför svåra — är förläggningen

kort blir hyran ej stor, medan långtidsinkvartering som regel medför sådana

olägenheter, som motivera ersättning redan från förläggningens början —

tvekar lokala nämnden icke att tillstyrka slopande ur förslaget av berörda

begränsning i rätten att erhålla hyresersättning för lämnat kvarter.

Lantbruksstyrelsen har som sin mening framhållit, att för byggnad, vilken

under nyttjandetiden skulle hava stått obegagnad, egentlig hyra självfallet

icke borde utgå. Däremot syntes ersättning böra utgå för den förslitning,

sorn, utan att kunna hänföras till skada, följde av nyttjandet. I princip syntes

tor kvarter och stallrum böra utgå — förutom ersättning för olägenhet vid

inkvartering under längre tid samt för skada och särskilda kostnader -—

jämväl ersättning för förslitning, som nyss nämnts.

Frågan har även berörts i några yttranden från hushållningssällskapen

(avgivna av förvaltningsutskotten).

Uppsala läns hushållningssällskap har ansett, att bestämmelsen örn ersättning

för avsevärda olägenheter lätt kunde föranleda tvistigheter. Därest ersättning

överhuvud skulle kunna lämnas, borde en bestämd tid fixeras, under

vilken ersättning icke borde utgå.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

57

Kronobergs läns hushållningssällskap har anfört: Av utredningsmännens

motivering syntes framgå, att de funnit de föreslagna bestämmelserna efter

ordalagen innefatta viss obillighet. Den självklara plikten för varje medborgare

att bidraga till rikets försvar kunde icke motivera ett ensidigt åläggande

för dem — närmast jordbrukarna — av vilka rekvirerades kvarter m. m.

att upplåta delta hyresfritt. Ersättning syntes i regel böra utgå, när rekvisition

skedde från enskild person, även när fråga vore om byggnad, som vid

tillfället stöde oanvänd. Detta borde ej vara beroende på en välvillig tolkning

av en bestämmelse, som i princip stadgade motsatsen.

Malmöhus läns hushållningssällskap har som sin mening anfört, att bestämmelserna

i fråga vore obilliga. Särskilt påpekades, att »obrukade fält»

ofta utgjordes av för jordbruksdriften viktiga betesmarker.

Älvsborgs läns södra hushållningssällskap har ifrågasatt, huruvida icke vid

längre inkvartering skälig ersättning borde utgå för slitning av golv nr. m.

Gävleborgs läns hushållningssällskap har förordat en bestämmelse av innehåll

att skälig ersättning borde utgå för besvär, som åsamkades genom inkvartering.

Vidare borde ersättning utgå för försämring, oavsett om denna

kunde betraktas såsom avsevärd.

Enligt såväl det gällande stadgandet som det nu föreslagna skall ersättning

gäldas för skada eller avsevärd försämring. Såsom utredningsmännen

yttrat, skall sådan skada eller försämring ersättas oberoende av om

den kan anses ha uppkommit genom själva begagnandet. Om skada inträffar

av våda, utan att någon försummelse kan läggas kronan till last i dess egenskap

av nyttjanderättshavare, skall alltså ersättning likväl utgå. I proposition angående

allmänna förfogandelagen (1939 L: 284, sid. 44) framhålles i motsvarande

sammanhang, att fall torde förekomma, då ersättning bör kunna utgå,

även örn någon ringare grad av vållande ligger ägaren till last.

Förslag har framställts, att nämnda regel skulle undergå jämkning i kronans

intresse.

Sålunda har marinförvaltningen framhållit, att skada å fartyg, som tagits

i anspråk med nyttjanderätt, vanligen reparerades av kronan under nyttjanderättstiden.

Härvid kunde förekomma, att sådana delar, som redan före ianspråktagandet

varit gamla och skadade, bleve utbytta mot nya. Därest kronan

vid fartygets återlämnande icke erhölle skälig ersättning härför, syntes

fartygsägaren kunna göra en oberättigad vinst. Genom tillmötesgående från

fartygsägare hade i en del fall tillfredsställande överenskommelser kunnat

träffas i dylika ersättningsfrågor. Någon författningsenlig rätt för kronan att

fordra ersättning för sålunda vidtagna förbättringar torde emellertid icke

föreligga varken enligt gällande eller föreslagen lagstiftning. Bestämmelser

för tillvaratagande av kronans rätt i detta avseende syntes erforderliga.

Krisrevisionen bar gjort en framställning av samma innebörd. Därest fartyg

i kronans hand undergått värdestegring, borde ägaren inom skäliga gränser

vara skyldig medgiva avräkning härför. — Framställningen utmynnar i

ett förslag örn stadgande, enligt vilket vid återlämnandet av fartyg, som

rekvirerats med nyttjanderätt, skäligt belopp skulle tillgodoföras kronan,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Departements
chefen.

därest fartyget i kronans hand undergått väsentlig förbättring, som vore till

påtaglig nytta för ägaren.

Chefen för armén och länsstyrelsen i Norrbottens län lia slutligen i detta

sammanhang upptagit frågan örn s. k. efter handsrekvisitioner.

Chefen för armén har sålunda framhållit att det ofta inträffat att kvarter

tagits i anspråk med ägarens medgivande, varför rekvisition i sådana fall ej

skett. Härvid hade ersättningsfrågan ofta icke blivit närmare preciserad. När

sedermera uppgörelse skolat ske, hade det hänt, att kvartervärdens fordringar

icke kunnat godkännas. De rekvisitioner, som i dylika fall inlämnats i efterhand,

hade i de flesta fall ej godkänts av myndigheterna. Det syntes emellertid

vara av vikt att även sådana efterhandsrekvisitioner kunde hänskjutas

till värderingsnämnd.

Den nuvarande bestämmelsen i 5 § örn hyresfri inkvartering träffar utan

tvivel ganska hårt den kategori av sakägare, som beröres därav. Det synes sålunda

knappast vara billigt, att den som genom tillhandahållande av kvarter

åt trupp går förlustig avkastning ej skulle vara berättigad till ersättning

härför. Endast statsfinansiella skäl lära kunna anföras till försvar för en dylik

ordning.

Vid bestämmelsens tillämpning i praktiken ha stora svårigheter uppstått

särskilt av den anledningen, att bestämmelsen är mindre väl förenlig med den

tidigare omnämnda principen, att frivillig uppgörelse i första hand skall träffas.

Sådan uppgörelse lär nämligen i regel ej kunna ske på de villkor, som

framgå av 5 §. En del militära befälhavare ha ansett sig böra följa nämnda

princip och lia träffat frivilliga uppgörelser nied kvarter värdarna. Härvid lia

i allmänhet avtalats ersättningsbelopp, som — ehuru måhända i och för sig

måttfulla — likväl väsentligt överstigit vad som skulle ha utgått enligt 5 §.

Andra myndigheter, vilka känt sig bundna av ersättningsreglerna i 5 §, ha i

enlighet härmed ansett sig böra avvisa även skäliga anspråk från kvartervärdarnas

sida och i stället konsekvent tillgripit rekvisition.

Sistnämnda förfarande torde även vara det enda möjliga, därest bestämmelsen

om hyresfri inkvartering skall kunna allmänt upprätthållas. Ett sådant

tillvägagångssätt komme emellertid att medföra en betydande arbetsbörda

för värderingsnämnderna med åtföljande tidsutdräkt och kostnader

för statsverket.

Vägande skäl synas på grund av del anförda tala för att de nuvarande reglerna

i 5 § upphävas. De allmänna bestämmelserna om ersättning vid

nyttjanderättsupplåtelse torde i stället böra göras tillämpliga även i de fall,

som avses i 5 §. Till stöd härför må ytterligare anföras, att då inkvartering

sker enligt ulrymningslagen -— vilket fall torde vara analogt med det förevarande

-—- ersättning utgår enligt motsvarande allmänna bestämmelser.

Enligt vad nu föreslagits skulle kvartervärd komma att åtnjuta ersättning

för förlorad avkastning eller nytta ävensom för skada eller avsevärd försämring.

I fråga örn innebörden härav torde följande få framhållas.

Ersättning för »obegagnade byggnader, skogs- och hagmark er samt obrukade

fält» torde i regel icke komma att utgå enligt de allmänna bestämmel
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 201.

59

serna, då förlust i »avkastning eller nytta» mera sällan uppkommer i dessa

fall. »Obegagnad» torde byggnad kunna anses vara endast under förutsättning

att den med all sannolikhet skulle ha stått obegagnad under den tid,

nyttjandet varar. Om »obrukade fält» användas till betesmarker eller dylikt,

torde ianspråktagandet oftast medföra förlust i avkastning. Att skada eller

avsevärd försämring skall ersättas, är självfallet.

Mistad lyx bör ej ersättas. Örn sålunda innehavaren av en större lägenhet

nödgas upplåta några laun utan att därför behöva avstå från skälig bekvämlighet,

torde endast ersättning för skada eller försämring böra ifrågakomma.

Ersättning för försämring torde i sådant fall — då alltså hyra ej utgår — böra

lämnas, oavsett om den kan anses som »avsevärd». — Om däremot lägenhetsinnehavaren

nödgas avstå så stora utrymmen, att han och hans hushåll lider

väsentligt intrång i skälig bekvämlighet, bör förlorad »nytta» anses föreligga.

Likaledes bör förlorad nytta anses vara för handen, örn lägenhetsinnehavaren

exempelvis nödgas dela sitt kök med truppen under avsevärd tid.

Marinförvaltningen och krisrevisionen ha i detta sammanhang föreslagit

ett stadgande av innebörd, att örn fartyg, som tagits i anspråk med nyttjanderätt,

i kronans hand undergått värdestegring genom reparation eller

förnyelse av fartygsdelar, ägaren borde vara skyldig medgiva skälig avräkning

härför vid bestämmandet av skadeersättning enligt förevarande paragraf.

För min del är jag av den meningen, att ägaren i åsyftade fall ej sällan är

skyldig vidkännas avräkning redan enligt allmänna rättsregler. Att införa ett

stadgande om avräkning synes därför icke böra ifrågakomma, då detsamma

skulle kunna få en icke avsedd tillämpning.

Slutligen ha chefen för armén och länsstyrelsen i Norrbottens län upptagit

frågan om de s. k. efterhandsrekvisitionerna. I detta avseende torde

särskilt böra uppmärksammas det fall då överenskommelse träffats örn hyra

för kvarter men skador sedermera uppstått, vilka icke omfattats av den tidigare

överenskommelsen och varom förlikning ej kan träffas. Chefen för

armén har ifrågasatt att i dylikt fall ersättningsfrågan genom rekvisition

i efterhand skulle kunna dragas under värderingsnämnds prövning.

Detta skulle innebära, att frågan tvångsvis skulle bringas inför värderingsnämnd

och att den enskilde sålunda skulle frånkännas sin rätt att draga

saken inför domstol.

Jag delar uppfattningen, att värderingsnämnd bör utrustas med möjlighet

att upptaga dylik ersättningsfråga. Befogenhet att hänskjuta frågan

till värderingsnämnden torde däremot icke böra tillkomma militär myndighet

utan allenast den enskilde, som lidit skadan. Örn denne hellre vill

anlita domstol, bör han alltså ej förmenas detta.

Ett stadgande av angivna innebörd har upptagits i sista stycket av förevarande

paragraf.

13 §.

7 inom. motsvarar nuvarande 10 §. Avfattningen star i överensstämmelse

med utredningsmännens förslag; dock alt orden »a avlämningsplats» tillfogats.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kunql. Maj:ts proposition nr 201.

Utredningsmännen ha framhållit, att ersättning för transport borde omfatta

färd fram och åter vare sig fråga vore om avlämnande eller avhämtande

av förnödenhet. Huruvida förnödenhet, som avlämnades, bleve godkänd

eller kasserad syntes i och för sig ej böra inverka på transportersättningen.

En annan sak vore att sådan ersättning ej borde utgå, örn vederbörande ej

behörigen fullgjorde rekvisition — utan t. ex. inställde sig med underhaltig

förnödenhet —• och detta kunde tillskrivas försummelse från hans sida. —

Inställelse utan samband med transport av förnödenhet kunde förekomma

då någon komme tillstädes för att fullgöra t. ex. sådan arbetsprestation, som

avses under 2 § 7. i förslaget. Vidare kunde det inträffa, att den som hade

att fullgöra rekvisition av förnödenhet inställde sig för att visa laga förfall.

2 morn. avser tjänstbarlieter i allmänhet. Såsom utredningsmännen påpekat,

har den nuvarande bestämmelsen därom i 7 § rekvisitionslagen i samband

med en ändring i lagen kommit att erhålla en mindre tillfredsställande

utformning. Den nu föreslagna avfattningen ansluter sig till 22 och 27 §§ lagen

om tjänsteplikt.

3 mom. har tillfogats i departementsförslaget.

Riksvärderihgsnämnden har framhållit, att ersättning för kostnader för inställelse

inför nämnden under vissa omständigheter borde kunna tillerkännas

sakägare. I ärenden av mera invecklad beskaffenhet hade det visat sig

vara av stort värde att muntlig förhandling kommit till stånd. Därvid hade

ofta spörsmål, som vid enhart studium av de skriftliga handlingarna framstått

såsom dunkla, kunnat utan tidsutdräkt på enkelt och tillfredsställande

sätt uppklaras. Sådan ersättning, som här åsyftades, borde enligt riksvärderingsnämndens

mening i första hand kunna tillerkännas sakägare, vilken

efter kallelse i närmare angiven ordning inställt sig inför riksvärderingsnämnden.

Inställde sig sakägaren utan att han kallats, torde böra skiljas mellan

det fall då talan fullföljts av kronans ombud och då sakägaren själv

vore klagande. I det förstnämnda fallet syntes ersättning i regel böra utgå,

därest kronans ombuds talan ogillades. Vore åter sakägaren själv klagande,

syntes ersättning böra tillkomma honom endast under förutsättning att hans

talan helt eller delvis bifölles och riksvärderingsnämnden funne hans personliga

inställelse lia varit av betydelse vid ärendets bedömande. — Vad riksvärderingsnämnden

nu anfört hade närmast haft avseende på sakägares personliga

inställelse. Ersättning syntes emellertid böra kunna ifrågakomma

även i det fall att en sakägare inställde sig genom kompetent och i ärendet

fullt kunnigt ombud. Även i sådant fall syntes dock endast direkta utgifter för

inställelsen -— och således icke s. k. ombudsarvode — böra ersättas. Då riksvärderingsnämnden

som regel vore bäst betjänt av att sakägaren själv uppträdde

inför nämnden, borde statsverket icke åsamkas ökade utgifter på den

grund att sakägaren funnit det nied sin fördel förenligt att låta sig företrädas

av ombud.

Arméförvaltningen och länsstyrelsen i örebro län ha ifrågasatt, att ersättning

i vissa fall borde utgå för inställelse inför varje värderingsnämnd. Länsstyrelsen

i Älvsborgs län har gjort motsvarande hemställan beträffande in
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

61

ställelse inför lokal värderingsnämnd. Vidare laar sistnämnda länsstyrelse

ifrågasatt, huruvida ej ersättning för av part åberopad sakkunnig, dyrbarare

utredning och dylikt under vissa förutsättningar skulle kunna utgå.

Såsom myndigheterna funnit, skulle det ej sällan innefatta en obillighet, Departementsatt

enskild sakägare, som inställt sig inför värderingsnämnd för att meddela cMenerforderliga

upplysningar, skulle nödgas själv vidkännas kostnaden härför.

Detta gäller främst i fråga örn inställelse inför riksvärderingsnämnden. Emellertid

torde även inställelse hos lokal värderingsnämnd under vissa omständigheter

böra föranleda ersättning.

Ersättning för inställelse inför lokal värderingsnämnd synes

böra begränsas till att avse direkta kostnader för personlig inställelse eller

inställelse genom kompetent och i ärendet fullt kunnigt ombud. Ersättning

torde böra ifrågakomma endast till sakägare, som av nämnden ålagts att

komma tillstädes för att lämna upplysningar och som på ett korrekt sätt utfört

sin talan i målet, varjämte hänsyn uppenbarligen bör tagas till målets

utgång. Erforderliga anvisningar torde böra utfärdas av riksvärderingsnämnden.

I lagen torde på grund av det anförda böra stadgas att enskild sakägare,

som inställt sig inför lokal värderingsnämnd för att lämna upplysningar i ersättningsärende,

må, då särskilda skäl därtill äro, tillerkännas ersättning för

de av inställelsen föranledda kostnaderna.

Även beträffande ersättning för inställelse inför riksvärderingsnämnden

torde restriktiva grunder böra tillämpas. Det synes böra överlämnas

åt nämnden att efter skälighetsprövning bestämma i vilka fall och

efter vilka grunder ersättning skall utgå.

14—16 §§.

Dessa paragrafer innehålla bestämmelser örn upprättande av taxa och om

dess tillämpning. I huvudsak överensstämma bestämmelserna med motsvarande

stadganden i 8 och 12 §§ samt 14 § första stycket i gällande lag.

14 § i förslaget motsvarar nuvarande 8 § första stycket samt 12 § första,

andra och tredje styckena. Såsom förut nämnts hår befogenheten att upprätta

taxor icke ansetts böra tillerkännas de speciella lokala värderingsnämnderna.

15 § motsvarar nuvarande 8 § andra stycket och 14 § första stycket.

16 § slutligen överensstämmer så gott som fullständigt med nuvarande 8 §

tredje stycket.

I fråga örn 15 och 16 §§ i förslaget har arméförvaltningen anfört:

Förhållandet mellan 15 och 16 §§ synes oklart. I 15 § föreskrives nämligen,

att ersättning för rekvirerad förnödenhet eller tjänstbarhet, för vilken pris

finnes upptaget i taxa, skall utgå i enlighet med taxan, under det att 16 §

stadgar, att ersättning skall bestämmas med hänsyn till föreliggande omständigheter

och gällande taxor vid tidpunkten för rekvisitionens utgörande. Sistnämnda

stadgande synes tyda på att gällande taxor vore avsedda att jämte

övriga omständigheter tjäna såsom ledning vid ersättningens bestämmande,

under det att förstnämnda bestämmelse synes innebära, att de i vederbörlig

opaginerad Kontrollera mot PDF

G2

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Departements
chefen.

taxa upptagna priserna skulle vara bindande. Härutinnan synes ett förtydligande

vara av behovet påkallat. För sin del anser arméförvaltningen med

hänsyn till av erfarenheten bestyrkta svårigheter att fastställa en allmängiltig

prissättning, att taxorna om möjligt ej böra givas absolut bindande karaktär,

utan att vederbörande mottagare under hänsynstagande till ortens pris, kvalitet

med flera omständigheter av betydelse böra hava möjlighet till prövningsrätt

inom vissa gränser.

I det av arméförvaltningen åsyftade hänseendet överensstämmer förslaget

med gällande lag. Ifrågavarande regler torde lia följande innebörd. Då taxan

är tillämplig, skall ersättningen bestämmas med ledning enbart av taxan,

såvida ej riksvärderingsnämnden på ansökan medger dispens därifrån. Uttrycket

»föreliggande omständigheter» i 16 § får anses hänföra sig endast

till de fall då taxan icke är tillämplig eller då dispens beviljas från gällande

taxa. — Att frångå principen, att taxan i regel är bindande, synes

icke lämpligt, då taxan i första instans tillämpas av även underordnade militära

myndigheter. Det må emellertid påpekas, att själva taxan ofta medger

en viss skäliglietsprövning, nämligen i de fall då ersättningen i taxan upptagits

i form av en skala (exempelvis 100—120 kronor).

17 §''

Bestämmelserna i denna paragraf motsvara nu gällande 13 § första stycket

rekvisitionslagen och 32 § första stycket rekvisitionsförordningen. Första

meningen i andra stycket hade i utredningsmännens förslag denna lydelse:

»Över beslut av myndighet, som nu nämnts, må besvär anföras hos den allmänna

lokala värderingsnämnden.»

Regeln i första stycket har berörts i den allmänna motiveringen i samband

med arbetsfördelningen mellan de olika lokala värderingsnämnderna.

Med avseende å andra och tredje styckena ha utredningsmännen framhållit,

att det ansetts riktigast att i själva lagen uttömmande reglera klagoinstitutet

och dispensansökningsförfarandet. I sak skilja sig ifrågavarande bestämmelser

i förslaget från de nu gällande endast däri, att tiden för besvärs anförande

och ansöknings ingivande räknas från delfåendet av myndighetens beslut samt

att besvären skola inlämnas till länsstyrelsen. Av de lokala värderingsnämnderna

har endast den allmänna lokala värderingsnämnden ansetts böra ifrågakomma

såsom besvärsinstans.

I Dåga om gränsdragningen mellan besvärs- och ansökningsförfarandet lia

utredningsmännen hänvisat till lagrådets uttalande under 19 § i förslaget till

allmän förfogandelag (se förutnämnda prop. nr 1939 L: 284). Härav framginge

enligt utredningsmännen, att ansökningsförfarandet icke vore avsett

för sådana fall, där frågan gällde taxas tillämplighet, felaktig tillämpning av

taxa, varas beskaffenhet eller myckenhet. Samma vöre förhållandet, då taxan

upptoge en skala, inom vars ram ersättningen kunde utmätas och frågan

gällde avvägning av ersättning inom denna ram. I fall, som nu sagts, skulle

besvärsvägen anlitas. Ansökningsförfarandet avsåge således endast fall, där

någon av billighetsskäl önskade ersättning utöver vad gällande taxa medgåve.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

63

Beträffande rätten för part att anföra besvär lia utredningsmännen som

sin mening uttalat, att kronan tydligen icke kunde äga fullfölja talan mot

här avsedda beslut, som ju meddelats å dess vägnar.

Gentemot sistnämnda uttalande har länsstgrelsen i Uppsala län anfört, att

då fall kunde tänkas av felaktig tillämpning av taxa till nackdel för kronan,

ifrågasattes om detta uttalande i den allmänna form det erhållit vore riktigt.

Bestämmelsen örn rätt att söka ändring i myndighets beslut örn ersättning Departementsenligt

taxa infördes i samband med tillkomsten av allmänna förfogande- cheKnlagen

(se prop. 1939 L: 284, sid. 64, 65 och 69). I lagrådets häröver givna utlåtande

framhölls att ändring borde få sökas i myndighets beslut örn sådan

ersättning samt att rätten att söka ändring enligt lagrådets mening borde

gälla för icke blott den ersättningsberättigade utan även vederbörande, som

skulle förfoga över förnödenheten. I enlighet härmed'' avfattades 19 § allmänna

förfogandelagen. Samtidigt infördes motsvarande stadgande i rekvisitionslagen

genom ändring av 13 §. Lagrådets ovannämnda uttalande örn ömsesidig

besvärsrätt, vilket hade avseende å allmänna förfogandelagen, kan emellertid

knappast äga tillämpning inom rekvisitionslagens område. Den myndighet,

som meddelat beslutet (den mottagande myndigheten), torde nämligen

i regel vara samma myndighet, som den, vilken har att förfoga över förnödenheten.

Endast i de undantagsfall, då så ej vore fallet, skulle alltså

kronans besvärsrätt överhuvud kunna utövas. Alt av hänsyn till dessa fall

upprätthålla en besvärsrätt för kronan — med därav följande skyldighet för

den beslutande myndigheten att delgiva den förfogande myndigheten sitt ersättningsbeslut

— bör enligt min mening ej ifrågakomma. Detta förhållande

synes även böra framgå av lagtexten. På grund härav har jag vidtagit den

ändringen, att besvär må anföras endast av enskild sakägare.

18 §.

18 och 19 §§ reglera ordningen för bestämmande av ersättning, som icke

är satt i taxa. Sådan ersättning skall enligt bestämmelserna fastställas av

lokal värderingsnämnd; dock att den militäre mottagarens befogenhet, såsom

framgår av 19 §, omfattar jämväl transportersättning m. m. som avses i

13 § 1 mom.

I anledning av påpekanden i yttrandena lia i 18 § införts en del tillägg i

förtydligande syfte.

Stadgandet har i huvudsak behandlats i den allmänna motiveringen. Som

där nämnts, gör förslaget i princip ej ändring i fråga örn fördelningen av

behörigheten mellan å ena sidan mottagaren och å andra sidan lokal värderingsnämnd.

Häst- och bilvärderingsnämnderna skola enligt förevarande paragraf fastställa

ersättningen för de hästar och hästfordon respeklive motorfordon

lii. lii., vilka övertagas med äganderätt. Dessa nämnder få alltså samma behörighet

som de nuvarande häst- och motormönstringsnämnderna, härvid

bortselt från att de sistnämnda endast fungera under själva mobiliseringen.

Tagas ifrågavarande förnödenheter i anspråk nied nyttjanderätt, fastställes

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Departements
chefen.

hyresersättningen av elen militäre mottagaren därest den är satt i taxa, men

där så undantagsvis ej skulle vara fallet av allmän lokal värderingsnämnd.

Fartygsvärderingsnämnderna sakna motsvarighet i nu gällande organisation.

Dessa nämnder, vilka bli knutna till marindistrikten, få sin verksamhet

förlagd till rikets kuster.

Utredningsmännen ha funnit lämpligt, att i fall då fartyg rekvireras till

insjöarna och de inre vattenlederna ersättningen i regel

borde bestämmas av allmän lokal värderingsnämnd. Emellertid kunde det

enligt utredningsmännens mening stundom vara påkallat att låta fartygsvärderingsnämnd

bestämma ersättningen jämväl för fartyg, som rekvirerqts till

ort utanför marindistrikt. Det hade därför överlämnats åt Konungen att förordna

härom.

Fartygsvärderingsnämnd skulle enligt förslaget vara behörig oavsett örn

fartyg toges i anspråk med äganderätt eller nyttjanderätt. ■

Allmän lokal värderingsnämnd skulle, med de undantag som vore angivna

i 19 §, handlägga övriga ärenden rörande ersättning, som icke utgår efter

taxa.

Mot den föreslagna inskränkningen i fartygsvärderingsnämnds behörighet

vid rekvisition till ort utanför marindistrikt ha kommerskollegium, fartygsuttagningskommissionen

och statens trafikkommission framställt erinringar.

Kommerskollegium har ansett, att ifrågavarande ärenden i regel och i varje

fall då fråga vore om fartyg av större värde borde handläggas av fartygsvärderingsnämnd,

medan de båda sistnämnda myndigheterna funnit att ersättningen

i sådant fall alltid borde bestämmas av fartygsvärderingsnämnd.

I fråga om behörighetsfördelningen ha ytterligare framställts erinringar

i två yttranden. Länsstyrelsen i Älvsborgs län har framhållit, att småärenden

rörande t. ex. inkvartering för några man under ett fåtal dagar med nödvändighet

måste bli föremål för en schablonmässig handläggning hos de allmänna

lokala nämnderna. Dylika ärenden borde därför få avgöras direkt av

den militära myndigheten, som ägde bättre kännedom om de faktiska förhållandena.

Som norm borde fastställas en värdegräns å förslagsvis 500

kronor. Kommerskollegium har å sin sida ifrågasatt huruvida ej i undantagsfall,

då fråga vore om enstaka förnödenheter, som enligt förslaget skulle

värderas av specialnämnd men vars värde ej överstege förslagsvis 200 kronor,

ersättningen i stället måtte få bestämmas av allmän lokal värderingsnämnd.

Några myndigheter ha hemställt, att fartygsvärderingsnämnds behörighet

borde utvidgas, såvitt angår fartyg, som rekvirerats till ort utanför marindistrikt.

Härtill må framhållas, att det torde kunna överlämnas åt Konungen att bedöma,

i vilken omfattning fartygsvärderingsnämnd skall anlitas i dylika fall.

Konungen lärer härvid förordna, att ärenden rörande fartyg över viss storleksgräns

skola handläggas av fartygsvärderingsnämnd.

Förslaget, att vissa mindre ärenden borde undantagas från handläggning

i den eljest gällande ordningen, har jag ej funnit skäl biträda.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

65

19 §.

Denna paragraf står i nära överensstämmelse med vad nu gäller.

Av bestämmelsen i första stycket, som endast avser fall då förnödenhet

tages i anspråk med nyttjanderätt, följer att allmän lokal värderingsnämnd

har att fastställa ersättning för kostnad, skada eller försämring även

då hyran för förnödenheten enligt 17 § bestämts av mottagaren.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län har framhållit, att den allmänna lokala

värderingsnämndens behörighet i nämnda avseende syntes framgå redan av

sista stycket i 18 §. Förevarande stycke borde därför endast stadga att i

fall då hyran för upplåtet fartyg bestämts av fartygsvärderingsnämnd, denna

nämnd även borde bestämma ersättning för kostnad, skada och försämring.

Denna anmärkning är utan tvivel formellt befogad. Emellertid har under

tillämpningen av gällande rekvisitionslag på sina håll den uppfattning rått,

att militär myndighet, som fastställt hyresersättning enligt taxa, därmed vore

behörig att även handlägga ärende rörande skada och försämring å förnödenheten

i fråga. Denna uppfattning är uppenbarligen oriktig, då ersättning för

skada och försämring icke kan vara satt i taxa och således enligt gällande

lag ej ankommer på militär myndighet. För att förebygga en sådan misstolkning

synes det befogat att bibehålla den föreslagna lydelsen i första stycket.

— Det må påpekas, att »ersättning i övrigt» för fartyg, d. v. s. hyresersättning,

enligt 18 § bestämmes av fartygsvärderingsnämnd dels då fartyg

rekvireras till ort inom marindistrikt dels ock, där Konungen så förordnar,

vid rekvisition till ort utanför marindistrikt.

Andra stycket har jämkats i anledning av tillkomsten av ett 3 mom.

i 13 §.

20 §.

Detta stadgande har berörts i den allmänna motiveringen.

Om gäldande av ersättning.

21 §.

Förevarande paragraf ersätter nuvarande 15 §.

Utredningsmännen lia ansett, att det med hänsyn till de förhållanden, under

vilka lagen vore avsedd att tillämpas, helt borde överlåtas åt Konungen att

meddela de erforderliga bestämmelserna örn ordningen för ersättningens gäldande.

Jag delar utredningsmännens mening, att dylika bestämmelser lämpligen

böra meddelas i en tillämpningsförfattning. Beträffande innehållet i dessa

bestämmelser får jag framhålla följande. I princip torde böra gälla, att ersättning

skall gäldas, då beslutet därom vunnit laga kraft gentemot kronan.

Uppskov med betalningen torde emellertid ej sällan visa sig ofrånkomliga i

samband med de åtgärder, som erfordras för tillvaratagande av tredje mans

rätt till utfallande ersättningsbelopp. Särskilt gäller detta motorfordon, som

sålts på avbetalning. Däremot bör uppenbarligen frågan om uppskov med

betalning av penningpolitiska skäl liksom hittills regleras i särskild lag. I

Bihang till riksdagens protokoll 1942. t sami. Nr 201. 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

detta hänseende gäller för närvarande — med giltighet till och med den 30

juni 1942 — lagen den 20 oktober 1939 (nr 734) med särskilda bestämmelser

angående gäldande av ersättning enligt fartygsuttagningslagen m. fl. lagar.

Genomförandet av förevarande förslag föranleder vissa ändringar i lagen

den 20 oktober 1939. Frågan härom lärer i sinom tid anmälas av chefen

för finansdepartementet.

I gällande 15 § lämnas föreskrifter örn f olme n för utbetalning av ersättning.

Bestämmelser härom böra enligt min mening samordnas med övriga

för vederbörlig myndighet gällande utbetalningsföreskrifter och därför utfärdas

i annat sammanhang.

22 §.

Denna paragraf har tidigare behandlats i den allmänna motiveringen.

Örn påföljder enligt denna lag m. m.

23 §.

1 mom. motsvarar nuvarande 4 § tredje stycket. Såsom utredningsmännen

funnit torde dock av civila myndigheter endast polismyndigheten böra anlitas.

Vägran eller försummelse att fullgöra rekvisition har synts böra föranleda

ansvar i enlighet med vad förfogandelagarna för motsvarande fall stadga.

Enahanda ansvar borde enligt utredningsmännens mening drabba den som

efter det förnödenhet rekvirerats avhände sig eller förstörde densamma. Bestämmelse

därom har införts i 2 inom., därvid utredningsmännens förslag

något jämkats till avfattningen.

Chefen för armén har ansett det böra tagas under övervägande, huruvida

icke en skärpning av straffansvaret borde komma till stånd.

Jag har ej funnit tillräckliga skäl att frångå utredningsmännens förslag i

nämnda avseende.

Stadgandet i 3 mom. överensstämmer med bestämmelsen i 25 § allmänna

förfogandelagen. Beträffande motiveringen till denna bestämmelse ha utredningsmännen

hänvisat till prop. 1939 L: 284, sid. 44 och följande.

24 och 25 §§.

Dessa paragrafer torde icke erfordra någon motivering.

Bestämmelse om lagens ikraftträdande.

Den föreslagna rekvisitionslagen torde lämpligen böra träda i kraft den

dag, Kungl. Maj:t bestämmer.

4. Beredskapsförfogandelagen.

Beredskapsförfogandelagens ändamål är att under ett beredskapstillstånd,

innan ännu mobilisering anbefallts, möjliggöra tvångsanskaffning av vissa

förnödenheter för krigsmaktens behov. I fråga om förfarandet vid ersättnings

bestämmande och om fullföljd av talan hänvisar lagen till de beträf
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

67

fande rekvisition givna bestämmelserna. Rekvisitionslagens regler om grunderna

för ersättnings bestämmande äro likaledes, bortsett från ett par undantag,

tillämpliga vid förfogande enligt beredskapsförfogandelagen.

Utredningsmännen ha i förenklingssyfte utarbetat förslag till ny beredskapsförfogandelag,

som närmare än den nuvarande anknutits till rekvisitionsreglerna.

Under remissbehandlingen har förslaget ej berörts i vidare

mån än nedan ^ägs.

Vid den inom departementet verkställda överarbetningen ha endast några

formella jämkningar vidtagits i utredningsmännens förslag.

En redogörelse för de särskilda bestämmelserna torde härefter få lämnas.

1 §■

Denna paragraf motsvarar första stycket i nuvarande 1 §.

I fråga örn förutsättningarna för lagens tillämpning och dess räckvidd överensstämmer

förslaget med vad nu gäller. De bestämmelser i 1936 års värnpliktslag,

till vilka hänvisas i nuvarande 1 §, motsvaras i 1941 års värnpliktslag

av 28 § 1 mom. Hänvisningen har därför ändrats till att avse sistnämnda

stadgande.

Enligt den nuvarande lagen har rätten att göra anfordran tillerkänts vederbörande

militäre befälhavare i fall som avses i 1 § första stycket a), medan

motsvarande rätt i fall som avses under b) tillagts den myndighet, Konungen

föreskriver. I sistnämnda avseende stadgas i beredskapsförfogandeförordningen,

att rätten skall tillkomma de militära myndigheter, som bestämmas av

Kungl. Majit i kommandoväg.

Jämlikt 1 § andra stycket i förslaget skall befogenheten ifråga i båda fallen

utövas av de militära myndigheter, som av Konungen bestämmas i kommandoväg.

Någon ändring i sak är härmed ej avsedd.

2 §■

Paragrafen överensstämmer så gott som fullständigt med nuvarande 5 §.

Marinförvaltningen har på anförda skäl hemställt om bestämmelse, att

fartyg måtte kunna tagas i anspråk med äganderätt även med stöd av denna

lag.

Denna framställning har jag ej funnit mig kunna biträda. 3

3 §•

Första stycket överensstämmer med nuvarande 2 §.

Beträffande sättet för anfordran innehåller 3 § i gällande lag särskild bestämmelse

för det fall, som avses i 1 § första stycket b). I detta fall må anfordran

under viss förutsättning ske annorledes än skriftligen.

De i 6 § i förslaget till rekvisitionslag givna bestämmelserna örn sättet för

rekvisition — vilka även taga sikte på det fall, att rekvirerad förnödenhet i

fredstid uttagits för krigsmaktens behov — torde kunna göras tillämpliga

jämväl å anfordran enligt beredskapsförfogandelagen. Bestämmelse härom

har upptagits i andra stycket av förevarande paragraf.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

4 §.

Denna paragraf motsvarar 4 och 5 §§ i utredningsmännens förslag.

I 6 § första stycket i gällande lag hänvisas beträffande grunderna för ersättningen

till 7—10 §§ rekvisitionslagen. Däremot har stadgandet i 5 § i sistnämnda

lag, enligt vilket ersättning för kvarter m. m. i vissa fall icke medgivits,

ej inbegripits under hänvisningen. Härmed torde ha aveetts, att ersättning

för kvarter, som tillhandahålles enligt beredskapsförfogandelagen, skall

utgå enligt den allmänna regeln i 7 § 2. rekvisitionslagen; kvartervärden skall

alltså erhålla ersättning för förlorad avkastning eller nytta.

Utredningsmännens förslag till rekvisitionslag ansluter sig i fråga örn ersättning

för kvarter till den gällande lagen. Enligt departementsförslaget skall

däremot kvartervärd i likhet med annan nyttjanderättsupplåtare erhålla

ersättning för förlorad avkastning eller nytta. I enlighet härmed kunna rekvisitionslagens

regler örn grunderna för ersättning göras helt

tillämpliga vid bestämmande av ersättning enligt beredskapsförfogandelagen.

Enligt bestämmelse i nuvarande 6 § andra stycket skall ersättning, som ej

utgår efter taxa, bestämmas av den mottagande militära befälhavaren, därest

det fordrade beloppet finnes vara skäligt. Den befogenhet, som sålunda tillerkänts

befälhavaren, synes innebära att han, ehuru anfordran skett, skulle

äga träffa uppgörelse under hand om ersättningen. Enligt vad jag förut anfört

under 6 § i förslaget lill rekvisitionslag, torde en dylik befogenhet icke

böra tillkomma befälhavaren. I övriga hänseenden överensstämmer nuvarande

andra stycket med vad som gäller enligt rekvisitionslagen.

I fråga örn förfarandet vid ersättnings bestämmande och om fullföljd

av talan hänvisar nuvarande 6 § tredje stycket till rekvisitionslagen.

7 § i gällande beredskapsförfogandelag, vilket lagrum reglerar tredje

mans rätt till ersättning, har sin motsvarighet i 22 § i förslaget

till rekvisitionslag. Slutligen må nämnas, att 7 § i beredskapsförfogandeförordningen

i fråga örn ersättnings gäldande hänvisar till rekvisitionsbestämmelserna.

Vid angivna förhållanden torde i förevarande paragraf böra stadgas, att

de beträffande rekvisition meddelade bestämmelserna skola äga tillämpning

i fråga om ersättning för tillhandahållande av egendom enligt denna

lag. På grund av denna hänvisning skulle bestämmelserna i 11—22 §■§ ävensom

i 6 § sista stycket i förslaget till rekvisitionslag bli tillämpliga vid anfordran

enligt beredskapsförfogandelagen.

Vidare torde rekvisitionsbestämmelserna böra gälla även i fråga om egendoms

avlämnande, mottagande och återställande efter nyttjande. Härigenom kunna

nuvarande 3 § andra stycket samt 4 § uteslutas, varjämte en särskild tillämpningsförfattning

till beredskapsförfogandelagen torde kunna undvaras.

Föreskrifter av det innehåll, som avses i andra stycket i förevarande paragraf,

ha upptagits i 5 § i utredningsmännens förslag till rekvisitionsförordning.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

69

5 §.

Denna paragraf motsvarar nuvarande 8 och 9 §§..

6 §•

Paragrafen överensstämmer med nuvarande 1 § andra stycket.

Utredningsmännen lia beträffande denna paragraf anfört följande:

Enligt vad här stadgas skall förordnande enligt 1 § vara utan verkan från

och med den dag rekvisition må äga rum. Från denna huvudregel göres det

undantag, att egendom, vars ägare eller innehavare redan anmodats att ställa

egendomen till förfogande, må tagas i anspråk »enligt bestämmelserna i denna

lag». Häri inbegripes uppenbarligen det fall att icke blott anmodan utan

även ianspråktagande hunnit ske före rekvisitionsrättens inträdande.

Den rätta tolkningen av dessa bestämmelser synes tveksam i visst avseende.

Rekvisitionslagen och beredskapsförfogandelagen överensstämma ej helt i

fråga örn grunderna för ersättnings bestämmande. Enligt 5 § rekvisitionslagen

(12 § 1 mom. i förslaget) utgår sålunda i regel ej ersättning för t. ex.

kvarter. Beredskapsförfogandelagen föreskriver däremot, att ersättning alltid''

skall utgå; detta följer-av hänvisningen i 6 § första stycket (4 § i förslaget).

Därest nu innehavaren av en byggnad anmodats lämna kvarter med stöd

av beredskapsförfogandelagen och rekvisitionslagen därefter träder i tillämpning,

må byggnaden enligt ifrågavarande undantagsbestämmelse likväl tagas

i anspråk med stöd av den förut gjorda anfordran. Att döma av undantagsbestämmelsens

avfattning skall härvid även ersättning utgå enligt beredskapsförfogandelagen.

Detta skulle emellertid innebära att kvartervärden i fråga

gynnades i förhållande till den, vars egendom tagits i anspråk med stöd av

rekvisitionslagen. Utredningsmännen ha därför övervägt en ändring av bestämmelsen

i syfte att förebygga ett sådant resultat. Då emellertid frågan i

praktiken kan lösas genom verkställande av formlig rekvisition, ha utredningsmännen

stannat för att lämna bestämmelsen oförändrad.

1 de fall, då de båda lagarnas ersättningsregler ej avvika från varandra,

är det tydligen överflödigt att utfärda rekvisition, örn anfordran enligt beredskapsförfogandelagen

redan skett.

I några av yttrandena har hemställts, att i stadgandet måtte vidtagas den

ändring, som utredningsmännen haft under övervägande. Enligt departementsförslaget

överensstämma emellertid de båda lagarnas ersättningsregler

med varandra, varför den av utredningsmännen väckta frågan i händelse av

bifall till förslaget ej längre skulle vara aktuell.

7 §•

Såsom förut nämnts, torde på grund av den föreslagna hänvisningen i 4 §

tillämpningsföreskrifter för närvarande ej erfordras. Emellertid torde möjlighet

böra stå öppen för Konungen att vid behov utfärda sådana föreskrifter.

Lagen torde böra träda i kraft den dag Konungen bestämmer. Samtidigt

böra den nuvarande beredskapsförfogandelagen och beredskapsförfogandeförordningen

upphöra att gälla.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Departementschefens hemställan.

Sedan föredragande departementschefen erinrat, att inom försvarsdepartementet

upprättats förslag till

1) rekvisitionslag (bilaga A1); samt

2) beredskapsförfogandelag (bilaga B2),

hemställer departementschefen, att lagrådets yttrande över förslaget till beredskapsförfogandelag

måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kunglig Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

Nils Kinnander.

1 Denna bilaga, som är likalydande med det vid propositionen fogade förslaget, har här

uteslutits.

2 Bilagan har här uteslutits. Den är likalydande med det vid propositionen fogade förslaget

utom vad angår 2 §. Detta lagrum hade i det till lagrådet remitterade förslaget följande lydelse:

»Markområden, rum, fartyg och luftfartyg tagas i anspråk med nyttjanderätt. Egendom,

som kan antagas bliva förbrukad eller förstörd eller komma att väsentligen minska i värde,

tages i anspråk med äganderätt. Annan egendom tages i anspråk med nyttjanderätt, såvida

icke vederbörande militära myndighet finner lämpligt eller ägaren påfordrar, att egendomen

övertages med äganderätt.»

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

71

Bilaga C.

Utredningsmännens förslag.

Förslag

till

Rekvisitionslag.

Allmänna bestämmelser.

1 §•

Sedan förordnande enligt 74 § regeringsformen meddelats att krigsmakten

eller någon del därav skall ställas på krigsfot, må från och med den dag,

som av Konungen bestämmes, i enlighet med vad i denna lag stadgas genom

rekvisition utfordras förnödenheter och tjänstbarheter, som erfordras för

fyllande av sådana krigsmaktens oundgängliga behov, vilka icke kunna pa

annat sätt tillgodoses med tillräcklig skyndsamhet. Vid krigsmaktens återgång

till fredsfot upphör rätten till rekvisition från och med den dag, som

av Konungen bestämmes.

Ställes endast en del av krigsmakten på krigsfot, omfattar rätten till rekvisition

allenast vad som erfordras för denna del.

Rätt att göra rekvisition tillkommer de militära myndigheter, åt vilka

Konungen meddelar sådan rätt.

Vad enligt rekvisition utgjorts skall ersättas av statsmedel, där ej annorlunda

nedan stadgas.

2 §•

Genom rekvisition må tagas i anspråk:

1. kvarter, stallrum och plats under tak för materiel m. m.;

2. byggnad eller del därav jämte erforderlig inredning att användas till

expeditions-, sjukvårds- eller förrådslokal, verkstad eller annat dylikt;

3. markområden och byggnader för tillfälliga befästnings-, järnvägs-,

flygplats-, väg-, bro- och andra arbeten, som erfordras för krigsändamål;

4. mat i kvarteren, slaktdjur, proviant, foder och annat dylikt;

5. bränsle, lyse och lägerhalm, läkemedel och förbandsartiklar, för maskiner

erforderliga driftsförnödenheter, såsom vatten, elektrisk ström, bränsle,

smörjmedel m. m., så ock andra för krigsmakten erforderliga förbrukningsartiklar;
6.

beväpnings- och utrustningspersedlar, ammunition och sprängämnen

ävensom verktyg, redskap och materialier för tillfälliga arbeten, som erfordras

för krigsändamål;

7. vägvisare, budbärare, arbetsmanskap samt personal för vård av sjuka

och sårade människor och djur;

8. rid-, drag- och lastdjur, hundar, brevduvor, anspanns- och motorfordon,

motorredskap, lokomobiler, velocipeder, kälkar och skidor ävensom därmed

jämförliga kommunikationsmedel, allt med erforderligt tillbehör, ävensom

personal för skötsel och underhåll därav;

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

9. fartyg (däri inbegripna båtar och andra farkoster) med erforderlig utrustning

och bemanning;

10. luftfartyg av alla slag med erforderlig utrustning och bemanning;

11. bärgnings- och dykerimateriel med erforderlig personal;

12. järnvägar, kanaler, flygplatser, lastbryggor, kajer, lyftkranar och andra

dylika transportanordningar, allt med utrustning och förråd, ävensom personal

för skötsel och underhåll;

13. telegraf-, telefon- och radioanläggningar, kraft- och belysningsanläggningar,

skeppsvarv, kvarnar, bagerier, slakterier, tryckerier, litografiska anstalter

samt andra industriella anläggningar och verkstäder, allt med utrustning

och förråd, ävensom personal för drift och underhåll; samt

14. förnödenheter för utrustning och underhåll av anläggningar, som avses

under 12 och 13.

3 §•

Redan under fredstid skall vidtagas förberedelse till rekvisition (uttagning)

av de hästar, hästfordon, motorfordon, motorredskap samt fartyg, vilka

utöver dem, som förut stå till krigsmaktens förfogande, erfordras för dennas

ställande på krigsfot (krigsmaktens första behov). Därvid må Konungen

ålägga ägare eller innehavare av sådan förnödenhet skyldighet att lämna

uppgifter örn förnödenheten samt att utan ersättning låta förnödenheten undergå

besiktning och transportera densamma till plats för besiktningen. Kommun

har att genom för ändamålet utsedd nämnd lämna erforderlig medverkan

vid uttagningen av hästar och hästfordon.

4 §•

Rekvisition må icke omfatta annat, än vad som finnes att tillgå hos den,

som skall fullgöra rekvisitionen; och skall därvid, såvitt möjligt, hänsyn tagas

till dennes tillgång å vad som skall rekvireras och behov därav för sin

näring. Vad som oundgängligen erfordras för någons näring må ej utan tvingande

militära skäl utfordras.

5 §•

Byggnader och anläggningar, som avses i 2 § under 1, 2, 12 och 13, så ock

markområden, som avses i nämnda paragraf under 3, må tagas i anspråk

allenast med nyttjanderätt. Därest ej annat vid rekvisition bestämts eller får

anses överenskommet, skola fartyg tagas i anspråk med nyttjanderätt men

övriga förnödenheter övertagas med äganderätt.

6 §.

Rekvisition av förnödenhet, som under fredstid uttagits för krigsmaktens

behov, sker genom skriftlig, av rekvirenten undertecknad handling (rekvisitionsskrivelse)

eller genom kungörelse eller på annat, efter omständigheterna

lämpat sätt.

Annan rekvisition skall, där så ske kan, göras genom rekvisitionsskrivelse.

Har rekvisitionen skett annorledes, skall den utan dröjsmål skriftligen bekräftas.

Rekvisition skall ställas till den, som har alt fullgöra densamma.

Å förnödenhet eller tjänstbarhet, som utgjorts efter rekvisition, skall lämnas

kvitto. 7

7 §''

Ägare eller innehavare av förnödenhet, som rekvirerats med nyttjanderätt,

är skyldig att i den mån så påfordras tåla eller vidtaga ändring eller förflyttning

av förnödenheten tillhörande inredning eller utrustning.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

73

Om värderingsnämnder.

8 §•

För handläggning av ärenden rörande ersättning enligt denna lag samt

ärenden, som äga samband därmed, skola i den ordning nedan stadgas tillsättas

dels en värderingsnämnd för hela riket (riksvärderingsnämnden) dels

ock lokala värderingsnämnder, nämligen hästvärderings-, bilvärderings- och

allmänna lokala värderingsnämnder inom länen samt fartygsvärderingsnämnder

inom marindistrikten.

Antalet lokala värderingsnämnder bestämmes i den ordning Konungen

föreskriver.

9 §•

Riksvärderingsnämnden är högsta värderingsnämnd, mot vars beslut klagan

ej må föras.

Riksvärderingsnämnden skall bestå av fem ledamöter, där ej enligt vad

nedan stadgas annorlunda föreskrives. Konungen utser tre av ledamöterna

och förordnar en av dem att vara ordförande. Av övriga ledamöter utses den

ene av kommerskollegium och den andre av lantbruksstyrelsen eller ock,

örn Konungen så bestämmer, av andra centrala myndigheter med sakkunskap

inom industriens eller folkhushållningens område. För envar av ledamöterna

utses en suppleant. Av de utav Konungen utsedda ledamöterna och

suppleanterna skola minst en ledamot och en suppleant hava utövat domarämbete.

Örn så finnes erforderligt med hänsyn till ärendenas mängd eller omfattning

äger Konungen föreskriva, alt riksvärderingsnämnden skall arbeta å två

eller flera avdelningar. Varje avdelning skall bestå av fem ledamöter, utsedda

på sätt i andra stycket föreskrives. Konungen förordnar vice ordförande

att leda arbete å avdelning, där ordföranden ej tjänstgör. För envar av

ledamöterna utses en suppleant. Av de utav Konungen utsedda ledamöterna

och suppleanterna å varje avdelning skola minst en ledamot och en suppleant

hava utövat domarämbete. Ärendena fördelas mellan de olika avdelningarna

i enlighet med bestämmelser, som Konungen meddelar efter förslag av

nämnden.

Ledamöter och suppleanter i riksvärderingsnämnden utses för viss tid,

dock högst fyra år.

10 §.

Lokal värderingsnämnd skall bestå av tre ledamöter. Av ledamöterna i

liästvärderingsnämnd, bilvärderingsnämnd och allmän lokal värderingsnämnd

utses två, därav den ene tillika ordförande, av länsstyrelsen samt

den tredje ledamoten av arméfördelningscliefen (motsvarande chef). Av ledamöterna

i fartygsvärderingsnämnd utses två efter förslag av kommerskollegium

av länsstyrelsen i det län, där chefen för marindistriktet har sitt

säte, samt den tredje ledamoten av nämnde chef.

För ledamöterna i hästvärderings-, bilvärderings- och fartygsvärderingsnämnder

skola utses suppleanter till lika antal. För varje ledamot i allmän

lokal värderingsnämnd skola utses två suppleanter.

Ledamöter och suppleanter i lokal värderingsnämnd utses för viss lid,

dock högst fyra år.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

Om de grunder, efter vilka ersättning skall utgå, m. m.

11 §.

För förnödenhet, som övertages med äganderätt, skall lämnas ersättning

med belopp, som prövas skäligt med hänsyn till nödvändiga kostnader vid

produktion eller återförsäljning, normal handelsvinst eller andra på prissättningen

regelmässigt inverkande förhållanden, övertages med äganderätt

egendom, som på grund av tidigare ianspråktagande innehaves med nyttjanderätt,

skall vid ersättningens bestämmande skälig hänsyn tagas till den ersättning,

som utgått för egendomens nyttjande.

12 §.

1 mom. Ersättning utgår icke för nyttjande av obegagnade byggnader,

skogs- och hagmarker samt obrukade fält.

Ej heller utgår ersättning för kvarter, stallrum och plats under tak för materiel

m. m. Pågår inkvartering under så lång tid, att kvartervärden därigenom

åsamkas avsevärda olägenheter, må dock ersättning utgå med skäligt

belopp. Föranleder inkvarteringen särskilda kostnader, skall ock ersättning

härför lämnas.

Då förnödenhet eljest tages i anspråk med nyttjanderätt, skall lämnas ersättning

efter den i 11 § angivna grund för den för upplåtaren förlorade avkastning

eller nytta.

2 mom. Utöver vad i 1 mom. sägs skall ersättning utgå nied skäligt belopp

för skada och avsevärd försämring, som förnödenhet, vilken tagits i

anspråk med nyttjanderätt, kan hava lidit.

Har åtgärd som i 7 § sägs vidtagits, må ock skälig ersättning lämnas för

den kostnad ägaren eller innehavaren till följd därav fått vidkännas samt

för skada eller avsevärd försämring, som förnödenheten kan hava åsamkats

genom åtgärden.

13 §.

1 mom. Ersättning för transport av rekvirerad förnödenhet till avlämningsplats,

för transport till hemorten av förnödenhet, som efter nyttjande

avhämtas, så ock för av rekvisition föranledd inställelse utgår enligt av

Konungen meddelade bestämmelser.

2 mom. Ersättning för tjänstbarhet i annat fall än i 1 mom. avses utgår

med belopp, som prövas skäligt. Därvid böra i huvudsak följas villkor, som

i betydande utsträckning gälla för frivillig arbetsanställning av ifrågavarande

slag.

14 §.

I den mån på förhand lämpligen kan bestämmas pris å förnödenhet eller

tjänstbarhet, som avses i 11, 12 eller 13 §, skall taxa å nämnda pris upprättas.

I taxa upptages pris med belopp, som bestämmes med tillämpning av de

i nämnda paragrafer angivna grunderna för ersättningens bestämmande och

med hänsyn till föreliggande omständigheter vid tidpunkten för taxans upprättande.

Riksvärderingsnämnden verkställer prissättning i taxa rörande de förnödenheter

och tjänstbarheter, för vilka sådant finnes lämpligt. Prissättningen

gäller efter nämndens bestämmande för hela riket eller visst län eller viss

stad eller ort.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Riksvärderingsnämnden äger tillika bestämma, att de^ allmänna lokala värderingsnämnderna

skola, var för sitt verksamhetsområde eller del därav, i

taxa prissätta vissa förnödenheter och tjänstbarheter.

Taxa, som upprättats av allmän lokal värderingsnämnd, skall understallas

riksvärderingsnämndens prövning.

15 §.

Finnes i taxa upptaget pris för rekvirerad förnödenhet eller tjänstbarliet,

skall ersättningen därför utgå i enlighet med taxan; dock ma riksvärderingsnämnden,

där taxans tillämpning på grund av särskilda omständigheter skulle

innefatta synnerlig obillighet, på framställning bestämma ersättningen till

högre belopp.

16 §.

Ersättning skall bestämmas med hänsyn till föreliggande omständigheter

och gällande taxor vid tidpunkten för rekvisitions utgörande.

17 §•

Ersättning, som skall utgå efter taxa, fastställes till beloppet av den myndighet,

som för kronans räkning mottagit det rekvirerade eller har uppsikt

över rekvisitionens fullgörande.

över beslut av myndighet, som nu nämnts, må besvär anföras hos den allmänna

lokala värderingsnämnden. Besvären skola inom tjugu dagar från det

klaganden erhållit del av beslutet hava inkommit till länsstyrelsen.

Vill någon med stöd av 15 § göra anspråk på ersättning utöver vad gällande

taxa medgiver, skall han inom tid som nyss sagts göra ansökan därom

hos riksvärderingsnämnden.

18 §.

Ersättning, som icke skall utgå efter taxa, bestämmes, där ej annorlunda

sägs i 19 §, i nedan angiven ordning. ..

Ersättning för hästar och hästfordon, som tagas i anspråk med äganderätt,

bestämmes av hästvärderingsnämnd.

Ersättning för motorfordon och motorredskap, som tagas i anspråk med

äganderätt, bestämmes av bilvärderingsnämnd.

Ersättning för fartyg bestämmes av fartygsvärderingsnämnd, eller, dar fartyg

rekvireras till ort utanför marindistrikt och Konungen ej för visst fall

annorlunda förordnar, av allmän lokal värderingsnämnd.

Annan ersättning än nu nämnts fastställes av allmän lokal värderingsnämnd.

19 §.

Ersättning för kostnad, skada eller försämring som avses i 12 § 2 morn.

fastställes av allmän lokal värderingsnämnd; dock att i fråga om fartyg, för

vilket ersättning i övrigt bestämts av fartygsvärderingsnämnd, ersättningen

skall fastställas av sådan nämnd.

Ersättning för av rekvisition föranledd transport eller inställelse fastställes

i den ordning som enligt 17 och 18 §§ gäller beträffande bestämmande av

ersättning för det rekvirerade.

20 §.

Över lokal värderingsnämnds beslut i ärende angående ersättnings bestämmande

må besvär anföras hos riksvärderingsnämnden inom tjugu dagar från

det klaganden erhållit del av beslutet.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

Om gäldande av ersättning.

21 §.

Ersättning enligt denna lag skall gäldas i den ordning, Konungen bestämmer.

22 §.

Har någon till säkerhet för fordran panträtt i förnödenhet, som avstås till

kronan, äger han, ändå att fox-dringen ej är till betalning förfallen, framför

ägaren rätt att ur ersättningsbeloppet utfå sin fordran. Samma skall ock gälla

i fråga örn den, som har rätt att kvarhålla förnödenheten till säkerhet för

förfallen fordran.

Ersättningsbelopp för förnödenhet, som är utmätt, skall, om borgenären

det yrkar, utgivas till utmätningsmannen. Avser ersättningsbeloppet förnödenhet,

som satts i kvarstad eller under skingringsförbud, skall beloppet, där

part det äskar, utgivas till överexekutor; och har denne att med beloppet förfara

på sätt i 186 § utsökningslagen är för där avsett fall stadgat.

Örn påföljder enligt denna lag m. m.

23 §.

1 mom. Vägrar eller försummar någon att behörigen eller i rätt tid fullgöra

rekvisition, äger polismyndighet att hos honom uttaga det rekvirerade.

Kan dröjsmålet medföra våda och är polismyndighet icke att tillgå, tillkommer

samma rätt militär myndighet.

2 mom. Den, som gör sig skyldig till vägran eller försummelse som i 1

mom. sägs, så ock den, som genom att avhända sig rekvirerad förnödenhet

eller annorledes undandrager sig rekvisitions fullgörande, straffes med dagsböter

eller fängelse.

3 moni. Fälles någon till straff enligt 2 morn., må domstolen, efter ty

skäligt finnes, förklara egendom som undanhållits förverkad eller, om den ej

kan tillrättaskaffas, förplikta honom att utgiva ersättning för egendomens

värde.

24 §.

Böter, som ådömas enligt denna lag, ävensom förverkad egendom och utdömd

ersättning, varom i 23 § 3 mom. förmäles, tillfalla kronan.

25 §.

De närmare bestämmelser, som erfordras för tillämpning av denna lag,

meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer. Genom densamma

upphävas rekvisitionslagen den 31 mars 1938 (nr 87), rekvisitionsförordningen

den 10 juni 1938 (nr 304), fartygsuttagningslagen den 9 april 1926 (nr 66),

kungörelsen den 18 juni 1927 (nr 274) rörande tillämpning av fartygsuttagningslagen,

häst- och fordonsanskaffningslagen den 27 april 1934 (nr 84), hästoch

fordonsanskaffningsförordningen den 22 juni 1934 (nr 420), förordningen

den 22 juni 1934 (nr 421) angående undantag från tillämpningen av häst- och

fordonsanskaffningslagen samt kungörelsen den 22 juni 1934 (nr 419) angående

rikets indelning i hästmönstringsområden; skolande, där i särskild författning

eller eljest förekommer hänvisning till författning, vilken sålunda

upphör att gälla, hänvisningen i stället avse den nya lagen eller författning

som utfärdas med stöd'' därav.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

77

Bilaga T).

Utredningsmännens förslag.

Förslag

till

beredskapsförfogandelag.

1 §.

Där så prövas nödvändigt för tillgodoseende av beredskapen vid sådan del

av krigsmakten, som, utan att vara ställd på krigsfot, tages i anspråk för

ändamål, varom förmäles i § 28 mom. 1 och § 36 mom. 2 värnpliktslagen,

äger Konungen förordna:

a) att då militär personals förläggning icke lämpligen kan ske i de av det

ifrågavarande förbandet regelmässigt använda lokalerna eller ock militär

personal beordras till sjötjänstgöring utom örlogsstation eller örlogsdepå,

ägare eller innehavare av livsmedel, transportmedel, rum för personal, hästar

eller fordon ävensom materialier och annat, som är oundgängligen erforderligt

för tjänstens fullgörande och icke med tillräcklig skyndsamhet kan på

annat sätt anskaffas, skola vara skyldiga att på anfordran av militär myndighet

tillhandahålla vad sålunda erfordras;

b) att, även i annat fall än under a) sägs, ägare eller innehavare av hästar,

fordon och fartyg, vilka, enligt vad därom finnes särskilt stadgat, uttagits

för krigsmaktens behov, ävensom av luftfartyg, skola vara skyldiga att i den

utsträckning, som i förordnandet angives, och på anfordran av militär myndighet

ställa nämnda egendom till krigsmaktens förfogande; samt

c) att ägare eller innehavare av visst i förordnandet angivet markområde

skall ställa detta till krigsmaktens förfogande.

Rätt att göra anfordran, som avses i första stycket a) och b), tillkommer

de militära myndigheter, som bestämmas av Konungen i kommandoväg. 2 3

2 §.

Markområden, rum, fartyg och luftfartyg tagas i anspråk med nyttjanderätt.

Egendom, som kan antagas bliva förbrukad eller förstörd eller komma

att väsentligen minska i värde, tages i anspråk med äganderätt. Annan egendom

tages i anspråk med nyttjanderätt, såvida icke vederbörande militära

myndighet finner lämpligt eller ägaren påfordrar, att egendomen övertages

med äganderätt.

3 §.

Anfordran, som avses i 1 § första stycket a), skall, där så lämpligen låter

sig göra, i första hand riktas till den, som å orten driver rörelse eller eljest

mot ersättning tillhandagår allmänheten med vad som är i fråga.

Beträffande sättet för anfordran skall gälla vad som i motsvarande avseende

är stadgat örn rekvisition.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

4 §•

Ersättning för tillhandahållande av egendom enligt denna lag utgår enligt

de grunder, som gälla beträffande rekvirerad egendom; dock att vad i 12 §

1 mom. rekvisitionslagen stadgas därom, att ersättning för egendom i vissa

fall ej skall utgå, icke skall äga tillämpning, då egendomen tillhandahålles

enligt denna lag.

5 §.

I fråga örn egendoms avlämnande och mottagande, om återställande av

egendom efter nyttjande, örn ersättnings bestämmande, om fullföljd av talan

samt örn ersättnings gäldande skola de beträffande rekvisition meddelade bestämmelserna

äga motsvarande tillämpning.

De föreskrifter, som äro givna angående undantag från tillämpningen av

bestämmelserna om rekvisition, skola iakttagas jämväl vid förfogande enligt

denna lag.

6 §.

Vägrar eller försummar någon att fullgöra vad honom åligger på grund

av anfordran enligt denna lag, äger vederbörande militära myndighet låta

genom polismyndighetens försorg uttaga det begärda.

Den, som gör sig skyldig till vägran eller försummelse som nu sagts, dömes

till dagsböter. Böterna tillfalla kronan.

7 §.

Ställes del av krigsmakten, som avses i 1 §, på krigsfot, vare förordnandet

såvitt avser denna del utan verkan från och med den dag rekvisition må äga

rum för fyllande av dess behov; dock må enligt bestämmelserna i denna lag

tagas i anspråk egendom, vars ägare eller innehavare redan anmodats ställa

egendomen till förfogande.

8 §.

De närmare föreskrifter, som för tillämpningen av denna lag bliva erforderliga,

meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer. Genom densamma

upphävas beredskapsförfogandelagen den 22 juni 1939 (nr 297) och beredskapsförfogandeförordningen

samma dag (nr 390).

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

79

Bilaga B.

Utredningsmännens förslag.

Förslag

till

förordning med närmare bestämmelser angående tillämpning av

rekvisitionslagen den (rekvisitionsförordning).

Med stöd av rekvisitionslagen den förordnas härigenom

som följer:

1 kap. Allmänna bestämmelser.

1 §■

Rätt att rekvirera förnödenheter, som under fredstid uttagits för krigsmaktens

behov, tillkommer myndighet, som har att ombesör ja mobilisering av det

förband (motsvarande organisation), för vars räkning förnödenheterna uttagits,

ävensom myndighet, under vilkens befäl eller överinseende förbandet

(organisationen) lyder. 2

2 §•

1 mom. Rätt att göra annan rekvisition än i 1 § avses tillkommer överbefälhavaren

över krigsmakten, då sådan är förordnad, chefen för försvarsstaben

ävensom avdelningscheferna vid försvarsstabens kommunikations- och

signaltjänstavdelningar, chefen för militärbyrå inom centralt ämbetsverk,

militärassistent vid sådant verk samt därjämte följande myndigheter:

1. Inom armén:

a) chefen för armén;

b) arméförvaltningens militära departement och dess styrelser;

c) chef för armékår, fördelning eller därmed likställt förband, chef för

etappgrupp, militärbefälhavaren på Gotland, militärområdesbefälhavare samt

kommendant i fästning och därmed likställd befälhavare;

d) befälhavare för försvars- eller skyddsområde samt därmed likställd territoriell

befälhavare;

e) chef för förband eller annan militär organisation, som lyder omedelbart

under överbefälhavaren eller under någon under a)—d) eller ock 2 e) eller h)

nämnd myndighet;

f) transportledningsofficer, transportledare, stationsofficer, hamnofficer eller

motsvarande befattningshavare; samt

g) remonteringsnämnden.

2. Inom marinen:

a) chefen för marinen;

b) marinförvaltningen;

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

c) chef för annan avdelning inom marinförvaltningen än civilavdelningen;

d) chefen för kustflottan;

e) chef för marindistrikt;

f) chef för örlogsvarv (örlogsdepå);

g) chef för eskader, avdelning eller självständigt uppträdande fartygsförband

och chef å självständigt uppträdande fartyg;

h) kommendant i kustfästning och därmed likställd befälhavare;

i) chef för förband eller annan militär organisation, som lyder omedelbar!

under överbefälhavaren eller under någon under 1 c) eller d) eller ock 2 a),

d), e) eller h) nämnd myndighet; samt

j) hamnofficer.

3. Inom flygvapnet:

a) chefen för flygvapnet;

b) flygförvaltningen;

c) chef för avdelning inom flygförvaltningen;

d) eskaderchef; samt

e) chef för flottilj, division (motsvarande), självständigt uppträdande

grupp, rote, basavdelning eller annat förband eller annan militär organisation,

som lyder omedelbart under överbefälhavaren eller under någon under

1 c) eller 2 d), e) eller h) eller ock under 3 a) eller d) nämnd myndighet.

Myndighet, som omnämnes under 1 a) och c), 2 a), d), e) och h) samt 3 a)

och d), må uppdraga åt följande stabspersonal, nämligen stabschef, sektionschef,

avdelningschef, som handlägger egentliga krigsförvaltningsärenden, eller

motsvarande chefer eller ock kommendant i stab, att helt eller delvis utöva

myndigheten tillkommande rekvisitionsrätt.

2 morn. Kan befälhavare för förband eller annan militär organisation på

grund av detachering eller av annan anledning icke tillgodose förekommande

behov genom hänvändelse till överordnad myndighet eller på annat sätt, må

befälhavaren, även örn han icke är att hänföra till någon av de i 1 mom.

nämnda myndigheter, rekvirera vad som oundgängligen erfordras för tjänstens

behöriga fullgörande.

Landstormsområdesbefälhavare eller annan befälhavare, som har att ombesörja

mobilisering av landstorm, må, ändå att han icke är att hänföra till

någon av de i 1 mom. nämnda myndigheter, rekvirera vad som oundgängligen

erfordras för genomförande av planenlig mobilisering.

3 mom. Militär ledamot av hästvärderingsnämnd och hilvärderingsnämnd

äger ock i visst fall rätt att göra rekvisition enligt vad i 31 och 46 §§ stadgas. 3

3 §•

Järnväg, kanal, flygplats, telegraf- och telefonanläggning, kraftföretag, som

är anslutet eller avsett att anslutas till central driftledning, samt annan radioanläggning

än amatörstation eller privat experimentstation jämte personal, utrustning

och förråd må tagas i anspråk uteslutande för krigsmaktens behov

allenast efter befallning av Kungl. Majit eller ock på rekvisition av överbetälhavaren,

chefen för försvarsstaben eller någon av följande militära myndigheter,

nämligen:

i fråga om järnväg, kraftföretag eller kanal chef för armékår, militärbefälhavaren

på Gotland, avdelningschefen vid försvarsstabens kommunikationsavdelning

samt chefen för järnvägsstyrelsens militärbyrå;

i fråga om flygplats chefen för flygvapnet; samt

i fråga om telegraf-, telefon- eller radioanläggning chefen för marinen, avdelningschefen

vid försvarsstabens signaltjänstavdelning samt chefen för telegrafstyrelsens

militärbyrå.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

81

4 §.

Har endast en del av krigsmakten ställts på krigsfot, tillkommer rätt att

göra rekvisition allenast myndighet, som tillhör denna del eller under vilkens

befäl eller överinseende militär organisation, tillhörande nämnda del, är ställd.

5 §.

De bestämmelser, som äro meddelade angående undantag från uttagning

under fredstid av vissa förnödenheter för krigsmaktens behov, skola iakttagas

då fråga är örn rekvisition. Utrustningspersedlar och materialier, som

någon innehar för beredande av luftskydd åt sig eller sin familj eller hos honom

anställda personer eller för skyddande av egendom, som av honom innehaves,

må icke tagas i anspråk i vidare män än persedlarna eller materialierna

av länsstyrelsen prövas obehövliga för sådant ändamål. Ej heller må

genom rekvisition tagas i anspråk egendom, som enligt behörigen granskad

luftskyddsplan är avsedd för luftskyddets behov, med mindre länsstyrelsen

lämnar sitt medgivande därtill.

Framställes från såväl militär myndighet som civil myndighet, vilken

handhar luftskyddet, anspråk på viss egendom, som icke enligt vare sig

mobiliserings- eller luftskyddsplan är avsedd att tagas i anspråk, avgör militärområdesbefälhavaren

efter samråd med vederbörande länsstyrelse vem

som må äga företrädesrätt till egendomen. I trängande fall må företrädesrätten

avgöras av den militäre befälhavare, som gör anspråk på egendomen,

efter samråd med vederbörande länsstyrelse eller luftskyddschef.

'' 6 §.

Vid rekvisition skall följande iakttagas:

1. Rekvisition skall verkställas så, att den vars rätt därav beröres icke

lider större förfång än av omständigheterna föranledes.

2. Har viss förnödenhet rekvirerats, och vill ägaren eller innehavaren i

dess ställe sätta annan förnödenhet av samma slag, skall denna mottagas,

om den omedelbart ställes till förfogande och befinnes lämplig för det avsedda

ändamålet.

3. Kvarter skall lämnas i mån av utrymme i tillgängliga hus och byggnader.

Kvartervärden skall dock anvisas nödigt bostadsutrymme för sig

och sin familj ävensom de stallrum, som oundgängligen erfordras för egna

djur.

Kvarter skall å tid av året, då sådant erfordras, såvitt möjligt vara uppvärmt

och försett med lyse. Personalen skall vid inkvartering beredas den

bekvämlighet, som med hänsyn till de lokala förhållandena, envars tjänsteställning

samt tjänstgöringens art kan anses tillbörligt.

4. Mat, som lämnas i kvarter, skall vara efter ortens sed.

5. Förnödenheter, vilka äro av särskild betydelse för näringslivet, såsom

avelsdjur, utsäde eller dylikt, må ej utan synnerliga skäl tagas i anspråk.

6. Vid rekvisition av tjänstbarheter skall hänsyn såvitt möjligt tagas till

envars yrke, kroppsbeskaflenhet och ålder.

7. Tages anläggning, varom förmäles i 3 §, i anspråk utan att vara helt

ställd till krigsmaktens förfogande, bör icke större intrång göras i anläggningens

förmåga att betjäna allmänheten än behovet oundgängligen

kräver.

7 §•

Rekvisilionsskrivelse må avlämnas, förutom hos den, som skall fullgöra

rekvisitionen, jämväl hos ortens polismyndighet, vilken det åligger alt vidarebefordra

skrivelsen lill vederbörande.

Bihang till riksdagens protokoll 19A2. 1 samt. Nr 201. 6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

Polismyndighet är skyldig lämnda rekvirenten alla erforderliga upplysningar

rörande tillgången i orten å de förnödenheter, som utgöra föremål för

rekvisition.

8 §•

Rekvisitionsskrivelse skall innehålla uppgift å

den militära organisation, för vilken det rekvirerade är avsett;

den, som har att fullgöra rekvisitionen (avlåmnaren);

myckenheten och beskaffenheten av det rekvirerade;

huruvida rekvirerad förnödenhet skall tagas i anspråk med äganderätt

eller nyttjanderätt och i sistnämnda fall den tid, under vilken det rekvirerade

kan beräknas bliva taget i anspråk;

tid och plats för avlämnandet av det rekvirerade och den myndighet eller

befattningshavare, som för kronans räkning skall mottaga det rekvirerade

eller hava uppsikt över rekvisitionens fullgörande (mottagaren);

huruvida, i fall som avses i 7 kap., besiktning genom gode män skall

äga rum;

vad som bör iakttagas vid framställande av anspråk på ersättning i anledning

av rekvisitionen; samt

dagen för skrivelsens utfärdande.

Härutöver bör rekvisitionsskrivelse innehålla bland andra följande uppgifter,

nämligen

vid rekvisition av kvarter, stallrum eller annan plats under tak:

erforderligt antal rum och antal bäddar i varje rum; erforderligt utrymme

för förläggning av manskap; antal hästar eller andra djur, som böra

beredas stallrum; erforderligt utrymme för expeditions-, sjukvårds- och

förrådslokaler m. m.; huruvida lokalerna skola vara utrymda eller icke;

samt, där rekvisitionen tillika omfattar förplägnad och utfodring, antalet

portionstagare för hel dag eller för vissa måltider samt antalet rationer för

djur och rationernas sammansättning;

vid rekvisition av förbrukningsartiklar:

de särskilda artiklarna efter mått, mål eller vikt, det sätt varpå de böra

vara förpackade, samt i fråga om slaktdjur, antalet och medelsiffran för

deras levande vikt ävensom den tid, för vilken foder är behövligt;

vid rekvisition av tjänstbarheter utav vägvisare, budbärare, arbetsmanskap

eller annan personal:

den tid, under vilken personalen beräknas bliva tagen i anspråk; den tid,

för vilken livsmedel böra medföras; de yrkesgrenar, vilka personalen bör

tillhöra; samt de verktyg av olika slag, som böra medföras; samt

vid rekvisition av hästar, fordon och fartyg m. nildén

utrustning samt de tillbehör, drivmedel och andra dylika förnödenheter,

som skola medföras.

Vid rekvisition av förnödenheter eller tjänstbarheter av andra slag än

ovan angivits böra lämnas alla de upplysningar angående myckenheten och

beskaffenheten av det rekvirerade, som erfordras för att rekvisitionen må

kunna behörigen utgöras.

9 §•

Å utgjorda förnödenheter och tjänstbarheter skall utfärdas kvitto (rekvisitionskvitto).

Kvitto utfärdas av mottagaren där ej annorlunda stadgas i denna förordning.

Kvitto skall innehålla uppgift å

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

83

rekvirenten;

den som utgjort rekvisitionen;

den rätt, varmed förnödenhet tagits i anspråk (äganderätt eller nyttjanderätt)

;

myckenheten och beskaffenheten av utgjorda förnödenheter och tjänstbarheter,

angivna på sätt som föreskrives i fråga örn rekvisitionsskrivelse;

samt

dagen för kvittots utfärdande.

Beträffande särskilda anteckningar, som i vissa fall skola göras å kvitto,

stadgas i 29, 44 och 63 §§.

10 §.

Myndighet, som utfärdar rekvisitionsskrivelse eller kvitto, skall taga avskrift

eller kopia av handlingen.

Har kvitto utfärdats i anledning av rekvisition, som skett med stöd av

2 § 1 morn., och är utfärdaren ej tillika rekvirent, skall avskriften eller

kopian överlämnas till rekvirenten. Då rekvisitionsskrivelse eller kvitto utfärdas

av befälhavare, som verkställt rekvisition enligt 2 § 2 morn., skall

befälhavaren, sedan det rekvirerade mottagits, översända avskriften eller

kopian till närmast överordnade myndighet, som enligt 2 § 1 mom. ägt verkställa

rekvisitionen.

Myndighet, som i 2 § 1 mom. sägs, skall föra förteckning över de rekvisitionsärenden,

som handläggas av myndigheten eller densamma underlydande

befälhavare, som enligt 2 mom. samma paragraf verkställt rekvisition.

Ärendena skola i förteckningen upptagas i nummerföljd. För varje ärende

skola antecknas meddelade beslut och vidtagna åtgärder. Alla till visst

ärende hörande handlingar skola förses med ärendets nummer enligt förteckningen

och sammanföras i en akt. Då sådan akt eller viss handling därur

överlämnas till värderingsnämnd eller annan myndighet, skall anteckning

därom ske.

Har rekvisitionsskrivelse med stöd av 2 § 1 mom. utfärdats, skall avskrift

av densamma så snart ske kan av rekvirenten översändas till länsstyrelsen. 2

2 kap. Örn värderingsnämnder.

11 §.

Antalet hästvärderings-, bilvärderings- samt allmänna lokala värderingsnämnder

i varje län fastställes av länsstyrelsen efter förslag av arméfördelningschefen

(motsvarande chef). I enahanda ordning bestämmes verksamhetsområdet

för varje nämnd.

Är län delat mellan två militärområden, tillkommer det chefen för den

arméfördelning, till vars område större delen av länet hör, att i fråga örn

lokal värderingsnämnd fullgöra vad enligt rekvisitionslagen eller denna förordning

åligger arméfördelningschef.

Antalet fartygsvärderingsnämnder i varje marindistrikt samt arbetsfördelningen

dem emellan fastställes av Kungl. Maj:t.

12 §.

Ledamöterna i hästvärderingsnämnd skola äga sakkunskap om hästar

och deras brukbarhet. En av ledamöterna skall tillika äga ingående erfarenhet

om värdering av hästar.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Ledamöterna i bilvärderingsnämnd skola vara förtrogna med motorfordons

och motorredskaps konstruktion och skötsel. En av ledamöterna skall

tillika äga ingående erfarenhet om värdering av motorfordon och motorredskap.

Av ledamöterna i fartygsvärderingsnämnd skall den av chefen för marindistriktet

utsedde ledamoten vara mariningenjör eller, där sådan icke finnes

att tillgå, annan lämplig ingenjör. De övriga ledamöterna skola äga ingående

kännedom om värdering av fartyg.

Ledamöterna i allmän lokal värderingsnämnd skola äga allmän erfarenhet

i praktiska värv.

Vad i denna paragraf sägs om ledamot gäller ock om suppleant.

13 §.

Förordnande att vara ledamot eller suppleant i riksvärderingsnämnden och

lokal värderingsnämnd meddelas vart fjärde år före september månads utgång

och gäller för påföljande fyra kalenderår. Om avgång skett före fyraårsperiodens

slut, meddelas förordnande för återstoden av perioden.

Arméfördelningschef (motsvarande chef) och chef för marindistrikt åligger

att ofördröjligen lämna uppgifter till länsstyrelsen angående de av dem

utsedda ledamöternas och suppleanternas namn, befattningar och adresser.

Länsstyrelse skall lämna riksvärderingsnämndens ordförande motsvarande

uppgifter beträffande ordförandena i de lokala värderingsnämnderna.

14 §.

Ledamot eller suppleant i värderingsnämnd må endast den vara, som uppnått

tjugufem års ålder och råder över sig och sin egendom.

Uppdrag, varom nu är fråga, må ej annan undandraga sig än den, som uppnått

sextio års ålder eller fyra år innehaft sådant uppdrag, samt tjänsteman,

som är av sin tjänst förhindrad att fullgöra uppdraget.

15 §.

Emot ledamot i värderingsnämnd skola i ärende, som ej avser upprättande

av taxa, gälla dessa jäv: örn han är med enskild sakägare i den skyldskap

eller det svågerlag, som enligt lag utgör jäv mot domare; om han eller någon,

som är med honom sålunda skyld eller besvågrad, har del i saken eller kan

vänta synnerlig nytta eller skada därav; om han å ämbetets vägnar deltagit

i åtgärd eller beslut, som rör saken; örn han varit fullmäktig i saken eller

yttrat sig däri såsom sakkunnig; örn han är enskild sakägares vederdeloman

eller uppenbar ovän; om han står under enskild sakägares förmanskap eller

är i hans tjänst eller av honom åtnjuter lön eller underhåll; samt örn eljest

särskild omständighet föreligger, som är ägnad att rubba förtroendet till hans

opartiskhet i saken.

Den, som deltagit i upprättande av taxa, må ej av sådan orsak anses jävig

i ärende angående ändring i myndighets beslut rörande ersättning enligt

taxan.

Söker någon sak med ledamot av värderingsnämnd eller tillfogar honom

något med ord eller gärning i ändamål att därmed göra honom jävig, skall

det ej räknas för jäv.

16 §.

Värderingsnämnd är ej beslutmässig med mindre dess samtliga ledamöter

äro närvarande; dock må i riksvärderingsnämnden ärende kunna avgöras av

fyra ledamöter, örn de äro ense.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 201.

85

Vad de liesta i värderingsnämnd säga skall gälla som nämndens beslut. Äro

flera meningar och kunna de jämkas till varandra, skall den mening gälla,

som efter jämkning finnes hava erhållit de flesta rösterna. Kunna icke, då

flera meningar äro, dessa jämkas till varandra, skall den gälla, som biträdes

av flera röstande än någon annan. Finnes ej, enligt vad nu sagts, röstövervikt,

skall ny omröstning anställas mellan de meningar, som erhållit mer än en

röst var, och skall den mening bliva gällande, om vilken de flesta då förena

sig. Har var sin mening, skall gälla vad ordföranden säger.

Vid värderingsnämnds sammanträde skall föras protokoll. Uppkommer

inom nämnd skiljaktig mening, skall denna antecknas i protokollet.

17 §.

Riksvärderingsnämnden och allmän lokal värderingsnämnd äga höra sakkunnig,

där så finnes erforderligt. Vid prövning av fråga, vars bedömande

kräver särskild fackkunskap, är sådan nämnd städse skyldig höra sakkunnig,

där ej kunskap av ifrågavarande slag är företrädd inom nämnden.

Värderingsnämnd äger, även örn förfall för ledamot icke föreligger, vid

behov kalla suppleant att biträda nämnden, dock utan rätt för honom att

deltaga i nämndens beslut.

Det åligger kommerskollegium, lantbruksstyrelsen och vattenfallsstyrelsen

att var för sig uppgöra förslag å sakkunniga inom olika näringsområden, vilka

kunna av riksvärderingsnämnden tillkallas för rådfrågning i särskilda

fall. Förslagen skola av myndigheterna minst vartannat kalenderår samt eljest,

då förhållandena därtill föranleda, underkastas erforderlig revidering.

Nämnden är vid tillkallande av sakkunnig icke bunden av förslag som nu är

sagt.

Kommerskollegiets förslag bör upptaga minst fem personer för var och en

av följande näringsgrupper, nämligen:

1. malmbrytning och metallurgisk industri,

2. maskin-, varvs-, elektrisk, järnvaru- och metallindustri,

3. sten-, cement-, lervaru- och glasindustri,

4. trä- och pappersindustri ävensom grafisk industri,

5. närings-, läkemedels- och njutningsmedelsindustri,

6. textil- och beklädnadsindustri,

7. läder-, skinn-, hår- och gummivaruindustri,

8. kemisk industri,

9. handel med kol, oljor och vedbränsle,

10. sjöfart,

11. motorfordonsdrift och lufttrafik,

12. järnvägsdrift, samt

13. näring, som icke är att hänföra till någon i denna paragraf särskilt

nämnd verksamhet.

Lantbruksstyrelsens förslag bör upptaga minst tio personer för lanthushållningens

olika grenar.

Vattenfallsstyrelsens förslag bör upptaga minst fem personer, representerande

sakkunskap i fråga örn framställning och distribution av elektrisk energi

ävensom beträffande kanaldrift.

Allmän lokal värderingsnämnd må hos länsstyrelsen söka anvisning å sakkunnig.

18 §.

Enskild sakägare äger att sjiilv eller genom ombud bevaka sin rätt inför

värderingsnämnd. Enskild sakägare är skyldig att på anfordran tillhanda
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

hålla värderingsnämnd erforderliga handlingar och upplysningar ävensom

att, där så finnes nödigt, på kallelse inställa sig inför nämnden för att meddela

upplysningar.

19 §.

Kronans rätt skall inför allmän lokal värderingsnämnd och fartygsvärderingsnämnd

bevakas av ombud, som förordnas av länsstyrelsen. Ombudet

åligger att, när skäl därtill äro, fullfölja talan mot beslut av sådan nämnd i

ärenden angående bestämmande av ersättning.

Talan mot beslut av hästvärderingsnämnd och bilvärderingsnämnd i ärende,

som nyss sagts, fullföljes å kronans vägnar av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet.

Inför riksvärderingsnämnden skall kronans rätt bevakas av ett av Kungl.

Majit förordnat ombud.

20 §.

Riksvärderingsnämnden skall lämna lokal värderingsnämnd erforderliga

instruktioner och anvisningar i fråga örn utövande av dess verksamhet.

Lokal värderingsnämnd åligger att hålla den undersökning och förhandling

med sakägare, som må erfordras, då ersättningsfråga är föremål för

riksvärderingsnämndens prövning.

3 kap. Örn upprättande av taxor m. m.

21 §.

Det åligger riksvärderingsnämnden att uppgöra förteckning över sådana

förnödenheter och tjänstbarheter, som de allmänna lokala värderingsnämnderna,

var för sitt område, skola prissätta i taxa. Av förteckningen bör framgå,

huruvida för däri upptagen förnödenhet såväl parti- som minutpris eller

allenast ettdera bör utsättas. Förteckning, som nu nämnts, samt taxor, som

avses i 14 § rekvisitionslagen, skola under tid, då krigsmakten icke är ställd

på krigsfot, upprättas allenast då Kungl. Majit på framställning av rikskommissionen

för ekonomisk försvarsberedskap eller efter dess hörande så förordnar.

Har Kungl. Majit meddelat förordnande, som nyss är sagt, sammanträder

riksvärderingsnämnden i Stockholm inom en månad därefter å dag, som ordföranden

bestämmer, för att upprätta förteckning och taxa. Förteckningen

skall omedelbart översändas till länsstyrelserna för att tillställas ordförandena

i de allmänna lokala värderingsnämnderna.

Sedan förteckningen inkommit till länsstyrelse, skall allmän lokal värderingsnämnd

inom en månad därefter å tid och ort, som länsstyrelsen bestämmer,

på kallelse sammanträda för att upprätta taxa. Taxa översändes

omedelbart efter upprättandet av den allmänna lokala värderingsnämndens

ordförande till riksvärderingsnämnden, som inom en månad efter det samtliga

taxor inkommit sammanträder å tid, som bestämmes av ordföranden, för

att pröva och efter erforderliga ändringar fastställa taxorna.

Då krigsmakten eller någon del därav blivit ställd på krigsfot, skola sammanträden

för ovan angivna ändamål hållas av riksvärderingsnämnden, då

ordföranden så finner erforderligt, å tid, som av honom bestämmes, samt av

allmän lokal värderingsnämnd efter anvisning av riksvärderingsnämnden

eller eljest, då ordföranden så finner erforderligt, å tid och ort, som av honom

bestämmas.

Ärende angående upprättande av taxa skall vara slutbehandlat senast inom

en vecka efter det värderingsnämnd sammanträtt för ärendets handläggning.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

22 §.

Har riksvärderingsnämnden upprättat taxa eller fastställt av allmän lokal

värderingsnämnd upprättad taxa, skall avskrift av densamma omedelbart

överlämnas dels till länsstyrelsen i län, varest ort, där taxan .skall gälla, är

belägen, dels ock till försvarsväsendets centrala förvaltningsmyndigheter.

Länsstyrelsen skall tillse, att taxorna tillhandahallas de allmänna lokala värderingsnämnderna;

de nämnda förvaltningsmyndigheterna skola tillse, att

taxorna tillhandahållas vederbörande militära myndigheter.

Kungl. Maj:t bestämmer, örn och när taxa skall offentligen kungöras. Av

riksvärderingsnämnden upprättad taxa kungöres genom införande i Svensk

författningssamling. Av allmän lokal värderingsnämnd upprättad och av

riksvärderingsnämnden fastställd taxa kungöres genom införande i länskungörelserna.

Länsstyrelse skall tillse, att erforderligt antal exemplar av de i

länskungörelsema intagna taxorna tillställes vederbörande militära och civila

myndigheter.

Taxa skall lända till efterrättelse vid bestämmande av ersättning for förnödenheter

och tjänstbarheter, som utgjorts efter taxans kungörande eller,

där taxan icke skall kungöras eller riksvärderingsnämnden eljest så föreskriver,

efter annan av nämnden bestämd tidpunkt.

4 kap. Om handläggningen av rekvisitionsärenden vid hästvärderings
nämnd

m. m.

23 §.

På framställning av rekvirenten kallar länsstyrelsen ledamöterna i vederbörlig

hästvärderingsnämnd till sammanträde å tid och plats, som av rekvirenten

angives. Är ledamot av laga förfall hindrad inställa sig, skall han

ofördröjligen anmäla förhållandet för länsstyrelsen, som har att kalla suppleant.

24 §.

Hästvärderingsnämnd biträdes av protokollsförare ävensom av veterinär,

därest sådan ej ingår i nämnden. Biträden, som nu nämnts, förordnas av

länsstyrelsen och kallas av densamma till hästvärderingsnämnds sammanträde.

Förordnande meddelas vart fjärde år och gäller för påföljande fyra

kalenderår. Om avgång skett före fyraårsperiodens slut, meddelas förordnande

för återstoden av perioden.

Länsstyrelsen skall ombesörja, att polispersonal där så erfordras är tillstädes

för ordningens upprätthållande.

25 §.

Rekvirent skall tillhandahålla ordförande i hästvärderingsnämnd förteckning

i tre exemplar (rckvisitionsförteckning) över ägarna av rekvirerade hästar

och hästfordon med uppgift om antalet hästar och fordon, som rekvirerats

hos varje ägare.

Avser rekvisition sådana hästar och fordon, som under fredstid uttagits for

krigsmaktens behov, skola för deras identifiering erforderliga uppgifter vara

införda i förteckningen.

Formulär till förteckning fastställes i kommandoväg.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

26 §.

Hästvärderingsnämnd åligger i huvudsak:

a) att besiktiga och pröva rekvirerade hästar och hästfordon med hänsyn

till deras lämplighet för krigsbruk samt därvid bestämma, vilka som skola

tagas i anspråk av kronan och vilka som skola kasseras;

b) att värdera och bestämma ersättning för hästar och hästfordon jämte

tillbehör och förnödenheter, som skola tagas i anspråk; samt

c) att, där ej nedan annorlunda stadgas, bestämma och utbetala ersättning

för transport och inställelse, som föranledes av rekvisitionen,

Örn nämndens under a) och b) avsedda beslut skall anteckning ske i rekvisitionsförteckningen.

Nämnden åligger ock att i förteckningen införa uppgifter

i de övriga hänseenden, som framgå av det fastställda formuläret.

över ersättningar, som avses under c), skall föras särskild förteckning,

vartill jämväl formulär fastställes i kommandoväg.

Hästvärderingsnämnd skall vid fullgörande av sina åligganden ställa sig

till efterrättelse de föreskrifter och anvisningar, som meddelas av hästuttagningsmyndigheten

och vederbörande militära myndighet.

27 §.

örn hinder möter mot inställande av häst eller hästfordon, som rekvirerats,

skall ägaren eller innehavaren ofördröjligen till hästvärderingsnämnden

avlämna ett av två trovärdiga personer bestyrkt intyg om hindrets art.

Såsom laga hinder mot hästs inställande anses: att sto är dräktigt eller har

föl under fyra månaders ålder, att häst till följd av sjukdom ej kan förflytta

sig till avlämningsplalsen samt att häst befaras hava smittsam sjukdom.

Då annat skäl förebäres, prövar nämnden, om det må gälla såsom laga

hinder.

Inställes ej hästfordon, prövar nämnden, om föreburet skäl må gälla såsom

laga hinder.

Beträffande häst eller hästfordon, som rekvirerats men icke inställts, skall

anteckning ske i rekvisitionsförteckningen med angivande av om laga hinder

visats eller ej.

28 §.

Rekvirerad häst bör inställas väl skodd samt skall vara försedd med grimma,

grimskaft^ foder för tre dygn, ävensom, såvitt möjligt, med täcke av

ylle eller nöthår, täckgjord samt fodertornister.

Med rekvirerat hästfordon skola, utom vanliga tillbehör, avlämnas erforderliga

seltyg för dess anspänning.

29 §.

Sedan hästvärderingsnämnd bestämt, att häst och i förekommande fall

hästfordon skall tagas i anspråk av kronan, åligger det nämnden att ofördröjligen

fastställa ersättningen därför.

Nämnden skall utfärda rekvisitionskvitto som i 9 § sägs å vad som tages

i anspråk.

Beslutet om ersättningen skall antecknas å kvittot. Detta skall jämväl innehålla

underrättelse om vad den, som vill söka ändring i beslutet, har att

iakttaga för fullföljd av sin talan.

Kvittot skall ofördröjligen tillställas avlämnaren eller dennes i ärendet anlitade

bud.

_ Har beslut om ersättning tillställts sådant bud, skall det anses hava behörigen

delgivits avlämnaren.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 201.

89

30 §.

I den mån ersättning fastställts, skall häst och i förekommande fall hästfordon

jämte tillbehör och förnödenheter mot kvitto överlämnas till befälhavaren

för den militära hämtningskommenderingen.

Sådan befälhavare står å avlämningsplatsen under befäl av den militäre

ledamoten av hästvärderingsnämnden. Han åtnjuter å avlämningsplatsen och

under färden därifrån till vederbörande förband polismans skydd och befogenhet

och är vid utövandet av denna befogenhet underställd polismyndigheten

i orten.

31 §.

Uppstår till följd av uraktlåten inställelse eller kassation brist i det erforderliga

antalet hästar eller hästfordon, äger den militäre ledamoten av hästvärderingsnämnden

anskaffa det felande, i fall som avses i 23 § 1 mom. rekvisitionslagen,

genom åtgärd som där sägs, och eljest genom rekvisition inom

det hästuttagningsområde, där bristen uppstått.

32 §.

Kan häst och hästfordon icke å avlämningsplatsen omhändertagas av militär

personal, är avlämnare (bud) skyldig biträda med deras överförande till

vederbörande förband.

33 §.

Ersättning för transport och inställelse, som föranledes av rekvisition utav

hästar och hästfordon, skall av hästvärderingsnämnd bestämmas och utbetalas

å avlämningsplatsen.

Tages avlämnare (bud) i anspråk för hästars och hästfordons överförande

från avlämningsplats till vederbörande förband eller skulle bestämmande av

ersättning, som i första stycket sägs, i särskilt fall avsevärt fördröja förrättningen,

må dock nämnden hänvisa vederbörande till länsstyrelsen, på vilken

det ankommer att i sådant fall bestämma och utbetala ersättningen. Nämnden

har att i fall som nu sagts å avlämningsplatsen utbetala skäligt förskott

å ersättningen.

34 §.

Hästvärderingsnämnd skall göra utbetalning, som i 33 § sägs, över postgiro.

Därvid skall användas utbetalningskort, som undertecknas av nämndens

ordförande.

Det åligger länsstyrelsen att förse ordförande i hästvärderingsnämnd med

erforderliga medel för nämnda utbetalningar samt för bestridande av omkostnaderna

för nämndens verksamhet.

35 §.

Sedan hästvärderingsnämnd avslutat förrättningen, skola de hos nämnden

förda handlingarna färdigställas, granskas och av nämndens ledamöter undertecknas.

Av rekvisitionsförteckningen skall ett exemplar överlämnas till

befälhavaren för den militära hämtningskommenderingen och ett översändas

lill vederbörande centrala förvaltningsmyndighet. Det tredje exemplaret av

förteckningen samt övriga handlingar skola ofördröjligen översändas till

länsstyrelsen.

36 §.

Så snart liästvärderingsnämnds beslut örn ersättning för ianspråktagen förnödenhet

vunnit laga kraft gentemot kronan, åligger det länsstyrelsen att

med ledning av rekvisitionsförteckningen utanordna det fastställda ersättningsbeloppet.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Länsstyrelsen skall, ändå alt fall som i 33 § andra stycket sågs ej föreligger,

pröva fråga om ersättning för transport och inställelse, där den ersättningsberättigade

hänskjuter frågan till länsstyrelsens prövning. Länsstyrelsens

beslut i sådan fråga må ej överklagas.

37 §.

I fall då hästar och hästfordon rekvireras till ringa antal, må rekvirenten,

där så befinnes lämpligt, förordna, att, i stället för motsvarande stadganden

i detta kapitel, de i 60—62 och 64 §§ givna föreskrifterna rörande ersättningsärenden,

som ankomma på allmän lokal värderingsnämnd, skola lända

till efterrättelse; vad i sistnämnda paragraf sägs örn vederbörlig allmän lokal

värderingsnämnd skall härvid gälla vederbörlig hästvärderingsnämnd.

5 kap. Örn handläggningen av rekvisitionsärenden vid bilvärderings
nämnd

m. m.

38 §.

På framställning av rekvirenten kallar länsstyrelsen ledamöterna i vederbörlig

bilvärderingsnämnd till sammanträde å tid och plats, som av rekvirenten

angives. Är ledamot av laga förfall hindrad inställa sig, skall han ofördröjligen

anmäla förhållandet för länsstyrelsen, som har att kalla suppleant.

39 §.

Bilvärderingsnämnd biträdes av protokollsförare samt, därest så anses erforderligt,

av besiktningsman för motorfordon eller annan lämplig sakkunnig.

Biträden, som nu nämnts, förordnas av länsstyrelsen och kallas av densamma

till bilvärderingsnämnds sammanträde. Förordnande meddelas vart

fjärde år och gäller för påföljande fyra kalenderår. Om avgång skett före

fyraårsperiodens slut, meddelas förordnande för återstoden av perioden.

Länsstyrelsen skall ombesörja, att polispersonal där så erfordras är tillstädes

för ordningens upprätthållande.

40 §.

Rekvirent skall tillhandahålla ordförande i bilvärderingsnämnd förteckning

i tre exemplar (rekvisitionsförteckning) över ägarna av rekvirerade motorfordon

och motorredskap med uppgift om antalet motorfordon och motorredskap,

som rekvirerats hos varje ägare.

Avser rekvisition sådana motorfordon och motorredskap, som under fredstid

uttagits för krigsmaktens behov, skola för deras identifiering erforderliga

uppgifter vara införda i förteckningen.

Formulär till förteckning fastställes i kommandoväg.

41 §.

Bilvärderingsnämnd åligger i huvudsak:

a) att besiktiga och pröva rekvirerade motorfordon och motorredskap med

hänsyn till deras lämplighet för krigsbruk samt därvid bestämma, vilka som

skola tagas i anspråk av kronan och vilka som skola kasseras;

b) att värdera och bestämma ersättning för de motorfordon och motorredskap

jämte tillbehör, som skola tagas i anspråk; samt

c) att, där ej nedan annorlunda stadgas, bestämma och utbetala ersättning

för transport och inställelse, som föranledes av rekvisitionen.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

91

Om nämndens under a) och b) avsedda beslut skall anteckning ske i rekvisitionsförteckningen.

Nämnden åligger ock att i förteckningen införa uppgifter

i de övriga hänseenden, som framgå av det fastställda formuläret.

över ersättningar, som avses under c), skall föras särskild förteckning,

vartill jämväl formulär fastställes i kommandoväg.

Bilvärderingsnämnd skall vid fullgörande av sina åligganden ställa sig till

efterrättelse de föreskrifter och anvisningar, som meddelas av biluttagningsmyndigheten

och vederbörande militära myndighet.

42 §.

örn hinder möter mot inställande av motorfordon eller motorredskap, som

rekvirerats, skall ägaren eller innehavaren ofördröjligen till bilvärderingsnämnden

avlämna ett av två trovärdiga personer bestyrkt intyg om hindrets

art, därvid, om hindret är av teknisk natur, den ene av intygsgivarna skall

vara besiktningsman för motorfordon eller annan på området sakkunnig person.

Nämnden prövar, örn föreburet skäl må gälla såsom laga hinder.

Beträffande motorfordon eller motorredskap, som rekvirerats men icke inställts,

skall anteckning ske i rekvisitionsförteckningen med angivande av örn

laga hinder visats eller ej.

43 §.

Med rekvirerat motorfordon och motorredskap skola följa dess vanliga tillbehör

ävensom reservdelar i mån av tillgång.

44 §.

Sedan bilvärderingsnämnd bestämt, att motorfordon eller motorredskap

skall tagas i anspråk av kronan, åligger det nämnden att ofördröjligen fastställa

ersättningen därför.

Nämnden skall utfärda rekvisitionskvitto som i 9 § sägs å vad som tages

i anspråk.

Beslutet om ersättningen skall antecknas å kvittot. Detta skall jämväl innehålla

underrättelse om vad den, som vill söka ändring i beslutet, har att iakttaga

för fullföljd av sin talan.

Kvittot skall ofördröjligen tillställas avlämnaren eller dennes i ärendet

anlitade bud.

Har kvitto tillställts sådant bud, skall det anses hava behörigen delgivits

avlämnaren.

45 §.

I den mån ersättning fastställts, skall motorfordon eller motorredskap jämte

tillbehör mot kvitto överlämnas till befälhavaren för den militära hämtningskommenderingen.

Sådan befälhavare står å avlämningsplatsen under befäl av den militäre

ledamoten av bilvärderingsnämnden. Han åtnjuter å avlämningsplatsen och

under färden därifrån till vederbörande förband polismans skydd och befogenhet

och är vid utövandet av denna befogenhet underställd polismyndigheten

i orten.

46 §.

Uppstår till följd av uraktlåten inställelse eller kassation brist i det erforderliga

antalet motorfordon eller motorredskap, äger den militäre ledamoten

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

av bilvärderingsnämnden anskaffa det felande, i fall som avses i 23 § 1 mom.

rekvisitionslagen, genom åtgärd som där sägs, och eljest genom rekvisition

inom länet.

47 §.

Kan motorfordon eller motorredskap icke å avlämningsplatsen omhändertagas

av militär personal, är avlämnare (bud) skyldig biträda med dess

överförande till vederbörande förband.

48 §.

Ersättning för transport och inställelse, som föranledes av rekvisition utav

motorfordon eller motorredskap, skall av bilvärderingsnämnd bestämmas och

utbetalas å avlämningsplatsen.

Tages avlämnare (bud) i anspråk för motorfordons eller motorredskaps

överförande från avlämningsplats till vederbörande förband eller skulle bestämmande

av ersättning, som i första stycket sägs, i särskilt fall avsevärt

fördröja förrättningen, må dock nämnden hänvisa vederbörande till länsstyrelsen,

på vilken det ankommer att i sådant fall bestämma och utbetala ersättningen.

Nämnden har att i fall som nu sagts å avlämningsplatsen utbetala

skäligt förskott å ersättningen.

49 §.

Bilvärderingsnämnd skall göra utbetalning, som i 48 § sägs, över postgiro.

Därvid skall användas utbetalningskort, som undertecknas av nämndens ordförande.

Det åligger länsstyrelsen att förse ordförande i bilvärderingsnämnd med

erforderliga medel för nämnda utbetalningar samt för bestridande av omkostnaderna

för nämndens verksamhet.

50 §.

Sedan bilvärderingsnämnden avslutat förrättningen, skola de hos nämnden

förda handlingarna färdigställas, granskas och av nämndens ledamöter undertecknas.

Av rekvisitionsförteckningen skall ett exemplar överlämnas till

befälhavaren för den militära hämtningskommenderingen och ett översändas

till vederbörande centrala förvaltningsmyndighet. Det tredje exemplaret av

förteckningen samt övriga handlingar skola ofördröjligen översändas till

länsstyrelsen.

51 §.

Så snart bilvärderingsnämnds beslut örn ersättning för ianspråktagen förnödenhet

vunnit laga kraft gentemot kronan, åligger det länsstyrelsen att med

ledning av rekvisitionsförteckningen utanordna det fastställda ersättningsbeloppet.

Länsstyrelsen skall, ändå att fall som i 48 § andra stycket sägs ej föreligger,

pröva fråga om ersättning för transport och inställelse, där den ersättningsberättigade

hänskjuter frågan till länsstyrelsens prövning. Länsstyrelsens

beslut i sådan fråga må ej överklagas.

52 §.

I fall då motorfordon och motorredskap rekvireras till ringa antal, må

rekvirenten, där så befinnes lämpligt, förordna, att, i stället för motsvarande

stadganden i detta kapitel, de i 60—62 och 64 §§ givna föreskrifterna rörande

ersättningsärenden, som ankomma på allmän lokal värderingsnämnd,

skola lända till efterrättelse; vad i sistnämnda paragraf sägs om vederbörlig

allmän lokal värderingsnämnd skall härvid gälla vederbörlig bilvärderingsnämnd.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

93

6 kap. Om handläggningen av rekvisitionsärenden vid fartygsvärderingsnämnd

m. m.

53 §.

Bestämmelserna i detta kapitel äga, där ej Kungl. Majit för visst fall annorlunda

förordnar, endast tillämpning då fartyg rekvireras till ort inom

marindistrikt.

Med länsstyrelsen avses i detta kapitel länsstyrelsen i det län, där chefen

för marindistriktet har sitt säte.

54 §.

Örn hinder möter mot inställande av rekvirerat fartyg, skall ägaren eller

innehavaren ofördröjligen göra anmälan därom hos mottagaren.

55 §.

Med rekvirerat fartyg skola avlämnas alla för dess drift och skötsel samt

besättningens inkvartering ombord nödvändiga inventarier, reservdelar däri

inbegripna, ävensom, där så ske kan, proviant för åtta dagar, beräknad efter

den ordinarie besättningens storlek, samt bränsle och smörjämnen för tre

dygns gång.

56 §.

Då fartyg övertages med äganderätt, skall besiktning äga rum för utrönande

av dess beskaffenhet och värde vid avlämnandet.

Tages fartyg i anspråk med nyttjanderätt, skall besiktning äga rum för

utrönande av

fartygets beskaffenhet och värde såväl vid avlämnandet som vid återlämnandet

efter begagnandet,

kostnaden för sådan ändring eller förflyttning av fartygets inredning eller

utrustning, varom förmäles i 7 § rekvisitionslagen, samt

förändring i förnödenhetens värde i anledning av åtgärd, som nyss sagts.

Besiktning skall, i de fall Kungl. Majit i kommandoväg så förordnar, förrättas

av en fartygsbesiktningsnämnd, men eljest av gode män.

över besiktning skall upprättas instrument i tre exemplar, varav avlämnaren

och mottagaren taga vardera ett samt ett överlämnas till vederbörande

centrala förvaltningsmyndighet.

57 §.

1 mom. Fartygsbesiktningsnämnd skall bestå av fem ledamöter, nämligen:

en av mottagaren beordrad officer av kaptens eller högre tjänstegrad såsom

ordförande;

en av samma myndighet beordrad mariningenjör eller, därest sådan icke

skulle finnas att tillgå, annan lämplig ingenjör;

förste eller, efter dennes uppdrag, andre farlygsinspektör i det fartygsinspektionsdistrikt,

inom vilket nämnden skall sammanträda; samt

två av länsstyrelsen efter förslag av förste fartygsinspektören utsedda representanter

för fartygsägarna.

Nämnden sammanträder på kallelse av ordföranden och är ej beslutmässig

med mindre fyra ledamöter äro tillstädes, dock afl ärenden må kunna

avgöras av tre ledamöter, där de äro om beslutet ense. Vid lika röstetal gäller

den mening, som bitriides av ordföranden.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Protokollsförare samt i övrigt erforderliga biträden åt fartygsbesiktningsnämnd

ställas till förfogande av mottagaren.

2 mom. Gode män skola vara tre till antalet. Av dessa utse avlämnaren

och mottagaren vardera en, varefter de sålunda utsedda tillkalla den tredje.

Fullgör ej avlämnare, som skall utse god man, vad honom i sådant avseende

åligger, eller kunna de av avlämnaren och mottagaren utsedda gode

männen ej ena sig om valet av den tredje, skall på ansökan god man förordnas

av länsstyrelsen. Sådant beslut må ej överklagas.

58 §.

Räkning å vad som fordras i ersättning i anledning av rekvisition utav

fartyg, skall jämte de övriga handlingar, som åberopas till stöd för ersättningsanspråket,

överlämnas till mottagaren. Denne åligger att till länsstyrelsen

insända handlingarna i ärendet för att tillställas vederbörlig fartygsvärderingsnämnd.

Nämnden sammanträder för sådant ärendes avgörande å tid och ort, som

länsstyrelsen efter hörande av chefen för marindistriktet bestämmer. Till

sammanträdet skall länsstyrelsen kalla nämndens ledamöter ävensom sakägarna.

Är ledamot av laga förfall hindrad alt inställa sig vid sammanträde,

skall han ofördröjligen anmäla förhållandet för länsstyrelsen, som har att

kalla suppleant. Det åligger chefen för marindistriktet att ställa protokollsförare

och i övrigt erforderliga biträden till nämndens förfogande.

59 §.

Ersättningsärende, som avses i 58 §, skall av fartygsvärderingsnämnd företagas

till avgörande så snart ske kan. Nämnden äger där så erfordras och

omständigheterna det medgiva, förrätta syn eller besiktning.

Beslutet om ersättning skall genom rekommenderat brev eller på annat

lämpligt sätt delgivas sakägarna. Beslutet skall innehålla underrättelse om

vad den, som vill söka ändring i beslutet, har att iakttaga för fullföljd av

sin talan.

Det hos nämnden förda protokollet eller utdrag därav översändes till länsstyrelsen.

Så snart nämndens beslut örn ersättning vunnit laga kraft gentemot kronan,

åligger det länsstyrelsen att utanordna det fastställda ersättningsbeloppet.

7 kap. Om handläggningen av rekvisitionsärenden vid allmän lokal

värderingsnämnd m. m.

60 §.

Då förnödenhet, för vilken ersättning skall bestämmas av mottagaren elier

av allmän lokal värderingsnämnd, övertages med äganderätt, skall besiktning

äga rum för utrönande av dess beskaffenhet vid tiden för avlämnandet.

Är pris å förnödenhet ej satt i taxa, skall därvid jämväl värdering av förnödenheten

verkställas.

Då förnödenhet, som ovan sagts, tages i anspråk med nyttjanderätt, skall

besiktning äga rum för utrönande av

förnödenhetens beskaffenhet och värde såväl vid avlämnandet som vid

återlämnandet efter begagnandet,

kostnaden för sådan ändring eller förflyttning av förnödenhetens inredning

eller utrustning, varom förmäles i 7 § rekvisitionslagen, samt

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

95

förändring i förnödenhetens värde i anledning av åtgärd, som nyss nämnts.

Besiktning som nu sagts skall, i den mån omständigheterna det medgiva,

förrättas av tre gode män, men eljest genom mottagarens försorg. Skall ersättning

för förnödenhet, som övertages med äganderätt, utgå efter taxa,

må besiktning alltid ske genom mottagarens försorg, såvitt ej avlämnaren

påfordrar att besiktningen skall förrättas av gode män och omständigheterna

medgiva detta.

Över besiktning skall, där mottagaren anser nödigt eller avlämnaren det

påfordrar, upprättas instrument i två exemplar, av vilka avlämnaren och

mottagaren taga vardera ett.

61 §.

I fråga om utseende av gode män, varom i 60 § förmäles, gäller vad i 57 §

2 mom. stadgas.

Kan med hänsyn till antalet rättsägare utseende av gode män i angivna

ordning ej medhinnas, äger mottagaren tillkalla två av länsstyrelsen på förhand

utsedda gode män, därav den ene skall anses representera avlämnaren,

för att jämte den av mottagaren själv utsedde gode mannen verkställa besiktningen.

Erforderligt antal gode män för verkställande av besiktning i fall, som i

andra stycket sägs, skall efter framställning av vederbörande arméfördelningschef

(motsvarande chef) utses av länsstyrelsen. Sådant uppdrag meddelas

för viss tid, högst två år.

62 §.

Räkning å ersättning, som skall bestämmas av mottagaren eller av allmän

lokal värderingsnämnd, skall jämte de övriga handlingar, som åberopas till

stöd för ersättningsanspråket, såvitt möjligt samtidigt med det rekvirerade

överlämnas till mottagaren.

63 §.

Skall ersättning bestämmas av mottagaren, åligger det denne att, sedan

räkning överlämnats, ofördröjligen pröva och fastställa ersättningens belopp.

Beslutet örn ersättningen skall antecknas å rekvisitionskvittot. Detta skall

jämväl innehålla underrättelse örn vad den, som vill söka ändring i beslutet,

har att iakttaga för fullföljd av sin talan.

Kvittot skall ofördröjligen tillställas avlämnaren eller dennes i ärendet anlitade

bud.

Har kvitto tillställts sådant bud, skall det anses hava behörigen delgivits

avlämnaren.

Ersättningen skall snarast möjligt av mottagaren mot kvitto tillställas den

ersättningsberättigade.

64 §.

1 mom. Skall ersättning bestämmas av allmän lokal värderingsnämnd,

åligger det mottagaren att till länsstyrelsen jämte eget utlåtande insända

handlingarna i ärendet för att tillställas vederbörande allmän lokal värderingsnämnd.

Nämnden sammanträder för sådant ärendes avgörande å tid och ort, som

länsstyrelsen bestämmer. Till sammanträdet skall länsstyrelsen kalla nämndens

ledamöter ävensom sakägarna. Är ledamot av laga förfall hindrad att

inställa sig vid sammanträde, skall han ofördröjligen anmäla förhållandet

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

för länsstyrelsen, som har att kalla suppleant. Nämnden biträdes av en av

länsstyrelsen utsedd sekreterare.

Nämnden äger där så erfordras förrätta syn eller besiktning.

Ärendet skall företagas till avgörande så snart ske kan. Beslutet skall ofördröjligen

delgivas sakägarna genom rekommenderat brev och innehålla underrättelse

om vad den, som vill söka ändring i beslutet, har att iakttaga för

fullföljd av sin talan.

Nämndens protokoll eller utdrag därav översändas till länsstyrelsen.

Så snart nämndens beslut om ersättning vunnit laga kraft gentemot kronan,

åligger det länsstyrelsen att utanordna det fastställda ersättningsbeloppet.

2 mom. Vad i 1 mom. stadgas skall äga motsvarande tillämpning, då besvär

hos allmän lokal värderingsnämnd anförts rörande ersättning enligt

taxa.

8 kap. Om handläggningen av rekvisitionsärenden vid riksvärderings
nämnden

lii. lii.

65 §.

Då ärende angående bestämmande av ersättning blivit hos riksvärderingsnämnden

fullföljt, skall nämnden sammanträda å tid och ort, som ordföranden

bestämmer. Till sådant sammanträde skall ordföranden kalla nämndens

ledamöter ävensom sakägarna.

Örn sekreterar- och annat biträde åt nämnden förordnar Kungl. Majit.

Nämnden äger där så erfordras förrätta syn eller besiktning.

Ärende, som nyss nämnts, skall företagas till avgörande så snart ske kan.

Nämndens beslut skall ofördröjligen delgivas sakägarna genom rekommenderat

brev.

66 §.

Sedan riksvärderingsnämnden fattat beslut i ersättningsfråga, skola nämndens

protokoll eller utdrag därav överlämnas till länsstyrelsen. Det åligger

länsstyrelsen att genast utanordna det fastställda ersättningsbeloppet. 9

9 kap. Särskilda bestämmelser.

67 §.

I de fall Kungl. Majit i särskild ordning därom förordnar skola med avseende

å gäldande av ersättning för förnödenhet, som tages i anspråk med

äganderätt, följande bestämmelser iakttagas.

Innan ersättning gäldas, skall avlämnaren avgiva förklaring, huruvida annan

är innehavare av rättighet till förnödenheten, samt, om så är förhållandet,

tillika uppgiva rättighetens art ävensom dess innehavare. Sådan förklaring

skall lämnas skriftligen enligt fastställt formulär och vara ställd till

den myndighet, vilken har att gälda ersättningen.

Framgår av förklaringen, att rättighet som nyss sagts består, och föreligger

ej fall som avses i 22 § rekvisitionslagen, skall ersättningen innehållas,

såvida ej avlämnaren och rättighetens innehavare inför myndigheten enas

örn att ersättningen må utbetalas till någon av dem. Har sådan överenskommelse

ej träffats inom trettio dagar från dagen för ersättningsbeslutet, skall

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

97

ersättningen nedsättas hos överexekutor jämlikt 1 § andra stycket lagen den

24 mars 1927 örn gälds betalning genom penningars nedsättande i allmänt

förvar.

68 §.

För transport eller inställelse, som föranledes av rekvisition av hästar,

hästfordon, motorfordon eller motorredskap, skall utgå

dels ersättning för färdkostnad med, för person räknat, 30 öre per tillryggalagd

kilometer eller, där järnvägs-, omnibus- eller ångbåtslägenhet kan

för färden eller del därav begagnas, belopp motsvarande billigaste plats å

sådant fortskaffningsmedel,

dels ock traktamente med 6 kronor för varje dag samt, där ej kronan tillhandahåller

logi, 4 kronor för varje natt, som vederbörande på grund av inställelsen

nödgas vara borta från hemorten.

Tages avlämnare (bud) i anspråk för biträde med transport av ovan

nämnd förnödenhet från avlämningsplats till vederbörande förband, skall vad

nyss stadgats i tillämpliga delar gälla.

För transport eller inställelse, som föranledes av annan rekvisition än nu

sagts, skall ersättning utgå med belopp, som prövas skäligt med hänsyn till

den tillryggalagda vägen samt den kostnad och tidsutdräkt transporten eller

inställelsen medfört.

69 §.

Ledamöter i värderingsnämnd, kronans ombud, sakkunniga och biträden

hos värderingsnämnd samt gode män för besiktning åtnjuta av statsmedel

resekostnads- och traktamentsersättning enligt vad därom särskilt stadgas.

Kostnaderna för värderingsnämndemas verksamhet bestridas jämväl i övrigt

av statsmedel.

70 §.

Vad länsstyrelse jämlikt denna förordning utgivit i anledning av rekvisition

äger länsstyrelsen återfå av vederbörande förvaltningsmyndighet.

Denna förordning träder i kraft den

Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 201.

7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Bilaga F.

Utredningsmännens förslag.

Förslag

till

förordning om uttagning under fredstid av vissa förnödenheter för

''krigsmaktens behov (uttagningsförordning).

Med stöd av 3 § rekvisitionslagen den förordnas härigenom

som följer: _

1 kap. Örn uttagning av hästar och hästfordon.

1 §•

För uttagning av de hästar och hästfordon, som erfordras för fyllande av

krigsmaktens första behov, indelas riket i hästuttagningsområden, på sätt

framgår av bifogade tabell.1

2 §.

1 mom. Kungl. Majit föreskriver i kommandoväg:

a) inom vilka hästuttagningsområden uttagning för krigsmaktens första

behov av hästar och hästfordon skall äga runi; samt

b) för varje under a) avsett område, vilka år uttagning skall äga rum,

och den period, för vilken uttagningen skall äga giltighet.

2 mom. Utöver vad i 1 mom. sägs, skall uttagning ske i den må så erfordras

för att hålla det uttagna beståndet av hästar och hästfordon fulltaligt

(kompletteringsuttagning).

3 §.

För varje hästuttagningsområde skall uttagningen omfatta det antal hästar

och hästfordon, som angives i gällande mobiliseringsplan, mobiliseringsbehovet,

samt därutöver en mobiliseringsreserv, beräknad till tio procent av

mobiliseringsbehovet. I samband med uttagningen skall förtecknas visst antal

hästar, vilka avses skola ersätta under uttagningsperioden uppkommande

avgång. Dessa hästar betecknas såsom kompletteringsreserv.

4 §•

Till uttagning må endast ifrågakomma hästar, vilka under uttagningens

giltighetstid äro mellan fem och sexton år gamla. Hingstar och premierade

ston, vilka användas för avel, må ej uttagas.

Erforderliga anvisningar i övrigt beträffande fordringarna å hästar och

hästfordon jämte tillbehör meddelas av chefen för armén.

1 Ej medtagen i förslaget.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

99

Vid uttagning av hästar och hästfordon skall hänsyn tagas, förutogn till

deras lämplighet för krigsbruk, jämväl till näringslivets behov.

Inom varje hästuttagningsområde skall uttagningen i möjligaste mån fördelas

jämnt över hela området.

5 §•

Uttagning av hästar och hästfordon verkställes av arméförvaltningens intendenturdepartement

(hästuttagningsmyndigheten).

6 §.

Uttagning av hästar skall ske efter besiktning; dock att kompletteringsuttagning

av mindre omfattning må äga rum utan besiktning enligt hästuttagningsmyndighetens

bestämmande.

7 §.

För varje hästuttagningsområde, däri uttagning skall äga rum, skall finnas

en hästbesiktningsman med åliggande att förrätta besiktning av hästar

samt upprätta förslag till uttagning.

Till besiktningsman må endast utses veterinär.

Besiktningsman utses av hästuttagningsmyndigheten, vilken äger meddela

erforderliga anvisningar rörande hans verksamhet.

8 §•

I varje kommun inom område, som i 7 § sägs, skall finnas en hästuttagnmgsnåmnd

med uppgift att i fråga örn uttagningen tillvarataga näringslivets

intressen.

Nämnden utses av dem, som i allmänhet utöva kommunens beslutanderätt,

samt består av tre eller, där länsstyrelsen för viss kommun så förordnar,

fem ledamöter. Jämte ledamöterna utses suppleanter till lika antal.

Därvid bestämmes tillika i vilken ordning suppleanterna skola inkallas. Ledamöterna

och suppleanterna skola vara bosatta inom kommunen samt äga

ingående kännedom om näringslivet och hästbeståndet därstädes.

Med avseende å valbarhet, rätt alt avsäga sig uppdraget, tjänstgöringstid,

fyllnadsval, val av ordförande och vice ordförande, ordningen för besluts

fattande samt förande av protokoll skall i fråga om hästuttagningsnämnd i

tillämpliga delar gälla vad som finnes stadgat om byggnadsnämnd. 9 10

9 §•

Det åligger hästägare att enligt av Kungl. Majit utfärdade särskilda föreskrifter

till hästuttagningsmyndigheten avgiva uppgift rörande honom tillhöriga

hästar och hästfordon. På grundval av dessa uppgifter skall uttagningsmyndigheten

för varje kommun upprätta förteckning å de hästar, vilka

kunna ifrågakomma för uttagning (hästförteckning).

Förteckningen skall tillställas vederbörande hästuttagningsnämnd för yttrande.

I sitt yttrande skall nämnden enligt därom av uttagningsmyndigheten meddelade

anvisningar angiva, vilka hästar som i första hand böra ifrågakomma

för uttagning.

10 §.

Med ledning av hästuttagningsnämndernas yttranden bestämmer hästuttagningsmyndigheten,

vilka hästar som skola besiktigas. Uttagningsmyndigheten

utsätter tillika tid och plats för besiktningen, därvid skall tillses, att minsta

möjliga besvär och tidsutdräkt vållas hästägarna.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Uttagningsmyndigheten förtecknar för varje hästuttagningsområde de hästar

som skola besiktigas i en hästbesiktningslista, upptagande jämväl hästägarna

ävensom tid och plats för besiktningen. Uppgifterna i besiktningslistan

skola sammanföras kommunvis.

11 §■

Besiktning förrättas i närvaro av vederbörande hästuttagningsnämnd.

Det åligger hästägare att hålla häst tillgänglig för besiktning. Visar hästägare

uppenbar tredska härutinnan, äger hästbesiktningsmannen hos polismyndigheten

i orten påkalla erforderlig handräckning. Kostnaden härför

skall gäldas av den tredskande.

12 §.

Hästuttagningsmyndigheten skall i god tid före besiktning översända hästbesiktningslistan

till hästbesiktningsmannen och utdrag därav till vederbörande

hästuttagningsnämnder ävensom kalla hästägarna till besiktningen.

13 §.

Vid besiktning skola hästarna bedömas med hänsyn till deras lämplighet

för krigsbruk. Beträffande varje besiktigad häst skall hästbesiktningsmannen

fastställa och i hästbesiktningslistan anteckna, huruvida densamma är

a) lämplig för krigsbruk;

b) tillfälligt olämplig för krigsbruk; eller

c) varaktigt olämplig för krigsbruk.

14 §.

Sedan besiktning verkställts, skall hästbesiktningsmannen i samråd med

vederbörande hästuttagningsnämnder upprätta förslag till uttagning av hästar

till fastställt antal.

Beträffande sådant förslag skall följande gälla:

1. Förslag skall upprättas för varje hästuttagningsområde; och skola

därvid hästar inom samma kommun sammanföras.

2. I förslaget skola jämväl upptagas hästar för fyllande av kompletteringsreserven.

3. Hästuttagningsnämnd är skyldig att anteckna sin mening å förslaget,

i vad det rör nämndens verksamhetsområde.

15 §.

Med ledning av hästbesiktningsmännens förslag samt övriga handlingar

skall hästuttagningsmyndigheten verkställa uttagning av hästar och hästfordon

samt upprätta ett hästuttagningsregister över uttagna hästar och hästfordon

med uppgift tillika örn deras ägare.

16 §.

Det åligger hästuttagningsmyndigheten att översända utdrag av hästuttagningsregistret

till vederbörande förbandschef och länsstyrelse ävensom att

tillställa ägare av häst och hästfordon, som uttagits, skriftligt besked om

uttagningen, uttagningsbesked, angivande vad han på grund av uttagningen

har att iakttaga.

17 §.

Därest uttagen häst avyttras eller därest sådan häst dör eller av annan anledning

ej längre kan tagas i anspråk för det avsedda ändamålet, skall äga
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

101

ren, med återställande av uttagningsbeskedet, ofördröjligen göra anmälan

därom hos hästuttagningsmyndigheten, som därvid har att verkställa kompletteringsuttagning.

18 §.

Uraktlåter någon att fullgöra uppgiftsskyldighet, som i 9 § första stycket

sägs, eller anmälningsskyldighet, som i 17 § sägs, straffes med dagsböter.

2 kap. Om uttagning av motorfordon och motorredskap.

19 §.

Vad i detta kapitel stadgas om motorfordon skall ock gälla beträffande

släpfordon.

20 §.

Uttagningen av motorfordon och motorredskap skall omfatta det antal

motorfordon och motorredskap, som angives i gällande mobiliseringsplan,

mobiliseringsbehovet, samt därutöver en mobiliseringsreserv, beräknad till

tio procent av mobiliseringsbehovet.

21 §.

Motorfordon och motorredskap skola vara av fullt lämplig typ för den avsedda

militära användningen. I första hand skola de fordon och redskap

uttagas, som senast blivit tillverkade eller som kunna antagas varit minst utsatta

för slitning.

Erforderliga anvisningar i övrigt beträffande fordringarna på motorfordon

och motorredskap jämte tillbehör meddelas av chefen för armén.

Vid uttagning av motorfordon och motorredskap skall hänsyn tagas, förutom

till deras lämplighet för krigsbruk, jämväl till näringslivets behov.

22 §.

Uttagning av motorfordon och motorredskap verkställes av arméförvaltningens

tygdepartement (biluttagningsmgndigheten).

Uttagningen sker med ledning av uppgifter, som biluttagningsmyndigheten

infordrar från vederbörande länsstyrelse, eller, vad angår motorredskap, med

ledning av uppgifter, vilka enligt vad särskilt stadgas skola överlämnas till

uttagningsmyndigheten.

23 §.

Hos biluttagningsmyndigheten skall föras ett biluttagningsregister över uttagna

motorfordon och motorredskap med uppgift tillika om deras ägare.

24 §.

Det åligger biluttagningsmyndigheten att översända utdrag av biluttagningsregistret

till vederbörande förbandschef och länsstyrelse ävensom att tillställa

ägare av uttaget motorfordon eller motorredskap skriftligt besked om

uttagningen, uttagningsbesked, angivande vad han på grund av uttagningen

har att iakttaga.

25 §.

I den mån så erfordras för bibehållande av det uttagna beståndet av motorfordon

och motorredskap vid föreskriven storlek och beskaffenhet i övrigt

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

skall kompletteringsuttagning äga runi. Denna sker i fråga om motorredskap

på sätt som beträffande uttagning av dylika redskap föreskrives i 22 § och

i fråga örn motorfordon ur den i 26 § omförmälda kompletteringsreserven.

26 §.

Motorfordon, som enligt de i 21 § omförmälda anvisningarna kan ifrågakomma

för uttagning, skall i samband med första besiktning eller typbesiktning

enligt motorfordonsförordningen undergå särskild besiktning för utrönande

av dess lämplighet för krigsbruk (militär besiktning). Sådan besiktning

förrättas av vederbörande besiktningsman för motorfordon, vilken därvid

skall ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som biluttagningsmyndigheten

finner erforderligt utfärda. Över besiktningen skall besiktningsmannen upprätta

särskilt besiktningsintyg (militärt be sikt ning sint gg). Senast inom två dagar

efter besiktningens avslutande skall intyget i tre exemplar tillhandahållas

ägaren av fordonet. Intyget skall i två exemplar fogas vid ansökan örn fordonets

registrering i automobilregister.

Registreras motorfordon, vilket enligt militärt besiktningsintyg är lämpligt

för krigsbruk, åligger det länsstyrelsen så snart ske kan och senast inom

en månad därefter att med bifogande av besiktningsintyget eller typintyget

göra anmälan därom hos biluttagningsmyndigheten.

Motorfordon, varom anmälan enligt andra stycket inkommit till biluttagningsmyndigheten,

skola hos denna förtecknas och bilda en kompletteringsreserv.

27 §.

Erhåller länsstyrelsen kännedom därom att uttaget motorfordon eller motorfordon,

varom länsstyrelsen gjort anmälan enligt 26 § andra stycket, övergått

till ny ägare, förstörts eller undergått ändring, som kan inverka på dess

användbarhet för krigsbruk, eller att ändring skett beträffande ägarens namn,

hemvist eller postadress, åligger det länsstyrelsen att lämna biluttagningsmyndigheten

underrättelse härom.

3 kap. Om uttagning av fartyg.

28 §.

Kungl. Maj:t uttager från rikets olika fartygsinspektionsdistrikt de fartyg,

som erfordras för fyllande av krigsmaktens första behov.

29 §.

Fartyg uttagas dels för marinen, däri inbegripet flygförband, som vid mobilisering

skall underställas befälhavare ur marinen, dels ock för armén och

för flygvapnet i övrigt.

30 §.

Uttagning av fartyg verkställes vart femte år (ordinarie uttagning). Under

mellantiderna sker uttagning för komplettering eller då eljest särskilda skäl

därtill föranleda. Härvid skall vad nedan stadgas om ordinarie uttagning i

tillämpliga delar gälla.

31 §.

Vid uttagning av fartyg tages hänsyn, förutom till deras lämplighet för

krigsbruk, jämväl till näringslivets behov.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

103

• 32 §.

Förslag till uttagningen upprättas av en fartygsuttagningskommission.

Kommissionen skall bestå av sex ledamöter, vilka utses av Kungl. Majit för

en tid av fyra år.

Till ledamöter utses:

en regementsofficer av marinen, tillika ordförande, efter förslag av chefen

för marinen,

en marindirektör eller mariningenjör, likaledes efter förslag av chefen för

marinen,

en officer av armén, efter förslag av chefen för försvarsstaben,

en tjänsteman i kommerskollegium, efter förslag av detta ämbetsverk, samt

två representanter för sjöfartsnäringen.

Av representanterna för sjöfartsnäringen skall den ene företräda dess intressen

i fråga örn större äng-, motor- och segelfartyg samt den andre dess

intressen i fråga om mindre äng-, motor- och segelfartyg ävensom i fråga om

pråmfartyg.

För varje ledamot skall finnas en suppleant. Vad ovan sägs örn ledamot

gäller ock örn suppleant.

Fartygsuttagningskommissionen biträdes av en sekreterare, vilken utses av

Kungl. Majit.

33 §.

Fartygsuttagningskommissionen sammanträder, så ofta göromålen det

fordra, å tid och ställe, som av ordföranden bestämmas och övriga ledamöter

meddelas. Är ordföranden av laga förfall hindrad att deltaga i sammanträde,

utser kommissionen en av sina övriga ledamöter att vid tillfället föra ordet.

Kommissionen må ej handlägga något ärende, där ej, förutom ordföranden

eller för tillfället utsedd sådan, minst två andra ledamöter äro tillstädes; skolande,

då fråga är örn uttagning av fartyg för arméns räkning, den officer av

armén, som tillhör kommissionen, närvara. Vid lika antal röster för olika

meningar inom kommissionen gäller den mening, som av ordföranden omfattas.

Ordföranden är närmast ansvarig för att kommissionens åligganden behörigen

fullgöras.

34 §.

Fartygsuttagningskommissionen skall låta sig angeläget vara att vinna noggrann

kännedom örn till uttagning ifrågakommande fartygs beskaffenhet och

lämplighet för krigsbruk. För detta ändamål äger kommissionen rätt att från

vederbörande myndigheter erhålla de tillgängliga uppgifter, som kunna erfordras.

Ägare av fartyg är pliktig att angående detsamma lämna de uppgifter, som

kommissionen finner nödigt infordra.

35 §.

Det åligger i fråga örn fartyg avsedda för marinen chefen för denna och

beträffande fartyg avsedda för övriga försvarsgrenar chefen för försvarsstaben

att lämna fartygsuttagningskommissionen preliminära uppgifter rörande

det behov, som genom ordinarie uttagning bör fyllas. Härvid skola, där så

ske kan, beträffande varje erforderligt fartyg lämnas uppgifter rörande dels

det ändamål, för vilket fartyget är avsett, dels det område, från vilket fartyget

bör uttagas, dels ock de förhållanden i övrigt, vilka kunna inverka på ut
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

tagningen, såsom fartygets blivande tjänstgöringsområde ^inre fart, kustfart

etc.) samt dess lastförmåga, längd, bredd, djupgående, fria däcksyta, invändiga

utrymme, lastningsanordningar, maskinstyrka, fart och isförstärkning

m. m.

36 §.

Det åligger fartygsuttagningskommissionen att undersöka, huruvida det enligt

35 § angivna fartygsbehovet kan tillgodoses, samt att till chefen för marinen

respektive chefen för försvarsstaben avgiva yttrande härom med specificerade

uppgifter å de fartyg, som kommissionen funnit böra ifrågakomma

för uttagning.

37 §.

Med ledning av fartygsuttagningskommissionens i 36 § omförmälda yttrande

skall chefen för marinen respektive chefen för försvarsstaben tillställa

komfnissionen dels slutliga uppgifter rörande det fartygsbehov, som genom

uttagningen bör fyllas, dels ock besked huruvida de i kommissionens yttrande

upptagna fartygen befunnits lämpliga för krigsbruk ävensom huruvida

och i vilken omfattning ändringsarbeten ansetts bliva erforderliga å de såsom

lämpliga befunna fartygen.

38 §.

Där så anses nödigt, äger chefen för marinen respektive chefen för försvarsstaben

att, innan besked lämnas enligt 37 §, låta genom honom underställd

myndighet besiktiga till uttagning ifrågasatt fartyg.

Det åligger fartygsägare att hålla fartyget tillgängligt för besiktning.

Besiktning skall så ordnas, att minsta möjliga rubbning i fartygets gång

därav föranledes.

Tid och plats för besiktning bestämmes efter samråd med fartygsägaren.

Om besiktning bör fartygsuttagningskommissionen samt förste fartygsinspektören

i det distrikt, där besiktningen skall äga rum, underrättas. Vid besiktning

må ledamot eller annan befattningshavare i kommissionen ävensom

nämnde inspektör vara närvarande.

För förlust, som fartygsägaren genom besiktning tillskyndas, är han berättigad

till ersättning av allmäijna medel med belopp, som bestämmes genom

överenskommelse mellan vederbörande militära myndighet och fartygsägaren.

Kan enighet ej vinnas, bestämmes beloppet enligt föreskrifterna i lagen

om skiljemän.

39 §.

Efter mottagande av uppgifter och besked, som avses i 37 §, skall fartygsuttagningskommissionen

upprätta förslag till uttagningen.

40 §.

Fartygsuttagningskommissionen skall föra en fartygsrulla, innehållande

uppgift å de fartyg, som uttagits, och deras ägare ävensom i övrigt erforderliga

upplysningar.

Utdrag av rullan skola översändas, beträffande fartyg, som uttagits för

marinen, till chefen för marinen, och beträffande övriga fartyg till chefen

för försvarsstaben.

Därjämte skall till envar förste fartygsinspektör översändas utdrag av rullan

beträffande inom hans distrikt hemmahörande fartyg.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

105

41 §.

Det åligger fartygsuttagningskommissionen att, när uttaget fartyg blivit i

fartygsrullan infört, tillställa ägaren av fartyget besked om uttagningen, uttagningssedel,

angivande vad han på grund av uttagningen har att iakttaga.

Avföres fartyg ur rullan, skall utfärdad uttagningssedel återfordras.

42 §.

Där så finnes nödigt, äger vederbörande militära myndighet verkställa besiktning

å uttaget fartyg.

I fråga om sådan besiktning skola bestämmelserna i 38 § äga tillämpning.

43 §.

Ägare av uttaget fartyg åligger att till fartygsuttagningskommissionen insända

en i två exemplar upprättad förteckning över alla å fartyget befintliga,

för dess drift och skötsel samt besättningens inkvartering ombord nödvändiga

inventarier, reservdelar däri inbegripna. Det ena exemplaret av förteckningen

återställes till fartygets ägare, det andra bilägges fartygsrullan.

Är uttaget fartyg försäkrat, skall dess ägare i och för anteckning i fartygsrullan

lämna fartygsuttagningskommissionen meddelande därom ävensom

uppgift å försäkringsbeloppet.

Senast en månad efter mottagandet av uttagningssedel skall ägaren hava

fullgjort vad enligt denna paragraf åligger honom.

44 §.

Ägare av uttaget fartyg åligger att på begäran tillhandahålla militär myndighet

uppgifter angående å fartyget anställd personal.

45 §.

Där uttaget fartyg övergått till annan ägare, upphuggits eller gått förlorat

eller med avseende å skrov eller maskineri uppenbarligen icke är i sådant

skick, att det omedelbart kan användas till krigsbruk, åligger det ägaren av

fartyget att snarast möjligt göra anmälan därom till fartygsuttagningskommissionen.

46 §.

Uraktlåter ägare av fartyg att fullgöra den i 45 § stadgade anmälningsskyldigheten,

straffes med dagsböter.

Underlåter ägare av fartyg eljest att fullgöra vad på honom ankommer enligt

detta kapitel, må på framställning av fartygsuttagningskommissionen

eller vederbörande militära myndighet länsstyrelsen förelägga honom att vid

vite fullgöra vad i sådant avseende åligger honom.

4 kap. Gemensamma stadganden.

47

Vad i denna förordning stadgas örn ägare skall, i de fall då förnödenhet

innehaves på grund av avbetalningsköp, i stället hava avseende å innehavaren,

ändå att äganderätten ännu icke å honom övergått.

48 §.

Böter och vitén, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 201. 8

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

49 $.

Hästbesiktningsman, ledamot i hästutlagningsnämnd, besiktningsman för

motorfordon som i 26 § sägs samt ledamot och sekreterare i fartygsuttagningskommissionen

åtnjuta av statsmedel ersättning enligt vad därom särskilt

stadgas.

50 §.

1 mom. Från tillämpning av bestämmelserna i denna förordning undantages

förnödenhet, som tillhör Konungen eller medlem av det kungliga

huset, främmande makts härvarande sändebud eller vid sådan makts härvarande

beskickning eller konsulat anställd person, vilken icke är svensk medborgare.

Ej heller må uttagning ske av räddningsbåt, som tillhör Svenska sällskapet

för räddning av skeppsbrutna.

2 mom. Från tillämpningen av bestämmelserna i denna förordning skola

vidare undantagas de hästar, hästfordon, motorfordon och motorredskap,

som oundgängligen erfordras:

a) för att läkare och veterinärer skola kunna utöva sitt yrke;

b) för fullgörande, jämlikt med postverket slutet kontrakt, av befordran

utav post; samt

c) för landstings, kommuners och municipalsamhällens polis-, brandkårsoch

sjukvårdsväsenden samt gas-, elektricitets-, vatten- och renhållningsverk.

Fråga härom prövas av vederbörande uttagningsmyndighet på ansökan,

som ingives till länsstyrelsen och av denna jämte eget yttrande översändes

till uttagningsmyndigheten.

51 §.

De närmare bestämmelser med avseende å tillämpningen av denna förordning,

som må finnas erforderliga, meddelas av Kungl. Maj:t i kommandoväg

eller av den myndighet, Kungl. Maj :t i enahanda ordning utser därtill.

Denna förordning träder i kraft den

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 201.

107

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 20 mars

1942.

Närvarande:

justitieråden Forssman,

Bellinder,

regeringsrådet Lundevall,

justitierådet Sterzel.

Enligt lagrådet den 19 mars 1942 tillhandakommet utdrag av protokoll över

försvarsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet den 13 mars 1942, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till beredskapsförfogandelag.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

hovrättsassessorn F. K. I. Öhman.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 20 mars 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler, efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter, lagrådets denna dag avgivna

utlåtande över det till lagrådet den 13 mars 1942 remitterade förslaget

till beredskapsförfogandelag.

Med förmälan, att i förslaget till beredskapsförfogandelag, som av lagrådet

lämnats utan erinran, vidtagits en formell jämkning, hemställer föredraganden

— under hänvisning till sitt anförande till statsrådsprotokollet för den 13

mars 1942 — att de inom departementet upprättade förslagen till rekvisitionslag

samt beredskapsförfogandelag måtte föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Alvar Lindencrona.

427408 Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1942.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. 2LU 1942:38 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 20 oktober 1939 s. 2 i texten
  2. Rskr. 1942:293 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till rekvisitionslag samt beredskapsförfogandelag. a1 i texten
  3. 2LU 1942:33 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till rekvisitionslag samt beredskapsförfogandelag. s. 1 i texten