Sök i Ratio Lex

Angående den fortsatta utbyggnaden och organisationen av landets för sv ar skr af ter

1942-03-21 · 748 sidor, varav 729 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 729 av 748 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:210, Angående den fortsatta utbyggnaden och organisationen av landets för sv ar skr af ter

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

1

Nr 210.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående den

fortsatta utbyggnaden och organisationen av landets

för sv ar skr af ter; given Stockholms slott den 27 mars

1942.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 samt. Nr 210.

377 42

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 21 mars 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Bergquist, Bagge,

Andersson, Domö, Bosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, fråga om den fortsatta utbyggnaden

och organisationen av landets försvarskrafter och anför härutinnan

följande:

Avd. I. Inledning.

Den av 1936 års riksdag antagna förs var sordningen är i princip ännu

gällande. Efter hand hava emellertid väsentliga ändringar i densamma vidtagits.

Den försvarsorganisation, som i dag är förhanden, företer därför —

även bortsett från de förhållanden, som sammanhänga med den förstärkta

försvarsberedskapen — en i betydelsefulla avseenden helt annan bild än den

ar 1936 beslutade. De vidtagna ändringarna hänföra sig i främsta rummet

till organisationen av själva försvarskrafterna, mindre till ordningen för försvarsväsendets

militära ledning. I sistnämnda hänseende kan sålunda sägas,

att de år 1936 fastställda reglerna i sina huvuddrag alltjämt äro oförändrade.

Vissa jämkningar med avseende å försvarsledningen hava dock vidtagits,

exempelvis de av 1941 års riksdag efter förslag av Kungl. Maj:t fattade

besluten dels om inrättande av en biträdande inspektör för luftvärn sartilleriet

dels ock om utbyte av beställningen som chef för kustartilleriet mot en

inspektör för* samma vapen. Erinras bör också om tillkomsten av en hemvärnschef

med hemvärnsstab för handhavande under chefen för armén av

det år 1940 inrättade hemvärnets ledning.

I fråga om själva försvarskrafternas organisation hänföra sig förändringarna

främst till krigsorganisationen, vilken under de senare åren väsentligt förstärkts

i avseende å de däri ingående enheternas antal och även i övrigt avsevärt

förbättrats, icke minst i vad avser utbildning, beväpning och utrustning.

Denna förstärkning av arméns krigsorganisation har medfört, att de fasta

kadrerna vid armén gång efter annan utökats. Erånsett dessa kaderökningar

hava inga större förändringar gjorts i fråga om den år 1936 fastställda fredsorganisationen

för armén. Ett undantag utgör dock luftvärnsartilleriet, vars

fredsorganisation enligt fattade beslut skall utvidgas med dels ett nytt regemente

i Stockholm dels ock fem beredskapsdivisioner i Stockholm, Sundsvall,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Boden, Göteborg och Malmö. I detta sammanhang bör ock nämnas tillkomsten

av hemvärnet, vilket organisatoriskt ingår i armén.

Vad beträffar marinen ha till en början flottans stridsmedel undergått

en icke oväsentlig utvidgning i förhållande till vad som beslöts år 1936.

Antalet fartygsenlieter har sålunda väsentligt utökats dels genom nybyggnader

av lätta fartyg dels ock genom inköp av de fyra italienska jagarna,

därjämte har stridsvärdet hos vissa äldre fartyg förhöjts genom omfattande

ombyggnadsarbeten. Arbetet pa förstärkning av flottan har emellertid asamkats

ett betydande avbräck genom den hösten 1941 inträffade förlusten av tre jagare.

Som bekant hava emellertid åtgärder för att ersätta denna förlust redan

vidtagits. I samband med förstärkningsarbetet på förevarande område ha

även flottans stamkadrer måst undergå utökningar; några väsentligare förändringar

därutöver ha däremot icke vidtagits i fråga om flottans fredsorganisation.

Vad beträffar kustartilleriet har dess krigsorganisation utvidgats

i förhållande till 1936 års beslut genom tillkomsten av ett flertal batterier

utöver dem, med vilka man då räknade. Denna utvidgning avspeglas i

fredsorganisationen dels genom utökade stamkadrer dels ock genom att

för bemanningen av Alvsborgs fästning vidtagits vissa åtgärder av permanent

natur.

De största förändringarna i fredsorganisationen, som ägt rum sedan 1936

års försvarsbeslut, hänföra sig emellertid till flygvapnet. Enligt nämnda

beslut skulle flygvapnet vara organiserat på — förutom flygkrigsskolan

sju flottiljer, därav fyra bombflottiljer, en jaktflottilj, eu armésamverkande

och en marinsamverkande flottilj. Genom särskilda beslut har denna organisation

utvidgats dels med nya jaktflottiljer dels ock med vissa spaningsförband.

Dessutom äro under uppsättning en redan beslutad fjärrspaningsflottilj och

Norrbottens flygbaskår, varjämte beslut föreligger om uppsättning av en bombflottilj.

Förberedande åtgärder för uppsättandet av ytterligare en jaktflottilj

samt en torped- och minflottilj ha därjämte vidtagits. Slutligen föreligga förslag

om ytterligare utökning av antalet flygflottiljer. Vissa av dessa förslag ha

av statsmakterna ansetts såtillvida böra utgöra norm för flygvapnets fortsatta

utbyggande, att de med vissa industriföretag ingångna avtalen om leverans

av flygmateriel under de närmaste åren grundats på ett genomförande av

förslagen i fråga. De redan beslutade utvidgningarna av flygvapnet ha medfört,

att flygvapnets stampersonal måst utökas i en helt annan takt än som

avsågs år 1936, varjämte andra särskilda åtgärder måst vidtagas i syfte att

tillgodose personalbehovet. Jämväl vissa andra organisatoriska åtgärder med

avseende å fredsorganisationen ha vidtagits.

Slutligen må i detta sammanhang erinras om det väsentliga avsteg från

1936 års försvarsordning, som gjorts i fråga om fredstjänstgöringstiden för

de värnpliktiga. Bedan i början av år 1941 beslöt riksdagen en provisorisk

förlängning av övningstiden till 360 dagar, repetitionsövningar oräknade.

Detta provisoriska beslut har befästs genom riksdagens beslut hösten 1941 om

en övningstid för huvuddelen av de värnpliktiga om 450 dagar, i regel uppdelad

på en första tjänstgöringstid om 360 dagar jämte repetitions- och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

efterutbildningsövningar, samt om förlängd tjänstgöring för värnpliktiga,

som befinnas lämpliga till officers- eller underofficersutbildning, och för

vissa specialister.

Preliminära undersökningar rörande genomförande av en förstärkt och

moderniserad försvarsordning hade redan under år 1940 pågått inom försvarsstaben

och de särskilda försvarsgrenarnas staber och mot slutet av år 1940

fortskridit sa långt, att vissa riktlinjer för utvecklingen på detta område voro

möjliga att uppdraga. För att erhålla en uppfattning om samhällets förmåga att

bära en permanent ökning av försvarsutgifterna höllos på min inbjudan under

tiden januari—mars 1941 rådplägningar med följande personer, nämligen chefredaktören,

filosofie doktorn Ivar Anderson, lantbrukaren Petrus Andersson,

Ununge, direktören J. H. Bergvall, skeppsredaren Gunnar Carlsson, Göteborg,

statssekreteraren Dag Hammarskjöld, direktören Torsten Hérnod, ordföranden

i Landsorganisationen i Sverige Aug. Lindberg, direktören Carl Lundholm,

generalen O. E. Nygren, sjökaptenen G. S. Osvald, direktören Ernst Persson,

numera landshövdingen Rickard Sandler, bankdirektören Helmer Stén samt

numera överdirektören Gerhard Strindlund. För konferensens räkning

utfördes vissa undersökningar ur nationalekonomiska och statsfinansiella

respektive försvarspolitiska perspektiv, varförutom olika alternativ för de

beräknade försvarsutgifternas nedbringande på min anmodan utarbetades

genom försvarsstabens försorg. På grundval av dessa utredningar och överväganden

godtogs ett av de sistnämnda alternativen som preliminär utgångspunkt

för försvarsorganisationens slutliga utformande.

Härefter beslöt Kungl. Maj:t den 20 juni 1941, att inom försvarsdepartementet

skulle under ledning av statssekreteraren T. G. Wärn företagas närmare

utredning i ämnet, syftande till uppgörande av förslag till en plan rörande

den fortsatta utbyggnaden och organisationen av landets försvarskrafter under

den närmaste femårsperioden jämte därtill hörande kostnadsberäkningar. Vid

utredningen — 1941 års försvarsutredning — ha de nyssnämnda övervägandena

rörande kostnadssummans storlek legat till grund.

Med Kungl. Maj:ts bemyndigande har jag sedermera dels för biträde med

utredningen tillkallat följande sakkunniga, nämligen för armén berörande

frågor överstelöjtnanten vid Signalregementet A. C. G:son Nordström, för

marinen berörande frågor kommendörkaptenen av 1. graden vid flottan

R. V. Wetterblad samt för flygvapnet berörande frågor majoren vid flygvapnet

K. J. A. Silfverberg, dels ock efter hand ställt ett avsevärt antal experter till

försvarsutredningens förfogande för att biträda med särskilda avsnitt av utredningsarbetet.

I samband med igångsättandet av utredningen anförde jag, efter att ha

erinrat om de huvudsakliga förändringar, som dittills gjorts i 1936 års försvarsordning,

bland annat följande:

För min del anser jag nu tiden vara inne att företaga eu grundlig och

enhetlig utredning rörande hela det frågekomplex som sammanhänger med

utvecklingen av försvarsorganisationen under de närmast framförliggande

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

åren. Denna utredning torde icke böra. syfta till att framlägga förslag till

eu i egentlig mening ny försvarsorganisation, utan bör snarare ha till

huvudsyfte att komma fram till en plan att ligga till grund för det fortsatta

organiseringsarbetet inom försvarsväsendet under en viss tidrymd.. Jag

har nämligen vid övervägande av dessa spörsmål kommit till den bestämda

uppfattningen, att ett fastställande för framtiden av en viss bestämd »försvarsordning»

knappast låter sig göra och i varje fall under de förhållanden,

som kunna förväntas föreligga under de närmaste åren, icke vore lämpligt.

Den tidrymd, för vilken en dylik plan närmast skulle gälla, synes mig böra

sättas till fem år; den utbyggnad av vissa vapengrenar som närmast kommer

i fråga torde nämligen väl låta sig inpassa i en sådan tidrymd, medan å

andra sidan en längre tid än denna knappast kan med någon grad av säkerhet

överblickas.

Yad beträffar de linjer, efter vilka iitredningen bör arbeta, avser jag att

efter hand lämna utredningen direktiv därför, varvid jag helt naturligt

kommer att rådföra mig såväl med överbefälhavaren som med cheferna för

de särskilda försvarsgrenarna. Som grundsats för utredningen torde emellertid

böra gälla, att vår försvarsorganisation bör. erhålla högsta möjliga ■

kvalitet, samtidigt som dess storlek naturligen måste anpassas efter vårt

samhälles ekonomiska bärkraft. Eftersom möjligheterna i sistberörda hänseende

äro begränsade uppkomma otvivelaktigt under utredningens gång vissa

avvägningsspörsmål av både ömtålig och vansklig natur. Med det utrjmme

i ekonomiskt hänseende, varmed man har att räkna, synas emellertid avvägningsproblemen

böra kunna bemästras utan alltför stora svårigheter.

Yid utredningens bedrivande synes särskild uppmärksamhet böra ägnas

åt angelägenheten av att söka förläna vår försvarsorganisation en sådan

elasticitet, att förändringar i densamma, som i framtiden kunna komma att

påkallas, skola låta sig genomföra utan alltför stora olägenheter. I sådant

syfte torde böra undersökas möjligheterna att låta en del av den för ständig

tjänstgöring avsedda militära personalen vara anställd på ett mindre bundet

sätt än som följer av det nuvarande fullmaktssystemet.

Jämsides med frågan om uppgörandet av en plan rörande våra försvarskrafters

utveckling under den närmaste femårsperioden måste även till behandling

upptagas spörsmålet om organisationen av den militära ledningen

av försvarskrafterna, därvid de erfarenheter som vunnits under den hittillsvarande

förstärkta försvarsberedskapen torde böra särskilt uppmärksammas.

I viss mån sammanhörande med ledningsproblemet är frågan om organisationen

av den militära förvaltningsapparaten. Sistnämnda fråga har som

bekant nyligen varit föremål för en principutredning genom särskilda sakkunniga

(militära förvaltningsutredningen), vilka den 24 februari 1941 avgivit

betänkande i ämnet. Över detta betänkande hava numera yttranden inkommit

från ett flertal remissmyndigheter. Frågan om förvaltningsorganisationen

behöver visserligen icke i sin helhet lösas samtidigt med frågan om försvarsorganisationen

i övrigt; tidpunkten för genomförande av reformer på detta

område kan bliva beroende av helt andra faktorer än då det gäller förändringar

av de rent militära delarna av försvarsorganisationen. Eörvaltmngsspörsmålet

synes därför böra göras till föremål för en .särskild, fristående

utredning. Med hänsyn till de beröringspunkter som förefinnas mellan frågan

om den militära högsta ledningen och förvaltningsorganisationen, synes det

emellertid vara lämpligt, att den fortsatta utredningen rörande förvaltningsorganisationen

bedrives i tiden jämsides med utredningen om den militära

organisationen och i nära kontakt med denna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Kiingl. Maj:t uppdrog därefter den 30 augusti 1941 åt statssekreteraren

Wärn att handkaYa och utföra fortsatt utredning rörande organisationen av

försvarsväsendets förvaltningsverksamhet ävensom att avgiva de förslag, vilka

av utredningen kunna föranledas (1941 års militära förvaltningsutredning).

Den 4 oktober 1941 överlämnade 1941 års försvarsutredning till Kungl.

Maj:t en promemoria med förslag till lagstiftning rörande de värnpliktigas

tjänstgöringstid, om höjning av värnpliktsåldern samt om upphävande av

gränsen mellan beväring och landstorm. Nämnda promemoria har sedermera

lagts till grund för hithörande delar av propositionen 1941:318 med förslag

till värnpliktslag.

Med skrivelse den 12 januari 1942 har försvarsutredningen därefter till fullgörande

av sitt uppdrag till Kungl. Maj:t överlämnat betänkande med förslag

till plan för organisationsarbetet inom försvarsväsendet (statens off. utredn.

1942:1), vid vilket fogats vissa hemliga bilagor rörande krigsorganisationen

ävensom vissa person alförteckningar av natur att icke kunna i detalj publiceras.

Försvarsutredningens förslag avser närmast budgetåren 1942/43—1946/47.

I fråga om sättet för utredningsarbetets bedrivande har försvarsutredningen

anfört, att den icke funnit anledning att, i likhet med vad som i regel

skett vid tidigare utredningar av samma art, låta verkställa och till grund för

sitt förslag lägga ingående strategiska utredningar. För det syfte, varom vore

fråga, syntes det vara tillräckligt att fastslå såsom princip, att vår försvarsorganisation

borde erhålla största möjliga kvalitet. Landets försvarskraft vore

emellertid beroende icke blott av den militära organisationens styrka utan

även av det ekonomiska underlag och den försvarsvilja, varpå organisationen

vilade. I fråga om avvägningen mellan utgifterna till de olika försvarsgrenarna

hade med överbefälhavaren över rikets försvarskrafter hållits

ingående överläggningar, vilka i allt väsentligt varit vägledande för försvarsutredningens

arbete. Verksamheten inom utredningen hade bedrivits

på särskilda avdelningar, en för varje försvarsgren. Självfallet hade ett

nära samarbete ägt rum mellan dessa avdelningar, särskilt i frågor, som vore

mer eller mindre gemensamma för de olika försvarsgrenarna. Vidare hade

särskild sakkunskap varit tillgänglig för utredning rörande vissa viktigare

fristående frågor, exempelvis spörsmålet om den högsta militära ledningens

organisation. Jämsides med försvarsutredningen hade 1941 års militära förvaltningsutredning

till behandling förehaft spörsmålet om den militära förvaltningens

organisation. Ett fullständigt utformat förslag i detta ämne syntes

relativt snart kunna framläggas av förvaltningsutredningen.

För innebörden i försvarsutredningens förslag kommer i det följande —

efter en kortare orientering rörande förslagets huvuddrag — redogörelse att

lämnas vid behandlingen av varje särskild punkt.

över försvarsutredningens förslag ha yttranden infordrats av följande

myndigheter m. fl., nämligen överbefälhavaren över rikets försvarskrafter,

chefen för armén efter hörande av cheferna för första, andra, tredje och fjärde

arméfördelningarna, chefen för Övre Norrlands trupper samt militärbefälhavaren

på Gotland, chefen för marinen efter hörande av cheferna för Ost
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210. <

kustens och Sydkustens marindistrikt, chefen för kustflottan samt inspektören

för kustartilleriet, chefen för flygvapnet, arméförvaltningen, marinförvaltningen,

flygförvaltningen, statskontoret i vad avser förekommande pensionsfrågor,

skolöverstyrelsen i vad avser framlagt förslag rörande ett försvarsväsendets

läroverk, försvarsväsendets verkstadsnämnd, statens ammunitionsnämnd,

statens industrikommission, hemvärnsrådet, 1941 års hemortsförsvarssakkunniga,

1940 års militära byggnadsutredning, 1940 års sakkunniga for den

högre tekniska undervisningen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Vidare ha överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Blekinge,

Gotlands, Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län, skytteförbundens överstyrelse,

Sveriges landstormsföreningars centralförbund, styrelsen för frivilliga

automobilkåren, överstyrelsen för svenska röda korset, centralstyrelserna

för föreningen svenska blå stjärnan, styrelsen för frivilliga motorcykelkåren,

chefen för sjövärnskåren, centralkommittén för det frivilliga försvarsarbetet,

svenska officersförbundet, svenska underofficersförbundet, föisvarsväsendets

underbefälsförbund, svenska arméns reservofficersforbund,

svenska flottans reservofficersforbund, kustartilleriets reservofficersforbund,

landstormsofficerssällskapens i Sverige riksförbund, försvarsväsendets civilmiiitära

ingenjörers förbund, försvarsverkens civila personals förbund, svenska

teknologföreningen, försvarets civila tjänstemannaförbund, civilmilitara tjänstemannaföreningen

i Sverige, svenska aeroklubben samt civilförvaltningens

personalförbund beretts tillfälle att yttra sig över försvarsutrednmgens betänkande.

.. , ,

Bör innehållet i yttrandena redogöres i det följande under de särskilda

avsnitt, som därav beröras. I den mån annat icke angivits ha de framlagda

förslagen i stort sett tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 januari 1942 har jag tillkallat

ledamoten av riksdagens andra kammare, ombudsmannen O. Andersson,

Malmö, ledamoten av riksdagens första kammare, professorn G. Andrén, ledamoten

av riksdagens andra kammare, direktören J. H. Bergvall, generaldirektören

E. Bi. Stridsberg samt ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren

G. H. Svensson, Grönvik, att såsom sakkunniga inom försvarsdepartementet,

enligt direktiv som under hand lämnades de sakkunmga och med

beaktande av de utlåtanden som avgåves över betänkandet, bitrada med fortsatt

beredning av frågan om försvarsväsendets organisation. Åt Stridsberg

uppdrog jag att tillika vara de sakkunnigas ordförande.

De sakkunniga, vilka antagit benämningen 1942 års försvarsberedning, ha

efter hand under tiden den 2—18 mars 1942 inkommit med 48 i det följande

berörda promemorior rörande skilda delar av försvarsutredningens betänkande

och i anledning av de i ärendet avgivna yttrandena.

Genom generalorder den 9 oktober 1941 beordrades kommendören vid

flottan H. H. I. Strömbäck att tills vidare stå till chefens för försvarsdepartementet

förfogande för särskilt utredningsuppdrag. Strömbäck har på uppdrag

av mig verkställt en taktisk-teknisk undersökning rörande sjöförsvarets

sammansättning. Över det av honom den 14 februari 1942 i ämnet aVgivna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

hemliga betänkandet ha yttranden avgivits av överbefälhavaren över rikets

försvarskrafter, cheferna för marinen och flygvapnet samt statens industrikommission.

I det följande lämnas en kortfattad redogörelse för vissa i sagda betänkande

framlagda förslag och däröver avgivna yttranden.

Yissa delar av föreliggande ärenden äro av den natur att närmare redogörelse

för deras innebörd än som av det följande framgår icke bör ske till

statsrådsprotokollet. Ytterligare upplysningar torde emellertid få lämnas

genom de handlingar, som komma att överlämnas till riksdagens vederbörande

utskott.

. ^ följande upptagas vidare till behandling vissa andra frågor, beträffande

vilka särskilda sakkunnigutredningar verkställts, bland annat frågan om socialvården

inom försvarsväsendet och rörande anordnande av fritidsundervisning

för försvarsväsendets personal.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

9

Avd. II. Allmänna synpunkter.

Försvarsutredningen.

Ekonomiska och statsfinansiella synpunkter.

Försvarsutredningen har sökt att i stora drag redogöra för den ekonomiska

och statsfinansiella bakgrunden till den försvarsorganisation, som utredningen

föreslagit, samt därvid anfört, att försvarskostnader å något över 700

miljoner kronor om året synas kunna ur ekonomisk synpunkt godtagas. Utredningen

har härom yttrat följande:

Den sakliga innebörden för landets ekonomiska liv av en vidgad försvarsorganisation

är, att viss del av samhällets arbetskraft och maskinkapital undandragés

användning för produktiva ändamål, med påföljd att den löpande konsumtionen

och nybildningen av kapital blir relativt mindre än eljest. Den

omedelbara inskränkningen kan mätas genom en jämförelse mellan nationalinkomstens

och försvarsutgifternas höjd. Den försämring i standarden som

därutöver så småningom bör inträda, till följd av att den minskade kapitalbildningen

verkar hämmande på nationalinkomstens utveckling, är svårare

att uppskatta.

Nationalinkomsten kan för närvarande antagas uppgå till ungefär 12 miljarder

kronor om året. Försvarskostnader å något över 700 miljoner kronor

innebära alltså en belastning av samhällets produktiva krafter med cirka 6 procent.

Denna belastning behöver icke på kort sikt väcka betänkligheter. Den nedpressning

av nationalinkomsten åter, som inträder först i den män verkningarna

av den minskade kapitalbildningen hinna göra sig gällande, bör icke komma

att innebära någon bestående reduktion av levnadsstandarden ens av den omfattning

som omedelbart framträder. En fullständig uppbromsning av nationalinkomstens

utveckling eller en nedpressning av nationalinkomsten under den

ursprungliga nivån kan icke följa av att produktionsmedel blott i nu ifrågasatt

omfattning disponeras för försvaret.

Den bedömning av möjligheten att bära en förstärkt försvarsordning, som

motiveras av det nyss sagda, måste emellertid något modifieras, när man

betraktar frågans statsfinansiella sida. Den arbetskraft och de produktionsmedel

i övrigt, som för en längre tid reserveras för försvarsändamål,

måste erhålla sin betalning ur statens löpande inkomster om ogynnsamma

återverkningar på penningväsendet skola undvikas. Att skaffa dessa inkomster

genom beskattning av medborgarnas intäkter är i själva verket medlet att anpassa

medelsförbrukningen i samhället efter den ändrade användningen av

de produktiva resurserna. Med hänsyn till att beskattningen drabbar blott

vissa delar av nationalinkomsten, kommer den emellertid att för skattebetalarna

framstå såsom en relativt tyngre belastning än en direkt jämförelse

med nationalinkomsten ger vid handen att den samhälleligt sett ar. Darior

kunna åtminstone på kortare sikt vissa psykologiska svårigheter gora sig gällande,

som begränsa möjligheterna till omdisposition av samhällsresurserna

efter försvarets behov starkare än objektiva hänsyn till samhällets ekonomiska

bärkraft motivera. .

För bedömandet av de senast berörda, i trängre mening finansiella svårig
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

heterna må erinras därom, att försvarsutgifter av storleksordningen 700—800

miljoner kronor, jämte de under kriget starkt ökade civila utgifterna för mera

normala behov, i riksstatsförslaget för budgetåret 1942/43 faktiskt täckas av

opande inkomster. Spörsmålet om finansieringen av försvarsutgifter av angiven

hojd kan alltså lösas.

i ?,rå;gani uppställer sig emellertid, om det nu för balansering erforderliga

skattetrycket skall behöva bibehållas, för att utgifterna för försvarsorganisationen

aven fortsättningsvis skola kunna täckas med löpande inkomster.

Svaret pa denna fråga är tydligen i första hand beroende på bedömningen av

den kommande utvecklingen av förhållandet mellan statsinkomsterna och utgifterna

for civila ändamål.

Räknar man med oförändrad prisnivå och bortser man tills vidare från det

inflytande en fortsatt ökning av nationalinkomsten kan utöva, talar sannolikheten

for att namnda förhållande icke kommer att utvecklas så, att utrymme

kommer att föreligga för de ökade försvarsutgifterna vid en sänkt skattenivå,

.besparingar på utgiftssidan äro visserligen att motse, bland annat på grund

av att denna belastas av vissa av krisen betingade kostnader, men dessa besparmgar

lära knappast bli större än att de helt motvägas av nytillkommande,

oavvisliga utgiftsbehov, exempelvis för förräntningen av den ökade statsskulden.’

Under förutsättning av ett prisfall skulle de civila utgifterna kraftigt reduceras,

främst till följd av att kostnaderna för kristillägg å löner, pensioner

och socialförsäkringar samt för prissubventioner skulle i större eller mindre

utsträckning bortfalla. Häremot står emellertid, att ett prisfall skulle medföra

aven en avsevärd nedgång i statsinkomsterna.

Även kostnaderna för den föreslagna försvarsorganisationen — och därmed

det skattebehov, vartill denna ger upphov — påverkas givetvis av prisutveckoförändrad

prisnivå synes försiktigheten med hänsyn till vad nyss

anföits bjuda, att man räknar med att genomförandet av den nya försvarsorganisationen

medför, att det inkomstbehov som- framträder i riksstatsförslaget

för budgetåret 1942/43 blir bestående. I samma mån som kostnaderna

för oiganisationen till följd av prisfall reduceras, minskas givetvis även inkomstbehovet.

Det anförda resonemanget måste emellertid kompletteras med

ett påpekande, att det ju icke är storleken av statens inkomster av skatter i

och för sig utan dessa inkomster i förhållande till nationalinkomsten som till

slut är av betydelse.

En ökning av nationalinkomsten tenderar i och för sig att förbättra balansen

mellan statens inkomster och utgifter. Den innebär emellertid vidare, att

ett och samma inkomstbehov för statsverket kommer att kunna tillgodoses

vid ett sjunkande relativt skattetryck. Om nationalinkomstens hittills forte

s^gripg icke avbrytes, bör alltså den vidgade försvarsorganisationen

på längre sikt i och för sig låta sig förena med en sänkt beskattning. Betydelsen

härav förringas emellertid av att man under en period av den längd det här

galler måste räkna med nytillkommande medelsbehov av annat slag, bland

annat för amortering av statsskulden.

... har framhållits, att de vidgade anspråken på produktionsmedlen

för försvarsväsendets räkning måste inverka menligt på nationalinkomstens

tillväxt. Det har dock också understrukits, att nu ifrågavarande utvidgning

aY föi svaret icke ensam är av sådan omfattning, att en fullständig uppbromsning

av utvecklingen eller ett omslag i denna är att befara. Någon anledning

att modifiera detta omdöme med hänsyn till statens övriga anspråk på landets

ekonomi torde icke nu föreligga. Då så icke är fallet och då frågan om finansieringen

av försvarsutgifter inom den nu aktuella ramen kan lösas, synes

denna kunna ur ekonomisk synpunkt godtagas.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Huvuddragen av försvarsutredningens förslag i

belysning av de senaste årens erfarenheter.

Försvarsutredningen har i sitt betänkande (sid. 15—28) lämnat en kortfattad

redogörelse för de senaste årens krigserfarenheter, sådana de te sig ur

de särskilda försvarsgrenarnas synvinklar, och i anslutning därtill lämnat en

översikt av utredningens förslag i stora drag. Här torde böra meddelas en

sammanfattning av vad försvarsutredningen salunda anfört.

Armén.

Försvarsutredningen har som karakteristiskt för de senare årens utveckling

på förevarande område, sådan den för stormakternas vidkommande under

det pågående kriget framträtt, framhållit den snabbhet, med vilken anfallsoperationer

kunnat genomföras. Detta hade, förutom genom flygvapnets

verksamhet, främst åstadkommits därigenom, att åt vissa operativa enheter

givits mycket stor slagkraft och stor rörlighet. Dessa enheter hade främst

utgjorts av pansarförband med stark beväpning samt stor terrängframkomlighet

och rörlighet. Därjämte hade uppträtt talrika motoriserade operativa enheter

med i stort sett samma slagkraft som vanliga infanterifördelningar men

med flerdubbelt större rörlighet. Även de vanliga infanterifördelningarnas

slagkraft hade ökats genom beväpningens stärkande. I fråga om artilleriet

kunde genomgående spåras en ökning av kalibern och därav följande starkare

projektilverkan. Särskilt stormartilleri — pansrade pjäser på bandlavettage

— hade på sina håll införts för att i stridens avgörande skeden medelst direkt

eld på korta avstånd stödja infanteriet. Förekomsten av pansarförband hade

medfört en stark utveckling av pansarvärnsbeväpningen.

Erfarenheterna från det pågående kriget syntes giva vid handen, att operationer

med dylika modernt utrustade och organiserade trupper vore möjliga

att utföra även i nordisk terräng. Yår organisation och beväpning borde därför

i möjligaste mån avpassas med hänsyn härtill. I det föreliggande förslaget

hade detta skett, så långt våra resurser ansetts göra detta möjligt.

Den stora utsträckningen av de områden, som kunde tänkas såsom operationsområden

för våra armékårer, och de under alla förhallanden begränsade

stridskrafter, som vi vore mäktiga att uppställa, gjorde det erforderligt att

skapa ökad tillgång på trupper med större rörlighet än som de vanliga operativa

enheterna besitta. Detta krav skärptes ytterligare, om man hade att räkna

med en motståndare, som kunde beräknas disponera över talrika lättrörliga

förband.

Den omständigheten, att våra truppförband i fält ständigt måste vara beredda

att möta anfall i stor skala av pansartrupper, medförde kravet på en

förstärkning av arméns pansarvärn. Även vid en avsevärd förstärkning av

pansarvärnet skulle dock icke fullständig trygghet kunna skapas mot att en

motståndares pansarenheter, insatta utan hänsyn till uppstående förlustei,

skulle kunna verkställa ett genombrott på en front. Efter ett sådant genombrott

inom ett armékårområde förelåge risk för att kårens ledning och underhållstjänst

reves upp och att frontfördelningarna inringades av motståndaren.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 210.

För att möta ett dylikt hot måste trupper med minst samma rörlighet, framkomlighet

och slagkraft som de anfallande pansarförbandens stå till försvararens

förfogande. Med dessa trupper kunde denne gå till motanfall och slå

lendens inbrytande pansarförband. De enda trupper, som med utsikt till framgång

kunde insättas för denna uppgift, vore egna pansartrupper.

Tillgången till pansartrupper gåve även i övrigt de egna armékårerna möjlighet

till ett offensivt uppträdande, utan vilket framgångsrikt försvar icke

i ore möjligt. Avvärjandet av anfall över kust eller gräns syntes för vår del

ofta få karaktären av snabbt insatta motanfall. För att motanfallsförbanden

skulle hinna ingripa i tid krävdes, att de vore mycket rörliga; därför lämpade

sig motor- och cykelbrigader väl för ändamålet. Men först då i motanfallsgruppen

ingmge även pansarförband av tillräcklig styrka, finge motanfallet

den kraft och tyngd, som erfordrades för dess snabba genomförande.

De särskilda terrängförhållanden, som vore rådande i landets norra delar,

gjorde det önskvärt att giva vissa av de trupper, som i första hand vore avsedda

för dessa terrängområden, en med hänsyn .härtill avpassad, särskild

organisation.

Vid en stridshandling, där avgörande söktes, vore i regel artilleriets insats

av utslagsgivande betydelse. Icke minst gällde detta det artilleri av grövre

kaliber, med vilket fiendens artilleri nedkämpades eller nedhölles. Tillgången

på dylikt artilleri, sammanhållet i kårförband, vore för närvarande inom vår

armé alltför ringa för att motsvara behovet.

Den ständigt stegrade risken för anfall av fiendens flygstridskrafter medförde

ökade krav på effektiva motåtgärder. Härvid komme i första rummet ett

slagkraftigt eget flygvapen. Detta kunde emellertid icke beräknas vara till

hands för att trygga alla förband. Arméns operativa enheter måste därför

själva vara beredda att värja sig mot anfall av fiendens flygstridskrafter. Såväl

truppförbandens eget luftvärn som fältluftvärnet borde därför ökas.

Den omständigheten, att en motståndare kunde beräknas rikta sina angreppshandlmgar

icke endast mot stridskrafterna utan även mot hemorten

hade medfört kravet på en effektivare organisation av hemortsförsvaret än

som tidigare ansetts nödigt. Om detta försvar skulle kunna vid ett krigsutbrott

omedelbart besitta nödig funktionsduglighet, erfordrades att försvarsområdena

erhölle en fastare organisation.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har försvarsutredningen beträffande

arméns krigsorganisation föreslagit i huvudsak följande:

Ett antal lättrörliga förband, motoriserade eller cykelutrustade, organiseras.

Forbanden sammanhållas i smärre operativa enheter, motorbrigader

eller cykelbrigader, inrymmande förband ur flera truppslag och med egen

underhållstjänst.

De lägre truppförbandens pansarvärn ökas. De självständiga motoriserade

pansarvärnskompanier, som redan ingå i organisationen, utbyggas till pansarvärnsbataljoner,

beväpnade även med tunga pansarvärnspjäser.

Ett antal pansarförband ingår i organisationen. Dessa bilda särskilda

operativa enheter, vilkas kärna utgöras av stridsvagnsförband; till dessa

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 210. 13

komma vidare pansarinfanteri, pansarvärn, motorcykelförband, ingenjörtrupper,

artilleri m. m.

Ett antal jägarbrigader ingår i organisationen.

Rytteriet sammanföres i ryttarbataljoner, vilka få karaktären av kårförband.

Kårartilleriet utökas.

Truppförbandens eget luftvärn och fältluftvärnet förstärkes.

Organen för underhållstjänsten utbyggas.

Försvarsområdena erhålla en fastare organisation.

Hemortsluftvärnet utökas betydligt.

De föreslagna ändringarna i krigsorganisationen medföra vissa konsekvenser

i fråga om arméns fredsorganisation. De viktigaste av dessa

äro enligt vad försvarsutredningen anfört följande:

Ett nytt militärområde, omfattande Värmlands, Kopparbergs och Örebro

inskrivningsområden, upprättas.

Försvarsområdesorganisationen genomföres redan i fredstid.

Ett nytt truppslag, pansartrupperna, tillkommer. Vid detta sker utbildning

av personal i stridsvagns-, pansarbil-, pansarvärns-, motorcykel- och

pansarinfanteritjänst samt organisation av motsvarande förband. Till detta

truppslag överföras två infanteriregementen och ett kavalleriregemente.

Delar av ett annat kavalleriregemente överföras till ett fjärde regemente av

pansartrupperna.

Kavalleriet, som organiseras på tre förband, utbildas i ryttar- och cykeltjänst.

Artilleriet utökas med ett kårartilleriregemente.

Ett nytt truppslag, tygtrupperna, tillkommer för utbildning och organisation

av förband för tyg-, ammunitions- och reparationstjänsten.

Försvarsutredningen har därjämte föreslagit — utöver den ökning av befälskadrerna,

som genomförts efter beslut av 1940 och 1941 års riksdagar —

vissa ytterligare utökningar av framförallt den aktiva kadern.

M arinen.

Försvarsutredningen har framhållit, att den påtagligaste erfarenheten från

nu pågående krig rörande örlogsfartygens konstruktion och verkningsmöjligheter

vore den ökade hänsyn man hade att taga till flygstridskrafterna.

Det vore känt, att ett stort antal flyganfall insatts mot krigsfartyg och att de

uppnådda resultaten varit betydande såväl i fråga om totalförluster av krigsfartyg

som beträffande skador å sådana fartyg.

Med hänsyn till såväl dessa som andra erfarenheter från den pågående sjökrigföringen

kunde för vårt vidkommande följande slutsatser dragas beträffande

försvaret till sjöss.

De enskilda fartygens aktiva och passiva luftförsvar borde stärkas, d. v. s.

man borde öka antalet luftvärnskanoner och öka skyddet för fartygets vitala

delar mot bomber och bombsplitter. Båda dessa åtgärder medförde principiellt

en uppgång i fartygsstorleken jämfört med den storlek, som utan ökad hänsyn

till luftfaran ansetts tillräcklig för att bära viss bestyckning, visst maskinen

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

o. s. v. Därjämte borde flygstridskrafter på ett mer avgörande sätt än genom

enbart spaning komplettera stridsfartygens verksamhet. En växelverkan och

intim samverkan mellan sjö- och flygstridskrafter framstode som en alltmer

påtaglig nödvändighet.

Vid ställningstagandet till flottorganisationen och den nybyggnad av örlogsfartyg,

som borde äga rum i vårt land under den närmaste femårsperioden,

måste helt naturligt hänsyn främst tagas till de rent svenska förhållandena och

till de krav, som dessa uppställde för vårt sjöförsvar. Grundtanken hade härvid

varit att med beaktande av den roll ur såväl anfalls- som försvarssynpunkt, som

flygstoidskrafterna måste spela inom de begränsade operationsområden som

för vår del kunna bliva aktuella, skapa ett kombinerat sjö- och flygförsvar i

stånd att gå till de motanfall, som vore nödvändiga för framgång i ett försvarskrig.

Byggandet av tunga fartyg, pansarskepp, monitorer eller dylikt, syntes tills

vidare icke böra komma i fråga, bland annat med hänsyn till att ytterligare erfarenheter

av flygvapnets verkningsförmåga mot tunga sjöstridskrafter borde

avvaktas innan typfrågan avgjordes.

I den närmast aktuella utbyggnaden av sjöstridskrafterna borde därför

komma lätta kryssare — av vilka två redan vore beslutade — samt jagare,

torpedbåtar och undervattensbåtar.

En lätt flotta av här angivna fartygsslag borde räkna minst 3 kryssare, 12

jagare och 18 torpedbåtar. Dess insats kunde, alltefter lägets krav, ske antingen

samlad eller uppdelad på operationsgrupper, i vilka såväl kryssare som

jagare och torpedbåtar inginge. I båda fallen vore en med sjöstridskrafterna

val samövad flygeskader denna flottas nödvändiga komplement. Detsamma

vore förhållandet med undervattensbåtarna, vilka med hänsyn till påräknelig

förlustprocent måste hållas uppe i antal på storlekens bekostnad.

Med en stödstyrka, tills vidare bestående av de tre Sverigeskeppen med

kustjagare, torpedbåtar och minsvepare, fullständigades bilden av de krafter,

som kunde insättas i det rörliga sjökriget.

Världskriget 1914—1918 hade — enligt vad försvarsutredningen vidare anfört

— givit otvetydiga bevis för kustartilleriets stora betydelse vid försvar

av kuster och viktiga farvattensförträngningar. Erfarenheterna från

samma krig hade jämväl visat svårigheterna att med då tillgängliga anfallsmedel,

framförallt beskjutning från fartyg, nedkämpa i land grupperat artilleri.

Nu pågående krig kännetecknades, jämfört med världskriget 1914—1918,

måhända främst av flygvapnets ökade insats såväl vid försvar som anfall.

Kustartilleriets betydelse i av kriget berörda länder syntes dock härigenom

icke hava minskat. Genom flygvapnets utveckling hade visserligen möjligheterna

till nedkämpning av i land grupperat artilleri ökats, men erfarenheterna

visade dock, att i de fall, då effektiva luftförsvarsåtgärder vidtagits,

mål av sådan begränsad omfattning som det här vore fråga om ägde en betydande

motståndskraft.

Kustartilleriets uppgifter borde vara att inom vissa strategiskt särskilt be
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

tydelsefulla kustområden och farvattensförträngningar främst i samverkan

med sjöstyrkor bilda försvarets kärna, att i samverkan med övriga stridskrafter

— främst ur armén — biträda vid försvaret av andra kustområden

samt att även annorledes utgöra skydd och stöd åt de svenska sjöstridskrafterna.

För fyllande av dessa uppgifter erfordrades i första hand sjöfrontsoch

luftvärnsartilleri samt mineringar.

För att alltefter krigsfallet eller krigsläget kunna utnyttja kustartilleriet

å olika delar av kusten borde den erforderliga förstärkningen till övervägande

del ske genom att tillföra kustartilleriet ytterligare rörligt (flyttbart) svårt

och medelsvårt sjöfrontsartilleri.

De i kustartilleriorganisationen ingående rörliga enheterna kunde och

borde komma till användning jämväl för andra ändamål än kustförsvar, därest

krigsläget så påkallade. Dylika enheter borde då närmast ställas till förfogande

för vederbörande befälhavare ur armén.

De hittillsvarande basområdena för sjöstridskrafterna borde bibehållas och

anstalterna därinom — såväl för flottan som för kustartilleriet — utvecklas

och effektiviseras. Behovet av en skyddad replipunkt på Norrlandskusten

framstode med hänsyn till det nutida krigets karaktär som en nödvändighet.

Betydelsen av en sådan replipunkt bortfölle ej, även om vissa slag av sjökrigsoperationer

norr om Ålands hav vid vissa krigsfall vore osannolika.

Försvarsutredningen har på grundval av det anförda beträffande marinen

föreslagit i huvudsak följande:

Anskaffningen av fartygsmateriel till flottan inriktas främst på att vidmakthålla

flottan vid den styrka den kommer att äga, sedan beslutade nybyggnader

under de närmaste åren färdigställts. Därutöver genomföres viss förstärkning

av torpedbåtsvapnet. Nybyggnad sker i huvudsak av större jagare,

kustubåtar samt torpedbåtar ävensom av ett övningsfartyg (segelfartyg), i

första hand avsett för sjömansskolan. Under femårsperioden påbörjas

byggandet av en kryssare av samma typ som de två år 1940 beslutade.

Gustafsviks örlogsdepå utbygges i viss mån, varjämte Hemsö kustartilleriförsvar

(motsvarande Hemsö fästning) förses med viss bemanning även i

fredstid.

På Gotland upprättas vissa anstalter, varigenom de lätta sjöstridskraftema

erhålla möjlighet att där komplettera sina bränsle- och ammunitionsförråd.

Den nuvarande Älvsborgs fästning, omvandlad till Göteborgs skärgårds

kustartilleriförsvar, förstärkes. Ett nytt kustartilleriregemente upprättas för

dess bemanning. Göteborgs örlogsdepå utvidgas avsevärt.

Kustartilleriet förstärkes genom att detsamma tillföres ytterligare rörligt

(flyttbart) svårt och medelsvårt sjöfrontsartilleri.

Utredningen har därjämte förutsatt en väsentlig ökning av personaltillgången

vid marinen.

Fly gvapnet.

Försvarsutredningen har framhållit, att flygstridskrafternas operationsmål

under det pågående kriget varit fiendens flygstridskrafter jämte flygindustri,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

lantstridskrafter jämte förbindelser, sjöstridskrafter jämte sjöfart samt

hemort.

Kampen mot fiendens flygstridskrafter hade i regel varit flygvapnets primära

uppgift, vare sig det gällt anfall eller försvar. Endast i den mån denna

kamp så medgivit hade flygvapnet kunnat ägnas åt andra uppgifter.

Elygbasbekämpning hade utförts med bomb- och jaktplan under dager och

mörker. Flygbasbekämpning utförd av flyg hade, då motståndaren varit

mindre väl förberedd därpå, i många fall lett till att det fientliga flyget nedkämpats

på några dagar. Å andra sidan funnes exempel på att även ett underlägset

flyg kunde undgå att nedkämpas samt till och med gå till motanfall mot

fiendens flygbaser.

Jaktflygets verkningsförmåga hade under kriget visat sig vara större än

väntat. Luftvärnets verkan hade däremot icke alltid varit så kraftig som man

före kriget gjort sig förhoppning om, men det hade visat sig vara oumbärligt

för att försvåra fiendens uppträdande, både vid försvaret av stridskrafterna

och av hemorten. I flera fall hade luftvärnet haft stor verkan vid låganfall

mot lantstridskrafter, fartyg och flygplatser. Det syntes emellertid vara obestridligt,

att jaktförbanden utgjorde det effektivaste medlet i kampen mot

fiendens flygstridskrafter, vare sig det gällde försvar av hemorten eller stridskrafterna.

Flygstridskrafternas verkningsförmåga gentemot lantstridskrafter och förbindelser

hade under det pågående kriget kommit till påtagliga uttryck. Då

ett starkt flygvapen utan att verksamt hindras av motståndarens flyg kunnat

med full kraft sättas in mot lantstridskrafterna och deras förbindelser, hade

dess verkan i flera fall blivit ödesdiger. Lantstridskrafternas förmåga att

lösa sina uppgifter syntes sålunda i väsentlig grad bero av förhållandena i

luften. Om ett starkt fientligt flyg erhölle fritt spelrum utan att bekämpas

av eget flyg, bleve genomförandet av lantstridskrafternas uppgifter i hög grad

försvårat. Funnes ett starkt eget flyg i stånd att understödja lantstridskrafterna,

ökades verkningsförmågan även hos dessa senare. För dessa ändamål

erfordrades såväl jakt- som bombförband. Endast om sådana förband funnes

av tillräcklig styrka, kunde man påräkna, att lantstridskrafterna skulle äga sin

fulla verkningsförmåga.

Flygstridskrafternas verkningsförmåga gentemot sjöstridskrafter och sjöfart

hade under det pågående kriget upprepade gånger ådagalagts. De slutsatser,

som kunde dragas ur händelserna på detta område, vore i huvudsak,

att flygstridskrafter ägde stor betydelse för försvaret av egen kust och som

hinder mot invasion samt att de vore ett verksamt medel för angrepp mot

fiendens och till skydd av egen sjöfart. Torpedflygförband och störtbombförband

hade varit verksammast. Den kraftigaste verkan mot de största

fartygstyperna hade nåtts med flygtorpeder, medan lätta kryssare och jagare

kunnat verksamt bekämpas även med flygbomber. Samverkan mellan flygoch

sjöstridskrafter hade vid flera tillfällen givit större utbyte än om båda

opererat var för sig.

Om sjöstridskrafterna måste baseras och uppträda inom gott räckhåll för

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

starkt flyg, låge deras möjlighet att undvika nedkämpning främst i jaktflyg

vid kusten och luftvärn vid baserna samt uppträdande under mörker till sjöss.

Egna flygstridskrafter hade goda möjligheter att verka under dager till sjöss

och under mörker vid fiendens kust gentemot fiendens sjöstridskrafter och

sjöfart.

De hittillsvarande erfarenheterna från stormaktskriget i fråga om luftkrigföring

mot hemorten kunde givetvis icke direkt överföras på förhållandet mellan

en stormakt och en liten stat. Emellertid torde det kunna sägas, att, därest

både det aktiva och det passiva försvaret vore välordnat och så starkt som

resurserna medgåve, utsikter funnes för att luftkrigföringen mot hemorten

skulle bliva en tidsödande och osäker operation och att avgörandet i stället

söktes i de rent militära operationerna.

Ett svenskt flygvapen måste främst äga sådan styrka, att det med någon

utsikt till framgång och tillsammans med luftvärnet kunde upptaga strid

med fiendens flygstridskrafter. Det måste också vara i stånd att med tillräcklig

styrka direkt understödja lant- och sjöstridskrafterna i deras verksamhet.

Ett utomordentligt viktigt led i arbetet på försvarsväsendets utveckling

vore därför att tillse, att flygvapnet erhölle tillräcklig styrka. Enligt utredningens

mening vore det nödvändigt, att planen rörande flygvapnets utveckling

gjordes så vid som vapnets starkt ökade betydelse betingade, därvid dock

alltid hänsyn måste tagas till vad som vore praktiskt genomförbart under en

period, som nu kunde överblickas.

Bombförbanden skulle vara tillräckliga för att medgiva deras användning

för anfall mot fientliga flygbaser samt järnvägar och sjöförbindelser. De skulle

även kunna ingripa till direkt understöd åt lantstridskrafter och sjöstridskrafter

i försvaret mot invasion över landgränsen eller havet eller genom luften.

Flera slag av uppgifter kunde behöva lösas samtidigt eller nästan samtidigt på

vitt skilda krigsskådeplatser, varvid dock från en central basering avsevärda

möjligheter att operera åt olika håll med kort tidsmellanrum borde föreligga.

Sex bombflottiljer måste anses som ett minimum, om anfallen skulle kunna

erhålla verklig tyngd och slagkraften bibehållas trots förluster.

Jaktförbanden skulle äga tillräcklig kapacitet för att bereda ett effektivt

skydd åt egna flygstridskrafter i luften och på marken, lantstridskrafterna och

deras förbindelser, sjöstridskrafterna i hamn eller i kustens närhet och slutligen

hela hemorten. De vore även vid sidan av rörliga trupper det viktigaste

medlet gentemot fientlig luftinvasion. Uppgifterna måste i regel lösas inom

vitt skilda områden samtidigt och krävde, att jaktförbanden spredes ut till

de områden, där uppgifterna skulle lösas. Vore antalet jaktförband för litet,

måste viktiga områden eller stridskrafter lämnas oförsvarade. Sex jaktflottiljer

måste med hänsyn till vårt lands stora yta betraktas såsom ett knappt minimum.

Spaningsförbanden skulle kunna utföra övervakning av fiendens bakre

förbindelser samt havet och fiendens kust i syfte att skaffa underrättelser

om krigsläget i stort och förebygga fientliga överraskningar. De erfordrades

därjämte för taktisk spaning m. m. åt flyg-, lant- och sjöstridskrafterna, De tre

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 samt. Nr 210. 377 42 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

redan befintliga spaningsflottiljerna borde kunna någorlunda tillgodose dessa

behov.

Enligt utredningens mening borde slutligen i organisationen ingå en torpedflottilj.

Denna skulle medverka i övervakningen av havet och fiendens kust,

kunna understödja sjöstridskrafterna i strid samt utföra självständiga offensiva

företag med bomber, torpeder eller minor. Torpedflottiljen avlastade

bombförbanden från de dagliga uppgifterna över havet, ehuru de senare skulle

kunna ingripa även där, då avgörande operationer påginge till sjöss. Med

torpedflottiljen erhölles ökade möjligheter till offensiva operationer i sjökriget

utanför kustfarvattnen.

Eörsvarsutredningen har med hänsyn till vad sålunda anförts föreslagit i

huvudsak följande organisation av flygvapnet:

_ Flygvapnet organiseras på sex bombflottiljer, sex jaktflottiljer, tre spaningsflottiljer

och en torpedflottilj. Antalet reservflygplan ökas väsentligt.

Huvuddelen av flygförbanden i fred uppdelas på fyra flygeskadrar, var och

en under ledning av en eskaderchef med stab.

Landet indelas i fem flygbasområden, vart och ett under en chef med stab.

Därjämte har försvarsutredningen ansett en viss ökning av personalbestånden

vid flygförbanden erforderlig.

Försvarsutredningen har beträffande flygvapnets storlek anfört, att det

icke synts utredningen osannolikt, att utvecklingen under femårsperioden

kunde komma att tala för en ytterligare utökning av flygvapnet. Därvid syntes

i första hand ytterligare en jaktflottilj böra tillkomma.

Sammanfattning av kostnadsberäkningarna.

Försvarsutredningen har framhållit, att man, då det gällt att uppgöra beräkningar

över kostnaderna för den tilltänkta försvarsorganisationen, i dagens

läge saknade möjlighet att med någon större grad av säkerhet förutse, vilken

prisnivå som komme att vara rådande vid olika tidpunkter under de år, då

det planerade utbyggnads- och organisationsarbetet vore avsett att sättas i

verket. Det pågående krigets varaktighet ävensom bland annat omöjligheten

av att förutse, i vilken mån den sedan krigsutbrottet pågående förskjutningen

i relationen mellan olika priser komme att i sinom tid återgå, gjorde att alla

förutsägelser om den kommande prisutvecklingen endast kunde bliva gissningar.

Rörande hithörande spörsmål hade försvarsutredningen samrått med

statens industrikommissions prisbyrå. Vid överläggningarna hade enighet

vunnits därom, att kostnaderna borde beräknas efter senast tillgängliga prisuppgifter

och därefter — genom anlitande av tillgängliga prisindices — omräknas

till den prisnivå, som rådde närmast före krigsutbrottet.

Utredningen hade ansett sig böra skilja å ena sidan mellan årskostnader

och engångskostnader och å andra sidan mellan de kostnader, som

hänförde sig till uppsättningsperioden, och de som avsåge tiden därefter.

Då engångskostnaderna förutsattes skola koncentreras till uppsättningsperioden,

komme de beräknade kostnaderna efter denna period att helt

och hållet avse årskostnader.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Vad beträffar engångskostnaderna har utredningen ansett sig böra skilja

mellan engångskostnader för materiel m. m. å ena sidan, och byggnadskostnader

m. m., å den andra. Detta beror främst därpå, att de förra

direkt belasta driftbudgetens fjärde huvudtitel, medan byggnadskostnaderna

primärt utgå av kapitalmedel och belasta driftbudgeten endast i avskri vningsväg.

För att erhålla en rättvisande bild av de tre försvarsgrenarnas kostnader

för byggnader och markförvärv under uppsättningsåren har utredningen i

slutkostnaderna medtagit allenast den del av kapitalinvesteringarna, som bör

omedelbart avskrivas och sålunda belasta driftbudgeten, med andra ord

grundavskrivningsbehovet. Därvid har i stort sett den principen tillämpats,

att kostnader för nybyggnader, till- och ombyggnader, större ändringsarbeten,

kaj anläggningar in. m. avsetts böra schablonmässigt avskrivas med 50 procent

utan åtskillnad för olika slag av byggnader, att kostnader för arbeten å skjutbanor

och övningsfält, för iordningställande av flygfält, för flygplatsbelysning

m. m. skola avskrivas med 100 procent samt att kostnaderna för markförvärv

ävensom för insprängningar i berg icke till någon del skola avskrivas.

Den närmare tillämpningen av nämnda princip framgår omedelbart av uppställningen

av kostnadsberäkningarna.

I detta sammanhang torde böra påpekas, att bland byggnadskostnaderna

för arméns del icke räknats med de med Stockholms garnisons utflyttning

till Järvafältet ävensom ammunitionsfabrikens förflyttning sammanhängande

kostnaderna. Dessa kostnader avses nämligen skola avskrivas i särskild

ordning. Icke heller har utredningen bland marinens byggnadskostnader medräknat

det belopp som kan bliva erforderligt för genomförande av den planerade

förflyttningen av Stockholms örlogsbas till annan plats än den nuvarande.

Förutom att nämnda kostnader äro vanskliga att för närvarande

beräkna, kunna de icke heller sägas direkt hänföra sig till den plan för försvarsorganisationen

som nu framlägges. Dessutom frigöras genom en sådan

förflyttning värden, som till stor del torde kompensera de därmed förenade

utgifterna. Slutligen hava bland kostnadsberäkningarna icke heller medtagits

kostnaderna för fullföljandet av de planerade nybyggnaderna för vissa stabsoch

förvaltningsorgan m. m. i Stockholm.

Byggnadskostnadernas beräkning har i stor utsträckning ägt rum i direkt

samarbete med 1940 års militära byggnadsutredning, vilken i de fall där den

icke själv utfört beräkningarna lämnat grundläggande synpunkter och direktiv

rörande beräkningarnas utförande.

Beträffande utredningens beräkning av personalkostnaderna torde få

hänvisas till vad i det följande under rubriken Yissa gemensamma anslagsoch

avlöningsfrågor yttras.

Yad beträffar de kostnader, vilka icke hänföra sig till de tre försvarsgrenarna

utan äro av för försvarsväsendet gemensam natur, har utredningen

icke ansett sig böra eller kunna framlägga noggranna kostnadsberäkningar på

samma sätt som beträffande försvarsgrenarna. Do utgifter som här avses hänföra

sig dels till de anslag å fjärde huvudtiteln, vilka avse försvarsdepartementet,

de centrala förvaltningsmyndigheterna och försvarsstaben, dels till

kostnaderna för de institutioner, som i riksstatens fjärde huvudtitel redovisas

under rubriken »D. Yissa försvarsväsendet tillhörande institutioner», dels

slutligen till de anslag, vilka i huvudtiteln redovisas under rubriken »E.

Diverse». Utredningen har uppskattat sammanlagda summan av ifrågavarande

för försvarsväsendet gemensamma utgifter till i medeltal 45 miljoner kronor

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

om året under uppsättningsperioden samt i runt tal 50 miljoner kronor om

året efter organisationens genomförande. Någon beräkning av kostnaderna

efter olika prisnivåer har här icke gjorts.

Med förenämnda principer som utgångspunkt har försvarsutredningen i

sina kostnadsberäkningar rörande den plan för försvarsväsendets utveckling,

för vilken i det följande redogöres, kommit till de resultat som framgå av

följande sammanfattning:

Sammanfattning1 av kostnaderna för genomförande av utredningens förslag.

Total kostnad under Medelkostnad per budgetår

uppsättningsperioden Under «PP^ttmngs.

Kostnad per budgetår

efter uppsättningsperioden
-

Prisläget

Prisläget

Prisläget

Prisläget

Prisläget

Prisläget

1/7 1939

V» 1941

V? 1939

V? 1941

Vt 1939

Vt 1941

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Armén.

Årskostnader..........

861,441,000

1,070,959,000

172,288,000

214,191,000

189,381,000

238,207,000

Engångskostnader (utom

byggnader m. m.)... .

423,420,000

580,000,000

84,680,000

116,000,000

—

_

Avskrivningar å bygg-

nader m. m.........

49,667,000

66,200,000

9,933,000

13,240,000

—

—

Summa kronor

1,334,528,000

1,717,159,000

266,901,000

343,431,000

189,381,000

238,207,000

Marinen.

Årskostnader..........

504,860,000

656,400,000

100,972,000

131,280,000

111,000,000

144,880,000

Engångskostnader (utom

byggnader m. m.b . . .

36,028,000

41,360,000

7,205,600

8,272,000

—

_

Avskrivningar å bygg-

nader m. m.........

19,708,000

23,650,000

3,941,600

4,730,000

—

—

Summa kronor

560,596.000

721,410,000

112,119,200

144,282,000

111,000,000

144,880,000

Flygvapnet.

Årskostnader..........

725,798,000

928,167,000

145,159,600

185,633,400

164,583,000

212,787,000

Engångskostnader (utom

byggnader m. m.)....

82,912,000

99,099,000

16,582,400

19,819,800

_

_

Avskrivningar å bygg-

nader m. m.........

70,796,000

87,641,000

14,159,200

17,528,200

—

—

Summa kronor

879,506,000

1,114,907,000

175,901,200

222,981,400

164,583,000

212,787,000

Gemensamt

225,000,000

225,000,000

45,000,000

45,000,000

50,000,000

50,000,000

Summa summarum

kronor

2,999,630,000

3,778,476,000

599,921,400

755,694,400

514,964,000

645,874,000

Yttranden.

I flera av yttrandena har uttalats tillfredsställelse med den plan för organisationsarbetet

inom försvarsväsendet, som försvarsutredningen framlagt. I

vissa fall ha synpunkter av mer allmän innebörd anförts.

Chefen för fjärde arméfördelningen har sålunda anfört, att försvarsutredningens

förslag till organiserande av jägar-, pansar-, motor- och cykelbrigader

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210. 21

utan tvivel tillfredsställande löste behovet av slagkraftiga operativa enheter

med stor rörlighet.

Chefen för armén har funnit den av försvarsutredningen föreslagna

organisationen av olika staber och truppförband m. m. i stort sett väl avvägd

med hänsyn till normala fredsförhållanden, varvid emellertid framhållits, att

de föreslagna personalstaterna ur krigsorganisations- och utbildningssynpunkter

måste betraktas som ett minimum. I vissa avseenden har chefen för

armén föreslagit förstärkningar av arméns krigsorganisation, bland annat innebärande

utökning av antalet jägarbrigader, utökning av kårartilleriet och införande

av stormartilleri. Dessa förslag ha även medfört krav på utökning av

fredsorganisationen dels i form av kaderökningar och dels genom uppsättande

av ytterligare en artillerikår.

Chefen för marinen har framhållit, att med det framlagda förslaget icke

nåtts någon slutpunkt i fråga om flottans omfattning i försvarsorganisationen

men att en god grund blivit lagd för dess framtida utveckling, varvid dock

påpekats, att efter den femårsperiod, som med förslaget avsåges, planmässigt

borde följa ersättningsbyggnad för de i stödstyrkan ingående Sverigeskeppen.

Chefen för marinen har vidare framfört ett mycket bestämt krav

på en för samverkan med sjöstridskrafterna (närmast kustflottan) och torpedflygflottiljen

avsedd jaktflygflottilj utöver de av försvarsutredningen föreslagna.

Jämväl chefen för flygvapnet och flygförvaltningen, vilka funnit resultatet

av försvarsutredningens arbete utomordentligt gott och därför i allt väsentligt

biträtt de av utredningen framlagda förslagen, ha föreslagit inrättande

av ytterligare en jaktflottilj utöver de av försvarsutredningen föreslagna.

Frågan om flygvapnets framtida ställning har upptagits till behandling av

chefen för Ostkustens marindistrikt, vilken förordat en uppdelning av flygvapnet

i två delar, vardera utgörande ett vapenslag inom armé och marin

samt med bibehållande av gemenskapen endast i fråga om materielanskaffning

och viss del av utbildningen.

Överbefälhavaren, som framhållit, att det nu föreliggande betänkandet i

huvudsak utgjorde en detaljbearbetning av de militära myndigheternas grundläggande

förslag, vilka i sina huvudlinjer följts, har under sådana förhållanden

icke haft något att erinra mot betänkandets principer. Beträffande åtskilliga

viktiga detaljer hade emellertid de militära myndigheternas förslag frångåtts,

delvis på grund av direktiv, som meddelats utredningsmännen av chefen för

försvarsdepartementet. Vidare funnes i betänkandet ett flertal frågor, till

vilka de militära myndigheterna tidigare ej beretts tillfälle att taga ställning.

Den föreslagna nya försvarsordningen utgjorde ett så väldigt komplex, att

det — trots det aktningsvärda arbete, som av utredningsmännen presterats

— icke varit möjligt att, även där samarbete skett med de militära myndigheterna,

tillräckligt grundligt genomtränga alla organisationsdetaljor, varken

beträffande deras struktur eller kostnader. Det komme utan tvivel att under

arbetet på försvarsordningens genomförande visa sig, att åtskilliga betänkliga

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

luckor funnes utöver de redan kända, likaså att i vissa fall en överorganisation

eller onödigt kostsamma anordningar föreslagits. Det vore därför synnerligen

önskvärt, att —- icke blott beträffande krigsorganisationen utan även

beträffande fredsorganisationen — riksdagen så mycket som möjligt undveke

att nu fastslå detaljer. Ett ytterligare skäl härför låge även däri, att under

den jämförelsevis långa tid, försvarsordningens genomförande komme att

kräva, nya krigserfarenheter kunde komma att fordra beaktande. Inträffande

förändringar i vårt militärpolitiska läge kunde även väl tänkas påkalla ett

annat ståndpunktstagande än det, som i nuvarande stund syntes mest ändamålsenligt.

Med hänsyn till dessa förhållanden och för att möjliggöra en

smidig och snabb anpassning av försvarsordningen efter utvecklingen samt

användning av anslagna medel på effektivaste sätt borde därför åt Kungl.

Maj:t och de militära myndigheterna lämnas största möjliga frihet att inom

en grundläggande organisations- och kostnadsram utforma försvarsordningens

detaljer.

Mot de synpunkter i fråga om krigsmaktens organisation och verksamhet samt

därpå grundade förslag, som utredningen i belysning av de senaste årens

krigserfarenheter framlagt, funnes inga väsentliga erinringar att framställa.

Såsom grundsats för utredningen hade gällt, att försvarsorganisationen borde

erhålla högsta möjliga kvalitet. Grundsatsen vore riktig, men endast under

förutsättning att kvantiteten icke härigenom bleve otillräcklig för de krav

härutinnan, som vore betingade av landets militärpolitiska läge. Till kvaliteten

hänfördes i detta sammanhang icke endast kaderstyrkan, befälets och

truppens utbildning, förbandens beväpning, utrustning och rörlighet, fartygsmaterielens

beskaffenhet o. s. v. utan även tillgången på ersättningsmateriel

av alla slag.

Det vore en avvägningsfråga, vilket som skänkte den största valutan ur

försvarssynpunkt,

en större kvantitet med lägre kvalitet eller

en mindre kvantitet med högre kvalitet.

Frågan gällde främst armén men i viss mån även marinen och flygvapnet.

Det gåves ett visst minimum av stridskrafter, som icke kunde underskridas.

Uppnåddes icke detta minimum, förelåge icke utsikter till framgång, även om

kvaliteten vore hög.

Beträffande armén hade utredningens krav på kvalitet i förening med kostnadsramen

medfört en begränsning av kvantiteten av de för operativ verksamhet

avsedda förbanden, som med hänsyn till ovan angivet minimikrav vore

svaga. I särskilt yttrande hade angivits, huru de brister, som i föreliggande

hänseende vidlådde förslaget, skulle kunna fyllas. Ökning av kostnadsramen

syntes för sådant ändamål icke oundgängligen erforderlig.

Beträffande detaljerna i överbefälhavarens ifrågavarande förslag till förstärkning

av arméns krigsorganisation torde få hänvisas till handlingar, som

komma att till riksdagens vederbörande utskott överlämnas, ävensom till redogörelsen

under avsnittet Arméns krigsorganisation i det följande.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210. 23

Vad marinen beträffar synes överbefälhavaren hava anslutit sig till huvudgrunderna

i försvarsutredningens förslag.

Vad åter angår flygvapnet, har överbefälhavaren, såsom av det följande

framgår, funnit det angelägnaste önskemålet i fråga om förbättringar av utredningens

förslag i dess helhet vara, att en sjunde jaktflottilj (F18) nu

beslutades. Till motvägande av den härigenom uppkommande kostnadsökningen

kunde vissa av försvarsutredningen till 4.7 miljoner kronor per år beräknade

engångskostnader inbesparas under förutsättning att organisationens

bredd och slagkraft ökades genom det tillskott, som F 18 innebure.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att kostnaderna för en sjunde jaktflottilj

(F 18) med utgångspunkt från prisläget den 1 juli 1941 och med tilllämpning

av de i årets statsverksproposition angivna reglerna för avskrivning

av nya kapitalinvesteringar kunna beräknas på följande sätt:

H

Under fem års-

Vid genomförd

perioden

organisation

Kr.

Kr.

Årskostnader ..............................................

») 8,500,000

9,900,000

Engångskostnader för anskaffning av flyg- och vapenmateriel

33.300,000

—

Engångskostnader för byggnader m. m.....................

8,365,000

—

Övriga engångskostnader ..................................

9,400,000

—

Summa kronor

59,565,000

9,900,000

Arméförvaltningen har såsom allmänt omdöme om den av försvarsutredningen

framlagda planen för organisationsarbetet inom försvarsväsendet uttalat,

att ett genomförande av densamma syntes vara ägnat att i skilda hänseenden

skänka ökad effektivitet och kraft åt landets försvar samt att giva

fasthet och planmässighet åt arbetet på försvarsanstalternas fortsatta utbyggande

och stärkande.

Jämväl marinförvaltningen har funnit försvarsutredningens organisationsplan

vara synnerligen väl ägnad att läggas till grund för det ytterligare

organisationsarbete inom marinen, som förhållandena gjorde nödvändigt.

Marinförvaltningen kunde i allt väsentligt ansluta sig till försvarsutredningens

förslag i olika hänseenden och hade vid granskningen av planen för

organisationens genomförande funnit anledning antaga, att de föreslagna

arbetena och anskaffningarna skulle kunna förverkligas inom avsedd tidrymd.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har anfört, att den med stor tillfredsställelse

konstaterat, att omsorgen om rikets försvar nu tagit form i ett förslag,

vars realiserande innebure en väsentlig förstärkning av försvarskrafterna.

Däremot har länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framfört invändningar

mot uppgörandet av en plan för organisationsarbetet under så lång tid som

fem år, varvid anförts, att länsstyrelsen för sin del skulle ansett det nödvändigare

med hänsyn till vårt genom världskriget farofyllda läge, att planer

1 Giiller för budgetåret 1940/47.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

nu hade uppgjorts för de försvarsanordningar, som med den yttersta kraftansträngning

hade kunnat vidtagas omedelbart eller inom det närmaste året.

Statens industrikommission har närmare utrett den föreslagna försvarsorganisationens

inverkan på arbetsmarknaden, särskilt med hänsyn till krigsindustrien,

samt därvid i huvudsak anfört följande:

Såsom en av de väsentligaste förutsättningarna för en försvarsorganisations

effektivitet gällde, att landets personella försvarskraft komme till användning

på bästa möjliga sätt. Det vore härvid dock ingalunda så, att effektiviteten

automatiskt komme att ökas i samma mån som antalet soldater vid

fronten. De stridandes försörjning med vapen och annan krigsmateriel

krävde nämligen också sina män. Hur fördelningen skulle ske mellan fronten

å ena sidan och hemorten och då speciellt krigsindustrien, å andra sidan,

bleve därför en avvägningsfråga av yttersta vikt.

I nu angivna hänseenden måste noggranna planer uppgöras i anslutning

till den framlagda försvarsordningen. Från statens sida borde därför redan i

förevarande läge anordningar förberedas, vilka vore erforderliga för ett snabbt

genomförande av den omställning på arbetsmarknaden, som bleve nödvändig

vid krig. Företagen måste icke endast beredas möjlighet utan även åläggas

skyldighet att föranstalta om den utbildning av ersättningspersonal, som vore

nödvändig men som bleve för sen att sätta igång, sedan kriget väl brutit ut.

För sådant ändamål erfordrades, att dylik personal redan nu ställdes till förfogande

för företagen. Då detta icke syntes kunna ske enbart på frivillighetens

väg, måste en tillämpning av lagen om tjänsteplikt i förevarande hänseende

övervägas. Att ett starkt ökat behov av kvinnlig arbetskraft komme

att uppstå vore otvivelaktigt. Åtgärder borde därför också vidtagas för att

tillgodose detta behov. Härvid syntes bland annat frågan om gifta kvinnors

överförande till den öppna arbetsmarknaden böra uppmärksammas.

För det fall, att en planering komme till stånd och åtgärder verkligen vidtages

av det slag, som nu antytts, ansåge sig kommissionen, bland annat efter

jämförelse med förhållandena hos de nu krigförande länderna, våga tro, att

det betydande militära personalbehov, varmed utredningen räknat för försvarsorganisationen,

skulle kunna tillgodoses, utan att den militära och civila

produktionen därför behövde lamslås.

Industrikommissionen har i detta sammanhang förordat vissa ändringar

beträffande nu gällande grunder för inkallelse till militärtjänstgöring av

personal tillhörande rustningsindustrien.

I fråga om materielanskaffningen har industrikommissionen kraftigt understrukit

försvarsutredningens uppfattning, att materielanskaffningen borde

genomföras i det snabbaste tempo, som med hänsyn till industriens kapacitet

och en noggrann planläggning vore möjligt. En koncentrering till de närmaste

åren borde sålunda komma till stånd. Förutsättningen härför vore liksom för

upprustningen överhuvud taget, att erforderliga råvaror och — även annorledes

än med avseende å personaltillgången — tillräckliga industriella möjligheter

stode upprustningen till buds.

Kommissionen ansåge sig efter verkställda undersökningar kunna konstatera,

att svårigheter utan tvivel i flera olika avseenden vore för handen men

att dessa svårigheter vore av den art, att desamma, om lämpliga åtgärder

vidtoges, syntes kunna övervinnas. Något avgörande hinder syntes därför

icke förefinnas mot att den föreslagna upprustningen skulle kunna genom
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

föras och detta på ett sådant sätt, att en väsentlig koncentrering av materieltillverkningen

till de närmaste åren verkligen komme till stånd.

Industrikommisionen, som funnit försvarsutredningens kostnadsberäkningar

så betryggande som på grund av föreliggande omständigheter rimligen

kunde krävas, har slutligen berört spörsmålet om den belastning, som

en försvarsorganisation av ifrågavarande storlek kunde komma att utova på

det civila folkhushållet under en blivande fredsperiod, särskilt med avseende

å industriell försörjning och produktion, samt därutinnan anfört följande.

Enligt försvarsutredningens beräkningar skulle kostnaderna för försvarsordningens

genomförande efter uppsättningsperioden enligt prislaget per den

1 juli 1939 uppgå till ett belopp av inemot 515 miljoner kronor per budgetar.

Försvarskostnaderna under förkrigsåret 1938/39 skulle på grund harav komma

att överstigas med närmare 300 miljoner kronor. Landets nationalinkomst

under tiden närmast före kriget hade uppskattats till omkring 10 miljarder

kronor per år. En jämförelse mellan ovannämnda siffra 300 miljoner kronoi

å ena sidan och nationalinkomsten å andra sidan kunde sagas ge vid handen,

att en utbyggnad av försvaret av ifrågavarande storlek vid oforandrade

ekonomiska förhållanden icke skulle i någon mera allvarlig grad komma att

belasta folkhushållet. ..... , . . , , , , • , „

Även om hänsyn toges till eventuella forandrmgar i landets ekonomiska

förhållanden syntes den föreslagna ökningen av försvarskostnaderna nationalekonomiskt

sett icke vara större än att densamma borde kunna baras, om

blott alla möjligheter till en effektivisering av näringslivet ti lvaratoges Härvid

bortsåge kommissionen från de sannolikt relativt svårlösta problem av

finanspolitisk natur, som framdeles kunde uppstå.

Yad särskilt anginge den föreslagna försvarsorganisationens verkningar

beträffande verkstadsindustrien, syntes en bestående belastning av denna

industri av den omfattning, som utredningen föreslagit, icke komma att nedsätta

densammas produktionsmöjligheter för civila ändamål i jämförelse med

förkrigstiden. .

Jämväl 1940 års militära byggnadsutredning har upptagit till behandling

frågan om den föreslagna försvarsorganisationens inverkan på näringslivet

och framhållit, att ett genomförande av det av försvarsutredningen föreslagna

byggnadsprogrammet inom i betänkandet angiven tidrymd måste komma att

medföra betydande belastning på byggnadsmarknaden med därav följande

minskad konkurrens mellan entreprenörer, ökade kostnader och försvårad

materielanskaffning.

Undersökningen rörande sjöförsvarets sammansättning.

I förutnämnda taktisk-tekniska undersökning rörande sjöförsvarets sammansättning,

vilken torde få närmare refereras i ett senare sammanhang och till

vars slutsatser såväl överbefälhavaren som övriga hörda militära myndigheter

anslutit sig, ha erfarenheterna från det pågående kriget ingående granskats

i den mån de beröra sjöstridskrafternas sammansättning och operativa uppträdande

samt de olika fartygstypernas konstruktion. Särskild uppmärksamhet

har därvid ägnats frågorna om sjöstridskrafternas försvar mot och samverkan

med flygstridskrafter. Krigets erfarenheter och för Sverige karak
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

teristiska militärgeografiska och andra faktorer komme enligt undersökningen

bland annat att leda till en viss förskjutning av sjöstridskrafternas operativa

uppträdande till dygnets mörka del. Med hänsyn härtill borde vår flotta

sammansättas av dels snabba men samtidigt slagkraftiga operationsgrupper,

som fiämst under mörker och dålig sikt men jämväl under dager kunde insattas

mot fientliga framstötar över havet, dels en mera långsamgående stödstyrka

avsedd för verksamhet i kustens närhet. I var och en av de snabba

operationsgrupperna, som i största utsträckning skulle samverka med flygstridskrafter

och undervattensvapnen, borde ingå en kryssare. Med sin stora

artilleristiska kraft och stridsuthållighet skulle dessa fartyg utgöra de snabba

och lättrörliga stridskrafternas kärna. Utan kryssarna komme de i grupperna

ingående lätta stridskrafternas operationsduglighet och kraftinsats att bliva

mycket begränsade och möjligheterna att möta fienden redan på avstånd från

våra kuster att starkt reduceras. De beslutade kryssarna av typ Tre Kronor

vore, enligt en samtidigt verkställd teknisk undersökning, väl lämpade för

ifrågavarande uppgift. Förutom kryssaren skulle i varje operationsgrupp

mgå jagare, vilka utgjorde sjökrigets mångsidigast användbara vapen, samt

vidare — i och för utökning av antalet torpeder och därmed offensivkraften

— sjödugliga torpedbåtar.

1942 års försvarsberedning.

Föisvarsberednmgen har framhållit, att beredningen ansett det ligga utom

dess uppgift att yttra sig angående den av försvarsutredningen uppställda

ekonomiska ramen för försvarsorganisationen, innebärande en medeltalsutgift

under den närmaste femårsperioden av i runt tal 755 miljoner kronor.

Beredningen hade ej heller inlåtit sig på en granskning av de statsfinansiella

synpunkter på försvarsutgifterna, som försvarsutredningen anlagt. Beredningen

hade betraktat den angivna medeltalskostnaden under femårsperioden

såsom en arbetshypotes, från vilken beredningen haft att utgå.

Beredningen hade fördenskull strävat efter att hålla sig inom den ungefärliga

kostnadsram, som ovan angivits. I anslutning härtill hade beredningen

sålunda, då den ansett sig böra föreslå kostnadskrävande förbättringar på

vissa punkter, sökt att ersätta kostnadsökningen genom besparingar på andra

punkter. Någon direkt besparingsgranskning hade beredningen ej utfört.

Den hade nämligen ansett sin huvuduppgift vara att medverka till att största

möjliga effekt utvunnes av de kostnader, som nu avsåges att läggas ned på

försvaret.

Vidare har beredningen framhållit bland annat följande allmänna synpunkter:
Jämte

effektivitetssynpunkten borde enligt beredningens mening största

uppmärksamhet ägnas åt att anordningarna för försvarets stärkande kunde

snabbt genomföras och utnyttjas. En ur denna synpunkt önskvärd förskjutning

av engångsutgifterna till femårsperiodens första del hade beredningen

ansett ej möta hinder.

nämnda utgångspunkter hade beredningen intagit den ställningen, att

åtskilliga utgifter, som i och för sig kunde anses motiverade, borde om än

e.l nelt slopas i varje fall uppskjutas till efter utgången av femårsperioden.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Detta gällde sålunda vissa byggnadsföretag, som icke vore oundgängliga för

den nya försvarsordningens genomförande. Delvis kunde man narvid reda

sig med provisoriska anordningar, som senare kunde avlösas av definitiva

sådana, blott man från början planlade, huru en definitiv utbyggnad borde

äga rum. Även beträffande vissa personalorganisatoriska utvidgningar, som

icke eller endast i ringa mån hade betydelse för försvarets verkningsgrad,

ansåge beredningen, att uppskov borde ske till efter utgången av femårsperioden.

I flera av de yttranden, som avgivits över 1941 års försvarsutrednings betänkande,

hade bestämda önskemål framförts om uppsättandet av ytterligare en

jaktflottilj utöver vad som föreslagits av försvarsutredningen. De skäl, som

anförts till stöd för dessa önskemål och som väsentligen hänförde sig till

erfarenheter, vunna under det nu pågående kriget, hade synts beiedningen

så vägande, att även beredningen funnit sig för sm del böra ansluta sig till

desamma.

Beredningen hade även funnit det angeläget, att en ytterligare förstärkning

av arméns pansartrupper, utöver utredningens förslag, såvitt möjligt komme

till stånd. En utförligare motivering för denna ståndpunkt hade beredningen

icke funnit erforderlig. Krigserfarenheterna talade härutmnan ett tydligt

språk. Vid upprepade tillfällen hade en riklig tillgång på pansartrupper eller

— i motsatt riktning — en väsentlig underlägsenhet i detta avseende visat sig

vara av avgörande betydelse både vid offensiva och defensiva företag. Det

lämpliga sättet att tillgodose det sålunda av beredningen framförda önskemålet

syntes vara att utvidga det föreslagna Göta pansarlivgarde, sa att även

det fjärde pansarregementet komme att omfatta tre bataljoner.

Skulle här av beredningen framlagda förslag vinna beaktande, måste detta

komma att medföra väsentliga kostnadsökningar. Sålunda torde engångskostnaderna

för ytterligare en jaktflottilj enligt vad beredningen inhämtat,

kunna beräknas till i runt tal 53 miljoner kronor, däri inberäknat anskaffningen

av flyg- och vapenmateriel, samt årskostnaderna för densamma till

sammanlagt 8.2 miljoner kronor under uppsättningsperioden. Engångskostnaden

för en ny pansarbataljon kunde, enligt vad beredningen under hand

inhämtat, om full hänsyn toges till krigsorganisationens krav, beräknas till

i runt tal 41 miljoner kronor och årskostnaderna till omkring 1 miljon kronor.

De sammanlagda kostnaderna (såväl engångs- som årskostnader) för eu ny

flygflottilj och en ny pansarbataljon skulle alltså under femårsperioden

komma att belöpa sig till i runt tal 107 miljoner kronor.

Då beredningen ansett sig böra utgå ifrån att den kostnadsram, som försvarsutredningen

angivit, ej skulle överskridas, hade beredningen funnit sig

böra undersöka de möjligheter, som kunde finnas att under femårspeiioden

göra motsvarande besparingar genom uppskov med andra av försvarsutredningen

föreslagna åtgärder. Beredningen hade härvid såsom självfallet utgått

ifrån att ett uppskjutande icke borde ifrågakomma för materielanskaffningar

eller andra åtgärder, som kunde väntas komma att innebära ett verkligt tillskott

till vår försvarskraft under de närmaste åren.

Erån dessa utgångspunkter hade beredningen vid sina överväganden kom
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

mit till det resultatet, att de för genomförandet av beredningens förslag

eifoideiliga medlen med minsta olägenhet skulle kunna erhållas genom uppskov

med de beslutade eller planerade kryssarbyggena.

När 1940 års urtima riksdag beslöt, att två kryssare skulle byggas, fattades

— enligt beredningen — beslutet härom bland annat under den förutsättningen,

att ritningarna »kunna färdigställas inom mycket kort tid» och att

»byggnadstiden för de två föreslagna fartygen beräknas till drygt två och ett

halvt år». Enligt av beredningen nu under hand inhämtade uppgifter kunde

de emellertid icke beräknas vara färdiga förrän tidigast under senare halvåret

1946. Ytterligare förseningar torde emellertid ej vara uteslutna. De

komme således praktiskt taget icke att bliva något tillskott till vår försvarskraft

under femårsperioden. Det måste också komma att innebära en försening

av byggandet av andra krigsfartyg (de planerade större jagarna), som

eljest tidigare kunde bliva ett värdefullt tillskott till våra marina försvarskrafter.

Härtill komme till sist — men ej minst betydelsefullt — att deras

aktionsförmåga måste komma att bliva i hög grad begränsad, till dess vårt

flygvapen byggts ut med minst den av beredningen föreslagna jaktflottiljen,

innan denna och eventuellt ytterligare någon jaktflottilj kommit till stånd

vore vårt flygvapen icke tillräckligt för att ge dem den eskort av jaktflyg, som’

enligt vad krigserfarenheterna numera visat, vore nödvändig. Att bygga dessa

kryssare, mnan man kunde giva dem ett något så när tillfredsställande skydd

mot anfall från luften, syntes icke förenligt med sund militär ekonomi.

Ekonomiskt skulle resultatet av ett uppskov tills vidare med kryssarbygget

bliva i stort sett följande. Utredningen hade beräknat, att för färdigställande

av de två beslutade kryssarna utöver redan beviljade 55 miljoner

kronor skulle behövas i runt tal ytterligare 50 miljoner kronor. Uppgifter,

som beredningen under hand inhämtat från marinförvaltningen, visade, att

detta belopp icke vore tillräckligt. Ytterligare cirka 20 miljoner kronor kunde

enligt dessa uppgifter väntas bliva behövliga. För påbörjande av den tredje

kryssaren hade av försvarsutredningen för femårsperioden beräknats ett

belopp av 40 miljoner kronor. Härtill komme ytterligare vissa engångskostnader

för utvidgade dockningsmöjligheter in. m., till vilka, såvitt beredningen

kunnat finna, hänsyn icke tagits. I fråga om övriga med kryssarna förenade

kostnader personalkostnader m. m. — hade inga säkra uppgifter stått till

beredningens disposition.

Sammanlagt skulle alltså ett uppskjutande av kryssarbygget innebära ett

minskat behov av anslag för fartygsbyggnader under femårsperioden med i

runt tal 110 miljoner kronor, varjämte behovet av vissa andra i det föregående

antydda men ej till beloppet fixerade anslag skulle bortfalla. Nämnda belopp

vore fullt tillräckligt för bestridande av de kostnader under femårsperioden,

som vore förenade med uppsättande av en ny jaktflottilj och tillkomsten av

ytterligare en pansarbataljon.

Härtill komme emellertid, vilket även syntes beredningen värdefullt, att

det redan beviljade anslaget till kryssarbygget — 55 miljoner kronor — med

avdrag av den del av detta anslag, som redan disponerats för sitt ändamål,

bleve tillgängligt och kunde användas för byggande av fartyg, som tidigare

än kryssarna kunde bliva ett tillskott till vår marina försvarskraft. Beredningen

åsyftade härvid jagare, torpedbåtar eller ubåtar. Utan att i detta

avseende kunna framlägga något förslag, ville beredningen framhålla, att den

ansåge, att till utförande i första hand borde ifrågakomma fartyg, till vilka

konstruktionsritningar funnes färdiga och vilkas byggande därför kunde påbörjas

omedelbart sedan riksdagen fattat beslut.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Skulle vad beredningen föreslagit, med hänsyn till att vissa beställningar

redan gjorts för de beslutade kryssarna, anses innebära en alltför stark avvikelse

från tidigare fattade beslut — en avvikelse som dock motiverades av

senare gjorda krigserfarenheter — ville beredningen alternativt föreslå, att

allenast en av de beslutade kryssarna byggdes, medan byggandet av de två

övriga kryssarna uppskötes. I detta fall borde företräde dock lämnas åt

byggandet av utav försvarsutredningen förordade större jagare, som i sådant

fall enligt uppgift från marinförvaltningen beräknades vara färdiga i maj

1945. Valdes beredningens senare alternativ, erhölles, utan att kostnadsramen

sprängdes, möjlighet att uppsätta den föreslagna jaktflottiljen, vilket

önskemål beredningen ansåge sig böra sätta i första rummet. Medel bleve

däremot icke i sådant fall disponibla för båda de övriga av beredningen framförda

önskemålen — pansartruppernas förstärkning och byggandet av ytterligare

ett antal mindre fartyg — utan endast ettdera av dessa önskemål kunde

tillgodoses.

Såsom framgår av vad i det följande under avsnittet Arméns krigsorganisation

anföres har försvarsberedningen i viss utsträckning anslutit sig till överbefälhavarens

förslag rörande förstärkning av armén.

I särskilt yttrande har en av beredningens ledamöter, Andersson, framhållit,

att vid organiserandet och uppbyggandet av landets försvarsväsende

en lämplig avvägning borde äga rum mellan de olika vapenslagen, med beaktande

av de krav som vunna militära erfarenheter betingade och med hänsyn

tagen till landets ekonomiska möjligheter, önskningar kunde finnas om

utbyggnad och förstärkning av vissa vapenslag, utöver utredningens förslag.

Dessa önskemål kunde emellertid icke realiseras inom ramen av för försvaret

avsedda kostnader, såvitt icke denna förstärkning av visst vapenslag skedde

på bekostnad av anslagen till andra grenar av försvaret.

Att ställa beslutade kryssarbyggen på framtiden och använda härför avsedda

medel till utvidgning av andra vapenslag kunde medföra en avsevärd

ökning av den för försvaret gemensamma kostnadsramen, när tiden vore inne

för kryssarbyggenas utförande. Med dessa konsekvenser vore det icke tillrådligt

att uppskjuta byggandet av de beslutade kryssarna. Ett uppskjutande

av kryssarbygget syntes däremot böra ske om detta betingades av knapphet

på material eller om detta material bättre behövde användas för anskaffandet

av vapen, som bleve färdiga på kortare tid.

Försvarsutredningens förslag om vissa medel till byggandet av en tredje

kryssare avstyrktes emellertid. En utökning av jaktflyget vore säkerligen behövlig

och välmotiverad, såväl som även byggandet av mindre och snabbgående

krigsfartyg. De för den tredje kryssaren avsedda medlen syntes därför i stället

böra användas för byggandet av jaktflygplan eller mindre krigsfartyg som

tidigare kunde bli ett tillskott till landets försvarskraft. Så långt detta vore

lämpligt och möjligt, borde genom förskjutningar och indragningar på andra

områden ytterligare medel söka åstadkommas för detta ändamål.

Rikets försvarsmakt har såsom av den lämnade redogörelsen framgår på Departements

sistone undergått betydande förstärkningar och härigenom utökats utöver den

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj-.ts proposition nr 210.

ram, som genom 1936 års försvarsbeslut angavs. Dessa förstärkningar ha betingats

av de erfarenheter rörande stridsmedlens och stridsteknikens utveckling,

som vunnits sedan det pågående stormaktskrigets utbrott, men även av

de erfarenheter rörande vårt lands behov av försvarsmedel, som inhämtats

under den långvariga förstärkta försvarsberedskapen.

De åtgärder, som i nämnda syfte vidtagits, ha varit av mycket genomgripande

natur men äro icke desto mindre närmast att betrakta som partiella reformer

av den år 1936 beslutade försvarsordningen. Den knappa tid, som vid

åtgärdernas genomförande stått till förfogande, har icke medgivit några uttömmande

överväganden rörande försvarsväsendets samlade behov och ej heller

rådrum för organisationens utformning i alla enskildheter. En granskning av de

hittills träffade anstalterna och en komplettering och översyn av vårt försvarsväsende

med ledning av de allra senaste erfarenheterna på krigsteknikens område

har med hänsyn härtill blivit ofrånkomlig. När jag den 20 juni 1941 utverkade

Kungl. Maj:ts bemyndigande att igångsätta en utredning i ämnet, betonade

jag att utredningen borde ha till huvudsyfte att komma fram till en

plan att under en viss tidrymd ligga till grund för det fortsatta organisationsarbetet

inom försvarsväsendet. Ett fastställande för framtiden av en viss bestämd

försvarsordning läte sig knappast göra och vore i varje fall icke lämpligt

under de förhållanden, som kunde förväntas föreligga under de närmaste

åren. Den tidrymd, för vilken en dylik plan närmast skulle gälla, fixerade jag

till fem år.

I anslutning till de sålunda angivna riktlinjerna har den i ämnet igångsatta

utredningen bedrivits. De förslag, i vilka utredningen utmynnat, avse närmast

budgetåren 1942/47. I syfte att redan på utredningsstadiet möjliggöra

en bedömning ur allmännare synpunkter av utredningsresultatet har jag, såsom

av den inledande redogörelsen framgår, föranstaltat om en granskning av

förslagen genom särskilt tillkallade sakkunniga, 1942 års försvarsberedning,

vilken jämväl ägnat uppmärksamhet åt de över försvarsutredningens betänkande

avgivna yttrandena,

Såsom försvarsutredningen påpekat, har någon allmän strategisk undersökning

icke ansetts nödvändig som underlag för en bedömning av frågan om

den svenska försvarsmaktens omfattning. I landets nuvarande situation torde

det te sig självklart för envar, att målet bör vara att i försvaret inrymma

folkets hela värnkraft. Huruvida någon ändring under överskådlig tid kan

väntas i detta läge, torde åtminstone för närvarande undandraga sig ett bedömande.

Att vänta på större klarhet i detta avseende kan icke vara rådligt.

Värnkraften begränsas av befolkningens storlek och moral samt landets produktiva

resurser. Genom redan vidtagna åtgärder ha försvarsmedlen principiellt

sett bringats upp till den möjliga kvantiteten. Nu återstår därför

i huvudsak att taga ställning till frågan om gränsen för de materiella uppoffringar,

som vi äro i stånd till för att giva försvarsmakten högsta möjliga

kvalitet genom förbättrad organisation, utbildning och utrustning.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

I sistnämnda avseende ha, såsom tidigare omnämnts, redan innan den nu

fullbordade utredningen igångsattes överväganden skett i samråd med representanter

för olika sidor av det ekonomiska livet. De synpunkter, som därvid

framkommo, ha tagits till utgångspunkt vid avvägningen av den kostnadsram,

varifrån försvarsutredningen utgått vid uppgörande av sitt förslag. Utredningen

har i denna fråga för egen del framhållit, att försvarsutgifter av

nämnda storlek jämte de under kriget starkt ökade civila utgifterna för mera

normala behov faktiskt kunnat täckas av löpande inkomster i riksstatsförslaget

för budgetåret 1942/43, och på grund därav konstaterat, att spörsmålet

om finansieringen av försvarsutgifter av angiven höjd alltså kunde lösas. Här

antydda undersökningar utvisa i övrigt, att den angivna kostnadsramens

storlek i förhållande till nationalinkomsten icke är ägnad att väcka farhågor

ur allmänna ekonomiska synpunkter. Att däremot finanspolitiskt större svårigheter

kunna komma att yppa sig, fördöljes icke. Detta senare understrykes

också av industrikommissionen, som likväl kommit till den uppfattningen,

att en utbyggnad av försvaret på föreslaget sätt icke kan sägas vid oförändrade

ekonomiska förhållanden i någon mera allvarlig grad komma att belasta folkhushållet.

De sålunda framförda synpunkterna kan jag i allt väsentligt dela. Man kan

här icke undgå att observera, att ingen ansvarig myndighet ansett sig kunna

förorda en mer avsevärd utvidgning av kostnadsramen, ehuru tvivelsutan en

ytterligare förstärkning av försvarskrafterna i flera hänseenden ansetts

önskvärd. Detta beror enligt min mening därpå, att — även om de av utredningen

beräknade kostnaderna vid fortsatt ekonomiskt framåtskridande väl

kunna bäras — förhållandet vid ett ogynnsammare ekonomiskt läge kan bliva

ett annat. Skulle längre perioder av stagnation eller depression drabba vårt ekonomiska

liv, torde dessa kostnader komma att innebära en allvarlig ekonomisk

påfrestning för landet. På grund härav måste försiktighet iakttagas, när det

gäller att binda statens resurser för försvarsändamål under en följd av år.

Att gå utöver den föreslagna kostnadsramen bör därför icke komma i fråga.

Visserligen kan jag med hänsyn till de senaste årens hårda erfarenheter icke

förorda någon egentlig beskärning av försvarsutredningens förslag i avseende

å försvarskrafternas kvalitet eller kvantitet. Men jag förutsätter, att vid förslagets

genomförande alla möjligheter till besparingar tillvaratagas, som

kunna ske utan eftersättande av effektiviteten.

När det nu gäller att använda de för försvarsmaktens förstärkning avsedda

medlen till höjande av dess kvalitet, vill jag ge min anslutning till den

principiella uppläggningen av försvarsutredningens förslag, vilket tillkommit

efter samråd med mig i fråga om grundlinjerna. Det synes mig sålunda erforderligt

att giva vårt försvar en sådan utformning, att det mera anpassas

efter erfarenheterna under det pågående kriget. En av de väsentligaste av

dessa är, att ett lands försvar måste vara allsidigt. Både armé, marin och

flygvapen måste vara i förhållande till det hela starka. Försummas någon

försvarsgren, blir den en svag länk i kedjan, som lätt kan brista till obotligt

men för den gemensamma uppgiften. Försvarsutredningens förslag till re
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

sursernas fördelning mellan de olika försvarsgrenarna har vunnit odelad anslutning

från militärt håll, vilket måste betecknas såsom en styrka. Även

jag ansluter mig till nämnda förslag. Beträffande användningen av de för varje

försvarsgren avsedda medlen har utredningens förslag på alla betydelsefulla

punkter tillstyrkts av de militära myndigheterna. I vissa avseenden ha dock

viktiga modifikationer ifrågasatts. Sålunda ha överbefälhavaren samt cheferna

för marinen och flygvapnet ävensom flygförvaltningen framställt förslag

om utökande av flygvapnet med ytterligare en jaktflottilj. Vidare ha

överbefälhavaren och chefen för armén, i vissa avseenden understödda av försvarsberedningen,

framlagt förslag om vissa ytterligare förbättringar av arméns

krigsorganisation, bland annat innebärande utökning av antalet jägarbrigader

och av kårartilleriet samt införande av stormartilleri.

Be merkostnader, som skulle uppstå genom angivna förbättringar av arméns

krigsorganisation, anser överbefälhavaren, såsom av handlingarna i ärendet

framgår, kunna kompenseras dels genom den minskning av kostnaderna för

ammunitionsanskaffning, som på vissa grunder beräknas, dels genom vissa

minskningar av arméns materielförsörjning i övrigt. Kostnaderna för den

sjunde jaktflottiljen kunna enligt överbefälhavarens beräkningar — såsom

närmare framgår av vad i det följande under avsnittet Flygförband m. m.

yttras — delvis täckas genom vissa besparingar i första hand inom flygvapnet

men till en del möjligen även inom försvarsväsendet i övrigt.

Med anledning av vad sålunda föreslagits vill jag till en början framhålla,

att en förutsättning vid planläggningen av försvarskrafternas sammansättning

och storlek måste vara, att organisationen erhåller tillräcklig bredd och

tillräckligt djup. En krigsorganisation, som icke fyller båda dessa krav, kan

icke anses tillfredsställande. Såvitt jag kan bedöma är ett godtagande av

vissa av överbefälhavarens förslag i avseende å materielförsörjningen ägnat

att leda till en försämring av försvarsorganisationens uthållighet. Av antydda

skäl kan jag icke tillstyrka bifall till ifrågavarande förslag. Denna min ståndpunkt

synes även 1942 års försvarsberedning dela. I likhet med försvarsberedningen

har jag däremot intet att erinra mot att de kostnadsminskningar,

som belöpa på ammunitionsanskaffningen, utnyttjas till förstärkning av

arméorganisationen. I det följande förordar jag därför, att ett antal infanteriförband

organiseras som cykelförband och att artilleriet motoriseras utöver

vad försvarsutredningens förslag innebär, varförutom mitt förslag till fredsorganisation

av armén förutsätter vissa förstärkningar i övrigt, på vilka jag

icke här kan närmare ingå. Däremot är det mig icke möjligt att inom kostnadsramen

bereda utrymme för en ytterligare förstärkning av det tunga artilleriet.

I motsats till de militära myndigheterna har 1942 års försvarsberedning

föreslagit en helt annan avvägning av de tre försvarsgrenarnas behov av förstärkning.

Sålunda har beredningen föreslagit, att armén tillföres ytterligare

en pansarbataljon och flygvapnet en jaktflottilj. De härav föranledda kostnaderna

skulle enligt beredningens mening täckas därigenom att inga som helst

medel under femårsperioden anvisas för byggande åt flottan av kryssare.

Beträffande detta förslag vill jag hänvisa till vad jag nyss anfört därom,

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

att försvarsutredningens förslag -bygger på en omsorgsfull avvägning av de tre

försvarsgrenarnas behov, en avvägning som med aktgivande på de olika försvarsmedlens

möjligheter till vårt lands skydd verkställts i samråd med de militära

myndigheterna. Vid utarbetande av planen för flottans förstärkning har därvid

förutsatts tillkomsten av dessa kryssare, och övriga förslag till nya fartygsbyggen

ha anpassats därefter. Att försvarsutredningens förslag på denna

punkt byggt på riktiga förutsättningar bestyrkes ytterligare av förutnämnda

inom försvarsdepartementet verkställda taktisk-tekniska undersökning rörande

sjöförsvarets sammansättning, vid vilken de allra senaste rönen på sjökrigets

område beaktats. Programmet för flottans ersättningsbyggnad skulle därför

komma att förvanskas, om kryssarbyggena uteslötes därur. Sålunda skulle

icke blott den tänkta förstärkningen av flottan reduceras till mindre än hälften

utan även den återstående delen tillkomma utan att dess användning inginge

i någon genomtänkt plan för flottans taktiska användning. Flottan

bleve härigenom en svag länk i det svenska försvarets kedja. En sådan

improviserad omvärdering av de tre försvarsgrenarnas uppgifter i riksförsvaret,

som beredningens förslag innebär, kan jag därför icke tillstyrka.

En annan sak är, att anledning icke nu föreligger att i annan mån taga

ståndpunkt till flottans ersättningsbyggnad än till den del därav, som låter

sig genomföra under den avsedda femårsperioden. Den från början framlagda

planen för färdigställande av de båda av 1940 års urtima riksdag beslutade

kryssarna har visat sig vara i hög grad missvisande. Marinförvaltningen har

icke mäktat genomföra konstruktionsarbetet i den takt, som avsetts. En noggrann

beräkning av föreliggande möjligheter visar dock, att de beslutade

kryssarna kunna, under förutsättning att materieltillgången det medgiver, färdigställas

inom femårsperioden. Om deras byggande till tiden förlägges före

de föreslagna större jagarnas, kunna de levereras år 1946, annars år 1947. Enär

vår tillgång av lätta, moderna fartyg är betydande — detta gäller även jagare,

sedan redan beslutade färdigställts — medan flottan bortsett från specialfartyget

Gotland icke under tjugo år tillförts något nytt artillerifartyg, säger

det sig självt, att tillkomsten av de beslutade kryssarna är det ur sjömilitär

synpunkt mest trängande. Därför böra dessa båda kryssare färdigställas före

de planerade större jagarna, såvida icke materielläget framtvingar en omkastning.

Frågan om tillgången på för fartygsbyggen erforderlig materiel kommer

att under sommarens lopp underkastas en ingående prövning, varefter slutlig

ståndpunkt till den ordning, vari fartygsbyggena böra ske, kan tagas.

Emellertid framgår av gjorda undersökningar, att påbörjandet av en tredje

kryssare, såsom försvarsutredningen föreslagit, icke kan ske inom den angivna

femårsperioden. Den bör därför utgå ur det nu aktuella ersättningsbyggnadsprogrammet.

De medel, som därigenom kunna bli disponibla, böra användas

för förstärkning på annat sätt av flottan. Närmast till hands ligger att omedelbart

igångsätta byggnad av två jagare av s. k. modifierad Göteborgstyp, vilket

kan ske utan att andra byggnadsplaner åsidosättas. I ett senare sammanhang

kommer jag att framställa ett dylikt förslag. Denna utökning av jagarbeståndet

bör givetvis föranleda, att under tiden efter femårsperiodens slut färre jagare

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sand. Nr 210. 377 42 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

by§8as för att bereda rum åt ytterligare artillerifartyg. Genom den av mig nu

senast förordade ändringen av ersättningsbyggnadsprogrammet för femårsperioden

bliva vissa av de av försvarsberedningen anförda synpunkterna

beaktade.

Yidkommande härefter de av beredningen förordade förstärkningarna med

dels en pansarbataljon och dels en jaktflottilj vill jag beträffande den

förra endast uttala, att behovet därav icke i detta sammanhang framhållits av

någon militär myndighet men att väl åtskilliga andra önskemål framställts,

som icke kunnat tillgodoses av ekonomiska skäl. Under sådana omständigheter

kan jag icke finna, att detta förslag bör föranleda någon åtgärd. Däremot

har behovet av en ytterligare förstärkning av flygvapnet understrukits

från många håll. Närmast har önskemålet varit att få till stånd ytterligare en

jaktflottilj. Även för mig framstår ett starkare flygvapen som betydelsefullt.

I princip har jag därför intet att erinra mot uppsättandet av en sjunde jaktflottilj.

Jag finner det emellertid icke nödvändigt att beslut redan nu fattas

härom. Det är nämligen ganska tveksamt, om denna ytterligare utökning av

flygvapnet kan med hänsyn till utbildningen av personal och till organisatoriska

svårigheter medhinnas inom femårsperioden. Vidtagas redan nu åtgärder

för att trygga leveransen av den erforderliga flygmaterielen, vilket jag

senare kommer att föreslå, kan med det slutliga avgörandet av denna fråga

anstå till 1944 års riksdag. Skulle det vid denna tidpunkt visa sig, att flottiljen

icke hinner uppsättas inom femårsperioden, har ingenting annat inträffat än

att övriga flottiljer kunna tillföras flygplan vid en tidigare tidpunkt än som

ursprungligen beräknats. Kan å andra sidan flottiljen uppsättas inom femårsperioden,

erfordras ett flygfält, som måste iordningställas under den närmaste

tiden. Ett dylikt fält är emellertid under alla omständigheter nödvändigt

för flygvapnets samverkan med flottan, varför jag, såsom i ett senare sammanhang

framhålles, utgår från att åtgärder skola vidtagas för anordnande av

ett sådant fält.

Då jag föreslår, att frågan om tillkomsten av denna sjunde jaktflottilj skjutes

något på framtiden, beror detta även därpå att ett beslut nu innebär, att statsmakterna

binda sig för ett överskridande av kostnadsramen med i genomsnitt

12 miljoner kronor om året. Några möjligheter till besparingar på annat håll,

som kunna godtagas, ha icke kunnat anvisas. Att lösgöra några för ändamålet

alldeles otillräckliga belopp genom att giva avkall på nödvändiga fordringar

i fråga om flygvapnets* materiella utrustning anser jag nämligen icke

rådligt. Enär såsom förut framhållits en utvidgning av kostnadsramen måste

ingiva stora betänkligheter, bör en dylik icke utan tvingande nödvändighet

ske. Vid den tidpunkt då beslut senast bör ha fattats — år 1944 — bör det

ha blivit klarlagt, antingen att uppsättandet av flottiljen icke medhinnes, i

vilket fall kostnaderna komma att falla på tiden efter femårsperiodens utgång,

då genom minskade materielanskaffningar bättre utrymme för bestridande av

nämnda kostnader kommer att föreligga, eller, i motsatt fall, i vad mån kostnaderna

för flottiljen kunna bestridas genom anlitande av de utvägar för

åstadkommande av besparingar på annat håll inom försvarsväsendet, som enligt

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

överbefälhavarens mening möjligen kunna föreligga och som äro en förutsättning

för att den ifrågasatta utvidgningen skall kunna ske inom den avsedda

kostnadsramen.

Beträffande detaljerna i de förslag till utbyggnad av försvarsväsendet, som

av mig sålunda förordas, hänvisar jag till vad i det följande yttras. En sammanfattning

av kostnadsberäkningarna torde få lämnas i särskilda bilagor till

statsrådsprotokollet. Jag vill dock redan i detta sammanhang understryka, att

ifrågavarande förslag och kostnadsberäkningar icke äro avsedda att angiva

annat än den ram, inom vilken uppbyggnadsarbetet under den närmaste femårsperioden

bör förlöpa. Dels är det såsom överbefälhavaren framhållit icke

görligt att på detta stadium i alla enskildheter utforma organisationen och

fixera kostnadernas storlek. Dels pågå inom försvarsväsendet åtskilliga utredningar,

vilkas resultat torde komma att öva inverkan på uppbyggnadsarbetets

genomförande. Allenast må erinras om den militära förvaltningsutredningen

ävensom utredningarna rörande det militära expeditionsarbetets rationalisering,

om ersättning för vissa till officers- och underofficersutbildning uttagna

värnpliktiga samt om gamisonssjukvården i Karlskrona och Boden. Dels är

det, såsom i det följande kommer att närmare belysas, nödvändigt att till särskild

ytterligare utredning hänskjuta åtskilliga spörsmål, beträffande vilka försvarsutredningen

framlagt förslag. Slutligen bör framhållas att, i överensstämmelse

med försvarsutredningens förslag, vid kostnadsberäkningarna som underlag

valts den prisnivå, som rådde den 1 juli 1941.

Det bör även betonas, att de kostnadsberäkningar, som i det följande framläggas,

ha avseende på de fredsmässiga utgifterna för försvarsväsendet.

Vid sidan av dessa utgifter måste under nuvarande förhållanden bestridas

betydande kostnader för vidmakthållande av vår försvarsberedskap dels i

form av löpande utgifter, dels i form av engångsutgifter för beredskapens

stärkande. Bland dessa utgifter må särskilt nämnas kostnaderna för den

forcerade ammunitionstillverkningen, för anskaffning av vissa särskilda

partier vapen och annan materiel, för befästnings- och andra dylika anläggningar

samt för vissa speciella fartygsbyggnader. Självfallet är det icke möjligt

att inom den i det föregående angivna ramen tillgodose de utgiftsbehov,

som i dessa hänseenden uppkomma. Det härför erforderliga medelsbehovet

torde få bedömas och täckas från fall till fall vid sidan av femårsplanens kostnadskalkyler.

Yad speciellt angår befästningsanläggningar torde, därest särskilda

åtgärder befinnas erforderliga för arbetslöshetens bekämpande, utförandet

av sådana anläggningar kunna komma i fråga i angivet syfte.

De riktlinjer för försvarsväsendets organisatoriska utbyggnad — och därmed

för utvecklingen av dess materielförsörjning och byggnadsbestånd — som

här framläggas, avse sålunda i sin helhet ändamål, som enligt de i årets statsverksproposition

uppdragna principerna böra tillgodoses över riksstaten och

ej från anslag å förskottsstaten för försvarsväsendet. Oavsett hur utgifterna för

dessa ändamål fördela sig mellan driftbudgeten och kapitalbudgeten, representera

de givetvis en direkt belastning på statsfinanserna. Man kunde därför

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

överväga att ange den finansiella ramen för organisationsförslaget genom en

summering av samtliga därav betingade utgifter, oavsett deras fördelning.

Emellertid ter det sig naturligare att vid bedömningen av kostnadsramen räkna

blott med de utgifter, för vilka omedelbar täckning med skattemedel i princip

kräves. Beräknade efter priserna sommaren 1941 utgöra dessa kostnader för

den föreslagna organisationen i runt tal 755 miljoner kronor.

Det avgörande beträffande försvarsväsendets fortsatta utveckling, som nu

bör träffas, avser såsom av det anförda framgått att i sak bestämma huvuddragen

av organisationen och vad därmed sammanhänger men icke att låsa en

bestämd finansiell ram för utvecklingen. Som emellertid organisationen avvägts

med hänsyn till den finansiella belastning för ändamålet, som ansetts

möjlig att godtaga, är det tydligt, att förändringar i kostnadsramen böra anses

tillåtna endast under vissa förutsättningar och i begränsad omfattning.

Om prisutvecklingen föranleder en väsentlig utvidgning av kostnadsramen

trots oförändrat sakinnehåll, torde denna ramförskjutning inom skäliga gränser

böra accepteras. Omvänt bör en reduktion av totalkostnaden under 755 miljoner

kronor till följd av prisfall icke få betraktas såsom en besparing, vilken

kan få utfyllas med utgifter för nya ändamål. Skulle i något fall av organisationsbeslutet

omfattade kostnader framdeles efter ytterligare prövning anses

böra förskjutas mellan driftbudgeten och kapitalbudgeten i ena eller andra

riktningen, synas ökade krav på skattebudgeten som uppkomma till följd därav

lika litet böra framtvinga en nedpressning av andra utgifter som av samma

anledning minskade krav böra föranleda en expansion på övriga punkter.

Förskjutningar i förhållandet mellan riksstat och förskottsstat böra endast

undantagsvis tillåtas. Gränsen är visserligen konventionellt bestämd men

just därför är det nödvändigt att man — om man vill ge finanspolitiken stadga

— strängt håller fast vid den. Skulle en överflyttning från förskottsstaten till

riksstaten anses böra ske, bör regeln vara att den motväges genom besparingar.

Såsom av det föregående framgår, har industrikommissionen icke funnit

något avgörande hinder förefinnas mot att den föreslagna utbyggnaden av

försvarsväsendet skall kunna genomföras med anlitande av de råvarutillgångar

och industriella möjligheter, som nu stå vårt land till buds. Vid

framläggandet i det följande av förslag till förstärkning av försvarsorganisationen

har jag tagit fasta på industrikommissionens ifrågavarande uttalande.

Jag förutsätter emellertid, att förbrukningen av materialier, som det råder

brist på, i görligaste mån begränsas genom lämpliga åtgärder. Här vill jag

även framhålla, att det är min avsikt att upptaga överläggningar rörande de

åtgärder, som kunna befinnas erforderliga för att trygga den föreslagna krigsorganisationens

behov av flytande drivmedel.

I anledning av 1940 års militära byggnadsutrednings yttrande rörande den

belastning av byggnadsmarknaden, som ett genomförande av försvarsutredningens

förslag kommer att medföra, vill jag endast framhålla, att det självfallet

ligger vikt uppå, att alla möjligheter tillvaratagas för byggnadskostna
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

37

demas nedbringande och att det omfattande byggnadsprogram, som försvarsväsendets

utökning nödvändiggör, genomföres på ett i alla hänseenden rationellt

och ekonomiskt sätt. Till denna fråga återkommer jag i det följande.

I detta sammanhang vill jag även i anknytning till industrikommissionens

utlåtande framhålla vikten av att den översyn av försvarsväsendets behov,

som nu företagits, kompletteras med en undersökning rörande formerna för

tillgodoseendet vid beredskap, mobilisering och krig av hemortens och

speciellt den för krigföring viktiga produktionens behov av arbetskraft. I

likhet med kommissionen finner jag det vara av den största betydelse, att

denna fråga uppmärksammas liksom även frågan om grunderna för inkallelse

till militärtjänstgöring av personal, tillhörande rustningsindustrien. Dessa

frågor torde emellertid icke i detta sammanhang kunna eller böra upptagas till

närmare prövning.

För beräkning av kostnaderna för den föreslagna organisationens genomförande

har det varit erforderligt att i detalj beräkna behovet av personal,

materiel o. s. v. för de olika förband och staber m. m., som avses skola ingå

i den nya organisationen. Vad särskilt angår beräkningarna av personalbehovet,

framgå dessa av de förslag till personalförteckningar, som torde

böra överlämnas till riksdagens vederbörande utskott. Enär det emellertid

—- särskilt med hänsyn till att den föreslagna organisationen ju i många

avseenden innebär betydelsefulla nyheter i jämförelse med den nuvarande

organisationen — torde vara uteslutet att nu med säkerhet bedöma personalbehovet

i detalj för varje förband och stab i den slutligt utbyggda organisationen,

böra förslagen till personalförteckningar icke betraktas såsom slutgiltiga.

Ehuru personalförteckningarna sålunda icke nu böra definitivt fastställas,

synas de emellertid böra tjäna till grundval för de anslagsäskanden,

som under hänsynstagande till den pågående omorganisationen av försvarsväsendet

för varje budgetår skola föreläggas riksdagen. Avvikelser från

nämnda personalförteckningar torde därvid i många fall komma att visa sig

erforderliga, men det bör givetvis iakttagas, att den nu beräknade personalorganisationen

icke i huvudsakliga delar frångås. I det följande förutsätter

jag, att en ytterligare prövning i särskild ordning av personalbehovet skall för

varje budgetår komma till stånd.

I de fall, där jag med hänsyn till pågående eller planerade utredningar

eller andra överväganden icke nu kunnat fatta ståndpunkt till de föreliggande

förslagen, har jag vid kostnadskalkylerna ansett mig böra utgå från försvarsutredningens

beräkningar, där ej annat särskilt angivits. T allmänhet har jag

i detta sammanhang icke funnit mig böra till närmare prövning upptaga frågan

om behovet av pensionerad personal och annan icke-ordinarie personal. Utan

att fatta ståndpunkt till försvarsutredningens i dessa hänseenden framlagda

förslag, har jag emellertid ansett mig kunna lägga desamma till grund för

kostnadsberäkningarna.

Vid tiden för framläggandet av årets statsverksproposition var det mig

icke möjligt att grunda beräkningarna av vissa anslag under fjärde huvud
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

titeln på resultatet av 1941 års försvarsutrednings undersökningar, vilka ju

då ännu icke slutförts. I avbidan på en säkrare uppskattning framdeles av

kostnaderna för försvarsväsendet under nästa budgetår upptogos därför ett

flertal anslag med allenast beräknade belopp. Jag ämnar i annat sammanhang

hemställa om framläggande för riksdagen av förslag rörande omförmälda anslag.

Härvid kommer jag i likhet med försvarsberedningen att utgå från att,

i syfte att möjliggöra ett snabbt genomförande av försvarsplanen, en förskjutning

av engångsutgifterna till femårsperiodens första del skall komma till

stånd.

Jag övergår härefter till att närmare behandla de framställda förslagen till

ändrad försvarsorganisation. Härvid upptager jag icke ett av överbefälhavaren

framfört önskemål om organiserandet av en försvarshögskola, i vilket avseende

slutligt förslag icke framställts av överbefälhavaren. Ett av överbefälhavaren

framlagt förslag om inrättande av ett krigskabinett eller motsvarighet

därtill torde liksom vissa av försvarsberedningen i ämnet anförda synpunkter

böra delgivas justitiedepartementet för handläggning.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

39

Avd. III. Vissa för försvarsgrenarna gemensamma frågor.

Vissa gemensamma personalfrågor.

Tjänstegrad och titel för beställningshavare

i lönegraden Öb 2.

För militära beställningshavare gäller såsom huvudregel, att varje lönegrad

enligt avlöningsreglementet motsvaras av en bestämd tjänstegrad och titel.

Undantag från regeln utgöra överste- och kommendörsgraderna, vilka i militära

avlöningsreglementet motsvaras av tre lönegrader, nämligen lönegraderna Oa 6,

Öb 1 och Öb 2.

F försvar s utredningen.

Försvarsutredningen har på anförda skäl kommit till det resultatet, att

starka skäl talade för att beställningshavare i lönegrad Öb 2 hänfördes till generalspersoner

(flaggmän). För dessa beställningshavare borde därför tillkomma

en ny generals- och amiralsgrad liggande mellan generalmajors- och överstegraderna

respektive konteramirals- och kommendörsgraderna. Titeln för beställningshavare

i den nya graden borde bliva generalmajor av 2. graden respektive

konteramiral av 2. graden. Detta medförde i sin tur, att de nuvarande

generalmajors- och konteramiralstitlarna borde ändras till generalmajor av

1. graden respektive konteramiral av 1. graden.

Y ttr anden.

Medan försvarsutredningens uttalande om behovet av ny tjänstegrad och

titel för beställningshavare i lönegraden Öb 2 i allmänhet lämnats utan erinran,

ha däremot de av utredningen föreslagna benämningarna avstyrkts av flertalet

myndigheter, som yttrat sig därom. I stället har i flera remissyttranden

föreslagits bland annat, att beställningshavare i lönegraden Öb 2 skola benämnas

generalmajor respektive konteramiral samt att övriga generalspersoner

(flaggmän) skola uppflyttas en tjänstegrad. Även vissa andra utvägar hava,

såsom av handlingarna i ärendet framgår, anvisats.

1942 års försvarsberedning.

Ej heller 1942 års försvarsberedning har funnit den av försvarsutredningen

föreslagna lösningen lämplig. Beredningen anser för sin del, att nuvarande

ordning, enligt vilken beställningshavarna i lönegraden Öb 2 under viss tid

bibehålla tidigare innehavd tjänstegrad såsom överste respektive kommendör

samt därefter befordras till närmast högre tjänstegrad, jämväl i fortsättningen

utan olägenhet kan bibehållas. Införandet av ett disponibilitetsinstitut, varom

proposition nu förelåge, gjorde det i fred mindre erforderligt än hittills att för

dessa beställningshavare införa en tjänstegrad av förtroendeämbetsmans

karaktär. Under krig, då befälsförhållandena mera än under fred kunde moti
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

veia högre tjänsteställning åt dessa beställningshavare, kunde de givetvis konstitueras

(eventuellt befordras) till generalmajorer, respektive konteramiraler.

Beredningen funne sig sålunda böra avstyrka försvarsutredningens förevarande

förslag.

A id anmälan i statsrådet den 13 februari 1942 av frågan om avskiljande från

aktiv stat av vissa beställningshavare vid försvarsväsendet framhöll jag (propositionen

nr 74, sid. 23), att den gränsdragning mellan förtroendeämbeten enligt

§ 35 regeringsformen och andra högre beställningar, som nu existerade, i

vissa avseenden icke kunde anses tillfredsställande, i det att exempelvis

överstar i regementschefs ställning tillhörande lönegraden Öb 1 vore att anse

såsom förtroendeämbetsmän, medan vissa högre befälhavare i lönegraden Öb 2

tillhörde denna kategori endast om de erhållit högre tjänsteställning än

överstes. Sedan jag redogjort för försvarsutredningens nu ifrågavarande förslag

till ny tjänstegrad för beställningshavare i lönegraden Öb 2, anförde jag,

att om denna nya tjänstegrad infördes, samtliga dessa beställningshavare

komme att hänföras till gruppen förtroendeämbetsmän.

Ett genomförande i princip av försvarsutredningens förslag om här avsedda

beställningshavares hänförande till generalspersoner (flaggmän) skulle bidraga

till att utan grundlagsändring klarare markera gränsdragningen mellan förtroendeämbetsmän

och övriga beställningshavare. Önskvärdheten av mera

preciserade föreskrifter härutinnan kvarstår även efter ett genomförande av det

i propositionen nr 74 förordade disponibilitetsinstitutet. Då emellertid enighet

om ett förslag, som kan av mig godtagas, icke uppnåtts bland de militära myndigheterna

och frågan för övrigt förlorar i betydelse, om ett disponibilitetsinstitut

införes, finner jag mig icke böra nu framlägga förslag i ämnet.

Fänriks anställnings- och löneförhållanden.

Enligt de före år 1939 gällande bestämmelserna konstituerades fänrikarna

av Kungl. Maj:t och kunde efter 2 år erhålla fullmakt. Genom 1939 års militära

avlöningsreglemente infördes kategorien extra ordinarie fänrikar, vilka

antagas av försvarsgrenscheferna genom antagningsbevis. Vid uppgörandet

av 1936 års statberäkningar utgick man ifrån såsom normalt, att en officer

skulle kvarstå som fänrik i 3 år och därefter befordras till löjtnant. Detta skulle

med tillämpning av nu gällande avlöningsbestämmelser innebära, att en officer

normalt skulle vara e. o. fänrik i 2 år och ordinarie fänrik med fullmakt i 1 år

för att därefter utnämnas till löjtnant. På grund av den stora expansion av

personalstaterna som ägt rum under de senaste åren ha emellertid befordringsförhållandena

på sistone varit sådana, att löjtnantsutnämning ofta ägt

rum redan efter två år eller något däröver; tiden som ordinarie fänrik har

sålunda krympt samman eller helt uteblivit.

Försvarsutredningen.

Vid beräkningen av staternas storlek har försvarsutredningen utgått ifrån

samma princip som legat till grund för 1936 års beräkningar, eller att fänriks
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

tiden normalt skulle vara 3 år, innan befordran till löjtnant på stat ägde rum.

Utredningen hade därvid ansett sig böra föreslå, att begreppet ordinarie

fänrik skulle slopas och att alla fänrikar skulle vara icke-ordinarie tjänstemän

med titeln fänrik utan bestämningen »extra ordinarie». Detta medförde en betydande

förenkling i skilda hänseenden utan att för den enskilde officeren

medföra annat än obetydlig ekonomisk nackdel tillika med någon förlängning

av tiden som icke-ordinarie beställningshavare. Utredningen förutsatte, att

efter 3 år utnämning till löjtnant under alla förhållanden skulle äga rum, antingen

på ledig ordinarie beställning eller i regemente etc. Efter 2 år skulle

möjlighet föreligga att, därest löjtnantsbeställning funnes ledig, utnämna

fänrik i sådan beställning samt även att, om tjänsteförhållandena det påkallade,

utnämna en fänrik till löjtnant i regemente etc. I sistnämnda fall förutsattes,

att fänriken fortfarande skulle uppbära lön som fänrik.

Y ttr anden.

Chefen för första arméfördelningen har framhållit, att följderna av försvarsutredningens

förslag i rekryteringshänseende icke nu med säkerhet

kunde överblickas. Det vore dock icke uteslutet, att den förlängda osäkerheten

i fråga om anställning i förening med minskade löneförmåner kunde

komma att menligt påverka rekryteringen.

Chefen för Övre Norrlands trupper har anfört, att den föreslagna anordningen

innebure en uppenbar orättvisa för och missgynnande av de unga

officerare, som av dem ovidkommande omständigheter erhållit en sämre

befordringstur än kamrater vid andra förband, varför försvarsutredningens

förslag kunde tillstyrkas endast under den förutsättningen, att varje fänrik

efter två år, därest han skulle kvarstå på aktiv stat, erhölle fullmakt som

löjtnant vid regementet, om ledig beställning funnes, och eljest i regementet.

Likartade synpunkter och förslag ha framförts av chefen för armén, chefen

för flygvapnet och flygförvaltningen samt chefen för kustflottan.

1942 års försvarsberedning.

Yad försvarsutredningen föreslagit beträffande fänriks anställnings- och

löneförhållanden har i princip icke givit anledning till erinran från beredningens

sida.

Med hänsyn till önskvärdheten att åstadkomma elasticitet i försvarsväsendets

personalorganisation anser beredningen emellertid erforderligt, att

tiden för extra ordinarie anställningen utsträckes. Beredningen håller sålunda

före, att de nyutnämnda officerarna böra innehava extra ordinarie anställning

under något längre tid än som av försvarsutredningen ifrågasatts, och föreslår

för sin del en tid av 4 år i stället för av försvarsutredningen föreslagna

3 år. Då det med hänsyn till de militära tjänstgörings- och befälsförhållandena

icke torde vara lämpligt, att de nyanställda officerarna kvarstå i fänriksgraden

under hela 4 år, har beredningen dessutom funnit sig böra föreslå, att de efter

2 års anställning såsom fänrikar skulle befordras till extra ordinarie löjtnanter.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Departements

chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Sedan de innehaft denna anställning under ytterligare 2 år, borde de erhålla

fullmakter såsom löjtnanter vid eller i respektive regemente, kår o. s. v.

Införandet av beställningar för extra ordinarie löjtnanter medförde behov

av vissa ändringar i militära avlöningsreglementet ävensom i tjänste- och

familjepensionsreglementena. Med hänsyn tagen till de fänrikar, som före

reformens genomförande funnes anställda, erfordrades vissa övergångsbestämmelser.

Yad nu sagts om extra ordinarie fänrikar och löjtnanter borde i tillämpliga

delar gälla motsvarande civilmilitära befattningshavare.

Till det av försvarsberedningen framlagda förslaget kan jag icke taga ställning

förrän närmare utredning verkställts och de militära myndigheterna beretts

tillfälle belysa förslagets konsekvenser i olika hänseenden. Däremot

finner jag mig redan nu kunna förorda bifall till försvarsutredningens förslag,

vilket synes mig väl motiverat och avvägt och knappast ägnat att medföra

olägenheter i rekryteringshänseende. Den nya ordningen synes böra genomföras

från och med den 1 juli 1942. Erforderliga ändringar i avlönings- och

pensionsbestämmelser torde sedermera få anmälas av chefen för finansdepartementet.

I samband därmed torde få upptagas frågan om utfärdande av

övergångsbestämmelser.

Underofficerare i lönegraden UO 3.

Den normala slutgraden för underofficerare utgör lönegraden UO 2. I

lönegraden UO 3 inplaceras endast de underofficerare, som bestrida särskilda

och mera ansvarsfulla befattningar. Enligt den till militära avlöningsreglementet

fogade tjänsteförteckningen hänföras för närvarande till sistnämnda

lönegrad följande beställningar, nämligen vid armén förvaltare vid intendenturkåren,

regementskassör och redogöraren vid ridskolan samt vid marinen och

flygvapnet förrådsförvaltare.

F örsvarsutr edningen.

Försvarsutredningen har föreslagit, att därutöver skola i lönegraden UO 3

inplaceras, inom armén förvaltare vid fälttygkåren och vid trängen, inom

marinen vissa redan förefintliga, mera krävande befattningar, vilka föreslås

skola betecknas såsom förvaltningsunderofficerare, samt inom flygvapnet nyskapade

beställningar såsom flygstationsmästare och flottiljkassör.

Y ttr anden.

Arméförvaltningen har erinrat om att ämbetsverket redan i sin framställning

rörande lantförsvarets medelsbehov för budgetåret 1942/43 framlagt förslag

om inrättande av nya beställningar för underofficerare i lönegraden U0 3,

nämligen förvaltarbeställningar vid fälttygkåren.

Svenska under officer sförbundet — som förklarat sig icke i princip ha

något att erinra mot att slutlönegraden för underofficerare såsom regel skall

vara UO 2 — har emellertid av närmare anförda skäl ifrågasatt en förutsätt
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

ningslös omprövning beträffande spörsmålet om utökning av antalet dylika

beställningar utöver vad utredningen föreslagit.

1942 års försvarsberedning.

I anslutning till beredningens i det följande redovisade uttalanden rörande

proportionen mellan antalet regementsofficerare och högre officerare samt

kompaniofficerare har beredningen anfört, att dessa uttalanden i viss man,

ehuru icke i samma omfattning, även gällde proportionen mellan de olika

underofficersgraderna. Som exempel härpå kunde, framhåller beredningen

nämnas regementskassörerna, vilka samtliga placerats i lönegraden •

samband med förslag om sammanförande av regementskassörerna till en

gemensam stat har beredningen i annat sammanhang förordat, att visst antal

av dessa beställningshavare hänfördes till lönegraden UO 2.

Mot försvarsutredningens förslag i förevarande avseende har jag i likhet

med remissmyndigheterna i och för sig intet att erinra. Utredningens förslag

i avseende å armén och flygvapnet kan jag — med den modifikation, som foranledes

av vad jag i det följande anför i avsnittet Fälttygkåren — godtaga,

dock att jag i enlighet med försvarsberedningens förslag vill fororda en uppdelning

av kassörsbefattningarna på lönegraderna UO 3 och UO 2. 1 avseende

å de föreslagna beställningarna för förvaltmngsunderofficerare vid

marinen saknas i utredningsförslaget närmare hållpunkter för ett bedömande

av den ifrågasatta lönesättningens skälighet med hansyn till arbetsuppgifter

och ansvar. Jag förutsätter i denna del en provning utifrån angivna synpun ter

för varje särskilt fall, varvid beaktande även bör skänkas frågan om lämpligheten

av att i enstaka fall eller mera generellt utbyta de ifrågasatta beställningarna

för förvaltmngsunderofficerare mot civil personal i lägre loneställning.

Förändringar i fråga om pensionsålder.

Chefen för flygvapnet har vid upprepade tillfällen föreslagit, att pensionsåldern

för flygvapnets personal skulle överlag sänkas.

Försvarsutredningen, som förklarat sig icke ha varit i tillfälle att ägna

närmare undersökning åt denna fråga, har emellertid ansett, att densamma i

sinom tid borde göras till föremål för särskild utredning, som dock icke syntes

böra begränsas till att avse blott flygvapnets personal utan borde omfatta den

militära personalen i gemen. Utredningen har därför inskränkt sig till att

föreslå vissa speciella ändringar i fråga om pensionsåldrar, vilka förändringar

mera direkt sammanhänga med den föreslagna försvarsorganisationen. Dessa

förändringar äro:

1. Pensionsåldern för underofficerare av 2. graden vid flottan och kustartilleriet

sänkes från 55 till 50 år.

2. Pensionsåldern för högbåtsmän vid flottan sänkes från 55 till 50 år.

3. Pensionsåldern för marinöverintendenten bestämmes till 65 år samt

sänkes för kommendör vid marinintendenturkåren från 65 till 60 år.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

4. Pensionsåldern för generalsperson i lönegrad Öb 3 vid flygvapnet sänkes

in 65 till 60 år.

5. Pensionsåldern för överfurirer vid flygvapnet bestämmes till 50 år

Forsvarsutredmngens förslag i nu förevarande hänseende har föranlett uttalanden

av chefen för armén, arméförvaltningen, chefen för kustflottan, statskontoret,

svenska under officer sförbundet samt för svar sväsendets underbefälsförbund.

Utiedningens förslag har jämväl varit föremål för prövning inom 1942 års

försvarsberedning, som därutöver framlagt vissa förslag i dessa frågor.

De förslag, om vilka nu är fråga, syfta dels till en allmän omprövning av

pensionsåldern för militär personal, dels ock till vissa speciella justeringar av

pensionsåldern för vissa befattningshavare eller kategorier därav.

Förslagen äro av beskaffenhet att böra i första hand anmälas av chefen

för finansdepartementet.

Vissa gemensamma anslags- och avlöningsfrågor.

Grunder för beräkning av av/öningskostnader.

Försvar sutredningen.

Beträffande beräkningen av personalkostnaderna vid genomförandet av

den av försvarsutredningen framlagda planen för organisationsarbetet inom

forsvarsväsendet har utredningen framhållit, att i de angivna lönekostnaderna,

vilka beräknats på grundval av nu gällande avlöningsreglementen, inginge

rörligt tillagg, men däremot icke kristillägg och icke heller dyrtidstillägg i

de fall då sådant förekomme. Sistnämnda bägge tilläggsgrupper hade i

stallet ansetts böra ingå i det för gemensamma kostnader beräknade beloppet.

Utgifterna for personalens pensionering inginge över huvud icke i kostnadsberäkningarna.

Vid beräkningen av kostnaderna för avlöning till under avlöningsanslagen

upptagna befattningshavare har försvarsutredningen tillämpat följande

grunder:

För personal med avlöning enligt löneplanerna Oa och Ca har räknats med

nettolon i nast högsta löneklassen inom lönegraden, utom för beställningshavare

i lönegraden Oa 2, för vilka räknats med nettolön i 4 löneklassen Vad

betraffar beställningshavare i lönegraden Oc 1 har räknats med nettolön i

lagsta löneklassen. Då beställning upptagits i alternativa lönegrader har

raknats med ett belopp, utgörande medeltalet av nettolönerna i näst högsta

loneklasserna av respektive lönegrader. I fråga om personal, avlönad enligt

loneplanen UO, liksom för personal med avlöning enligt militära icke-ordinanereglementet

har räknats med nettolön i den löneklass, vederbörande

uppnått efter två avlöningsförhöjningar inom lönegraden. För beställningshavare,

avlönad enligt lönegraden Mbl, har räknats med nettolön i näst

högsta löneklassen. I fråga om det fast anställda manskapet, avlönat enligt

loneplanen Ma, har för beställningshavare i lönegraden Ma 3 vid armén räknats

med lön i 8 löneklassen och för motsvarande beställningshavare vid

marinen och flygvapnet med lön enligt 7 löneklassen. För beställningshavare

i lönegraderna Ma 2 och Ma 1 har räknats med lön i 5 respektive 2 löneklas
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 210.

45

serna, utom för volontärer över stat vid armén, för vilka räknats med lön

enligt 1 löneklassen. Med avseende å ortsgrupp har för personal vid armén

räknats med E-ort. För militär och civilmilitär personal vid marinen har

räknats med lön enligt F ort beträffande personal tillhörande flottan och för

marinen gemensamma kårer och med lön enligt E-ort för personal vid kustartilleriet.

I fråga om den extra ordinarie och extra personalen vid marinen

har räknats med lön enligt den för vederbörande tjänstemans stationeringsort

fastställda dyrorten. Yad slutligen beträffar flygvapnets personal har

räknats med I-ort för den civila personalen vid flygstaben och den i Stockholm

stationerade extra ordinarie personalen och med E-ort för all övrig personal.

I anslutning härtill må nämnas, att utredningen vid personalförteckningarnas

upprättande ansett sig böra föreslå, att de civila ordinarie tjänstemän

vid vissa staber, skolor m. m., vilka hittills avlönats enligt A-planen i

civila avlöningsreglementet, skola överföras till att avlönas enligt löneplanen

Ca i militära avlöningsreglementet. Detta förslag sammanhängde med att

enligt nuvarande ordning två avlöningsreglementen måste samtidigt tilllämpas

vid en och samma institution, vilket vore särskilt olägligt i de fall, där

en icke-ordinarie tjänsteman, avlönad enligt militära icke-ordinariereglementet,

skulle vikariera för en ordinarie tjänsteman, avlönad enligt civila avlöningsreglementet.

Emellertid medförde ett genomförande av försvarsutredningens

förslag i denna del, att vissa ändringar måste vidtagas i den till militära avlöningsreglementet

fogade tjänsteförteckningen.

Då ■ den under de olika försvarsgrenarnas avlöningsanslag uppförda delposten

till tillfälligt anställande av tjänstemän m. m. torde få anses vara avsedd

att tagas i anspråk allenast vid oförutsedda behov av extra arbetskraft,

hade utredningen för tillgodoseende av behov av extra personal, som på förhand

kunde beräknas bliva erforderlig med hänsyn till periodiskt återkommande

anhopning av arbetsuppgifter, i delposten: Extra ordinarie

tjänstemän inräknat ett visst belopp i avsikt att inom ramen för ifrågavarande

belopp (för armén 50,000 kronor, för marinen 35,000 kronor och för

flygvapnet 20,000 kronor) maximerade belopp skulle kunna ställas till vederbörande

myndigheters förfogande för nämnda ändamål. I konsekvens härmed

hade benämningen av delposten ändrats till: Extra ordinarie och extra

t j änstemän.

Försvarsutredningen har vidare framhållit, att vid uppgörandet av förslag

till personalförteckningar och därpå grundade kostnadsberäkningar utredningen

utgått från den förutsättningen, att mera stadigvarande vid försvarsväsendet

anställd icke-ordinarie personal skulle i princip avlönas med anlitande

av avlöningsanslag och icke såsom nu i stor utsträckning vore fallet

från sakanslag. Utredningen hade därvid i stort sett följt de principer, som

kommit till uttryck i vederbörande försvarsgrensförvaltningars medelsäskanden

för budgetåret 1942/43.

1942 års försvar sberedning.

Beredningen har inhämtat, att försvarsutredningen vid beräkningen av

lönekostnader utgått från nu gällande tjänste- och familjepensions
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

avdrag. Emellertid borde de i de från och med den 1 juli 1942 gällande

pensionsreglementena stadgade pensionsavdragen i stället tillämpas, varav

följde en kostnadsminskning, som approximativt kunde beräknas till 500,000

kronor.

Vad angår försvarsutredningens beräkningar av lönekostnaderna för

fast anställt manskap har försvarsberedningen framhållit, att utredningen

beräknat lönekostnaderna för manskap i lönegraden Ma 3, d. v. s.

furirer, enligt 7 löneklassen vid marinen och flygvapnet och enligt 8 löneklassen

vid armén. Då enligt erfarenhet marinens ifrågavarande manskap

visat sig kvarstå i tjänst under längre tid än vid armén och flygvapnet, vilket

vore en följd av den vid marinen tillämpade längre första anställningstiden,

syntes det beredningen, att lönekostnaderna för marinens furirer bort liksom

vid armén beräknas efter 8 löneklassen. Härav följde att avlöningsanslaget

vid genomförd organisation för marinen borde upptagas till ett med i runt tal

300,000 kronor förhöjt belopp.

Beredningen har vidare i anslutning till ett av chefen för armén framställt

förslag till behandling i förevarande sammanhang upptagit frågan om en

differentiering av de till pensionerade officerare och underofficerare

i arvodesbefattning utgående arvodena. Om detta spörsmål

har försvarsberedningen anfört följande:

Kostnaderna för pensionerad personal i arvodesbefattningar ha av försvarsutredningen

beräknats efter nu utgående arvodesbelopp, innebärande

bland annat, att för innehavare av arvodesbefattning för underofficer i regel

räknats med arvode å 2,130 kronor och för innehavare av arvodesbefattning

för officer med i regel 3,180 kronor, då befattningen avsetts skola innehavas

av pensionerad kapten. Vid upprepade tillfällen har fråga varit uppe om

differentiering av dessa och övriga arvoden till pensionerade officerare och

underofficerare i arvodesbefattningar med hänsyn till dels tjänstgöringsorternas

fördelning å olika ortsgrupper dels ock tjänstgöringsuppgifternas art.

I nu över försvarsutredningens betänkande och förslag avgivna utlåtanden

ha från vissa håll erinrats om tidigare förslag i ämnet. Chefen för armén

har föreslagit, att ifrågavarande arvoden skola bestämmas till belopp, som

utgör skillnaden mellan befattningshavarens pension och högsta löneklassen

i den lönegrad, som är bestämd för beställningshavare å ordinarie stat, vilken

uppehåller befattning motsvarande arvodestjänsten.

Jämväl beredningen har hållit före, att frågan om dessa arvodens storlek nu

borde bringas till sin lösning. Det funnes enligt beredningens uppfattning

nu ett ytterligare skäl därför utöver tidigare i olika sammanhang andragna,

nämligen att tjänstepensionsunderlagens belopp från och med den 1 juli

1942 komme att höjas för åtskilliga innehavare av arvodesbefattningar. Detta

komme att medföra, bland annat, att arvodesinnehavare å tjänstgöringsorter,

som vore hänförda till lägre ortsgrupper, i större utsträckning än hittills

komme i åtnjutande av sammanlagda förmåner — pension och arvode — vilka

överstege den lön, som tillkomme motsvarande befattningshavare på aktiv

stat. Detta borde undvikas.

Beträffande den tekniska utformningen av det nya arvodessystemet har

beredningen anfört:

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

I likhet med chefen för armén finner försvarsberedningen skäl tala för att

arvodena bestämmas så, att de jämte pensionen motsvara vad som utgår till

beställningshavare på aktiv stat i motsvarande löneställning. Därvid bör

emellertid enligt beredningens mening avlöningsförmånerna för arvodesinnehavarna

bestämmas enligt viss löneklass i stället för enligt viss lönegrad. I

samband härmed uppkommer fråga, huruvida ifrågavarande befattningshavare

böra uppbära dem tillkommande tjänstepension eller denna möjligen bör

innehållas och deras förmåner alltså i sin helhet utgå från anslag under fjärde

huvudtiteln. Sistnämnda anordning torde få anses vara i sak riktigast. Detta

skulle emellertid medföra en icke oväsentlig ökning av fjärde huvudtitelns

avlöningsanslag, under det att i stället kostnaderna för det militära pensionsväsendet

komme att minskas i motsvarande utsträckning. Då detta ur vissa

synpunkter kan befinnas mindre lämpligt men å andra sidan praktiska skäl

tala för att innehavare av arvodestjänster uppbära sina förmåner på ett ställe

och i ett sammanhang, synes den anordningen böra införas, att i arvodet

inbegripes pensionen, medan dennas belopp i stället — av praktiska skäl

möjligen en gång varje budgetår — utanordnas av statskontoret till vederbörande

militära förvaltningsmyndighet, som därmed tillgodoför vederbörligt

avlöningsanslag.

Till innehavare av arvodesbefattning bör sålunda utgå arvode, motsvarande

nettolönen i viss bestämd löneklass. I vissa fall åtnjuta för närvarande

arvodesinnehavare lägre arvode än som i allmänhet utgar i motsvarande befattningar,

enär de utöver arvodet erhålla tjänstebostad in natura. Så är

exempelvis förhållandet med en underofficer (förrådsunderofficeren) vid ridskolan.

Dessa böra åtnjuta arvode med vanligt belopp och i stället erlägga

ersättning för den tjänstebostad, som tillhandahålles vederbörande.

Beredningen får sålunda föreslå följande ändring i fråga om de till pensionerade

officerare och underofficerare i arvodesbefattningar utgående

arvodena:

Nu utgående arvode

Antal arvoden enligt

utredningen vid

Ersättes mod arvode motsvarande

nettolön i löneklass

armén

marinen

flygv.

5.820 kronor..................

6

Öb 1 (regementschef).

Oa 15 (överste).

5,100 kronor..................

1

—

—

4,500 kronor..................

23

—

—

Oa 14 (överstelöjtnant i högsta löneklassen).!

3,790 kronor jämte natnraförm.

1

—

—

Oa 12 (major i högsta löneklassen).

3,600 kronor..................

6

i

—

Oa 11 (major i mellersta löneklassen).

3,480 kronor jämte natnraförm.

i

—

—

Oa 11 (d:o).

3,180 kronor..................

206

38

42

Oa 10 (kapten i högata löneklassen).

2,340 kronor..................

25

—

—

UO 8 (förvaltare m. fl. i näst högsta

löneklassen).

i 2,070 kronor jämte naturaförm.

1

—

—

UO 8 (d:o).

2,130 kronor..................

610

136

61

UO 7 (fanjunkare m. fl. i högsta löne- klassen).

'' 1,980 kronor jämte naturaförm.

6

—

UO 7 (d:o).

Yad här ovan förordats kan beräknas medföra en kostnadsbesparing av omkring

250,000 kronor. Det föreslagna systemet bör tillämpas i fråga om

arvodesbefattningar, som tillsättas från och med den 1 juli 1942. Beträffande

äldre innehavare av arvodesbefattningar kan möjligen i vissa fall ytterligare

utredning erfordras rörande den löneklass, till vilken viss arvodesinnehavare

bör hänföras. Så är exempelvis fallet i fråga om kommendanten i Stockholm

och depåchefen vid Herrevadsklosters remontdepå. Den knappa tiden har

icke medgivit försvarsberedningen att nu verkställa utredning härom. För

s. 48 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

48 Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

äldre arvodesinnehavare, som från och med den 1 juli 1942 komme i åtnjutande

av förhöjning i tjänstepension, torde beträffande rätten att i vissa fall få

förhöjd månadslön under tid, då krigsavlöningsreglementet tillämpas

(KAR 5 § 5 mom. c), böra föreskrivas, att i betraktande skall tagas

pension jämte dyrtidstillägg, som utgick för juni månad 1942, därest

summan av pensionen jämte rörligt tillägg enligt 1941 års pensionsreglemente

och arvodet enligt före den 1 juli 1942 gällande grunder överstiger

månadslön, som skall utgå enligt gällande bestämmelser i krigsavlöningsreglementet.

I samband med övergången till det ovan föreslagna arvodessystemet böra

bestämmelser meddelas därom, att innehavare av arvodestjänster skola tillsättas

tills vidare med 3 månaders uppsägningstid, d. v. s. enligt grunder

som extra ordinarie befattningshavare i statens tjänst. Detta skulle öka

elasticiteten i personalsystemet. Vidare bör stadgas, att innehavare av arvodestjänst

skall frånträda sin tjänst efter uppnådd viss levnadsålder, förslagsvis

vid fyllda 60 år eller vid 63 år, där fråga är om expeditionstjänst, som jämväl

vid mobilisering skall fullgöras på samma plats som i fred. Endast undantagsvis

— om lämplig sökande ej anmält sig till ledigförklarad befattning

— bör arvodesinnehavare medgivas kvarstå utöver nämnda ålder.

Om försvarsutredningens förslag att civila ordinarie tjänstemän vid vissa

staber, skolor m. m., vilka avlönas enligt A-planen i civila avlöningsreglementet,

skola överföras till löneplanen Ca i militära avlöningsreglementet, varav

skulle följa behov av vissa ändringar i den till detta avlöningsreglemente

fogade tjänsteförteckningen, har försvarsberedningen anfört, att även om

beredningen i likhet med försvarsutredningen funne vissa skäl tala för det

framlagda förslaget, beredningen likväl funne sig icke kunna tillstyrka detsamma.

Dess genomförande skulle icke allenast medföra det av försvarsutredningen

angivna behovet av ändringar i tjänsteförteckningen till militära

avlöningsreglementet utan även kräva vissa ändringar i själva reglementet.

Vidare skulle erfordras vissa ändringar i tjänstepensionsreglementet, i varje

fall i fråga om pensionsåldern.

Försvarsutredningens förslag, att den icke-ordinarie personal, som har

mera stadigvarande anställning vid försvarsväsendet, i princip skall avlönas

med anlitande av avlöningsanslag och icke som nu i stor utsträckning är

fallet från sakanslag, har icke givit försvarsberedningen anledning till

erinran, då detsamma medförde ökade möjligheter att erhålla översikt över

personaltillgången vid försvarsväsendet. Med förslagets genomförande

syntes likväl böra anstå till senare tidpunkt än budgetåret 1942/43, enär i

statsverkspropositionen till årets riksdag förutsatts, att nu tillämpad ordning

skulle bliva bestående jämväl under nästa budgetår.

Såsom försvarsberedningen anfört böra vid beräkningen av försvarsväsendets

lönekostnader tillämpas de pensionsavdrag, som komma att gälla från

och med ingången av nästa budgetår. Så kommer att ske i det förslag till

beräkning av nämnda kostnader för nästa budgetår, som jag i annat sammanhang

torde få anmäla för Kungl. Maj:t. Även vissa andra mindre avvikelser

från de av försvarsutredningen tillämpade grunderna för avlöningskostnadernas

beräkning synas böra äga rum. Med hänsyn till befordringsförhållandena

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

för beställningshavare i lönegraden Oa 3 torde sålunda nettolönen för dessa

böra beräknas med utgångspunkt från den näst lägsta löneklassen i denna

lönegrad. Å andra sidan ha verkställda undersökningar visat, att löneställniugen

för det fast anställda manskapet vid marinen i genomsnitt ligger något

över 7:e löneklassen, dock icke så högt, som försvarsberedningen synes ha

förutsatt. Med hänsyn härtill ha de av försvarsutredningen beräknade avlöningskostnaderna

för nämnda personal förhöjts med ett avrundat belopp av

100,000 kronor per år vid fullt genomförd organisation. Motsvarande höjning

kommer att ske vid beräkningen av dessa kostnader för nästa budgetår.

Det av försvarsberedningen behandlade spörsmålet om reglering av förmånerna

för pensionerad personal i arvodesbefattning har sedan länge stått

på dagordningen. Tid efter annan ha myndigheter och personalsammanslutningar

gjort framställningar i angivet syfte. Frågan har ock varit föremål

för uppmärksamhet i samband med löneregleringsarbetet för försvarsväsendet.

Sålunda framhöll 1936 års lönekommitté i sitt år 1939 avgivna

betänkande med förslag till militärt icke-ordinariereglemente (statens off.

utredn. 1939: 10), att spörsmålet rörande omläggning av de materiella lönebestämmelserna

för ifrågavarande personalgrupp syntes få anses ingå i det

åt kommittén meddelade utredningsuppdraget. I denfla fråga vore emellertid

lönekommittén icke i tillfälle att för det dåvarande framlägga något förslag.

Kommittén ansåge närmare utredning härutinnan vara erforderlig, vilken

utredning kommittén hoppades kunna igångsätta och bedriva inom sådan tid,

att frågan kunde underställas 1940 års riksdag (betänkandet sid. 8 och 9). På

grund av rådande förhållanden har emellertid den tillärnade utredningen icke

kommit till stånd.

Försvarsberedningen har nu framlagt förslag syftande till ett slopande

av de nuvarande icke dyrortsgraderade arvodena för pensionerad militär

personal och dessa arvodens ersättande med belopp, anpassade efter olika

löneklasser i de för försvarsväsendets aktiva personal gällande löneplanerna,

av vilka flertalet upptager dyrortsgraderade löner. I anslutning härtill har

beredningen förordat, att kostnaderna för arvodespersonalens förmåner skola

i sin helhet utgå av fjärde huvudtiteln, vad beträffar pensionsdelei; dock

endast förskottsvis, i stället för att såsom nu delvis utgå av anslag under

tolfte huvudtiteln (pensionsbeloppen) och delvis av anslag under fjärde

huvudtiteln (arvodesbeloppen).

För egen del har jag funnit den av beredningen föreslagna anordningen

innebära en god lösning av föreliggande fråga. Jag biträder därför förslaget

och föreslår således, att till innehavare av för pensionerade officerare eller

underofficerare avsedda arvodesbefattningar skola utgå arvoden i de av försvarsberedningen

angivna löneklasserna. Härvid förutsätter jag, att rörliga

förmåner skola utgå enligt samma grunder som beträffande lönegradsplacerade

befattningar. Då pensionen innefattas i de sålunda utgående ersättningarna,

torde respektive avlöningsanslag böra i enlighet med försvarsberedningens

förslag tillföras ersättning i form av särskilda uppbördsmedel från vederbörande

pensionsanslag. Jämväl i övrigt synes beredningens förslag kunna

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 samt. Nr 210. m 42 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

läggas till grund för arvodesregleringen. Det torde få ankomma på Kungl.

Maj:t att efter den vidare utredning rörande vissa detaljer, som enligt

beredningens yttrande erfordras, meddela bestämmelser i ämnet, varvid

de nya bestämmelserna torde böra göras tillämpliga å befattningshavare, som

förordnas efter den 30 juni 1942. Rörande tidpunkten, då bestämmelserna

böra träda i kraft för befattningshavare, som förordnats före den 1 juli 1942,

torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela beslut. I fråga om äldre

ai\odesinnehavare, som från och med den 1 juli 1942 komma i åtnjutande av

pension enligt 1941 års tjänstepensionsreglemente, torde emellertid böra införas

en maximeringsregel i anslutning till det av försvarsberedningen framlagda

förslaget.

Yad försvarsberedningen yttrat rörande tillsättande av arvodestjänster tills

vidare med tre månaders uppsägningstid i syfte bland annat att öka elasticiteten

i personalorganisationen och rörande avgång från ifrågavarande tjänster''

vid viss levnadsålder ger mig icke anledning till erinran. De bestämmelser,

som beredningen i dessa hänseenden förordat, torde böra göras tillämpliga å

de arvodestjänster, som besättas efter den 30 juni 1942.

På av försvarsberedningen anförda skäl finner jag det icke tillrådligt att nu

på sätt utredningen föreslagit mera konsekvent tillämpa de militära löneplanerna

framför allt löneplanen Ca — på den inom militära staber, truppförband

och andra formationer tjänstgörande civila personalen.

Vidkommande slutligen frågan om överförande av vissa lönekostnader från

anskaffnings- och underhållsanslag till avlöningsanslag vill jag i detta sammanhang

endast åberopa vad jag i detta ämne anfört vid anmälan i årets statsverksproposition

av de till fjärde huvudtiteln hörande anslagsfrågorna. Jag finner

således med hänsyn till de vittgående konsekvenserna i löne- och anslagstekniskt

avseende, att en sadan åtgärd bör vidtagas först efter ingående överväganden

bland annat rörande behovet av ifrågavarande personal.

Personalstaternas konstruktion m. m.

1942 års försvar sberedning har i samband med sin granskning av de av 1941

års försvarsutredning förordade personalstaterna framhållit vissa allmänna

synpunkter, för vilka en redogörelse lämpligen torde böra lämnas i förevarande

sammanhang.

Beredningen har erinrat, att försvarsutredningen i samband med ökningen

av staterna för officerare och underofficerare syntes ha eftersträvat att åstadkomma

lika goda befordringsmöjligheter till och inom regementsofficersgraderna

vid samtliga befordringsenheter, samt i detta avseende vidare yttrat

följande:

Detta har medfört, bland annat, att för befattning såsom byråchef i t. ex.

intendentur- och tygdepartementen regelmässigt avses överste. Även om det

är uppenbart, att det ur rekryterings- och befordringssynpunkt är önskvärt

med goda och i stort sett lika befordringsmöjligheter inom samtliga befordringsenheter,

finner försvarsberedningen det likväl icke vara motiverat samt

stridande mot det statliga lönesystemet att vid en ökning av personalen inom

visst verksamhetsområde till följd av ökade arbetsuppgifter denna ökning

fördelas proportionellt så att befordringsutsikterna inom samtliga kategorier

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

bliva ungefärligen likvärdiga. Detta medför i vissa fall att antalet högre befattningar

blir större än som motiveras av arbetsuppgifterna. Löneställningen

måste i första hand bestämmas med hänsyn till de arbetsuppgifter, som åligga

befattningshavaren. Därmed vill försvarsberedningen icke ha uttalat, att

man bör helt bortse från rekryterings- och befordringsmöjligheternas inverkan

på det kvalitativa beståndet inom viss personalkår, men beredningen anser,

att försvarsutredningen överskattat betydelsen av denna synpunkt. På grund

härav föreslår beredningen i anslutning till staterna vissa nedsättningar i

lönegradsplaceringarna för nya beställningshavare.

Vad ovan sagts rörande proportionen mellan antalet regementsofficerare

och högre officerare gäller i viss mån, ehuru icke i samma omfattning, även

proportionen mellan de olika underofficersgraderna. -----

I fråga om beställningar för fast anställt manskap har försvarsutredningen

beträffande armén föreslagit en procentuellt större ökning än för underofficerare.

Även om hänsyn tages till att ökningen av antalet furirer väsentligen

kan hänföras till att den första anställningstiden bestämmes till 4 år (med

provtjänstgöring 4V2 år), i stället för — i regel — 3 år för närvarande, varav

följer att manskapet under första kontraktstiden kommer att vinna befordran

till furirs beställning i större omfattning än som hittills skett, måste likväl

möjligheterna till underofficersbefordran bliva procentuellt mindre för dem,

som taga fast anställning vid armén, än vad för närvarande är fallet. Detta

kan leda till försämrad rekrytering. På grund härav anser sig beredningen

böra understryka det av försvarsväsendets underbefälsförbund i avgivet utlåtande

gjorda uttalandet, att civilanställningsmöjligheterna för avgående

manskap måste förbättras, varför nämnda fråga bör underkastas förnyad utredning.

För att öka möjligheterna till framtida försörjning vid försvarsväsendet

finner beredningen skäl tala för att ett mindre antal beställningar

för långtjänstunderbefäl, vilka beställningar böra förenas med rätt till tjänsteoch

familjepension, upptagas å staterna för arméns truppförband, medan

antalet furirer i motsvarande omfattning minskas. Beredningen får sålunda

tillstyrka underbefälsförbundets i detta ämne framlagda förslag.

I detta sammanhang anser beredningen sig böra fästa uppmärksamheten

på ett av försvarsväsendets underbefälsförbund gjort uttalande i fråga om

sambandet mellan värnpliktstjänstgöringens längd och antalet beställningar

för fast anställt manskap. Enligt förbundets uppfattning finnes numera anledning

överväga, huruvida icke en väsentlig minskning av personalgruppen

fast anställt manskap kan ske och i samband därmed införas en »truppinstruktörskår»,

avsedd att rekryteras av värnpliktiga, vilka avslutat sin första

tjänstgöring (tjänstgöring i en följd). Utan att vilja taga ställning till det

sålunda framlagda uppslaget synes det beredningen, att detsamma bör tagas

i närmare övervägande. Om förslaget visar sig genomförbart, kommer detsamma

nämligen att medföra väsentlig minskning i avlöningskostnaderna för

fast anställt manskap.

Försvarsutredningen har föreslagit en icke obetydlig ökning av antalet

arvodesbefattningar för pensionerade officerare och underofficerare, och i

avgivna utlåtanden ha vissa myndigheter hemställt om inrättande av ytterligare

ett antal dylika befattningar. Förslag ha vidare framlagts om att

ersätta vissa av de av försvarsutredningen föreslagna tjänsterna för arvodesporsonal

med beställningar för aktiv personal, t. ex. i fråga om köksföreståndare

vid arméns truppförband. Svenska

sin del betvivlat möjligheten att fylla alla de för pensionerade underofficerare

avsedda arvodestjänsterna.

Därest svårigheter skulle uppstå att tillsätta de för pensionerade underofficerare

avsedda befattningarna, böra enligt beredningens mening, såsom

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

chefen för armén i sitt yttrande i visst sammanhang framhåller, befattningarna

i fråga, trots de därmed förenade ökade kostnaderna, i stället uppehållas av

civila tjänstemän.

Beredningen ville överhuvudtaget ifrågasätta, om icke åtskilliga befattningar

inom försvarsväsendet, vilka nu uppehölles av militära beställningshavare

eller av pensionerade sådana, lämpligen skulle kunna uppehållas av

civila tjänstemän i extra ordinarie ställning.

Härigenom skulle vinnas —■ förutom en ökad elasticitet i personalorganisationen

— att militär personal i större utsträckning än vad för närvarande är

fallet skulle kunna tagas i anspråk för krigsorganisationen. Personal i reserven

skulle nämligen i dylikt fall icke i samma utsträckning som nu behöva

bindas vid expeditions- och förvaltningsuppgifter, en synpunkt som i

nuvarande läge är av särskild betydelse. Beträffande särskilt expeditionstjänsten

förutsätter beredningen, att frågan om användning av civil arbetskraft

kommer att ägnas uppmärksamhet vid den pågående utredningen angående

den militära expeditionstjänstens ordnande; i övrigt torde detta spörsmål

böra tagas under övervägande i samband med personalökningens successiva

genomförande. Såsom exempel på tjänstgöringsområden, där civila befattningshavare

borde kunna ersätta militär personal, må nämnas kasernvården

vid vissa truppförband och kameralförvaltningen vid örlogsstationerna;

departementsskrivarna i tygdepartementet torde jämväl kunna ersättas med

civila befattningshavare.

Enär det — enligt vad beredningen vidare anfört — med hänsyn till den

korta tid, som stått till beredningens förfogande icke varit möjligt att nu taga

slutlig ställning till försvarsutredningens och i ärendet hörda myndigheters

och personalsammanslutningars förslag till personalstater vid fullt genomförd

organisation och enär åtskilliga personalstater komme att röna inverkan av det

förslag till organisation av de militära förvaltningarna, som kunde förväntas

bliva framlagt, funne försvarsberedningen sig böra föreslå, att endast preliminärt

beräknade stater framlades för 1942 års riksdag, vilka stater kunde läggas

till grund för kostnadsberäkningarna för den helt genomförda, nu under utbyggnad

varande försvarsorganisationen.

Det syntes beredningen icke ens vara möjligt att nu taga slutlig ställning

till antalet beställningar och befattningar i olika lönegrader under budgetåret

1942/43. Visserligen borde i fråga om flertalet personalstater, som under

femårsperioden skulle tillföras ett ökat antal beställnings-(befattnings-) ha vare,

med hänsyn till rekryterings- och befordringsförhållanden redan vid ingången

av eller under budgetåret 1942/43 ökningar äga rum. Förslag till dylika

stater måste sålunda föreläggas riksdagen. För tillämpningen av dessa stater,

vilka borde betraktas såsom »högst-stater», torde emellertid böra gälla, att

Kungl. Maj :t skulle äga befogenhet att besluta, såväl om de nya beställningarna

skulle tillsättas som när så skulle ske. Beredningen förutsatte sålunda,

att, sedan förslaget till dessa »högst-stater» framlagts, Kungl. Maj:t

infordrade vederbörande myndigheters yttranden, i vilken utsträckning och

från och med vilken tidpunkt ifrågavarande beställningar (befattningar)

kunde och borde tillsättas, därvid av myndigheterna i fråga om nya beställningar

och befattningar särskilt skulle angivas vederbörandes arbetsuppgifter

och i förekommande fall tjänsteplacering.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210. 53

Fortsatt personalökning borde enligt försvarsberedningen prövas budgetårsvis

på vanligt sätt.

Jämväl överbefälhavaren har berört frågan om den av försvarsutredningen

föreslagna fördelningen på olika lönegrader av försvarsgrenarnas officerskårer

samt i anslutning till en i yttrandet intagen sammanställning därom framhållit,

att ehuru personalens avsedda användning i krig främst borde vara

bestämmande för befälspersonalens fördelning på lönegrader, erforderlig hänsyn

dock även måste tagas till fredsanvändningen och befordringsmöjligheterna.

Det vore uppenbart, att full överensstämmelse mellan försvarsgrenarna

varken kunde eller borde eftersträvas. Å andra sidan vore det ett

önskemål, att en viss likformighet förefunnes. Ur denna synpunkt kunde

mot den av försvarsutredningen föreslagna fördelningen av officerspersonalen

på olika lönegrader riktas den erinran, att antalet beställningshavare i lönegraderna

Öb 2—-Öb 4 vore väl stort vid marinen samt att likformigheten mellan

försvarsgrenarna beträffande personalens fördelning på lönegraderna Oa 4 och

Oa 5 icke vore nöjaktigt tillgodosedd. En jämförelse ur samma synpunkter

mellan arméns skilda truppslag utvisade jämväl i vissa avseenden större

olikformighet än som ur rekryterings- och befordringssynpunkt kunde anses

lämpligt.

Såsom av försvarsberedningens yttrande framgår har försvar sväsendets

underbefälsförbund närmare ingått på vissa frågor rörande det fast anställda

manskapets omfattning och ställning i försvarsorganisationen.

Försvarsberedningen har i sitt nu återgivna yttrande till behandling upptagit

vissa för den militära lönesättningen och för anslagsberäkningen inom

försvarsväsendet betydelsefulla principspörsmål.

Vad först beträffar den av beredningen gjorda iakttagelsen att lönesättningen

för vissa militära beställningshavare och proportionen mellan högre

och lägre beställningshavare på sina håll av försvarsutredningen avvägts med

hänsyn i första hand till önskvärdheten att bereda en jämn befordringsgång

och först i andra hand till med vederbörande befattning förenade arbetsuppgifter

och ansvar, vill jag framhålla, att jag funnit beredningens uttalanden

i förevarande avseende värda allt beaktande. Även om man särskilt

beträffande de rent militära beställningarna — måste eftersträva en

rimlig proportion mellan högre och lägre befattningar, är det likväl uppenbart,

att denna synpunkt icke genomgående kan få inverka bestämmande på

lönesättningen. Vad nu sagts gäller i än högre grad beträffande vissa civilmilitära

kårer. Överbefälhavaren, som verkställt en närmare undersökning

rörande de olika försvarsgrenarnas officerskårers fördelning på olika

lönegrader, har i princip varit av samma uppfattning men dock för vinnande

av likformighet mellan olika försvarsgrenar och truppslag ur rekryteringsoch

befordringssynpunkt förordat vissa avvikelser från den av försvarsutredningen

föreslagna fördelningen av beställningshavarna på de olika lönegraderna.

Det är emellertid av naturliga skäl icke möjligt att i detta sammanhang

närmare ingå på dessa frågor; jag torde få anledning återkomma här
-

Departements
chefen.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

till vid behandlingen i det följande av de olika försvarsgrenarnas personalfrågor.

De av försvarsberedningen berörda frågorna om det fast anställda manskapets

antal och kontraktstid samt civilanställningsförhållanden måste —

ehuru måhända i första hand innefattande ett arbetsmarknadspolitiskt problem

likväl allvarligt bedömas ur även rent militära synpunkter. En förutsättning

för en god manskapsrekrytering är nämligen, att dessa frågor erhålla

en tillfredsställande lösning. Till vissa av de avvägningsfrågor, som i detta

sammanhang av försvarsberedningen berörts, får jag anledning återkomma i det

följande vid detaljbehandlingen av försvarsutredningens förslag till personalorganisation.

Även om jag härvid i stort sett icke finner mig böra nu förorda

mera väsentliga avvikelser från försvarsutredningens förslag, utgår jag från

att de av försvarsberedningen berörda frågorna ägnas uppmärksamhet

med ledning av de erfarenheter, som successivt vinnas rörande personalorganisationens

utformning. I likhet med beredningen anser jag, att manskapets

civilanställningsfråga bör upptagas till förnyat övervägande, i samband varmed

även böra beaktas beredningens förslag om inrättandet vid armén och

kustartilleriet av ett antal pensionsreglerade befattningar för äldre manskap

samt av truppinstruktörsbefattningar, avsedda att rekryteras ur de värnpliktigas

led.

De av försvarsberedningen framförda synpunkterna om ökad användning

inom försvarsväsendet av civil arbetskraft finner jag likaledes beaktansvärda.

Sedan nagon tid användes kvinnlig arbetskraft i stor utsträckning inom de

militära staberna och anstalterna, och även manlig civil arbetskraft har med

gott resultat anlitats särskilt inom flygvapnet. Det bör emellertid övervägas,

huruvida icke civil arbetskraft skulle kunna med fördel användas även för bestridande

av mera kvalificerade poster inom försvarsväsendet. Särskilt böra i

detta sammanhang beaktas vissa med förvaltnings- och expeditionsgöromål

förenade tjänster. I likhet med försvarsberedningen utgår jag från att möjligheterna

att i ökad utsträckning använda civil personal uppmärksammas vid

den nu pågående utredningen rörande den militära expeditionstjänstens organisation

och att i övrigt de i detta hänseende uppkommande frågorna bedömas

i samband med personalorganisationens fortsatta utbyggnad.

Till vad försvarsberedningen anfört rörande anlitande av s. k. högststater

kan jag helt lämna min anslutning. Genom en sådan anordning torde det

bliva möjligt att säkrare bedöma behovet av ifrågakommande nya beställningar

och befattningar. Jag förutsätter emellertid, att Kungl. Maj:ts prövningsrätt

vad angår icke-ordinarie personal jämväl skall omfatta löne- och arvodesställningen

för nya tjänster. Vid anmälan i annat sammanhang av försvarsväsendets

avlöningsanslag för nästa budgetår återkommer jag till frågan om utformningen

av försvarsväsendets personalstater för nästa budgetår.

Arvodesväsendet.

I sitt den 23 december 1938 avgivna betänkande med förslag till militärt

avlöningsreglemente (statens off. utredn. 1938: 55) upptog 1936 års lönekom
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

mitté även frågan om en rationalisering i vad gäller arvoden utöver lön

till personal inom försvarsväsendet. Kommittén anförde därvid, att det vore

önskvärt att i anslutning till en ny lönereglering söka åstadkomma en viss

upprensning och rationalisering på arvodesområdet med utgångspunkt från

den allmänna principen, att löneställningen för försvarsväsendets ordinarie

personal i möjligaste mån borde bestämmas genom lönegradsplacering och

tilläggsarvoden för sådan personal i möjligaste mån begränsas. Kommittén

ansåg, att frågan borde underkastas särskild utredning, vilken borde bedrivas

på sådant sätt, att frågan kunde i ett sammanhang underställas 1940 års riksdags

prövning. Den särskilda utredning angående reglering av arvodesväsendet

som i anledning härav påbörjats har emellertid på grund av rådande

förhållanden icke fullföljts.

Efter en kortfattad redogörelse för olika inom det militära lönesystemet

förekommande arvodestyper i anslutning till en av lönekommittén i dess förut

nämnda betänkande framlagd utförlig översikt har försvarsberedningen till

behandling upptagit föreliggande lönespörsmål med utgångspunkt från försvarsutredningens

förslag och därvid anfört följande:

Å förteckning å arvoden och övriga ersättningar utöver lön till ordinarie

tjänstemän för innevarande budgetår finnas upptagna arvoden till följande

belopp, nämligen

för armén ....................................... kronor 228,772

» marinen .................................... » 177,329

» flygvapnet ...................... »_84,648

Summa kronor 490,749

Eörsvarsutredningen har vid genomförd organisation å nämnda arvodesförteckning

upptagit arvoden till följande belopp, nämligen

för armén ....................................... kronor 251,820

» marinen .................................... » 187,544

» flygvapnet ...................... » 134,402

Summa kronor 573,766

För arméns vidkommande beror ökningen av de föreslagna arvodena huvudsakligen

på de under rubriken »övriga skolor» upptagna lärararvodena. Därjämte

är att märka att arvoden av försvarsutredningen beräknats jämväl för

kompaniofficerare, tjänstgörande vid arméstaben.

Beträffande marinen är ökningen i arvodesbeloppet betingad huvudsakligen

av att ytterligare arvoden beräknats under rubriken marinens fasta undervisningsverk.

Därjämte ha tillkommit eu del arvoden vid kustartilleriförsvaret.

Slutligen har försvarsutredningen företagit en del höjningar av nu

utgående arvoden. Såsom exempel härå —- — — kan nämnas att till lärare i

artilleri på sjöofficerslinjen vid sjökrigsskolan utgående arvode å 1,750 kronor

höjts till 2,100 kronor.

Vidkommande slutligen flygvapnet är ökningen av arvodessumman i huvudsak

beroende dels på höjningen av ortstilläggen till flygattachéer från nu

gällande 24,000 kronor till 45,200 kronor, dels ock på lärararvoden vid de

föreslagna skolorna, t. ex. signalskolan och tekniska skolan.

Beredningen, som helt anslöte sig till de av 1936 års lönekommitté anförda

synpunkterna i fråga om det militära arvodesväsondet, funne en ytterligare

s. 56 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

utveckling av arvodesväsendet på sätt som föreslagits av försvarsutredningen

vara betänklig. Med hänsyn till önskvärdheten av att skapa klarhet i arvodesfrågan

i samband med den föreslagna utbyggnaden av försvarsväsendet

funne sig beredningen böra framhålla angelägenheten av att hithörande frågor

utan dröjsmål upptoges till särskild utredning. I avvaktan på genomförandet

av en sådan undersökning, som borde givas en slutgiltig karaktär, ansåge

sig beredningen böra uttala, att några nya arvoden — med undantag av lärararvoden

— icke borde tillskapas. Någon höjning av nu utgående arvoden

borde ej heller medgivas. Vid sådant förhållande borde förteckningarna å

arvoden och övriga ersättningar utöver lön till ordinarie tjänstemän för nästa

budgetår i stort sett ansluta sig till nu gällande arvodesförteckningar. Storleken

av lärararvoden borde göras till föremål för särskild granskning i samband

med utarbetandet av förslag till arvodesförteckningar för nästa budgetår.

Inom finansdepartementet igångsattes sommaren 1939 en utredning för

rationalisering av det militära arvodesväsendet. I enlighet med vad som förordats

av 1936 års lönekommitté skulle denna utredning taga sikte på de

arvoden, som angivits i lönekommitténs betänkande med förslag till militärt

avlöningsreglemente. Kommitténs arbete avbröts emellertid hösten 1939 i

överensstämmelse med förslag i ämnet i propositionen 1939 U: 79.

Med hänsyn till den avsevärda utökning av antalet arvoden, som av försvarsutredningen

ifrågasatts, torde med en översyn av dessa arvodesfrågor

icke längre böra anstå. Efter att hava samrått med chefen för finansdepartementet

vill jag därför föreslå, att nyssnämnda hösten 1939 avbrutna utredning

med det snaraste åter igångsättes, varvid utredningsarbetet torde böra bedrivas

med sådan skyndsamhet, att förslag i ämnet kan föreläggas 1943 års riksdag.

Utredningen torde dock icke böra avse arvoden till pensionerad personal, då

jag i det föregående framlagt förslag till dylik arvodesreglering.

I avvaktan pa resultatet av denna utredning torde på sätt försvarsberedningen

förordat några nya arvoden som regel icke böra inrättas i

samband med beslut om det fortsatta organisationsarbetet inom försvarsväsendet.

Undantag torde emellertid böra göras för sådana arvoden, som

av försvarsberedningen föreslagits till inrättande, exempelvis fyllnadsarvode

till chefen för försvarsstaben. Beträffande nyinrättade lärarbefattningar

torde böra gälla, att i den mån sådana befattningar tillkomma under budgetåret

1942/43, deras innehavare böra komma i åtnjutande av arvoden enligt

de för nuvarande lärarbefattningar gällande grunderna. Emellertid vill jag

icke därmed ha fattat slutlig ståndpunkt till frågan, huruvida lärararvodena

även för framtiden böra bibehållas. Med avgörande därutinnan torde böra

anstå till dess resultatet av den nyssnämnda utredningen föreligger. Jag

förutsätter därför, att beställningshavare, som kommer i åtnjutande av sådant

arvode, skall vara underkastad de förändringar med avseende å detsamma, som

framdeles kunna bliva bestämda.

Möjligheter att åstadkomma elasticitet i personalorganisationen.

Såsom i det föregående anmärkts, yttrade jag till statsrådsprotokollet vid

tillsättandet av försvarsutredningen, att särskild-uppmärksamhet borde ägnas

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

åt angelägenheten av att söka förläna vår försvarsorganisation en sådan elasticitet,

att förändringar i densamma som i framtiden kunde komma att påkallas

skulle låta sig genomföra utan alltför stora olägenheter. I sådant syfte borde

undersökas möjligheterna att låta en del av den för ständig tjänstgöring avsedda

militära personalen vara anställd på ett mindre bundet sätt än som

följer av det nuvarande fullmaktssystemet.

F ör sv ars ut redning en.

Försvarsutredningen har upptagit denna fråga till behandling och därom

inledningsvis anfört:

Då det gäller att undersöka vilka vägar som stå till buds för att tillgodose

ett dylikt önskemål om en viss elasticitet i försvarsorganisationen, måste

hållas, att likaväl som en sådan elasticitet är ägnad att underlätta eu smidigt

genomförande av smärre förändringar i organisationen, den å andra sidan

icke får givas en sådan omfattning och form, att organisationen i någon man

får karaktären av ett provisorium. Detta skulle lätteligen medlora, att erforderlig

stadga i organisationen eftersattes till förfång för verksamheten inom

de Manskapskadrerna bestå av kontraktsanställd personal, som relativt snabbt

omsättes. Därav följer, att förändringar i dessa kadrer kunna inom mattligagränser

vidtagas på förhållandevis kort tid, därest så skulle anses nödvändigt.

Officers- och underofficerskadrerna utgöras däremot till största delen av personal

med fullmakt, ett system som utan tvivel bör allt framgent i princip bibehållas

— något annat skulle kunna allvarligt aventyra rekryteringen. Detta

medför emellertid, att möjligheterna att vid behov nedbringa dessa kadrars

storlek äro i avsevärd mån begränsade, därest man vid undvika det ur

många synpunkter ytterst betänkliga systemet med övergångsstater.

Försvarsutredningen har emellertid framhållit, att vissa åtgärder syntes

kunna vidtagas, som medförde, att behovet i fredstid av fullmaktsanställda

beställningshavare kunde i viss omfattning hållas nere under vad som eljest

vore ur fredstjänstens synpunkt nödvändigt, med påföljd att en viss begränsning

av organisationen i dess helhet kunde framdeles äga rum utan vidtagande

av alltför ingripande åtgärder. Sålunda hade man ansett det möjligt att vid

arméns truppförband räkna med att vissa kompaniofficers- och underofficersbeställningar,

som enligt de antagna beräkningsgrunderna hade bort upptagas

på ordinarie stat, ersattes med till ständig fredstjänstgönng inkallade officerare

och underofficerare i reserven, antingen reservutnämnda eller pensionsavgångna.

En sådan tjänstgöring, som måste tänkas vara frivillig, skulle också

medföra, att ett avsevärt antal officerare i reserven skulle erhålla en grundligare

erfarenhet av tjänsten än som eljest stode till buds, något som i och

för sig vore av värde. På motsvarande sätt hade man vid flottan och kustartilleriet

räknat med att vissa eljest erforderliga statbefattningar skulle kuima

ersättas med i tjänstgöring varande reservbefäl. Jämväl vid flygvapnet hade

man förutsatt, att för utfyllande av fredsbeliovet av ständigt tjänstgörande

officerare reservpersonal skulle få finnas permanent inkallad till tjänstgöiing.

Fn annan möjlighet att nedbringa det eljest föreliggande behovet av personal

på stat hade utredningen ansett böra undersökas, nämligen att låta ett

antal kaptener och fanjunkare (motsvarande) efter uppnådd pensionsålder

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

kvarstå i tjänst ett eller två år med full lön. men över stat, med andra ord att

uppskjuta pensionsåldern för dem ett eller två år samtidigt som de finge lämna

små ordinarie beställningar för besättande i vanlig succession. Ett sådant

förfarande, vilket emellertid syntes förutsätta ändring i tjänstepensionsreglementet,

skulle säkerligen i enstaka fall kunna vara till fördel. Att det måste

tillämpas med försiktighet, vore emellertid uppenbart.

På grund av de åtgärder, som sålunda ansåges böra komma i fråga för nedbringande

av de ordinarie personalkadrerna, hade utredningen vad armén beträffar

räknat med en minskning av den eljest erforderliga statkadern med 1

kapten, 1 löjtnant och 1 sergeant vid varje regementsförband samt 1 löjtnant

och 1 sergeant vid varje kårförband. Jämväl vid flottan och kustartilleriet

hade vissa inskränkningar i de eljest erforderliga staterna kunnat äga rum.

Vid flygvapnet hade man däremot icke kunnat räkna med någon inskränkning

i personalkadern av nu nämnda anledningar.

Eörsvarsutredningen har vidare erinrat om att den i det föregående berörda,

av utredningen föreslagna ordningen för fänrikstidens längd och fänrikarnas

ställning som icke-ordinarie tjänstemän vore ägnad att i viss mån tillgodose

kravet på elasticitet i organisationen. Därest en minskning i officerskadrernas

storlek framdeles skulle visa sig önskvärd, kunde detta nämligen inom en

rimlig gräns ske genom att nedsätta den normala fänrikstiden till 2 år och samtidigt

under en övergångstid successivt minska rekryteringen från krigsskolorna,

till dess antalet fänrikar nedgått till 2!a av det antal som räknats med i

den nu föreslagna organisationen.

Ett ytterligare moment av elasticitet i personaluppsättningen låge i den

omfattande användning av pensionerade officerare och underofficerare i

arvodesbefattningar, som redan med nuvarande organisation tillämpades och

som i den föreslagna organisationen komme att ytterligare praktiseras. Det

kunde nämligen väl tänkas, att, därest så skulle befinnas påkallat, göromålen

a vissa av dessa befattningar framdeles övergångsvis kunde övertagas av officerare

och underofficerare på stat, varigenom en viss åtstramning av den samlade

personaluppsättningen skulle åstadkommas.

Ett motsvarande förfarande som det nyssnämnda kunde tänkas komma i tilllämpning

även med avseende å de befattningar för icke-ordinarie civil personal,

som avsåges skola inrättas vid flygvapnet för att nedbringa behovet av

militär personal i vissa sysslor. Försvarsutredningen har i detta sammanhang

anfört:

Som exempel på dylika befattningar må nämnas, att för tillgodseende av

flygvapnets behov av fotografipersonal civil personal beräknats i stället för att

införa en särskild yrkesgren som fotomekaniker bland underofficerare och

stammanskap. Vidare ha för flottiljernas sjukvårdsavdelningar upptagits

en civil sjukvårdsförmån och ett civilt sjukvårdsbiträde såsom ersättare för en

sjukvårdsunderofficer och en militär sjukvårdare. Tre civila signalister, vilka

föreslås vid varje flottilj, ersätta en underofficer och två militära signalmekaniker

o. s. v. Framhållas må emellertid, att flygvapnets behov av militär och

civilmilitär personal på stat enligt det föreliggande förslaget icke kommer att

kunna fyllas förrän efter utgången av den ifrågavarande 5-årsperioden, utan

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

bristerna därutinnan måste fyllas bland annat genom frivilligt tjänstgörande

reservpersonal samt kontraktsanställd civil personal.

Yttranden.

Chefen för första arméfördelningen har framhållit, att de senaste årens

erfarenheter tydligt belyst de vådor, som vore förenade med att de aktiva

kadrarnas stabilitet rubbades. Vore av statsfinansiella skäl en begränsning av

försvarsutgifterna erforderlig, borde besparingarna utvinnas på andra områden

än de aktiva kadrarnas.

Däremot har chefen för armén icke funnit något att i princip erinra mot

försvarsutredningens förslag att ersätta vissa officerare och underofficerare

med till frivillig tjänstgöring inbeordrad reservpersonal. Antalet sådana

officerare vid varje regemente eller kår borde dock fastställas till två kompaniofficerare

utan uppdelning i de särskilda tjänstegraderna. Utredningens

förslag att i ökad utsträckning använda pensionerad personal i arvodesbefattning

i befattningar, för vilka eljest aktiv personal måste avses, biträddes.

Det borde dock tagas under övervägande, huruvida icke vissa av de för

pensionerad personal föreslagna befattningarna, t. ex. vissa befattningar såsom

expeditionsunderofficerare, lämpligen kunde bestridas med civil personal,

om det visade sig svårt att rekrytera de föreslagna befattningarna med lämplig

pensionerad personal. En dylik lösning medförde dock viss kostnadsökning,

enär den civile befattningshavarens avlöning måste bliva högre än

den pensionerade befattningshavarens arvode.

Inspektören för kustartilleriet, vilken i princip icke haft något att erinra

mot det av utredningen föreslagna systemet för åstadkommande av elasticitet

i personalorganisationen, har framhållit, att systemet måste tillämpas med

viss försiktighet. Därjämte har anförts, att den minskning av den eljest

erforderliga stampersonalen, som för kustartilleriets vidkommande föreslagits,

syntes väl hög, särskilt i vad avsåge officerare.

Statskontoret har anfört, att försvarsutredningens förslag att låta ett antal

officerare och underofficerare efter uppnådd pensionsålder kvarstå i tjänst

ett eller två år med full lön över stat innebure ett sadant avsteg från hittills

gällande principer inom pensionsväsendet, att ämbetsverket måste hjrsa allvarliga

betänkligheter mot detsamma. Några olägenheter syntes knappast

behöva uppkomma genom att denna utväg icke utnyttjades, då en lösning

av frågan syntes kunna vinnas enbart genom en tillämpning av förfaringssättet

att låta reservpersonal besätta vissa kompaniofficers- och underofficersbeställningar,

som enligt vanliga beräkningsgrunder bort upptagas

på ordinarie stat. En större elasticitet i organisationen skulle även vinnas,

om i likhet med vad som vore fallet inom civilförvaltningen de högre befattningarna

inom försvarsväsendet i större utsträckning än som för närvarande

vore fallet ombildades till förordnandetjänster samt härigenom uppkommande

vakanser fylldes genom förordnande av officerare i lägre lönegrad mot

vikariatslön.

Svenska officersförbundet har avstyrkt utredningens förslag i förevarande

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

hänseende och därvid anfört, att förbundet rent principiellt funnit det mycket

betänkligt att vid planläggandet av en nyordning inom den militära organisationen,

vilken mer än kanske någon annan statsinstitution krävde inre fasthet

och stadga, utgå från förutsättningen av relativt snar omändring och detta just

i fråga om en så utomordentligt betydelsefull del av organisationen som den ständigt

tjänstgörande officerskadern. Som regel måste man räkna med att de officerare

i reserven, vilka ställde sig till förfogande för längre tids sammanhängande

tjänstgöring, utgjordes av sådana element, som icke kunde erhålla lämplig

anställning inom civila yrken. De sålunda disponibla officerarna måste alltså

förväntas bliva redan på grund härav kvalitativt mindre tillfredsställande

för dem påvilande uppgifter. Med hänsyn till att reservofficerare, i varje

fall vid äldre ar, saknade åtskilligt av den utbildning och rutin, som måste

krävas av en ersättare för fast anställd officer, måste slutligen en icke obetydlig

del av reservofficerens tjänstgöring användas för hans egen utbildning

till förfång för det arbete, han enligt organisationsplanen avsåges att utföra.

Svenska under officersförbundet har i fråga om förslaget att nedbringa

personalbehovet genom att ett mindre antal kaptener och fanjunkare tillätes

kvarstå i tjänst ett till två år efter uppnådd pensionsålder framhållit, att

systemet borde tillämpas med försiktighet och att tjänstgöringen i fråga

borde grundas på frivilligt åtagande. För att det av försvarsutredningen föreslagna

systemet med ökad användning av pensionerade officerare och underofficerare

i arvodesbefattningar skulle bliva av beräknat värde måste de för

arvodespersonalen avsedda befattningarna vara av lämplig art och antalet

befattningar stå i sådan proportion till antalet pensionsavgående, att de

kunde besättas med kvalificerade sökande, varjämte anställnings- och avlöningsförhållandena

borde vara så tillrättalagda, att de inbjöde till det frivilliga

åtagande, varpå organisationen byggde.

Enligt underofficersförbundets mening vore flertalet föreslagna arvodesbefattningar

att anse såsom lämpliga att bestridas av pensionärer. Befattningarna

såsom köksföreståndare och kasernunderofficer vid truppförbanden

samt såsom förrådsuppbördsman för intendenturmateriel vid försvarsområdesstaberna

borde dock besättas med aktiva underofficerare.

Det av försvarsutredningen förutsatta antalet befattningar, som skulle

besättas med pensionerade underofficerare i arvodesbefattning, vore så stort

att rekryteringssvårigheter skulle komma att uppstå. Med hänsyn härtill

borde arvodespersonal vid befattningens tillträdande — i stället för att förordnas

på tre år med tre månaders uppsägningstid — förordnas att upprätthålla

vederbörlig befattning intill en uppnådd levnadsålder av 60 år med en

ömsesidig uppsägningstid av sex månader. Därjämte borde av 1941 års

riksdag begärd utredning angående en reglering av arvodena för pensionerad

personal snarast igångsättas.

Underofficersförbundet finge slutligen avstyrka förslaget om att vid flygvapnets

flottiljer en sjukvårdsunderofficer skulle ersättas med en civil sjukvårdsförmån.

Försvarsväsendets underbefälsförbund har framställt bestämda erinringar

mot försvarsutredningens förslag till åtgärder för att åstadkomma elasticitet

i personalorganisationen, vilkas genomförande huvudsakligen syntes komma

att äga rum på det fast anställda manskapets bekostnad.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Försvarsutredningen hade sålunda föreslagit en genomsnittligt mycket

obetydlig ökning av antalet underofficerare på aktiv stat men däremot en betydande

ökning av antalet underbefäl. Härigenom försattes det fast anställda

manskapet i en brydsammare situation än under nuvarande förhållanden, då

befordringsmöjligheterna varit relativt goda. Enligt förbundets uppfattning

finge en ökning av den fast anställda manskapskadern, vilken medförde en

försämring av befordringsutsikterna i den militära tjänsten, icke genomföras

utan att civilanställningsmöjligheterna förbättrades, i vilket avseende försvarsutredningen

icke framlagt något som helst förslag.

Jämväl det föreslagna systemet med ett utökat antal arvodistbefattnmgar

avstyrktes. I stället borde pensionsåldern för underofficerare höjas och i

samband därmed den utökning av kadern genomföras, som vore erforderlig

för att ett större antal underofficersbefattningar skulle kunna bestridas av

underofficerare på aktiv stat.

Underbefälsförbundet avstyrkte slutligen också förslaget att lata pensionerade

officerare och underofficerare fullgöra aktiv militärtjänst under omkring

två år i omedelbar följd på avgången från den aktiva tjänsten.

Såsom vid behandlingen av frågan om fänrikarnas anställningsförhållanden

anmärkts, har slutligen ett flertal militära myndigheter föreslagit sådan avvikelse

från försvarsutredningens därutinnan framlagda förslag, att den av

utredningen förutsatta möjligheten att därigenom tillgodose kravet på viss

elasticitet i organisationen icke skulle föreligga.

1942 års försvarsberedning.

Försvarsberedningen har för sin del biträtt de av försvarsutredningen

framlagda förslagen om begränsning av antalet officerare och underofficerare

på aktiv stat genom att i stället i viss utsträckning för ständig tjänstgöring

taga i anspråk personal i reserven i syfte att därigenom skapa elasticitet

i personalorganisationen. I fortsättningen har beredningen anfört

följande:

Beredningen delar jämväl 1941 års försvarsutrednings uppfattning att viss

elasticitet kan ernås genom att utnyttja möjligheterna att, vid uppkommande

behov att nedbringa avlöningskostnaderna, ersätta pensionerade officerare

och underofficerare i arvodesbefattningar genom att i deras tjänstebefattningar

placera aktiv personal. I syfte att skapa ökade förutsättningar att utnyttja

denna möjlighet utan alltför lång tidsutdräkt har beredningen i annat

sammanhang föreslagit, att innehavare av arvodestjänster skola tillsättas tills

vidare med 3 månaders uppsägningstid.

Andra av 1941 års försvarsutredning antydda möjligheter att nedbringa

avlöningskostnaderna —■ genom minskning av antalet fast anställda i manskapsbeställningar

samt av antalet icke-ordinarie civila befattningshavare i vissa

befattningar o. s. v. — ha icke föranlett någon erinran från beredningens

sida.

Det synes emellertid beredningen önskvärt att åstadkomma en an mera

ökad elasticitet i personalorganisationen, och beredningen har i annat sammanhang

framhållit, att det bör tagas i övervägande, huruvida icke militära

och civilmilitära beställningshavare på vissa tjänsteområden lämpligen kunna

ersättas med icke-ordinarie civila tjänstemän. Det av beredningen i annat

sammanhang framlagda förslaget om införande för nyutnämnda officerare på

aktiv stat av en fyraårig tjänstetid såsom extra ordinarie fänrikar och

löjtnanter, innan de tilldelas fullmakt å officersbeställning, är också ägnat att

öka elasticiteten.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

, Beredningen har också haft under övervägande frågan om icke underbefäl

vid befordran till underofficerare borde under viss tid anställas såsom extra

ordinarie beställningshavare. Med hänsyn emellertid till att ifrågavarande

personal under lång tid i manskapsbeställning innehaft tidsbegränsad anställning

och då statsmakterna i samband med 1939 års lönereglering för

militär personal efter förhandlingar med personalrepresentanter i detta spörsmål

uttalat sig för, att underofficer redan vid tillträdet av underofficersbeställningen

borde erhålla fullmakt å densamma, har beredningen funnit

sig icke böra föreslå extra ordinarie anställning för andra underofficerare än

sådana som nå underofficersbefordran före utgången av sjunde anställningsåret.

o Bärest elasticitet i personalorganisationen skall kunna åstadkommas i

någon mera avsevärd omfattning, vilket bör så långt möjligt är eftersträvas,

är det nödvändigt att antalet ordinarie beställningar och befattningar bestämmes

lägre än det totala antalet behövliga beställnings- och befattningshavare;

det mellanliggande antalet bör alltså tillsättas i annan ordning än

genom tilldelande av fullmakt å beställningen (befattningen). Beredningen

har förut berört denna fråga, i vad gäller anställning på aktiv stat för nyutnämnda

officerare.

Statskontoret har i sitt utlåtande ifrågasatt, huruvida icke ett ökat antal

befattningar vid försvarsväsendet borde tillsättas genom tidsbegränsade

förordnanden och därigenom ledigblivande lägre beställningar tillsättas

genom successionsförordnanden. Detta är givetvis ägnat att öka elasticiteten,

och i vad gäller chefsbefattningar i lönegraderna Öb 1 samt motsvarande och

högre lönegrader bör förslaget i fråga tagas under närmare övervägande. I

yad förslaget syftar till att därigenom få till stånd successionsförordnanden,

är beredningen dock tveksam rörande dess lämplighet inom försvarsväsendet.

Beredningen ville emellertid erinra därom, att ökat personalbehov inom den

civila statsförvaltningen, i vad gällde såväl högre som lägre tjänster, i förhållandevis

stor utsträckning tillgodosåges genom inrättandet av extra ordinarie

befattningar. Samma system syntes beredningen böra utan olägenhet

kunna komma till användning även inom försvarsorganisationen. I anslutning

härtill har beredningen ifrågasatt, att ett antal majors- och motsvarande beställningar

ävensom vissa beställningar för underofficerare i lönegraden UO 3

samt civilmilitära beställningar skulle i staterna upptagas såsom extra ordinarie

enligt vissa närmare angivna grunder. Härefter har beredningen yttrat

följande:

Då beredningen sålunda ifrågasätter införande av ett extra ordinariesystem

för vissa grupper av officerare och underofficerare m. fl., är beredningen väl

medveten om att det väckta förslaget innebär en sådan nyhet för försvarsväsendets

del, att detsamma måste göras till föremål för ingående övervägande

innan slutlig ståndpunkt kan fattas i ärendet. Beredningen har varit angelägen

om att finna ökade möjligheter att åstadkomma elasticitet i personalorganisationen

med hänsyn till vikten av att — om statsfinansiella skäl så skulle

påfordra ■— kunna i viss utsträckning nedbringa avlöningskostnaderna utan

att åtgärder behöva tillgripas, som minska krigsorganisationens effektivitet.

Uppenbart är att ett system, enligt vilket ordinarie beställningar (befattningar)

ersättas med extra ordinarie, medför sämre ställning för den därav

berörda personalen. Å andra sidan följer emellertid av extra ordinarieanställning

bättre förmåner, än om förordnandesystem i stället skulle tillämpas,

enär förordnad beställningshavare icke på grund av förordnandet kan grunda

rätt till mot den uppehållna beställningen svarande tjänste- och familj epen
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

sion. I detta sammanhang vill beredningen också framhålla, att den betydande

ökningen av antalet officerare och underofficerare m. fl., som nu är

ifrågasatt och även i huvudsak torde komma till stånd, medför så väsentlig

förbättring i befordringsmöjligheterna, att det icke kan anses ske personalen

någon orättvisa, därest enskild beställningshavare vid befordran under någon

tid får åtnöjas med extra ordinarie beställningsliavares förmåner. Detta är

också i betydande utsträckning fallet inom den civila statsförvaltningen.

Man bör heller icke helt bortse från att den sedan några år pågående ökningen

av antalet högre beställningar inom officers- och underofficerskårerna medfört,

att kraven på de befordrades kvalifikationer äro något lägre än vad

fallet var före personalstaternas ökande. Sålunda bliva numera sådana beställningshavare

befordrade, som för några år sedan icke kunde räkna därmed.

I avvaktan på resultatet av den av beredningen sålunda förordade utredningen

borde Kungl. Maj:t utverka riksdagens medgivande att få meddela

föreskrift därom, att i staterna upptagna ordinarie beställningar för officerare

och underofficerare samt civilmilitära bef<rttningshavare skulle i den utsträckning,

som Kungl. Maj :t bestämde, tillsättas allenast på förordnande.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har försvarsutredningen i

anslutning till de av mig lämnade direktiven för utredningens arbete framlagt

vissa uppslag syftande till att åvägabringa större elasticitet i personalorganisationen

än vad för närvarande är fallet. Utredningen har sålunda räknat

med att vissa kompaniofficers- och underofficersbeställningar, som bort

upptagas å ordinarie stat, kunde ersättas med till ständig tjänstgöring inkallade

officerare och underofficerare i reserven, antingen reservutnämnda eller

pensionsavgångna, eller med kaptener och fanjunkare (motsvarande), som

efter uppnådd pensionsålder erhållit tillstånd att kvarstå i tjänst ett

eller två år med full lön men över stat. Slutligen har utredningen

i detta sammanhang erinrat om det förut berörda förslaget om fänriks anställnings-

och avlöningsförhållanden, vilket funnits medföra en ytterligare ökning

av personalorganisationens elasticitet, samt om möjligheterna att om så

skulle befinnas påkallat låta de med vissa arvodesbefattningar för pensionerad

personal m. fl. förenade göromålen övergångsvis övertagas av officerare

och underofficerare på stat, varigenom en viss åtstramning av den samlade

personaluppsättningen skulle åstadkommas.

Mot försvarsutredningens framställning i denna del ha vissa militära myndigheter

och personalsammanslutningar riktat invändningar, varjämte statskontoret

av principiella skäl motsatt sig den ifrågasatta överstatsanställningen

för kaptener och fanjunkare (motsvarande). 1942 års försvarsberedning

åter har såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår funnit

sig kunna icke endast biträda utredningens förslag utan därutöver förorda

en utvidgad användning av extra ordinarie anställningsform inom det militära

lönesystemet. Beredningens framställning utmynnar emellertid icke i

ett konkret förslag utan förutsätter en utredning rörande den av beredningen

väckta frågan.

För egen del vill jag till en början framhålla, att jag funnit de av försvarsutredningen

framlagda förslagen till åvägabringande av elasticitet i personal
-

Departements
chefen.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

organisationen i huvudsak val lämpade för detta syfte. Mot förslaget att tillgodose

viss del av befälsbehovet medelst ständigt tjänstgörande reservofficerare

och reservunderofficerare har jag sålunda intet att erinra. Yad beträffar

överstatsanställning av officerare och underofficerare, finner jag en

dylik anordning icke av behovet påkallad, enär samma syfte enklare torde

kunna nås därigenom, att pensionsavgångna officerare och underofficerare

enligt eget åtagande inkallas till tjänstgöring och därvid åtnjuta avlöning motsvarande

pensionerad personals i arvodesbefattning. Jag vill anmärka, att

denna jämkning i försvarsutredningens förslag icke medför någon ändring i

utredningens personalberäkningar. För genomförande av den ifrågasatta

ständiga tjänstgöringen för vissa officerare och underofficerare i reserven

torde, såvitt nu kan bedömas, särskilda åtgärder icke vara av nöden.

Med hänsyn till de svårigheter av olika slag — rubbningar i den nuvarande

löneavvägningen, rekryteringsförhållanden m. m. — som äro förknippade med

ett realiserande av försvarsberedningens förslag om utvidgad tillämpning av

extra ordinarie anställningsform inom försvarsväsendets aktiva kadrar, måste,

såsom jämväl beredningen förutsatt, förslaget underkastas en mera ingående

prövning, innan ställning kan tagas till detsamma. Jag har för avsikt att

föranstalta om en dylik utredning, i vilken jämväl lämpligen bör ingå den

förut berörda frågan om införande av beställningar för extra ordinarie löjtnanter.

Då endast en del av de nya beställningar, som försvarsutredningen

förordat, torde kunna besättas innan avgörande i denna fråga träffats och

erforderligt utrymme för modifikationer i personalstaterna alltså torde komma

att föreligga, finner jag det icke behövligt, att ordinarie beställningar i avbidan

på utredningens slutförande uppehållas på förordnande i viss omfattning.

Sammanfattningsvis må erinras, att personalorganisationen vid bifall till

mitt förslag kommer att innefatta bland annat följande elasticitetsmoment:

a) Ett flertal beställningar, som bort upptagas på ordinarie stat, besättas

med till ständig fredstjänstgöring inkallade officerare och underofficerare i

reserven.

b) Fänrik tillsättes i extra ordinarie anställning i stället för såsom nu

efter viss prövotid som ordinarie beställningshavare, i samband varmed

fänrikstidens längd regleras.

c) Ett antal arvodesbefattningar samt icke-ordinarie civila befattningar,

av vilka behov under alla förhållanden föreligger, kan vid förefallande behov

bestridas av officerare och underofficerare på stat.

Härutöver bör erinras om den stora årliga avgången av aktiv personal inom

försvarsväsendet.

Personalvården.

Nuvarande organisation.

Personalvården inom försvarsväsendet — under vilken benämning här sammanfattas

den religiösa, kulturella och sociala omvårdnaden om de värnpliktiga

— bygger för närvarande i organisatoriskt avseende på den ordning för

den andliga vården inom försvarsväsendet, som stadfästes vid 1939 års lag
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 210. 65

tima riksdag (proposition nr 139, riksdagens skrivelse nr 4, punkten 174).

Denna organisation innebär i korthet följande:

a) Fredsorganisation. Under Kungl. Maj:t fungerar centralrådet för

religiös och kulturell verksamhet inom försvarsväsendet såsom ett befrämjande,

sammanhållande och kontrollerande organ för den andliga vården (instruktion

den 20 oktober 1939, nr 790). Centralrådet består av åtta ledamöter,

nämligen en generalsperson eller flaggman eller en regementsofficer, tillika

ordförande, en i Stockholm eller dess närhet boende präst i den svenska

kyrkan såsom verkställande prästerlig ledamot, en representant för svenska

kyrkans diakonistyrelse, en representant för frikyrkliga samarbetskommittén,

en representant för försvarsväsendets underbefälsförbund samt tre representanter

för folkbildningsverksamheten i landet. För varje ledamot skall finnas

en suppleant.

Den religiösa verksamheten vid truppförband (motsvarande) ombesörjes

av militärpastorer, arvodesbefattningar av bisysslekaraktär, avsedda i första

hand för yngre obefordrade prästmän i truppförbandets närhet.

För den kulturella verksamheten vid truppförband (motsvarande) äro inrättade

bildningsråd. Dessa skola utgöra samlande, rådgivande och inspirerande

organ för den fria och frivilliga bildningsverksamheten. Bildningsråd

består av fem ledamöter, nämligen en officer såsom ordförande, utsedd av

truppförbandschefen, militärpastor (marinpastor), en representant för det fast

anställda manskapet, utsedd av chefen på förslag av underbefälet, samt två

representanter från de statsunderstödda bildningsorganisationerna, utsedda av

centralrådet på förslag av samverkande bildningsförbundens styrelse.

För befrämjande av den andliga vården vid försvarsväsendet är i riksstaten

uppfört ett särskilt reservationsanslag, för innevarande budgetår — med bortseende

från sedermera beviljat tilläggsstatsanslag — å 120,000 kronor. Av

nämnda belopp avses 12,300 kronor för centralrådets egen verksamhet, 37,000

kronor för arvoden åt de i det föregående nämnda militärpastorerna, 45,000

kronor för bidrag till soldathemsverksamhet, 20,000 kronor för bildningsrådens

verksamhet vid truppförband (motsvarande) samt 5,700 kronor för oförutsedda

behov. Efter därom av Kungl. Maj:t i propositionen 1941: 305 (bilaga

2, punkten 7) framlagt förslag har anslaget av riksdagen (skrivelse nr 486,

punkten 6) förstärkts med tillhopa 41,700 kronor genom anvisande av sistnämnda

belopp å tilläggsstat för innevarande budgetår. Av beloppet avses

8,700 kronor för centralrådets egen verksamhet, 13,000 kronor för bildningsrådens

verksamhet, 10,000 kronor för arvoden åt professionella lärarkrafter vid

studiecirkel- och annan liknande verksamhet samt 10,000 kronor för anskaffning

av studiemateriel.

b) Krigsorganisation. Enligt den organisation för den andliga vården

vid försvarsväsendet i krig, som skisserats i det till grund för den i det föregående

refererade fredsorganisationen liggande betänkandet och förslaget

rörande den andliga vården inom försvarsväsendet (statens off. utredn. 1938:

33), skulle ledningen koncentreras till inom högkvarteret upprättade detaljer,

nämligen en själavårdsdetalj och en undervisningsdetalj. Centralrådet förut
Bihang

till riksdagens protokoll 1942. 1 samt. Nr 210. 377 42 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Rungl. Maj:ts proposition nr 210.

sattes antingen upphöra att fungera, varvid dess uppgifter skulle övertagas av

högkvarteret, eller ock i något modifierad form fortsätta sin verksamhet.

Denna skulle då -— förutom på depåerna i hemorten — närmast inriktas på

att biträda vid anskaffning av personal och materiel för den andliga vården

vid fältförbanden. Motsvarigheter till högkvarterets nyssnämnda detaljer förutsattes

jämväl för kår- och andra högre staber.

Den religiösa verksamheten skulle omhänderhavas av fältpräster och fältpredikanter

under ledning av en fältprost, tillika chef för högkvarterets

själavårdsdetalj. Den kulturella Arerksamheten skulle företrädas av assistenter

(högre förband) och ombud (regementen och andra lägre förband).

Med tillämpning av de sålunda angivna riktlinjerna har krigsorganisationen

om än med vissa modifikationer — efterhand utbyggts. Ledningen utövas

av inom högkvarterets (försvarsstabens) avdelning för upplysning och press

organiserade själavårds- och kultursektioner. Kultursektionen är uppdelad i

tre detaljer, en socialdetalj, en bildningsdetalj och en förströelsedetalj. — Centralrådet

har sasom alternativt förutsattes i det i det föregående omnämnda

betänkandet — kommit att huvudsakligen inrikta sig på hemortsförbanden

(depåerna) samt att föreslå befattningshavare för den religiösa och kulturella

vården vid regemente och motsvarande eller högre förband.

Den religiösa verksamheten inom de mobiliserade eller på motsvarande

sätt organiserade förbanden inom krigsmakten är anförtrodd värnpliktiga eller

krigsfrivilliga fältpräster och fältpredikanter, rekryterade bland svenska

kyrkans prästerskap och de frikyrkliga samfunden. Den kulturella och —

efterhand och i allt väsentligare omfattning — den sociala verksamheten

inom krigsmaktens mobiliserade lägre förband omhänderhaves av assistenter

och ombud, likaledes värnpliktiga eller krigsfrivilliga.

Utredningsuppdrag.

I anslutning till den i det föregående lämnade redogörelsen för den nu

gällande personalvårdsorganisationen inom försvarsväsendet får jag erinra,

att verkställande utskottet för Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund

hemställt om utredning rörande frågan om särskilda organ vid truppförbanden

med uppgift att vara förbindelselänk mellan förbandschefen och personalen

för framförande av önskemål i trevnadsfrågor in. m. Därjämte hade förbundet

tänkt sig, att ifrågavarande organ skulle bidraga till att undanröja

eventuellt förekommande misshälligheter. En undersökning förordades med

syfte att utröna, huru hittills vidtagna åtgärder i sådan riktning verkat samt

i vilken utsträckning sådana åtgärder vidtagits vid förläggningarna.

Vid anmälan den 25 oktober 1940 för Kungl. Maj:t av nämnda framställning

framhöll jag, att det spörsmål, som avsågs med framställningen, ingick

som ett led i en större fråga. Särskilt under mobilisering och förstärkt försvarsberedskap

måste frågan om personalens omhändertagande överhuvud

under fritid i vad avser sysselsättning och förströelse, påverkan i moraliskt

hänseende m. m., tillmätas den största betydelse. I fortsättningen framhöll

jag följande:

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Mcij:ts proposition nr 210.

Det har redan tidigt stått klart, att särskilda åtgärder i sådan riktning äro

nödvändiga under de särskilda förhållanden, som prägla tjänsten vid de krigsorganiserade

förbanden med dess stora anhopning av män i olika åldrar,

undandragna sin vanliga miljö. I enlighet härmed ha också dylika åtgärder

vidtagits inom de krigsorganiserade förbanden. Vissa av dessa åtgärder voro

redan planerade före den förstärkta försvarsberedskapens inträde, såsom placering

vid förbanden av fältpräster, predikanter och regementsombud o. s. v.

Andra åtgärder ha efter hand vidtagits efter initiativ från skilda håll. Att

dessa åtgärder varit av mycket olika beskaffenhet och effekt vid skilda förband,

ligger i sakens natur. Å andra sidan torde en riklig fond av erfarenhet

på ifrågavarande område ha samlats under det gångna året. Tiden synes

därför vara inne att söka ernå en överblick över vad som i detta hänseende

hittills åtgjorts. Detta synes lämpligast kunna ske genom att en undersökning

rörande hithörande förhållanden verkställes. På grundval av de erfarenheter

som den gångna försvarsberedskapstiden i detta hänseende erbjuder bör denna

utredning även sikta till att utarbeta förslag till erforderliga förbättringar och

kompletteringar av krigsorganisationen på förevarande område. Därvid synas

också de av socialdemokratiska ungdomsförbundet framförda önskemålen

kunna vinna beaktande, varvid dock bör iakttagas, att åtgärder icke kunna få

vidtagas, som verka försvagande på disciplin och befälsansvar.

Framhållas bör emellertid i detta sammanhang, att fritidsförhållandenas

ordnande icke är den enda och i många fall icke ens den viktigaste faktorn,

då det gäller att verka för att den till krigstjänstgöring inkallade personalen

skall med trivsel finna sig i de ur personlig synpunkt i många fall påfrestande

förhållandena under inkallelsen. Av ännu större betydelse är ofta att tillskapa

möjligheter för de inkallade att komma till rätta med sina personliga bekymmer.

Erfarenheten ger också vid handen, att en angelägenhet av största

betydelse är, att förmåner och rättigheter av olika slag, familjebidrag m. m.

komma de därtill berättigade till godo utan omgång och tidsutdräkt, liksom att

tjänstledighetsfrågor samt därmed jämförliga angelägenheter må kunna behandlas

med tillbörligt hänsynstagande även till de individuella behoven.

På åtskilliga håll ha provisoriska åtgärder vidtagits genom att därför lämpade

värnpliktiga fått tjänstgöra som rådgivare för kamraterna i angelägenheter av

personlig art. Enligt min mening vore det av värde, om man regelmässigt vid

de krigsorganiserade förbanden kunde äga tillgång till personal med särskild

uppgift att tillhandagå de inkallade med råd och anvisningar i dylika, angelägenheter,

däri även inbegripna frågor av juridisk innebörd. Detta spörsmål

torde därför böra uppmärksammas vid den ifrågavarande utredningen, därvid

även på grundval av redan vunna erfarenheter torde böra framläggas de förslag

av organisatorisk art som må finnas påkallade.

Yad nu sagts hänför sig huvudsakligen till krigsorganisationen. I förevarande

liksom i andra hänseenden bör denna emellertid vara förankrad i den i

fredstid gällande organisationen. För den s. k. andliga vården vid försvarsväsendet

finnes visserligen redan nu en fredsorganisation, bestående av centralrådet,

för religiös och kulturell verksamhet inom försvarsväsendet med

underlydande organ vid do särskilda militära förbanden. Denna anordning

har emellertid icke varit organisatoriskt förbunden med motsvarande verksamhet

vid de krigsorganiserade förbanden, vilket haft till följd, att en viss villrådighet

uppstått i fråga om kompetensområdena för de olika organen. Den

av mig förordade utredningen bör ha till uppgift att söka finna former jämväl

för reglerande av förhållandet mellan freds- och krigsorganisationen på

ifrågavarande område.

Beträffande fredsorganisationen torde i övrigt särskilt böra uppmärksammas,

att i densamma icke för närvarande finnas några särskilda anord
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

ningar vidtagna för att den enskilde soldaten skall erhålla bistånd i personliga

angelägenheter av olika slag; sådant bistånd torde väl snarast ha förutsatts

skola i mån av behov åvila kompanichefer och därmed jämförliga chefer vid

sidan av deras egentliga åligganden. Frånsett att detta naturligen kan komma

att medföra, att resultatet blir synnerligen varierande beroende på skillnad

i personlig läggning och uppfattning, synes det ifrågavarande intresset vara

av så stor vikt, att det kan ifrågasättas, huruvida icke organ för ändamålet

böra tillskapas redan i fredstid vid de särskilda förbanden. Icke minst vore

detta av värde för förberedande av den motsvarande verksamheten under krigsförhållanden.

Uppenbart är emellertid, att området för denna verksamhet är

väsentligt mera begränsat i fredstid, då allenast ett relativt fåtal värnpliktiga

av de yngsta årsklasserna äro samlade vid förbanden under tider, som på förhand

äro bestämda. Till detta förhållande måste helt naturligt hänsyn tagas

då det gäller att överväga huru en dylik verksamhet i fredstid bör vara ordnad.

Rationellast vore måhända, att vid truppförbanden funnes en befattningshavare

med särskild uppgift att såsom tjänstegrenschef inför truppförbandschefen

föredraga frågor rörande de enskilda soldaternas intressen. Skulle

det under utredningen visa sig, att dessa arbetsuppgifter under fredsförhållanden

icke äro tillräckligt omfattande för att motivera en ny befattning för ändamålet,

torde det böra övervägas att på annat sätt ställa kompetent arbetskraft

till förfogande.

På därom av mig i anslutning till det anförda gjord hemställan bemyndigade

Kungl. Maj:t mig att utse högst sju utredningsmän att inom försvarsdepartementet

biträda med den utredning angående biträde åt viss militärpersonal i

personliga angelägenheter m. m., som i det föregående omnämnts, ävensom

avgiva det förslag vartill utredningen kunde föranleda.

De med stöd av nämnda bemyndigande tillkallade utredningsmännen1) —

vilka antagit benämningen 1940 års militära socialvårdskommitté — hava den

25 oktober 1941 avgivit betänkande och förslag angående soldatvården (statens

off. utredn. 1941:30). över nämnda betänkande hava, efter remiss, utlåtanden

avgivits av överbefälhavaren, chefen för armén, chefen för marinen,

chefen för flygvapnet och flygförvaltningen, arméförvaltningen, marinförvaltningen,

centralrådet för religiös och kulturell verksamhet inom försvarsväsendet,

1940 års militära byggnadsutredning, 1941 års försvarsutredning,

socialstyrelsen, statens arbetsmarknadskommission, statskontoret, försvarsväsendets

lönenämnd gemensamt med allmänna lönenämnden, skolöverstyrelsen,

samtliga domkapitel, statens informationsstyrelses sektion för kulturell

folkberedskap efter hörande av vissa närmare angivna religiösa och politiska

ungdomsorganisationer, samverkande bildningsförbunden, centralstyrelsen för

förbundet soldaternas vänner samt frikyrkliga samarbetskommittén. Härjämte

ha svenska kyrkans diakonistyrelse, försvarsväsendets underbefälsförbund

och beredskapsfolkets riksförbund inkommit med yttranden.

Översikt över militära social vårds kommitténs

förslag m. m.

Åtgärderna för att förbättra soldatvården böra enligt kommitténs mening i

främsta rummet avse att undanröja den enskilde soldatens bekymmer för familj

!) Översten C. H. Tottie, ordförande, översten K. G. Björck, majoren N. H. Jonson,

kyrkoherden J. A. B. Mogård, advokaten W. R. Moberg, ombudsmannen S. Andersson samt

generalsekreteraren F. Thunborg.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

och anhöriga. I andra hand, men utan att anse dem mindre betydelsefulla,

föreslår kommittén sådana åtgärder, som äro ägnade att giva förströelse i olika

former under soldatens fritid.

Ansvaret för soldatvården måste enligt kommitténs mening läggas på vederbörande

militära chefer.

S ol d a t v år d e ns ledning. Socialvårdskommittén har förutsatt, att

under förstärkt försvarsberedskap och krig varje dualism i ledningen

och administrationen av soldatvården borde undvikas. På grundval härav

har kommittén förordat, att ledningen av soldatvården under angivna

förhållanden —- liksom för närvarande är fallet — förlägges till högkvarteret

(försvarsstaben), inom vilken handläggningen av hithörande ärenden

skulle åvila de inom avdelningen för upplysning och press organiserade

själavårds- och kultursektionerna. Inom sistnämnda sektion skulle arbetet fördelas

på de nu existerande social-, bildnings- och förströelsedetaljerna.

Då krigsorganisationen jämväl på förevarande område borde vara normerande

för den fredsmässiga organisationen, har socialvårdskommittén föreslagit,

att jämväl under fred ledningen av soldatvården anförtros åt en soldatvårdsavdelning

inom försvarsstaben. Denna avdelning skulle förutom expedition

samt press- och filmsektion bestå av själavårdssektion samt kultursektion,

den sistnämnda uppdelad på social- samt bildnings- och förströelsedetalj.

Avdelningen skulle stå under ledning av en avdelningschef, regementsofficer

i lönegraden Oa 5 eller Oa 4.

Till närmare utveckling av sitt förslag rörande fredsorganisationen har kommittén

anfört följande:

Soldatvårdsavdelningen måste självfallet beträffande vissa delar bli väsentligen

en mobiliseringsorganisation. Detta gäller i särskilt hög grad om själavårdssektionen,

då det under fred icke torde tarvas någon mera omfattande

ledning från försvarsstaben av militärpastorernas verksamhet ute vid truppförbanden.

. .

Det kan emellertid vara lämpligt, att den som fältprost vid mobilisering

avsedde prästmannen mot ett mindre arvode — förslagsvis 600 kronor per

år — står till förfogande för handläggning av vid själavårdssektionen uppkommande

spörsmål av rent prästerlig art. Vidare torde man böra utgå från att

vid avdelningen finnes en befattning för en kommenderad officer, som skall

handhava den formella handläggningen av mobiliseringsverket vid både själavårds-

och kultursektionerna.

Kommittén utgår ifrån att såväl mobiliseringsverket för fältprästerskapet

som mobiliseringsverken för de i kultursektionen ingående detaljerna skola

handhas av personal vid försvarsstaben, vilket ingalunda innebär, att

centralrådets medverkan för urval av lämplig personal skulle upphöra. Med

hänsyn till den synnerligen stränga sekretess, varmed mobiliseringsverket

alltid skall omgivas, måste man emellertid ifrågasätta lämpligheten av att

åt civil personal i en mer eller mindre fristående organisation överlämna

vården av '' dylika handlingar, som även inom den militära ledningen blott

kunna disponeras under starkt restriktiva, med vittgående säkerhetsåtgärder

omgivna former. Rent praktiska skäl tala också för att soldatvårdsavsnittet,

i mobiliseringsverket handhas av personal, som genom sin skolning är väl

förtrogen med militär organisation och militära former och som har tillfälle

att följa de förändringar inom organisationen, vilka gång efter annan inträffa.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition ur 210.

Kultursektionen kräver även i fred sin specielle chef. För denne gäller

det . att sammanfoga soldatvårdsarbetets olika verksamhetsfält till ett enhetligt

helt. Kommittén föreslår, att chefsbefattningen inrättas som en

heltidsavlönad civil tjänst på försvarsstabens stat i lönegraden A 27 enligt

civila avlöningsreglementet.

I likhet med vad som anförts om själavårdssektionen torde förströelsedetaljens

verksamhet i fred väsentligen kunna begränsas-till mobiliseringsförberedelse.

Någon central ledning lär icke vara påkallad för förströelseverksamheten

vid'' de i allmänhet i städer förlagda fredsförbanden. Smidigast synes

det kommittén vara att under fred låta denna förpuppade förströelsedetalj

såsom en del ingå i bildningsdetaljen, vilken av många skäl, som närmare skola

utvecklas, måste utöva en omfattande verksamhet även under fredstid.

. Beredskapsperiodens erfarenheter ha enligt kommitténs förmenande vidare

givit vid handen, att man redan enbart ur mobiliseringssynpunkt måste äga

central ledning av försvarets biblioteksväsende även under fred. Det kan

nämligen icke i allmänhet vara möjligt att med biträde av enskilda givare vid

mobilisering improvisera ett sådant militärt centralbibliotek, som efter två

års ansträngningar nu står till förfogande, utan man måste vara så beredd,

att på normalt mobiliseringsvarsel fältbibliotek kunna sändas med den

mobiliserade truppen i fält. Detta förutsätter en fortgående understödjande

kontroll av förbandens bokköp och biblioteksverksamhet, sannolikt förbunden

med en statsunderstödd central upphandling. Redan det rationella handhavandet

av denna omfattande bibilioteksverksamhet torde kräva sin man. —

Att bildningsdetaljen bland sin fasta personal måste äga eu yrkesutbildad

biblioteksman synes därför kommittén ofrånkomligt. Samtidigt lär man böra

utgå ifrån att den speciella befattningen med biblioteksverksamheten icke

bör handhavas av detaljchefen, enär en rad andra uppgifter även måste

åligga honom. Han skall ha överinseendet över icke blott bildningsdetaljens

mobiliseringsverk utan även över den förpuppade förströelsedetaljens, han

skall på sitt område liandleda utbildningen av värnpliktig personal avsedd

till assistenter och ombud, han skall vid krigsskolorna och krigshögskolorna

samt underofficersskolorna kunna meddela undervisning rörande personalvårdsproblemen

och den krigsmässiga organisationen i detta syfte, han skall

även gentemot bildningsrådens verksamhet i fred vara en impulsgivande och

vägledande kraft i samarbete med centralrådet. Närmast under kultursektionschefen

skall slutligen detaljen leda den frivilliga fritidsundervisningen vid

krigsmakten. Som chef för bildningsdetaljen har kommittén tänkt sig eu

därför lämpad, civil person. Tjänsterna för berörda personal i bildningsdetaljen

böra inrättas som heltidstjänster och avlönas från försvarsstabens

stat. De böra hänföras till lönegraderna A 24 respektive A 21 enligt civila avlöningsreglementet.

I avdelningens fredsorganisation bör slutligen liksom vid tillämpad krigsorganisation

även ingå en socialdetalj. Då mobiliseringsverket beträffande

assistenter och ombud förlägges till bildningsdetaljen, kommer visserligen

denna socialdetalj icke att i större omfattning taga befattning med frågor

rörande mobilisering av personal. Den kommer dock att få sig ålagt ett

synnerligen viktigt mobiliseringsproblem, nämligen att från militär sida följa

statsmakternas, de socialvårdande myndigheternas samt särskilt familjebidragsnämndernas

förberedelser under fredstid för det allmännas omsorger vid

mobilisering om de inkallade värnpliktigas familjer och ekonomi. Även om

man måste fastslå att lösningen av detta problem, som kommittén i annat

sammanhang framhållit, främst är en samhällets civila uppgift och att vid

mobilisering de militära myndigheterna icke få belastas med de rutinmässiga

socialvårdande åtgärderna, anser kommittén ingen meningsskiljaktighet kunna

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

råda därom, att det är ett vitalt militärt intresse, att de speciella socialvårdsproblem,

som beröra de värnpliktiga och deras anhöriga, i fred underkastas

en sådan planmässig förberedelse, i lagstiftningsväg och administrativt, att

soldaten och hans familj få sitt rättmätiga vederlag utan friktion och utan

dröjsmål från den dag mobilisering kungöres. För att bevaka detta vitala

militära och medborgerliga intresse måste försvarsstaben ha till förfogande

sakkunnigt biträde, som kan ta initiativ samt utarbeta och föredraga yttranden

rörande dessa sociala mobiliseringsproblem men som också kan bevaka de

militära intressena beträffande de fredstida socialvårdsproblemen, som kunna

förväntas vinna allt större betydelse i och med tjänstgöringstidens förlängning

till över ett år. Såsom chef för en dylik socialdetalj har kommittén tänkt

sig en väl kvalificerad civil person. Chefen för socialdetaljen bör ha juridisk

utbildning och social erfarenhet.

övervägande skäl torde tala för att tjänsten tillsättes medelst förordnande

för viss tid. Av detaljchefen kommer att fordras bland annat stor initiativkraft.

Redan därför är det mindre lämpligt att tjänsten blir en sluttjänst.

Den bör innehavas av en jämförelsevis ung man, och ombyte efter en lagom

tidrymd är snarast en fördel. Inom de militära staberna saknas befordringsmöjlighet

för honom. Kommittén förutsätter därför, att tjänsten får besättas

av statlig tjänsteman, som får behålla plats och tur i sitt vanliga verk. Lämplig

tid för förordnandet synes vara tre år.

Med hänsyn till nödvändigheten av att få en kvalificerad person synas tämligen

goda löneförmåner böra tillförsäkras detaljchefen. Han lärer därför böra

sätta lägst i löneklass C 1 enligt civila avlöningsreglementet.

I fråga om kultursektionen gäller det, att den på nära håll bör äga tillgång

till militärt sakkunnigt biträde. En dylik hjälp torde ofta kunna erhållas

av avdelningschefen, vilken bör vara stabsutbildad regementsofficer, men

det kan starkt ifrågasättas, huruvida icke under åtminstone vissa perioder

en generalstabsaspirant lämpligen kunde kommenderas att tjänstgöra vid

kultursektionen. Härigenom skulle man icke blott vinna det eftersträvade

militära biträdet utan också ernå den väsentliga fördelen att inom försvarets

ledning ett antal generalstabsofficerare efter hand stiftat praktisk

kännedom med de kulturella och sociala soldatvårdsproblemen och vunnit

förståelse för dem.

För skrivhjälp in. m. torde för avdelningens soldatvårdsarbete böra inrättas

en befattning som kanslibiträde i lönegraden A 7 och en som kontorsbiträde

i lönegraden A 5. Den övriga hjälp i form av assistenter och ytterligare

skrivhjälp, som kan befinnas erforderlig, torde efter behovet kunna tillgodoses

med värnpliktig personal.

Centralrådet. Det nuvarande centralrådet -- för framtiden benämnt

soldatvårdsnämnden — bör enligt kommitténs mening frigöras från viss administrativ

befattning med den egentliga soldatvården i syfte att även under

fredsförhållanden eliminera risken för dualism mellan försvarsstaben och

nämnden. Av samma anledning borde försvarsstabens soldatvårdsavdelning

tillförsäkras förstärkt representation i nämnden. I samband härmed borde

nämndens rådgivande och vägledande ställning såsom en förbindelselänk mel

lan de olika militära soldatvårdsorganen och för uppgiften intresserade civila

myndigheter och organisationer understrykas.

Med på antytt sätt förändrat kompetens- och arbetsområde förutsättes

soldatvårdsnämnden skola fungera såväl i fred som under beredskapsförhållanden

och krig.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

. Nämndens sammansättning företer i förhållande till centralrådets vissa avvikelser,

vilka främst ha till syfte att bereda försvarsstabens soldatvårdsavdelning

representation i nämnden och därigenom undvika dualism i verksamheten.

Fältprosten vilken sålunda avses skola fungera även under fredsförhållanden

och icke såsom nu är fallet endast vid mobiliseringsförhållanden —

ingår i nämnden såsom verkställande prästerlig ledamot, representanten för

svenska kyrkans diakonistyrelse utgår ur nämnden, en representant för bildningsarbetet

utbytes mot en socialvårdssakkunnig representant, varjämte i

stället för den enligt gällande ordning såsom ordförande placerade högre officeren

tillkomma avdelningschefen i soldatvårdsavdelningen i försvarsstaben

och chefen för avdelningens kultursektion. Ordförande skulle utses av Kungl.

Maj;t bland de nu nämnda ledamöterna eller ock utanför deras krets. Verksamheten

skulle bedrivas på två sektioner, en religionsvårdssektion samt en kulturoch

socialvårdssektion. För varje sektion skulle finnas en sekreterare.

Bildningsnämnder m. m. Soldatvårdens organisation inom lägre truppförband

enligt socialvårdskommitténs förslag företer endast smärre avvikelser

från den ordning, som redan nu gäller. I de nu befintliga bildningsrådens

ställe skulle träda bildningsnämnder, i vilka — förutom nu företrädda personalgrupper

— även underofficerskåren och de värnpliktiga skulle bli representerade.

Truppförbandschef skulle fungera såsom bildningsnämnds ordförande

med rätt för honom att utse en officer såsom ställföreträdare. Bildningsnämnderna

skulle enligt kommitteförslaget fungera icke blott under fred

utan även under krig och då kvarbliva i hemorten. Nämnderna skulle i sin allmänna

verksamhet ställa sig till efterrättelse anvisningar från försvarsstaben

och soldatvårdsnämnden emot nu endast från centralrådet. Deras uppgift

skulle utvidgas till att omfatta även spridande av kännedom om gällande föreskrifter

rörande manskapets ekonomiska och sociala förmåner.

Såsom en nyhet i förhållande till nu gällande ordning kan antecknas

socialvårdskommitténs förslag, att vid varje kompani (motsvarande lägre enhet)

■— i överensstämmelse med vad redan nu vore fallet vid mobiliserade förband

— någon bland manskapet utsåges att vara kompanichefens (motsvarande

chefs) biträde för handläggning av trevnadsfrågor överhuvud och därmed fungera

såsom en förbindelselänk mellan vederbörande lägre truppförbandsenhet

och bildningsnämnd.

Ej heller beträffande assistenter och ombud innefattar socialvårdskommitténs

förslag några egentliga nyheter i förhållande till den organisation, som

i detta avseende vuxit fram under den gångna beredskapstiden. — Medan såsom

i det föregående angivits bildningsnämnderna avsetts för såväl fred som

krig, är ombuds- och assistentorganisationen uteslutande avsedd för mobiliserings-

och krigsförhållanden.

Kommittén sysselsätter sig ingående med ombudens och assistenternas uttagning

och utbildning samt tjänsteställning. Förslagen i denna del äro i allt

väsentligt av beskaffenhet att böra beaktas i annan ordning, varför det icke

torde vara erforderligt att redovisa framställningen i denna del till statsrådsprotokollet.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Lokalfrågor. Inom ramen för det socialvårdskommittén lämnade utredningsuppdraget

har kommittén även till behandling upptagit frågan om beredande

av lämpliga lokaler för soldatvården. Kommittén — som i denna

fråga samrått med 1940 års militära byggnadsutredning — har uppdragit vissa

riktlinjer för ett allmänt byggnadsprogram vid planerandet av de för soldatvården

oundgängligen nödvändiga fritidslokalerna. Kommittén har vidare berört

frågan om soldathemmens verksamhet och även uttalat sig för statsbidrag

med förslagsvis högst 50 procent av byggnadskostnaderna eller köpeskillingen

för anskaffande av lokaler för s. k. soldathus i större garnisonsorter med uppgift

att bereda förströelse och rekreation utanför kasernerna.

I detta sammanhang föreslår socialvårdskommittén även anordnande av

särskild rådgivning beträffande planering och inredning av lämpliga fritidslokaler

vid de militära etablissementen. Enligt förslaget borde belopp av

högst 200 kronor för ändamålet ställas till vederbörande truppförbandschefers

förfogande för budgetår räknat, av vilket belopp ersättning skulle utgå till

anlitad expertis. Med nu gällande organisation av försvarsväsendet skulle

årskostnaderna belöpa sig till 9,400 kronor vid armen, 1,200 kronor vid marinen

och 2,400 kronor vid flygvapnet.

Frivillig fritidsundervisning. Socialvårdskommittén har framlagt

förslag om anordnande av en frivillig fritidsundervisning för värnpliktiga.

Beträffande förutsättningarna för en dylik fritidsundervisning framhåller

kommittén, att frågan om en sådan undervisning kommit i ett nytt läge

genom införande av ettårig utbildningstid för de värnpliktiga samt att bland

annat till följd härav goda möjligheter syntes föreligga för ordnande av eu

fritidsundervisning med det dubbla syftet att gagna den militära andan och

stärka de värnpliktigas bildningsnivå.

Den form av folkbildningsarbete, som enligt kommitténs mening bäst

lämpade sig, vore frivilliga aftonkurser, i främsta rummet med praktisk syftning.

Även studiecirkeln borde i viss utsträckning komma till användning och

för vissa kategorier torde enskild korrespondensundervisning vara att föredraga

— stundom det enda tänkbara. Med hänsyn till den militära utbildningens

krav vore det emellertid nödvändigt att inskränka den frivilliga utbildningen

till en kortare period av vinterhalvåret, sammanlagt 3V* månader,

med i huvudsak endast 2 kvällar i veckan. Undervisningen skulle sålunda i

genomsnitt vid armén komma att omfatta drygt 28 kvällar med två 45 minuterslektioner.

Vid behandlingen av frågan om ämnesvalet för en på angivet sätt organiserad

fritidsundervisning har socialvårdskommittén understrukit, att undervisningen

i första hand borde omfatta praktiska ämnen med anknytning till

de värnpliktigas yrken och intressen, dock utan att härigenom utrymmet inskränktes

för undervisning i samhällskunskap och andra mera teoretiskt betonade

ämnen. Stor frihet borde enligt kommitténs förmenande råda vid

kursplanernas utformning och hänsyn tagas till lokala intressen och företeelser.

Särskild vikt borde fästas vid svenska språkets skriftliga behandling.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj ds -proposition nr 210.

Organisationen av den frivilliga fritidsundervisningen har förutsatts äga

rum i vederbörande militära myndigheters regi. Kurserna skulle sålunda

underställas försvarsstaben i samråd med soldatvårdsnämnden. Kommittén

förutsätter befogenhet för skolöverstyrelsen att inspektera kursverksamheten

ur pedagogisk synpunkt. I lokalt avseende skulle kurserna ledas av truppförbandens

bildningsnämnder. En anmälningsavgift av förslagsvis två kronor

borde erläggas av varje i kursverksamheten deltagande värnpliktig. Deltagandet

skulle vara fullt frivilligt sålunda, att vederbörande värnpliktig

efter anmälan om deltagande i undervisningen icke hade att betrakta sin

fortsatta medverkan sasom en kommendering. Efter genomgången kurs skulle

bevis härom tillställas kursdeltagarna.

Vid sina kostnadsberäkningar för den frivilliga fritidsundervisningen i

enlighet med det nu refererade förslaget har socialvårdskommittén räknat

med att deltagandet kommer att begränsa sig till högst en fjärdedel av inneliggande

värnpliktskontingent. Erfarenheterna från i depå förlagda beredskapsförband

visade nämligen, att intresset för en frivillig fritidsundervisning

omfattade omkring 15 procent av styrkan. Lärararvodena borde enligt

kommitténs mening sättas till fyra kronor per undervisningstimme, lika för

civila och militära lärare. — Med angivna utgångspunkter beräknas årskostnaderna

för den frivilliga fritidsundervisningen för värnpliktiga preliminärt

till, i runt tal, 250,000 kronor.

Frågan om undervisning i icke-militära ämnen har —- ehuru från delvis

helt andra utgångspunkter — jämväl varit föremål för behandling inom den

med stöd av Kungl. Maj:ts beslut den 10 november 1939 tillsatta lantförsvarets

utbildningskommission, vilken den 29 november 1941 avgivit betänkande

med förslag angående utbildningen av värnpliktiga och fast anställt

manskap vid armén (stat. off. utredn. 1941:35). I betänkandet har kommissionen

sålunda framlagt förslag till anordnande av en medborgerlig fortbildning

i samband med värnpliktsutbildningen. Detta förslag torde lämpligen

böra anmälas i nu förevarande sammanhang.

Kommissionens förslag inledes med en översikt över tidigare strävanden

på detta område. Av översikten framgår, att man i vårt land visserligen tidigt

insett behovet och betydelsen av allmänt medborgerlig fortbildning i värnpliktsåldern

men att försöken att praktiskt genomföra en sådan fortbildning

ej skett på ett sådant sätt, att de kunnat lyckas.

Fortsättningsvis refererar utbildningskommissionen på senare tid verkställda

undersökningar av bildningstillståndet och bildningsbehovet hos

svensk värnpliktig ungdom. Dessa undersökningar — särskilt de av läroverksadjunkten

C. O. V. Cederblad utförda — bestyrka på ett slående sätt

den svenska värnpliktiga ungdomens faktiska och av den själv delvis kända

behov av allmänt medborgerlig fortbildning och äro även ur militär synpunkt

värda beaktande.

Om det allmänt medborgerliga bildningsarbetets betydelse ur sistnämnda

synpunkt anför utbildningskommissionen följande:

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Detta arbete kan — rätt lett och bedrivet — skapa ett mera gynnsamt

inre utgångsläge för värnpliktsutbildningen och verksamt bidraga till att

även under en förlängd övningstid vidmakthålla det intresse och överhuvud

taget den andliga disciplin, varav soldatuppfostrans effektivitet ej minst

beror. Detta kan bli särskilt viktigt i tider, då händelsernas egen utveckling

ej uppfordrar till en positiv inställning till försvaret.

Utbildningskommissionen upptager i anslutning till nyss anförda synpunkter

till behandling frågan om de nuvarande förutsättningarna för anordnande

av en undervisning i allmänt medborgerliga ämnen för värnpliktiga.

I detta avseende framhåller kommissionen följande:

En förlängning av övningstiden skulle helt visst lättare kunna fördragas av

såväl det allmänna som de enskilda, om den medförde vissa vinster även i allmänt

medborgerligt bildningsavseende. En sådan förhoppning kan man enligt

kommissionens mening våga hysa även nu. Fysiskt och disciplinärt medför ju

värnpliktsutbildningen under alla förhållanden vissa vinster ur allmänna folkuppfostringssynpunkter,

men den skulle kunna ge behållning även i andra och

ej mindre viktiga avseenden, om en del av övningstiden finge utnyttjas för

allmänt medborgerlig fortbildning. Såsom likaledes framhållits redan under

den tidigare diskussionen skulle värnpliktsutbildningen därigenom ej förlora

i effekt utan snarare bli mera verkningsfull, eftersom de värnpliktiga

säkerligen skulle bli betydligt mera intresserade av den militära utbildningen,

om de i samband med denna också kunde beredas tillfälle att göra sådana

bildningsframsteg, som man vid 20-årsåldern önskar och behöver för att komma

tillrätta i det allmänt medborgerliga livet.

På grundval av det sålunda anförda bär utbildningskommissionen uppdragit

riktlinjer för en allmänt medborgerlig fortbildning i värnpliktsåldern.

Ämnes- och tidsfördelningen vid en sådan fortbildningskurs, omfattande

sammanlagt 80 timmar, har kommissionen tänkt sig på följande sätt:

Föredrag om vårt militärpolitiska läge .................................... 5 timmar

Undervisning i medborgarkunskap ................. 30

» » modersmål (läsning och skrivning) .................. 30

» » räkning ............................................ ^

Summa 80 timmar

Enligt kommissionens mening bör huvuddelen av den allmänt medborgerliga

fortbildningen förläggas till den del av året, da väderleken försvårar ett

effektivt bedrivande av militära övningar utomhus, och då ett inslag av civilt

betonat studiearbete skulle kunna komma såsom en både nyttig och nöjsam

omväxling. Kommissionen har förutsatt, att handböcker till ledning vid undervisningen

skola utarbetas.

Avslutningsvis anställer utbildningskommissionen en jämförelse mellan

dess i det föregående i korthet återgivna förslag och socialvårdskommitténs

förslag om en frivillig fritidsundervisning. I denna del har kommissionen

uttalat bland annat följande:

Till skillnad från social vårdskommittén har lantförs varets utbildningskommission

med stöd av i det föregående refererade undersökningar utgått

ifrån, att samtliga värnpliktiga äro mer eller mindre i behov av allmänt medborgerlig

fortbildning. Kommissionen har vidare utgått ifrån erfarenheten,

att man genom en frivillig fritidsundervisning omöjligen kan nå den stora

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

grupp värnpliktiga, som allra mest är i behov av allmänt medborgerlig fort

bildning. För att verkligen kunna nå denna grupp skulle ju fritidsundervis°f§ein

behöva göras obligatorisk, vilket kommissionen i likhet med socialvärdskomnnttén

självfallet ej anser möjligt. Förutsättningen för att denna

tort bildning skall komma alla värnpliktiga till godo synes därför vara, att den

T, ?1å1S0.m kommissionen föreslagit — infogas som ett led i själva vämpliktsutbildmngen.

r

Kostnadsberäkningar. I sitt betänkande behandlar 1940 års militära

socialvårdskommitté avslutningsvis kostnaderna för de av kommittén förordade

åtgärderna.

Kostnaderna för soldatvårdsnämndens egen verksamhet hava med utgångspunkt

från den nu gällande omkostnadsstaten för centralrådet beräknats på

följande sätt:

Nu Förslag

Ordföranden, arvode ................................................... 400 400

Två sekreterare, arvoden ............................................ 2 000 2 000

Verkställande prästerlig ledamot ................................. 1,500 1500

Sammanträden och omkostnader ................................. 2,000 4 500

Expenser och oförutsedda utgifter ................................. 1 400 2 000

Kurser .................................................................■■■■ 5^000 5j000

Summa kronor 12,300 15,400

Socialvårdskommittén framhåller, att posten till kurser å 5,000 kronor kan

utgå, sedan utbildningen av de i ombudsorganisationen ingående befattningshavarna

övertagits av försvarsstaben. För framtiden skulle därför årskostnaderna

för soldatvårdsnämnden komma att stanna vid (15 400 — 5 000 =1

10,400 kronor. ’ ''

För försvarsstabens soldatvårdsavdelnings befattningshavare — enligt

den i det föregående lämnade redogörelsen 1 överstelöjtnant eller major i

lönegraden Oa 5 eller Oa 4, 1 sektionschef i lönegraden A 27, 2 detaljchefer

i lönegraden respektive C 1 och A 24, 1 bibliotekarie i lönegraden A 21, 1

kanslibiträde i lönegraden A 7, 1 kontorsbiträde i lönegraden A 5 samt en

fältprost med ett arvode av 600 kronor för år — har socialvårdskommittén

räknat med årliga avlöningskostnader enligt sedvanliga beräkningsgrunder

av tillsammans 55,191 kronor. Till nämnda belopp har socialvårdskommittén

lagt dels 5,000 kronor för resekostnader och dels 2,000 kronor för expenser

m. m., i följd varav de sammanlagda kostnaderna för soldatvårdsavdelningen

skulle uppgå till (55,191 + 5,000 + 2,000 =) 62,191 kronor. Härtill komma

lönekostnaderna för 1 till avdelningen kommenderad officer samt 1 generalstabsaspirant,

vilka kommittén förutsätter skola bestridas av andra anslag.

För bildningsnämnderna liksom för utbildningen av personal för soldatvårdsarbetet

i krig har socialvårdskommittén icke räknat med några särskilda

kostnader. Kommittén förutskickar emellertid, att det i samband med den

frivilliga fritidsundervisningen framdeles kan visa sig erforderligt att bereda

särskild gottgörelse åt den civila ledamot av bildningsnämnd, som skulle ha

att organisera fritidsundervisningen. Kostnaderna för utbildning av soldat
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

vårdspersonal anser socialvårdskommittén icke komma att bliva av nämnvärd

storlek med hänsyn särskilt till att undervisningen av personalen skulle

komma att åläggas befattningshavarna vid soldatvårdsavdelningen.

Slutligen beräknar socialvårdskommittén i anslutning till vad i det föregående

anförts vissa kostnader för rådgivning i frågor angående inredning

och övriga anordningar för manskapslokaler. Dessa kostnader har kommittén

beräknat till sammanlagt (9,400 + 1,200 + 2,400 =) 13,000 kronor.

På grund av det anförda beräknar socialvårdskommittén de sammanlagda

årskostnaderna vid genomförande av kommitténs förslag till (15,400 + 62,191

+ 13,000 =) 90,591 kronor, vartill dock skulle komma kostnaden för frivillig

fritidsundervisning med i runt tal 250,000 kronor.

Lantförsvarets uibildningskommission har beräknat lönekostnaderna vid ett

genomförande av dess förslag till allmänt medborgerlig fortbildning vid

armén till 255,200 kronor per år.

Avvikande mening. En av socialvårdskommitténs ledamöter, kyrkoherden

J. A. B. Mogård, har i ett till kommitténs betänkande fogat särskilt

yttrande framlagt vissa från betänkandet i övrigt skiljaktiga synpunkter, framför

allt i avseende å organisationen av soldatvårdens ledning.

Enligt reservantens mening borde soldatvården under såväl freds- som

krigsförhållanden under Kungl. Maj:t ledas av soldatvårdsnämnden, icke av

högkvarteret (försvarsstaben). Erforderligt samband med försvarsstaben

borde skapas genom att staben representerades i soldatvårdsnämnden. Till

nämnden borde vidare knytas representanter för den praktiska socialvården

och den sociallegislativa sakkunskapen. Vid soldatvårdsnämndens sida borde

ställas en kansliorganisation, bestående av statens arbetsmarknadskommissions

sektion för värnpliktshjälp, vilken alltså skulle uppgå i soldatvårdsnämnden.

Sektionschefen borde i kansliorganisationen beredas byrådirektörsställning

(lönegrad A 28). Till kansliet borde vidare knytas en befattningshavare

i sekreterargrad (lönegrad A 24) för kulturella ärenden.

Även i ett annat avseende har Mogård uttalat avvikande mening, nämligen

beträffande den religiösa organisationen vid truppförband. Denna borde

i fred bestå av militärpastorerna, arbetande i fria former och ej inordnade

under en särskild avdelning i försvarsstaben, och i krig av värnpliktiga fältpräster

och fältpredikanter utan särskild tjänsteställning.

Till stöd för reservationen har bland annat åberopats följande:

Ett starkt understrykande av soldatvårdens betydelse under utbildningsoch

inspektionsarbetet syntes bättre än inrättandet av en ny vidlyftig avdelning

inom försvarsstaben leda till åsyftat resultat. Däremot kunde förekomsten

av en särskild militär ledarorganisation lätteligen förväntas avtrubba

militärbefälets ansvar inför hithörande uppgifter. — Det religiösa

arbetet bland de värnpliktiga vore mer än någon annan verksamhet strängt

personligt betingat. På grund härav vore ett inordnande av den militära

själavårdens utövare i en strikt militär organisation, där alla poster oavsett

tillgången på lämpliga befattningshavare måste fyllas, högeligen olämpligt.

Eu dylik organisation — i vilken predikanter ur frikyrkosamfunden inginge

__ skulle således även innebära, att dessa samfund, som principiellt toge

avstånd från en statskyrka, skulle inordnas i en statlig militärkyrka.

s. 78 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 210.

78

Avgivna yttranden.

I remissvaren vitsordas betydelsen av de av socialvårdskommittén behandlade

spörsmålen ur såväl militära som allmänt medborgerliga synpunkter.

Ett flertal domkapitel ha starkt betonat den religiösa soldatvårdens egenart

i förhållande till soldatvårdens övriga sidor.

Beträffande målsättningen för den sociala, kulturella och religiösa omvårdnaden

om militärmanskapet råder ock enighet bland de hörda myndigheterna

och sammanslutningarna. Chefen för marinen och centralrådet för

religiös och kulturell verksamhet inom försvarsväsendet ha ifrågasatt, huruvida

benämningen »soldatvard» gåve ett adekvat uttryck åt denna omvårdnad,

och i stället föreslagit benämningen »militär personalvård».

Ganska starka meningsbrytningar ha kommit till uttryck i avseende å frågan

om soldatvårdens organisatoriska ledning och dess ställning inom försvarsväsendet.

Flertalet militära myndigheter, försvarsutredningen, domkapitlen, skolöverstyrelsen,

informationstyrelsens sektion för kulturell folkberedskap

och de av sektionen hörda sammanslutningarna med två undantag samt

svenska kyrkans diakonistyrelse, centralstyrelsen för förbundet soldaternas

vänner ävensom en majoritet inom samverkande bildningsförbundens styrelse

ha i allt väsentligt anslutit sig till den av socialvårdskommitténs majoritet

hävdade uppfattningen i denna del. Följande uttalande av sektionen för

kulturell folkberedskap må anföras:

Yad beträffar den huvudlinje 1940 års militära socialvårdskommitté följer,

nämligen att såväl i fredstid som krigstid sammanföra den religiösa, kulturella

och sociala soldatvården under en gemensam ledning, synes det sektionen,

som om effektiviteten krävde en sådan anordning. Det finnes från civil synpunkt

även ett indirekt skäl härför. Soldatvården får inte endast vara eu

civil sak, ett civilt inslag i det militära systemet. Om det huvudsakliga ansvaret

för soldatvårdens inriktning och ledning skulle falla på civila instanser,

skulle det bli svårare att hos de militära befattningshavarna skapa

det intresse för uppgiften, som är erforderligt för ett gott resultat. Genom

att ledningen och ansvaret läggas på de militära instanserna komma dessa

att på ett helt annat sätt taga del i verksamheten och intressera sig för densamma.

Med tiden bör detta resultera i att insikten om soldatvårdens olika

sidor tränger ut till var och en militär befattningshavare.

De myndigheter och sammanslutningar, vilka hävdat en annan uppfattning,

ha i viss mån vägletts av Mogårds reservationsvis framförda

synpunkter. Sålunda har chefen för marinen funnit dessa synpunkter

beaktansvärda i vad avser den religiösa vården i fred och krig. En viss

anslutning till reservationen återfinnes ock i yttrandena av statskontoret,

allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd, socialstyrelsen,

frikyrkliga samarbetskommittén och svenska missionsförbundets ungdom.

Centralrådet och en minoritet inom samverkande bildningsförbundens styrelse

ävensom svenska landsbygdens ungdomsförbund ha i avseende å soldatvårdens

fredsorganisation framlagt synpunkter, som ansluta sig till reservantens.

I sistnämnda yttranden liksom i statens arbetsmarknadskommissions

utlåtande ifrågasättes ett uppskjutande av ställningstagandet till hit
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Majds proposition nr 210.

hörande problem i avvaktan å resultaten av pågående utredningar om den

sociala försvarsberedskapens omgestaltning.

De myndigheter, som givit uttryck åt synpunkter liknande Mogårds,

ha därvid antingen förklarat sig dela dennes principiella inställning

i fråga om soldatvårdens ledning, såsom exempelvis socialstyrelsen och frikyrkliga

samarbetskommittén, eller ock ställt sig betänksamma inför storleken

av den av kommittémajoriteten föreslagna organisationen och de med

dennas genomförande och upprätthållande förbundna kostnaderna. Till sistnämnda

grupp höra framför allt statskontoret och lönenämnderna.

Vad angår den föreslagna soldatvårdsavdelningens organisation och personaluppsättning

ha lönenämnderna uttalat tvekan, huruvida soldatvårdsavdelningens

chef bör vara militär beställningsliavare. Vad angår själavårdssektionen

har försvarsutredningen ställt sig tveksam till frågan om sektionens

upprätthållande i fredsorganisationen. De förekommande mobiliseringsförberedelserna

anser utredningen kunna ombesörjas av avdelningens

militära personal med biträde av soldatvårdsnämnden. Vidare ifrågasätter

chefen för marinen, huruvida icke förströelseverksamheten för marinens

del borde handhavas av marinstaben i stället för den ifrågavarande avdelningens

förströelsedetalj (kultursektion). Kultursektionens personaluppsättning

har synts försvarsutredningen väl rikligt tilltagen, och skolöverstyrelsen

ifrågasätter, huruvida icke den till sektionen anknutna bibliotekariebefattningens

arbetsuppgifter borde i överensstämmelse med nu

gällande organisation av det militära biblioteksväsendet omhänderhavas av

styrelsens bibliotekskonsulenter. — Den föreslagna socialdetaljens ställning

har chefen för marinen funnit oklar med hänsyn till de militärsociala

göromål, som nu åvila arbetsmarknadskommissionen och i en framtid kunna

komma att åläggas den centrala värnpliktsbyrån inom arméstaben. Nämnde

chef har fördenskull förordat ytterligare överväganden på denna punkt. Chefen

för flygvapnet och flygförvaltningen har ifrågasatt ett inordnande inom socialdetaljen

av arbetsmarknadskommissionens byrå för värnpliktshjälp. Arbetsmarknadskommissionen

har — med utgångspunkt från att socialdetaljens närmaste

uppgift vore att planlägga och organisera utbildningen av de sociala

ombuden — anfört, att detaljen icke syntes kunna inom sig rymma sakkunskap

på samtliga de i samband därmed aktuella områdena. Slutligen

har försvarsväsendets underbefälsförbund ifrågasatt, att socialdetaljen skulle

utmönstras och ersättas med militärassistenter, som skulle stå till arbetsmarknadskommissionens

förfogande. — Beträffande de kvalifikationer, som

enligt socialvårdskommittén borde förefinnas hos soldatvårdsavdelningens

militära personal, har chefen för marinen framhållit, att dugande truppofficerare

borde givas företräde framför stabsutbildad personal. - Statens informationsstyrelses

sektion för kulturell folkberedskap har beträffande

socialdetaljens chef anfört, att den viktigaste kvalifikationen hos denne befattningshavare

icke vore juridisk utan social utbildning.

I avseende å anställningsformen för soldatvårdsavdelningens civila personal

ha arméförvaltningen, försvarsutredningen och lönenämnderna uttalat

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

sig för att personalen i fråga beredes endast extra ordinarie anställning. Mot

den för avdelningschefen ifrågasatta löneställningen ha lönenämnderna intet

haft att erinra. Beträffande löneställningen för den till soldatvårdsavdelningen

knutna civila personalen ha lönenämnderna i fråga om chefen för kultursektionen

understrukit, att en så hög placering som i lönegraden Eo 27

kunde godtagas endast under förutsättning att för befattningen krävdes förutom

teoretisk utbildning långvarig och mångsidig erfarenhet inom folkbildningsarbetet.

Yad angår chefen för socialdetaljen, som enligt kommittéförslaget

skulle placeras i lönegraden C 1 och allenast förordnas för tre år, ha

lönenämnderna funnit det vara ytterst olämpligt med täta ombyten på denna

befattning, vars innehavare måste kontinuerligt följa lagstiftningen på förevarande

område och dennas tillämpning i olika avseenden. Med hänsyn härtill

ha nämnderna förordat, att befattningen inrättas såsom extra ordinarie

tjänst med placering förslagsvis i lönegraden Eo 25. Chefen för bildningsoch

förströelsedetaljen samt bibliotekarien syntes nämnderna böra placeras i

lönegrad Eo 23 respektive Eo 21. Kanslibiträdet borde såsom extra ordinarie

tillhöra lönegrad Eo 7 och kontorsbiträdet Eo 4.

Beträffande soldatvårdsnämndens ställning och sammansättning ha ett flertal

myndigheter uttalat sig. Sålunda ha chefen för flygvapnet och flygförvaltningen

ifrågasatt, huruvida en institution sådan som den ifrågavarande över

huvud taget vore behövlig och om icke det erforderliga samarbetet med bildningsrörelserna

m. fl. likaväl skulle kunna förmedlas genom befattningshavarna

vid soldatvårdsavdelningen. Överbefälhavaren, chefen för armén och

skolöverstyrelsen ha avstyrkt det av socialvårdskommittén framförda förslaget

om rätt för soldatvårdsnämnden att giva anvisningar i fråga om verksamheten

vid förbanden. Enligt dessa myndigheters uppfattning skulle en sådan anordning

tendera till bevarande av den dualism i soldatvårdsarbetets ledning, som enligt

kommitténs förslag borde elimineras. Å andra sidan har 1941 års försvarsutredning

uttalat sig för att de lokala bildningsnämnderna i sin allmänna verksamhet

borde ställa sig till efterrättelse anvisningar från soldatvårdsnämnden.

Eörsvarsutredningen har vidare anfört, att soldatvårdsnämnden borde avgiva

framställningar om medelsbehovet icke blott för sin egen verksamhet och för

bidrag till soldathem på sätt socialvårdskommittén föreslagit utan jämväl beträffande

arvodena till militärpastorer och kostnaderna för bildningsnämndernas

verksamhet, eller med andra ord för de utgiftsändamål, vilka enligt nu

gällande ordning bestridas av anslaget till befrämjande av den andliga vården

vid försvarsväsendet.

Centralrådet föreslår — i anslutning till dess förslag att här ifrågavarande

verksamhet skulle benämnas militär personalvård — att soldatvårdsnämnden

benämnes »förs vars väsendets personalvårdsnämnd» och att till densamma

knytes ett fast organiserat sekretariat i syfte att effektivisera dess arbete.

Beträffande soldatvårdsnämndens personaluppsättning uttalar 1941 års

försvarsutredning, att det knappast vore nödvändigt att två präster ur svenska

kyrkan inginge i nämnden. Det kunde nämligen enligt försvarsutredningens

mening ifrågasättas huruvida en särskild fältprost borde finnas även under

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj-.ts proposition nr 210.

fredsförhållanden. Arméförvaltningen har uttalat ett allmänt önskemål om att

medicinsk sakkunskap måtte bliva representerad i de olika militära socialvårdsorganen

och fördenskull även inom soldatvårdsnämnden. Centralrådet,

skolöverstyrelsen och samverkande bildningsförbundens styrelse hava förordat,

att antalet representanter för folkbildningsarbetet måtte ökas från två

enligt socialvårdskommitténs förslag till tre. — Slutligen ha sistnämnda organisation

samt statens informationsstyrelses sektion för kulturell folkberedskap

uttalat sig för att en representant för den organiserade nykterhetsrörelsen beredes

plats inom socialvårdsnämnden.

I avseende å de av socialvårdskommittén föreslagna bildningsnämnderna

vid truppförband (motsvarande) ha åtskilliga remissmyndigheter uttalat sig.

Sålunda ifrågasätter chefen för flygvapnet, huruvida dylika institutioner över

huvud taget vore ur militär synpunkt lämpliga och om icke bildningsnämnd

borde utbytas mot en inom vederbörande truppförbandsstab organiserad

soldatvårdsavdelning under en militär tjänstegrenschef, förslagsvis major

eller äldre kapten. — Beträffande spörsmålet om ordförandeskapet i bildningsnämnd

och därmed sammanhängande frågor ha cheferna för armén och

marinen anfört, att det icke vore lämpligt med vederbörande truppförbandschef

såsom nämndens ordförande. Jämväl 1941 års försvarsutredning har

givit uttryck åt samma ståndpunkt. I stället anses en av truppförbandschefen

utsedd officer böra fungera såsom bildningsnämndens ordförande. Överbefälhavaren

har föreslagit, att den av socialvårdskommittén ifrågasatta suppleanten

för ordföranden borde i fred vara soldatvårdsofficer och föredragande i

alla soldatvårdsfrågor samt stå till tjänst med social rådgivning.

Försvarsutredningen uttalar beträffande ökningen av antalet ledamöter i

bildningsnämnd från nuvarande fem (i bildningsråd) till sju, att denna ändring

kunde förväntas göra nämnderna mera tungarbetande. Informationsstyrelsens

sektion för kulturell folkberedskap har —- i anslutning till vad sektionen

anfört om soldatvårdsnämndens sammansättning — uttalat sig för insättande

av en representant för nykterhetsrörelsen i bildningsnämnderna. Yidare borde

enligt sektionens mening en socialvårdskunnig person från truppförbandets

förläggningsort beredas plats inom nämnderna.

Beträffande ombudsorganisationen framgår av de infordrade yttrandena,

att beteckningen »assistent» över lag ansetts vara den lämpligaste och mest

adekvata. — De av socialvårdskommittén framlagda riktlinjerna för assistenters

och ombuds uttagning och utbildning ha föranlett överbefälhavaren till

följande uttalande:

Då den speciella utbildningen av denna personalgrupp syntes böra förläggas

till den i det föreliggande förslaget till ny värnpliktslag till en senare

tidpunkt förlagda sista repetitionsövningen och då man med hänsyn till den

militära beredskapen icke för närvarande kunde förutse, när dylik repetitionsövning

kunde komma att äga rum under normala former, syntes man böra

tills vidare uppskjuta ett ställningstagande till rekryterings- och utbildningsfrågorna

i avsikt att under väntetiden bland annat vinna bättre överblick över

den tillgång på lämpliga värnpliktiga, som kunde erbjudas inom den blivande

försvarsorganisationens ram. Det vore överbefälhavarens avsikt att framdeles

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 samt. Nr 2lo. 377 42 *>

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 210.

i samråd med försvarsgrenscheferna och efter hörande av centralrådet för

religiös och kulturell verksamhet inom försvarsväsendet undersöka, huru den

erforderliga rekryteringen och utbildningen av soldatvårdspersonal lämpligast

kunde anordnas efter för krigsmakten gemensamma riktlinjer.

Med förmälan att erfarenheterna av ombudsorganisationen för högre förbands

del hittills i allmänhet varit goda men att mindre uppmuntrande resultat

i flera fall kunnat förmärkas av ombudsorganisationen vid kompanier

och motsvarande lägre förband har chefen för armén förordat, att frågan om

en ändring av den nuvarande organisationen tills vidare lämnades öppen till

dess att ytterligare erfarenheter vunnits på detta område. — Chefen för flygvapnet

och flygförvaltningen ha anfört, att uttagningen av ombud borde äga

rum under medinflytande från vederbörande militäre chef.

Jämväl statens arbetsmarknadskommission har tagit ställning till frågan

om ombudens uttagning och utbildning och därvid anfört följande:

Kommissionen ville understryka vikten av att dessa assistenter och ombud

utvaldes med hänsyn till deras placering i det civila samhället. Vidare vore

det av vikt att de såsom kommittén föreslagit bereddes tillfälle att under

fredstid inhämta kännedom om gällande bestämmelser för social soldatvård,

och att denna undervisning leddes av personer, som ägde god erfarenhet på

området. Erfarenheterna av den nuvarande ombudsverksamheten vore icke

helt tillfredsställande. Svårigheterna att erhålla lämpliga värnpliktiga för

uppgiften och deras bristande utbildning hade medfört, att motsättningar på

många håll skapats mellan dessa ombud och de kommunala familjebidragsnämnderna.

De åsyftade ombuden syntes understundom ha fattat sin uppgift

så, att de under alla förhållanden skulle förhjälpa de värnpliktiga till högsta

familjebidrag för längsta möjliga tid, och då familjebidragsnämnd motsatt sig

dylika krav med hänvisning till gällande författningar om behovsprövning,

hade sådan nämnd i åtskilliga fall fått sina beslut överklagade och även blivit

beskylld för njugghet vid prövning av de värnpliktigas behov. En utveckling

därhän, att det uppkomme ett motsatsförhållande mellan å ena sidan de

militära myndigheterna, representerade av sociala assistenter och ombud, och

ä andra sidan landets kommunala familj ebidragsnämnder kunde icke vara

önskvärd. Det vore fördenskull av synnerlig betydelse, att de sociala ombudens

utbildning inriktades på att de skulle kunna väl fylla sin uppgift såsom

rådgivare och biträden åt de värnpliktiga men samtidigt samarbeta med

de civila myndigheter, vilka å det allmännas vägnar hade att besluta i ärenden

om familjebidrag m. m. Det vore också av stor betydelse att undervisning i

hithörande frågor meddelades blivande officerare och underofficerare ävensom

elever i militära högskolor och fortbildningskurser, så att denna personal

erhölle riktig kännedom om gällande bestämmelser.

Socialvårdskommitténs önskemål i fråga om lämpliga lokaler för fritidsverksamhet

vid de militära formationernas fredsförläggningsplatser ha understrukits

av överbefälhavaren, chefen för marinen, chefen för flygvapnet och

flygförvaltningen, centralrådet samt 1940 års militära byggnadsutredning.

Sistnämnda remissinstans har gjort spörsmålet till föremål för en ingående

undersökning och på grundval av denna kommit till följande slutsatser:

Tillgodoseendet av behovet av fritidslokaler kunde icke ske efter ett för

alla förband likartat byggnadsprogram. I stället syntes det bliva nödvändigt

att för vart och ett av de befintliga truppförbanden göra upp en generalplan,

huru etablissementen borde utbyggas för tillgodoseende av alla de behov,

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj-.ts proposition nr 210.

som på senare tid gjort sig gällande, således icke endast beträffande fritidslokaler

utan även i fråga om nya förläggningsutrymmen, lektionssalar, bostäder,

förråd m. in. Vid uppgörandet av sådana planer borde hänsyn tagas

till de förslag, som 1941 års försvarsutredning kunde komma att avgiva rörande

försvarets omorganisation. Ett omfattande förarbete hade i sådana avseenden

redan utförts av militära byggnadsutredningen. — För helt nya etablissement

kunde däremot ett mera allmängiltigt byggnadsprogram tillämpas

och vid uppgörandet av ett sådant program kunde de av socialvårdskommittén

anförda synpunkterna tjäna till ledning.

Socialvårdskommitténs förslag i fråga om anordnande av med statsmedel

finansierad rådgivning rörande fritidslokalernas ''planering och inredning har

mött gensagor hos några myndigheter. Flygförvaltningen, som framhållit, att

ämbetsverket vid uppgörandet av byggnadsprogram för nya flygflottiljer och

även eljest beaktat behovet i förevarande avseende, ansåge det därför

icke behövligt att särskilda medel ställdes till förbandschefernas förfogande för

anlitande av expertis på förevarande område. — Statskontoret, som i och

för sig ej haft något att erinra mot kommitténs ifrågavarande förslag, har

dock icke ansett sig kunna förorda att för detta ändamål särskilda sakkunniga

med årsarvode skulle anställas vid de olika truppförbanden. Endast i fall då

i samband med större nyanskaffningar behov av särskild sakkunskap uppkomme

och sådan icke kunde erhållas utan kostnad för statsverket på frivillighetens

väg, syntes särskilda medel härför böra anvisas. Arméförvaltningen

har anfört, att det av kommittén förordade anslaget å 13,000 kronor

för utgifter för viss rådgivning i frågor angående inredning av för manskapet

upplåtna lokaler knappast syntes erforderligt, då lägerkassornas medel lämpligen

borde tagas i anspråk för ifrågavarande ändamål.

I avseende å den frivilliga fritidsundervisningen enligt socialvårdskommitténs

förslag föreligga yttranden från ett flertal myndigheter. Om den

principiella uppläggningen av en sådan undervisning ha statskontoret, skolöverstyrelsen,

statens informationsstyrelses sektion för kulturell folkberedskap

samt samverkande bildningsförbundens styrelse gjort uttalanden.

Statskontoret har i förevarande avseende anfört följande:

Då inom ramen för den förlängda utbildningstiden för de värnpliktiga

avsevärd tid komme att anslås till medborgarskolning med däri ingående

undervisning i svenska och räkning, torde behov icke föreligga av särskild

frivillig undervisning på statsverkets bekostnad i allmänbildande ämnen. Däremot

syntes det önskvärt, att möjlighet öppnades för de värnpliktiga att utnyttja

en del av sin fritid för sin fortsatta civila utbildning. Att härför tillskapa

någon särskild organisation torde dock icke vara erforderligt, enär för

ernående av detta syfte andra utvägar torde stå till buds, i främsta rummet

den utvägen, att garnisonsstädernas läroanstalter för lägre yrkesundervisning

genom bildningsrådens förmedling hölles öppna för de värnpliktiga. I den

män särskilda parallellavdelningar av den anledningen måste inrättas eller

specialkurser anordnas, som medförde särskilda utgifter för skolornas huvudmän,

borde statsverket givetvis hålla huvudmännen skadeslösa härför.

Skolöverstyrelsen har helt anslutit sig till uppfattningen, att frivillig

undervisning under viss fritid för värnpliktiga skulle vara av värde icke blott

för de värnpliktigas trivsel och trevnad i det militära livet utan även ur all
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr ''HO.

mänt medborgerlig synpunkt. Om urvalet av de i undervisningen deltagande

värnpliktiga skedde med omsorg och varje deltagare finge ägna sig åt de delar

av undervisningen, för vilka han hyste ett bestämt intresse, syntes undervisningen

kunna komma att bliva av värde.

En oundgänglig förutsättning härför vore dock att lämpliga och kvalificerade

lärare kunde erhållas. Överstyrelsen vore tveksam, om detta bleve

möjligt med hänsyn till det relativt ringa arvode, som socialvårdskommittén

föreslagit, eller 4 kronor för timme. Särskilt i moderna språk torde det

knappast vara möjligt att förvärva fullt kompetenta lärarkrafter för så ringa

ersättning. Överstyrelsen ville därför ifrågasätta, huruvida icke möjlighet

borde finnas att i vissa fall betala ett högre arvode, exempelvis 5—6 kronor.

Överstyrelsen ville ytterligare betona, att enligt överstyrelsens uppfattning

frivilliga aftonkurser i garnisonsorternas olika läroanstalter beredde de deltagande

värnpliktiga icke blott ett avbrott i den militära verksamheten utan

även en önskvärd anknytning till deras civila intressesfär. Det syntes överstyrelsen

önskvärt, att det frivilliga folkbildningsarbetet erhölle kontakt med

försvarsväsendet. Ännu värdefullare bleve denna kontakt därigenom att bildningsverksamheten

gjordes till en militär angelägenhet. De militära cheferna

finge därigenom anledning att söka anknytning till den fria folkbildningsrörelsen.

IJtöver frivilliga aftonkurser syntes också frivilliga studiecirklar och

populärvetenskapliga föreläsningar böra anordnas för den militära personalen.

— Vad kommittén föreslagit i fråga om fritidsundervisningens organisation

och om skolöverstyrelsens rätt att inspektera undervisningen ur pedagogisk

synpunkt gåve icke överstyrelsen anledning till någon erinran.

Sektionen för kulturell folkberedskap har framhållit vikten av att tillfälle

bereddes för studiecirkelmetodens användning i anslutning till det militära

bildningsarbetet, även om sektionen tillfullo insåge, att lektionsformen hade

en given plats i detta.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha anfört, att vid utformningen

av den frivilliga fritidsundervisningen för flygvapnets del de tekniska

ämnena särskilt borde uppmärksammas.

Lönenämnderna ha anfört, att det särskilda timarvode å 4 kronor, som

enligt kommittéförslaget borde utgå till lärare, borde utgå allenast om läraren

besutte speciella kvalifikationer för den ifrågavarande undervisningen.

Av de myndigheter, som avgivit utlåtande över lantförsvarets utbildningsko

in missions förslag, ha chefen för armén, socialstyrelsen och

skolöverstyrelsen berört kommissionens förslag i fråga om en allmänt medborgerlig

undervisning för de värnpliktiga.

Chefen för armén har anfört, att då det för närvarande påginge en av överbefälhavaren

över rikets försvarskrafter anbefalld, samtliga försvarsgrenar

omfattande utredning rörande fritidsundervisning, det syntes lämpligt att

upptaga kommissionens förslag till granskning i samband med nämnda utredning.

Socialstyrelsen framhåller, att det givetvis i och för sig vore mycket tillfredsställande,

om den allmänt medborgerliga utbildning av värnpliktiga,

vilken inginge i den av lantförsvarets utbildningskommission förordade planen,

kunde komma att ersätta en sådan blott frivillig fritidsundervisning i

vissa allmänbildande ämnen, som föreslagits av 1940 års militära socialvårdskommitté.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts •proposition nr 210.

Skolöverstyrelsen, som ägnat det av utbildningskommissionen framlagda

undervisningsprogrammet en ingående granskning, har förordat dels en utökning

av undervisningen i historia och dels undervisning jämväl i hälsolära,

på grund varav det av kommissionen beräknade timantalet skulle höjas från 195

till 215 per kompani. Vidare har överstyrelsen uttalat sig för införande av

kombinerade skriftliga och muntliga förhör och individuella betyg i kursens

tre huvudämnen, medborgarkunskap, modersmålet och räkning. Överstyrelsen

ville också framkasta den tanken, att hela undervisningen på ett och samma

kompani i fortbildningskursen, med undantag för de delar därav som anförtroddes

åt kompaniofficerarna, uppdroges åt en och samme lärare. En dylik

kompanilärartjänst kunde lämpligen vara förenad med fast arvode, avpassat

med hänsyn till det antal timmar, som komme att fastställas för denna kurs.

Försvarsutredningens föreliggande förslag.

I sitt betänkande med förslag till plan för organisationsarbetet inom försvarsväsendet

har 1941 års försvarsutredning anfört följande rörande personalvårdens

handhavande inom försvarsstaben m. in.:

Den av socialvårdskommittén föreslagna upplysnings- och pressavdelnkmens

uppgifter böra enligt utredningens förmenande handhavas dels av en

press- och filmavdelning, motsvarande den av soldatvårdskommittén föreslagna

press- och filmsektionen, dels av en personalvårdsavdelning, motsvarande

kommitténs kultursektion. Däremot synes det utredningen icke erforderligt

att i fred inrätta någon själavårdsavdelning, motsvarande soldatvårdskommitténs

själavårdssektion. Det arbete med mobiliseringsverket för fältprasterskapet,

vilket kan behöva förekomma, bör enligt utredningens mening kunna

handhavas inom personalvårdsavdelningen med biträde av den av soldatvårdskommittén

föreslagna soldatvårdsnämnden. De uppgifter, som enligt soldatvårdskommitténs

förslag borde tillkomma avdelningschefen vid upplysmngsoch

pressavdelningen, har utredningen avsett skola fyllas av en av de av utredningen

föreslagna sektionscheferna. Innan organisationen vunnit stadga

och lämpliga befattningshavare kunnat prövas, har utredningen icke funnit

sig kunna förorda, att i press- och filmavdelningen samt i personalvårdsavdelningen

ingående civila tjänstemän upptagas på ordinarie stat. Å press- och

filmavdelningen torde böra anställas 2 stabsredaktörer i lönegraden MEo 24.

I fråga om personalbehovet på personalvårdsavdelningen anser utredningen,

att detsamma i varje fall till en början bör kunna i fredsorganisationen inskränkas

till, förutom avdelningschefen, vilken torde böra placeras i lönegraden

MEo 27, en detaljchef och en bibliotekarie i respektive lönegraderna

MEo 24 och MEo 21. Eventuellt kan bibliotekarien ersättas med en extra

befattningshavare med arvode.

Beträffande de i anledning av detta förslag avgivna yttrandena torde få hänvisas

till avsnittet Försvarsstaben i det följande.

Först på senare tid har på allvar till skärskådande upptagits frågan om de

till militärtjänst inkallades omhändertagande under fritid och om åtgärder

från det allmännas sida i syfte att bereda den enskilde soldaten bistånd i

personliga angelägenheter av skilda slag. På grundval av 1939 års lagtima

riksdags beslut ha på detta område vidtagits ett flertal anordningar, som

kunnat prövas både i freds- och under beredskapstid och beträffande vilkas

Departements
chefen.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 2JO.

lämplighet och ändamålsenlighet man numera kan bilda sig en förhållandevis

säker uppfattning. Erfarenheten kan i stort sett sägas giva vid handen, att

organisationen i flera hänseenden fungerat tillfredsställande men att en utbyggnad

av densamma är nödvändig. Speciellt är det av betydelse att i ökad

utsträckning tillgodose den sociala sidan av verksamheten. Yidare är det av vikt

att häva den dualism i arbetet, som vållas genom att verksamheten omhänderhaves

av både civila och militära organ. Härjämte framstår det såsom angeläget

att redan under fredstid skapa betingelser för mötande av den avsevärda

utsvällning av verksamheten, som under beredskap eller krig måste äga rum,

och att bereda förutsättningar för att övergången från freds- till krigsorganisation

kan försiggå mjukt och snabbt.

Frågan om anordnande av en effektivare personalvård är av den vikt, att den

knappast kan förbigås vid en översyn av försvarsväsendets organisation och

behov under den närmaste framtiden. Det har därför synts mig lämpligt att i

detta sammanhang upptaga nämnda spörsmål till övervägande på grundval av

de utredningar, som enligt det föregående verkställts genom särskilt tillkallade

sakkunniga.

Socialvårdskommittén, som i sitt betänkande starkt understrukit betydelsen

av den religiösa, kulturella och framför allt den sociala vården om de värnpliktiga,

har utgått från den grundsatsen, att hithörande verksamhet i första

hand är en militär angelägenhet. Med denna utgångspunkt har kommittén

föreslagit, att ledningen av verksamheten i såväl fred som krig skall förläggas

till en särskild avdelning inom försvarsstaben (högkvarteret).

För egen del har jag funnit de av kommittén anförda skälen för eu dylik

anordning bärande. Icke minst med hänsyn till önskvärdheten att ernå största

möjliga enhetlighet och effektivitet synes mig kommittéförslaget bestämt vara

att föredraga framför den reservationsvis inom kommittén framförda tanken

på en mera civilt betonad organisation. Ett accepterande av den linje, som

förordats av kommittémajoriteten, synes vara så mycket mer att förorda, som

bland försvarsväsendets militära målsmän i allmänhet föreligger ett mycket

starkt intresse för verksamhet av detta slag. Detta intresse bör tillvaratagas,

vilket bäst sker genom att ansvaret för verksamheten och för dess rätta och

effektiva bedrivande både i fred och krig förlägges till militär myndighet. Om

jag sålunda ansluter mig till tanken på militär ledning av personalvården inom

försvarsväsendet, under vilken benämning här avsedd verksamhet synes böra

sammanfattas, vill jag å andra sidan betona, att detta ställningstagande icke

får anses såsom slutgiltigt. Skulle de inom kommittén reservationsvis framförda

och av vissa remissmyndigheter delade farhågorna komma att besannas,

ligger det i sakens natur, att en förnyad omprövning av denna organisationsfråga

bör äga rum. Yidare bör framhållas, att mitt ställningstagande icke innebär,

att den sakkunskap och det intresse, som på annat håll är tillfinnandes,

icke skall tagas i anspråk. Tvärtom är det ett önskemål att denna på lämpligt

sätt utnyttjas i förevarande verksamhet, något som synes böra beaktas vid

organisationens utformande.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Jag biträder således med den nyss angivna reservationen kommittéförslaget

om inordnandet av försvarsväsendets personalvård under en särskild

avdelning inom försvarsstaben, avsedd att fungera såväl under fred som vid

mobilisering och krig. Till denna avdelnings anslagsmässiga utformning i

detalj återkommer jag vid behandlingen av försvarsväsendets avlöningsanslag

för nästa budgetår. Här vill jag beträffande avdelningens organisation under

fred anföra följande.

Avdelningen synes icke böra på sätt socialvårdskommittén förordat sammanföras

med det organ inom försvarsstaben, som skall omhänderhava pressoch

filmfrågor, utan i enlighet med försvarsutredningens förslag organiseras

som en särskild personalvårdsavdelning, motsvarande den av kommittén

föreslagna kultursektionen. Jag delar jämväl försvarsutredningens uppfattning,

att det icke i fred bör vara erforderligt att inrätta någon själavårdsavdelning,

motsvarande socialvårdskommitténs själavårdssektion, utan utgår

från att dessa uppgifter böra kunna handhavas av personalvårdsavdelningen,

till vars förfogande bör för ändamålet ställas lämpligt prästerligt biträde.

Avdelningen bör indelas i detaljer på sätt som efter närmare omprövning

befinnes lämpligt — förslagsvis en socialdetalj samt en bildnings- och förströelsedetalj.

Jag utgår från att avdelningen kommer att bedriva sin verksamhet

i samarbete med arbetsmarknadskommissionens byrå för värnpliktshjälp.

I motsats till försvarsutredningen anser jag, att den militäre avdelningschefen

icke bör ha denna uppgift vid sidan av annan verksamhet. Det synes

mig av vikt att han odelat kan ägna sig åt personalvården. Jag föreslår därför,

att avdelningen skall förestås av en för uppgiften kvalificerad regementsofficer

ur armén, marinen eller flygvapnet i lönegraden Oa 5 eller Oa 4. Såsom

särskilt kompetensvillkor för innehavare av ifrågavarande befattning bör gälla,

att vederbörande under trupptjänstgöring ådagalagt intresse och fallenhet för

hithörande arbetsuppgifter. Däremot synes högre stabsutbildning icke böra

uppställas såsom något avgörande krav i förevarande avseende. Såsom chef

för bildnings- och förströelsedetaljen torde böra placeras en civil befattningshavare,

av vilken helst i överensstämmelse med vad lönenämnderna anfört

bör krävas förutom teoretisk utbildning långvarig och mångsidig erfarenhet

inom folkbildningsarbetet. För vinnande av möjlighet att till befattningen

knyta fullt kvalificerad kraft synes det mig lämpligt, att befattningen uppföres

såsom förordnandetjänst med lön enligt lönegraden C 2 i civila avlöningsreglementet.

I överensstämmelse med vad skolöverstyrelsen anfört torde det ej

vara erforderligt att inrätta eu särskild bibliotekariebefattning vid detaljen.

Förekommande ärenden angående militära bibliotek torde liksom hittills böra

handläggas av överstyrelsens bibliotekskonsulenter.

Yad härefter angår detaljen för socialärenden ha lönenämnderna ifrågasatt,

att dess chef borde placeras såsom extra ordinarie tjänsteman i lönegraden

Eo 25. Ehuru vissa skäl kunna tala för en dylik lönesättning, synes det mig

dock vara ur olika synpunkter lämpligare, att även denna befattning inrättas

såsom förordnandetjänst med lön enligt lönegraden C 2 i civila avlöningsreglementet.

Befattningen synes i första rummet böra avses för en yngre tjänste
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

man med social utbildning och helst även med erfarenhet om de speciella

militära socialvårdsproblemen.

Beträffande de nu nämnda befattningarna förutsätter jag i likhet med

socialvårdskommittén, att deras innehavare skola vara skyldiga att utan särskild

ersättning meddela undervisning för de personalvårdande befattningshavarna

vid lägre förband. Särskilt i avseende å socialdetaljen torde under

fredsförhållanden undervisningsverksamheten komma att bliva en huvuduppgift.

Kontorspersonalen för ifrågavarande avdelning inom försvarsstaben torde

i enlighet med vad lönenämnderna förordat böra beräknas till 1 kanslibiträde

i 7:e lönegraden och 1 kontorsbiträde i 4:e lönegraden. Jag utgår från att

dessa befattningar i avbidan på närmare erfarenhet rörande organisationens

lämplighet erhålla extra ordinarie karaktär. I avbidan på sådan erfarenhet

anser jag mig icke böra i vidare mån än nu föreslagits förorda, att befattningar

inrättas vid personalvårdsavdelningen. Det behov av biträdeshjälp, som i

övrigt för skilda uppgifter kommer att föreligga, torde böra tillgodoses genom

anställande av tillfällig personal. Jag föreslår, att för detta ändamål ett belopp

av 5,000 kronor ställes till förfogande. Ur detta belopp torde jämväl böra bestridas

arvode till den prästman, som enligt vad i det föregående sagts bör biträda

vid avdelningen.

Eventuellt behov av militär biträdeshjälp torde kunna tillgodoses genom

kommendering av lämpliga officerare och underofficerare åtminstone för kortare

tidsperioder. Jag räknar således — bortsett från avdelningschefen —

icke här med något behov av aktiv militär personal av beskaffenhet att böra

föranleda kaderökning.

Den av mig i det föregående berörda organisationen avser såsom förut

nämnts fredsförhållanden. Krigsorganisationen, vilken det torde få ankomma

på Kungl. Maj:t att fastställa, lärer i stort sett kunna friktionsfritt utbyggas

med den angivna fredsorganisationen som kärna.

Jag övergår så till den av socialvårdskommittén ingående behandlade frågan

om centralrådets ömbildning till en särskild nämnd. Vid min granskning

av kommittéförslaget i denna del har jag icke kunnat undgå att finna, att

nämndens ställning såväl till Kungl. Maj:t som till försvarsstaben skulle bli

ganska oklar. Frågan är rentav, huruvida några mera omfattande arbetsuppgifter

komme att åvila nämnden, därest denna i enlighet med kommitténs

förslag bleve allenast ett huvudsakligen rådgivande organ utan fast anknytning

till försvarsstaben. Det synes mig knappast erforderligt att för avsett

ändamål tillskapa ett särskilt, relativt omfattande organ. I stället torde

det av kommittén eftersträvade syftet med lika gott resultat kunna ernås

genom att till försvarsstabens personalvårdsavdelning knytes ett råd, representerande

exempelvis den religiösa verksamheten, bildningsrörelserna samt

nykterhetssträvandena och annat socialt arbete.

Denna försvarsstabens personalvårdsnämnd, vars ledamöter torde böra utses

av Kungl. Maj:t efter förslag av intresserade institutioner, bör i första

hand — ehuru i form av ett vid försvarsstabschefens sida ställt rådgivande

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

organ — taga befattning med vissa ärenden, som enligt nu gällande ordning

tillkomma centralrådet. Sålunda bör dess mening inhämtas och i skiiftlig

form biläggas försvarsstabschefens framställningar rörande medelsbehovet

under anslaget till befrämjande av den andliga vården vid försvar sväsendet

samt beträffande fördelning av statsbidrag till soldathemsverksamhet. Även

vid besvarandet av viktigare remisser i hithörande frågor från Ivungl. Maj.t

eller annan statsmyndighet bör enahanda ordning iakttagas liksom ock beträffande

vissa personalplaceringsfrågor. För att åt rådet säkra möjligheterna

att taga initiativ i olika frågor torde det dessutom böra åligga chefen för försvarsstaben

att, därest rådet framställer önskan därom, till vederbörlig statsmyndighet

med eget yttrande vidarebefordra inom rådet väckta förslag.

Ehuru vad i det föregående anförts rörande personalvårdsnämndens ställning

väsentligen innefattar spörsmål, till vilka det torde ankomma på Kungl.

Maj:t att fatta ståndpunkt i instruktionsväg, har det synts mig lämpligt att

här klargöra de allmänna riktlinjerna för personalvårdsnämndens ställning

i förhållande till Kungl. Maj:t och den militära chefsmyndigheten.

Ledamöterna i nämnden torde böra tillerkännas dagarvode samt rese- och

traktamentsersättning enligt kommittékungörelsen. Med utgångspunkt från

ett ledamotsantal av sex torde man ej behöva räkna med större årskostnader

för rådet än 2,000 kronor. Som sekreterare torde utan särskild ersättning böra

tjänstgöra någon av de förutnämnda detaljcheferna.

Då jag således utgår från att det nuvarande centralrådet kommer att upphöra,

bör det ankomma på chefen för försvarsstaben att framlägga medelsäskanden

för de personalvården berörande anslagen.

Vad beträffar truppförbandens bildningsråd, såsom institutionen alltjämt

torde böra benämnas, synes vad av socialvårdskommittén och remissmyndigheterna

anförts motivera en översyn av dessas sammansättning. Det närmare

ställningstagandet till hithörande spörsmål torde få ankomma pa Kungl.

Maj:t. Jag förutsätter härvid, att det skall visa sig möjligt att inom ramen för

bildningsrådens nuvarande medlemsantal tillgodose de framförda önskemålen

om representation för olika intressegrupper. I likhet med socialvårdskommittén

utgår jag från att bildningsrådens verksamhet icke skall understödjas

ur anslag på riksstaten. Kostnaderna för verksamheten böra lämpligen bestridas

ur lägerkassorna (motsvarande kassor).

I detta sammanhang torde till behandling böra upptagas frågan om inrättande

vid truppförbanden av särskilda tjänstegrenschefer för personalvården

med uppgift att inför truppförbandschefen föredraga hithörande ärenden.

Såsom framgår av den av mig i det föregående lämnade redogörelsen framhöll

jag vid meddelandet av direktiven för socialvårdskommitténs arbete

önskvärdheten av att denna fråga rönte beaktande. Socialvårdskommittén

synes ha tänkt sig, att bildningsråden under fred skola vara de egentliga

organen för personalvården. I likhet med överbefälhavaren och chefen för

flygvapnet anser jag emellertid att åtskilliga fördelar skulle sta att vinna

genom inrättande av särskilda tjänstegrenschefer för ändamålet. På grund

härav vill jag förorda, att vid truppförband (motsvarande) inrättas bo
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

fattningar för föredragande i personalvårdsärenden, motsvarande övriga

i regements- (motsvarande) stab nu ingående tjänstegrenschefer. För dessa

befattningar — vilka i fred icke torde bliva förenade med någon större

arbetsbörda — torde böra avses en yngre kompanichef eller motsvarande chef.

På grund av vad nyss anförts lärer inrättandet av ifrågavarande befattningar

icke komma att påkalla någon kaderökning vid förbanden. Beträffande utbildning

av personal för befattningarna och tjänstegrenschefernas ställning i förhållande

till bildningsråden samt ombuden (assistenterna) torde det få ankomma

på Kungl. Maj:t att efter förslag av chefen för försvarsstaben fatta

beslut. Jag förutsätter härvid såsom i det föregående anförts, att befattningshavarna

i försvarsstabens personalvårdsavdelning skola utan särskild gottgörelse

medverka vid denna utbildning.

Mot vad av kommittén anförts rörande personalvårdens omhänderhavande

i fred och krig av särskilda ombud (assistenter) vid såväl staber som lägre

förband till och med kompani (motsvarande) har jag intet att i huvudsak

erinra. Dessa spörsmål, som icke tarva riksdagens medverkan, torde dock icke

behöva i detta sammanhang närmare beröras. Utbildningen av för mobiliseringsplacering

såsom assistenter och ombud avsedda värnpliktiga torde

böra i sinom tid utformas i kommando väg. Jag förutsätter, att vad av statens

arbetsmarknadskommission anförts rörande ombudens (assistenternas) verksamhet

m. m. skall på lämpligt sätt tillgodoses.

Yad angår de av social vårdskommittén framförda önskemålen i fråga om

anordnande av trivsamma och ändamålsenliga fritidslokaler vid truppförbandens

etablissement, delar jag kommitténs uppfattning i denna del. Önskemålen

torde ock, i den mån anslagsmedel kunna beredas inom femårsperiodens

kostnadsram, komma att vinna beaktande vid genomförandet av de för nämnda

period planerade nybyggnadsarbetena; vad angår äldre etablissement torde

vid den successivt skeende moderniseringen av dessa erforderliga utrymmen

för här avsedda ändamål komma att beredas. — På sätt ärméförvaltningen

anfört lärer någon medelsanvisning över riksstaten för anlitande av expertis

vid anordnande och inredning av fritidslokaler icke erfordras; för detta ändamål

torde få anlitas medel ur vederbörlig lägerkassa (motsvarande kassa). -—

Yad beträffar den av socialvårdskommittén berörda frågan om bidrag till s. k.

soldathus, vill jag framhålla, att det lämpligen bör ankomma på prövning i

varje särskilt fall om och i vad mån bidrag av allmänna medel bör utgå för

sådant ändamål.

I likhet med socialvårdskommittén och lantförsvarets utbildningskommission

finner jag det vara av stor betydelse, att möjligheter skapas för de

värnpliktiga att under värnpliktstjänstgöringen erhålla kompletterande utbildning

i allmänt medborgerliga ämnen to. to. Härigenom skulle ett länge

närt önskemål förverkligas och ej oväsentliga vinster i folkbildningshänseende

kunna ernås.

Såsom av det föregående framgår pågå för närvarande inom militärmyndighetema

en samtliga försvarsgrenar omfattande utredning rörande anordnande

av utbildning av detta slag. Under hand har jag från arméstaben in
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

hämtat, att denna utredning i första hand avser att med utgångspunkt från det

av lantförsvarets utbildningskommission i ämnet framlagda förslaget såsom ett

led i själva värnpliktsutbildningen infoga utbildning i vissa medborgerliga

ämnen. Vid sidan av sådan utbildning föreligger emellertid enligt min mening

behov även av frivillig fritidsundervisning för de till värnpliktstjänstgöring

inkallade. Såsom av handlingarna i ärendet framgår, har sådan undervisning

med gott resultat försökts vid ett par truppförband.

Jag finner mig sålunda böra förorda, att möjlighet till fritidsundervisning

beredes sådana värnpliktiga, som under värnpliktsutbildningen önska förbättra

sina kunskaper, och förutsätter givetvis, att samma möjligheter skola

beredas fast anställt manskap. Denna utbildning synes om möjligt böra bedrivas

med anknytning till förläggningsortens läroanstalter och folkbildningsinstitutioner.

Det moderna folkbildningsarbetets metoder — studiecirklar och

korrespondensundervisning —- böra i största möjliga utsträckning komma till

användning. I princip synes socialvårdskommitténs i ämnet framlagda förslag

kunna tjäna till ledning vid den närmare utformningen av fritidsutbildningen.

Till detaljerna i utbildningsprogrammet torde det få ankomma på Kungl. Maj.t

att efter ytterligare övervägande taga ställning.

Då anordningen till en början måste få försökskaraktär och en tillförlitlig

uppskattning av deltagarantalet eller verksamhetens omfattning icke för näivarande

kan ske, är det självfallet vanskligt att verkställa en säker kostnadsberäkning.

Det synes lämpligast att av riksdagen för ändamålet äskas ett till

beloppet bestämt anslag, vars storlek får bli normerande för verksamhetens

omfattning. På grundval av den föreliggande utredningen och med beaktande

av att lärararvodena icke torde böra understiga 5 kronor pei timme det

är av vikt att så goda lärarkrafter som möjligt förvärvas — anser jag mig böra

tills vidare räkna med ett anslagsbehov av 200,000 kronor per år. I likhet

med social vårdskommittén förutsätter jag, att deltagarna i kursverksamheten

skola erlägga en mindre avgift. De härigenom inflytande medlen torde få

tagas till uppbörd å vederbörligt riksstatsanslag.

Vad slutligen angår kostnaderna för den i det föregående av mig förordade

centrala personalvårdsorganisationen, torde i sådant avseende böra skiljas

mellan de kostnader, som komma att belasta försvarsstabens avlönings- och omkostnadsanslag,

och de kostnader, vilka äro av natur att böra bestlidas av

reservationsanslaget till befrämjande av den andliga vården vid försvarsväsendet.

Till bedömande i förstnämnda avseende komma kostnaderna för löner åt de

befattningshavare m. fl., vilka avses för tjänstgöring i försvarsstabens personal

vårdsavdelning. De årliga lönekostnaderna för dessa - 1 avdelningschef

Oa 4—Oa 5, 2 detaljchefer C 2, 1 kanslibiträde Eo 7 och ett kontorsbiträde

Do 4 samt arvoden med 5,000 kronor för år till vissa biträden uppgå enligt

sedvanliga beräkningsgrunder till sammanlagt i avrundat tal 42,000 kronor.

Till nämnda belopp kommer så en post å 2,000 kronor för sammanträdesarvoden

m. in. åt de i det föregående angivna rådgivande representanterna

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

samt medel till resekostnader och expenser m. m. för personalvårdsavdelningen.

För sistnämnda ändamål torde böra beräknas i runt tal 7,000 kronor.

Till de ändringar i beräkningarna av försvarsstabens anslag till avlöningar

och till omkostnader samt av anslaget till befrämjande av, den andliga vården

vid försvarsväsendet, som föranledas av bifall till vad av mig nu föreslagits,

återkommer jag i anslagsberäkningarna för nästa budgetår.

Gemensam utbildning för manskap.

Utbildningen av det fast anställda manskapet omfattar förutom den rent

militära utbildningen jämväl undervisning i allmänbildande ämnen. Denna

undervisning avser att bibringa det fast anställda underbefälet och den

blivande underofficeren på aktiv stat det mått av allmänbildning, som anses

erforderligt för att de skola kunna fylla uppgifterna som trupputbildare

och truppförare i fredstid och vid mobilisering.;

Undervisningen i allmänbildande ämnen har vid samtliga försvarsgrenar

hittills bedrivits jämsides med den rent militära utbildningen.

Försvars ut redningen.

Försvarsutredningen har framhållit, att det sätt, på vilket undervisningen

i allmänbildande ämnen hittills varit anordnad, varit behäftat med vissa olägenheter,

främst beroende på att nämnda undervisning bedrivits jämsides med

den rent militära utbildningen, vilket vållat en viss konkurrens om elevernas

tid och intresse. Olägenheterna hade skärpts därigenom att underofficerselever,

som redan före första anställningens början förvärvat underofficerskompetens

i allmänbildande ämnen, tvingats följa i stort sett samma utbildning

som flertalet elever med betydligt mindre kunskaper.

Den utbildning av värnpliktigt befäl vid armén, som utredningen i förutnämnda

den 4 oktober 1941 överlämnade promemoria föreslagit, ävensom den

organisation av utbildningen till officer på aktiv stat vid armén, som utredningen

komme att föreslå (se avsnittet Utbildning), gåve möjlighet åt alla

värnpliktiga att nå officersbefordran och vinna anställning på aktiv stat. Då

det emellertid icke borde ifrågakomma att minska fordringarna på det mått

av allmänbildning, som en officer på aktiv stat måste äga, vore det erforderligt

att försvarsorganisationen inrymde en läroanstalt, vid vilken erforderliga

kunskaper i allmänbildande ämnen kunde inhämtas.

Anförda synpunkter på underbefälets utbildning till underofficer och jämväl

till officer på aktiv stat talade för ett åtskiljande till tiden av den militära

utbildningen och undervisningen i allmänbildande ämnen. Kraven på ett

sådant system förelåge främst inom armén. Då emellertid undervisningen i

allmänbildande ämnen vid alla tre försvarsgrenarna syftade till samma mål

och sålunda med fördel kunde anordnas gemensamt för dem alla, syntes det

utredningen mest rationellt att tillskapa en för hela försvarsväsendet gemensam

läroanstalt, förslagsvis benämnd försvarsväsendets läroverk.

Försvarsutredningen har föreslagit, att försvarsväsendets läroverk skall omfatta

fyra linjer, A-linjen för förvärvande av underofficerskompetens i allmän
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

bildande ämnen, C linjen för förvärvande av officerskompetens i sådana

ämnen, T-linjen för förvärvande av för tjänstgöring vid pansartrupperna, artilleriet,

luftvärnet m. fl. truppslag avsedda kunskaper i huvudsakligen tekniskt

betonade ämnen samt slutligen B-linjen, förande fram till vanlig realexamen,

dock utan ämnet franska, och anordnad främst ur civilanställningssynpunkt.

A-, B- och C-linjerna skulle i huvudsak motsvara de vid nuvarande arméns

underofficersskola anordnade linjerna med motsvarande beteckningar.

Beträffande tidslängden för studierna m. in. har försvarsutredningen närmare

anfört följande:

Under förutsättning att den allmänbildande undervisningen under rekrytoch

underbefälsutbildningen (denna undervisning benämnes i det följande

»klass 1») bibringat eleverna ett kunskapsmatt i ämnena modersmålet,

historia med samhällslära, geografi och matematik motsvarande minst genomgången

klass 3 i 5-klassig realskola och att de äga vissa förkunskaper i språk,

synes det möjligt att uppnå ovan angivna studiemål i fråga om A-, T- och

B-linjerna på två år (klass 2—3) och i fråga om C-linjen på tre år (klass 2 4).

Studieåret måste dock i så fall utsträckas att omfatta tiden oktober mitten

av maj. „ ,

Ovan angivna förkunskaper i språk, vilkas omfattning framgar av den

närmare redogörelse för de olika linjerna, som lämnas nedan, föreslås inhämtade

lämpligen genom deltagande i korrespondensundervisning kombinerad

med deltagande i de studiecirklar, som planeras vid truppförbanden

(stationerna, flottiljerna). Ifrågavarande korrespondensundervisning torde kunna

bedrivas vid det för försvarsväsendet ifrågasatta gemensamma korrespondensinstitut,

till vilket chefen för armén av överbefälhavaren erhållit i uppdrag

att i samråd med övriga försvarsgrenschefer utarbeta förslag. Utredningen

vill redan i detta sammanhang framhålla önskvärdheten av att ett sadant

institut kommer till stånd, framförallt med hänsyn till den kursverksamhet

för reservofficerare och värnpliktigt befäl som utredningen i det följande

kommer att föreslå. .. .. %

Läroverkets olika linjer och klasser framgå av nedanstående översikt.

Från klass 1 vid truppförbanden

etc.

—klass 2 A''

—klass 2 T

—> klass 2 B

—y klass 2 C ■

A

4

T

klass 3 d

klass 3 T

klass 3 B

klass 3 C

■A klass 4 C

I fråga om försvarsutredningens förslag rörande undervisningens omfattning

på de olika linjerna hänvisas till betänkandet sid. 44 46. Utredningen

har förutsatt, att övergång mellan olika linjer skall kunna ske enligt vissa

närmare angivna grunder.

Försvarsutredningen har beräknat antalet elever vid fullt genomförd organisation

till omkring 790, varav 323 från armén, 360 från marinen och 107 från

flygvapnet. Elevernas beräknade fördelning på linjer och klasser framgår av

en tablå å sid. 48 i betänkandet. Undervisningstiden har beräknats omfatta

30 undervisningsveckor. Antalet elever i en läsavdelning har ansetts i regel

icke böra överstiga 26—28, varför antalet läsavdelningar skulle bliva 31.

Utredningen har föreslagit, att undervisningen skall ledas huvudsakligen

av fast anställda lärare samt till viss del med timlärare sålunda.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Lästimmar

per vecka.

9 lektorer med uudervisningsskyldighet om 26 timmar per vecka 234

26 adjunkter med undervisningsskyldigket om 30 timmar per vecka 780

Timlärare ................................................................ 486

Summa 1,500

Beträffande den i övrigt erforderliga personalen torde få hänvisas till betänkandet,

sid. 49.

Försvarsutredningen har ansett Uppsala vara den ur flera synpunkter lämpligaste

förläggningsplatsen för läroverket. Nuvarande arméns underofficersskola

kunde därvid med vissa ombyggnader användas såsom förläggningslokaler

för läroverkets elever.

En läroverksbyggnad innehållande lektionssalar jämte kemi-, fysik-,

biologi- och geografirum samt en samlingssal m. m. måste emellertid uppföras.

I fråga om läroverkets lydnadsställning har försvarsutredningen anfört följande

synpunkter:

Befälet över till läroverket beordrad militär personal ävensom över arméns

underofficersskola, som fortfarande avses vara förlagd till Uppsala, föres lämpligen

av en och samma chef, regementsofficer ur armén. Organisatoriskt

skulle sålunda under denne chef lyda dels underofficersskolan, organiserad

på ett kompani, dels läroverkets tre kompanier, ett för varje försvarsgren.

För verksamheten vid läroverket är däremot studierektor ledare; han föreslås

i detta avseende lyda under en styrelse, där skolans chef är ledamot

och de olika försvarsgrenarna äro representerade. I övrigt bör läroverket

vara underkastat kontroll m. m. av skolöverstyrelsen.

Jämväl i förvaltningshänseende synes det lämpligt att läroverket anknytes

till arméns underofficersskola på så sätt, att elevernas utspisning,

avlöning, redovisning m. m. omliänderhaves av chefen för sistnämnda skola.

Likaså bör förvaltningen och vården av samtliga byggnader ske genom

dennes försorg, varjämte kassaförvaltningen bör vara gemensam för läroverket

och underofficersskolan och lyda under chefen för sistnämnda skola.

Däremot synas särskilda anslag för försvarsväsendets läroverk böra upptagas

i riksstaten, fördelade som vanligt på avlönings- och omkostnadsanslag.

Yiss personal på underofficersskolans stat ävensom från marinen och

flygvapnet kommenderad personal (se under »Utbildningsanstalter») avses

handhava elevernas utbildning i gymnastik och idrott.

Läroverkets avlöningsanslag har av försvarsutredningen preliminärt beräknats

till högst 500,000 kronor. Omkostnadsanslaget, från vilket utgifter för

böcker, undervisningsmateriel, skrivmateriel, expenser m. m. skulle bestridas,

beräknas av försvarsutredningen till högst 50,000 kronor. Härvid har förutsatts,

att utgifter för bränsle, lyse, renhållning och dylikt skola bestridas från

arméns vederbörliga anslag.

Yttranden.

Chefen för armén, som förklarat sig i stort sett icke ha något att erinra

mot försvarsutredningens synpunkter och förslag beträffande försvarsväsen
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

dets läroverk, har anfört, att innan beslut fattades om inrättande av en särskild

teknisk linje, särskild utredning syntes erforderlig rörande därmed förenade

engångs- och driftskostnader, behov av lokaler in. m. Chefen för armén

har i detta hänseende hänvisat till vid yttrandet fogade avskrifter av yttranden

från chefen för arméns underofficersskola och studierektorn vid samma

skola, i vilka yttranden framställts vissa förslag till organisation av den tekniska

linjen, medförande en fördyring av försvarsutredningens förslag med

— förutom 250,000 kronor i ytterligare byggnadskostnader — 175,000 kronor

i engångskostnader för anskaffning av maskin- och verktygsutrustning samt

10,000 kronor i årliga driftskostnader. Chefen för armén har emellertid anmärkt,

att den tekniska undervisningen syntes kunna tillgodoses genom enklare

och billigare anordningar än vad sålunda föreslagits, men däremot förklarat

vissa andra av nyssnämnda befattningshavare framförda förslag med

avseende å organisationen av läroverket vara värda beaktande. — Läroverkets

uppsättande borde ske i anslutning till den övergång till ny organisation av

arméns underofficersskola, som chefen för armén i annat sammanhang förordade

och som innebure, att omorganisationen ägde rum efter hand som

redan påbörjade kurser lämnade skolan. Det vore emellertid av särskild vikt,

att nybyggnadsarbetet snarast möjligt igångsattes. Befattningen som rektor

vid läroverket borde tillsättas från och med budgetåret 1942/43.

Arméförvaltningen har framhållit, att en av anledningarna till mindre tillfredsställande

materielvård och reparationstjänst vid truppförbanden utan

tvivel vore, att tillgång icke funnes på skickliga och kvalificerade hantverksunderofficerare.

Då en tekniskt utbildad beställningsman vid befordran till

underofficer återfördes till trupplinjen, komme hans tidigare förvärvade tekniska

kunskaper icke att nyttiggöras i underofficersbefattningen. Enär den

av försvarsutredningen föreslagna tekniska linjen alltjämt syntes vara avsedd

för blivande truppunderofficerare vid de mera tekniskt betonade truppslagen,

kunde anordningen icke i och för sig innebära ett botemedel med avseende på

bristen på för reparationstjänst särskilt utbildade underofficerare. En närmare

utredning i denna fråga syntes vara erforderlig, varvid främst borde

undersökas, huruvida här avsedd underofficersutbildning för beställningsmän

borde förläggas till försvarsväsendets läroverk eller eventuellt helt eller delvis

till någon befintlig teknisk läroanstalt, t. ex. Örebro tekniska gymnasium.

Statskontoret har — med hänsyn till att undervisningstiden i försvarsutredningens

förslag beräknats omfatta allenast 30 undervisningsveckor mot

38 vid de allmänna läroverken — anfört, att större undervisningsskyldighet

per vecka än eljest borde avkrävas lektorer och adjunkter samt heltidsanställd

icke-ordinarie lärarpersonal. För nu ifrågavarande lärare borde därför

stadgas skyldighet att undervisa 30 respektive 36 timmar i veckan. Behovet

av lärarkrafter syntes dessutom kunna nedbringas genom att antalet

idever i varje klassavdelning utökades till att normalt uppgå till 30. De

ordinarie adjunktstjänsterna syntes i viss utsträckning böra utbytas mot extra

ordinarie adjunktsbefattningar. I betraktande av att kassaförvaltningen m. m.

vid läroverket avsetts skola lyda under chefen för arméns underofficersskola

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

syntes rektorns förvaltningsbestyr bliva betydligt mindre betungande än vid

de allmänna läroverken. Vid sådant förhållande borde en placering i lönegraden

EU vara tillräcklig. Av samma skäl syntes det knappast kunna vara

motiverat, att skolan utrustades med ett kanslibiträde och ett skrivbiträde.

För biträdeshjälp åt rektorn borde —- på sätt, som skedde vid de allmänna

läroverken •—- ett lämpligt avpassat anslagsbelopp ställas till förfogande.

« Skolöverstyrelsen har närmare granskat försvarsutredningens förslag med

avseende å inträdesfordringar, linjeuppdelning, undervisningens omfattning

m. m. Enligt skolöverstyrelsens mening vore det med hänsyn till elevmaterialets

förutsättningar och den erforderliga intensiteten i undervisningen

knappast riktigt att räkna med större elevantal i undervisningsavdelningarna

än 25, varför totala antalet parallellavdelningar, bortsett från eventuellt erforderlig

uppdelning av T-linjens avdelningar i mindre undervisningsgrupper,

syntes bliva lägst 32.

Beträffande lärarpersonalen har skolöverstyrelsen ifrågasatt en minskning

av antalet timlärartimmar till omkring 300 genom inrättande av 6 extra ordinarie

adjunktstjänster vid läroverket. Denna åtgärd skulle främja kontinuiteten

i läroverkets arbete och dessutom i viss mån skapa en rekryteringsbas

för de ordinarie tjänsterna vid läroverket. Med hänsyn till aftonundervisningen

och de många särskilda förhållanden, som påkallade noggrann och

intensiv handledning av eleverna, kunde det ifrågasättas, om icke undervisningsskyldigheten

tagits till i överkant. Den väsentligt ökade arbetsbelastningen

i jämförelse med lärarna vid de allmänna läroverken kompenserades

emellertid av 9 veckors längre ferier. Denna kompensation vore väl motiverad

av arbetskoncentrationen under det kortare läsåret.

Utöver de föreslagna rektors- och lärartjänsterna syntes de säregna förhållandena

vid detta läroverk kräva en särskild befattningshavare med uppgift

att under rektor övervaka elevernas linjeval och inprövningar samt att giva

dem erforderliga råd och upplysningar. Liksom rektor vid allmänt läroverk

ägde utse lämplig lärare till biträde å rektorsexpeditionen, borde studierektor

vid försvarsväsendets läroverk äga utse lämplig lärare att tjänstgöra som

rektors sekreterare och som studierådgivare med erforderlig minskning i

undervisningsskyldigheten.

Enär försvarsväsendets läroverk avsåges upprättas redan från och med

höstterminen 1942, borde enligt överstyrelsens mening åtgärder snarast vidtagas

för att från och med 1 juli besätta tjänsten som studierektor vid läroverket

och åtminstone 2 lektorstjänster, vilkas innehavare kunde vara rektorbehjälpliga

med organisationsarbetet.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har ansett besparingar kunna

vinnas genom slopande av B-linjen, vilken knappast försvarade sin plats i den

nya organisationen, då den ej erfordrades ur militär synpunkt utan endast med

hänsyn till personalens civila ställning. Länsstyrelsen, som härutöver anfört

vissa synpunkter i fråga om läroverkets organisation, har funnit det

mindre väl planlagt att icke utnyttja lärarkrafterna för åtminstone någon

del av sommarhalvåret. Det borde tagas under övervägande, om icke tjänst
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

göring vid militära förband i den föreläsningsverksamhet, som där komme

att bedrivas, borde vara obligatorisk.

Medan sålunda länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län förordat slopande

av den till realexamen ledande Bdinjen, har svenska underofficersförbundet

föreslagit, att A-linjen borde slopas och att sålunda för tillträde till vederbörlig

underofficersskola borde uppställas såsom fordran, att elev med godkända

betyg genomgått B- eller T-linje vid försvarsväsendets läroverk. Såsom

skäl härför har anförts behovet att höja underbefälets och underofficerarnas

allmänna bildningsnivå, vilket ansetts vara av särskild betydelse, då det gällt

dessa befälskategoriers användning för trupputbildning.

Jämväl försvarsväsendets underbefäls förbund har föreslagit A-linjens slopande.

Den förbättrade undervisning i allmänbildande ämnen, som redan i

manskapsskolorna skulle med det föreslagna utbildningssystemet erhållas

och som för övrigt borde leda fram till högre allmänbildningsmått än det

försvarsutredningen uppställt, borde jämsides med den rationalisering av

undervisningen, som vunnes genom organisationen av försvarsväsendets läroverk,

kunna föra fram eleverna till ett högre kunskapsmått än som för närvarande

inhämtades på A-linjen vid arméns underofficersskola. Genom att

slopa denna linje vunnes också ur organisationssynpunkt vissa fördelar.

1942 års försvarsberedning.

Förslaget om inrättandet av ett gemensamt läroverk för försvarsväsendet

har synts beredningen lämpligt. Om förslagets detaljer har beredningen

anfört följande:

Mot den av försvarsutredningen föreslagna A-linjen, vilken avsetts skola

föra fram eleverna till realexamenskompetens i vissa ämnen (»vanliga underofficerslinjen»),

ha erinringar framställts av svenska underofficersförbundet

och försvarsväsendets underbefälsförbund. De båda personalorganisationerna

anse möjligt att före inträdet vid läroverket bibringa de fast anställda sådan

grundläggande utbildning i erforderliga allmänbildande ämnen, att ifrågavarande

elever vid läroverket kunna hänföras till B-linjen, vilken för fram

till fullständig realexamen. Med anledning härav vill beredningen uttala,

att denna fråga bör lösas med hänsyn till de erfarenheter, som komma att

vinnas efter det nya utbildningssystemets genomförande; visar det sig möjligt

att slopa A-linjen till förmån för B-linjen, synes hinder däremot icke

böra resas. Möjligheterna härtill bliva emellertid beroende av dels det kvalitativa

utfallet av manskapsrekryteringen, dels ock de utbildningsmål, som

kunna uppnås vid den allmänbildande undervisning, som meddelas före inträdet

i läroverket.

Frågan om den tekniska linjens ordnande med avseende å studiemål m. m.,

bör, såsom chefen för armén i sitt utlåtande framhåller, bliva föremål för

närmare utredning. Önskvärt är, att undervisningen för fram till ett mål,

som är direkt jämförligt med annan allmän läroanstalts. I detta sammanhang

anser sig beredningen böra uttala att det av arméförvaltningen framförda

uppslaget, att möjligheter böra beredas beställningsmän att i stället

för försvarsväsendets läroverk genomgå teknisk utbildning vid annan befintlig

teknisk läroanstalt, är förtjänt av närmare övervägande. I likhet med

armé förvaltningen anser beredningen, att tillgång på ett antal på så sätt

utbildade underofficerare skulle innebära ökade möjligheter att tillgodose

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 samt. Nr 210. »77 42 7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

reparationstjänstens behov av val utbildad arbetsledare personal inom fältförbanden.

Utan tvivel skulle en dylik lösning, vilken synes i första hand

lämplig för underbefäl i beställningsmannatjänst vid de motoriserade förbanden,

därjämte medföra en kvalitativ förbättring av beställningsmannakategorien

inom personalgruppen fast anställt manskap.

Vad angår löneställningen för läroverkets rektor finner sig beredningen,

med hänsyn till det stora elevantalet och de säregna förhållandena vid denna

skola, böra tillstyrka försvarsutredningens förslag, att han skall hänföras till

lönegraden E 13, ehuru han icke såsom rektorerna vid de allmänna läroverken

har att befatta sig med skolans förvaltning.

I fråga om antalet lektorer och adjunkter, som föreslagits till 9 respektive

26, vill beredningen förorda, att av ifrågavarande antal allenast 8 lektors- och

2(3 adjunktstjänster tills vidare tillsättas såsom ordinarie befattningar; återstående

antal torde tills vidare böra i staten upptagas såsom extra ordinarie

adjunkter.

Den av utredningen föreslagna maskinistbefattningen synes icke erforderlig.

Läroverket och arméns underofficersskola skola stå under gemensam

förvaltning och å skolans stat finnas uppförd en maskinistbefattning. För

läroverkets behov torde vara tillräckligt med en eldare av 2. klassen i lönegraden

MEo 5.

Beredningen ställer sig tveksam till det av skolöverstyrelsen uppgivna

behovet att, minska antalet elever i vissa undervisningsavdelningar.

*Vad angar antalet fast anställt underbefäl, som beräknas erhålla kommendering

till läroverket, synes detta, såsom framhållits av berörda personalförbund,

vara väl knappt beräknat, om skolans syfte liksom de hittillsvarande

underofficersskolornas skall vara att tillgodose äldre manskaps behov att förvärva

kompetens för tillträde till vissa civila anställningar, framför allt i allmän

tjänst. Elevantalet vid läroverket synes icke vara beräknat högre än som

i stort sett motsvarar det beräknade behovet för officers- och underofficersrekryteringens

tillgodoseende. Under dessa förhållanden innebär det förändrade

utbildningssystemet — att skilja den allmänbildande undervisningen

fi ån den militära utbildningen i de hittills organiserade underofficersskolorna

— en ur det fast anställda manskapets intressesynpunkter avgjord försämring

Försvarsutredningen har föreslagit, att tre kompanichefer skulle avses för

läroverket. Det torde vara tillräckligt med en kompaniofficer såsom förläg»- ningschef för läroverket, då eleverna väsentligen äro underställda skolans

rektor.

Byggnadsprogrammet för försvarsväsendets läroverk torde böra granskas

av 1940 års militära byggnadsutredning. Då vissa myndigheter framställt

krav på en samlingssal av sådan storlek, att den samtidigt kan rymma läroverkets

samtliga elever m. fl. i stället för den av försvarsutredningen föreslagna

samlingssalen för 300 elever, vill beredningen uttala, att nödvändigheten

att iakttaga återhållsamhet i fråga om byggnadsföretag måste anses tafa

för den mindre samlingssalen.

Slutligen anser sig beredningen böra fästa uppmärksamheten därpå, att

något förslag icke framlagts rörande löneförmånerna för eleverna vid läroverket.

Beredningen förutsätter, att elever, som innehava beställning för fast

anställt manskap, under studietiden vid läroverket bibehålla med beställningen

förenade förmåner. För de värnpliktiga elevernas del torde ha beräknats

vanliga förmåner till i tjänst varande värnpliktiga. Det kan ifrågasättas,

om icke dessa förmåner äro för knappa för värnpliktig, vilken vunnit

inträde i läroverket för att kvalificera sig för inträde i vederbörlig försvarsgrens

krigsskola. Det förefaller icke osannolikt, att för utbildning till officerare

lämpliga värnpliktiga komma att tveka om sina möjligheter att utan

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

alltför stora uppoffringar komma fram till officersbanan, därest de under

studietiden vid läroverket måste nöja sig med värnpliktigs vanliga förmaner.

Frågan bör enligt beredningens uppfattning tagas under närmare övervägande.

"Vid en översyn av försvarsorganisationen bör en viktig synpunkt vara att Departement»- varje värnpliktig beredes möjlighet att i mån av duglighet vinna anställning ^

på aktiv stat och befordran till underofficer eller officer. I den av 1941 års

riksdag antagna värnpliktslagen har detta önskemål beaktats. I det följande

ämnar jag föreslå åtgärder, ägnade att ytterligare befordra en allsidig och god

rekrytering av försvarsväsendets militära personal på aktiv stat.

Som ett led i dessa åtgärder bör betraktas föreliggande förslag om inrättandet

av ett för försvarsväsendet gemensamt läroverk. Detta förslag, vilket i

huvudsak tillstyrkts av de i ärendet hörda myndigheterna och sammanslutningarna

samt 1942 års försvarsberedning, vill jag därför förorda. Härigenom

torde frågan om manskapets fortbildning vinna en i stort sett lämplig lösning

ur såväl försvarsväsendets som manskapets egen synpunkt.

I remissyttrandena ha framförts vissa synpunkter och förslag beträffande

läroverkets linjeuppdelning och studiemål. I princip synes försvarsutredningens

i dessa hänseenden framlagda förslag kunna godtagas. I likhet med förs

valberedningen utgår jag sålunda från att både A- och B-linje skola tills vidare

ingå i läroverkets organisation i avbidan på närmare erfarenheter rörande

det nya utbildningssystemets lämplighet i detalj. Likaledes förutsätter jag,

att den av försvarsutredningen förordade C-linjen skall komma till stånd.

Yad angår T-linjen, den tekniska utbildningslinjen, har i yttrandena en viss

tvekan försports rörande utformningen av denna. Att en sådan linje bör

ingå i läroverket torde vara tydligt. Jag har heller intet att i princip erinra

mot försvarsutredningens förslag att denna linje bör föra fram till en efter

militära behov anpassad teknisk realexamen. Däremot kunna olika synpunkter

göra sig gällande beträffande undervisningens omfattning. I likhet med försvarsutredningen

förutsätter jag, att denna fråga göres till föremål för närmare

utredning. I samband med denna utredning bör även övervägas,

huruvida icke beställningsmän inom försvarsväsendet böra beredas tillfälle

att på sätt arméförvaltningen och försvarsberedningen anfört tillgodogöra

sig utbildningen vid redan befintliga tekniska läroanstalter. Det

ligger i sakens natur, att det trängande behovet av väl utbildad personal

för bland annat reparationstjänsten inom försvarsväsendet bör tillgodoses i

den mån så är möjligt med anlitande av den tekniska yrkesundervisningens

nuvarande resurser. I ett par yttranden har framhållits, att försvarsutredningens

beräkningar rörande antalet fast anställt underbefäl, som bör erhalla

kominendering till läroverket, skulle ligga i underkant. Under nuvarande

förhållanden synes det icke möjligt att verkställa en tillförlitlig beräkning

rörande den omfattning i vilken dylik kommendering bör ske. Givet är emellertid,

att denna fråga bör i fortsättningen allvarligt uppmärksammas och att

de åtgärder böra vidtagas, till vilka erfarenheterna kunna giva anledning.

I ett par yttranden ha, såsom av handlingarna i ärendet framgår, uttryckts

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

farhågor för att den korta undervisningstiden skulle medföra en i jämförelse

med exempelvis de allmänna läroverken mycket stor arbetsbelastning för

eleverna, vilket skulle kunna äventyra ett gott arbetsresultat. Vid bedömandet

av denna fråga bör emellertid icke förglömmas, att det här är fråga om elever

i mogen ålder med stor uthållighet och arbetsförmåga, vilka förbereda sig

för sitt blivande yrke. En jämförelse med förhållandena vid de allmänna

läroverken måste därför bliva missvisande. För egen del har jag icke funnit

vägande invändningar kunna framställas mot det av försvarsutredningen förordade

tidsschemat.

I fråga om undervisningsavdelningarnas storlek har jag intet att erinra

mot försvarsutredningens förslag, vilket innebär en medelväg mellan de av

skolöverstyrelsen och statskontoret i ämnet anförda synpunkterna.

Lika med försvarsberedningen finner jag det skäligt, att läroverkets rektor

placeras i lönegraden E 13. Det är av särskild vikt, att för denna anstalt kan

förvärvas en i alla hänseenden väl kvalificerad innehavare av rektorsbefattningen,

något som icke kan ske, om löneställningen blir för låg. Innan närmare

erfarenhet vunnits, anser jag mig icke kunna tillstyrka skolöverstyrelsens

förslag om anställande av särskild befattningshavare med uppgift att

giva eleverna råd rörande studiernas bedrivande m. m.

Jag delar beredningens uppfattning, att av de föreslagna 9 lektors- och 26

adjunktstjänsterna allenast 8 lektors- och 20 adjunktstjänster upptagas å ordinarie

stat, medan återstående antal tills vidare bör upptagas såsom extra ordinarie

adjunkter. I likhet med länsstyrelsen i Göteborg finner jag det önskvärt,

att lärarpersonalen utnyttjas för föreläsningsverksamhet vid militära förband

i den mån tjänstgöringsskyldigheten vid läroverket understiger den för

lärare vid allmänna läroverk fastställda. Yisar sig en sådan anordning vara av

tekniska eller andra skäl icke möjlig att genomföra lärer tjänstgöringsskyldigheten

per vecka böra i anslutning till statskontorets förslag ytterligare utsträckas.

Det synes böra ankomma på Kungl. Maj:t att efter närmare prövning

av denna fråga meddela erforderliga bestämmelser.

Personalbehovet i övrigt synes böra i vanlig ordning av riksdagen prövas

i samband med fastställande av stat för läroverket.

Försvarsutredningen har föreslagit, att läroverket skall förläggas till Uppsala

med anknytning i förvaltningshänseende till arméns underofficersskola.

I anledning härav har arméförvaltningens fortifikationsstyrelse med skrivelse

den 3 mars 1942 överlämnat ett yttrande av underofficersskolans chef, av vilket

framgår, att den lämpligaste förläggningsplatsen för läroverket vore ett

område omedelbart norr om den mark, som nu disponeras för underofficersskolan.

Enligt beslut av 1935 års riksdag skulle emellertid till denna mark

förläggas en psykiatrisk klinik. Då detta syntes vara olämpligt, hemställde

skolchefen om förnyad prövning rörande platsen för den psykiatriska kliniken

samt, i händelse kliniken komme att förläggas till annan plats, beslut om

läroverkets förläggande till nämnda markområde.

Den sålunda väckta frågan är för närvarande föremål för övervägande. För

egen del finner jag det emellertid lämpligt, att läroverket förlägges till Upp
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210. 101

sala och att om möjligt även i lokalt hänseende anslutning sker till arméns

underofficersskola.

Vad försvarsutredningen anfört rörande läroverkets ställning i administrativt

hänseende m. m. ger mig icke anledning till annan erinran än att ställningstagandet

i denna fråga delvis är beroende av möjligheterna att förlägga

läroverket i anknytning till underofficersskolan.

På kostnadsberäkningarna har jag icke anledning i detta sammanhang närmare

ingå. Anslagsbehovet synes böra i vanlig ordning bedömas för varje

särskilt budgetår. Vad engångskostnaderna beträffar, synes utredningen icke

ha upptagit särskilda medel för läroverkets lösa inredning. I detta hänseende

uppstår alltså en merutgift, vars storlek icke nu synes kunna beräknas.

Det får förutsättas, att försvarsutredningens beräkningar i övrigt skola i det

väsentliga visa sig hållbara, varför de av mig läggas till grund vid kostnadskalkylerna

rörande försvarsväsendets medelsbehov under de närmaste åren.

Det av försvarsutredningen skisserade byggnadsprogrammet för försvarsväsendets

läroverk lärer på sätt jämväl beredningen föreslagit böra i besparingssyfte

överses inom 1940 års militära byggnadsutredning.

Vad slutligen angår frågan om löneförmånerna åt läroverkets elever utgår

jag i likhet med beredningen från att det fast anställda manskapet under

studietiden skall äga bibehålla eljest utgående förmåner. Den av försvarsberedningen

väckta frågan om särskild gottgörelse åt värnpliktiga under

vistelse vid försvarsväsendets läroverk synes böra göras till föremål för utredning.

Av vad nu anförts framgår, att i flera hänseenden det av försvarsutredningen

framlagda förslaget är i behov av en överarbetning. Då emellertid läroverket

icke torde kunna träda i verksamhet redan under nästa budgetår — erforderliga

lokaler torde kunna iordningställas tidigast under år 1943 —- föreligger

tillräcklig tidsfrist för de ytterligare överväganden, som sålunda äro påkallade.

Då det ankommer på Kungl. Maj:t att fastställa kursplaner och övriga

bestämmelser rörande läroverkets verksamhet och ställning, torde dessa frågor

emellertid icke behöva i vidare män än nu skett underställas riksdagens

prövning.

Av praktiska skäl är det lämpligt att rektor utses redan under nästkommande

budgetår. På denne bör nämligen ankomma att biträda vid den närmare

utformningen av läroverkets organisation och av lokalernas planläggning.

Förslag om uppförande av befattning för ändamålet framlägges av mig i

annat sammanhang.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

Avd. IV. Försvarsväsendets högsta ledning.

A. Försvarsdepartementets kommandoexpeditioner.

Kommandoexpeditionerna äro för närvarande tre, en för varje försvarsgren.

Deras uppgift är att biträda chefen för försvarsdepartementet i militära

frågor rörande respektive försvarsgren. Deras huvudsakligaste arbetsområde

hänför sig till beredande till föredragning av de s. k. kommandomålen, d. v. s.

sådana mål som Konungen jämlikt § 15 regeringsformen i egenskap av

högste befälhavare över krigsmakten omedelbar ligen besörjer.

Enligt de i samband med 1936 års försvarsbeslut fastställda planerna jämte

däri sedermera vidtagna ändringar beräknas personalen på kommandoexpeditionerna

på följande sätt:

Lantförsvarets kommandoexpedition.

1 chef, lön enligt lönegraden C 8 på försvarsdepartementets stat,

1 souschef, regementsofficer ur generalstabskåren,

2 kaptener ur generalstabskåren,

2 kompaniofficerare, beordrade ur truppförbanden,

3 generalstabsaspiranter,

7 pensionerade officerare,

2 pensionerade underofficerare,

1 expeditionsvakt samt

1 e. o. kontorsbiträde.

Härtill kommer viss militär skriv- och ordonnanspersonal.

Sjöförsvarets kommandoexpedition.

1 chef, lön enligt lönegraden C 8 på försvarsdepartementets stat,

2 kompaniofficerare ur flottan,

1 kompaniofficer ur kustartilleriet;

1 underofficer ur kustartilleriet,

3 pensionerade officerare,

3 pensionerade underofficerare,

1 expeditionsvakt samt

1 e. o. skrivbiträde.

Härtill kommer viss militär skriv- och ordonnanspersonal.

Flygvapnets kommandoexpedition.

1 chef, regementsofficer ur flygvapnet,

1 kompaniofficer ur flygvapnet,

1 pensionerad officer samt

1 pensionerad underofficer.

Härtill kommer viss militär skriv- och ordonnanspersonal.

Försvars utredningen.

Försvarsutredningen har erinrat om att i vissa tidigare sammanhang fråga

varit uppe om en sammanslagning av kommandoexpeditionerna till en enda

expedition. Sålunda hade 1930 års försvarskommission haft denna fråga uppe

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

till prövning men kommit till det resultatet, att en sammanslagning icke borde

ske. Vid framläggandet av 1936 års försvarsproposition hade föredragande

departementschefen på anförda skäl (prop. 1936:225, sid. 94) anslutit sig

till denna åsikt.

Försvarsutredningen har emellertid funnit de erfarenheter, som vunnits

sedan den tid, då frågan senast var uppe till behandling, giva anledning till

att detta spörsmål tages under förnyat övervägande samt därom närmare anfört

följande:

Genom tillkomsten av de tre försvarsgrenscheferna har beslutanderätten i

ett avsevärt antal kommandomål kunnat delegeras till dem. En ytterligare

dylik delegation synes också lämpligen böra genomföras. Å andra sidan har

genom tillkomsten av försvarsstaben ett flertal kommandoärenden kommit att

erhålla en för försvarsväsendet mera allmän räckvidd, vilket medför att deras

handläggning å en viss försvarsgrens kommandoexpedition kan sägas vara

mindre motiverad. Vidare har det befunnits, att på grund av flygvapnets förhållandevis

okomplicerade organisation antalet kommandomål för flygvapnets

del ävensom beskaffenheten av desamma knappast motivera en kommandoexpedition

för flygvapnet av den nuvarande omfattningen. Slutligen bör framhållas,

att den ‘ militära sakkunskap, som förut ansågs böra stå till departementschefens

omedelbara förfogande genom kommandocheferna, efter tillkomsten

av chefen för försvarsstaben och de tre försvarsgrenscheferna i allmänhet

tillgodoses genom personlig kontakt mellan departementschefen och

nämnda chefer, vadan kommandochefernas betydelse i sagda hänseende

väsentligt minskats. Däremot lärer det vara av betydelse för departementschefen

att i sin omedelbara närhet äga tillgång till en högt kvalificerad officer

i oberoende ställning i förhållande till försvarsledningen i övrigt, med vilken

han kan dryfta spörsmål av allmän militär och militärpolitisk beskaffenhet

utan särskild hänsyftning till någon av försvarsgrenarna.

Försvarsutredningen har med hänsyn härtill föreslagit en sammanslagning

av de tre nuvarande kommandoexpeditionerna till en enda expedition med en

generalsperson eller flaggman som chef. Genom en sadan åtgärd skulle också

kunna vinnas vissa förenklingar i rent administrativt hänseende, varjämte en

del personalbesparingar syntes kunna åstadkommas.

Chefen för kommandoexpeditionen, vilken enligt försvarsutredningens

mening borde kunna tillhöra vilken försvarsgren som helst, borde

upptagas i lönegraden Öb 2 eller Öb 3 på försvarsdepartementets stat. Till

sitt omedelbara förfogande borde han ha en adjutant, vilken regelmässigt

syntes böra vara en kapten ur generalstabskåren.

Centralt under chefen borde vidare stå en detalj för registrering och expedition,

en detalj för tjänstemeddelanden samt en bokdetalj. Yissa skäl kunde

sägas tala för att förlägga bokdetaljens verksamhet till försvarsgrensstaberna,

men bland annat med hänsyn till de befintliga lokalutrymmena hade utredningen

icke velat ifrågasätta en dylik åtgärd.

Försvarsutredningen har i detta sammanhang anfört:

Detaljen för registrering och expedition bör förestås av en pensionerad

officer, biträdd av en generalstabsaspirant eller en motsvarande för egen

stabsutbildning kommenderad officer ur marinen eller flygvapnet. Till denna

detalj torde också böra räknas de två nuvarande expeditionsvakterna även
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

som den kvinnliga skrivpersonalen och ordonnanspersonalen. För nedbringande

eller helst undanröjande av behovet av kommenderad militär skrivpersonal

torde antalet kvinnliga skrivbiträden böra utgöra 4.

Detaljen för tjänstemeddelanden, som bör handhava utgivandet av en för

försvarsväsendet gemensam publikation motsvarande nuvarande »TL» och

»TS», bör förestås av en pensionerad officer.

Bokdetaljen bör handhava de uppgifter som för närvarande fullgöras å de

två bokdetaljerna på lantförsvarets och sjöförsvarets kommandoexpeditioner.

Detaljen bör förestås av en pensionerad officer. Därutöver torde erfordras

ytterligare 5 pensionerade officerare och 2 pensionerade underofficerare.

I övrigt borde, enligt vad försvarsutredningen vidare föreslagit, kommandoexpeditionen

under chefen vara organiserad på en armé-, en marin- och en

flygsektion.

Armésektionens chef borde vara en regementsofficer ur generalstabskåren,

major eller överstelöjtnant. Till sektionschefens omedelbara förfogande

syntes böra stå en generalstabsaspirant. Sektionen syntes böra uppdelas på

en vapenövnings- och personaldetalj, en mobiliseringsdetalj, en värm pliktsdetalj

och en rulldetalj.

Härom har försvarsutredningen anfört:

Vapenövnings- och personaldetaljen bör förestås av en kapten ur generalstabskåren

med en generalstabsaspirant som biträde.

Mobiliseringsdetaljen bör förestås av en pensionerad officer ur armén.

Värnpliktsdetaljen, å vilken torde böra handläggas värnpliktsärenden ur

samtliga försvarsgrenar, bör likaledes förestås av en pensionerad officer ur

armén. I erforderlig utsträckning bör här även tjänstgöra en officer från

marinsektionen.

Rulldetalj en, vilken förutsättes skola handhava rullans förande för samtliga

försvarsgrenar, bör förestås av en pensionerad officer ur armén. Till hans

förfogande bör stå en pensionerad underofficer ur marinen, varjämte den å

flygsektionen (se nedan) upptagne pensionerade underofficeren bör kunna

biträda jämväl å denna detalj.

Marinsektionens chef borde enligt försvarsutredningens mening vara en

regementsofficer ur flottan, örlogskapten eller kommendörkapten. Till sektionschefens

omedelbara förfogande syntes böra stå en för egen stabsutbildning

kommenderad officer ur marinen. Sektionen syntes böra indelas på två

detaljer, flottans detalj och kustartilleriets detalj. Den nuvarande isbrytardetaljen

förutsattes skola överflyttas till marinstaben.

Försvarsutredningen har härom närmare anfört följande:

Flottans detalj bör förestås av en kompaniofficer ur flottan. Som hans biträde

bör tjänstgöra en pensionerad underofficer.

Kustartilleriets detalj bör förestås av en kompaniofficer ur kustartilleriet.

Till sitt biträde bör han ha en pensionerad underofficer.

Flygsektionen borde, enligt vad försvarsutredningen vidare anfört, förestås

av en regementsofficer ur flygvapnet, major eller överstelöjtnant. Emellertid

syntes man böra räkna med att arbetet som chef för flygsektionen icke

komme att motsvara mera än en halvtidstjänst. Åt sektionschefen syntes därför

böra uppdragas även vissa andra uppgifter än som direkt sammanhängde

med tjänsten å kommandoexpeditionen. Sålunda syntes han lämpligen böra

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

handhava den kontakt med den frivilliga flygutbildningen, flygklubbarna

m. m., som ansåges böra finnas organiserad inom flygvapnets ledning. I sistnämnda

hänseende syntes han emellertid böra lyda under chefen för flygvapnet.

— Å flygsektionen syntes som detaljchef böra tjänstgöra en kompaniofficer

ur flygvapnet samt en pensionerad underofficer.

I förhållande till den personal, som enligt gällande beräkningar avsetts

för de tre nuvarande kommandoexpeditionerna, innebure vad sålunda föreslagits

en minskning med sammanlagt 3 kompaniofficerare på aktiv stat (2 ur

armén och 1 ur flottan) samt 1 underofficer på aktiv stat (ur kustartilleriet)

men däremot en viss mindre utökning av aspirantpersonalen. Att på detta

sätt personal på aktiv stat frigjordes för rent militära uppgifter syntes innebära

en påtaglig fördel. — Yidare tillkomme 2 nya kvinnliga kontorsbiträden,

men därigenom ansåges den nuvarande militära skrivpersonalen kunna

minskas eller avvaras, vilket likaledes måste anses vara till fördel.

Den personal som här föreslagits hänförde sig till fredsförhållanden.

Uppenbart vore, att under mobilisering personalen kunde behöva utökas på

samma sätt som för närvarande vore fallet.

Som adjutanter åt chefen för försvarsdepartementet borde tjänstgöra på

kommandoexpeditionen placerade kompaniofficerare ur de tre försvarsgrenarna.

Den kontakt med utländska militär-, marin- och flygattachéer, som hittills

förmedlats å de tre kommandoexpeditionerna, borde i fortsättningen äga rum

å den gemensamma kommandoexpeditionen. Ledandet av denna verksamhet

borde tillkomma chefen med biträde av adjutanten. I militära fackfrågor

syntes emellertid i stor utsträckning de tre sektionscheferna få anlitas för

den omedelbara kontakten med attachéerna.

Yad anginge genomförandet av den föreslagna nya organisationen syntes

detta kunna ske oberoende av övriga organisationsändringar inom försvarsväsendet.

Emellertid syntes vägande skäl tala för att med förändringens fullständiga

genomförande borde anstå till dess mera normala förhållanden inträtt

inom försvarsväsendet.

Därest med genomförandet av den nya organisationen skulle komma att

anstå ett eller flera budgetår, syntes i fråga om den nuvarande organisationen

böra vidtagas den formella ändringen, att för cheferna för lantförsvarets och

sjöförsvarets kommandoexpeditioner uppfördes beställningar å försvarsdepartementets

stat i lönegraden Öb 2 i stället för såsom nu C 8. Förutom att

det ur principiell och teknisk synpunkt vore riktigare att då fråga vore om

militärer tillämpa militära avlöningsreglementet än att införa dem under civila

avlöningsreglementet, skulle en dylik ändring medföra den fördelen, att de

nuvarande successionsförordnandena efter kommandocheferna kunde upphöra.

Y ttr anden.

Chefen för första arméfördelningen har ifrågasatt, om icke kommandoexpeditionernas

omorganisation redan nu borde helt genomföras, enär det vore

av värde, att den av försvarsutredningen föreslagna organisationen mod eu

s. 106 Kontrollera mot PDF

106 Kungl. Maj:ts ‘proposition nr 210.

gemensam kommandoexpedition vid femårsperiodens slut vunnit tillräcklig

stadga.

Chefen för armén har däremot biträtt försvarsutredningens förslag, att med

omorganisationen borde anstå till dess mera normala förhållanden inträtt inom

försvarsväsendet. Oberoende därav syntes emellertid en mera omfattande

delegering till försvarsgrenscheferna av beslutanderätt i kommandomål kunna

snarast möjligt genomföras.

Chefen för kustflottan har anfört, att departementschefens närmaste rådgivare

i militära ting borde vara överbefälhavaren och de tre försvarsgrenscheferna.

Den gemensamma kommandochefen syntes därför onödig och skadlig,

varför kommandoexpeditionerna icke borde ändras i annan mån än att

deras personal möjligen kunde reduceras. De borde stå under befäl av var sin

regementsofficer. Sammanslagningen av TL och TS till en gemensam

publikation avstyrktes; en sådan skulle tvinga de perifera myndigheterna att

läsa en mängd onödiga ting, varigenom överskådligheten och uppmärksamheten

på det väsentliga skulle minskas.

Inspektören för kustartilleriet har ansett, att även en kustartilleriofficer

borde kunna ifrågakomma såsom chef för marinsektionen.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha anfört, att med den föreslagna

organisationen den åsiktsbildning, som departementschefen genom samtal

med kommandoexpeditionschefen förskaffade sig, komme att bliva ensidig.

Den ernådda ringa besparingen syntes icke motivera den ändring av flygvapnets

kommandoexpedition, som innebure, att en mindre erfaren officer

ersatte en mera erfaren. Arbetsbelastningen för chefen för flygvapnets kommandoexpedition

syntes komma att ökas i proportion till flygvapnets utökning.

Frånsett detta krävde den snabba utvecklingen inom flygvapnet, att flygkommandochefen,

för att hålla departementschefen orienterad, i jämförelsevis stor

utsträckning följde tjänsten vid flygvapnets förband. Kontakten med den

civila flygutbildningen borde upprätthållas genom flygstabens utbildningsavdelning.

Principiellt sett borde alltså kommandoexpeditionscheferna fortfarande

vara fristående direkt under departementschefen. De tre cheferna

borde ha samma tjänstegrad och inflytande. En sänkning av tjänstegraden

vore möjlig under förutsättning att försvarsgrenscheferna såsom föredragande

övertoge vissa viktiga ärenden — i varje fall personalens befordran och placering

— varvid ytterligare kontakt knötes mellan dem och departementschefen.

Det åsiktsutbyte, som sålunda kunde komma till stånd, syntes värdefullare än

det, som enligt förslaget kunde äga rum mellan departementschefen och chefen

för den gemensamma expeditionen.

överbefälhavaren, som funnit utredningens förslag om en sammanslagning

av kommandoexpeditionerna välmotiverat och ägnat att åstadkomma, önskvärd

enhetlighet vid kommandoärendenas handläggning i högsta instans, har i an

ledning av vad försvarsutredningen anfört om kommandochefens ställning och

uppgifter såsom en rådgivare till departementschefen i »spörsmål av allmän

militär och militärpolitisk beskaffenhet» framhållit, att en sådan roll näppeligen

kunde tilldelas någon annan än den högste militäre representanten för

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

försvaret i dess helhet, överbefälhavaren. Det kunde icke anses lämpligt, att

en person utan motsvarande ansvarsställning tillädes samma uppgift. Behovet

av föreslagen rådgivning syntes desto mer opåkallat, som överbefälhavaren

genom den föreslagna omorganisationen av försvarsstaben komme att i större

utsträckning än nu frigöras från detaljarbete, varigenom hans möjligheter att

disponeras som rådgivare åt såväl departementschefen som regeringen i dess

helhet komme att bliva större än vad tidigare måhända varit fallet.

1942 års f ör svar sberedning.

Mot försvarsutredningens förslag att de tre nuvarande kommandoexpeditionerna

skola sammanslås till en gemensam expedition har beredningen icke

något att i princip erinra. Möjligheter härför syntes nämligen enligt beredningens

mening uppkomma, då överbefälhavare skulle finnas tillsatt redan i

fredstid och försvarsgrenscheferna skulle få ökad befogenhet att besluta i ärenden,

som hittills avgjorts efter föredragning av kommandochef.

I fråga om den gemensamma kommandoexpeditionens organisation har beredningen

anfört följande:

Beredningen har uppmärksammat, att de nuvarande till lantförsvarets och

sjöförsvarets kommandoexpeditioner hörande bokdetaljerna förutsatts skola

kvarbliva i den gemensamma kommandoexpeditionen, medan flygvapnets motsvarande

detalj liksom hittills skall förläggas till flygstaben. Beredningen

anser icke lämpligt, att till nämnda kommandoexpeditioner knutna bokdetaljer

i sin nuvarande form ingå i den nya kommandoexpeditionen, vilket bland annat

skulle innebära, att den sammanlagda bokdetaljen liksom för närvarande skulle

inom kommandoexpeditionernas lokaler rymma lager av böcker, instruktioner

och blanketter, varmed också följer behov av personal och lokaler för att packa

och expediera ifrågavarande tryckalster i mån som rekvisitioner inkomma från

förband, skolor o. s. v. Utredningen har visserligen upplyst, att lokalförhållandena

omöjliggöra ett förläggande av bokdetaljernas verksamhet till försvarsgrensstaberna,

Ven enligt beredningens mening bör i vart fall förlaget av

böcker, instruktioner och blanketter kunna inrymmas inom andra lokaler än

kommandoexpeditionens. Beredningen vill erinra därom, att upplagringen

tidigare omhänderhafts av visst bokförlag liksom också expedieringen, och

det synes böra tagas under övervägande, om icke en återgång till en dylik

ordning bör ske. Härigenom skulle vinnas ökat lokalutrymme för försvarsdepartementets

kansli och kommandoexpedition liksom minskat behov av

personal för expediering, packning och budsändning. Beredningen anser det

angeläget, att militär personal, i vilken ställning det vara må, icke tages i

anspråk för sysslor, som lika väl kunna skötas av civil personal. Beredningen

har också uppmärksammat det förhållandevis stora antal officerare och underofficerare,

6 respektive 2, som beräknas för bokdetaljen. Det vill synas att

sådana uppgifter som korrekturläsning nr. m. kunna ordnas pa ett rationellare

sätt än nu är fallet.

Beredningen får sålunda föreslå, att en närmare utredning snarast kommer

till stånd rörande bokdetaljens organisation m. m. Därvid bör, synes det

beredningen, jämväl utredas, huruvida icke bokdetaljen bör så omorganiseras,

att den blir en hela försvarsväsendets gemensamma tryckeridetalj, som åt

samtliga militära myndigheter ombesörjer tryckning av för dem erforderliga

böcker, instruktioner, blanketter m. m. eller i vart fall fungerar såsom tryckerikonsulent

för försvarsväsendet med motsvarande uppgifter, som åligga tryckeri
-

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

konsulenten hos statskontoret. De militära myndigheterna skulle alltså åläggas

skyldighet att inhämta yttrande av tryckeriexpeditionen, innan trycksak, som

i kostnad överstiger visst belopp, beställes. Detaljen synes också med fördel

kunna fungera såsom en försvarsväsendets centrala annonsförmedling. En

dylik organisation kan komma att medföra icke obetydliga besparingar beträffande

trycknings- och annonskostnader. En förutsättning är dock, att vid

tryckeriexpeditionen finnes anställd befattningshavare, som äger erforderlig

insikt om prisberäkning å trycksaker, annonser m. m.

Vad angår personalbehovet i övrigt för försvarsväsendets kommandoexpedition

har beredningen anfört, att beredningen icke funnit erforderligt att

chefen för kommandoexpeditionen skulle kunna hänföras till lönegraden Öb 3.

För denne borde å försvarsdepartementets stat beräknas lön i lönegraden Öb 2.

Antalet generalstabsaspiranter syntes beredningen böra bestämmas till 2,

då ett ökat antal ärenden förutsattes skola avgöras av chefen för armén i stället

för att hänskjutas till kommandoexpeditionen för avgörande. Med hänsyn till

vad som anförts rörande den beräknade arbetsbelastningen i flygsektionen

torde någon officer ur flygvapnet icke böra för stabsutbildning kommenderas

till kommandoexpeditionen med mindre kompaniofficeren ur flygvapnet utgmge

ur personalförteckningen för expeditionen. För marinsektionen syntes

antalet pensionerade underofficerare kunna minskas till en, då två nya kontorsbiträden

avsåges skola tillkomma utöver nu inom expeditionerna anställda.

En expeditionsvakt borde vara tillräcklig för den gemensamma kommandoexpeditionen,

därest lokalerna för de olika sektionerna ordnades i anslutning

till varandra, och kommandoexpeditionen jämväl komme att äga tillgång till

kommenderad ordonnanspersonal.

Försvarsberedningen har slutligen berört frågan om en utsträckning av

delegationen av beslutanderätt i kommandomål. Beredningen framhåller i

denna del, att om beslutanderätten i kommandomål i viss utsträckning ytterligare

överflyttas till försvarsgrenscheferna, är det av vikt, att sådan delegation

icke sker i ärenden, som ha utrikespolitisk innebörd eller vilkas handläggning

kan få utrikespolitiska konsekvenser (t. ex. i ärenden angående

neutralitetsvaktens uppträdande vid gränskränkningar av olika slag).

Frågan om en sammanslagning av kommandoexpeditionerna till en för de

tre försvarsgrenarna gemensam expedition övervägdes i samband med till

komsten av 1936 års försvarsordning. Därvid beslöts att en sådan sammanslagning

icke skulle äga rum. Sedan numera erfarenhet vunnits rörande kom

mandoexpeditionernas arbetsuppgifter efter tillkomsten av försvarsstaben och

försvarsgrenscheferna med till dem anknutna stabsorgan, torde emellertid

frågan om kommandoexpeditionernas framtida ställning böra ånyo övervägas.

Jag finner mig härvid i allt väsentligt kunna instämma i försvarsutredningens

uttalanden i ämnet. Genom försvarsgrenschefernas tillkomst ha sålunda

kommandoexpeditionerna kunnat befrias från ett flertal enklare kommandomål,

och mål, som fortfarande ankomma på kommandoexpeditionernas handlägg

ning, torde oftare än förr beröra samtliga försvarsgrenar gemensamt. Därtill

kommer, att en särskild kommandoexpedition för flygvapnets del, om hänsyn

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj-.ts proposition nr 210.

tages till förekommande ärendens antal och beskaffenhet, knappast synes

motiverad. De av cheferna för flygvapnet och kustflottan anförda skälen för

ett bibehållande av särskilda kommandoexpeditioner för de olika försvarsgrenarna

finner jag icke bärande. Jag föreslår alltså, att de nuvarande tre kommandoexpeditionerna

sammanslås till en för de tre försvarsgrenarna gemensam

expedition.

Beträffande den sålunda föreslagna kommandoexpeditionens organisation

kan jag i stort sett ansluta mig till försvarsutredningens förslag.

Jag föreslår emellertid i enlighet med beredningens förslag bokdetaljens

omorganisation till en för försvarsväsendet i dess helhet gemensam tryckeridetalj.

Detta organisationsspörsmål är emellertid såsom beredningen också

anfört av beskaffenhet att böra bliva föremål för särskild utredning. Vid denna

utrednings bedrivande synas de av försvarsberedningen anförda synpunkterna

kunna tjäna till ledning.

Vad angår löneställningen för kommandoexpeditionens chef torde denna i

enlighet med försvarsutredningens förslag böra fastställas till alternativt Öb 2

eller Öb 3. Det är nämligen av vikt att vid befattningens tillsättande största

möjliga valfrihet föreligger. —- Antalet i kommandoexpeditionen tjänstgörande

generalstabsaspiranter torde böra beräknas till tre. I övrigt ansluter jag mig

till utredningens förslag, dock att för marinsektionen bör beräknas en i stället

för två pensionerade underofficerare. Huruvida en expeditionsvakt är tillfyllest

för vaktmästargöromålens behöriga fullgörande inom kommandoexpeditionens

samtliga tre sektioner, torde icke kunna nu bedömas.

Jag förutsätter, att det skall ankomma på Kungl. Maj:t att inom ramen för

personalorganisationen utfärda närmare bestämmelser angående kommandoexpeditionens

uppdelning på olika detaljer.

Jag anser mig icke i detta sammanhang böra framlägga förslag i fråga om

tidpunkten för omorganisationens genomförande.

B. Överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna.

Genom 1936 års försvarsordning tillskapades en väsentligt mera

centraliserad organisation av försvarsväsendets högsta ledning än som dessförinnan

förefunnits.

1 fred tillkom en för de tre försvarsgrenarna gemensam försvarsstab med

huvuduppgift att närmast under Kungl. Maj:t handhava »planläggningen av

rikets samtliga försvarsmedels enhetliga användning samt utförandet och

säkerställandet av det för försvarsgrenarna gemensamma krigsförberedelsearbetet

i övrigt». Det operativa krigsförberedelsearbetet i fråga om marinstridskrafterna

skulle dock ankomma på försvarsstaben endast med avseende

på marinstridskrafternas uppgifter i stort och deras samverkan med övriga försvarsgrenar.

De olika försvarsgrenarna underställdes chefer, vilka närmast biträddes av

respektive armé-, marin- och flygstaberna samt av inspektörer (chefen för

kustartilleriet, eskaderchefen vid flygvapnet). Dessa stabers huvuduppgift

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj. ts proposition nr 210.

var lagd på utbildnings-, organisations- och personalfrågor. I marinstaben ingick

en särskild operationsavdelning för handläggning av operativa ärenden,

vilka, som nyss framhållits, i stor utsträckning icke skulle behandlas i försvarsstaben.

Inom armé- och flygstaberna skulle däremot sådana avdelningar

icke ingå, då det operativa förberedelsearbetet för dessa försvarsgrenar var

lagt på försvarsstaben. Armé-, marin- och flygförvaltningarna förblevo Kungl.

Maj:t direkt underställda. Cheferna för armén och marinen inträdde emellertid

i vissa fall — bland annat i frågor rörande budgetäskanden — som chefer

för förvaltningarna, till vilka de dessutom hade rättighet att giva militära anvisningar.

Vid flygvapnet skulle chefen jämväl vara chef för flygförvaltningen,

varvid han biträddes av en souschef.

Chefen för försvarsstaben likställdes i tjänsteställning m. m. med försvarsgrenarnas

chefer. Han erhöll, utöver vad som ovan nämnts, omfattande uppgifter

i avsikt att främja samverkan mellan försvarets olika grenar samt

mellan försvarsväsendet och den övriga statsförvaltningen. Beträffande försvarsgrenarnas

budgetäskanden hade försvarsstabschefen intet åliggande, utan

dessa skulle insändas direkt till Kungl. Maj:t utan bearbetning inom försvarsstaben.

Någon avvägning i en instans under Kungl. Maj:t avsågs sålunda icke

skola ske.

I lerig skulle en överbefälhavare tillsättas, närmast biträdd av ett högkvarter,

i vilket försvarsstaben och försvarsgrensledningarna, inklusive de

centrala förvaltningsorganen, ingingo. Överbefälhavaren ägde rätt att giva förvaltningarna

direktiv i förvaltningsfrågor, men i försvarsstaben ingick icke

någon särskild avdelning, som i samverkan med förvaltningarna skulle utarbeta

dessa direktiv. Detta arbete skulle i stället försiggå på operationsavdelningarna.

Den nya organisationen trädde i kraft den 1 juli 1937. Efter stormaktskrigets

utbrott tillsattes den 8 december 1939 en överbefälhavare över rikets

försvarskrafter. Härtill utsågs chefen för försvarsstaben. Någon efterträdare

till honom förordnades icke, utan endast en »ställföreträdande chef för försvarsstaben».

F ör sv ar sutredning en.

Försvarsutredningen har framhållit, att 1936 års försvarsordnings organisation

av försvarsväsendets ledning sålunda prövats under såväl freds- som

krigsorganisatoriska förhållanden. Dock hade krigsorganisationen icke blivit

tillämpad under de förhållanden, nämligen verkligt krig, för vilka den främst

varit avsedd, utan endast under det mellantillstånd mellan fred och krig, som

den nuvarande beredskapsperioden ur försvarsmaktens synpunkt utgjorde.

Vid ett bedömande av de vunna erfarenheterna hade det förefallit utredningen

som om organisationen i stort sett fungerat tillfredsställande, särskilt

med hänsyn till dess karaktär av nyorganisation.

Försvarsutredningen har emellertid funnit, att inom ledningsorganisationen

framträtt även brister av den art att de borde avhjälpas, samt därom anfört

följande:

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Sålunda har en viss osäkerhet om befälslinjerna kunnat förmärkas som

ibland föranlett dubbelarbete, ibland oklarhet i uppfattningen om ansvarsfördelningen.

Särskilt har detta gällt de tider, då större delen av försvarskrafterna

varit organiserad efter fredsförhållanden och endast en mindre del efter

krigsförhållanden. Vidare har en viss svårighet måhända förelegat i att till

tid och ändamål planmässigt samordna främst arméstabens verksamhet med

försvarsstabens. Slutligen ha några önskemål om förändringar i personaltilldelningen

inom staberna framkommit, vilka önskemål emellertid redan delvis

tillgodosetts.

När det gällt att söka avhjälpa de här angivna bristerna har det, särskilt

med hänsyn till det alltjämt bestående allvarliga utrikesläget, synts utredningen

nödvändigt att om möjligt undvika alltför stora organisationsförändringar,

som under en övergångsperiod kunna minska effektiviteten. Utredningen

har även ansett det vara av största vikt att icke äventyra det förbättrade

samarbete mellan försvarsgrenarna, som åstadkommits under överbefälhavarens

och försvarsstabens ledning och som delvis kommit till stånd därigenom,

att ett relativt stort antal officerare från de olika försvarsgrenarna

tjänstgjort inom försvarsstaben. Enär försvarsledningens fullgoda funktionerande

i krigstid otvivelaktigt är det väsentligaste, ha förhållandena i krig

tillmätts avgörande betydelse för organisationen i vad rör dess principiella

utformande. Slutligen har organisationen måst göras sådan, att icke personalbehovet

vid staber och övriga centrala organ oproportionerligt utökas. Å andra

sidan har utredningen ansett det vara av vikt att tillse, att icke de högre stabernas

personal tillmätes alltför knappt i förhållande till den mångfald uppgifter

som i fredstid måste påläggas densamma.

Vid utarbetandet av organisationsförslaget har utredningen utgått ifrån att

militärbefälsstaberna skola erhålla en sådan organisation, att redan i fred visst

operativt krigsförberedelsearbete kan förläggas dit.

Det av försvarsutredningen utarbetade förslaget till organisation av försvarsmaktens

högsta ledning ansluter sig i princip till de grundlinjer för befälsförhållanden

och ansvarsfördelningen mellan försvarets högsta chefer,

som enligt 1936 års försvarsordning avsågs skola gälla i krig och som för närvarande

tillämpas. Förslaget medför i huvudsak följande ändringar i fredsorganisationen:
Överbefälhavaren

tillkommer i fredsorganisationen. Han förordnas, liksom

försvarsgrenschefema, på högst sex år och uppföres i en ny lönegrad,

Öb 5, med en lön av förslagsvis 24,000 kronor.

Överbefälhavaren frigöres genom omorganisation av försvarsstaben från

allt detaljarbete och förses med en mindre, personlig stab bestående av adjutanter

och en med arvode anställd jurist.

överbefälhavaren biträdes av försvarsstaben samt försvarsgrenschefema

och deras stabsorgan.

Vid fördelningen av arbetsuppgifterna mellan försvarsstaben och försvarsgrensstaberna

samt vid utarbetandet av den därav följande detaljorganisationen

ha enligt försvarsutredningen nedanstående synpunkter särskilt beaktats:
Det

operativa krigsförberedelsearbetet för armén bör, då arméns operativa

enheter i krig avses skola vara helt underställda överbefälhavaren, ccntrali
-

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

seras till försvarsstaben, därvid förutsattes, att visst detaljarbete enligt försvarsstabens

anvisningar skall äga rum i militärbefälsstaberiia.

Vid marinen och. flygvapnet är den operativa och organisatoriska verksamheten

i särskilt hög grad beroende av tekniska faktorer. Dessa båda försvarsgrenar

ha vidare i jämförelse med armén en ganska begränsad personalstyrka

och begränsad organisatorisk omfattning i övrigt, både i fred och krig. Dessa

omständigheter ha ansetts motivera, dels att de operativa enheterna ur dessa

försvarsgrenar i krig i regel lyda närmast under respektive försvarsgrenschefer

och endast undantagsvis under överbefälhavaren eller annan honom direkt

underställd chef, dels ock att som följd härav dessa försvarsgrenschefer erhålla

en särställning beträffande det operativa krigsförberedelsearbetet, d. v. s. att

chefen för flygvapnet erhåller i huvudsak samma ställning i förhållande till

överbefälhavaren och försvarsstaben som chefen för marinen hittills haft. För

den skull böra operationsavdelningar ingå i såväl marin- som flygstaberna.

Dock böra givetvis frågor berörande marin- och flygstridskrafternas uppgifter

och verksamhet i stort samt deras samverkan med övriga försvarsgrenar liksom

hittills handläggas inom försvarsstaben.

Chefen för armén och arméstaben böra i framtiden liksom hittills handlägga

de personalfrågor, som sammanhänga med den fast anställda personalen, samt

organisations- och utrustningsspörsmål. Härtill komma såväl för chefen för

armén som för de övriga försvarsgrenscheferna framförallt de mycket omfattande

utbildningsärendena.

Föredragande inför överbefälhavaren i operativa frågor bli i enlighet med

det anförda i såväl fred som krig:

chefen för försvarsstaben i vad rör dels för försvaret gemensamma frågor,

dels arméoperativa spörsmål, dels ock frågor rörande marin- och flygstridskrafternas

uppgifter i stort;

cheferna för marinen och flygvapnet i vad rör för dessa försvarsgrenar

speciella operativa problem, i den mån deras avgörande bör ankomma på överbefälhavaren.

Yttranden.

Mot försvarsutredningens förslag ha erinringar framställts av cheferna för

första och andra arméfördelningarna, chefen för Övre Norrlands trupper,

chefen för flygvapnet och flygförvaltningen, arméförvaltningen samt ordföranden

i statens ammunitionsnämnd.

Däremot ha, såvitt av yttrandena framgår, cheferna för armén och marinen

samt överbefälhavaren lämnat förslagen utan erinran.

Chefen för första arméfördelningen har framhållit, att den av utredningen

anvisade vägen till lösning av föreliggande fråga syntes utgöra en kompromiss

mellan olika förslag och nuvarande organisation, vilken med vissa ändringar

i huvudsak bibehållits.

Enligt utredningens förslag komme arméns högre myndigheter, till skillnad

från de övriga försvarsgrenarnas, alltjämt att »tjäna två herrar». Frånsett

att detta principiellt sett icke kunde vara önskvärt, syntes det icke kunna

undvikas, att därav uppstode även praktiska svårigheter.

Härtill komme olägenheten av att befälslinjerna å flera områden syntes

komma att ändras vid krigsorganisation. Om det under krigsförhållanden

med dess mångfald av arbete ansåges möjligt att låta chefen för armén med

sina organ ingå i högkvarteret, borde en motsvarande lösning i fredstid icke

vara utesluten.

Den beträffande operativa frågor armébetonade verksamheten inom för
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

svarsstaben, från vilken arméns egen målsman vore helt utesluten, syntes

logiskt böra medföra, att chefen för försvarsstaben endast kunde väljas ur

armén. Utredningen förutsatte emellertid, att så icke med nödvändighet bleve

fallet. Följden måste då bliva endera, att överbefälhavaren, om han utginge

ur armén, betungades med åtskilligt detaljarbete, vilket utredningen ville

undvika, eller att den egentliga ledningen av arméns operativa planläggning

— icke i teorien men väl i praktiken — komme att påvila chefen för arméavdelningen.

Hur dugande kraft denne än kunde vara, låge det i sakens natur, att

han i regel näppeligen kunde ha förvärvat den allsidighet och framförallt

icke den erfarenhet, som erfordrades för hans i här förutsatt fall än mer ansvarsfulla

befattning. Vad sålunda anförts, syntes tala för att chefen för armén

även i operativt hänseende borde beredas motsvarande ställning till överbefälhavaren,

som cheferna för övriga försvarsgrenar.

Försvarsgrenscheferna borde bliva föredragande inför överbefälhavaren,

envar för sin försvarsgren, i mån operativ verksamhet icke delegerades till

dem.

Självfallet skulle, på sätt utredningen förutsatte beträffande marinen och

flygvapnet, frågor rörande samtliga försvarsgrenars uppgifter i stort samt

deras inbördes samverkan handläggas av ett överbefälhavareorgan, försvarsstaben.

Överbefälhavarens personliga stab syntes jämväl böra tillkomma.

Försvarsstaben borde givetvis i övrigt, enligt utredningens förslag, handlägga

frågor rörande all för försvarsgrenarna gemensam verksamhet.

Jämväl chefen för andra arméfördelningen har förordat arméoperationsavdelningens

överförande till arméstaben samt i frågan närmare anfört

följande:

Beträffande överbefälhavaren och försvarsgrenschefernas ställning och

befogenheter samt försvarsgrensstabernas därav beroende sammansättning

syntes två huvudalternativ tänkbara. Enligt det ena alternativet — i fortsättningen

benämnt alternativ I — centraliserades allt operativt krigsförberedelsearbete

vid samtliga försvarsgrenar till den överbefälhavaren

direkt biträdande centrala staben, försvarsstaben. I detta fall måste i nämnda

stab ingå alla de avdelningar, som för de olika försvarsgrenarna representerade

vad som oundgängligen erfordrades för det operativa krigsförberedelsearbetets

detaljutformning. För arméns del innebure detta, att i försvarsstaben

bland annat måste ingå operationsavdelning, organisationsavdelning,

utrustningsavdelning och underhållsavdelning. Olägenheterna av en annan

anordning — för närvarande inginge ju arméoperationsavdelningen i försvarsstaben

men organisationsavdelningen i arméstaben — hade, såsom försvarsutredningen

jämväl syntes framhålla, otvivelaktigt starkt framträtt under

hittillsvarande beredskapstid. Beträffande marinen och flygvapnet skulle i

detta alternativ på motsvarande sätt dessa försvarsgrenars respektive stabsorgan

sammanföras till försvarsstaben.

I det andra alternativet — i fortsättningen benämnt alternativ II —

decentraliserades till försvarsgrensstaberna det operativa krigsförberedelsearbetet

i vad avsåge varje enskild försvarsgren. Självfallet måste dock alltjämt

i försvarsstaben handläggas sådana operativa krigsförberedelser, som

berörde samverkan mellan alla tre försvarsgrenarna, ävensom de direktiv,

som härför och för krigsförberedelsearbetet i stort måste från överbefälhavaren

utgå till försvarsgrenscheferna för att säkerställa överbefälhavarens ledning

av riksförsvarets planläggning i sin helhet. I detta alternativ måste i alternativ

I till försvarsstaben hänförda avdelningar för det operativa planläggningsarbetet

överföras till försvarsgrensstaberna eller beträffande armén till arméstaben.

Bihang till riksdagens protokoll 19-12. 1 sand. Nr 210.

377 -12 8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Med alternativ I följde en stark utsvällning av försvarsstaben, som med

nödvändighet framtvingade en sektionsindelning. Denna sektionsindelning i

enlighet med försvarsutredningens förslag komme emellertid icke att kunna

befria chefen för försvarsstaben från en arbetsbörda inom den löpande verksamheten

av mycket stora mått. Den försvarsstabschef, som snabbt och

effektivt kunde leda denna stabs arbete och därjämte vara i stånd att klarlägga

riktlinjerna för försvarsutvecklingen i stort på den längre sikten, måste

vara en man av utomordentliga mått med hänsyn till både intellekt och ledarförmåga.

En organisation borde icke uppbyggas på en dylik förutsättning,

som allt för ofta icke vore påräknelig.

Därest chefen för försvarsstaben icke snabbt och effektivt kunde bemästra

den stora organisations- och arbetsbörda, som enligt detta alternativ åvilade

honom, komme hela ledningsapparaten att klicka, och överbefälhavaren måste

själv ingripa och därmed belastas med operativa och andra detaljproblem.

Det framtvungna sysslandet härmed komme lätt att skymma hans överblick

över hela försvarsapparatens funktion och användning i nuet och den närmaste

framtiden; men just detta måste framför allt säkerställas genom en

väl avvägd organisation.

Med en lösning av ledningsfrågan enligt alternativ II följde, att överbefälhavaren

och försvarsstaben avkopplades från varje detaljplanläggning

beträffande de skilda försvarsgrenarnas operativa krigsförberedelsearbete och

följaktligen kunde ägna de större frågorna, försvarsgrenarnas samverkan i

stort, samverkan med de högre civila myndigheterna samt de allmännare

direktiven för krigsförberedelsearbetets uppläggning, den fulla uppmärksamhet

och tid, som i dessa väsentliga frågor måste anses oundgängliga, därest

för rikets försvarsberedskap bästa möjliga resultat skulle kunna ernås. Försvarsstabens

omfattning kunde i detta alternativ betydligt minskas, varigenom

denna centrala stabs arbetsformer måste bliva avsevärt mera lättrodda

till förmån för ökad snabbhet och effektivitet vid de väsentliga frågornas

handläggning. Försvarsgrenscheferna bleve i allt ansvariga inför

överbefälhavaren för sina försvarsgrenars krigsförberedelsearbete, operativt,

personellt, materiellt samt utbildningsmässigt. Den erfarenhet och sakkunskap,

som beträffande egen försvarsgren vid ett riktigt personval måste

anses föreligga hos en försvarsgrenschef, syntes i förening med den framskjutna

ansvariga ställning en sådan i detta alternativ intoge, borga för att

det operativa krigsförberedelsearbetet bleve effektivare vid den i detta alternativ

föreslagna decentraliseringen av detta arbete än i alternativ I.

Föredragande inför överbefälhavaren i operativa frågor berörande viss försvarsgren

bleve i detta alternativ vederbörande försvarsgrenschef mot i alternativ

I försvarsstabschefen för alla tre försvarsgrenarna. Den sistnämnde kunde

omöjligen behärska alla dessa grenar i samma utsträckning som envar försvarsgrenschef

behärskade sin särskilda försvarsgren. Risken för misstag

genom brist på erforderlig sakkunskap bleve därför i alternativ II avsevärt

minskad i förhållande till alternativ I.

Olägenheter förefunnes dock i viss utsträckning även i alternativ II. Sålunda

komme försvarsgrensstaberna i detta fall att svälla ut. Denna utsvällning

bleve dock relativt begränsad i förhållande till motsvarande utsvällning

av försvarsstaben i alternativ I och kunde t. ex. beträffande armén i

stort inskränkas till att operationsavdelningen överflyttades till arméstaben.

Därest överbefälhavaren vid krigstillfälle skulle föra det direkta befälet

över de olika försvarsgrenarnas högre operativa enheter, kunde även i alternativ

II de centrala stabernas freds- och krigsorganisation bliva fullt ensartade.

Detta åstadkommes genom att vederbörlig försvarsgrenschef i krig bleve

föredragande inför överbefälhavaren. För att denne i krig som i fred icke

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210. 115

skulle tyngas av detaljarbete borde flertalet ärenden kunna delegeras till

försvarsgrenschef.

Det kunde vidare väl ifrågasättas, om verkligen överbefälhavaren i krigstid

skulle föra det omedelbara befälet över de olika försvarsgrenarnas samtliga

högre operativa enheter. Särskilt beträffande den största försvarsgrenen,

armén, syntes det kunna vara väl så lämpligt, att försvarsgrenscliefen även i

krig under överbefälhavaren förde det omedelbara befälet över och hade det

hela och fulla ansvaret för markstridskrafterna och deras användning. Därigenom

säkerställdes ännu bättre, att överbefälhavaren även under krig mera

odelat kunde ägna sig åt de större krigföringsproblemen såsom de växlande

lägenas inverkan på stridskrafternas gruppering och uppgifter, de materiella

reservernas utnyttjande för krigföringen, samverkan med eventuella allierade

o. s. v. överbefälhavaren och försvarsstaben komme förvisso icke att bliva

arbetslösa, men de komme med denna organisation att kunna ägna huvuddelen

av sitt arbete åt de ledande uppgifterna i stort. Vissa psykologiska skäl

syntes även tala för en lösning i denna riktning. Så t. ex. vore det ur allmän

psykologisk och även politisk synpunkt lyckligare om vid ett eventuellt misslyckande

i något krigsskede en mellaninstans finge taga de hela och fulla

konsekvenserna härav, än att överbefälhavaren såsom den direkte befälhavaren

måste taga sådana konsekvenser och ett byte ske under ett kritiskt

skede av kriget på denna utomordentligt framskjutna befattning i riksförsvaret.

Arméstabschefens arbetsbörda bleve enligt detta alternativ betydande,

men icke för stor för att med normal personalbesättning kunna fungera

tillfredsställande. Arméinspektionens arbetsfält bleve icke heller större än

att detsamma borde kunna effektivt skötas.

Arméchefens arbetsbörda syntes med denna organisation icke bliva mer

betungande än att en effektiv arbetsledning med erforderlig överblick borde

kunna vinnas. Jämfört med nuvarande förhållanden stegrades arbetsbördan

genom det operativa momentets tillkomst. Å andra sidan komme arméchefen

att vida mindre behöva ägna tid åt utbildningssidan, sedan dennas organisation

effektiviserats.

Beträffande arméchefens ställning såsom chef för arméförvaltningen funnes

grundad anledning till den uppfattningen, att härmed sammanhängande arbete

snarast komme att underlättas genom den nya organisationen.

Av särskild betydelse bleve emellertid vid valet mellan de båda alternativen

frågan om de centrala förvaltningsmyndigheternas ställning till överbefälhavaren

respektive försvarsgrenscheferna och det därav avhängiga budgetarbetet.

Alternativ II måste även ur ren förvaltningssynpunkt vara att bestämt

föredraga, medan alternativ I knappast ur denna synpunkt kunde anses

godtagbart. I varje fall måste då helt nya linjer för förvaltningarnas ställning

till överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna uppdragas.

Mellan de båda huvudalternativen kunde slutligen vissa kompromisslösningar

uppställa sig. En sådan kompromiss utgjorde den av försvarsutredningen

föreslagna lösningen, vilken präglades av bristande konsekvens.

Varken det ena ellef det andra huvudalternativet följdes rätlinjigt. Endast

beträffande två av de tre försvarsgrenarna — marinen och flygvapnet-—-tilllämpades

huvudalternativet i full utsträckning. Det ville synas som om

arméns krigsförberedelsearbete, såsom varande avsevärt mycket mera omfattande

än övriga försvarsgrenars, borde ha inbjudit till en decentralisering,

d. v. s. en lösning enligt alternativ II, för att icke göra arbetet alltför

tungrott.

Den av utredningen föreslagna lösningen medförde visserligen såtillvida

icke fullt samma belastning av försvarsstabens och överbefälhavarens syss
-

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

lande med detaljfrågor som ett konsekvent genomfört ledningssystem enligt

alternativ I, eftersom marinen och flygvapnet förutsattes följa alternativ II.

Icke förty bleve belastningen i huvudsak densamma, enär omfattningen av

arméfrågorna vore av en i förhållande till de övriga försvarsgrensfrågorna

dominerande storleksordning. Emellertid medförde kompromisslösningen

dessutom avsevärt ökade olägenheter utöver alternativ I. Med hänsyn till

att arméns operativa krigsförberedelsearbete förlagts till försvarsstaben måste

såväl överbefälhavaren som försvarsstabschefen med nödvändighet vara arméofficerare.

Detta medförde beträffande marinen och flygvapnet, att de frågor,

som berörande dessa försvarsgrenar skulle handläggas inom försvarsstaben -—- t. ex. budgetära frågor — alltid måste bliva i högsta instans föredragna av

en arméofficer inför en annan arméofficer.

Den av försvarsutredningen föreslagna kompromisslösningen mellan

alternativen I och II måste anses icke lämplig och sämre än något av dessa

båda huvudalternativ.

Även cliefen för Övre Norrlands trupper har framhållit, att det genom

utredningens förslag syntes föreligga stor risk för dels att överbefälhavaren

betungades med för mycket detaljarbete, dels ock måhända framför allt att

den högsta ledningen av försvarets angelägenheter i sin inställning till de tre

skilda försvarsgrenarna icke komme att kunna höja sig till verklig översikt.

Med hänsyn till dessa förhållanden borde lösningen sökas på basis av en

likartad ställning av de tre försvarsgrenscheferna gentemot överbefälhavaren.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha likaledes uttalat sig för

att arméoperationsavdelningen överflyttades till arméstaben. Dessa myndigheter

ha därvid anfört, bland annat, följande:

Yad flygvapnets och flygförvaltningens erfarenheter av den nuvarande

försvarsstaben anginge syntes bristerna mera ha berott på arbetssättet än

på försvarsstabens organisation. I stället för att koncentrera sig på den för

försvarsstaben avsedda huvuduppgiften —- nämligen operationsplanläggningar

— hade staben sysslat med de mest skiftande ärenden, omfattande alla områden

av verksamheten och med andra ord blivit en granskande myndighet

ovanför flygstaben och flygförvaltningen.

Genom denna arbetsordning hade en tendens till att behandla ärenden av

alla slag med därpå följande utsvällning av försvarsstaben fortgått. En följd

härav bleve dubbelarbete, oklar ansvarsfördelning och en delegering av

rätten att utfärda order på befallning i sådan utsträckning, att ingen kunde

ha överblicken över mängden av de order och föreskrifter, som komme att

utgå till truppförbanden.

Genom en lämplig arbetsordning syntes dessa förhållanden kunna förbättras.

Enär sakkunskapen beträffande flygvapnets organisation, utbildning,

materiel och anläggningar av olika slag m. m. måste vara representerad

främst i flygvapnet och flygförvaltningen, borde chefen för flygvapnet och

flygförvaltningen som regel vara föredragande för överbefälhavaren i alla

sådana frågor berörande dessa grenar, som överhuvudtaget behövde föreläggas

överbefälhavaren.

I och med att överbefälhavaren och försvarsstaben i detalj skulle handhava

arméns operativa ärenden, syntes såväl överbefälhavaren som försvarsstabschefen

ständigt bliva arméofficerare. Det kunde icke vara riktigt, att

endast arméofficerare skulle kunna komma i fråga för dessa befattningar.

Eöljden av organisationen bleve även, att arméns ärenden komme att dominera

i överbefälhavarens och försvarsstabschefens arbete. Mängden av detalj
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

spörsmål komme att hindra dem att ägna sig åt de andra försvarsgrenarna,

lära sig dessa och se de stora sammanhangen. Detta kunde vinnas, om

ledningen av arméns operationer och operativa planläggning ordnades på

samma sätt som flygvapnets och marinens.

Icke heller arméförvaltningen har funnit motiveringen för att det operativa

krigsförberedelsearbetet beträffande armén principiellt och organisatoriskt

skulle ordnas på annat sätt än vid de båda andra försvarsgrenarna övertygande.

Ordföranden i statens ammunitionsnämnd har däremot ansett, att den operativa

ledningen för samtliga försvarsgrenar borde komma under enhetlig ledning

av överbefälhavaren, vilkens ställning eljest kunde äventyras genom

splittring i direktivrätten. Yad som av försvarsutredningen anförts därom, att

den operativa och organisatoriska verksamheten vid marinen och flygvapnet

vore i särskilt hög grad beroende av tekniska faktorer samt att nämnda båda

försvarsgrenar såväl i krig som fred hade en ganska begränsad personalstyrka

och organisatorisk omfattning i övrigt, syntes icke motivera den föreslagna

begränsningen av överbefälhavarens verksamhetsområde. Även för armén

kunde med skäl fastställas, att denna med sin moderna utrustning numera vore

minst lika beroende av tekniska faktorer som de båda övriga försvarsgrenarna.

Det förhållandet vidare, att marinen och flygvapnet hade en begränsad organisatorisk

omfattning, kunde näppeligen motivera dessa försvarsgrenars särställning

i förhållande till överbefälhavaren. Det intima samband, som under krig

måste upprätthållas mellan de olika försvarsgrenarna för ernående av största

stridsverkan, kunde svårligen åstadkommas, med mindre en sådan överbefälhavarens

enhetliga ledning vore förhanden.

Överbefälhavaren har. i sitt utlåtande intagit en förmedlande ställning

mellan de olika ståndpunkterna i föreliggande spörsmål. Inledningsvis har

överbefälhavaren förklarat sig icke ha något att erinra mot försvarsutredningens

förslag i ämnet, vilket tillkommit i samförstånd med honom och

vederbörande försvarsgrenschef. Till närmare utveckling av sin mening har

överbefälhavaren anfört följande:

Försvarsutredningens förslag företer i principiellt avseende ingen annan

olikhet mot den nu gällande försvarsordningen, än att chefen för flygvapnet

i fråga om det operativa krigsförberedelsearbetet föreslås få samma ställning

som chefen för marinen, en ändring vartill erfarenheterna, särskilt från beredskapstiden,

delvis givit anledning. Beträffande chefen för armén, vars ställning

i vissa myndigheters yttrande behandlas, vore en dylik anordning icke

ändamålsenlig. Man får i detta fall ej frampressa likformighet mellan försvarsgrenarna

på bekostnad av det praktiskt lämpliga. Erfarenheterna både hos

oss och utomlands peka på att mellan de högre armétruppförbanden och överbefälhavaren

med chefen för försvarsstaben som närmaste biträde icke bör i

operativt hänseende inskjutas en mellaninstans. Arméns ställning inom försvarsorganisationen

måsto i ett land med vårt militärpolitiska läge och våra

ekonomiska resurser under så lång tid, som nu kan överskådas, bliva så dominerande,

att den operativa planläggningen rörande de övriga försvarsgrenarna

i alla väsentliga delar blir direkt beroende av arméstridskrafternas tilltänkta

användning. Om den operativa planläggningen för arméns vidkommande skulle

ombesörjas av chefen för armén efter vissa allmänna direktiv från överbefälhavaren,

vilka direktiv givetvis måste utarbetas inom försvarsstaben, måste

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

dessa direktiv gå rätt långt i detaljer och bland annat omfatta de högre truppförbandens

gruppering och uppgifter. Om den direkta ordergivningen för de

operativa krigsförberedelserna i fred och för den operativa verksamheten i krig

lägges på chefen för armén, kommer dennes verksamhet att i ganska stor utsträckning

bliva endast en omsättning i orderform av överbefälhavarens direktiv,

vilket ovillkorligen kommer att medföra en ofördelaktig försening, som i

brådskande lägen kan bliva farlig. En operationsavdelning inom arméstaben

måste tillkomma utan att motsvarande avdelning inom försvarsstaben skulle

kunna i avsevärd grad minskas; därigenom skulle ett väsentligt ökat personalbehov

uppstå. Den myndighet, som utarbetar de operativa föreskrifterna,

måste ha^ tillgång till en kommunikationsavdelning. Varje omgruppering

o., s. v. måste grundas på kommunikationsberäkningar och överbefälhavarens

direktiv förutsätta alltså, att sådana verkställts. Härvid måste hänsyn tagas

till kommunikationsbehoven vid samtliga försvarsgrenar. Även underhållstransporterna

måste ordnas i ett sammanhang för samtliga försvarsgrenar,

alltså ligga på försvarsstaben. Vad som här säges angående kommunikationsväsendet

gäller även för signaltjänsten, där enhetliga bestämmelser äro absolut

nödvändiga för att försvarsgrenarna skola kunna samarbeta. Ett överförande

av den operativa planläggningen från försvarsstaben till chefen för armén med

kommunikations- och signal tjänstavdelningens bibehållande inom försvarsstaben

förutsätter, att inom arméstaben även organ för kommunikations- och

signaltjänsten skulle tillkomma, vilket skulle medföra ökat personalbehov. X

en krigsmakt av den jämförelsevis ringa omfattning som den svenska vore

detta en påtaglig överorganisation. Det har i detta samband sitt intresse att

observera, hurusom någon särskild chef för armén överhuvudtaget icke

existerar i Finland, där förhållandena dock äro tämligen jämförbara med våra

egna. Där lyda alltså arméns högre chefer på samma sätt som cheferna för

marinen och flygvapnet i alla avseenden direkt under högste befälhavaren,

som för utbildning o. s. v. har under sig inspektörer. I Tyskland har till innevarande

vinter funnits en särskild chef för armén, som även synes haft den

operativa ledningen av härens huvudkrafter. Denna instans har emellertid

numera försvunnit, och högste befälhavaren har personligen övertagit det

direkta befälet över armén, under det marinen och flygvapnet fortfarande ha

särskilda chefer. Bland de orsaker, som anförts för denna förändring, äro den

dominerande betydelse arméns operationer i nuvarande läge ha för det hela

och önskvärdheten att eliminera en mellaninstans. Den tyska krigsmakten har

visserligen så väldiga dimensioner, att direkta jämförelser med^svenska förhållanden

ofta bliva missvisande, men i nu berört hänseende har likvisst utvecklingen

ett visst intresse. •

Även ett par andra skäl må beröras, vilka starkt tala emot att lägga den

operativa planläggningen på chefen för armén. Såväl under fred som krig

kräves för arméns del icke blott en operativ planläggning utan även en kraftig

och effektiv ledning av arméns mycket omfattande utbildnings-, personal-, ersättnings-

och utrustningsfrågor, ojämförligt mycket mer omfattande än vid

de andra försvarsgrenarna. Här är det önskvärt att ha en chef, som kan sammanhålla

det hela, och detta är chefens för armén naturliga arbetsfält. Om

emellertid denne dessutom skall svara för den operativa planläggningen, blir

arbetsbördan för stor. För att få erforderlig överblick över arméns behov och

egen kännedom om chefernas duglighet måste dessutom chefen för armén ofta

vara på resande fot. Han bör i dessa avseenden icke endast vara hänvisad till

andra personers omdöme. Redan under beredskapstiden har det ofta visat sig,

att behov av operativa beslut och ordergivning från överbefälhavarens sida

mycket hastigt uppstått. Detta blir säkerligen än mera fallet under krig.

Chefen för armén måste såsom nämnts för sina övriga uppgifter ofta vara

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

frånvarande från högkvarterets förläggningsort och kan ibland under flera

dagar icke vara till hands för att göra operativa föredragningar. Detta gäller

ej på långt när i samma grad vid övriga försvarsgrenar, allra minst vid marinen.

Ur denna synpunkt har jag varit något tveksam beträffande flygvapnet. Enligt

1936 års försvarsordning skulle som bekant detta i operativt avseende ha

samma ställning till överbefälhavaren som armén. Den operadiva planläggningen

är emellertid där betydligt enklare än vid armén, samtidigt som kravet

på personlig teknisk detaljkunskap vid den operativa planläggningen är större.

Jag har alltså föreslagit det avsteg från 1936 års organisation, som utredningen

upptagit. Beträffande chefens för armén ställning synes däremot 1936 års

försvarsordning vila på så hållbar grund, att jag anser en principiell ändring

skadlig.

Givetvis bör emellertid chefen för armén för att kunna fylla sina plikter beträffande

utbildning o. s. v. vara väl orienterad om den avsedda operativa användningen

av arméförbanden. Till honom kan även, i den mån hans egentliga

uppgifter det medgiva, av överbefälhavaren överlämnas handläggningen av

vissa inom den operativa planläggningen fallande detaljfrågor. Detta kan ske

utan rubbning av den föreslagna organisationen.

I särskild skrivelse den 5 mars 1942 har överbefälhavaren framfört vissa

synpunkter i anledning av det av chefen för flygvapnet och flygförvaltningen

avgivna yttrandet.

1942 års försvar sberedning.

Försvarsberedningen har till en början uppehållit sig vid frågan om överbefälhavarens

anställningsform och avlöningsförhållanden och därvid uttalat,

att de skäl som anförts för att denne befattningshavare förordnades på sex

år och placerades i den nya lönegraden Öb 5 med en årslön av 24,000 kronor

för närvarande syntes övertygande. Det vore, framhåller emellertid beredningen

i fortsättningen, kanske icke lika motiverat att under mera fredliga

tider på lång sikt prejudicera lösningen av frågan, vem som i krig skulle innehava

denna betydelsefulla och ansvarsfulla post. Det gällde emellertid att

tillse, att detta betydelsefulla ämbetes innehavare icke redan i fred försletes

och förbrukades genom ett omfattande administrativt rutinarbete.

Beträffande förhållandet mellan försvarsstaben och de olika försvarsgrenarnas

staber har försvarsberedningen anfört följande:

Det av 1941 års försvarsutredning framlagda förslaget har i detta stycke

karaktären av en kompromiss, som knappast kan betraktas som tillfredsställande.

Att arméns centrala ledning får en annan ställning till försvarsstaben

och dess chef än marinens och flygets är icke av avgörande betydelse. En

sådan formell olikformighet kan väl försvaras, om praktiska skäl tala därför.

Det bör emellertid i så fall klart utsägas, att om arméns ledning får en mera

osjälvständig ställning under försvarsstaben än marinens och flygets, så blir

det en självklar konsekvens, att överbefälhavaren måste tagas ur armén.

Mera anmärkningsvärt är emellertid, att försvarsutredningens förslag förlägger

det arméoperativa arbetet till försvarsstaben, medan arméstaben helt

har organisations- och utrustningsuppgifterna för arméns räkning under sin

handläggning. Att på detta sätt skilja uppgifter, som nära hänga tillsammans,

måste ingiva allvarliga betänkligheter. För de operativa uppgifternas lösning

fordras en så nära kontakt med arméns organisations- och utrustningsproblem,

s. 120 Kontrollera mot PDF

120 Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

att det icke kan vara tillrådligt att förlägga organen för de olika uppgifterna

i olika staber.

Fasthåller man vid denna synpunkt, som måste tillmätas en avgörande

betydelse, yppa sig två olika alternativ för frågans lösning. Det första alternativet

är, att det operativa arbetet helt förlägges under överbefälhavaren i

försvarsstaben, som då också måste innesluta de olika försvarsgrenarnas

organ för organisationsarbetet, utrustnings- och underhållstjänsten. Försvarsstaben

blir härigenom den svenska försvarsmaktens helt dominerande

organ, och skenbart kan det se ut, som om man på detta sätt skapat fullt

betryggande garantier för riksförsvarets enhetliga ledning och försvarsgrenarnas

enhetliga uppträdande. Det torde emellertid endast i undantagsfall

vara möjligt för en man att behärska en så oerhörd organisation och bemästra

så omfattande uppgifter, som samlats till en sådan försvarsstab.--—

Tiden förspilles visserligen icke genom många instanser; men den kan lätt

förloras genom en våldsam anhopning av ärenden hos en enda man, genom

ett övermått av centralisering. Organisationens arbetsduglighet blir till sist

beroende av om i dess ledning finnes en man, som kan bemästra en så stor

organisation och så gigantiska uppgifter. Det är kanske icke tillrådligt att

uPPbygga försvarets högsta ledning på hypotesen, att en sådan man alltid

skall stå till förfogande.

Det andra alternativet — som i sina huvudlinjer skisserats av chefen för

andra arméfördelningen — innebär en mera decentraliserad organisation.

Beredningen förutsätter, att överbefälhavaren — — — med landets politiska

ledning har att i samarbete utarbeta förslagen till rikets krigspolitik, inklusive

principerna för operationerna. En lycklig lösning av denna uppgift förutsätter

först och främst att överbefälhavaren inom försvarsstaben har en

mindre operationsavdelning, bestående av representanter för de olika försvarsgrenarnas

operativa organ, väl förtrogna med dessas uppfattning och uppgifter.

Den förutsätter vidare, att framför allt chefen för armén och arméstabens

operationsavdelning — men också motsvarande organ för de övriga

försvarsgrenarna — ha ett intimt samarbete med överbefälhavaren.

--- — Försvarsgrenarnas chefer bliva härmed samtidigt verkligen vad

deras titel angiver — och ej blott inspektionsorgan för deras respektive vapen.

Inspektörernas erfarenheter inom de skilda försvarsgrenarna kunna omsättas

i praktiska åtgärder inom respektive staber. Operationsavdelningarna kunna

arbeta i intim kontakt med organisations- och utrustningsavdelningarna. På

ingen punkt synes arbetsbelastningen bliva så stor, att den ställer cheferna

inför omåttliga och omöjliga uppgifter.

En planläggning av försvarets högsta ledning enligt detta senare alternativ

har självklart sina konsekvenser både för försvarsstabens och försvarsgrensstabernas

organisation. Försvarsstaben blir relativt liten. Från denna måste

flyttas icke blott. den större delen av arméoperationsavdelningen utan dessutom

kommunikationsavdelningen, ty det operativa arbetet inom arméstaben

förutsätter med nödvändighet, att kommunikationsavdelningen står till dess

förfogande.

För att ingen dyrbar tid skall förspillas kan, som ovan blivit antytt, i brådskande

lägen föredragning ske av operationsavdelningens chef samtidigt för

arméchefen och överbefälhavaren — eventuellt även för de övriga försvarsgrenschefer,

vilkas mening man önskar inhämta, Beslutanderätten ligger emellertid

helt hos överbefälhavaren, såvida denne icke delegerar sin beslutanderätt till

arméchefen (eller vederbörande kårchef). Enligt första alternativet hade föredragningen

skett av försvarsstabschefen — vilket knappast kan innebära

någon tidsvinst.

För att arméchefen ej i onödan skall betungas torde det vara lämpligt att

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

överflytta utbildningsfrågorna från arméstaben till arméinspektionen. Därigenom

vinnes bland annat att chefen för arméstaben lättare kan överblicka

handläggningen av de operativa uppgifterna och samarbetet mellan operations-,

kommunikations-, organisations- och utrustningsavdelningarna samt att

de erfarenheter, som arméinspektionen gör, lättare kunna omsättas i praktiska

åtgärder på den militära undervisningens område.

I särskilt yttrande har ledamoten Andersson framhållit, att det förefölle

riktigast att operationsavdelningen knötes till försvarsstaben icke enbart i

fråga om armén utan även beträffande försvarsväsendets övriga grenar. Emellertid

hade reservanten icke kunnat bilda sig någon bestämd mening i denna

svårbedömbara fråga.

Försvarsutredningens förslag i nu förevarande avseende innebär såsom Departementsframgår

av den förut lämnade redogörelsen, att en överbefälhavare, förordnad ^

för högst sex år med en årslön av 24,000 kronor, tillkommer i försvarsväsendets

fredsorganisation. Genom omorganisation av försvarsstaben frigöres

överbefälhavaren från allt sysslande med detaljarbete; till hans förfogande

ställes en mindre, personlig stab. Under överbefälhavaren sorterar försvarsstaben

med särskild chef samt försvarsgrenscheferna med dem underlydande

stabsorgan. Det operativa planläggnings- och ledningsarbetet i såväl fred som

krig fördelas på dessa staber så, att inom försvarsstaben handläggas dels för

försvaret gemensamma frågor, dels de för det fortsatta arbetet inom militärbefälsstaberna

vid armén grundläggande operativa bestämmelserna, dels ock

frågor rörande marin- och flygstridskrafternas uppgifter i stort, medan inom

marin- och flygstaberna handläggas de för dessa försvarsgrenar speciella operativa

problemen.

I remissyttrandena råder enighet om att en överbefälhavare över

rikets försvarskrafter bör ingå i fredsorganisationen samt om avlönings- och

anställningsförhållandena för denne. Däremot hava olika meningar uttalats

rörande frågan om fördelningen av arbetsuppgifterna mellan försvarsstaben

och försvarsgrensstaberna, enkannerligen beträffande problemets kärnpunkt,

nämligen handhavandet av det operativa krigsförberedelsearbetet för aiméstridskrafterna.

Medan försvarsutredningen och överbefälhavaren anse, att

detta förberedelsearbete bör anförtros försvarsstaben, ha ett flertal militära

remissmyndigheter samt 1942 års försvarsberedning förordat, att ledningen

av arméns operativa krigsförberedelser skall tillkomma chefen för armén med

biträde av arméstaben. Beträffande de skäl, som anförts till stöd för den ena

eller andra ståndpunkten, torde få hänvisas till den förut lämnade redogörelsen

samt till handlingarna i ärendet.

För egen del vill jag till en början ansluta mig till förslaget om inrättandet

redan i fred av en beställning för överbefälhavare över rikets försvarskrafter.

Erfarenheterna från det nuvarande beredskapstillståndet och myndigheternas

yttranden peka på den tvingande nödvändigheten av att äga tillgång

till en över försvarsgrenarna stående auktoritativ instans med uppgift

att förbereda och samordna krigsmaktens uppträdande i olika krigslägen och

även att förbereda de under fred svårbemästrade och ofta ömtåliga frågorna

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

om avvägningen av försvarsgrenarnas anslagsbehov inom ramen för våra begränsade

statsfinansiella resurser. Jag biträder försvarsutredningens förslag

om överbefälhavarens löneställning och anställningsform. Till frågan om de

ändringar i avlönings- och pensionsbestämmelsema, som vid ett genomförande

av detta förslag böra vidtagas, torde chefen för finansdepartementet framdeles

återkomma.

Vad härefter angår spörsmålet om ledningen av det operativa krigsförberedelsearbetet

förutsätter jag till en början, att den för marinen nu gällande

ordningen även skall tillämpas beträffande flygvapnet. I denna del föreligger

i stort sett enighet i remissyttrandena.

Beträffande det operativa krigsförberedelsearbetet för arméstridskrafterna

— den fråga om vars lösning delade meningar kommit till uttryck — vill

jag meddela, att under förarbetet till försvarsutredningens förslag olika utvägar

prövats, varibland såväl den av försvarsberedningen, chefen för andra

arméfördelningen och chefen för flygvapnet som den av ordföranden i statens

ammunitionsnämnd och en reservant inom försvarsberedningen förordade.

Båda dessa lösningar äro principiellt rätlinjiga och därför tilltalande. Deras

praktiska tillämpning är emellertid förenad med betydande svårigheter.

En decentralisering av det operativa krigsförberedelsearbetet till försvarsgrensstaberna

i fråga om icke blott marinen och flygvapnet utan även armén

skulle nödvändiggöra överflyttandet av kommunikationsavdelningen till

arméstaben, varav skulle följa, att marinens och flygvapnets operationsarbete

gjordes beroende av arméstaben, vilket särskilt för flygvapnets del skulle

medföra åtskilliga konsekvenser. Det måste te sig oegentligt, att — ehuru försvarsstaben

finnes att tillgå som ett för försvarsväsendet gemensamt organ

— gemensamma angelägenheter av central betydelse tilldelas en försvarsgrensstab.

En dylik anordning kan icke vara rationell, så mycket mindre som

likartade problem uppstå beträffande signaltekniska frågor. Signaltjänstavdelningen

kan sålunda icke med hänsyn till dess samband med underrättelse

väsendet flyttas från försvarsstaben. Ett förläggande till arméstaben av det

operativa förberedelsearbetet för armén måste därför leda till en förbistring

i samarbetet mellan de olika operationsavdelningarna och de stabsavdelningar,

som äro erforderliga hjälporgan för krigsförberedelsearbetet.

En konsekvent tillämpning av centraliseringsprincipen på det operativa

krigsförberedelsearbetet beträffande armén skulle i och för sig kunna anses

motivera, att åtminstone organisationsavdelningen och eventuellt även utrustningsavdelningen

överflyttas från armé- till försvarsstaben. Bortsett från att

sistnämnda stab härigenom skulle bliva alltför stor och tungrodd måste det

emellertid beaktas, att tillgång till dessa avdelningar är nödvändig för den,

som skall utöva ledningen av arméns utbildning och förvaltning, alltså chefen

för armén. Denna omständighet synes av försvarsutredningen med rätta ha tillmätts

den betydelse, att dessa avdelningar i utredningens förslag hänförts till

arméstaben, trots de därmed förenade olägenheterna för försvarsstabens arméoperativa

arbete. Det ligger emellertid i sakens natur, att varje lösning, som

här kan komma i fråga, måste bliva behäftad med vissa organisatoriska brister.

Man rör sig här inom ett område, där de under organisationens praktiska till
-

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 210. 123

lämpning vunna erfarenheterna få fälla utslaget i fråga om organisationens

lämplighet.

Den av försvarsutredningen föreslagna fördelningen av krigsförberedelsearbetet

innebär i förevarande avseende principiellt ett bibehållande av nu

rådande ordning. Denna har visat sig fylla ganska högt ställda krav på

effektivitet. Det har dock varit möjligt att utan nämnvärda friktioner hastigt

genomföra de upprepade och vid flera tillfällen mycket omfattande förändringar

i beredskapsstyrkorna, som påkallats av den allmänna händelseutvecklingen.

Detta bör icke nu förglömmas. Såsom försvarsutredningen påpekat ha

emellertid vissa brister förmärkts. Sålunda har förekommit dubbelarbete, en

viss oklarhet i ansvarsfördelningen och svårigheter att planmässigt samordna

arméstabens och försvarsstabens verksamhet. Dessa svagheter ha uppkommit

därigenom, att chefen för armén icke kunnat erhålla full kännedom om operationsförberedelsernas

gång och försvarsberedskapens anordningar, medan

chefen för försvarsstaben kanske ej heller alltid kunnat vara tillräckligt orienterad

om organisationsavdelningens arbete. Härpå kan bot rådas genom placering

av sambandsofficerare i båda riktningarna, vilket jag förutsätter skola

ske. Oklarheten i befälsförhållandena torde delvis ha uppkommit därigenom,

att under chefen för armén lydande chefer, som haft att utföra det detaljerade

operativa förberedelsearbetet, icke i detta avseende varit honom underställda.

I detta hänseende bör ändring ske därhän, att chefen för armén tillägges

inspektionsrätt beträffande underställda myndigheters krigsförberedelsearbete

och befogenhet att på grund av gjorda iakttagelser göra erforderliga

framställningar till överbefälhavaren. Dubbelarbete bör ytterligare kunna förhindras

genom att försvarsstabens befattning med underhållsfrågor i huvudsak

begränsas till sådana för försvarsväsendet gemensamma underhållsfrågor,

som avse fördelning av förnödenheter mellan försvarsgrenarna eller prioritet

till anskaffning av materiel och dylikt, ävensom med det operativa krigsförberedelsearbetet

direkt sammanhängande dylika frågor, allt i den omfattning

nämnda arbete åvilar försvarsstaben.

Såsom ett skäl för förläggandet till arméstaben av det operativa krigsförberedelsearbetet

för armén har anförts, att dess kvarblivande i försvarsstaben

skulle medföra en alltför tyngande arbetsbörda för överbefälhavaren. Emellertid

är det givet, att detta arbetes förläggning till arméstaben måste leda till

en mycket betydande arbetsbelastning för chefen för armén. På denne ankommer

handhavandet av frågorna om arméns personal, organisation, utrustning

och utbildning samt de armén berörande underhållsfrågor, som icke

enligt vad ovan sagts böra handläggas inom försvarsstaben. I en eller annan

form måste han i och för genomförande av dessa uppgifter samarbeta med

vederbörande förvaltningsmyndigheter. Eftersom armén till sin omfattning

är så ojämförligt mycket större än övriga försvarsgrenar, innebära dessa armécliefens

åligganden en högst betydande arbetsbörda. Denna torde bliva alltför

stor, om härtill skulle läggas handläggningen av arméns operativa krigsförberedelser

med därtill hörande underhålls-, kommunikations- och signaltekniska

frågor.

Det torde vara lättare att begränsa överbefälhavarens åligganden till att

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj-.ts proposition nr 210.

allenast omfatta huvudlinjerna för det operativa krigsförberedelsearbetet än

att åstadkomma en motsvarande avgränsning för chefens för armén del. Vid

överbefälhavarens sida står nämligen chefen för försvarsstaben, som får förutsättas

vara en av vårt lands främsta operativa förmågor. Det kan icke vara

rimligt, att denne intar ställningen som stabschef åt överbefälhavaren. Åt

försvarsstabschefen måste tvärtom tillmätas en i hög grad självständig ställning.

I konsekvens härmed förutsätter jag såsom självklart och ämnar också

framdeles föreslå, att Kungl. Maj:t genom lämpligt avvägda instruktionsbestämmelser

skall avskära överbefälhavaren från sysslandet med andra delar

av krigsförberedelsearbetet än själva huvudlinjerna. Genom en sådan anordning

åstadkommes en viss arbetsfördelning mellan chefen för armén och

chefen för försvarsstaben, något som torde vara nödvändigt med hänsyn till

omfattningen av de uppgifter, som åligga arméns ledning. Jag förutsätter även,

att överbefälhavaren vid fattande av grundläggande operativa beslut beträffande

armén såvitt möjligt bereder chefen för armén tillfälle att framföra

sina synpunkter i frågor, som beröra dennes arbetsområde.

Det har från något håll invänts, att en anordning som den här förordade

skulle omöjliggöra att som chef för försvarsstaben förordnades annan än en

arméofficer. En dylik konsekvens torde icke vara nödvändig att draga. Självklart

kommer ingen att erhålla ett dylikt förordnande, som ej överblickar det

operativa krigsförberedelsearbetet. Med tillhjälp av den för arméoperationsarbete

skolade personal, varöver försvarsstaben kommer att förfoga, torde goda

förutsättningar för försvarsstabens arbete på ifrågavarande område föreligga,

även om chefen för försvarsstaben icke är arméofficer.

Emellertid lärer det icke räcka med att instruktionsledes binda överbefälhavarens

åligganden till de grundläggande linjerna för krigsförberedelsearbetet.

Även inom övriga delar av överbefälhavarens verksamhetsområde

torde en motsvarande begränsning böra åvägabringas i syfte att bevara överbefälhavarens

tid och förmåga åt de stora frågornas bemästrande. Det lärer

också vara nödvändigt att binda försvarsstabens arbetsuppgifter utöver de

tidigare behandlade operativa krigsförberedelsernas till att gälla för försvarsväsendet

gemensamma frågor om luftförsvar, kommunikationer, underrättelser,

signaltjänst, press, film och personalvård. Däremot bör försvarsstaben

icke hava att taga befattning med utformandet av överbefälhavarens anvisningar

åt försvarsgrenscheferna rörande organisation, utbildning och utrustning

och icke heller med anvisningarna åt förvaltningsmyndigheterna i annan

mån än som betingas av det direkta sammanhanget med försvarsstabens uppgifter

beträffande det operativa krigsförberedelsearbetet. För sistnämnda uppgifter

bör till överbefälhavarens förfogande stå en personlig stab. Genom

dylika åtgärder torde försvarsstabens självständiga ställning kunna hävdas

samtidigt som motsättningar mellan försvarsgrenscheferna och försvarsstabschefen

undvikas.

Nu angivna överväganden ha föranlett mig att — med i det följande

förordade jämkningar — i princip godtaga den av försvarsutredningen framlagda

och av överbefälhavaren biträdda lösningen av frågan om fördelningen

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

av det operativa krigsförberedelsearbetet och enkannerligen av problemet om

vilket stabsorgan, som bör handhava ledningen av detta arbete i vad rör armén.

En förutsättning för denna lösning är, såsom jag framhållit, bland annat, att i

instruktionsväg sörjes för en effektiv avlastning av överbefälhavaren från allt

detaljarbete.

C. Försvarsstaben.

Enligt 1936 års försvarsordning är försvarsstaben under sin chef, generalsperson

eller flaggman i lönegraden Öb 4, uppdelad i, förutom expedition, nio

avdelningar, nämligen arméoperationsavdelning, marinoperationsavdelning,

flygoperationsavdelning, luftförsvarsavdelning, kommunikationsavdelning,

underrättelseavdelning, signal tjänsta vdelning, kryptoavdelning samt krigshistorisk

avdelning. Med undantag för krigshistoriska avdelningen, vilken

efter beslut av 1941 års riksdag ledes av en pensionerad officer, står varje avdelning

under ledning av en regementsofficer som avdelningschef.

Till försvarsstaben hava därjämte anknutits försvarsväsendets radioanstalt

och fotografiska centrallaboratoriet.

Under nuvarande beredskapstillstånd har givetvis viss förstärkning av försvarsstabens

organisation ägt-rum.

För sv ar sutredningen.

Försvarsutredningen har framhållit, att försvarsstabens arbete borde ledas

av en direkt under överbefälhavaren lydande chef, tillsatt i fred och fungerande

jämväl i krig. På grund av det med detta chefskap förenade ansvaret

och kravet på direkt samarbete med försvarsgrenscheferna borde chefen för

försvarsstaben vara en generalsperson (flaggman). Med hänsyn till tillkomsten

av en överbefälhavare redan i fred och till önskvärdheten av att som

chef för försvarsstaben skulle kunna placeras en jämförelsevis ung kraft,

borde befattningen tillsättas med förordnande på högst sex år i lönegraden

Öb 3.

Försvarsstaben borde uppdelas på avdelningar. Enär dessas antal med nödvändighet

bleve relativt stort och i avsikt att befria försvarsstabschefen och än

mer överbefälhavaren från detaljarbete inom försvarsstaben, borde vissa sammanhörande

avdelningar kunna hopföras under en gemensam chef och bilda

en sektion. Sålunda kunde de avdelningar, som handlade frågor rörande

underrättelsetjänst och signaltjänst, sammanföras till en sektion, de avdelningar,

som handhade underhålls- och kommunikationsfrågor, till en sektion

och de avdelningar, som hade press-, film- och personalvårdsfrågorna om hand,

till en sektion. Även andra sätt för sektionsindelning av försvarsstaben vore

tänkbara. Enär chefen för försvarsstaben framför allt borde ägna sig åt och

vara ansvarig för de operativa spörsmålens handläggande, borde dock de avdelningar

som sysselsattes därmed — armé-, marin-, flyg- och luftförsvarsavdelningarna

— stå under hans direkta ledning och icke ingå i någon sektion.

Enligt utredningens mening borde sålunda i organisationen en möjlighet till

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. May.ts proposition nr 210.

sektionsindelning av försvarsstaben skapas, för vilket ändamål tre sektionschefer

borde tillkomma. Det närmare bestämmandet av försvarsstabens sektionsindelning

kunde emellertid bliva beroende på ett flertal mer eller mindre

tillfälliga omständigheter, såsom personliga kvalifikationer hos sektions- och

avdelningscheferna, större förskjutningar i arbetsläget o. s. v. Det hade därför

synts utredningen riktigast, att avgörandet härom, under iakttagande av

vad nyss sagts om de operativa spörsmålens handläggande, överlätes till

chefen för försvarsstaben. Den inre organisationen av försvarsstabens särskilda

avdelningar och disponerandet av personalen vid och mellan dessa

borde överlåtas åt chefen för försvarsstaben. Den av utredningen i det

följande anförda organisationen vore därför i sistberörda hänseende icke att

betrakta såsom fast utan såsom en grund för beräkning av personalbehovet

för överbefälhavaren och försvarsstaben.

Sektionscheferna ha av försvarsutredningen föreslagits placerade en i lönegraden

Öb 2, tillika souschef vid försvarsstaben, och två i lönegraden Oa 6.

Till sektionschefernas förfogande borde stå ett antal officerare. Åt dessa

skulle bland annat kunna uppdragas, att alltefter arten av verksamheten vid

den sektion, där de vore tjänstgörande, upprätthålla sambandet mellan försvarsstaben

och arméstaben, förvaltningarna o. s. v.

Försvarsutredningen har föreslagit, att försvarsstaben uppdelas på tretton

avdelningar, och därom närmare anfört följande:

Det operativa förberedelsearbetet i vad rör armén, vilket enligt vad som

tidigare anförts bör utföras inom försvarsstaben, kräver en avdelning, i utredningens

förslag benämnd arméavdelning och motsvarande den nuvarande

arméoperationsavdelningen. Utredningen förutsätter, att verksamheten inom

arméavdelningen instruktionsmässigt så regleras, att en ständig kontakt med

arméstabens organisationsavdelning blir säkerställd.

För handläggning av frågor rörande marin- och flygstridskrafternas uppgifter

i stort och samverkan med övriga försvarsgrenar erfordras i försvarsstaben

en marinavdelning och en flygavdelning. Dessa avdelningar innefatta

jämväl den personal ur marinen och flygvapnet, som erfordras för

att upprätthålla sambandet i verksamheten mellan å ena sidan försvarsstaben

och å andra sidan marin- respektive flygstaberna.

Luftförsvarsavdelningen och kommunikationsavdelningen, liksom avdelningarna

för utrikes och inrikes underrättelsetjänst, nämligen utrikesavdelmngen

och inrikesavdelningen, för vilka ingen ändring i de hittillsvarande

uppgifterna förutsatts, föreslås erhålla en utvidgad personaluppsättning, som

dock torde motsvara allenast minimikravet på personal vid dessa avdelningar.

Då med flygvapnets utsvällning kommunikationsavdelningen måste förutses

få handlägga även ett stort antal ärenden rörande flygvapnet, ingår i denna

avdelning en officer ur flygvapnet.---

Såsom ett organ, vilket fritt från löpande ärenden skall kunna studera

strategiens, taktikens och den militära teknikens utveckling, på grundval av

dessa studier till närmast berörda militära myndigheter avgiva förslag till

specialstudier, försök, experiment m. m. samt därefter följa dessa, föreslås

en studieavdelning med personal från samtliga försvarsgrenar. Avdelningen

bor aven kunna få till uppgift att i samarbete med armé-, marin-, flyg-, lufttorsvars-

och kvartermästaravdelningarna föreslå och uppdraga grundlinjerna

till gemensamma övningar för två eller flera försvarsgrenar.

Underhållsfrågor berörande mer än en försvarsgren ävensom underhålls
-

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

frågor av operativ betydelse för armén, vilka frågor tidigare handlagts vid

operationsavdelningarna och starkt betungat särskilt arméoperationsavdelningen,

föreslås skola handläggas å en kvartermästaravdelning. Här avses

även i samråd med de centrala förvaltningarna anvisningar till dessa skola

utarbetas. I avdelningen ingår personal ur samtliga försvarsgrenar, ur armén

bland annat från fälttyg- och intendenturkårerna, på sådant sätt, att erforderlig

sakkunskap blir företrädd.

De nuvarande signaltjänst- och kryptoavdelningarna föreslås skola sammanslås

till en signaltjänstavdelning, varigenom någon personalbesparing

kan ernås.

I försvarsstaben bör vidare liksom hittills ingå krigshistoriska avdelningen.

I det föregående (avsnittet Personalvården) har anmärkts, att försvarsutredningen

därjämte föreslagit organiserande av en press- och filmavdelning och

en personalvårdsavdelning inom försvarsstaben.

Samtliga avdelningschefer på försvarsstabens stat ha föreslagits placerade

i lönegraden Oa 5 eller Oa 4 med undantag för chefen för utrikesavdelningen,

vilken i betraktande av sin i förhållande till militär-, marin- och flygattachéerna

i viss mån överordnade ställning föreslagits placerad i lönegraden Oa 6.

Eörsvarsutredningen har föreslagit, att försvarsstabens expedition och

kom men dan t ur skola sammanföras till ett organ under en regementsofficer

som chef.

Beträffande det i expeditionen ingående försvarsstabens tryckeri har

utredningen anfört följande:

Vid detta utföres på fotografisk väg samt genom offsettryck reproduktion

av kartor, skisser, ritningar, instruktioner och dylikt samt fotobilder. Samtidigt

är tryckeriet utbildningsanstalt för den personal, som vid mobilisering

skall ingå i högkvarterets och vissa högre stabers fälttryckerier. Någon fast

anställd personal för verksamheten finnes emellertid icke nu. Föreståndarplatsen

upprätthålles för närvarande av en förste expeditionsvakt tillhörande

arméstaben. All övrig tjänst bestrides av värnpliktig personal.

I huvudsaklig överensstämmelse med ett av överbefälhavaren framlagt förslag

har försvarsutredningen förordat, att fast anställning borde beredas följande

tryckeripersonal, nämligen en tryckeriföreståndare (verkmästare), en

offsettryckare (MEo 8), en accidenstryckare (MEo 8) och en bokbindare

(MEo 8). Tryckeriföreståndaren borde upptagas som ordinarie i lönegraden

Ca 13, då den som avsåges för befattningen i fråga för närvarande vore anställd

som ordinarie tjänsteman vid arméstaben, förste expeditionsvakt. De tre sistnämnda

syntes först sedan organisationen vunnit fastare former böra bliva

ordinarie.

Beträffande kommendanturen har utredningen ansett sig böra taga

hänsyn till att försvarsstaben komme att stå i centrum av de militära staber

och institutioner, vilka inrymdes i militärstabsbyggnaden. Därför syntes lokalfördelningen

inom militärstabsbyggnaden och omsorgen om dennas bevakning,

skötsel och vård böra tillkomma försvarsstabschefen. I överensstämmelse härmed

hade den personal bestående av garageförman, expeditionsvakt, portvakter,

vaktmästare, maskinist och eldare, som erfordrades för militärstabs
-

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

byggnaden och som hittills tillhört arméstaben, överförts till försvarsstabens

kommendantur. Kommendanten i försvarsstaben, vilken hade att svara för

ordonnans-, transport- och vakttjänst m. m. inom försvarsstaben, borde vara en

pensionerad officer. Till kommendanturen borde även vicevärden för militärstabsbyggnaden

anknytas.

I kommendanturen inginge dessutom förutom automobilförare även personal

för militärstabernas automatväxel, vilken föresloges överförd från arméstaben

till försvarsstaben. Som chef för telefonväxeln syntes böra avses en

telefonvakt av 1. klassen i lönegraden Ca 4. Därutöver krävdes viss icke-ordinarie

personal.

Frågan om fotografitjänstens ställning inom försvarsväsendet hade

— enligt vad försvarsutredningen vidare anfört — varit föremål för utredning

inom försvarsstaben. Denna utredning hade även slutförts och verksamheten

därefter prövats och befunnits lämplig. I huvudsaklig överensstämmelse med

ett av överbefälhavaren framlagt förslag förordade utredningen, att en fotoanstalt,

innefattande det hittillsvarande fotografiska centrallaboratoriet, skulle

vara ansluten till försvarsstaben. Vid anstalten skulle vara anställd, under en

militär chef i lönegraden Oa 4 eller Oa 3, följande civila fackpersonal, nämligen

en fototeknisk ingenjör (MEo26), en fotokemisk ingenjör (MEo26), en verkmästare

av 1. klass (ME0I8), en verkmästare av 2. klass (MEo 15) samt

en fotograf (MEo 8). En för närvarande i lönegraden A 30 upptagen befattning

såsom föreståndare för fotografiska centrallaboratoriet syntes med den

nuvarande innehavarens avgång kunna indragas och borde därför uppföras på

övergångsstat.

Försvarsutredningen har ansett, att den för försvarsstaben och arméstaben

m. m. gemensamma kassaförvaltningen, som för närvarande tillhörde

arméstaben, borde överföras till försvarsstaben av principiellt samma skäl,

som anförts beträffande personalen för militärstabsbyggnadens förvaltning.

Till envar av redogöraren och kanslibiträdet vid arméstabens kassaförvaltning,

vilka omhänderhaft försvarsstabens kassa- och bokföringsgöromål, hade hittills

utgått ersättning i form av extra arvode om 660 kronor från försvarsstaben.

Med den omflyttning av kassaförvaltningen till försvarsstaben, som nu föresloges,

borde dessa ersättningar i fortsättningen utgå från arméstaben. För

att biträda redogöraren med kontroll av räkningar och avlöningar samt för

att därjämte utöva kontroll av persedeluppbörden, som på grund av nya organisationer

och materiel av teknisk art blivit alltmer omfattande, hade vid arméstabens

kassaförvaltning under senaste tiden varit anställd en civil tjänsteman

i lönegraden MEx 15 i stället för den pensionerade underofficer med arvode,

som tidigare avsetts för dessa göromål. Då behov av denne civile tjänsteman

även under normala fredstider komme att föreligga, hade utredningen velat

föreslå, att i staten för försvarsstaben upptoges en befattning i lönegraden Ca 15,

avsedd för en kontorsskrivare vid kassaförvaltningen.

Till försvarsstaben borde vidare vara anslutna dels försvarsväsendets

radioanstalt, dels krigsarkivet. Radioanstalten vore redan nu anknuten

till försvarsstaben. Krigsarkivets överflyttning från den nuvarande anknyt
-

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

ningen till arméstaben till att hänföras under försvarsstaben sammanhängde

med att krigsarkivet för framtiden föresloges skola mottaga samtliga tre försvarsgrenars

samt försvarsstabens arkivhandlingar. En översyn över krigsarkivets

personalbehov syntes snarast möjligt böra vidtagas, men försvarsutredningen

hade för sin del icke ansett sig böra ingå därpå. Icke heller inginge

försvarsutredningen närmare på personalbehovet vid radioanstalten.

Behovet av militär personal för försvarsstaben har av försvarsutredningen

beräknats enligt följande tablå:

Militär personal vid försvarsstaben.

På försvars- stabens stat

Ur

general-

stabs-

kåren

O

cd

3

CD

!-<

Ur övriga personal- kårer

Pensio- nerad

perso- nal i

arvodes-

P”

O-

cd

crq

CD

Kompani

officerare

befatt-

ning

Generalmajor

av 1. graden

Generalmajor

av 2. graden

Överstar

Övriga reg. off.

Major eller

kapten

Regements-

officerare

Kaptener

s

SB

3

CD

3

CD

3

ert-

00

O

3

§

•-1

P

3

cl

Ur H

a

<

Ur A, M el. FV

Officerare

Underofficerarej

Chef för försvarsstaben......

i

i

2

Adjutanter, sambandsofficerare

och personal till chefens för

försvarsstaben och sektions-

i

i

3

1

3

2

i

4

3

—

bi

—

—

—

2

—

_

—

—

—

—

—

—

—

4)1

S)4

—

—

1

—

_

—

__

_

—

—

—

—

4)1

—

—

4

—

1

—

_

—

___

i

_

—

2

2

6)2

1

1

—

1

—

_

—

—

i

—

—

1

—

—

6)2

1

—

1

—

Kvartermästaravdelningen....

Kommunikationsavdelningen. .

1

i l i

=

i

i

2

3

2

3

1

—

7)2

2

4

1

1

2

1

1

1

8)5

1

2

4

-

_

__

_

i

_

_

__

1

—

2

1

1

6

2

—

_

_

__

i

__

_

1

_

—

°)2

2

1

2

1

—

Press- och filmavdelningen . .

Personalvårdsavdelningen ....

Krigshistoriska avdelningen . .

Expedition och kommendantur

_

—

i

io)i

_

i

__

—

1

1

1

1

1

2

u)5

3

12)1

2

_

_

_

i

_

—

—

—

_

—

—

1

—

1

Summa

i

i

3

7

i

5

16

13

2

16

15

12

18

30

3

!) Ur fortifikationskåren eller ingenjörtrupperna.

*) Ur marinen.

3) Härav en ur kustartilleriet.

4) Ur flygvapnet.

r‘) Ur luftvärnet.

“) En ui vardera flottan och kustartilleriet.

’) En ur vardera fälttygkåren och intendenturkåren.

“) Två Oa 2, tre Oa 3.

*) Härav en ur signaltrupperna.

10) Beställningen kan ersättas med en befattning för pensionerad regementsofficer med

arvode av 3,000 kronor (chef för krigshistoriska avdelningen).

“) Härav två ur armén och två ur marinen.

ls) Redogörare.

Bihang till riksdagens protokoll 1912. 1 samt. Nr 210.

377 42 9

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Rungl. Maj:ts proposition nr 210.

Utöver vad förut anförts rörande behovet av civil personal har försvarsutredningen

framhållit, att antalet kanslibiträden, kontorsbiträden och skrivbiträden

på grund av det större antalet avdelningar inom försvarsstaben måste

undergå någon ökning. Sålunda föresloge utredningen, att antalet kansli - biträden utökades med två till tre, fördelade på en ordinarie och två extra ordinarie

befattningar. En av de två nya kanslibiträdesbefattningarna hade överförts

från arméstaben. Kontors- och skrivbiträdena föresloges till sammanlagt

24, beräknade efter i regel ett biträde per mindre avdelning samt två

biträden för de större avdelningarna, expeditionen och kassaförvaltningen. Av

de nämnda biträdena syntes 10 böra uppföras som ordinarie kontorsbiträden,

10 som extra ordinarie kontorsbiträden och 4 som extra ordinarie skrivbiträden.

Då erfarenheten visat, att vid försvarsstaben ständig tillgång erfordrades

till personal, kunnig i ritarbete, hade härutöver två ritbiträden i lönegrad

MEo 4 ansetts böra tillkomma.

Behovet av pensionerad personal i arvodesbefattning vid försvarsstaben

hade av försvarsutredningen beräknats i enlighet med en uppställning å sid.

66 i betänkandet.

Antalet arvoden å 600 kronor till kompaniofficerare, som tjänstgöra vid försvarsstaben,

har av utredningen beräknats till 28, vilket innebär någon minskning

mot det nuvarande antalet. Dessutom torde följande arvoden böra utgå,

nämligen till överbefälhavarens juridiska biträde 1,800 kronor, till en arkivarie

i krigshistoriska avdelningen 2,400 kronor samt till en vice värd vid militärstabsbyggnaden

2,400 kronor.

Anslagsbehovet har av utredningen uppskattats till 800,000 kronor, varav

635,000 kronor för avlöningar och 165,000 kronor för omkostnader. I dessa

belopp ha icke inräknats medel för radioanstalten eller för krigsarkivet.

Y ttr anden.

Försvarsutredningens förslag till organisation av försvarsstaben har föranlett

yttranden bland annat av överbefälhavaren över rikets försvarskrafter,

chefen för armén, chefen för marinen, chefen för flygvapnet och flygförvaltningen,

arméförvaltningen och försvarsverkens civila personals förbund.

överbefälhavaren har anfört i huvudsak följande:

Det borde ankomma på chefen för försvarsstaben att med det antal befattningshavare

av olika slag, som enligt staten för försvarsstaben stode till förfogande,

tillämpa den sektions- och avdelningsindelning, som med hänsyn till

arbetsuppgifter och personalförhållanden samt efter hand vunnen erfarenhet

om arbetsformerna befunnes vara den ändamålsenligaste. Det inom försvarsstaben

uppgjorda utkast som legat till grund för utredningens förslag hade

i viss mån grundats på erfarenheterna från beredskapstiden. Det vore möjligt

att, då normala fredsförhållanden inträdde, organisationen i vissa fall skulle

kunna givas en något mindre personalstyrka. Denna synpunkt kunde tillgodoses,

om frihet lämnades att framdeles utforma organisationens detaljer.

För att möjliggöra ett friare personval borde en av de av försvarsutredningen

till inplacering i lönegraden Oa 6 föreslagna sektionschefsbefattningarna

kunna besättas med befattningshavare i lönegraden Öb 1.

Det hade visat sig önskvärt att om möjligt nedbringa antalet officerare ur

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

generalstabskåren, detta i syfte att tillgodose militärbefälsstabernas behov

utan att samtidigt sänka kårens standard. Å andra sidan förelåge ett bestämt

önskemål att på vardera av press- och filmavdelningen och krigshistoriska avdelningen

placera en kapten ur generalstabskåren. Regementsofficeren till

förfogande ur generalstabskåren kunde, trots därmed förenade olägenheter,

utgå. Härigenom samt genom ändring av indelningen i avdelningar — den

särskilda studieavdelningen föresloges utgå —- kunde det bliva möjligt att,

samtidigt som press- och filmavdelningens krav tillgodosåges undvika ökning

av antalet generalstabsofficerare. I stället för det av utredningen angivna behovet

av 5 regementsofficerare och 16 kaptener ur generalstabskåren kunde

behovet beräknas till 4 regementsofficerare och 17 kaptener ur kåren.

I staten för försvarsstaben borde såsom arvoden uppföras 4 beställningar

i lönegrad Oa 4 eller Oa3 i stället för motsvarande antal beställningar ur armén,

marinen och flygvapnet i ändamål att kunna vid utrikesavdelningen och inrikesavdelningen

knyta tillräckligt kvalificerad personal under längre tid.

Vid signaltjänstavdelningen borde antalet kommenderade officerare ur marinen

minskas med 1, samtidigt som antalet officerare ur armén, marinen eller

flygvapnet ökades med 1.

Vid press- och filmavdelningen borde, som ovan angivits, tillkomma en

generalstabsofficer. Motiven härför, liksom i övrigt för avdelningens sammansättning,

framlades i särskild bilaga till yttrandet.

Även i fred borde en själavårdsavdelning finnas i försvarsstaben och stå

under ledning av fältprosten med arvode av 600 kronor årligen. Den för personalvårdsavdelningen

avsedda befattningen såsom chef för socialdetaljen

borde uppföras i lönegrad C 2 eller C 3 och besättas med förordnande på tre

år åt gången, varjämte den föreslagna bibliotekarietjänsten vid bildnings- och

förströelsedetaljen borde uppföras i lönegrad MEo 22.

Inom den förutvarande generalstabens krigshistoriska avdelning hade arbetet

i huvudsak begränsats till studium och bearbetning av Sveriges äldre

krigshistoria.

Numera hade emellertid huvudvikten av avdelningens arbete lagts på en

bearbetning med hänsyn till svenska förhållanden av erfarenheterna från de

senaste krigen.

Enligt försvarsutredningens förslag skulle i försvarsstaben tillkomma en

studieavdelning, som i viss mån skulle övertaga krigshistoriska avdelningens

uppgift att bearbeta erfarenheterna från de senaste krigen. En särskild studieavdelning

inom försvarsstaben vore mindre lämplig.

Därest kompetent officer skulle kunna erhållas såsom chef för krigshistoriska

avdelningen, syntes ett höjande av arvodet •— då pensionsavgången personal

toges i anspråk — till i paritet, jämte pensionen, med överstelöjtnants

lön vara oundgängligen erforderligt.

Beträffande kassaförvaltningen borde redogörarens arvode utgå med 3,600

kronor samt ett kanslibiträde i lönegrad MEo 7 utbytas mot en kontorsskrivare

i lönegrad Ca 15.

Starka skäl talade för att av försvarsutredningen på arméstabens stat uppförda

beställningar för militärassistenter upptoges på försvarsstabens stat.

Samtliga samarbetade i sin tjänst för vederbörliga verk huvudsakligen och

vissa uteslutande med försvarsstaben. Beställningarna för personalen i järnvägstjänst,

i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tjänst, i rikets allmänna kartverks

tjänst och i luftskyddsinspektionens tjänst borde därför upptagas på

försvarsstabens stat.

Av försvarsutredningen föreslagna befattningar för militärassistenter vid

telegrafverkets distrikt (pensionerade arvodister) borde uppföras på försvarsstabens

personalförteckning.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungt. Maj:ts proposition nr 210.

Liknande förhållanden gjorde sig gällande i fråga om militär-, marin- och

flygattachéerna. Till försvarsstaben vore centraliserat det militära underrättelseväsendet,

som bland annat byggde på det material, som införskaffades

av de militära attachéerna. Dessa vore emellertid — trots att deras verksamhet

enligt 1936 års försvarsbeslut principiellt skulle vara huvudsakligen

knuten till försvarsstaben — ännu icke tillräckligt fast fogade vid nämnda

stab, vilket förhållande medförde avsevärda olägenheter. De militära attachéerna

lydde i militärt avseende direkt under Konungen men hänfördes i löneavseende

till vederbörliga försvarsgrenar, under det att chefen för försvarsstaben

i stort reglerade deras verksamhet. Denna tredubbla lydnadsställning

med därav i flera fall följande oklarhet rörande skyldigheter och befogenheter

vore icke ändamålsenlig. Skäl talade sålunda för att de militära attachéerna

i militärt och ekonomiskt avseende underställdes chefen för försvarsstaben.

För detta ändamål borde militärattachéerna uppföras på försvarsstabens

stat och till denna stat överflyttas motsvarande beställningar ur marinen och

flygvapnet.

Behovet av militärattachéer vore för närvarande omöjligt att överblicka. Erfarenheten

visade, att behovet underginge täta växlingar och att tillsättandet

smidigt borde anpassas efter dessa. Lämpligast syntes vara att upptaga det

högsta antal attachéer, som för närvarande ansåges böra ifrågakomma, nämligen

8 ur armén, 6 ur marinen och 5 ur flygvapnet. Försvarsutredningen hade

emellertid endast förutsatt 6 ur armén, 3 ur marinen samt 4 ur flygvapnet.

I fråga om tjänsteställningen för attachéerna borde befattningarna icke

liksom Hittills vid armén vara bundna till överstelöjtnants- eller majorsbeställningar.

Möjligheter borde finnas att utvälja lämpliga officerare inom en

större personkrets. Detta kunde ske dels därigenom att för tjänsten lämpliga

officerare bereddes tillfälle att kvarstå i tjänst till 60 år samt dels därigenom

att jämväl kaptener kunde komma i fråga. I enlighet med dessa synpunkter

borde nedanstående löner upptagas på försvarsstabens stat, nämligen för attachéer

ur armén 1 Oa 6 eller Oa 5, 2—3 Oa 5 eller Oa 4, 3—4 Oa 4 eller Oa 3,

ur marinen 1 Oa 6 eller Oa 5, 1—2 Oa 5 eller Oa 4, 2—3 Oa 4 eller Oa 3

samt ur flygvapnet 2 Oa 6 eller Oa 5, 1 Oa 5 eller Oa 4 samt 1—2 Oa 4 eller

Oa 3. Ur armén beräknades sålunda minst 6 högst 8 löner, ur marinen minst

4 högst 6 löner och ur flygvapnet minst 4 högst 5 löner. Ur flygvapnet hade

föreslagits en något högre gradering av lönerna för att möjliggöra att flottiljcheferna

utan löneminskning skulle kunna överföras till denna stat, vilket

med hänsyn till förhållandena vid vapnet måste anses lämpligt. Det syntes

böra ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma med hänsyn till behovet, om

det högre antalet beställningar behövde utnyttjas.

Ortstillägg för attachéer borde sammanföras till försvarsstaben.

Under förutsättning att för kassaförvaltningen avsåges 2 kontorsskrivare i

Ca 15 (eventuellt 1 i Ca 15 och 1 i MEo 15) skulle de föreslagna 2 kanslibiträdena

i lönegrad MEo 7 kunna minskas till 1. Emellertid erfordrades på

inrikesavdelningen 2 manliga kanslibiträden, varför de 2 kanslibiträdena i

MEo 7 borde bibehållas. Kontors- och skrivbiträden hade föreslagits till sammanlagt

24, beräknade efter i regel ett biträde per mindre avdelning samt två

biträden för de större avdelningarna, expeditionen och kassaförvaltningen.

Under förutsättning att hela försvarsstaben komme att inrymmas i samma

byggnad, så att en skrivcentral kunde utnyttjas, torde det beräknade antalet

vara tillfyllest. Förutom ovannämnda skrivhjälp erfordrades 8 kvinnliga biträden,

förslagsvis benämnda statistikbiträden. Vid tryckeriet erfordrades för utförande

av fotografiskt reproduktionstryck en reproduktionsfotograf i lönegrad

MEo 8.

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210. 133

Försvarsväsendets radioanstalt borde ingå i försvarsstaben, dock med från

denna skild stat och förvaltning.

De av försvarsutredningen till ett antal av 28 beräknade kompaniofficersarvodena

å 600 kronor vid försvarsstaben hade tillkommit för att underlätta

rekryteringen av personal, som bestrede sådana poster, vilka fordrade högskoleutbildning

eller annan därmed jämförlig utbildning. Då samtliga till

försvarsstaben kommenderade kompaniofficerare (57) icke torde kunna tilldelas

detta arvode syntes främst de kompaniofficerare, som utan att vara generalstabsofficerare

tjänstgjorde såsom detaljchefer, böra komma i åtnjutande

av denna förmån. Med den föreslagna organisationen komme antalet dylika

officerare att bliva 34. På grund av den förändring, som kunde komma att

genomföras i organisationen och då vissa detaljchefer kunde komma att vara

regementsofficerare borde antalet dylika arvoden beräknas till högst 84.

Övriga för försvarsstabens verksamhet erforderliga anslag hade beräknats

på följande sätt: omkostnadsanslag 243,900 kronor, fältövningar, studier, kurser

m. m. 10,000 kronor, fotografiska centrallaboratoriet 20,000 kronor, åskådningsmateriel

m. in. för identifiering av flygplan 30,000 kronor, krigshistoriska

avdelningens verksamhet 7,500 kronor samt representation 5,000 kronor eller

till sammanlagt 316,400 kronor.

Chefen för armén har förklarat sig ej ha något att erinra mot försvarsutredningens

förslag att överflytta krigsarkivet från arméstaben till försvarsstaben.

Den översyn av krigsarkivets personalbehov som försvarsutredningen

ifrågasatt vore i hög grad av behovet påkallad.

Chefen för marinen har anfört i huvudsak följande:

"Utredningens förslag till utvidgning av försvarsstaben innebure, att organisationen

fått svälla ut för mycket. Det borde nämligen beaktas, att överbefälhavaren

genom de organ, som inom högkvartersorganisationen (försvarsgrenschefer,

försvarsgrensstaber, förvaltningar) stode till hans förfogande,

hade tillgång till sakkunskap, som det förefölle onödigt att dessutom samla

i försvarsstaben. Ju större en sådan organisation som försvarsstaben bleve,

dess flera uppgifter funne den sig böra taga hand om och fordrade på grund

härav ytterligare utökning. Organisationen av försvarets högsta ledning borde

därför göras till föremål för förnyad granskning med särskilt syfte att förenkla

densamma. Härvid skulle följande begränsningar i försvarsstabens nu föreslagna

organisation lämpligen kunna åvägabringas.

Den hittillsvarande underrättelseavdelningen föresloges av försvarsutred

ningen uppdelad på tvenne avdelningar för utrikes och inrikes underrättelsetjänst.

Det väsentliga i underrättelsetjänsten vore emellertid ej insamlandet

och registreringen av underrättelser utan _ dessas bearbetande och nyttiggörande

för försvaret. Då den direkta operativa ledningen av marinen och

enligt det nu föreliggande förslaget - - jämväl av flygvapnet skulle utövas av

chefen för marinen respektive chefen för flygvapnet, låge det i sakens natur,

att bearbetningen, värderingen och nyttiggörandet av insamlade underrättelser

borde ske inom nämnda chefers verkställande organ, d. v. s. marinstaben och

flygstaben. Därför borde förslagsvis åtminstone 2 officerare ur marinen överföras

från försvarsstabens avdelning för underrättelsetjänst till marinstabens

operationsavdelning för att där bearbeta till försvarsstaben inkomna underrättelser

av marint intresse, vilka utan dröjsmål borde tillställas marinstaben

från uppsamlingsstället försvarsstaben enligt i instruktionsväg närmare angivna

grunder. ,

Särskild studieavdelning inom försvarsstaben syntes icke erforderlig vad

marinen beträffade.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

För marinen, vars beroende av materielen vore iögonenfallande, stode

underhållsfrågor alltid i främsta planet och sammanhängde på det allra närmaste

med krigsberedskap, operativ förmåga samt utbildning och övningar.

En väsentlig de! i chefens för marinen åligganden utgjordes av rättigheten och

skyldigheten att meddela marinförvaltningen erforderliga anvisningar i avseende

å dess verksamhet. Därför erfordrades icke för marinens vidkommande

någon särskild kvartermästaravdelning. Föreliggande underhållsfrågor av

operativ betydelse för armén syntes kunna överlåtas på en särskild sektion

eller detalj å arméavdelningen.

Då försvarsstaben avsåges att vara en för hela försvarsmakten gemensam

stab, vore det också av vikt, att detta komme till uttryck, då det gällde att

i verkligheten besätta de högre befattningarna i staben. Det borde därför angivas,

att sektionscheferna i allmänhet borde kommenderas en ur varje försvarsgren.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha anfört, att med tillämpandet

av principen att använda försvarsgrensstaberna och förvaltningarna för arbete,

där deras sakkunskap erfordrades, och undvika dubbelarbete i försvarsstaben,

försvarsstaben torde kunna minskas. Bland annat måste det bestämt påyrkas,

att den s. k. studieavdelningen icke komme till stånd. Med hänsyn till de

jämförelsevis stora kostnader i allmän flygträning, som vore förbundna med

varje flygande officer, vore det önskvärt, att man begränsade antalet flygofficerare,

där flygsakkunskap icke vore erforderlig. Följande begränsningar

syntes i detta hänseende kunna göras vid försvarsstaben:

De underhållsärenden, som handlades i kvartermästaravdelningen och som

berörde flygvapnet, vore av relativt ringa omfattning. De berörde huvudsakligen

transportfrågor, vilka handlades å kommunikationsavdelningen. Ärenden,

som berörde underhållsfrågor, borde handläggas i flygstabens operationsavdelning,

där närmast den föreslagne chefen för underhållssektionen (i krig

underhållsavdelningen i flygstab 1) i samarbete med personal i försvarsstabens

kvartermästaravdelning förberedde ärendet. Ärenden berörande anvisningar

till de centrala förvaltningsmyndigheterna skulle handläggas i samråd med

berörd förvaltningsmyndighet, i detta fall flygförvaltningen. Bestämmande

för dessa anvisningar vore flygvapnets uppgifter och operationer i krig, vilka

frågor handlades i flygstaben samt i viss mån i försvarsstabens flygoperationsavdelning.

Den bästa handläggningen erhölles genom att dessa ärenden bereddes

av chefen för underhållssektionen i flygstaben i samråd med försvarsstabens

flygoperationsavdelning samt flygförvaltningen, d. v. s. i princip det

förfarande som för närvarande tillämpades. Elärigenom säkrades överensstämmelsen

mellan den operativa verksamheten och förvaltningsmyndigheternas

verksamhet. Arbetet i kommunikationsavdelningen krävde personal med

främst marktrafiktekniska kunskaper. Flygvapnets officerare vore mindre lämpade

härför. Bättre resultat torde — i likhet med vad nu vore fallet — erhållas

genom direkt samarbete mellan personal ur flygstabens operationsavdelning

och försvarsstabens kommunikationsavdelning. I varje fall syntes

en av de till dessa avdelningar upptagna flygofficerarna kunna utgå. Den återstående

torde kunna ombesörja flygvapnets angelägenheter å båda avdelningarna.

— Slutligen vore det synnerligen önskvärt ur besparingssynpunkt,

att de officerare, som beräknats skola alternativt ingå i försvarsstaben ur

armén, marinen eller flygvapnet, icke beräknades från flygvapnet.

Arméförvaltningen har i sitt utlåtande anfört följande:

Beträffande den föreslagna uppdelningen av försvarsstaben på sektioner

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210. 135

och avdelningar och dessas personalsammansättning hade arméförvaltningen

intet att erinra.

Utredningens förslag om handhavandet av soldatvården inom försvarsstaben

å en press- och filmavdelning samt en personalvårdsavdelning funne

ämbetsverket vara en mera ändamålsenlig organisation än den, som i sådant

hänseende föreslagits av 1940 års militära socialvårdskommitté.

Utan att ingå på en närmare granskning av löneställningen för befattningshavarna

vid personalvårdsavdelningen finge arméförvaltningen emellertid

framhålla, att den föreslagna lönesättningen för avdelningschefen på personalvårdsavdelningen

icke syntes stämma med vad som inom den civila statsförvaltningen

vore vedertaget. En inplacering i 26:e lönegraden syntes bättre

överensstämma med sistnämnda normer.

I fråga om försvarsstabens tryckeri hade utredningen ansett sig böra i

stort sett lämna sin anslutning till ett av överbefälhavaren i dennes framställning

med anslagsäskanden rörande försvarsstaben för budgetåret 1942/43

framlagt förslag. I utlåtande den 26 september 1941 över sistberörda framställning

hade ämbetsverket ifrågasatt, huruvida icke befattningen såsom

tryckeriföreståndare tills vidare borde uppföras såsom extra ordinarie i lönegraden

MEo 13 samt om icke befattningen såsom bokbindare —- i betraktande

av den avlöning, som på allmänna arbetsmarknaden tillkomme motsvarande

personal — borde placeras i lönegraden MEo 6.

Arméförvaltningen ansåge den föreslagna överflyttningen till försvarsstabens

kommendantur av den för militärstabsbyggnadens förvaltning,

bevakning, skötsel och vård avsedda personalen välbetänkt.

Yad anginge personalen vid den föreslagna fotoanstalten finge arméförvaltningen

erinra, att ämbetsverket i utlåtande den 26 september 1941 uttalat,

att det borde övervägas, om fotografiska centrallaboratoriets ingenjörer borde

inplaceras i 24:e eller 26:e lönegraden i löneplanen MEo, varjämte ämbetsverket

beträffande de båda verkmästarna och fotografen därstädes ifrågasatt,

huruvida tillräcklig grund förelåge att nu vidtaga jämkning i den så nyligen

beslutade placeringen av befattningshavarna i respektive lönegraderna MEo

12, 10 och 8.

Ämbetsverket anslöte sig till förslaget om överförandet till försvarsstaben

av den för denna och arméstaben gemensamma kassaförvaltningen. Den för

kassaförvaltningen beräknade personalen torde vara tillfyllest. Arméförvaltningen

ifrågasatte, om icke med hänsyn till de kvalifikationer, som måste

ställas på innehavaren av redogörarbefattningen, arvodet till redogöraren

borde sättas till 3,600 kronor eller samma belopp, som föreslagits för. en

expeditionsofficer vid försvarsstabens expedition och en pensionerad officer

till försvarsstabschefens förfogande. Härtill borde komma ett belopp motsvarande

det nu utgående extra arvodet eller 660 kronor. Då ifrågavarande

organisation syntes vara avsedd att bli bestående, borde rätteligen de båda

beloppen sammanläggas till ett totalarvode. För att undvika tillskapandet

av ett alldeles speciellt arvodesbelopp syntes emellertid därmed böra anstå

i avvaktan på en avsedd allmän reglering av dylika arvoden.

Enligt betänkandet skulle vid kassaförvaltningen finnas en befattningshavare

i lönegrad MEx 15. Framställning om anställande av en extra befattningshavare

i nämnda lönegrad hade också på sin tid gjorts av chefen för

armén, men enligt Kungl. Maj:ts brev den 3 oktober 1941 hade allenast medgivits

anställande av en extra tjänsteman i lönegrad MEx 10. Därest, med

hänsyn till vad som upplysts beträffande denne befattningshavares handhavande

och tillsyn av materiel, en inplacering i lönegrad Ca 10 icke skulle

anses tillfyllest, ifrågasattes dock, om icke i allt fall lönegrad Ca 13 vore tillräcklig.

Ärméförvaltningen ville i detta sammanhang erinra om den löne
-

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

ställning, som i årets statsverksproposition föreslagits för materialförvaltaren

i pensionsstyrelsen. Med hänsyn till den personalförstärkning, som vunnes

genom tillkomsten av den nämnde civile befattningshavaren, syntes det även

kunna ifrågasättas, om det hittills medgivna extra arvodet till kanslibiträdet

vid kassaförvaltningen borde fortsättningsvis utgå, i allt fall efter ett ombyte

av tjänsteinnehavare.

Försvarsverkens civila personals förbund har i sitt yttrande berört den

föreslagna lönesättningen för personalen vid försvarsstabens tryckeri och

härom anfört följande:

Beträffande försvarsstabens tryckeri hade föreslagits viss utökning av personalen

vid tryckeriet, bland annat med en offsettryckare, en accidenstryckare

och en bokbindare. Nämnda personal föresloges placerad enligt militära

icke-ordinariereglementet, lönegrad 8. Enligt vad förbundet erfarit genom

vederbörande fackförbund, torde det icke gå att erhålla kvalificerad arbetskraft

för den lön, som skulle medfölja den ifrågasatta lönegradsplaceringen. I överbefälhavarens

yttrande hade framhållits, hurusom omhänderhavandet av den

dyrbara materielen krävde grundliga fackkunskaper, varför förbundet förutsatte,

att avsikten vore att anställa fullt kvalificerat folk. Lönen för fullgod

offsettryckare i Stockholm vore omkring 5,000 kronor per år exklusive indextillägg

enligt ramavtalet, för närvarande 16.7 procent. En fullgod accidenstryckare

åtnjöte cirka 4,500 kronor per år exklusive indextillägg, och för fullgod

bokbindare låge löneläget vid ungefär samma nivå. De anförda lönerna

innebure sålunda en inplacering enligt närmast MEo 15 för offsettryckaren

och MEo 13 för accidenstryckaren respektive bokbindaren, om fullgod arbetskraft

skulle kunna påräknas.

1942 års försvar sberedning.

Såsom i nästföregående avsnitt närmare berörts har försvarsberedningen

i avseende å överbefälhavarens förhållande till försvarsgrenscheferna framlagt

ett förslag, syftande till att arméns operativa krigsförberedelsearbete

ålägges chefen för armén och honom underlydande stabsorgan. Med denna

utgångspunkt har beredningen såvitt nu är i- fråga dels upprättat förslag till

den organisation av försvarsstaben, som borde fastställas, därest beredningens

förstnämnda förslag av statsmakterna godtoges, dels ock verkställt en

granskning av försvarsutredningens personalberäkningar från den förutsättningen

att utredningens förslag i fråga om handhavandet av arméns operativa

krigsförberedelser vunne bifall.

I förstnämnda avseende har försvarsberedningen anfört följande:

Av beredningens ifrågavarande förslag följer, att försvarsstabens organisation

kan begränsas till att avse, dels uppgiften att biträda överbefälhavaren

vid överledningen av försvarsgrenarnas operativa verksamhet, dels ock handläggning

av ärenden angående luftförsvar, underrättelsetjänst, personalvård

m. m. Kvartermästartjänsten förutsättes decentraliserad till försvarsgrenarna,

och något organ i försvarsstaben för handläggning av hithörande spörsmål

blir icke erforderligt. De direktiv i samordnande syfte, som i detta avseende

kunna behöva utarbetas i försvarsstaben, torde böra. åvila försvarsstabschefen

med biträde av den operativa avdelningen. En särskild beställning bör beräknas

för en souschef i staben. Åt denne bör uppdragas att besluta i vissa ärenden.

Uppgiften att biträda överbefälhavaren i överledningen av den operativa

verksamheten torde i allmänhet böra lösas genom utarbetande av direktiv

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Majds proposition nr 210.

för försvarsgrenarnas verksamhet samt reglerande av samverkan mellan stridskrafter

ur olika försvarsgrenar.

I anslutning till vad ovan anförts och efter granskning av försvarsutredningens

förslag rörande försvarsstaben i övrigt, får beredningen i fråga om

försvarsstabens organisation och militära personal anföra följande.

Beredningen har i annat sammanhang tillstyrkt, att överbefälhavaren

erhåller arvode enligt en ny lönegrad, Öb 5 (24,000 kronor).

För chefen för försvarsstaben bör beräknas arvode i lönegraden Öb 2 eller

Öb 3; därest nämnde chef åtnjuter lön enligt lönegraden Öb 2, bör därutöver

till honom utgå arvode enligt samma regler som för cheferna för armé-, marinoch

flygstaberna, d. v. s. med ett belopp av 1,892 kronor för år. Härigenom

möjliggöres i högre grad än enligt försvarsutredningens förslag, att som chef

för försvarsstaben kan placeras en jämförelsevis ung officer.

För souschef sbefattningen bör beräknas 1 överste i lönegraden Oa 6. De

av försvarsutredningen för sektionschefer beräknade särskilda beställningarna

böra utgå.

För en överbefälhavarens personliga stab m. m. beräknas: 1 regementsofficer

i lönegraden Oa 5 eller Oa 4, 2 officerare i Oa 4 eller Oa 3, 1 regementsofficer

ur generalstabskåren i Oa 5 eller Oa 4, 3 kaptener ur generalstabskåren

(Oa 3), 1 generalstabsaspirant samt 3 kompaniofficerare ur armén, marinen

eller flygvapnet ävensom 3 pensionerade officerare.

I stället för av försvarsutredningen föreslagna armé-, marin- och flygavdelningar

organiseras en operationsavdelning, och för denna bör beräknas

följande personal: 1 regementsofficer (Oa 5 eller Oa 4), en kapten ur generalstabskåren

(Oa 3), 1 generalstabsaspirant samt 2 kompaniofficerare ur armén,

1 regementsofficer och 2 kompaniofficerare ur marinen samt 1 regementsofficer

och 2 kompaniofficerare ur flygvapnet, ävensom 1 pensionerad officer i

arvodesbefattning.

För luftförsvar savdelningen beräknas den av försvarsutredningen angivna

personalen.

Studieavdelningen utgår ur försvarsstaben, då dess uppgifter bora hanföras

till de olika försvarsgrensstaberna.

Kvartermästar- och kommunikationsavdélningarna utgå likaledes ur försvarsstaben.

För utrikesavdelningen bör personalen beräknas på sätt forsvarsutredningen

angivit med den ändringen, att såsom chef för avdelningen bör beräknas

en överstelöjtnant i stället för en överste. Beredningen kan nämligen

icke finna de av försvarsutredningen anförda skälen för att denne avdelningschef

skulle placeras i lönegraden Oa 6 vara tillräckligt bärande. Även om

beredningen finner sig böra godtaga beräkningen av personalbehovet i övrigt

för utrikesavdelningen, vill beredningen dock framhålla, att detsamma synes

högt beräknat.

För inrikes- och signalavdelningarna bör personalen beraknas enligt iorsvarsutredningens

förslag, medan press- och filmavdelningen bör organiseras

och dess personalbehov beräknas på sätt överbefälhavaren i sitt utlåtande

föreslagit.

I fråga om den av försvarsutredningen föreslagna personalvarasavdelningen

hyser beredningen stor tvekan, om densamma hör hemma i försvarsstaben

och om den överhuvud taget är behövlig under fredsförhållanden. Det

synes beredningen icke uteslutet, att personalvårdsavdelningens uppgifter

skulle kunna med fördel åläggas andra organ, vilka äro sidoordnade de militära

myndigheterna, men där representation för dessa ordnas. De militära

myndigheterna böra nämligen enligt beredningens uppfattning icke omhänderhava

verksamhet, som är av utpräglat civil natur. Därest avdelningen likväl

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

skall finnas såväl i freds- som krigsorganisationen, böra dess uppgifter bestämt

avgränsas, och den militära personalen inom avdelningen starkt begränsas.

Försvarsutredningens förslag att beräkna 2 pensionerade officerare för denna

avdelning kan därför endast med tvekan biträdas av beredningen. Beredningen

finner i likhet med försvarsutredningen ej erforderligt att i fred inrätta

någon själavårdsdetalj.

Krigshistoriska avdelningen bör såsom chef tilldelas pensionerad officer

i stället för regementsofficer på stat, varjämte antalet för densamma beräknade

pensionerade officerare, enligt försvarsutredningens förslag 5, bör minskas.

För expedition och kommendantur beräknad regementsofficer ur generalstabskåren

torde kunna ersättas med annan regementsofficer, för vilken beställning

uppföres på försvarsstabens stat, och antalet av försvarsutredningen

beräknade pensionerade officerare synes kunna minskas från 3 till 2.

För kassaförvaltningen beräknad pensionerad officer torde, om han icke

kan ersättas med civil kassör, vilket beredningen vill förorda, böra erhålla

arvode med 3,600 kronor (enligt beredningens i annat sammanhang avgivna

förslag motsvarande löneklassen Oa 11) i stället för arvode med 3,180 kronor

och i samband därmed åläggas att omhänderhava kassaärendena för arméstaben

utan att därför erhålla särskilt arvode.

I fråga om fotoanstalten får beredningen erinra, att allmänna lönenämnden

och försvarsväsendets lönenämnd i sitt den 23 oktober 1941 avgivna gemensamma

utlåtande angående då föreslagen utökad organisation för fotografiska

centrallaboratoriet uttalat tvekan om det erforderliga i att under

fredsförhållanden avse en särskild militär beställningshavare såsom chef för

anstalten (laboratoriet); det syntes lönenämnderna, att laboratoriet borde

kunna inordnas under någon av försvarsstabens övriga avdelningar.

Beträffande organisationen av försvarsstaben med utgångspunkt från försvarsutredningens

förslag i fråga om överbefälhavarens ställning till försvarsgrenscheferna

har beredningen inledningsvis anfört, att staben i sådant fall

måste givas i huvudsak den utformning, som föreslagits av försvarsutredningen.

Beredningens erinringar mot detta förslag har beredningen sammanfattat

sålunda:

För försvarsstabschefen bör löneställningen bestämmas på sätt beredningen

ovan anfört i samband med behandlingen av det av beredningen framlagda

förslaget till organisation för försvarsstaben.

Antalet sektionschefer bör begränsas till 2 mot av utredningen föreslagna

3, och den av utredningen föreslagna beställningen i lönegraden Öb 2 till

följd därav utgå ur förteckningen; en av övriga två sektionschefer i lönegraden

Oa 6 kan förordnas att samtidigt vara souschef i försvarsstaben. En

samordning av avdelningarna för press-, film- och personalvårdsfrågor till

en sektion synes icke erforderlig; deras uppgifter äro var för sig artskilda,

och beslutanderätten torde i flertalet ärenden kunna delegeras till avdelningscheferna

i fråga.

Även för detta alternativ till organisation av försvarsstaben kvarstå de

av beredningen framställda erinringarna, i vad gäller studie-, utrikes-, personalvårds-

och krigshistoriska avdelningarna liksom också i fråga om fotoanstalten

och i vad gäller chefen för expedition och kommendantur samt

kassaförval tningen.

Vad därefter angår försvarsstabens civila personal kan denna, om beredningens

alternativ till organisation av försvarsstaben följes, d. v. s. med arméoperationsavdelningen

m. m. förlagd till arméstaben, minskas i vad gäller

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

antalet kontorsbiträden och skrivbiträden ''till 6 ordinarie och 6 extraordinarie

kontorsbiträden i lönegraderna A 4 respektive MEo 4 samt 7 extraordinarie

skrivbiträden i lönegraden MEo 2.

Oavsett vilketdera alternativet till organisation av försvarsstaben, som

lägges till grund för beslut, har beredningen funnit anledning framställa

följande erinringar rörande av försvarsutredningen föreslagen löneställning

för den civila personalen.

Å press- och filmavdelningen har försvarsutredningen föreslagit anställande

av 2 stabsredaktörer i lönegraden MEo 24.

Beredningen anser, i likhet med lönenämnderna, som i annat sammanhang

yttrat sig i ärendet, att en placering av ifrågavarande stabsredaktörer i lönegraden

MEo 23 — motsvarande den för adjunkt vid de allmänna läroverken

fastställda lönegraden — skulle vara riktigare. .

Försvarsutredningen har å personalförteckningen för försvarsstaben i vad

rör tryckeriet upptagit, bland andra, en tryckeriföreståndare i lönegraden

Det må erinras att allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd

1 sitt den 23 oktober 1941 avgivna gemensamma utlåtande angående vissa

anslag till försvarsstaben för budgetåret 1942/43 ansett den för tryckeriföreståndaren

föreslagna löneställningen (A 13) för hög. Enligt nämndernas

mening borde för ändamålet vara tillräckligt med en extra ordinarie befattning

såsom arbetsförman av 2:a klass i lönegraden MEo 10.

Beredningen ansluter sig beträffande tryckeriföreståndarens vid försvarsstaben

löneställning till den av lönenämnderna uttalade meningen.

Försvarsutredningen har föreslagit inrättandet av en till försvarsstaben

ansluten fotoanstalt, innefattande det hittillsvarande fotografiska centrallaboratoriet.

Förutom den nuvarande föreståndaren för fotografiska centrallaboratoriet

skulle enligt försvarsutredningens förslag till fotoanstalten knytas

2 ingenjörer i lönegraden MEo 26, 1 förste verkmästare i lönegraden MEo 18,

1 andre verkmästare i lönegraden MEo 15 samt en fotograf i lönegraden

MEo 8. . ,1-1

Det må erinras, att å försvarsstabens avlönmgsstat for innevarande budgetår

medel ha beräknats för följande personal vid fotografiska centrallaboratoriet

nämligen — förutom föreståndaren -— 1 arbetsförman av l:a klass i

lönegraden MEo 12, 1 arbetsförman av 2:a klass i lönegraden MEo 10 samt

en fotograf i lönegraden MEo 8. _ ....... ...

Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ha i sitt den

23 oktober 1941 avgivna gemensamma utlåtande angående vissa anslag^ till

försvarsstaben för budgetåret 1942/43 uttalat sig om en föreslagen utökad

organisation för fotografiska centrallaboratoriet. Beträffande de då föreslagna

2 ingenjörsbefattningarna i lönegraden A 26 hade lönenämnderna icke

blivit övertygade om att stadigvarande behov förelåge av två befattningshavare

med heltidstjänstgöring i så hög löneställning. I den mån det för

fullföljande av vissa pågående arbeten kunde visa sig erforderligt att anställa

särskilda befattningshavare, syntes medel härför böra ställas^ till förfogande,

men några befattningar på stat syntes enligt nämndernas mening icke böra. inrättas

för detta ändamål. Därest det emellertid skulle anses lämpligt att inrätta

någon ingenjörsbefattning vid laboratoriet, borde en placering tills vidare i

lönegraden MEo 21 närmast komma i fråga. Vad vidare anginge förslaget,

om inrättande av verkmästarebefattningar av l:a och 2:a klass i lönegraderna

MEo 18 och MEo 15 vid laboratoriet, innebure detta förslag en uppflyttmng

till högre lönegrader av de befattningar, som inrättats så sent som genom

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

beslut; vid 1941 års riksdag. Med hänsyn härtill ansåge sig lönenämnderna

böra avstyrka förslaget i förevarande del.

Beredningen finner sig med hänsyn till det av lönenämnderna anförda

kunna tillstyrka upptagande å personalförteckningen för försvarsstaben —

i vad den berör fotoanstalten — av, förutom den nuvarande föreståndaren,

en ingenjör i lönegraden MEo 21, en arbetsförman av l:a klass i lönegraden

MEo 12, en arbetsförman av 2:a klass i lönegraden MEo 10 samt en fotograf

i lönegraden MEo 8.

I avlöningsstaten för arméstaben för innevarande budgetår hava medel

beräknats för särskild ersättning med 660 kronor till envar av redogöraren

och kanslibiträdet vid arméstaben, vilka omhänderhava försvarsstabens kassaoch

bokföringsgöromål. Försvarsutredningen har föreslagit, att den för försvarsstaben

och arméstaben m. m. gemensamma kassaförvaltningen, som för

närvarande tillhör arméstaben, skall överföras till försvarsstaben. Med den

oinflyttning av kassaförvaltningen till försvarsstaben, som sålunda föreslagits,

ha ovan omhandlade ersättningar ansetts i fortsättningen böra utgå från

arméstaben.

Beredningen har uppmärksammat, att ifrågavarande arvoden icke upptagits

i den av försvarsutredningen framlagda förteckningen å arvoden och övriga

ersättningar utöver lön till vissa tjänstemän. X det föregående har beredningen

uttalat sig rörande arvodet till redogöraren (pensionerad officer). Enligt

beredningens mening bör arvodet utgå till ifrågavarande kanslibiträde, endast

så länge vederbörande kvarstår i sin nuvarande befattning; arvodet bör därefter

indragas.

För att biträda redogöraren med kontroll av räkningar och avlöningar

samt för att därjämte utöva kontroll av persedeluppbörden, som på grund av

nya organisationer och materiel av teknisk art blivit alltmer omfattande, har

vid arméstabens kassaförvaltning under senaste tiden varit anställd en civil

tjänsteman i lönegrad MEx 15 i stället för den pensionerade underofficer

med arvode, som tidigare avsetts för dessa göromål. Då behov av denna

civila tjänsteman även under normala fredstider komme att föreligga, har

försvarsutredningen föreslagit, att å personalförteckningen för försvarsstaben

upptages en befattning i lönegrad Ca 15, avsedd för en kontorsskrivare vid

kassaförvaltningen.

Beredningen anser med hänsyn till de göromål, som avses skola bestridas

av tjänstemannen i fråga, en placering i lönegraden MEo 13 (kontorsskrivare

av 2:a klass) närmast böra ifrågakomma.

Försvarsutredningen har å personalförteckningen för försvarsstaben upptagit

2 stabsfotografer i lönegrad MEo 19. Beredningen får, under erinran

om att å tjänsteförteckningen till civila avlöningsreglementet befattningen som

ilygfotograf är uppförd i lönegrad A 15, framhålla, att ifrågavarande fotografer

torde böra uppföras högst i lönegrad MEo 15. Härav föranlett tillägg torde

göras å tjänsteförteckningen till militära icke-ordinariereglementet.

Av försvarsutredningen å personalförteckningen för försvarsstaben upptagna

2 ritbiträden i lönegrad MEo 4 torde ■— med bibehållen lönegradsplacering

— kunna benämnas kontorsbiträden.

Försvarsutredningen har å personalförteckningen för försvarsstaben upptagit

10 kontorsbiträden i lönegrad Ca 4, 10 kontorsbiträden i lönegrad MEo 4

samt 4 skrivbiträden i lönegrad MEo 2. Beredningen anser, att detta förslag

— om försvarsstaben skall organiseras enligt försvarsutredningens alternativ

~7 bc>r jämkas i så måtto att å personalförteckningen upptagas 8 kontorsbiträden

i lönegrad A 4, 8 kontorsbiträden i lönegrad MEo 4 samt 8 skrivbiträden

i lönegrad MEo 2. Vid nyanställning av ifrågavarande biträdespersonal

bör dock enligt beredningens mening extra ordinarie anställning icke

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

141

medgivas, förrän det till fullo styrkts att stadigvarande behov av personalen

föreligger.

Av vad ovan sagts framgår, att beredningen tillstyrker forsvarsutredningens

förslag rörande lönegradsplacering för den civila personalen vid

personalvårdsavdelningen, därest ifrågavarande avdelning nu skall mgå i

försvarsstaben; överbefälhavarens förslag till högre löneställning för vissa

av ifrågavarande befattningshavare kan beredningen icke tillstyrka.

Det förslag till organisation av försvarsstaben, som framlagts av försvars- Departement*■

utredningen, är utformat med tanke på att staben bland annat skall omhänderhava

det operativa krigsförberedelsearbetet för armén. Som jag vid behandlingen

av detta principspörsmål i nästföregående avsnitt i stort sett godtagit

utredningens förslag i denna del, följer härav, att jag i väsentliga delar kan

biträda utredningens förslag till organisation av försvarsstaben. I anslutning

till vad jag förut anfört samt med hänsyn till myndigheternas och försvarsberedningens

erinringar mot utredningens förslag i förevarande avseende

torde emellertid vissa jämkningar i förslaget böra vidtagas.

I likhet med försvarsutredningen och överbefälhavaren utgår jag från att

försvarsstabens organisation på olika avdelningar icke bör i detta sammanhang

bindas definitivt. I försvarsstabens inre organisation böra sadana jämkningar

framdeles kunna av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts beprövande,

av chefen för försvarsstaben utan riksdagens hörande vidtagas, som erfarenheten

visar vara nödvändiga och som kunna genomföras utan personalföistäikning.

Den ökning av försvarsstabens personal, som av försvarsutredningen och

överbefälhavaren föreslagits, är väsentligen betingad av sektionsindelningen

och tillkomsten av nya arbetsuppgifter. I anslutning till vad överbefälhavaren

uttalat vill jag dock framhålla, att jag förväntar, att alla möjligheter, sedan

normala fredsförhållanden inträtt, till reducering av försvarsstabens personalorganisation

beaktas vid chefens för försvarsstaben överväganden rörande

stabens inre organisation.

Vad först angår frågan om lönesättningen för chefen för försvarsstaben biträder

jag försvarsberedningens förslag, att för denne bör beräknas arvode i

alternativt lönegraden Öb 3 eller Öb 2, i sistnämnda fall med fyllnadsarvode

av 1,895 kronor för år, eller det arvode som med beaktande av de nya pensionsreglementenas

pensionsavdrag enligt nu gällande grunder utgår till

cheferna för försvarsgrensstaberna. Härigenom ernås möjlighet att inom eu

vidare personkrets utse lämplig innehavare av befattningen.

överbefälhavarens i föregående avsnitt omnämnda personliga stab synes

kunna begränsas till att omfatta en regementsofficer på försvarsstabens stat

och en kapten ur någon av försvarsgrenarna samt ett juridiskt biträde, jämväl

avsett för chefen för försvarsstaben.

Spörsmålet om inrättandet av befattningar för souschef och sektionschefer

inom försvarsstaben torde böra lösas i enlighet med de av försvarsberedningen

förordade riktlinjerna. Antalet sektionschefer bör sålunda begränsas

till två med placering i lönegraden Oa 6; åt den ene av dessa bör uppdragas att

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

tillika fungera såsom försvarsstabens souschef. Jag anser mig sålunda icke

kunna biträda förslaget om att en av sektionscheferna placeras i lönegraden

Öb 1. Denna lönegrad bör med hänsyn till förutsättningarna för dess tillkomst

endast användas beträffande befattningshavare, som utövar befäl över

förband eller motsvarande, men icke i fråga om stabstjänster.

De av försvarsutredningen framlagda beräkningarna i avseende på armé-,

marin-, flyg-, luftförsvars-, kvartermästar- och signaltjänstavdelningarna finner

jag mig böra godtaga, i vissa fall dock med smärre jämkningar, som framgå

av en i slutet av detta avsnitt intagen tabell över den militära personalen vid

försvarsstaben.

I likhet med vissa remissmyndigheter och försvarsberedningen anser jag

mig ej kunna tillstyrka inrättandet av en särskild studieavdelning inom försvarsstaben.

De för denna avdelning avsedda arbetsuppgifterna synas böra

ankomma på vederbörande försvarsgrensstaber och krigshögskolor.

För avdelningschefen vid utrikesavdelningen beräknar jag i anslutning till

1942 års försvarsberednings förslag en beställning i lönegraden Oa 6 eller

Oa 5. Beräkningen i övrigt av personalbehovet vid denna avdelning liksom

vid inrikesavdelningen enligt försvarsutredningens förslag har icke givit mig

anledning till annan erinran än att jag funnit personaluppsättningen tilltagen

i högsta laget. En minskning av antalet till försvarsstaben kommenderad, för

dessa avdelningar avsedd personal bör framdeles övervägas vid organisationens

utformande i detalj.

Vidkommande personalvårdsavdelningen får jag erinra om det förslag till

avdelningens organisation, som jag framlagt vid behandlingen i det föregående

av personalvården.

Beträffande press- och filmavdelningen förutsätter jag i huvudsak inga

andra ändringar i förhållande till försvarsutredningens förslag än att avdelningen

tillföres en kapten ur generalstabskåren samt att de två stabsredaktörerna

å avdelningen placeras i lönegraden MEo 23 på sätt försvarsberedningen

förordat. Vissa önskemål rörande avdelningens organisation, som framförts

i en vid överbefälhavarens utlåtande fogad särskild bilaga, torde icke behöva

i detta sammanhang upptagas till prövning.

I likhet med försvarsutredningen och 1942 års försvarsberedning finner

jag att såsom avdelningschef vid krigshistoriska avdelningen bör beräknas

pensionerad officer i arvodesbefattning. För att skapa förutsättning för att till

denna befattning erhålla en högt kvalificerad kraft torde det emellertid, såsom

överbefälhavaren framhållit, vara erforderligt att för densamma beräkna ett

högre arvode än vad försvarsutredningen förutsatt. Jag föreslår sålunda att

sagda arvode beräknas enligt löneklass Oa 14. Behovet av militär personal

i övrigt vid avdelningen torde i anslutning till vad 1942 års försvarsberedning

i ärendet anfört tills vidare böra beräknas till 4 pensionerade officerare.

I anslutning till försvarsberedningens förslag i ämnet synes för försvarsstabens

expedition och kommendantur beräknad regementsofficer ur generalstabskåren

böra ersättas med en motsvarande beställningshavare på försvars
-

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

stabens stat, och antalet pensionerade officerare i arvodesbefattning minskas

från föreslagna tre till två.

Försvarsutredningen har biträtt ett av överbefälhavaren i dennes medelsäskanden

för nästa budgetår framlagt förslag rörande inrättandet av ett försvarsstabens

tryckeri. I det föregående har jag vid behandlingen av frågan

om kommandoexpeditionernas organisation förordat en utredning rörande

försvarsväsendets tryckeriförhållanden. I avbidan på resultatet av denna utredning

kan jag icke förorda, att vid försvarsstaben knytes fast anställd

tryckeripersonal. Jag förutsätter emellertid, att den av överbefälhavaren och

försvarsutredningen väckta frågan skall ägnas uppmärksamhet i samband med

nämnda utredning, varvid också de av försvarsberedningen och försvarsverkens

civila personals förbund berörda lönefrågorna torde få tagas under

övervägande.

Den av försvarsutredningen ifrågasatta och av arméförvaltningen biträdda

överflyttningen av viss för militärstabsbyggnaden avsedd fastighetsförvaltningspersonal

från arméstaben till försvarsstabens kommendantur giver mig

icke anledning till erinran.

Med avseende på fotoanstalten biträder jag försvarsutredningens och överbefälhavarens

förslag, att såsom chef för anstalten beräknas en beställningshavare

på försvarsstabens stat i lönegraden Oa 4 eller Oa 3. Fotoanstaltens

personal i övrigt — förutom den nu befintliga föreståndaren i lönegraden

A 30, vilken torde böra upptagas å övergångsstat — torde enligt försvarsberedningens

och lönenämndernas förslag böra beräknas till en ingenjör i lönegraden

MEo 21, en arbetsförman av 1. klass i lönegraden MEo 12, en arbetsförman

av 2. klass i lönegraden MEo 10 samt en fotograf i lönegraden MEo 8.

— LönestälLningen för de två av försvarsutredningen föreslagna befattningarna

för stabsfotograf i lönegraden MEo 19 lärer på av försvarsberedningen

anförda skäl böra beräknas till lönegraden MEo 15.

I anslutning till förslag i ämnet av försvarsberedningen vill jag förorda, att

för bestridande av kassagöromålen vid försvarsstaben och arméstaben en särskild

befattning inrättas för civil kassör. I avvaktan på utredning rörande löneställningen

för denne befattningshavare torde för ändamålet böra tills vidare

beräknas en pensionerad officer i löneklass Oa 11, vilken bör vara skyldig att

omhänderhava kassaärendena för arméstaben utan att därför- erhålla särskilt

arvode. I samband härmed torde det nu till redogöraren i arméstaben från

försvarsstaben utgående arvodet å 660 kronor böra bortfalla. Arvodet till

kanslibiträdet i arméstaben å likaledes 660 kronor bör såsom försvarsberedningen

förordat utgå endast så länge tjänstens nuvarande innehavare kvarstår

i sin befattning, varefter arvodet bör indragas. — Den av försvarsutredningen

föreslagna kontorsskrivarbefattningen i lönegraden Ca 15 vid kassaförvaltningen

torde i enlighet med beredningens förslag böra utbytas mot en befatt

ning för kontorsskrivare av 2. klass i lönegraden MEo 13.

I likhet med försvarsutredningen vill jag förorda, att krigsarkivet, som bör

bliva arkivorgan för samtliga försvarsgrenar, anknytes till försvarsstaben samt

att i samband därmed en översyn företages angående personalbehovet vid

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

arkivet. Såsom försvarsutredningen och överbefälhavaren, anfört bör försvarsväsendets

radioanstalt vara anknuten till försvarsstaben.

I detta sammanhang torde till behandling böra upptagas de av överbefälhavaren

i dennes yttrande berörda frågorna om överflyttning till försvarsstaben

av militär-, marin- och flygattachéerna samt militärassistenterna i vissa

civila verb och myndigheter.

Yad då först angår frågan om militär-, marin- och flygattachéernas ställning

har jag av överbefälhavarens i det föregående berörda utredning funnit övervägande

skäl tala för att dessa befattningshavare uppföras på försvarsstabens

stat. Framhållas må, att chefen för finansdepartementet torde komma att

anmäla frågan om en reglering av dessa attachéers löneförhållanden till

huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller för utrikesförvaltningens

personal. Till frågan om de ändringar, som i anledning härav böra vidtagas

i försvarsstabens avlöningsstat, återkommer jag vid behandlingen av försvarsväsendets

avlönings- m. fl. anslag för nästa budgetår.

Beträffande antalet militär-, marin- och flygattachéer inhämtas av överbefälhavarens

yttrande, att denne räknat med minst sex, högst åtta militär

attachéer, minst fyra, högst sex marinattachéer samt minst fyra, högst fem

flygattachéer, eller sålunda tillhopa lägst 14 och högst 19 befattningshavare.

Enligt överbefälhavarens förslag skulle dessa befattningshavare med angiven

fördelning å den gemensamma staten uppföras i alternativa lönegrader, eller

sålunda i Oa 6 eller Oa 5, Oa 5 eller Oa 4 samt Oa 4 eller Oa 3. För egen del

har jag visserligen funnit, att den största möjliga frihet bör föreligga vid valet

av attachéer, varför ett system med alternativa lönegrader torde vara nödvändigt.

Emellertid torde endast regementsofficersgraderna böra komma i

fråga, vadan de alternativa lönegraderna böra omfatta i samtliga fall de tre

lönegraderna Oa 6, Oa 5 eller Oa 4, medan några kaptenslöner för ändamålet

icke böra upptagas. Yad angår antalet attachéer torde detta böra beräknas

till den lägre av överbefälhavaren angivna siffran, eller sålunda till 14, med

av överbefälhavaren angiven fördelning på de olika försvarsgrenarna, eller således

sex vid armén, fyra vid marinen och fyra vid flygvapnet. Attachéerna

torde böra i staten upptagas såsom försvarsattachéer.

I det av överbefälhavaren i dennes yttrande framlagda förslaget om överflyttning

till försvarsstabens stat av militär-, marin- och flygattachéerna har

icke behandlats frågan om en motsvarande åtgärd för de biträdande militärattachéernas

del. Icke heller jag räknar med att några särskilda beställningar

för biträdande militärattachéer skola uppföras på försvarsstabens stat. För

tjänstgöring i dessa befattningar torde — i likhet med vad för närvarande

är fallet — böra beräknas officerare å vederbörliga truppförbands (motsvarande)

stater. Däremot torde erforderliga medel för bestridande, enligt

chefens för finansdepartementet i det föregående omnämnda förslag, av ortstillägg

och övriga särskilda förmåner utöver lön till nu ifrågavarande befattningshavare

böra beräknas under försvarsstabens avlöningsanslag.

Yad härefter beträffar den av överbefälhavaren föreslagna överflyttningen

av militärassistenterna kan jag ansluta mig till detta förslag. Till försvarsstaben

torde sålunda böra överflyttas följande militära beställnings
-

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

havare, nämligen officerare i järnvägstjänst, i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

tjänst, i rikets allmänna kartverks tjänst och i luftskyddsinspektionens

tjänst, ävensom militärassistenterna vid telegrafverkets distrikt (pensionerade

officerare).

I överensstämmelse med vad jag sålunda anfört har jag beräknat behovet

av militär personal vid försvarsstaben på sätt framgår av efterföljande tablå.

I anslutning till vad i det föregående yttrats må framhållas, att denna tablå

endast har karaktär av beräkningsgrund och icke bör vara normerande i fråga

om personalens fördelning på olika avdelningar.

Behovet av civil personal vid försvarsstaben har delvis berörts i det föregående.

Antalet kvinnliga biträden i lägre löneställning vid staben synes böra

beräknas enligt försvarsberedningens i förhållande till försvarsutredningens

något modifierade förslag.

I anslutning till vad i det föregående anförts beräknar jag den personal,

som skall uppbära avlöning från försvarsstabens avlöningsanslag på följande

sätt. Den militära personalen torde komma att bestå av 1 överbefälhavare

(Öb 5), 1 generalsperson (flaggman) eller överste (kommendör) (arvode Öb 3

eller Öb 2), 2 överstar (kommendörer) (Oa 6), 14 regementsofficerare, försvarsattachéer

(arvode Oa 6, Oa 5 eller Oa 4), 1 regementsofficer (Oa 6 eller Oa 5),

10 regementsofficerare (Oa 5 eller Oa 4), varav 2 militärassistenter, 2 majorer,

militärassistenter (Oa 4), 1 major eller kapten (Oa 4 eller Oa 3), 10 kaptener,

militärassistenter (arvode Oa 3), 3 kaptener eller löjtnanter, militärassistenter

(arvode Oa 3 eller Oa 2). Den civila personalen kommer enligt den

i det föregående förordade organisationen att omfatta — förutom den å övergångsstat

uppförde föreståndaren för fotografiska centrallaboratoriet i lönegrad

A 30 — 2 detaljchefer å personalvårdsavdelningen (C 2), 1 förste expeditionsvakt

(A 7), 1 kanslibiträde (A 7), 1 expeditionsvakt (A 5), 8 kontorsbiträden

(A 4), 1 telefonist (A4), 1 maskinist (A 12) samt 1 eldare av 1. klass (A 7).

Härtill komma så extra ordinarie befattningshavare, vilkas antal och löneställning

jag beräknar enligt försvarsutredningens förslag med de av mig i

det föregående förordade ändringarna.

Antalet befattningar för pensionerad personal i arvodesbefattning beräknar

jag sammanfattningsvis till 1 i löneklass Oa 14, 5 i löneklass Oa 11, 2o i löneklass

Oa 10 och 3 i löneklass UO 7.

Antalet arvoden ä 600 kronor till kompaniofficerare, som tjänstgöra vid

försvarsstaben, beräknar jag i enlighet med försvarsutredningens förslag till

28. Huruvida dessa arvoden böra framdeles bibehållas — något som synes

mig kunna ifrågasättas — torde böra upptagas till prövning vid den utredning

rörande vissa arvoden inom försvarsväsendet, som enligt vad jag i

annat sammanhang yttrat bör företagas. Dessutom torde arvoden böra beräknas

med 1,895 kronor till chefen för försvarsstaben, därest denne åtnjuter

arvode i lönegrad Öb 2, med 2,400 kronor till en arkivarie i krigshistoriska

avdelningen, med 2,400 kronor till en vicevärd i militärstabsbyggnaden

samt med 1,800 kronor till juridiskt biträde.

X enlighet med det anförda och under beaktande av att radioanstaltens

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 samt. Nr 210. 87742 10

s. 146 Kontrollera mot PDF

146 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 210.

Militär personal -vid försvarsstaben.

På försvarsstabens

stat

Ur

general-

stabskåren

Generalstabsaspiranter

Ur

Övriga personalkårer

Pensio- nerad pei- sonal i

arvodes- befattDing

Generalsperson

eller överste * **))

O:

<

a>

►i

ce

so

>-<

Övriga reg.-

officerare

Majorer, kapte-

ner ; löjtn.-ter*)

Regements-

officerare

Kaptener

llegements-

officerare

Kompaniofficerare

Officerare

Under-

officerare

Q

>

a

o

»--i

C

C

Ur A, M

eller FV

Överbefälhavarens stab

1

Chef för försvarsstaben

■) i

Sektionschefer ........

2

_

_

■ _

_

_

_

_

_

_

Adjutanter, sambands-

officerare och personal

till chefens för för-

svarsstaben och sek-

tionschefernas för-

fogande ............

—

—

i

—

—

2

i

—

_

—

_

2

2

_

Arméavdelningen......

—

—

—

—

i

4

3

—

2) 1

—

—

—

2

_

Man nav delnia gen......

—

—

—

—

—

—

—

3>i

4)4

—

_

1

_

Flygavdelningen ......

—

—

—

—

—

—

—

ä) i

—

3

__

1

_

Luftförsvarsavdelningen

—

—

i

—

—

2

2

6) 2

1

1

__

1

_

Kvartermästaravdel-

ningen..............

—

—

—

—

i

2

2

—

7) 2

1

1

_

1

_

Kommunikationsavdel-

ningen..............

—

—

—

—

i

3

3

—

2

1

_

_

2

_

Utrikesavdelningen ....

—

—

8)i

—

—

—

1

—

4

2

1

8) 5

4

_

Inrikesavdelningen ....

—

—

i

—

—

1

—

2

1

1

6

2

_

Signaltjänstavdelningen

—

—

i

—

—

1

—

—

9) 2

2

1

2

1

_

Press- och filmavdel-

ningen ..............

—

—

i

—

—

1

—

—

1

1

1

—

1

—

Personalvårdsavdel-

ningen..............

—

—

i

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

_

Krigshistoriska avdel-

ningen..............

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

10)5

—

Expedition och kommen-

2

n)l

2

Kassaförvaltning ......

—

—

_

_

_

_

_

_

_

Fotoanstalt............

—

—

—

12)1

—

—

—

—

—

—

_

1

1

Försvarsattachéer......

—

—

I3)14

Militärassistenter......

—

—

u)4

B)13

—

—

—

—

—

—

—

—

16)5

—

Summa

i

29

14

3

15

13

2

16

13

9

18

31

3

*) Arvode enligt lönegrad Öb 3 eller Öb 2. I sistnämnda fall utgår till beställningshavaren

särskilt arvode av 1,895 kronor för år.

2) Ur fortifikationskåren eller ingenjörtrupperna.

3) Ur marinen.

4) Härav en ur kustartilleriet.

6) Ur flygvapnet.

6) Ur luftvärnet.

7) En ur vardera fälttygkåren och intendenturkåren.

8) Avdelningschefen Oa 6 eller Oa 5. Av kompaniofficerarna två Oa 2, tre Oa 3.

9) Härav en ur signaltrupperna.

10) Härav en avdelningschef, pensionerad officer i löneklass Oa 14, samt två ur armén

och två ur marinen.

**) Redogörare, löneklass Oa 11.

12) I lönegrad Oa 4 eller Oa 3.

1S) Arvoden enligt lönegraderna Oa 6, Oa 5 eller Oa 4, varav sex militär-, fyra marin- och fyra

flygattachéer.

14) Två Oa 5 eller Oa 4, varav en i järnvägstjänst och en vid rikets allmänna kartverk,

samt två i Oa 4, varav en i järnvägstjänst och en i väg-och vattenbyggnadsstyrelsens tjänst.

15) Tio Oa 3, varav nio i järnvägstjänst och en vid luftskyddsinspektionen, samt tre Oa 3

eller Oa 2, varav två i järnvägstjänst och en i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tjänst.

16) Militärassistenter vid telegrafverkets distrikt.

*) Eller motsvarande grader inom flottan.

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210. 147

lönekostnader böra belasta förevarande anslag beräknar jag försvarsstabens

avlöningsanslag till omkring 2,600,000 kronor.

Yad härefter angår frågan om försvarsstabens omkostnads- m. fl. anslag

ha dessa av försvarsutredningen beräknats till omkring 165,000 kronor,

medan överbefälhavaren i sitt yttrande räknat med ett medelsbehov i förevarande

avseende av sammanlagt 316,400 kronor. Som någon ökning av

omkostnadsutgifterna vid försvarsstabens olika avdelningar i förhållande

till försvarsutredningens förslag torde böra beräknas, ehuru icke till det

avsevärda belopp som angivits av överbefälhavaren, synas de i förevarande

avseende beräkneliga utgifterna nu böra uppskattas till i runt tal 250,000

kronor. Till detta belopp torde böra läggas medel för bestridande av

omkostnader vid radioanstalten, vilka bl. a. med hänsyn till fortgående

materielanskaffningar icke kunna beräknas till lägre genomsnittligt belopp

än 330,000 kronor. På grund härav skulle det sammanlagda genomsnittliga

medelsbehovet i nu förevarande avseende uppgå till, i runt tal, 580,000

kronor.

De sammanlagda kostnaderna för försvarsstaben med radioanstalten komma

således att uppgå till, för år räknat, i runt tal 3,180,000 kronor.

D. Förvaltningsorganisationen.

Såsom förut i annat sammanhang omnämnts, är frågan om organisationen

av den militära förvaltningsapparaten föremål för särskild undersökning inom

1941 års militära förvaltningsutredning, vilken bedrivits jämsides med 1941

års försvarsutredning och i nära kontakt med denna.

Försvarsutredningen, som i sitt betänkande (sid. 67—73) lämnat en kortfattad

redogörelse för den i det föregående omnämnda år 1940 tillsatta militära

förvaltningsutredningens förslag ävensom för de riktlinjer, efter vilka

1941 års miltära förvaltningsutrednings förslag syntes komma att utformas,

har framhållit, att försvarsutredningen vid uppgörandet av personalstaterna

för de militära kårerna i stort sett utgått från den principiella organisation

av förvaltningsmyndigheterna, som nu gällde. Det borde emellertid förutskickas,

att förvaltningsutredningens blivande förslag syntes komma att nödvändiggöra

vissa ändringar i dessa stater. Dessa ändringar kunde på nuva

rande ståndpunkt icke till fullo överblickas.

I dagarna torde 1941 års militära förvaltningsutredning framlägga förslag Departementatill

ändrad organisation av den militära förvaltningsapparaten. I vad mån chefen.

förslaget är ägnat att läggas till grund för ett blivande beslut i denna omfattande

och svårbedömbara fråga kan först efter ärendets remissbehandling

bedömas. Det torde icke vara möjligt att förrän tidigast i början av år

1943 underställa riksdagen förslag i ämnet. I detta sammanhang vill jag

därför endast understryka den av försvarsutredningen anförda synpunkten,

att en omorganisation av den militära förvaltningen kommer att påverka

statberäkningarna. Särskilt kommer detta naturligen att bliva fallet beträffande

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts ‘proposition nr 210.

de militära och civilmilitära specialkårer, till vilka en stor del av den i de

centrala militära förvaltningsorganen tjänstgörande personalen hör. Vid nu

angivna förhållanden måste i rådande läge viss återhållsamhet iakttagas vid

bedömandet av dessa kårers i förevarande sammanhang anmälda personalbehov.

Till hithörande frågor torde jag få återkomma i det följande.

s. 149 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

149

Avd. V. Arméns organisation,

i. Krigsorganisationen.

Arméns krigsorganisation enligt 1936 års försvarsordning har alltsedan

krigsutbrottet 1939 undergått väsentliga förändringar. Sålunda har antalet

operativa enheter utökats, i samband varmed vissa förändringar företagits

i avseende på deras sammansättning. Yidare har organisationens kvalitativa

värde i hög grad ökats genom tillkomsten av starkare befälskadrar, genom

en under beredskapstiden bedriven utbildning av befäl och trupp, genom

beväpningens och utrustningens fullständigande m. m.

Försvarsutredningen.

Med avseende å sitt förslag till ny krigsorganisation för armén har försvarsutredningen

anfört att militärt sett främst de erfarenheter, som kunde hämtas

från det pågående kriget, måste vid krigsorganisationens utformning i möjlig

omfattning tillgodogöras. Dessa vore emellertid självfallet icke alltid sådana,

att de kunde tillmätas ett bestående värde. Man måste räkna med en ständig

och i flera avseenden mycket snabb utveckling på det krigsorganisatoriska

området. Det gällde vidare att omsätta krigets lärdomar på svenska förhållanden,

vilket ytterligare försvårade arbetet. I vissa avseenden hade emellertid

rikliga erfarenheter kunnat hämtas från den gångna beredskapstiden. Slutligen

måste beaktas nödvändigheten av att så anpassa den blivande krigsorganisationen,

att övergång till densamma kunde ske utan att kravet på erforderlig

beredskap eftersattes.

Det förslag till krigsorganisation, som framgått som resultat av den med

beaktande av ovan berörda riktlinjer och synpunkter gjorda utredningen,

präglades av avsevärda kvalitativa förbättringar, i vissa fall av förändringar

i avseende på de operativa enheternas sammansättning, samt slutligen av en

strävan att åt krigsorganisationen giva en sådan elasticitet, att möjlighet funnes

att utan alltför stora rubbningar tillgodose utvecklingens krav.

Utredningens förslag innebär, att krigsförbanden sammanföras i följande

grupper, nämligen operativa förband, kust- och gränsförsvarsförband, kårförband

och territoriella förband.

Beträffande sitt förslag härutinnan har utredningen närmare anfört i huvudsak

följande:

De operativa förbanden utgöras av fördelningar, jägarbrigader, pansarbrigader,

motorbrigader och cykelbrigader.

Fördelningen — den operativa enheten i den nuvarande krigsorganisationen

— har befunnits vara mindre lämplig i viss skogs- och fjällterräng

samt för snabba omgrupperingar. Ett antal fördelningar ha därför uppdelats

i mindre operativa enheter — brigader. En omorganisation av ytterligare

fördelningar på brigader kan lätt verkställas, om så skulle visa sig

lämpligt. Därvid uppkommer dock ett större behov av underhållstrupper

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

m. m. Fördelningen och särskilt dess kärrorganiserade infanteri synes

emellertid val lämpad för uppträdande i vanlig nordisk terräng.

Jägarbrigaden utgör ett lättrörligt operativt förband. Detta bär prövats

under sommaren 1941 och befunnits väl lämpat för företag i vägfattig

skogs- och fjällterräng. Ytterligare försök äro dock erforderliga, innan sammansättningen

kan slutgiltigt fastställas.

Pansarbrigaden är pansartruppernas operativa förband. Denna enhet

har med hänsyn till dess sannolika användning och svenska vägförhållanden

gjorts lättrörligare än stormakternas pansarfördelningar samt försetts med

riklig utrustning för pansarvärn och luftvärn.

Motorbrigaden utgöres av bilburet infanteri samt pansarvärn, artilleri,

luftvärn, ingenjör- och underhållstrupper.--—

Cykelbrigaden har organiserats efter samma grunder som motorbrigaden.

Till följd av begränsad tillgång på motorfordon ha cyklar ingått i stället

för bilar. Vid ökad tillgång på bilar finnes möjlighet att motorisera cykelbrigaderna.

Vid landets kuster och gränser ha uppförts och äro under byggnad omfattande

_ befästningsanläggningar. Besättningarna i dessa anläggningar och

till de sistnämnda anslutna rörliga förband utgjordes tidigare av värnpliktiga

tillhörande äldre årsklasser. På grund av nämnda befästningars betydelse

vid försvar mot överraskande anfall och kuppförsök har det befunnits lämpligt

att rekrytera kust- och gränsförsvarsförbanden även med värnpliktiga

ur yngre årsklasser, bosatta i befästningarnas närhet. Vapenutrustningen

i nämnda befästningar har fnllständigats.

De organisatoriska förändringarna i fråga om kårförbanden och de

territoriella förbanden bestå huvudsakligen i en utbyggnad av kårartilleriet,

pansarvärnet och luftvärnet.

Erfarenheten från finsk-ryska kriget samt kriget på ostfronten har visat

betydelsen av att äga tillgång till tungt artilleri. Kårartilleriet har på grund

härav utökats med ett antal 15 cm. haubitsdivisioner. —--

Från alla fronter och under alla operationer, där pansartrupper deltagit

under det pågående kriget, har pansarvärnet spelat en avgörande roll vid försvar

mot pansaranfall. Pansarvärnskompaniet har därför utbyggts till förband,

som omfatta icke endast lättare pansarvärnspjäser utan även tunga pansarvärnspjäser

och pansarvärnsgevär.

Luftvärnet, som vid truppförbanden i regel består av pansarvärnsluftvärnspjäser,

användbara för såväl pansarvärn som luftvärn, och vid de operativa

förbanden av luftvärnsautomatkanonkompanier, utgöres vid kårförbanden

och de territoriella förbanden av:

kårluftvärnsförband, bestående av luftvärnsautomatkanonkompanier och

luftvärnsbatterier, sammanförda i luftvärnsdivisioner samt avsedda att förstärka

truppförbandens luftvärn;

fiygfältsluftvärn, bestående av luftvärnsförband för flygbasernas skydd;

territoriellt luftvärn för hemortens skydd.

o Samtliga slag av luftvärn förekomma i den nuvarande krigsorganisationen.

På grund av erfarenheter från det pågående kriget har det visat sig nödvändigt

att avsevärt förstärka luftvärnet för att hindra att flygvapnets dyrbara

materiel förstöres på flygbaserna, möjliggöra arméns mobilisering och

uppmarsch samt skydda verksamheten i hemorten.

Y ttr anden.

Chefen för första arméfördelningen har hävdat, att de inom I. militärområdet

uppsatta operativa enheterna borde givas en organisation, som förlänade

dem både stor slagkraft och rörlighet. Sålunda borde utöver försvarsutred
-

s. 151 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210. 151

ningens förslag vissa regementen motoriseras eller organiseras såsom cykelförband.

Chefen för tredje arméfördelningen bär framhållit vikten av att armén erhölle

modernt tungt kanonartilleri.

Chefen för fjärde arméfördelningen har ansett, att möjligheterna att öka de

operativa enheternas rörlighet under den närmaste, riskfyllda övergångstiden

borde tagas under omprövning. Kekryteringen av kust- och gränsförbanden

även med värnpliktiga ur yngre årsklasser vore en ändamålsenlig åtgärd.

Chefen för armén har funnit den av försvarsutredningen tillämpade indelningen

av krigsförbanden i grupper mindre lämplig. Både kust- och gränsförsvarsförband

och kårförband vore »operativa förband». Begreppet »territoriella

förband» borde utbytas mot »lokalförsvarsförband» och krigsförbanden

indelas i linjeförband och lokalförsvarsförband, i vilken senare grupp hemvärnet

borde inbegripas.

Överbefälhavaren har förklarat sig i princip kunna tillstyrka försvarsutredningens

förslag till arméns krigsorganisation samt har i anslutning härtill

närmare anfört följande:

De militära myndigheterna borde vid krigsorganisationens utformande

lämnas frihet att på bästa sätt förfoga över den personal och materiel m. m.,

som inrymdes i organisationsförslaget. En sådan frihet vore uppenbarligen

ofrånkomlig, om under arbetets gång eu ändamålsenlig anpassning efter därunder

vunna rön och successivt erhållna krigserfarenheter skulle bliva möjlig.

Även om alltså förslaget kunde i stort sett godtagas såsom en grund

för fortsatt, närmaste utbyggnad och modernisering av arméstridskrafterna,

vore likväl på vissa punkter ändringar motiverade.

Trots den föreslagna ökningen av arméns styrka kunde sålunda den omfattning,

som stridskrafterna enligt utredningen skulle erhålla, icke anses tillfredsställande

motsvara det strategiska lägets krav. Någon annan gräns än

den, som värnpliktstillgången utgör, syntes icke kunna och böra sättas för

krigsorganisationens kvantitet. Även sedan erforderlig hänsyn tagits till behovet

av arbetskraft för produktion och övrigt samhällsliv, syntes en utökning

vara möjlig att åstadkomma. Att åtgärder härför bleve vidtagna vore

av största vikt.

För att de begränsade arméstridskrafter, över vilka landet även med en

sådan utökning komme att förfoga, skulle kunna bliva i stånd att lösa sina

omfattande uppgifter, erfordrades emellertid, att en betydande del av dem

ägde särskilt stor rörlighet. Därigenom skulle nämligen i viss utsträckning

kunna kompenseras vad som bruste i avseende på kvantitet. Denna synpunkt

hade visserligen beaktats av utredningen, men det syntes nödvändigt att gå

ännu längre i denna riktning och att sålunda förbättra rörligheten hos ännu

flera enheter. I främsta rummet syntes härvid, bland annat av kostnadsskäl,

åtgärderna böra avse att skapa ett större antal cykelförband, vilka framför allt

i landets sydliga delar syntes väl lämpade för där ifrågakommande uppgifter.

Av betydelse vore emellertid, att de härvid bleve så utrustade med lämpliga

fordon, att icke trossen bleve helt bunden vid vägarna och därigenom komme

att hämma den taktiska användbarheten.

Den av utredningen tänkta krigsorganisationen innebure vidare en i jämförelse

med utländska organisationer och även enligt krigserfarenheterna

synnerligen ogynnsam proportion mellan infanteriet och artilleriet. Därtill

komme, att proportionen vore även ur kvalitetssynpunkt icke tillfredsställande.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kunrjl. Maj.ts proposition nr 210.

överbefälhavaren har i anslutning härtill kommit in på frågan om det

rörliga 15 cm kanonartilleriets ställning inom försvarsorganisationen i dess

helhet. För överbefälhavarens uttalanden i denna fråga redogöres under avsnittet

Kustartillerimaterielen.

Den närmare innebörden av sitt förslag om tillägg till eller ändringar av

den krigsorganisation, som försvarsutredningen framlagt såsom utgångspunkt

för sina övriga beräkningar, har överbefälhavaren klarlagt i en

särskild, hemlig skrivelse, därvid överbefälhavaren framhållit, att vad i

skrivelsen anfördes utformats i samråd med chefen för armén, som vore med

honom därutinnan enig. De fredsorganisatoriska följderna framginge av

chefens för armén yttrande över försvarsutredningens betänkande.

Därest det icke skulle anses möjligt att genom en ökning av den totala

kostnadsramen åstadkomma förutsättningar för genomförandet av ovanstående

förslag, syntes en framkomlig väg vara att något minska på de föreslagna

materielreserverna. Genom en sådan åtgärd syntes enligt verkställda beräkningar

kunna inbesparas ett betydande belopp. I fråga om den avvägning

mellan de antydda förbättringsförslagen och bibehållandet i full utsträckning

av de utav utredningen förutsatta materielreserverna, som sålunda kunde

tänkas bliva erforderlig, hade såväl överbefälhavaren som chefen för armén

kommit till den uppfattningen, att genomförandet av de förstnämnda vore att

bestämt föredraga.

överbefälhavaren har starkt ifrågasatt, huruvida icke det för hemorten och

flygbaserna avsedda luftförsvaret borde anknytas till flygvapnet. Utomlands

vunna erfarenheter talade därför. På grund av de stora organisationsförändringar

och utökningar, som nu förestode vid flygvapnet, kunde överbefälhavaren

dock icke för närvarande föreslå någon organisationsändring i antydd

riktning. Denna fråga borde emellertid uppmärksammas och möjligheten att

övergå till en annan organisation hållas öppen. En sådan övergång syntes

kunna genomföras utan kostnadsökning.

Avgörandet huru krigsförbanden lämpligast borde sammanföras i vissa

grupper borde ankomma på de militära myndigheterna. Utredningens förslag

i detta hänseende förefölle icke fullt lämpligt. »Lokalförsvarsförband» syntes

vara en bättre benämning än »territoriella» förband.

1942 års försvarsberedning.

De av överbefälhavaren framförda förslagen om viss ökning av arméns

krigsorganisation har 1942 års försvarsberedning ansett sig kunna tillstyrka

endast i den mån kostnaderna för desamma kunde inrymmas inom den i det

föregående angivna kostnadsramen, vilken icke borde överskridas. Beredningen

har därvid förklarat, att den icke kunde finna tillrådligt att i den

utsträckning, som överbefälhavaren föreslagit, åstadkomma kostnadsbesparingar

genom att beräkna minskat behov av ersättningsmateriel. Vissa av de

utav överbefälhavaren i sådant hänseende angivna kostnadsbesparingarna

syntes dock kunna godtagas.

Enär den av överbefälhavaren föreslagna utökningen av krigsförbandens

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Kungl. Maj ds proposition nr 210.

antal icke syntes kunna inrymmas i kostnadsramen, kunde förslaget därom

icke tillstyrkas. Däremot tillstyrkte beredningen ökning av antalet cykelföiband

och ökad motorisering av artilleriet. Kostnaderna härför ävensom för

vissa andra, i hemligt yttrande närmare angivna förstärkningar i krigsorganisationen

syntes i huvudsak kunna täckas genom vissa av beredningen förordade

besparingar.

Såsom jag redan i annat sammanhang anfört, anser jag mig icke kunna Departementsföreslå

en försvarsorganisation, för vilken kostnaderna gå utöver den i det

föregående angivna kostnadsramen. Ehuru givetvis, såsom överbefälhavaren

anfört, en utökning och förstärkning av arméns krigsorganisation, sådan

denna utformats i försvarsutredningens förslag, kan synas önskvärd i olika

avseenden, finner jag mig alltså icke kunna ifrågasätta förändringar i fölslaget

i annan mån än där kostnadsökningar motsvaras av genom andra

ändringar i förslaget vunna besparingar. Jag har redan anmärkt, att jag

därvid icke kan förorda åtgärder, som innebära, att en utökning av organisationen

vinnes på bekostnad av materielreserverna. I detta hänseende delar

jag den uppfattning, åt vilken försvarsberedningen givit uttryck.

Med hänsyn till vad sålunda anförts finner jag mig av kostnadsskäl i huvudsak

icke kunna biträda överbefälhavarens förslag om utökning av krigsförbandens

antal. Däremot torde vissa andra av överbefälhavaren föreslagna förbättringar

i organisationen kunna ur ekonomisk synpunkt godtagas. För vinnande

av ökad rörlighet hos arméstridskrafterna förordar jag sålunda, att —utöver

vad försvarsutredningen föreslagit — ytterligare ett antal fotinfanteriförband

organiseras såsom cykelförband. Vidare torde artilleriets motorisering böra

drivas längre än enligt utredningens förslag, varjämte vissa ytterligare förstärk

ningar, för vilka jag icke kan här närmare redogöra, synas böra genomföras.

Till frågan om det rörliga 15 cm kanonartilleriets inpassande i försvarsorganisationen

återkommer jag i avsnittet Kustartillerimaterielen.

Efter vidtagandet av de förutnämnda förbättringarna torde det av försvarsutredningen

framlagda förslaget till krigsorganisation för armén vara i

stort sett väl avvägt. Emellertid förutsätter jag, att de militära myndigheterna

vid det fortsatta utformandet av krigsorganisationen skola äga att i det framlagda

förslaget vidtaga de förändringar, till vilka fortsatta överväganden och

försök ävensom senare krigserfarenheter kunna giva anledning, givetvis

utan överskridande av den ram i fråga om personal, hästar och fordon m. m.,

som uppdragits i organisationsförslaget.

II. Fredsorganisationen.

A. Arméns ledande organ.

Arméstaben och arméinspektionen.

Allmänna synpunkter.

F ör svar sutredningen.

Med avseende å arméns högsta ledning har försvarsutredningen, såsom i

avsnittet överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna anmärkts, uttalat, att

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

det operativa förberedelsearbetet, i vad rör arméstridskrafterna, borde äga

lum inom försvarsstaben, under det att på chefen för armén skulle ankomma

att med biträde av underlydande stabs- och inspektionsorgan handhava frågor

löiande arméns organisation, utrustning och utbildning ävensom personalfrågor.

Enligt gällande organisation biträdes chefen för armén vid handläggningen

av dylika frågor av arméstaben och arméns inspektionsmyndigheter. Försvarsutredningen

har föreslagit, att den verksamhet, som hittills bedrivits vid dessa

myndigheter, skall uppdelas på två sidoordnade, direkt under chefen för armén

lydande organ, arméstaben med centrala värnpliktsbyrån och arméinspektionen,

samt därom närmare anfört följande:

ÅT, ^ren<^en> vdka chefen för armén sålunda har att handlägga, bilda

utbildmngsärendena en grupp för sig, under det att organisations- och

utiustmngsärendena med avseende på karaktär och inbördes sammanhang

kunna sammanföras till en grupp. Inom dessa båda grupper faller den övervägande

delen av de ärenden, som ankomma på chefen för armén, och denna

naturliga uppdelning i två grupper bör enligt försvarsutredningens mening

beaktas vid utformningen av de organ, som skola biträda chefen för armén

vid arendenas handläggning.

På grund av det intima sammanhang, som inom var och en av de angivna

grupperna råder mellan olika där förekommande frågor, synas ärenden tillhörande

en och samma grupp också i princip böra handläggas vid ett och

samma stabsorgan. Nuvarande organisation, enligt vilken chefen för armén

vid handläggning av exempelvis utbildningsärenden biträdes av ett flertal

sidoordnade stabsorgan, nämligen arméstaben och inspektionsmyndigheterna,

finner utredningen sålunda mindre ändamålsenlig. Att koncentrera handläggningen

av samtliga på chefen för armén ankommande ärenden till ett

enda gemensamt stabsorgan låter sig ur praktiska synpunkter icke lämpligen

göra. Detta organ skulle under sådana förhållanden bliva alltför omfattande och

tungt arbetande och dess verksamhet skulle icke kunna ledas och kontrolleras

av en chef. Försvarsutredningen vill för sin del förorda, att i enlighet med

den ovan nämnda indelningen i huvudgrupper den verksamhet, som hittills

bedrivits vid arméstaben och inspektionsmyndigheterna, uppdelas på två

sidoordnade, direkt under chefen för armen lydande organ, nämligen arméstaben

och arméinspektionen. Vid arméstaben böra av ovan angivna ärenden

handläggas organisations- och utrustningsärenden, medan utbildmngsärendena

böra beredas vid arméinspektionen.

Enligt det förslag till omläggning av inskrivningsväsendet och den territoriella

värnpliktsredovisningen, som utarbetats av försvarsväsendets rullföringsnämnd,

skall ledningen och övervakningen av inskrivningsväsendet

samt av registreringsverksamheten vid inskrivningsexpeditioner och truppförband

etc. utövas av en central myndighet, centrala värnpliktsbyrån. Denna

byia har förutsatts i flertalet avseenden vara underställd chefen för armén.

På grund av dess samtliga försvarsgrenar berörande uppgift och särskilda

ställning har rullföringsnämnden emellertid ansett, att den icke borde infogas

i arméstaben såsom en avdelning.

De ärenden, vilka komma att handläggas vid centrala värnpliktsbyrån,

beröra inskrivningsväsendet, den territoriella värnpliktsredovisningen, personalregistrering,

statistik rörande utbildning och tjänstgöring, uppskovsväsende

och krigsplacering. Det synes därjämte icke uteslutet, att byråns

registreringsmaskiner framdeles kunna komma att utnyttjas även för andra

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

ändamål, t. ex. för redovisning av hästar och viss materiel. Här nämnda

ärenden beröra nära verksamheten vid de olika försvarsgrensstabernas organisationsavdelningar.

Därest centrala värnpliktsbyrån gives en helt fristående

ställning, måste vid varje försvarsgrensstab avses särskild personal för samarbetet

med byrån. Enär det ojämförligt största antalet värnpliktsärenden

hänför sig till armén, finner försvarsutredningen för sin del övervägande

skäl tala för, att centrala värnpliktsbyrån, med bibehållen organisation såsom

byrå enligt rullföringsnämndens förslag, anslutes till arméstaben, varigenom

en särskild värnpliktsavdelning kan undvaras vid denna.

I anslutning till vad ovan anförts föreslår försvarsutredningen, att direkt

under chefen för armén skola stå följande stabsorgan:

arméstaben med centrala värnpliktsbyrån för handläggning av organisations-,

utrustnings-, personal- och värnpliktsärenden jämte därmed sammanhängande

frågor samt

arméinspektionen för handläggning av utbildningsärenden.

Eörsvarsutredningens förslag till organisation i princip av arméns högsta

militära ledning framgår av ett å sid. 79 i betänkandet intaget diagram.

Y ttr anden.

Chefen för första arméfördelningen har i samband med framläggandet av

sina synpunkter beträffande förhållandet mellan överbefälhavaren och försvarsgrenarnas

chefer, vilka återgivits i det föregående, hävdat, att icke blott

arméns organisations-, utrustnings-, utbildnings- och personalärenden borde

handläggas av chefen för armén med underlydande stabsorgan utan principiellt

även arméns operativa krigsförberedelser.

Samma uppfattning har även framförts av chefen för andra arméfördelningen,

chefen för övre Norrlands trupper samt chefen för flygvapnet och

flygförvaltningen såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen.

Chefen för armén har uttalat, att den föreslagna indelningen av chefens för

armén organ för den militära ledningen av armén i en arméstab och en arméinspektion

vore lämplig. Förefintligheten av två underlydande högre chefer,

chefen för arméstaben och arméinspektören, vore en nödvändig förutsättning

för att chefen för armén skulle kunna intaga den ledande ställning, för vilken

han vore avsedd, och även få tid att utöva den ledning av förvaltningstjänsten,

som måste förenas med den militära ledningen.

1942 års för sv ar sberedning.

Försvarsberedningen har framhållit, att då vissa erinringar framställts mot

förslaget att organisera en studieavdelning inom försvarsstaben, och dessa

invändningar syntes vägande, beredningen förutsatte att studieavdelningens

uppgifter, i vad gällde armén, skulle kunna handhavas av personal inom arméledningen.

Lika med myndigheterna biträder jag försvarsutredningens förslag om en

uppdelning av chefens för armén organ för arméns ledning i en arméstab och

en arméinspektion. Vidkommande fördelningen i stort av arbetsuppgifterna

mellan försvarsstaben och chefen för armén underställda stabsorgan far jag

Departements

chefen.

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

hänvisa till vad jag tidigare anfört vid behandlingen av frågan om förhållandet

mellan överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna.

I enlighet med vad försvarsutredningen anfört synas övervägande skäl tala

för att centrala värnpliktsbyrån anknytes till arméstaben. Jag hänvisar dock

härutinnan till vad jag under nästföljande avsnitt härutinnan anför. Det

torde få ankomma på Kungl. Maj:t att genom instruktionsbestämmelser klargöra

chefens för marinen och chefens för flygvapnet befogenheter i avseende

å handläggningen av dem berörande värnpliktsärenden.

De uppgifter som försvarsutredningen ansett böra tillkomma studieavdelningen

inom försvarsstaben förutsätter jag såsom förut anförts skola i första

hand tillkomma försvarsgrenarnas staber och krigshögskolor.

Arméstaben med centrala värnpliktsbyrån.

Arméstabens uppgift är enligt gällande instruktion att biträda chefen för

armén vid utövningen av hans ämbete och bereda de ärenden han i denna sin

egenskap har att handlägga och avgöra. Inom arméstaben beredas jämväl

ärenden rörande generalstabskåren och inspektionsmyndigheten över militärläroverken.

Chefen för arméstaben är uppförd på arméstabens stat i lönegraden Öb 2

med fyllnadsarvode till lönegraden Öb 3. Han är tillika chef för generalstabskåren

och utövar inspektionsmyndigheten över militärläroverken. I

övrigt utgöres personalen vid arméstaben av vid staben placerade generalstabsofficerare,

vissa officerare m. fl. på arméstabens stat, generalstabsaspiranter

samt från truppförbanden kommenderade officerare. I den civilmilitära

och icke-ordinarie personalen vid arméstaben ingår viss personal

(maskinist, eldare, telefonvakter m. fl.), som betjänar även övriga staber och

myndigheter inom militärstabsbyggnaden.

Till arméstaben hänföras jämväl de på stat upptagna militärattachéerna

och i järn vägs tjänst kommenderade officerare.

Under chefen för arméstaben bedrives verksamheten inom staben på

följande avdelningar, nämligen en organisationsavdelning, en utbildningsavdelning,

en personalavdelning samt en expedition.

Till arméstaben höra jämväl en kassaförvaltning — gemensam för arméstaben,

försvarsstaben, truppslagsinspektionerna m. fl. — och ett bibliotek

ävensom ett stall för arméstabens hästar.

Slutligen är krigsarkivet för närvarande anknutet till arméstaben.

Försvarsutredningen.

I enlighet med de i det föregående angivna principerna för arméns högsta

ledning har försvarsutredningen föreslagit, att arméinspektionen skall övertaga

arméstabens och inspektionsmyndigheternas nuvarande uppgifter i vad rör

utbildningsfrågor. Såsom en följd härav borde utbildningsavdelningen överflyttas

från arméstaben till arméinspektionen. Vidare borde chefen för arméstaben

frånträda inspektionsmyndigheten över mili tär läroverken, vilken myndighet

borde övertagas av en generalsperson inom sagda inspektion.

I fråga om chefens för arméstaben ställning har försvarsutredningen i övrigt

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

icke ifrågasatt annan ändring än att denne, i likhet med övriga beställningshavare

i lönegraden Öb 2, borde överföras till generalitetets stat såsom generalmajor

av 2. graden. Chefen för arméstaben borde alltfort vara chef för

generalstabskåren och även åtnjuta samma fyllnadsarvode som hittills.

I överensstämmelse med vad som anförts under avsnittet Försvarsstaben

borde till nämnda stab från arméstaben överföras kassaförvaltningen ävensom

sådan civilmilitär och civil personal, vars verksamhet berörde samtliga eller

flera inom militärstabsbyggnaden inhysta staber m. m. Krigsarkivet borde

framdeles anknytas till försvarsstaben i stället för till arméstaben.

Enligt utredningens förslag skall arméstaben organiseras på följande avdelningar,

nämligen en organisationsavdelning, en utrustningsavdelning, en personalavdelning

samt en expedition.

Härtill komma enligt förslaget den till arméstaben anslutna centrala värnpliktsbyrån

och biblioteket samt en stamhästgrupp och ett stall.

Slutligen har föreslagits tillsättande av en särskild souschef, överste vid

generalstabskåren.

Till motivering av dessa förslag har utredningen anfört följande:

Ärenden rörande arméns organisation i fred och arméstridskrafternas

organisation i krig jämte mobiliseringsförberedelserna böra fortfarande handläggas

vid en organisationsavdelning. Denna bör givas en sådan utformning

och dess verksamhet instruktionsmässigt regleras så, att en ständig kontakt

med verksamheten vid försvarsstaben bliver säkerställd. De vid denna avdelning

hittills handlagda värnpliktsärendena böra däremot övertagas av centrala

värnpliktsbyrån.

Den ingående uppmärksamhet, som oavlåtligen måste ägnas frågorna

rörande arméns utrustning, har medfört, att utrustningsärendena efter hand

kommit att allt mera öka i omfattning. Dessa ärenden ha hittills handlagts

inom organisationsavdelningen. Enligt försvarsutredningens mening bör

emellertid en särskild utrustningsavdelning organiseras för deras handläggning.

Vid denna avdelning synas jämväl ärenden rörande gasskyddstjänsten

böra handläggas.

Såsom tidigare nämnts bör vid arméstaben liksom för närvarande tmnas

en personalavdelning för handläggning av personalärenden och därmed sammanhängande

frågor.

Liksom hittills erfordras vidare en för arméstaben gemensam expedition,

i vilken borde ingå en kapten på arméstabens stat såsom kommendant för handläggning

av frågor rörande vakttjänst, ordonnanstjänst, transporttjänst nr. m.

Erfarenheterna utvisa, att arméstaben ofta får att handlägga frågor av

större räckvidd och av huvudsakligen principiell betydelse, vilka icke lämpligen

kunna hänskjutas till handläggning vid någon av stabens avdelningar.

För dessa uppgifter, liksom för upprätthållandet av sambandet med försvarsstaben

och förvaltningsorganen, bör särskild personal stå till chefens för

arméstaben direkta förfogande. Med hänsyn till här ifrågavarande ärendens

vikt och för att lätta chefens för arméstaben arbetsbörda synes en särskild

souschef böra tillsättas vid arméstaben, varjämte vissa officerare utanför

avdelningarna böra beräknas för dessa arbetsuppgifter. Såsom souschef bör

avses en överste vid generalstabskåren.

I fråga om bibliotekets ställning och organisation ifrågasätter försvarsutredningen

ingen ändring.

Den för verksamheten vid arméstaben erforderliga personalen har försvarsutredningen

beräknat med ledning av erfarenheter från nuvarande organisa
-

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

tion. I vad iöi den nyinrättade centrala värnpliktsbyrån har utredningen med

några smärre avvikelser följt det förslag till sammansättning som framlagts

av försvarsväsendets rullföringsnämnd. Den militära personal, som utredningen

beräknat normalt skola tjänstgöra vid arméstaben jämte centrala värnpliktsbyrån,

framgår av en å sid. 82 i betänkandet införd tablå, som beträffande

den aktiva personalen även angiver på vilka stater personalen förutsättes

uppförd. Utredningen har därjämte föreslagit, att på arméstabens stat utöver

den på tablån angivna personalen skall uppföras viss utom armén beordrad

militär personal.

Militärattachéerna samt de i järnvägstjänst kommenderade officerarna äro

för närvarande redovisade på arméstabens personalförteckning. Enligt försvarsutredningens

mening borde så i fortsättningen lämpligen ske även beträffande

andra utom armén för längre tid kommenderade officerare. Sålunda

borde på arméstabens stat upptagas tillsammans tjugu kompaniofficersbeställningar

för officerare ur armén, vilka kommenderats till flygvapnet såsom sambandsofficerare

vid flygstaben och eskaderstaberna eller såsom lärare eller

elever vid utbildning i arméspaningstjänst, På staten borde vidare uppföras

beställningar för vissa militärassistenter vid statliga verk m. fl. myndigheter,

nämligen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tjänst en major och en kapten

eller löjtnant, i rikets allmänna kartverks tjänst en överstelöjtnant eller major

samt i luftskyddsinspektionens tjänst en kapten.

Såsom militärassistenter vid telegrafverkets distrikt har försvarsutredningen

beräknat fem pensionerade officerare i arvodesbefattning, vilka föreslagits

uppförda på arméstabens personalförteckning.

Y ttr anden.

Chefen för första arméfördelningen har framhållit, att vid bifall till det av

honom framlagda förslaget om inrättande av en operationsavdelning vid arméstaben

borde arméstabens personalavdelning överföras till arméinspektionen,

med vilken nämnda avdelning för övrigt även med den av utredningen föreslagna

organisationen närmast syntes höra tillsammans.

Chefen för armén har icke haft något att erinra mot den av utredningen

föreslagna indelningen av arméstaben i avdelningar. Chefen för arméstaben

borde upptagas i lönegrad Öb 2 eller Öb 3, varigenom personvalet skulle

underlättas. Som adjutant hos chefen för armén borde beräknas en generalstabskapten.

På arméstabens stat borde upptagas tre kaptener till förfogande,

avsedda att förstärka arbetskraften vid militärbefälsstaberna enligt chefens

för armén bestämmande.

Vid arméstabens utrustningsavdelning komme att handläggas frågor

rörande all slags materiel (tyg-, intendentur-, sjukvårdsmateriel o. s. v.).

Därför vore det icke lämpligt, att avdelningschefen såsom försvarsutredningen

förutsatt vore officer vid fälttygkåren och sålunda representant endast

för ett visst materielslag. Avdelningschefen borde representera den allsidiga

överblicken över samtliga materielslag och på grund därav vara regementsofficer

vid generalstabskåren, under det att övrig personal vid avdelningen

borde vara målsmän för olika materielslag eller olika truppslags materiel.

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

Kungl. Maj.ts proposition nr 210,

Därest regementsofficer vid generalstabskåren placerades såsom avdelningschef

vid utrustningsavdelningen, borde i stället den för tjänstgöring vid avdelningen

avsedda generalstabskaptenen ersättas med en kapten ur fälttygkåren.

Regementsofficeren ur generalstabskåren borde ur befordringssynpunkt

lämpligen vara överstelöjtnant. Fälttygkåren borde samtidigt minskas

med en regementsofficer, lämpligen major. — Den av försvarsutredningen

föreslagna personaltilldelningen till utrustningsavdelningen vore för knapp.

En ökning med två kaptener vore nödvändig, och beställningar för dessa

borde uppföras på arméstabens stat. Därjämte borde en för avdelningen beräknad

pensionerad underofficer utbytas mot en pensionerad officer.

Mot personalberäkningarna i övrigt för arméstaben jämte centrala värnpliktsbyrån

syntes intet vara att erinra; dock borde för personalavdelningen

beräknas en generalstabsaspirant, medan i stället antalet generalstabsaspiranter

vid centrala värnpliktsbyrån kunde minskas från två till en. Den föreslagna

kaptensbeställningen på arméstabens stat vid personalavdelningen

borde utgå. Den ena av de för arméstabens expedition avsedda kanslibiträdesbefattningarna

borde uppföras såsom befattning i lönegraden Ca 13. Av de

föreslagna kaptenerna på arméstabens stat borde två upptagas i lönegrad Oa 4

eller Oa 3 för att skapa möjlighet att behålla välmeriterade kaptener genom

befordran till majorsbeställning.

Arméförvaltningen har ifrågasatt, huruvida icke den kapten ur fortifikationskåren

som avsetts tjänstgöra vid arméstaben i stället borde placeras till

tjänstgöring vid fortifikationsstyrelsen, då ju denna i sin helhet måste betraktas

såsom chefens för armén organ för alla frågor beträffande befästningars

och byggnaders planläggande. Den vid arméstaben tjänstgörande

officeren ur intendenturkåren borde avses såsom sambandsofficer mellan

intendenturdepartementet och arméstaben i utrustnings- och organisationsfrågor.

— Ehuru arméförvaltningen icke haft tillfälle att taga del av skälen

för den av försvarsutredningen föreslagna uppflyttningen av stallföreståndaren

vid arméstabens stall från lönegrad MEo 13 till MEo 18, ville ämbetsverket

ifrågasätta, om en sådan höjning kunde anses motiverad. —- I fråga om arméstabens

bibliotek finge arméförvaltningen erinra, att Kungl. Maj:t genom

beslut den 10 februari 1939 uppdragit åt chefen för armén att inkomma med

yttrande och förslag rörande de åtgärder, som lämpligen borde vidtagas i

syfte att förenkla och förbilliga biblioteksorganisationen hos vissa högre

armémyndigheter. Något förslag härom hade emellertid, så vitt ämbetsverket

hade sig bekant, ännu icke förelagts Kungl. Maj:t och icke heller utvisade

försvarsutredningens betänkande, att dessa spörsmål vid utredningen kommit

under beaktande.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har tillstyrkt försvarsutredningens förslag

att på arméstabens personalförteckning uppfördes bland annat beställningar

för en major och en kapten eller löjtnant i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

tjänst, vilket överensstämde med det förslag till organisation av

styrelsens militärbyrå, som styrelsen avgivit till Kungl. Maj:t den 21 februari

1941.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1G0

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

1942 års försvar sberedning.

Beredningen har erinrat om att den i annat sammanhang på anförda skäl

föreslagit en principiell ändring i försvarsutredningens förslag beträffande

försvarsväsendets högsta ledning, innebärande att arméoperations- m. fl.

avdelningar skulle underställas chefen för armén och förläggas till arméstaben

i stället för till försvarsstaben. Härav följde vissa ändringar i försvarsutredningens

förslag i fråga om arméstabens organisation och personalbehov.

Sålunda skulle i arméstaben tillkomma operations-, kvartermästar- och kommunikationsavdelningar.

I samband härmed borde personalavdelningen

givas en från övriga avdelningar inom arméstaben fristående ställning, varigenom

chefen för arméstaben kunde frigöras från handläggning av befordrings-

och personalärenden till förmån för hans uppgift att samordna det

operativa arbetet med övrig verksamhet. Inom personalavdelningen borde

samtidigt inrymmas chefens för armén expedition och personliga adjutanter.

I fortsättningen har beredningen närmare redogjort för det ökade personalbehov

vid arméstaben och personalavdelningen, som bleve en följd av dess

ovan angivna förslag, samt i övrigt beträffande organisationen av arméstaben

anfört i huvudsak följande:

Behovet av den av försvarsutredningen föreslagna souschefen i arméstaben

syntes beredningen icke tillräckligt styrkt, varför beredningen ville

ifrågasätta om icke ifrågavarande överstebeställning borde utgå ur personalförteckningen

för generalstabskåren.

Till frågan huruvida regementsofficer ur generalstabskåren eller fälttygkåren

borde placeras såsom avdelningschef vid utrustningsavdelningen kunde

beredningen icke taga ställning, men funne sig böra förutsätta, att för denna

befattning avsåges en major ur endera kåren.

Med åberopande av vad försvarsväsendets lönenämnd tidigare i ärendet

anfört ville beredningen föreslå, att de av försvarsutredningen för centrala

värnpliktsbyrån beräknade ordinarie befattningarna för 1 förste aktuarie i

lönegrad Ca 26, 1 inspektör i lönegrad Ca 22 och 1 aktuarie i lönegrad

Ca 21 måtte i avvaktan på närmare erfarenhet rörande personalbehovet vid

byrån tills vidare utbytas mot följande befattningar för icke-ordinarie

personal, nämligen 1 förste aktuarie i lönegrad MEo 26, 1 byråinspektör i

lönegrad MEo 22 och 1 förste amanuens i lönegrad MEo 18.

Den för värnpliktsbyrån avsedda befattningen som kontorsskrivare av

2. klass i lönegrad MEo 13 vore helt ny och hade icke upptagits i det av rullföringsnämnden

på sin tid beräknade personalbehovet. På grund härav borde

med inrättandet av denna befattning anstå och behovet av personalökning vid

byrån, i den mån det redan vore aktuellt, tillgodoses genom anställning

tills vidare av extra befattningshavare.

Försvarsutredningen hade för arméstaben beräknat 12 kontorsbiträden i

lönegrad Ca 4, 13 kontorsbiträden i lönegrad MEo 4 och 12 skrivbiträden i

lönegrad MEo 2. Enligt beredningens mening borde ifrågavarande biträdespersonal

i stället upptagas med 10 befattningar i lönegrad A 4, 12 befattningar

i lönegrad MEo 4 och 15 befattningar i lönegrad MEo 2. Vid nyanställning

borde iakttagas, att anställning såsom extra ordinarie befattningshavare icke

medgåves, förrän ett stadigvarande behov av befattningen förelåge.

Befattningen såsom stallföreståndare vid arméstabens stall vore på personalförteckningen

för innevarande budgetår upptagen i lönegrad MEo 13

men hade av försvarsutredningen, under hänvisning till att arméstabens stam
-

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

Kungl. Majds proposition nr 210.

hästgrupp i samband med truppslagsinspektionernas inordnande i arméinspektionen

och artilleristabskårens uppgående i generalstabskåren komme

att utökas, föreslagits uppflyttad i lönegrad MEo 18. Befattningen upprättliölles

för närvarande av en från övergångsstat pensionerad underofficer och

gällde för honom, att han enligt särskild av Kungl. Maj:t meddelad föreskrift

skulle vidkännas visst avdrag å sina löneförmåner med hänsyn till den honom

tillkommande pensionen. Enligt i nu gällande personalförteckning intagen

särskild föreskrift skulle befattningen som stallföreståndare hänföras, så

länge nuvarande innehavare av befattningen kvarstode i densamma, till lönegrad

MEo 13. Frågan om befattningens framtida bestridande skulle därefter

hänskjutas till Kungl. Majds prövning. Beredningen funne med hänsyn till

angivna förhållanden ej skäl att hänföra stallföreståndarbefattningen till

högre lönegrad än MEo 13.

Befattningen som fodermarsk vid arméstabens stall hade av utredningen

upptagits i lönegrad MEo 6. Ifrågavarande befattning vore innevarande

budgetår uppförd i lönegrad MEo 6 med angivande av att befattningen vid

nuvarande innehavarens avgång skall uppföras i lönegrad MEo 5. Denna

anmärkning till staten borde tills vidare bibehållas.

I det föregående har jag i stort sett anslutit mig till det av försvarsutred- Departement*- ningen framlagda förslaget rörande principerna för försvarsväsendets högsta ehefenledning,

enkannerligen uppgiftsfördelningen mellan försvars- och arméstaberna.

Därav följer att jag icke kan acceptera den av försvarsberedningen

från dess utgångspunkt föreslagna organisationen av arméstaben, innebärande

att i sagda stab skola tillkomma operations-, kvartermästar- och kommunikationsavdelningar.

I fråga om arméstabens uppgifter och organisation på avdelningar kan

jag i huvudsak godtaga utredningens förslag. Vidkommande förslagen att

till försvarsstaben överföra den nuvarande arméstabens kassaförvaltning samt

krigsarkivet får jag hänvisa till vad jag därutinnan anfört vid behandlingen

i det föregående av frågan om försvarsstabens organisation och arbetsuppgifter.

På sätt försvarsutredningen föreslagit torde någon ändring icke böra ske

med avseende å chefens för arméstaben löneställning och chefskap över

generalstabskåren. Chefen för arméstaben bör i personalförteckningen icke

redovisas under generalitetet utan liksom hittills under arméstaben.

Försvarsutredningen har bland arméstabens personal upptagit en souschef,

överste vid generalstabskåren i lönegrad Oa 6. Försvarsberedningen har

icke funnit behovet av denna befattning styrkt. Försvarsutredningens förslag

innebär emellertid icke inrättande av någon ny befattning utan allenast ett

befästande av en redan bestående ordning. För närvarande är nämligen såsom

avdelningschef vid arméstabens expedition placerad en överste vid generalstabskåren,

vilken i själva verket fungerar såsom chefens för arméstaben ställ

företrädare. Med stöd av erfarenheter från den nuvarande organisationen har

nu utredningen i sitt förslag upptagit denna befattning såsom souschef utan

att binda honom vid expeditionen. Någon ersättare lör honom inom

expeditionen har icke ifrågasatts utan förutsättes, att den nuvarande expedi

tionsofficeren skall tjänstgöra jämväl såsom avdelningschef. Vid angivna

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 samt. Nr 210. 377 42 11

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

förhållanden torde skäl till frångående av utredningens förslag i detta

hänseende icke föreligga, varför jag finner mig böra biträda detsamma.

Mot försvarsutredningens beräkningar av behovet av militär personal vid

arméstaben med centrala värnpliktsbyrån har jag i stort sett intet att erinra.

I enlighet med den av flera myndigheter framförda uppfattningen lärer

såsom avdelningschef vid arméstabens utrustningsavdelning böra avses en

regementsofficer vid generalstabskåren i stället för vid fälttygkåren. Ett dylikt

utbyte kan ske utan att generalstabskåren därför behöver utökas. I samband

med denna förändring bör personalförteckningen för fälttygkåren minskas

med en överstelöjtnantsbeställning, beräknad för avdelningschefen vid arméstabens

utrustningsavdelning. Det synes icke erforderligt, att för avdelningen

jämväl avses en generalstabskapten, varför denne bör utbytas mot en kapten

vid fälttygkåren, för vilken en ny beställning bör uppföras på personalförteckningen

för nämnda kår.

Beträffande personalbehovet i övrigt vid utrustningsavdelningen har chefen

för armén anfört, att försvarsutredningen beräknat detta behov något för

knappt. Med anledning härav vill jag föreslå, att den för personalavdelningen

beräknade kaptenen på arméstabens stat i stället avses för utrustningsavdelningen.

Jag biträder likaledes chefens för armén förslag om utbytande av den

för samma avdelning beräknade pensionerade underofficeren mot en pensionerad

officer. — Den bland personal till förfogande redovisade kaptenen

ur generalstabskåren synes tillika kunna tjänstgöra såsom adjutant hos chefen

för armén och chefen för arméstaben.

Mot chefens för armén förslag, att två av de kaptensbeställningar som föreslagits

uppförda på arméstabens personalförteckning skola utbytas mot beställningar

för majorer eller kaptener, har jag intet att erinra, synnerligast

som nu gällande personalförteckning för arméstaben upptager fyra dylika beställningar.

— överbefälhavaren har, såsom i annat sammanhang yttrats,

framhållit nödvändigheten av viss personalförstärkning vid militärbefälsstaberna.

Bland annat erfordrades tre stabsutbildade officerare, avsedda för placering

vid vissa militärbefälsstaber enligt chefens för armén bestämmande.

Chefen för armén har i anslutning härtill föreslagit, att för nämnda officerare

skulle upptagas tre kaptensbeställningar på arméstabens personalförteckning.

Jag biträder chefens för armén förslag i denna del men föreslår, att antalet

beställningar tills vidare begränsas till två.

I det föregående har jag förordat, att följande av försvarsutredningen på

personalförteckningen för arméstaben uppförda personal överföres till försvarsstabens

personalförteckning, nämligen militärattachéerna, officerarna i

järnvägs tjänst, i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tjänst, i rikets allmänna

kartverks tjänst och i luftskyddsinspektionens tjänst ävensom militärassistenterna

vid telegrafverkets distrikt.

I avbidan på slutförandet av den genom Kungl. Maj:ts beslut den 10

februari 1939 anbefallda utredningen rörande åtgärder i syfte att förenkla

och förbilliga biblioteksorganisationen hos vissa högre armémyndigheter har

jag intet att erinra mot att för arméstabens bibliotek upptagas två arvodesbefattningar

för pensionerad officerspersonal. Jag förutsätter emellertid, att

s. 163 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210. 163

nämnda utredning utan ytterligare dröjsmål färdigställes, varefter en förnyad

omprövning av personalbehovet vid detta bibliotek bör ske.

Yad sålunda av mig förordats innebär en ökning av den militära personalen

vid arméstaben med två officerare utöver försvarsutredningens förslag. I

anslutning till det anförda beräknar jag den militära personal, som normalt

skall tjänstgöra vid arméstaben med centrala värnpliktsbyrån på sätt framgår

av följande tablå:

Övriga

Generalstabs-

kåren

Arméstabens stat

personal-

kårer

O

ro

sionerad

m. m.

ro

»4

P

personal

C:

O:

O:

O:

g

w

s

O

a

1

Cfc

DO

©

o

3a5‘

O SÖ

2

*5

o

ö

ro

►4

00

c+-

©

©

»4

do

©

P o

u g

ro h

c-t-

CO

P

►ö

c+-

©

a

ro

oo

p

00

ro

ro

►4

p

©

O

% eg

-t

O

O

►4

*4

p

ro

3 |

O

ö

oa

c?

to

P

O

►4 —

ro

ro

>4

ro

►4

P

n

©

Chef för arméstaben ..........

Souschef vid arméstaben ......

1

,'')1

Personal till förfogande........

—

1

2)1

—

—

—

3)2

*)2

l

i

—

Organisationsavdelningen......

—

1

4

—

—

l

3

6)1

2

i

—

Utrustningsavdelningen........

—

1

—

—

—

l

3

6)2

1

i

—

Personalavdelningen ..........

—

1

1

—

—

—

—

—

1

3

l

Expeditionen..................

. -

—

—

—

—

—

1

—

1

1

l

Biblioteket....................

2

—

Centrala värnpliktsbyrån ......

—

—

1

—

1

1

7)1

1

8)6

.

Summa

1

4

7

1

1

2

10

6

7

15

2

J) Åtnjuter fyllnadsarvode till lönegrad Öb 3. — i) Adjutant hos chefen för armén och

chefen för arméstaben. — 3) Avsedda för tjänstgöring vid vissa militärbefälsstaber enligt

chefens för armén bestämmande. — 4) En ur vardera fortifikationskåren och intendenturkåren.

— 5) Ur luftvärnet. — 6) Ur fälttygkåren. — 7) Ur marinen. — 8) Därav minst en

ur armén, en ur marinen och två ur flygvapnet.

•Tåg vill emellertid framhålla att denna plan för personalorganisationen

inom arméstaben ej tjänar annat ändamål än att utgöra ett underlag för beräkningarna

av den för arméstaben sammanlagt erforderliga militära personalen.

I personalorganisationen liksom även i arméstabens avdelningsorganisation

böra under den förutsättning, som i motsvarande hänseende

angives beträffande arméinspektionen, sådana jämkningar framdeles kunna av

Kungl. Maj:t eller i förekommande fall chefen för armén utan riksdagens

hörande vidtagas, som erfarenheten visar vara nödvändiga, Därvid torde även

kunna tänkas, att centrala värnpliktsbyrån befinnes böra givas en i förhållande

till arméstaben mera självständig ställning.

Chefen för armén har föreslagit, att den ena av de två för arméstaben föreslagna

kanslibiträdesbefattningarna skall upptagas i lönegrad Ca 13. En placering

av ifrågavarande befattning i 11 :e lönegraden löneplanen MEo synes skälig.

Jag ansluter mig till 1942 års försvarsberednings förslag i vad avser fördelningen

på olika lönegrader m. m. av kontors- och skrivbiträden vid arméstaben

med centrala värnpliktsbyrån. I fråga om antalet civila befattningshavare

i övrigt vid värnpliktsbyrån biträder jag likaledes beredningens förslag.

Frågan om löneställningen för denna personal lärer böra prövas av Kungl.

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Maj:t; vid kostnadsberäkningarna har jag tills vidare utgått ifrån de av beredningen

föreslagna, lönegraderna.

De nu förordade förändringarna i fråga om arméns ledande organ medföra

en ökning av antalet stamhästar vid arméstabens stall. I betraktande härav

synes en viss förbättring av löneställningen för stallföreståndaren påkallad.

Lämpligen torde stallföreståndaren böra hänföras till den för vissa beridare

vid hingstdepåerna gällande 16:e lönegraden och förty placeras i lönegraden

MEo 16. Även fodermarsken vid arméstabens stall kommer genom ökningen

av stamhästantalet att påläggas ökat arbete, varför ifrågavarande befattning

i motsats till vad nu gäller även efter den nuvarande innehavarens avgång

bör bibehållas i lönegraden MEo 6. Erinras må, att fodermarsken vid veterinärhögskolan

är placerad i lönegraden A 7.

Arméinspektionen.

Chefens för armén organ för den centrala ledningen av utbildningen vid

armén äro enligt nuvarande organisation dels arméstaben, dels de olika inspektionsmyndigheterna.

Vid arméstabens utbildningsavdelning handläggas utbildningsärenden,

som beröra armén i dess helhet eller flera truppslag gemensamt, under det att

ansvaret för den särskilda truppslagsutbildningen påvilar vederbörlig inspektionsmyndighet.

Inspektionsmyndigheter äro truppslagsinspektörerna, envar med sin truppslagsinspektion,

samt generalfältläkaren med sjukvårdsinspektionen och

överfältveterinären med veterinärinspektionen. Truppslagsinspektörerna och

truppslagsinspektionerna äro följande:

inspektören för infanteriet med infanteriinspektionen,

inspektören för kavalleriet med kavalleriinspektionen,

inspektören för artilleriet med artilleriinspektionen; inom artilleriinspektionen

handläggas ärenden rörande luftvärnsartilleriet av en biträdande inspektör

för luftvärnsartilleriet,

inspektören för ingenjörtrupperna med ingenjörinspektionen samt

inspektören för trängen med tränginspektionen.

Inspektör för intendenturtrupperna är generalintendenten.

Under år 1941 har såsom ett provisorium tillkommit en signalinspektion

med chefen för Signalregementet såsom inspektör.

Av truppslagsinspektörerna äro inspektörerna för infanteriet och för artilleriet

generalspersoner i lönegraden Öb 3, inspektören för kavalleriet generalsperson

i lönegraden Öb 2 samt övriga inspektörer överstar i lönegraden Öb 2.

Försvars utredningen.

Försvarsutredningen har framhållit, att den sålunda angivna organisationen,

enligt vilken utbildningsärendena handlades vid ett flertal chefen för armén

direkt underställda myndigheter, visat sig mindre ändamålsenlig. Särskilt hade

svårigheter förelegat att i erforderlig grad samordna de olika myndigheternas

verksamhet. Det intima samband, som i skilda avseenden rådde mellan de

olika truppslagens utbildningsfrågor, gjorde ett kontinuerligt samarbete mellan

alla berörda myndigheter nödvändigt. Detta krav tillgodosåges bäst, om alla

s. 165 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

165

frågor, som berörde ledningen av utbildningen vid armén, handlades inom ett

gemensamt organ lydande direkt under chefen för armén, en arméinspektion.

Såsom chef för arméinspektionen borde finnas en arméinspektör, generalmajor

av 1. graden.

Kärnan i den föreslagna arméinspektionen borde enligt försvarsutredningens

mening bildas av den nuvarande arméstabens utbildningsavdelning, vilken

jämte den personal, som inom arméstaben handlade ärenden rörande verksamheten

vid militärläroverken, borde överflyttas till arméinspektionen och utgöra

dess centralavdelning. Inom denna avdelning borde handläggas ärenden

rörande utbildningsverksamheten inom armén i dess helhet ävensom utbildningen

i högre förband och befälsutbildningen i allmänhet. För handläggning

av frågor, vilka uteslutande berörde verksamheten vid de särskilda truppslagen,

borde därjämte inom arméinspektionen organiseras truppslagsavdelningar, i

regel lydande under en truppslagsinspektör såsom främste målsman för truppslaget

och ansvarig för dess utbildning enligt enhetliga grunder. Truppslagsinspektörerna

borde vara generalmajorer av 2. graden. Utbildningsverksamheten

i vad rörde de särskilda tjänstegrenarna sjukvård och veterinärvård syntes

vidare, vid sidan av den rent militära representationen genom personal vid

de olika truppslagsavdelningarna, böra företrädas av särskilda målsmän och

tjänstegrensavdelningar. Utredningen, som förutsatte, att generalfältläkare

och överfältläkare icke vidare skulle finnas vid armén, föresloge att för avdelningschefen

vid sjukvårdsavdelningen, tillika inspektör för armésjukvården

och förslagsvis benämnd arméöverläkare, uppfördes en särskild beställning i

lönegraden Cb 2 på fältläkarkårens stat. Överfältveterinären förutsattes vara

chef för veterinäravdelningen och tillika inspektör för veterinärvården vid

armén. Slutligen borde inrättas två souschef sbefattningar, generalmajorer av

2. graden. Vidare har utredningen föreslagit, att särskilda inspektörer tillsättas

för pansartrupperna och luftvärnet och att vissa ändringar i övrigt vidtagas i

inspektionsmyndigheternas sammansättning.

I enlighet med vad härutinnan å sid. 84 ff. i betänkandet anförts har försvarsutredningen

föreslagit, att arméinspektionen organiseras på följande avdelningar

m. m.:

centralavdelning,

inspektören för infanteriet och kavalleriet med infanteri- och kavalleriavdelning,

inspektören för pansartrupperna med pansaravdelning,

inspektören för artilleriet med artilleriavdelning,

inspektören för luftvärnet med luftvärnsavdelning,

inspektören för ingenjörtrupperna med ingenjöravdelning,

inspektören för signaltrupperna med signalavdelning,

inspektören för trängen med trängavdelning,

tygavdelning,

intendenturavdelning,

arméöverläkaren med sjukvårdsavdelning1),

>) Under förutsättning att ifrågasatt omorganisation av den neutrala sjukvårdsförvaltningen

genomföres.

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

överfältveterinären med veterinäravdelning,

inspektören för det frivilliga försvaret med avdelning för det frivilliga försvaret

samt

expedition.

De två souschefsbefattningarna borde inrättas för att organisatoriskt möjliggöra

antingen ett sammanförande av vissa avdelningar till grupper eller åtminstone

ett samordnande i vissa avseenden av avdelningarnas verksamhet

gruppvis. Utredningen anför härom följande:

Den ene souschefen bör ha till uppgift att samordna verksamheten vid

centralavdelningen och avdelningarna för de stridande truppslagen, särskilt

i fråga om utarbetande av reglementen och utbildningsbestämmelser, samt att

leda den högre befälsutbildningen och vara inspektör för vissa undervisningsverk

(krigshögskolan, artilleri- och ingenjörhögskolan, krigsskolan, arméns

underofficersskola). Det bör ankomma på arméinspektören att närmare reglera

de olika utbildningsanstalternas lydnadsställning.

Den andre souschefen bör fungera såsom inspektör för underhållstrupperna

med huvuduppgift att inspektera och åvägabringa enhetlighet i

underhållst jänstens bedrivande vid de olika truppslag, vilka organisera

underhållsförbanden, d. v. s. i första hand trängen, intendenturtrupperna och

tygtrupperna. Inspektören för trängen samt avdelningscheferna vid intendentur-

och tygavdelningarna böra vara underställda denne souschef, varjämte

arméöverläkaren och överfältveterinären i frågor berörande underhållsförbandens

verksamhet böra vara föredragande inför honom.

Med undantag för ovan nämnda tjänsten vid underhållsförbanden berörande

ärenden synas arméöverläkaren och överfältveterinären, liksom inspektören

för det frivilliga försvaret, böra vara föredragande inför arméinspektören,

för så vitt icke chefen för armén prövar lämpligt att i vissa fall anbefalla

direkt föredragning inför sig.

Tillkomsten av en särskild inspektör för underhållstrupperna bör enligt

försvarsutredningens mening icke hindra, att generalintendenten och generalfälttygmästaren

äga inspektionsrätt över intendenturtrupperna respektive tygtrupperna

i vad rör den särskilda intendentur- och tygtjänsten.

Det av utredningen i enlighet med ovan angivna grunder beräknade behovet

av militär och civilmilitär personal vid arméinspektionen framgår av en tablå

å sid. 89 i betänkandet.

Y ttr anden.

Chefen för första arméfördelningen har uttalat, att tillkomsten av arméinspektören

såsom en samordnande myndighet över inspektörerna för de olika truppslagen

vore en given fördel. Det kunde ifrågasättas huruvida arméinspektören

icke borde uppflyttas i högre lönegrad än Öb 3. Inspektörernas verksamhet

borde icke begränsas endast till utbildning utan beröra även utrustning och

organisation, vilket förutsatte ett nära samarbete med vederbörliga avdelningar

inom arméstaben. I centralavdelningen borde ingå en särskild representant för

motortjänst, officer eller ingenjör.

Chefen för andra arméfördelningen har likaledes ansett sammanförandet av

inspektionsverksamheten till en arméinspektion samt denna inspektions indelning

i vissa sektioner ändamålsenlig.

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Kung/. Maj:tu proposition nr 210.

Den av föisvarsutredningen föreslagna organisationen av arméinspektionen,

enligt vilken cheferna för de olika truppslagsavdelningarna samtidigt

vore truppslagsinspektörer, vore i så måtto förmånlig, att varje truppslag

erhölle sin särskilda målsman. Å andra sidan kunde en sådan organisation

icke förordas utan en närmare undersökning av rekryteringsmöjligheterna.

Tillgången på högt kvalificerad personal vore för närvarande näppeligen

sådan, att alla de beställningar, vilka av föisvarsutredningen föreslagits uppförda

i lönegraden Öb 2, kunde besättas utan att allvarliga svårigheter uppstode

att förse truppen med kvalificerade förbandschefer. Därest cheferna

för de olika truppslagsavdelningarna i stället placerades i lönegraden Öb 2 eller

Öb 1, skulle i detta hänseende en förbättring inträda i det att rekryteringsbasen

vidgades. Härvid borde i första hand i lönegraden Öb 2 placeras de

chefer, som företrädde de största truppslagen, infanteriet och artilleriet. Även

företrädaren för pansartrupperna, för vilket truppslags snabba utveckling en

särskilt kraftfull ledning vore av nöden, borde placeras i denna lönegrad liksom

också inspektören för det frivilliga försvaret. I organisationen syntes

vidare den förenklingen kunna vidtagas, att souschefen för underhållssektionen

med sin befattning såsom inspektör för underhållstrupperna finge förena

inspektörskapet för trängtrupperna, varvid avdelningschefen vid trängavdelningen

kunde vara överste i lönegraden Oa 6.

Såsom ett alternativ till den här angivna organisationen har chefen för

andra arméfördelningen uppställt eu organisation, enligt vilken avdelningscheferna

endast vore föredragande rörande respektive truppslag inför sektionscheferna

(souscheferna) och eventuellt i visst fall direkt inför arméinspektören,

medan denne själv jämte sektionscheferna (souscheferna) bleve de

verkliga inspektörerna. Med detta alternativ kunde avdelningscheferna givas

en betydligt lägre tjänsteställning. Utöver de i försvarsutredningens förslag

upptagna båda souscheferna syntes emellertid i detta alternativ böra tillkomma

ytterligare tre beställningshavare i lönegraden Öb 2 till arméinspektörens

förfogande, avsedda att jämte souscheferna biträda med den inspekterande

verksamheten vid infanteriet, pansartrupperna, artilleriet, underhållstrupperna

och det frivilliga försvaret.

Därest en undersökning skulle utvisa, att några avsevärda svårigheter därvid

icke uppkomme i fråga om truppens förseende med kvalificerade truppförbandschefer,

ville arméfördelningschefen förorda det förstnämnda alternativet

(med den i förhållande till försvarsutredningens förslag ändrade löneplacering,

som ovan angivits) såsom givande en fastare ram åt inspekt,ions\erksamheten.

Det sistnämnda alternativet borde tillgripas endast om så med hänsyn

till rekryteringsförhållandena vore nödvändigt.

Oavsett vilket alternativ som valdes borde en särskild kavalleriavdelning

alltjämt ingå i arméinspektionen. Erfarenheterna från pågående krig ådagalade,

att kavalleriets betydelse ingalunda minskats utan tvärtom ökats, särskilt

vid strider under stränga vinterförhållanden. Ehuru infanteriet och

kavalleriet hade mycket gemensamt vad beträffar vapenutrustning och vissa

utbildningsgrenar, vore det likväl fortfarande mera som skilde än förenade.

Kavalleriets taktik måste väsentligt skilja sig från infanteriets, och det kunde

befaras, att dess särdrag icke i tillbörlig grad bleve beaktade, därest vapnet

icke företräddes av egen målsman. En särskild inspektör för kavalleriet borde

därför bibehållas med placering i lönegraden Öb 1. Även såsom inspektör för

ridutbildningen vid armén hade denne en betydelsefull uppgift att fylla.

Denna uppgift syntes icke med fördel kunna åläggas chefen för ridskolan såsom

föisvarsutredningen syntes ha räknat med. Såväl inspektionsverksamheten

som utbildningen på ridskolan måste bliva lidande av en sådan anordning.

Därest kavalleriinspcktörsbefattningen indroges, förelåge vidare risk

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

för ogynnsamma återverkningar även med avseende på remonteringen, i det

att sammanhanget mellan hästanskaffningen, hästmaterialets användning, fördelning

och dressyr ävensom med ridutbildningen bleve brutet.

Även chefen för Övre Norrlands trupper har förklarat sig icke kunna biträda

försvarsutredningens förslag att bilda en gemensam avdelning för infanteriet

och kavalleriet inom arméinspektionen.

Försvårsutredningen syntes ha bortsett från den grundläggande betydelse,

som hästdressyr, ridning och hästvård jämte all med beridenhet sammanhängande

utrustning hade för kavalleriets utbildning och uppträdande.

Inspektörens för infanteriet och kavalleriet arbetsbörda komme att bliva

orimlig i förhållande till övriga inspektörers. Det måste ifrågasättas huruvida

han kunde medhinna en verksam inspektion av samtliga infanteri- och kavalleriregementen.

Det vore vidare icke tänkbart, att han kunde hinna förskaffa

sig sådan kännedom om kavalleriets officerskår, att han kunde på ett rätt sätt

utöva chefskapet över densamma. Kraven på en verksam inspektion av även

de övriga truppslagens ridning, hästvård och remontutbildning hade även

blivit alltmer framträdande. Att såsom utredningen föreslagit anförtro denna

uppgift åt chefen för ridskolan kunde icke vara lämpligt. Med hänsyn till de

här anförda skälen föresloges, att en särskild kavalleriavdelning skulle ingå

i arméinspektionen och att dennas verksamhet skulle omfatta jämväl inspektion

av remontdressyr, ridning och hästvård inom andra truppsiag.

Chefen för armén har icke haft något att erinra mot de synpunkter försvarsutredningen

framlagt rörande arméinspektionens uppgifter. Det borde dock

tillkomma chefen för armén och icke arméinspektören att reglera de olika utbilclningsanstalternas

lydnadsförhållanden.

I fråga om arméinspektionens inre organisation syntes följande riktlinjer

böra gälla:

__ Allenast en souschef syntes erforderlig. Denne avsåges dels som ställföreträdare

för arméinspektören, dels för att samordna större arbetsuppgifter.

Centralavdelningen vore att betrakta som ett arméinspektörens organ

för samordnandet av de övriga avdelningarnas verksamhet. För att skapa

större frihet vid val av chef för avdelningen borde en av beställningarna på

generalstabskårens stat upptagas alternativt i Oa 6 eller Oa 5. Yidare borde

tillkomma en generalstabskapten, två kaptener på arméinspektionens stat och

en generalstabsaspirant. Nämnda generalstabskapten och generalstabsaspirant

erhölles genom motsvarande minskning inom arméinspektionen i övrigt. Av

de föreslagna kaptensbeställningarna på arméinspektionens stat borde för att

göra det möjligt att behålla välmeriterade kaptener vid inspektionen en upptagas

i lönegrad Oa 4 eller Oa 3. Slutligen vore det önskvärt att inom centralavdelningen

ha tillgång till civila rådgivare i psykologi och pedagogik.

Chefen för armén kunde icke ansluta sig till utredningens förslag att sammanslå

infanteri- och kavalleriinspektionerna till en infanteri- och kavalleriavdelning.

Genom en särskild kavalleriinspektör erhölle kavalleriet en

egen målsman, som kunde helt ägna sig åt höjandet av truppslagets effektivitet.

För kavalleriavdelningen borde följande personal beräknas: en inspektör

Öb 2, en regementsofficer och en ryttmästare på kavalleriets stat, en

pensionerad officer samt en pensionerad underofficer. — Tillkomsten av en

särskild kavalleriavdelning komme att i vissa avseenden inverka på ridskolans

och remonteringsstyrelsens organisation.

För att åstadkomma större valfrihet vid placering av regementsofficeren i

pansaravdelningen vore det fördelaktigt om denna beställning uppfördes

s. 169 Kontrollera mot PDF

169

Knngl. Maj:ts proposition nr g 10.

i lönegraden Oa 5 eller Oa 4. I pansaravdelningen syntes det vidare erforderligt

att placera en motoringenjör för att företräda motortjänsten inom inspektionen.

Slutligen borde med hänsyn till att inspektören för pansartrupperna

jämväl vore personalkårchef i pansaravdelningen ingå en pensionerad officer

för handläggning av personalärenden.

Utbildningen inom underhållstjänstens olika grenar måste ledas enhetligt.

För detta ändamål vore det lämpligt med införandet av en inspektör för

underhållstrupperna. De avdelningar som representerade underhållstjänsten,

d. v. s. träng-, tyg-, intendentur-, sjukvårds- och veterinäravdelningarna,

borde förenas till en underhållssektion under samma inspektör.

Denne syntes samtidigt kunna vara chef för trängens officers- och underofficerskårer.

Utredningens förslag med en souschef och inspektör för underhållstrupperna

och en inspektör för trängen skulle alltså komma att motsvaras

av en inspektör för underhållstrupperna, samtidigt personalkårchef vid

trängen. Inspektören borde vid sin sida ha en regementsofficer ur generalstabskåren

samt en kapten nr trängen.

Chefen för tränga v delningen syntes böra uppföras på trängens stat i

lönegraden Oa 6 eller Oa 5. Trängavdelningen borde i övrigt bestå av en

kapten på trängens stat, en kompaniofficer på samma stat i lönegraden Oa 3

eller Oa 2, en expeditionsofficer (pensionerad officer) samt en expeditionsunderofficer

(pensionerad underofficer).

Vidare vore det lämpligt att ställa de på de olika avdelningarna upptagna

generalstabskaptenerna till arméinspektörens förfogande att av honom fördelas

på avdelningarna alltefter arbetsläget.

Vad slutligen anginge inspektören samt avdelningen för det frivilliga

försvaret sjmtes de böra ersättas av en detalj för det frivilliga försvaret

inom centralavdelningen. Chefen för hemvärnet och hemvärnsstaben

borde bibehålla sin nuvarande ställning direkt under chefen för armén.

Arméförvaltningen har anslutit sig till utredningens förslag att inspektionsverksamheten

närmast under chefen för armén skulle ledas av en

särskild arméinspektör och ansett att denna anordning skulle innebära en

rationell lösning av hithörande problem. I fråga om arméinspektionens organisation

i övrigt har arméförvaltningen anfört följande:

Det syntes icke nödvändigt att inskjuta en mellaninstans mellan arméinspektören

och underhållstruppernas inspektionsmyndigheter. Sistnämnda

myndigheter hade hittills företrätt sina truppslag direkt hos chefen för armén,

varför det i fortsättningen torde kunna räcka med den nya mellaninstans, som

arméinspektören komme att utgöra. Den föreslagna organisationen syntes

bliva icke endast onödigt tungrodd utan jämväl såtillvida olämplig, att den

verkliga sakkunskapen beträffande underhållstrupperna icke hade möjlighet

att göra sig gällande hos arméchefen utan förmedling av icke mindre än två

nytillkomna instanser. Man nödgades även göra den reflexionen, att en

sådan organisation näppeligen kunde vara ägnad att bidraga till den förenkling

av expeditionstjänst och tjänstevägar som eftersträvades. Skulle en

särskild person i högre lönegrad anses behövlig för planläggning av etapporganisation

och underhållstj änsten i krig, torde denne böra ha sin plats i

försvarsstaben, till vars verksamhetsområde dessa uppgifter närmast vore att

hänföra, och icke inom arméinspektionen, som hade till uppgift att övervaka

truppens utbildning och vad därmed sammanhängde. — Inspektionsverksamheten

skulle enligt förslaget äga rum truppslagsvis genom särskilda truppslagsinspektörer.

Viss materiel — till exempel motorfordon, eldhandvapen,

luftvärnsvapen — vore emellertid gemensam för truppslagen, varför hand
-

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

havandet av sådan materiel icke kunde anses vara endast ett truppslags angelägenhet.

Det sjmtes därför arméförvaltningen som om åtgärder borde vidtagas

för enhetlig inspektion av samma eller likartad verksamhet inom samtliga

truppslag — t. ex. motortjänst, luft värnsskjutning in. m. I anslutning till

denna tankegång syntes det naturligt att inspektionen av den militära reparationstjänsten

anknötes till arméinspektionens tygavdelning. Därest ett sådant

förslag skulle vinna beaktande, syntes den för chefen för nämnda avdelning

avsedda beställningen med hänsyn till den verksamhet denne skulle komma

att utöva och för underlättande av lämpligt personalval böra upptagas i lönegrad

Oa 5 eller Oa 6. — Vid veterinäravdelningen hade av utredningen föreslagits

en pensionerad officer, överfältveterinären hade emellertid anmält

att behov av en sådan befattningshavare icke förelåge.

Statens industrikommission har anfört, att chefen för tygavdelningen borde

vara en särskild heltidsanställd avdelningschef, som tillika borde vara inspektör

för materielvården inom armén. Det vore även tänkbart, att den av

utredningen föreslagna arméöveringenjören kunde innehava ifrågavarande

befattning såsom avdelningschef samtidigt som han enligt vad som anförts i

annat sammanhang borde vara chef för arméingenjörkåren och fälttygteknikerna.

Försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers förbund har för sin del ansett, att

utövandet av den centrala ledningen av materielvården inom armén borde i

arméinspektionen handhavas av en materielvårdsavdelning på motsvarande

sätt som t. ex. sjukvårds- och veterinäravdelningarna. Personalen borde utgöras

av arméingenjörer, upptagna på arméingenjörkårens stat,

I anslutning till frågan om den centrala ledningen av den frivilliga

utbildningen har i flera yttranden berörts frågan om hemvärnets

centrala ledning.

Sålunda har chefen för armén som nämnts förklarat sig icke kunna biträda

försvarsutredningens förslag, att hemvärnets självständiga ställning

skulle upphöra och att hemvärnsstaben skulle uppgå i arméinspektionens avdelning

för det frivilliga försvaret. Chefen för armén har i denna fråga anslutit

sig till vissa synpunkter, som anförts av hemvärnschefen.

Samma ståndpunkt har intagits av arméförvaltningen och hemvärnsrådet.

1941 års liemortsförsvarssakkunniga ha framhållit, att vid bedömandet av

frågan om hemvärnets centrala ledning hänsyn måste tagas till det förhållandet,

att hemvärnet stundom användes till andra uppgifter än rent militära,

t. ex. för skogsbrandsförsvar. Hemortsförsvarssakkunniga övervägde

olika alternativ till lösning av frågan om hemortsförsvarets högsta ledning

och hemställde, att spörsmålet om ändrad organisation av hemvärnets ledning

icke måtte upptagas till slutlig prövning, förrän de sakkunniga avgivit förslag

i ärendet. Därest hemvärnsledningen tills vidare bibehölles oförändrad, syntes

skäl saknas att inom arméinspektionen inrätta en särskild inspektörsbefattning

för de frivilliga försvarsorganisationerna.

1942 års försvarsberedning.

Beredningen har för sin del icke funnit anledning till erinran mot inrättande

av en arméinspektion. Likaledes syntes det beredningen lämpligt

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

att för arméinspektören upptaga en beställning i lönegraden Öb 3. Tillräckliga

skäl för inrättande av en särskild souschefsbefattning som mellaninstans

mellan arméinspektören och de olika truppslagsavdelningarna förelåge icke

enligt beredningens uppfattning. •— Centralavdelningen borde fungera som

arméinspektörens stabsorgan. Underhållsinspektören borde samtidigt fungera

som avdelningschef vid trängavdelningen, varigenom särskild beställning

som inspektör för trängen bleve obehövlig. Antalet officerare inom trängavdelningen

syntes beredningen i samband härmed böra ökas med en regementsofficer.

I avvaktan på 1941 års hemortsförsvarssakkunnigas förslag vore det lämpligt

att tills vidare avstå från att taga slutlig ställning till frågan om inrättande

av en särskild avdelning för det frivilliga försvaret. Föreslagen inspektörsbeställning

borde därför utgå ur förslaget. Härav följde, att särskild beställning

för hemvärnschefen alltjämt borde beräknas och denne vara direkt underställd

chefen för armén. Ärenden rörande det frivilliga försvaret syntes vid

detta förhållande böra handläggas inom arméinspektionens centralavdelning.

Möjligen kunde uppdragas åt hemvärnschefen att tills vidare fungera som

inspektör för det frivilliga försvaret.

Yad anginge löneställningen för inspektörerna funne beredningen av skäl,

som anförts av chefen för andra arméfördelningen, denna böra bestämmas till

Öb 1 eller Öb 2. I likhet med försvarsutredningen funne beredningen, att

ärenden rörande kavalleriet borde handläggas inom en gemensam infanterioch

kavalleriavdelning. Sekundchefen för Livregementet till häst skulle —

i stället för chefen för ridskolan — kunna fungera som biträdande inspektör

för kavalleriet.

Den starkt fortgående motoriseringen och mekaniseringen av armén hade

medfört, att den tekniska skötseln av denna materiel blivit ett alltmera betydelsefullt

spörsmål. Den kontroll, som tygdepartementet hade att utöva,

kunde icke anses tillräcklig. En särskild målsman för dessa ärenden syntes

beredningen erforderlig inom arméns högsta ledning. En sådan målsman

kunde och borde icke heller anlägga endast tekniska synpunkter utan även

rent militära. Det vore enligt beredningens uppfattning nödvändigt, att detta

spörsmål beaktades vid det slutliga ställningstagandet i fråga om förvaltningsorganisationen

och arméingenjörkårens organisation. I avvaktan därpå syntes

det beredningen lämpligt, att ifrågavarande inspektionstjänst uppdroges åt

inspektören för pansartrupperna, som till sitt förfogande för detta ändamål

borde ha en ingenjör av framstående kapacitet.

Försvarsutredningens förslag om inrättande av en arméinspektion finner

jag lämpligt och ägnat att skänka enhetlighet och effektivitet åt den högsta

ledningen av utbildningsarbetet inom armén.

Olika meningar ha bland remissmyndigheterna kommit till uttryck med

avseende på de principer, som böra vara avgörande för arméinspektionens

organisation. En av de väsentligaste frågorna härvidlag är spörsmålet huruvida

truppslagsinspektörerna böra bibehållas eller mer allmänt inriktade in
-

''eparternentschefen
-

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

spektörsbefattningar inrättas, vilkas innehavare skola jämte arméinspektören

handhava inspektionsverksamheten. Då jag har den uppfattningen att försvarsväsendet

i det hela bäst gagnas av att de olika truppslagen företrädas av

egna inspektörer med det egna vapnets förkovran som huvuduppgift, vill jag

för egen del i princip biträda utredningens förslag, innebärande att truppslagsinspektörer

skola finnas vid flertalet truppslag. I enlighet med vad jag

i annat sammanhang kommer att närmare beröra synas mig ifrågavarande

beställningshavare ävensom den i det följande berörda inspektören för underhållstrupperna

böra upptagas på arméinspektionens stat. Vad löneställningen

för dessa befattningshavare beträffar, vill jag i likhet med försvarsutredningen

föreslå, att inspektörerna placeras i lönegraden Öb 2.

I fråga om arméinspektionens organisation i övrigt får jag anföra följande.

Den ena av de av utredningen föreslagna två souscheferna synes mig böra

vara inspektör för underhållstrupperna med befäl över arméinspektionens

»underhållssektion», i vilken samtliga avdelningar representerande underhållstjänsten

böra ingå. I likhet med chefen för armén finner jag det lämpligt,

att inspektören för underhållstrupperna vid sin sida har dels en regementsofficer

ur generalstabskåren, dels en kapten, vilken senare emellertid torde

böra upptagas på arméinspektionens i stället för — såsom chefen för armén

synes ha förutsatt — på trängens personalförteckning. Den andra souschefsbefattningen

torde däremot böra i enlighet med försvarsberedningens förslag

uteslutas ur personalorganisationen. Såsom ställföreträdare åt arméinspektören

torde i mån av behov någon truppslagsinspektör kunna tjänstgöra. Den

viktiga uppgiften som inspektör för arméns fasta undervisningsverk bör

enligt min mening fullgöras av arméinspektören själv. För främjande av enhetligheten

inom arméns utbildningsverksamhet bör centralavdelningen på

sätt chefen för armén och 1942 års försvarsberedning förutsatt fungera såsom

arméinspektörens stabsorgan.

Med hänsyn till att infanteriets och kavalleriets utbildningsfrågor i stor

utsträckning äro gemensamma, synes det mig icke påkallat att inrätta en särskild

befattning som inspektör för kavalleriet. Utredningens förslag om inrättande

av en för infanteriet och kavalleriet gemensam inspektör och gemensam

avdelning vill jag därför biträda. Däremot vill jag i anslutning till försvarsberedningens

förslag förorda, att sekundchefen för Livregementet till

häst skall inom arméinspektionen biträda vid inspektionen av rid- och körutbildningen

samt remontutbildningen inom armén.

Jag kan icke dela utredningens uppfattning i vad avser behovet av en

tränginspektör. Det synes mig sålunda icke rationellt att i organisationen

upptaga såväl inspektör för underhållstrupperna som tränginspektör.

Sistnämnda befattning bör därför utgå ur organisationen. Såsom chef för

trängavdelningen och samtidigt som chef för trängens officers- och underofficerskårer

bör i anslutning härtill placeras eu överste ur trängen. Befattningen

bör på grund av vad nyss sagts i tjänsteställningsavseende vara överordnad

trängkårcheferna. Vid trängavdelningen bör jämväl tjänstgöra chefen

för arméns underhållsskola under de tider på året, då skolan icke är i verksamhet.

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Såsom jag redan tidigare framhållit böra jämväl sjukvårds- och veterinäravdelningarna

ingå i arméinspektionens underhållssektion och stå under befäl

av inspektören för underhållstrupperna. I vissa för armén gemensamma frågor

beträffande sjukvårds- och veterinärtjänsten, som icke beröra utbildning eller

förvaltning, böra dock arméöverläkaren och överfältveterinären vara föredragande

direkt inför chefen för armén. Så länge den nuvarande sjukvårdsstyrelsen

och sjukvårdsinspektionen bestå under generalfältläkarens chefskap

torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att reglera dennes ställning i förhållande

till chefen för armén och arméinspektören.

Utredningens förslag om inrättande av en inspektör och en avdelning inom

arméinspektionen för det frivilliga försvaret synes mig i och för sig innebära

en rationell lösning av frågan om det frivilliga försvarets centrala ledning.

På sätt försvarsberedningen föreslagit torde emellertid i avvaktan på 1941

års hemortsförsvarssakkunnigas förslag med ett slutgiltigt ställningstagande

till denna fråga böra anstå. Till följd härav bör hemvärnschefen fortfarande

lyda direkt under chefen för armén och hemvärnsstaben upptagas till oförändrad

omfattning. Frågor rörande den frivilliga befälsutbildningen in. in.

torde tills vidare böra handläggas inom centralavdelningen.

Försvarsberedningen har, såsom av handlingarna i ärendet framgår, ifrågasatt

att för hemvärnschefen borde beräknas beställning i lönegraden Öb 2

eller Öb 1. Då någon ändring i hemvärnschefens uppgifter icke avses, anser

jag mig fortfarande för lionom böra beräkna beställning i lönegraden Öb 1.

Mot den av utredningen föreslagna indelningen i avdelningar har jag i

övrigt icke något att erinra. I vad avser arméinspektionens och de olika

avdelningarnas inre organisation får jag anföra följande.

I fråga om generalstabskaptenerna delar jag arméchefens mening, att

enligt utredningens förslag på truppslagsavdelningarna placerade kaptener

böra ställas till arméinspektörens förfogande för att av honom alltefter

arbetsläget fördelas på centralavdelningen och truppslagsavdelningarna. Motsvarande

synpunkter böra gälla beträffande generalstabsaspiranterna.

Den av flera myndigheter uttalade uppfattningen om lämpligheten av att

till arméledningen knyta en teknisk representant för motortjänsten inom

armén finner jag beaktansvärd. Denna fråga torde tills vidare böra lösas

genom att en kvalificerad motoringenjör ställes till arméinspektörens förfogande

för att biträda denne och truppslagsinspektörerna vid inspektionsverksamheten

inom samtliga truppslag. I avvaktan på en slutgiltig lösning

av frågan angående arméingenjörkårens rekrytering och organisation — såsom

jag i det följande anför, bör denna fråga hänskjutas till särskild utredning —

torde denne ingenjör tills vidare böra kontraktsanställas av chefen för armén.

Vad angår det av chefen för armén framförda förslaget om en förstärkning

av personalen vid centralavdelningen synes det mig erforderligt att för avdelningen

beräkna ytterligare en generalstabskapten, en kapten på arméinspektionens

stat samt en generalstabsaspirant. Eu av beställningarna på

arméinspektionens stat vid centralavdelningen torde böra upptagas i lönegrad

Oa 4 eller Oa 3. För handläggningen av frågor rörande det frivilliga försvaret

bör avses en regementsofficer i lönegrad Oa 5 eller Oa 4 samt två

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

kaptener. Slutligen finner jag i likhet med chefen för armén det lämpligt

att en med psykologiska frågor förtrogen sakkunnig ävensom en civil pedagog

knytas till avdelningen, varvid den senares arbetsuppgifter i huvudsak böra

hänföras till undervisningen i allmänbildande ämnen inom armén. För ifrågavarande

tjänster synas mig årsarvoden böra beräknas med respektive 1,000

kronor och 5,000 kronor.

I enlighet med chefens för armén förslag i ämnet beräknar jag en luftvärnsingenjör

för luftvärnsavdelningen. Denne torde böra kontraktsanställas av

generalfälttygmästaren samt placeras till tjänstgöring vid arméinspektionen.

Av myndigheterna framförda synpunkter beträffande vikten av materielvården

inom armén och önskvärdheten av att densamma representeras inom

Militär och cirilmilitär personal m. fl. vid arméinspektionen.

General
stabskåren
-

Arméinspektionens

stat

O

vriga militära

kårer

Arméinspektör........ 1

Personal till förfogande —

Central ar delning.

Infanteri- och kavalleri
avdelning

........

Pansaravdelning ....

Artilleriavdelning . .

Luftvärnsavdelning

Ingenjöravdelning . .

Signalavdelning ....

Underhållssektion.

Inspektör för underhållstrupperna

m. fl.

Trängavdelning ......

Tygavdelning ........

Intendentura vdelning

Sjukvårdsavdelning . .

Veterinäravdelning. .

Expedition............

Summa

B 3.

05

5

10

S)1

e)2

9)2

4)4

14

°)1

18)1

U)1

l)l

''Jl

17)1

'')1

5)2

8)2

I2)3

14)2

I5)2

12

18)1

7 10

Q

Fältläkar- Fältveteri- Pensio
kåren

närkåren nerade

S. >

06

10

1 1

1

12

Öl

01

0 Avsedda att placeras vid centralavdelningen eller annan avdelning enligt arméinspektörens

bestämmande. — 2) Motoringenjör. — ’) Chef för detaljen för frivilligt försvar. — 4) Därav

två för frivilligt försvar. — 6) En ur intendenturkåren, en ur flygvapnet. — 6) Därav en chef

för infanteriets och kavalleriets officersaspirantskola. — 7) Ur kavalleriet. — 8) Ur pansartrupperna.

— 9) Lärare vid artilleriskjutskolan. — 10) Ur luftvärnet, chef för luftvärnsskjutskolan.

— 41) Ur luftvärnet. — 1 *) Ur luftvärnet, därav en adjutant vid luftvärnsskjutskolan.

— 13) Luftvärnsingenjör. — 14) Ur ingenjörtrupperna. — 15J Ur signaltruppema.

— 11) Ur trängen. — 17) Ur fälttygkåren, i regel byråchef vid tygdepartementet. — 18) Ur

fälttygkåren. — 19) Ur intendenturkåren, i regel byråchef vid intendenturdepartementet. —

,0) Ur intendenturkåren.

Underofficerare

s. 175 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

175

arméinspektionen finner jag beaktansvärda, ehuru jag icke finner det lämpligt

att föreslå inrättande av en särskild materielvårdsavdelning. Med den

av mig förordade organisationen komma emellertid inom underhållssektionen

att finnas representanter för alla slag av materiel, varigenom hithörande

frågor kunna förväntas bliva föremål för erforderlig uppmärksamhet.

I anslutning till vad jag sålunda anfört torde arméinspektionen böra erhålla

den omfattning, som framgår av vidstående tablå.

Avslutningsvis vill jag framhålla, att det inspektionsorgan, som här föreslås,

i väsentliga avseenden innebär en nyskapelse inom försvarsväsendet,

beträffande vars lämplighet ett bestämt uttalande kan vågas först efter någon

tids verksamhet. Det synes troligt, att behov kan komma att föreligga av en

ändrad fördelning av arbetsuppgifterna mellan de särskilda inspektörerna

eller mellan de för arméinspektionen i övrigt avsedda befattningshavarna liksom

även av en ändring av arméinspektionens inre organisation. Jag

förutsätter, att Kungl. Maj:t och — vad detaljändringar beträffar —

chefen för armén skall äga att vidtaga de jämkningar i organisationen

och personalens disposition, som på grund av vunna erfarenheter sålunda

kunna visa sig erforderliga. En given förutsättning är emellertid, att

icke utan riksdagens hörande sådana ändringar vidtagas, som medföra ökning

av det sammanlagda antal beställningar eller befattningar, som avsetts för

arméinspektionen. Däremot bör såsom av det sagda framgår en ändrad fördelning

av arbetsuppgifterna mellan dessa tjänster kunna genomföras utan riksdagens

förnyade hörande.

Generalitetet och generalstabskåren.

För svar sutredningen.

Försvarsutredningen har förutsatt, att liksom tidigare samtliga generalspersoner

vid armén skola sammanföras till en särskild stat, generalitetet,

till vilken jämväl borde hänföras beställningshavare i lönegraden Öb 2, för

vilka, enligt vad i annat sammanhang anförts, föreslagits en ny tjänstegrad,

benämnd generalmajor av 2. graden. Den av utredningen föreslagna staten

för generalitetet framgår av följande tabell:

Beställning

Chef för armén ................................................

Arméinspektör..................................................

Militärbefälhavare för I., II., III., IV., V., VI. och VII. militärområdena

....................................................

Generalfälttygmästare ..........................................

Generalintendent ..............................................

Chef för arméstaben............................................

Souschefer vid arméinspektionen................................

Inspektör för infanteriet och kavalleriet ........................

» » pansartrupperna..................................

» » artilleriet ........................................

» » luftvärnet ........................................

» » ingenjörtrupperna ................................

» » signaltrupperna ..................................

» » trängen ..........................................

» » det frivilliga försvaret............................

Sektionschefer vid I., II., III., IV. och V. militärbefälsstaberna . .

Kommendant i Bodens fästning ................................

Chef för fortifikationskåren

Lönegrad Antal

Öb 4 1

Öb 3 1

Öb 3 7

Öb 3 1

Öb 3 1

Öb 2 1

Öb 2 2

Öb 2 1

Öb 2 1

Öb 2 1

Öb 2 1

Öb 2 1

Öb 2 1

Öb 2 1

Öb 2 1

Öb 2 5

Öb 2 1

Öb 2 1

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Generalstabskåren utgör en gemensam personalkår av generalstabsofficerare,

vilka bekläda vissa befattningar vid lantförsvarets kommandoexpedition,

försvarsstaben, arméstaben och arméfördelningsstaberna m. in.

Försvarsutredningen har icke förutsatt andra ändringar i fråga om kårens

ställning, organisation och sammansättning än sådana som betingas av dess

förslag till ny organisation av försvarsväsendets högsta ledning. Chefen för

arméstaben syntes liksom hittills tillika böra vara chef för generalstabskåren.

Därest nuvarande artilleriinspektionen, såsom försvarsutredningen föreslagit,

inordnades i arméinspektionen såsom en avdelning, syntes skäl icke längre

föreligga att bibehålla artilleristabskåren såsom en särskild stabskår. Utredningen

föresloge därför, att artilleristabskåren uppginge i generalstabskåren.

I samband därmed förutsattes, att två lärare vid artilleriskjutskolan uppfördes

på arméinspektionens stat.

Försvarsutredningen har beräknat behovet av generalstabsofficerare till 1

överste, 20 andra regementsofficerare och 48 kaptener, vilket i jämförelse med

nuvarande stater för generalstabs- och artilleristabskårerna innebär en minskning

med 3 regementsofficerare och en ökning med 4 kompaniofficerare.

Detaljerade beräkningar angående behovet av generalstabsofficerare framgå

av en å sid. 91 i betänkandet intagen tablå.

I betraktande av den utökning av det totala antalet officerare vid armén,

som försvarsutredningens förslag till organisation innebär, har försvarsutredningen

icke ansett ökningen av antalet generalstabskaptener orimlig. Försvarsutredningen

har emellertid betecknat det föreslagna antalet såsom ett

maximum, vilket icke borde överskridas, vid risk att de höga fordringar på

kårens kvalitet, som borde uppställas, icke kunde uppfyllas.

Y ttr anden.

Chefen för armén har i stort sett icke haft något att erinra mot den av

försvarsutredningen föreslagna personalförteckningen för generalstabskåren.

Det vore lämpligt, att nuvarande artilleristabskåren uppginge i generalstabskåren.

Det föreslagna antalet generalstabskaptener kunde med de närmaste

årens rekryteringsmöjligheter icke ytterligare höjas utan att avkall måste

göras på kvalitetskravet.

Det hade, såsom framginge av i andra sammanhang framförda erinringar,

under bearbetningen av försvarsutredningens förslag visat sig, att vissa av

utredningen icke förutsedda krav på generalstabsofficerare uppkommit, vilka

syntes i första hand böra tillgodoses. Sålunda borde en regementsofficer

ur generalstabskåren avses såsom avdelningschef vid arméstabens utrustningsavdelning,

varjämte II., Y. och VI. militärbefälsstaberna i likhet med I., III.

och IY. borde förfoga över vardera ytterligare en generalstabskapten. Vissa

ändringar i dispositionerna av generalstabsofficerare inom försvars- och arméstaberna

samt arméinspektionen borde i samband härmed vidtagas, varigenom

det bleve möjligt att tillgodose behovet av generalstabsofficerare utan annan

ändring i den föreslagna sammansättningen av generalstabskåren än en ökning

med en regementsofficer. Det bleve likväl härvid nödvändigt att i stället

s. 177 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210. 177

något öka antalet vid arméinspektionen tjänstgörande officerare på truppslagens

stater.

För att underlätta lämpligt personval vid placering av avdelningschef främst

vid arméinspektionens centralavdelning, syntes det lämpligt att uppföra den

nya regementsofficersbeställningen vid generalstabskåren i lönegrad Oa 6

eller Oa 5.

överbefälhavaren har för sin del beräknat behovet av generalstabskaptener

vid försvarsstaben till två utöver vad chefen för armén förutsatt. Av de

nämnda båda kaptenerna avsåges en skola tjänstgöra vid press- och filmavdelningen

och en vid krigshistoriska avdelningen.

1942 års f ör svar sberedning.

Beredningen har uttalat, att av vad den i andra sammanhang föreslagit

angående tjänstegrad och titel för beställningshavare i lönegraden Öb 2

ävensom angående beräkningen av personalbehovet för försvars- och arméstaberna

samt arméinspektionen följde, att personalförteckningen för generalitetet

borde ändras i förhållande till försvarsutredningens förslag.

Av vad jag i det föregående anfört med avseende på tjänstegrad och titel

för beställningshavare i lönegraden Öb 2 följer, att dessa beställningshavare

icke böra tillhöra generalitetet utan redovisas på personalförteckningen för

vederbörlig stab o. s. v. I övrigt har jag mot den av försvarsutredningen föreslagna

personalförteckningen för generalitetet intet att erinra.

Jag delar försvarsutredningens uppfattning, att chefen för arméstaben

liksom hittills tillika bör vara chef för generalstabskåren. Likaledes biträder

jag förslaget om artilleristabskårens uppgående i generalstabskåren.

Såsom framgår av vad som i andra sammanhang anföres förutsätter jag

vissa smärre jämkningar i försvarsutredningens förslag i vad avser antalet

generalstabsofficerare vid de olika högre staberna m. m. Det totala antalet

generalstabsofficerare av olika grader enligt utredningens förslag bliver dock

härigenom icke rubbat. Chefens för armén förslag, att en av regementsofficersbeställningarna

vid generalstabskåren skall uppföras i lönegrad Oa 6 eller

Oa 5 kan jag icke biträda.

Den av mig beräknade fördelningen av generalstabskårens officerare framgår

av nedanstående tablå.

Överste

Övriga

regemcnts-

officerare

Kaptener

Försvars väsendets kommandoexpedition........

1

2

Försvarsstaben................................

—

3

15

Arméstaben med centrala värnpliktsbyrån......

1

4

7

Arméinspektionen ............................

—

5

10

Militärbefälsstaber m. m.......................

—

7

14

Summa

1

*) 20

48

'') Därav 6 överstelöjtnanter och 14 majorer.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 saml. Nr 210. 877 12

Departements
chefen.

12

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Den mera detaljerade redovisning av generalstabsofficerares fördelning

till tjänstgöring vid de olika avdelningarna m. m. inom försvarsstaben, arméstaben

och arméinspektionen, som i det föregående lämnats i samband med

redogörelsen för dessa stabsorgan, torde böra betraktas endast såsom en beräkningsgrund.

Jag finner mig slutligen böra betona vikten av att fordringarna på hög

kvalitet hos generalstabsofficerarna icke eftergivas. Jag instämmer därför

med försvarsutredningen och chefen för armén däri, att en ytterligare ökning

av antalet generalstabskaptener ur denna synpunkt icke är rådlig eller lämplig.

B. Militärområden och högre truppförband m. m.

Territoriell indelning m. m.

Rikets territoriella indelning omfattar för närvarande fem militärområden

på fastlandet — Södra, Västra, östra, Norra militärområdet och övre Norrlands

militärområde — samt Gotland.

Arméns nuvarande organisation på högre truppförband anknyter direkt till

den territoriella indelningen och omfattar fyra arméfördelningar, Övre Norrlands

trupper och Gotlands trupper.

De högre truppförbandens sammansättning bestämmes av det antal truppförband,

som äro förlagda inom militärområdet. Arméfördelningarna i fredstid

äro på grund härav icke sinsemellan lika och organisationen överensstämmer

icke med fördelningens sammansättning i krig.

De fyra arméfördelningarna stå under chefskap av generalspersoner såsom

arméfördelningschefer. Chefen för övre Norrlands trupper är likaledes

generalsperson, medan Gotlands trupper lyda under militärbefälhavaren på

Gotland, överste i lönegrad Öb 2. Envar av nämnda chefer för högre truppförband

har till sitt förfogande en stab (arméfördelningsstab, staben vid

Övre Norrlands trupper, militärbefälsstaben på Gotland).

Vid var och en av de fyra arméfördelningarna finnes'' en ställföreträdande

arméfördelningschef, överste i lönegrad Öb 2. Inom Övre Norrlands trupper

finnes en kommendant i Bodens fästning, likaledes överste i lönegrad Öb 2.

Arméfördelningsstaberna och staben vid Övre Norrlands trupper bestå i

övrigt av stabschef (regementsofficer vid generalstabskåren), generalstabsofficer

(kapten vid generalstabskåren), tre adjutanter, tjänstegrenschefer för

intendenturförvaltning, fortifikationsförvaltning, sjukvård och veterinärvård,

viss pensionerad personal i arvodesbefattning samt icke-ordinarie personal

m. fl.

Vissa såsom armétruppförband angivna förband lyda endast i en del avseenden

(i territoriellt avseende, beträffande garnisonstjänst, inre ordning, mobiliseringsförberedelser

samt förvaltning) under vederbörande chef för högre

truppförband. I övrigt lyda de under vederbörande truppslagsinspektör.

Inom vart och ett av de fem militärområdena på fastlandet finnes en militärområdesbefälhavare

(pensionerad f. d. regementschef) jämte militärområdesstab.

Militärområdesbefälhavaren lyder under arméfördelningschefen, respek
-

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

Iiungl. Maj:ts ''proposition nr 210.

tive chefen för övre Norrlands trupper. På Gotland utövas befälet över

militärområdet av militärbefälhavaren, och för militärområdet avsedd personal

är upptagen i staten för militärbefälsstaben.

F ör sv ars utredning en.

Pörsvarsutredningen har anfört, att erfarenheterna från de år, under vilka

här angiven organisation med skilda arméfördelnings- och militärområdesstaber

ägt bestånd, och särskilt från beredskapstiden visat, att särskiljandet

av arméfördelningsstab och militärområdesstab icke vore ändamålsenligt.

Särskilt vid mobilisering, då arméfördelningschefen jämte huvuddelen av

arméfördelningsstaben försattes på fältfot och lämnade den ordinarie förläggningsorten

och den ordinarie verksamheten, hade olägenheterna kommit

till synes. Militärområdesstaben finge härvid övertaga flera av arméfördelningsstabens

uppgifter, för vilka den till följd av omfattningen av dess

verksamhet i fred icke vore tillräckligt förberedd. Utredningen funne det

bland annat med hänsyn härtill ändamålsenligt, att arméfördelningsstab och

militärområdesstab sammansloges till ett gemensamt stabsorgan under enhetlig

ledning av en befattningshavare, motsvarande den nuvarande arméfördelningschefen,

som med chefskapet för det högre truppförbandet förenade

befälet över motsvarande territoriella område.

En följd av en dylik anordning bleve, att begreppen arméfördelning och

militärområde icke längre borde förekomma parallellt. Begreppet arméfördelning,

såsom beteckning för högre truppförband i fred, borde sålunda avskaffas,

medan begreppet militärområde borde bibehållas. De inom ett visst

militärområde garnisonerade truppförbanden skulle därvid, i den mån de

behövde omnämnas med särskild benämning, utgöra »militärområdets

trupper». Chefen för ett militärområdes trupper — tillika territoriell befälhavare

för militärområdet — syntes utredningen lämpligen böra benämnas

militärbefälhavare och det av de sammanslagna arméfördelnings- och militärområdesstaberna

bildade stabsorganet »militärbefälsstab». Nuvarande

ställföreträdande arméfördelningschef och militärområdesbefälhavare borde

i samband med den föreslagna förändringen frånträda dessa benämningar och

bliva sektionschefer i militärbefälsstaben.

Enär den olikhet i lydnadsställning till militärbefälhavaren (hittillsvarande

arméfördelningschefen) mellan ett militärområdes truppförband, som vore

en följd av att vissa truppförband hade karaktären av armétruppförband,

icke vore ändamålsenlig, föresloge utredningen, att begreppet armétruppförband

utginge och att samtliga truppförband bleve i lydnadsförhållande till

militärbefälhavaren likställda. Endast beträffande befordringsfrågor inom

officers- och underofficerskårer, som omfattade hela truppslag, syntes för framtiden

vissa undantagsbestämmelser vara erforderliga.

Av nu befintliga militärområden på fastlandet vore särskilt östra, Yästra

och Norra militärområdena så omfattande, att planläggningsarbetet i fred och

försvarets ledning i krig försvårades. På grund av operativa och krigsorganisatoriska

skäl ville utredningen föreslå en indelning i fred av fastlandet i sex

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

militärområden i stället för nuvarande fem. Härtill komme Gotlands militärområde.

De erforderliga gränskorrigeringarna berörde främst Yästra, Östra

och Norra militärområdena.

Vid militärområdesindelningen liksom även vid den i ett senare sammanhang

behandlade indelningen i försvarsområden, syntes den civiladministrativa

indelningen i största möjliga utsträckning böra följas. Militärområdesgränserna

borde, om icke operativa skäl utgjorde absolut hinder härför,

överensstämma med länsgränserna. Samma synpunkt gjorde sig gällande även

i fråga om försvarsområdesgränserna.

Utredningen har föreslagit följande militärområdesindelning och -numrering.

I. militärområdet motsvarande I. arméfördelningen och omfattande

nuvarande Södra militärområdet utom landstormsområde 22 b (militärbefälsstab:

Kristianstad).

II. militärområdet motsvarande II. arméfördelningen och omfattande

nuvarande Norra militärområdet minskat med Kopparbergs län och ökat med

Älvkarleby, Lövsta och Tierps landsfiskalsdistrikt (militärbefälsstab: Östersund)

.

III. militärområdet motsvarande III. arméfördelningen och omfattande

Hallands, Älvsborgs, Göteborgs och Bohus samt Skaraborgs län (militärbefälsstab:

Skövde).

IV. militärområdet motsvarande IV. arméfördelningen och omfattande

nuvarande Östra militärområdet minskat med Örebro län, Älvkarleby, Lövsta

och Tierps landsfiskalsdistrikt och ökat med landstormsområde 22 b (militärbefälsstab:

Stockholm).

V. militärområdet omfattande Örebro, Värmlands och Kopparbergs

län (militärbefälsstab: Karlstad).

VI. militärområdet omfattande nuvarande Övre Norrlands militärområde

(militärbefälsstab: Luleå).

VII. militärområdet omfattade Gotland (militärbefälsstab: Visby).

Beträffande de nu befintliga eller av utredningen i andra sammanhang

föreslagna truppförbandens och försvarsområdenas fördelning mellan de olika

militärområdena torde få hänvisas till sid. 96 ff. i betänkandet.

Yttranden.

Cheferna för första, andra och fjärde arméfördelningarna, chefen för Övre

Norrlands trupper samt chefen för armén ha i stort sett intet haft att erinra

mot den av försvarsutredningen föreslagna indelningen av riket i militärområden.

överbefälhavaren har framhållit, att inrättandet av ett nytt militärområde

på fastlandet vore en synnerligen betydelsefull åtgärd, ägnad att underlätta

både det operativa planläggningsarbetet i fred och ledningen i krig.

1942 års försvar sberedning.

Mot den av försvarsutredningen föreslagna indelningen i fred i militärområden

har beredningen icke funnit anledning till erinran i annan mån än

att beredningen föreslagit en omnumrering av militärområdena, så att numreringen

följde landets vanliga administrativa indelning.

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

I likhet med försvarsutredningen föreslår jag, att arméfördelnings- och Departementsmilitiirområdesstaberna

sammanslås till gemensamma stabsorgan, militärbefäls- chefen

staber, under ledning av militärbefälhavare, samt att i samband därmed

landets indelning i militärområden underkastas revision. Den av försvarsutredningen

förordade ändrade indelningen i militärområden finner jag i

stort sett lämplig. I enlighet härmed föreslår jag, att riket indelas i sju

militärområden, varav ett omfattande Gotland. Avgränsningen av militärområdena

enligt utredningens förslag synes mig väl avvägd; vissa justeringar

torde dock kunna visa sig påkallade. Härom liksom rörande områdenas

numrering torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att fatta beslut,

varvid de under remissbehandlingen framkomna uppslagen torde böra göras

till föremål för prövning. I det följande kommer jag emellertid att utgå

från den av utredningen föreslagna numreringen av områdena. Till frågan

om förläggningsorter för militärbefälsstaberna återkommer jag i det följande.

Militärbefäl sstaberna m. m.

För sv ar sutredningen.

Försvarsutredningen har föreslagit, att de olika militärbefälsstaberna

skola organiseras på följande sätt:

Envar av I.—IY. militärbefälsstaberna bildas genom sammanslagning och

omorganisation av motsvarande arméfördelnings- och militärområdesstaber

med bibehållande av nuvarande förläggningsort.

Y. militärbefälsstaben nyorganiseras och förlägges till Karlstad.

VI. militärbefälsstaben organiseras genom sammanslagning och omorganisation

av Övre Norrlands truppers stab och motsvarande militärområdesstab.

Härvid utbrytes samtidigt kommendantsstaben i Boden och gives den fristående

ställning i förhållande till Yl. militärbefälsstaben, som svarar mot de vidgade

arbetsuppgifter, vilka enligt vad försvarsutredningen i det följande föreslår,

böra påläggas förstnämnda stab. Yägande skäl tala för att i samband härmed

förflytta den från de särskilda fästnmgsuppgifterna frigjorda Yl. militärbefälsstaben

till annan ort än Boden, förslagsvis Luleå. Försvarsutredningen

har för sin del räknat med denna förflyttning. Frågan är emellertid beroende

av flera faktorer av såväl freds- som krigsorganisatorisk art, vilka det icke

varit utredningen möjligt att ingående pröva, varför utredningen förordar, att

frågan göres till föremål för särskild undersökning genom de militära myndigheternas

försorg.

VII. militärbefälsstaben bildas av nuvarande militärbefälsstaben på Gotland”

något förstärkt.

Försvarsutredningen, som ansett det icke tillkomma utredningen att avgiva

definitiva förslag i fråga om militärbefälsstabernas inre organisation, har för

att visa den beräkningsgrund för personalbehovet i fred, som utredningen

använt, å sid. 100 i betänkandet framlagt ett exempel på sammansättningen

av en militärbefälsstab vid I.—V. militärområdena.

Beträffande personalbehovet vid militärbefälsstaberna torde få hänvisas

till betänkandet, sid. 101 ff.

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Försvarsutredningen har föreslagit, att kommendanten i Bodens

fästning tillika skall vara försvarsområdesbefälhavare för Bodens och

Luleå försvarsområden. Kommendanten, som förutsatts vara generalmajor

av 2. graden, borde vara underställd militärbefälhavaren för Yl. militärområdet.

Beträffande personalbehovet i kommendantsstaben torde få hänvisas

till betänkandet, sid. 103 f.

Med avseende på behovet av stabspersonal ur armén vid kustartilleriförsvarsstaberna

och marina försvarsområden har försvarsutredningen

föreslagit, att beställningen såsom infanteribefälhavare i Vaxholms fästning,

överstelöjtnant eller major, skall bibehållas. På grund av föreslagen ändring

i den marina organisationen borde beställningen dock benämnas »infanteribefälhavare

vid Stockholms skärgårds kustartilleriförsvar». Denne borde

inom Stockholms skärgårds försvarsområde och i vad avsåge truppförband och

förråd m. m. ur armén i fredstid fullgöra jämväl försvarsområdesbefälhavares

åligganden samt i detta avseende lyda under militärbefälhavaren för IV.

militärområdet. För frivillig utbildning, materieluppbörd, förrådsvård m. m.

inom detta försvarsområde erforderlig personal föresloges ingå i en särskild

infanteribefälhavarstab, motsvarande försvarsområdesstab.

En motsvarande befattning såsom infanteribefälhavare borde tillkomma vid

Blekinge kustartilleriförsvar. Denne borde enligt ovan angivna princip

sköta försvarsområdesbefälhavares åligganden i fredstid inom Blekinge försvarsområde

och därvid lyda under militärbefälhavaren för I. militärområdet.

Infanteribefälhavaren vid Blekinge kustartilleriförsvar borde likaledes ha

en särskild infanteribefälhavarstab.

Beställningarna såsom infanteriadjutant i Vaxholms respektive Karlskrona

fästning föresloges skola utgå. De uppgifter, som ålegat infanteriadjutanterna

syntes lämpligen kunna i stället påvila personal i infanteribefälhavarstaberna.

Yttranden.

Från de militära lokalmyndigheternas sida ha framställts förslag om

utökning i skilda hänseenden av militärbefälsstabernas personal utöver vad

av försvarsutredningen föreslagits. Beträffande dessa förslag torde få hänvisas

till handlingarna i ärendet. Allenast må här framhållas, att chefen för

Övre Norrlands trupper anfört, att beträffande personalbehovet vid militärbefälsstaben

och kommendantsstaben i Boden utarbetats ett detaljerat förslag,

vilket i vad avsåge militärbefälsstaben endast obetydligt avveke från försvarsutredningens

förslag. I fråga om kommendantsstaben åter innebure förslaget

i huvudsak, att chefen för Bodens artilleriregemente tillika skulle

vara kommendant i Boden. En organisation enligt de sålunda utformade

förslagen om militärbefälsstabens och kommendantsstabens sammansättning

skulle komma att innebära en kostnadsminskning om 44,000 kronor per år.

— Den av försvarsutredningen föreslagna utflyttningen av Yl. militärbefälsstaben

från Boden till Luleå komme att medföra bestämda olägenheter,

bland annat därigenom att allt expeditionsarbete komme att tyngas och försenas.

Den nära kontakt mellan chef och underlydande, som för närva
-

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

Kungl. Maj ds proposition nr 210.

rande underlättade samarbetet i Boden, skulle brytas med ökat skriveri och

onödig omgång såsom följd. Härtill komme att bostadsläget i Luleå i närvarande

stund vore långt hårdare spänt än i Boden. Kostnaderna för erforderliga

nybyggnader för militärbefälsstabens förläggning till Luleå beräknades

till 1,300,000 kronor i stället för av försvar sutredningen angivna

370,000 kronor. Förslaget om militärbefälsstabens förläggande till Luleå

avstyrktes.

Chefen för armén har bland annat anfört, att förläggningen av Y. militärbefälsstaben

borde göras till föremål för särskild utredning, enär annan ort

än Karlstad av flera skäl kunde befinnas lämplig. — Yl. militärbefälsstabens

utflyttning ur Boden vore för närvarande föremål för närmare undersökning

av fortifikationsstyrelsen. Denna undersökning omfattade, förutom Luleå,

som föreslagits av utredningen, jämväl Umeå. Därest denna undersökning

skulle visa, att en utflyttning av militärbefälsstaben komme att medföra så

betydande kostnader, att den ur denna synpunkt icke borde ifrågakomma,

ville chefen för armén icke motsätta sig dess kvarblivande i Boden, dock

endast under uttrycklig förutsättning, att kommendantsstabens organisation

icke ordnades på sätt chefen för Övre Norrlands trupper föreslagit utan i

huvudsaklig överensstämmelse med försvarsutredningens förslag och enligt

vissa i yttrandet närmare angivna riktlinjer.

Chefen för armén har vidare framhållit, att i av försvarsutredningen

framlagt exempel på militärbefälsstabs sammansättning personalbehovet i

stort sett syntes tillfredsställande tillgodosett. I envar av I. Yl. militärbefälsstaberna

borde dock ingå två kaptener ur generalstabskåren. Därutöver

borde på arméstabens stat finnas uppförd en reserv omfattande tre stabsutbildade

kompaniofficerare, vilka enligt chefens för armén bestämmande

kunde tilldelas de militärbefälsstaber, som för tillfället mest vore i behov

av personalförstärkning. Det borde ankomma på militär myndighet att

fastställa den slutgiltiga organisationen av militärbefälsstab. Av chefen för

första arméfördelningen framfört förslag, att som chef för hemortssektion

borde kunna utses jämväl härför lämplig försvarsområdesbefälhavare, syntes

beaktansvärt. — Av chefen för fortifikationskåren m. fl. framfört yrkande på en

ritare av 2. klass i lönegrad MEo 11 vid varje militärbefälsstab vore värt

beaktande. Fn hel del av övriga framförda förslag i fråga om ändrad personaltilldelning

till militärbefälsstab kunde vara värda beaktande. Personalbehovet

måste dock avvägas med hänsyn till fredsförliållanden och icke

baseras på under nuvarande beredskapsläge rådande särskilda förhållanden.

Under övergången till den nya organisationen komme personalbehovet med

säkerhet att vara större än under normala fredsförliållanden, men detta

finge tillgodoses med extra personal.

Praktisk erfarenhet syntes böra vinnas rörande organisationen av en

militärbefälsstab — d. v. s. en sammanslagen arméfördelnings- och militärområdesstab

— innan mera vittgående ändringar gjordes i det av försvarsutredningen

beräknade personalbehovet.

Chefens för Övre Norrlands trupper förslag, att chefen för Bodens ar
-

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

tilleriregemente tillika borde vara kommendant i Boden avstyrktes. Kommendantsstaben

föresloges organiseras i huvudsak enligt försvarsutredningens

förslag. Kommendanten borde, med hänsyn till sin uppgift i krig,

även i fred ha ständig befälsrätt över Bodens artilleriregemente, Signalregementets

till Boden förlagda kompani, Tredje tygkompaniet samt Tredje

intendenturkompaniet ävensom över Bodens fästnings försvarsområde, Luleå

försvarsområde, garnisonssjukhuset samt för fästnings- och garnisonstjänsten

avsedd personal (bland annat fästningspolisen och garnisonspastorn). Samtliga

i Boden förlagda förband borde vidare vara kommendanten underställda

i avseende på garnisonstjänsten. På grund av de särskilda förhållanden,

som rådde i Boden, borde alla mark- och byggnadsärenden därstädes handhavas

av kommendanten.

Chefen för marinen har ansett, att — enär cheferna för kustartilleriförsvaren

vore avsedda att ha under sitt befäl stridskrafter ur armén och

själva vore i militärt avseende underställda marindistriktscheferna — det

även i dessas staber borde ingå officerare ur armén för handläggning av

lantförsvaret berörande frågor. Tills vidare syntes behovet kunna inskränkas

till en kompaniofficer inom vardera av staberna vid Sydkustens och Ostkustens

marindistrikt.

Arméförvaltningen har anfört, att försvarsutredningens förslag, att den frivilliga

befälsutbildningen beträffande intendenturtjänst inom IY. och Yl.

militärområdena skulle skötas med i Stockholm respektive Boden stationerad

intendenturpersonal, icke vore genomförbart. Någon ytterligare arbetsuppgift

kunde icke påläggas denna personal. Ytterligare eu kapten ur

intendenturkåren borde därför tillkomma vid IV. och VI. militärbefälsstaberna.

Aven för VII. militärområdet erfordrades en biträdande intendent.

— Den förvaltningsofficer (pensionerad officer i arvodesbefattning), som enligt

gällande personalförteckning funnes vid IV. arméfördelningsstaben med

tjänstgöring vid dess intendenturavdelning, erfordrades jämväl vid IV. militärbefälsstaben,

varför denna befattning borde tillkomma i personalförteckningen

för denna stab. — Försvarsutredningens förslag, att vid varje militärbefälsstab

borde finnas en byggnadsingenjör i lönegrad MEo 21, vore

lämpligt. Med hänsyn till de stora värden, som uppvärmnings- och belysningsanläggningar

samt ledningar av olika slag representerade, ifrågasattes

dock, huruvida icke vid nämnda staber därjämte borde tillkomma eu värme

teknisk ingenjör samt en elektroteknisk ingenjör, båda i lönegrad MEo 21.

För kommendantsstaben i Boden vore dylika befattningar i varje fall nödvändiga.

— För fortgående revidering av vid militärbefälsstaberna befintliga

ritningar över militära byggnader och anläggningar med hänsyn till utförda

arbeten erfordrades vid varje militärbefälsstab en ritare av 2. klass i lönegrad

MEo 11. Den för kommendantsstaben i Boden uppförda befattningen

såsom skogvaktare av 2. klass i lönegrad MEo 8 borde uppflyttas till befattning

såsom skogvaktare av 1. klass i lönegrad MEo 9. — Vid militärbefälsstab

borde finnas tillgång till en med armésjukvård förtrogen befattningshavare,

vilken kunde stå till vederbörande fältläkares förfogande för

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

utförande av expeditionsgöromål m. m. Därför föresloges att vid varje militärbefälsstab

(kommendantsstaben i Boden) uppfördes en befattning för pensionerad

underofficer med arvode om 2,130 kronor, avsedd såsom biträde åt

läkaren vid staben.

Överbefälhavaren bar anfört, att av flera skäl, vilka närmare behandlades

i särskild skrivelse, vissa personalförstärkningar borde komma till stånd vid

de föreslagna militärbefälsstaberna. Den minsta sammanlagda personalökning,

som syntes böra ifrågasättas, utgjorde: en generalmajor av 2. graden

såsom ställföreträdande militärbefälhavare vid Yl. militärområdet; två överstar

i lönegrad Öb 1, avsedda för tjänstgöring vid de militärbefälsstaber,

som hade största antalet fredstruppförband sig underställda, alltså I. och

IV. militärbefälsstaberna; tre kaptener vid generalstabskåren, avsedda för

placering vid envar av II., Y. och Yl. militärbefälsstaberna; samt tre stabsutbildade

officerare, avsedda såsom reserv för placering vid vissa militärbefälsstaber

enligt chefens för armén bestämmande.

1942 års f ör sv ar sb er edning.

Försvarsberedningen har om militärbefälsstabernas sammansättning m. m.

anfört bland annat följande:

Beredningen får föreslå, att vid militärbefälsstaberna placerade beställningshavare

i lönegraden Öb 2 upptagas under beteckningen »Ställföreträdande

militärbefälhavare» i stället för såsom sektionschefer.

I fråga om den civila personalen vid militärbefälsstaberna får beredningen

anföra följande.

Utredningen har för vardera av I.—VII. militärbefälsstaberna samt för

kommendantsstaben i Boden upptagit en byggnadsingenjör i lönegrad

MEo 21. Med anledning härav vill beredningen endast erinra därom, att

för innevarande budgetår anställts 10 byggnadsingenjörer i lönegrad MEx 18,

avsedda att biträda vid kasernärendens handläggning inom respektive I.—

IV. arméfördelningarnas staber, staben vid Övre Norrlands _,truPPer> Gotlands

truppers stab samt Bodens, Vaxholms, Karlskrona och Älvsborgs fästningar.

Då behovet av här nämnda befattningshavare komme att bliva för

framtiden bestående har arméförvaltningen hemställt, att befattningarna för

budgetåret 1942/43 måtte uppföras såsom extra ordinarie.

Beträffande av arméförvaltningen i nu avgivet utlåtande framställt förslag

om upptagande å nu ifrågavarande stater av befattningar för värmetekniska

ingenjörer och elektrotekniska ingenjörer får beredningen uttala, att förslaget

synes beaktansvärt. Frågan bör emellertid prövas i samband med

förvaltningsorganisationens bestämmande.

Det i vissa remissyttranden påpekade behovet av ritare av 2. klass i lönegraden

MEo 11 synes böra beaktas.

Beredningen har vidare anfört, att V. militärområdets stab borde i enlighet

med försvarsutredningens förslag förläggas till Karlstad, där lokalbehovet

torde kunna tillgodoses genom att den nuvarande chefsbostaden vid

Värmlands regemente toges i anspråk, samt att VI. militärområdets stab

alltjämt syntes böra vara förlagd till Boden.

I avseende å kommendantsstabens i Boden personalfrågor har försvarsberedningen

anfört följande:

s. 186 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

186 Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Befattningen för 1 skogvaktare av 2. klass bör hänföras till lönegraden

MEo 9 i stället för till lönegraden MEo 8, varom arméförvaltningen tidigare

framlagt förslag, som tillstyrkts av försvarsväsendets lönenämnd.

_ Fråga är, om icke förrådshandräckningskarlarna vid fortifikationsförvaltningen

borde upptagas såsom befattningshavare i lönegraden MEo 5. Förslag

härom har tidigare framlagts av arméförvaltningen och tillstyrkts av försvarsväsendets

lönenämnd.

I det föregående har jag biträtt försvarsutredningens förslag om inrättande

av militärområden såsom grundval för rikets militärterritoriella indelning.

I nu förevarande avsnitt kommer jag att till närmare behandling upptaga

frågan om personalorganisationen m. m. för militärområdenas stabsorgan.

Innan jag närmare ingår på detta spörsmål, vill jag något beröra frågan

om militärbefälsstabernas förläggningsorter. Yl. militärbefälsstaben har av

försvarsutredningen föreslagits skola förläggas till Luleå. De skäl som anförts

till stöd för detta förslag finner jag icke övertygande motivera en så

kostnadskrävande omflyttningsåtgärd som här är i fråga. Den utredning,

som på chefens för armén initiativ igångsatts i detta ärende, bör enligt

min mening avvaktas, innan ståndpunkt tages till hela frågan angående befälsförhållandena

i Övre Norrland. Det är min avsikt att återkomma i

denna fråga. Tills vidare torde man med smärre avvikelser böra räkna

med det personalbehov för högre staber i Övre Norrland, som försvarsutredningen

förutsatt för militärbefälsstaben och kommendantsstaben. För

det närmaste budgetåret räknar jag, i avvaktan på ovannämnda utredning,

utöver omorganisation av staben vid Övre Norrlands trupper till militärbefälsstab,

endast med tillkomsten av en försvarsområdesbefälhavare med

försvarsområdesstab.

I likhet med försvarsutredningen och försvarsberedningen anser jag, att

Y. militärbefälsstaben bör vara förlagd till Karlstad. Även i övrigt biträder

jag försvarsutredningens förslag i fråga om militärbefälsstabernas förläggningsorter.

Vad angår militärbefälsstabernas personalorganisation, sådan denna utformats

av försvarsutredningen, har jag i likhet med chefen för armén

funnit denna i stort sett lämpligt avvägd. Försvarsutredningens olika detaljförslag

ha föranlett mig till följande erinringar.

Jag har intet att erinra mot överbefälhavarens och försvarsberedningens

förslag att beställningshavare i Öb 2 vid militärbefälsstaberna betecknas

ställföreträdande militärbefälhavare. Till förslaget att sådan beställningshavare

skall ingå jämväl i VI. militärbefälsstaben ämnar jag återkomma i

samband med nyssberörda fråga om befälsförhållandena i Övre Norrland.

Jag anser mig ej kunna biträda enligt handlingarna i ärendet framförda

förslag om en förstärkning av militärbefälsstab med ytterligare en regementsofficer

på militärbefälsstabens stat eller om en utökning av I. och IV. militärbefälsstaberna

med vardera en överste i lönegrad Öb 1.

En utökning med en kapten ur generalstabskåren jämväl vid envar av

II., V. och VI. militärbefälsstaberna synes påkallad med hänsyn till vad

s. 187 Kontrollera mot PDF

187

Kungl. May.ts proposition nr 210.

överbefälhavaren och chefen för armén anfört. Pa arméstabens personalförteckning

torde därjämte böra uppföras stabsutbildade kaptener, avsedda

att enligt chefens för armén bestämmande fördelas till tjänstgöring vid militärbefälsstaber,

där tillfälligt behov av personalförstärkning föreligger. I

avbidan på närmare erfarenhet rörande behovet av sådan personalförstärkning

torde, såsom tidigare under avsnittet Arméns ledande organ framhållits, antalet

kaptener böra begränsas till två.

Försvarsutredningen har såsom tygofficer vid varje militärbefälsstab beräknat

en major vid fälttygkåren. Enligt vad jag nedan under rubriken Fälttygkåren

kommer att närmare utveckla, är jag emellertid icke beredd att för

närvarande föreslå, att beställningar för sagda tygofficerare uppföras på fälttygkårens

stat, utan vill i stället förorda, att på personalförteckningen för

varje militärbefälsstab tills vidare upptages en beställning för major, avsedd

att handlägga ärenden rörande tygmateriel m. m.

På skäl, till vilka jag framdeles återkommer under rubriken Fortifikationskåren,

är jag icke heller beredd att för närvarande föreslå inrättande av befattningar

för biträdande fortifikationsofficerare vid militärbefälsstaberna.

Antalet kompaniofficerare ur fortifikationskåren vid kommendantsstaben i

Boden anser jag mig tills vidare böra beräkna till tva i stället för av utredningen

föreslagna tre.

Att signaltjänsten blir företrädd inom militärbefälsstaberna genom särskild

befattningshavare synes mig lämpligt.

Det av arméförvaltningen framförda förslaget om inrättande av befattningar

för ytterligare en biträdande intendent vid IY. och Yl. militärbefälsstaberna

samt biträdande intendent vid YII. militärbefälsstaben synes ej

tillräckligt styrkt, varför detsamma ej torde böra föranleda åtgärd. Yid IY.

arméfördelningsstaben befintlig befattning för förvaltningsofficer synes däremot

böra bibehållas och ingå i IY. militärbefälsstaben.

I enlighet med vad jag därom framdeles kommer att anföra under rubriken

Fältveterinärkåren böra av de för kommendantsstaben i Boden beräknade

veterinärerna regementsveterinären utgå och bataljonsveterinären överflyttas

till Yl. militärbefälsstaben.

I avbidan på den utredning rörande tillgodoseende av försvarsväsendets

behov av ingenjörspersonal, som av mig i det följande förordas, är jag icke

beredd att nu framlägga slutgiltigt förslag rörande militärbefälsstabernas

och kommendantsstabens i Boden ingenjörspersonal. Behovet av ingenjörer

lärer i avvaktan härpå få tillgodoses pa samma sätt som för närvarande.

De föreslagna verkmästarna böra tills vidare anställas såsom extra tjänstemän.

På av chefen för armén och arméförvaltningen anförda skäl finner jag

i likhet med försvarsberedningen det lämpligt, att i varje militärbefälsstab

ingår en ritare av 2. klass i lönegrad MEo 11. Jag kan däremot icke biträda

enligt handlingarna i ärendet framställt förslag om ytterligare en ritare vid

YII. militärbefälsstaben. Framförda förslag om eu permanent ökning av

antalet expeditionsunderofficerare samt kontors- och skrivbiträden torde innan

närmare erfarenhet vunnits rörande arbetsbelastningen ej böra föranleda åtgärd.

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

I enlighet med vad jag därom kommer att anföra under rubriken Tygstaten,

lärer på personalförteckningen för VII. militärbefälsstaben böra beräknas 1

och på kommendantsstaben i Boden 7 av de 8 fortmaskinister i lönegraden

Ca 12, vilka för närvarande äro redovisade på fälttygkåren. Såsom arméförvaltningen

föreslagit torde vidare en på kommendantsstabens personalförteckning

uppförd skogvaktarbefattning av 2. klass böra såsom skogsvaktarbefattning

av 1. klass hänföras till lönegraden MEo 9, varjämte förrådshandräckningskarlarna

vid fortifikationsförvaltningen böra beredas extra ordinarie

anställningsform och inplaceras i lönegraden MEo 5.

Ett flertal remissmyndigheter ha såsom av den i det föregående lämnade

redogörelsen framgår funnit sig böra framställa krav på ytterligare personal

av olika slag för militärbefälsstaberna. I likhet med chefen för armén anser

jag emellertid, att dessa personalbehov såsom sammanhängande med erforderliga

anordningar för övergången till den nya organisationen böra tillgodoses

medelst anlitande av extra personal. Dessutom torde reservbefäl

av olika kategorier kunna ifrågakomma för fyllande av uppkommande personalbehov.

Slutligen vill jag anföra, att vad i det föregående anförts rörande militärbefälsstabernas

personalbehov, vilket närmare framgår av tablåer, som komma

att tillhandahållas riksdagens vederbörande utskott, endast är att uppfatta

såsom beräkningsgrund och icke såsom ett fastslående av organisationens

detaljer. Beträffande dessa senare torde det få ankomma på Kungl. Maj:t

att sedermera taga ställning under den förutsättning, som i motsvarande

hänseende angivits i fråga om arméinspektionen.

C. Försvarsområden.

F ör svar s ut redning en.

Försvarsutredningen har föreslagit, att en permanent indelning i försvarsområden

skall fastställas och att försvarsområdesbefälhavare skola tillsättas

och försvarsområdesstaber organiseras redan i fred. Såsom skäl härför har

utredningen anfört följande:

Kännetecknande för nutida krigföring är bland annat den plötslighet, med

vilken fientligheter inledas. Genom främst flygets och lufttruppernas insatser

utsträckas de direkta krigshandlingarna från början långt utöver de egentliga

fronterna. En hänsynslös hemortsbekämpning har blivit ett av de medel, med

vilka angriparen söker bryta ned motståndarens försvarskraft. Vid organisationen

i fred av landets försvarskrafter måste därför liemortsförsvarets krav

uppmärksammas i högre grad än tillförne.

Ansvaret i fred för de territoriella truppförbanden och deras utrustning har

hittills pavilat infanteriregementscheferna i egenskap av inskrivningsområdesbefälhavare,

medan försvarsområdesorganisationen trätt i funktion först vid

förstärkt försvarsberedskap eller mobilisering. Denna organisation kan emellertid

icke längre betecknas såsom tillfredsställande och detta huvudsakligen

av två skäl. Dels ha hemortsförsvarets anstalter och krigsmaterielutrustning

liksom mobiliseringsförberedelserna för hemortsförsvaret efter hand antagit

en sådan omfattning, att infanteriregementscheferna icke lämpligen vidare

kunna betungas med denna uppgift vid sidan av sin huvuduppgift, och dels

medför det nutida krigets natur att den territoriella försvarsorganisationen

s. 189 Kontrollera mot PDF

189

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

måste givas en högre grad av krigsberedskap. Redan i fred böra följaktligen de

chefer vara tillsatta och stabsorgan organiserade, som vid krig skola leda hemortsförsvaret.

Den vidgade kännedom om vederbörligt försvarsområdes geografiska

förhållanden, civila administration, kommunikationer m. m., som härigenom

tillförsäkras den territoriella försvarsledningen, är ett viktigt led i

krigsberedskapen, vars betydelse ytterligare ökats till följd av det stora antal

permanenta försvarsanordningar och särskilda försvarsanstalter i övrigt, som

under den gångna beredskapstiden tillkommit inom olika områden.

Planläggningen och ledningen av hemortsförsvaret kräver ett omfattande

samarbete med de civila myndigheterna. Med hänsyn härtill framstår det som

önskvärt, att försvarsområdesindelningen, så långt det ur militär synpunkt

är möjligt, överensstämmer med den civiladministrativa indelningen i län och

landsfiskaisdistrikt. Vissa ändringar av nu gällande försvarsområdesgränser

böra i detta syfte vidtagas och i samband därmed hela systemet av militära

gränser för olika ändamål (luftbevakningsområden, hemvärnskretsar och hemvärnsområden,

marindistrikt, luftvärnsredovisningsområden m. m.) underkastas

en revision, så att bästa möjliga överensstämmelse åvägabringas.

På grundval av behovet av försvarsområden i krig har försvarsutredningen

föreslagit en indelning av riket i 31 lantmilitära och 4 marina försvarsområden,

vilken indelning borde gälla i såväl fred som krig.

Utredningen har emellertid icke funnit det erforderligt att redan i fredstid

permanent organisera särskilda försvarsområdesstaber inom varje försvarsområde.

I vissa fall kunde två angränsande försvarsområden, inom vilka

arbetsbelastningen på försvarsområdesstaberna i fredstid kunde förväntas

bliva tämligen ringa, sammanföras under gemensam fredsförvaltning av en

försvarsområdesstab, vilken vid krigstillfälle organiserade en stab för vartdera

försvarsområdet. Försvarsutredningen föresloge, att 15 av de lantmilitära

försvarsområdena erhölle egen försvarsområdesstab redan i fred, att 14 lantmilitära

försvarsområden parvis sammanfördes under tillsammans 7 försvarsområdesstaber

samt att 2 lantmilitära försvarsområden sammanfördes med

var sitt marint försvarsområde under vartdera en försvarsområdesstab. De

båda återstående marina försvarsområdena — Blekinge försvarsområde och

Stockholms skärgårds försvarsområde — intoge på grund av sitt särskilda

sammanhang med kustartilleriförsvaret en särställning. Inom dessa områden

borde försvarsområdesstaber icke organiseras utan i stället infanteribefälhavarstaber.

Inom VII. militärområdet erfordrades i fredstid icke någon

försvarsområdesindelning.

I enlighet med vad sålunda anförts har utredningen föreslagit, att för försvarsområdena

i fredstid skola organiseras 24 försvarsområdesstaber och 2

infanteribefälhavarstaber. Försvarsområdesstab borde förläggas till huvudort

inom området, i regel garnisonsort, och, liksom försvarsområdet, benämnas

efter denna ort. Försvarsområdesstab, som i fred vore gemensam för två

angränsande försvarsområden, borde förläggas till huvudort inom ettdera

området, men benämnas efter båda.

De arméstridskrafter, vilka vid krigstillfälle skulle organiseras och användas

inom Blekinge och Stockholms skärgårds försvarsområden, måste på

grund av do särskilda förhållanden, som här vore för handen, övas på ort och

ställe. Utredningen ansågo det därför ofrånkomligt, att efterutbildningen av

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

sådan trupp skedde på platsen. Denna efterutbildning borde handhavas av

infanteribefälhavaren. Yid avvägningen av behovet av aktivt utbildningsbefäl

för olika försvarsområden hade utredningen tagit hänsyn till behovet av officerare

och underofficerare för denna efterutbildning. Erforderligt underbefäl

förutsattes kommenderas ur truppförbanden.

Försvarsområdesbefälhavarnas uppgifter ha av försvarsutredningen

sammanfattats sålunda:

1. Planläggning av försvarsområdets försvar och användningen av de

trupper och frivilliga försvarskrafter, som kunna stå till förfogande.

2. Samarbete med civiladministrativa myndigheter beträffande planläggningen

av hemortsförsvar, utrymning, skogsbrandskydd, luftskydd m. m.

3. Tillsyn och vård av permanenta befästningsanläggningar, vissa byggnader

m. m.

4. Uppbörd och vård av vissa territoriella förbands — kust- och gränsförsvarsförbands,

bevakningsförbands, luftförsvarsförbands m. fl. — utrustning

och materiel.

5. Hemvärnets utrustning och utbildning.

6. Övrig frivillig utbildning.

Med avseende på materieltjänsten m. m. inom försvarsområdena torde få

hänvisas till vissa av försvarsutredningen å sid. 108—109 i betänkandet därom

anförda synpunkter. I detta sammanhang har utredningen yttrat följande

beträffande de förråd, som skulle komma att lyda under försvarsområdesbefälhavaren:
Under

försvarsområdesbefälhavaren lyder ett antal större och mindre

förråd. Förråden utgöras dels av förråd för kust- och gränsförsvarsförband,

innehållande utrustning för besättningarna till permanenta kusk och gränsförsvarsanläggningar,

dels av förråd för övriga territoriella förband. Förråden

innehålla såväl tyg- som intendentur- och sjukvårdsutrustning. Så långt kraven

på beredskap och på en för fientlig flygverkan i möjligaste mån tryggad utrustning

av förbanden det medgiva, förutsättes en centralisering av förråden

till minsta möjliga antal förrådsorter. För kust- och gränsförsvarsförbanden

och luftvärnsförbanden måste dock med hänsyn till kraven på snabb organisering

räknas med en tämligen långt gående decentralisering av förråden. Yarje

försvarsområde kommer därför att svara för ett betydande antal förråd.

Vid de mindre förråden förutsättes i fredstid endast skola finnas en civil

vakt (»tillsyningsman», »extra förrådsman»). Denne svarar dock endast för

tillsyn av förråden men icke för materielvården. Vid större förråd, där uppbördens

storlek ger daglig sysselsättning åt en förrådsman, räknas med en

på platsen bosatt förrådsman, vilken svarar för hela förrådet med dess olika

materielslag. Vissa förråd äro emellertid så stora, att tvenne förrådsmän

måste finnas, en för tygmaterielen och en för övrig materiel.

Materielvården vid förråd, där endast vakt finnes anställd, bör omhänderhavas

av resande förrådspersonal. Vid huvudorten inom försvarsområdet —

försvarsområdets huvudförråd — bör finnas ett antal förrådsvaktmästare och

förrådsmän, dels för förrådsvården vid själva huvudförrådet, dels för översyn

och inspektion av materielvården vid de övriga förråden. Enligt samma

grunder böra förberedda ställningar för luftvärn och anordningar för luftbevakningen

tillses och underhållas. Den resande förrådspersonalen avses

jämväl ombesörja tillsynen av de permanenta befästningarna.

s. 191 Kontrollera mot PDF

191

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Beträffande försvarsområdesstabernas personal m. m. har försvarsutredningen

anfört, att försvarsområdesbefälhavare i fredstid och vid

mobilisering borde vara pensionerad regementsofficer, i regel överstelöjtnant,

med arvode av 4,500 kronor. Det syntes utredningen lämpligt, att försvarsområdesbefälhavaren

tillträdde sin befattning vid 50—55 års ålder och kvarstode

i densamma till 60 år. Inom Blekinge och Stockholms skärgårds försvarsområden

föresloges, att infanteribefälhavarna vid Blekinge respektive

Stockholms skärgårds kustartilleriförsvar skulle fullgöra försvarsområdesbefälhavarens

åligganden i vad avsåge truppförband och förråd m. m. ur

armén. Inom Bodens och Luleå försvarsområden föresloges kommendanten

i Boden vara försvarsområdesbefälhavare och i Stockholms och Norrtälje försvarsområden

kommendanten i Stockholm, vilken senare förutsatts bibehålla

för närvarande utgående arvode av 5,100 kronor. Enligt denna beräkningsgrund

skulle antalet i fred befintliga försvarsområdesbefälhavare med arvode

om 4,500 kronor utgöra 22.

Stabschef vid försvarsområdesstab (motsvarande stab) föresloges vara

aktiv officer, kapten eller ryttmästare, ur infanteriet eller kavalleriet med

krigsplacering i samma befattning. Stabschefen borde tillika vara ledare för

det frivilliga utbildningsarbetet inom området.

Stabschefer borde redan i fred finnas för samtliga lantmilitära försvarsområden

samt för infanteribefälhavarstaberna i Blekinge och Stockholms

skärgårds försvarsområden. Antalet aktiva officerare placerade som stabschefer

vid försvarsområdesstaber (motsvarande staber), komme i enlighet med

det anförda att utgöra 33.

Såsom befäl för den frivilliga utbildningen inom försvarsområdena föresloges

aktiva officerare och underofficerare ur de olika truppslagen skola

kommenderas till tjänstgöring.

Enligt nuvarande organisation biträdde en hemvärnsofficer (pensionerad

officer), inskrivningsbefälhavaren i handläggning av hemvärnsärenden. I

stället föresloges nu en hemvärnsofficer skola ingå i flertalet försvarsområdesstaber

i fred, varjämte i fyra försvarsområden med hänsyn till arbetets

omfattning föresloges skola finnas en biträdande hemvärnsofficer. Inom

Blekinge försvarsområde syntes hemvärnsofficerens åligganden kunna skötas

av stabschefen vid infanteribefälhavarstaben. Vid samtliga i fred befintliga

försvarsområdesstaber samt vid infanteribefälhavarstaben i Stockholms skärgårds

försvarsområde borde som biträden åt hemvärnsofficerare finnas hemvärnsunderofficerare

(pensionerade underofficerare).

För viss utbildning av frivillig luftbevakningspersonal samt för övervakning

av för luftbevakningen uppförda byggnader och förbindelser m. m.

(torn för luftbevakningsstationer, baracker, telefoner m. in.) erfordrades inom

varje försvarsområde en luftbevaknings utbildad befattningshavare, »luftbevakningsofficer».

Såsom luftbevakningsofficerare kunde lämpligen användas i

luftbevakningstjänst utbildade reservofficerare eller värnpliktiga officerare.

Befattningarnas tillsättande borde sko efter frivilligt åtagande. Luftbevakningsofficer

beräknades icke erforderlig för ständig tjänstgöring. Denna

syntes kunna begränsas till omkring 4 veckor por år. Såsom ersättning härför

bordo förslagsvis utgå ett arvode om 400 kronor per år.

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

För handhavande av materieluppbörd och materielvård inom försvarsområdena

beräknade utredningen, att följande personal i regel bleve erforderlig

vid varje försvarsområdesstab, nämligen:

för tygtjänsten en tygofficer (pensionerad officer med arvode), en förvaltare

vid fälttygkåren, en ammunitionsförvaltare (pensionerad underofficer

med arvode), samt ett antal tyghantverkare på tygstaten, förrådsvaktmästare,

förrådsmän, vakter m. m.;-

för intendenturtjänsten en intendent (pensionerad officer med arvode), en

förrådsunderofficer (uppbördsman, pensionerad underofficer med arvode)

samt ett antal förrådsvaktmästare, förrådsmän, vakter m. m.

Särskilda befattninghavare för fortifikationsförvaltningen ansåge utredningen

för närvarande erforderlig i allenast ett försvarsområde, för vilket

beräknats en barackofficer (pensionerad officer med arvode) och 5 biträden

åt denne.

För försvarsområdes expedition erfordrades en expeditionsunderofficer

(pensionerad underofficer med arvode). Yidare hade beräknats ett behov av

två skrivbiträden i lönegrad MEo 2.

För förrådsarbete erfordrades ett antal civila arbetare, då militär handräckningspersonal

icke kunde disponeras härför. Behovet av civila förrådsarbetare

hade beräknats till fem per försvarsområde..

För vakthållningen vid och tillsynen av permanenta värn, förråd m. m.

erfordrades inom varje försvarsområde ett antal vakter. Dessa borde utgöras

av pålitliga civila personer, bosatta i värnens eller förrådens närhet och med

en årlig ersättning om 150 kronor per man.

För Blekinge försvarsområde vore personalbehovet något mindre än nu

sagts, medan inom vissa försvarsområden erfordrades ytterligare personal för

särskilda ändamål.

Försvarsutredningen har i en tablå å sid. 112 och 113 i betänkandet lämnat

detaljerade uppgifter angående personalbehovet för försvarsområdena.

Den av försvarsutredningen föreslagna personalorganisationen är avsedd

att ersätta såväl de nuvarande landstormsområdesbefälhavarna och landstormsförrådsförvaltarna

som även de i gällande personalförteckningar för arméfördelningsstaberna

upptagna förrådsuppbördsmännen, förrådsmännen och extra

förrådsmännen ävensom den personal för tillsyn och vård av luftvärnsmateriel,

varom arméförvaltningen den 21 maj 1941 gjort framställning och som genom

beslut den 15 augusti 1941 provisoriskt ställts till förfogande för budgetåret

1941/42.

För försvarsområdesstaberna erforderliga expeditionslokaler ha av försvarsutredningen

förutsatts skola i regel anskaffas genom förhyrning.

Y ttr anden.

Chefen för armén har framhållit, att ett genomförande av den föreslagna

försvarsområdesorganisationen och tillskapandet av i fredstid arbetande försvarsområdesstaber

vore en av de viktigaste och väsentligaste organisatoriska

förändringarna enligt försvarsutredningens förslag.

s. 193 Kontrollera mot PDF

193

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

De uppgifter, som föreslagits skola påvila försvarsområdesstaberna, syntes

lämpligt avvägda och framhävde nödvändigheten av denna nya organisation.

Utöver av försvarsutredningen föreslagna uppgifter borde det tillkomma

försvarsområdesbefälhavare att planlägga och genomföra mobiliseringen av

de territoriella förband, för vilkas utrustning han ansvarade. De chefer för

högre och lägre truppförband inom armén, vilka yttrat sig över den föreslagna

försvarsområdesorganisationen, hade samtliga vitsordat försvarsområdesorganisationens

nödvändighet och lämplighet. Under uppsättningstiden,

då bland annat förrådsorganisationen skulle ordnas, komrne med säkerhet

den föreslagna personalen att visa sig otillräcklig. Det ökade personalbehovet

måste då tillgodoses med extra arbetskraft. Den föreslagna tilldelningen till

försvarsområdena av förrådsmän och vakter vore baserad på en inom arméstaben

verkställd beräkning av ifrågavarande behov under normala fredsförhållanden

och vid genomförd organisation. Försvarsområdesbefälhavarnas

föreslagna ålder och grad syntes i princip lämplig. Under övergångstiden

kunde det måhända bli nödvändigt att även förordna pensionerade regementschefer

såsom försvarsområdesbefälhavare.

Mot den föreslagna försvarsområdesindelningen vore i huvudsak intet att

erinra. Det vore icke nödvändigt och lämpligt, att försvarsområdenas omfattning

i detalj fastställes av riksdagen, utan detta borde få ankomma på

överbefälhavaren.

Chefen för marinen har anfört följande:

Befäls- och ansvarsförhållandena i fred mellan kustartilleriförsvarscheferna,

infanteribefälhavarna vid Stockholms skärgårds och Blekinge kustartilleriförsvar

samt cheferna för Sollefteå och Göteborgs försvarsområden vore icke

fullt klarlagda. Då kustartilleriförsvarscheferna skulle vara försvarsområdesbefälhavare

under krig, borde de även i största möjliga utsträckning fullgöra

försvarsområdesbefälliavares åligganden i fredstid. Endast på denna väg

kunde krigsberedskapen på bästa sätt tillgodoses. —

Enär stabscheferna inom infanteribefälliavarstaberna i stor utsträckning

avsåges bliva upptagna av föreslagen efterutbildning och frivillig utbildning,

erfordrades inom vardera av dessa staber en förstärkning med en kompaniofficer.

Infanteribefälhavarstaben vid Blekinge försvarsområde borde ha samma

sammansättning som vid Stockholms skärgårds försvarsområde. Särskilt

betydelsefullt vore, att hemvärnsofficer och hemvärnsunderofficer tillfördes

staben, enär uppgifterna för hemvärnet inom detta försvarsområde vore lika

omfattande som t. ex. inom Stockholms skärgårds försvarsområde. — Inom

Hemsö och särskilt inom Älvsborgs kustartilleriförsvarsstab erfordrades en

kompaniofficer ur infanteriet såsom biträde åt kustartilleriförsvarscheferna

i lantmilitära frågor.

Överbefälhavaren har förklarat sig intet ha att i princip erinra mot den

föreslagna försvarsområdesorganisationen och försvarsområdesindelningen,

vilket förslag väsentligen uppgjorts inom högkvarteret, Yissa befäls- och

ansvarsförhållanden m. m. i fred mellan försvarsområdesbefälhavarna i de

marina försvarsområdena och infanteribefälhavarna respektive vissa försvarsområdesbefälhavare

i lantmilitära försvarsområden vore i betänkandet icke

fullt klarlagda.

Försvarsområdenas gränser borde bestämmas av överbefälhavaren och icke

genom beslut av riksdagen eller av Kungl. Maj:t, enär smärre justeringar i

detta avseende kunde komma att visa sig erforderliga. — Inom försvarsområde,

där luftbevakningscentral funnes, borde luftbevakningschefen eller

Bihang Ull riksdagens protokoll 1942. 1 sand. hr ‘Ilo. 37742 13

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

dennes ställföreträdare ingå i försvarsområdesstaben. Tjänstgöringstiden för

denne kunde beräknas till minst fyra månader per år. — Inom övriga försvarsområden

vore såsom försvarsutredningen föreslagit en luftbevakningsofficer

erforderlig. Tjänstgöringstiden för denne borde beräknas till åtta

veckor, och arvodet därför uppräknas till det dubbla i förhållande till det av

försvarsutredningen föreslagna.

Armé förvaltning en har anfört, att organiserandet av försvarsområdesstaber

redan i fred syntes vara ägnat att höja krigsberedskapen även på förvaltningens

område. Fortsättningsvis har ämbetsverket anfört följande:

Försvarsutredningens förslag att fortifikationsförvaltningen inom försvarsområdena

— omfattande tillsyn och underhåll av permanenta värn, förrådsbyggnader,

baracker, vissa byggnader och förbindelser för luftbevakningen,

vissa anordningar vid luftvärnets pjäsplatser m. m. — i regel icke skulle

företrädas av särskild befattningshavare, syntes icke lämpligt. Särskild

tjänstegrenschef härför syntes dock icke erforderlig inom varje försvarsområde.

Lämpligaste lösningen vore att tillföra militärbefälsstaberna ett

fast antal befattningshavare avsedda för tjänst inom försvarsområdena och

direkt lydande under fortifikationsofficeren vid militärbefälsstaben. Utredning

i denna sak påginge inom fortifikationsstyrelsen, varför förslag till

denna personalorganisation ännu icke kunde framläggas. Personalorganisationens

omfattning uppskattades dock till minst åtta kompaniofficerare i

arvodesbefattning samt ett antal tillsyningsmän och vakter.

Arméfördelnings- och likställda chefer ha till behandling upptagit vissa

detaljspörsmål beträffande försvarsområdenas indelning och personaluppsättning.

Beträffande dessa yttranden torde få hänvisas till handlingarna i ärendet.

1941 års hemortsförsvarssakkunniga ha tillstyrkt förslaget om en permanent

försvarsområdesindelning med staber, som skulle fungera även i fred,

samt framhållit, att en dylik anordning utgjorde en förutsättning för ett ändamålsenligt

organiserande av icke blott det militära utan jämväl det civila hemortsförsvaret.

Hemortsförsvarssakkunniga ha hävdat, att synnerligen vägande skäl talade

för att under krig det civila hemortsförsvaret i operativt hänseende underställdes

de militära myndigheterna, varvid ansvaret närmast komme att åvila

försvarsområdesbefälhavarna. Dessa borde därför redan i fred förskaffa sig

ingående kännedom om hemortsförsvaret, och tillfälle borde beredas dem att

göra sitt inflytande gällande i fråga om organiserandet av och förberedelserna

för nämnda försvar.

Hemortsförsvarssakkunniga ha vidare framhållit, att en grundförutsättning

för ett lyckligt samordnande av det militära och civila hemortsförsvaret

vore att civila och militära områdesindelningen så långt möjligt överensstämde

med varandra. Den av försvarsutredningen föreslagna försvarsområdesindelningen

vore visserligen i detta avseende avsevärt bättre än den nuvarande

men dock behäftad med vissa svagheter främst i fråga om gränsdragningen

för de marina försvarsområdena.

Länsstyrelsen i Stockholms län har förklarat sig med tillfredsställelse

notera, att försvarsutredningens förslag till försvarsområdesindelning innebure

en bättre överensstämmelse med den civiladministrativa indelningen än den

nuvarande militärterritoriella indelningen och länsstyrelsen tillstyrkte i vad

avsåge Stockholms län försvarsutredningens förslag.

s. 195 Kontrollera mot PDF

195

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Länsstyrelsen i Jönköpings län, som i inkommen skrift anfört vissa detaljerinringar

mot den av försvarsutredningen föreslagna indelningen i försvarsområden,

har på anförda skäl ifrågasatt, huruvida icke särskild försvarsområdesstab

borde upprättas inom länet.

Av personalsammanslutningarna har svenska underofficers förbundet anfört,

att förrådsunderofficeren för förvaltning av intendenturmateriel borde

vara underofficer på aktiv stat i lönegraden UO 3, tillhörande intendenturkåren,

medan försvarsverkens civila personals förbund yttrat, att lönen för de i försvarsområdesorganisationen

ingående civila förrådsarbetarna beräknats för

lågt. Lönen borde utgöra 3,600 kronor för år i stället för av försvarsutredningen

föreslagna 3,000 kronor.

• 5

1942 års f örsvar sb er edning.

Försvarsberedningen har funnit förslaget om indelning av riket i försvarsområden

lämpligt. Områdesindelningen underlättade jämväl hemortsförsvarets

ordnande. I fråga om indelningen syntes de av 1941 års hemortsförsvarssakkunniga

anförda synpunkterna böra beaktas. Förhållandena mellan

dessa försvarsområden och de marina försvarsområdena samt befälsförhållandenas

ordnande i dylika fall måste ägnas uppmärksamhet, då av försvarsutredningens

förslag ville framgå, att principerna härför icke vore fullt klarlagda.

Beredningen förutsatte, att lokaler för försvarsområdesstaberna skulle kunna

förhyras å vederbörliga orter, i den mån staten icke disponerade för ändamålet

erforderliga lokaler.

Beträffande det särskilda personalbehovet för försvarsområdena hade beredningen

icke funnit skäl till erinran mot försvarsutredningens förslag i annan

mån än att kostnaderna för avlönande av förrådsarbetare beräknats för lågt.

Det torde icke vara möjligt att beräkna dessa kostnader lägre än efter ett

belopp av 3,600 kronor per arbetare och år.

Ersättningen till förråds- och värnvakter borde betecknas »arvode».

Utredningen hade räknat med ett behov av minst en personbil och en lastbil

för varje försvarsområde. Med anledning härav funne beredningen sig

böra föreslå, att behovet av personbil, åtminstone tills vidare, tillgodosåges

genom att personalen i erforderliga fall medgåves använda sig av taxebil.

Till försvarsutredningens förslag om inrättande av en permanent försvarsområdesorganisation,

avsedd att fungera under såväl freds- som krigsförhållanden,

lämnar jag min anslutning. Beträffande indelningen i försvarsområden

och den för organisationen beräknade personaluppsättningen kan jag

i allt väsentligt följa försvarsutredningens förslag, med den avvikelse beträffande

Bodens—Luleå försvarsområdesstab, som jag i annat sammanhang

förutsatt. Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen ha vissa meningsskiljaktigheter

yppats beträffande den föreslagna indelningen, särskilt gränsdragningen

mellan lantmilitära och marina försvarsområden. Som jag emellertid

förutsätter, att det skall ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av

vederbörande militärmyndigheter fatta beslut rörande rikets indelning i försvarsområden,

torde de framförda erinringarna få tagas under omprövning i

annat sammanhang. På Kungl. Maj:t bör jämväl ankomma att meddela före
-

Departements
chefen.

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

skrifter rörande försvarsområdesbefälhavarnas uppgifter, i samband varmed

de av chefen för marinen och överbefälhavaren anförda synpunkterna böra

närmare övervägas.

Yad åter angår frågan om personalorganisationen inom försvarsområdena

är jag ense med chefen för armén därom, att denna såvitt nu kan bedömas

lämpligt avvägts av försvarsutredningen. Med anledning av den i det föregående

föreslagna regleringen av den pensionerade personalens arvoden bör

för försvarsområdesbefälhavare beräknas arvode i löneklass Oa 14. I enlighet

med vad försvarsberedningen i annat sammanhang anfört torde frågan

om storleken av arvodet till kommendanten i Stockholm böra göras till föremål

för ytterligare överväganden. Behovet av jämkningar i försvarsområdenas

personaluppsättning torde få bedömas med ledning av erfarenheterna under

någon tids fredsverksamhet. Jag förbiser emellertid icke, att såsom för

övrigt chefen för armén påpekat det kan visa sig erforderligt att under själva

uppsättningstiden vidtaga provisoriska åtgärder för personalbehovets tillgodoseende.

Beslut härom torde få ankomma på Kungl. Maj:t. Såsom av

handlingarna i ärendet framgår har chefen för Övre Norrlands trupper

funnit behov föreligga av en avsevärd förstärkning av den av försvarsutredningen

för Morjärvs försvarsområde föreslagna personalorganisationen. Ehuru

vissa skäl tala för en sådan förstärkning, är jag icke beredd att nu frångå

försvarsutredningens av chefen för armén i detta hänseende biträdda

förslag. Skulle emellertid med hänsyn till de inom detta område föreliggande

särskilda förhållandena en förstärkning av personalorganisationen visa sig

ofrånkomlig, lärer frågan böra ånyo underställas riksdagen. I avbidan därpå

torde Kungl. Maj:t, om så befinnes behövligt och medel för ändamålet

finnas tillgängliga, äga provisoriskt ställa nödiga anslagsbelopp till förfogande.

Lika med försvarsberedningen och försvarsverkens civila personals förbund

finner jag, att årslönerna för förrådsarbetare — av försvarsutredningen

beräknade till 3,000 kronor — äro väl lågt tilltagna. Beloppet torde på sätt

beredningen och personalförbundet förordat böra beräknas till 3,600 kronor för

år. De av försvarsutredningen upptagna ersättningarna till förråds- och värnvakter

böra på sedvanligt sätt benämnas arvoden.

I den mån statsverket icke disponerar lämpliga lokaler torde behovet av utrymmen

för försvarsområdesstaberna på sätt försvarsutredningen och försvarsberedningen

förutsatt böra i görligaste mån tillgodoses genom förhyrning.

Försvarsutredningen har räknat med ett behov av, bland annat, minst en

personbil för varje försvarsområde. Försvarsberedningen har i denna del föreslagit,

att föreliggande behov av personbil åtminstone tills vidare skall tillgodoses

genom medgivande för personalen att i erforderliga fall anlita taxeautomobil.

I avvaktan på närmare erfarenheter rörande omfattningen av antalet

tjänsteresor då bil behöver anlitas biträder jag försvarsberedningensförslag

i denna del.

Den föreslagna utbyggnaden av försvarsområdesorganisationen bör om

möjligt påbörjas redan under nästa budgetår. Jag anhåller att i annat sammanhang

få anmäla härav föranledda medelsbehov.

s. 197 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

197

D. Lägre truppförband m. m.

Allmänna grunder.

F ör sv ars ut redning en.

Försvarsutredningen har framhållit, att grundläggande för organisationen

av de lägre truppförbanden i främsta rummet bleve omfattningen av den utbildning,

som där skulle bedrivas. Den fast anställda befälspersonalen måste

förutom efter krigsorganisationens behov tillmätas efter utbildningsarbetets

krav, varjämte personal måste beräknas för stabs- och förvaltningstjänsten

och för vissa beställningsmannabefattningar. Vidare måste hänsyn tagas till

de tämligen omfattande kommenderingar av befälspersonal till olika skolor

och utbildningskurser in. in. utom truppförbanden, varmed man hade att

räkna. Slutligen måste någon reserv av personal beräknas för sjukdom,

semester och oförutsedda behov. Försvarsutredningen hade anknutit sina beräkningar

rörande utbildningsorganisationen och behovet av utbildningsbefäl

till utbildningsåret 1946, då den beräknade värnpliktskontingenten

vore lägre än något år dessförinnan.

Vid sina överväganden rörande behovet av befälspersonal för utbildningen

hade utredningen räknat med att utbildningskompanierna (motsvarande)

under rekrytskolan i regel icke borde ha större styrka än omkring 100 man.

Utbildningsplutonens (motsvarande) styrka hade beräknats till 30—40 man.

I fråga om utbildningsbefälets fördelning på olika befälskategorier har utredningen,

med tillämpning i huvudsak av de beräkningsgrunder, som på sin

tid använts av 1930 års försvarskommission, upptagit kompanichefer (motsvarande)

som kaptener (ryttmästare),kompaniadjutanter (motsvarande) såsom

fanjunkare (styckjunkare), plutonchefer (motsvarande) till två tredjedelar såsom

subalternofficerare och till en tredjedel såsom sergeanter, plutonchefers

ställföreträdare till en tredjedel såsom sergeanter och till två tredjedelar såsom

furirer samt gruppchefer såsom furirer och korpraler. Såsom chef för

plutonchefsskola borde i regel placeras kapten (ryttmästare).

Behovsberäkningarna hänförde sig till sommarhalvåret. Det starkt ökade

befälsbehovet under regementsövningarna, då i regel vartannat år två och

vartannat år fyra årsklasser samtidigt vore i tjänstgöring, förutsattes skola

fyllas med reservbefäl och värnpliktigt befäl.

Vad beträffar stabs- och förvaltningsorganen har utredningen förordat

en organisation, som mera än den nuvarande anknöte till och förberedde

krigsorganisationen. Hur utredningen i princip tänkt sig fredsorganisationen

för en regementsstab (motsvarande) framgår av en tablå å sid. 116 i betänkandet.

Utredningen har dock förutsatt, att det i princip bör ankomma på

regementschefen att bestämma enskildheterna i regementsstabens organisation

såväl i vad rör personalens användning som i fråga om tjänste- och föredragningsvägar.

I syfte att lätta regementschefens arbetsbörda hade utredningen tänkt sig

de olika tjänstegrenarna på förvaltningsområdet sammanförda till eu sektion

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

under gemensam chef, kvartermästaren. Utredningen hade emellertid icke

funnit det möjligt att för denna befattning avse en särskild officer utan förutsatte,

att en av truppförbandets regementsofficerare enligt regementschefens

bestämmande skulle beordras att, vid sidan av annan befattning inom stabsoch

utbildningsorganisationen, bestrida befattningen som kvartermästare.

Med hänsyn till tygtjänstens ökade omfattning har utredningen beräknat

en förvaltare såsom uppbördsman för tygmaterielen vid varje regemente och

kår. I annat sammanhang har utredningen föreslagit, att truppförbandens tygofficerare

och dessa förvaltare skulle uppföras på fälttygkårens stat.

Vid infanteri- och artilleriregementena syntes det nödvändigt att avse en

officer på vederbörligt regementes stat såsom biträde åt regementsintendenten

för att lätta dennes arbetsbörda.

För närvarande finnas regementskassörer endast vid regementena. Med

hänsyn till kassatjänstens omfattning vid kårerna har utredningen funnit sig

böra föreslå tillsättande av regementskassörer även vid dessa.

I syfte att för utbildningsarbetet frigöra ett ökat antal aktiva underofficerare

föreslår utredningen vidare, att befattningarna som köksföreståndare

och kasernunderofficerare upptagas såsom arvodesbefattningar för pensionerade

underofficerare.

Utredningen har förutsatt, att truppförbandens sjukvårdsunderofficerare

och sjukvårdsunderbefäl skola tillhöra trängen och sålunda uppföras på

trängens och trängtruppernas stater.

I fråga om inskrivningsväsendets inflytande på sammansättningen av truppförbandens

staber har försvarsutredningen med smärre avvikelser följt det

förslag, som försvarsväsendets rullföringsnämnd i denna fråga framlagt och

för vilket redogörelse lämnats i propositionen 1941:340. Utredningen har

förutsatt, att den för inskrivningsexpeditionerna erforderliga personalen upptages

å staterna för de förband, där sådan expedition skall finnas. I fråga om

inskrivningschefen vid sådana förband —■ d. v. s. samtliga infanteriregementen

samt P 3 och P 4 — ville utredningen emellertid för sin del föreslå

en viss avvikelse från rullföringsnämndens förslag. Nämndens förslag innebure,

att å varje sådant truppförbands stat skulle upptagas en särskild överstelöjtnantsbeställning,

avsedd för inskrivningschefen. Denna beställning skulle så

till vida intaga en särställning gentemot andra överstelöjtnantsbeställningar,

att pensionsåldern skulle höjas utöver 55 år till högst 60 år, i den mån förordnandet

som inskrivningschef förlängdes utöver 55:e levnadsåret. Inskrivningschefen

skulle samtidigt vara chef för förbandets mobiliseringsavdelning.

Gentemot detta förslag hade vissa erinringar framförts av de berörda militära

myndigheterna. Utredningen ville för sin del föreslå den lösningen, att å

staten för varje infanteriregemente upptoges en ny överstelöjtnantsbeställning,

vars innehavare regelmässigt avsåges skola av Kungl. Maj:t förordnas såsom

inskrivningschef. På staten för pansartrupperna borde på motsvarande sätt

upptagas två överstelöjtnantsbeställningar, avsedda för inskrivningscheferna

vid P 3 och P 4. Inskrivningschef borde vid sidan av inskrivningstjänsten

även fullgöra annan tjänst vid regementet, i regel såsom chef för sek
-

s. 199 Kontrollera mot PDF

199

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

tion III. Skulle anledning föreligga att i något fall förordna en pensionerad

regementsofficer som inskrivningschef — vilket särskilt under de

närmaste övergångsåren måhända bleve erforderligt -— borde den ifrågavarande

överstelöjtnantsbeställningen på stat hållas vakant så länge sådant förordnande

varade.

Försvarsutredningen har, i likhet med 1930 års försvarskommission, beräknat

behovet av personal i reserv till 5 procent i fråga om officerare och

underofficerare samt 2.5 procent i fråga om underbefäl.

Vid beräkningar rörande antalet utom truppförbanden (truppslagen)

kommenderade officerare, underofficerare och underbefäl hade utredningen

icke tagit hänsyn till kommenderingar till kortare utbildningskurser m. m.,

utan blott till sådana av längre varaktighet.

Vid avvägningen av relationen mellan antalet beställningar i olika grader

hade utredningen vidare sökt taga skälig hänsyn till befordringsförhållandena.

Härvid hade utredningen främst haft sin uppmärksamhet riktad på medelåldern

vid kaptensbefordran, vilken med de relationer mellan antalet beställningar

i olika officersgrader, som kännetecknat tidigare härordningar, vanligen

blivit orimligt hög. Utredningen hade utgått från en medelålder vid kaptensbefordran

av 35 år såsom ett skäligt genomsnittsvärde för hela armén, sedan

organisationen fullständigt genomförts och rekryteringen hunnit anpassas

därefter. Så långt som möjligt hade utredningen även sökt åvägabringa ensartade

befordringsförhållanden för de olika truppslagen. De behovssiffror i

fråga om personal, som framlades, ville utredningen beteckna som ett minimum

med hänsyn såväl till de ökade krav på den militära organisationen,

vilka bleve en följd av ökningen av de värnpliktigas tjänstgöringstid, som till

krigsorganisationens fasthet.

Hänsyn till rådande rekryteringsläge samt strävan att jämlikt lämnade

direktiv tillgodose kravet på viss elasticitet i personalorganisationen hade

vidare föranlett utredningen att föreslå, att viss del av det beräknade minimibehovet

av befäl tills vidare skulle tillgodoses med reservpersonal, som enligt

eget åtagande inkallades till ständig tjänstgöring. Denna del hade utredningen

beräknat till i regel en kapten, en löjtnant och en sergeant per regemente

samt en löjtnant och en sergeant per kår.

Behovet av civilmilitär och civil personal hade försvarsutredningen beräknat

i huvudsaklig överensstämmelse med arméförvaltningens anslagsäskanden

för budgetåret 1942/43.

Y ttr anden.

Arméfördelningscheferna (motsvarande) ha anfört vissa erinringar mot

utredningens förslag.

Sålunda anser chefen för tredje arméfördelningen, att befattningen somköksföreståndare

icke borde upptagas såsom arvodesbefattning utan alltfort be

stridas av underofficer på aktiv stat. — Kasernofficerens arbetsuppgifter vore

numera så omfattande, att denna befattning icke lämpligen kunde, såsom för

svarsutredningen föreslagit, kombineras med annan tjänst. Kasernofficersbefattningen

borde därför avskiljas från andra befattningar och upptagas såsom

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kunrjl. Maj:ts ''proposition nr :!10.

arvodesbefattning för pensionerad officer. Kasernvårdsavdelningen borde

icke inordnas i regementsstabens sektion II utan ingå i regementsstaben såsom

en fristående avdelning.

Chefen för fjärde arméfördelningen erinrar, att försvarsutredningen anknutit

sina beräkningar rörande befälsbehovet till sommarhalvåret, varvid utredningen

uttalat, att det totala befälsbehovet beräknades bliva ungefär detsamma

året om. Enligt arméfördelningschefens uppfattning kunde det emellertid

ifrågasättas huruvida icke befälsläget bleve ogynnsammast under vinterhalvåret,

då utbildningen vore mera specialbetonad än under sommarhalvåret

och följaktligen måste uppdelas på ett större antal utbildningsenheter samtidigt

som befälstillgången väsentligt inskränktes till följd av kommenderingar

till skolor och utbildningskurser. — Den för regementsstaben beräknade

personalstyrkan syntes böra något utökas. Sålunda borde en regementsadjutant

tillkomma såsom biträde åt stabschefen. Kvartermästaren borde icke

samtidigt fullgöra annan tjänst. Tygtjänstens omfattning vid infanteri-, pansar-,

artilleri- och luftvärnsregementena samt ingenjör- och trängkårerna

gjorde det önskvärt, att en officer avsåges såsom biträde åt tygofficeren samt

att en pensionerad underofficer i arvodesbefattning tillkomme såsom förrådsoch

verkstadsunderofficer.

Chefen för övre Norrlands trupper bär ansett, att de vid infanteri- och

artilleriregementena såsom biträden åt regementsintendenten avsedda officerare,

vilka förutsatts tillhöra vederbörligt regementes stat, borde ersättas med

officerare på intendenturkårens stat. Det kunde ifrågasättas huruvida icke —

under förutsättning att biträdande intendent funnes — kasernvården kunde

överflyttas på regementsintendenten.

Militärbefälhavaren på Gotland har gjort gällande, att inskrivningschefen

borde vara pensionerad, med förtidspension avgången regementsofficer med

arvode motsvarande skillnaden mellan innehavd pension och överstelöjtnantslön

enligt vederbörlig dyrort. Inskrivningsväsendet borde icke hopkopplas

med mobiliseringsavdelningen.

Efter att ha inhämtat samtliga regementschefers (motsvarande) yttranden

har chefen för armén beträffande de lägre truppförbandens staber anfört i

huvudsak följande:

Försvarsutredningens principförslag med avseende på stabernas organisation

borde komma till utförande. Införandet av en kvartermästarbefattning

kunde vara välbetänkt ur synpunkten att avlasta regementschefens arbetsbörda.

Det vore likväl icke uteslutet att detta kunde bliva en fördröjande instans,

som kunde giva anledning till dubbelarbete. Kvartermästarbefattningen

kunde icke förenas med exempelvis bataljonschefstjänst. Endast om

den kombinerades med annan stabstjänst av mindre omfattning, syntes syftet

med dess införande kunna vinnas.

Med avseende på inskrivningschefen och chefskapet över regementsstabens

sektion III har chefen för armén närmare anfört följande:

Enligt försvarsutredningens förslag bör vid regemente, där inskrivningsexpedition

finnes, inskrivningschefen — överstelöjtnant på aktiv stat —- i

regel tillika vara chef för regementsstabens sektion III. Ett sådant arrangemang

skulle obestridligen medföra vissa fördelar, men är å andra sidan även

behäftat med bestämda olägenheter.

Av praktiska skäl bör såsom chef för sektion III placeras den officer, som

är avsedd att vid mobilisering bekläda befattning såsom depåchef. För denna

befattning torde inskrivningschefen icke kunna avses, dels emedan denne vid

mobilisering eller krig icke kan vid sidan av befattningen såsom inskrivnings
-

s. 201 Kontrollera mot PDF

201

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 210.

chef betungas med den maktpåliggande tjänsten såsom depåchef, dels emedan

inskrivningschefen, som ofta under en följd av år ägnat sig åt den speciella

inskrivnings- och expeditionstjänsten, i regel icke torde vara skickad att leda

utbildningsarbetet vid depån.

Med hänsyn till vad ovan anförts samt till det nära samband, som råder

mellan verksamheten vid regementsstabens sektion II och sektion III, synes

följande organisation mera ändamålsenlig än den av försvarsutredningen föreslagna.

Såsom chef för sektion II, tillika chef för sektion III och depåchef

vid mobilisering, placeras en regementsofficer (överstelöjtnant eller major).

Inskrivningschefen uppföres i lönegraden »Oa 5 eller Oa 4» och bestrider icke

annan tjänst än inskrivningstjänsten samt uppföres på särskild stat enligt vad

nedan anföres. Enligt denna princip skulle vid ett infanteriregemente befattningarna

såsom a) regementsstabschef, b) chef för regementsstabens sektion

II och sektion III samt c)—e) tre bataljonschefer fördelas på en överstelöjtnant

och fyra majorer, medan för inskrivningschefen skall avses en särskild

beställning i lönegraden »Oa 5 eller Oa 4». Även vid regementen tillhörande

övriga truppslag synes i regel en regementsofficer böra placeras såsom chef för

sektion II och sektion III.

Inskrivningscheferna borde icke ingå i regementenas officerskårer utan

uppföras på särskild stat samt kunna kvarstå till 60 år.

Chefen för armén har lämnat sin anslutning till försvarsutredningens förslag,

att en förvaltare för uppbörd av tygmateriel skall tillkomma vid varje

regemente och kår samt att tygofficerare och sagda förvaltare skola uppföras

på fälttygkårens stat. På grund av tygmaterielens ökade omfattning borde

emellertid ytterligare en pensionerad underofficer tillkomma på tygtjänstavdelningen.

Förslaget att placera eu subalternofficer som biträde åt regementsintendenten

vore välbetänkt. Det kunde dock ifrågasättas, huruvida man på detta

sätt borde för längre tid binda en ung officer på aktiv stat. Mera ändamålsenligt

syntes vara, att denna befattning upprätthölles av för längre tid inbeordrad

kompaniofficer, helst i intendenturkårens reserv.

Det syntes tveksamt huruvida en kapten, sålunda i regel en kompanichef,

kunde bestrida befattningen såsom kasernofficer tillika luftskyddschef. För

att skapa kontinuitet i tjänsteutövningen och undvika att befattningshavaren

försvunne vid mobilisering borde vid samtliga regementen (motsvarande) inrättas

en arvodesbefattning för en pensionerad officer, avsedd såsom kasernofficer

tillika luftskyddschef. Kasernvårdsavdelningen borde icke ingå i regementsstabens

sektion II utan göras självständig och benämnas avdelning K.

Mobiliseringsdetaljen hade att handlägga hela krigsförberedelsearbetet,

d. v. s. frågor som berörde samtliga sektioner och avdelningar. Detaljen borde

därför utbrytas ur sektion III och bilda en fristående avdelning M. Den regementsofficer,

som enligt ovan föreslagits vara chef för sektion II och sektion

111, borde jämväl utöva chefskapet över avdelning M. Sistnämnda avdelning

borde ha egen expedition, där samtliga hemliga handlingar registrerades

och expedierades, medan den för hela staben gemensamma expeditionen, avdelning

VI, endast borde handhava öppna ärenden.

På köksföreståndarebefattningen krävdes stor arbetsförmåga förenad med

initiativrikedom. Det kunde därför ifrågasättas huruvida köksföreståndaren

såsom försvarsutredningen föreslagit borde vara pensionerad underofficer.

Chefen för armén har understrukit försvarsutredningens uttalande, att det.

i princip borde ankomma på regementschefen att bestämma enskildheterna i

organisationen såväl i vad rörde personalens användning som tjänste- och

1''Öredragningsvägar. T många fall syntes det, särskilt vid specialtruppslagen men

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Kangl. Maj.ts proposition nr 210.

även vid infanteriet, på grund av personalskäl bliva omöjligt att upprätthålla

en fullständig sektionsindelning. Avdelningsindelningen borde dock under

alla förhållanden i princip bibehållas.

Tillsättandet av regementskassörer även vid kårerna vore välbetänkt. Det

syntes lämpligt att uppföra samtliga regementskassörer på intendenturkårens

stat.

Det av försvarsutredningen beräknade personalbehovet i reserv — 5 procent

för officerare och underofficerare samt 2.5 procent för underbefäl — vore

ett minimum.

Chefen för armén har även framhållit, att de av försvarsutredningen framlagda

behovssiffrorna för personalkadrarna vore ett minimum. Med hänsyn

till av utredningen förebragta skäl kunde de dock av chefen för armén godtagas.

överbefälhavaren har med hänsyn till kraven på användbarhet och hållfasthet

hos krigsförbanden funnit en ökning av det fast anställda befälet

starkt påkallad. Å andra sidan torde rekryteringsmöjligheterna under de

närmaste åren, då även övriga försvarsgrenar måste starkt utveckla sina

kadrar, påkalla en viss återhållsamhet, om kvalitetskraven icke skulle eftersättas

i icke önskvärd grad. Överbefälhavaren ansåge sig av detta skäl kunna

i stort sett godtaga utredningens förslag såsom en beräkningsgrund för de

närmaste åren. Särskild uppmärksamhet borde dock i fortsättningen ägnas

detta spörsmål, och det vore av stor vikt, om beslutet i detta hänseende kunde

så utformas, att förbättringar åtminstone inom vissa gränser bleve möjliga

enbart genom bestämmande av Kungl. Maj:t, därest detta av de fortsatta

erfarenheterna visade sig påkallat och rekryteringsläget det medgåve.

Arméförvaltningen har ansett sig böra avstyrka förslaget om införande i

organisationen av en kvartermästare med de uppgifter, försvarsutredningen

tänkt sig. Ämbetsverket har i sammanhanget uttalat, att en grundväsentlig

skillnad förelåge mellan förvaltningstjänsten i fred och underhållstjänsten i

krig. Den senare krävde otvivelaktigt en reglerande mellaninstans, kvartermästaren,

men för den förra vore detta ingalunda nödvändigt eller ens önskvärt.

Regementschefens administrativa arbetsbörda komme genom det nya

personalredovisningssystemet att lättas. De rutinmässiga förvaltningsangelägenheterna

borde kunna överlåtas åt tjänstegrenscheferna. I den mån det

befunnes nödvändigt att ytterligare lätta regementschefens arbetsbörda beträffande

egentliga förvaltningsärenden, syntes även detta enklast kunna ske

genom medgivande för denne att till tjänstegrenscheferna delegera avgörandet

av vissa ärenden av enklare beskaffenhet. -— Såsom biträde för kassatjänsten

borde beräknas en sergeant i stället för en furir såsom försvarsutredningen

föreslagit. Härigenom skulle en god rekryteringsgrund skapas för rekrytering

av regementskassörsbeställningarna. —- Arméförvaltningen har tillstyrkt utredningens

förslag om inrättande av beställningar för regementskassörer

även vid sådana förband, där dylika hittills icke funnits. Ämbetsverket har

förordat, att regementskassörsbeställningarna skola utgå ur truppförbandens

personalförteckningar och i stället upptagas såsom en särskild personalkår.

Arméförvaltningen har vidare uttalat, att försvarsutredningen genomgående

s. 203 Kontrollera mot PDF

203

Kungl. Maj ds proposition nr 210.

syntes ha beräknat antalet underbefäl i beställningsmannabefattning vid

infanteriet för knappt; särskilt gällde detta vid de motoriserade regementena.

Samma syntes förhållandet vara vid artilleriet och där framför allt vid de

båda kårartilleriregementena och Gotlands artillerikår. Det syntes erforderligt

att chefen för armén erhölle befogenhet att, därest en ökning av beställningsmännens

antal skulle befinnas nödvändig utan att samtidigt en

ökning av underbefälskadrarna kunde komma till stånd, bestämma antalet

heställningsmän inom den totala underbefälskaderns ram.

Svenska under officers förbundet har framhållit, att försvarsutredningens

förslag innebure en allvarlig sänkning av standarden på plutonchefers ställföreträdare.

Enligt förslaget avsåges nämligen dessa befattningar endast till

V3 bestridas av sergeanter och i övrigt av furirer, medan 1936 ars försvarsbeslut

räknade med hälften sergeanter och hälften furirer. Som stöd för sin

uppfattning åberopar förbundet vad lantförsvarets utbildningskommission i

sitt betänkande anfört beträffande nödvändigheten av kvalificerade befattningshavare

för ifrågavarande tjänst. — Befattningarna sasom köksföreståndare

och kasernunderofficer borde genomgående vid samtliga förband

uppföras såsom aktiv personal i lönegraden UO 2 respektive UO 3. Vidare

borde förslagsvis 3 furirsbeställningar vid varje truppförband utbytas mot

sergeantsbeställningar i avsikt att förbättra befordringsturen, vilken till följd

av manskapskadrarnas utökning eljest kunde befaras bliva ogynnsammare än

hittills — För tjänstgöring vid regementsstabens expedition syntes böra beräknas

en sergeant i stället för en furir. — Underofficersförbundet har vidare

anfört, att kompaniadjutanternas betungande arbetsförhållanden krävde en

snar reglering, och har ifrågasatt, huruvida icke en civil förrådsman borde

avses såsom biträde åt kompaniadjutanterna vid arméns truppförband. —

Den för regementsstabens kassaavdelning beräknade furiren syntes med fördel

kunna ersättas av en kvinnlig tjänsteman.

Försvarsväsendets underbefäls förbund har såsom i andra sammanhang

framhålles hävdat, att med hänsyn till det fast anställda manskapets befordringsmöjligheter

befattningarna såsom plutonchefers ställföreträdare

borde till ena hälften bestridas av sergeanter och till den andra av

furirer. Härför krävdes en ökning av antalet sergeanter, varvid det, för

att säkerställa en lämplig avvägning mellan antalet beställningshavare i de

olika underofficersgraderna, bleve nödvändigt att även något öka antalet

fanjunkare (styckjunkare). Härvid borde i främsta rummet befattningarna

såsom köksföreståndare, kasernunderofficer och biträde åt regementsintendenten

avses för aktiva underofficerare. Därest den aktiva underofficerskadern

på detta sätt ökades, kunde en motsvarande minskning av antalet

furirer äga rum. — Förbundet har vidare ansett, att befattningarna såsom

stallfurir, köksfurir, matsalsfurir och väbelfurir m. fl., sammanlagt 8 ä 10 befattningar

per truppförband, lämpligen borde bestridas av s. k. långtjänst

underbefäl, vilka borde kvarstå i innehavande beställning intill en uppnådd

pensionsålder av 55 år. Fn motsvarande minskning av antalet övrigt undeibefäl

kunde i så fall ske.

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Statskontoret har uttalat, att pensionsåldern för inskrivningschef borde

bestämmas till 60 år.

1942 års f ör sv ar sb er edning.

Försvarsberedningen har ansett sig i stort sett kunna biträda de av försvarsutredningen

angivna grunderna för de lägre truppförbandens organisation

och för beräkningen av behovet av fast anställd personal m. m.

För bestämmande av antalet beställnings- och befattningshavare och för

samma personals fördelning på lönegrader hade försvarsutredningen främst

tagit hänsyn till personalens avsedda användning i krig. Erforderlig hänsyn

hade emellertid även tagits till fredsanvändningen och befordringsmöjligheterna.

Enligt beredningens uppfattning hade sistnämnda synpunkt inom

vissa truppslag kommit att i allt för hög grad prägla försvarsutredningens

förslag till stater för officerare; för intendentur- och fälttygkårerna hade

sålunda, enligt beredningens uppfattning, beräknats ett större antal beställningar

inom den högsta regementsofficersgraden än som kunde anses motiverat

av de för beställningshavarna avsedda tjänsteuppgifterna, närmast såsom

byråchefer i vederbörliga departement. Denna beräkning borde ändras,

och för övrigt borde beaktas, att behovet av militära beställningshavare inom

förvaltningsorganen icke kunde slutligt bedömas, förrän förvaltningsutredningen

avslutats och dess förslag blivit prövat.

I detta sammanhang har beredningen ansett sig böra beröra grunderna för

befordran till kapten (ryttmästare), därvid beredningen bland annat uttalat

att det för försvarsväsendets effektivitet måste vara av betydelse, att subalternofficer,

som visat sig besitta större skicklighet än äldre och jämnåriga

kamrater, utan hinder av att han räknade tur efter dessa befordrades till kapten

och hans förmåga alltså toges i anspråk för uppgifter, för vilka han vore väl

lämpad, medan hans äldre kamrater endast skulle nöjaktigt kunna fullgöra

samma åligganden. Beredningen föresloge därför, att frågan om grunderna

för befordran till kapten (ryttmästare) gjordes till föremål för särskild utredning,

vilken utredning borde avse alla försvarsgrenar.

I fråga om avvägningen mellan antalet beställningar för underofficerare å

ena sidan och för fast anställt manskap å andra sidan hade beredningen i

likhet med svenska underofficersförbundet samt försvarsväsendets underbefälsförbund

funnit, att försvarsutredningens förslag innebure en proportionsförskjutning

till det sämre i förhållande till de hittills gällande

staterna. Visserligen kunde ökningen av antalet furirer närmast anses

hänförlig till den omständigheten, att den första kontraktstiden bestämts

till fyra år mot nu i allmänhet tillämpad första anställningstid av tre

år, men beredningen funne likväl skäl tala för att antalet underofficerare

något ökades och antalet furirer i motsvarande mån minskades. De

med en ökning av antalet underofficerare förenade kostnaderna syntes icke

beredningen bliva av den storleksordning, att desamma behövde utgöra

hinder för den förordade justeringen av försvarsutredningens förslag. Därest

det skulle befinnas erforderligt med hänsyn till kostnadsramen, kunde för

s. 205 Kontrollera mot PDF

205

Kungl. May.ts proposition nr 210.

övrigt övervägas att något minska antalet beställningar för fast anställt manskap.

Beredningen hölle sålunda före, att antalet för trupptjänstgöring beräknade

underofficerare vid arméns truppförband borde bestämmas något

högre än i försvarsutredningens förslag till stater.

1 anslutning till försvarsväsendets underbefälsförbunds förslag i ämnet

har beredningen förordat, att för varje truppförband beräknades ett mindre

antal beställningar (högst 10 procent av antalet beräknade furirsbeställningar)

för »långtjänstunderbefäl» i lönegrad Mb 1 och att i anslutning härtill motsvarande

minskning företoges i de föreslagna staternas beställningar för underbefäl.

Beredningen har icke ansett det erforderligt att i fredstid binda en officer

på aktiv stat vid befattning såsom biträde åt regementsintendenten. Den

biträdeshjälp, som kunde vara erforderlig i fredsorganisationen, ansåge beredningen

kunna tillgodoses i annan ordning, jämväl utan att — såsom chefen

för armén föreslagit — taga i anspråk en reservofficer för ändamålet. På sätt

arméförvaltningen föreslagit borde en sergeant i stället för en furir avses för

tjänstgöring vid truppförbands kassaförvaltning. Skulle denna biträdeshjälp

icke vara tillräcklig för såväl regementsintendenten som för kassaförvaltningen,

syntes det ytterligare behovet böra tillgodoses genom anställande av ett extra

ordinarie kontorsbiträde, i första hand avsett för tjänstgöring hos regementskassören.

Beredningen föresloge sålunda, att antalet kompaniofficerare och

furirer minskades med vardera en och att antalet underofficerare ökades med

en vid truppförband med egen kassaförvaltning.

Beredningen hade icke funnit skäl till erinran mot att regementskassörer

beräknades jämväl för kårerna, men då omfattningen av kassagöromålen måste

anses vara väsentligt mindre där än vid regementena, borde de för kårerna

avsedda regementskassörerna hänföras till lönegrad UO 2 och benämnas regementskassörer

av 2. klassen samt innehava fanjunkares tjänsteställning. I

samband härmed borde beställningarna för regementskassörerna vid regementena

upptagas såsom beställningar för regementskassörer av 1. klassen.

Samtliga regementskassörer borde pensioneras vid 60 års ålder och tills vidare

uppföras på intendenturkårens stat. Det torde sedermera i samband med beslut

om förvaltningsorganisationen tagas i övervägande att underställa samtliga

regementskassörer »försvarsväsendets civilförvaltning», varmed skulle följa att

de hänfördes till civilmilitära beställningshavare med avlöning enligt löneplanen

Ca.

I fråga om köksföreståndarebefattningarna ansåge beredningen skäl tala

för att desamma inom fredsorganisationen bleve tillsatta med civila befattningshavare,

som vore specialutbildade för tjänsten i fråga. Om föi

dessa arbetsuppgifter avsåges militära befattningshavare, vore det av

vikt, att dessa erhölle tillräcklig utbildning härför. Den utbildning,

som hittills meddelats underofficerare, avsedda såsom köksföreståndare,

syntes icke ha givit dem tillräckliga yrkeskunskaper. Då befattningen

såsom köksföreståndare måste anses vara mera arbetstyngd än andra

för underofficerare avsedda arvodesbefattningar inom truppförbanden, sjn
-

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

tes den med befattningen förenade inkomsten böra sättas något högre

än för arvodesbefattningar i allmänhet för underofficerare. Beredningen,

som i annat sammanhang föreslagit, att arvodena till pensionerade officerare

och underofficerare i arvodesbefattningar skulle utgå efter viss

löneklass, ville — för säkerställande av en god rekrytering av köksföreståndarebefattningarna

— föreslå, att arvodet för pensionerad underofficer i köksföreståndarebefattning

skulle beräknas efter löneklassen UO 8. I anslutning

till vad beredningen i annat sammanhang anfört rörande arvoden utöver lön

funne beredningen däremot icke erforderligt att köksföreståndare, som vore

underofficer på aktiv stat, åtnjöte särskilt arvode utöver lönen. Endast så

länge de nuvarande köksföreståndarna kvarstode i sina befattningar, syntes

skäl föreligga för bibehållande av de nuvarande köksföreståndararvodena.

Till frågan huruvida köksföreståndarebefattningen — därest den icke kunde

avses för civil befattningshavare — skulle uppehållas av underofficer på aktiv

stat eller pensionerad underofficer, funne sig emellertid beredningen icke

kunna på grundval av nu tillgängligt material taga bestämd ställning

Erågan om kasernvårdstjänstens ordnande borde enligt beredningens

mening lösas provisoriskt på sätt försvarsutredningen föreslagit i avvaktan

på närmare utredning rörande den slutliga organisationen. Det syntes nämligen

beredningen kunna ifrågasättas, huruvida icke särskild lokal byggnadsförvaltning

borde inrättas för samtliga fastigheter i statens ägo på en och

samma ort, antingen dessa fastigheter disponerades av militär eller civil

myndighet. Antydda ordning hade upptagits till övervägande i annat sammanhang,

och borde denna utrednings resultat avvaktas, innan slutlig ställning

toges.

Med hänsyn till den ökade tygmaterieltillgången uttalade beredningen sin

principiella anslutning till chefens för armén och arméförvaltningens förslag

om ytterligare arvodesbefattningar för pensionerade underofficerare, avsedda

för tjänstgöring inom truppförbandens tygavdelningar.

Yad anginge frågan om inskrivningschefens ställning vid de truppförband,

där inskrivningsexpedition skall finnas, har beredningen ansett, att för befattningen

såsom inskrivningschef borde avses pensionerad officer, i regel

major eller överstelöjtnant. Arvodet borde — enligt det förslag till arvodesreglering,

som beredningen i annat sammanhang framlagt — utgå enligt löneklassen

Oa 14, d. v. s. efter högsta löneklassen för överstelöjtnant. Anord

ningen medförde viss kostnadsbesparing och en ökad elasticitet i personalorganisationen.

Skulle likväl befattningen befinnas böra uppföras på aktiv

stat, borde särskilda beställningar upptagas för inskrivningscheferna i staterna

för vederbörliga truppförband och löneställningen angivas till Oa 5 eller

Oa 4. Pensionsålder för inskrivningschef borde i detta fall bestämmas till

60 år.

Beredningen hade vidare funnit sig böra tillstyrka försvarsutredningens

förslag till beräkning av antalet skrivbiträden liksom också att ett kontorsbiträde

upptoges i personalförteckningen för varje truppförband. Beredningen

förutsatte emellertid, att kontorsbiträdesbefattningen avsåges för

s. 207 Kontrollera mot PDF

207

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

kassaförvaltningen. I samband med att bemyndigande lämnades truppförbandscheferna

att anställa ifrågavarande kontors- och skrivbiträden borde

uppmärksamheten fästas därå, att vid nyanställning av personal anställning

icke omedelbart borde beredas vederbörande såsom extra ordinarie utan

borde viss tids provtjänstgöring såsom extra befattningshavare vara regel.

Antalet beställningsmän av olika slag borde enligt beredningens uppfattning

icke bindas utan borde det få ankomma på chefen för armén att meddela bestämmelser

rörande det antal beställningshavare av manskapet, som skulle

placeras i tjänstgöring såsom beställningsmän.

För att utbildningsarbetet vid truppförbanden skall kunna effektivt be

drivas och krigsförbanden sammanhållas i operationsdugliga enheter är det

självfallet av den största betydelse, att befälspersonal i tillräcklig utsträckning

står till förfogande. Såvitt jag kan bedöma, har försvarsutredningen vid

sina överväganden rörande befälskadrarnas storlek beaktat angelägenheten

härav men samtidigt sökt i görligaste mån tillvarataga möjligheterna att nedbringa

kostnaderna för personalorganisationen. Från vissa militära myndigheters

sida har framhållits, att de behovssiffror, i vilka utredningens förslag

utmynnat, måste betraktas som förhållandevis snävt tillmätta. Flertalet

myndigheter ha dock ansett sig kunna godtaga utredningens behovsberäkningar.

Även för egen del håller jag före, att utredningens förslag i princip

bör kunna läggas till grund vid personalorganisationens utformning, men

vill samtidigt framhålla, att de erfarenheter, som successivt vinnas rörande

värnpliktsutbildningens bedrivande enligt de i den nya värnpliktslagen fastställda

grunderna, kunna framdeles medföra behov av en förnyad omprövning

av denna fråga. I sådant avseende vill jag jämväl erinra om de synpunkter

och förslag rörande utbildningsarbetet inom armén, som innefattas i lantförsvarets

utbildningskommissions nyligen avgivna betänkande (statens off.

utredn. 1941:35).

Yad detaljerna i föreliggande förslag beträffar må följande anföras.

I likhet med 1942 års försvarsberedning finner jag det nödvändigt att,

innan den pågående förvaltningsutredningen ännu slutförts och dess förslag

blivit prövat, iakttaga en viss försiktighet vid prövning av förslag om utökning

av fälttyg-, fortifikations- och intendenturpersonal. Såsom framgår av

det följande kommer jag även att föreslå, att med sådana förändringar i sammansättningen

av nyssnämnda personalkårer, som sammanhänga med det

ökade personalbehovet inom den centrala förvaltningstjänsten, skall anstå intill

dess på grundval av förvaltningsutredningens betänkande behovet av

sådan personal kunnat bättre överblickas.

Såsom jag kommer att närmare klargöra under avsnittet Fälttygkåren anser

jag mig icke böra för närvarande biträda försvarsutredningens förslag, att

truppförbandens tygofficerare skola överföras till fälttygkåren, utan förutsätter

att såsom tygofficer liksom hittills kommenderas en kapten (ryttmästare)

på vederbörligt truppförbands (truppslags) stat. I anledning härav böra

de av försvarsutredningen föreslagna staterna för de olika truppförbanden

Departements
chefen.

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

(truppslagen) genomgående ökas med en kapten (ryttmästare) per regemente

och kår, medan fälttygkåren i stället minskas i samma omfattning.

Jag är icke lieller beredd att nu tillstyrka utredningens förslag om uppförande

på fälttygkårens stat av tillhopa 46 beställningar för förvaltare i lönegraden

UO o, avsedda såsom uppbördsmän för tygmateriel vid samtliga regementen

och kårer utom Signalregementet och ingenjörkårerna. I stället föreslår

jag, att för varje regemente och kår—-utom Signalregementet och ingenjörkårerna

— beräknas ytterligare en fanjunkare (styckjunkare), avsedd för denna

befattning, och att en beställning för denne tillkommer på personalförteckningen

för vederbörligt truppförband (truppslag).

På de av 1942 års försvarsberedning framförda förslagen om ändring av

grunderna för befordran till kapten (ryttmästare) är jag icke beredd att i

detta sammanhang närmare ingå. Allenast må påpekas, att med denna fråga

äro förbundna vissa avvägningsproblem av delvis ömtålig natur, berörande

bland annat personalens löne- och pensionsförhållanden. Jag vill i övrigt

hänvisa till vad jag i likartat sammanhang anfört i propositionen 1942: 74

angående avskiljande från aktiv stat av vissa beställningshavare vid försvarsväsendet.

Svenska underofficersförbundet har uttalat farhågor för att med de av

försvarsutredningen tillämpade principerna för beräkning av befälsbehovet

skulle följa en sänkning av standarden på plutonchefers ställföreträdare.

Siffermässigt sett synes visst fog föreligga för denna uppfattning. Man bör

dock icke förbise, att furirer med underofficerskompetens under tider, då befordringsförhållandena

äro normala, i viss utsträckning finnas att tillgå.

Med tanke på befordringsutsikterna för det fast anställda manskapet har

underofficersförbundet liksom även försvarsväsendets underbefälsförbund

påyrkat en ökning av antalet underofficerare och en motsvarande minskning

av den fast anställda manskapskadern. Jämväl 1942 års försvarsberedning

har ansett skäl föreligga härför. För egen del anser jag mig icke kunna nu

taga ställning till frågan i vad mån en sådan förskjutning de olika personalgrupperna

emellan kan vara befogad, helst som en dylik åtgärd skulle leda till

minskad elasticitet i personalorganisationen och samtidigt medföra en icke

oväsentlig ökning av personalkostnaderna. Jag biträder därför i förevarande

hänseende utredningens förslag men förutsätter att frågan uppmärksammas

vid den förnyade utredningen rörande möjligheterna att tillgodose önskemålen

om elasticitet i försvarsorganisationen, som enligt vad jag i annat sammanhang

uttalat bör företagas.

Försvarsväsendets underbefälsförbund har i sitt yttrande ifrågasatt, att ett

visst antal underbefälsbeställningar vid arméns truppförband skulle utbytas

mot beställningar för s. k. långtjänstunderbefäl. Till detta förslag har 1942

års försvarsberedning lämnat sin anslutning. Då emellertid denna fråga i detta

sammanhang icke varit föremål för de närmast ansvariga myndigheternas bedömande

och det sålunda icke varit möjligt att allsidigt pröva behovet av ett

dylikt utbyte eller för vilka uppgifter de nya beställningarna kunna vara

lämpade, är jag för närvarande icke beredd att framlägga något förslag i ämnet.

s. 209 Kontrollera mot PDF

209

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Därest en fortsatt undersökning skulle giva vid handen, att för vissa särskilda

befattningar föreligger behov av en sådan fastare anställningsform, torde

frågan böra på nytt upptagas till behandling.

Vad beträffar stabs- och förvaltningsorganisationen vid de lägre truppförbanden

ger jag min anslutning till den strävan att ernå viss överensstämmelse

mellan organisationen i krig och fred, som utmärker försvarsutredningens

principförslag. De erinringar av mera principiell innebörd, som från

de olika myndigheterna riktats mot förslaget, hänföra sig främst till inskrivningschefs-

och kvartermästarbefattningarna.

Med avseende på inskrivningschefens ställning och åligganden anförde

jag i fjol vid framläggande av proposition angående vissa med genomförandet

av ny organisation för värnpliktigas inskrivning och redovisning sammanhängande

frågor (1941:340), att de värnpliktigas inskrivning och deras fördelning

mellan olika vapenslag å ena sidan, deras redovisning vid truppförbanden

och användning för mobiliseringsändamål å den andra vore olika

sidor av en och samma verksamhet, vars huvudsyfte vore att bereda säkerhet

så långt sig göra läte för att varje värnpliktig uttoges för den utbildning, han

bäst lämpade sig för, och toges i anspråk på den plats, där han på bästa sätt

kunde tjäna vårt försvar. En anordning, som förutsatte att inskrivningschefen

jämväl skulle förestå vederbörande infanteriregementes mobiliseringsavdelning,

syntes vara ägnad att med avseende på tilldelning av värnpliktiga leda

till en anpassning efter truppförbandens praktiska behov. Även övriga truppförband

torde få fördel av en sådan anordning. De av rullföringsnämnden

verkställda beräkningarna rörande arbetsbelastningen för å ena sidan inskrivningschefen

och å andra sidan chefen för mobiliseringsavdelningen tydde

dessutom på att ett förenande av befattningarna i en person läte sig göra.

Av dessa skäl syntes anledning föreligga att vid den i viss mån interimistiska

lösning av personalfrågorna, jag ansåg mig böra förorda, försöksvis pröva

lämpligheten av den nu angivna anordningen.

Även försvarsutredningen har förutsatt, att inskrivningschefen i regel skall

fullgöra tjänst jämväl såsom chef för mobiliseringsavdelningen (sektion III).

Med den av mig och försvarsutredningen sålunda förordade organisationen

följer, att såsom inskrivningschef, tillika chef för regementsstabens sektion

III, principiellt bör avses aktiv regementsofficer på vederbörligt truppförbands

stat. Utredningen anser, att inskrivningschefen bör vara överstelöjtnant, och

föreslår, att på staten för varje regemente med inskrivningsexpedition inrättas

en överstelöjtnantsbeställning, avsedd för inskrivningschefen. För egen del

föreslår jag, att en ny beställning upptages såsom överstelöjtnant eller

major samt att denna beställning icke bindes till inskrivningschefen utan att

Kungl. Maj:t skall äga att såsom inskrivningschef förordna den av truppförbandets

regementsofficerare, som befinnes därtill bäst lämpad. I den mån

pensionerad regementsofficer övergångsvis finnes böra förordnas såsom

inskrivningschef, bör eu aktiv regementsofficersbeställning vid regementet

ställas vakant så länge sådant förordnande varar. Genom den av mig föreslagna

anordningen vinnes ökad frihet vid personvalet.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 samt. Nr 210.

877 42 14

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Med avseende på pensionsåldern för den av mig sålunda föreslagna nya

beställningen i lönegrad Oa 5 eller Oa 4 torde vid bifall till mitt förslag skäl

icke föreligga att ifrågasätta någon avvikelse från den för sådan beställning

stadgade, nämligen 55 år. Därest det skulle anses önskvärt, att inskrivningschef

kvarbliver i tjänst efter fyllda 55 år, torde detta böra ske med tillämpning

av 31 § 1 mom. 1941 års allmänna tjänstepensionsreglemente, enligt vilket

stadgande Kungl. Maj:t, då särskilda omständigheter därtill föranleda, må medgiva

beställningshavare i bland annat här avsedda lönegrader rätt att kvarstå

i tjänst högst fem år efter pensionsålderns inträde.

För att lätta regementschefens betungande arbetsbörda har försvarsutredningen

föreslagit, att förvaltningstjänstens olika grenar skola sammanföras

under en gemensam sektionschef av regementsofficers grad och benämnd kvartermästare.

Någon ökning av personalkadern skulle dock härigenom icke uppkomma;

utredningen har förutsatt, att en av truppförbandets regementsofficerare

skulle handhava denna uppgift vid sidan av sina övriga åligganden.

Visserligen ha meningarna rörande lämpligheten av försvarsutredningens

förevarande förslag i väsentliga avseenden gått i sär. För egen del har jag

emellertid funnit uppslaget förtjänt av att prövas i praktiken i avbidan på de

åtgärder, som kunna komma att vidtagas i syfte att reformera den militära

expeditionstjänsten. Att vid sidan härav allt bör göras för att genom en ändrad

fördelning av beslutanderätten och genom förenklingar överhuvudtaget rationalisera

expeditionstjänsten är utan vidare uppenbart men bör icke utesluta

ett försök med den av försvarsutredningen föreslagna anordningen.

Även om jag delar utredningens uppfattning, att det i princip bör ankomma

på truppförbandscheferna att bestämma enskildheterna i stabernas organisation

såväl i vad rör personalens användning som i fråga om tjänste- och föredragningsvägar,

står det dock klart, att organisationen i stort måste regleras

genom centralt utfärdade bestämmelser. Det torde böra ankomma på Kungl.

Maj:t att efter erforderlig prövotid bestämma den slutliga organisationen.

Det synes ådagalagt, att i fredstid särskild person bör avses såsom biträde åt

regementsintendenten vid infanteri- och artilleriregementena. Behovet härav

har av ingen bestritts. Däremot ha meningarna varit delade om hur det

bäst skall tillgodoses. Försvarsutredningen har för sin del funnit erforderligt

att härför beräkna en kompaniofficer på aktiv stat, medan bland de hörda

myndigheterna även funnits förespråkare för uppfattningen att för denna

tjänst bör avses underofficer eller civil befattningshavare. Sett allenast in*

fredstjänstens synpunkt torde vilken som helst av de nämnda lösningarna

kunna anses godtagbar. Emellertid är det ur krigsorganisatorisk synpunkt av*

synnerlig vikt att för fältförbanden kunna förfoga över ett tillräckligt antal

officerare med erfarenhet och rutin i fråga om tjänst i kvartermästare- och

intendentsbefattning. Alldenstund fredstjänstgöring såsom biträde åt regementsintendenten

måste anses vara en god utbildning härför, vill jag ansluta

mig till försvarsutredningens ståndpunkt och föreslår sålunda, att såsom

biträde åt regementsintendenten vid infanteri- och artilleriregementena beräknas

en aktiv kompaniofficer på vederbörligt regementes stat.

s. 211 Kontrollera mot PDF

211

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Jag ansluter mig jämväl till försvarsutredningens förslag, att regementskassörer

skola finnas även vid kårerna, men anser i likhet med flera av de

hörda myndigheterna, att samtliga regementskassörer böra uppföras på gemensam

stat vid intendenturkåren. I vad avser regementskassörernas löneställning

delar jag 1942 års försvarsberednings uppfattning, att regementskassörema

vid kårerna böra upptagas i lönegrad UO 2. En uppdelning av regementskassörsbeställningarna

i sådana av 1. och 2. klassen, på sätt beredningen föreslagit,

finner jag emellertid icke lämplig. I stället föreslår jag, att innehavarna

av regementskassörsbefattningarna vid kårerna skola uppföras på intendenturkårens

stat i beställning såsom fanjunkare i lönegrad UO 2, varvid jag förutsätter,

att pensionsåldern blir densamma som för annan fanjunkare. Även

regementskassörema vid regementena böra uppföras på i itendenturkårens

stat, liksom hittills i regementskassörsbeställning i lönegrad U0 3. Härvid

utgår jag dock från att samtliga regementskassörsbeställningar liksom ock de

fanjunkarbeställningar vid intendenturkåren, som avses för i regementskassörsbefattning

vid kårerna placerade fanjunkare, alltfort skola rekryteras ur truppförbandens

(truppslagens) underofficerskårer.

I motsats till arméförvaltningen och försvarsberedningen kan jag icke finna

det ur tjänstesynpunkt behövligt att som biträde för tjänstgöring vid truppförbands

kassaförvaltning avse en sergeant i stället för en furir.

Befattningen såsom köksföreståndare finner jag i likhet med försvarsutredningen

böra bestridas av pensionerad underofficer i arvodesbefattning. Att,

såsom 1942 års försvarsberedning ifrågasatt, för ifrågavarande befattningshavare

beräkna förhöjt arvode finner jag icke erforderligt. I likhet med beredningen

förutsätter jag däremot, att de nuvarande köksföreståndararvodena

skola utgå till de nu som köksföreståndare förordnade underofficerarna, så

länge de innehava sådant förordnande.

Av försvarsutredningen föreslagen organisation för kasernvårdstjänsten vid

de lägre truppförbanden finner jag lämplig. Jag kan sålunda icke tillstyrka de

förslag om personalökning för ifrågavarande tjänst, som av vissa myndigheter

framlagts. Yad av försvarsberedningen i detta avseende anförts bör i fortsättningen

beaktas.

I likhet med flera av de hörda myndigheterna och 1942 års försvarsberedning

finner jag en utökning av det av försvarsutredningen beräknade antalet pensionerade

underofficerare i arvodesbefattning vid truppförbandens tygavdelningar

(tygunderofficerare) nödvändig med hänsyn till materieltjänstens ökade

omfattning. Till denna fråga återkommer jag i ett senare sammanhang.

Såsom jag tidigare anfört under avsnittet Personalvården lärer vid varje

regementsstab (motsvarande stab) böra inrättas befattning för en föredragande

i personalvårdsärenden, motsvarande övriga i staben ingående

tjänstegrenschefer. Jag har samtidigt uttalat, att nämnda befattning, vilken i

fred icke torde bliva förenad med någon större arbetsbörda, borde bestridas

* såsom deltidstjänst av en yngre kompanichef (motsvarande chef), varför inrättandet

av ifrågavarande befattning icke påkallade någon kaderökning vid

förbanden.

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Jag instämmer i vad försvarsberedningen anfört om viss tids provtjänstgöring

såsom extra tjänstemän för skrivbiträden vid truppförbanden. Härom

torde Kungl. Maj:t få utfärda närmare föreskrifter.

På sätt arméförvaltningen och 1942 års försvarsberedning framhållit torde

antalet underbefäl i beställningsmannabefattning vid de olika truppförbanden

icke böra nu fixeras utan bör det ankomma på chefen för armén att meddela bestämmelser

rörande det antal beställningshavare av manskapet, som skall

placeras till tjänstgöring såsom beställningsmän.

Jag biträder i likhet med de hörda myndigheterna försvarsutredningens förslag,

att på staterna för trängen och trängkårerna skall uppföras all fast anställd

sjukvårdspersonal vid armén. Att såsom 1942 års försvarsberedning och arméförvaltningen

(se härom under rubriken Trängen och trängtrupperna) förordat

därjämte pålägga trängtrupperna uppgiften att tillhandahålla sjukvårdspersonal

till samtliga flygvapnets truppförband anser jag mig däremot, i varje

fält för närvarande, icke kunna tillstyrka. De organisationsuppgifter, som till

följd av eljest föreslagna ändringar i trängtruppernas freds- och krigsorganisation

under de närmaste åren komma att påvila detta truppslag, äro nämligen

redan nu så omfattande, att jag icke kan finna en ökning av desamma

tillrådlig.

Infanteriet.

Infanteriet utgöres för närvarande av 21 infanteriregementen jämte ett

fristående övningskompani för infanteriskjutskolan.

Infanteriregementena äro i fred normalt organiserade på två infanteribataljoner.

Från denna organisation avviker Svea livgarde (II), som med hänsyn

till garnisonstjänsten är organiserat på tre bataljoner, samt Norrbottens regemente

(119), som utöver de två infanteribataljonerna omfattar en skidlöparbataljon.

Vid vartdera av Skaraborgs regemente (19) och Södermanlands regemente

(110) är en av infanteribataljonerna ersatt med en pansarbataljon.

Värmlands regemente (12) slutligen har en reducerad organisation om endast

en bataljon. Till sistnämnda regemente är infanteriets officersaspirantskola

förlagd.

För sv ar sutredningen.

Med avseende på infanteriets fredsorganisation har försvarsutredningen,

såsom i annat sammanhang anförts, föreslagit, att de kombinerade infanterioch

pansarregementena, Skaraborgs regemente och Södermanlands regemente,

skola utbrytas ur infanteriet och överföras till pansartrupperna såsom

pansarregementen. För att undvika de med omnumrering följande olägenheterna

böra därvid enligt utredningens mening régementsnumren 19 och 110

vakantsättas.

Utredningen har vidare med hänsyn till den avsedda krigsorganisationen

föreslagit, att Värmlands regemente utökas till samma omfattning som övriga

regementen.

s. 213 Kontrollera mot PDF

213

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Såväl med hänsyn till övningsförhållandena som ur beredskapssynpunkt

har utredningen föreslagit, att Norrbottens regementes skidlöparbataljon

skall förläggas till Kiruna, där ett etablissement av enkel typ bör uppföras för

bataljonen. Den härigenom frigjorda s. k. skidlöparkasernen i Boden har förutsatts

kunna tagas i anspråk för förläggning av vissa andra förband, för vilka

nybyggnader eljest skulle bliva erforderliga.

Riskerna för överraskande angreppshandlingar mot Stockholms och Karlskrona

skärgårdsområden hade ökat. Det vore därför önskvärt att inom dessa

områden permanent förfoga över ett infanteriförband med fullständig lokalkännedom,

inövad förmåga att samarbeta med kustartilleriförsvaret och de

lokala sjöstyrkorna samt förtrogenhet med den särskilda båtmateriel m. in.,

som erfordrades vid strid i och om skärgårdsområden. Utredningen hade övervägt

möjligheten att till vart och ett av nämnda områden förlägga en infanterikår

men hade icke funnit detta oundgängligen nödvändigt utan förordade i

stället en särskild utformning av försvarsområdesorganisationen i vad rörde

ifrågavarande områden, varigenom kraven på specialutbildning av för dessa

områdens försvar avsedda trupper ansåges kunna tillgodoses.

Försvarsutredningen har erinrat om att enligt det av utredningen framlagda

förslaget till arméns krigsorganisation däri bland annat skulle ingå vissa

motoriserade infanteriförband och cykelinfanteriförband. Utredningen har

föreslagit, att fredsutbildningen i motoriserad infanteritjänst förlägges till

Svea livgarde, vars utflyttning till Järvafältet borde genomföras så snart ske

kunde, och till Södra skånska infanteriregementet. Utbildning i cykelinfanteritjänst

har föreslagits som hittills äga rum vid Gotlands infanteriregemente

samt därjämte vid Värmlands regemente och Livgrenadjärregementet. I samband

med Svea livgardes utflyttning till Järvafältet syntes den nuvarande

garnisonsbataljonen böra utgå ur regementet och ersättas med ett till Livregementet

till häst förlagt garnisonskompani. Officerare och underofficerare

för nämnda kompani borde dock alltjämt beräknas på Svea livgardes stat,

medan underbefäl borde beordras ur infanteriets truppförband. Svea livgarde

syntes även böra lämna befäl till det särskilda övningskompani, som borde

organiseras för krigsskolan.

I fråga om infanteriskjutskolans övningskompani har utredningen icke förutsatt

någon ändring. Kompaniet borde som hittills förläggas till Rosersberg

och befäl kommenderas ur infanteriets truppförband.

För att tillgodose behovet av övningstrupp vid krigsskolan borde organiseras

ett krigsskolans övningskompani, förlagt till Karlberg och underställt

chefen för krigsskolan.

För infanteriets officersaspirantskola borde uppföras ett nytt etablissement,

enär de för närvarande disponerade lokalerna vid Värmlands regemente

måste tagas i anspråk av regementet i samband med dess utökning till normalregemente

och andra lokaler icke funnes att tillgå. Försvarsutredningen hade

räknat med att skolan alltfort skulle förläggas till Karlstad och underställas

chefen för Värmlands regemente samt i förvaltningshänseende anslutas till

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

nämnda regemente. Emellertid kunde skäl föreligga även för en förläggning

till annan ort, i första hand Östersund, som särskilt för vinterutbildningen

erbjöde goda möjligheter. Möjligheterna för samövningar med artilleriförband

vore även av värde. Då nya byggnader ändock måste uppföras för skolan,

medförde en förläggning till annan ort än Karlstad inga kostnader utöver

de av försvarsutredningen beräknade. Skolan syntes i regel böra organiseras

på två å tre kompanier. Skolchefen syntes i likhet med vid arméinspektionen

ständigt tjänstgörande infanteriofficerare böra upptagas på arméinspektionens

stat, medan övrigt befäl borde kommenderas ur infanteriets truppförband. I

skolan borde kavalleriets officersaspirantskola ingå som en underavdelning.

Försvarsutredningen har föreslagit, att flertalet infanteriregementen med

hänsyn till utbildningens omfattning borde organiseras på regementsstab och

tre bataljoner. Vid Norrbottens regemente borde under soldatskolan tillkomma

en skidlöparbataljon, förlagd till Kiruna.

Försvarsutredningen har erinrat om att utredningen i annat sammanhang

föreslagit organiserande i fred av permanenta försvarsområdesstaber med

aktiva kaptener såsom stabschefer. Flertalet av dessa stabschefer förutsattes

skola kommenderas ur infanteriets truppförband. Utredningen hade vidare föreslagit

ett system för frivillig utbildning, som förutsatte kommendering av ett

antal officerare och underofficerare från truppförbanden för ständig tjänstgöring

såsom instruktörer. För infanteriets vidkommande kunde antalet utom

truppförbanden ständigt kommenderade officerare för här nämnda befattningar

beräknas till 29 kaptener (stabschefer vid försvarsområdesstaber), 33

kaptener eller löjtnanter samt 38 underofficerare.

Med den omfattning motortjänsten vid Svea livgarde och Södra skånska

infanteriregementet enligt försvarsutredningens förslag komme att erhålla

i och med att utbildning i motoriserad infanteritjänst förlädes till dessa regementen

syntes ett permanent behov av en motoringenjör komma att uppstå

vid båda regementena. Försvarsutredningen hade räknat med, att en motoringenjör

ur arméingenjörkåren placerades till ständig tjänstgöring vid vartdera

regementet. Såsom motorunderofficer borde vid båda regementena beräknas

en underofficer på aktiv stat.

Infanteriets musikkårer borde i viss mån omorganiseras på sätt angives i

det följande under rubriken Armémusiken.

Med eu utbildningsorganisation vid normalinfanteriregementet, omfattande

fem gevärskompanier (varav ett kompani plutoncliefsskola), två tunga kompanier,

ett specialkompani, ett skolkompani, två efterutbildningskompanier,

en för militärområdet gemensam plutonchefsskola i viss specialtjänst ävensom

ett yrkeskompani har försvarsutredningen, såsom närmare angivits i tre å

sid. 122 och 123 i betänkandet intagna tabeller, beräknat behovet av aktivt

befäl vid infanteriregementena på sätt framgår av följande tabell:

s. 215 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 210. 215

........—

Officerare

Underofficerare

Under-

befäl

Överstar

Överste-

löjtnanter

Majorer

1

Kaptener

Subaltern-

officorarc

Regemcnts-

kassörer

Fanjunkare

Sergeanter

Furirer

Korpraler

Vid vart och ett av 17 normalinfanteri-

i

2

4

23

35

i

16

24

86

40

i

2

4

26

41

i

20

31

99

47

i

2

5

25

36

i

18

25

88

40

Summa för 19 regementen

19

38

77

442

672

19

310

464

1,649

767

Siffrorna inrymma jämväl utom truppförbanden beordrad personal.

Härjämte har för varje infanteriregemente beräknats följande ständigt

tjänstgörande reservpersonal, nämligen en kapten, en löjtnant och en sergeant.

Beträffande det av försvarsutredningen beräknade sammanlagda personalbehovet

i fredstid vid infanteriet torde få hänvisas till fyra å sid. 124 och 125

i betänkandet intagna tabeller.

Y ttr anden.

Chefen för första arméfördelningen har föreslagit, att Norra skånska infanteriregementet,

Kronobergs regemente, Jönköpings-Kalmar regemente och

Hallands regemente skola organiseras såsom cykelinfanteriregementen. För

Södra skånska infanteriregementet har arméfördelningschefen, med hänsyn

till regementets dubbelförläggning till Ystad och Revingehed. anmält behov

av en viss, mindre ökning av förvaltningspersonalen.

Chefen för tredje arméfördelningen har förordat Skövde såsom förläggningsort

för infanteriets officersaspirantskola.

Beträffande ordnandet av garnisonstjänsten i Stockholm har chefen för

fjärde arméfördelningen framfört visst ändringsförslag, vilket upptagits av

chefen för armén i dennes nedan refererade yttrande.

Chefen för övre Norrlands trupper har biträtt försvarsutredningens förslag

att förlägga skidlöparbataljonen till Kiruna, men ansett, att bataljonen borde

organiseras som en fristående, permanent infanterikår, Lapplands fjälljägarkår.

Militärbefälhavaren på Gotland har ansett, att en motoringenjör ur arméingenjörkåren

ständigt borde tjänstgöra vid Gotlands infanteriregemente. Härför

talade bland annat det förhållandet, att ett pansarkompani ur Göta pansarlivgarde

komme att permanent detacheras till regementet. Y iss utökning av

regementets förråds- och hantverkarpersonal vore även erforderlig.

Chefen för armén har icke haft något att erinra mot försvarsutredningens

förslag att förlägga Norrbottens regementes skidlöparbataljon till Kiruna.

Huruvida bataljonens verksamhet borde fortgå även sommartid borde göras

beroende av särskild utredning. Därest så bleve fallet, kunde viss ökning av

förvaltningspersonalen beräknas erforderlig.

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Vad försvarsutredningen anfört beträffande önskvärdheten av permanenta

infanteriförband i Vaxholm och Karlskrona ville chefen för armén understryka.

Av kostnadsskäl ville han likväl icke framställa något yrkande härom.

Garnisonstjänsten i Stockholm borde i enlighet med nuvarande system bestridas

av samtliga förband ur Stockholms garnison och icke, på sätt försvarsutredningen

förordat, av ett till Livregementet till häst förlagt garnisonskompani.

Transporter till och från förläggningarna på Järvafältet syntes

kunna ordnas utan svårigheter. För garnisonskompaniet beräknade officerare

och underofficerare borde kvarstå på Svea livgardes stat.

Såsom en följd av vissa, av överbefälhavaren i samråd med chefen för

armén föreslagna ändringar i det av försvarsutredningen uppgjorda förslaget

till arméns krigsorganisation borde Svea livgarde organiseras såsom cykelinfanteriregemente

i stället för motorinfanteriregemente. Även Norra skånska

infanteriregementet och Hallands regemente borde organiseras såsom cykelinfanteriregementen

.

Det av överbefälhavaren och chefen för armén framlagda krigsorganisationsförslaget

medförde även ett ökat behov av kvalificerad personal vid infanteriet.

Den erforderliga kaderökningen kunde beräknas till 10 regementsofficerare,

20 kaptener, 38 subalternofficerare, 66 underofficerare och 134

underbefäl och borde fördelas på samtliga infanteriregementen. Vidare borde

4 kompaniofficerare och 20 underofficerare på pansartruppernas stat överföras

till infanteriet.

Mot de för infanteriregementena föreslagna personalkadrarna hade chefen

för armén i övrigt intet att erinra. Dock erfordrades för Södra skånska infanteriregementet

med hänsyn till dubbelförläggningen till Ystad och Revingehed

viss ökning av förvaltningspersonalen.

Enligt det föreslagna utbildningssystemet komme eleverna vid officersaspirantskolorna

att vara furirer, som redan genomgått plutonchefsskola. För

en officersaspirantskola av denna typ gjorde sig, när fråga vore om förläggningsort,

andra synpunkter gällande än beträffande förutvarande officersaspirantskolor.

Det kunde ifrågasättas, huruvida icke infanteriets och kavalleriets

officersaspirantskola lämpligen borde förläggas i närheten av Karlberg. Utredning

i denna sak påginge.

Chefen för armén föresloge, att Jönköpings-Kalmar regementes namn ändrades

till Norra Smålands regemente samt att Norrbottens och Västerbottens

regementen kallades Norrbottens fältjägarregemente respektive Västerbottens

fältjägarregemente.

Länsstyrelsen i Blekinge län har med beklagande konstaterat att försvarsutredningen,

trots den starka motivering för förläggning till Karlskrona av ett

linjeinfanteriförband, som av utredningen förebragts, icke framlagt något förslag

härom.

Liknande synpunkter ha anförts av vissa marina myndigheter.

Utöver vad ovan anförts under rubriken Allmänna grunder ha de olika

personalförbunden icke haft några erinringar att framföra med avseende på

de av försvarsutredningen föreslagna personalstaterna för infanteriet.

s. 217 Kontrollera mot PDF

217

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

1942 års försvar sberedning.

1942 års försvarsberedning har biträtt försvarsutredningens förslag om utökning

av Värmlands regemente till normalinfanteriregemente samt förslaget

att förlägga den till Norrbottens regemente hörande skidlöparbatal jonen till

Kiruna. Därest bataljonen funnes böra vara organiserad jämväl sommartid,

borde den dock alltjämt utgöra en underavdelning av regementet, enär kostnaderna

för bataljonens förvaltning därigenom kunde hållas lägre än om

bataljonen skulle bilda ett självständigt förband.

Garnisonstjänsten i Stockholm borde bestridas på samma sätt som för närvarande

och det föreslagna garnisonskompaniet vid Livregementet till häst

sålunda icke organiseras. Svea livgardes stat borde av denna anledning

minskas med 1 subalternofficer och 1 sergeant.

Mot förslagen rörande två särskilda övningskompanier ur Svea livgarde

för infanteriskjutskolan och krigsskolan hade beredningen icke annat att

erinra än att det syntes beredningen kunna ifrågasättas, om icke behovet av

'' subalternofficerare för krigsskolans övningskompani skulle kunna delvis tillgodoses

genom att kadettofficerare och elever vid krigsskolan inträdde såsom

utbildningsbefäl.

I fråga om infanteriets officersaspirantskolas förläggning ville beredningen

allenast uttala, att vid bestämmandet av förläggningsorten hänsyn borde tagas

till önskvärdheten att begränsa byggnadsprogrammet; därest behovet av

lektionssalar för officersaspirantskolan kunde i stort sett tillgodoses vid krigsskolan,

kunde det, såsom chefen för armén ifrågasatt, tagas i övervägande att

förlägga officersaspirantskolan i närheten av Karlberg eller helst gemensamt

med krigsskolan.

Svea livgardes nuvarande musikkår av typ I borde bibehållas vid regementet,

varav följde att musikkår av nämnda typ icke borde organiseras vid

Livregementet till häst.

Yad anginge infanteriregementenas namn föresloge beredningen att Jönköpings-Kalmar

regemente benämndes Smålands grenadjärregemente.

Beträffande försvarsutredningens beräkning av behovet av icke-ordinarie

civil personal har beredningen anfört bland annat följande:

Yid Livregementets grenadjärer borde liksom för närvarande finnas en befattning

för tvättföreståndare av 2:a klassen i lönegrad MEo 7, i stället för av

utredningen föreslagen tvättföreståndare av l:a klassen i lönegrad MEo 9.

Beredningen hade icke något att erinra mot försvarsutredningens beräkning

av antalet förrådsmän i lönegraden MEo 5 samt husmödrar av 2:a klassen och

biträdande husmödrar.

Den av chefen för armén föreslagna ökningen i fråga om den civila personalen

vid Södra skånska infanteriregementet, med hänsyn till regementets

dubbelförläggning till Ystad och Bevingehed, har beredningen ansett erforderlig.

Såsom jag tidigare anfört under rubriken Arméns krigsorganisation har

jag ansett mig böra biträda överbefälhavarens i samråd med chefen för armén

framförda förslag om en ytterligare utökning av cykelinfanteriförbanden i

Departements
chefen.

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

krigsorganisationen. Dessa jämkningar i arméns krigsorganisation föranleda

vissa ändringar även i den föreslagna fredsorganisationen för infanteriet.

Med instämmande i vad chefen för armén i ärendet anfört föreslår jag sålunda

den ändringen i förhållande till försvarsutredningens förslag, att Svea

livgarde organiseras såsom cykelinfanteriregemente i stället för motorinfanteriregemente

samt att även Norra skånska infanteriregementet och Hallands

regemente organiseras såsom cykelinfanteriregementen.

Det av chefen för armén framlagda förslaget om utökning av infanteriets

personalkadrar samt överförande till infanteriet av ett antal officerare och

underofficerare vid pansartrupperna hänför sig till en av överbefälhavaren i

samråd med chefen för armén föreslagen utökning av arméns krigsstyrka, till

vilken jag, såsom jag tidigare framhållit, icke kunnat lämna min anslutning.

V id sadant förhållande föranleder icke heller förslaget angående kaderökningen

och överförandet av den nämnda befälspersonalen något yrkande från

min sida.

Jag biträder försvarsutredningens förslag, att Värmlands regemente skall

utökas till samma omfattning som övriga infanteriregementen samt att Norrbottens

regementes skidlöparbataljon skall förläggas till Kiruna. Såväl av

krigsorganisatoriska skäl som av beredskaps- och utbildningsskäl föreslår jag,

att bataljonens verksamhet skall fortgå även sommartid och att dess benämning

på grund härav ändras till Norrbottens regementes jägarbataljon. I

likhet med försvarsberedningen förutsätter jag att bataljonen alltjämt skall

utgöra en underavdelning av regementet.

Ehuru jag instämmer i vad försvarsutredningen och vissa remissmyndigheter

anfört med avseende på önskvärdheten av permanent förläggning

av infanteriförband till Vaxholm och Karlskrona, finner jag mig i likhet

med försvarsutredningen icke böra framlägga förslag härom. Regelmässigt

bedrivande av övningar inom dessa områden med trupp från närmaste

infanteriregementen samt ett rationellt utnyttjande av den nya försvarsområdesorganisationen

för specialutbildning av för områdenas försvar avsedda

trupper synes mig lämna en godtagbar ersättning för vad man velat uppnå med

de permanenta förbanden.

I fråga om sättet för bestridande av garnisonstjänsten i Stockholm ansluter

jag mig till av chefen för fjärde arméfördelningen, chefen för armén och försvarsberedningen

framfört förslag. Jag föreslår sålunda, att denna tjänst

ombesörjes av samtliga förband ur Stockholms garnison och att något

garnisonskompani icke skall ingå i organisationen. Till denna fråga återkommer

jag även framdeles under rubriken Kavalleriet.

Jag delar försvarsutredningens uppfattning angående lämpligheten av en

gemensam officersaspirantskola för infanteriet och kavalleriet. Med avseende

på förläggningsorten för skolan ha alternativa förslag framförts i utredningens

betänkande, varjämte chefen för tredje arméfördelningen, chefen för armén

och försvarsberedningen uttalat sig i frågan. Var skolan än förlägges, måste

ett nytt etablissement uppföras för densamma. Ett slutgiltigt ståndpunkts
-

s. 219 Kontrollera mot PDF

219

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

tagande i denna fråga lärer icke kunna ske förrän resultatet föreligger av den

utredning, varom chefen för armén föranstaltat. Därest riksdagen ej har något

att däremot erinra, torde Kungl. Maj:t äga att, sedan erforderlig utredning

förebragts, i ärendet träffa avgörande. Härvid förutsätter jag i likhet med

försvarsberedningen, att valet av förläggningsplats bör om möjligt ske på

sådant sätt, att byggnadskostnaderna i görligaste mån nedbringas.

Ändrade benämningar av regementena medföra utgifter och även merarbete

i administrativt hänseende. Endast i tvingande fall böra därför sådana ändringar

vidtagas. På grund härav finner jag mig icke böra förorda de ändrade

benämningar av vissa infanteriregementen, som chefen för armén och försvarsberedningen

ifrågasatt.

I likhet med försvarsutredningen utgår jag ifrån att den av den ansvällande

organisationen sedan en tid tillbaka nödvändiggjorda dubbelförläggningen

av Södra skånska infanteriregementet till Ystad och Revingehed blir bestående.

X enlighet med vad ovan anförts föreslår jag, att infanteriet i fredstid organiseras

på följande lägre truppförband:

I 1 Svea livgarde ...............................................

I 2 Värmlands regemente ..................-................

I 3 Livregementets grenad jär er ..........................

I 4 Livgrenadjärregementet ................................

I 5 Jämtlands fältjägarregemente .......................

I 6 Norra skånska infanteriregementet .................

I 7 Södra skånska infanteriregementet .................

I 8 Upplands regemente ......................................

I 11 Kronobergs regemente ...................................

I 12 Jönköpings-Kalmar regemente .......................

I 13 Dalregementet ............................................

I 14 Hälsinge regemente ......................................

I 15 Älvsborgs regemente ....................................

I 16 Hallands regemente ......................................

I 17 Bohusläns regemente ...................................

I 18 Gotlands infanteriregemente ..........................

I 19 Norrbottens regemente (med en jägarbataljon i

Kiruna) ......................................................

I 20 Västerbottens regemente ................................

I 21 Västernorrlands regemente ............................

Stockholm (Järvafältet)

Karlstad

Örebro

Linköping

Östersund

Kristianstad

Ystad och Revingehed

Uppsala

Växjö

Eksjö

Falun

Gävle

Borås

Halmstad

Uddevalla

Visby (Visborgs slätt)

Boden

Umeå

Sollefteå

Härtill komma krigsskolans övningskompani och infanteriskjutskolans ovningskompani.

De av försvarsutredningen beräknade personalkadrarna för infanteriet synas

mig i stort sett väl avvägda. Dock lärer, med anledning av det ändringsförslag

i vad avser bestridandet av garnisonstjänsten i Stockholm som ovan framlagts,

från personalförteckningen för Svea livgarde böra avföras följande för garnisonskompaniet

vid Ijivregementet till häst beräknade personal, nämligen 1

kapten, 2 löjtnanter, 1 fanjunkare och 3 sergeanter. En minskning av den av

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

utredningen för krigsskolans övningskompani beräknade befälspersonalen

finner jag icke tillrådlig. I enlighet med vad chefen för armén och vederbörande

arméfördelningschef (motsvarande chef) därom anfört bör vidare för

Södra skånska infanteriregementet och för Norrbottens regemente beräknas

viss ökning av förvaltningspersonalen, föranledd beträffande förstnämnda

regemente av dubbelförläggningen till Ystad och Revingehed och beträffande

sistnämnda regemente av dess jägarbataljons permanenta förläggning till

Kiruna. På personalförteckningarna böra sålunda för vartdera regementet

beräknas ytterligare 1 kasernunderofficer (pensionerad underofficer), 1 maskinist,

1 eldare av 2. klass och 1 skrivbiträde. På personalförteckningarna

för trängen och trängkårerna samt för sjukvårds väsendet bör upptagas viss

för ifrågavarande båda infanteriregementen avsedd ytterligare sjukvårdspersonal.

Till dessa frågor återkommer jag närmare i senare sammanhang. Tvättföreståndaren

vid Livregementets grenadjärer bör, såsom försvarsberedningen

anmärkt, vara av 2. klass i lönegrad MEo 7.

Försvarsutredningen har såsom tidigare nämnts föreslagit, att på staten

för varje infanteriregemente skulle uppföras en ny överstelöjtnantsbeställning,

avsedd för inskrivningschefen. I enlighet med vad jag i det föregående

under Allmänna grunder anfört, torde nämnda överstelöjtnantsbeställning

böra utbytas mot en beställning för överstelöjtnant eller major.

Såsom jag i det föregående anfört under avsnittet Allmänna grunder förordar

jag, med avsteg från försvarsutredningens förslag, att den för tygförvaltningstjänsten

vid truppförbanden avsedda personalen tills vidare skall

upptagas på staten för vederbörligt truppförband (truppslag) och icke på fälttygkåren.

På grund härav bör staten för varje infanteriregemente ökas med

1 kapten, avsedd såsom tygofficer, och 1 fanjunkare, avsedd såsom uppbördsman

för tygmateriel. För tygtjänsten bör därjämte, enligt de beräkningsgrunder

jag i ett senare sammanhang kommer att framlägga (avsnittet Fälttygkåren,

tygtrupperna, arméingenjörkåren och tygstaten. Allmänna grunder)

utöver det av försvarsutredningen föreslagna antalet för varje infanteriregemente

beräknas ytterligare 1 (för Södra skånska infanteriregementet och för

Norrbottens regemente 2) tygunderofficer, pensionerad underofficer i arvodesbefattning.

Såsom jag tidigare framhållit under Allmänna grunder förutsätter jag, att

de i personalförteckningen för de olika regementena upptagna regementskassörerna

skola överföras till intendenturkåren.''

Till frågan om musikkårernas organisation vid infanteriregementena återkommer

jag under rubriken Armémusiken.

På grund av vad sålunda anförts föreslår jag för de olika infanteriregementena

de personalkadrar, som framgå av personalförteckningar, vilka tillhandahållas

riksdagens vederbörande utskott. Förslaget innebär en utökning av den

nuvarande fast anställda militära personalen vid ett normalinfanteriregemente

med —- förutom en överstelöjtnant eller major, främst avsedd som inskrivningschef

— 5 kaptener, 1 löjtnant, 1 fanjunkare, 1 sergeant, 26 furirer, 2 korpraler

s. 221 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

221

samt 2 vicekorpraler och meniga. Ökningen sammanhänger med det större behovet

av utbildningsbefäl i det nya, på utsträckt tjänstgöringstid för de värnpliktiga

baserade utbildningssystemet, som bland annat innebär, att ett mycket

stort antal värnpliktiga skall utbildas till befäl av olika grader. I vad avser

officers- och underofficerspersonalen är ökningen även betingad av personalbehovet

vid den nya försvarsområdesorganisationen (stabschefer vid försvarsområdesstaber)

och för den frivilliga befälsutbildningen, vilket behov till avsevärd

del avses skola fyllas genom kommenderingar ur infanteriets truppförband;

enligt vad i annat sammanhang framhålles beräknas ur infanteriet 62

officerare och 38 underofficerare ständigt vara kommenderade till sådan tjänstgöring,

vilket i genomsnitt per infanteriregemente gör något mer än 3 officerare

och 2 underofficerare. Tillkomsten av nya, delvis obligatoriska skolor

och utbildningskurser ökar även antalet kommenderingar utom truppförbanden.

Såsom ovan framhållits (avsnittet Arméstaben och arméinspektionen) biträder

jag försvarsutredningens förslag att chefen för infanteriets och kavalleriets

officersaspirantskola uppföres på personalförteckningen för arméinspektionen.

Kavalleriet.

Kavalleriet omfattar för närvarande fyra kavalleriregementen, vid vilka bedrives

utbildning såväl i ryttar- och cykeltjänst som i pansarbiltjänst. Vid

tre av regementena äger därjämte utbildning rum i motortjänst.

Försvar sutredningen.

Med avseende på kavalleriets fredsorganisation har försvarsutredningen,

såsom i samband med redogörelsen för pansartrupperna närmare angives,

föreslagit, att Skånska kavalleriregementet (K 2) utbrytes ur kavalleriet och

överföres till pansartrupperna, att delar av Livregementet till häst (K 1) likaledes

utbrytas ur kavalleriet och bilda stommen i ett till Järvafältet förlagt

pansarregemente samt att samtliga kavalleriregementens pansarbilskvadroner

överföras till pansartrupperna.

Sedan i kavalleriet nu ingående pansarbilförband sålunda utbrutits, har

kavalleriet med hänsyn till den föreslagna krigsorganisationen ansetts böra

bestå av tre kavalleriregementen, nämligen Livregementet till häst (Kl),

Norrlands dragonregemente, vars nummerbeteckning borde ändras från K 4

till K 2, samt Livregementets husarer (K 3). Förstnämnda regemente borde

givas en i förhållande till de båda övriga något reducerad organisation och

syntes under sådana förhållanden icke behöva utflyttas till Järvafältet utan

kunna bibehålla sin nuvarande förläggning. Vid samtliga ''regementen borde

utbildning bedrivas i såväl ryttar- som cykeltjänst.

Vid Svea livgardes utflyttning till Järvafältet borde Livregementet till

häst övertaga garnisonstjänsten och ett särskilt garnisonskompani därför

organiseras vid regementet. Officerare och underofficerare borde kommenderas

till detta kompani ur Svea livgarde och underbefäl ur infanteriets

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

truppförband. I samband med att Livregementet till häst övertoge garnisonstjänsten,

borde, på sätt angivits under rubriken Armémusiken, regementets

musikkår utbyggas till typ I, medan Svea livgardes musikkår samtidigt

reducerades till typ II. Vid Livregementet till häst syntes vidare böra

organiseras en stabsskvadron, där vid de högre staberna m. m. i Stockholm

tjänstgörande värnpliktiga skulle förläggas och redovisas.

Sedan ett kavalleriregemente utgått ur organisationen och Livregementet

till häst givits en reducerad organisation, syntes med hänsyn till rekryteringsoch

befordringsförhållandena kavalleriregementenas officers- och underofficerskårer

böra uppföras på en gemensam stat för kavalleriet med inspektören

för infanteriet och kavalleriet såsom personalkårchef.

Enär grunderna för kavalleriets och infanteriets strid vore gemensamma,

syntes det lämpligt, att kavalleriets officersaspirantskola inginge såsom en

underavdelning av infanteriets officersaspirantskola, varigenom de fåtaliga

officersaspiranterna ur kavalleriet erhölle ökade tillfällen till övningar i

fältstarka förband samt lärarkrafter och undervisningsmateriel m. m. utnyttjades

på mest rationella sätt. Befäl till kavalleriavdelningen borde kommenderas

ur kavalleriet.

Försvarsutredningen har i annat sammanhang föreslagit central utbildning

— vid ridskolan, Herrevadsklosters dressyranstalt eller något truppförband

— av remonter för sådana truppförband och staber, vilka icke lämpligen

själva kunna handhava sådan utbildning. Härför erforderliga remontryttare,

tillsammans 60 fast anställda underbefäl och meniga, borde enligt utredningens

mening uppföras fördelade på kavalleriregementenas stater.

Försvarsutredningen har räknat med en utbildningsorganisation, omfattande

vid Livregementet till häst två, vid Norrlands dragonregemente fyra och

vid Livregementets husarer tre ryttarskvadroner, samt därjämte vid vartdera

regementet en tung skvadron, en efterutbildningsskvadron och en remontskvadron.

Utredningen har vidare, såsom nyss anförts, räknat med att vid

Livregementet till häst organiseras en stabsskvadron och ett garnisonskompani.

Med den sålunda föreslagna organisationen av kavalleriregementena

har fredsbehovet av aktivt befäl vid kavalleriet och dess truppförband, såsom

närmare angivits i fyra å sid. 127—129 i betänkandet intagna tabeller, beräknats

på sätt framgår av följande tablå:

Livregementet till häst..................

Norrlands dragonregemente ............

Livregementets husarer ................

Officerare och underofficerare beordrade

utom kavalleriet m. m.................

Officerare

Under-

officerare

Under-

befäl

Överstar

Överste-

löjtnanter

Majorer

Rytt-

mästare

Subaltern-

officerare

Regeraents-

kassörer

Fanjunkare

Sergeanter

Furirer

Korpraler

i

_

1

8

9

i

7

9

56

53

i

i

2

8

14

i

8

12

82

77

i

i

2

7

12

i

7

10

71

66

—

—

1

11

15

—

4

5

—

—

3

2

6

34

50

3

26

36

209

196

Summa

s. 223 Kontrollera mot PDF

223

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Viss reservpersonal har därjämte beräknats ständigt tjänstgöra vid kavalleriregementena,

nämligen vid Livregementet till häst en löjtnant och en sergeant

samt vid vartdera av de båda övriga regementena en ryttmästare, en löjtnant

och en sergeant.

Beträffande det av försvarsutredningen beräknade sammanlagda personalbehovet

i fredstid vid kavalleriet torde få hänvisas till fyra å sid. 129 och 130

i betänkandet intagna tabeller.

Y ttr anden.

Chefen för Övre Norrlands trupper har ansett det mindre lyckligt, att

pansarbilskvadronerna utbrytas ur kavalleriet. Möjligheterna till intim samverkan

mellan pansarbilförband och övriga i en kavalleribataljon ingående

enheter komme genom en sådan organisationsförändring att äventyras. För

Livregementet till häst och Livregementets husarer förefunnes dock möjligheter

till samövningar med förband ur närliggande pansarregementen. Så vore

emellertid icke fallet beträffande Norrlands dragonregemente. Därest sistnämnda

regemente fråntoges sin pansarbilskvadron skulle dessutom möjligheterna

för truppförband inom VI. militärområdet att samöva med pansartrupp

bliva mycket små. Det kunde nämligen förutsättas, att av kostnadsskäl pansarförband

endast sällan skulle kunna sändas till Norrland för samövningar med

där förlagda truppförband. Med hänsyn härtill ville chefen för övre Norrlands

trupper föreslå, att åtminstone Norrlands dragonregemente måtte få

bibehålla sin pansarbilskvadron. Därest detta icke skulle anses möjligt, ville

han dock föreslå, att ett kompani ur pansartrupperna förlädes till sistnämnda

regemente, där erforderliga garage och verkstäder redan funnes.

Chefen för armén och chefen för fjärde arméfördelningen ha båda ansett,

att Norrlands dragonregemente borde få bibehålla sin nuvarande nummerbeteckning

(K 4) och att regementsnumret K 2 borde lämnas vakant.

Försvarsväsendets underbefälsförbund har i sitt yttrande uttalat farhågoi

för att befordringsförhållandena inom kavalleriets manskapsgrader skulle

bliva mindre gynnsamma än inom motsvarande grader vid infanteriet. Detta

skulle enligt underbefälsförbundets förmenande medföra en mindre god rekrytering

vid kavalleriet. Med anledning härav har förbundet föreslagit en justering

av personalstaterna med aktgivande på befordringsförhållandena.

1942 års f ör svar sb er edning.

Vid behandlingen av arméinspektionen bär försvarsberedningen uttalat,

att det borde uppdragas åt sekundchefen för Livregementet till häst i stället

för åt chefen för ridskolan att biträda arméinspektionen vid inspektionen av

rid- och körutbildning ävensom remontutbildning inom armén. Beredningen

komme vidare i samband med behandlingen av remonteringsväsendet att föieslå,

att sekundchefen för Livregementet till häst förordnades tjänstgöra jäm

väl såsom chef för remonteringsväsendet. Vidare har beredningen uttalat, att

nämnde sekundchef i stället för inspektören för infanteriet och kavalleriet

möjligen kunde vara personalkårchef för kavalleriets på gemensam stat

s. 224 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

224 Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

upptagna officerare och underofficerare. Till följd av den ökning i arbetsbördan,

som vid bifall till dessa förslag skulle komma att åläggas sekundchefen

för Livregementet till häst, ifrågasatte beredningen, om icke —- trots

det att regementets organisation vore mindre än övriga kavalleriregementens

— skäl förelåge att upptaga den för regementet avsedda överstebeställningen

i lönegraden Öb 1 eller Öb 2, d. v. s. på samma sätt som beredningen föreslagit

beträffande inspektörerna, I staten för kavalleriet syntes beställningen i så

fall böra betecknas: »Sekundchef, tillika biträdande inspektör för kavalleriet».

Vid sekundchefens bortovaro från regementet för fullgörandet av ovan angivna

särskilda tjänsteuppgifter, som enligt beredningens förslag skulle ankomma på

honom, skulle befälet över regementet föras av regementsofficeren, vilken för

den skull syntes böra innehava överstelöjtnants beställning. Beträffande organisationen

av Livregementet till häst har beredningen vidare i samband med

behandlingen av infanteriet uttalat, att garnisonskompaniet borde utgå ur

organisationen; detta medförde att regementets stat kunde minskas med en

korpral.

I fråga om beräkningen av personalbehovet vid kavalleriet ville beredningen,

utöver vad som anförts under rubrikerna Allmänna grunder och Infanteriet,

ifrågasätta, huruvida icke de för furageunderbefäl och stallfurirer beräknade

beställningarna — med hänsyn till att manskapet vid kavalleritruppförbanden

hade mindre befordringsmöjligheter än infanteriets manskap — skulle kunna

ersättas med befattningar för civila extra ordinarie tjänstemän.

I likhet med försvarsutredningen funne beredningen att den för Livregementet

till häst i personalförteckningen upptagna mästarbefattningen i lönegraden

MEo 14 icke borde tillsättas med ny tjänsteinnehavare vid den nuvarande

befattningshavarens avgång, enär frågan om befattningens fortsatta

bestridande då borde tagas under omprövning.

Jag kommer senare att närmare ingå på frågan om organiserandet av ett

särskilt pansartruppslag. Jag vill emellertid redan i detta sammanhang framhålla,

att en rationell utbildning av pansartrupp synes kräva, att alla pansarenheter

inom armén sammanföras under enhetlig ledning, och utgår därför

från att kavalleriets pansarbilskvadroner överföras till pansartrupperna. Jag

anser det icke lämpligt att under pansarvapnets uppbyggnadsperiod till övre

Norrland förlägga något pansardetachement. Jag vill dock rikta uppmärksamheten

på önskvärdheten av att tillfälle till samövningar med pansarförband

i största möjliga utsträckning beredes även de i Norrland förlagda truppförbanden.

I det följande tillstyrker jag jämväl utredningens förslag rörande ombildning

till pansarregemente av det nuvarande Skånska kavalleriregementet och

om överförande till pansarvapnet av delar av Livregementet till häst.

I likhet med chefen för armén och chefen för fjärde arméfördelningen anser

jag det lämpligt att låta Norrlands dragonregemente bibehålla nuvarande

nummerbeteckning (K 4).

Yad angår befordringsförhållandena inom kavalleriets manskapsgrader vill

s. 225 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

225

jag framhålla, att enligt försvarsutredningens förslag, vilket av mig i denna

punkt biträdes, antalet korpraler och vicekorpraler, avsedda såsom remontryttare,

begränsats till det oundgängligen nödvändiga. Dessa underbefäl erhålla

nämligen i regel icke furirsutbildning och kunna därför icke vinna furirsbefordran.

I samband med övervägandet av frågan angående behovet av långtjänstunderbefäl

synes mig böra tagas under omprövning, huruvida icke en del

befattningar såsom furageunderbefäl, stallunderbefäl och remontryttare lämpligen

böra bestridas med personal av sistnämnda kategori. Därigenom skulle

antalet korpraler och vicekorpraler, avsedda framför allt som remontryttare,

kunna ytterligare nedbringas.

Jag har tidigare vid behandlingen av arméinspektionen anslutit mig till

försvarsberedningens förslag att sekundchefen för Livregementet till häst

skulle inom arméinspektionen biträda vid inspektionen av rid- och körutbildningen

samt remontutbildningen inom armén. Att därtill göra honom till personalkårchef

för kavalleriets officerare och underofficerare anser jag icke påkallat.

De extra arbetsuppgifter, som sålunda avses för sekundchefen för Livregementet

till häst, torde väl motivera att han, trots regementets i förhållande

till övriga kavalleriregementen begränsade organisation, placeras i lönegrad

Öb 1. Någon högre lönegradsplacering bör dock icke ifrågakomma.

På av försvarsberedningen anförda skäl rörande tjänsteförhållandena vid

Livregementet till häst föreslår jag att för kavalleriet beräknas en överstelöjtnantsbeställning

mera och en majorsbeställning mindre än försvarsutredningen

föreslagit.

Såsom jag redan under avsnittet Infanteriet anfört, bör garnisonstjänsten

bestridas av samtliga förband ur Stockholms garnison. Som en följd härav bör

garnisonskompaniet utgå ur den av utredningen föreslagna organisationen av

Livregementet till häst, vilket för detta truppförbands vidkommande medför

en minskning i avseende på den aktiva kadern med en korpral. Här berörd

organisationsförändring lärer icke böra medföra någon avvikelse i avseende

på uppdelningen av värnpliktskontingenterna. Till frågan om sammansättningen

av Livregementets till häst musikkår återkommer jag under rubriken

Armémusiken.

Såsom jag i det föregående anfört under avsnittet Allmänna grunder, förordar

jag, med avsteg från försvarsutredningens förslag, att den för tygförvaltningstjänsten

vid truppförbanden avsedda personalen tills vidare skall

upptagas på staten för vederbörligt truppförband (truppslag) och icke på fälttygkåren.

På grund härav böra på personalförteckningen för kavalleriet uppföras

beställningar för ytterligare 3 ryttmästare och 3 fanjunkare, de förra avsedda

såsom tygofticerare och de senare såsom uppbördsmän för tygmateriel

vid kavalleriregementena. I enlighet med de beräkningsgrunder jag i ett

senare sammanhang framlägger bör vidare på personalförteckningen för varje

regemente uppföras ytterligare 1 tygunderofficer, pensionerad underofficer i

arvodesbefattning. Från kavalleriets personalförteckning böra däremot av
Bihang

till riksdagens protokoll 1942. 1 saml. Nr 210. 377 42 15

s. 226 Kontrollera mot PDF

226 Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

föras regementskassörerna, vilka i stället böra redovisas under intendenturkåren.

I enlighet med vad jag sålunda anfört föreslår jag, att kavalleriet i fredstid

organiseras på följande lägre truppförband:

K 1 Livregementet till häst ................................................... Stockholm

K 3 Livregementets husarer ................................................ Skövde

K 4 Norrlands dragonregemente .......................................... Umeå

Jag beräknar vidare för kavalleriet personalkadrar i enlighet med personalförteckningar,

som komma att tillhandahållas riksdagens vederbörande utskott.

I förhållande till den nuvarande aktiva militära personalen vid kavalleriets

truppförband innebär mitt förslag en minskning med 3 regementsofficerare,

5 ryttmästare, 25 löjtnanter, 5 fanjunkare, 10 sergeanter och 286 manskap.

Minskningen är betingad av att ett av de nuvarande kavalleriregementena

och delar av ett annat överföras till pansartrupperna.

Pansartrupperna.

Enligt arméns nuvarande organisation ingå pansarförband i fred i två

infanteriregementen, nämligen Skaraborgs regemente (19) och Södermanlands

regemente (110), vid vilka regementen förutom en infanteribataljon finnes

en pansarbataljon, där utbildning bedrives i stridsvagnstjänst och pansarvärnstjänst.

Utbildning i pansarbiltjänst äger däremot rum vid kavalleriregementena,

vilka vartdera inrymma bland annat en pansarbilskvadron.

F ör sv ars utredning en.

Beträffande pansartrupperna har försvarsutredningen erinrat om att utredningen

mot bakgrunden av otvetydiga erfarenheter från det pågående

stormaktskriget funnit sig böra med avseende å krigsorganisationen föreslå

en avsevärd utökning av de lägre förbandens pansarvärn och an utbyggnad

av de självständiga, motoriserade pansarvärnsförbanden, vilka därjämte borde

tillföras jämväl tyngre pansarvärnspjäser. Utredningen hade vidare föreslagit

tillskapandet av operativa pansarenheter, pansarbrigader, ägnade att i väsentlig

grad öka arméns rörlighet och slagkraft och därmed dess utsikter att med

framgång upptaga strid med en modernt organiserad och utrustad motståndare.

En dylik utökning av pansarförbanden i krigsorganisationen måste, enligt

vad utredningen vidare anfört, helt naturligt medföra, att pansarförbanden

även inom arméns fredsorganisation erhölle ett ökat utrymme, som svarade

mot mobiliseringsstyrkan och gjorde det möjligt att tillgodose det starkt

ökade behovet av personal utbildad i pansartjänst. Det bleve då icke längre

möjligt att för framtiden inrymma fredspansarförbanden inom infanteri- och

kavalleriregementenas ram och att utskifta pansarutbildningen på dessa. Utredningen

föresloge därför, att pansarförbanden utbrötes ur infanteriet och

kavalleriet och sammanfördes till ett särskilt truppslag, pansartrupperna, där

s. 227 Kontrollera mot PDF

227

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

utbildning i stridsvagns-, pansarbil-, pansarvärns-, pansarinfanteri- och motorcykeltjänst

skulle äga rum och varifrån samtliga i krigsorganisationen ingående

pansarförband skulle mobiliseras.

Skaraborgs regemente (19) och Södermanlands regemente (110), vilka

för närvarande inrymde vartdera en pansarbataljon, borde ombildas till

pansarregementen, förslagsvis benämnda Skaraborgs pansarregemente (P 4)

och Södermanlands pansarregemente (P3). Skånska kavalleriregementet

(K 2) borde likaledes ombildas till pansarregemente, förslagsvis benämnt

Skånska pansarregementet (P2). Slutligen borde delar av Livregementet

till häst utbrytas och bilda stommen till ett fjärde pansarregemente, vilket

lämpligen syntes kunna övertaga traditionerna från förutvarande Göta livgarde

och på grund härav förslagsvis benämnas Göta pansarlivgarde (Pl).

Detta pansarregemente borde disponera det för Livregementet till häst

planerade kasernetablissementet på Järvafältet, under det att sistnämnda

regemente, förminskat genom avsöndrandet av nuvarande pansarbilskvadron

m. m., kvarbleve i det nuvarande etablissementet i Stockholm. Med hänsyn

till den ökade risken för luftlandsättningar syntes ett pansarförband permanent

böra förläggas till Gotland. Utredningen föresloge därför, att ett kompani

ur Göta pansarlivgarde förlädes till Gotland och underställdes chefen för

Gotlands infanteriregemente.

Pansartruppernas officerare och underofficerare borde upptagas på en

gemensam stat för pansartrupperna.

Pansartruppernas officersaspirantskola borde förläggas till något av pansarregementena,

förslagsvis Göta pansarlivgarde.

Med hänsyn till utbildningens omfattning syntes Göta pansarlivgarde böra

organiseras på regementsstab och två bataljoner samt övriga pansarregementen

på regementsstab och tre bataljoner.

Stabs- och förvaltningsorganisationen borde utformas i huvudsak i enlighet

med det i betänkandet å sid. 116 lämnade exemplet på sammansättning av en

regementsstab. Enär inskrivningsexpeditioner komme att vara anknutna till

två av pansarregementena, nämligen Södermanlands och Skaraborgs, borde

två överstelöjtnantsbeställningar, avsedda för inskrivningschefer vid nämnda

regementen och tillika chefer för sektion III vid regementenas staber,

upptagas å staten för pansartrupperna, varjämte övrig för inskrivningsexpeditionerna

erforderlig personal borde upptagas å staterna för respektive regementen.

På grund av motor- och tygtjänstens omfattning borde vidare vid

varje pansarregemente beräknas en aktiv officer såsom motorofficer, en motorunderofficer

på aktiv stat och en motoringenjör ur arméingenjörkåren.

För tjänstgöring såsom instruktörer vid den frivilliga befälsutbildningen

beräknades i regel 5 kompaniofficerare och 5 underofficerare komma att vara

beordrade utom pansartrupperna.

Såsom närmare angivits i fyra å sid. 133 och 134 i betänkandet intagna

tabeller har utredningen beräknat behovet av aktivt befäl vid pansartrupperna

och pansartruppförbanden på sätt framgår av följande tablå:

s. 228 Kontrollera mot PDF

228 Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Officerare

Under-

officerare

Under-

befäl

Överstar

Överste-

löjtnanter

Majorer

Kaptener

Subaltern-

officerare

Regements-

kassörer

Fanjunkare

Sergeanter

Furirer

Korpraler

Göta pansarlivgarde................

i

i

3

12

16

i

12

18

75

37

Skånska pansarregementet........

i

i

4

14

21

i

14

20

89

43

Södermanlands pansarregemente ........

i

2

4

14

21

i

14

20

89

43

Skaraborgs pansarregemente.....

i

2

4

14

21

i

14

20

89

43

Officerare och underofficerare beordrade

utom pansartrupperna m. m.....

—

2

16

27

—

10

18

—

—

Summa

4

6

17

70

106

4

64

96

342

166

Härutöver har viss reservpersonal beräknats ständigt tjänstgöra vid varje

pansarregemente, nämligen en kapten (ej vid Göta pansarlivgarde), en löjtnant

och en sergeant.

Beträffande det av försvarsutredningen beräknade sammanlagda personalbehovet

i fredstid vid pansartrupperna torde få hänvisas till fyra å sid. 135

och 136 i betänkandet intagna tabeller.

Y ttr anden.

Chefen för första arméfördelningen har ifrågasatt, huruvida icke även de

motoriserade infanteriregementena borde sammanföras med pansarvapnet.

Chefen för fjärde arméfördelningen har framhållit, att förläggandet av Göta

pansarlivgarde till Järvafältet vore av stort värde för utbildningen av till

Stockholm eller dess närhet förlagda truppförband.

Chefen för övre Norrlands trupper har, såsom av avsnittet Kavalleriet

närmare framgår, framfört betänkligheter mot en utbrytning av pansarbilskvadronerna

ur kavalleriet.

Chefen för armén, som lämnat sin fulla anslutning till försvarsutredningens

synpunkter angående en väsentlig ökning av pansarvärnsförbanden och tillskapandet

av operativa pansarenheter, har med avseende på pansartruppernas

personalbehov i fred hävdat, att en signalingenjör ur arméingenjörkåren

permanent borde tjänstgöra vid varje pansarregemente. Vidare borde underbefälskadrarna

utökas avsevärt utöver utredningens förslag. I största möjliga

utsträckning borde nämligen stammanskap användas som stridsvagnsförare,

dels för att minska slitaget under fredsutbildningen, dels i syfte att skapa en

mobiliseringsreserv av f. d. fast anställda stridsvagnsförare. Sålunda borde

antalet furirer vid pansartrupperna ökas från 342 till 400, antalet korpraler från

166 till 374 och antalet vicekorpraler och meniga från 385 till 760.

Såsom en följd av det av överbefälhavaren efter samråd med chefen för

armén framlagda ändringsförslaget avseende arméns krigsorganisation, borde

4 kompaniofficerare och 20 underofficerare på pansartruppernas stat överföras

till infanteriet (jämför avsnittet Infanteriet ovan).

Försvar sväsendets underbefälsförbund har förklarat sig intet ha att

erinra mot försvarsutredningens beräkning av personalbehovet vid pansar
-

s. 229 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210. 229

trupperna i vad avser fast anställt manskap och den i samband därmed gjorda

avvägningen mellan olika beställningshavargrupper.

1942 års försvarsberedning m. m.

Försvarsutredningens förslag att bryta ut de nuvarande pansarförbanden

ur infanteriet och kavalleriet och att sammanföra dessa till ett särskilt truppslag

har icke givit beredningen anledning till erinran. Truppslagets organisation

på fyra fredsförband syntes beredningen också lämplig. I annat sammanhang

hade beredningen föreslagit, att samtliga förband skulle organiseras på

tre bataljoner, d. v. s. att det av försvarsutredningen föreslagna »Göta pansarlivgarde»

skulle erhålla tre i stället för av utredningen beräknade två bataljoner.

Beredningens ifrågavarande förslag hade framlagts under förutsättning,

att kostnaderna för bataljonens uppsättande kunde täckas inom den beräknade

kostnadsramen genom vidtagande av viss ändring i planerna för

annan materielanskaffning.

Beträffande pansartruppförbandens förläggning har beredningen anfört

följande:

Beredningen har intet att erinra emot att ett regemente förlägges till

Strängnäs och ett till Skövde och icke heller mot att ett detacherat kompani

förlägges i anslutning till'' Gotlands infanteriregemente.

Däremot hyser beredningen betänkligheter mot förslaget att Skånska pansarregementet

skulle övertaga nuvarande Skånska kavalleriregementets förläggning

i Hälsingborg, enär denna ort icke synes beredningen lämplig såsom

förläggningsort för pansarregemente.---- Försvarsutredningen har räknat

med att pansarregementets förläggning till detta etablissement medför behov

av byggnadsarbeten, som efter prisläget den 1 juli 1941 draga en kostnad av

4,996,400 kronor; de största posterna hänföra sig till garage (2,385,500 kronor),

tillbyggnad av kasernerna (1,011,700 kronor) och verkstäder (1,000,000

kronor). Även om den nuvarande kasernen är i mycket gott skick — detta är

enligt vad beredningen inhämtat fallet — och därför icke bör slopas, så bör

i vart fall icke pansarregementet i sin helhet dit förläggas. Det synes så

mycket mindre lämpligt, som beredningen också inhämtat, att Hälsingborgsförläggningen

och trakten däromkring har föga lämplig terräng för förbandets

övningar. Behovet av erforderligt skjutfält kan icke tillgodoses i förläggningsortens

närhet, och de övningsfält, som nu disponeras av Skånska

kavalleriregementet, lära icke bliva tillräckliga och tillfredsställande för pansarregementets

behov. Vid en utvidgning av övningsfälten skulle staten

nödgas inköpa god, men därför också dyrbar åkerjord. Samtliga dessa omständigheter

tala emot, att etablissementet och övningsfälten — för vars

ökning medel dock icke beräknats av försvarsutredningen — utvidgas. Man

skulle sålunda nödgas räkna med att regementet vid förläggning till Hälsingborg

måste förlägga övningarna med stridsvagnarna å avsevärda avstånd från

Hälsingborg. Dylika förflyttningar till lämplig övningsterräng medföra

emellertid förslitning av materielen och stor drivmedelsförbrukning.

Då beredningen, ehuru den finner skäl tala därför, likväl icke anser sig

böra föreslå, aft pansarregementet i sin helhet förlägges till annan ort än

Hälsingborg, är orsaken därtill allenast den, att etablissementet och övriga anläggningar

icke kunna med större fördel utnyttjas för annat försvarsändamål.

Ett fullständigt slopande av etablissementet och uppförande av ett nytt etablissement

å annan och lämpligare ort skulle föra med sig så stora kostnader,

att beredningen icke kan giva sitt förord åt en dylik lösning.

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Beredningen finner sig sålunda böra föreslå följande i fråga om ordnandet

av förläggningen av Skånska pansarregementet.

Till kavalleriregementets nuvarande etablissement förläggas — — —

pansarinfanterikompaniet, specialkompaniet, yrkeskompaniet och motorcykelavdelningen.

I viss utsträckning kan möjligen också pansarvärns- och pansarbilsutbildningen

förläggas dit.

Återstoden av regementet bör förläggas till en--- — plats i det inre av

Skåne. — ---Olika orter kunna därvid komma i fråga. Resultatet av en

undersökning, som beredningen verkställt, synes giva vid handen, att delar av

regementet lämpligen kunna förläggas till Ljungbyhed,---dit också en stor

del av kavalleriregementets utbildning är förlagd. Av sistnämnda regemente

disponerade byggnader, vilka enligt uppgift numera äro helt restaurerade, torde

jämväl kunna utnyttjas av pansarregementet. I anslutning till dessa byggnader

böra ytterligare behövliga anläggningar komma till utförande. Där böra sålunda

de beräknade nya garagebyggnadema och verkstadslokalerna m. m. uppföras.

Sannolikt kommer en på detta sätt delad förläggning, HälsingborgLjungbyhed,

att medföra något större kostnader, än om regementet i sin helhet

förlädes till Hälsingborg. Det har icke varit beredningen möjligt att närmare

utreda frågan, men beredningen finner sig likväl böra föreslå denna

delade förläggning av regementet. Ytterligare skäl härför äro, att Ljungbyhedstrakten

erbjuder god övningsterräng för ett pansarregemente och goda

möjligheter att där uppföra —- --garage och verkstäder ävensom utan

avsevärda kostnader ordna skjutbana och nödvändig skjutterräng. Marken

omkring Ljungbyhed tillhör kronan.

Yad därefter angår förläggningsorten för det fjärde pansarregementet (Göta

pansarlivgarde) finner sig beredningen icke kunna tillstyrka, att regementet

förlägges till Stockholm (Järvafältet), även om vissa skäl kunna tala därför,

såsom önskvärdheten att för samövningar m. m. där ha tillgång till ett

pansarförband. Andra skäl, som synas beredningen vara väsentligt mera

vägande, tala för att regementet förlägges till Kristinehamn, Filipstad, Karlskoga

eller annan ort i västra delen av mellan-Sverige. Förläggningsfrågan

för detta regemente synes beredningen böra lösas i anslutning till frågan om

förläggningen av det föreslagna nya artilleriregementet. Regementet bör i

samband härmed givas annat namn än det av försvarsutredningen föreslagna.

Beträffande personalbehovet för pansartruppförbanden har beredningen, i

likhet med chefen för armén, föreslagit en utökning av antalet beställningar

för fast anställt manskap. Beredningen hölle nämligen före, att en ökning av

antalet beställningar för fast anställt manskap i sådan utsträckning, att sådana

beställningshavare kunde disponeras för tjänst såsom stridsvagns- och pansarbilförare

liksom också för ett bättre tillgodoseende av reparationstjänstens

behov, icke medförde någon reell merkostnad. Genom en sådan anordning

skapades nämligen förutsättningar för att omkostnaderna för vagnarnas skötsel

och drift bleve mindre än om desamma tid efter annan skulle byta förare på

grund av den större omsättningen bland värnpliktiga. Med hänsyn till betydelsen

av en god rekrytering av manskapsgruppen funne beredningen dock

— till skillnad mot chefen för armén — erforderligt, att utökningen av manskapskadern

hänfördes till samtliga manskapsbeställningar, så att avvägningen

mellan antalet furirer, korpraler samt vicekorpraler och meniga bleve

ungefär densamma som i utredningens förslag. Yidare ville beredningen framhålla

vikten av att manskapet i fråga erhölle en grundlig motorteknisk och

s. 231 Kontrollera mot PDF

231

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

annan teknisk utbildning, varigenom efter tjänstetidens utgång övergången

till civil verksamhet underlättades.

Utredningens förslag i övrigt rörande beräkningen av personalbehovet vid

pansartrupperna har icke givit beredningen anledning till särskilda erinringar.

Beträffande pensionsåldern för militär personal vid pansartrupperna har

beredningen i anslutning till förslaget om utredning rörande pensionsåldrarna

för militära beställningshavare uttalat, att pensionsåldern för nu ifragavarande

personal borde sättas lägre än för motsvarande personal vid andra av arméns

truppslag.

I anledning av beredningens förslag rörande förläggning av delar av Skånska

pansarregementet till Ljungbyhed har chefen för flygvapnet och flygförvaltningen

i utlåtande den 19 mars 1942 funnit en sådan förläggning vara

ur flera viktiga synpunkter olämplig.

Flygkrigsskolans anläggningar utgjorde i och för sig ett sannolikt mål för

anfall från luften. Genom förläggning av del av pansarregementet till samma

plats, skulle sannolikheten för anfall och för en ökad anfallsfrekvens bliva

större.

Det strede mot de primära grundsatserna för militära anordningar att

anhopa värdefulla anläggningar och förråd. Även ur brandfaresynpunkt i

fredstid vore en dylik anhopning olämplig.

Som skäl för ifrågavarande förläggning anförde beredningen bland annat,

att Ljungbyhedstrakten erbjöde god övningsterräng för pansarförband. De

fält, beredningen torde åsyfta, måste emellertid allt framgent, liksom nu, helt

disponeras av flygkrigsskolan för landningsövningar och nödlandningar.

Vid flygning med det stora antalet elever vid flygkrigsskolan skulle riskerna

för större haverier vid nödlandning bliva ökade, om flygarna (särskilt

eleverna) vid sidan av andra svårigheter skulle ha att taga hänsyn till på

fälten uppträdande stridsvagnar.

För pansarförbandets skjututbildning kunde flygkrigsskolans skjutbanor

icke påräknas. Utbildningen i markskjutning bedreves nämligen företrädesvis

under icke-flygdagar, varför i förväg aldrig kunde bestämmas, när flygkrigsskolan

hade behov av skjutbanorna. Någon uppdelning av banorna

mellan flygkrigsskolan och pansarregementet vore således icke möjlig.

Slutligen måste framhållas, att möjligheterna att erhålla bostäder i Ljungbyhed

vore mycket små. För flygkrigsskolans personal hade också i försvarsutredningens

betänkande upptagits 405,000 kronor för tjänstebostäder för att

avhjälpa det mest trängande behovet av bostäder. För pansarregementets

personal torde behöva beräknas tjänstebostäder för samtlig personal. Huruvida

beredningen tagit denna synpunkt i beaktande eller icke framginge ej

av remissen, men torde i icke oväsentlig grad komma att påverka kostnadsberäkningarna.

Med anledning av det anförda finge chefen för flygvapnet och flygförvaltningen

bestämt avstyrka, att delar av Skånska pansarregementet förlädes

till Ljungbyhed.

Jag biträder försvarsutredningens förslag såväl i vad rör pansartruppernas Departementsorganiserande

såsom ett särskilt truppslag som i fråga om fredsorganisationen cAe/''en
för

detta truppslag och sättet för dess uppsättande genom utbrytning och om
-

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

organisation av vissa till infanteriet och kavalleriet nu hörande truppförband.

Såsom jag i annat sammanhang anfört kan jag icke lämna min anslutning till

försvarsberedningens förslag att Göta pansarlivgarde skall, på bekostnad av

viss annan materielanskaffning, organiseras på tre bataljoner. Från de militära

myndigheternas sida har något yrkande i sådan riktning ej heller framkommit.

Yissa av överbefälhavaren i samråd med chefen för armén förordade ändringar

med avseende på pansarvärnsförbanden i krigsorganisationen, till vilka

jag ansett mig böra lämna min anslutning, äro icke av den art, att den föreslagna

fredsorganisationen därav bör röna inflytande.

Att såsom chefen för första arméfördelningen ifrågasatt till pansartrupperna

överföra jämväl de motoriserade infanteriregementena kan jag icke finna medföra

några egentliga fördelar, varför jag icke kan biträda detta förslag.

Ehuru jag väl inser, att Hälsingborg icke är någon idealisk förläggningsplats

för ett pansarförband, finner jag det dock svårt att frångå försvarsutredningens

förslag om förläggande av Skånska pansarregementet till nämnda

stad. En förläggning av regementet i dess helhet till annan plats synes komma

att medföra så avsevärda kostnader, att -—- såsom jämväl försvarsberedningen

förutsatt — en sådan lösning av frågan knappast kan ifrågakomma. En uppdelning

av regementet i enlighet med försvarsberedningens förslag på två

platser, Hälsingborg och Ljungbyhed, medför organisatoriska olägenheter och

höjda årskostnader samt är ej heller ägnad att ur de synpunkter, som varit

för beredningen utslagsgivande, innebära en mera påtaglig förbättring av försvarsutredningens

förslag. Det bör även framhållas, att mycket begränsade

möjligheter synas föreligga att i Ljungbyhed bereda utrymme för ytterligare

militära förband. En sådan förläggning av regementet skulle härförutom med

all sannolikhet, därest den låter sig genomföra, medföra betydande byggnadskostnader

och framför allt avsevärda utgifter för tjänstebostäder åt personalen.

Det synes troligt, att dessa kostnader komma att betydligt överstiga de utgifter

för utvidgning av övningsterrängen för ett till Hälsingborg förlagt

pansarregemente, som försvarsberedningen befarat bliva ofrånkomliga vid en

förläggning av regementet till nämnda stad. Med hänsyn härtill och då de

militära myndigheterna icke rest invändningar mot försvarsutredningens förslag

i denna del, anser jag mig böra förorda bifall till detsamma. Självfallet

böra emellertid sådana anordningar träffas, som ur de synpunkter, som legat

till grund för försvarsberedningens inställning, kunna befinnas lämpliga.

En förläggning av ett av de nytillkommande pansarförbanden till Stockholm

ökar möjligheterna till samövningar mellan pansarvapnet och andra

truppslag samt har av de militära myndigheterna även i andra hänseenden

funnits innebära en tillfredsställande lösning. På grund härav biträder jag

försvarsutredningens förslag och tillstyrker sålunda, att det pansarregemente,

som bör bildas genom utbrytning av delar av Livregementet till häst, förlägges

till Stockholm i det för Livregementet till häst planerade kasernetablissementet

på Järvafältet. Sistnämnda regemente torde i enlighet med försvarsutredningens

förslag böra kvarbliva i sitt nuvarande etablissement i Stock
-

s. 233 Kontrollera mot PDF

233

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

holm. Jag biträder jämväl förslaget, att ett kompani av ifrågavarande pansarregemente

permanent förlägges till Gotland och underställes chefen för Gotlands

infanteriregemente.

Jag föreslår sålunda, att pansartrupperna i fredstid organiseras på följande

lägre truppförband:

P 1 Göta pansarlivgarde (med ett till Gotlands in
-

fanteriregemente detacherat kompani) ...... Stockholm (Järvafältet)

P 2 Skånska pansarregementet ........................ Hälsingborg

P3 Södermanlands pansarregemente ................... Strängnäs

P 4 Skaraborgs pansarregemente ..................... Skövde

De av försvarsutredningen för pansartrupperna föreslagna officers- och

underofficerskadrarna anser jag lämpligt avvägda. Av chefen för armén ifrågasatt

överföring av ett antal officerare och underofficerare från pansartrupperna

till infanteriet finner jag mig, såsom redan i det föregående framhållits, böra

avstyrka.

Försvarsutredningen har såsom tidigare nämnts föreslagit, att på staten

för pansartrupperna skulle uppföras två överstelöjtnantsbeställningar, avsedda

för inskrivningscheferna vid Södermanlands och Skaraborgs pansarregementen.

I enlighet med vad jag i det föregående under Allmänna grunder

anfört, torde nämnda båda överstelöjtnantsbeställningar böra utbytas mot beställningar

för överstelöjtnant eller major.

Jag delar chefens för armén och försvarsberedningens uppfattning att

pansarregementenas manskapskadrar i försvarsutredningens förslag blivit väl

snävt tillmätta. Behovet av furirer beräknar jag i likhet med chefen för armén

till 400, fördelade med 85 på Göta pansarlivgarde och 105 på vart och ett av

de tre övriga pansarregementena. I fråga om antalet korpraler har jag däremot

funnit mig böra stanna vid att föreslå en utökning till 228, fördelade med 48

på Göta pansarlivgarde och 60 på vart och ett av de övriga pansarregementena.

Även i fråga om antalet vicekorpraler och volontärer finner jag det möjligt att

avsevärt begränsa den föreslagna utökningen, i det att jag räknar med att

pansartruppernas underbefälskadrar i större utsträckning än övriga truppslags

böra kunna rekryteras med värnpliktiga, vilka efter fullgjord första tjänstgöring

vinna fast anställning med treårig kontraktstid. Jag föreslår sålunda,

att antalet vicekorpraler och volontärer vid pansartrupperna fastställes till

418, därav vid Göta pansarlivgarde 88 och vid vart och ett av övriga pansarregementen

110. Frågan om behovet av en ytterligare utökning av pansartruppernas

manskapskadrar torde få bedömas sedan erfarenhet vunnits om

värnpliktigas användbarhet såsom stridsvagnsförare i jämförelse med fast anställt

manskaps.

Såsom jag i det föregående anfört under avsnittet Allmänna grunder förordar

jag, med avsteg från försvarsutredningens förslag, att den för tygförvaltningstjänsten

vid truppförbanden avsedda personalen tills vidare skall upptagas

på staten för vederbörligt truppförband (truppslag) och icke på fälttygkåren.

På gund härav böra på personalförteckningen för pansartrupperna

s. 234 Kontrollera mot PDF

234

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

uppföras beställningar för ytterligare 4 kaptener och 4 fanjunkare, de förra

avsedda såsom tygofficerare och de senare såsom uppbördsmän för tygmateriel

vid pansarregementena. I enlighet med de beräkningsgrunder jag i ett senare

sammanhang kommer att framlägga lärer vidare antalet tygunderofficerare

(pensionerade underofficerare i arvodesbefattning) vid vart och ett av de tre

större pansarregementena böra ökas från 2 till 3.

Jag förutsätter, att pansartruppernas regementskassörer i likhet med övriga

truppslags överföras till personalförteckningen för intendenturkåren.

Till frågan om behovet av musikpersonal vid pansartrupperna återkommer

jag under rubriken Armémusiken.

Frågan om pensionsåldern för den militära personalen vid pansartruppema

torde komma att upptagas till prövning av chefen för finansdepartementet.

I enlighet med vad ovan anförts beräknar jag för pansartrupperna och

pansartruppförbanden de personalkadrar, som framgå av personalförteckningar,

vilka komma att tillhandahållas riksdagens vederbörande utskott.

Artilleriet.

Artilleriet omfattar för närvarande i fred fyra fördelningsartilleriregementen,

ett kårartilleriregemente, ett fästningsartilleriregemente och två

artillerikårer. I artilleriet ingår även luftvärnsartilleriet, organiserat på tre

luftvärnsregementen och fyra beredskapsdivisioner.

Försvars utredningen.

Såsom framgår av det följande har försvarsutredningen föreslagit, att

luftvärnsartilleriregementena och beredskapsdivisionerna skola utbrytas ur

artilleriet och sammanföras till ett särskilt truppslag, luftvärnet.

Med avseende på artilleriets fredsorganisation i övrigt har försvarsutredningen

under hänvisning till kårartilleriets utökning i krigsorganisationen

föreslagit uppsättande av ett nytt kårartilleriregemente inom det nyskapade

Y. militärområdet. Regementet borde förslagsvis förläggas till Örebro, där

ett nytt kasernetablissement borde uppföras och benämnas Närkes artilleriregemente.

Benämningen Smålands arméartilleriregemente borde förenklas

till Smålands artilleriregemente.

Försvarsutredningen har förutsatt, att Wendes artilleriregementes planerade

förflyttning till Norra Åsum komme till stånd.

För artilleriskjutskolan borde liksom hittills årligen organiseras en övningsdivision

med värnpliktiga från artilleriets truppförband och med befäl likaledes

kommenderat från truppförbanden. Divisions- och batteriadjutanterna,

4 underofficerare, borde dock uppföras på skjutskolans stat.

Artilleriets officersaspirantskola borde förläggas till något av artilleriregementena,

förslagsvis Norrlands artilleriregemente.

Med hänsyn till utbildningens omfattning borde samtliga sju artilleriregementen

organiseras på regementsstab och tre divisioner samt de båda

artillerikårerna på kårstab och två divisioner.

s. 235 Kontrollera mot PDF

235

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Som en följd av denna organisation borde på staten för Gotlands artillerikår

uppföras ytterligare en regementsofficersbeställning, avsedd för en divisionschef.

En dylik utökning vore även betingad av krigsorganisatoriska skäl.

Utredningen ville för sin del föreslå, att den nya beställningen uppfördes såsom

en överstelöjtnantsbeställning, enär någon sådan för närvarande icke

funnes vid kåren.

Stabs- och förvaltningsorganisationen borde utformas i enlighet med det

i betänkandet å sid. 116 lämnade exemplet på sammansättning av en regementsstab,

dock att för motortjänsten borde vid vart och ett av Gotlands

artillerikår samt Smålands och Närkes artilleriregementen avses en motorofficer

(aktiv officer) och en motorunderofficer (aktiv underofficer), varjämte

vid vartdera av nämnda båda regementen borde placeras en motoringenjör ur

arméingenjörkåren för ständig tjänstgöring.

För tjänstgöring såsom instruktörer vid den frivilliga befälsutbildningen

beräknades i regel 9 kompaniofficerare och 9 underofficerare komma att vara

beordrade utom truppförbanden.

Såsom närmare angivits i fem å sid. 138—140 i betänkandet intagna tabeller,

har utredningen beräknat behovet av aktivt befäl vid artilleriets truppförband

på sätt framgår av följande tabell:

Under- 1

Officerare

officerare

befäl

Överstar

Överste-

löjtnanter

Majorer

Kaptener

Subaltern-

officerare

Regements-

kassörer

Styck-

junkare

Sergeanter

Furirer

W

O

e

ce

rf

P

sf

1

i

5

20

31

i

17

23

85

65

Göta artilleriregemente ................

1

i

5

20

31

i

17

23

85

65

Wendes artilleriregemente..............

1

i

5

20

31

i

17

23

85

65

Norrlands artilleriregemente ............

1

i

5

20

31

i

17

23

85

65

Norrbottens artillerikår ................

1

i

2

12

18

i

10

13

41

31

Smålands artilleriregemente ............

1

i

5

20

31

i

17

23

80

64

1

i

1

12

18

i

8

12

50

41

Bodens artilleriregemente ..............

1

i

4

17

27

i

15

20

82

64

Nårkes artilleriregemente ..............

1

i

5

20

31

i

17

23

80

64

Summa

9

9

37

161

249

1 9

135

183

673

524

Siffrorna inrymma jämväl utom truppförbanden beordrat befäl.

Härjämte har följande reservpersonal beräknats ständigt tjänstgöra vid

artilleriets truppförband, nämligen vid varje artilleriregemente 1 kapten, 1

löjtnant och 1 sergeant samt vid varje artillerikår 1 löjtnant och 1 sergeant.

Beträffande det av försvarsutredningen beräknade sammanlagda personalbehovet

i fredstid vid artilleriet torde få hänvisas till fyra å sid. 140 och 141

i betänkandet intagna tabeller.

Y ttr anden.

Chefen för första arméfördelningen har ansett, att Wendes artilleriregemente

borde motoriseras. Därest så icke bleve fallet, förelåge vid regementet behov

s. 236 Kontrollera mot PDF

236

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

av ytterligare en aktiv underofficer, avsedd såsom hovslagarunderofficer, samt

en pensionerad underofficer, avsedd för regementsstabens hästdetalj.

Militärbefälhavaren på Gotland har funnit, att ytterligare en majorsbeställning

borde beräknas för Gotlands artillerikår. Vidare borde med hänsyn till

befordringsförhållandena vid kåren underofficerskadern ökas med 1 styckjunkare

och 2 sergeanter, varvid i stället antalet furirer kunde minskas med 5.

För kåren borde även, liksom för Gotlands infanteriregemente enligt vad

ovan anförts (se avsnittet Infanteriet), beräknas en ständigt tjänstgörande

motoringenjör ur arméingenjörkåren. I stället kunde den för militärbefälsstaben

avsedde motoringenjören utgå. För förrådsvården krävdes slutligen

ytterligare 2 förrådsvaktmästare och 3 förrådsmän.

Chefen för armén har uttalat, att Örebro syntes mindre lämpligt såsom

förläggningsort för det föreslagna nya kårartilleriregementet, och har förordat,

att regementet i stället förlägges till Kristinehamn. Dess namn borde därvid

bliva Bergslagens artilleriregemente. Såsom en följd av överbefälhavarens i

samråd med chefen för armén utarbetade ändringsförslag avseende arméns

krigsorganisation borde Wendes artilleriregemente motoriseras, varjämte en

ny kårartillerikår borde uppsättas, förslagsvis i Falun eller Västerås. Vid

Gotlands artillerikår borde tillkomma ett batteri och kårens personal utökas

med 1 major, 1 kapten, 1 subalternofficer, 1 underofficer och 3 fast anställda

underbefäl.

Vid Bodens artilleriregemente borde tillkomma en skjutfält- och kasernofficer

(pensionerad officer) och en skjutfältunderofficer (pensionerad underofficer)

ävensom en motorofficer och en motorunderofficer, båda på aktiv stat.

Svenska under officer sförbundet har ansett, att ytterligare en beställning

såsom aktiv underofficer, avsedd att tjänstgöra såsom motorunderofficer,

borde uppföras på staten för Bodens artilleriregemente.

F ör svar sväsendets underbefälsförbund har uttalat, att enligt försvarsutredningens

förslag proportionerna mellan antalet beställningshavare i de olika

manskapsgraderna vore sådana, att befordringsmöjligheterna vid artilleriet

bleve sämre än vid infanteriet.

Från Karlskoga, Kristinehamn och Örebro ha inkommit framställningar

rörande förläggningsorten för det föreslagna nya kårartilleriregementet,

beträffande vilka torde få hänvisas till handlingarna i ärendet.

1942 års försvarsberedning.

Beredningen har biträtt försvarsutredningens förslag om uppsättande av

ett nytt kårartilleriregemente. Mot tanken att regementet — i stället för till

Örebro — förlädes till Kristinehamn eller annan ort inom V. militärområdet

— exempelvis Filipstad eller Karlskoga — hade beredningen icke funnit

något att invända.

I fråga om befälsbehovet för artilleriets truppförband har beredningen,

utöver vad som anförts under rubriken Allmänna grunder, ansett, att för

Gotlands artillerikår borde beräknas 2 majorsbeställningar, innebärande en

ökning av försvarsutredningens förslag till stat med en major. Vid samma

s. 237 Kontrollera mot PDF

237

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

kår borde antalet underofficerare ökas med 3 (1 styckjunkare och 2 sergeanter)

och i samband därmed antalet furirer minskas med 4 samt antalet

konstaplar med 1. Ändringen vore erforderlig för att åstadkomma

bättre befordringsmöjligheter för kårens fast anställda manskap. Erfarenheterna

hade givit vid handen, att kåren redan med hittillsvarande manskapskader

haft rekryteringssvårigheter, och dessa komme utan tvivel att ökas,

om icke befordringsmöjligheterna till underofficer förbättrades.

Chefens för armén förslag om ökning av personalen vid Bodens artilleriregemente

med 1 officer, 1 underofficer samt 1 pensionerad officer och 1

pensionerad underofficer i arvodesbefattningar syntes beredningen vara

förtjänt av närmare övervägande.

Jag biträder försvarsutredningens förslag om uppsättande av ett nytt kårartilleriregemente.

I vad avser förläggningsort för regementet pågår genom

arméförvaltningens fortifikationsstyrelses försorg närmare utredning, vars

resultat bör kunna föreligga i så god tid, att slutligt förslag i ämnet kan framläggas

senare under riksdagen. Jag anhåller således att framdeles få efter

slutförd utredning återkomma till denna fråga.

Det synes ovedersägligt, att Wendes artilleriregemente är i trängande behov

av utökade och förbättrade lokaler. I princip har jag intet att erinra mot försvarsutredningens

förslag om förflyttning av regementet till Norra Åsum. Till

de härmed sammanhängande markfrågorna torde jag få framdeles återkomma.

Såsom jag tidigare under rubriken Arméns krigsorganisation anfört, har

jag ansett mig böra biträda ett av överbefälhavaren i samråd med chefen för

armén framfört förslag avseende ökad motorisering av artilleriet i krigsorganisationen.

En av samma myndigheter förordad utökning av arméns tunga

kanonartilleri har jag däremot icke kunnat tillstyrka.

I konsekvens härmed föreslår jag den avvikelsen från försvarsutredningens

förslag till fredsorganisation för artilleriet, att Wendes artilleriregemente

blir motoriserat i stället för anspänt. Av chefen för armén framfört förslag

om uppsättande av en ny artillerikår kan jag däremot såsom förut nämnts

icke biträda liksom icke heller förslagen om utvidgad fredsorganisation och

kaderökning vid Gotlands artillerikår.

De av försvarsutredningen föreslagna personalkadrarna för artilleriets

truppförband finner jag lämpligt avvägda.

Såsom jag i det föregående anfört under avsnittet Allmänna grunder förordar

jag emellertid, med avsteg från försvarsutredningens förslag, att den för

tygförvaltningstjänsten vid truppförbanden avsedda personalen tills vidare

skall upptagas på staten för vederbörligt förband och icke på fälttygkåren.

På grund härav bör staten för varje artilleriregemente och artillerikår ökas

med 1 kapten, avsedd såsom tygofficer, och 1 styckjunkare, avsedd såsom

uppbördsman för tygmateriel. För tygtjänsten böra därjämte, enligt de beräkningsgrunder

jag i det följande kommer att framlägga, vid de större motoriserade

artilleriregementena beräknas ytterligare 2 och vid övriga artilleriregementen

1 tygunderofficer, pensionerade underofficerare i arvodesbefattning. I

Departementschefen.

s. 238 Kontrollera mot PDF

238

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

överensstämmelse med chefens för armén förslag lärer vidare för Bodens

artilleriregemente böra beräknas en skjutfält- och kasernofficer (pensionerad

officer) och en skjutfältunderofficer (pensionerad underofficer). I övrigt

har jag icke ansett mig kunna biträda framförda förslag om utökning av

artilleriets personalkadrar.

I enlighet med vad jag därom anfört i det föregående under avsnittet

Allmänna grunder böra de på artilleritruppförbandens personalförteckningar

upptagna regementskassörerna överföras till intendenturkåren, de för regementena

avsedda i beställning såsom regementskassör i lönegrad UO 3 och

de för kårerna avsedda i beställning såsom fanjunkare i lönegrad UO 2.

Såsom en följd av mitt förslag om motorisering av Wendes artilleriregemente

bör staten för nämnda regemente minskas med 5 furirer, 1 konstapel,

5 vicekonstaplar och meniga samt 2 pensionerade underofficerare i arvodesbefattning

(nämligen 1 furageuppbördsman och 1 biträde åt mobiliseringsofficeren,

avsett för hästredovisningen). Däremot bör tillkomma 1 förrådsvaktmästare.

Till frågan om behovet av musikpersonal vid artilleriet återkommer jag

under rubriken Armémusiken.

I enlighet med vad ovan anförts föreslår jag, att artilleriet i fredstid

organiseras på följande lägre truppförband:

A 1 Svea artilleriregemente ................. Stockholm (Järvafältet)

A 2 Göta artilleriregemente ................. Göteborg

A 3 Wendes artilleriregemente .............. Kristianstad (Norra Åsum)

A 4 Norrlands artilleriregemente ........... Östersund

A 5 Norrbottens artillerikår ................. Boden

A 6 Smålands artilleriregemente ........... Jönköping

A 7 Gotlands artillerikår .................... Yisby

A 8 Bodens artilleriregemente .............. Boden

A9 ..................... artilleriregemente ... Förläggningsort bestämmes senare

Jag beräknar vidare för artilleriets truppförband de personalkadrar, som

framgå av personalförteckningar, vilka tillhandahållas riksdagens vederbörande

utskott. I förhållande till nu gällande personalförteckning innebär förslaget,

i vad avser den aktiva officers- och underofficerspersonalen vid normalartilleriregemente,

ökning med 2 kaptener och 1 styckjunkare men minskning med 2

löjtnanter. Av manskapsbeställningarna uppflyttas 10 konstapelsbeställningar

till furirsbeställningar, varjämte antalet beställningar för vicekorpraler och

meniga minskas med 3.

Luftvärnet.

Enligt gällande fredsorganisation ingår luftvärnsartilleriet som en del av

artilleriet och omfattar tre luftvämsregementen och fyra beredskapsdivisioner.

Försvars ut redningen.

Försvarsutredningen har framhållit, att de ökade kraven på luftvärnsförband

i krigsorganisationen, såväl för fältförbanden som för hemortens

försvar, gjorde en utbyggnad av luftvärnsförbanden även i fredsorganisa
-

s. 239 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

239

tionen nödvändig. Sålunda borde de fyra beredskapsdivisionerna göras

permanent bestående och organiseras såsom luftvärnskårer om normalt fyra

batterier. Med den ökade omfattning luftvämsartilleriet sålunda erhölle, syntes

det icke lämpligen längre böra kvarbliva inom artilleriet utan utbrytas därur

och bilda ett särskilt truppslag, luftvärnet.

I samband härmed borde nummerbeteckningarna för Karlsborgs, Östgöta

och Stockholms luftvärnsregementen (A 9, A 10 och A 11) ändras till respektive

Lv 1, Lv 2 och Lv 3. De till luftvärnskårer ombildade beredskapsdivisionerna

i Malmö, Göteborg, Sundsvall och Boden (Luleå) syntes förslagsvis

böra benämnas respektive Skånska luftvärnskåren (Lv4), Göteborgs luftvärnskår

(Lv6), Sundsvalls luftvärnskår (Lv 5) och Luleå luftvärnskår (Lv7).

Frågan om förläggningsort — och i samband därmed benämning — för Göteborgs

luftvärnskår borde dock göras beroende av en särskild undersökning

rörande övnings- och skjutmöjligheterna för kåren, vilken syntes böra utföras

genom de militära myndigheterna. Därest tillfredsställande möjligheter

i detta hänseende icke kunde åstadkommas i Göteborg, borde annan

förläggningsort sökas, antingen inom det nya Y. militärområdet eller på västkusten,

varvid i senare fallet Halmstad syntes böra främst komma i åtanke.

För Stockholms luftvärnsregemente borde uppföras ett nytt kasernetablissement

i trakten av Stockholm. Även för Göteborgs och Luleå luftvärnskårer

bleve nya kasernetablissement erforderliga.

I och med luftvärnets organiserande som ett särskilt truppslag inom armén

syntes det lämpligt, att luftvärnsförbanden på Gotland, utom de för kustartillerianläggningarna

avsedda, överfördes från marinen till armén och organiserades

såsom ett till Gotlands artillerikår förlagt och chefen för nämnda

kår underställt detacherat batteri ur Stockholms luftvärnsregemente.

Enär med ovan angiven organisation av luftvärnet intet luftvärnsförband

komme att i fred vara förlagt inom det nybildade Y. militärområdet, borde

vidare en luftvärnsmobiliseringscentral förläggas till särskild plats inom

nämnda militärområde.

I likhet med vad för närvarande vore fallet beträffande luftvämsartilleriet

syntes luftvärnets officerare och underofficerare böra uppföras på en gemensam

stat för luftvärnet med inspektören för luftvärnet såsom personalkårchef.

Luftvärnets officersaspirantskola borde förläggas till något av luftvärnsregementena,

förslagsvis Östgöta luftvärnsregemente.

Liksom vid artilleriet förelåge vid luftvärnet behov av en årligen återkommande

skjutskola. Luftvärnsskjutskolan borde förläggas till Väddö och

övningstrupp utgå ur luftvärnsförbanden. Såsom chef borde avses en överste

och såsom adjutant en kapten, båda på luftvärnets stat och tjänstgörande vid

arméinspektionens luftvärnsavdelning under de tider, då skjutskolan icke vore

i verksamhet.

Med hänsyn till utbildningens omfattning syntes luftvärnsregementena

böra organiseras på regementsstab och tre divisioner. Vid luftvärnskårerna,

vilka förutsattes organiserade på allenast fyra batterier, vore divisionsindelning

icke erforderlig, incn en särskild regementsofficer (major) borde avses

såsom utbildningschef.

s. 240 Kontrollera mot PDF

240

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Stabs- och förvaltningsorganisationen borde utformas i huvudsaklig

överensstämmelse med det i betänkandet å sid. 116 anförda exemplet på

sammansättningen av en regementsstab, dock att för motortjänsten vid varje

förband erfordrades en motorofficer (aktiv officer) och en motorunderofficer

(aktiv underofficer), varjämte för tillsyn och vård av centralinstrumenten

m. m. en luftvärnsingenjör ur arméingenjörkåren borde placeras till ständig

tjänstgöring vid varje regemente och varje kår.

Försvarsutredningen hade i annat sammanhang föreslagit, att en major

eller kapten vid luftvärnet skulle avses som luftvärnsofficer, tillika luftbevakningsofficer,

vid envar av I.-—Yl. militärbefälsstaberna. För tjänstgöring

såsom instruktörer vid den frivilliga befälsutbildningen beräknades i regel

24 kompaniofficerare komma att vara beordrade utom luftvärnet.

Försvarsutredningen har, såsom närmare angivits i fyra å sid. 144 och 145 i

betänkandet intagna tabeller, beräknat behovet av aktivt befäl vid luftvärnet

enligt följande tablå:

Officerare

Under-

officerare

Under-

befäl

O:

<

<s>

oa

So"

►i

Överste-

löjtnanter

Majorer

Kaptener

Subaltern-

officerare

Regemcnts-

kassörer

Styck-

junkare

Sergeanter

Furirer

Konstaplar

Karlsborgs luftvärnsregemente

1

i

4

13

19

i

13

20

104

68

Östgöta luftvärnsregemente ..

l

i

4

13

19

i

13

20

104

68

Stockholms luftvärnsregemente

1

i

4

14

20

i

14

21

in

75

Skånska luftvärnskåren ......

—

i

1

6

10

i

5

9

48

27

Sundsvalls luftvärnskår ......

—

i

1

6

10

i

5

9

48

27

Göteborgs luftvärnskår........

—

i

1

6

10

i

5

9

48

27

Luleå luftvärnskår............

Officerare och underofficerare

beordrade

—

i

1

6

10

i

5

9

48

27

1

i

3

32

49

_

19

16

_

__

Summa

4

8

19

96

147

7

79

113

511

319

Härjämte har följande reservpersonal beräknats ständigt tjänstgöra vid

luftvärnsförbanden, nämligen vid varje luftvärnsregemente en kapten, en

löjtnant och en sergeant samt vid varje luftvärnskår en löjtnant och en

sergeant.

Beträffande det av försvarsutredningen beräknade sammanlagda personalbehovet

i fredstid för luftvärnet torde få hänvisas till fyra å sid. 146 och 147

i betänkandet intagna tabeller.

Y ttranden.

Militärbefälhavaren på Gotland har ansett, att befälsbehovet för Stockholms

luftvärnsregementes till Gotland detacherade batteri vore för lågt beräknat

och att den för batteriet avsedda befälspersonalen därför borde utökas med

1 löjtnant och 1 sergeant, varvid antalet furirer syntes kunna minskas med 2.

Chefen för armén, som inhämtat biträdande inspektörens för luftvärnsartilleriet

yttrande, har förklarat sig icke ha något att erinra mot försvarsutredningens

förslag angående luftvärnets fredsorganisation. Ett av nyss
-

s. 241 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

241

nämnde biträdande inspektör framfört förslag om placering av luftvärnskårcheferna

alternativt i lönegrad Oa 6 eller Oa 5 kunde icke av chefen för

armén biträdas.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har, med anledning av att försvarsutredningen

ifrågasatt möjligheten av att förlägga Göteborgs luftvärnskår till

annan ort än Göteborg, som sin bestämda mening uttalat, att Göteborgs betydelse

såsom skyddsobjekt nödvändiggjorde kårens förläggning till Göteborg

eller dess omedelbara närhet.

Svenska underofficersförbundet har framhållit, att enligt försvarsutredningens

förslag luftvärnets underofficerare icke — liksom icke heller ingenjörtruppernas

— komme att anlitas för den frivilliga befälsutbildningen. Enligt

förbundets mening borde så emellertid ske och personalstaterna omarbetas

med hänsyn härtill.

1942 års försvar sberedning.

Beredningen har intet haft att erinra mot försvarsutredningens förslag

angående luftvärnets fredsorganisation.

Vad anginge det av försvarsutredningen beräknade behovet av regementsofficerare,

har beredningen ansett det kunna starkt ifrågasättas, om för varje

regemente skulle behöva beräknas — förutom chefen — 5 regementsofficerare.

Beredningen har — under förutsättning att hela det nämnda antalet regementsofficerare

icke vore oundgängligen erforderligt för krigsorganisationen —

föreslagit, att en överstelöjtnantsbeställning vid varje regemente skulle utgå.

För chefsbefattningen vid luftvärnsskjutskolan borde avses en överstelöjtnantsbeställning

i stället för av utredningen föreslagen överstebeställning i lönegraden

Oa 6. Vidare borde eu för kommendering till tjänstgöring vid arméinspektionens

luftvärnsavdelning beräknad regementsofficer upptagas såsom

major i stället för överstelöjtnant.

Jag förordar i enlighet med föreliggande förslag, att luftvärnsartilleriet Departementsutbrytes

ur artilleriet till ett särskilt truppslag, luftvärnet. Den av utred- chefenningen

föreslagna fredsorganisationen för luftvärnet finner jag lämplig. Jag

tillstyrker sålunda, att de fyra nuvarande beredskapsdivisionerna infogas såsom

permanenta kårer i det nya truppslaget. I fråga om Göteborgs luftvärnskår har

försvarsutredningen alternativt ifrågasatt förläggning till annan ort än Göteborg.

Jag delar emellertid länsstyrelsens i Göteborgs och Bohus län uppfattning

och föreslår sålunda, att kåren förlägges till Göteborg eller dess omedelbara

närhet. De av utredningen föreslagna truppförbandsbenämningarna och

nummerbeteckningarna föranleda från min sida ingen erinran.

De av utredningen förordade personalkadrarna för luftvärnet och luftvärnsförbanden

finner jag i stort sett väl avvägda. I enlighet med försvarsberedningens

förslag anser jag dock, att för tjänstgöring vid luftvärnsinspektionen

bör beräknas en major i stället för överstelöjtnant. De av beredningen i övrigt

föreslagna jämkningarna inom regementsofficersgraderna kan jag icke tillstyrka.

Såsom jag i det föregående anfört under avsnittet Allmänna grunder,

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sand. Nr 210. 377 42 16

s. 242 Kontrollera mot PDF

242

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

förordar jag med avsteg från försvarsutredningens förslag, att den för tygförvaltningstjänsten

vid truppförbanden avsedda personalen tills vidare skall upptagas

på staten för vederbörligt truppförband (truppslag) och icke på fälttygkåren.

På grund härav böra på personalförteckningen för luftvärnet beräknas

beställningar för ytterligare 7 kaptener och 7 styckjunkare, de förra avsedda

såsom tygofficerare och de senare såsom uppbördsmän för tygmateriel vid

luftvärnets truppförband. I enlighet med de beräkningsgrunder jag i ett senare

sammanhang kommer att framlägga bör vidare på personalförteckningen för

vartdera av Karlsborgs och Östgöta luftvärnsregementen uppföras ytterligare

en pensionerad underofficer i arvodesbefattning såsom tygunderofficer.

I enlighet med vad jag därom anfört i det föregående under avsnittet Allmänna

grunder böra de på luftvärnets personalförteckning upptagna regementskassörerna

överföras till intendenturkåren, de för luftvärnsregementena

avsedda i beställning såsom regementskassör i lönegrad UO 3 och de för

kårerna avsedda i beställning såsom fanjunkare i lönegrad UO 2.

Militärbefälhavaren på Gotland har framfört önskemål om förstärkning av

personalen vid Stockholms luftvärnsregementes batteri på Gotland. Då så

lärer vid behov kunna ske inom ramen för de föreslagna personalkadrarna,

torde det icke vara behövligt att för detta ändamål räkna med en utvidgning

av kadern.

Mot försvarsutredningens beräkning av behovet av instruktörer ur luftvärnet

för den frivilliga befälsutbildningen har jag icke funnit anledning till

erinran. Utredningen har ansett sig böra inskränka antalet instruktörer ur

luftvärnet till en per försvarsområde, i vissa fall en per två angränsande försvarsområden.

Enär instruktörernas uppgifter bland annat omfatta frivillig

officersutbildning, kunna underofficerare icke lämpligen avses härför, varför

jag icke finner det möjligt att i denna del biträda svenska underofficersförbundets

förslag.

I likhet med chefen för armén kan jag icke stödja biträdande inspektörens

för luftvärnsartilleriet förslag om förbättrad löneställning för luftvärnskårcheferna.

Såsom framgår av vad jag under rubriken Armémusiken kommer att anföra

beräknar jag icke, såsom av försvarsutredningen föreslagits, någon musikkår

för Luleå luftvärnskår.

I enlighet med vad sålunda yttrats föreslår jag, att luftvärnet i fredstid

organiseras på följande lägre truppförband:

Lv 1 Karlsborgs luftvärnsregemente (med en mobiliseringscen
-

tral) ........................................................................... Karlsborg

Lv 2 Östgöta luftvärnsregemente .......................................... Linköping

Lv 3 Stockholms luftvärnsregemente (med ett till Gotlands artillerikår

detacherat luftvärnsbatteri) ................................. Stockholm

Lv 4 Skånska luftvärnskåren ................................................ Malmö

Lv 5 Sundsvalls luftvärnskår ................................................ Sundsvall

Lv 6 Göteborgs luftvärnskår ................................................ Göteborg

Lv 7 Luleå luftvärnskår ...................................................... Luleå

s. 243 Kontrollera mot PDF

243

Iiungl. Maj:ts proposition nr 210.

Beträffande de personalkadrar för luftvärnet och luftvärnsförbanden, som

jag anser mig böra räkna med, hänvisar jag till personalförteckningar, som

komma att tillhandahållas riksdagens vederbörande utskott. I förhållande till

de nuvarande officers- och underofficerskadrarna för luftvärnsartilleriet innebär

mitt förslag en ökning med 12 regementsofficerare, 40 kaptener, 44 löjtnanter

och 7 styckjunkare, vilken ökning främst betingas av tillkomsten av

luftvärnskårerna. Manskapskadern åter har redan enligt nu gällande personalförteckning

bringats upp till den erforderliga totalsumman. I fråga om denna

förutsätter jag därför ingen utökning utan endast en viss förskjutning mellan

de olika manskapsbeställningarna inom ramen för nu gällande totalantal.

Ingenjörtrupperna.

Ingenjörtrupperna bestå för närvarande av tre ingenjörkårer, varjämte

mobiliseringscentraler för ingenjörförband äro upprättade i Östersund och

Karlstad.

F ör sv ars ut redning en.

I ingenjörtruppernas organisation har försvarsutredningen icke förutsatt

annan ändring än att en ny mobiliseringscentral upprättas inom III. militärområdet,

avsedd att underlätta mobiliseringen av ingenjörförbanden för de

operativa enheter m. m., vilka vid krigstillfälle mobiliseras inom nämnda

militärområde.

Ingenjörtruppernas officersaspirantskola har ansetts liksom hittills böra

förläggas till någon av ingenjörkårerna, förslagsvis Svea ingenjörkår.

För att underlätta samövningar under utbildningstiden mellan ingenjörtrupp

och förband ur övriga truppslag inom II., III. och Y. militärområdena samt för

att öka mobiliseringsarbetets effektivitet vore det önskvärt, att mindre detachement

ur ingenjörkårerna kunde permanent förläggas till de olika mobiliseringscentralema.

Av ekonomiska skäl hade utredningen likväl icke ansett sig böra

framlägga förslag i denna riktning.

Stabs- och förvaltningsorganisationen borde utformas i huvudsaklig överensstämmelse

med det å sid. 116 i betänkandet lämnade exemplet på sammansättning

av en regementsstab, dock att vid varje ingenjörkår erfordrades en

motorofficer (aktiv officer) och en motorunderofficer (aktiv underofficer) samt

en aktiv underofficer såsom stallunderofficer, tillika hovslagarunderofficer

och furageuppbördsman.

För tjänstgöring såsom instruktörer vid den frivilliga befälsutbildningen

beräknades i regel 6 kompaniofficerare komma att vara kommenderade utom

ingenjörtrupperna.

Försvarsutredningen har för ingenjörkårerna räknat med en utbildningsorganisation,

omfattande vid Svea ingenjörkår fyra, vid Göta ingenjörkår tre

och vid Bodens ingenjörkår två övningskompanier samt därjämte vid varje

ingenjörkår ett skol-(ef terutbildnings) kompani med plutonchefsskola och ett

yrkeskompani. Vid Göta ingenjörkår har beräknats härutöver tillkomma ett

s. 244 Kontrollera mot PDF

244

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

järnvägskompani. På grundval av den angivna utbildningsorganisationen har

utredningen, såsom närmare angivits i fyra å sid. 148—150 i betänkandet intagna

tabeller, beräknat behovet av aktivt befäl vid ingenjör trupperna och

ingenjörkårerna enligt följande tablå:

Officerare

Under-

officerare

Under-

befäl

Överstar

Överste-

löjtnanter

Majorer

Kaptener

Subaltern-

officerare

Regements-

kassörer

Fanjunkare

.Sergeanter

Furirer

Korpraler

Svea ingenjörkår ......................

i

i

3

9

15

i

ii

16

76

38

Göta ingenjörkår ......................

i

i

2

9

15

i

ii

16

76

38

Bodens ingenjörkår ....................

Officerare och underofficerare beordrade

i

—

2

7

9

i

8

11

52

26

utom ingenjörtrupperna m. m.........

_

i

_

16

27

_

6

7

_

_

Summa

3

3

7

41

66

3

36

50

204

102

Officerare och underofficerare ha förutsatts liksom hittills uppförda på

gemensam stat för ingenjörtrupperna och det fast anställda manskapet på

staten för vederbörlig ingenjörkår.

Utöver ovan angiven aktiv befälspersonal har försvarsutredningen beräknat

att vid varje ingenjörkår ständigt skall tjänstgöra en löjtnant och en sergeant

tillhörande arméns reservpersonal.

Beträffande det av försvarsutredningen beräknade sammanlagda personalbehovet

i fredstid vid ingenjörtrupperna torde få hänvisas till fyra å sid.

150 och 151 i betänkandet intagna tabeller.

Y ttr anden.

Chefen för första arméfördelningen har funnit det önskvärt och rimligt, att

ingenjörkårcheferna — liksom även trängkårcheferna — på grund av den

med regementschefer fullt jämförliga ansvarsställning, som dessa chefer intoge,

placerades i lönegraden Öb 1.

Chefen för tredje arméfördelningen har framhållit, att det av flera skäl vore

önskvärt, att ett ingenjörkompani förlädes till Skövde. Enbart ekonomiska

skäl borde icke få vara avgörande för denna fråga.

Chefen för armén, som inhämtat inspektörens för ingenjörtrupperna mening,

har uttalat, att han ansåge det erforderligt att inom varje militärområde

förfoga över ett ingenjörförband. Inspektören för ingen jörtrupperna hade

framlagt ett förslag, som fyllde detta krav inom rimliga kostnader, vilka dock

syntes falla utanför den av försvarsutredningen beräknade kostnadsramen.

Det nyssnämnda, av inspektören för ingenjörtrupperna uppgjorda förslaget

till ny f redsorganisation för ingen jörtrupperna innebure, att ingenjördetachement

av kompanis styrka skulle förläggas till Östersund och Borås, varjämte

en ny ingenjörkår skulle tillkomma i Karlstad. På samtliga nämnda platser

skulle nya etablissement uppföras, men i gengäld skulle vissa eljest erforderliga

nybyggnadsarbeten vid Svea och Göta ingenjörkårer inbesparas. Befäls
-

s. 245 Kontrollera mot PDF

245

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

kadrarna skulle utökas med 3 regementsofficerare, 24 kompaniofficerare, 32

underofficerare, 58 furirer och 32 korpraler, varjämte ingenjörtruppernas årliga

värnpliktskontingent skulle behöva utökas med 220 man. — Chefen för armén

har vidare ansett ett av inspektören för ingenjörtruppema framfört förslag om

utökning av personalen vid ingenjörmobiliseringscentralerna med en tygförvaltare

av 1. klassen, en tyghantverkare och en förrådsvaktmästare beaktansvärt.

Länsstyrelsen i Blekinge län har konstaterat, att försvarsutredningen icke

berört det viktiga spörsmålet om Karlskrona fästnings förseende med ingenjörtrupp,

och har hänvisat till vad på sin tid från såväl militärt ansvarigt håll

som från länsstyrelsen anfördes mot indragningen av det då till Karlskrona

förlagda ingenjörkompaniet.

1942 års försvar sberedning.

Utredningens förslag i fråga om ingenjörtruppernas organisation och personalbehov

har icke föranlett försvarsberedningen till särskilt uttalande. Beredningen

har dock ansett det tveksamt, om befattningarna för husmödrar vid

ingenjörkårerna borde uppflyttas från 2. till 1. klass.

Jag delar försvarsutredningens och chefens för armén uppfattning om önskvärdheten

av att ett ingenjörförband står till förfogande inom varje militärområde.

Emellertid finner jag i likhet med försvarsutredningen det icke möjligt

att nu räkna med en så avsevärd utbyggnad av detta truppslag, vars konsekvenser

i fråga om kaderökningar torde framgå av den lämnade redogörelsen

och som i övrigt måste beräknas draga icke obetydliga byggnads- och andra

kostnader. Då jag icke heller kan biträda länsstyrelsens i Blekinge län förslag

om återupprättande av ingenjörkompaniet i Karlskrona, begränsar jag

mig till att i överensstämmelse med försvarsutredningens förslag förorda, att

ingenjörtrupperna i fredstid organiseras på följande lägre truppförband:

Ing 1 Svea ingenjörkår (med en mobiliseringscentral) .............. Stockholm

Ing 2 Göta ingenjörkår (med två mobiliseringscentraler) ............ Eksjö

Ing 3 Bodens ingenjörkår ...................................................... Boden

De av utredningen föreslagna personalstaterna för ingenjörtrupperna och

ingenjörkårerna torde i huvudsak kunna läggas till grund för personalorganisationens

utformning.

Såsom jag i det föregående anfört under avsnittet Allmänna grunder anser

jag mig icke för närvarande böra biträda försvarsutredningens förslag, att

truppförbandens tygofficerare skola överföras till fälttygkåren. Jag förutsätter

sålunda att såsom tygofficerare vid ingenjörkårerna liksom hittills skola

beordras kaptener vid ingenjörtrupperna. På grund härav böra för ingenjörtrupperna

beräknas ytterligare 3 kaptensbeställningar.

Såsom jag kommer att närmare angiva under Fälttygkåren, föreslår

jag för närvarande ingen ändring beträffande ingenjörförrådsförvaltarbeställningarna

utan förutsätter att dessa till oförändrat antal upptagas på personalförteckningen

för ingenjörtrupperna.

I enlighet med de beräkningsgrunder jag i ett senare sammanhang fram
-

Departements
chefen.

s. 246 Kontrollera mot PDF

246

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

lägger lärer på personalförteckningen för vardera av Svea och Bodens ingenjörkårer

böra uppföras ytterligare 1 och för Göta ingenjörkår ytterligare 2 tygunderofficerare,

pensionerade underofficerare i arvodesbefattning. Av de båda

sistnämnda är eu närmast avsedd för Göta ingenjörkårs mobiliseringscentral

inom III. militärområdet. I övrigt kan jag icke biträda av inspektören för

ingenjörtrupperna framfört förslag om utökning av personalen vid ingenjörmobiliseringscentralerna.

Såsom framgår av vad i det föregående anförts under avsnittet Allmänna

grunder förutsätter jag, att de på personalförteckningen för ingenjörtrupperna

upptagna 3 regementskassörerna skola överföras till intendenturkåren i beställning

såsom fanjunkare i lönegrad UO 2.

Chefens för första arméfördelningen förslag om ändrad löneställning för

ingenjör- och trängkårcheferna kan jag icke biträda.

Jag anser det med hänsyn till den beräknade portionsstyrkan vid ingenjörkårerna

befogat, att för kårerna avses en husmoder av 1. klassen.

De för ingenjörtrupperna och ingenjörkårerna beräknade personalkadrarna

framgå av personalförteckningar, som tillhandahållas riksdagens vederbörande

utskott. I förhållande till nu gällande befälskader innebär förslaget en utökning

med 1 överstelöjtnantsbeställning, 3 kompaniofficersbeställningar och 45

beställningar för fast anställt manskap.

Signaltrupperna.

Enligt nuvarande organisation bestå signaltrupperna av Signalregementet

i Stockholm med ett kompani detacherat till Boden. Mobiliseringscentraler

för signaltrupp finnas inom envar av första, andra och tredje arméfördelningarna.

Försvars ut redningen.

För att öka möjligheterna till samövningar mellan signaltrupperna och

övriga truppslag ävensom för att underlätta mobiliseringen av de talrika

signalförbanden har utredningen föreslagit, att ett kompani ur Signalregementet

detacheras även till vardera Kristianstad och Skövde. De båda sålunda

detacherade kompanierna kunde samtidigt tjäna som mobiliseringscentraler

för signaltrupp inom I. respektive III. militärområdena, varför

några särskilda sådana centraler i fortsättningen icke erfordrades inom dessa

militärområden. Yad beträffade den nuvarande mobiliseringscentralen för

signaltrupp inom andra arméfördelningen syntes denna böra uppgå i en till

II. militärbefälsstaben ansluten stabsmobiliseringscentral.

I samband med att skidlöparbataljonen vid Norrbottens regemente förflyttades

till Kiruna borde Signalregementets kompani i Boden (S 1 B) förläggas

i den därigenom frigjorda s. k. skidlöparkasernen och till Norrbottens

artillerikår avträda de lokaler vid kårens etablissement, vilka för närvarande

vore upplåtna åt kompaniet. Förläggning för Signalregementets kompani

i Kristianstad syntes böra ordnas i Wendes artilleriregementes östra kasern,

vilken frigjordes i samband med nämnda regementes förflyttning till Norra

Åsum. För Signalregementets kompani i Skövde bleve nytt etablissement

erforderligt.

s. 247 Kontrollera mot PDF

247

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Såsom chefer för Signalregementets kompanier i Kristianstad, Skövde och

Boden borde avses majorer, vilka tillika borde ingå som signalofficerare i I. och

III. militärbefälsstaberna respektive vara fästningssignalofficer i Bodens

fästning.

Signaltruppernas officers- och underofficerskårer borde upptagas på

gemensam stat för signaltruppema med inspektören för signaltrupperna såsom

personalkårchef.

Den av försvarsutredningen i annat sammanhang (se avsnittet Utbildningsanstalter)

föreslagna arméns signalskola syntes böra förläggas till Signalregementet.

Lärarpersonal för skolan borde upptagas på staten för signaltrupperna.

På signaltruppernas stat borde vidare uppföras en major och en

kapten, avsedda såsom militärassistenter vid telegrafstyrelsen.

Signalregementets stabs- och förvaltningsorganisation borde utformas i

huvudsaklig överensstämmelse med det å sid. 116 i betänkandet anförda

exemplet på sammansättning av en regementsstab, dock att därutöver för betjäning

av arméns fasta radionät erfordrades en underofficer och för motortjänsten

en motorunderofficer (underofficer på aktiv stat) samt såsom stalb

underofficer, tillika hovslagarunderofficer och furageuppbördsman, en aktiv

underofficer, varjämte för tillsyn och vård av signalmaterielen en signalingenjör

ur arméingenjörkåren borde placeras till tjänstgöring såväl vid

Signalregementet som vid vart och ett av dess detacherade kompanier.

Försvarsutredningen har vidare framhållit, att för varje militärbefälsstab

borde avses en kompaniofficer ur signaltrupperna såsom signalofficer, tillika

instruktör vid den frivilliga befälsutbildningen.

Det sammanlagda befälsbehovet för signaltrupperna och signaltruppförbanden

har utredningen, såsom närmare angivits i två å sid. 153 och 154 i

betänkandet intagna tabeller, beräknat på sätt som framgar av följande tabell:

Under
befäl
-

Under
officerare
-

Officerare

Signalregementet med detacherade kompanier.

...............................

Officerare och underofficerare beordrade

utom signaltrupperna m. in...........

Summa

Härutöver beräknas att en löjtnant och en sergeant tillhörande arméns

reservpersonal ständigt skola tjänstgöra vid Signalregementet.

Beträffande det av försvarsutredningen beräknade sammanlagda personalbehovet

i fredstid vid signaltrupperna torde få hänvisas till fyra å sid. 154 och

155 i betänkandet intagna tabeller.

Y ttr anden.

Chefen för första arméfördelningen har framhållit, att för Signalregementets

kompani i Kristianstad, som komme att förläggas i eget etablissement,

borde beräknas en maskinist och en eldare.

s. 248 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

248 Ilungl. Maj:ts proposition nr 210.

Chefen för Övre Norrlands trupper har uttalat, att den föreslagna benämningen

på de detacherade kompanierna förefölle tung och icke stode i konsekvens

med tyg- och intendenturkompaniernas benämningar. I stället borde

signalförbanden betecknas SI, S 2, S 3 och S 4, varvid kompaniet i Boden

borde tilldelas nummerbeteckningen S 2.

Enligt militärbefälhavaren på Gotland borde staten för signaltruppema utökas

med en kapten, avsedd såsom signalofficer vid YII. militärbefälsstaben.

Chefen för armén har framhållit, att det av överbefälhavaren i samråd med

honom utarbetade förslaget till utökad krigsorganisation även medförde krav

på ökning av signaltruppernas personalkadrar med 2 subalternofficerare och 4

underofficerare. — I övrigt har chefen för armén, som inhämtat t. f. inspektörens

för signaltrupperna yttrande beträffande personalbehovet vid signaltrupperna,

uttalat, att den av försvarsutredningen gjorda personalberäkningen

för signaltrupperna syntes i stort tillfredsställande. Därvid förutsattes att

för försvarsväsendets radioanstalt avsedd personal icke inrymdes i det av utredningen

angivna antalet utom signaltrupperna beordrade officerare och

Underofficerare. Det vore önskvärt att — i överensstämmelse med vad utredningen

syntes ha beräknat — av den utom signaltrupperna beordrade befälspersonalen

1 kapten, 1 löjtnant och 2 underofficerare avsåges för tjänstgöring

vid Gotlands infanteriregemente. — Chefen för armén har vidare lämnat

sin anslutning till ett av generalfälttygmästaren framfört förslag, att den

på Signalregementets stat nu upptagna beställningen för en signalförrådsförvaltare

(lönegrad Ca 18) vid nuvarande innehavares avgång skulle indragas

och ersättas med en förvaltarebeställning på fälttygkårens stat (lönegrad

U0 3), avsedd för Signalregementet. Det syntes önskvärt, att de detacherade

signalförbanden benämndes detachement i stället för kompanier och numrerades

S 1—S 4 eller S 1 S, S 1 K, S 1 Sk och S 1 B.

1942 års försvarsberedning.

Försvarsberedningen har icke funnit anledning till erinran mot utredningens

förslag till organisation och beräkning av personalbehovet för signaltrupperna.

I likhet med försvarsutredningen finner jag det önskvärt, att ett kompani ur

Signalregementet detacheras, förutom såsom nu till Boden, även till vardera

Kristianstad och Skövde. Så bör emellertid givetvis ske först sedan lokaler

blivit disponibla för ändamålet. Även i övrigt biträder jag utredningens förslag

till fredsorganisation för signaltrupperna. Att såsom chefen för armén

föreslagit ändra benämningen på Signalregementets kompanier i Kristianstad,

Skövde och Boden till detachement finner jag icke påkallat.

De av utredningen verkställda behovsberäkningarna i fråga om personal

torde i huvudsak kunna godtagas. Såsom jag i det föregående anfört under

avsnittet Allmänna grunder, anser jag mig emellertid icke för närvarande böra

biträda försvarsutredningens förslag, att truppförbandens tygofficerare skola

överföras till fälttygkåren. Jag förutsätter sålunda, att såsom tygofficer vid

s. 249 Kontrollera mot PDF

249

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Signalregementet skall liksom hittills beordras en kapten vid signaltrupperna.

På grund härav bör på personalförteckningen för nämnda truppslag uppföras

ytterligare 1 kaptensbeställning.

Den nuvarande beställningen för en signalförrådsförvaltare vid Signalregementet

torde, såsom jag kommer att närmare angiva under avsnittet Fälttygkåren,

tills vidare böra bibehållas.

I enlighet med de beräkningsgrunder jag i det följande framlägger lärer

för vartdera av Signalregementets tre detacherade kompanier böra beräknas

särskild tygunderofficer (pensionerad underofficer i arvodesbefattning), varigenom

antalet tygunderofficerare vid regementet ökas från 1 till 4.

Jag förutsätter att den på Signalregementets stat för närvarande upptagna

regementskassören överföres till intendenturkårens personalförteckning.

På av chefen för första arméfördelningen anfört skäl bör på vederbörlig

personalförteckning för Signalregementet uppföras ytterligare 1 maskinist,

avsedd för Signalregementets kompani i Kristianstad, varjämte en på samma

förteckning uppförd eldare av 2. klass bör avses för nämnda kompani.

Personal för försvarsväsendets radioanstalt bör enligt min mening icke upptagas

på signaltruppernas eller Signalregementets stat. Förslaget att utöka

signaltruppernas stat med en kapten, avsedd för VII. militärbefälsstaben,

kan icke av mig biträdas, önskvärda mindre ändringar i signaltruppemas

krigsorganisation böra kunna vidtagas inom ramen för de föreslagna personalstaterna.

I anslutning till vad sålunda anförts föreslår jag följande organisation i

fredstid för signaltrupperna:

SIS Signalregementet ..................................................... Stockholm

SIK Signalregementets kompani i Kristianstad ................. Kristianstad

S 1 Sk Signalregementets kompani i Skövde ....................... Skövde

S 1B Signalregementets kompani i Boden .......................... Boden

Vidare beräknar jag för signaltrupperna och Signalregementet personal i

överensstämmelse med förteckningar, som komma att överlämnas till riksdagens

vederbörande utskott. I förhållande till nu gällande befälskader innebär

förslaget en utökning med 1 major, 7 kaptener, 2 löjtnanter, 7 fanjunkare,

9 sergeanter och 22 furirer, vilken utökning främst är betingad av de båda

nytillkommande signalkompanierna i Kristianstad och Skövde.

Trängen och trängtrupperna.

I arméns fredsorganisation ingå för närvarande fyra trängkårer.

F ör sv ars ut redning en.

Den utökade krigsorganisationen av trängförbanden i förening med den

stegrade risken för företag från luften under mobiliseringstiden har föranlett

försvarsutredningen att föreslå, att för framtiden en mera spridd mobilisering

tillämpas för trängtrupperna än vad hittills varit fallet. Enligt utredningens

mening borde sålunda trängtruppernas fredsorganisation utökas med sju trängmobiliseringscentraler,

fördelade med två inom I., två inom II., en inom III.

s. 250 Kontrollera mot PDF

250

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

och två inom IV. militärområdet och förlagda till ur mobiliseringssynpunkt

lämpliga platser. Vidare borde, såväl med hänsyn till mobiliseringen som till

möjligheterna att under fredsutbildningen ordna samövningar mellan trängförband

och förband ur andra truppslag, ett kompani ur Göta trängkår förläggas

inom det nybildade V. militärområdet, lämpligen till Nora. Det sålunda

detacherade kompaniet borde förslagsvis benämnas Göta trängkårs kompani i

Nora (T 2 N). För kompaniet borde byggas ett nytt kasernetablissement.

I förvaltningshänseende borde kompaniet repliera på Göta trängkår.

Hittills hade samtliga truppslag var för sig rekryterat och utbildat sin sjukvårdspersonal.

Detta system hade icke givit önskat resultat beroende på att

rekryteringen ofta icke varit den bästa och att utbildningsenheterna varit för

små, varvid svårigheter mött att för varje sådan enhet avse kvalificerat befäl.

Enligt försvarsutredningens mening borde en förbättring kunna åvägabringas

därigenom, att trängtrupperna omhändertoge all rekrytering och utbildning av

fast anställd sjukvårdspersonal för hela armén och genom kommenderingar

tillhandahölle utbildad sådan personal till samtliga truppförband. Utredningen

föresloge därför, att trängens personalstater ökades i erforderlig grad för att

kunna fylla behovet av sjukvårdsunderofficerare och sjukvårdsunderbefäl vid

arméns truppförband.

I en å sid. 157 i betänkandet intagen tabell har försvarsutredningen angivit

den beräknade omfattningen av kommendering av personal ur trängen

och trängtrupperna till arméns truppförband.

Trängens officersaspirantskola borde liksom trängofficersskolan förläggas

till någon av trängkårerna. För den förstnämnda skolan syntes närmast Svea

trängkår och för den senare Göta trängkår böra komma i fråga. Till Göta trängkår

borde även arméns underhållsskola förläggas. Chef och lärare vid sistnämnda

skola borde uppföras på staten för trängen.

Stabs- och förvaltningsorganisationen har förutsatts i huvudsak överensstämma

med den å sid. 116 i betänkandet angivna sammansättningen av en

regementsstab, dock att på grund av motor- och verkstadstjänstens omfattning

varje trängkår borde tillföras en motorunderofficer och en verkstadsunderofficer,

båda på aktiv stat.

Erfarenheterna från beredskapstiden hade ådagalagt nödvändigheten av att

förråd av sjukvårdsmateriel i fred upplades vid trängkårerna. Såsom uppbördsman

för denna materiel, vilken representerade ett betydande värde, syntes

vid varje trängkår böra beräknas en förvaltare, uppförd på trängens stat och

med samma tjänsteställning och lönegrad som förvaltare vid fälttyg- och

intendenturkårerna.

För tjänstgöring såsom instruktörer vid den frivilliga befälsutbildningen

beräknades i regel 6 kompaniofficerare och 11 underofficerare komma att vara

beordrade utom trängen.

Till arméns truppförband kommenderad sjukvårdspersonal ur trängen och

trängtrupperna har av utredningen angivits till 19 fanjunkare, 27 sergeanter,

180 furirer och 104 korpraler.

Med en utbildningsorganisation vid trängkårerna omfattande ett anspannskompani,

ett bilkompani, fyra sjukvårdskompanier (vid Göta trängkår tre

opaginerad Kontrollera mot PDF

251

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

jämte ett kompani i Nora), två skol-(efterutbildnings-)kompanier och ett yrkeskompani

samt vid Norrlands trängkår en plutonckefsskola har försvarsutredningen,

såsom närmare angivits i fem å sid. 158—160 i betänkandet intagna

Svea trängkår..................

Göta trängkår med kompaniet i Kora

Norrlands trängkår ............

Skånska trängkåren ............

Officerare och underofficerare (utom

sjukvårdsunderofficerare) beordrade

utom trängen m. m..............

Sjukvårdspersonal beordrad utom

trängtrupperna .................

Summa

Officerare

Under-

officerare

Under- t

befäl

Överstar

1 Övcrste-

1 löjtnanter

Majorer

Kaptener

Subaltern-

officerare

Regements-

kassörer

Förvaltare

P

t5.

c''

3

p

H

CD

Sergeanter

Furirer

Korpraler

i

i

3

ii

18

i

i

11

18

95

47

i

_

3

ii

19

i

i

11

17

95

47

i

_

3

ii

18

i

i

12

IT

95

47

i

—

3

ii

18

i

i

11

17

95

47

—

2

—

16

22

—

—

14

20

—

—

_

—

—

—

—

—

—

19

27

180

104

| 4

3

12

60

95

1 4

4

78

116

560

292

Officerare och underofficerare ha förutsatts liksom hittills uppförda på

gemensam stat för trängen och det fast anställda manskapet på staten för

vederbörlig trängkår.

Utöver ovan angiven befälspersonal har försvarsutredningen beräknat att vid

varje trängkår ständigt skall tjänstgöra en löjtnant och en sergeant tillhörande

arméns reservpersonal.

Beträffande det av försvarsutredningen beräknade sammanlagda personalbehovet

i fredstid vid trängen och trängtrupperna torde få hänvisas till fyra

å sid. 160—161 i betänkandet intagna tabeller.

T ttr anden.

Chefen för fjärde arméfördelningen har gjort gällande, att en motoringenjör

ur arméingenjörkåren borde avses för ständig tjänstgöring vid varje trängkår.

Den vid militärbefälsstaben placerade ingenjören syntes nämligen icke på sätt

och i den utsträckning, som utredningen förutsatt, kunna ställas till de olika

truppförbandens förfogande.

Chefen för armén har yttrat, att trängtruppernas mobilisering borde decentraliseras

ännu mera än försvarsutredningen föreslagit. Salunda borde en

mobiliseringscentral organiseras för trängförbanden i Boden (eventuellt

Umeå). — Försvarsutredningens uppfattning, att kvaliteten hos arméns sjukvårdspersonal

skulle höjas genom att dess rekrytering, utbildning och kommendering

omliändertoges av trängen delades av chefen för armén. Den i utredningens

betänkande på sid. 157 införda tabellen borde blott få uppfattas

såsom en beräkningsgrund och vara bindande endast i fråga om antalet sjukvårdsunderofficerare

och sjukvårdsunderbefäl vid de olika truppförbanden

in. m., mon icke beträffande tjänstegraderna. Sålunda borde en sergeant kunna

placeras såsom sjukvårdsunderofficer vid ett infanteriregemente och en fanjunkare

vid regemente eller kår tillhörande annat truppslag o. s. v. Ett av in
-

s. 252 Kontrollera mot PDF

252

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

spektören för trängen i ett till chefen för armén ställt yttrande framfört förslag,

att de till sammanlagt 284 uppgående, utom trängtrupperna beordrade sjukvårdsunderbefälen

skulle fördelas med 171 furirer och 113 korpraler i stället

för såsom försvarsutredningen föreslagit 180 furirer och 104 korpraler, biträddes

av chefen för armén. —- För personalredovisningen borde vid varje

trängmobiliseringscentral upptagas en pensionerad officer i arvodesbefattning

och ett skrivbiträde. — Vid Norrlands trängkår borde uppföras ett exercishus.

Jämväl arméförvaltningen har på av försvarsutredningen anförda skäl lämnat

sin anslutning till utredningens förslag, att trängtrupperna skola omhändertaga

all rekrytering och utbildning av fast anställd sjukvårdspersonal för hela

armén och genom kommenderingar tillhandahålla sådan personal till samtliga

truppförband. Övervägas borde, huruvida trängen icke lämpligen kunde tillhandahålla

sjukvårdspersonal jämväl åt flygvapnet. För sjukvårdstjänstens

behöriga bedrivande syntes det icke nödvändigt, att av sjukvårdsunderbefälet

så stor del vore furirer som utredningen föreslagit. Korpraler kunde i ökad

utsträckning tagas i anspråk; 135 furirer och 149 korpraler syntes vara en

lämplig relation. Vid Bodens artilleriregemente och var och en av luftvärnskårerna

erfordrades ytterligare ett sjukvårdsunderbefäl, men i gengäld kunde

antalet sjukvårdsunderbefäl vid varje kavalleriregemente minskas med ett.

För krigsskolan borde avses allenast en sjukvårdsfurir. Såsom reserv och på

utbildningskurser föresloges 12 furirer, varigenom totalantalet sjukvårdsunderbefäl

bleve detsamma som det av försvarsutredningen föreslagna.

Försvarsväsendets underbefälsförbund har icke haft något att erinra mot

beräkningen av personalbehovet för de olika trängkårerna. Med avseende på

det utom trängtrupperna beordrade sjukvårdsunderbefälet syntes däremot

den förändringen böra vidtagas, att antalet furirer ökades, medan antalet korpraler

samtidigt minskades. Förslaget härom betingades av hänsyn till underbefälets

utbildnings- och befordringsmöjligheter. Fullständig underbefälsutbildning

borde kunna genomgås av samtliga berörda befattningshavare och

furirsbefordran normalt vinnas sedan denna utbildning avslutats med godkända

vitsord.

1942 års f örsv ar sb er ednin g.

Försvarsutredningens förslag därom, att personalstaterna vid trängen skola

beräknas så, att trängen kan fylla behovet av sjukvårdsunderofficerare och

sjukvårdsunderbefäl vid arméns samtliga truppförband, har beredningen

funnit lämpligt liksom även utredningens förslag till avvägning mellan antalet

furirer och korpraler vid trängen. Beredningen har emellertid funnit sig böra

föreslå, att trängen jämväl skall tillgodose flygvapnets behov av sjukvårdspersonal,

och har föreslagit därav betingad utökning av trängens underofficersoch

manskapskadrar.

I samband med behandlingen av byggnadsfrågorna har beredningen uttalat

tveksamhet beträffande nödvändigheten att förlägga ett kompani jämte mobiliseringscentral

ur Göta trängkår till Nora.

Yidare har beredningen, såsom under rubriken Arméinspektionen anmärkts,

s. 253 Kontrollera mot PDF

253

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

föreslagit, att souschefen och inspektören för underhållstrupperna samtidigt

skulle vara inspektör för trängen, varav kunde följa behov av någon

ytterligare officer i trängavdelningen utöver det av försvarsutredningen beräknade

antalet. Detta eventuella behov har beredningen ansett kunna tillgodoses

genom att den såsom chef för arméns underhållsskola beräknade

regementsofficeren under tid, då skolan icke vore i verksamhet, fullgjorde

tjänstgöring inom trängavdelningen i arméinspektionen. Beredningen har

därvid förutsatt, att trängofficersskolan i enlighet med chefens för armén förslag

icke komme att organiseras.

En utökning av trängtruppernas fredsorganisation med sju trängmobiliseringscentraler

synes på av försvarsutredningen anförda skäl vara erforderlig.

En ytterligare utökning av antalet sådana centraler på sätt chefen för armén

förordat kan jag icke nu tillstyrka. Då det särskilt ur mobiliseringssynpunkt

synes lämpligt, att ett kompani ur Göta trängkår förlägges inom det nybildade

V. militärområdet, vill jag förorda utredningens i detta hänseende framställda

förslag och har intet att erinra mot att som förläggningsplats väljes Nora.

Såsom jag i avsnittet Allmänna grunder anfört, böra trängtrupperna omhändertaga

all rekrytering och utbildning av fast anställd sjukvårdspersonal

för hela armén och genom kommenderingar tillhandahålla sådan personal till

samtliga truppförband. Däremot finner jag mig för närvarande icke kunna

tillråda, att trängtrupperna åläggas uppgiften att tillhandahålla sjukvårdspersonal

även åt flygvapnet. Den i övrigt av försvarsutredningen förordade fredsorganisationen

för trängtrupperna synes lämplig och tillstyrkes av mig.

Beträffande tilldelningen av sjukvårdspersonal till andra truppförband än

trängens liksom i fråga om fördelningen av sjukvårdsunderbefälet på furirer

och korpraler ansluter jag mig till försvarsutredningens beräkningar. I vad rör

behovet av sjukvårdspersonal för kavalleriregementena, Bodens artilleriregemente,

luftvärnskårerna och krigsskolan biträder jag dock arméförvaltningens

förslag. Såsom jag tidigare framhållit under avsnittet Infanteriet lärer viss utökning

av sjukvårdspersonalen vara påkallad vid Södra skånska infanteriregementet

och Norrbottens regemente på grund av dessa regementens dubbelförläggning

till Ystad och Bevingehed respektive Boden och Kiruna. Jag beräknar

denna ökning till 1 sjukvårdsunderofficer och 2 sjukvårdsunderbefäl

vid vartdera regementet. I vad avser sjukvårdsunderbefälet förutsätter jag,

att detta behov kan fyllas inom ramen för det av försvarsutredningen beräknade

totala antalet sjukvårdsunderbefäl genom en motsvarande minskning av

det i reserv beräknade underbefälet. I fråga om antalet sjukvårdsunderofficerare

erfordras däremot en utökning med 2, lämpligen 1 fanjunkare och 1

sergeant. Jag räknar sålunda med att sjukvårdspersonal ur trängen och trängtrupperna

skall kommenderas till arméns truppförband i den omfattning, som

framgår av uppgifter, vilka komma att tillställas riksdagens vederbörande utskott.

Det av försvarsutredningen i övrigt beräknade personalbehovet vid trängen

och trängtrupperna finner jag i det stora hela riktigt avvägt. Den av mig för
-

Departements
chefen.

s. 254 Kontrollera mot PDF

254

Kiingl. Maj:ts proposition nr 210.

ordade ändrade organisationen av arméinspektionens trängavdelning medför

dock, att på personalförteckningen för trängen bör tillkomma en överstebeställning,

medan i stället en majorsbeställning bör utgå. Såsom jag i det

föregående anfört under avsnittet Allmänna grunder, förordar jag vidare med

avsteg från försvarsutredningens förslag, att den för tygförvaltningstjänsten

vid truppförbanden avsedda personalen tills vidare skall upptagas på staten

för vederbörligt truppförband (truppslag) och icke på fälttygkåren. På grund

härav böra på personalförteckningen för trängen beräknas beställningar för

ytterligare 4 kaptener och 4 fanjunkare, de förra avsedda såsom tygofficerare

och de senare såsom uppbördsmän för tygmateriel vid trängkårerna.

I överensstämmelse med vad jag därom anfört i det föregående under avsnittet

Allmänna grunder, förutsätter jag, att de för trängkårerna avsedda

regementskassörerna, vilka av försvarsutredningen föreslagits uppförda på

personalförteckningen för trängen, skola överföras till intendenturkåren i beställning

såsom fanjunkare i lönegrad UO 2.

Behovet av musikpersonal vid trängen beräknar jag i enlighet med vad som

angives under avsnittet Armémusiken.

Till de i det föregående berörda byggnadsfrågorna återkommer jag i ett

senare sammanhang.

I enlighet med vad ovan anförts föreslår jag, att trängtrupperna i fredstid

organiseras på följande lägre truppförband:

T 1 Svea trängkår (med två mobiliseringscentraler) ............ Linköping

T 2 Göta trängkår (med en mobiliseringscentral) .................. Skövde

T 2 N Göta trängkårs kompani i Nora .................................... Nora

T 3 Norrlands trängkår (med två mobiliseringscentraler) ...... Sollefteå

T 4 Skånska trängkåren (med två mobiliseringscentraler) ...... Hässleholm

I fråga om trängens och trängtruppernas personalkadrar torde få hänvisas

till personalförteckningar, som överlämnas till vederbörande riksdagsutskott.

I förhållande till nuvarande personaltillgång innebär förslaget en utökning av

den militära personalen med 1 överste, 1 överstelöjtnant, 2 majorer, 26 kaptener,

20 löjtnanter, 4 förvaltare, 44 fanjunkare, 59 sergeanter, 440 furirer, 212

korpraler samt 456 vicekorpraler och meniga, ökningen betingas av utvidgad

freds- och krigsorganisation för trängtrupperna, den utsträckta första tjänstgöringstiden

för de värnpliktiga samt, i vad avser underofficerare och manskap,

sammanförandet till trängen och trängtrupperna av all fast anställd sjukvårdspersonal

vid armén.

Fälttygkåren, tygtrupperna, arméingenjörkåren och tygstaten.

Allmänna grunder.

I och med 1936 års försvarsordning sammanfördes huvuddelen av den aktiva

officerspersonal, som mera permanent är avsedd för tjänstgöring vid arméförvaltningens

tygdepartement och vid under samma departement lydande fabriker

och anstalter, ävensom därstädes och vid vissa truppförbands verkstäder

s. 255 Kontrollera mot PDF

255

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

tjänstgörande civilmilitär personal, i en särskild teknisk kår, fälttygkåren,

under befäl av generalfälttygmästaren. De på staten för fälttygkåren upptagna

beställningarna äro i regel icke knutna till särskilda befattningar. Behov av

ytterligare militär personal tillgodoses genom kommenderingar från truppförbanden.

Vid truppförbanden företrädes tygtjänsten för närvarande i regel av en

tygofficer. Såsom sådan beordras en aktiv officer på truppförbandets (truppslagets)

stat, vilken vid en tygofficerskurs bibringats viss utbildning härför.

Tygofficeren biträdes av en tygunderofficer (pensionerad underofficer). För

tillsyn och vård av vapenutrustningen är på staten för flertalet truppförband

uppförd en vapenhantverkare. Vid varje ingenjörkår finnes en ingenjörförrådsförvaltare

och vid Signalregementet en signalförrådsförvaltare.

F ör svar s utredning en.

Försvarsutredningen har framhållit, att tygtjänsten genom de senaste årens

omfattande krigsmaterielanskaffningar erhållit ett väsentligt större omfång

än som förutsetts, när den nu gällande tygförvaltningsorganisationen skapades.

Det vore därför naturligt, att organisationen inför de ökade arbetsuppgifterna

visat sig otillräcklig. I vad rörde den centrala tygförvaltningen hade en viss

nödvändig personalförstärkning under den gångna beredskapstiden provisoriskt

åstadkommits dels genom ökad kommendering till tygdepartementet av

personal från truppförbanden, dels genom anställning jämlikt särskilt bemyndigande

av viss civil personal, i främsta rummet ingenjörer.

Genom verkställda, beslutade och föreslagna materielanskaffningar komme

materielvolymen vid armén att antaga en sådan storlek, att behovet av en utökad

och mera rationellt uppbyggd förvaltningsorganisation bleve permanent.

Det vore för övrigt på grund av krigsteknikens snabbt fortgående utveckling

sannolikt, att materielens betydelse komme att i en framtid ytterligare ökas.

Utredningen funne på grund härav en viss ökning av den vid arméförvaltningens

tygdepartement tjänstgörande personalen nödvändig. Då behovet av

personal för den centrala förvaltningstjänsten synts utredningen vara i stort

sett oberoende av förvaltningsorganens inre organisation, hade utredningen,

utan att därför vilja föregripa 1941 års militära förvaltningsutredning, ansett

sig i stånd att framlägga vissa behovsberäkningar i fråga om personal vid

tygdepartementet. Utredningen hade härvid utgått ifrån att personal för

departementets fabriker i fortsättningen icke komme att upptagas på militära

eller civilmilitära stater. Tygtjänsten borde vidare permanent företrädas av

särskild personal i de högre staberna.

Med de stegrade krav på grundlig utbildning och särskild kompetens, som

numera måste ställas på den personal som företrädde tygtjänsten vid truppförbanden,

syntes det utredningen mindre rationellt, att tygofficerstjänsten bestredes

av en såsom tygofficer kommenderad officer på respektive truppförbands

stat. Enligt försvarsutredningens mening säkerställdes den erforderliga

specialutbildningen och enhetligheten i tygtjänsten bäst om samtliga tygofficerare

vid truppförbanden tillhörde en och samma personalkår, lydande under

tygförvaltningstjänstens främste målsman, generalfälttygmästaren. Tygoffi
-

s. 256 Kontrollera mot PDF

256

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

cerarna borde sålunda upptagas på fälttygkårens stat. Härigenom skapades

för tygmaterieltjänstens vidkommande en direkt motsvarighet till det system,

vilket sedan länge varit rådande med avseende på intendenturförvaltningstjänsten

och därvid visat sig fungera väl. Liksom intendenten vid ett truppförband

i fråga om intendenturförvaltningstjänsten biträddes av en förvaltare

vid intendenturkåren, borde tygofficeren biträdas av en specialutbildad aktiv

underofficer, vilken syntes böra uppföras på fälttygkårens stat såsom förvaltare.

Även den inom tygtjänsten verksamma civilmilitära personal, som för närvarande

vore upptagen på staterna för de olika truppförbanden (vapenhantverkare

m. fl.), syntes för vinnande av större effektivitet och enhetlighet böra sammanföras

på en gemensam stat lydande under generalfälttygmästaren. Försvarsutredningen

föresloge, att här nämnd personal jämte på staten för fälttygkåren

för närvarande upptagen civilmilitär personal utom tygingenjörerna uppfördes

på en särskild stat, förslagsvis benämnd tygstaten, med fälttygmästaren

såsom chef.

Såsom en följd av den utökade vapen- och materielutrustningen vid de

mobiliserade truppförbanden måste tygtjänsten även i krig givas en mera omfattande

organisation, vilket i sin tur medförde krav på mera omfattande förberedelser

i fredstid. Med hänsyn härtill föresloge försvarsutredningen organiserande

i fred av särskilda tygtrupper, vid vilka personal för tygtjänstens

underhållsförband utbildades och vilka vid mobilisering uppsatte dessa förband.

Det ökade behovet av personal vid tygdepartementet och för tygtjänsten vid

staber och truppförband, ävensom behovet av befäl vid de nytillkommande

tygtrupperna, föranledde utredningen att föreslå viss utökning och omorganisation

av fälttygkåren.

Enligt försvarsutredningens mening komme ett permanent behov av ingenjörer

inom olika specialfack att för framtiden göra sig gällande inom tygtjänsten

såväl vid tygdepartementet som vid vissa staber och truppförband.

På grund härav föresloge utredningen inrättande av en särskild civilmilitär

arméingenjörkår, lydande under generalfälttygmästaren. Till denna kår

syntes de på fälttygkårens stat för närvarande upptagna tygingenjörerna böra

överföras.

ökningen av materielvolymen och tillkomsten av ny krigsmateriel av delvis

komplicerad natur gjorde det nödvändigt, att den personal, som företrädde

tygtjänsten, bibringades en grundlig specialutbildning på detta område. I

betraktande av de stora ekonomiska värden, som tygmaterielen representerade,

bleve kravet härpå särskilt framträdande. Enligt försvarsutredningens mening

borde en särskild central utbildningsanstalt, tygförvaltningsskola,

skapas, till vilken utbildningskurser för olika kategorier av inom tygförvaltningstjänsten

verkande personal kunde förläggas.

Yttranden.

Chefen för första arméfördelningen har funnit, att samma skäl som föranlett

överflyttandet av sjukvårdspersonalen till trängtrupperna, talade för att truppförbandens

tygbeställningsmän överfördes till tygtrupperna.

s. 257 Kontrollera mot PDF

257

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 210.

Chefen för armén, som inhämtat generalfälttygmästarens yttrande, har i

likhet med denne biträtt försvarsutredningens förslag att truppförbandens

tygofficerare uppföras på fälttygkårens stat.

Tygtjänstens omfattning vid truppförbanden gjorde det nödvändigt, att

tygofficeren erhölle mera personal till förfogande än vad försvarsutredningen

räknat med. Enligt en av generalfälttygmästaren förebragd behovsberäkning,

som biträddes av chefen för armén, vore behovet av tygunderofficerare: vid

normalinfanteriregemente 2, motoriserat infanteriregemente och pansarregemente

3, kavalleriregemente 2, kårartilleriregemente 3, annat artilleriregemente

2, artillerikår 1, luftvärnsregemente 3 (Stockholms luftvärnsregemente 2),

luftvärnskår 1, ingenjörkår 2, ingenjörmobiliseringscentrålen inom III. militärområdet

1, Signalregementet och vart och ett av dess detacherade kompanier

1 samt trängkår 1 (Göta trängkår 2) eller tillhopa 110 i stället för av

försvarsutredningen beräknade 64. Tygunderofficerarna borde i enlighet med

försvarsutredningens förslag vara pensionerade underofficerare i arvodesbefattning.

Därest tillgången på lämpliga pensionerade underofficerare komme

att medföra svårigheter vid rekryteringen, vore det icke uteslutet att i viss

utsträckning besätta dessa befattningar med civila tjänstemän. Detta komme

dock att medföra kostnadsökning.

Mot försvarsutredningens förslag om organiserande av särskilda tygtrupper

funnes intet att erinra.

Förslaget om inrättande av en arméingenjörkår biträddes av chefen för

armén.

I full överensstämmelse med vad generalfälttygmästaren anfört i sitt ovan

nämnda, av chefen för armén biträdda förslag angående ökning av antalet tygunderofficerare

vid truppförbanden har arméförvaltningen beräknat det sammanlagda

behovet av tygunderofficerare till 110.

I syfte att rationalisera tygförvaltningstjänsten på Gotland borde där befintliga

förråd och verkstäder sammanföras till en tygstation, varigenom såväl

militärbefälsstaben som truppförbanden komme att avlastas från dem ovidkommande

tygförvaltningsärenden. En dylik anordning påkallade ingen personalförstärkning,

enär tygmästaren samtidigt kunde upprätthålla befattningen

såsom tygofficer i militärbefälsstaben.

Beträffande redovisningen av personalen vid tygdepartementets fabriker

och anstalter har arméförvaltningen uttalat, att det syntes ändamålsenligast,

att nämnda personal i personalförteckningarna upptoges under särskild rubrik

Försvarsväsendets fabriker. Under denna rubrik borde sålunda redovisas

2 styresmän, 4 tygingenjörer av 1. klassen, 5 tygförvaltare av 1. klassen, 10 tygverkmästare

av 1. klassen och 2 tygverkmästare av 2. klassen. Häremot har

chefen för armén förklarat sig icke hava något att erinra; dock borde rubriken

införas i personalförteckning för vissa för försvarsväsendet gemensamma institutioner

m. m.

Försvarsväsendets verlcstadsnämnd har ansett, att det icke kunde råda

någon tvekan om det riktiga i försvarsutredningens förslag, att personalen vid

de fabriker, som numera vore underställda nämnden, ej borde vara upptagen

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sand. Nr 210. 37712 17

s. 258 Kontrollera mot PDF

258

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

på militär eller civilmilitär stat. Uttalandet gällde all för närvarande civilmilitär

personal vid dessa fabriker liksom vid andra fabriker, som kunde

komma att träda under annan än militär myndighet. Yissa vid fabrikerna nu

tjänstgörande tygförvaltare, tygverkmästare, tygskrivare och tyghantverkare

syntes lämpligen böra kvarbliva vid fabrikerna under annan anställningsform.

—- Keparationstjänsten syntes icke till fullo beaktad i försvarsutredningens

förslag, varför nämnden ville föreslå, att en kommitté, sammansatt av militär

och civil sakkunskap, snarast måtte tillsättas med uppgift att utreda hela

frågan om reparationstjänstens ordnande.

Statens industrikommission har betecknat försvarsutredningens förslag om

organiserande av särskilda tygtrupper och inrättande av en arméingenjörkår

såsom välbetänkta.

Försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers förbund har hävdat, att ingenjörerna

inom försvarsväsendet borde tillerkännas betydligt större inflytande

i frågor rörande anskaffning och underhåll av ingenjörteknisk materiel än de

nu ägde samt att de i dessa frågor borde bliva även formellt ansvariga. — Förbundet

funne det egendomligt, att försvarsutredningen föreslagit en väsentlig

utökning av fälttygkårens officerspersonal, till förfång för befälstillgången vid

truppförbanden. Det naturliga vore, att arméingenjörkåren ökades till sådan

omfattning, att arméingenjörer i stället för officerare dels fyllde det ökade

personalbehovet vid tygdepartementet, dels ersatte de föreslagna tygofficerarna

vid militärbefälsstaberna (majorer vid fälttygkåren) och dels slutligen

även ersatte tygofficerarna vid truppförbanden. Enär det emellertid icke

syntes möjligt att under den närmaste femårsperioden medhinna rekrytering

av arméingenjörer för det stora antal tjänster, varom här vore fråga, ville

förbundet för närvarande inskränka sig till att föreslå, att tygofficerarna vid

truppförbanden icke upptoges på staten för fälttygkåren utan tills vidare såsom

hittills utgjordes av officerare på respektive truppförbands stat.

Svenska teknologföreningen tillstyrker i princip, att den inom tygförvaltningstjänsten

verksamma personalen sammanföres på fyra stater, fälttygkåren,

tygtrupperna, arméingenjörkåren och tygstaten. Dock borde den föreslagna

stora ökningen av fälttygkåren kunna begränsas och i stället flera ingenjörer

anställas i arméingenjörkåren. — Den tekniska personalen vid pansarregementena

— enligt försvarsutredningens förslag 1 motoringenjör, 2 tygverkmästare

och 6 tyghantverkare — borde utökas till minst det tredubbla. Motsvarande

personalförstärkning krävdes även vid motoriserade förband inom övriga

truppslag. Antalet signalingenjörer för placering vid truppförbanden borde

väsentligt utökas. — Arméingenjörkårens numerär måste bliva väsentligt större

än försvarsutredningen föreslagit; helt visst komme mer än 100 arméingenjörer

att behövas. — En särskild arméns försöksanstalt borde inrättas underiledning

av högt kvalificerad teknisk personal.

Civilmilitära tjänstemannaföreningen har betecknat uppdelningen av den

militära och civilmilitära personalen inom tygtjänsten i två personalkårer,

fälttygkåren och tygstaten, såsom en denna tjänst befrämjande åtgärd. Namnet

tygstaten vore väl funnet med gammal tradition inom armén. I fälttygmästaren

s. 259 Kontrollera mot PDF

259

Kungl. Maj-.ts proposition nr 210.

finge kåren en med tygtjänsten och den civilmilitära personalens olika förhållanden

väl förtrogen chef.

I skrivelse den 28 februari 1942 har statens krisrevision, under åberopande

av vissa på revisionens föranstaltande företagna undersökningar rörande vården

av tygmateriel, understrukit betydelsen av att tillräcklig personal beräk

nades för vården av sådan materiel samt att icke blott denna personal utan allt

befäl och manskap erhölle en tillfredsställande utbildning i tygmaterielvård.

Frågan om en sådan utbildning borde skyndsammast göras till föremål för en

genomgripande utredning.

1942 års försvarsberedning.

Beredningen har i likhet med försvarsutredningen funnit det med hänsyn

till arméns alltmera ökade tillgång på vapen och annan krigsmateriel ofrånkomligt

att utbygga och rationalisera tygförvaltningsorganisationen. Den

ifrågavarande organisationen kunde dock enligt beredningens mening icke nu

slutligt bestämmas. Härmed måste anstå till dess ställning kunde tagas till

de förslag, som komme att framläggas av 1941 års militära förvaltningsutredning,

ävensom till resultatet av den utredning, som beredningen i annat sam

manhang föreslagit i fråga om arméingenjörkåren. Berörda personalstater

borde icke nu slutligt bestämmas. Rätteligen borde tills vidare å staterna icke

uppföras andra beställningar än sådana, vilka kunde förväntas komma att

under alla förhållanden kvarstå å dessa. Beredningen har icke haft något att

erinra mot arméförvaltningens förslag om sammanförande till en tygstation

av tygverkstäder och tygförråd på Gotland.

Styresmännen vid tygdepartementets fabriker vore nu uppförda å fälttygkårens

stat. Försvarsutredningen hade föreslagit, att desamma för framtiden

skulle avföras från denna stat, enär dessa befattningar beräknades komma att

hänföras till nytillkommande central förvaltningsmyndighet. Om försvarsutredningens

förslag härom nu godtoges, skulle härav följa, att ifrågavarande

styresmän antingen måste få kvarstå i befattningar inom den nytillkommande

förvaltningsmyndighetens område eller ock överflyttas till indragningsstat.

Enär de ifrågavarande befattningarna såsom chefer för fabrikerna kunde

komma att avses för ingenjörer, syntes det beredningen lämpligare, att de nuvarande

styresmännen tills vidare kvarstode å fälttygkårens stat. Därigenom

skapades möjligheter att vid den nya förvaltningsorganisationens genomförande

antingen taga styresmännen i anspråk för fabrikerna eller att låta dem

kvarstå vid fälttygkåren, där de i så fall skulle tagas i anspråk för arbetsupp

gifter, vilka i allmänhet ankomme på fälttygkårens officerare. På grund härav

borde styresmännen under nästa budgetår kvarstå såsom innehavare av

överstebeställningar å fälttygkårens stat samt motsvarande antal dylika beställningar

-— på grund av att deras innehavare åtnjöte ledighet för att uppehålla

styresmannabefattningarna •— allenast tillsättas på förordnande.

De av försvarsutredningen föreslagna åtgärderna föf rationalisering och

effektivisering av tygtjänsten torde kunna i princip godtagas.

Departements
chefen.

s. 260 Kontrollera mot PDF

260

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Såsom jag nedan under avsnittet Fälttygkåren kommer att närmare utveckla

är jag, med hänsyn till den pågående militära förvaltningsutredningen, icke

nu beredd att taga slutlig ståndpunkt till fälttygkårens personalsammansättning.

I avvaktan på resultatet av nämnda utredning vill jag därför ej heller

för närvarande föreslå vare sig ett överförande av truppförbandens tygofficerare

till fälttygkåren eller ett inrättande vid nämnda kår av nya beställningar

för tygofficerare vid militärbefälsstaberna eller för förvaltare, avsedda

såsom uppbördsmän för tygmateriel vid truppförbanden.

Jag biträder försvarsutredningens förslag om organiserande av särskilda

tygtrupper. Av chefen för första arméfördelningen framfört förslag, att truppförbandens

tygbeställningsmän skola överföras till tygtrupperna, anser jag mig

däremot för närvarande icke böra upptaga men finner det icke uteslutet att

så framdeles bör ske, dock först sedan uppsättandet av tygtrupperna genomförts

och organisationen vunnit i stadga.

Sammanförandet av den inom tygtjänsten verksamma civilmilitära personalen

till en särskild tygstat synes mig även lämpligt.

Jag delar försvarsutredningens samt de hörda myndigheternas och sammanslutningarnas

uppfattning att civila teknici i ökad utsträckning böra tagas i

anspråk inom arméorganisationen. Av skäl, vilka jag närmare kommer att utveckla

i det följande under rubriken Arméingenjörkåren, är jag emellertid

för närvarande icke beredd att framlägga förslag om inrättande av en särskild

civilmilitär arméingenjörkår.

Till vad chefen för armén och arméförvaltningen anfört rörande nödvändigheten

av att utöka det av försvarsutredningen beräknade antalet tygunderofficerare

ansluter jag mig. De i chefens för armén ovan refererade yttrande

angivna beräkningsgrunderna har jag ansett mig böra godtaga. Med de förändringar

i avseende å de lägre truppförbanden, vilka jag i det föregående

föreslagit, följer, att för Svea livgarde såsom cykelinfanteriregemente böra beräknas

endast 2 tygunderofficerare i stället för 3, medan antalet tygunderofficerare

vid Wendes artilleriregemente såsom en följd av regementets motorisering

i stället bör ökas från 2 till 3. Vidare lärer för Norrbottens regemente böra

beräknas en extra tygunderofficer med hänsyn till jägarbataljonens förläggning

till Kiruna. Enligt anförda grunder beräknar jag det totala behovet

av tygunderofficerare vid armén till 111 med den fördelning på truppförbanden,

som framgår av särskilda personalförteckningar, vilka överlämnas till

vederbörande riksdagsutskott. I likhet med försvarsutredningen, chefen för

armén och arméförvaltningen anser jag, att tygunderofficerarna böra vara

pensionerade underofficerare i arvodesbefattning, dock med bemyndigande

för Kungl. Maj:t att, därest svårigheter skulle uppkomma vid rekryteringen,

i stället uppehålla dessa befattningar med civila extra tjänstemän.

Förslaget att i rationaliseringssyfte sammanföra tygförråd och tygverkstäder

på Gotland till en tygstation torde böra ses i sammanhang med

frågan rörande försvarsväsendets verkstäder på Gotland. Åtgärden kan,

såsom ovan angivits i arméförvaltningens yttrande, genomföras utan personalförstärkning.

s. 261 Kontrollera mot PDF

261

Kungl. Maj ds proposition nr 210.

I likhet med försvarsutredningen och försvarsväsendets verkstadsnämnd

anser jag, att personal vid fabriker, som äro underställda annan än militär

myndighet, principiellt icke bör uppföras på militär eller civilmilitär stat. T

fråga om den framtida driftsformen m. m. för tygdepartementets fabriker lärer

förslag vara att vänta från 1941 års militära förvaltningsutredning. I avvaktan

på beslut i denna fråga torde vid fabrikerna tjänstgörande militär och civilmilitär

personal övergångsvis böra hänföras till fälttygkåren respektive tygstaten.

I likhet med försvarsberedningen förutsätter jag att, därest de nuvarande

innehavarna av ifrågavarande befattningar icke disponeras för

fabrikernas räkning, de i stället tagas i anspråk för andra arbetsuppgifter,

vilka i allmänhet ankomma på sådan personal. Vid ledighet å tjänsterna böra

dessa icke uppehållas medelst förordnande.

Den personal, som i stället för den nu nämnda erfordras för fabrikernas

räkning, bör tills vidare avlönas från fabrikernas driftsmedel och alltså icke

uppföras på stat, som underställes riksdagens prövning.

Frågan om utbildningen av den för tygtjänst avsedda personalen torde böra

upptagas till slutligt avgörande i samband med prövningen av spörsmålet om

den ingenjörtekniskt utbildade personalens användning inom försvarsväsendet,

varom jag i det följande föreslår särskild utredning.

Fälttygkåren.

Fälttygkåren består för närvarande av 2 överstar, av vilka en är fälttygmästare

i lönegrad Oa 6, 2 styresmän vid tygdepartementets fabriker i lönegrad

Oa 6, 3 överstelöjtnanter, 6 majorer och 24 kaptener.

Härtill kommer viss civilmilitär personal, bland annat 8 tygingenjörer.

*

Försvarsutredningen.

I denna organisation har försvarsutredningen föreslagit vissa förändringar.

Sålunda har förordats, att från fälttygkårens stat borde avföras styresmännen

vid departementets fabriker, vilka för framtiden icke syntes böra upptagas på

militär eller civilmilitär stat. I enlighet med vad under »Allmänna grunder»

anförts, borde vidare tygingenjörerna överföras till den nybildade arméingenjörkåren

samt övrig fälttygkåren tillhörande civilmilitär personal överföras

till den likaledes nybildade tygstaten. Å andra sidan borde till fälttygkåren

överföras truppförbandens tygofficerare, vilka nu vore upptagna å truppförbandens

(truppslagens) stater. Även i övrigt borde viss utökning av fälttygkårens

personal äga rum för att möta nya och vidgade uppgifter inom tygförvaltningen

och för att lämna befäl till de nytillkommande tygtruppema. Här

nämnda förändringar avsåge såväl en utökning av antalet officerare vid fälttygkåren

som ett uppförande på fälttygkårens stat av ett antal underofficerare

och furirer, vilka båda senare personalkategorier för närvarande icke vore

representerade inom kåren.

Personalbehovet vid fälttygkåren har av försvarsutredningen, på sätt framgår

av en å sid. 166 i betänkandet intagen tabell, beräknats till 5 överstar, 5

s. 262 Kontrollera mot PDF

262

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

överstelöjtnanter, 16 majorer, 87 kaptener, 9 löjtnanter, 73 förvaltare, 10 fanjunkare,

15 sergeanter och 27 furirer.

Y ttr anden.

Chefen för armén har såsom en följd av i annat sammanhang framlagt

förslag om viss ändring i sammansättningen av arméstabens utrustningsavdelning

(se »Arméstaben och arméinspektionen») föreslagit, att en majorsbeställning

vid fälttygkåren skulle utbytas mot en kaptensbeställning. Yidare

borde tillkomma en kaptensbeställning, avsedd för försvarsstabens kvartermästaravdelning.

Arméförvaltningen har uttalat, att mot de av försvarsutredningen gjorda

personalberäkningarna för fälttygkåren i stort sett ingen anledning till erinran

förelåge. Den slutliga sammansättningen kunde dock komma att påverkas

av resultatet av den pågående förvaltningsutredningen. —- I den av försvarsutredningen

föreslagna staten för fälttygkåren borde 2 majorsbeställningar

uppflyttas till överstelöjtnantsbeställningar, varigenom möjlighet skulle

öppnas att placera överstelöjtnant såsom tygofficer vid militärbefälsstab och

befordringsförhållandena förbättras. Vidare borde tillkomma beställning för

en kapten, avsedd för försvarsstabens kvartermästaravdelning. — Tygförvaltningstjänstens

omfattning vid militärbefälsstaberna gjorde det nödvändigt

att för varje sådan stab avse en förvaltare i lönegraden UO 3 såsom biträde åt

tygofficeren. Ytterligare 7 förvaltarbeställningar borde sålunda tillkomma

vid fälttygkåren. — Efter hand som nuvarande ingenjörförrådsförvaltare och

signalförrådsförvaltare vid ingenjörtrupperna och Signalregementet avginge

med pension borde för dem avsedda 6 beställningar indragas och i stället

motsvarande antal beställningar för förvaltare i lönegraden UO 3 tillkomma

på fälttygkårens stat, avsedda för ingenjörkårerna och Signalregementet.

Såsom under »Allmänna grunder» framhållits, har försvarsväsendets

civilmilitära ingenjörers förbund anfört, att truppförbandens tygofficerare icke

borde överföras till fälttygkårens stat. Förbundet har vidare förklarat sig

anse, att det antal officerare vid fälttygkåren, som hittills tjänstgjort vid tygdepartementet,

även i fortsättningen vore tillräckligt. De ytterligare befattningar,

som erfordrades på grund av den ökade arbetsvolymen och den alltmera

komplicerade tekniska krigsmaterielen, borde i första hand fyllas genom

en ökning av antalet ingenjörer i arméingenjörkåren. Den av försvarsutredningen

föreslagna majoren vid varje militärbefälsstab behövde icke tillkomma

utan kunde ersättas av en arméingenjör. Förbundet ansåge sålunda, att behovet

av officerspersonal vid fälttygkåren borde beräknas lägre än enligt utredningens

förslag.

1942 års f ör sv ar sb er edning.

I fråga om antalet beställningar i de olika regementsofficersgraderna vid

fälttygkåren har beredningen anfört följande:

Utredningens förslag innebure, att drygt 21 procent av samtliga officerare

vid kåren skulle vara regementsofficerare; vid denna beräkning hade hänsyn

dock icke tagits till att generalfälttygmästarebeställningen torde komma att

s. 263 Kontrollera mot PDF

263

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

även framdeles rekryteras ur kåren. Om sistnämnda beställningshavare hänfördes

till kåren, när det gällde beräkning av befordringsmöjligheterna, skulle

nära 5 procent av officersbeställningarna finnas i lönegraderna Oa 6 och Öb 3.

Enligt av överbefälhavaren verkställd sammanställning bleve motsvarande

relationstal för armén i sin helhet 16.27 procent respektive 3.43 procent.

Försvarsutredningen anförde som skäl för den föreslagna avvägningen mellan

antalet beställningar i de olika regementsofficersgraderna hänsyn såväl till

de olika befattningarnas vikt och ansvarsområde som till önskvärdheten av

att genom gynnsamma befordringsförhållanden tillförsäkra kåren en kvalitativt

god rekrytering. I anslutning härtill har utredningen beräknat 4 överstebeställningar

för byråchefer i tygdepartementet. Beredningen hölle före, att

detta innebure väl hög löneställning; överstelönen överstege väsentligen den

byråchef i civil statstjänst tillkommande lönen (lönegraden A 30), och åtskilliga

av dessa byråchefer syntes hava lika stort ansvar som nu ifrågavarande militära

byråchefer. Jämväl antalet överstelöjtnanter syntes beredningen vara högt

beräknat, och i någon mån kunde detta också sägas vara fallet i fråga om

majorerna.

På grund av vad sålunda anförts och under hänvisning jämväl till de allmänna

synpunkter, som beredningen framfört rörande personalberäkningarna,

har beredningen föreslagit en på så sätt ändrad stat för fälttygkåren, att

vissa beställningar upptoges i alternativa lönegrader. Under förutsättning

att det av försvarsutredningen beräknade antalet regementsofficerare komme

att tillhöra fälttygkåren, då dess stat slutligt kunde beräknas, funne beredningen,

att antalet officersbeställningar borde fördelas sålunda:

Lönegrad Antal

Överste, fälttygmästare ............................................. Oa 6

överstar ............................................................... Oa 6 2

Överstar eller överstelöjtnanter ................................. Oa 6 el. Oa 5

överstelöjtnanter ................................................... Oa 5 3

överstelöjtnanter eller majorer ................................. Oa 5 el. Oa 4 2

Majorer ............................................................... Oa 4 12

Majorer eller kaptener ............................................. Oa 4 el. Oa 3 4

Kaptener ............................................................... Oa o 87

Löjtnanter ............................................................ Oa 2 9

Till staten borde, såsom tidigare framhållits, fogas anmärkning om att

de nuvarande styresmännen vid tygdepartementets fabriker tills vidare innehade

beställningar å fälttygkårens stat.

Beredningen har intet haft att erinra mot att de nuvarande ingenjörförråds-

och signalförrådsförvaltarbeställningarna förändrades till underofficersbeställningar

i lönegraden UO 3 på fälttygkårens stat, då de nuvarande

tjänsteinnehavarna avginge.

I samband med fälttygkårens omorganisation borde icke andra av truppförbandens

nuvarande tygofficerare överföras till kåren än sådana, som genomgått

erforderlig specialutbildning och jämväl i övrigt ådagalagt lämplighet

för fortsatt tjänst inom tygförvaltningsorganisationen. Om den nya organisationen

skulle motsvara de höga krav, som måste ställas pa densamma med

hänsyn till de betydande värden, som vapen och annan materiel inom krigs
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

-64 Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

makten numera representerade, vore det enligt beredningens uppfattning

nödvändigt att kårens rekrytering från början bleve den bästa möjliga.

Det är uppenbart, att, såsom både försvarsutredningen, arméförvaltningen

och försvarsberedningen framhållit, fälttygkårens slutliga sammansättning

måste bliva beroende av de beslut angående den militära förvaltningsorganisationen,

som kunna komma att fattas på grundval av den pågående

förvaltningsutredningen. Utan att vilja föregripa sistnämnda utredning har

försvarsutredningen framlagt vissa beräkningar rörande personalbehovet

inom den centrala tygförvaltningstjänsten, vilka beräkningar inverkat på det

förslag till personalförteckning för fälttygkåren, som av försvarsutredningen

framlagts.

För egen del är jag av den uppfattningen, att med sådana förändringar i

fråga om fälttygkårens sammansättning, som sammanhänga med det ökade

personalbehovet inom den centrala tygförvaltningstjänsten, bör anstå intill

dess på grundval av förvaltningsutredningens förslag personalbehovet kan

slutligt överblickas. Jag är alltså icke nu beredd att taga ställning till

försvarsutredningens förslag och de i anledning därav avgivna utlåtandena

i vad rör den vid arméförvaltningens tygdepartement tjänstgörande personalen

ur fälttygkåren utan räknar tills vidare med nuvarande personalsammansättning,

eller 2 överstar (varav 1 fälttygmästare), 6 övriga regementsofficerare

och 24 kaptener. Det ytterligare personalbehov, som kan föreligga

vid departemenfet intill dess frågan om dess framtida organisation bliver

slutgiltigt avgjord, torde böra fyllas genom tillfälliga kommenderingar eller

tillfällig anställning av civila teknici.

Då den blivande gestaltningen av arméns förvaltningsorganisation ävensom

den i avsnittet Arméingenjörkåren förordade utredningen rörande den

ingenjörtekniska organisationen inom försvarsväsendet torde komma att

öva inflytande även på sättet för tygtjänstens ordnande vid militärbefälsstaberna

och truppförbanden, anser jag mig icke heller böra för närvarande

ifrågasätta några sådana förändringar i den nu gällande ordningen i detta hänseende,

som komme att medföra överföring av personal från beställning vid

truppförbanden (truppslagen) till fälttygkåren eller inrättande av nya beställningar

vid nämnda kår.

Jag är sålunda, såsom redan under rubriken Militärområden och högre

truppförband m. m. anmärkts, icke beredd att för närvarande biträda försvarsutredningens

förslag om nyinrättande på fälttygkårens stat av 7 majorsbeställningar,

avsedda för tygofficerare vid militärbefälsstaberna, Då det

emellertid med hänsyn till omfattningen av tygmaterielärenden vid militärbefälsstaberna

obestridligen erfordras särskild, kvalificerad befattningshavare

för handläggning av dylika ärenden, bör i stället på personalförteckningen

för varje militärbefälsstab tills vidare upptagas en beställning för en major,

avsedd att bestrida dessa göromål.

Av ovan nämnd anledning finner jag mig icke heller för närvarande böra

tillstyrka utredningens förslag, att truppförbandens tygofficerare skola överföras

till fälttygkåren, utan förutsätter, såsom under rubriken Lägre trupp
-

s. 265 Kontrollera mot PDF

265

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

förband in. m. anmärkts, att liksom hittills en kapten (ryttmästare) på

vederbörligt truppförbands (truppslags) stat beordras såsom tygofficer.

En följd härav blir, att från den för fälttygkåren föreslagna personalförteckningen

böra avföras 50 kaptensbeställningar, medan i stället ett lika

stort antal beställningar för kaptener (ryttmästare) böra upptagas fördelade på

de olika truppförbandens (truppslagens) personalförteckningar.

Jag är icke heller, såsom i sistnämnda sammanhang anförts, beredd att nu

framlägga förslag om inrättande vid fälttygkåren av förvaltarbeställningar i

lönegrad U0 3 för truppförbandens uppbördsmän för tygmateriel. I stället

föreslår jag, att vid flertalet truppförband en fanjunkare (styckjunkare) på

truppförbandets stat beräknas såsom uppbördsmän för tygmateriel. På samma

sätt beräknas underofficerare på vissa truppslags stater för tjänstgöring såsom

tyguppbördsmän vid vederbörande truppslags förband. Vid ingenjörtrupperna

och Signalregementet torde, såsom förut anförts, tygmaterieluppbörden tills

vidare böra liksom hittills handhavas av nuvarande civilmilitära ingenjörförråds-

och signalförrådsförvaltare. Här nämnd förändring i förhållande till försvarsutredningens

förslag innebär, att från personalförteckningen för fälttygkåren

avföras 46 förvaltarbeställningar, medan i stället lika många beställningar

för fanjunkare (styckjunkare) upptagas fördelade på de olika trupp

förbandens (truppslagens) personalförteckningar.

Arméförvaltningens förslag om uppförande på fälttygkarens personalförteckning

av ytterligare 7 beställningar för förvaltare i lönegraden UO 3, avsedda

för militärbefälsstaberna, kan jag ej heller, såsom jag tidigare anfört,

biträda. I fråga om de för tygmaterieltjänsten vid försvarsområdena avsedda

25 förvaltarna vid fälttygkåren ifrågasätter jag däremot ingen avvikelse från

försvarsutredningens förslag.

I anledning av vad jag tidigare under avsnittet Arméstaben med centrala

värnpliktsbyrån anfört beträffande sammansättningen av arméstabens utrustningsavdelning

bör den för tjänstgöring vid nämnda avdelning avsedda

personalen ur fälttygkåren minskas med en regementsofficer - jämlikt försvarsutredningens

beräkningar rörande personalbehovet vid fälttygkåren

(betänkandet, sid. 166) en överstelöjtnant — men i stället ökas med en kapten.

Med den begränsning av den vid tygdepartementet tjänstgörande personalen

vid fälttygkåren, som jag ovan förordat, lärer det icke bliva möjligt att, såsom

försvarsutredningen förutsatt, en av byråcheferna vid departementet vid sidan

av sin tjänst vid departementet skall uppehålla befattningen som avdelningschef

vid arméinspektionens tygavdelning. På grund härav torde på personalförteckningen

för fälttygkåren böra uppföras ytterligare en beställning för

major, avsedd att endera placeras som avdelningschef vid tygavdelningen eller

övertaga arbetsuppgifter inom tygdepartementet, så att någon av byråcheferna

kan frigöras i den omfattning som erfordras för att han skall kunna jämväl

uppehålla avdelningschefsbefattningen i arméinspektionen.

Av arméförvaltningen väckt fråga angående utbyte av 2 majorsbeställningar

vid fälttygkåren mot överstelöjtnantsbeställningar, varigenom befordringsförhållandena

skulle bliva än gynnsammare än enligt försvarsutredningens för
-

s. 266 Kontrollera mot PDF

266

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

slag, torde icke böra föranleda åtgärd. Vid det slutliga fastställandet av fälttygkårens

sammansättning, varmed enligt vad jag nyss framhållit torde böra

anstå, lärer jämväl frågan om befordringsförkållandena komma att beaktas.

I avbidan på beslut om den framtida driftsformen m. m. för tygdepartementets

fabriker lärer, sasom jag i det föregående framhållit, styresmännen

vid nämnda fabriker böra övergångsvis hänföras till fälttygkåren.

Såsom jag ovan anfört och kommer att närmare motivera i det följande

under avsnittet Arméingenjörkåren, anser jag mig icke för närvarande böra

framlägga förslag om inrättande av en särskild arméingenjörkår. På grund

härav böra de på fälttygkårens nu gällande personalförteckning upptagna

tygingenjörerna fortfarande tills vidare redovisas därstädes.

I enlighet med vad ovan anförts beräknar jag personalbehovet vid fälttygkåren

på sätt, som framgår av en tablå, vilken kommer att tillhandahållas

vederbörande riksdagsutskott, till, förutom styresmän och tygingenjörer,

2 överstar, 12 övriga regementsofficerare, 36 kaptener, 9 löjtnanter, 27 förvaltare,

6 fanjunkare, 12 sergeanter och 27 furirer. Härvid räknar jag med

att, såsom en följd av den pågående förvaltningsutredningen, ändringar framdeles

sannolikt bliva påkallade i vad rör den vid tygdepartementet tjänstgörande

personalen. I förhållande till nu gällande personalförteckning för fälttygkåren

innebär ovanstående beräkning en ökning med-3 majorer och 12 kaptener, varjämte

samtliga löjtnanter, underofficerare och furirer äro nytillkomna. Av majorerna

är 1 avsedd såsom avdelningschef vid arméinspektionens tygavdelning,

alternativt för vissa arbetsuppgifter inom tygdepartementet, och de 2 övriga

såsom chefer för arméns motorskola respektive tygförvaltningsskolan, medan

av kaptenerna 4 äro avsedda för tjänstgöring vid försvarsstaben, arméstaben

och arméinspektionen, 3 vid tygtrupperna och 3 vid skolor. Pörvaltarna äro

huvudsakligen avsedda för tygtjänsten vid försvarsområdena, under det att

samtliga löjtnanter, fanjunkare, sergeanter och furirer utgöra befäl vid de nyinrättade

tygtrupperna.

Tygtrupperna.

Försvars utredningen.

Behovet av tygtruppförband i fred har försvarsutredningen, med hänsyn

till krigsorganisationens omfattning och därmed följande krav på fredsutbildning

av personal för tygförbanden, beräknat till tre tygkompanier. Kompanierna

ha föreslagits skola benämnas respektive Första, Andra och Tredje tygkompaniet

med nummerbeteckningarna Tyg 1, Tyg 2 och Tyg 3.

Utredningen har uttalat, att ur utbildningssynpunkt vissa fördelar

syntes stå att vinna genom ett sammanförande av tygkompanierna till en

bataljon. Emellertid talade beredskapsskäl bestämt för att kompanierna förlädes

till skilda platser, därvid de av såväl praktiska som ekonomiska skäl

borde stationeras i anslutning till befintliga tygstationer.

Med avseende på förläggningen av de olika tygkompanierna har utredningen

vidare anfört:

För Tyg 1 erforderliga byggnader böra i samband med Stockholmsgami
-

s. 267 Kontrollera mot PDF

267

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

sonens utflyttning till Järvafältet uppföras i anslutning till tygstationen. Den

ovan nämnda tygförvaltningsskolan synes även i lokal- och verkstadshänseende

böra anslutas till tygkompaniet och tygstationen. I samband med att

Int 2 och arméns intendenturförråd förflyttas från Karlsborg, varom utredningen

nedan framlägger förslag, bliva vissa lokalutrymmen frigjorda, vilka

böra utnyttjas för förläggning av Tyg 2. Tyg 3 bör, jämte Signalregementets

kompani i Boden, förläggas till den s. k. skidlöparkasernen vid Norrbottens

regemente, vilken kasern frigöres i och med skidlöparbataljonens förläggning

till Kiruna.

Befälsbehovet vid varje tygkompani har beräknats till 1 kapten, 3 löjtnanter,

2 fanjunkare, 4 sergeanter och 9 furirer, vilken personal föreslagits

uppförd på fälttygkårens stat.

Y ttr anden.

Mot den föreslagna organisationen av tygtrupperna har chefen för armén

förklarat sig icke hava något att erinra.

Försvarsväsendets verkstadsnämnd har uttalat, att inrättandet av tygtrupperna

enligt nämndens förmenande vore ett steg i rätt riktning. Med beaktande

av erfarenheter från stormaktskriget ville nämnden dock starkt ifrågasätta,

huruvida icke de föreslagna tre kompanierna borde utökas till minst det

dubbla.

Statens ammunitionsnämnd har framhållit, att tvgtrupperna dels borde

givas en central ledning, dels erhålla en större och starkare utbyggnad än vad

försvarsutredningen föreslagit. Ammunitionstjänsten borde i största möjliga

utsträckning handhavas av en organisation, tygtrupperna. Enligt försvarsutredningens

förslag vore såväl tygtrupperna som trängtrupperna engagerade i

denna tjänst och uppgiftsfördelningen dem emellan syntes icke fullt klarlagd.

Över huvud taget borde större hänsyn tagas till att för den tekniska tjänsten

i fält erfordrades en avsevärd personalstyrka, som måste erhålla en grundlig

utbildning.

Statens industrikommission har velat ifrågasätta, huruvida icke — i likhet

med vad utredningen föreslagit beträffande officersbeställningar vid fortifikationskåren

— även tygtruppernas officerare borde kunna rekryteras med kvalificerade

ingenjörer, som ägde eller förskaffade sig erforderliga militära kunskaper.

1942 års f ör sv ar sb er ednin g.

Beredningen har icke funnit något att erinra mot förslaget att uppsätta särskilda

tygtruppförband. Innan så skedde borde dessa förbands uppgifter dock

närmare preciseras. Det kunde även ifrågasättas, om den föreslagna fredsorganisationen

bleve tillräcklig för att tillgodose krigsorganisationens behov.

Jag biträder försvarsutredningens förslag om organiserandet av särskilda Departementstygtrupper.

''

Ehuru skäl kunna tala för att, såsom ifrågasatts, giva tygtrupperna en mera

omfattande fredsorganisation än vad försvarsutredningen föreslagit, anser jag

s. 268 Kontrollera mot PDF

268

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

mig dock, med hänsyn såväl till möjligheterna att under de närmaste åren

genomföra uppsättandet av detta nya truppslag som till önskvärdheten av att

avvakta ytterligare erfarenheter innan ett mera vittgående beslut i frågan

fattas, böra ansluta mig till försvarsutredningens förslag även i fråga om tygtruppernas

omfattning i fred. Jag föreslår sålunda, att tygtruppema organiseras

på följande tygkompanier:

Tyg 1 Första tygkompaniet ................................................ Stockholm

Tyg 2 Andra tygkompaniet ................................................... Karlsborg

Tyg 3 Tredje tygkompaniet ................................................ Boden

Mot de av försvarsutredningen företedda personalberäkningarna för tygtrupperna

har jag intet att erinra; dock lärer för den omfattande personalredovisningen

vid varje tygkompani böra beräknas en pensionerad underofficer

såsom expeditionsunderofficer.

I likhet med försvarsutredningen anser jag, att den aktiva militära personalen

vid tygtrupperna bör tillhöra fälttygkåren och givas den omfattning,

som framgår av personalförteckningar, vilka överlämnas till riksdagens vederbörande

utskott. Enär tygtrupperna äro rent militära förband, finner jag det

icke lämpligt att, på sätt statens industrikommission ifrågasatt, rekrytera

deras officerare annorledes än aktiva officersbeställningar i allmänhet.

Utöver den aktiva militära personalen vid fälttygkåren beräknar jag för tygtrupperna

behovet av personal på sätt, som framgår av nämnda personalförteckningar.

Det bör ankomma på Kungl. Maj:t och de militära myndigheterna att bestämma

uppgiftsfördelningen mellan de olika inom underhållstjänsten och

materielförvaltningstjänsten verksamma truppslagen.

Arméingenjörkåren.

På staten för fälttygkåren äro för närvarande uppförda 7 tygingenjörer av

1. klassen i lönegrad Ca 27 och 1 tygingenjör av 2. klassen i lönegrad Ca 24,

Sedan detta antal visat sig otillräckligt, har arméförvaltningens tygdepartement

efter erhållet särskilt bemyndigande för innevarande budgetår därutöver

medelst kontrakt anställt 9 luftvärnsingenjörer, 10 motoringenjörer och 4

signalingen j örer.

Försvarsutredningen.

Såsom förut nämnts har försvarsutredningen föreslagit, att en särskild

civilmilitär arméingenjörkår skulle skapas, omfattande ingenjörer av samtliga

de kategorier, vilka erfordras inom tygtjänsten, såväl vid tygdepartementet

som vid truppförbanden. Till denna kår borde de på fälttygkårens stat för

närvarande upptagna tygingenjörerna överföras, dock med undantag för fyra

vid tygdepartementets fabriker m. m. tjänstgörande tygingenjörer av 1. klassen,

beträffande vilkas framtida ställning förslag torde komma att framläggas av

1941 års militära förvaltningsutredning.

Försvarsutredningen, som förklarat, att behovet av ingenjörer främst hän
-

s. 269 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

269

förde sig till motormaterielen, luftvärnets instrument-, signalmaterielen och

verkstadstjänsten, har, på sätt närmare angivits å sid. 169 och 170 i betänkandet,

beräknat, att för tjänstgöring vid tygdepartementet, militärbefälsstaberna,

truppförbanden och tygförvaltningsskolan skulle erfordras tillhopa 58 arméingenjörer,

varav 7 verkstadsingenjörer, 10 luftvärnsingenjörer, 18 motoringenjörer,

9 signalingenjörer och 9 specialingenjörer.

I fråga om arméingenjörernas löneställning har utredningen föreslagit, att

såsom chef för arméingenjörkåren borde avses en arméöveringenjör, vilken

borde tillsättas på förordnande för en tid av högst sex år och placeras i lönegraden

Cb 2. I övrigt borde kåren inrymma 2 respektive 4 beställningar såsom

förste arméingenjörer i lönegraderna Ca 30 respektive Ca 28, 14 arrnéingenjörer

av 1. graden i lönegrad Ca 27, 11 arméingenjörer av 2. graden i

lönegrad Ca 24 och 21 arméingenjörer av 3. graden i lönegrad Ca 22. Kåren

borde lyda under generalfälttygmästaren.

Arméöveringenjören syntes regelmässigt böra placeras i befattning såsom

chef för den centrala verkstadstjänsten. Beställningarna såsom förste arméingenjörer

borde avses för följande vid tygdepartementet tjänstgörande ingenjörer,

nämligen en verkstadsingenjör, en luftvärnsingenjör, en motoringenjöi,

en signalingenjör och två specialingenjörer. I övrigt borde beställningarna

icke bindas till viss tjänst. Flertalet motoringenjörer borde vara armémgenjörer

av 3. graden.

I fråga om arméingenjorkårens rekrytering och sammansättning har försvarsutredningen

uttalat följande:

Rekryteringen av arméingenjörkåren synes böra ske enligt de grunder,

vilka för närvarande gälla beträffande tygingenjörer vid fälttygkåren (Sv.

förf.-saml. 672/1937), varvid dock i fråga om motoringenjörer fordran på högskoleutbildning

i vissa fall torde kunna eftersättas. Innan ordinarie anställning

sker, bör såsom nu är fallet beträffande tygingenjörer beställning upprätthållas

på förordnande under högst två år mot i staten upptagna löneförmåner.

Det torde böra ankomma på generalfälttygmästaren att bestämma

huruvida vederbörande före ordinarie anställning skall genomgå viss utbildningskurs

avseende allmän orientering i militära frågor. —

Försvarsutredningen har även tagit under övervägande möjligheten av att

rekrytera arméingenjörkåren enligt motsvarande grunder som för närvarande

tillämpas i fråga om mariningenjörkåren, d. v. s. via arméingenjörsaspiranter,

vilka anställas såsom sådana redan före påbörjandet av studierna vid teknisk

högskola. Utredningen har emellertid för sin del funnit detta system mindre

ändamålsenligt för arméns vidkommande. De specialfack, inom vilka vid

armén behov av fast anställda arméingenjörer föreligga, äro nämligen av den

art, att det är önskvärt att vederbörande före anställning såsom arméingenjor

under ett antal år förskaffat sig utbildning och erfarenhet inom ett närliggande

civilt verksamhetsområde.

Y ttr anden.

Förslaget om inrättandet av en civilmilitär arméingenjörkår har tillstyrkts

av de myndigheter och institutioner, som yttrat sig i frågan. Beträffande

kårens personalsammansättning och arbetsuppgifter ha meningarna emellertid

varit delade.

s. 270 Kontrollera mot PDF

270

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Chefen för armén har ansett att arméingenjörerna främst borde vara placerade

vid de lägre truppförbanden och där ombesörja praktiska arbeten, för

vilka särskilda tekniska kvalifikationer erfordrades. Härför krävdes icke högskoleutbildade

ingenjörer utan praktiskt yrkeskunnigt folk av tekniskt skolad

verkmästartyp. De föreslagna lönegradsplaceringarna syntes väl höga i jämförelse

med löneställningen för militära beställningshavare samt militärläkare

och militärveterinärer i motsvarande ålder och tjänsteställning. Det beräknade

antalet arméingenjörer borde utökas med 4 (en signalingenjör för varje pansarregemente)

.

Arméförvaltningen har förordat en utökning av den föreslagna arméingenjörkåren

med 6 beställningar varjämte en viss justering i fråga om fördelningen

på olika lönegrader ifrågasatts.

Försvarsväsendets verJcstadsnämnd har uttalat, att nämnden betraktade inrättandet

av en arméingenjörkår såsom en betydelsefull nyhet i den föreslagna

försvarsorganisationen. Det antal arméingenjörer, utredningen föreslagit, vore

emellertid otillräckligt, och nämnden ansåge att under alla förhållanden en

utökning av antalet för tekniska uppgifter vid trupptjänsten avsedda ingenjörer

bleve nödvändig. Arméingenjörerna i ledande ställning måste erhålla

tillräckliga befogenheter, och ingenjörer få möjlighet att göra sin insats på

varje tekniskt område inom försvaret. Synnerligen starka skäl talade för att

arméingenjörerna icke blott gåves en verksamhet såsom tekniska rådgivare

och inspektörer utan även ställdes som ansvariga chefer för såväl materielen

i tekniskt hänseende som reparationstjänsten. Frågan syntes vara av sådan

betydelse för den tekniska utvecklingen inom försvaret, att nämnden ville

föreslå, att en särskild utredning snarast verkställdes rörande organisationen

av ingenjörtjänsten vid armén. Eventuellt borde utredningen utsträckas även

till övriga försvarsgrenar. Den borde bland annat taga sikte på att inrätta en

för hela ingenjörväsendet gemensam högsta ledning. Arméingenjörkåren enligt

försvarsutredningens förslag borde betraktas som en kader. Den borde med

hänsyn till ingenjöruppgifternas omfattning i krig kompletteras med en

reservarméingenjörkår, vars organisation och utbildning m. m. snarast borde

utredas.

Även statens industrikommission samt försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers

förbund ha ansett, att antalet arméingenjörer beräknats alldeles för lågt.

Det totala behovet av arméingenjörer har av nämnda förbund angivits till 122.

För tillgodoseende av krigsorganisationens behov borde en reservarméingenjörkår

inrättas.

1940 års sakkunniga för den högre tekniska undervisningen ha ansett,

att arméöveringenjören utöver verksamheten som chef för den centrala verkstadstjänsten

borde vara inspektör och personalchef för samtlig ingenjörsutbildad

personal inom armen, saväl den statsanställda som den värnpliktiga.

Detta vore särskilt betydelsefullt, om rekryteringen av arméingenjörkåren såsom

utredningen föreslagit huvudsakligen komme att ske bland de värnpliktiga

fälttygteknikerna. De sakkunniga ha vidare med utförlig motivering

uttalat, att uppenbara fördelar — särskilt på lång sikt — syntes stå att vinna

s. 271 Kontrollera mot PDF

271

Kungl. Maj-.ts proposition nr 210.

genom att till en viss del, exempelvis 40 procent, rekrytera arméingenjörkåren

via arméingen jörsaspiranter på motsvarande sätt, som sedan länge tillämpats

beträffande mariningenjörkåren. Emellertid insåge de sakkunniga jämväl, att

den av utredningen föreslagna rekryteringsvägen måste beträdas, då det gällde

att snabbt uppbygga den nya för försvaret så betydelsefulla arméingenjörkåren.

— Det kunde ifrågasättas huruvida icke vid armén på samma sätt som

vid marinen och flygvapnet borde inrättas en kader av reservingenjörer, som

genom regelbundet återkommande tjänstgöringsskyldighet bleve fastare knutna

till försvarsmakten än fälttygteknikerna.

1942 års f ör svar sb er edning.

Beredningen har förordat, att frågan om utnyttjandet av tekniskt utbildad

personal inom hela försvarsväsendet gjordes till föremål för en ingående utredning.

I anslutning härtill har beredningen anfört följande:

Den krigsmateriel, vars anskaffning och underhåll faller inom det ingenjörstekniska

området, är oftast av synnerligen komplicerad natur samt representerar

ett för vårt lands förhållanden mycket stort värde. Det måste därför vara

av synnerlig vikt, att kravet på en tillfredsställande och för sina uppgifter väl

lämpad organisation för handläggning av hithörande frågor tillgodoses på

bästa sätt. De av 1941 års försvarsutredning framlagda förslagen rörande

ingenjörstjänstens ordnande ha emellertid av i ärendet hörda myndigheter

och institutioner mötts av viss kritik. Sålunda har bland annat framhållits,

att den tekniska personal, som förutsatts skola disponeras för handhavande

av försvarets maskinella utrustning, icke är tillräcklig ävensom att denna personal

icke inordnats i organisationen på sådant sätt, att försvaret får största

möjliga nytta av dess kunskaper och erfarenheter. Yidare ha vissa erinringar

framställts beträffande ingenjörspersonalens rekrytering, utbildning och

löneställning. Det har därför från ett flertal håll framförts angelägenheten av

att frågan om den ingenjörstekniska organisationen inom försvarsväsendet

göres till föremål för förnyad utredning. Försvarsberedningen anser sig med

hänsyn till betydelsen av att denna fråga löses på ett för försvarsintresset tillfredsställande

sätt kunna ansluta sig till förslaget om att nämnda spörsmål

ytterligare övervägas, innan slutlig ställning tages till föreliggande organisationsförslag

rörande armé-, marin- och flygingenjörkårerna. Ett ytterligare

skäl härför är att behovet av ingenjörspersonal påverkas av resultatet av den

utredning, som nu pågår rörande den centrala förvaltningens organisation.

Vid den utredning, som således bör komma till stånd, synes även böra

övervägas, huruvida för handhavandet av de enklare uppgifter, som förekomma

i den dagliga verksamheten vid truppförbanden, såsom motormaterielens vård

och skötsel, behovet av personal bör såsom föreslagits tillgodoses genom anställandet

av högskoleutbildade ingenjörer. Det vill förefalla beredningen,

som om praktiskt erfaren personal med någon lägre teknisk skolning skulle

vara tillfyllest för utförandet av ifrågavarande sysslor. Även beträffande fartygsingenjörstjänsten

vid flottan synas enahanda synpunkter kunna göras gäl

lande. Genom anställande av mindre kvalificerad teknisk personal skulle de

högskoleutbildade mariningenjörerna kunna helt ägna sig åt högre fartygstekniska

uppgifter och även samtidigt tjänstgöra som fartygsinspektörer. Alltför

täta ombyten å mariningenjörstjänsterna skulle härigenom kunna undvikas.

— Jämväl beträffande flygvapnet synas i viss mån motsvarande anord

ningar kunna tänkas ifrågakomma.

s. 272 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

272 Kungl. Maj.-ts proposition nr 210.

I avvaktan på resultatet av den sålunda ifrågasatta utredningen förutsätter

försvarsberedningen, att förekommande behov av ingenjörspersonal vid

armén tillgodoses såsom hittills genom anställning medelst kontrakt. Vad

marinens och flygvapnets ingenjörkårer beträffar synes det ytterligare erforderliga

behovet av personal kunna tills vidare täckas genom anställandet av

extra befattningshavare.

Beredningen har även i detta sammanhang berört frågan om reparationstjänstens

ordnande vid försvarsväsendet. Det ville förefalla försvarsberedningen,

som om detta betydelsefulla spörsmål väl beaktats i försvarsutredningens

förslag men att konsekvenserna härav icke i full utsträckning dragits.

Erfarenheterna av pågående stormaktskrig ha visat den stora vikten av att

den tekniska personalen är så utbildad och utrustad, att én omfattande reparationstjänst

kan utföras i närheten av fronten. Härför erfordras emellertid

att personalen är övad under situationer, som så nära som möjligt motsvara

de i krig förekommande. Betydelsen av att sådan personal finnes i erforderligt

antal kan icke överskattas. Beredningen anser därför, att denna fråga bör

ingående undersökas. Det kan givetvis icke förutsättas, att de värnpliktiga,

som tagas i anspråk för reparationstjänst, besitta nödig erfarenhet och kännedom

om den materiel, varom här är fråga. En utväg vore att såsom ett led

i syfte att åstadkomma en förstärkning av den tekniska personalen på förevarande

område viss kortare tid civilanställa värnpliktiga, som fullgjort sin

värnplikt vid motoriserade förband. Yidare synes det beredningen böra övervägas,

om icke i samma syfte antalet fast anställda beställningsmän, som

genomgå utbildning i motortjänst och annan reparationstjänst, bör ökas, en

fråga vilken beredningen närmare behandlar i annat sammanhang.

De hörda myndigheterna och sammanslutningarna äro eniga med försvarsutredningen

om behovet av att i ökad utsträckning taga ingenjörer i anspråk

inom arméorganisationen. Förslaget att sammanföra de inom tygmaterieltjänsten

verksamma ingenjörerna till en arméingenjörkår har även rönt allmän

anslutning. I fråga om arméingenjörkårens uppgifter och omfattning

ha emellertid meningarna varit delade liksom ock i fråga om sättet för dess

rekrytering och utbildning ävensom beträffande arméingenjörernas tjänste- och

löneställning m. m.

För egen del ansluter jag mig obetingat till den uppfattningen, att den utökning

av försvarsmaktens vapenutrustning, mekaniska stridsmedel och tekniska

materiel i övrigt, som redan ägt rum och som kommer att ytterligare

fortgå, även följdriktigt bör leda till att teknikens män beredas ökat utrymme

och inflytande inom försvarsorganisationen. Detta äger för övrigt sin giltighet

icke endast i vad rör själva krigsmaterielen utan även i fråga om den militära

byggnadsförvaltningen m. in. Till denna senare fråga återkommer jag

framdeles under avsnittet Fortifikationskåren.

Emellertid är jag icke beredd att på grundval av föreliggande utredningsmaterial

nu framlägga förslag om inrättande av en särskild civilmilitär arméingenjörkår

för tygmaterieltjänsten. Såsom jag redan framhållit ha i denna

fråga delade meningar rått i väsentliga stycken och i vissa av yttrandena har

påyrkats fortsatt utredning i olika avseenden. Jag ansluter mig till sistnämnda

uppfattning, särskilt som enligt min mening denna fråga bör ses i samman
-

s. 273 Kontrollera mot PDF

273

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

hang med den militära förvaltningsorganisationen över huvud taget. Det synes

icke uteslutet att även inom andra områden än tygmaterieltjänsten ingenjörer

böra fast anställas vid försvarsväsendet. Det är min avsikt att, sedan 1941 års

militära förvaltningsutredning framlagt sitt betänkande, upptaga frågan om

en hela försvarsväsendet omspännande undersökning rörande utnyttjandet

inom den militära organisationen av ingenjörtekniskt utbildad personal.

Vissa av de hörda myndigheterna ha uttalat, att det vore önskvärt, att

armén på samma sätt som marinen och flygvapnet ägde tillgång till reservingenjörer,

vilka genom återkommande tjänstgöringsskyldighet knötes fastare

till försvarsväsendet än vad fallet vore med de värnpliktiga fälttygteknikerna.

Även försvarsutredningen har uppmärksammat denna fråga (betänkandet, sid.

221 och 222) och förutsatt, att värnpliktiga ingenjörer skulle kunna vinna anställning

i reserven vid utträdet ur värnpliktsåldern. I samband med den nyssnämnda

utredningen rörande ingenjörernas ställning inom försvarsväsendet

lärer även frågan om anställande av reservingenjörer böra närmare prövas

liksom spörsmålet om reparationstjänstens ordnande.

I avvaktan på resultatet av en sådan utredning torde behovet av ingenjörsutbildad

personal vid armén få tillgodoses genom tillfällig anställning i de

olika former, som för närvarande kommit till användning. Vid beräkningen

av medelsbehovet för anställning av extra tjänstemän har jag även beaktat

detta förhållande.

Tygstaten.

Försvars utredningen.

Såsom förut nämnts har försvarsutredningen föreslagit, att den inom tygförvaltningstjänsten

verksamma civilmilitära personalen, utom arméingenjörerna,

skall sammanföras till en särskild civilmilitär personalkår, tygstaten,

med fälttygmästaren såsom chef. Till tygstaten borde sålunda överföras dels

på fälttygkårens stat för närvarande uppförd civilmilitär personal utom tygingenjörerna,

dels på truppförbandens (truppslagens) stater upptagna vapen
-

Personal ingående i tygstaten

Personalen motsvaras i nuvarande

organisation av:

Benämning

I.önegrad

Benämning

Lönegrad

Tygförvaltare av 1. klassen .

Departementsskrivare......

Tygförvaltare av 2. klassen

Tygskrivare ..............

Tygverkmästare av 1. klassen

Tygverkmästare av 2. klassen

Tyghantverkare av 1. klassen

Tyghantverkare av 2. klassen

Ca 18

Ca 17

Ca 15

Ca 12

Ca 17

Ca 14

Ca 14

Ca 12

Tygförvaltare av 1. klassen

Ingenjörförrådsförvaltare. . . .

Signalförrådsförvaltare......

Departementsskrivare ......

Tygförvaltare av 2. klassen

Tygskrivare

Tygverkmästare av 1.

Tygverkmästare av 2.

Tyghantverkare av 1.

Tyghantverkare av 2.

Vapenhantverkare

Fortmaskinister ......

klassen

klassen

klassen

klassen

Ca 18

Ca 18

Ca 18

Ca 17

Ca 15

Ca 12

Ca 17

Ca 14

Ca 14

Ca 12

Ca 12

Ca 12

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 saml. Nr 210.

18

s. 274 Kontrollera mot PDF

274

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

hantverkare, ingenjörförrådsförvaltare och signalförrådsförvaltare. Ett undantag

borde dock göras för tretton vid tygdepartementets fabriker m. m. tjänstgörande

tygverkmästare av 1. klassen vid fälttygkåren, beträffande vilkas framtida

ställning förslag vore att förvänta från 1941 års militära förvaltningsutredning.

I samband med bildandet av tygstaten borde viss enhetlighet i fråga om benämningarna

av den civilmilitära personalen åvägabringas på sätt tabellen å

föregående sida utvisar.

På sätt närmare angivits i en å sid. 172 i betänkandet intagen tabell har

försvarsutredningen beräknat behovet av personal å tygstaten till 17 tygförvaltare

av 1. klassen, 33 tygförvaltare av 2. klassen, 34 tygverkmästare av 1.

klassen, 36 tygverkmästare av 2. klassen, 36 tyghantverkare av 1. klassen, 184

tyghantverkare av 2. klassen, 2 departementsskrivare och 19 tygskrivare.

Yttranden.

Arméförvaltningen har uttalat, att beställningarna såsom ingenjörförrådsförvaltare

(5) och signalförrådsförvaltare (1) borde tills vidare kvarstå på

personalförteckningarna för respektive truppslag för att vid avgång ersättas

med förvaltare (UO 3) vid fälttygkåren. Tygstaten borde sålunda minskas

med 4 tygförvaltarbeställningar av 1. klassen och 2 av 2. klassen. — Fortmaskinisterna

borde icke överföras till tygstaten utan upptagas med 7 på

personalförteckningen för kommendantsstaben i Boden och 1 på VII. militärbefälsstaben.

På grund härav borde antalet beställningar för tyghantverkare

av 2. klassen vid tygstaten minskas med 8 till 176. — Beställningarna för 2

departementsskrivare i lönegrad Ca 17 borde utbytas mot tygförvaltarbeställningar

av 1. klassen (Ca 18) för att ernå bättre kontinuitet inom beställningshavarnas

verksamhetsområde vid tygdepartementet. Med nuvarande system

bleve dessa beställningar genomgångsposter, från vilka innehavarna vanligen

efter kort tid förflyttades till beställningar utom departementet såsom tygförvaltare

av 1. klassen.

I anslutning till vad därom anförts i arméförvaltningens anslagsäskanden

för budgetåret 1942/43 hade försvarsutredningen i den föreslagna personalförteckningen

för icke-ordinarie personal endast upptagit den för tygstationernas

förrådsavdelningar avsedda personalen. Sedan emellertid från och

med den 1 januari 1942 tygverkstäderna återgått från försvarsväsendets verkstadsnämnds

till tygdepartementets förvaltning, borde jämväl den för verkstadsavdelningarna

vid Stockholms, Karlsborgs, Bodens och den enligt ovan

föreslagna nya Gotlands tygstation upptagas å personalförteckningen. Det sammanlagda

personalbehovet för dessa verkstadsavdelningar utgjorde enligt av

arméförvaltningen i dess yttrande närmare angiven specifikation följande:

Antal Lönegrad

4 MEo 14

10 » 12

16 » 10

Mästare ...................

Arbetsförmän 1. klass

» 2. »

s. 275 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210. 275

Antal Lönegrad

Kontorsskrivare 1. klass ..... 7 MEo 15

» 2. » 4 » 13

1. kontorister ......................................................... 10 » 10

Kontorister ............................................................ 8 » 8

Kontorsbiträde ...................................................... 1 » 4

Personalens fördelning på de olika tyganstalterna borde, bland annat med

hänsyn till eventuella förskjutningar inom de olika tygstationernas arbetsområden

samt till befordringsförhållandena, icke angivas i personalförteckningen,

utan det borde i stället ankomma på tygdepartementet att besluta om

denna fördelning.

Civilmilitära tjänstemannaföreningen har ansett att det föreslagna antalet

beställningshavare i olika lönegrader inom tygstaten, totalt sett, vore väl avvägt

ur befordringssynpunkt. Emellertid vore med hänsyn till tygtjänstens

krav viss personalökning erforderlig vid artilleritruppförbandens, ingenjörkårernas,

Östgöta luftvärnsregementes och trängkårernas tyganstalter. -— I likhet

med arméförvaltningen har föreningen funnit, att de båda departementsskrivarebeställningarna

borde utbytas mot beställningar såsom tygförvaltare av

1. klassen, varigenom antalet beställningar av sistnämnda slag komme att ökas

med 2 till 19. — Därest nuvarande 6 ingenjörförråds- och signalförrådsförvaltare

överfördes till tygstaten såsom tygförvaltare av 1. klassen, borde det

av utredningen beräknade antalet sådana tygförvaltare ökas med ytterligare

2, medan i stället antalet tygförvaltare av 2. klassen minskades med samma

antal.

1942 års f ör svar sberedning.

Beredningen har framhållit, att antalet beställningshavare på tygstaten

icke kunde slutligt bestämmas, förrän militära förvaltningsutredningens förslag

prövats.

Jag biträder försvarsutredningens av de hörda myndigheterna tillstyrkta Departementsförslag

om inrättandet av en särskild under fälttygmästarens chefskap stående Chefen.

tygstat, till vilken inom tygförvaltningstjänsten verksam civilmilitär personal

utom ingenjörspersonalen sammanföres.

Till de av försvarsutredningen förebragta personalberäkningarna för tygstaten

kan jag likaledes ansluta mig med de smärre avvikelser som framgå av

det följande.

Såsom jag tidigare i olika sammanhang framhållit (avsnitten Ingenjörtrupperna,

Signaltrupperna och Fälttygkåren) anser jag, att de nuvarande ingenjöroch

signalförrådsförvaltarbeställningarna tills vidare böra kvarstå på personalförteckningarna

för ingenjörtrupperna respektive signaltrupperna. På grund

härav bör tygstaten minskas med 4 tygförvaltarbeställningar av 1. klassen och

2 av 2. klassen.

Jag delar arméförvaltningens uppfattning, att fortmaskinisterna icke böra

s. 276 Kontrollera mot PDF

276

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

överföras till tygstaten utan upptagas med 7 på personalförteckningen för

kommendantsstaben i Boden och 1 på VII. militärbefälsstaben.

Av vissa hörda myndigheter framfört, förslag om utbyte av 2 departementsskrivarbeställningar

vid tygstaten mot beställningar såsom tygförvaltare av

1. klassen kan jag icke biträda. Enligt min tidigare uttalade mening böra

nämligen i avvaktan på förvaltningsutredningens förslag inga förändringar

vidtagas med avseende på den vid arméförvaltningens tygdepartement tjänstgörande

personalen.

I avvaktan på de beslut med avseende på den framtida driftsformen m. m.

för tygdepartementets fabriker, som kunna komma att fattas sedan den pågående

förvaltningsutredningen slutförts, lärer, på sätt jag ovan under avsnittet

Allmänna grunder föreslagit, den vid dessa fabriker för närvarande

tjänstgörande civilmilitära personalen utom tygingenjörerna böra tills vidare

redovisas vid tygstaten, som på grund härav bör utökas med 5 tygförvaltare

av 1. klassen, 10 tygverkmästare av 1. klassen och 2 tygverkmästare av 2.

klassen.

Jag kan icke biträda de förslag om förstärkning av personalen vid vissa

tyganstalter, som framförts av civilmilitära tjänstemannaföreningen.

I enlighet med vad ovan anförts föreslår jag för tygstaten den personalsammansättning,

som framgår av personalförteckningar, vilka överlämnas till

vederbörande riksdagsutskott. I förhållande till antalet inom armén för närvarande

befintliga beställningshavare av samma eller motsvarande kategorier

vid fälttygkåren och truppförbanden m. m. innebär förslaget en ökning med

19 tygförvaltare, 31 tygverkmästare, 83 tyghantverkare och 13 tygskrivare.

Härtill kommer den ovan angivna vid tygdepartementets fabriker tjänstgörande

personalen.

På av arméförvaltningen anförda skäl anser jag, att den icke-ordinarie personalen

vid tygverkstäderna bör uppföras på vederbörlig personalförteckning

på sätt och till den omfattning, som framgår av ämbetsverkets ovan återgivna

yttrande. , ,. , , i

Fortifikationskåren.

Fortifikationskåren utgör en personalkår, som i sig inrymmer personal

för bestridande av vissa officers- och underofficersbefattningar inom det

centrala militära befästnings- och byggnadsväsendet ävensom viss civilmilitär

personal. Kårens chef är tillika chef för arméförvaltningens fortifikationsstyrelse

och dess personal fördelas till tjänstgöring på nämnda styrelse,

arméfördelningsstaberna och vissa fästningsstaber. Yiss personal vid kåren

är därjämte placerad till tjänstgöring vid övriga försvarsgrenar. Personal

för fastighetsförvaltningen vid de lägre truppförbanden utgår däremot icke

ur fortifikationskåren utan denna tjänst bestrides av personal på truppförbandens

stater, i regel en kasernofficer (aktiv regementsofficer eller kapten)

och en kasernunderofficer (aktiv underofficer) vid varje truppförband. Den

förre torde vanligen förena denna befattning med annan tjänst.

s. 277 Kontrollera mot PDF

277

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

På staten för fortifikationskåren äro för närvarande uppförda, förutom chef

(tillika chef för arméförvaltningens fortifikationsstyrelse, i lönegrad Öb 2) 1

överste, 2 överstelöjtnanter, 6 majorer, 13 kaptener, 7 kaptener eller löjtnanter,

11 fanjunkare, 3 sergeanter, 3 fortifikationskassörer, 1 departementsskrivare,

1 övermaskinist, 1 förste montör samt 1 montör.

F ör svar sutredningen.

Försvarsutredningen har med avseende på fortifikationskåren uttalat, att

kårens storlek och inre struktur måste bliva avhängig av det sätt, på vilket

byggnadsförvaltningen vid försvarsväsendet i en framtid kunde komma att

bliva ordnad. Utredningens förslag till sammansättning av kåren vore därför

att beteckna såsom preliminärt och kunde komma att behöva korrigeras såsom

en följd av det förslag i ärendet, vilket vore att förvänta från 1941 års militära

förval tningsutredning.

Med den omfattning byggnadsförvaltningen tagit genom de nybyggnader,

särskilt i fråga om befästningar, som ägt rum under de senaste åren, syntes

man böra räkna med en för framtiden bestående ökad arbetsbelastning för

förvaltningsorganen. En viss utökning av förvaltningspersonalen vore därför

nödvändig.

Försvarsutredningen har beräknat personalbehovet vid fortifikationskåren

till 2 överstar, 3 överstelöjtnanter, 4 majorer, 6 majorer eller kaptener, 22 kaptener,

11 kaptener eller löjtnanter, 13 fanjunkare, 4 sergeanter, 6 fortifikationskassörer

och 3 departementsskrivare. Chefen, generalmajor av 2. graden,

har förutsatts bliva upptagen på generalitetets stat. De å nuvarande stat upptagna

beställningarna såsom övermaskinist och montörer ha föreslagits skola

överföras till staten för kommendantsstaben i Boden.

Beträffande en särskild grupp av den sålunda beräknade personalen, fortifikationsofficerarna

i militärbefälsstaberna, har försvarsutredningen uttalat,

att dessa i betraktande av befattningens vikt och ansvar principiellt borde vara

regementsofficerare. Emellertid skulle fortifikationskårens redan starkt överbyggda

regementsofficersskikt därigenom bliva utökat på ett sätt som med

hänsyn till kraven på hög kvalitet hos regementsofficerarna knappast vore

försvarligt. För att ändock möjliggöra befordran till major i de fall, då kompetens

för sådan befordran förelåge, ville utredningen föreslå, att på staten

för fortifikationskåren uppfördes sex beställningar för majorer eller kaptener,

närmast avsedda för fortifikationsofficerarna vid militärbefälsstaberna.

Med avseende på behovet av speciell sakkunskap på det byggnadstekniska

området har utredningen uttalat följande:

Behovet av speciell sakkunskap på det byggnadstekniska området har

fortifikationsstyrelsen hittills tillgodosett genom tillfälligt anställd personal

eller genom kommendering av personal i arméns reserver med högre civilteknisk

utbildning. Med detta system hava emellertid följt täta personalbyten

till förfång för kontinuiteten. På grund därav har chefen för fortilikationskåren

hemställt om och för innevarande budgetår erhållit Kungl. Maj:ts bemyndigande

att anställa ett antal ingenjörer såsom extra tjänstemän vid fortifikationskåren.

Enär behovet vid fortifikationsstyrelsen av särskild ingenjör
-

s. 278 Kontrollera mot PDF

278

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

teknisk sakkunskap kan förutses bliva bestående, torde man även för framtiden

böra räkna med att viss härför avsedd ingenjörspersonal anställes på ett

mera stadigvarande sätt, förslagsvis såsom icke-ordinarie personal. Emellertid

synes enligt försvarsutredningens mening denna personal framdeles böra

upptagas på fortifikationsstyrelsens och icke på fortifikationskårens stat,

varför utredningen icke finner anledning att närmare ingå på behovet av

sådana ingenjörer eller dessas anställningsförhållanden.

Rörande de av försvarsutredningen i övrigt tillämpade grunderna för beräkningen

av personalbehovet vid fortifikationskåren torde få hänvisas till

vad därom anförts å sid. 173—176 i betänkandet.

I fråga om byggnadsförvaltningen vid truppförbanden har försvarsutredningen

icke förutsatt någon ändring utan utgått ifrån att denna tjänst alltfort

skall bestridas av personal på truppförbandens (truppslagens) stater.

T ttr anden.

Chefen för armén har förklarat sig icke kunna fatta ^ståndpunkt till försvarsutredningens

beräkning av personalbehovet vid fortifikationsstyrelsen.

Utredningens förslag att tillgodose behovet av särskild teknisk sakkunskap

genom att härför avsedd ingen jörspersonal anställdes såsom icke-ordinarie

personal ansåge chefen för armén lämpligt. I yttrande till chefen för armén

hade chefen för fortifikationskåren framhållit, att den grundläggande fortifikationsofficersutbildningen

borde förläggas till en särskild fortifikationsförvaltningsskola

i principiell likhet med utredningens förslag beträffande en

tygförvaltnings- och en intendenturförvaltningsskola. Förslaget syntes chefen

för armén lämpligt.

Inspektören för kustartilleriet har ansett, att befintliga och planerade befästningsanläggningar,

kasernetablissement och befälsbostäder m. m. tillhörande

Gotlands kustartilleriförsvar vore av sådan omfattning, att sagda

kustartilleriförsvar borde alltfort förfoga över egen fortifikationsförvaltning.

Arméförvaltningen har understrukit försvarsutredningens uttalande, att

staten för fortifikationskåren kunde komma att i hög grad påverkas av den

blivande förvaltningsorganisationen.

Genom 1936 års försvarsbeslut hade en nedsättning av chefens för fortifikationsstyrelsen

löneställning från lönegraden Öb 3 till Öb 2 ägt rum. Denna

nedsättning kunde, särskilt i betraktande av den utveckling på området, som

tidsförhållandena föranlett, icke anses motiverad.

Eortifikationsofficerarna vid militärbefälsstaberna, tillsammans 6, borde

obligatoriskt vara regementsofficerare och icke, såsom försvarsutredningen

föreslagit, upptagas alternativt såsom majorer eller kaptener. I samband med

anställning i kåren skedde en sådan gallring, att den av utredningen befarade

risken för en mindre god rekrytering av regementsofficersgraden, därest

denna svällde ut ytterligare, borde vara utesluten.

Såsom fortifikationsbefälhavare i Boden borde regelmässigt kunna placeras

en överstelöjtnant. För att möjliggöra detta borde en maj or sbeställning

utbytas mot en överstelöjtnantsbeställning. — I staten för fortifikationskåren

s. 279 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

279

borde vidare tillkomma 3 kompaniofficerare, avsedda för befästningsstaberna

och 1 kompaniofficer, avsedd för försvarsstaben. —- För den i chefens för

armén yttrande angivna fortifikationsförvaltningsskolan borde beräknas

1 major och 1 kapten. — Inom fortifikationsstyrelsen borde inrättas en särskild

materielvårdsorganisation för handliavande av bland annat arbetsmaskiner och

vissa byggnadsförnödenheter. För denna uppgift erfordrades 1 major, 1

kapten, 1 departementsskrivare och 1 pensionerad underofficer. — Med hänsyn

till kommenderingar utanför fortifikationskåren borde kåren tillföras 2

kaptens- och 2 löjtnantsbeställningar. — På fortifikationskårens stat borde

vidare uppföras beställningar för 1 överste och 1 kapten, avsedda för flygförvaltningens

byggnadsavdelning.

Svenska underofficersförbundet har ansett, att det med hänsyn till den

avsevärda utökningen av de fortifikatoriska anläggningarna vore erforderligt

att vid vardera Bodens fästning samt Stockholms skärgårds, Blekinge, Göteborgs

skärgårds och Hemsö kustartilleriförsvarsstaber beräkna ytterligare

2 fanjunkare, avsedda såsom tyg- och expeditionsunderofficerare, varför

staten för fortifikationskåren borde utökas med sammanlagt 10 fanjunkarebeställningar.

Svenska teknologi öreningen har framhållit, att de högst betydande värden,

som vore bundna i och ytterligare avsåges nedläggas på försvarsväsendets

fastigheter, kunde bliva strängt ekonomiskt utnyttjade endast genom anlitande

av inom detta speciella område fullt sakkunniga ingenjörer. Av en

officer kunde icke krävas att han ens rent tekniskt och än mindre ekonomiskt

skulle behärska byggnadsyrket.

Enligt försvarsutredningens förslag komme den speciella, tekniska byggnadssakkunskapen

mycket litet att utnyttjas i försvarsorganisationen. Detta

kunde icke anses innebära god ekonomi och vore ej heller förenligt med syftemålet

att på effektivaste sätt utnyttja det aktiva officersmaterialet för rent

militära uppgifter. Under fredliga förhållanden syntes försvarets samtliga

byggnadsuppgifter kunna anförtros åt civilmilitär, eventuellt civil personal,

medan på den militära sakkunskapen endast behövde ankomma att angiva

hur byggnadsverken ur militär synpunkt borde vara beskaffade för att fylla

sin försvarsuppgift samt att under arbetets gång kontrollera, att de även

bleve utförda så, att de verkligen fyllde denna uppgift.

Ett rationellt ordnande av försvarets byggnadsorganisation kunde ej

erhållas, utan att i avsevärt antal och i självständig ställning i organisationen

inordnades väg- och vattenbyggnadsingenjörer ävensom arkitekter och husbyggnadsingenjörer.

Om dessa byggnadsteknici skulle sammanslutas till en

civilmilitär, självständig kår eller inordnas i redan befintliga kårer borde

bliva föremål för närmare överväganden. Att såsom försvarsutredningen förslagsvis

ifrågasatt, för denna tekniska personal genomgående förutsätta endast

extra ordinarie anställning vore säkerligen icke välbetänkt. För att försvaret

skulle kunna tillförsäkra sig goda krafter för de betydande uppgifter, varom

här vore fråga, måste i alla händelser vissa ledande tjänster bliva ordinarie.

En stark representation av civila teknici måste nödvändigtvis inrymmas i

fortifikationsförvaltningen, för att denna skulle kunna erhålla det dominerande

inflytande på fastighetsfrågorna, som försvarsutredningen avsett. Först sedan

fortifikationsförvaltningens framtida organisation närmare utformats kunde

emellertid väg- och vattenbyggnadsingenjörers, arkitekters och rena husbyggnadsingenjörers

ställning mom försvarsorganisationen preciseras.

s. 280 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

280 Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

1942 års f ör sv ar sb er ednin g.

Beredningen har erinrat om att fortifikationskårens ställning och uppgifter

inom försvarsorganisationen i väsentliga delar sammanhängde med

vad som komme att beslutas rörande försvarsväsendets centrala förvaltningsorgan.

På grund härav borde ställning icke nu tagas till denna kårs organisation

eller personalsammansättning. Det syntes beredningen böra övervägas,

om icke åtskilliga av de av försvarsutredningen beräknade officerarna skulle

kunna ersättas med fackutbildade ingenjörer. Därest tjänsteuppgifterna alltjämt

skulle fullgöras av officerare vid kåren, borde officersbehovet i väsentlig

utsträckning fyllas genom att ingenjörer efter ansökan antoges till elever vid

särskilt anordnad fortifikationsofficerskurs, där de kunde meddelas de militära

kunskaper och färdigheter, som vore erforderliga för tjänstgöring såsom

officer vid denna kår. På så sätt syntes kåren komma att tillföras bättre

kvalificerade officerare än genom att, såsom chefen för fortifikationskåren

föreslagit, anordna en särskild fortifikationsförvaltningsskola, till vilken skulle

beordras officerare från andra truppslag, vilka önskade transport till fortifikationskåren.

Beredningen har med anledning av det anförda funnit sig böra föreslå

utredning rörande fortifikationskårens organisation och officersrekrytering

m. m. I samband härmed borde jämväl utredas övrigt personalbehov vid

fortifikationskåren, bland annat i fråga om underofficerare och civilmilitära

beställningshavare; fortifikationskassörema och departementsskrivarna syntes

beredningen med hänsyn till dem åliggande tjänsteuppgif ter ha en förhållandevis

hög löneställning. Möjligen borde de ersättas med civila tjänstemän.

I avvaktan på resultatet av den sålunda förordade utredningen borde den

nu gällande staten för kåren bibehållas oförändrad och personalbehovet därutöver

tillgodoses genom ianspråktagande av ingenjörer och reservpersonal

eller från andra truppslag kommenderade beställningshavare.

Jag har tidigare med avseende på fälttygkåren uttalat, att med sådana

förändringar i fråga om kårens sammansättning, som sammanhänga med det

ökade personalbehovet inom den centrala förvaltningstjänsten, borde anstå

intill dess förvaltningsutredningen slutfört sitt uppdrag och personalbehovet

sålunda kan bättre överblickas. Vad sålunda anförts äger i full utsträckning

sin giltighet jämväl för fortifikationskåren. Skälen för en avvaktande

hållning äro i själva verket i detta fall så mycket större som 1941 års militära

förvaltningsutredning i vad avser byggnads- och fortifikationsförvaltningen

inom försvarsväsendet lärer komma att framlägga mycket vittgående ändringsförslag.

Frågan om fortifikationskårens framtida sammansättning äger jämväl

ett nära sammanhang med problemet om den civiltekniska sakkunskapens

utnyttjande inom försvarsorganisationen och måste bliva beroende av en avvägning

mellan militär och civil eller civilmilitär personal för tekniska uppgifter

inom försvaret, för vilken tillräckligt underlag lärer föreligga först

efter slutförandet av den undersökning rörande ingenjörernas ställning inom

s. 281 Kontrollera mot PDF

281

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

försvarsorganisationen, som jag ovan under avsnittet Arméingenjörkåren

förebådat. Jag är sålunda icke beredd att för närvarande framlägga förslag

om någon mera avsevärd utökning av fortifikationskåren.

Av arméförvaltningen väckt fråga angående förbättrad löneställning för

chefen för fortifikationskåren synes icke böra i detta sammanhang prövas.

Jag delar försvarsutredningens uppfattning, att rekryteringsläget vid

fortifikationskåren icke gör det möjligt att utöka antalet majorsbeställningar

vid kåren så m}7cket, att majorer regelmässigt kunna placeras såsom fortifikationsofficerare

vid militärbefälsstaberna. Utredningens förslag att för dessa

officerare beräkna beställningar i lönegrad Oa 4 eller Oa 3 finner jag sålunda

lämpligt.

Försvarsutredningen har för varje militärbefälsstab på fastlandet beräknat

en kapten eller löjtnant vid fortifikationskåren såsom biträdande fortifikationsofficer,

varjämte på personalförteckningen för varje sådan stab uppförts

följande för byggnadstjänsten beräknad icke-ordinarie personal, nämligen

1 byggnadsingenjör, 1 verkmästare och 1 ritare. Såsom under avsnittet Militärområden

och högre truppförband m. m. anmärkts, är jag icke beredd att nu

tillstyrka förslaget om inrättande av biträdande fortifikationsofficerare. Jag

anser det nämligen icke uteslutet, att den blivande utredningen rörande ingenjörernas

utnyttjande inom försvarsorganisationen kan komma att utvisa, att

det ökade behovet av personal för byggnadsförvaltningen vid militärbefälsstaberna

i stället bör fyllas med civila eller civilmilitära teknici.

Jag delar i princip försvarsutredningens uppfattning, att fortifikationsförvaltningen

på Gotland bör vara gemensam för armén och marinen men

anser att med ändring av den bestående ordningen bör anstå intill dess definitivt

beslut kan komma att fattas om den framtida gestaltningen av fortifikationsförvaltningen

vid försvarsväsendet i dess helhet.

Behovet av en permanent organiserad fortifikationsförvaltningsskola med

fast chef och lärare, som av chefen för armén och arméförvaltningen föreslagits,

finner jag icke tillräckligt styrkt. Enär denna fråga därtill nära sammanhänger

med fortifikationskårens framtida sammansättning och rekrytering,

till vilka frågor såsom ovan nämnts det icke är möjligt att för närvarande

taga slutlig ställning, finner jag mig icke nu böra framlägga något förslag i

ärendet.

Av arméförvaltningen framfört förslag om inrättande av en särskild

materielvårdsorganisation inom fortifikationsstyrelsen lärer i sinom tid böra

upptagas till prövning i samband med förvaltningsorganisationen i dess

helhet, varvid även bör övervägas huruvida militär personal lämpligen bör

bindas för denna uppgift.

Försvarsutredningen har förutsatt, att behovet av särskild teknisk sakkunskap

inom fortifikationsstyrelsen skall tillgodoses genom att viss ingenjörpersonal

anställes såsom icke-ordinarie personal. Denna för det militära byggnadsväsendet

viktiga fråga lärer böra ägnas särskild uppmärksamhet i samband

med undersökningen rörande ingenjörernas ställning inom försvarsorganisationen.

s. 282 Kontrollera mot PDF

282

Kungl. Maj-.ts proposition nr 210.

Enär det är tveksamt, om vid en blivande omorganisation av den centrala

militära förvaltningen en särskild byggnadsavdelning kommer att bibehållas

vid flygförvaltningen, föranleder arméförvaltningens förslag angående uppförande

på fortifikationskårens stat av viss personal för en dylik avdelning

ingen åtgärd från min sida.

I enlighet med vad ovan anförts beräknar jag personalbehovet vid fortifikationskåren

till, förutom chefen för fortifikationskåren, 1 överste, 2 överstelöjtnanter,

5 majorer, 6 majorer eller kaptener, 13 kaptener, 7 kaptener eller löjtnanter,

12 fanjunkare, 4 sergeanter, 3 fortifikationskassörer och 1 departementsskrivare.

Såsom en följd av den pågående förvaltningsutredningen kunna

ändringar härutinnan framdeles bliva påkallade. I förhållande till nu gällande

personalbestånd vid fortifikationskåren innebär beräkningen en ökning med 6

beställningar för majorer eller kaptener, 1 fanjunkarbeställning och 1 sergeantsbeställning.

Nu till fortifikationskåren hänförda beställningar såsom

övermaskinist, förste montör och montör har jag i enlighet med försvarsutredningens

förslag i personalförteckningen beräknat för kommendantsstab i

Boden. Den personalberäkning, som i anslutning till det anförda upprättats

och som kommer att överlämnas till vederbörande riksdagsutskott, bör betraktas

såsom en beräkningsgrund och icke vara bindande i fråga om personalens

fördelning till tjänstgöring.

Det ytterligare personalbehov, som kan föreligga inom fortifikationsförvaltningen

intill dess frågan om dess framtida organisation bliver slutligt avgjord,

torde böra fyllas genom tillfälliga kommenderingar och tillfällig anställning

av civila teknici.

Intendenturkåren och intendenturtrupperna m. m.

/ n t end en turkåren.

Intendenturkåren omfattar officerare och underofficerare samt civilmilitär

personal för förvaltningstjänsten dels vid arméförvaltningens intendenturdepartement

jämte under generalintendenten lydande centrala anstalter och

förråd dels vid staber och truppförband. Kåren inrymmer vidare befälspersonal

för intendenturtrupperna.

På staten för intendenturkåren äro för närvarande uppförda, förutom chef

(generalintendent, tillika chef för arméförvaltningens intendenturdepartement,

i lönegrad Öb 3), 2 överstar, 5 överstelöjtnanter, styresmannen för arméns centrala

beklädnadsverkstad (i lönegrad Oa 5), 11 majorer, 74 kaptener, 8 löjtnanter,

61 förvaltare, 8 fanjunkare, 14 sergeanter, 28 furirer, 2 departementsskrivare

och 3 förrådsvaktmästare.

F ör svar sutredningen.

I fråga om intendenturkårens sammansättning har försvarsutredningen

framhållit, att denna helt naturligt måste bliva beroende av den centrala för

valtningstjänstens blivande organisation. Emellertid syntes behovet av personal

för den centrala förvaltningstjänsten vara i stort oberoende av förvaltningsorganens

inre organisation. Försvarsutredningen hade därför, utan att

s. 283 Kontrollera mot PDF

283

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

vilja föregripa 1941 års militära förvaltningsutredning, ansett sig kunna verkställa

vissa behovsberäkningar i fråga om personal, baserade på i huvudsak

nuvarande organisation, varvid en viss utökning av intendenturkåren befunnits

erforderlig.

Med ledning av de verkställda beräkningarna har utredningen föreslagit, att

på intendenturkårens stat skola uppföras 4 överstar, 6 överstelöjtnanter, 14

majorer, 94 kaptener, 8 löjtnanter, 72 förvaltare, 8 fanjunkare, 15 sergeanter,

38 furirer, 2 departementsskrivare och 3 förrådsvaktmästare. Generalintendenten

har förutsatts bliva upptagen på generalitetets stat.

Rörande grunderna för de sålunda verkställda beräkningarna av personalbehovet

torde få hänvisas till vad därom anförts å sid. 177—180 i betänkandet.

Yttranden.

Chefen för armén har uttalat, att det av försvarsutredningen beräknade behovet

av personal för tjänstgöring vid intendenturdepartementet förefölle

stort. Det vore emellertid icke möjligt att för närvarande fatta slutlig standpunkt

till denna fråga. —- Såsom under »Lägre truppförband. Allmänna

grunder» framhållits, har chefen för armén ansett, att truppförbandens regementskassörer

borde sammanföras på gemensam stat. Lämpligen borde denna

stat uppföras under intendenturkåren.

Arméförvaltningen har, såsom ovan framhållits under »Militärområden och

högre truppförband m. in.», föreslagit att 3 kaptensbeställningar skola tillkomma

vid intendenturkåren, avsedda för biträdande intendenter vid IV., "VI.

och VII militärbefälsstaberna. — En av de 3 i reserv beräknade förvaltarbeställningarna

borde utbytas mot en fanjunkarebeställning. — Arméförvaltningen

hade icke något att erinra mot ett av generalintendenten framfört önskemål

om utbyte av 3 kaptensbeställningar vid intendenturkåren mot regementsofficersbeställningar,

lämpligen 1 överstebeställning och 2 majorsbeställningar,

varigenom en behövlig förstärkning av den kvalificerade intendenturpersonalen

skulle komma till stånd. — Den definitiva sammansättningen av

personalförteckningen bleve emellertid beroende av vad förvaltningsutredningen

kunde komma att föreslå.

1942 års f ör svar sb er edning.

Intendenturkårens personalbehov kunde, yttrar beredningen, icke beräknas

förrän i samband med beslutet om de centrala förvaltningsorganens organisation

m. m. Härav följde, att för arméns beklädnadsverkstad beräknade beställningshavare

icke nu borde upptagas å intendenturkårens stat på annat

sätt än som av beredningen föreslagits i fråga om styresmännen och viss annan

personal, som uppehölle befattningar vid tygdepartementets fabriker.

Av samma skäl som av beredningen anförts i samband med behandlingen

av fälttygkåren borde antalet av försvarsutredningen föreslagna beställningshavare

i lönegraderna Oa 6 och Oa 5 minskas. Sålunda borde för tjänstgöring

såsom byråchefer i intendenturdepartementet i stället för 4 överstar beräknas

2 överstar och 2 överstelöjtnanter, och av de för tjänstgöring vid militärbefäls
-

s. 284 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

284 Kungl. Maj ds proposition nr 210.

staberna beräknade regementsofficerarna borde 2 vara överstelöjtnanter och

5 majorer i stället för av utredningen upptagna 3 respektive 4.

Antalet beställningar i olika lönegrader för intendenturförråden och intendenturtrupperna

hade beredningen icke kunnat mera ingående pröva, men det

föreslagna antalet förefölle högt. Förvaltarbeställningarna vid intendenturkompanierna

syntes i varje fall icke vara tillräckligt motiverade. Behovet av

2 departementsskrivare i intendenturdepartementet hade heller icke kunnat

bedömas.

Vid av försvarsutredningen beräknat personalbehov — minskat med 1

överstelöjtnant, 1 kapten och 1 förvaltare, vilka hänförde sig till centrala beklädnadsverkstaden

samt med 3 förvaltare vid intendenturkompanierna —

borde staten för intendenturkåren upptaga tillsammans 2 överstar i lönegraden

Oa 6, 6 överstelöjtnanter, 15 majorer, 93 kaptener, 8 löjtnanter, 68 förvaltare,

8 fanjunkare och 15 sergeanter samt manskap och civilmilitär personal i enlighet

med försvarsutredningens förslag. Å staten borde därjämte upptagas

samtliga regementskassörer vid arméns truppförband i enlighet med vad beredningen

anfört under rubriken Allmänna grunder.

För nästa budgetår borde staten för intendenturkåren av angivna skäl

endast upptaga under budgetåret oundgängligen erforderliga beställningshavare,

enär personalbehovet därefter behövde bliva föremål för närmare

prövning.

Såsom framhållits av såväl försvarsutredningen som chefen för armén och

arméförvaltningen måste personalbehovet vid intendenturdepartementet och

därmed även sammansättningen av intendenturkåren bliva avhängig av den

blivande organisationen av den centrala förvaltningen. Försvarsutredningen

har dock ansett sig —- utan att vilja föregripa 1941 års militära förvaltningsutredning

— kunna framlägga vissa beräkningar rörande behovet av personal

vid intendenturdepartementet, under framhållande av att personalbehovet för

den centrala förvaltningstjänsten vore i stort oberoende av förvaltningsorganens

inre organisation. För egen del anser jag emellertid, i konsekvens med

vad jag tidigare anfört, såväl under avsnittet Allmänna grunder som i samband

med redogörelsen för fälttygkåren och fortifikationskåren, att med sådana

förändringar i fråga om intendenturkårens sammansättning, som sammanhänga

med det ökade personalbehovet vid intendenturdepartementet, bör

anstå intill dess förvaltningsutredningen slutfört sitt uppdrag och behovet

sålunda kan slutgiltigt överblickas.

Därest ingen utökning sker av den vid intendenturdepartementet tjänstgörande

personalen vid intendenturkåren, lärer det emellertid icke bliva

möjligt att, såsom försvarsutredningen förutsatt, låta en av byråcheferna vid

departementet vid sidan av sin tjänst vid departementet uppehålla befattningen

som avdelningschef vid arméinspektionens intendenturavdelning. På

grund härav torde på personalförteckningen för intendenturkåren böra uppföras

ytterligare 1 beställning för major, avsedd att endera placeras som avdelningschef

vid intendenturavdelningen eller övertaga arbetsuppgifter inom in
-

s. 285 Kontrollera mot PDF

285

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

tendenturdepartementet, så att någon av byråcheferna kan frigöras i den omfattning

som erfordras för att han skall kunna jämväl uppehålla avdelningschefsbefattningen

i arméinspektionen.

Yad arméförvaltningen anfört rörande önskvärdheten av att utbyta 3 kaptensbeställningar

vid intendenturkåren mot 1 överste- och 2 majorsbeställningar

i syfte att öka den kvalificerade personalen vid kåren i än högre grad

än försvarsutredningen föreslagit, kan jag icke biträda. Icke heller kan jag,

såsom under rubriken Militärområden och högre truppförband m. m. anförts,

tillstyrka förslaget om utökning av intendenturkåren med 3 kaptener, avsedda

såsom biträdande intendenter vid IV., VI. och VII. militärbefälsstaberna. Mot

ämbetsverkets förslag att utbyta en av de 3 förvaltarbeställningarna i reserv

mot en fanjunkarbeställning har jag däremot intet att erinra.

Såsom jag tidigare framhållit under avsnittet Allmänna grunder anser

jag, att samtliga regementskassörer böra överföras till intendenturkåren.

Jag har samtidigt uttalat min anslutning till försvarsutredningens

förslag, att regementskassörer borde avses även för kårerna, dock att

för dessa icke borde beräknas beställningar såsom regementskassörer i lönegraden

UO 3 utan såsom fanjunkare vid intendenturkåren i lönegraden UO 2

med samma pensionsålder som övriga fanjunkare. Vidare har jag förutsatt,

att regementskassörsbeställningarna och de fanjunkarbeställningar, som avses

för i regementskassörsbefattning vid kårerna placerade fanjunkare vid intendenturkåren,

alltfort skola rekryteras ur truppförbandens (truppslagens)

underofficerskårer.

I övrigt har jag mot försvarsutredningens personalkalkyler för intendenturkåren

intet att erinra utan beräknar för närvarande personalbehovet vid kåren

till 2 överstar, 5 överstelöjtnanter, 1 styresman vid arméns centrala beklädnadsverkstad,

15 majorer, 91 kaptener, 8 löjtnanter, 71 förvaltare, 37 regementskassörer,

21 fanjunkare (därav 13 tjänstgörande i regementskassörsbefattning),

15 sergeanter, 38 furirer, 2 departementsskrivare och 3 förrådsvaktmästare.

Jag förutsätter att, såsom en följd av den pågående förvaltningsutredningen,

ändringar framdeles sannolikt bliva påkallade i vad rör den vid intendenturdepartementet

tjänstgörande personalen. I samband härmed lärer

frågan om befordringsförhållandena vid kåren böra uppmärksammas. Frågan

om bibehållande av omförmälda styresmannabefattning — vilken fråga för

närvarande är föremål för Kungl. Maj:ts prövning i anledning av ett av statens

krisrevision framfört förslag i ämnet — torde få upptagas till bedömning i

samband med frågan om den centrala förvaltningstjänsten inom försvarsväsendet.

Tills vidare har jag dock ansett mig böra räkna med att denna beställning

redovisas å intendenturkårens stat.

I fråga om personalbehovet i övrigt vid arméns centrala beklädnadsverkstad

hänvisar jag till vad jag därom anför under rubriken Arméns centrala

intendenturanstalter och -förråd.

I förhållande till nu gällande personalförteckning för intendenturkåren

innebär ovanstående beräkning en ökning med 4 majorer, 17 kaptener, 37 regementskassörer,

10 förvaltare, 13 fanjunkare, 1 sergeant och 10 furirer. Av

s. 286 Kontrollera mot PDF

286

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

majorerna är 1 avsedd för den nya Y. militärbefälsstaben, 1 såsom avdelningschef

vid arméinspektionens intendenturavdelning, alternativt för vissa arbetsnppgifter

inom intendenturdepartementet, 1 såsom chef för intendenturförvaltningsskolan

och 1 såsom chef för Första intendenturkompaniet, tillika chef för

intendenturtruppernas officersaspirantskola och krigskassörskola. Ökningen

av antalet kaptener fördelar sig på de högre staberna, nytillkommande truppförband

och intendenturtrupperna. Regementskassörerna ha tidigare redovisats

på truppförbandens personalförteckningar och fanjunkarna äro avsedda

att placeras till tjänstgöring i nytillkommande regementskassörsbefattningar

vid kårerna.

I enlighet med vad ovan anförts beräknar jag preliminärt för intendenturkåren

den personalsammansättning, som framgår av personalförteckningar,

vilka komma att tillhandahållas vederbörande riksdagsutskott.

Arméns centrala intendenturanstalter och -förråd.

Följande centrala anstalter och förråd lyda för närvarande under generalintendenten,

nämligen arméns intendenturförråd i Stockholm, Karlsborg och

Boden, förplägnadsanstalterna i Hässleholm och Östersund, centrala beklädnadsverkstaden

samt de under år 1941 nytillkomna tre centralförråden.

F försvar sutredningen.

I vad rör dessa anstalter och förråd har försvarsutredningen icke förutsatt

någon ändring utom beträffande intendenturförrådet i Karlsborg, vilket föreslagits

skola förflyttas till trakten av Nässjö. Utredningen har härom anfört

följande:

Lokalutrymmena för i Karlsborg förlagda truppförband och anstalter

m. m. äro för närvarande otillräckliga, vilket särskilt ur mobiliseringssynpunkt

medför svårigheter. Angelägna nybyggnadsbehov föreligga bland annat

vid intendenturförrådet. Genom tillkomsten av Andra tygkompaniet, vilket

icke lämpligen kan förläggas till annan ort än Karlsborg, enär kompaniet

av praktiska skäl måste anslutas till befintlig tygstation, bliva förhållandena

i detta avseende ytterligare försämrade. Såväl på grund härav som med

hänsyn till kommunikationerna synes arméns intendenturförråd, utom kronobageriet

och havremagasinet, samt Int 2 böra förflyttas till annan ort, varvid

Tyg 2 kan övertaga frigjorda lokalutrymmen och mobiliseringsförhållandena

förbättras. Av krigsorganisatoriska skäl föreslår försvarsutredningen, att arméns

intendenturförråd i Karlsborg samt Int 2 förläggas till trakten av

Nässjö, där nya byggnader böra uppföras för förrådet och kompaniet.

Aktiv militär personal till intendenturanstalter och -förråd har förutsatts

skola utgå ur intendenturkåren. Utredningen har förutsatt, att övrig personal

upptages på arméförvaltningens stat.

Yttranden.

Arméförvaltningen har ansett, att den för intendenturanstalterna och -förråden

erforderliga pensionerade personalen i arvodesbefattning icke borde,

såsom försvarsutredningen föreslagit, upptagas på arméförvaltningens stat

utan på personalförteckningarna för aimén. I nämnda förteckningar borde

sålunda under rubriken Intendenturdepartementets anstalter upptagas arvoden

å 3,180 kronor för 3 pensionerade officerare, chefer för centralförråden.

s. 287 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

287

Försvarsväsendets verkstadsnämnd har uttalat, att något beslut i fråga om

personalen vid arméns centrala beklädnadsverkstad icke för närvarande borde

fattas utan att frågan angående de militära beklädnadsverkstädernas framtida

driftsform, organisation och ledning borde hållas öppen till dess 1941 års militära

förvaltningsutredning framlagt sitt betänkande.

1942 års försvar sberedning.

Personalförteckningen för icke-ordinarie personal in. fl. vid arméns centrala

intendenturanstalter har givit 1942 års försvarsberedning anledning till följande

erinringar. Den nuvarande eldaren av 1. klass i lönegraden MEo 7 vid

arméns tvättanstalt hade av utredningen föreslagits uppflyttad till maskinist

i lönegraden MEo 8. Vidare hade för vart och ett av intendenturförråden beräknats

en ny arbetsförman av 2. klass i lönegraden MEo 10, vilket innebure

uppflyttning av tre av de nuvarande förrådsvaktmästarna i lönegraden MEo 7.

Utredningen hade slutligen även föreslagit en uppflyttning av en kontorsskrivare

av 2. klass (MEo 13) och en kontorist (MEo 8) till kontorsskrivare av

1. klass (MEo 15) respektive förste kontorist (MEo 10). Samtliga de förslag

till uppflyttningar, som ovan angivits, hade redan tidigare av vederbörliga

myndigheter framförts men hade då av försvarsväsendets lönenämnd i utlåtande

den 8 september 1941 avstyrkts. Med hänvisning härtill finge beredningen

föreslå, att de förevarande befattningarna bibehölles i nu bestämda

lönegrader.

Ehuru jag finner de skäl vägande, som föranlett försvarsutredningens för

slag att förflytta arméns intendenturförråd jämte Andra intendenturkom

paniet från Karlsborg till trakten av Nässjö, är jag icke beredd att för närva

rande framlägga förslag härom. Frågan synes mig böra ytterligare utredas,

innan den kan bliva föremål för slutligt ställningstagande.

Jag anser icke anledning föreligga att frångå utredningens förslag om att

uppföra för intendenturanstalterna och intendenturförråden avsedd pensionerad

personal i arvodesbefattning på arméförvaltningens stat.

De av försvarsberedningen framförda erinringarna mot av försvarsutredningen

föreslagna lönegradsplaceringar för vissa extra ordinarie tjänstemän

ha av mig beaktats vid beräkningen av kostnaderna för avlönande av ickeordinarie

personal. Det ankommer på Kungl. Maj:t att pröva löneställningen

för extra ordinarie tjänstemän, som för närvarande avlönas från sakanslag.

Jag beräknar i enlighet med det anförda för arméns centrala intendenturanstalter

och -förråd den personal, som framgår av personalförteckningar, som

torde böra tillhandahållas vederbörande riksdagsutskott.

Intendenturtrupperna.

Intendenturtrupperna äro för närvarande i fredstid organiserade på tre

intendenturkompanier, förlagda till respektive Stockholm, Karlsborg och

Boden.

F ör sv ars utredning en.

Någon ändring med avseende å antalet intendenturkompanier har försvars

utredningen icke ifrågasatt. Beträffande kompaniernas förläggning har utred
-

Departements
chefen.

s. 288 Kontrollera mot PDF

288

Departements
chefen.

Kxingl. Maj:ts proposition nr 210.

ningen uttalat, att för intendenturkompaniet i Stockholm ett nytt etablissement

borde uppföras på Järvafältet. Intendenturkompaniet i Karlsborg borde,

såsom vid behandlingen av frågan om intendenturförrådet i Karlsborg förordats,

förflyttas till trakten av Nässjö, där erforderliga byggnader borde uppföras

i anslutning till intendenturförrådet. Intendenturkompaniet i Boden

slutligen borde behålla nuvarande förläggning.

Vid intendenturkompaniet i Stockholm borde förläggas intendenturtruppernas

officersaspirantskola samt en krigskassörskola.

Det sammanlagda befälsbehovet för intendenturtrupperna har, på sätt närmare

angivits i en å sid. 180 i betänkandet intagen tabell, beräknats till 1

major, 6 kaptener, 8 löjtnanter, 3 förvaltare, 7 fanjunkare, 11 sergeanter och

37 furirer.

Militär och civilmilitär personal till intendenturkompanierna har förutsatts

skola utgå ur intendenturkåren.

Beträffande behovet av icke-ordinarie personal i förrådstjänst m. in. torde

få hänvisas till en tablå å sid. 181 i betänkandet.

Y ttr anden.

Chefen för armén har framhållit, att för personalredovisningen vid varje

intendenturkompani borde tillkomma en pensionerad underofficer och ett

skrivbiträde.

Arméförvaltningen har påvisat, att försvarsutredningen i sitt förslag till

stat för intendenturtrupperna (betänkandet sid. 181) icke upptagit de jämlikt

Kungl. Maj:ts brev den 30 december 1941 med vissa bestämmelser i samband

med övergången till nytt inskrivnings- och redovisningssystem för värnpliktiga

inrättade befattningarna för pensionerade underofficerare och skrivbiträden

(3 expeditionsunderofficerare och 3 skrivbiträden). För vartdera av

Andra och Tredje intendenturkompanierna borde vidare beräknas ytterligare

ett skrivbiträde.

1942 års försvarsberedning.

Beträffande beredningens yttrande hänvisas till det föregående (avsnittet

Intendenturkåren).

Såsom jag ovan framhållit anser jag mig icke för närvarande böra framlägga

förslag om förflyttning av Andra intendenturkompaniet från Karlsborg till

trakten av Nässjö.

I övrigt har jag mot den av försvarsutredningen föreslagna fredsorganisationen

för intendenturtrupperna intet att erinra utan föreslår, att dessa organiseras

på följande intendenturkompanier:

Int 1 Första intendenturkompaniet ....................... Stockholm (Järvafältet)

Int 2 Andra intendenturkompaniet ....................... Karlsborg

Int 3 Tredje intendenturkompaniet ....................... Boden

Utredningens personalberäkningar för intendenturtrupperna finner jag väl

avvägda; dock böra tidigare inrättade befattningar för en pensionerad under
-

s. 289 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210. 289

officer och ett skrivbiträde vid varje intendenturkompani, avsedda för personalredovisningen,

bibehållas.

Vad angår förvaltarna vid intendenturkompanierna äro dessa motiverade

av den stora förvaltningsbörda, som på grund av intendenturtruppernas i

förhållande till fredsstyrkan avsevärda krigsorganisation kommer att påvila

intendenturkompanierna. Jag anser mig därför böra tillstyrka försvarsutredningens

förslag att tillföra varje intendenturkompani 1 förvaltare.

Arméförvaltningens förslag om ytterligare ökning av antalet skrivbiträden

vid Andra och Tredje intendenturkompanierna kan jag icke tillstyrka.

Jag beräknar sålunda för intendenturtrupperna den personal, som framgår

av de personalförteckningar, vilka torde böra överlämnas till riksdagens vederbörande

utskott.

Fältläkarkåren.

Enligt nu gällande organisation omfattar fältläkarkåren

dels inom sjukvården vid armén permanent tjänstgörande läkare, nämligen

en generalfältläkare (chef för kåren, tillika inspektör för sjukvårdsväsendet vid

armén och chef för arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse), 1 överfältläkare

(lönegrad Ca 30), 5 fältläkare, 40 regementsläkare samt 41 bataljonsläkare,

dels 30 bataljonsläkare vid fältläkarkåren, vilka äro skyldiga att tjänstgöra

högst 2Va månader årligen,

dels 10 extra bataljonsläkare vid vissa garnisonssjukhus samt

dels slutligen läkare på övergångsstat, på reservstat och i fältläkarkårens

reserv.

Till fältläkarkåren hörande, inom den militära sjukvården permanent tjänstgörande

läkare äro placerade till tjänstgöring vid sjukvårdsstyrelsen och sjukvårdsinspektionen,

garnisonssjukhusen, arméfördelningsstaberna (motsvarande)

och truppförbanden.

F örsvar sutredningen.

Försvarsutredningen har icke ifrågasatt någon principiell ändring av fältläkarkårens

sammansättning. I fråga om nu gällande placering till tjänstgöring

av kårens personal bleve emellertid vissa ändringar erforderliga dels

med hänsyn till det förslag om inrättande av en för hela försvarsväsendet

gemensam sjukvårdsförvaltning, som 1941 års militära förvaltningsutredning

väntades komma att framlägga, och dels i anledning av den ökade belastning

på sjukvårdsväsendet vid armén, som förlängningen av de värnpliktigas första

tjänstgöring kunde väntas medföra. Med avseende på sjukvårdstjänsten i

Boden syntes därjämte en principiell omläggning påkallad för att avlägsna

vissa olägenheter, vilka vidlådde nuvarande system.

Förslaget om inrättande av en för hela försvarsväsendet gemensam sjukvårdsförvaltning

innebure för armésjukvårdens vidkommande, att den gemensamma

sjukvårdsförvaltningen komme att övertaga huvuddelen av de uppgifter,

vilka för närvarande påvilade arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse. Den nuvarande

generalfältläkarbeställningen komme därvid att bortfalla liksom även

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sand. Nr 210. « 19

s. 290 Kontrollera mot PDF

290

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

överfältläkarbeställningen. I stället borde tillkomma en arméöverläkare i lönegraden

Cb 2 på fältläkarkårens stat. Den nuvarande sjukvårdsinspektionen

avsåges skola inordnas i arméinspektionen och bilda dennas sjukvårdsavdelning

med arméöverläkaren såsom avdelningschef, tillika inspektör för sjukvården

vid armén.

Försvarsutredningen har räknat med att för varje militärbefälsstab borde,

liksom hittills för arméfördelningsstaberna, avses en fältläkare. Tidigare har

fältläkare icke funnits vid militärbefälsstaben på Gotland.

Beträffande sjukvårdstjänsten i Boden har utredningen anfört följande:

Den militära sjukvårdstjänsten i Boden är för närvarande organiserad på

följande sätt: Yid staben vid Övre Norrlands trupper tjänstgöra en fält
läkare,

två regementsläkare och två bataljonsläkare, vilka samtliga tillika

upprätthålla befattningar vid garnisonssjukhuset, fältläkaren såsom chefläkare,

regementsläkarna såsom avdelningsläkare och batalj onsläkarna såsom

underläkare. Yid garnisonssjukhuset tjänstgöra därutöver två regementsläkare

samt ett antal extra bataljonsläkare, vilka vid sidan av sjukhustjänsten

tillfälligt kunnat beordras till tjänstgöring vid truppförbanden i

Boden. Särskilda läkare finnas icke vid något truppförband inom garnisonen.

Detta system för bestridande av sjukvårdstjänsten inom Bodens garnison

har visat sig medföra vissa olägenheter. De läkare, som ombesörjt läkarvården

vid de olika truppförbanden, hava icke blivit i erforderlig grad sammanknutna

med vederbörligt truppförband och därför ofta icke känt tillräckligt

ansvar för sjukvården vid detta. Truppförbandscheferna hava

också saknat det fasta stöd i sjukvårdsfrågor, som de måste göra anspråk

på och som endast torde kunna säkerställas genom att särskilda läkare permanent

placeras vid truppförbanden.

För att komma till rätta med dessa olägenheter vill försvarsutredningen

föreslå, att sjukvårdstjänsten inom Bodens garnison organiseras på följande

sätt. Yid kommendantsstabeu placeras en fältläkare, vilken tillika är chefläkare

vid garnisonssjukhuset. Yid garnisonssjukhuset placeras i övrigt

endast det antal läkare, som helt tages i anspråk av verksamheten vid sjukhuset,

nämligen tre regementsläkare och fyra extra bataljonsläkare. Yid 119

placeras, liksom vid övriga infanteriregementen, en regementsläkare och en

bataljonsläkare. Samma antal läkare placeras även vid A 8 och dessa läkare

bestrida jämväl sjukvårdstjänsten vid S 1 B, Tyg 3 och Int 3. Slutligen

placeras vid vardera A 5 och Ing 3 en bataljonsläkare. Truppförbandsläkarna

böra jämväl---fullgöra viss tjänst vid garnisonssjukhuset.

Med avseende å läkarpersonalen vid de övriga garnisonssjukhusen har försvarsutredningen

anfört, att nuvarande system, enligt vilket befattningarna

såsom chefläkare upprätthölles av regementsläkaren vid något på vederbörlig

ort förlagt truppförband vid sidan av dennes ordinarie tjänst vid regementet,

icke längre vore hållbart i betraktande av den ökade arbetsbörda, som på grund

av den utsträckta första tjänstgöringstiden för de värnpliktiga kunde beräknas

komma att påvila regementsläkarna. Särskilda beställningshavare borde därför

avses för chefläkarbefattningarna vid samtliga garnisonssjukhus utom i

Karlsborg, där regementsläkaren vid Karlsborgs luftvärnsregemente fortfarande

syntes kunna bestrida tjänsten såsom chefläkare. Yid garnisonssjukhusen

tjänstgörande läkare ur fältläkarkåren borde liksom för närvarande vore

fallet uppföras å staten för garnisonssjukhusen.

s. 291 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210. 291

Behovet av läkare vid truppförbanden har av utredningen beräknats i huvudsak

enligt nu gällande grunder.

I enlighet med vad här anförts samt i övrigt enligt grunder, som närmare

angivits å sid. 182—185 i betänkandet, har försvarsutredningen beräknat personalbehovet

vid fältläkarkåren till 1 arméöverläkare, 8 fältläkare, 48 regementsläkare,

47 bataljonsläkare, 35 bataljonsläkare vid fältläkarkåren samt 10

extra bataljonsläkare.

Yttranden.

Chefen för fjärde arméfördelningen har ansett, att behovet av bataljonsläkare

vid fältläkarkåren vore av utredningen alltför lågt beräknat.

Chefen för armén har funnit det av lokala skäl vara mindre lämpligt, att

sjukvårdstjänsten vid Signalregementets kompani i Boden, Tredje tygkom

paniet och Tredje intendenturkompaniet ombesörjdes av bataljonsläkaren vid

Bodens artilleriregemente. Denna tjänst borde i stället omhänderhavas av

läkarpersonalen vid Norrbottens regemente. — Den föreslagna benämningen

arméöverläkare borde utbytas mot den hävdvunna titeln överfältläkare. —

För arméinspektionens sjukvårdsavdelning borde avses en fältläkare och en

regementsläkare i stället för av utredningen föreslagna två regementsläkare. —

Bataljonsläkare vid truppförband, där regementsläkare saknades, borde till

ernående av paritet i lönehänseende med flygläkare av 1. graden uppföras i

lönegraden Ca 24 i stället för i lönegraden Ca 22.

Sistnämnda yrkande har framställts jämväl av arméförvaltningen, som

därutöver föreslagit att för infanteriets och kavalleriets officersaspirantskola

skulle beräknas en bataljonsläkare på ordinarie stat.

Utredningens förslag om ökning av de militära läkarkårerna har föranlett

statskontoret till uttalandet, att ordinarie läkarbeställningar med lön enligt

löneplan icke borde inrättas i andra fall än då omfattningen av läkarens tjänstgöring

kunde beräknas motsvara vad som för statliga befattningshavare i allmänhet

plägade betecknas såsom full tjänstgöring. Då så icke vore förhållandet,

syntes arvodesavlönade läkare böra anställas.

1942 års försvarsberedning.

Beredningen har erinrat att då förvaltningsutredningen beräknades komma

att framlägga förslag rörande gemensam sjukvårdsförvaltning för försvarsväsendet,

fältläkarkårens behov av läkare icke kunde nu slutligt bedömas.

Den av försvarsutredningen gjorda beräkningen av personalbehovet syntes

beredningen kunna tills vidare godtagas i vad gällde — förutom arméöverläkaren

eller »överfältläkaren» — fältläkare, regementsläkare och bataljonsläkare.

Vad anginge sistnämnda läkare funne beredningen emellertid, att 13

av batalj onsläkarna, vilka var för sig ensamma skulle omhänderhava läkarvården

vid vissa förband, borde uppflyttas till lönegraden Ca 24 av skäl, som i

tidigare gjord framställning anförts av arméförvaltningen; det ifrågavarande

förslaget hade tillstyrkts av försvarsväsendets lönenämnd. Dessa bataljonsläkare

borde i tjänsteförteckningen till militära avlöningsreglementet upptagas

s. 292 Kontrollera mot PDF

292

Kungl. Maj-.ts proposition nr 210.

Departements
chefen.

såsom bataljonsläkare av 1. klassen, medan bataljonsläkarna i lönegraden

Ca 22 borde upptagas såsom bataljonsläkare av 2. klassen.

Vad anginge batalj onsläkarna vid fältläkarkåren — vilkas antal av försvarsutredningen

upptagits till 35 mot nu 30 — ville det synas beredningen, att

denna ökning vore alltför ringa, såvida man icke ville vidtaga avsevärd utökning

av reservstaten för fältläkarkåren. På grund av erfarenheter från beredskapstiden

syntes det nämligen angeläget att minska användningen av

civila läkare, då dessa först efter lång tjänstgöring och under förutsättning

av särskilda personliga kvalifikationer kunde vinna den speciella förfarenhet,

som vore nödvändig för att rätt bedöma de militärmedicinska spörsmålen.

Visserligen kunde förhållandena förväntas bliva i viss mån annorlunda, då

med stöd av den nu gällande värnpliktslagens bestämmelser värnpliktiga

läkare finge underkasta sig längre tjänstgöring, men härav kunde försvarsväsendet

icke draga någon fördel ännu på åtskilliga år. Dessa läkares erfarenhet

som militärläkare komme emellertid under alla förhållanden att bliva

tämligen begränsad. Frågan om förstärkning av antalet bataljonsläkare vid

fältläkarkåren borde därför, enligt beredningens mening, tagas under förnyad,

grundlig omprövning.

Emot de grunder, som av utredningen tillämpats vid beräkningen av behovet

av läkare vid armén, har jag, med beaktande jämväl av de synpunkter

statskontoret framfört, i huvudsak intet att erinra. Med hänsyn till den

väsentligt ökade arbetsbörda, som den utsträckta första tjänstgöringstiden för

de värnpliktiga kan beräknas medföra för truppförbandsläkarna, finner jag

det lämpligt, att läkartjänsterna vid truppförbanden skiljas från sjukhusläkartjänsterna

vid de större garnisonssjukhusen. Det förslag till omorganisation

av sjukvårdstjänsten inom Bodens garnison, som av utredningen framlagts,

synes mig vara ägnat att avhjälpa de med nuvarande system förenade olägenheterna.

Det lärer emellertid få ankomma på kommendanten i Boden att

närmare reglera sjukvårdstjänsten vid de truppförband inom garnisonen,

vilka icke hava egna läkare.

Att, såsom chefen för armén föreslagit, beräkna en fältläkare för arméinspektionens

sjukvårdsavdelning finner jag icke vara av behovet påkallat.

Frågan om särskild läkare vid infanteriets och kavalleriets officersaspirantskola

sammanhänger med spörsmålet om var ifrågavarande skola kommer att

förläggas. Därest denna, såsom av chefen för armén i tidigare sammanhang

ifrågasatts, kommer att förläggas i anslutning till krigsskolan på Karlberg,

synes läkarvården vid de båda skolorna kunna bestridas av en och samme

befattningshavare. Skulle å andra sidan aspirantskolan komma att förläggas

i anslutning till något truppförband eller helt fristående, bör i enlighet med

vad arméförvaltningen föreslagit särskild läkare beräknas för skolans behov.

Jag vill härvid förorda, att därest så låter sig göra, frågan löses efter i princip

samma riktlinjer, som av utredningen föreslagits för krigsskolan. Jag är dock

icke beredd att härutinnan avgiva något slutgiltigt förslag, förrän beslut

fattats om officersaspirantskolans förläggning.

s. 293 Kontrollera mot PDF

293

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

Det av mig i annat sammanhang framlagda förslaget att året runt förlägga

en jägarbataljon ur Norrbottens regemente till Kiruna medför jämväl

konsekvenser i avseende på läkarpersonalen. Med hänsyn till de ringa möjligheter

till civil praktik, som erbjudas i Kiruna och trakten däromkring, vill jag

icke förorda, att någon bataljonsläkare på ordinarie stat ifrågakommer för

denna tjänst. Jag anser i stället, att behovet bör tillgodoses med bataljonsläkare

vid fältläkarkåren enligt samma grunder, som av utredningen föreslagits

för skidlöparbataljonen. En ökning i förhållande till det av utredningen

beräknade behovet av extra tjänstgöringsmånader med 7 månader

kommer enligt mitt förslag att uppstå. På grund härav bör antalet bataljonsläkare

vid fältläkarkåren utökas med tre.

Med hänsyn till önskvärdheten av överensstämmelse försvarsgrenarna

emellan i avseende på benämningen av vederbörlig inspektör för sjukvårdsväsendet

anser jag mig icke kunna biträda chefens för armén förslag, att arméöverläkaren

benämnes överfältläkare. Jag förordar bifall till försvarsutredningens

förslag.

Frågan om löneställningen för vissa bataljonsläkare synes böra tagas i

övervägande i samband med en blivande översyn av lönegradsplaceringarna

för den civilmilitära personalen i gemen. Jag finner därför icke anledning att

nu föreslå någon ändring härutinnan.

En sammanställning av det av mig förutsatta antalet läkare vid fältläkarkåren

framgår av en tablå, som kommer att överlämnas till vederbörande

riksdagsutskott. I denna har antalet läkare i försvarsväsendets sjukvårdsförvaltning

upptagits till samma antal, som för närvarande tjänstgör i arméförvaltningens

sjukvårdsstyrelse. Den pågående förvaltningsutredningen kan

givetvis komma att medföra ändringar härutinnan.

I enlighet med nämnda tablå beräknar jag, att fältläkarkåren skall omfatta

följande personal, nämligen

1 arméöverläkare,

8 fältläkare,

48 regementsläkare,

47 bataljonsläkare,

38 bataljonsläkare vid fältläkarkåren,

II extra bataljonsläkare.

Jag förutsätter emellertid, att så länge den nuvarande sjukvårdsstyrelsen

består under generalfältläkarens chefskap, denne tills vidare alltjämt kvarstår

i fältläkarkåren, och att han bibehåller chefskapet jämväl över denna. Med

tillsättandet av beställningen som arméöverläkare synes böra anstå intill dess

beställningen som generalfältläkare vid armén indrages.

Fältveterinärkåren.

Fältveterinärkåren omfattar enligt nu gällande organisation dels inom

veterinärvården vid armén permanent tjänstgörande ordinarie veterinärer,

dels veterinärer i kårens reserv.

Den ordinarie personalen vid fältveterinärkåren utgöres av 1 överfält
-

s. 294 Kontrollera mot PDF

294

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

veterinär (chef för kåren, tillika inspektör för veterinärväsendet vid armén

och chef för arméförvaltningens intendenturdepartements häst- och veterinärbyrå,

i lönegrad Ca 30), 5 fältveterinärer, 7 regementsveterinärer och 15 bataljons

veterinärer.

F försvar sutredningen.

Den av utredningen föreslagna nya organisationen av arméns ledande organ

innebure för veterinärtjänstens vidkommande, enligt vad försvarsutredningen

anfört, att nuvarande veterinärinspektionen inordnades i arméinspektionen

med överfältveterinären såsom avdelningschef, tillika inspektör för veterinärvården

vid armén. Utan hinder härav borde överfältveterinären, vilken syntes

böra uppföras å staten för fältveterinärkåren med oförändrad löneställning,

alltfort kunna vara chef för intendenturdepartementets häst- och veterinärbyrå.

Vid beräkning av behovet av veterinärer vid staber, truppförband och

skolor m. in. har utredningen i huvudsak tillämpat nu gällande beräkningsgrunder.

Utredningen har i sammanhanget bland annat uttalat följande:

Vid övningar i högre förband uppstår årligen ett behov av extra veterinärer,

särskilt vid kavalleri- och artilleriregementena. Detta behov torde

emellertid i regel kunna tillgodoses genom anlitande av värnpliktiga veterinärer,

som fullgöra facktjänstgöring.

Ett ytterligare behov av extra veterinärer uppkommer vid ordinarie beställningshavares

semester eller förfall på grund av sjukdom eller kommendering

ävensom vid uppstående vakanser. Vid truppförband med två. veterinärer

torde man i regel icke behöva räkna med något behov av vikarier.

För övriga truppförband har försvarsutredningen beräknat behovet till sammanlagt

46 extra tjänstgöringsmånader.

För tillgodoseende av behovet av extra veterinärer har utredningen föreslagit,

att veterinärpersonalen utökas med ett antal icke-ordinarie bataljonsveterinärer

vid fältveterinärkåren samt att en reservstat för fältveterinärkåren

inrättas. Utredningen har till stöd härför anfört:

Tidigare har behovet av extra veterinärer i stor utsträckning kunnat

fyllas genom att personal i reserven inkallats till tjänstgöring. På grund

av det nya system för rekrytering av fältveterinärkårens reserv som i annat

sammanhang---föreslås kommer emellertid tillgången på personal i

reserven att väsentligt nedgå. Till någon del torde denna nedgång kunna

kompenseras genom att värnpliktig personal i samband med facktjänstgöring

i ökad utsträckning tages i anspråk såsom vikarier för ordinarie veterinärer.

För att öka tillgången på militärveterinärer kommer försvarsutredningen

vidare i det följande att föreslå inrättande av en reservstat för fältveterinärkåren,

omfattande två fältveterinärer och två regementsveterinärer.

Genom anlitande av personal på reservstat och i reserven samt av värnpliktig

personal torde omkring 21 av de årligen erforderliga 46 extra tjänstgöringsmånaderna

kunna beräknas bliva fullgjorda, medan återstående behov,

omfattande 25 tjänstgöringsmånader, måste tillgodoses på annat sätt. På

grund härav föreslår försvarsutredningen, att en ny kategori av militärveterinärer

upptages på fältveterinärkårens stat, nämligen bataljonsveterinärer

vid fältveterinärkåren, vilka inom fältveterinärkåren böra erhålla en

ställning motsvarande bataljonsläkarnas vid fältläkarkåren. Med en årlig

tjänstgöringsskyldighet för bataljonsveterinärerna vid fältveterinärkåren om

s. 295 Kontrollera mot PDF

295

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

2Va månader, uppgår behovet av sådana veterinärer till 10, vilket antal sålunda

bör uppföras på staten för fältveterinärkåren.

I enlighet med vad sålunda anförts och i övrigt enligt grunder, som närmare

angivits å sid. 186—188 i betänkandet, har utredningen beräknat personalbehovet

vid fältveterinärkåren till 1 överfältveterinär, 6 fältveterinärer,

7 regementsveterinärer, 17 bataljonsveterinärer samt 10 bataljonsveterinärer

vid fältveterinärkåren.

Y ttr anden.

Chefen för fjärde arméfördelningen har ansett, att den för arméns underofficersskola

avsedda militärveterinärbefattningen borde upptagas såsom regementsveterinärbeställning

i stället för bataljonsveterinärbeställning. Yidare

har påpekats, att bestämmelser saknades för veterinärvårdens bestridande vid

krigsskolan.

Chefen för armén har föreslagit, att överfältveterinären såsom veterinärväsendets

målsman inom försvarsväsendet borde placeras i lönegrad Cb 2 i

stället för i lönegrad Ca 30. Chefen för armén har vidare uttalat sin anslutning

till av överfältveterinären i avgivet yttrande framlagt förslag om att

antalet batalj onsveterinärer vid fältveterinärkåren borde upptagas till 12 i

stället för av utredningen föreslaget antal av 10.

Arméförvaltningen har anfört, att överfältveterinärens arbetsområde borde

utsträckas att omfatta veterinärvården jämväl vid flygvapnet och marinen.

Ämbetsverket har i likhet med chefen för armén och av i yttrandet närmare

angivna skäl yrkat på att överfältveterinären måtte placeras i lönegrad Cb 2

i stället för i lönegrad Ca 30. I likhet med chefen för fjärde arméfördelningen

har arméförvaltningen föreslagit, att befattningen som veterinär vid arméns

underofficersskola borde upprätthållas av regementsvéterinär. Slutligen har

ämbetsverket framhållit, att en viss reserv av extra veterinärer vore erforderlig,

och på denna grund i likhet med överfältveterinären föreslagit, att

det av utredningen upptagna antalet batalj onsveterinärer borde ökas med

minst två.

1942 års för svar sber edning.

Beredningen har biträtt utredningens förslag rörande fältveterinärkårens

organisation. Dock funne beredningen i likhet med chefen för armén och

arméförvaltningen skäl tala för att överfältveterinärens löneställning förbättrades.

Han syntes emellertid icke böra hänföras till högre lönegrad än

Cb 1. Hans arbetsområde borde utsträckas till att omfatta jämväl handläggning

av ärenden rörande vården av hästar vid marinen och flygvapnet.

Jag ansluter mig i stort sett till de grunder, som av försvarsutredningen Vcpartementstillämpats

vid beräkningen av behovet i fred av veterinärer inom armén. Så- c,iefen.

lunda anser jag mig icke kunna biträda av arméförvaltningen och chefen för

fjärde arméfördelningen framförda förslag om att för militärveterinärbefatt
-

s. 296 Kontrollera mot PDF

296

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

ningen vid arméns underofficersskola skulle upptagas 1 regementsveterinärbeställning

i stället för — såsom av utredningen föreslagits — en bataljonsveterinärbeställning.

Den av mig föreslagna organisationen av armén avviker

emellertid i vissa hänseenden från den av försvarsutredningen föreslagna,

vilket i sin tur måste föranleda smärre ändringar i fråga om fältveterinärkårens

sammansättning.

Med hänsyn till vad jag tidigare under rubriken Militärområden och högre

truppförband m. m. anfört rörande organisationen av VI. militärbefälsstaben

och kommendantsstaben i Boden, anser jag mig icke nu böra föreslå någon

förändring i fråga om antalet veterinärer i Boden. Jag räknar således med

att veterinärtjänsten därstädes tills vidare skall bestridas efter i huvudsak

samma grunder som för närvarande. Sålunda böra icke några veterinärer

beräknas för kommendantsstaben, under det att för VI. militärbefälsstaben

liksom hittills bör beräknas en fältveterinär och en bataljonsveterinär.

Den av mig föreslagna omorganisationen av Wendes artilleriregemente

till motoriserat artilleriregemente medför, att behovet av särskild bataljonsveterinär

vid detta truppförband bortfaller. Veterinärvården vid Wendes

artilleriregemente liksom vid övriga i Kristianstad förlagda truppförband bör

bestridas av fältveterinären vid I. militärbefälsstaben.

Veterinärvården vid krigsskolan lärer böra bestridas av bataljonsveterinären

vid arméinspektionens veterinäravdelning.

Jag biträder försvarsutredningens förslag om inrättandet av ieke-ordinarie

befattningar såsom bataljonsveterinärer vid fältveterinärkåren samt om uppsättandet

av en reservstat för fältveterinärkåren. Till spörsmålet om reservstatens

sammansättning m. m. återkommer jag i det följande under rubriken

Arméns övergångsstats- och reservpersonal.

Vidkommande fråggn om veterinärvårdens bestridande vid marinen och

flygvapnet lärer denna upptagas till prövning i samband med frågan om förvaltningstjänsten

inom försvarsväsendet.

Vad slutligen angår frågan rörande överfältveterinärens lönegradsplacering

finner jag icke anledning att i detta sammanhang föreslå någon ändring i det

av utredningen härutinnan avgivna förslaget.

En sammanfattning av det av mig beräknade antalet veterinärer i fältveterinärkåren

framgår av en tablå, som kommer att överlämnas till vederbörande

riksdagsutskott och i vilken jämväl redogöres för de åligganden, som

förutom veterinärvården vid det egna truppförbandet m. m. bör tillkomma vissa

befattningshavare. I denna tablå har antalet veterinärer i intendenturdepartementets

häst- och veterinärbyrå upptagits till samma antal som för närvarande,

därvid jag dock förutsatt att ifrågasatt ändrad rekvisitionslagstiftning och

den pågående förvaltningsutredningen därutinnan kan komma att medföra

ändringar.

På grund av vad sålunda och tidigare anförts utgår jag från att fältveterinärkåren

skall omfatta följande personal:

1 överfältveterinär,

6 fältveterinärer,

s. 297 Kontrollera mot PDF

297

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

6 regementsveterinärer,

16 bataljons veterinärer,

10 bataljonsveterinärer vid fältveterinärkåren.

Arméns sjuksköterskekår.

Enligt nu gällande organisation finnes vid varje truppförband och vid varje

skola med egen sjukavdelning en sjuksköterska, eller tillhopa 48 sjuksköterskor,

samtliga i lönegraden MEo 7.

Vid beräknandet av behovet av sjuksköterskor har för svar sutredningen tilllämpat

i huvudsak samma beräkningsgrunder. Utöver den ökning av antalet

sjuksköterskor, som föranledes av utredningens förslag om fyra nya truppförband,

har utredningen räknat med ytterligare åtta sjuksköterskebefattningar,

nämligen för envar av trängkårerna och för Göta trängkårs kompani

i Nora ytterligare en befattning, avsedd för s. k. instruktionssköterska, en

befattning som sjuksköterska vid infanteriskjutskolan samt två befattningar

för ambulerande sjuksköterskor i Stockholm och Boden.

I enlighet med dessa beräkningar har försvarsutredningen föreslagit, att

på staten för arméns sjukvårdsväsende uppföras sammanlagt 60 befattningar

för sjuksköterskor i lönegraden MEo 7.

Chefen för armén och arméförvaltningen ha ansett sig kunna tills vidare

godtaga den av försvarsutredningen gjorda beräkningen av antalet extra ordinarie

sjuksköterskor vid armén. För Södra skånska infanteriregementet borde

dock på grund av regementets dubbelförläggning enligt chefens för armén

mening beräknas två sjuksköterskor.

Utredningens förslag i denna del har icke givit 1942 års försvarsberedning

anledning till något uttalande.

Försvarsutredningens beräkningar rörande behovet av extra ordinarie

sjuksköterskor vid armén anser jag mig i stort sett kunna godtaga som underlag

vid bedömandet av kostnaderna för den av mig förordade försvarsorganisationen.

På av chefen för armén anförda skäl böra dock för Södra skånska

infanteriregementet beräknas två sjuksköterskor. Det av mig i annat sammanhang

framlagda förslaget om förläggning året runt av en jägarbataljon till

Kiruna kräver dessutom en ytterligare utökning av sjuksköterskekåren med en

sköterska. I överensstämmelse med vad jag nedan under avsnittet Utbildningsanstalter

föreslår, bör slutligen en sjuksköterska beräknas för artilleriskjutskolan.

Utredningens förslag om tillsättandet av särskilda befattningar för inst.ruktionssköterskor

vid trängens truppförband finner jag innebära en lämplig utväg

att för utbildningsändamål utnyttja sjuksköterskepersonalen. Jag anser det

böra tagas under övervägande, huruvida icke personalbesparingar kunna göras

genom att gå vidare på denna väg. Intill dess erfarenhet på ifrågavarande om
-

Departements
chefen.

s. 298 Kontrollera mot PDF

298

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

råde vunnits, är jag emellertid icke beredd att härutinnan framlägga något

bestämt förslag. Jag anser dock den möjligheten böra hållas öppen att, i

händelse erfarenheterna visa sig vara gynnsamma, ytterligare utöka antalet

instruktionssköterskor vid trängen, eventuellt genom utbyte mot annan personal.

Även i övrigt kommer måhända den föreslagna nya freds- och krigsorganisationen

att kräva, att vid vissa truppförband ytterligare en extra ordinarie

sjuksköterska anställes. Behovet härav torde — liksom i fråga om

den extra ordinarie personalen i övrigt — böra i vanlig ordning prövas år för

år i samband med budgetarbetet.

I överensstämmelse med vad ovan anförts har jag å personalförteckningen

för icke-ordinarie personal m. fl. upptagit sammanlagt 63 sjuksköterskebefattningar.

Dessutom beräknar jag, att för anställande av extra sjuksköterskor

ett belopp av 60,000 kronor skall bliva erforderligt.

Garnisonssjukhusen.

Antalet garnisonssjukhus är för närvarande sex, nämligen garnisonssjukhusen

i Karlsborg, Skövde, Eksjö, Linköping, Sollefteå och Boden. Därtill

komma garnisonsavdelningarna vid Karolinska sjukhuset i Stockholm.

Försvar sutredningen.

Försvarsutredningen, som icke ifrågasatt någon förändring med avseende

å antalet gamisonssjukhus, har beträffande sjukhusens organisation erinrat

om att i ett den 3 november 1939 av inom försvarsdepartementet tillkallade

sakkunniga avgivet betänkande angående vissa med vården av civila patienter

å garnisonssjukhusen sammanhängande organisationsfrågor föreslagits bland

annat vissa förändringar i fråga om garnisonssjukhusens personal samt att på

grundval härav därefter viss mindre ökning av såväl antalet läkare som övrig

personal av riksdagen beslutats. Med hänsyn till de ändrade förhållanden,

som inträtt, sedan betänkandet avgivits, förordade utredningen dock, att

frågan om personalbehovet vid garnisonssjukhusen upptoges till förnyad omprövning.

Med hänsyn till att garnisonssjukvården i Stockholm hade i viss

mån provisorisk karaktär och syntes komma att göras till föremål för övervägande

i särskild ordning, hade utredningen emellertid icke ansett sig böra

ingå på frågan om personalbehovet för garnisonsavdelningarna vid Karolinska

sjukhuset i Stockholm.

I fråga om läkarpersonalen vid garnisonssjukhuset i Karlsborg har utredningen

icke ifrågasatt någon ändring.

Vid garnisonssjukhuset i Skövde, som är avsett för kirurgiska fall, finnas

enligt nuvarande organisation en chefläkare, tillika regementsläkare vid Göta

trängkår, en röntgenläkare, tillika regementsläkare vid Skaraborgs regemente,

samt två biträdande läkare, av vilka en tillika är bataljonsläkare vid Skara

borgs regemente och en är extra bataljonsläkare på garnisonssjukhusens stat.

Försvarsutredningen har, i enlighet med vad förut framhållits, föreslagit

att en ny regementsläkarbeställning, avsedd för chef läkaren å garnisonssjuk
-

s. 299 Kontrollera mot PDF

299

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

huset, måtte tillkomma. Befattningen som röntgenläkare syntes fortfarande

kunna upprätthållas av truppförbandsläkare. Enär det visat sig omöjligt för

bataljonsläkaren vid Skaraborgs regemente att samtidigt tjänstgöra såsom

läkare vid garnisonssjukhuset, vore det nödvändigt att förstärka läkarpersonalen

vid garnisonssjukhuset med ytterligare en extra bataljonsläkare.

Vid garnisonssjukhuset i Eksjö, som är avsett för medicinska fall och vars

sängantal uppgår till 90, finnas en chefläkare, tillika regementsläkare vid Jönköpings—Kalmar

regemente, en röntgenläkare, tillika bataljonsläkare vid

nämnda regemente, samt en biträdande läkare, extra bataljonsläkare på garnisonssjukhusens

stat.

Försvarsutredningen har av förut anförda skäl föreslagit, att en ny regementsläkarbeställning,

avsedd för chefläkaren å garnisonssjukhuset i Eksjö,

uppföres på garnisonssjukhusens stat.

Vid garnisonssjukhuset i Linköping, som är uppdelat på en allmän medicinsk

avdelning om 39 sängar och en avdelning för öron-, näs- och halssjukdomar

om 40 sängar, finnas för närvarande en chefläkare, tillika läkare vid

öronavdelningen, samt regementsläkare vid Livgrenadjärregementet, en läkare

på allmänna avdelningen, tillika regementsläkare vid Svea trängkår, samt en

biträdande läkare vid öronavdelningen, extra bataljonsläkare på garnisonssjukhusens

stat.

Försvarsutredningen har i överensstämmelse med vad som anförts beträffande

förut nämnda garnisonssjukhus föreslagit, att jämväl för chefläkaren

vid garnisonssjukhuset i Linköping å garnisonssjukhusens stat uppföres en

beställning som regementsläkare. På grund av att utredning påginge rörande

sjukhusets omfattning förutsatte utredningen i varje fall tills vidare ingen

förändring beträffande övriga läkare.

Vid garnisonssjukhuset i Sollefteå, som är avsett för medicinska fall och

vars sängantal uppgår till 90, finnas en chefläkare, tillika regementsläkare

vid Västernorrlands regemente, samt två biträdande läkare, extra bataljonsläkare

på garnisonssjukhusens stat.

Röntgenläkaren vid Sollefteå lasarett biträder för närvarande som konsulterande

röntgenläkare vid garnisonssjukhuset.

Försvarsutredningen har i fråga om denna personal icke ifrågasatt någon

annan ändring än att en för chefläkaren avsedd befattning som regementsläkare,

i analogi med vad som föreslagits för förut nämnda garnisonssjukhus,

borde uppföras på garnisonssjukhusens stat.

Garnisonssjukhuset i Boden, vars sammanlagda sängantal för närvarande

är 278, är uppdelat på en kirurgisk avdelning med 02, en medicinsk avdelning

med 76, en ögonavdelning med 14, en epidemiavdelning med 68, en reumatikeravdelning

med 48 och en barnbördsavdelning med 10 sängar.

Följande läkartjänster finnas för närvarande vid sjukhuset:

en chefläkare, tillika ögonläkare och därjämte fältläkare vid Övre Norrlands

truppers stab (fältläkare på fältläkarkårens stat) ;

överläkaren på kirurgiska avdelningen (regementsläkare på garnisonssjukhusens

stat);

s. 300 Kontrollera mot PDF

300

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

överläkaren på medicinska avdelningen med reumatiker- och epidemiavdelningarna

(regementsläkare på garnisonssjukhusens stat);

röntgenläkaren, tillika tjänstgörande som regementsläkare vid Bodens artilleriregemente,

vilken bestrider jämväl läkarvården vid Norrbottens artillerikår

och Signalregeruentets till Boden detacherade kompani samt Tredje intendenturkompaniet

(regementsläkare på fältläkarkårens stat);

överläkaren vid pediatriska avdelningen, tillika tjänstgörande som regementsläkare

vid Norrbottens regemente (regementsläkare på fältläkarkårens

stat);

förste underläkaren på medicinska avdelningen, tillika tjänstgörande som

bataljonsläkare vid Bodens artilleriregemente (bataljonsläkare på fältläkarkårens

stat);

förste underläkaren på kirurgiska avdelningen, tillika tjänstgörande som

bataljonsläkare vid Bodens ingenjörkår (bataljonsläkare på fältläkarkårens

stat) samt

ytterligare fem läkare, extra bataljonsläkare på garnisonssjukhusens stat.

Försvarsutredningen har — med avsteg i viss mån från de principer, som

tillämpats i fråga om läkartjänsterna vid övriga garnisonssjukhus — föreslagit,

att truppförbandsläkarna inom Bodens garnison jämväl skola kunna

fullgöra viss tjänst vid garnisonssjukhuset. För att emellertid tjänsten som

truppförbandsläkare skall kunna förenas med tjänsten som sjukhusläkare utan

att därför bliva alltför betungande, har liksom hittills antalet läkartjänster

vid garnisonssjukhuset beräknats till ett förhållandevis större antal än vid

övriga sjukhus. Fältläkaren vid kommendantsstaben i Boden, vilken enligt

utredningens förslag jämväl skall bestrida tjänsten som chefläkare vid garnisonssjukhuset,

har föreslagits dessutom vara överläkare vid någon av sjukhusets

avdelningar. Utredningen har vidare föreslagit, att en ny regementsläkarbeställning

avsedd för röntgenläkaren vid sjukhuset uppföres på garnisonssjukhusens

stat.

Försvarsutredningen har härjämte föreslagit, att övriga truppförbandsläkare

i Boden samtidigt skola bestrida viss tjänst vid garnisonssjukhuset i huvudsak

enligt följande:

regementsläkaren vid Norrbottens regemente: överläkare vid pediatriska

avdelningen;

regementsläkaren vid Bodens artilleriregemente: överläkare vid planerad

öronavdelning;

bataljonsläkaren vid Norrbottens regemente: underläkare vid röntgenavdelningen;
bataljonsläkaren

vid Norrbottens artillerikår: förste underläkare vid kirurgiska

avdelningen;

bataljonsläkaren vid Bodens ingenjörkår: förste underläkare vid medicinska

avdelningen.

Med hänsyn till den förstärkning av läkarpersonalen vid sjukhuset, som

blir en följd av den föreslagna ökningen av antalet truppförbandsläkare, har

utredningen ansett sig kunna föreslå en minskning av antalet extra bataljons
-

s. 301 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 210. 301

läkare med en, varvid antalet läkare av denna kategori skulle bliva fyra

i stället för nuvarande fem.

I fråga om annan personal än läkarna har försvarsutredningen icke förutsatt

annan ändring än att i anslutning till vad som föreslagits i statsverkspropositionen

till 1942 års riksdag 25 sjukskötersketjänster skola överföras

på ordinarie stat med placering i lönegraden ÅT.

Yttranden.

Chefen för armén har efter att i ärendet ha inhämtat generalfältläkarens

yttrande på förslag av denne framhållit, att samtliga vid garnisonssjukhusen

anställda sjuksköterskor liksom även husmodern vid garnisonssjukhuset i

Boden borde uppföras på ordinarie stat med placering för husmodern i lönegrad

A 9 och för övriga sjuksköterskor (sammanlagt 50) i lönegrad A 7. Som

motiv för detta förslag har generalfältläkaren bland annat framhållit nödvändigheten

av att garnisonssjukhusen även i fråga om sjuksköterskepersonalen

tillförsäkrades lika högt kvalificerad personal som de civila sjukhusen.

Husmodern vid garnisonssjukhuset i Boden vore i avseende på arbetsuppgifter

och ansvarsställning likställd med husmoder-föreståndarinna på civilt

sjukhus. Övriga sjuksköterskor, om vilka här vore fråga, innehade samma

ställning som avdelnings-(operations-)sköterskor på de civila lasaretten och

deras anställningsförhållanden borde regleras med hänsyn härtill.

Arméförvaltningen har uttalat i huvudsak samma uppfattning som chefen

för armén och generalfältläkaren rörande sjuksköterskornas vid garnisonssjukhusen

löne- och anställningsvillkor. Vidkommande läkartjänsterna har

arméförvaltningen föreslagit, att garnisonssjukhuset i Eksjö borde tillföras

ytterligare en extra bataljonsläkare. Arméförvaltningen har härvid anställt

jämförelse med garnisonssjukhuset i Sollefteå. Detta sjukhus vore avsett

för samma sängantal som sjukhuset i Eksjö men hade icke förty en extra

bataljonsläkare mera. Förhållandena vid det sistnämnda sjukhuset vore

sådana, att en förstärkning av läkarpersonalen vore starkt av behovet påkallad.

I fråga om behovet av personal vid garnisonssjukhusen och sättet för till- Departementsgodoseendet

av detta behov ansluter jag mig i huvudsak till försvarsutred- chefen.

ningens beräkningar och förslag. Vid garnisonssjukhuset i Eksjö bör dock på

av arméförvaltningen anförda skäl tillkomma 1 extra bataljonsläkare. De

ifrågasatta ändringarna i personaluppsättningen torde böra genomföras tidigast

från och med budgetåret 1943/44. Jag erinrar, att i årets statsverksproposition

framlagts personalberäkningar för budgetåret 1942/43.

Vad angår frågan om beredande av ordinarie anställning åt husmodern

och sjuksköterskorna vid garnisonssjukhusen får jag erinra om vad jag i

anslutning till nämnda statsverksproposition i detta ärende anfört. Jag

framhöll i mitt yttrande till statsrådsprotokollet, att jag i princip intet

hade att erinra mot det förslag, som arméförvaltningen i anslagsäskandena

för budgetåret 1942/43 framfört om att uppföra husmodersbefattningen

och samtliga sjuksköterskebefattningar vid garnisonssjukhusen på

ordinarie stat. Då någon utredning att lägga till grund för en närmare om
-

s. 302 Kontrollera mot PDF

302

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

prövning rörande behovet av sjuksköterskor vid garnisonssjukhusen ännu icke

förelåge, såge jag mig dock nödsakad att i mitt förslag begränsa mig till att

allenast upptaga hälften av de föreslagna sjuksköterskebefattningarna som

ordinarie beställningar. Husmodern borde heller icke, av skäl som jag i förenämnda

statsverksproposition anfört, för närvarande överföras till ordinarie

stat.

Då någon ytterligare utredning i ärendet fortfarande icke föreligger,

finner jag icke anledning att frångå mitt i samband med innevarande års

statsverksproposition framlagda förslag till reglering av sjuksköterskornas

vid garnisonssjukhusen löneförhållanden. Jag ansluter mig sålunda till försvarsutredningens

förslag i här berört hänseende.

Armémusiken.

Armémusikens nuvarande omfattning samt de olika musikkårernas sammansättning

framgå av följande tablå:

Typ I

Tvp II

Typ III

I 1 och I J9

I 2—1 18,

I 20, I 21

Kl, K 2, A 2.

A 6. A 9, T 4

Musikdirektör.............

i

1

1

Musikfanjunkare .........

3

2

1

Musiksergeanter ..............

7

4

3

Musikfurirer .................

4

4

3

Musikkorpraler....................

4

2

1

Musikvicekorpraler och meniga . .

14

8

5 ;

Musikelever .................

7

5

4

Summa

40

26

18

Organisationen innebär, att inom varje hittillsvarande förläggningsort

finnes en musikkår, i Stockholm två.

Försvarsutredningen.

Försvarsutredningen har erinrat om att enligt den av utredningen föreslagna

fredsorganisationen för armén tre förläggningsorter tillkomme, nämligen

Malmö (Skånska luftvärnskåren), Sundsvall (Sundsvalls luftvärnskår)

samt Luleå (Yl. militärbefälsstaben och Luleå luftvärnskår). Utredningen

funne en musikkår önskvärd för var och en av dessa förläggningsorter men

ville av ekonomiska skäl inskränka sig till att föreslå uppsättande av en musikkår

vid Luleå luftvärnskår. Genom förläggningen till Luleå av såväl VI. milir

tärbefälsstaben som Luleå luftvärnskår och en flygbaskår bleve nämligen

denna stad såsom garnisonsort av sådan betydenhet, att den icke borde sakna

militärmusik. För Stockholms vidkommande inträdde, i och med att huvuddelen

av garnisonen utflyttade till Järvafältet och ett nytt pansarregemente,

Göta pansarlivgarde, tillkomme, i viss mån ett nytt läge i fråga om musiktjänsten.

I Stockholm komme att kvarbliva allenast Livregementet till häst

med tillhörande gamisonskompani m. m. Den dubbla uppgiften att utföra

musik vid förläggningarna på Järvafältet och bestrida musiken i samband med

vaktgöringen i Stockholm ställde musikorganisationen inför ökade krav, vilka

s. 303 Kontrollera mot PDF

303

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

icke syntes kunna uppfyllas av de två befintliga musikkårerna vid Svea livgarde

och Livregementet till häst. Utredningen föresloge därför att en ny musikkår

uppsattes vid Svea artilleriregemente.

Den ringa numerären hos musikkårerna av typ III hade vållat stora svårigheter

att upprätthålla en tillfredsställande stämbesättning och vid förfall för

någon av den kvalificerade personalen, som trakterade ledande stämma, hade

möjligheterna att utföra musik i hög grad inskränkts. Utredningen ville därför

förorda, att de sex musikkårerna av typ III uppflyttades till typ II samt att

de föreslagna båda nya musikkårerna vid Svea artilleriregemente och Luleå

luftvärnskår likaledes gjordes av typ II. Då gamisonstjänsten enligt utredningens

förslag komme att vara anknuten till Livregementets till häst etablissement

i Stockholm, syntes det utredningen riktigast, att den musikkår av typ I,

som för närvarande funnes vid Svea livgarde, efter dettas utflyttande till

Järvafältet överfördes till Livregementet till häst och att Svea livgarde i

stället erhölle musikkår av typ II. Därav syntes icke behöva följa, att hela

musikkåren vid Livregementet till häst skulle vara beriden.

I fråga om musikdirektörernas löneförhållanden gällde för närvarande, att

musikdirektörsbeställningen vid Svea livgarde vore upptagen i lönegraden

Oa 3, varjämte Kungl. Maj:t kunde uppflytta ytterligare högst fyra musikdirektörer,

vilka erhållit kaptens tjänsteställning, till nämnda lönegrad. I

övrigt vore musikdirektörerna uppförda i lönegrad Oa 2. Utredningen föresloge,

att det antal musikdirektörer, som enligt Kungl. Maj:ts beslut kunde

uppflyttas från lönegrad Oa 2 till Oa 3, ökades till sju, varigenom flertalet

musikdirektörer syntes erhålla utsikt att före avgången ur tjänst uppnå lönegrad

Oa 3 med därmed följande pensionsförmåner. Efter genomförandet av

den föreslagna förändringen med avseende å Svea livgardes och Livregementets

till häst musikkårer syntes musikdirektörsbeställningen vid det senare

regementet i stället för den vid det förra böra obligatoriskt placeras i lönegrad

Oa 3.

Beträffande musikelevernas kontanta ersättning förutsatte utredningen, att

sagda ersättning skulle utgå med 360 kronor om året, eller 1 krona om dagen,

vilket motsvarade värnpliktigas dagavlöning.

Den föreslagna musikorganisationens omfattning framgår av en tablå å sid.

197 i betänkandet.

Y ttr anden.

Chefen för första arméfördelningen har ansett, att en musikkår borde inrättas

vid Skånska luftvärnskåren.

Chefen för fjärde arméfördelningen har betecknat försvarsutredningens förslag

om uppsättande av en musikkår vid Svea artilleriregemente såsom en

nödvändig åtgärd. Eu decimering av Svea livgardes musikkår borde icke

företagas. Det syntes välmotiverat att bibehålla nämnda musikkår vid nuvarande

numerär samtidigt som musikkåren vid Livregementet till häst utökades

till typ I.

Chefen för armén bär ifrågasatt, huruvida icke den för Luleå luftvärnskår

s. 304 Kontrollera mot PDF

304

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

avsedda musikkåren i stället borde tilldelas det nya kårartilleriregementet,

därest detta, enligt av cliefen för armén i annat sammanhang framfört föreslag,

komme att förläggas till Kristinehamn. — Förslaget att Livregementets

till häst musikkår skulle utbyggas till typ I, medan Svea livgardes

musikkår i stället reducerades till typ II, kunde chefen för armén icke biträda.

Svea livgardes musikkår borde allt fortfarande vara av typ I och

Livregementets till häst av typ II. Musikdirektören vid Svea livgarde

borde även framdeles vara skyldig lämna chefen för armén biträde vid

handläggning av ärenden berörande armémusiken. — Med hänsyn till den

speciella ställning Norrbottens regementes musikkår intoge som enda musikkår

inom Bodens garnison syntes musikdirektören vid regementet permanent

böra uppföras i lönegrad Oa 3 liksom nu gällde för musikdirektören

vid Svea livgarde. I samband därmed borde antalet musikdirektörer, som

enligt Kungl. Maj:ts beslut skulle kunna uppflyttas till lönegraden Oa 3,

minskas från 7 till 6.

Svenska underofficersförbundet har icke haft något väsentligt att erinra

mot den föreslagna armémusikorganisationen. Dock syntes relationen mellan

antalet beställningar i lönegraderna U0 2 och UO 1 vid musikkårerna av

typ I något ogynnsammare än vid musikkårerna av typ II. I varje fall vid

Norrbottens regemente borde därför en musiksergeantbeställning utbytas mot

en musikfanjunkarbeställning. — Förbundet beklagade den föreslagna åtgärden

att nedskära Svea livgardes musikkår till typ II och ville ifrågasätta,

om icke det framtida behovet av militärmusik inom Stockholms garnison

komme att bliva så stort, att regementets musikkår borde bibehålla sin nuvarande

omfattning.

Försvarsväsendets underbefälsförbund ville ifrågasätta, huruvida icke vid

varje musikkår några av underbefälsbeställningarna borde utbytas mot långtjänstunderbefälsbeställningar,

varigenom möjligheterna att för den militära

musiktjänsten få behålla yrkesskicklig personal skulle ökas och musikpersonalens

befordringsförhållanden gynnsamt påverkas.

1942 års försvar sberedning.

Med hänsyn till de därmed förenade kostnaderna har beredningen icke

ansett sig kunna tillstyrka, att arméns musikorganisation nu utökades på

sätt utredningen föreslagit. Några nya musikkårer borde sålunda icke uppsättas,

och musikkår av typ III borde alltjämt bibehållas vid de truppförband,

som nu hade dylik kår. Svea livgarde borde bibehålla sin nuvarande

musikkår. Försvarsutredningens förslag därom, att antalet löner för musikdirektörer

i lönegraden Oa 3 borde ökas till 7, varav en liksom nu skulle

avses för musikdirektören vid Svea livgarde, funne sig beredningen kunna

biträda. En dylik ökning hade visat sig erforderlig för tillgodoseendet av

det syfte, som på sin tid föranlett beslutet att bereda musikdirektörerna

möjligheter att nå kaptens lönegrad. Beredningen funne sig jämväl böra tillstyrka

förslaget om att musikeleverna skulle erhålla kontant ersättning med

360 kronor för år eller 1 krona om dagen.

s. 305 Kontrollera mot PDF

305

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

I motsats till försvarsberedningen finner jag anledning icke föreligga Departementsatt

vid planläggningen av försvarsorganisationen åsidosätta denna speciella chefen.

gren av truppförbandens verksamhet. Såvitt jag kan bedöma, har musikorganisationen

i försvarsutredningens förslag erhållit en lämplig omfattning.

Jag är såhxnda enig med utredningen därom, att de nuvarande musikkårerna

av typ III böra utbyggas till typ II. De avvikelser i förhållande till

försvarsutredningens förslag i fråga om lägre truppförband m. m., vilka jag

i det föregående förordat, föranleda mig emellertid att föreslå vissa ändringar

även med avseende på musikorganisationen.

Såsom jag tidigare framhållit (avsnitten Infanteriet och Kavalleriet), bör

garnisonstjänsten i Stockholm i fortsättningen bestridas av samtliga i garnisonen

ingående truppförband och icke på sätt utredningen föreslagit av ett

särskilt till Livregementet till häst förlagt garnisonskompani. Vid sådant

förhållande saknas anledning att utbygga Livregementets till häst musikkår

till större omfattning än normaltypen (typ II), varigenom även skälen för

den föreslagna beskärningen av Svea livgardes musikkår bortfalla. Jag föreslår

sålunda, att Svea livgardes musikkår bibehålies såsom musikkår av

typ I samt att Livregementet till häst erhåller musikkår av typ II. Det

bör därvid alltfort ankomma på musikdirektören vid Svea livgarde att lämna

chefen för armén erforderligt biträde vid handläggning av ärenden berörande

armémusiken.

Under avsnittet Artilleriet har jag framhållit, att jag först framdeles är i

tillfälle att framlägga förslag rörande förläggningsort för det föreslagna nya

kårartilleriregementet. Emellertid anser jag mig böra preliminärt räkna med

sådan förläggning, att regementet, såsom chefen för armén föreslagit, bör

erhålla en musikkår av typ II, varvid i stället den för Luleå luftvärnskår

beräknade musikkåren bör utgå.

I fråga om antalet musikdirektörer, som enligt Kungl. Maj:ts beslut kan

uppflyttas till lönegraden Oa 3, biträder jag utredningens förslag.

Chefens för första arméfördelningen förslag om inrättande av en musikkår

vid Skånska luftvärnskåren kan jag icke tillstyrka liksom icke heller svenska

underofficersförbundets yrkande på ändrad sammansättning av musikkåren

vid Norrbottens regemente. Av försvarsväsendets underbefälsförbund ifrågasatt

inrättande av långtjänstunderbefälsbeställningar vid musikkårerna finner

jag mig icke heller böra nu förorda.

I likhet med försvarsberedningen tillstyrker jag förslaget att musikelevernas

ersättning höjes till 3G0 kronor för år eller 1 krona om dagen.

I enlighet med vad ovan anförts beräknar jag, att musikkår av typ I skall

finnas vid Svea livgarde och Norrbottens regemente samt musikkår av typ II

vid övriga infanteriregementen, Livregementet till häst, pansarregementena

(utom Göta pansarlivgarde), Svea, Göta och Smålands artilleriregementen,

det nya artilleriregementet, Karlsborgs luftvärnsregemente och Skånska trängkåren.

I förhållande till nuvarande musikorganisation innebär förslaget,

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 samt. Nr 210. 377 42 20

s. 306 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

306 Kungl. Maj-.ts ''proposition nr 210.

att 6 musikkårer av typ III uppflyttas till typ II och att 2 nya musikkårer

av typ II tillkomma.

I fråga om sammansättningen av de olika musikkårerna hänvisar jag till

personalförteckningar, vilka komma att överlämnas till vederbörligt riksdagsutskott.

I dessa har musikpersonalen upptagits under vederbörande truppförband.

Polispersonalen.

Särskilt organiserad polis finnes för närvarande inom armén endast i Boden

och Karlsborg, underställd kommendanten i Bodens fästning respektive

platsbefälhavaren i Karlsborg.

Personalen utgöres av:

i Boden: 1 poliskommissarie, 5 överkonstaplar och 24 konstaplar samt

i Karlsborg: 1 överkonstapel och 1 konstapel.

För sv ar sutredning en har icke ansett någon principiell förändring av polispersonalens

uppgifter påkallad. I fråga om organisationen borde dock vissa

ändringar vidtagas i syfte att öka effektiviteten och säkerställa samarbetet med

det civila polisväsendet. Då utredning rörande en eventuell omorganisation

av polisväsendet i Boden för närvarande påginge genom särskilt tillkallade

sakkunniga, ansåge sig försvarsutredningen icke för närvarande böra avgiva

något ändringsförslag i vad avser polispersonalen i Boden. Icke heller beträffande

polispersonalen i Karlsborg funne utredningen anledning att föreslå

någon förändring.

Militärbefälhavaren på Gotland har föreslagit att även Gotland borde erhålla

polispersonal bland annat för övervakning av de civila vakterna vid

befästningsanläggningarna. Militärbefälhavaren har sålunda föreslagit inrättande

av beställningar för en överkonstapel och två konstaplar därstädes.

Med skrivelse den 7 mars 1942 hava inom försvarsdepartementet tillkallade

sakkunniga överlämnat förslag till omorganisation av fästningspolisen i Boden.

Förslagets genomförande medför för statsverket en årlig kostnadsökning

med omkring 22,600 kronor. Remissbehandlingen och beredningen i övrigt

av ärendet torde kunna slutföras i så god tid, att frågan kan underställas

1942 års riksdag. I avbidan härpå lärer polispersonalen i Boden och Karlsborg

böra här redovisas enligt nu gällande grunder. Jag anser mig icke

böra nu taga ställning till förslaget om anställande av polispersonal på

Gotland.

Arméhundväsendet.

Enligt nuvarande organisation finnas å staten för arméns hundväsende upptagna

en kapten (ryttmästare), en sergeant och två furirer jämte viss pensionerad

och civil personal.

Försvarsutredningen har icke funnit skäl föreligga att föreslå några ändringar

härutinnan.

s. 307 Kontrollera mot PDF

307

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Chefen för armén har framhållit, att för tjänstens behöriga gång vid arméhundgården

med arméhundskolan erfordrades för arméhundväsendet ytterligare

en aktiv officer såsom instruktionsofficer. Denne borde i personalförteckningen

uppföras såsom kapten eller löjtnant i lönegrad Oa 3 eller

Oa 2. Instruktionspersonalen vid arméhundskolan utgjordes för närvarande

av en förste instruktör — sergeant — och två andre instruktörer — furirer.

För att kunna vinna befordran måste denna personal lämna arméhundskolan,

vilket menligt inverkade på kontinuiteten i instruktörernas verksamhet.

Förste instruktören borde därför uppföras såsom fanjunkare eller sergeant

i lönegrad UO 2 eller UO 1 samt andre instruktörerna såsom sergeanter

eller furirer i lönegrad UO 1 eller Ma 3, varjämte borde föreskrivas, att befordran

till underofficer vid arméhundväsendet kunde ske efter viss tjänstetid

utan genomgång av underofficersskola. För förvaltningstjänsten vid

arméhundgården och arméhundskolan erfordrades, utöver den av utredningen

beräknade personalen, ytterligare en expeditionsunderofficer, pensionerad

underofficer, eller ock en för ändamålet lämplig civil tjänsteman.

Så sent som år 1941 har riksdagen beslutat en icke oväsentlig utökning Departementsav

personalen vid arméhundväsendet i enlighet med ett av chefen för armén chefen

framlagt förslag. På grund härav och då försvarsutredningen icke funnit

behov föreligga av ändring i den sålunda fastställda personalorganisationen,

kan jag icke biträda arméchefens nu föreliggande förslag om en ytterligare utökning

av den för arméhundväsendet avsedda personalen. Om det skulle

visa sig önskvärt att bibehålla en andre instruktör i tjänst vid arméhundskolan

efter den tidpunkt, då han på grund av uppnådd, för fast anställt

manskap stadgad högsta ålder eljest skulle avgå, föreligger alltid möjlighet,

att på därom gjord framställning bereda honom fortsatt anställning med avlöning

i lämplig lönegrad enligt militära icke-ordinariereglementet.

På grund av vad sålunda anförts beräknar jag personalbehovet vid arméhundväsendet

på sätt framgår av personalförteckningar, vilka komma att tillställas

vederbörande riksdagsutskott.

E. Arméns övergångsstats- och reservpersonal.

Övergångsstaten och reservstaten.

Från övergången till 1925 års härordning kvarstå ännu mer än 200 befattningshavare

på övergångsstat, huvudsakligen kompaniofficerare och underofficerare.

En del av särskilt de sistnämnda äro anställda i arvodesbefattningar

inom försvarsväsendet.

Jämlikt 1936 års försvarsordning skulle arméns reservstat för officerare

och underofficerare vid fullt genomförd organisation omfatta beställningar

för 1 generalmajor, 5 överstar, 81 majorer, 204 kompaniofficerare och 230

underofficerare. Keservstaten för fältläkarkåren skulle omfatta 2 fältläkare

och 1 regementsläkare. Någon reservstat för fältveterinärkåren är icke upptagen

i 1936 års försvarsordning.

s. 308 Kontrollera mot PDF

308

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 210.

Utöver ovannämnda beställningar på reservstat ha genom riksdagsbeslut

åren 1940 och 1941 tillkommit reservstatsbeställningar för 8 överstar, 24

majorer, 1 fältläkare och 2 regementsläkare.

Därutöver ha de militära myndigheterna under åren 1940—1941 begärt

ytterligare följande antal beställningar, nämligen:

6 överstar, 15 överstelöjtnanter, 25 majorer, 12 kompaniofficerare, 14 underofficerare,

2 fältveterinärer och 2 regementsveterinärer.

Dessa begärda beställningar skulle tillsammans med den år 1936 beslutade

reservstaten samt de beställningar, som enligt ovan tillkommit därutöver,

bilda eu reservstat av följande omfattning:

1 generalmajor, 19 överstar, 15 överstelöjtnanter, 130 majorer, 216 kompaniofficerare,

244 underofficerare, 3 fältläkare, 3 regementsläkare, 2 fältveterinärer

och 2 regementsveterinärer.

F ör svar s ut redning en.

Då krigsorganisationen endast i mycket begränsad utsträckning kunde tillgodoses

med aktiv personal, vore det, framhåller försvarsutredningen, desto

betydelsefullare att reservstaten bleve tillgodosedd. För den närmaste femårsperioden,

1942—47, borde emellertid icke flera reservstatsbeställningar

uppföras än som under samma period kunde beräknas bliva besatta vid

ungefär normal tillströmning och med upprätthållande av hittills uppställda

kvalitetskrav.

En undersökning med dessa utgångspunkter hade givit vid handen, att

följande antal beställningar borde förefinnas vid slutet av femårsperioden,

d. v. s. budgetåret 1946/47, nämligen:

1 generalmajor, 19 överstar, 15 överstelöjtnanter, 96 majorer, 85 kompaniofficerare,

120 underofficerare, 3 fältläkare, 3 regementsläkare, 2 fältveterinärer

och 2 regementsveterinärer.

Av ifrågavarande beställningar vore överstelöjtnants-, fältveterinär- och

regementsveterinärbeställningarna nytillkomna. Då det ur krigsorganisatorisk

synpunkt vore behövligt att öka tillgången på regementsofficerare med högre

kompetens än majors, kunde genom tillkomsten av överstelöjtnantsbeställningar

på reservstat för denna stat utnyttjas den jämförelsevis breda rekryteringsbas

som majorsgraden på aktiv stat utgjorde.

I fråga om grunderna för avlöning och pension för överstelöjtnant, fältveterinär

och regementsveterinär har försvarsutredningen anfört följande:

Beträffande avlöningsförmåner för överstelöjtnant på reservstat föreslås, att

dessa beräknas på för reservstaten vedertaget sätt. Sålunda bör reservstatslön

upptagas till ungefär 60 procent av lönen för beställningen på aktiv stat

å A-ort enligt 1927 års militära avlöningsreglemente samt pensionen beräknas

till 90 procent av lönebeloppet å reservstat. Samtidigt bör vid bestämmande

av löne- och pensionsbelopp beaktas, att ålderspension för överstelöjtnant på

reservstat bör något överstiga pension för major på aktiv stat, liksom tidigare

pension för major på reservstat bestämts så att den något överstiger pension

för kapten på aktiv stat. Ålderspension för major på aktiv stat utgår med

s. 309 Kontrollera mot PDF

Iiungl. Maj:ts proposition nr 210. 309

5,640 kronor. Med utgångspunkt härifrån bör reservstatslönen för överstelöjtnant

bestämmas till 6,336 kronor och pensionen till 5,700 kronor.

Avlöning och pension för fältveterinär på reservstat bör utgå efter samma

grunder, som gälla för regementsläkare på reservstat, d. v. s. efter lönegrad

Ca 26, och allt efter löneklass vid avgången från aktiv stat efter någondera av

löneklassema 26—29.

För regementsveterinär föreslås att lön och pension utgå enligt nedanstående

tabell, varvid viss jämkning i beloppen skett med hänsyn till att de

böra vara jämnt delbara med 12.

Beställning

Lönegrad

Löneklass

Lön

Pension

Regementsveterinär....................

Ca 22

25

4,032

3,624

24

3,780

3,396

23

3,528

3,180

22

3,312

2,976

Yttrande.

Arméförvaltningen har anfört, att ämbetsverket intet hade att erinra emot

inrättandet av beställningar på reservstat för överstelöjtnanter, fältveterinärer

och regementsveterinärer till det antal som av utredningen föreslagits. Denna

åtgärd stode i överensstämmelse med av arméförvaltningen tidigare framlagda

förslag. I fråga om antalet beställningar för veterinärer på reservstat har

arméförvaltningen anmält, att överfältveterinären framfört önskemål om inrättande

av ytterligare två beställningar för veterinärer på reservstat, nämligen

en fältveterinär- och en regementsveterinärbeställning.

1942 års försvar sberedning.

De av försvarsutredningen föreslagna löne- och pensionsbeloppen för fältveterinär

och regementsveterinär på reservstat ha icke föranlett någon erinran

från beredningens sida.

Beträffande av försvarsutredningen föreslagna löne- och pensionsbelopp

för överstelöjtnant på reservstat har beredningen — efter att ha erinrat om

att denna fråga varit föremål för behandling i försvarsväsendets lönenämnd,

som den 17 oktober 1938 avgivit utlåtande över en av arméförvaltningen gjord

framställning om uppförande på reservstaten från och med budgetåret 1939/40

av 15 överstelöjtnantsbeställningar — anfört följande:

Då lönen för major på reservstat nu utgör 54.12 procent av lönen i högsta

löneklassen å A-ort för major på aktiv stat enligt gällande militära avlöningsreglemente,

skulle, om lönen för överstelöjtnant på reservstat bestämdes

efter samma beräkningsgrunder, denna böra fastställas till 5,736 kronor.

Pensionen för överstelöjtnant på reservstat skulle då, med tillämpning av

eljest vanliga beräkningsgrunder, utgöra 90 procent av lönen eller 5,160

kronor. Dessa löne- och pensionsbelopp synas dock bliva allt för låga.

Den för överste på reservstat fastställda lönen utgör 56.9 0 procent av

A-ortslönen för överste på aktiv stat i lönegraden Oa 6. Om lönen för överstelöjtnant

på reservstat beräknas efter samma procenttal å högsta lönen för

överstelöjtnant på aktiv stat å A-ort, skulle överstelöjtnant å reservstat

erhålla en lön av 6,034 kronor. Pensionen skulle i så fall efter vanliga grunder

bliva 5,430 kronor. Beredningen finner dessa belopp — jämnade nedåt till

s. 310 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

310 Kungl. May.ts proposition nr 210.

6,000 kronor respektive 5,400 kronor — vara att förorda såsom lön och pension

för överstelöjtnant. Den omständigheten, att pensionen för överstelöjtnant

kommer att något understiga pensionen för major på aktiv stat, bör icke

tillmätas avgörande betydelse. Samma förhållande föreligger redan nu i fråga

om generalmajor på reservstat, vilken erhåller lägre pension än överste på

aktiv stat.

Såsom redan i tidigare sammanhang närmare berörts har av ekonomiska

skäl den aktiva befälskadern måst starkt begränsas. Behovet av kvalificerat

befäl i krigsorganisationen kan därför icke tillnärmelsevis fyllas med aktiv

personal. Det ligger därför stor vikt uppå att reservstaten blir väl tillgodosedd.

Den gräns, som måste dragas med avseende å antalet reservstatsbeställningar,

synes främst vara betingad av de möjligheter, som förefinnas att inom

femårsperioden rekrytera ifrågavarande personalgrupp, och jag har intet att

erinra emot de beräkningsgrunder, som utredningen i detta hänseende tilllämpat.

Jag biträder likaledes utredningens förslag om tillskapandet av nya

reservstatsbeställningar för överstelöjtnanter samt fält- och regementsveterinärer.

Jag förutsätter sålunda, att arméns reservstater vid slutet av femårsperioden,

d. v. s. budgetåret 1946/47, skola omfatta 216 officerare, 120 underofficerare,

6 militärläkare och 4 militärveterinärer, fördelade på följande beställningar,

nämligen: 1 generalmajor, 19 överstar, 15 överstelöjtnanter, 96

majorer, 85 kompaniofficerare, 120 underofficerare, 3 fältläkare, 3 regementsläkare,

2 fältveterinärer och 2 regementsveterinärer.

I förhållande till staten för innevarande budgetår innebär detta en ökning

med 6 överstar, 15 överstelöjtnanter, 11 majorer, 16 kompaniofficerare, 17

underofficerare, 2 fältveterinärer och 2 regementsveterinärer, vilken ökning

torde vara den största, som med hänsyn till omfattningen av den aktiva kadern

kan åstadkommas.

Det av mig i annat sammanhang förordade utbildningssystemet för fast anställt

manskap torde komma att medföra en ökning av antalet furirer med

underofficerskompetens. I så fall komma möjligheterna för rekrytering av

arméns reservstat för underofficerare jämväl att ökas.

Mot de av försvarsutredningen föreslagna avlönings- och pensionsförmånerna

för fält- och regementsveterinärer synes icke vara något att erinra.

Jag föreslår alltså, att avlöning och pension för fältveterinär på reservstat

skola utgå efter samma grunder som gälla för regementsläkare på reservstat,

d. v. s. efter lönegrad Ca 26, samt alltefter löneklass vid avgången från aktiv

stat efter någondera av löneklasserna 26—29. För regementsveterinär bör lön

och pension utgå enligt den i det föregående intagna tabellen.

Det av försvarsutredningen framlagda förslaget rörande avlöning och

pension till överstelöjtnant har däremot mött invändning från 1942 års försvarsberedning,

som förordat något lägre belopp än som av försvarsutredningen

föreslagits. För egen del har jag på de av beredningen anförda skälen

ansett mig böra biträda dess förslag. Jag föreslår alltså, att lönen respektive

pensionen till överstelöjtnant på reservstat skall utgöra 6,000 kronor respektive

5,400 kronor.

s. 311 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210. 311

Bestämmelserna torde lämpligen böra träda i kraft från och med den tidpunkt,

som Kungl. Maj:t bestämmer.

Förtidsavgången och reservanställd personal.

Den förtidsavgångna och reservanställda personalen utgör enligt nu gällande

reservbefälsförordning jämte pensionsavgången personal arméns reserver.

Den förtidsavgångna personalen utgöres av officerare, underofficerare och

civilmilitär personal med officers eller underofficers tjänsteklass, vilka utan

rätt till pension avgått från aktiv stat, övergångsstat eller reservstat och som

på ansökan vunnit inträde i reserven.

Den reservutnämnda personalen utgöres dels av officerare och underofficerare,

vilka i reserven vunnit sin första officers- respektive underofficersanställning,

dels av underbefäl. Underbefälet i reserven utgöres dels

av med avskedspremie avgånget underbefäl, som är skyldigt inträda i vederbörlig

reserv, dels vidare av utan avskedspremie från aktiv stat avgånget

underbefäl, som på ansökan vunnit anställning i vederbörlig reserv, dels slutligen

av i reserven anställt värnpliktigt underbefäl.

Beservutnämnda officerare och underofficerare kvarstå krigstjänstgöringsskyldiga

i regel till 65 års ålder. Tjänstgöringsskyldigheten i fred för dessa

kategorier, en befälsövning om 10 dagar och en repetitionsövning av för vederbörligt

truppslag fastställd längd för varje treårsperiod, upphör dock vid 42

års ålder. För civilmilitär personal gälla motsvarande föreskrifter. Underbefäl

i reserven avföres vid 34 års ålder; tjänstgöringsskyldighet i fred påvilar

endast dem, som avgått med avskedspremie; dessa äro skyldiga fullgöra en

repetitionsövning inom tre år efter avgång från aktiv stat.

FörsvarsutrecLningen har anfört, att Kungl. Maj:t genom beslut den 8

augusti 1941 uppdragit åt chefen för armén att enligt vissa riktlinjer utarbeta

ny reservbefälsförordning. Det chefen för armén sålunda lämnade uppdraget

vore ännu icke slutfört. Försvarsutredningen hade emellertid beretts tillfälle

att taga del av det pågående utredningsarbetet. Beträffande den reservutnämnda

och förtidsavgångna personalen komme utredningen sannolikt att utmynna

i förslag om, förutom viss ökning av den i fredstid åliggande tjänstgöringsskyldigheten,

vissa ändringar beträffande anställningsförhållandena,

innebärande att tjänstetiden skulle indelas i perioder med i vissa fall olika

tjänsteförhållanden, samt anställning endast för en period i sänder. De principer

rörande den reservanställda personalens anställnings- och tjänstgöringsförhållanden,

som innefattades i det under utarbetande varande förslaget1),

syntes i stort sett innebära en tillfredsställande lösning av problemet rörande

denna personals utnyttjande i försvarsorganisationen. Emellertid syntes

frågan kunna bliva föremål för statsmakternas ställningstagande först sedan

det blivande förslaget till ny reservbefälsförordning underkastats en överarbetning,

bland annat för att säkerställa en önskvärd överensstämmelse med

motsvarande bestämmelser rörande övriga försvarsgrenars reservpersonal.

*) En redogörelse härför finnes intagen å sid. 202 och 203 i betänkandet.

s. 312 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

312 Kungl. Maj-.ts proposition nr 210.

Vad beträffar behovet av reservanställd personal har försvarsutredningen

beräknat, att en årlig nyrekrytering av omkring 220 officerare och 120 underofficerare

komme att bliva den normala. Under de närmaste åren syntes man

emellertid böra räkna med större årskontingenter för att inom rimlig tid fylla

mobiliseringsbehovet av reservofficerare och reservunderofficerare.

I ett flertal av remissyttrandena har närmare berörts det förslag till reservbefälsförordning,

som är under utarbetande inom arméstaben.

Ett par personalorganisationer ha därjämte uttalat önskemål om ändrade

bestämmelser rörande reservpersonalens avlönings- och övriga förmåner.

Samma fråga har även berörts av 1942 års försvarsberedning.

Enär förslag till ny reservbefälsförordning är under utarbetande inom arméstaben

och det i försvarsutredningens betänkande skisserade förslaget sålunda

icke är definitivt, har jag ansett mig icke böra här närmare redogöra för de

synpunkter och förslag, som i denna fråga framförts i inkomna yttranden. Vad

sålunda framkommit torde böra tagas under övervägande vid utredningsarbetet

inom arméstaben.

Av samma skäl anser jag mig för närvarande sakna möjlighet att taga

definitiv ståndpunkt till det av utredningen skisserade förslaget, vars principer

emellertid synas mig vara ägnade att läggas till grund för bestämmelser

i ämnet. Sedan utredningsarbetet inom arméstaben avslutats, torde för vinnande

av största möjliga enhetlighet på förevarande område frågan om reservpersonalens

ställning jämväl inom de andra försvarsgrenarna böra upptagas

till prövning.

Då det emellertid torde vara av vikt, att frågan om den förtidsavgångna

och reservanställda personalens anställnings- och tjänstgöringsförhållanden

utan onödigt uppskov avgöres, torde det böra få ankomma på Kungl. Maj:t

att — om så befinnes möjligt — utan frångående av nu gällande bestämmelserrörande

denna personals avlöningsförhållanden, i ämnet utfärda erforderliga

föreskrifter. Jag utgår därvid från att de i försvarsutredningens betänkande

skisserade principerna i huvudsak skola kunna följas.

I ett sammanhang torde sedan böra upptagas till behandling frågan om

reservpersonalens avlönings- och övriga förmåner inom hela försvarsväsendet.

Utredningen därom bör bedrivas på sådant sätt, att förslag kan om möjligt

föreläggas 1943 års riksdag.

I detta sammanhang må anmärkas, att jag med stöd av Kungl. Maj:ts den

13 februari 1942 givna bemyndigande tillkallat särskilda sakkunniga för utredning

av frågan rörande ersättning till värnpliktiga officerare och underofficerare

under utbildningstiden samt om tillgodoräknande av sådan värnpliktstjänstgöring

för civil verksamhet. Jag förutsätter, att om i samband med

nämnda utredning framkomma synpunkter, som kunna vara av betydelse för

frågan om reservpersonalens förmåner under utbildning eller annan tjänstgöring,

dessa i görligaste mån komma att beaktas vid den av mig nu förordade

utredningen.

s. 313 Kontrollera mot PDF

313

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Pensionsavgången personal.

Kategorien pensionsavgången personal utgöres för närvarande av de officerare,

underofficerare och civilmilitära beställningshavare med officers eller

underofficers tjänsteklass, vilka med rätt till pension (fyllnadspension,

ålderspension, förtidspension eller reservstatspension) avgått från aktiv stat,

övergångsstat eller reservstat.

Kompaniofficerare och underofficerare avgå med pension — med vissa

undantag — vid 50 års ålder, regementsofficerare i regel vid 55 eller 60 samt

generalspersoner vid 65 år. Pensionsavgångna generalspersoner äro skyldiga

att kvarstå i reserven till 70 och övrig personal till 65 år.

Pör civilmilitär personal äro i huvudsak motsvarande bestämmelser gällande.

Pensionsavgången personal är icke underkastad någon tjänstgöringsskyldighet

i fred.

F örsvar sidredningen har framhållit, att gällande bestämmelser sålunda

innebure, att kompaniofficerare och underofficerare i 15 och regementsofficerare

i 5 å 10 år icke finge tillfälle att vidmakthålla sin färdighet som befäl

eller närmare följa utvecklingen inom vederbörligt truppslag, vilket givetvis

hade till följd, att deras användbarhet för krigstjänstgöring nedginge. Emellertid

måste denna personal i krigsorganisationen tagas i anspråk i ansvarsfulla

befattningar och utgjorde främst till följd av sin grundliga erfarenhet

från den militära tjänsten och trots sin för krigstjänstgöring mindre lämpade

ålder för denna organisation en värdefull tillgång. Det syntes därför erforderligt

att för framtiden ålägga denna personal en tjänstgöringsskyldighet i fred

av sådan omfattning, att dess användbarhet för krigsbefattningarna vidmakthölles

och någorlunda säkerställdes. Vid avvägande av denna tjänstgörings

längd hade utredningen funnit sig kunna stanna vid 20 dagar per full treårsperiod

i reserven.

Chefen för första arméfördelningen har framhållit, att pensionsavgången

personal icke borde kvarstå i reserven längre än den tid, under vilken den

genomsnittligt kunde anses användbar. Arméfördelningschefen har dock förordat,

att personalen efter avgång ur reserven borde kunna medgivas rätt att

såsom »i armén kvarstående officerare» få bibehålla viss anslutning till den

personalkår, vederbörande tidigare tillhört.

1942 års försvarsheredning har ansett förslaget om införande av viss tjänstgöringsskyldighet

i fredstid för pensionsavgången personal lämpligt.

I den mån den pensionsavgångna personalen beröres av det pågående

arbetet med omarbetning av gällande reservbefälsförordning lärer med prövningen

av den föreliggande frågan böra få anstå till dess chefens för armén

förslag därutinnan föreligger. Jag hänvisar till vad jag anfört vid behandlingen

av frågan om den reservanställda personalens löne- och anställningsförhållanden.

Departements

chefen.

s. 314 Kontrollera mot PDF

314

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Det synes ur militär synpunkt önskvärt, att pensionsavgången personal

under den tid den kvarstår i reserven ålägges viss tjänstgöringsskyldighet i

fred. Denna fråga synes emellertid tarva ytterligare överväganden, varför jag

icke här är i tillfälle att framlägga slutligt förslag.

Väg- och vattenbyggnadskåren.

Väg- och vattenbyggnadskåren erhöll genom 1936 års försvarsbeslut en

fastare organisation än den tidigare haft. Officerarna vid kåren erhöllo en

tjänstgöringsskyldighet i fred av i stort sett samma omfattning som gäller för

reservofficerare. Tiden för tjänstgöringsskyldighetens fullgörande utsträcktes

dock till 47 år i stället för 42, som gäller för reservofficerare. Kårens officerare,

som även kunna befordras till regementsofficers grad och som lyda

under en egen chef, kvarstå liksom reservofficerarna krigstjänstgöringsskyldiga

till 65 års ålder. Antalet officerare, som bestämmes av Kungl. Maj:t,

är för närvarande 263.

Försvarsutredningen har räknat med att kårens officerspersonal framdeles

i vissa fall skulle kunna kompletteras med värnpliktiga officerare, som vore

ingenjörer i väg- och vattenbyggnadsfacket och som vid förslagsvis 35 års

ålder överflyttades från det truppslag de ursprungligen tillhört. Utredningen

har utgått från att föreliggande underofficersbehov kunde fyllas med för

ändamålet utvalda värnpliktiga, vilka skulle erhålla mot uppgiften svarande

utbildning under efterutbildningsövning och eventuellt under repetitionsövning.

Chefen för väg- och vattenbyggnadskåren har i yttrande till chefen för

armén -— efter framhållande av vissa beräkningar rörande krigsorganisationens

behov av väg- och vattenbyggnadstekniker — anfört, att svårigheterna att tillgodose

det avsevärda behovet av sådan personal bland annat talade för en

rekrytering av kåren från alla truppslag och ej som nu företrädesvis från

ingenjörtrupperna. Det vore i princip riktigt, att i enlighet med utredningens

förslag värnpliktiga officerare med erfarenheter i väg- och vattenbyggnadsfacket

vid lämplig ålder överfördes till kåren.

Den av utredningen anvisade vägen att tillgodose behovet av tekniskt utbildade

underofficerare med för ändamålet utvalda värnpliktiga vore framkomlig,

ehuru därmed icke vunnes den stadga i organisationen, som skulle

kunna nås, därest en fast underofficerskår inrättades vid kåren.

Chefen för armén har ansett, att den av utredningen anvisade möjligheten

att rekrytera väg- och vattenbyggnadskårens officerspersonal med värnpliktiga

officerare, som vore ingenjörer i väg- och vattenbyggnadsfacket, borde beaktas

vid utformandet av kårens instruktion. För samma ändamål borde chefens för

väg- och vattenbyggnadskåren till chefen för armén ingivna yttrande över utredningens

förslag utnyttjas.

1942 års försvarsberedning har anfört, att förslaget att tillföra väg- och

vattenbyggnadskåren ett antal värnpliktiga underofficerare med praktisk

s. 315 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210. 315

erfarenhet inom kårens arbetsområde syntes beredningen innebära en betydelsefull

förstärkning av nämnda kår.

I fråga om väg- och vattenbyggnadskårens organisation förutsätter jag i Departementsstort

sett icke någon ändring. chefen.

I likhet med försvarsutredningen finner jag det lämpligt, att kårens officerspersonal

framdeles i vissa fall kompletteras med därför lämpliga värnpliktiga

officerare ävensom att behovet av underofficerare tillgodoses genom

lämpligt utvalda värnpliktiga. Detta lärer böra beaktas vid den översyn av

kårens instruktion, som jag förutsätter skola ske i samband med utarbetandet

av ny reservbefälsförordning. I samband därmed torde även de synpunkter,

som av chefen för väg- och vattenbyggnadskåren framlagts, böra tagas under

övervägande.

Landstormsofficerare och officerare vid frivilliga automobilkåren.

Såsom i annat sammanhang angives har försvarsutredningen föreslagit, att i

fredstid konstituerade landstormsofficerare och officerare vid frivilliga automobilkåren,

som äro därtill lämpliga och kvalificerade och som lämnat värnpliktsåldern,

skola kunna anställas såsom officerare i reserven, dock utan rätt

till pension.

Frågan om landstormsofficerarnas och officerarnas vid frivilliga automobil- Departementskåren

ställning i den föreslagna organisationen kommer att närmare behandlas chefen.

under rubriken Rekrytering.

F. Rekrytering.

Rekrytering av värnpliktiga.

Inom försvarsutredningen ha utförts vissa beräkningar rörande årsklassernas

storlek åren 1942—46. På grundval därav har utredningen ansett

sig kunna fastställa det ungefärliga antalet inskrivningsskyldiga till:

1942

1943

1944

1945

1946

57.000

54.000

52.000

51.000

49.000

Utredningen har framhållit, att antalet för krigstjänst årligen

uttagna värnpliktiga väsentligen bleve beroende av de fordringar, som

uppställdes med avseende på de värnpliktigas kroppsbeskaffenhet. Antalet

värnpliktiga, vilka enligt hittillsvarande terminologi komme att hänföras till

kategorien vapenföra (besiktningsgrupperna 1—3) kunde beräknas utgöra cirka

80 procent av antalet inskrivningsskyldiga. Beträffande de icke vapenföra

borde man räkna med 4 å 5 procent.

s. 316 Kontrollera mot PDF

316

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Antalet inskrivna studenter och likställda kunde beräknas utgöra omkring

5 procent av antalet inskrivningsskyldiga, d. v. s. omkring 3,000.

Försvarsutredningen har för de år, utredningen avser, beräknat antalet årligen

inskrivna studenter och likställda till 5 procent, värnpliktiga i allmänhet,

tillhörande besiktningsgrupperna 1—3, till 75 procent och värnpliktiga i allmänhet,

tillhörande besiktningsgrupp 4, till 4.5 procent av antalet inskrivningsskyldiga.

Återstoden har beräknats utgöras av frikallade.

I fråga om uppdelningen av värnpliktskontingenterna har försvarsutredningen

framhållit, att mobiliseringsbehovet utgjorde den grund,

efter vilken huvuddelen av de värnpliktiga, sedan marinen och flygvapnet

erhållit erforderlig tilldelning, skulle fördelas på arméns olika truppslag och

tjänster samt truppförband. Fördelningen måste vidare göras på ett sådant

sätt, att de värnpliktiga kunde sammanföras till med hänsyn till utbildningsförhållanden

och förläggningsmöjligheter lämpliga enheter. Det vore därvid

önskvärt att fördela värnpliktskontingenten till de skilda truppförbanden så,

att olägenheterna av årsklassernas successiva minskning bleve så små som

möjligt. Bäst kunde detta önskemål tillgodoses därigenom, att specialtruppslagens

värnpliktstilldelning bibehölles i stort sett oförändrad år från år,

under det att infanteriet finge vidkännas en successivt minskad tilldelning av

värnpliktiga.

Det vore icke lämpligt att nu föreskriva, hur den armén tilldelade värnpliktskontingenten

under de kommande åren definitivt borde fördelas på truppslag

och tjänster. Förhållanden kunde inträffa, vilka det icke vore möjligt att

på förhand överblicka och vilka vid uppgörandet av de årliga bestämmelserna

i kommandoväg för uttagning och tilldelning vid inskrivningsförrättningama

kunde giva anledning till ett frångående av tidigare uppgjorda förslag.

Beträffande en av utredningen i ämnet verkställd detaljundersökning torde

få hänvisas till betänkandet, sid. 208 ff.

I detta sammanhang har utredningen yttrat, att jämväl sådana värnpliktiga,

som tillhörde besiktningsgrupp 4 och som enligt hittillsvarande bestämmelser

hänförts till gruppen icke vapenföra och utnyttjats till handräckningstjänst,

borde i krigsorganisationen kunna användas i den mån så vore möjligt utan

eftersättande av kravet på hänsynstagande till den enskildes fysiska och

psykiska kvalifikationer. Uppdelning av de krigstjänstdugliga värnpliktiga

på vapenföra och icke vapenföra samt särskild uttagning till linjetjänst eller

handräckningstjänst borde av denna anledning icke vidare äga rum. Det oaktat

syntes dock huvuddelen av till besiktningsgrupp 4 hänförda värnpliktiga på

grund av sin kroppsbeskaffenhet endast kunna användas till expeditions- och

handräckningstjänst. Därigenom komme viss del av truppförbandens behov

av arbetskraft för expeditions- och handräckningstjänst att kunna fyllas. Att

helt tillgodose detta behov med tillhjälp av till besiktningsgrupp 4 hänförda

värnpliktiga i allmänhet vore icke möjligt och icke heller ur militär synpunkt

önskvärt. Det med sådana värnpliktiga disponibla antalet handräckningsdagar

per år kunde icke beräknas uppgå till 500,000, medan behovet efter den av

s. 317 Kontrollera mot PDF

317

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 210.

utredningen föreslagna organisationens genomförande kunde beräknas icke

understiga 1,000,000 handräckningsdagar. Även om för soldatutbildning avsedda

värnpliktiga i viss utsträckning skulle kunna utnyttjas för handräckningstjänst,

måste sålunda särskilda åtgärder vidtagas för täckande av den

förefintliga bristen med civil arbetskraft.

Ehuru förevarande frågor äro av beskaffenhet att böra bedömas och av- Departementsgöras

i kommandoväg, har jag ansett mig böra lämna en kortfattad redogörelse chefenför

vad försvarsutredningen därutinnan anfört. Jag torde däremot sakna anledning

att redogöra för de synpunkter och förslag, som i inkomna yttranden

anförts i dessa frågor, liksom jag icke heller anser mig i detta sammanhang

böra taga ställning till desamma.

I anledning av försvarsutredningens uttalande om behovet av åtgärder för

täckande av den förefintliga bristen på värnpliktig handräckningspersonal med

civil personal må anmärkas, att jag i likhet med försvarsutredningen bland

årskostnaderna för armén upptager kostnader för avlöning till civil handräckningspersonal.

Kostnaderna ha av mig beräknats till 2,650,000 kronor per år

vid genomförd organisation.

Rekrytering av personal på aktiv stat.

Officerare.

För erhållande av antagningsbevis eller fullmakt såsom officer på aktiv

stat fordras enligt gällande bestämmelser godkända avgångsbetyg från krigsskolans

officerskurs. För tillträde till denna kurs fordras bland annat studentexamen

eller, för elever från arméns underofficersskola, begränsad sådan

examen.

Rekrytering av officerare sker för närvarande till övervägande del genom

värnpliktiga officersaspiranter, vilka efter genomgången officersaspirantskola

vinna inträde vid krigsskolans officerskurs. Till en mindre del sker denna

rekrytering med fast anställt underbefäl, som vid arméns underofficersskola

förvärvat kompetens för inträde vid krigsskolan.

I samband med antagandet av den nu gällande försvarsorganisationen hemställde

1936 års riksdag om utredning rörande sådana förändrade bestämmelser

för rekrytering av försvarsväsendets officerskårer, att bredast möjliga

bas för densamma erhölles, med särskilt aktgivande på önskvärdheten att skapa

en på realexamen baserad utbildningslinje till officersbanan.

Sedan med anledning härav numera andre vice talmannen i riksdagens

andra kammare, chefredaktören Ivar österström tillkallats att såsom sakkunnig

verkställa en förberedande utredning rörande förändrade bestämmelser för

rekrytering av försvarsväsendets officerskårer m. in., överlämnade österström

den 23 november 1937 den sålunda verkställda förberedande utredningen.

För fortsatt utredning av hithörande frågor tillkallades därefter i januari

1939 tre utredningsmän, vilka den 21 december samma år avgåvo betänkande

s. 318 Kontrollera mot PDF

318

Kungl. Maj:ts proposition nr ‘210.

med utredning och förslag angående rekryteringen av försvarsväsendets officerskårer

m. m. (statens off. utredn. 1939:43). Utredningsmännens förslag, vilka

undergått remissbehandling i sedvanlig ordning, ha emellertid hittills icke

föranlett någon statsmakternas åtgärd.

För sv ars ut redningen.

Försvarsutredningen har icke funnit anledning föreslå någon ändring i

kraven för anställning såsom officer på aktiv stat. Med det utbildningssystem

för såväl värnpliktiga som fast anställda, som utredningen i annat

sammanhang föreslagit, komme emellertid möjligheter genom studier vid

försvarsväsendets läroverk att öppnas för inträde på den aktiva officersbanan

även för andra värnpliktiga än för dem, som före inträdet i tjänst avlagt

studentexamen. Förutsättning härför vore, att de vid genomgång av officersaspirantskola

visat sig lämpliga för officersutbildning. De elever av dessa

kategorier, som i sistnämnda skola prövades lämpliga för vidare utbildning

till officer på aktiv stat, hade före krigsskolekommendering att vid försvarsväsendets

läroverk avlägga begränsad studentexamen.

Anställning och befordran inom kompaniofficersgrad sker för närvarande

vid infanteriet, kavalleriet och artilleriet regements- eller kårvis samt vid övriga

truppslag truppslagsvis. Infanteriets, kavalleriets och artilleriets (utom luftvärnsartilleriets)

truppförband samt luftvärnsartilleriet, ingenjörtrupperna och

trängen ha egen officersrekrytering. Signaltrupperna, fälttygkåren, fortifikationskåren

och intendenturkåren äro liksom generalstabskåren och artilleristabskåren

hänvisade till rekrytering ur andra truppslag.

I förevarande avseenden har utredningen föreslagit vissa ändringar och nya

föreskrifter. Sålunda har utredningen föreslagit, att officerare vid kavalleriet

skola uppföras på en för truppslaget gemensam stat, varvid utredningen

förutsatt, att regementsofficersbeställningarna vid infanteriet skola kunna besättas

jämväl med officerare ur kavalleriet och omvänt.

Pansartrupperna borde enligt utredningens mening erhålla egen rekrytering

av officerare. Utbildning och transport av officerare ur övriga truppslag

bleve dock under den närmaste tiden i viss utsträckning erforderlig i syfte

att snarast fylla kadrarna och åstadkomma jämna befordringsförhållanden.

För att åstadkomma utjämning av befordringsförhållandena samt möjliggöra

erforderliga omplaceringar mellan de skilda regementena borde pansartruppernas

officerare uppföras på en för truppslaget gemensam stat.

Nu gällande bestämmelser föreskriva såsom villkor för anställning

vid fälttygkåren genomgång av artilleri- och ingenjörhögskolans högre

artilleri- eller ingenjörkurs. Utredningen hav framhållit, att detta medfört,

att kåren kommit att nära nog uteslutande rekryteras genom överflyttning

av officerare från artilleriet, ingenjörtrupperna och Signalregementet.

Utredningen hade i annat sammanhang föreslagit, att truppförbandens

tygofficerare genom rationellt lagd utbildning skulle göras bättre

s. 319 Kontrollera mot PDF

319

Kungl. Maj ds proposition nr 210.

skickade för sin tjänst, vilket utredningen funnit säkrast kunna ernås genom

dessa officerares överförande till fälttygkåren. En nödvändig konsekvens

kärav syntes bliva, att fälttygkåren för framtiden rekryterade sina officerare

ur samtliga truppslag, i princip enligt de grunder, som för närvarande tilllämpades

i fråga om intendenturkåren. Härom har utredningen närmare

anfört följande:

I enlighet med den här framlagda tankegången förutsätter utredningen att

för anställning vid fälttygkåren skall erfordras genomgång av särskild utbildningskurs

(tygofficerskurs) motsvarande den nuvarande militärförvaltningskursen.

Erforderlig högre teknisk utbildning skulle tillgodoses genom

kommendering av fälttygofficerare till artilleri- och ingenjörhögskolan ävensom

till specialstudier vid teknisk högskola. Den nämnda principen för

fälttygkårens rekrytering borde likväl icke utesluta möjligheten att jämväl

rekrytera kåren med officerare, vilka genomgått artilleri- och ingenjörhögskolans

högre kurser utan att dessförinnan hava haft anställning vid kåren

eller genomgått för sådan anställning stadgad undervisningskurs.

Fortifikationskårens officerskår rekryteras för närvarande med officerare

ur ingenjörtrupperna, vilka genomgått artilleri- och ingenjörhögskolans

högre ingenjörkurs. Med den omfattning av fortifikationskåren, som utredningen

föreslagit, syntes det icke bliva möjligt att i fortsättningen pålägga

ingenjörtrupperna uppgiften att ensamma rekrytera fortifikationskåren och

utjämna dess befordringsförhållanden. Utredningen funne det för sin del

naturligt, att rekryteringsbasen för fortifikationskåren med vissa närmare

angivna förbehåll utsträcktes till att omfatta hela armén, varigenom kåren

med avseende på anställningsförhållandena skulle komma att intaga samma

ställning som de båda övriga specialkårerna, fälttygkåren och intendenturkåren.

Försvarsutredningen ville emellertid även ifrågasätta, huruvida icke

officersbeställningar vid fortifikationskåren borde kunna besättas med civilingenjörer,

vilka ägde eller förskaffade sig erforderliga militära kunskaper

(officerare vid väg- och vattenbyggnadskåren eller reservofficerare).

Y ttr anden.

Chefen för tredje arméfördelningen har icke ansett sig kunna biträda utredningens

förslag om gemensamma stater för kavalleriets, pansartruppernas

och luftvärnets officerare. De stora värden av moralisk natur, som vore förknippade

med befälskåremas uppdelning på regementsförband och därmed

följande fastare sammanhållning inom truppförbanden, borde icke utan tving

ande skäl spolieras. Erfarenheten hade visat, att ojämnheter i befordringshänseende

kunnat utjämnas —- då så varit oundgängligen nödvändigt —- även

med bibehållande av regementsförbandet i princip.

Arméförvaltningen har understrukit betydelsen av att fortifikationskåren

på sätt utredningen föreslagit rekryteras från hela armén. Icke ens detta

skulle dock skapa en tillräckligt bred rekryteringsbas. Den av utredningen

anvisade vägen att på vissa villkor bereda civilingenjörer inträde i kåren vore

s. 320 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

320 Kungl. Maj.-ts proposition nr 210.

därför den enda framkomliga då det gällde att avhjälpa den brist på fortifikationsofficerare,

som kunde beräknas föreligga. Antalet aspiranter borde beräknas

så, att även erforderlig rekrytering av reservpersonal kunde ske.

Svenska officersförbundet har med tillfredsställelse konstaterat, att utredningen

icke ifrågasatt någon ändring i kraven för anställning såsom officer på

aktiv stat. Förbundet har emellertid ifrågasatt, huruvida den av utredningen

föreslagna omläggningen av officersaspiranternas antagning och utbildning

verkligen skulle komma att medföra de stora fördelar framför nuvarande antagnings-

och utbildningssystem, som utredningen ansett sig hava anledning

att förvänta.

Försvarsväsendets underbefäls förbund har ansett, att det icke borde vara

uteslutet för dem som genomgått underofficersutbildning och därefter prövats

lämpliga för officersanställning att efter avlagd begränsad studentexamen vid

försvarsväsendets läroverk vinna inträde i krigsskolan utan genomgång av

officersaspirantskola.

1942 års försvarsberedning.

Det av försvarsutredningen framlagda förslaget rörande ordnandet av officersrekryteringen

har av beredningen tillstyrkts. Av försvarsväsendets underbefälsförbund

uttalat önskemål om beredande av möjlighet för furir, som

genomgått underofficersutbildning och därunder visat framstående duglighet,

att därefter få kommendering till krigsskolan för att undergå utbildning till

officer på stat syntes beredningen dock beaktansvärt, även om denna väg

endast undantagsvis kunde komma i fråga.

Rekryteringen av fortifikationskårens officerskår borde, såsom beredningen

i annat sammanhang framhållit, kunna ske även med civilingenjörer, och detta

rekryteringssystem borde enligt beredningens mening tillämpas i större utsträckning

än som syntes hava förutsatts av försvarsutredningen.

Frågan om rekryteringen och utbildningen av befälskårerna har varit föremål

för överväganden i samband med flertalet av de organisationsförändringar,

som under senare tid ägt rum inom försvarsväsendet. De förslag, som därvid

framkommit, ha kännetecknats av en strävan att höja dessa kårers kvalitet

och därigenom stärka riksförsvaret. Särskilt vad angår officerskårerna har

sedan länge framförts krav på ändrade rekryteringsgrunder, varvid främst

åstundats en bredare bas för officersrekryteringen. Ehuru dessa krav under

senare år i viss mån vunnit beaktande därigenom, att man möjliggjort för det

fast anställda manskapet att i vissa fall erhålla utbildning för befordran

till officer, torde frågorna rörande befälskårernas rekrytering ännu icke ha erhållit

en fullt tillfredsställande lösning.

Såsom nyss anförts ha i anledning av en hemställan från 1936 års riksdag

utredningar genom särskilt tillkallade utredningsmän verkställts rörande hit
-

s. 321 Kontrollera mot PDF

321

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

hörande frågor. Efter vissa förberedande undersökningar utmynnade utredningsarbetet

i ett den 21 december 1939 avgivet betänkande, i vilket framlagts

vissa förslag rörande befälsrekryteringen samt utbildningen av den fast anställda

militära personalen.

De sålunda framlagda förslagen ävensom däröver avgivna yttranden ha

tagits under övervägande i samband med 1941 års försvarsutredning. Utredningsmännens

synpunkter ha därvid i väsentliga avseenden vunnit beaktande,

och försvarsutredningens förslag torde kunna sägas i görligaste mån ansluta sig

till de önskemål i fråga om officersrekryteringen, som av 1936 års riksdag

framfördes och som jag för egen del vill understryka. Jag kan därför i huvudsak

ansluta mig till de förslag med avseende å officersrekryteringen, som av

utredningen framlagts, ävensom till de därmed sammanhängande förslagen

rörande den fast anställda personalens utbildning.

Med den avsevärt förbättrade utbildning av värnpliktiga, som möjliggjorts

genom den nya värnpliktslagens bestämmelser, och med den utbildning, som

i den av mig föreslagna organisationen kan beredas de fast anställda, komma

sålunda möjligheter att öppnas för inträde på den aktiva officersbanan även

för dem som icke före inträdet i militärtjänst avlagt studentexamen. En förutsättning

härför är, att de vid genomgång av officersaspirantskola visat sig

lämpliga för officersutbildning. Visad duglighet under den militära utbildningen

kommer sålunda att bliva utslagsgivande vid prövningen av de blivande

officerarna, och en person med lägre skolunderbyggnad kommer att därvid

erhålla samma möjligheter att hävda sig som en student. Genom att på detta

sätt alla de, som för officersutbildning skola genomgå krigsskolan, gemensamt

prövas i en officersaspirantskola, erhålles möjlighet att före krigsskolan göra

en jämförelse mellan samtliga aspiranter på fortsatt utbildning, något som

med det nuvarande systemet för utbildning till officer av fast anställt manskap

icke varit möjligt. Enär denna organisationsförändring enligt min mening

är av största betydelse, då det gäller att söka åvägabringa en rättvis prövning

av aspiranterna å officersbanan, synes som regel för tillträde till krigsskolan

böra fordras genomgången officersaspirantskola. Detta hindrar emellertid

icke att, såsom 1942 års försvarsberedning med anledning av ett förslag från

underbefälsförbundet förutsatt, även furir, som icke genomgått aspirantskola

men som vid genomgången underofficersskola visat framstående duglighet,

undantagsvis skall kunna erhålla kommendering till krigsskolan. Emellertid

torde därvid böra förutsättas särskild av Kungl. Maj:t meddelad dispens.

Försvarsutredningens förslag om gemensam stat för kavalleriets officerskår

anser jag mig böra biträda, varvid förutsättes, att regementsofficersbeställ

ningarna vid infanteriet skola kunna besättas jämväl med officerare ur kavalleriet

och omvänt.

Med hänsyn till de speciella utbildnings- och tjänstgöringsförhållanden,

som sammanhänga med pansartjänsten, biträder jag jämväl försvarsutredningens

förslag, att pansartrupperna skola erhålla egen rekrytering av offi
Bihang

till riksdagens protokoll 19d2. 1 samt. Nr 210. sn 4* 21

s. 322 Kontrollera mot PDF

322

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

cerare, varvid dook under den närmaste tiden transport av officerare från

andra truppslag blir erforderlig. Pansartruppernas officerare böra uppföras

på en gemensam stat.

Med den ståndpunkt jag i det föregående intagit beträffande fälttygkårens

och fortifikationskårens organisation saknar jag anledning att nu taga ställning

till försvarsutredningens förslag i fråga om rekryteringen av dessa kårers

officerare.

I övrigt förutsätter jag i huvudsak ingen ändring i nu gällande grunder för

officersrekryteringen inom armén.

Underofficerare.

För anställning såsom underofficer på aktiv stat fordras enligt gällande

bestämmelser godkända avgångsbetyg från arméns underofficersskola. Eleverna

vid denna skola rekryteras bland fast anställt underbefäl, som avlagt

»med beröm godkänd» furirsexamen. Den nyanställde underofficeren erhåller

konstitutorial, vilket efter två års provtjänstgöring kan utbytas mot fullmakt

å beställning.

Försvar sutredningen.

Pörsvarsutredningen har med avseende å kraven för första anställning

såsom underofficer icke ifrågasatt någon ändring. Utredningen har framhållit,

att underofficerskåren enligt dess förslag till en del komme att rekryteras

med sådana fast anställda underbefäl, som redan före volontäranställningen

avlagt realexamen eller förvärvat motsvarande kompetens och som efter avlagd

furirsexamen och trupptjänst avlagt underofficersexamen vid ettårig

underofficerskurs vid arméns underofficersskola. Flertalet blivande underofficerare

hade emellertid att utöver nämnda underofficerskurs genomgå

klasserna 2 och 3 vid försvarsväsendets läroverk. Nyanställd underofficer

borde direkt erhålla fullmakt på beställningen. Ställningen såsom underofficer

förvärvades nämligen efter så många år i befälsställning, att någon

ytterligare prövotid icke vore erforderlig.

I fråga om rekryteringen av underofficerskårerna vid de olika truppslagen

m. m. har utredningen föreslagit, att kavalleriregementenas underofficerskårer

skola sammanslås till en gemensam kavalleriets underofficerskår. Likaså

borde pansartruppernas underofficerare utgöra en gemensam underofficerskår.

Fälttygkårens underofficerare borde rekryteras efter i stort sett samma

grunder som för närvarande gällde vid intendenturkåren, sålunda dels med

furirer vid fälttygkåren och dels genom överflyttning från andra truppslag.

Y ttranden.

Chefen för tredje arméfördelningen har uttalat betänkligheter mot den föreslagna

sammanslagningen av kavalleriregementenas, pansarregementenas och

luftvärnsförbandens underofficerskårer till för respektive truppslag gemensamma

kårer.

Chefen för armén har förklarat, att han icke kunnat ansluta sig till utred
-

s. 323 Kontrollera mot PDF

323

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

ningens förslag att nyutnämnd underofficer på aktiv stat utan föregående

provtjänstgöring direkt skulle erhålla fullmakt på beställningen. Med hänsyn

bland annat till att kompetens för underofficersbefordran kunde uppnås

redan efter fem tjänsteår förelåge ofta icke tillräckligt underlag för ett bedömande

av vederbörandes lämplighet för praktisk tjänstgöring som underofficer

vid trupp. Det vore därför nödvändigt att i någon form bibehålla den

enligt nuvarande bestämmelser obligatoriska provtjänstgöringen. Detta borde

lämpligen kunna ske på så sätt, att nyutnämnd underofficer anställdes

såsom »extra ordinarie sergeant» och sålunda icke direkt erhölle fullmakt utan

endast s. k. antagningsbevis. Efter två års provtjänstgöring med godkända

vitsord borde fullmakt erhållas på beställningen. Därest sergeantslön icke

vore disponibel vid andra tjänsteårets slut, borde fullmakt erhållas såsom

sergeant i regemente eller kår.

Arméförvaltningen har framhållit, att underlaget för rekrytering av fortifikationskårens

underofficerskader behövde ökas. Detta kunde enligt ämbetsverkets

förmenande ske därigenom, att underofficerare jämväl ur andra truppslag

än ingenjörtrupperna beordrades till särskild utbildningskurs för vinnande

av anställning vid kåren.

Svenska underofficersförbundet har ansett, att det skulle vara olyckligt,

om fast anställt manskap, som redan vid inträdet i tjänst ägde kunskaper utöver

de i folkskola meddelade, skulle erhålla snabbare befordran än övriga,

som samtidigt påbörjat sin utbildning. Det av försvarsutredningen föreslagna

utbildningssystemet syntes kunna få sådana konsekvenser.

Liknande synpunkter ha anförts av försvarsväsendets underbefälsförbund,

som tillika framhållit, att om gemensamma stater inrättades för kavalleriets,

pansartruppernas och luftvärnets underofficerskårer, svårigheterna att bedöma

befordringsförliållandena syntes blivit större än för närvarande. Förbundet

ifrågasatte därför, huruvida det av utredningen föreslagna systemet borde

genomföras.

1942 års för svar sber edning.

Beredningen hade tidigare givit uttryck åt den uppfattningen, att underofficerare

redan vid tillträdandet av underofficersbeställning borde erhålla

fullmakt. Härutinnan kunde dock undantag böra göras beträffande furir,

som före tillträdandet av anställningen vid försvarsväsendet avlagt realexamen

och på grund härav kunde förvärva kompetens för underofficersbefordran

på avsevärt kortare tid än sådan furir, som före underofficersutbildningen

måste genomgå försvarsväsendets läroverk. I sådant fall syntes böra

gälla, att vederbörande befordrades till extra ordinarie sergeant och bibehölles

i dylik anställning, till doss han uppnått en tjänstetid i manskaps- och

underofficersbeställning av minst sju år.

I likhet med vad som nu gäller förutsätter jag, att arméns underofficerare Departementsskola

rekryteras bland fast anställt manskap, som genomgått arméns under- «hefen.

officersskola. Enligt do grunder för underofficersutbildningen, som jag i det

s. 324 Kontrollera mot PDF

324

Kungl. May.ts proposition nr 210.

följande förutsätter skola tillämpas, kan underofficerskompetens i normala

fall uppnås efter sju tjänsteår, det första halvåret i överstatsanställning däri

inräknat. De som vinna befordran till underofficer efter så lång tid ha innehaft

befälsgrad i så många år, att någon ytterligare prövning av deras kvalifikationer

icke synes erforderlig. De böra alltså direkt erhålla fullmakt på

underofficersbeställning. Emellertid finnes en kategori av fast anställda —

de som avlagt realexamen redan före volontäranställning — som enligt det

av mig förordade utbildningssystemet kan vinna underofficerskompetens

redan efter fyra och ett halvt tjänsteår, överstatshalvåret ej inräknat. Beträffande

dessa lärer, såsom chefen för armén framhållit, saknas tillräckligt underlag

för ett bedömande av vederbörandes lämplighet för underofficersbefattning.

Med hänsyn härtill torde icke heller dessa som regel böra befordras

till underofficer förrän efter sju år. Då det emellertid i vissa fall torde föreligga

skäl till tidigare underofficersbefordran men fullmakt å underofficersbeställning

icke synes böra erhållas förrän efter sju år, torde furir, beträffande

vilken tidigare underofficersbefordran ifrågakommer, böra antagas såsom

extra ordinarie sergeant, varefter fullmakt erhålles, sedan sju tjänsteår

uppnåtts. Med anledning härav erforderliga ändringar i avlönings- och pensionsbestämmelser

torde sedermera få anmälas av chefen för finansdepartementet.

I enlighet med vad som föreslagits beträffande kavalleriets och pansartruppernas

officerskårer förutsätter jag, att jämväl underofficerskårerna vid

dessa truppslag sammanslås till för respektive truppslag gemensamma kårer.

Med den ståndpunkt jag i det föregående intagit beträffande fälttygkårens

och fortifikationskårens organisation saknar jag anledning att nu taga ställning

till frågan om rekryteringen av dessa kårers underofficerare.

Fast anställt manskap.

Det fast anställda manskapet antages för närvarande medelst kontrakt på

2, 3 eller 4 år. Anställningen påbörjas i regel den 1 november och förnyad

anställning kan vinnas varje gång för en tid av V* till 2 år, dock högst intill

28 års ålder för obefordrad volontär och 34 år för underbefäl. Den som innehaft

väl vitsordad anställning under minst 6 år, är tillförsäkrad anställning

över stat under ett halvt år för att erhålla en viss utbildning för civilanställning.

F ör sv ars utredning en.

Försvarsutredningen har med hänsyn till de regelbundna konjunkturväxlingarna

på arbetsmarknaden ansett det lämpligt, att anställning liksom

hittills skedde på hösten. Enligt nu tillämpat system skedde även avgång

ur tjänst vid samma årstid. Enär ur nyss nämnda synpunkt en förskjutning

av tidpunkten för avgången till våren vore till förmån för den fast anställde

och därmed även för rekryteringen, förordade utredningen att en sådan ändring

skedde. Ur militär synpunkt vore, bland annat med hänsyn till utbildningens

organisation, önskvärt, att anställningsåret började den 1 oktober. Då anställ
-

s. 325 Kontrollera mot PDF

325

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

ningsförhållandena inom näringslivet numera underkastats sådana förändringar,

att den l november i förevarande avseende icke längre hade samma

betydelse som förut, ville utredningen förorda en övergång till 1 oktober såsom

lämplig tidpunkt för anställningens påbörjande.

Med anledning av de av utredningen i annat sammanhang föreslagna

ändringarna i fråga om det fast anställda manskapets utbildning och med hänsyn

till behovet av fullt utbildade och rutinerade instruktörer har utredningen

föreslagit, att den första anställningstiden i regel skall omfatta 472 år, eller

från den 1 oktober första året till den 1 april femte året. För den, som avlagt

realexamen eller förvärvat minst motsvarande kunskapsmått, borde dock

anställningstiden lämpligen begränsas till fyra år. Hinder borde emellertid

icke föreligga för den, som så önskade, att bliva anställd den 1 oktober i

likhet med övriga volontärer.

På truppförbandens stater borde uppföras löner för manskapet med utgångspunkt

från att både nyanställning och avgång ägde rum den 1 april.

På sådan lön inträdde sålunda direkt volontär med realexamen eller motsvarande

kompetens. Övriga inträdde på sådan lön först efter ett halvårs

anställning. Under detta halvårs anställning, då lön enligt lönegrad Ma 1 i

lägsta löneklassen borde uppbäras, föresloges volontären upptagas över stat

vid truppförbandet. Bestämmandet av det antal volontärer över stat, som

årligen skulle anställas, borde överlämnas åt vederbörande truppförbandschef,

vilken vore i stånd att överblicka rekryteringsbehovet per 1 april vid

vederbörligt truppförband. Med hänsyn till att antalet för fortsatt utbildning

till underbefäl lämpliga volontärer undantagsvis syntes kunna bliva större

än det antal, för vilket lediga volontärlöner den 1 april disponerades av

vederbörande truppförbandschef, borde i kontrakt med volontär, som anställdes

1 oktober, inflyta föreskrift om skyldighet att efter ett halvt års

prövotid — och då truppförbandschef så prövade nödigt — efter eget val

och i mån av vakanta beställningar mottaga transport till annat truppförband

eller också avgå från anställning.

Civilanställningshalvåret borde som hittills förläggas till vinterhalvåret.

Därav följde emellertid, att det komme att infalla under den ordinarie

anställningen på stat och att personalbehovet på stat borde beräknas med

hänsyn härtill. Utredningen, som grundat sina personalberäkningar främst

på personalbehovet under sommarhalvåret, hade beträffande tjänsten under

vinterhalvåret räknat med att underbefäl, som uppnådde minst sex tjänsteår

påföljande 1 april och som icke avsåges rekapitulera utöver sistnämnda tidpunkt,

under ifrågavarande halvår skulle beredas tillfälle till eivilanställningsutbildning.

Detta halvår komme sålunda att motsvara det nuvarande civilanställningshalvåret.

Utredningen ville slutligen i fråga om det fast anställda manskapet såsom

sin mening framhålla, att bcfordringsgången borde vara i stort sett densamma

inom samtliga truppslag. Det syntes på grund härav erforderligt, att

graden vicekorpral tillkomme vid kavalleriet samt vicekonstapel vid artilleriet

och luftvärnet.

s. 326 Kontrollera mot PDF

326

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Departements
chefen.

Yttrande.

Försvarsväsendets underbefäls förbund har ansett, att som en alternativ

lösning av frågan om det fast anställda manskapets ställning borde prövas

möjligheten av en radikal omläggning av volontärinstitutionen. Enligt de riktlinjer

härför, som förbundet velat anvisa, borde kadern av fast anställt manskap

i möjligaste mån begränsas. Detta borde kunna ske därigenom, att erforderligt

antal truppinstruktörer av manskaps grad rekryterades bland den värnpliktiga

personal, som genomgått befälsutbildning. Genom den begränsning

av antalet fast anställt manskap, som sålunda skulle komma till stånd, bleve

enligt förbundets uppfattning möjligheterna att lösa civilanställningsproblemet

gynnsammare.

Såsom förut anförts, har förbundet vidare föreslagit inrättande av ett

antal beställningar för s. k. långtjänstunderbefäl.

1942 års försvarsberedning.

Såsom redan under rubriken Personalstatemas konstruktion m. m. anförts

har 1942 års försvarsberedning framhållit, att den av utredningen föreslagna

ökningen av antalet beställningar för fast anställt manskap vid armén

vore procentuellt större än motsvarande ökning för underofficerare. Även

om hänsyn toges till att ökningen av antalet furirer väsentligen kunde hänföras

till att den första anställningstiden bestämts till 4 år (4Vs år därest

överstatshalvåret medräknades) i stället för — i regel — 3 år för närvarande,

varav följde att manskapet under första kontraktstiden komme att vinna befordran

till furirsbeställning i större omfattning än som hittills skett, måste likväl,

enligt försvarsberedningens förmenande, möjligheterna till underofficersbefordran

för framtiden bliva procentuellt mindre än vad för närvarande vore

fallet. Detta kunde leda till försämrad rekrytering. På grund härav ansåge

sig beredningen böra understryka det av försvarsväsendets underbefälsförbund

gjorda uttalandet, att civilanställningsmöjligheterna för avgående manskap

måste förbättras, varför nämnda fråga borde underkastas förnyad utredning.

Såsom förut anmärkts, har beredningen tillstyrkt underbefälsförbundets

förslag om inrättande av ett antal beställningar för långtjänstunderbefäl.

Beredningen har även ansett sig böra fästa uppmärksamheten på underbefälsförbundets

redan berörda förslag till omläggning av volontärinstitutionen.

Utan att taga ställning till det sålunda framlagda uppslaget har beredningen

dock som sin mening framhållit, att den ansåge förslaget böra tagas

under närmare övervägande.

Beredningen har slutligen påpekat, att den ifrågasatta omläggningen av

anställningsförhållandena syntes kräva vissa ändringar i manskapsavlöningsreglementet.

Jag har i huvudsak intet att erinra mot försvarsutredningens förslag rörande

manskapsrekryteringen. Det torde sålunda med hänsyn till läget på

s. 327 Kontrollera mot PDF

327

Kungl. Maj ds proposition nr 210.

den civila arbetsmarknaden vara lämpligt, att första anställning av fast

anställt manskap i regel sker den 1 oktober. Den första anställningstiden

lärer i enligbet med utredningens förslag i regel böra omfatta 4‘/2 år. Härigenom

vinnes bland annat, att avgång ur tjänst i allmänhet kommer att ske

på våren, vilket ur civilanställningssynpunkt är eftersträvansvärt. Den som

före fast anställning avlagt realexamen bör dock beredas möjlighet att direkt

vinna anställning på stat med inträde i tjänst den 1 april.

Vid beräkningen av truppförbandens stater torde man böra utgå från att

både nyanställning och avgång äger rum den 1 april. Under det första halvåret,

den 1 oktober—den 31 mars, synes volontären böra upptagas över stat

vid truppförbandet och därvid åtnjuta lön enligt lönegraden Ma 1.

Med hänsyn till att den anställde mot slutet av anställningstiden borde

beredas tillfälle att söka och kvalificera sig för civil anställning, har utredningen

föreslagit, att han under det sista halvåret av anställningstiden,

dock tidigast sjätte anställningsåret, skall liksom hittills erhålla vissa förmåner,

såsom vidsträckt rätt till tjänstledighet för provtjänstgöring. Enär

emellertid en anställd icke under sin enligt kontraktet bestämda anställningstid

torde kunna beredas sådana förmåner utan att i gällande manskapsavlöningsreglemente

vidtagas vissa ändringar, finner jag mig icke här kunna

taga ställning till denna fråga, vilken i stället synes böra upptagas till behandling

inom finansdepartementet. Jag vill emellertid framhålla, att frågans

lösning är av vikt med hänsyn till manskapskaderns utökning Även andra

åtgärder kunna i detta syfte visa sig erforderliga, och civilanställningsfrågan

bör sålunda, enligt vad jag tidigare under avsnittet Vissa gemensamma anslags-

och avlöningsfrågor framhållit, följas med särskild uppmärksamhet.

I samband med behandlingen av frågan om ändringar i manskapsavlöningsreglementet

torde jämväl böra utredas, huruvida det första halvåret av anställningen

bör tillgodoräknas vederbörande såsom tjänsteår vid löneklassuppflyttning.

I enlighet med försvarsutredningens förslag torde för vinnande av enhetlighet

mellan truppslagen följande tjänstegrader böra tillkomma, nämligen vid

kavalleriet vicekorpral samt vid artilleriet och luftvärnet vicekonstapel. Däremot

kan jag, såsom jag redan i annat sammanhang anfört, nu icke biträda

underbefälsförbundets av försvarsberedningen tillstyrkta förslag om inrättande

av ett antal beställningar för s. k. långtjänstunderbefäl.

Redan enligt nu gällande bestämmelser finnes möjlighet för värnpliktig

att under utbildningstiden eller efter dess avslutande vinna fast anställning,

varvid den tjänstgöring, som före sådan anställning fullgjorts i värnpliktsbefattning,

enligt särskilda grunder må tillgodoräknas vederbörande. Någon

ändring i dessa bestämmelser har icke förutsatts. Innan det av underbefälsförbundet

framlagda förslaget om övergång till ett helt nytt system för rekryteringen

av det fast anställda manskapet, helt uppbyggt på värnpliktsgrund,

tages under övervägande, anser jag emellertid, att det av utredningen föreslagna

systemet bör grundligt prövas. Framför allt måste erfarenhet vinnas

s. 328 Kontrollera mot PDF

328

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 210.

Departements
chefen.

rörande den förlängda värnpliktstjänstgöringen och den kompetens, som det

värnpliktiga underbefälet därvid kan förväntas uppnå ävensom rörande omfattningen

av den rekrytering, som på denna väg är att påräkna.

Det torde ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda närmare bestämmelser

rörande personalrekryteringen och därmed sammanhängande frågor. Jag

utgår från att det därvid icke skall föreligga hinder för Kungl. Maj:t att,

där så prövas lämpligt, göra avvikelser från de här angivna grunderna för

rekryteringen.

Musikpersonal.

I fråga om rekryteringen av musikpersonalen har försvarsutredningen

uttalat, att första anställning av musikvolontär borde ske efter samma grunder

som för annan volontär samt att musikvolontär borde obligatoriskt genomgå

klass 1 ävensom deltaga i den allmänbildande undervisningen i underbefälsskolorna.

Jag förutsätter, att i enlighet med utredningens förslag första anställning

av musikvolontär sker efter samma grunder som för annan volontär. I övrigt

ifrågasätter jag icke nu någon ändring i fråga om rekryteringen av musikpersonalen.

Rekrytering av arméns reservpersonal.

Denna personal utgöres för närvarande av:

personal på arméns reservstater,

personal i arméns reserver,

officerare vid väg- och vattenbyggnadskåren,

i fredstid konstituerade landstormsofficerare samt

i fredstid till befäl vid frivilliga automobilkåren konstituerade officerare.

Reservstaterna utgöras av arméns reservstat för officerare och underofficerare

samt reservstaten för fältläkarkåren. Beställningarna på reservstat

besättas med personal, som på ansökan överflyttas från aktiv stat.

Personalen i arméns reserver särskiljes efter sättet för inträde i reserven

i pensionsavgången, förtidsavgången och reservutnämnd personal.

För sv ars ut redningen.

Försvarsutredningen har, såsom tidigare anförts, föreslagit att på arméns

reservstat skola upptagas ett antal överstelöjtnantsbeställningar samt att

en reservstat skall inrättas även för fältveterinärkåren. Utredningen har

icke ifrågasatt någon ändring med avseende å nu gällande villkor för inträde

på reservstat. I fråga om de slag av beställningar, som nytillkomma, hav

utredningen föreslagit, att bland annat följande villkor borde iakttagas. Till

överflyttning till beställning såsom överstelöjtnant å arméns reservstat kunde

s. 329 Kontrollera mot PDF

329

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

ifrågakomma överstelöjtnant eller major. Till överflyttning till beställning

såsom fältveterinär å reservstaten för fältveterinärkåren kunde ifrågakomma

fältveterinär eller regementsveterinär. Till överflyttning till beställning såsom

regementsveterinär å reservstaten för fältveterinärkåren kunde ifrågakomma

regementsveterinär eller bataljonsveterinär.

I fråga om personalen i arméns reserver har utredningen anfört,

att det förslag till ny reservbefälsförordning, som enligt vad förut i annat

sammanhang anförts är under utarbetande inom arméstaben syntes komma

att innebära vissa ändringar med avseende på reservpersonalens anställningsoch

tjänstgöringsförhållanden. Enär utredningsarbetet ännu icke vore slutfört,

kunde emellertid frågan om den framtida rekryteringen av personalen

i arméns reserver icke i detta sammanhang upptagas till prövning.

Yad beträffar de civilmilitära kårernas reserver har försvarsutredningen

räknat med att någon nyrekrytering av dessa kårer framdeles i regel icke

skall förekomma, då behovet av reservpersonal vid dessa kårer till övervägande

del torde kunna fyllas med värnpliktiga läkare, veterinärer m. fl.

Dock borde läkare och veterinärer vid avgång från anställning såsom bataljonsläkare

vid fältläkarkåren eller bataljonsveterinärer vid fältveterinärkåren

vara skyldiga att inträda i reserven.

Beträffande rekryteringen av väg- och vattenbyggnadskåren har

försvarsutredningen icke ifrågasatt någon ändring.

Med avseende å landsto rmsofficerarna har försvarsutredningen

framhållit, att en betydande del av dessa för närvarande utgjordes av i fredstid

konstituerade landstormsofficerare. Syftet med denna anställningsform

hade bland annat varit att på ett fastare sätt knyta detta befäl till armén.

Detta hade framför allt varit av betydelse i fråga om dem som icke längre

befunne sig i värnpliktsåldern. Samma förhållande har gällt frivilliga

automobilkårens befäl.

Utredningen har förutsatt, att såväl de fredskonstituerade landstormsofficerarna

som frivilliga automobilkåren skola utgå ur organisationen. Det

syntes emellertid förenligt med statens intresse, att den tillgång de i fredstid

konstituerade landstormsofficerarna utgjorde väl tillvaratoges, vilket framför

allt syntes bliva av betydelse under tiden intill dess det nya utbildningssystemets

verkningar gjort sig gällande. De landstormsofficerare och det

befäl vid frivilliga automobilkåren, som ännu vore i värnpliktsåldern, borde

sålunda enligt utredningens mening förordnas till värnpliktigt befäl.

I fråga om dem åter, vilka redan lämnat värnpliktsåldern, syntes andra

åtgärder bliva erforderliga. Utredningen föresloge, att dessa skulle kunna

anställas såsom officerare i reserven med den ställning i fråga om anställnings-,

tjänstgörings- och avlöningsförhållanden, som avsåges skola komma att framdeles

gälla för sådan officer under den av utredningen förutsatta s. k. tredje

perioden. Med hänsyn till att tjänstgöringsskyldighet i fredstid tidigare icke

ålegat landstormsofficer och till förhållandena i övrigt, syntes däremot på

s. 330 Kontrollera mot PDF

330

Kungl. Maj-.ts ‘proposition nr 210.

här nämnt sätt anställd officer i reserven icke böra åtnjuta för annan reservofficer

fastställd pension eller däremot svarande förmåner. Endast därtill

villig och för anställningen lämplig personal borde kunna ifrågakomma för

anställningen.

Utredningen ville därutöver i princip uttala sig för att anställning såsom

officer i reserven på här antydda villkor framdeles borde efter passerandet

av 47-årsgränsen kunna medgivas även värnpliktiga kaptener och löjtnanter,

som besutte erforderlig kompetens.

F ttr anden.

Chefen för första arméfördelningen har ansett, att med hänsyn till den befälsbrist,

som kunde befaras, om samtliga landstormsofficerare över värnpliktsåldern

avfördes, det vore ändamålsenligt att i enlighet med vad utredningen

förordat lämpliga officerare av nämnda kategori övergångsvis finge kvarstå

exempelvis som officerare i reserven. Billighetsskäl syntes tala för att landstormsbefäl

under en övergångstid medgåves rätt att bibehålla nuvarande

löneförmåner trots deras föreslagna överförande till värnpliktigt befäl. Motsvarande

syntes böra gälla jämväl för befäl vid frivilliga automobilkåren.

Chefen för armén har uttalat i huvudsak samma synpunkter rörande det

nuvarande landstormsbefälets ställning i den föreslagna organisationen.

Chefen för armén ville dock gå ytterligare ett steg längre, i det han förordade,

att jämväl landstormsofficerare i värnpliktsåldern borde beredas tillfälle att

efter viss prövning vinna anställning som reservofficerare. Psykologiska skäl

talade i främsta rummet härför. Frågan om officerarna vid frivilliga automobilkåren

borde hållas öppen i avvaktan på resultatet av den utredning, som borde

komma till stånd rörande kårens framtida uppgifter och ställning.

Jämväl arméförvaltningen har ansett, att vissa övergångsbestämmelser

borde utfärdas rörande avlöningsförmånerna till fredskonstituerade landsstormsofficerare

och officerare vid frivilliga automobilkåren. Dessa bestämmelser

borde innebära, att denna personal åtminstone under någon tid tillförsäkrades

enahanda förmåner vid krigstjänstgöring, som den enligt nu

gällande bestämmelser åtnjöte.

Sveriges landstormsföreningars centralförbund har förklarat sig icke vara

berett att nu taga ställning till förslaget, att i reserven anställd f. d. landstormsofficer

icke skulle få åtnjuta för annan reservofficer fastställd pension

eller däremot svarande förmåner, men ville dock framhålla önskvärdheten av,

att reservofficer, som förut varit fast anställd landstormsofficer, i en eller

annan form borde komma i åtnjutande av lämpligt avvägd pension eller

gratifikation.

Frivilliga automobilkåren har framhållit, att möjlighet borde finnas även

för kåren tillhörande officerare, vilka befinna sig i värnpliktsåldern, att övergå

till reserven. De, som överfördes till värnpliktiga officerare, borde vid tjänstgöring

bibehålla nuvarande avlöningsförmåner.

s. 331 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210. - 331

Landstormsofficerssällslcapens i Sverige riksförbund har anfört, att förbundet

intet hade att erinra mot att landstormsofficerskåren såsom

sådan utginge ur organisationen. Riksförbundet ansåge emellertid, att icke

endast landstormsofficerare, som passerat 47 års ålder, utan jämväl landstormsofficerare

i värnpliktsåldern borde kunna överföras till reservofficerare,

i den mån de därtill befunnes lämpliga. De landstormsofficerare, som komme

att överföras till reserven, borde vare sig detta skedde medan de ännu kvarstode

i värnpliktsåldern eller senare tillerkännas rätt till viss pension samt

utrustningsbidrag.

Hur än frågan om landstormsofficerarnas överförande till reservofficerare

komme att lösas, borde dock sådana bestämmelser utfärdas att åtminstone

de nuvarande fast anställda landstormsofficerarna i samband med överförandet

till kategorien värnpliktiga officerare icke bleve ekonomiskt lidande.

Enligt riksförbundets förmenande borde de tillförsäkras sådana avlöningsförmåner

under rådande förstärkta försvarsberedskap och mobilisering, att

förmånerna motsvarade den lön, som de nu åtnjöte.

Försvarsväsendets underbefäls förbund har ansett, att det för underlättande

av rekryteringen av arméns reservstat för underofficerare vore nödvändigt, att

kommendering till underofficersutbildning i framtiden skedde i större omfattning

samt att villkoren för att erhålla anställning som underofficer på

reservstat för framtiden icke borde inrymma krav på viss tjänst-etid,

1942 års försvarsberedning.

Försvarsberedningen, som i huvudsak biträtt utredningens förslag, har i

likhet med vissa remissmyndigheter ansett vissa övergångsbestämmelser

erforderliga med avseende å de fredskonstituerade landstormsofficerarna

samt officerarna vid frivilliga automobilkåren. Sålunda borde gälla, att de

officerare, som redan innehade anställning, under tjänstgöring borde bibehållas

vid rätt till dem nu tillkommande löneförmåner enligt krigsavlöningsreglementet,

så länge det nuvarande beredskapstillståndet fortfore, eller om

mobilisering i anslutning till detta tillstånd skulle anbefallas. Först därefter

borde dessa officerare avföras såsom sådana på det sätt som försvarsutredningen

föreslagit.

I fråga om de olika slag av beställningar, som böra upptagas på arméns

reservstat, hänvisar jag till vad därom under avsnittet Arméns övergångsstatsoch

reservpersonal närmare anförts.

Beträffande villkoren för inträde på reservstat i vad angår de slag av beställningar,

som enligt föreliggande förslag skola tillkomma utöver i staterna

hittills upptagna, torde i överensstämmelse med vad utredningen härom

anfört böra gälla följande. Till överflyttning till beställning såsom överstelöjtnant

på arméns reservstat skall kunna ifrågakomma överstelöjtnant eller

major på aktiv stat. Till överflyttning till beställning såsom fältveterinär

respektive regementsveterinär på reservstaten för fältveterinärkåren skall

Departements
chefen.

s. 332 Kontrollera mot PDF

332

Kungl. Maj-.ts proposition nr 210.

kunna ifrågakomma fält- eller regementsveterinär respektive regements- eller

bataljons veterinär. Vad angår villkoren för överflyttning till övriga slag av

beställningar på reservstat förutsätter jag icke annan ändring i nu gällande

ordning än att bestämmelserna angående antalet tjänsteår för anställnings

vinnande underkastas översyn i syfte att underlätta tillträdet till reservstat,

bland annat för furir som avlagt underofficersexamen.

Vidkommande personalen i arméns reserver hänvisar jag till vad jag redan

i tidigare sammanhang anfört därom, att jag icke är beredd att rörande dess

ställning fatta slutlig ståndpunkt, förrän det under utarbetande varande förslaget

till ny reservbefälsförordning framlagts. Enär jämväl frågan om

rekryteringen av denna personal är beroende därav, är jag nu heller icke

beredd att härutinnan avgiva något förslag. Jag har därför ansett mig icke

böra här redogöra för vad i remissyttrandena därom anförts.

I likhet med försvarsutredningen förutsätter jag icke någon ändring beträffande

rekryteringen av väg- och vattenbyggnadskårens personal.

Jag biträder utredningens förslag om att personalkategorien landstormsofficerare

skall utgå ur organisationen och att därvid de landstormsofficerare,

som befinna sig i värnpliktsåldern, böra överföras till kategorien värnpliktiga

officerare, medan de som överskridit denna ålder skola kunna anställas såsom

reservofficerare, i båda fallen under förutsättning att de anses därtill utan

tvekan lämpliga. Jag kan däremot icke tillstyrka det från flera håll framförda

förslaget, att jämväl landstormsofficerare i värnpliktsåldern skola kunna överföras

till reservofficerare. De nuvarande landstormsofficerarnas berättigade

intressen torde tillräckligt tillgodoses, därest i enlighet med försvarsberedningens

och vissa myndigheters förslag övergångsvis bestämmes, att i fredstid

konstituerade landstormsofficerare under tjänstgöring bibehållas vid rätt till

dem nu tillkommande löneförmåner enligt krigsavlöningsreglementet, så

länge det nuvarande beredskapstillståndet fortfar eller om mobilisering i anslutning

till detta tillstånd skulle anbefallas. Huruvida de sålunda förutsatta

övergångsbestämmelserna böra föranleda, att de nuvarande landstormsofficerarna

tills vidare icke överföras till det värnpliktiga befälet, eller om

sådant överförande ändock bör ske och övergångsbestämmelserna sålunda

utformas såsom tillämpningsbestämmelser till krigsavlöningsreglementet,

torde icke behöva avgöras i detta sammanhang. Jag förutsätter, att det, om

den senare utvägen väljes, skall tillkomma Kungl. Maj:t att utfärda erforderliga

krigsavlöningsbestämmelser. Med hänsyn till att tjänstgöringsskyldighet

under fredstid icke tidigare ålegat landstormsofficerare torde pension

eller däremot svarande förmåner icke böra utgå till landstormsofficer, som

erhållit anställning såsom reservofficer.

I enlighet med försvarsutredningens förslag torde jämväl frivilliga automobilkåren

såsom militärt organiserad kår böra utgå ur organisationen, varvid

dess officerare på enahanda villkor, som förutsatts beträffande landstormsofficerare,

böra överföras till värnpliktiga officerare eller erhålla anställning

såsom reservofficerare. Frivilliga automobilkårens officerare böra givetvis

s. 333 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210. 333

övergångsvis tillerkännas samma förmåner som de fredskonstituerade landstormsofficerarna.

De sålunda föreslagna organisationsförändringarna synas böra om möjligt

genomföras den 1 januari 1943.

Mot förslaget, att jämväl värnpliktiga officerare i framtiden under vissa

förutsättningar skola kunna vinna anställning såsom reservofficerare, sedan

de lämnat värnpliktsåldern, har jag intet att erinra.

G. Utbildning.

De värnpliktigas utbildning.

Frågan om de värnpliktigas utbildning torde icke böra behöva närmare

beröras, enär ny värnpliktslag, som utarbetats på grundval av försvarsutredningens

förslag i ämnet, redan av 1941 års riksdag antagits.

Utbildning av fast anställt befäl.

Försvar sutredningen har framhållit, att arméorganisationens stomme utgjordes

av det fast anställda befälet, vars kvalitet vore avgörande för fältförbandens

krigsduglighet. Rekrytering och utbildning av denna personal vore

därför en angelägenhet av största vikt.

Utbildningen till fast anställt underbefäl samt till fast anställd underofficer

och officer måste vara så organiserad att de befälsaspiranter, som ägde de

bästa kvalifikationerna, kunde komma i åtnjutande av fortsatt utbildning och

vinna befordran. Nuvarande krav på måttet av allmänbildning för befordran

till underofficer och officer (reservofficer) kunde dock med hänsyn till dessa

personalgrupper åvilande uppgifter icke minskas. Den, som ägde erforderliga

militära kvalifikationer men icke ett tillräckligt kunskapsmått i allmänbildande

ämnen, måste för att vinna fast anställning såsom officer eller underofficer

bibringas nödiga insikter i sistnämnda ämnen. Detta kunde ske vid försvarsväsendets

läroverk, som försvarsutredningen i annat sammanhang föreslagit

skola organiseras.

En under hela tjänstetiden fortgående utbildning av arméns befälskårer

vore därjämte en av grundbetingelserna för att arméns staber och förband

skulle kunna fylla sina uppgifter i fält. Såväl soldat- som befälsutbildningen

måste i största möjliga utsträckning vara förlagd till de lägre truppförbanden

och ansvaret för utbildningen påvila cheferna för dessa.

Chefen för forsta arméfördelningen har anfört, att det ville synas som om utredningen

visat benägenhet för att överskatta värdet av genomgångna kurser

av teoretisk eller frivillig art. Den praktiska tjänstgöringen vid trupp vore

i många hänseenden mera givande, vilket erfarenheterna från de senaste

åren än ytterligare belyste. Högeligen önskvärt vore därför, att riksdagsbeslut

i hithörande frågor icke bleve bindande i högre grad än som vore

oundgängligen nödvändigt.

s. 334 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

334 Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Såsom av det följande kommer att framgå, har jag i huvudsak intet att

erinra mot de förslag rörande utbildningen av det fast anställda befälet, som

försvarsutredningen framlagt. Givet är emellertid, att vid den närmare utformningen

av erforderliga bestämmelser vissa jämkningar i förslagen kunna

befinnas lämpliga, liksom ock erfarenheterna från utbildningsarbetet kunna

föranleda ändringar i utbildningsbestämmelserna. Jag förutsätter därför, att

det skall tillkomma Kungl. Maj:t eller efter Kungl. Maj:ts beprövande chefen

för armén att vidtaga sådana eventuellt erforderliga jämkningar, i den mån

dessa kunna verkställas inom ramen av den av mig förutsatta personal- och

skolorganisationen. I likhet med chefen för första arméfördelningen anser jag,

att den praktiska tjänstgöringen vid trupp är av största värde ur utbildningssynpunkt.

Emellertid torde de framlagda förslagen tillräckligt tillgodose

denna sida av befälsutbildningen samtidigt som de möjliggöra en önskvärd

förbättring och effektivisering av den teoretiska utbildningen.

Det fast anställda manskapets utbildning.

I nuvarande utbildningssystem för det fast anställda manskapet erfordras

för fullständig underbefälsutbildning (furirsutbildning) i regel omkring 2 år

och 10 månader, däri inräknat vid flertalet truppslag förekommande trupptjänstgöring.

I underbefälsutbildningen ingår jämsides med den rent militära

utbildningen undervisning i allmänbildande ämnen.

Utbildningen bedrives vid truppförbandsvis anordnade volontärsoldat(etc.

), korpral- (etc.) och furirskolor. Volontärsoldatskolan har en längd av

10—11 månader. Under de två därpå följande åren genomgå de fast anställda

korpral- och furirskolor, vardera i regel av omkring 11 månaders längd (trupptjänstgöring

inräknad).

Den första kontraktstiden utgör i regel 3 år. Det sätt på vilket underbefälsutbildningen

inpassats i första kontraktstiden medgiver, att de fast anställda

under denna tid tjänstgöra såsom instruktörer vid värnpliktsutbildningen

under sammanlagt omkring 10 månader.

F ör sv ar sutredning en.

Försvarsutredningen, som framhållit att underbefälsutbildningens mål vore

att skapa en kvalificerad underbefälskår och att lägga en god grund för fortsatt

utbildning till underofficer (officer), har å sid. 224—226 i betänkandet

lämnat en detaljerad redogörelse för huru underbefälsutbildningen enligt utredningens

mening borde ordnas. Ur redogörelsen må här anföras följande:

Den rent militära utbildningen borde enligt utredningens mening omfatta

en rekrytskola om 6 månader samt korpralskola och furirskola om vardera 11

månader (trupptjänstgöring inräknad).

Undervisningen i allmänbildande ämnen omfattade för närvarande i medel

tal omkring 600 timmar och förde fram till ett kunskapsmått i ämnena modersmålet,

historia med samhällskunskap, geografi och matematik, som motsvarade

genomgången klass 2 i 5-klassig realskola vid högre allmänt läroverk. Detta

kunskapsmått måste numera betraktas såsom väl litet, såväl med hänsyn till

önskvärdheten av högre allmänbildning hos det trupptjänstgörande under
-

s. 335 Kontrollera mot PDF

335

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

befälet som till den organisation av den fortsatta utbildningen till underofficer,

som föresloges i det följande. Det syntes därför lämpligt att undervisningen

förde fram till ett kunskapsmått motsvarande klass 3 i 5-klassig realskola.

Det sammanlagda antal timmar för undervisningen i allmänbildande

ämnen, som måste ingå i underbefälsutbildningen, kunde uppskattas till omkring

950 timmar.

För närvarande bedreves undervisningen i allmänbildande ämnen jämsides

med den militära delen av underbefälsutbildningen. Detta hade visat sig medföra

vissa nackdelar för båda arbetsområdena. Ur utbildningssynpunkt måste

därför hävdas, att undervisningen i allmänbildande ämnen så långt möjligt till

tiden borde skiljas från den rent militära utbildningen samt att den till större

delen borde förläggas före sistnämnda utbildning.

Det vore önskvärt att volontärernas rekrytskola toge sin början samtidigt

med rekrytskolan för de värnpliktiga och att utbildningen med hänsyn till

samövningar m. m. under det första året skedde i stort sett i takt med de värnpliktigas

utbildning. På grund härav syntes det lämpligt att förlägga huvuddelen

av den allmänbildande undervisningen till vinterhalvåret före rekrjdskolans

början (klass 1).

Med hänsyn till att det under vinterhalvåret vore möjligt att inrymma

allenast 672 av de 950 timmar, som undervisningen i allmänbildande ämnen

borde omfatta, återstode omkring 300 timmar att förläggas till tiden efter

klass 1. Dessa timmar syntes böra fördelas på korpralskolan och furirskolan,

vilket vid jämn fördelning utgjorde omkring 5 timmar per vecka. Denna ordning

innebure ett avsteg från principen att till tiden åtskilja den militära utbildningen

och undervisningen i allmänbildande ämnen. Med hänsyn till

önskvärdheten att bibehålla och förkovra i klass 1 förvärvade kunskaper, syntes

dock ett sådant avsteg berättigat.

Volontärerna hade vid första anställningens början i regel ett mycket varierande

mått av kunskaper i allmänbildande ämnen. Det kunde knappast anses

rationellt att låta undervisningen av samtliga elever bliva beroende av kunskapsmåttet

hos flertalet volontärer, som endast genomgått vanlig folkskola.

Det syntes därför lämpligt att låta de volontärer, som vid första anställningen

ägde ett kunskapsmått i allmänbildande ämnen, som motsvarade minst genomgången

klass 3 vid 5-klassig realskola, genomgå en särskild linje av klass 1,

som toge sikte på att vinna tid vid den fortsatta utbildningen till underofficer

(officer). Denna linje syntes lämpligen böra anordnas militärområdesvis.

För volontärer som före anställningens början avlagt realexamen syntes

klass 1 icke böra vara obligatorisk.

All undervisning i allmänbildande ämnen förutsattes skola ledas av civila

lärare. Vid sidan av denna undervisning i klass 1 borde bedrivas viss grundläggande

militär utbildning, särskilt gymnastik och militär idrott.

Den av försvarsutredningen föreslagna organisationen av underbefälsutbildningen

framgår närmare av en å sid. 225 i betänkandet intagen översikt.

Lantförsvarets utbildningskommission.

I sitt den 29 november 1941 avgivna betänkande med förslag angående

utbildningen av värnpliktiga och fast anställt manskap vid armén (statens

off. utredn. 1941:35) har lantförsvarets utbildningskommission framlagt ett

förslag rörande det fast anställda manskapets utbildning, som i vissa avseenden

avviker från försvarsutredningens förslag.

Utbildningskommissionen har i sitt förslag i likhet med försvarsutred
-

s. 336 Kontrollera mot PDF

336

Depcvt-tements
ekefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

ningen förutsatt, att manskapsutbildningen skall inledas med en under första

vinterhalvåret anordnad undervisning i allmänbildande ämnen. Under den

återstående delen av utbildningstiden bär emellertid utbildningskommissionen

icke förutsatt någon obligatorisk allmänbildande Undervisning, medan

däremot försvarsutredningen som nämnts avsett, att under denna tid undervisning

i allmänbildande ämnen skall äga rum i omkring 300 timmar. Jämväl

beträffande den rent militära utbildningen avviker utbildningskommissionens

förslag i vissa avseenden från försvarsutredningens. Sålunda skall den

grundläggande soldatutbildningen enligt kommissionens förslag äga rum i

en ettårig volontärsoldatskola, varefter den egentliga underbefälsirtbildningen

skall bibringas det fast anställda manskapet i form av en sammanhängande

ettårig kurs i särskild underbefälsskola.

Utbildningskommissionens betänkande har i vanlig ordning varit föremål

för remissbehandling.

Yttranden över försvarsutredningens betänkande.

Chefen för armén har anslutit sig till utredningens förslag i fråga om principerna

för det fast anställda manskapets utbildning.

Försvarsväsendets underbefälsförbund har i vad rör undervisningen i allmänbildande

ämnen under underbefälsutbildningen framhållit, att målet för

denna utbildning borde kunna sättas högre än vad utredningen förutsatt

eller till ett kunskapsmått motsvarande klass 4 i den femåriga realskolan.

Det syntes förbundet därjämte önskvärt, att undervisning i ett främmande

språk kunde inläggas i undervisningen. Även elever, som före anställningen

avlagt realexamen, borde genomgå klass 1. Olägenheterna härmed skulle

reduceras om målet för undervisningen i allmänbildande ämnen ändrades i

enlighet med vad förbundet föreslagit.

Skolöverstyrelsen har i fråga om manskapsutbildningen såsom sin mening

framhållit, att ämnet biologi med hälsolära borde inarbetas i undervisningsprogrammet

och att detta skulle vara möjligt att genomföra med bibehållen

målsättning för den allmänbildande undervisningen i samband med underbefälsutbildningen.

Det syntes även styrelsen erforderligt, att behovet av

grundläggande utbildning i ett av språken tyska och engelska för det underbefäl,

som kommenderades till försvarsväsendets läroverk, tillgodosåges.

Överstyrelsen ansåge det knappast möjligt att per korrespondens på ett tillfredsställande

sätt bibringa de grundläggande kunskaperna i moderna språk.

Ehuru utbildningen av den fast anställda personalen utgör en fråga, som

det tillkommer Kungl. Maj:t att utan riksdagens hörande reglera, har jag

ansett mig böra här lämna en kortfattad redogörelse för föreliggande förslag,

enär desamma i vissa avseenden äro av betydelse, då det gäller att

bedöma behovet av lärarpersonal, skollokaler o. s. v. Med hänsyn till syftet

med den sålunda lämnade redogörelsen har jag funnit mig icke böra närmare

referera inkomna yttranden i annan mån än där desamma kunnå tänkas

inverka på beräkningarna av nyss angivna behov.

s. 337 Kontrollera mot PDF

337

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Det av försvarsutredningen framlagda förslaget rörande det fast anställda

manskapets utbildning synes mig kunna utgöra ett underlag för den fortsatta

prövning av föreliggande frågor, som torde vara erforderlig och vid

vilken givetvis de av lantförsvarets utbildningskommission anförda synpunkterna

böra prövas. Förslaget att förlägga en väsentlig del av undervisningen

i allmänbildande ämnen till anställningstidens början och att samtidigt låta

det därtill anslagna halvåret utgöra en prövotid synes mig vara av särskild

betydelse. De olägenheter, som varit förknippade med det hittillsvarande

systemet för allmänbildande undervisning, torde kunna antagas i huvudsak

bortfalla, därest detta förslag genomföres. Ehuru det skulle vara önskvärt,

om de i vissa yttranden framförda förslagen om en utökning av den

allmänbildande undervisningen utöver vad som i försvarsutredningens förslag

förutsatts kunde genomföras, synas svårigheter möta att inpassa en

sådan utökad undervisning i det av försvarsutredningen angivna utbildningsschemat.

Därest det emellertid vid närmare överväganden skulle visa sig

möjligt att åtminstone i vissa avseenden tillgodose de i yttrandena framförda

önskemålen, har jag intet att däremot erinra. Jag förutsätter dock

härvid, att detta kan ske inom ramen för den av försvarsutredningen förutsatta

skolorganisationen, vars omfattning synes mig i stort sett lämplig. Av

tidigare angivet skäl anser jag mig emellertid icke för närvarande böra taga

slutgiltig ställning till dessa frågor.

Underofficersutbildning.

För sv ar sutredningen.

I nuvarande utbildningssystem omfattar utbildningen till underofficer

på aktiv stat genomgång av arméns underofficersskola, vilken

genomgång kan ifrågakomma för dem som avslutat underbefälsutbildningen

med huvudbetyget »Med beröm godkänd». Underofficersskolan innefattar

»förberedande kurs» under omkring 8 månader samt därefter »allmän kurs»

under omkring 19 månader. Elever, som äga ett högre kunskapsmått i allmänbildande

ämnen, kunna efter prövning vinna inträde i allmänna kursen

utan genomgång av förberedande kursen. Undervisningen i allmänbildande

ämnen bedrives i vad avser inhämtande av underofficerskompetens på A- och

B-linje. A-linjen för fram till ett kunskapsmått motsvarande realexamen med

blott ett främmande språk, ämnet kristendomskunskap icke betygsatt och med

rätt för eleven att i två av återstående ämnen utom svensk skrivning hava

underbetyg. B-linjen för fram till vanlig realexamen, dock utan ämnet franska.

Försvarsutredningen, som framhållit, att underofficersutbildningens mål

vore att skapa kvalificerade underofficerare, ägnade att i fredstid och vid

mobilisering bestrida befattningar som trupputbildare, stabsunderofficerare

och kompaniadjutanter (motsvarande), har beträffande sättet för utbildningens

ordnande anfört:

Den nuvarande arméns underofficersskola kunde sägas fylla högt ställda

krav på ifrågavarande utbildning. I några avseenden vore emellertid utbild
Bihang

till riksdagens protokoll 1942. 1 sand. Nr 210. 377 42 22

s. 338 Kontrollera mot PDF

338

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

ningen icke rationell. Genom att den militära utbildningen bedreves jämsides

med undervisningen i allmänbildande ämnen, vore det icke möjligt för den som

i dessa ämnen redan ägde underofficerskompetens att snabbare kvalificera

sig för befordran. Såväl ur militär som ur den enskildes synpunkt vore det

önskvärt att bereda underbefäl med realexamen (motsvarande) möjligheter

att snabbare än som för närvarande kunde ske nå fram till underofficersexamen.

Härför krävdes möjlighet för elever med förkunskaper i allmänbildande

ämnen att förbigå sådan allmänbildande undervisning, som de redan

tidigare förskaffat sig. Denna möjlighet kunde skapas endast genom att

undervisningen i allmänbildande ämnen, i likhet med vad som föreslagits vid

utbildningen till underbefäl, skildes från den militära delen av underofficersutbildningen.

Undervisningen i allmänbildande ämnen borde ske vid ett för

de tre försvarsgrenarna gemensamt läroverk, försvarsväsendets läroverk.

Av den nuvarande utbildningstiden vid arméns underofficersskola, omkring

27 månader, åtginge omkring 11 månader för den rent militära utbildningen.

En rent militär underofficerskurs skulle sålunda med oförändrade

krav i fråga om denna utbildning behöva omfatta omkring 11 månader. Av

samma skäl som tidigare anförts i fråga om underbefälsutbildningen, borde

undervisningen vid försvarsväsendets läroverk föregå kommendering till underofficerskurs.

Det syntes vidare av flera skäl lämpligt att underofficerskurs

förlädes till tiden oktober—augusti.

Den av försvarsutredningen föreslagna organisationen av underofficersutbildningen

framgår närmare av en å sid. 228 i betänkandet intagen översikt.

Till försvarsväsendets läroverk eller till underofficerskurs borde beordras

fast anställd furir, som i furirsexamen erhållit betyget »Med beröm godkänd»

och som efter furirskolans slut fullgjort omkring 13 månaders trupptjänstgöring.

Furir, som påbörjat studier på A-, T- eller B-linje vid försvarsväsendets

läroverk och av vederbörande truppförbandschef och av rektor vid läroverket

prövades äga för utbildning till officer erforderliga kunskaper och färdigheter,

borde efter ansökan kunna återgå till truppförbandet för att beredas tillfälle att

vid officersaspirantskola kvalificera sig för inträde vid C-linjen vid försvarsväsendets

läroverk, avlägga begränsad studentexamen och därefter erhålla

kommendering till officerskurs.

Enligt gällande bestämmelser får fast anställd furir efter avgång ur tjänst

anställas som underofficer i reserven, därest han fullgjort 7 repetitionsövningar,

varav en i reserven. Detta innebär, att endast den som varit fast anställd

i minst 6 år, kan ifrågakomma för anställning i reserven. Särskild utbildning

av blivande reservunderofficerare äger icke rum.

Försvarsutredningen har framhållit, att, enär underofficerens uppgifter i

fält icke sammanfölle med underbefälets, det syntes nödvändigt att fast anställd

furir före anställning såsom underofficer i reserven genomginge en

reservunderofficerskurs, avsedd att förbereda honom för ifrågavarande uppgifter.

Kommendering till denna kurs borde ske tidigast under sjätte anställningsåret

och endast ifrågakomma för dem som prövades lämpliga för framtida

befordran till underofficer i reserven. Kursen syntes böra ordnas truppslagsvis

och omfatta omkring tre månader.

I fråga om underofficerarnas fortsatta utbildning har försvarsutredningen

anfört följande:

s. 339 Kontrollera mot PDF

339

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

_ Den utbildning, som syftade till att öka underofficerarnas användbarhet och

förbereda dem för tjänstgöring i vissa specialbefattningar, ägde i princip rum

främst vid truppförbanden. För att bereda även underofficerarna möjligheter

att ytterligare utveckla sin förmåga att utbilda trupp måste emellertid centrala

kurser i stridsutbildning, pionjärtjänst och dylikt anordnas. Dessa kurser

kunde i regel anslutas till vederbörliga truppslags skjutskolor och motsvarande

skolor.

Rekryteringen av intendenturkårens förvaltare måste som hittills ske

genom utbildning av förvaltaraspiranter vid en centralt anordnad förvaltarkurs.

På motsvarande sätt måste kurs för utbildning av regementskassörer

alltjämt anordnas enligt hittillsvarande grunder. För rekrytering av

de nyinrättade beställningarna såsom förvaltare vid fälttygkåren borde särskilda

kurser anordnas av omkring ett halvt års längd.

Vissa befattningar, som skulle bestridas av underofficerare, krävde sådana

specialkunskaper, att de icke kunde förvärvas vid truppförbanden. På grund

härav erfordrades centralt anordnade kurser (närmare angivna i en å sid.

229 i betänkandet intagen översikt).

För sergeanter i reserven, vilka skulle krigsplaceras som kompaniadjutanter

(motsvarande), borde, innan denna krigsplacering trädde i kraft,

anordnas en kompaniadjutantskurs. Kursen borde givas en längd av en

månad och anordnas under regementsövning centralt för hela armén. Den

förlädes lämpligen till arméns underofficersskola, som under tiden för regementsövningen

vore frigjord från ordinarie underofficersutbildning.

Yttrande.

Svenska underofficersförlundet har ansett erforderligt, att fast anställt underbefäl,

som vid inträdet i tjänst redan avlagt realexamen och därmed enligt

utredningens förslag skulle kunna beordras direkt till underofficersskolan,

före tillträdet till denna underkastades prövning i de i realexamen

ingående ämnena. Ifrågavarande elever skulle därigenom stimuleras till att

genom självstudier vidmakthålla sina kunskaper under manskapsutbildningen.

Det vore vidare önskvärt, att underofficerare ur samtliga truppslag

finge, i likhet med vad som föreslagits för officerare, deltaga i särskilt anordnade

skidkurser.

Försvarsutredningens förslag till ordnande av underofficersutbildningen Departement*- synes mig kunna läggas till grund för närmare bestämmelser i ämnet. chefen.

Genom ett åtskiljande av den rent militära utbildningen och undervisningen

i allmänbildande ämnen torde sålunda skapas förutsättningar för en rationell

underofficersutbildning. Fast anställda underbefäl, som redan före sin militära

anställning äga mera omfattande kunskaper i allmänbildande ämnen,

kunna genom det föreslagna utbildningssystemet bättre utnyttjas vid truppförbanden,

enär de redan efter omkring 472 tjänsteår kunna ernå underofficerskompetens.

Såsom jag tidigare framhållit bör dock befordran till

underofficer för dessa underbefäl i regel icke ske tidigare än för deras i

tjänsten jämnåriga kamrater.

Jag kan icke dela underofficersförbundets uppfattning, att inträdesprövning

till underofficersskolan bör krävas för sådana fast anställda, som före

s. 340 Kontrollera mot PDF

340 Kungt. Maj:ts proposition nr 210.

anställningen avlagt realexamen. Det kan icke vara rimligt att begära att

dessa ånyo skola dokumentera sina kunskaper, framför allt med hänsyn

till att denna examen motsvarar ett kunskapsmått som är större än det

minsta kunskapsmåttet för underofficerskompetens.

I likhet med försvarsutredningen anser jag lämpligt, att furir, som önskar

anställning såsom underofficer i reserven, får genomgå en särskild reservunderofficer

skurs, avsedd att förbereda honom för hans uppgifter såsom

underofficer.

De av utredningen föreslagna kurserna för fortsatt utbildning av underofficerare

torde jämväl vara ägnade att öka underofficerarnas möjligheter att

väl fylla sina uppgifter i arméorganisationen. Underofficerarna synas böra

deltaga i skidkurser i den mån så visar sig erforderligt.

Officersutbildning.

För sv ar sutredningen.

Utbildningen till officer på aktiv stat omfattar enligt nu gällande

bestämmelser en rekrytskola om 34/2 månader, en officersaspirantskola om 8

månader, trupptjänstgöring under omkring 4 månader samt därefter en för

samtliga truppslag gemensam officerskurs vid krigsskolan av omkring 23

månaders längd (l:a krigsskoleåret 6 månader, trupptjänstgöring 6 månader

och 2:a krigsskoleåret 11 månader).

Fast anställt manskap kan vinna officersbefordran efter genomgång av

ovan angiven officerskurs vid krigsskolan. För tillträde till denna kurs

erfordras underofficersexamen med begränsad studentexamen. Studierna för

sistnämnda examen bedrivas vid arméns underofficersskola jämsides med

den militära utbildningen.

Försvarsutredningen har anfört, att första delen av den blivande officerens

utbildning måste helt sammanfalla med de värnpliktigas för att det skulle

bliva möjligt att rekrytera officerskåren ur samtliga värnpliktskategorier,

vilket enligt utredningens mening vore ett önskemål. Officersaspiranten föresloges

sålunda genomgå rekrytskola, förberedande plutonchefsskola, plutonchefsskola

och officersaspirantskola i likhet med dem som skulle bliva

värnpliktiga officerare. Officersaspirantskolan måste dock av officersaspiranten

fullgöras på vinterlinjen med hänsyn till den fortsatta utbildningen.

Rörande den fortsatta utbildningen har utredningen anfört följande:

Efter genomgången officersaspirantskola borde officersaspiranten fullgöra

trupptjänstgöring såsom plutonchefs ställföreträdare (motsvarande) under 5

månader samt därefter under 1 månad (regementsövningen) i regel såsom

plutonchef (motsvarande). Efter regementsövningens slut borde of ficersaspirant,

som ägde härför erforderliga kvalifikationer, kommenderas till en för samtliga

truppslag gemensam officerskurs vid krigsskolan. Aspirant, som vid officersaspirantskola

(vinterlinjen) kvalificerat sig för vidare utbildning till officer

på aktiv stat men icke ägde för ifrågavarande anställning erforderlig studie
-

s. 341 Kontrollera mot PDF

341

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

kompetens, borde beredas tillfälle att före kommendering till krigsskolan avlägga

begränsad studentexamen vid försvarsväsendets läroverk.

Fast anställd furir, som önskade vidareutbildning till officer på aktiv stat

och ansåges därtill lämplig, borde efter avslutad underbefälsutbildning och därpå

följande trupptjänstgöring under omkring 13 månader kunna beordras till

officersaspirantskola (vinterlinjen). Därest ifrågavarande elev placerade sig

bland dem som förklarades lämpliga för fortsatt utbildning till officer på aktiv

stat, föresloges utbildningen därefter fullföljas på samma sätt som ovan

angivits för värnpliktig officersaspirant, som icke ägde för befordran till

officer erforderlig studiekompetens.

Ovan angiven organisation av utbildningen medgåve en direkt jämförelse

mellan officersaspiranter av skilda kategorier, dels under officersaspirantskolan,

dels under officerskursen vid krigsskolan. Den medförde emellertid väsentliga

förändringar i fråga om utbildningen vid krigsskolan.

Enligt krigsskolans nu gällande organisation hade flertalet elever före

kommendering till skolan fullgjort omkring 16 månaders tjänstgöring. Med

föreslaget system komme officersaspiranterna att erhålla kommendering till

officerskurs vid krigsskolan tidigast efter 30 månaders tjänstgöring. Detta

innebure att en väsentlig del av officersutbildningen (i stort sett första krigsskoleåret)

förskjutits från krigsskolan till officersaspirantskolorna.

Med hänsyn härtill syntes undervisningstiden vid krigsskolan kunna begränsas

till omkring 2,000 timmar eller 11 månader (uppehåll medräknade).

Kursen borde lämpligen förläggas till tiden oktober—augusti, d. v. s. till tiden

sammanfallande med nuvarande andra krigsskoleåret.

Den av försvarsutredningen föreslagna organisationen av utbildningen till

officer på aktiv stat framgår närmare av en å sid. 231 i betänkandet intagen

tabell.

Utbildningen till officer i reserven omfattar enligt nu gällande bestämmelser

en rekrytskola av omkring 31/2 månaders längd, därefter en aspirantskola

av omkring 8 månaders längd, trupptjänstgöring i 4 månader, en för

samtliga truppslag gemensam reservofficerskurs vid krigsskolan av omkring

4 månaders längd samt därpå följande trupptjänstgöring om 25—30 dagar.

Utbildningen omfattar alltså sammanlagt omkring 21 månader.

Försvarsutredningen har framhållit, att den föreslagna organisationen av

de värnpliktigas utbildning måste medföra väsentliga förändringar med avseende

på utbildningen till reservofficer. Härom har utredningen närmare

anfört följande:

Den blivande reservofficeren skulle vid den första utbildningens slut vara

användbar som plutonchef eller i annan motsvarig befattning. Denna del

av utbildningen till reservofficer kunde sammanfalla med utbildningen till

värnpliktig officer. Den blivande reservofficeren borde alltså genomgå rekrytskola,

förberedande plutonchefsskola, plutonchefsskola samt officersaspirantskola

på vinter- eller sommarlinje, i full överensstämmelse med vad som föreslagits

för de värnpliktiga, som uttagits för utbildning till värnpliktiga officerare.

Någon differentiering i utbildningshänseende av de båda kategorierna

skulle icke ske förrän vid officersaspirantskolans slut.

Efter avslutad officersaspirantskola hade reservofficersaspiranten att fullgöra

regementsövning i egenskap av värnpliktig sergeant. Följande år fullgjordes

den första repetitionsövningen i egenskap av fänrik i reserven.

s. 342 Kontrollera mot PDF

342

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Fast anställd furir, som ägde för anställning som reservofficer erforderlig

studiekompetens, borde kunna beordras till officersaspirantskola och kvalificera

sig för sådan anställning.

Med avseende på officerarnas fortsatta utbildning har försvarsutredningen

framhållit, att den utbildning, som avsåge att öka de aktiva

officerarnas användbarhet i de befattningar de innehade ävensom att förbereda

dem för högre eller andra befattningar, principiellt borde ske vid vederbörliga

truppförband. Avsteg från denna princip måste emellertid göras beträffande

sådan utbildning, som av ekonomiska skäl eller på grund av bristande resurser

i fråga om lärare och materiel icke lämpligen kunde ordnas vid truppförbanden.

Denna utbildning måste bedrivas vid centralt anordnade skolor och

kurser. Dessa kunde indelas i:

obligatoriska skolor,

frivilliga skolor, till vilka officerare vunne tillträde efter ansökan och som

erfordrades för förvärvande av kompetens för vissa befattningar, transport till

vissa personalkårer o. s. v., samt

specialkurser, avsedda att säkerställa tillgången på vissa specialutbildade

officerare.

Utredningen har å sid. 232—236 i betänkandet närmare redogjort för de

skolor och kurser, som utredningen ansett erforderliga. Ur redogörelsen må

här anföras följande.

Av varje officer måste krävas förtrogenhet med eget truppslags materiel

och dennas användning. Utbildningen till officer avsåge bland annat att giva

officersaspiranterna en allmän kännedom i detta avseende. Att bibringa dem

grundliga sådana kunskaper medhunnes emellertid icke. Utbildningen till

officer måste därför fullständigas genom en särskild kurs eller skola, förlagd

till sådan tidpunkt efter officersexamen, att utbildningen kunde grundas på

de erfarenheter den unge officeren vunnit under en tillräckligt lång sammanhängande

tjänstgöring vid trupp. Denna utbildning borde därjämte taga sikte

på att göra eleverna skickade att föra kompani (motsvarande förband) i fält.

För att ifrågavarande utbildning skulle kunna göras enhetlig för truppslagets

officerare och för att behovet av kvalificerade lärare skulle kunna tillgodoses,

borde den centraliseras till särskilda truppslagsofficersskolor.

Vid infanteriet hade de yngre officerarnas utbildning de senaste åren tillgodosetts

vid infanteriofficersskola, förlagd till Stockholm, och vid trängen

vid en under ett år försöksvis anordnad trängofficersskola vid Göta trängkår.

Båda dessa skolor hade haft en längd av omkring 8 månader, vilken tid även

framdeles syntes lämplig. En praktisk del av utbildningen borde förläggas

till infanteriskjutskolan.

Vid kavalleriet hade officersutbildningen närmast efter krigsskolan hittills

omfattat obligatorisk genomgång av ridskolan. Enär åt den tekniska och

taktiska utbildningen kunnat anslås ytterst begränsad tid, syntes det nödvändigt,

att kavalleriofficerarna framdeles genomginge en kavalleriofficersskola

av motsvarande längd som infanteriofficersskolan och lämpligen sammanslagen

med denna. Kavalleriofficerarna borde dock efter genomgång av

kavalleriofficersskolan även framdeles genomgå subalternofficerskurs vid

ridskolan av omkring 9 månaders längd.

Med hänsyn till det nära sammanhang, som rådde mellan infanteriets och

pansartruppernas taktik och teknik, syntes det lämpligt att jämväl pansarofficersskolan

sammansloges med infanteriofficersskolan.

s. 343 Kontrollera mot PDF

343

Kungl. Maj-.ts proposition nr 210.

Utbildningstiden vid den nuvarande allmänna kursen vid artilleri- och

ingenjörhögskolan borde minskas till 12 månader, och kursen borde i samband

därmed omorganiseras till en artilleri-, en luftvärns- och en ingenjörofficersskola

samtliga med en så praktisk inriktning som möjligt. Den mera högskolebetonade

undervisning, som för närvarande inginge i artilleri- och ingenjörhögskolans

allmänna kurs, men som icke krävdes för subalternofficerens tjänst

som trupputbildare, borde till en del överföras till skolans högre kurs. Skolornas

teoretiska del syntes åtminstone tills vidare böra bedrivas vid högskolan.

En praktisk del av dessa officersskolor borde förläggas till artilleriets skjutskola,

luftvärnets skjutskola respektive ingenjörtruppskolan.

Vid truppslag utan egen rekrytering av officerare på aktiv stat förelågs

icke behov av truppslagsofficersskola.

Äldre subalternofficerare och kaptener borde erhålla fortsatt utbildning i

vederbörligt truppslags taktik och teknik. Eleverna föresloges genomgå denna

fortsatta utbildning, innan de tillträdde befattningar som kompanichefer (motsvarande

chefer) respektive bataljonschefer (motsvarande chefer). Utbildningen

borde förläggas till i regel truppslagsvis anordnade skolor (kurser),

som borde hava en längd av 1—3 månader.

Motsvarighet till dessa skolor (kurser) funnes för närvarande endast vid

infanteriet, kavalleriet och artilleriet i form av skjutskolor för subalternofficerare,

kaptener och regementsofficerare. Dessa skjutskolor borde bibehållas.

Den tekniska och taktiska utvecklingen krävde, att motsvarande skolor

(kurser) anordnades jämväl för officerare ur övriga truppslag. Sålunda borde

organiseras: vid pansartrupperna en pansartruppskola, vid luftvärnet en skjutskola,

vid ingenjörtrupperna en ingenjörtruppskola, vid signaltrupperna en

signaltruppskola samt vid trängtrupperna en underhållsskola, avsedd även för

officerare ur tyg- och intendenturtrupperna m. fl.

Den utbildning i taktik och truppföring, som bibringades äldre subalternofficerare

och kaptener (ryttmästare) vid ovannämnda skolor, måste efter

hand fullständigas med ytterligare sådan utbildning dels för den personal,

som vore närmast ansvarig för den taktiska utbildningen inom truppförbanden,

nämligen regementscheferna (motsvarande chefer), dels för officerare,

som inom en nära framtid avsåges bliva befordrade till regementschefer.

Denna utbildning borde förläggas till en för armén gemensam stridsskola av

omkring en månads längd förlagd till krigshögskolan — arméns stridsskola

och genomgås dels av överstelöjtnanter, dels av överstar vart fjärde eller

femte år.

Ovan angiven fortsatt utbildning — vid truppslagsofficersskolor, ridskolan,

skjutskolor och motsvarande skolor samt vid arméns stridsskola — syntes utredningen

böra givas obligatorisk karaktär, varigenom garantier vunnes för att

officerskårens utbildning bleve enhetlig och tidsenlig.

Rekryteringen av officerskårerna vid signaltrupperna samt vid fälttygkåren,

fortifikationskåren och intendenturkåren måste som hittills av flera skäl

ske genom transport av officerare från övriga truppslag. För att förvärva för

sådan transport erforderliga kunskaper och färdigheter krävdes, förutom viss

provtjänstgöring, genomgång av särskilda utbildningskurser, nämligen signalofficerskurs,

tygofficerskurs, fortifikationsofficerskurs respektive mtendents
kurs.

. .

Arméns behov av personal för högre stabstjänst, lärartjänst och allmän

teknisk tjänst borde som hittills fyllas av de från krigshögskolan och artillerioch

ingenjörhögskolnn utexaminerade eleverna.

Ytterligare högre teknisk undervisning och specialutbildning för erforder

ligt antal av de officerare, som genomgått artilleri- och ingenjörhögskolan,

syntes böra bibringas vid tekniska högskolan.

s. 344 Kontrollera mot PDF

344

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Yissa befattningar vid armén krävde specialkunskaper, vilka icke kunde förvärvas

vid de i det föregående behandlade skolorna (kurserna). För att fylla

behovet av specialutbildad personal måste på grund härav liksom hittills särskilda

kurser anordnas.

I fråga om reservofficerarnas fortsatta utbildning har försvarsutredningen

anfört, att följande synpunkter gjorde sig gällande:

Den fortsatta utbildningen av reservofficerare avsåge att göra dem användbara

såsom kompanichefer (bataljonschefs ersättare) i fält. Tjänstgöringsskyldigheten

för reservofficerare syntes per treårsperiod komma att omfatta

dels repetitionsövning om 35, i vissa fall 20 dagars längd, och dels i regel

två kurser om vardera 60 timmars längd. Kurserna avsåge att vidmakthålla

och vidareutveckla reservofficerarnas kunskaper, för att denna personal sedermera

under tjänstgöring vid trupp skulle kunna uppträda med större säkerhet

och bättre tillgodogöra sig de praktiska erfarenheterna.

o Utbildningen till och med andra repetitionsövningen borde koncentreras

på att utveckla och befästa de kunskaper och färdigheter, som vore erforderliga

för subalternofficersbefattning. Efter andra repetitionsövningen borde utbildningen

inriktas på kompanichefsutbildning.

Utbildningen under sista delen av officersanställningen borde i regel avse

direkt förberedelse för uppgifterna vid mobilisering samtidigt som den avsåge

att vidmakthålla reservofficerarnas förmåga att fylla dem i fält tillkommande

uppgifter.

Frivilliga kurser, främst skjutskolekurser och specialkurser, borde ifrågakomma

jämväl för reservofficerare.

För utbildningen av pensionsavgången personal borde ovan för utbildningen

under sista delen av de reservanställda officerarnas anställning angivna

grunder gälla.

Yttranden.

Den av utredningen föreslagna utbildningen till officer på aktiv stat har

icke mött någon principiell erinran.

Försvarsväsendets underbefälsförbund har dock såsom förut nämnts ansett,

att möjlighet att vinna tillträde till C-linjen vid försvarsväsendets läroverk

för att efter avlagd begränsad studentexamen erhålla kommendering till

krigsskolan borde föreligga jämväl för fast anställd, som efter underofficersexamen

prövats lämplig för utbildning till officer på aktiv stat.

Under kommendering till underofficersskolan, där ju för närvarande de

för officersanställning nödvändiga allmänbildande kunskaperna inhämtades,

bibehölle den fast anställde vissa löneförmåner. Det syntes skäligt, att fast

anställd furir icke heller framdeles under kommendering till officersaspirantskola

och försvarsväsendets läroverk förlorade sina löneförmåner. Det kunde

ifrågasättas, huruvida icke samtliga officersaspiranter borde beredas löneförmåner

såsom furirer, sedan aspirantskolan avslutats.

Med avseende å officerarnas fortsatta utbildning har chefen för armén

icke varit fullt övertygad om nödvändigheten av att anordna truppslagsofficersskolor

vid infanteriet, kavalleriet, pansartrupperna och trängen.

Den rutin i trupptjänst med allt vad därtill hörde, som officeren förskaffade

sig omedelbart efter officersexamen under ett flertal års i huvud
-

s. 345 Kontrollera mot PDF

345

Kungl. Maj-.ts proposition nr 210.

sak oavbruten tjänstgöring, vore av så stor betydelse för hans fortsatta verksamhet

såsom truppofficer eller stabsofficer, att den helst icke borde avbrytas

av en obligatorisk påbyggnad av de teoretiska kunskaperna några år

efter officersexamen. Det vore därför icke önskvärt att binda sig för obligatoriska

truppslagsofficersskolor. Skulle de framdeles visa sig erforderliga,

syntes de kunna anordnas utan annat beslut än i fråga om anslag.

Därest ovan angivna skolor vid infanteriet, kavalleriet, pansartrupperna

och trängen icke skulle komma att anordnas under de närmaste åren, borde

den av utredningen föreslagna första kursen vid skjutskolor och motsvarande

skolor inläggas tidigare än vad försvarsutredningen förutsatt eller

förslagsvis under fjärde eller femte året efter officersanställningen. Sistnämnda

kurs måste därvid eventuellt givas en något ökad omfattning.

Truppslagsofficersskolorna vid artilleriet, luftvärnsartilleriet och ingenjörtrupperna,

vilka — ehuru ettåriga — ersatte de hittills såsom nödvändiga

ansedda tvååriga allmänna kurserna vid artilleri- och ingenjörhögskolan har

chefen för armén däremot funnit erforderliga.

I fråga om utbildningen till reservofficer har svenska arméns reservofficersförbund

ifrågasatt, huruvida det icke vore önskvärt, att en differentiering

mellan reservofficersaspiranter och blivande värnpliktiga officerare skedde

tidigare än vid officersaspirantskolans slut. Förbundet ansåge för sin del

att en särutbildning för reservofficersaspiranterna, förlagd till en för arméns

truppslag gemensam krigsskola, skulle befrämja reservofficerarnas fortsatta

utbildning.

Förbundet har vidare framhållit vikten av att reservofficerare, liksom

värnpliktiga officerare, bereddes skälig kompensation.

Underbefälsförbundet har ansett, att den omläggning av reservofficersutbildningen,

som av utredningen förordats, borde möjliggöra för den som

genomgått underofficersskola och alltså avlagt realexamen att utan ytterligare

utbildning vinna anställning såsom officer i reserven.

Utredningen förutsätter, att hittillsvarande krav i fråga om kunskaper i Departement»- allmänbildande ämnen för anställning som officer på aktiv stat bibehållas. chefen.

Det system för utbildningen, som utredningen förordar, gör det emellertid

såsom förut anförts möjligt för flertalet värnpliktiga och fast anställda att

i fri konkurrens nå fram till officersexamen. Förslaget synes mig därför

utgöra en tillfredsställande lösning av frågan om skapandet av en på bred

bas rekryterad, kvalitativt högtstående officerskår.

Jag har redan i samband med frågan om officerskårens rekrytering behandlat

spörsmålet om möjligheten för fast anställd personal, som avlagt

underofficersexamen, att avlägga begränsad studentexamen och erhålla kommendering

till krigsskolan.

Utredningens förslag med avseende å officerarnas fortsatta utbildning

synes mig i stort sett väl avvägt. Den obligatoriska utbildningen torde,

såsom utredningen framhållit, medföra garantier för vidmakthållandet av en

enhetlig och modernt utbildad officerskår. Förslaget förutsätter en viss

omorganisation av arméns undervisningsanstalter. Till denna fråga åter
-

s. 346 Kontrollera mot PDF

346

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 210.

kommer jag i annat sammanhang. Med hänsyn till önskvärdheten av enhetlighet

i utbildningen synas i enlighet med förslaget truppslagsofficersskolor

böra anordnas även vid infanteriet, kavalleriet, pansartrupperna och

trängen.

Med hänsyn till den i det föregående omförmälda utredningen rörande

den ingenjörstekniska organisationen inom försvarsväsendet saknar jag anledning

att för närvarande taga ställning till förslaget om anordnande av

tygofficers- och fortifikationsofficerskurser.

Mot utredningens förslag beträffande reservofficersutbildningen har jag i

huvudsak intet att erinra. I avbidan på utformningen av den nya reservbefälsförordningen

kan jag emellertid icke för närvarande fatta ståndpunkt

till vad utredningen anfört rörande tjänstgöringsskyldigheten för och vidareutbildningen

av sådana officerare.

Jag kan icke dela reservofficersförbundets uppfattning att differentieringen

av reservofficersaspiranter och blivande värnpliktiga officerare borde ske

tidigare. Utredningens förslag med subalternofficerskompetens som mål för

officersaspirantskolan synes mig väl avvägt. Beservofficerens vidareutbildning

är avsedd att infalla efter hans första officersår, d. v. s. efter det han

skaffat sig någon erfarenhet som plutonchef.

I enlighet med vad som anförts beträffande utbildningen av manskap

och underofficerare förutsätter jag, att Kungl. Maj:t vid den närmare utformningen

av bestämmelserna rörande officersutbildningen skall kunna vidtaga

de ändringar i de här angivna grunderna för utbildningen, som kunna

anses erforderliga. Jag förutsätter vidare, att Kungl. Maj.t därvid skall äga

meddela närmare bestämmelser rörande avlöningsförmånerna till fast anställda

under officersutbildning, givetvis utan frångående av de grunder,

som i övrigt gälla beträffande de fast anställdas avlöning.

H. Utbildningsanstalter.

Allmänna grunder.

Försvarsutredningen har framhållit, att flertalet i föregående avsnitt berörda

skolor och utbildningskurser vore av den karaktär och varaktighet, att

de borde förläggas till särskilda utbildningsanstalter och erhålla en fast

organisation. Beställningar för vissa lärare m. fl. borde uppföras på vederbörlig

utbildningsanstalts stat.

De skolor, vilka sålunda liksom hittills borde hava egna personalstater,

vore arméns underofficersskola, krigsskolan, krigshögskolan, artilleri- och

ingenjörhögskolan, skjui^kolan för infanteriet och kavalleriet, ridskolan samt

artilleriets skjutskola. Dessa skolor borde hänföras till arméns fasta undervisningsverk.

En del av dem borde undergå viss omorganisation i enlighet

med av utredningen i det följande framlagda förslag.

"Vid de utbildningsanstalter, som icke hade egna personalstater, borde läraroch

andra befattningar bestridas med från arméns truppförband och staber

kommenderad personal, varvid dock vissa lärare m. fl., avsedda att året om

s. 347 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 210. 347

tagas i anspråk för verksamheten vid anstalterna, föresloges uppförda på

vederbörligt truppslags eller vederbörlig personalkårs stat.

De utbildningsanstalter, som icke tillhörde arméns fasta undervisningsverk

men som med hänsyn till verksamheten likväl borde givas en fast organisation,

vore följande, nämligen truppslagsofficersskoloma, pansartruppskolan,

luftvärnsskjutskolan, ingenjörtruppskolan, arméns signalskola, arméns

underhållsskola, arméns motorskola, tygförvaltningsskolan, intendenturförvaltningsskolan

och arméhundskolan.

Av dessa skolor hade flertalet truppslagsofficersskolor samt intendenturförvaltningsskolan

(militärförvaltningskursen) i regel årligen varit organiserade,

under det att verksamheten vid övriga skolor haft sin motsvarighet

i tillfälligt anordnade kurser. Utredningen föresloge sålunda, att dessa

tillfälliga kurser skulle ersättas av skolor med fast organisation.

I den mån så varit möjligt hade skolorna föreslagits ansluta till redan befintliga

utbildningsanstalter. I vissa fall hade det emellertid visat sig vara

nödvändigt att utföra om- och tillbyggnadsarbeten.

Försvarsutredningen har i en å sid. 239—241 i betänkandet intagen översikt

angivit de enligt utredningens förslag erforderliga utbildningsanstalterna

med vid dem anordnade skolor (kurser).

Mot de av försvarsutredningen anförda allmänna grunderna för utbildningsanstalternas

organisation m. m. finner jag icke skäl till erinran. Förslagets

genomförande synes skapa fasthet och stadga i utbildningsverksamheten.

I anslutning till vad jag i tidigare sammanhang anfört rörande återupptagande

av en år 1939 igångsatt utredning rörande rationalisering av vissa

arvoden utöver lön till militära beställningshavare vill jag erinra om att jag

visserligen icke har något att invända mot att särskilda lärararvoden i enlighet

med utredningens förslag avses jämväl för nyinrättade lärartjänster men

att jag förutsätter, att desamma, därest så genom utredningen skulle befinnas

lämpligt, skola upphöra att utgå utan att därvid vederbörande lärare

beredas kompensation därför.

Jag vill i detta sammanhang jämväl anmärka, att frågan om skolchefernas

undervisningsskyldighet torde böra närmare övervägas.

Grundläggande befälsskolor.

Arméns underofficersskola.

För sv ars ut redningen.

Utredningen har föreslagit, att arméns underofficersskola (AUS) fortfarande

skall vara förlagd till Uppsala. Beträffande de krav, som framdeles

böra ställas på skolans organisation, har utredningen hänvisat till sina ovan

återgivna uttalanden beträffande utbildning till underofficer och officer på

aktiv stat samt erinrat om att det föreslagna försvarsväsendets läroverk förutsatts

skola i förvaltningshänseende anknytas till AUS och att eleverna vid

Departementschefen.

s. 348 Kontrollera mot PDF

348

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

läroverket i militärt hänseende skulle vara underställda chefen för AUS.

Under chefen för AUS komme i enlighet härmed att framdeles lyda en underofficerskurs,

kompaniadjutantskurser för reservunderofficerare och värnpliktiga

underofficerare samt i internat samtliga elever vid försvarsväsendets

läroverk.

Underofficer skursen avsåges äga rum under tiden oktober—augusti

och omfatta 130—150 elever. Antalet elever krävde ur utbildningssynpunkt

en organisation på ett kompani. Med hänsyn till det stora antalet utbildningsavdelningar

och det omfattande planläggningsarbetet syntes förutom

kompanichef även en ställföreträdare för denne erforderlig.

Av eleverna beräknades 65—75 tillhöra infanteriet och återstoden övriga

truppslag. För utbildningen krävdes 6 övningsavdelningar samt såsom befäl

6 avdelningschefer (officerare), 5 andra officerare och 7 underofficerare, vilka

samtliga borde upptagas på skolans stat.

Kompaniadjutantskurser för reservunderofficerare och värnpliktiga

underofficerare föresloges äga rum under september månad och

omfatta omkring 85 elever. För dessa kurser syntes omkring hälften av

skolans lärarpersonal vara erforderlig.

Vid internatet för elever vid försvarsväsendets läroverk erfordrades för

handhavande av redovisning m. m. ävensom av fysisk fostran 3 kompanichefer

och 3 kompaniadjutanter, en av varje från vardera armén, marinen

och flygvapnet. Kompanichefen ur armén vore avsedd jämväl som kasernofficer

och gymnastikofficer vid AUS och borde därför upptagas på skolans

stat.

Försvarsutredningen har å sid. 242—244 i betänkandet i detalj angivit det

av utredningen beräknade personalbehovet för skolan.

Yissa i annat sammanhang närmare angivna om- och tillbyggnader bliva

enligt försvarsutredningens förslag erforderliga vid skolan.

F ttr anden.

Chefen för armén har funnit utredningens förslag till organisation av arméns

underofficersskola lämpligt. Den nya staten borde i princip träda i

kraft hösten 1942. Övergången till ny organisation måste ordnas med hänsyn

till påbörjade kurser och till verksamheten vid försvarsväsendets läroverk.

Statskontoret har fäst sig vid att bland personalen vid arméns underofficersskola

upptagits för kurserna 10 vaktmästare och 10 civila handräckningsmän

och för internatet 22 vaktmästare och 10 civila handräckningsmän och

hölle för sin del före, att betjäningspersonal i sådan utsträckning icke vore

erforderlig. I varje fall borde övervägas, om icke vaktmästarna skulle kunna,

åtminstone till en del, ersättas med billigare arbetskraft.

1942 års f örsvarsb er edning.

I likhet med statskontoret har försvarsberedningen funnit antalet vaktmästare

vara anmärkningsvärt stort. I varje fall kunde ifrågasättas, huru
-

s. 349 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

349

vida icke personalbehovet för de göromål, varom här vore fråga, skulle

kunna åtminstone delvis tillgodoses genom användande av avtalsanställd

personal.

I likhet med chefen för armén finner jag utredningens förslag angående Departements
skolans

organisation i stort sett lämpligt. chefen.

Om, såsom i det föregående anförts, försvarsväsendets läroverk i förvaltningshänseende

anknjtes till underofficersskolan samt eleverna vid läroverket,

vilka föreslagits skola förläggas i internat, skola vara i militärt hänseende

underställda chefen för underofficersskolan, erfordras för denna en

avsevärt utökad personal.

Jag beräknar alltså, i enlighet med försvarsutredningens förslag, behovet

av ordinarie personal på skolans stat till följande:

A. För kurserna.

1 chef, överste,

1 adjutant, kapten eller ryttmästare,

1 kompanichef, kapten,

1 kasernofficer, jämväl kompanichef vid internatet, kapten,

1 ställföreträdande kompanichef, kapten,

II avdelningschefer, kaptener, ryttmästare eller löjtnanter,

1 kompaniadjutant, fanjunkare eller styckjunkare,

7 kompaniunderofficerare, fanjunkare, styckjunkare eller sergeanter,

1 maskinist,

1 eldare av 1. klassen.

B. För internatet.

1 kompaniadjutant, fanjunkare eller styckjunkare ur armén,

1 eldare av 1. klassen.

Behovet av personal på andra försvarsväsendets stater kan beräknas

sålunda:

A. För kurserna.

1 bataljonsläkare,

1 bataljonsveterinär,

1 sjukvårdsfurir.

B. För internatet.

2 kompanichefer, 1 ur vardera marinen och flygvapnet, kaptener,

1 ställföreträdande kompanichef ur marinen, löjtnant,

2 kompaniadjutanter, 1 ur vardera marinen och flygvapnet, flaggunder
officer

respektive fanjunkare,

1 sjuksköterska.

Härtill kommer arvodespersonal och annan icke-ordinarie personal ävensom

betjäningspersonal m. fl.

s. 350 Kontrollera mot PDF

350

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

I vad rör betjäningspersonalen torde av utredningen föreslaget antal vaktmästare

och civila handräckningsmän enligt erfarenheten i stort motsvara

behovet. Såsom billigare arbetskraft än vaktmästare torde endast kunna

ifrågakomma värnpliktigt handräckningsmanskap. Då tillgången på sådant

manskap långt ifrån motsvarar behovet, låter sig ett sådant utbyte icke göra.

Såsom jag i det föregående anfört, anser jag mig emellertid icke för närvarande

böra fatta slutlig ståndpunkt till frågan om omfattningen av den

icke-ordinarie personalen.

Krigsskolan.

Försvars utred ningen.

Försvarsutredningen har föreslagit, att krigsskolan (KS) fortfarande skall

vara förlagd till Karlberg. Det av utredningen föreslagna systemet för utbildning

till officer på aktiv stat medförde, att såväl den s. k. yngre officerskursen

som de båda reservofficerskurserna bortfölle ur skolans nuvarande

organisation. Den hittillsvarande s. k. äldre kursen skulle kvarbliva och benämndes

i det följande officerskursen. Till skolan borde därjämte förläggas

en kaptenskurs för reservofficerare, en kaptenskurs för värnpliktiga officerare

samt gymnastik- och idrottsskolan.

Liksom hittills borde ett övningskompani avses för krigsskolan.

Officerskursen borde förläggas till tiden oktober—augusti. Antalet

kadetter vid kursen beräknades till 140—150 och krävde ur utbildningssynpunkt

en organisation av:

för övningar i kompaniförband ett kadettkompani om fyra plutoner;

för teoretisk undervisning fyra läsavdelningar om ungefär 35 kadetter;

samt

för tillämpningsövningar i taktik m. fl. ämnen tio grupper med omkring

15 kadetter i vardera.

Med hänsyn till officerskursens varaktighet borde rid- och draghästar samt

motorfordon permanent uppställas vid KS. De erfordrades för elevernas ridoch

körutbildning, övningskompaniets utbildning, för tillämpningsövningar

m. m.

Kaptenskurserna för reservofficerare och värnpliktiga officerare

omfattade båda en månad (september). För utbildningen vid dessa

kurser måste huvuddelen av krigsskolans lärarpersonal tagas i anspråk.

Krigsskolans övningskompani hade hittills varit förlagt till Svea

livgarde och vid behov ställts till skolans förfogande. Utredningen föresloge,

att kompaniet i samband med detta regementes utflyttning till Järvafältet förlädes

till KS, där förläggningsutrymmen för ändamålet vore disponibla.

De värnpliktiga vid kompaniet måste med hänsyn till utbildningen vid

officerskursen inrycka till första tjänstgöring i oktober. Befäl för kompaniet

hade upptagits på staten för Svea livgarde. Kompaniadjutanten syntes

dock med hänsyn till materieluppbörd m. m. böra upptagas på KS stat.

s. 351 Kontrollera mot PDF

351

Iiungl. Maj:ts proposition nr 210.

Såsom chef för gymnastik- och idrottsskolan (GIS) borde liksom

vid hittills anordnade gymnastik- och idrottsinstruktörskurser beordras härför

lämplig officer av lägst kaptens grad ur armén, marinen eller flygvapnet.

Såsom lärare (varav 1 tillika adjutant) borde beordras 4—5 kompaniofficerare

ur armén, marinen eller flygvapnet.

Till GIS föresloges förlagda dels en kurs för officerare med omkring 40

elever, dels en kurs för underofficerare med omkring 40 elever (20 i vardera

l:aoch 2:a årskursen).

Kursen för officerare sträckte sig över 6 månader, oktober—mars, samt

kursen för underofficerare över 12 månader fördelade på två år, oktober—

mars varje år.

Med hänsyn till att skolan endast vore organiserad under vinterhalvåret

syntes chef och lärare böra tillfälligt kommenderas till tjänstgöring vid

skolan. Det syntes dock lämpligt, att en expeditionsunderofficer för materieluppbörd

m. m. vid GIS uppfördes på krigsskolans stat. Under sommarhalvåret,

då kurs icke vore förlagd till skolan, toges expeditionsunderofficeren i

anspråk för tjänstgöring vid KS.

Försvarsutredningen har å sid. 245—247 i betänkandet i detalj angivit det

av utredningen beräknade personalbehovet för skolan.

Y ttr anden.

I fråga om krigsskolans organisation har chefen för armén framhållit att

utöver den av utredningen föreslagna personalen borde tillkomma viss ytterligare

personal, nämligen på skolans stat 1 andre adjutant, kapten eller

löjtnant, samt med lön på andra försvarsväsendets stater 4 furirer ur infanteriet,

1 furir ur motoriserat truppförband och 1 furir ur ingenjörtrupperna.

Utöver av utredningen föreslagna 23 vaktmästare borde upptagas

ytterligare 9 sådana befattningshavare. Slutligen har föreslagits viss utökning

av den pensionerade personalen i arvodesbefattning.

Statskontoret har för sin del efterlyst en närmare redogörelse för behovet

av betjäningspersonal och hållit före, att av utredningen föreslagna 23 vaktmästare

knappast vore av behovet påkallade. I varje fall borde övervägas

om icke vaktmästarna, åtminstone till en del, kunde ersättas med billigare

arbetskraft.

1942 års försvarsberedning.

Ehuru beredningen icke haft möjlighet att bedöma personalbehovet, har

beredningen dock funnit den beräknade personalen av olika kategorier vara

stor i förhållande till elevantalet. Beredningen förutsatte, att personalbehovet

i annan ordning bleve föremål för närmare prövning.

Den av försvarsutredningen föreslagna organisationen av krigsskolan sy- Departementsnes

i stort sett lämpligt avvägd. Jag kan sålunda icke biträda chefens för chefen•

s. 352 Kontrollera mot PDF

352

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

armén förslag om utökning av krigsskolans personal. Det är att observera,

att utredningens förslag hänför sig till genomförd organisation, då antalet

elever i officerskurserna blivit det av utredningen beräknade eller 140—150.

Då det emellertid under de närmaste åren för erforderlig rekrytering av

officerskåren torde bliva nödvändigt att hålla väsentligt större officerskurser,

kan en provisorisk ökning av personalen bliva erforderlig. Beträffande

militär personal torde ökningen kunna ske genom kommendering av därtill

lämplig personal. I anledning av vad 1942 års försvarsberedning anfört

vill jag framhålla, att om personalbehovet efter närmare undersökning skulle

visa sig vara mindre än jag förutsatt, den föreslagna personalökningen givetvis

bör begränsas i motsvarande mån.

Jag beräknar emellertid för närvarande behovet av ordinarie personal

på skolans stat ävensom av personal på andra försvarsväsendets stater i

enlighet med försvarsutredningens förslag till följande:

Ordinarie personal med lön (arvode) på skolans stat.

1 chef, överste,

1 adjutant, kapten eller ryttmästare,

1 kompanichef, kapten,

4 kadettofficerare och lärare ur infanteriet, kaptener eller löjtnanter,

1 kadettofficer och lärare ur kavalleriet, ryttmästare eller löjtnant,

1 kadettofficer och lärare ur pansartrupperna, kapten eller löjtnant,

1 kadettofficer och lärare ur artilleriet, biträdande lärare i vapenlära och

artilleriövningar, kapten eller löjtnant,

1 kadettofficer och lärare ur luftvärnet, biträdande lärare i vapenlära och

artilleriövningar, kapten eller löjtnant,

1 kadettofficer och lärare ur ingenjörtrupperna, biträdande lärare i fältarbeten,

kapten eller löjtnant,

1 kadettofficer och lärare ur trängtrupperna, lärare i motortjänst, kapten

eller löjtnant,

1 förste lärare i taktik och topografi med undervisningsskyldighet i läroämnet

försvarsorganisation med krigshistoria, major,

2 andre lärare i taktik och topografi, kaptener, ryttmästare eller löjtnanter,

1 lärare i topografi, biträdande lärare i taktik, kapten, ryttmästare eller

löjtnant,

1 lärare i vapenlära och artilleriövningar, kapten eller löjtnant,

1 lärare i fältarbeten, kapten eller löjtnant,

1 lärare i gymnastik med vapenföring och idrott, kapten, ryttmästare

eller löjtnant, samt

1 kompaniadjutant vid övningskompaniet, fanjunkare.

Personal med lön på andra försvarsväsendets stater.

3 lärare, 1 i vartdera läroämnet luftkrigskonst, militärförvaltning och

signaltjänst,

3 biträdande lärare, 1 i vartdera läroämnet luftkrigskonst, militärförvaltning

och signaltjänst,

s. 353 Kontrollera mot PDF

Iiungl. Maj:ts ''proposition nr 210 353

1 bataljonsläkare vid fältläkarkåren (med fyllnadsarvode till lön såsom

bataljonsläkare),

1 sjukvårdsfurir samt

1 sjuksköterska.

I fråga om betjäningspersonalen får jag hänvisa till vad jag i motsvarande

spörsmål anfört vid behandlingen av frågan om arméns underofficersskolas

organisation.

Truppslagsofficersskolorna.

För sv ar sutredningen.

Såsom tidigare anförts har försvarsutredningen föreslagit anordnande av

truppslagsofficersskolor vid de truppslag, som ha egen officersrekrytering.

Enligt utredningens förslag borde truppslagsofficersskolorna utgöras av:

infanteriof ficersskolan,

kavalleriofficersskolan,

pansarofficersskolan,

artilleriofficersskolan,

luftvärnsofficersskolan,

ingenjörofficersskolan och

trängofficersskolan. .

Kavalleri- och pansarofficersskolorna ha föreslagits skola bedrivas

gemensamt med infanteriofficersskolan. Infanteriof ficersskolan

skulle därmed komma att omfatta omkring 90 elever. Skolan borde vara förlagd

till Stockholm under vinterhalvåret, där den enligt utredningens mening

borde beredas utrymme i den planerade högskolebyggnaden. Efter den teoretiska

delen i Stockholm borde en tillämpad del följa vid infanteriskjutskolan

av omkring 2 månaders längd. Infanteriofficersskolan föresloges lyda under

chefen för nämnda skola. För skolan avsåges i första hand infanteriskjutskolans

personal utnyttjas. I andra hand borde vissa för den teoretiska delen

erforderliga lärare kommenderas från staber och truppförband.

Artilleri-, luftvärns- och ingenjörofficersskolorna ha föreslagits

skola ansluta till artilleri- och ingenjörhögskolan och lyda under chefen

för nämnda skola. Skolorna, som vore att anse som en direkt motsvarighet

till nuvarande allmänna kurs vid högskolan, borde hava en längd av ett år

från oktober till och med september påföljande år. Under tiden 1 oktober—15

maj skulle bedrivas i huvudsak teoretisk undervisning vid artilleri- och ingenjörhögskolan

i Stockholm. Därefter skulle till slutet av augusti tillämpningsövningar

äga rum, för artillerielever vid artilleriets skjutskola, för luftvärnselever

vid artilleriets skjutskola (kortare tid) och luftvärnets skjutskola samt

för elever ur ingenjörtrupperna vid ingenjörtruppskolan. Under denna period

skulle jämväl fältövning och slutexamen äga rum. Under september månad

borde eleverna fullgöra trupptjänstgöring vid eget truppförband.

Artilleriofficersskolan komme att omfatta omkring 24 elever, luftvämsofficersskolan

14 å 15 och ingenjörofficersskolan 6 å 7. För skolornas beBihang

till riksdagens protokoll 1942. 1 samt. Nr 210. 377 42 23

s. 354 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

354 Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

drivande erforderlig lärarpersonal hade upptagits på staten för artilleri- och

ingenjörhögskolan.

Vad slutligen trängofficersskolan beträffar, borde den förläggas till

arméns underhållsskola med en teoretisk del och under kortare tid med en

praktisk del vid infanteriskjutskolan tillsammans med infanteriofficersskolan.

Skolan komme årligen att omfatta omkring 10 elever.

Yttrande.

Chefen för armén har, såsom förut anmärkts, ansett, att infanteri-, kavalleri-,

pansar- och trängofficersskolor tills vidare icke borde anordnas.

1942 års f ör sv ar sb er edning.

Beredningen har förklarat, att om vissa truppslagsofficersskolor i enlighet

med chefens för armén förslag slopades, kunde detta möjligtvis påverka

vissa stater för truppslag och skolor.

Försvarsutredningens förslag angående truppslagsofficersskolornas organisation

föranleder mig icke till någon erinran.

Såsom jag i det föregående anfört, anser jag, att även infanteri-, kavalleri-,

pansar- och trängofficersskolor skola anordnas.

Skjutskolor och motsvarande skolor.

Infanteriskjutskolan.

För sv ar sutredningen.

Utredningen har förutsatt att skjutskolan för infanteriet och kavalleriet

alltjämt skall vara förlagd till Rosersberg. Dess namn borde ändras till Infanteriskjutskolan

(InfSS). Under skolans chef borde lyda:

infanteriets, kavalleriets och pansartruppernas skjutskolekurser, motsvarande

hittillsvarande subalternofficerskurser och kurser för kaptener (ryttmästare)

och regementsofficerare samt sergeantkurser,

infanteriofficersskolan (med kavalleri- och pansarofficersskolorna), vilken

även tidigare varit ansluten till infanteriskjutskolan,

skjutskolans övningskompani,

viss försöksverksamhet av infanteriteknisk natur samt

arméns gasskyddsskola.

Sistnämnda skola, vilken hittills endast förekommit i form av vid truppförband

och vid försvarsväsendets kemiska anstalt förlagda tillfälliga kurser,

borde tillkomma såsom en fast institution för utbildning av arméns personal

i gas-(skydds-) och röktjänst. Trots att stridsgaser icke ännu kommit

till användning i det pågående kriget, syntes försiktigheten bjuda att den

största omsorg ägnades gasskyddstjänsten. Enligt utredningens mening borde

därför denna utbildning erhålla en fastare organisation.

Antalet elever vid skjutskolan komme att under huvuddelen av tiden

1 april—-1 september uppgå till omkring 90. Detta medförde, att skolan

borde organiseras:

s. 355 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210. 355

för teoretisk undervisning på tre läsavdelningar med omkring 30 elever

samt

för tillämpningsövningar på sex övningsavdelningar med omkring 15 elever.

Infanteriskjutskolans personalorganisation borde främst avpassas med hänsyn

till skjutskolans krav. Personalen vore därjämte avsedd att användas vid

infanteriofficersskolan under den teoretiska delen av undervisningstiden.

Ovan angiven organisation på tre läs- och sex övningsavdelningar vore emellertid

lämplig även för officersskolan.

På grund härav erfordrades lärare i nedanstående omfattning:

1 förste och 6 andre lärare i stridsutbildning;

1 förste och 3 andre lärare i grundläggande skjututbildning; samt

1 förste och 3 andre lärare i vapenkunskap och skjutlära.

Dessutom erfordrades 1 chef för försöksavdelningen och 1 tygofficer.

Detta lärarbehov utgjorde en ökning med 1 officer i förhållande till nuvarande

organisation. Utredningen föresloge, att samtliga lärare uppfördes på

skolans stat. Det ytterligare behov av lärare i taktik, signaltjänst m. m., som

förelåge för infanteriofficersskolans teoretiska del, borde fyllas genom kommendering

av lärare från staber och truppförband.

Infanteriskjutskolans övningskompani borde liksom hittills förläggas till

InfSS. För att kompaniet skulle vara användbart såsom övningstrupp

under sommarhalvåret borde inryckning för de värnpliktiga lämpligen

äga rum i oktober. En del av kompaniets värnpliktiga avsåges skola utbildas

i teknisk tjänst för att vid mobilisering ingå i tekniska kompanier. Befäl

borde kommenderas årligen från truppförbanden. En kompaniadjutant syntes

dock böra uppföras på InfSS stat.

Arméns gasskyddsskolas uppgifter avsåges i huvudsak bliva följande:

utbildning av gasskyddstekniker i gas-(skydds-) och röktjänst;

utbildning av kader för tekniska kompanier i gas-(skydds-), rök-, brandsläcknings-

och maskeringstjänst;

specialutbildning av officerare och underofficerare i ovannämnda tjänster

samt

försöksverksamhet.

Elevantalet beräknades under större delen av året utgöra omkring 40. För

gasskyddsskolan erfordrades såsom chef en major och såsom lärare två kaptener,

ryttmästare eller subalternofficerare, vilka syntes böra uppföras på

InfSS stat. Dessutom borde jämväl 1 pensionerad underofficer upptagas såsom

adjutant.

Försvarsutredningen har å sid. 250—251 i betänkandet i detalj angivit det

av utredningen beräknade personalbehovet för skolan.

Utredningen har förutsatt relativt omfattande om- och tillbyggnadsarbeten

vid Bosersberg ävensom vissa markförvärv.

1942 års f ör svar sberedning.

Beredningen har ansett sig böra understryka vikten av att arméns gasskyddsskola

utrustas med högt kvalificerad kemiskt skolad civil personal.

s. 356 Kontrollera mot PDF

Departements

chefen.

356 Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Utredningens förslag angående infanteriskjutskolans organisation synes

mig i stort sett lämpligt. Den av 1942 års försvarsberedning berörda frågan

om civil lärarpersonal till gasskyddsskolan synes mig böra närmare

övervägas. Därest behov av civil lärarpersonal skulle befinnas föreligga, torde

den militära personalen kunna i motsvarande mån minskas, varför kostnadsberäkningarna

icke torde röna nämnvärd inverkan av eu dylik omläggning.

Tills vidare torde emellertid den ordinarie personalen på skolans stat samt

personalen med lön på andra försvarsväsendets stater i enlighet med försvarsutredningens

förslag böra beräknas på följande sätt:

Ordinarie personal med lön (arvode) på skolans stat.

1 chef, överste,

1 adjutant, kapten eller löjtnant,

3 förste lärare, majorer eller kaptener,

12 andre lärare, kaptener, ryttmästare eller löjtnanter,

1 chef för försöksavdelningen, major eller kapten,

1 kompaniadjutant, avsedd för övningskompaniet, fanjunkare,

1 chef för arméns gasskyddsskola, major,

2 lärare vid samma skola, kaptener, ryttmästare eller löjtnanter,

1 maskinist,

1 eldare av 1. klassen.

Personal med lön på andra försvarsväsendets stater.

6 repetitörer (under sommarhalvåret),

1 tyghantverkare*

1 sjukvårdsfurir,

1 sjuksköterska.

Ridskolan.

Försvarsutredningen.

Beträffande ridskolan (RS) har försvarsutredningen uttalat, att skolan

fortfarande borde vara förlagd till Strömsholm. Utbildningen vid skolan

borde bedrivas i huvudsak enligt nu gällande organisation. Såsom utredningen

i annat sammanhang anfört, borde vidare vid ridskolan bedrivas utbildning

av vissa remonter tillhörande högre staber m. m. och truppförband, till

vilka sådan utbildning i större omfattning icke lämpligen kunde förläggas.

För denna utbildning syntes böra tillkomma 1 underofficer såsom biträdande

lärare.

I annat sammanhang hade föreslagits, att chefen för RS skulle tjänstgöra

— förutom såsom chef för skolan — jämväl såsom biträde åt arméinspektören

vid inspektionen av rid- och körutbildning ävensom remontutbildning

inom armén. Denna vidgade uppgift, som sammanhängde med den föreslagna

indragningen av den särskilda befattningen såsom inspektör för kavalleriet,

syntes göra det lämpligt att beställningen såsom chef för RS uppfördes såsom

överstebeställning.

Med hänsyn till ovan angiven inspektionsverksamhet för chefen syntes det

s. 357 Kontrollera mot PDF

357

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

utredningen dessutom erforderligt, att den nuvarande förste läraren, kapten

eller ryttmästare, uppfördes såsom major och ställföreträdande chef samt att

den hittillsvarande adjutanten, som tillika vore lärare vid skolan, upptoges

enbart som adjutant och att i samband därmed en lärarbefattning tillkomme.

Med hänsyn till omfattningen av skolans verksamhet syntes det utredningen

vidare erforderligt, att den nuvarande befattningen såsom redogörare,

underofficer, utbyttes mot en befattning som intendent och redogörare, pensionerad

officer.

Det beräknade personalbehovet vid skolan har av utredningen angivits i

detalj å sid. 251 och 252 i betänkandet.

1942 års f ör svar sberedning.

Beredningen har, såsom i samband med frågan om kavalleriets organisation

anmärkts, ansett, att det borde uppdragas åt sekundchefen för Livregementet

till häst i stället för åt chefen för ridskolan att biträda arméinspektören

vid inspektion av rid- och körutbildning ävensom remontutbildning

inom armén. Detta komme att minska den av förvar sutredningen för chefen

för ridskolan beräknade arbetsbördan, varför beredningen funne skäl föreslå,

att skolans chef skulle vara överstelöjtnant samt att å skolans stat i övrigt

icke heller skulle upptagas andra beställningar än de nuvarande, vilket skulle

innebära minskning av antalet officerare med en.

Som jag redan i annat sammanhang anfört ansluter jag mig till försvars- Departemenisberedningens

förslag, att sekundchefen för Livregementet till häst i stället Ok fen.

för, såsom utredningen föreslagit, chefen för ridskolan skall biträda arméinspektören

vid inspektion av rid- och körutbildning ävensom av remontutbildning

inom armén. Med hänsyn härtill bör ridskolans personalorganisation

bliva något annorlunda än den av försvarsutredningen föreslagna.

Skäl synas mig sålunda icke längre föreligga att uppföra befattningen som

chef för ridskolan i överstebeställning utan bör såväl denna befattning som

även befattningen som förste lärare uppföras i samma beställningar som för

närvarande är fallet, alltså såsom överstelöjtnant respektive kapten, ryttmästare

eller löjtnant.

Den föreslagna utökade remontutbildningen vid skolan finner jag utgöra

skäl till att å skolans stat beräknas, utöver nu upptagna lärarbeställningar,

ytterligare en. Jag förutsätter emellertid, att inga särskilda kostnader för

tjänstebostad skola föranledas därav. Då någon inspektionsverksamhet utanför

skolan icke ifrågakommer för chefen för skolan, synes mig adjutanten

jämväl i fortsättningen kunna tagas i anspråk för instruktörsverksamhet.

Av utredningen föreslagen nytillkommande underofficer torde kunna inbesparas.

Utredningens förslag till ridskolans organisation föranleder mig i övrigt

icke till någon erinran.

Jag beräknar alltså behovet av ordinarie personal med lön på skolans

stat på följande sätt:

s. 358 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

358 Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

1 chef, överstelöjtnant,

1 adjutant, kapten, ryttmästare eller löjtnant, samt

1 förste lärare och 3 lärare, kaptener, ryttmästare eller löjtnanter.

På andra försvarsväsendets stater beräknar jag 1 regementsveterinär.

Pansartrupps kolan.

Försv ars ut redningen.

Med avseende på pansartruppskolan, vilken hittills icke varit organiserad,

har försvarsutredningen uttalat, att skolan lämpligen borde förläggas till

Skaraborgs pansarregemente.

Pansartruppskolan avsåges årligen bedrivas med kurser för subalternofficerare

och kaptener under maj och juni månader. Sådan kurs vid skolan borde

direkt följas av kurs vid infanteriskjutskolan. Till skolan borde dessutom

främst under vinterhalvåret förläggas specialkurser.

För att säkerställa den tekniska och taktiska utvecklingen inom pansarvapnet

vore en ständigt fortgående och omfattande försöksverksamhet nödvändig.

Till en väsentlig del bestode denna av praktiska försök, vilka med

hänsyn till den ordinarie utbildningens effektiva bedrivande icke lämpligen

kunde äga rum vid pansarregementena. För detta ändamål måste särskild

personal avses. Med hänsyn till omfattningen av utbildningsverksamheten

vid pansartruppskolan syntes skolans lärarpersonal kunna tagas i anspråk

jämväl för ifrågavarande försöksverksamhet.

För skolan föresloges såsom chef 1 major och såsom lärare 1 kapten, båda

på pansartruppernas stat.

Yttrande.

Chefen för armén har ifrågasatt huruvida pansartruppskolans organisation

icke vore för snävt tilltagen. Till dess erfarenheter förelåge borde dock utredningens

förslag komma till utförande, om möjligt redan från hösten 1942.

Den av försvarsutredningen föreslagna organisationen av pansartruppskolan

synes lämpligt avvägd. I enlighet med chefens för armén förslag

torde skolan, om så befinnes möjligt, böra organiseras redan från och med

hösten 1942.

Artilleriskjutskolan.

F ör sv ars ut redning en.

Försvarsutredningen har föreslagit, att artilleriskjutskolan alltjämt skall

vara förlagd till Skillingaryd samt anfört, att utöver den hittillsvarande verksamheten

avsåges tillkomma, i enlighet med vad utredningen tidigare anfört,

en tillämpningsperiod för elever i artilleri- och luftvärnsofficersskolorna. Elevantalet

i övriga kurser komme dessutom att något ökas.

Utbildningen har föreslagits äga rum årligen under tiden 15 februari—1

september, och elevantalet har beräknats i allmänhet uppgå till 50 å 60 men

en kortare tid årligen överstiga 100.

s. 359 Kontrollera mot PDF

359

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Försvarsutredningen har anfört, att utbildad värnpliktig trupp icke funnes

vid truppförbanden under huvuddelen av den tid utbildningen vid skjutskolan

påginge. Med hänsyn därtill måste särskild övningstrupp — »övningsdivisionen»

— förläggas till och utbildas vid Skillingaryd. Denna utbildning

borde taga sin början omkring den 1 oktober för att divisionen skulle vara

användbar som övningstrupp från den 15 februari. Under tiden 1 september—

1 oktober föresloges de värnpliktiga tjänstgöra vid vederbörliga truppförband.

Eepetitions- och efterutbildningsövningar skulle jämväl fullgöras i vanlig

ordning vid dessa. Övningsdivisionen — sammanlagt omkring 250 värnpliktiga

—- syntes böra organiseras på stab, tre övningsbatterier, signal-, motorsamt

ekonomi- och handräckningsavdelning.

Enär övningstruppen komme att vara förlagd till Skillingaryd under 11

månader, borde viss förvaltnings- och underhållspersonal permanent förläggas

till skolan. Denna personal borde uppföras på skolans stat.

Av för skolan avsedd personal vore för närvarande endast chefen uppförd

på skolans stat. Lärarna, eu överstelöjtnant eller major och en major, samt

adjutanten, en kapten, vore uppförda på artilleristabskårens stat. Utredningen

förutsatte tills vidare ingen annan ändring härutinnan än att adjutanten

uppfördes på skolans stat samt att skolans lärare i samband med artilleristabskårens

indragning överflyttades till arméinspektionens stat.

Befälet vid skolans övningsdivision förutsattes liksom nu skola beordras från

artilleritruppförbanden. För att säkerställa kontinuiteten i fråga om materieluppbörden

föresloges, att fyra underofficerare, avsedda såsom divisions- och

batteriadjutanter, uppfördes på skolans stat.

Chef och lärarpersonal föresloges, i likhet med vad fallet för närvarande vore,

under den del av året, då skolverksamhet icke pågår, disponeras för tjänstgöring

vid artilleriavdelningen i arméinspektionen.

Det av ivtredningen beräknade personalbehovet för skolan har i detalj angivits

å sid. 253 och 254 i betänkandet.

Y ttr anden.

I fråga om artilleriskjutskolans organisation har chefen för armén helt anslutit

sig till följande av inspektören för artilleriet framförda synpunkter.

Särskilda vinter skjutkurser för batteri- och divisionschefer vore icke avsikten

att anordna, varför verksamheten vid skolan icke skulle behöva taga

sin början förrän omkring den 1 april. Då sålunda skolans verksamhet endast

påginge under omkring 5 månader syntes det av flera skäl icke lämpligt att

chef och adjutant upptoges på skolans stat med förläggningsort Skillingaryd.

Chefen för övningsdivisionen skulle under skolchefens tjänstgöring vid arméinspektionen

funktionera som ställföreträdare för denne, och borde uppföras

på skolans stat såsom överstelöjtnant eller major. Båda lärarna borde för

att frihet skulle finnas vid val av lärarkrafter uppföras såsom överstelöjtnanter

eller majorer. Befattningen som adjutant vid skolan borde uppföras

som adjutant tillika andre lärare, eu benämning som mera skulle motsvara

hans användning. Utöver den av utredningen föreslagna personalen

s. 360 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

360 Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

syntes erfarenheterna från de sistförflutna åren peka på nödvändigheten av

att tillföra skolan 1 sjuksköterska, 1 kontors- eller skrivbiträde samt 1 förrådsvaktmästare.

Det syntes slutligen lämpligt att till skolan jämväl förlägga skjutkurser

för underofficerare.

Sistnämnda förslag har jämväl framförts av svenska under officers förbundet.

1942 års försvar sberedning.

Beredningen har fäst uppmärksamheten på att försvarsutredningen för

chefsbostad vid artilleriskjutskolan upptagit ett så högt belopp som 100,000

kronor, vilket syntes tyda på att en felkalkyl förelåge.

Jag finner det förslag till stat för skolan, som utredningen framlagt, kunna

godtagas. Det synes mig vara rimligt, att chefen för skjutskolan med det

ansvar i fråga om utbildning, förvaltning m. m., som kommer att åvila honom,

upptages på skolans stat. Chefens verksamhet bör under större delen av

året vara förlagd till skolan, även om kursverksamheten endast pågår under

tiden april—september.

Därest chef och adjutant äro upptagna på skolans stat, finner jag det

icke erforderligt att på densamma jämväl upptaga chefen för övningsdivisionen.

Frihet vid val av lärarkrafter torde vara i tillräcklig utsträckning säkrad

genom att en av lärarna är upptagen som överstelöjtnant eller major. Jag

finner det lämpligt, att adjutanten upptages som adjutant, tillika lärare.

I enlighet med inspektörens för artilleriet av chefen för armén biträdda förslag

synes, såsom under rubriken Arméns sjuksköterskekår anmärkts, en sjuksköterska

redan nu böra tillföras skolan. Däremot torde icke en förrådsvaktmästare

och ytterligare ett kontors- eller skrivbiträde för närvarande vara

erforderliga.

Jag förutsätter att skjutkurser för underofficerare förläggas till skjutskolan,

i den mån så befinnes erforderligt.

I enlighet med det anförda beräknar jag behovet av ordinarie personal

på skolans stat samt på andra försvarsväsendets stater till följande:

Ordinarie personal med lön (arvode) på skolans stat.

1 chef, överste,

1 adjutant, tillika lärare, kapten,

1 divisionsadjutant, styckjunkare,

3 batteriadjutanter, styckjunkare.

Personal med lön på andra försvarsväsendets stater.

1 tyghantverkare,

1 sjuksköterska.

För kursverksamheten vid skolan i övrigt erforderlig personal, vilken

förutsättes skola upptagas på arméinspektionens stat, beräknar jag till

1 lärare, överstelöjtnant eller major, samt

1 lärare, major.

s. 361 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 210. 361

För övningsdivisionen m. m. erforderlig personal beordras från truppförbanden.

För chefsbostaden vid skolan synes icke böra beräknas högre belopp än

60,000 kronor.

Luftvärnsskjutskolan.

Skjutskola för luftvärnet har hittills icke varit organiserad. I stället

hava skjutkurser tillfälligt anordnats vid luftvärnstruppförbanden.

För sv ar sutredningen.

Försvarsutredningen har framhållit, att med den utveckling, som luftvärnet

nu fått och framdeles komme att få, en fast organisation av skjutskoleutbildningen

vid luftvärnet vore nödvändig. En luftvärnsskjutskola (LvSS) borde

sålunda årligen anordnas. Skolan föresloges förlagd till Yäddö, där kurser

för luftvärnspersonal under de senaste åren varit förlagda. Som chef för

skolan föresloges, såsom under rubriken Luftvärnet anmärkts, 1 överste samt

såsom adjutant, tillika lärare, 1 kapten, båda uppförda på luftvärnets stat.

övrig lärarpersonal m. fl. borde beordras från truppförbanden.

Utbildningen vid skolan föresloges äga rum årligen under tiden 1 februari—

1 mars och 1 maj—1 september, och elevantalet beräknades under olika delar

av nämnda tid variera mellan omkring 40 och 80.

Såsom övningstrupp vid skolan 1 februari—1 september borde stamskolor

ur luftvärnets regementen och kårer lämpligen kunna turvis disponeras.

Chef och adjutant samt viss expeditionspersonal föresloges under den del

av året, då skolverksamhet icke påginge, disponeras för tjänstgöring vid luftvärnsavdelningen

i arméinspektionen. Viss förvaltnings- och underhållspersonal

borde permanent förläggas till skjutplatsen och, då denna i förvaltningshänseende

lydde under Stockholms luftvärnsregemente, upptagas på

staten för detta regemente.

Det av utredningen beräknade personalbehovet för skolan har närmare

angivits å sid. 255 i betänkandet.

1942 års för svar sb eredning.

Beredningen har, såsom redan under rubriken Luftvärnet anmärkts, ansett

det tillräckligt, att såsom chef för luftvärnsskjutskolan avsåges en överstelöjtnant

i stället för överste.

Försvarsutredningens förslag angående luftvärnsskjutskolan synes mig i

stort sett lämpligt. Såsom chef för skolan torde med hänsyn till de kvalificerade

arbetsuppgifterna böra avses en överste. Därjämte bör för skolan

avses en adjutant, tillika lärare, kapten. Båda synas böra uppföras å luftvärnets

stat. Därutöver erforderlig lärarpersonal bör beordras ur luftvärnets

truppförband.

Jag förutsätter, att skolans personal under den del av året, då skolverksamhet

icke pågår, skall disponeras för tjänstgöring vid luftvärnsavdelningen

i arméinspektionen.

Departements
chefen.

s. 362 Kontrollera mot PDF

362

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Departements
chefen.

Ingenjörtruppskolan.

Ingenjörtruppskola har hittills icke varit organiserad.

Försvar sutredningen.

Utredningen har föreslagit att en sådan skola årligen skall anordnas med

förläggning till Svea ingenjörkår, där utrymme för skolan funnes tillgängligt.

Till skolan borde förläggas vissa för officerare vid ingenjörtrupperna anordnade

kurser, vilka beräknades pågå, med kortare uppehåll, årligen under tiden

15 maj—15 december, varjämte viss försöksverksamhet av ingenjörteknisk

natur avsåges skola bedrivas vid skolan. Elevantalet beräknades till högst 12

eller, om vissa kurser anordnades allenast vartannat år, det dubbla.

Den angivna kursverksamheten sträckte sig över så lång tid av året, att

skolan — även med hänsyn till en året runt pågående försöksverksamhet —

krävde särskild personal. Chefen för skolan, regementsofficer, borde upptagas

på ingenjörtruppernas stat. Lärare kunde beordras ur ingenjörtruppförbanden.

Yttrande.

Chefen för armén har ansett, att frågan om ingenjörtruppskolans förläggning

tills vidare borde hållas öppen.

1942 års för svar sberedning.

Försvarsberedningen har ansett, att behovet av en särskild major såsom

chef för denna skola kunde ifrågasättas, enär vissa kurser endast skulle anordnas

vart annat år och tillämpningskurs för ingenjörofficersskolans elever

endast komme att pågå under 2V2 månader årligen. Liksom i fråga om lärare

syntes kunna gälla, att en av ingenjörtruppernas majorer beordrades såsom

chef för skolan, varav följde, att ingenjörtruppernas stat skulle kunna

minskas med eu major.

Eörsvarsutredningens förslag rörande ingenjörtruppskolans organisation

synes kunna i stort sett biträdas. Enär chefen för skolan under de perioder,

då skolan ej är i verksamhet, torde komma att utnyttjas för lärarverksamhet

vid andra truppslag, anser jag, att för chefsbefattningen bör beräknas

en särskild regementsofficer. Jag kan sålunda icke förorda 1942 års försvarsberednings

förslag om viss minskning av antalet officerare å ingenjörtruppernas

stat. Med hänsyn till vad chefen för armén anfört torde frågan om ingenjörtruppskolans

förläggning tills vidare böra lämnas öppen.

Arméns signalskola.

Arméns signalskola har tidigare icke varit organiserad. Kurser i signaltjänst

för såväl officerare som underofficerare och underbefäl ur olika truppslag

ha emellertid under senare år varit anordnade vid Signalregementet.

Försvars ut redningen.

Försvarsutredningen har framhållit angelägenheten av att signalutbildningen

centraliseras och systematiseras, vilket bäst kunde ske genom inrät
-

s. 363 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210. 363

tancle av en arméns signalskola, lämpligen förlagd till Signalregementet. Utbildningen

vid skolan borde omfatta:

signal truppskola för vidareutbildning av officerare vid signaltrupperna;

kurser för utbildning till signalofficerare och signalunderofficerare vid

flertalet övriga truppslag;

signalunderbefälskurser för utbildning av signalunderbefäl vid de lägre

truppförbanden;

kurser i signaltjänst för regementsofficerare och stabspersonal vid infanteriet,

kavalleriet, pansartrupperna och artilleriet;

radiokurser, avseende högre teknisk utbildning för underofficerare och

äldre underbefäl främst vid signal trupperna; samt

signalmekanikerkurser för utbildning av underbefäl vid infanteriet, kavalleriet,

pansartrupperna och artilleriet samt för personal ur signaltrupperna.

Kurser ha beräknats pågå året runt.

Utredningen har framhållit, att den omfattande kursverksamheten krävde

ett relativt stort antal lärare, vilka borde utgöras av, förutom officerare och

underofficerare ur signaltrupperna, signalofficerare och signalunderofficerare

ur infanteriet och artilleriet samt vid arméförvaltningens tygdepartement

tjänstgörande arméingenjörer, vilka för olika perioder kommenderades till

skolan.

I ständig tjänstgöring vid skolan borde finnas:

1 chef tillika lärare, regementsofficer, 1 adjutant och lärare, kapten, 1 expeditionsunderofficer

samt 1 materielförvaltare, underofficer.

Sistnämnda personal har av utredningen föreslagits upptagen på signaltruppernas

stat.

Utredningen har anfört, att skolans inrättande krävde uppförande av en

särskild byggnad vid Signalregementet, vilken borde omfatta lektionssalar och

andra övningslokaler med för ändamålet lämpad inredning.

Yttrande.

Chefen för armén har funnit utredningens förslag lämpligt. Det syntes

dock önskvärt att, därest beredskapsläget det medgåve, skolan komme till

stånd redan hösten 1942. Yissa äldre lokaler kunde tagas i anspråk härför.

Arméns signalskola synes komma att fylla ett angeläget behov. I likhet Departementsmed

chefen för armén är jag av den meningen, att, därest beredskapsläget ^efen.

det medgiver, skolan bör påbörja sin verksamhet redan hösten 1942.

Personalbehovet för skolan torde kunna beräknas i enlighet med försvarsutredningens

förslag.

Arméns underhållsskola.

För sv ar sutredningen.

Försvarsutredningen har framhållit, att erfarenheterna från de senaste

årens beredskapstjänstgöring gåve vid handen, att underhållstjänsten i fält

s. 364 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

364 Kungl. Maj-.ts ''proposition nr 210.

måste förberedas genom en grundligare och mera enhetlig utbildning av den

för ledningen av denna tjänst avsedda personalen än vad som hittills varit

fallet. Detta krav tillgodosåges bäst genom inrättande av en arméns underhållsstöd,

vilken borde förläggas till Göta trängkår och vars verksamhet

borde pågå årligen under tiden 1 juni—1 april och omfatta underhållskurser

för kaptener och subaltemofficerare samt trängofficersskola.

Till underhållskurs för subaltemofficerare borde beordras subalternofficerare

ur träng- och tygtrupperna samt till kursen för kaptener, kaptener ur

träng-, tyg- och intendenturtrupperna.

Till kurserna borde dessutom beordras såsom elever de officerare ur arméns

övriga truppslag, som vore avsedda att i fält handhava underhållstjänst, ävensom

läkare och veterinärer.

För verksamheten vid underhållsskolan erfordrades 1 chef, major, 1 lärare,

kapten, samt 1 expeditionsunderofficer (arvodesbefattning).

Nämnda personal har av utredningen föreslagits upptagen på trängens stat.

Med hänsyn till att undervisningen vid underhållskurserna berörde underhållstjänsten

i dess helhet avsåges dessutom lärare från andra truppslag tillfälligt

beordras till skolan.

Yttrande.

Chefen för armén har i avseende på arméns underhållsskola anfört, att

chefen borde upptagas med beställning som överstelöjtnant. Vidare borde

ett skrivbiträde tillföras skolan. Utredningens förslag syntes i övrigt lämpligt.

1942 års för svar sberedning.

Beredningen har, såsom i annat sammanhang anförts, beräknat, att underhållsskolans

chef, vilken av beredningen förutsatts vara överstelöjtnant, under

tid, då verksamheten vid skolan icke påginge, skulle kunna tjänstgöra vid

trängin spektionen.

Försvarsutredningens förslag synes mig kunna biträdas. Jag förutsätter,

att chefen uppföres med beställning som överstelöjtnant och att ett skrivbiträde

bör beräknas för skolan. Expeditionsunderofficeren och skrivbiträdet

torde lämpligen böra redovisas på staten för Göta trängkår.

Såsom redan i annat sammanhang anförts, förutsätter jag, att underliållsskolans

chef under tid, då verksamheten vid skolan ligger nere, skall tjänstgöra

vid arméinspektionens trängavdelning.

Arméns motorskola.

Försvar sutredningen.

Försvarsutredningen har anfört, att den ökade motoriseringen inom armén

nödvändiggjorde, att arméns personal bibringades ökad kunskap om och förståelse

för motormaterielen, dess rätta utnyttjande, handhavande och vård.

Detta vore nödvändigt icke blott med hänsyn till utbildningen utan även på

s. 365 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

365

grund av de stora ekonomiska värden, som motormaterielen representerade.

En särskild central skola — arméns motorskola — vore därför erforderlig.

Arméns motorskola borde i förläggningshänseende ansluta till Göta pansarlivgarde.

Vid skolan borde årligen anordnas följande kurser, nämligen motorofficerskurs,

motorkurser för regementsofficerare och äldre kaptener samt för

reservofficerare, motorunderofficerskurs samt två å tre motorkurser för bilmekaniker

och hantverksbeställningsmän. Kursverksamheten beräknades, liksom

viss försöksverksamhet, pågå året om.

För skolan har försvarsutredningen beräknat en major såsom chef samt

två kaptener såsom lärare, vilka samtliga föreslagits upptagna på fälttvgkårens

stat.

1942 års för svar sberedning.

Beredningen har uttalat, att med hänsyn till undervisningens art lärarpersonalen

i större utsträckning än som av utredningen beräknats borde utgöras

av ingenjörspersonal.

Försvarsutredningens förslag, att vid armén skall organiseras en motorskola,

synes mig med hänsyn till den ökade motoriseringen inom armén

välbetänkt. Frågan om skolans lärarpersonal och organisation i övrigt torde

emellertid icke böra avgöras, förrän den i det föregående berörda utredningen

rörande den ingenjörstekniska organisationen inom försvarsväsendet

slutförts. Såsom chef för skolan har jag dock såsom tidigare anförts beräknat

en major vid fälttygkåren.

Tygförvaltningsskolan.

F ör sv ars ut redning en.

Försvarsutredningen har framhållit, att någon fast organisation för utbildning

i tygförvaltningstjänst hittills icke funnits trots den betydelse och

omfattning som denna tjänst hade. Det syntes nödvändigt att organisera en

skola — tygförvaltningsskolan -— till vilken kunde förläggas huvuddelen av

den utbildning i tygförvaltning m. m., som måste bibringas arméns fast anställda

personal. Vid skolan, vilken borde förläggas i anslutning till 1. tygkompaniet,

borde sålunda anordnas utbildning av tygofficerare och tygunderofficerare,

förvaltare, hantverkare och mekaniker vid truppförbanden samt

specialkurser av olika slag.

För ifrågavarande utbildning, som komme att sträcka sig över hela året,

erfordrades en major såsom chef och en kapten såsom adjutant och lärare,

vilka båda borde upptagas på fälttygkårens stat. Såsom lärare borde vidare

beräknas en arméingenjör vid arméingenjörkåren, medan övrig erforderlig

lärarpersonal syntes kunna beordras från staber och truppförband m. m.

Yttrande.

Civilmilitära tjänstemannaföreningen, som ansett skolan fylla ett länge känt

behov, har emellertid framhållit, att om tygverkmästare och tyghantverkare

skulle kunna hållas ä jour med den tekniska utvecklingen i fråga om till
-

Departements
chefen.

s. 366 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

Departementschefen.

366 Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

verknings- ocli materialbehandlingsmetoder, måste det vid behov anordnas

kurser eller studiebesök vid större fabriker eller verkstäder, så att nya

praktiska erfarenhetsrön därifrån snarast kunde göras fruktbärande vid tygtjänstens

verkstäder.

1942 års för svar sberedning.

Beredningen har uttalat, att med hänsyn till undervisningens art lärarpersonalen

i större utsträckning än som av utredningen beräknats borde

utgöras av ingenjörspersonal.

I likhet med försvarsutredningen anser jag nödvändigt, att utbildningen

i tygförvaltningstjänst gives en fastare organisation genom inrättande av en

tygförvaltningsskola. Frågan om skolans lärarpersonal och organisation i

övrigt torde emellertid icke böra avgöras, förrän resultatet av utredningen

rörande den ingenjörstekniska organisationen inom försvarsväsendet föreligger.

Såsom chef för skolan har jag emellertid såsom tidigare anförts

beräknat en major vid fälttygkåren.

In t end en turförval tningsskolan.

Militärförvaltningskurs har hittills varit anordnad i regel årligen i Stockholm,

varvid lärarpersonal i erforderlig utsträckning beordrats i huvudsak ur

intendenturdepartementet. Under senare år har därjämte vid behov anordnats

förvaltar- och regementskassörskurser.

Försvarsutredningen har framhållit, att det vore ett sedan länge känt behov,

som under beredskapsåren ytterligare framträtt, att blivande kompanichefer

(motsvarande chefer) vid samtliga truppslag innan de tillträdde sin

befattning erhölle ökad kännedom om den freds- och krigsförvaltningstjänst,

som direkt berörde verksamheten inom kompani (motsvarande förband).

I syfte att åstadkomma rationalisering borde samtliga kurser berörande

intendenturförvaltningstjänsten sammanföras till en intendenturförvaltningsskola,

förlagd till militärförvaltningskursens nuvarande lokaler i Stockholm.

Under chefen för skolan borde lyda följande kurser, nämligen intendentskurs,

förvaltarkurs, regementskassörskurs samt kurser i förvaltningstjänst för blivande

kompanichefer (motsvarande).

Verksamheten vid intendenturförvaltningsskolan komme att sträcka sig

över större delen av året, varför det syntes erforderligt att ständigt disponera

viss personal för skolan.

Den till skolan permanent knutna aktiva militära personalen har försvarsutredningen

beräknat till en major såsom chef samt en kapten såsom adjutant och

lärare, vilka båda förutsatte uppförda på intendenturkårens stat. Övrig för undervisningen

erforderlig personal borde beordras från staber och truppförband.

Försvarsutredningens förslag om inrättande av eu intendenturförvaltningsskola

finner jag i huvudsak lämpligt och ägnat att medföra en önskvärd

rationalisering av undervisningen rörande inten den turförvaltningen. Skolans

personal torde böra beräknas i enlighet med försvarsutredningens förslag.

s. 367 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

367

Arméhundskolan.

I fråga om arméhundskolans organisation och verksamheten vid densamma

har försvarsutredningen icke funnit skäl föreligga att vidtaga någon förändring.

Jag ansluter mig till försvarsutredningens uppfattning.

Högskolor.

Krigshögskolan.

Enligt gällande organisation tjänstgöra vid krigshögskolan 19 militära

lärare och repetitörer, av vilka 6 äro uppförda såsom ordinarie beställningshavare

på skolans stat. Av dessa äro två lärare i taktik samt 1 lärare i vartdera

av ämnena strategi, stabstjänst, krigshistoria och vapenlära. Övriga lärare,

varav 1 i vartdera av ämnena luftkrigskonst och krigsbyggnadskonst, 2 biträdande

lärare i taktik samt 3 repetitörer, äro uppförda med lön på andra försvarsväsendets

stater.

F ör svar sutredning en.

Försvarsutredningen har föreslagit, att krigshögskolan (KHS) fortfarande

skall vara förlagd till Stockholm och bedrivas i huvudsak enligt nu gällande

organisation, dock att antalet elever i varje kurs med hänsyn till ökat behov

av högskoleutbildade officerare borde ökas från 25 till 35, en ökning som

redan provisoriskt genomförts.

Med hänsyn till föreslagen ökning av antalet elever och önskvärdheten av

att åstadkomma en enhetlig ledning av undervisningen i taktik och stabstjänst,

sammanslagna till ett ämne, syntes enligt utredningens mening vid varje kurs

följande lärare i detta ämne böra finnas, nämligen 1 förste lärare (på skolans

stat), 1 andre lärare (på skolans stat), 1 (vid äldre kursen 2) biträdande lärare

(generalstabsofficerare) samt 1 repetitör (generalstabsaspirant). Förslaget

innebure en ökning med sammanlagt 2 lärare, varav 1 på skolans stat. Samtidigt

kunde emellertid en repetitör indragas.

Med hänsyn till krigskonstens snabba utveckling på det tekniska området

och den nutida stridens natur vore det nödvändigt att dels giva undervisningen

i krigsbyggnadskonst och luftkrigskonst en ökad omfattning, dels

fastare än tidigare samordna denna undervisning med utbildningen i taktik.

Lärama i krigsbyggnads- ocli luftkrigskonst borde därför anställas på skolans

stat.

Av de 6 lärare som hittills varit uppförda på skolans stat hade 4 varit upptagna

såsom majorer eller kaptener och 2 som kaptener. Utredningen ville

förorda, att samtliga föreslagna 9 lärarbeställningar uppfördes såsom majorer

eller kaptener för att möjliggöra utnyttjande av de bästa lärarkrafterna.

Det av försvarsutredningen beräknade personalbehovet för krigshögskolan

har i detalj angivits å sid. 262 i betänkandet.

Båsom i annat sammanhang anförts, har försvarsutredningen föreslagit, att

i anslutning till krigshögskolan borde anordnas en särskild skola, arméns

Departements
chefen.

s. 368 Kontrollera mot PDF

368

Kungl. Ma j ds proposition nr 210.

Departements
chefen.

st ridsskola, för taktisk utbildning av överstar och överstelöjtnanter ur infanteriet,

kavalleriet, pansartrupperna, artilleriet och ingenjörtrupperna. Skolan

föresloges uppdelad på en till krigshögskolan förlagd teoretisk del under

senare hälften av augusti månad, då krigshögskolans lokaler icke användes

för den ordinarie undervisningen, och en tillämpad del under tiden början

av september till omkring den 20 i samma månad, förlagd till någon övningsplats.

Sammanlagda antalet elever beräknades uppgå till 20—25 per år.

Såsom chef för stridsskolan borde beordras generalsperson (t. ex. en truppslagsinspektör).

Chefen för krigshögskolan föresloges vara skolans ställföreträdande

chef. Såsom lärare vid stridsskolan borde tjänstgöra krigshögskolans

samt artilleri- och ingenjörhögskolans lärarpersonal.

Yttrande.

Chefen för armén har i fråga om krigshögskolans organisation anfört, att

tre av de enligt utredningens förslag på skolans stat uppförda 9 lärarna,

majorer eller kaptener, borde upptagas såsom överstelöjtnanter, majorer eller

kaptener. Härigenom skulle ökade möjligheter vinnas att utnyttja framstående

lärarkrafter. Det vore icke lämpligt att till arméns stridsskola enbart

beordra lärare ur högskolorna. Det kunde nämligen vara lämpligt att

jämväl disponera personal från skjutskolor m. fl. skolor för verksamheten

vid stridsskolan. Övergången till den nya organisationen borde i huvudsak

äga rum hösten 1942. Beträffande undervisningen i det största ämnet, taktikoch

stabstjänst, vore denna övergång redan provisoriskt verkställd. En närmare

utredning rörande behovet av en genomgripande omläggning av undervisningen

vid krigshögskolan borde komma till stånd.

1942 års för svar sberedning.

Beredningen har ansett, att löneställningen för de officerare, som skulle

uppföras å krigshögskolans stat, icke borde bestämmas högre än som föreslagits

av försvarsutredningen.

Den av försvarsutredningen föreslagna organisationen av krigshögskolan

synes vara väl avvägd med hänsyn till den ökning av antalet elever, som

visat sig erforderlig. Enär tillräcklig frihet vid valet av lärarkrafter torde

föreligga, därest de på skolans stat upptagna lärarna förutsättas vara majorer

eller kaptener, kan jag icke biträda chefens för armén förslag, att tre av

lärarna skola upptagas som överstelöjtnanter, majorer eller kaptener.

Såsom lärare vid arméns stridsskola bör även annan personal än lärarna

vid högskolorna kunna utnyttjas.

I enlighet med försvarsutredningens förslag beräknar jag behovet av ordinarie

personal på följande sätt:

Ordinarie personal med lön (arvode) på skolans stat.

1 chef, överste,

1 adjutant, kapten eller ryttmästare,

s. 369 Kontrollera mot PDF

369

Kungl. Maj ds proposition nr 210.

9 lärare i militära ämnen, majorer eller kaptener,

1 expeditionsvakt.

Personal med lön på andra färpvarsväsendets stater.

6 övriga lärare i militära ämnen,

3 biträdande lärare i militära ämnen,

2 repetitörer.

För språkundervisningen torde därjämte'' böra beräknas 5 civila lärare.

Jag förutsätter, att inom arméinspektionen med uppmärksamhet följes

frågan om behovet av en omläggning av undervisningen vid krigshögskolan.

Övergången till krigshögskolans nya organisation bör, om så visar sig

vara möjligt, äga rum redan från och med hösten 1942.

Artilleri- och ingenjörhögskolan.

F ör sv ar sut redning en.

Försvarsutredningen har ansett, att artilleri- och ingenjörhögskolan (AIHS)

alltjämt borde vara förlagd till Stockholm. Skolan borde emellertid givas en

ändrad organisation i enlighet med vad utredningen anfört i fråga om truppslagsofficersskolornas

organiserande.

Under chefen för skolan föresloges alltså lyda:

artilleri- och ingenjörhögskolan (motsvarande nuvarande högre kurs) samt

artilleri-, luftvärns- och ingenjörofficersskolorna (motsvarande nuvarande

allmänna kurs).

Högskolan borde omfatta en i likhet med nuvarande högre kursen vartannat

år påbörjad kurs med en längd av 2 år. Till varje kurs borde beordras omkring

30 elever, i huvudsak rekryterade från två på varandra följande truppslagsofficersskolor.

På grund av antalet elever i högskolekurs krävdes ur utbildningssynpunkt

en organisation på två läsavdelningar med vardera omkring 15 elever för de

delar av den teoretiska undervisningen, som vore gemensamma för samtliga

elever. För teoretisk undervisning, som icke lämpligen kunde göras gemensam

för samtliga elever, ävensom för tillämpningsövningar vore en uppdelning på

två eller tre övningsavdelningar för artilleri- och luftvärnselever samt en

övningsavdelning för elever ur ingenjörtrupperna erforderlig.

Med hänsyn till antalet elever i artilleri-, luftvärns- och ingenjörofficersskolorna

krävdes ur utbildningssynpunkt en organisation på två läsavdelningar

med omkring 22 elever i varje för gemensam teoretisk undervisning.

Vid annan teoretisk undervisning och vid tillämpningsövningar (applikatoriska

exempel, laborationer m. m.) vore en uppdelning på två övningsavdelningar

för artillerielever, en övningsavdelning för luftvärnselever och en övningsavdelning

för elever ur ingenjörtrupperna erforderlig.

Behovet av ordinarie militär personal med lön (arvode) på skolans stat

hade utredningen beräknat till 1 chef, överste, 1 adjutant, kapten, 8 lärare i militära

ämnen, majorer eller kaptener. Detta innebure en ökning med två lärare,

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sand. Nr 210. 877 48 24

s. 370 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

370 Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

vilken ökning emellertid redan med nu tillämpad organisation visat sig erforderlig.

Därtill komme 12 lärare och 3 biträdande lärare i militära ämnen samt 7

repetitörer, vilka samtliga förutsattes kommenderade till skolan från truppförband

(truppslag) m. m., samt därjämte 10 lärare i civila ämnen, viss expeditionspersonal

m. fl. Förslaget innebure i förhållande till nuvarande organisation

en ökning med 6 militära och en civil lärare.

Utredningen har framhållit, att det med hänsyn till artilleri- och ingenjörhögskolans

i förhållande till nuvarande förhållanden väsentligt ändrade organisation

icke vore möjligt att slutgiltigt angiva personalbehovet förrän undervisningsplanerna

hunnit göras till föremål för noggrann prövning. Yissa

justeringar i de här angivna beräkningarna kunde därför bliva erforderliga.

Försvarsutredningen har slutligen ifrågasatt, huruvida artilleri-, luftvämsoch

ingenj örofficersskolorna lämpligen borde fortfarande inrymmas inom

artilleri- och ingenjörhögskolan, samt framhållit, att det jämväl kunde övervägas,

om icke krigshögskolan samt artilleri- och ingenjörhögskolan borde

sammanslås till en för armén gemensam krigshögskola, eventuellt med någon

förlängning av kurserna. Enär emellertid dessa frågor berörde problem av

så stor räckvidd, att utredningen icke kunde därutinnan avgiva slutgiltiga förslag,

förordade utredningen, att frågorna gjordes till föremål för särskild omprövning,

så att för- och nackdelar komme att närmare belysas.

Yttrande.

Chefen för armén har föreslagit, att tre av de på högskolans stat beräknade

lärarna skola upptagas såsom överstelöjtnanter, majorer eller kaptener

samt att omorganisationen av högskolan i huvudsak skall äga rum redan

hösten 1942. I anledning av vad utredningen anfört rörande en omprövning

av frågan om sammanslagning av krigshögskolan samt artilleri- och ingenjörhögskolan

till en för armén gemensam krigshögskola har chefen för

armén hemställt om uppdrag att verkställa en sådan utredning, varvid jämväl

frågan om den närmare utformningen av undervisningen vid artillerioch

ingenjörhögskolans högre kurser syntes böra upptagas till behandling.

1942 års Jör svar sberedning.

Beredningen har ansett, att löneställningen för högskolans lärare icke

borde bestämmas högre än försvarsutredningen föreslagit.

Såsom i annat sammanhang anmärkts, förutsätter försvarsutredningens av

mig förordade förslag till fortsatt utbildning av officerare bland annat genomgripande

förändringar med avseende å undervisningen vid artilleri- och

ingenjörhögskolan. Dennas nuvarande allmänna kurs avses skola ersättas

av tre truppslagsofficersskolor, artilleri-, luftvärns- och ingenjörofficersskolorna,

och i samband därmed skulle en del av den undervisning, som för

närvarande ingår i högskolans allmänna kurs, överföras till högskolans högre

kurs.

s. 371 Kontrollera mot PDF

371

Kungl. Maj ds proposition nr 210.

De sålunda förordade föräudringarna med avseende å kurserna vid högskolan

kräva viss förstärkning av skolans personalorganisation. Mot de förslag,

som i sådant hänseende framlagts av försvarsutredningen, har jag i

huvudsak intet att erinra, varvid jag dock vill förutskicka, att jämkningar i

den sålunda förutsatta organisationen kunna visa sig erforderliga, sedan

undervisningsplanerna hunnit göras till föremål för prövning. I enlighet

med vad som anförts beträffande krigshögskolan finner jag ej skäl att biträda

chefens för armén förslag, att vissa lärarbefattnin gar skola kunna besättas

med överstelöjtnanter.

Jag beräknar alltså tills vidare behovet av ordinarie personal för artillerioch

ingenjörhögskolan enligt följande uppställning:

Ordinarie personal med lön (arvode) på skolans stat.

1 chef, överste,

1 adjutant, kapten,

8 lärare i militära ämnen, majorer eller kaptener,

1 espeditionsvakt.

Personal med lön på andra för svar sväsendets stater.

12 lärare i militära ämnen,

3 biträdande lärare,

7 repetitörer.

Såsom civil lärarpersonal torde böra beräknas 10 lärare och 3 assistenter.

Övergången till den nya organisationen bör, om så visar sig möjligt, äga

rum från och med hösten 1942.

Den av försvarsutredningen väckta frågan om sammanslagning av krigshögskolan

samt artilleri- och ingenjörhögskolan till en för armén gemensam

krigshögskola synes böra allvarligt övervägas. En sådan åtgärd torde kunna

medföra en viss rationalisering av den högre officersutbildningen inom armén.

Jag har därför för avsikt att framdeles låta utreda denna fråga. Jag förutsätter

emellertid att en sådan omorganisation skall kunna äga rum inom ramen

för den personalorganisation, som jag här beräknat för de båda högskolorna;

den ifrågasatta sammanslagningen borde snarare medföra en viss personalbesparing.

I. De frivilliga försvarsorganisationerna.

För närvarande bedrives frivillig försvarsverksamhet inom följande organisationer,

nämligen den frivilliga landstormsrörelsen, lottarörelsen (ansluten

till landstormsrörelsen i Sveriges landstormsföreningars centralförbund), det

frivilliga skytteväsendet, hemvärnet, frivilliga automobilkåren (FAK), frivilliga

motorcykelkåren (FMCK), föreningen svenska röda korset samt föreningen

svenska blå stjärnan.

Härjämte verkar ytterligare eu grupp av organisationer för frivillig utbildning,

nämligen svenska arméns reservofficersförbund, Sveriges militära idrotts
-

s. 372 Kontrollera mot PDF

372

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

förbund, centralkommittén för fältsport, brevkursen om folkförsvaret (Brevskolan),

brevkursen om hemvärnet (Brevskolan) samt centralkommittén för

det frivilliga försvarsarbetet.

Den verksamhet dessa organisationer utöva syftar i främsta rummet till

att på frivillighetens väg komplettera tillgången på befäl och viss specialutbildad

personal inom försvarsväsendet. För hemvärnets del tillkommer förbandens

utbildning för lokala försvarsuppgifter. Verksamheten har ur ekonomisk

synpunkt möjliggjorts dels genom medel, som statsmakterna ställt till de

olika organisationernas förfogande, dels genom av dessa organisationer insamlade

eller på annat sätt anskaffade medel.

Anslag hava under fjärde huvudtiteln upptagits för den frivilliga landstormsutbildningen,

frivilliga automobilkåren, frivilliga sjuk vårds väsendet i

krig, frivilliga djursjukvården i krig samt frivilliga skytteväsendets befrämjande.

Även kostnaderna för hemvärnets övningar bestridas från anslag under

fjärde huvudtiteln.

Härutöver har staten lämnat understöd i skilda former, bland annat genom

att ställa vapen och annan utrustning till förfogande samt genom att ålägga de

militära myndigheterna att i viss utsträckning lämna ledare och instruktörer

samt övningstrupp m. m. för utbildningen inom de frivilliga organisationerna.

Det statliga inflytandet över verksamheten har säkrats genom de befogenheter

i fråga om utbildningen samt den inspektionsrätt, som tillerkänts

chefen för armén. Sambandet mellan de statliga myndigheterna och vederbörliga

frivilliga organisationer upprätthålles dessutom genom de ombud

eller militära ledamöter, som företräda Kungl. Maj:t eller chefen för armén

i vederbörliga organisationers överstyrelser. En viss kontroll av utbildningen

ligger därjämte däri, att densamma till övervägande del ledes av militära

instruktörer.

1942 års för svar sber edning.

Beredningen har anfört, att slutlig ställning till frågan om de olika frivilliga

försvarssammanslutningarna och deras uppgifter icke syntes kunna

tagas, förrän 1941 års hemortsförsvarssakkunniga avgivit sitt betänkande.

Departements- En del av det arbete, som utföres av de frivilliga försvarsorganisationerna,

chefen. [lar anknytning till hemortsförsvaret. I den mån så är fallet, kan givetvis

frågan om organisationernas framtida ställning påverkas av resultatet

av den utredning, som pågår genom 1941 års hemortsförsvarssakkunniga.

Emellertid torde redan på detta stadium — utan att liemortsförsvarssakkunnigas

blivande förslag föregripes — ståndpunkt kunna fattas till ett flertal

de frivilliga försvarsorganisationerna berörande frågor.

Den frivilliga landstorm srörelsen.

Försvar sutredningen.

Försvarsutredningen har erinrat om att befälsbehovet vid de mobiliserade

förbanden till betydande del måste fyllas med värnpliktig personal. Vidgade

s. 373 Kontrollera mot PDF

373

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

krav komme i den nya organisationen att ställas på det värnpliktiga befälet,

som främst avsåges bestrida befattningar såsom plutonchefer och lägre chefer.

Förutsättningar för en god befälsutövning förelåge emellertid endast, därest

den en gång vunna förmågan vidmakthölles. Befälet måste beredas möjlighet

att bibehålla och vidareutveckla sin förmåga i såväl truppföring som trupputbildning.

Kraven på befälsutbildning och tjänstgöring kunde icke tillgodoses

inom ramen för den obligatoriska tjänstgöringstiden. Den fortsatta utbildningen

av det värnpliktiga befälet måste därför ske på frivillighetens väg.

Att redan i fredstid på frivillighetens väg tillgodose behovet av befäl vid

laiidstormsförbanden, framför allt i officersbefattningar, hade sedan länge

varit den frivilliga landstormsrörelsens huvuduppgift. Med hänsyn till den

stora erfarenhet i fråga om frivillig utbildning, som landstormsrörelsen sålunda

förvärvat, syntes uppgiften att meddela fortsatt befälsutbildning av de

värnpliktiga, vilka under den obligatoriska tjänstgöringen utbildats till befäl,

böra uppdragas åt denna rörelse. Sveriges landstormsföreningars centralförbund

borde i anslutning härtill ombildas till en organisation främst för främjande

och handhavande av frivillig fortsatt befälsutbildning vid armén. Dess

verksamhet bleve därmed icke enbart förknippad med vad som nu innefattades

i begreppet landstorm utan komme att beröra den frivilliga befälsutbildningen

över huvud taget och icke minst vidareutbildningen av de operativa förbandens

värnpliktiga befäl.

Målet för den frivilliga utbildningen — att förskaffa det värnpliktiga befälet

erforderlig rutin — kunde otvivelaktigt bäst uppnås genom att de värnpliktiga

fullgjorde tjänst såsom befäl i vederbörliga befattningar under en sammanhängande

tid av tillräcklig längd, lämpligen 30 dagar. En tjänstgöring av

nämnda omfattning skulle emellertid mången gång ställa alltför stora krav

på den enskilde, som på grund av sin civila verksamhet i regel icke kunde

disponera så lång sammanhängande tid för militär tjänstgöring. Möjligheter

borde därför beredas de värnpliktiga att på annat sätt förvärva motsvarande

utbildning. Detta borde kunna ske i form av kurser inom den frivilliga utbildningsorganisationen

på i princip samma sätt som inom den nuvarande landstormsrörelsen,

d. v. s. i huvudsak med anlitande av eftermiddagar, söndagar,

semester eller annan ledighet. Vissa mera teoretiskt betonade delar av utbildningen

syntes kunna inhämtas vid det i annat sammanhang omnämnda militära

korrespondensinstitutet. Härvid måste likväl kravet på utbildning till fullgoda

truppförare och trupputbildare särskilt beaktas. Med ledning av de erfarenheter,

som vunnits inom den frivilliga landstormsrörelsen, syntes en

sådan kurs böra omfatta 60—90 timmar. Under en 4-årsperiod syntes två sådana

kurser erforderliga.

Om användbarheten såsom befäl äventyrades på grund av att frivillig utbildning

i ovan angiven omfattning icke fullgjordes, syntes den värnpliktige

icke heller böra bibehållas i befälsbefattning. Befälsförordnande för värnpliktig

borde därför i princip icke gälla för längre tid än en 4-årsperiod och förordnandet

endast förnyas, därest frivillig utbildning fullgjorts under perioden

i fråga.

Kravet på frivillig utbildning som villkor för att bibehålla befälsförordnandet

svntes emellertid kunna eftersättas beträffande tiden mellan de båda

obligatoriska repetitionsövningarna. Frivillig utbildning under de 4-årsperioder,

då tjänstgöringsskyldighet enligt värnpliktslagen ålåge den värn
-

s. 374 Kontrollera mot PDF

374 Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

pliktige, syntes icke heller böra föreskrivas som villkor för att förordnandet

skall förnyas.

Utöver den befälsutbildning, som i det föregående omförmälts, förelåge ett

behov av att bibringa ett visst antal värnpliktiga ytterligare kompetens för

tjänstgöring i något högre befattningar, främst vid de territoriella förbanden.

Behovet av kompanichefer och kompanichefs ersättare vid nämnda förband

samt i viss utsträckning även ersättare i bataljonschefsbefattning (motsvarande)

kunde nämligen icke i sin helhet fyllas med aktiva officerare eller reservofficerare.

Vidare borde ett visst antal värnpliktiga göras kompetenta att bestrida

kompaniadjutantsbefattning (motsvarande befattning). Med hänsyn

till ändamålet måste utbildningen för tjänstgöring i högre befattningar

än plutonchefs bliva av en i flera avseenden annan karaktär än övrig frivillig

befälsutbildning. Kursplanerna måste sålunda utöver fortsatt utbildning

i truppföring och trupputbildning även upptaga undervisning i avsikt

att vidga elevernas taktiska omdöme. Utbildningen till kompanichef och

bataljonschefs ersättare syntes med anledning härav böra under en och samma

4-årsperiod omfatta — förutom en kurs om 60 timmar i enlighet med vad i det

föregående föreslagits —- även en kurs med omkring 30 dagars varaktighet.

Sistnämnda kurs syntes lämpligen kunna förläggas till krigsskolan.

För att tillgodose behovet av kompaniadjutanter (motsvarande) vid territorialförbanden

vore särskilda åtgärder erforderliga. Dessa kunde dock inskränkas

till omskolning av värnpliktiga, som erhållit plutonchefsutbildning.

I den utbildning, som föreskreves för fortsatt förordnande under 4-årsperioden

närmast före efterutbildningsövningen, borde för vissa värnpliktiga av denna

kategori infogas adjutantsutbildning. Tänkbart vore ock, att efterutbildningsövningen

ersattes med en adjutantskurs om 30 dagars längd, förlagd till AUS

under september månad.

Yad här anförts hänförde sig till förhållandena vid fullt genomförd organisation.

För närvarande förelåge närmast ett ökat behov av befäl i lägre befattningar,

i synnerhet i furirs- och sergeantsgraderna. Ehuru tjänstgöring

under andra 4-årsperioden, enligt vad ovan föreslagits, icke borde utgöra villkor

för förnyat förordnande för påföljande period, framstode det som ett

önskemål att så många värnpliktiga som möjligt påbörjade den frivilliga utbildningen

redan före andra repetitionsövningen. För att stimulera härtill

syntes deltagande i sådan utbildning böra kunna bereda den värnpliktige någon

förmån, förslagsvis högre befälsställning under den följande repetitionsövningen.

Korpral och funr, som före andra repetitionsövningen genom frivillig

tjänstgöring eller genomgång av utbildningskurs förvärvat viss ökad

kompetens, borde sålunda befordras till närmast högre grad.

På motsvarande sätt borde även värnpliktig, som genomgått någon av ovan

nämnda 30-dagarskurser, förordnas till värnpliktig löjtnant respektive värnpliktig

kapten. Den ökade kompetens, som bibragts dessa värnpliktiga, komme

emellertid på grund av deras ålder att kunna utnyttjas endast under den

relativt korta tid, som återstode till värnpliktstidens utgång. I syfte att ytterligare

tillgodogöra försvarsväsendet den tillgång, som dessa personalkategorier

utgjorde, syntes möjlighet böra beredas värnpliktiga kaptener och löjtnanter,

som vore lampliga härför, att i samband med avgång ur värnpliktsåldern på

vissa villkor vinna anställning såsom officer i reserven.

Försvarsutredningen har förutsatt, att landstormens ungdomsrörelse skall

fortsätta sin verksamhet enligt i huvudsak samma grunder som hittills. Ungdomsrörelsen

borde närmast knytas till den föreslagna befälsutbildningen och

bland annat tillhandahålla övningstrupp vid denna. Samverkan borde även

ske med hemvärnsförbanden.

s. 375 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

375

Y Uran den.

Chefen för första arméfördelningen har funnit den frivilliga landstormsrörelsens

omorganisation till frivillig befälsutbildning ändamålsenlig. Det vore

dock tvivelaktigt, om deltagandet i sagda utbildning bleve tillfyllest stimulerat,

om det endast medförde, att vederbörande finge bibehålla förvärvad

befälsställning. Yissa utsikter att vinna befordran till högre befälsställning

borde hållas öppna för dem som ådagalagt verklig duglighet. Det syntes

kunna anföras vissa betänkligheter mot en alltför teoretiskt betonad kursutbildning

och icke minst mot värdet av korrespondensutbildning. Hur än

utbildningen ordnades måste beaktas nödvändigheten av att utbildning i

förande av de små förband, varom här kunde bliva fråga, förlädes till terrängen

och i görligaste män skedde med trupp under fältmässiga förhållanden.

Aven chefen för Övre Norrlands trupper har funnit utredningens förslag

rörande den frivilliga befälsutbildningen i stort sett lämpligt och ägnat att

leda till avsett resultat. Utbildningen borde dock icke splittras över en

lång tidrymd genom anlitande av eftermiddagar och söndagar utan borde

uteslutande givas formen av sammanhängande kurser av samma natur som

de s. k. lägerkurserna. Endast i denna form kunde den praktiska utbildningen

givas erforderlig koncentration och intensitet. Den teoretiska undervisningen

syntes i huvudsak kunna ske genom korrespondenskurser. Den

föreslagna kursen vid krigsskolan för kompanichefer och bataljonschefsersättare,

vilken föreslagits bliva av omkring 30 dagars varaktighet, vore alltför

kort tilltagen.

Chefen för armén har anfört, att mot det system för den fortsatta utbildningen,

som av försvarsutredningen framlagts, ingen invändning i princip

kunde resas. Dock kunde ifrågasättas om försvarsutredningens förslag

i erforderlig grad komme att stimulera till deltagande i den frivilliga befälsutbildningen

.

Enligt förslaget funnes ingen möjlighet för eu värnpliktig med underbefäls-

eller un der officer sgrad att genom fortsatt utbildning erhålla officerskompetens.

Även om detta icke ur krigsorganisatoriska synpunkter kunde

synas erforderligt, borde denna frågas psykologiska sida icke frånses. Det

kunde förutsättas, att ett icke obetydligt antal värnpliktiga vid mera mogen

ålder och genom sin joå det civila verksamhetsområdet förvärvade kompetens

komme att utgöra goda ämnen för fortsatt utbildning till värnpliktigt befäl,

jämväl med officers grad. Att en viss återhållsamhet måste finnas i detta

hänseende stode fullt klart, men möjligheten för värnpliktig med underbefälseller

underofficerskompetens att genom frivillig utbildning bliva officer

borde dock förefinnas.

Av försvarsutredningen framginge ej huruvida avsikten vore att bereda

även meniga värnpliktiga tillfälle att deltaga. Så borde emellertid bliva

fallet, varvid de iiven borde beredas möjlighet att efter genomgången utbildning

vinna befordran inom underbefälsgraderna. I varje fall borde menig

värnpliktig hava möjlighet att genom deltagande i frivillig utbildning vidmakthålla

under tidigare utbildning förvärvade kunskaper och färdigheter.

Chefen för armén har slutligen biträtt ett av hemvärnscliefen i avgivet

yttrande framfört förslag, att fortsatt befälsutbildning delvis skulle kunna

s. 376 Kontrollera mot PDF

376

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

Departementschefen■
-

ersättas med instruktörsverksamhet inom hemvärnet. Såsom instruktörer

inom hemvärnet borde nämligen i stor utsträckning kunna användas värnpliktigt

befäl.

Sveriges landstormsföreningars centralförbund, som med tillfredsställelse

bemärkt försvarsutredningens förslag, att statsmakterna skulle uppdraga åt

centralförbundet att under chefens för armén ledning fortfarande omhänderha

frivillig befälsutbildning, har förklarat, att förbundet skulle söka att på bästa

sätt lösa de betydelsefulla uppgifter, som därmed uppdroges åt landstormsrörelsen.

1942 års för svar sberedning.

I likhet med chefen för armén har beredningen funnit önskvärt, att det

skapades möjligheter för värnpliktiga underbefäl och underofficerare att

genomgå frivilliga utbildningskurser för att därigenom kvalificera sig för

befordran till värnpliktiga officerare.

I den utökade arméorganisationen kommer det värnpliktiga befälet att

erhålla betydelsefulla uppgifter, och det ligger därför vikt uppå att detta

befäl genom en fullgod utbildning skickliggöres härför. Den grundläggande

befälsutbildning, som jämlikt 1941 års värnpliktslag skall komma det till

del, torde göra befälet skickat att utföra de uppgifter, för vilka det avses.

Emellertid måste den en gång förvärvade förmågan vidmakthållas, och den

härför erforderliga utbildningen måste väsentligen ske på frivillighetens väg.

Med hänsyn till den stora erfarenhet i fråga om frivillig utbildning, som

den frivilliga landstormsrörelsen under årens lopp förvärvat, synes, såsom

försvarsutredningen föreslagit, uppgiften att meddela fortsatt befälsutbildning

av värnpliktiga lämpligen böra enligt av chefen för armén utfärdade

närmare föreskrifter uppdragas åt denna rörelse. I samband därmed bör

förutsättas, att Sveriges landstormsföreningars centralförbund ombildas till

en organisation, som i första hand avser främjande och handhavande av

frivillig fortsatt befälsutbildning vid armén.

Mot de av försvarsutredningen angivna riktlinjerna för den fortsatta befälsutbildningen

har jag i huvudsak intet att erinra. Det torde emellertid

böra ankomma på Kungl. Maj:t och de militära myndigheterna att närmare

reglera förevarande spörsmål, och avvikelser från de sålunda förordade riktlinjerna

kunna därvid visa sig erforderliga. Jag vill i detta sammanhang

framhålla att värnpliktig, som innehaft fast anställning som furir, bör liksom

värnpliktig furir som genomgått plutonchefsskola beredas tillfälle att

genom deltagande i frivillig utbildning vinna befordran till värnpliktig

sergeant.

Med anledning av vad chefen för armén anfört må framhållas, att den

värnpliktiga personal, som under sin ordinarie värnpliktstjänstgöring icke

erhållit befälsutbildning, givetvis icke bör vara utesluten från deltagande i

frivilligt försvarsarbete, men att detta arbete lämpligen torde kunna bedrivas

exempelvis genom deltagande i undervisning vid korrespondenskurser.

s. 377 Kontrollera mot PDF

377

Kanyl. Mcij.ts proposition nr 210.

Om ändamålet med den föreslagna fortsatta befälsutbildningen skall vinnas,

får den frivilliga utbildningen, åtminstone till en början, icke givas för stor

bredd. Tillgången på instruktörer och förefintliga möjligheter att giva den

frivilliga utbildningen en praktisk inriktning genom tillämpningsövningar

torde ännu icke medgiva en mer omfattande utbildningsverksamhet. Emellertid

torde slutgiltig ställning till denna fråga icke kunna tagas, förrän vidare

erfarenhet vunnits rörande befälsutbildningen.

Givetvis bör intresset för deltagande i den frivilliga befälsutbildningen

på lämpligt sätt stimuleras och den i sådant hänseende från olika håll anvisade

utvägen att genom befordran uppmuntra till intresserat deltagande

i utbildningen torde böra övervägas. Jag anser dock i likhet med försvarsutredningen,

att den frivilliga befälsutbildningens främsta mål bör vara att

hos deltagarna vidmakthålla redan förvärvade militära kunskaper och färdigheter.

Praktisk erfarenhet och säkrare hållpunkter synas sålunda böra

avvaktas beträffande deltagarfrekvensen med det av försvarsutredningen förordade

utbildningssystemet, innan frågan om särskilda åtgärder för att

ytterligare stimulera deltagarintresset kan bliva aktuell.

Lotta rörelsen.

Från att ursprungligen ha omfattat huvudsakligen penninginsamling till förmån

för den frivilliga landstormsrörelsen har lottarörelsens verksamhet

efter hand vuxit i omfång. Lottorna utbildas nu för så vitt skilda uppgifter

som förplägnads-, expeditions-, telefon-, sjukvårds-, förråds- och transporttjänst

inom de olika försvarsgrenarna, inom hemvärnet och inom civila luftskyddet

samt för direkt medverkan inom det militära luftförsvaret.

Försvarsutredningen har anfört, att någon mera genomgripande förändring

beträffande lottarörelsens uppgifter icke syntes påkallad. Utredningen ville

dock i detta sammanhang framhålla, att den frivilliga sjukvårdstjänsten ur

principiell synpunkt syntes böra omhänderhavas av en enda organisation,

lämpligen röda korset, vadan det kunde ifrågasättas, huruvida denna tjänst

framdeles borde kvarstå på lottarörelsens program. Landstormens upphörande

såsom ett särskilt värnpliktsuppbåd ledde följdriktigt till att lottarörelsen

borde givas en fullt självständig ställning bland de frivilliga försvarsrörelserna.

Därmed syntes följa, att lottarörelsen borde äga sin egen överstyrelse.

Att lämna ekonomiskt stöd åt de frivilliga försvarsrörelserna syntes emellertid

alltfort komma att bliva en av de betydelsefullaste uppgifterna för lottarörelsen.

Denna verksamhet syntes sålunda i framtiden — utöver vad det egna

behovet krävde — främst böra inriktas på ett understödjande av den frivilliga

befälsutbildningen.

I remissyttrandena ha närmare behandlats försvarsutredningens uttalanden

rörande lottarörelsens frigörande från landstormsrörelsen i övrigt samt rörande

frågan om den frivilliga sjukvårdstjänsten framdeles borde kvarstå

på lottarörelsens program. Härutinnan torde få hänvisas till handlingarna i

ärendet.

s. 378 Kontrollera mot PDF

378

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Departemenis- I likliet med försvarsutredningen finner jag skäl icke föreligga för någon

'' llfen'' mera-genomgripande förändring i fråga om lottarörelsens uppgifter. Rörelsens

frigörande från Sveriges landstormsföreningars centralförbund torde vara eu

inre angelägenhet inom centralförbundet, som jag saknar anledning att nu taga

ställning till. Även om lottarörelsen skulle frigöras från centralförbundet

och bilda en självständig organisation, finner jag det naturligt, att denna

organisation fortfarande ekonomiskt understödjer frivillig befälsutbildning.

Frågan, huruvida frivillig sjukvårdstjänst fortfarande skall ingå bland

lottarörelsens uppgifter, torde icke böra prövas i detta sammanhang.

Den frivilliga skytterörelsen.

Det frivilliga skytteväsendets verksamhet syftar till att upprätthålla skjutskickligheten

hos de värnpliktiga ävensom att väcka intresse för skjutövningar

redan före värnpliktsaldern. Under de sista åren har verksamheten utvidgats

till att omfatta alla män i olika åldrar, som ingå i hemvärnet. Hittills har

huvudsakligen skjutning med gevär ägt rum, men även skjutning med kulsprutegevär

har förekommit på senare år.

För innevarande budgetår har för det frivilliga skytteväsendet av statsmedel

anvisats 950,000 kronor jämte 775,000 kronor såsom bidrag till skjutbanors

anordnande.

Försvarsutredningen.

Försvarsutredningen har anfört, att de uppgifter, som för närvarande påvilade

det frivilliga skytteväsendet, syntes alltfort vara av betydelse för ett

stärkande av försvarskraften. Erfarenheterna från pågående krig gåve vid

handen att precisionsskjutningen, trots tilltagande automatisering av eldvapnen,

icke förlorat i betydelse. Krigföringens natur hade därjämte alltmer

skärpt kravet pa att soldaten, vilken befattning han än bestrede, kunde använda

de allmännast förekommande handvapnen. Hemvärnets effektivitet vore i

väsentlig mån avhängig av de enskilda medlemmarnas skjutskicklighet.

Utvecklingen på det vapentekniska området syntes emellertid framtvinga

en omvärdering av det frivilliga skytteväsendets uppgifter. Det frivilliga

skytteväsendet syntes sålunda på sitt program böra upptaga -— förutom vanligt

gevärsskytte — pistol-, kulsprutepistol- och au tomatge värsskytte. I samband

därmed syntes böra tagas under övervägande att i en och samma organisation

förena alla de krafter, som verkade för ökad skjutskicklighet hos det svenska

folket. Det syntes vidare önskvärt, att de värnpliktiga, som inom armén utbildats

med tunga vapen, erhölle möjlighet att på frivillighetens väg vidmakthålla sin

skjutfärdighet. Detta syntes kunna ske på sådant sätt, att de olika truppförbanden

årligen anordnade en eller flera skyttedagar, då de värnpliktiga inbjödes

till truppförbandens övningsplatser och bereddes tillfälle till övningsskjutningar

enligt ett för det frivilliga skytteväsendet fastställt program.

Den utbildning med tunga vapen och lätta automatvapen, som utredningen

förordade, komme att ställa större krav på statsmakternas understöd än hittills,

icke minst på grund av det ökade ammunitionsbehovet. En närmare be
-

s. 379 Kontrollera mot PDF

379

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

räkning av detta hade icke kunnat ske. Utredningen ausåge sig dock böra

preliminärt uppskatta skytterörelsens medelsbehov per år till i genomsnitt

l, 000,000 kronor för organisation och verksamhet, varvid förutsatts, att tunga

vapen och ammunition för dessa ställdes till förfogande. För underhåll av

skjutbanor syntes därutöver ett årligt belopp på omkring 200,000 kronor bliva

erforderligt, medan för anordnandet av skjutbanor — utöver tidigare anvisade

medel — ett engångsanslag på inalles 500,000 kronor borde beräknas.

•

Y ttr anden.

Chefen för första arméfördelningen har ansett, att utbildning med tunga vapen

m. m. vore önskvärd men att det av försvarsutredningen föreslagna sättet

för utbildningens genomförande med vid truppförbanden anordnade skyttedagar

icke vore lämpligt, enär det icke med säkerhet gåve ett resultat, som

motsvarade kostnaderna.

Chefen för armén har däremot framhållit, att försvarsutredningens synpunkter

rörande införandet av skjutning med automatvapen äro värda beaktande.

Skytteförbundens överstyrelse har ansett det av försvarsutredningen beräknade

antalet anslagsberättigande skyttar för lågt. Med hänsyn härtill vore

av försvarsutredningen beräknade 1,000,000 kronor per år att anse såsom

ett minimum. Medelsbehovet för själva verksamheten uppskattades av styrelsen

till 1,200,000 kronor och för skjutbanors ordnande och underhåll till

250,000 kronor per år.

Försvarsutredningens synpunkter rörande de vapen, som borde komma

till användning vid skytteväsendets övningar, biträddes. De nya vapen, som

enligt förslaget skxxlle införas, måste såsom lån ställas till skytteväsendets

förfogande och förvaras hos skytteföreningarna. Kostnaderna för ammunition

till dessa vapen bleve för betungande för den enskilde skytten, varför

särskilt anslag eller tillhandahållande av fri ammunition syntes ofrånkomligt

för detta ändamål. Vid ett allmännare införande av skjutning med automatvapen

komme sanufolikt underhållskostnaderna för skytteväsendets skjutbanor

att ökas. Skytteförbundet vore berett medverka till att skyttar i värnpliktsåldern

komme att deltaga i de av försvarsutredningen föreslagna skyttedagarna

vid truppförbanden. En förutsättning för ett sådant deltagande

vore dock att alla kostnader härför, således även skyttarnas resor, bestredes

av de militära myndigheterna. . Yissa fördelar vore möjligen att vinna med

det av försvarsutredningen framförda förslaget, att i en organisation förena

alla de krafter, som verkade för ökad skjutskicklighet.

Jag biträder de av försvarsutredningen framlagda principerna beträffande

omfattningen av det frivilliga skytteväsendets verksamhet. Såsom jag anfört

vid anmälan av förevarande anslagsfråga i årets statsverksproposition, anser

jag, att de senare årens krigserfarenheter böra föranleda en omläggning av

det frivilliga skytteväsendets skjutprogram i av försvarsutredningen föreslagen

riktning.

Departements
chefen.

s. 380 Kontrollera mot PDF

380

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Lämpligheten av det av försvarsutredningen antydda projektet om ett

sammanförande av samtliga skytteorganisationer till ett centralförbund lärer

böra närmare övervägas. Ej heller är jag beredd att nu fatta ståndpunkt

till försvarsutredningens förslag om skyttedagar vid truppförbanden.

I årets statsverkspropositiou har för det frivilliga skytteväsendets befrämjande

för budgetåret 1942/43 äskats ett anslag å 1,325,000 kronor, varav

5.000 kronor till svenska pistolskytteförbundet. Den höjning med omkring

370.000 kronor, som detta innebär i förhållande till närmast föregående

budgetår, betingas huvudsakligen därav, att antalet anslagsberättigande

skyttar beräknats stiga utöver det till grund för beräkningarna för sistnämnda

budgetår liggande antalet. Det är vanskligt att nu förutsäga, hur

skytteintresset och därmed antalet anslagsberättigande skyttar framdeles

kommer att gestalta sig. Jag finner mig dock i detta avseende kunna biträda

den beräkningsgrund, som försvarsutredningen använt, såsom ett sannolikt

medelvärde för kommande femårsperiod.

För det frivilliga skytteväsendets befrämjande torde sålunda böra beräknas

ett årligt anslag av 1,200,000 kronor.

Övriga frivilliga försvarsröre/ser.

Försvarsutredningen.

Försvarsutredningen har framhållit, att föreningen svenska röda korset,

som sedan länge åtnjöte ett årligt statsbidrag om 20,000 kronor, utöver den ursprungliga

uppgiften att understödja sjukvården inom försvarsväsendet numera

även utsträckt sin verksamhet till det civila luftskyddet och till hemvärnet.

Röda korset organiserade bland annat ett antal krigssjukvårdsanstalter,

avsedda att utgöra en komplettering av försvarsväsendets egna anstalter

av samma slag. Föreningen medverkade dessutom vid utbildningen

av den personal vid hemvärnet och luftskyddet, som avsåges för sjukvårdsuppgifter

inom dessa organisationer.

I ledningen av röda korsets verksamhet deltoge en av Kungl. Maj:t för

viss tid förordnad »generalkommissarie för den frivilliga sjukvården i krig»,

vilken ägde vissa befogenheter beträffande personalens utbildning, materielanskaffning

samt planläggning av sjukvården i krig in. m.

Försvarsutredningen hade icke ifrågasatt någon ändring i fråga om generalkommissariens

ställning och uppgifter. Utöver fyllande av de uppgifter, som

nu tillkomme röda korset, syntes denna organisation kunna göra en betydelsefull

insats genom att dess sakkunskap och vitt förgrenade organisation toges

i anspråk för ytterligare uppgifter inom sjukvårdens område, bland annat för

den frivilliga utbildningen i fredstid av värnpliktiga, som utbildats i sjukvårdstjänst.

Ur principiell synpunkt funne utredningen det riktigast, att de

värnpliktiga disponerades av och erhölle sin första utbildning inom försvarsväsendet,

medan röda korset baserade sin verksamhet uteslutande på kvinnlig

och icke värnpliktig personal. Krigsförberedelsearbetet syntes böra åvila

de militära myndigheterna, under det att röda korset endast ställde inom

s. 381 Kontrollera mot PDF

381

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

denna organisation utbildad personal och av densamma anskaffad materiel till

förfogande för vissa sjukvårdsanstalter.

I fråga om de meniga värnpliktiga borde utbildningen inom röda korset

främst avse att vidmakthålla och utveckla förmågan att biträda inom sjukvårdens

olika områden. Utbildningen av det i sjukvårdstjänst utbildade värnpliktiga

befälet borde bedrivas efter samma grunder som övrig frivillig befälsutbildning

och omfatta vissa kurser under ledning av instruktörer ur trängtrupperna

samt tjänstgöring vid sjukvårdsförband. En viss del av en befälskurs

för sjukvårdsbefäl syntes emellertid med fördel kunna äga rum i anslutning

till röda korsets utbildning.

Utbildningen av personal, som tillhörde hemvärnet eller civila luftskyddet

och avsåges för sjukvården inom dessa, syntes alltfort böra äga rum under

röda korsets medverkan, dock utan att denna organisation i krigstid förfogade

över ifrågavarande personal.

Statsbidraget till röda korset syntes i fortsättningen böra upptagas med

oförändrat belopp. De kostnader, som kunde bliva en följd av att kurser för

värnpliktigt befäl eventuellt ordnades i samband med röda korsets utbildning,

borde bestridas av de medel, som ställdes till förfogande för den frivilliga

befälsutbildningen.

Föreningen svenska blå stjärnan har inom djursjukvården och djurvården

i huvudsak mot röda korset svarande ställning och uppgifter. För

innevarande budgetår utgår statsbidrag för verksamheten med 8,000 kronor.

Försvarsutredningen har icke funnit någon förändring med avseende å

denna förening påkallad.

Frivilliga automobilkårens verksamhet är i fredstid huvudsakligen

inriktad på att bibringa kårens aktiva medlemmar kompetens för att

i krigstid bestrida befälsbefattningar vid biltransportförband och vissa staber

m. m. Till aktiv medlem antages endast värnpliktig, som fullgjort sin första

tjänstgöring jämlikt värnpliktslagen, varvid företräde gives den, som tilldelats

trängtrupperna i biltjänst.

Verksamheten bedrives i stort sett efter samma grunder som den frivilliga

landstormsutbildningen. Rörelsen har särskilt eftersträvat att tillvarataga

de kvalifikationer i fråga om befälstjänst vid bilförband, som vissa värnpliktiga

kunnat förskaffa sig i sin civila verksamhet.

För innevarande budgetår utgår statsbidrag till frivilliga automobilkåren

med 10,000 kronor.

Försvarsutredningen har anfört, att för framtiden särskilda åtgärder för

att tillgodose befälsbehovet vid bilförbanden på sätt hittills ägt rum inom

frivilliga automobilkåren icke syntes bliva erforderliga. Enligt de principer

för den obligatoriska utbildningen inom armén som utredningen föreslagit,

komme fältförbandens behov av befäl att tillgodoses genom denna utbildning.

Då anledning således saknades att i fortsättningen bibehålla frivilliga

automobilkåren såsom en särskild utbildningsorganisation, syntes dess

karaktär av militärt organiserad kår böra upphöra och den frivilliga utbild
-

s. 382 Kontrollera mot PDF

382 Kungl. Maj-.ts proposition nr 210.

ningen i biltjänst för det värnpliktiga befälet infogas i övrig befälsutbildning

av motsvarande slag.

Frivilliga motorcykelkåren har begränsat sin uppgift till att vidmakthålla

och förkovra medlemmarnas färdigheter såsom motorcykelförare

samt uppmuntra till nyrekrytering och utbildning på detta område. Utbildning

av befäl äger icke rum inom denna organisation. Statsbidrag till verksamheten

utgår icke.

Försvarsutredningen har uttalat, att befälsutbildning icke heller i fortsättningen

komme att behöva bedrivas vid kåren, enär vidareutbildningen av det

värnpliktiga befäl, som efter hand tillkomme vid motorcykelförbanden, borde

äga rum i anslutning till utbildningen av pansarförbandens befäl. Behovet av

motorcykelförare vore emellertid för närvarande betydande och komme framdeles

att bliva än större, framför allt för pansarförbanden och i övrigt för motoriserade

förband. På grund av utvecklingen mot lättare bilar på motorcyklarnas

bekostnad hade dock tillgången på utbildade motorcykelförare blivit allt

mindre, varför redan nu stora svårigheter förelåge att tillgodose behovet

medelst lämplig personal. Det vore därför önskvärt att på något sätt stimulera

intresset för denna verksamhet och därmed öka tillgången på värnpliktiga,

som vore lämpade för uttagning till motorcykelförare och motorcykelordonnanser.

I detta avseende hade frivilliga motorcykelkåren en uppgift att

fylla, vilken att döma av utvecklingen mot ökad motorisering komme att få

stor betydelse.

Kårens värde ur försvarssynpunkt syntes motivera, att den av statsmakterna

lämnades stöd i sin verksamhet. Utredningen ville därför förorda ett årligt

bidrag till utbildningsarbetet, vilket tills vidare, intill dess tillräckliga erfarenheter

vunnits rörande utbildningens omfattning och kostnader, syntes böra

uppgå till förslagsvis 10,000 kronor. Utredningen förutsatte härvid, att utbildningen

som hittills bedreves i nära samband med de militära myndigheterna

och att dessa myndigheter ställde materiel och drivmedel m. m. till

förfogande.

Y ttr anden.

I anledning av försvarsutredningens uttalanden rörande röda korsets framtida

ställning har överstyrelsen för svenska röda korset anfört, att utredningens

förslag, att det egentliga krigsförberedelsearbetet borde påvila de militära

myndigheterna, under det att röda korset endast skulle ställa frivillig personal

och materiel till förfogande för anstalterna, syntes väl avvägt. Det

vore dock omöjligt att ännu avgöra, i vilken utsträckning frivillig personal

kunde komma att stå till förfogande för krigsplacering, enär de nya värnpliktsbestämmelserna

härutinnan kunde komma att öva inflytande. Försvarsutredningens

förslag, att röda korset borde kunna göra en betydelsefull

insats genom att dess sakkunskap och vitt förgrenade organisation toges i

anspråk för den frivilliga utbildningen i fredstid av värnpliktiga, som utbildats

i sjukvårdstjänst, innebure en ur flera synpunkter tilltalande uppgift

för röda korset. Huru genomförandet av denna uppgift lämpligen borde

s. 383 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210. 383

ske krävde emellertid ytterligare utredning. Beträffande röda korsets verksamhet

med avseende å hemvärnet borde ingen ändring ske.

Centralstyrelsen för svenska blå stjärnan har ansett, att någon orsak till

erinran mot försvarsntredningens förslag beträffande blå stjärnan icke förelåge,

enär ingen förändring av föreningens ställning och uppgifter föreslagits.

Anslaget till befrämjande av frivilliga djursjukvården i krig vore

emellertid för knappt på grund av de ökade utgifter, som förorsakats dels

av ökat antal utbildningskurser i hästvård och hästsjukvård, dels ock av att

hundsjukvård numera tillkommit såsom utbildningsgren.

Med avseende å frivilliga automobilkåren har chefen för armén anfört, att

han icke vore beredd att taga ställning till frågan om denna kårs kvarblivande

som militär organisation eller upphörande i enlighet med försvarsutredningens

förslag. Först då resultatet av pågående utredning rörande ändrade

uppgifter, främst på verkstadstjänstens område, förelåge, kunde frågan om

kårens framtida ställning avgöras.

Styrelsen för frivilliga automobilkåren har förordat, att kåren skulle få

bibehålla sin ställning som militärt organiserad kår med såsom främsta

uppgift att utbilda befäl på verkstadstjänstens område men jämväl att biträda

vid fortsatt utbildning av befäl i biltjänst.

Kåren hade sedan ett tiotal år tillbaka koncentrerat sin gärning på att

tillföra trängens befälskader ett tillskott av på motorismens område väl

kvalificerad personal. Ehuru kåren hade en förhållandevis begränsad omfattning,

ägde den sålunda ändå sin betydelse, och kårens betydelse kunde

bliva större i den mån motoriseringen inom armén ökades. Det vore därför

vanskligt att låta det föreslagna centralförbundet för frivillig befälsutbildning

övertaga en uppgift, som dess föregångare — Sveriges landstormsföreningars

centralförbund — i mycket begränsad omfattning sysslat med.

Det vore vidare värdefullt att för den allt viktigare verkstadstjänsten äga

tillgång till eu teknisk befälskader, vilken i sin civila gärning sysslade med

motsvarande arbete och vilken uppehölle kontakt med den militära materielens

förändringar och även bibehölle sin förmåga till befälsföring. En

framtida uppgift för kåren syntes vara att på frivillighetens väg bibringa

nämnda militärutbildning.

Inspektören för trängen har förordat, att någon förändring icke vidtoges

beträffande frivilliga automobilkåren.

Styrelsen för frivilliga motorcykelkåren har framhållit, att kårens huvuduppgift

vore att giva förberedande utbildning åt ett större antal ynglingar

i militär motorcykeltjänst för att underlätta urvalet vid kommande inskrivning.

Om denna förutbildning skulle bliva till verklig nytta, borde densamma

bedrivas i betydligt större omfattning än för närvarande. En oavvislig

förutsättning för att kårens verksamhet skall medföra avsedd nytta

vore, att sådana bestämmelser utfärdades för inskrivningsförfarandet, att de

av kåren förutbildade eleverna verkligen uttoges till motortjänst.

Jag biträder försvarsutredningens förslag beträffande föreningen svenska

röda korset tillkommande uppgifter. De kostnader, som bliva en följd av att

Departements
chefen.

s. 384 Kontrollera mot PDF

384

Kangl. Maj-.ts proposition nr ‘>10.

viss del av den frivilliga sjukvårdsutbildningen enligt försvarsutredningens

förslag ålägges röda korset, böra bestridas av medel, som anvisas för den

frivilliga befälsntbildningen. Jag förutsätter, att statsbidraget till röda korset,

som för närvarande utgör 20,000 kronor per år, skall tills vidare utgå med

oförändrat belopp.

Jag anser icke heller att någon ändring bör vidtagas i fråga om organisationen

av och uppgifterna för föreningen svenska blå stjärnan. Statsbidraget

till befrämjande av frivilliga djursjukvården i krig synes böra beräknas

till oförändrat belopp.

I fråga om frivilliga automobilkårens fortsatta verksamhet delar jag de

av försvarsutredningen anförda synpunkterna, Statsbidrag till ifrågavavarande

ändamål torde dock böra med belopp som prövas skäligt utgå till

dess utredning angående organisationens fortsatta verksamhet kunnat ske.

Jag har redan i samband med frågan om rekryteringen av arméns reservpersonal

berört spörsmålet om överförandet av de aktiva medlemmarna

av kåren till värnpliktiga officerare eller officerare i reserven. Någon nyrekrytering

av kåren torde icke böra förekomma.

Jag finner av försvarsutredningen föreslagen verksamhet för frivilliga

motorcykelkåren lämplig och anser, att för ifrågavarande verksamhet bör

beräknas ett årligt bidrag av 10,000 kronor.

Hemvärnet.

Hemvärnet intager en i vissa avseenden annan ställning än övriga frivilliga

försvarsrörelser. Framsprunget ur enskilt initiativ har det genom statsmakternas

medverkan på kort tid vuxit ut till en omfattande organisation, som

visserligen är baserad på de enskilda medlemmarnas frivilliga åtagande men

som ingår såsom en del av krigsmakten. Hemvärnet har också erhållit en rent

militär uppbyggnad i förband, som på frivillighetens grund rekryteras ur

vederbörliga hemvärnsområden bland icke värnpliktiga eller annan personal,

som icke tages i anspråk inom försvarsväsendet i övrigt.

Hemvärnets uppgift är främst att verka för den egna hemortens omedelbara

tryggande, i första hand mot företag från luftlandsatta trupper. Verksamheten

inom hemvärnet avser såväl befälets och den enskilde mannens utbildning

för sina uppgifter som ock de särskilda förberedelserna för att hemvärnsförbandet

skall kunna lösa vissa lokala försvarsuppgifter.

Vid hemvärnsorganisationens tillkomst beslöts, att hemvärnet i organisatoriskt

hänseende skulle anknyta till inskrivningsområdet, vars befälhavare

områdets samtliga förband även i utbildningsavseende skulle vara underställda.

Den högsta militära ledningen sknlle under chefen för armén utövas

av hemvärnschefen med hemvärnsstaben.

Sedan inskrivningsbefälhavarna från och med den 1 januari 1942 i samband

med inskrivningsväsendets omorganisation avskaffats, ha inskrivningsbefälhavarnas

befogenheter i angivet hänseende tills vidare övertagits av cheferna

för vederbörliga infanteriregementen.

Kostnaderna för hemvärnsorganisationen bestridas från arméns vederbörliga

anslag.

s. 385 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 210.

385

Försvars utredningen.

Försvarsutredningen liar uttalat, att hemvärnets omfattning och organisation

syntes i sina huvuddrag ha blivit väl avpassade efter de uppgifter,

rörelsen skulle fylla i krigstid. En ökning av antalet hemvärnsmän med 10,000

—15,000 borde dock eftersträvas i avsikt att särskilt tillgodose hemvärnet vid

statens verk och vissa industrier.

Enligt de förslag till värnpliktsväsendets omorganisation och till landets

militärterritoriella indelning i fredstid, som förut framlagts, komme inskrivningschefen

uteslutande att taga befattning med de värnpliktigas inskrivning

och redovisning, under det att inskrivningsbefälhavarens befogenheter i övrigt

överflyttades på försvarsområdesbefälhavaren. Därest sistnämnda befattningshavare

i enlighet med försvarsutredningens förslag tillsattes i fredstid,

syntes försvarsområdena böra läggas till grund för hemvärnsindelningen och

hemvärnets organisation ansluta till dessa. Försvarsområdesbefälhavaren bleve

därmed ansvarig för hemvärnets rekrytering, organisation och utbildning. Med

en sådan organisation borde följaktligen arvodesbefattningen såsom hemvärnsofficer,

vilken för närvarande vore knuten till vederbörande infanteriregemente,

överföras till försvarsområdesstaben. Då några mera betydande förändringar

beträffande uppgifterna och verksamhetens omfattning icke syntes

vara att förutse för den närmaste tiden, syntes medelsbehovet, även i betraktande

av den mindre ökning av antalet hemvärnsmän som här förordats,

komma att bliva i huvudsak oförändrat.

Y ttr anden.

Chefen för tredje arméfördelningen har anfört, att försvarsutredningen icke

berört frågan om en frivillig riksorganisation för hemvärnet, vilken fråga tid

efter annan varit uppe till diskussion. Därest en sådan organisation skulle

komma till stånd, vore det naturligast, om även den anslötes till centralorganisationen

för den frivilliga utbildningen. Yare sig en sådan organisation

komme till stånd eller icke, måste frivillig utbildning av hemvärnsbefäl

komma till stånd, och denna frivilliga utbildning borde lämligen ske

inom samma organisation, som handhade övrig frivillig befälsutbildning.

Denna organisation borde inom sig upptaga frivillig befälsutbildning för

armén, lottarörelsen och hemvärnet.

Hemvärnsrådet, som ansett, att hemvärnet av försvarsutredningen bort

redovisas som en del av lantförsvaret och icke som nu skett tillsammans

med föreningsmässigt ordnade försvarsrörelser, har funnit hemvärnets överförande

från infanteriregements- till försvarsområdesstaberna innebära avsevärda

fördelar.

1941 års hemortsförsvarssaJckunniga ha icke haft något att erinra mot att

hemvärnet anslötes till försvarsområdesorganisationen, enär detta överensstämde

med de sakkunnigas intentioner i fråga om samordningen inom liemortsförsvaret.

De sakkunniga reserverade sig emellertid mot försvarsutredningens

förslag, att rekryteringen till hemvärnet skulle åvila försvarsområdesbefälhavaren

ensam. Denne måste visserligen ha ett väsentligt in
Bihang

till riksdagens protokoll 1942. 1 samt. Nr 210. »ti 25

s. 386 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

386 Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

flytande i detta hänseende, men viss jämkning i hans befogenheter måste

ske med hänsyn till det civila hemortsförsvarets intressen.

Enär hemvärnets framtida organisation och ställning äro föremål för utredning

genom 1941 års hemortsförsvarssakkunniga, anser jag mig icke nu

böra närmare ingå därpå utan torde få anledning återkomma till dessa

frågor, sedan de sakkunnigas förslag i ämnet avgivits.

Oberoende därav torde emellertid i enlighet med försvarsutredningens

förslag det lokala hemvärnets ledning böra överflyttas från infanteriregementsstaben

till försvarsområdesstaben. Försvarsområdesbefälhavaren bör

därefter inom försvarsområdet ansvara för hemvärnets rekrytering, organisation

och utbildning, i fråga om rekryteringen dock med den begränsning,

vartill hemortsförsvarssakkunnigas förslag kan föranleda.

Jag har i mina kostnadsberäkningar förutsatt en ökning av antalet hemvärnsmän

med högst 15,000 man.

Det frivilliga försvarsarbetets organisation och ledning.

För sv ars utredningen.

Såsom förut anförts, har försvarsutredningen förutsatt, att en på frivillighetens

väg ordnad fortsatt utbildning av värnpliktigt befäl skall

komma till stånd samt att denna i främsta rummet skall ske i form av tjänstgöring

vid trupp men även skall kunna anordnas såsom särskilda kurser. Utbildningen

borde anknytas till försvarsområdesorganisationen och ansvaret

för det frivilliga utbildningsarbetets planläggning och ledning sålunda påläggas

försvarsområdesbefälhavarna.

Behovet av instruktörer för den frivilliga utbildningen kunde enligt utredningens

mening, liksom hittills i fråga om den frivilliga landstormsrörelsen, till

en del fyllas med officerare och underofficerare, vilka enligt eget åtagande och

mot särskild ersättning fullgjorde denna lärarverksamhet vid sidan av sin

ordinarie tjänst. Möjligheterna att till större delen tillgodose behovet av instruktörer

på denna väg syntes emellertid i regel vara tillfinnandes blott på

sådana orter, där truppförband i fred vore förlagt. Det ytterligare behovet av

instruktörer, främst för utbildningen på mera avsides belägna orter, måste

fyllas med särskild personal, som helt ägnade sig åt denna verksamhet.

Med hänsyn till den vikt, som ur försvarsberedskapens synpunkt måste tillmätas

det frivilliga försvarsarbetet, måste de kvalitativa kraven på instruktörerna

ställas högt. För dessa befattningar borde därför avses personal på aktiv

stat. Därest den frivilliga utbildningen i enlighet med utredningens förslag

anslötes till försvarsområdesorganisationen, syntes stabscheferna vid försvarsområdesstaberna

— vilka utredningen i annat sammanhang föreslagit skola

vara kaptener på aktiv stat — lämpligen kunna med avseende på denna utbildningsverksamhet

tilldelas en ställning, som i huvudsak överensstämde med

den nuvarande landstormsinstruktörens. Dessa stabschefer skulle sålunda

s. 387 Kontrollera mot PDF

387

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

verka såsom chefsinstruktörer för den frivilliga befälsutbildningen inom vederbörligt

försvarsområde. Därutöver erfordrades emellertid ytterligare ett antal

instruktörer, såväl officerare som underofficerare.

En exakt beräkning av det erforderliga antalet instruktörer läte sig icke

göra, förrän erfarenheter vunnits beträffande den lämpligaste organisationen

av den frivilliga utbildningen och den genomsnittliga elevfrekvensen. Vid

en preliminär uppskattning av minimibehovet av instruktörer hade utredningen

emellertid funnit, att det för sagda ändamål skulle erfordras 66

officerare och 38 underofficerare ur infanteriet och kavalleriet, 5 officerare

och 5 underofficerare ur pansartruppema, 9 officerare och 9 underofficerare

ur artilleriet, 24 officerare ur luftvärnet, 6 officerare ur ingenjörtrupperna,

6 officerare och 11 underofficerare ur trängen samt 4 of i icerare ur intendenturkåren

eller tillhopa 120 officerare och 63 underofficerare.

Beträffande de grunder, enligt vilka beräkningarna verkställts, torde få

hänvisas till sid. 283 och 284 i betänkandet.

Utredningen hade funnit lämpligast, att instruktörerna för den frivilliga utbildningen

upptoges på de olika truppförbandens (truppslagens) stater och för

längre eller kortare tid kommenderades till tjänstgöring vid militärbefäls- eller

försvarsområdesstaber såsom instruktörer.

Instruktörerna för den frivilliga utbildningen syntes i viss utsträckning

kunna tagas i anspråk jämväl för hemvärnets övningar samt för skolungdomens

värn tjänstövningar ävensom såsom instruktörer inom skytterörelsen.

Det vore uppenbart, att den fortsatta utbildningen av det värnpliktiga

befälet ur krigsberedskapens synpunkt vore av sådant värde, att rörelsen borde

åtnjuta allt det stöd, som statsmakterna kunde lämna. Utöver vad ovan anförts

beträffande instruktörerna förutsatte utredningen sålunda även, att erforderlig

uniforms- och vapenutrustning, annan materiel samt ammunition av de

militära myndigheterna tillhandahölles den frivilliga organisationen efter

samma grunder som hittills tillämpats beträffande den frivilliga landstormsrörelsen,

samt att eleverna vid frivillig tjänstgöring åtnjöte fri inkvartering,

förplägnad och sjukvård ävensom avlöning i enlighet med sin tjänstegrad.

Härutöver erfordrades dock medel för att bestrida med övningsverksamheten

i övrigt förenade kostnader. På grundval av en preliminär uppskattning

av elevfrekvensen vid den frivilliga befälsutbildningen hade försvarsutredningen

beräknat det årliga medelsbehovet för de närmaste åren till

omkring 350,000 kronor, varav 25,000 för ungdomsrörelsen, medan motsvarande

behov beräknades vid genomfört system uppgå till omkring 450,000

kronor. Dessa medel borde ställas till de frivilliga organisationernas förfogande.

Utredningen ansåge sig dock böra fästa uppmärksamheten på att

det nu anförda medelsbehovet beräknats komma att täcka allenast en del av

kostnaderna, medan återstående kostnader förutsatts såsom hittills bestridas

av medel, som de frivilliga organisationerna själva anskaffade.

Försvarsutredningen har framhållit, att såsom av det föregående framginge,

frivilligt försvarsarbote bedreves efter flera olika linjer och inom vitt skilda

verksamhetsområden. Ett samordnande av det frivilliga försvars
-

s. 388 Kontrollera mot PDF

388

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

arbetet syntes emellertid önskvärt, enär vissa olägenheter vore förenade

med att ett så stort antal frivilliga organisationer utövade sin verksamhet vid

sidan av varandra, ofta i viss konkurrens vad beträffar personalrekryteringen.

Den centrala ledningen av all frivillig befälsutbildning syntes därför, i vad

rörde de värnpliktiga, lämpligen böra sammanföras i en organisation — ett

centralförbund för frivillig befälsutbildning —- i vilket även ungdomsrörelsen

borde inrymmas: Av samma anledning ansåge utredningen, att vissa fördelar

skulle kunna vinnas genom ett infogande i den frivilliga skytterörelsen av

de för pistolskjutning och sportskytte verkande organisationerna.

Enligt utredningens uppfattning syntes dock framför allt genomförandet av

en fast försvarsområdesindelning redan i fredstid samt tillkomsten av särskilda

territoriella organ bliva av betydelse för ett tillfredsställande samarbete

mellan de frivilliga försvarsrörelserna. Under förutsättning att de frivilliga

organisationerna i största möjliga utsträckning bringade sina underorganisationers

— d. v. s. förbundens eller distriktens — verksamhet i territoriell

överensstämmelse med försvarsområdesindelningen, syntes förutsättningar

skapas för en rationell samverkan, vilken ytterligare kunde underlättas genom

en ömsesidig representation i de olika lokala organisationerna och deras överstyrelser.

I detta sammanhang har utredningen erinrat om den verksamhet, som för

närvarande utövas av centralkommittén för det frivilliga försvarsarbetet,

vilken tillkom i mitten av år 1940 i syfte att utgöra ett organ för främjandet

av frivilligt försvarsarbete. Kommitténs verksamhet vore enligt utredningens

uppfattning av så stort värde, att densamma alltfort borde vara förtjänt av

all uppmuntran och statsmakternas stöd.

Eörsvarsutredningen har i fortsättningen erinrat om att den centrala

ledningen av den frivilliga utbildningen enligt nuvarande organisation

utövas av chefen för armén. Någon särskild personal för ärendenas

beredning hade dock hittills icke stått till förfogande, varför handläggningen

inom arméstaben ägt rum vid en eller flera avdelningar allteftersom ärendena

berört organisatoriska spörsmål, utbildningsfrågor o. s. v. Med hänsyn till

den betydelse, den frivilliga utbildningen enligt utredningens mening komme

att äga för personalens kvalitet, borde denna utbildning erhålla sin särskilde

målsman — inspektören för det frivilliga försvaret — varjämte en särskild

avdelning för det frivilliga försvaret borde inrättas inom arméinspektionen.

Denna borde företräda såväl den frivilliga befälsutbildningen som samtliga

frivilliga försvarsrörelser.

I detta sammanhang har utredningen jämväl upptagit frågan om hemvärnets

centrala ledning till behandling och därvid framhållit, att vägande

skäl talade för att även hemvärnets ledning anknötes till arméinspektionen.

I ett diagram å sid. 288 i betänkandet har försvarsutredningen åskådliggjort

de principer, efter vilka enligt försvarsutredningens mening det frivilliga

försvarsarbetet framdeles bör vara organiserat.

s. 389 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

389

Y ttr anden.

Det av försvarsutredningen framlagda förslaget rörande fortsatt utbildning

av värnpliktigt befäl har föranlett chefen för första arméfördelningen att framhålla,

att det vore vanskligt att nu bedöma, om det vore möjligt eller lämpligt

att förlägga den frivilliga befälsutbildningen helt till den fasta försvarsområdesorganisationen.

Däremot har chefen för armén ansett eu anknytning av den frivilliga

befälsutbildningen, på sätt försvarsutredningen föreslagit, till försvarsområdesorganisationen

vara ändamålsenlig.

Sveriges landstormsföreningars centralförbund har anfört, att vid den av

centralförbundet hittills anordnade frivilliga befälsutbildningen betydande

svårigheter förelegat att på frivillighetens väg erhålla erforderligt antal

kvalificerade instruktörer. Försvarsutredningens förslag för instruktörsfrågans

lösning syntes godtagbart, varför detsamma tillstyrktes. Avlöningsfrågan för

den frivilliga befälsutbildningen syntes böra upptagas till omprövning, särskilt

i fråga om längre sammanhängande kurser.

I fråga om det frivilliga försvarsarbetets samordnande har chefen

för armén anfört, att innan slutligt ställningstagande därtill skedde, borde

1941 års hemortsförsvarssakkunnigas utredning avvaktas. Det vore chefens

för armén avsikt att därefter framlägga förslag rörande de frivilliga försvarsorganisationernas

ställning och samordnande.

1941 års hemortsförsvarssakkunniga ha understrukit vikten av, att det frivilliga

försvarsarbetet i största möjliga utsträckning bringades till territoriell överensstämmelse

med försvarsområdesindelningen för att åstadkomma ett effektivt

samarbete även mellan de frivilliga organisationerna och det civila hemortsförsvaret.

Hemortsförsvarssakkunniga komme troligen att föreslå, att i krig

det civila hemortsförsvaret i operativt hänseende skulle underställas försvarsområdesbefälhavarna.

Skytteförbundens överstyrelse har anfört, att det vore varken nödvändigt

eller lämpligt att bringa skytteförbundens verksamhet i territoriell överensstämmelse

med den föreslagna nya indelningen i försvarsområden. Skytteförbundens

uppgift vore att bibringa sina medlemmar största grad av skjutskicklighet,

men de hade inga som helst territoriella försvarsuppgifter och

lämnade ej heller personal till vissa bestämda territoriella förband. Skytteförbundsindelningen

anslöte sig till rikets administrativa indelning i län.

Därest den nya försvarsområdesindelningen skulle följas, skulle flera olägenheter

uppstå.

Liknande synpunkter ha anförts av överstyrelsen för svenska röda korset.

Centralkommittén för det frivilliga försvarsarbetet har ansett det uppenbart,

att därest en organisatorisk plan för det frivilliga försvarsarbetet uppgjordes

och ett samordnande organ för denna verksamhet skapades, man i detta

sammanhang icke kunde underlåta att taga hänsyn även till bland annat det

civila luftskyddet. Erfarenheten hade visat, att förhållandet mellan luftskydd

och hemvärn visat sig vara i behov av en auktoritativ reglering. Enär de

s. 390 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

390 Kungl. May.ts proposition nr 210.

problem, som sammanhängde med hemortsförsvarets utformning, för närvarande

vore föremål för utredning genom 1941 års hemortsförsvarssakkunniga,

borde dessas utredning avvaktas, innan en organisatorisk plan för

det frivilliga försvarsarbetet, i den mån detta avsåge hemortsförsvaret, fastställdes.

I fråga om principerna för den frivilliga befälsutbildningens anordnande

biträder jag, som jag i det föregående anfört, i allt väsentligt försvarsutredningens

förslag. Det av chefen för armén och hemvärn schefen väckta

förslaget, att viss del av den frivilliga befälsutbildningen skulle kunna fullgöras

såsom instruktörsarbete vid hemortens hemvärn, synes emellertid beaktansvärt.

Detta bör dock bedrivas under erforderlig tillsyn av försvarsområdenas

instruktörspersonal, t. ex. i form av kontroll av uppnådda utbildningsresultat.

Det vill synas, som om denna form för bibehållande och

förbättrande av under värnpliktstjänstgöringen bibringad befälsföringsförmåga

skulle kunna verka intresseväckande.

Jag biträder de av försvarsutredningen angivna principerna rörande tillhandahållande

av instruktörer för den frivilliga befälsutbildningen men finner

i likhet med utredningen, att ett fastställande av antalet instruktörer icke

bör ske innan praktisk erfarenhet vunnits rörande elevfrekvensen i den frivilliga

befälsutbildningen. Såsom beräkningsgrund för det sannolika behovet

av instruktörer finner jag mig kunna godtaga försvarsutredningens beräkningar.

Jag har vid kalkylerna rörande personalbehovet å de olika truppförbandens

(truppslagens) stater utgått från att där skall upptagas det antal

instruktörer för den frivilliga utbildningen, som försvarsutredningen angivit.

I den mån instruktörsverksamheten det medgiver, böra truppförbandscheferna

för andra ändamål äga disponera instruktörerna.

Det årliga anslaget för den frivilliga befälsutbildningen torde kunna beräknas

i anslutning till försvarsutredningens förslag. Mot det beräknade

beloppet om 450,000 kronor vid genomförd organisation finner jag nu icke

anledning till erinran. Det torde emellertid böra framhållas, att behovet av

anslagsmedel är beräknat under förutsättning, att lottaorganisationerna

fortfarande giva den frivilliga befälsutbildningen ekonomiskt stöd.

Jag finner skäl tala för försvarsutredningens uppfattning rörande de frivilliga

försvarsorganisationernas territoriella samordnande men finner dels

att resultatet av hemortsförsvarssakkunnigas utredning i denna sak bör föreligga,

innan slutlig ställning tages, dels att i vissa yttranden framförda synpunkter

tala för att ett i detalj genomfört territoriellt samordnande icke är

erforderligt.

Såsom i samband med frågan om arméinspektionens organisation anförts,

torde någon förändring i fråga om hemvärnets centrala ledning icke för närvarande

böra komma till stånd. Icke heller synes mig någon ändring i

hemvärnsstabens inre organisation tills vidare påkallad. Jag har i konsekvens

härmed förutsatt, att i arméinspektionen icke inrättas någon särskild

s. 391 Kontrollera mot PDF

391

Kungl. Maj-.ts proposition nr 210.

avdelning för det frivilliga försvaret. Ärenden rörande det frivilliga försvaret

lärer, såsom jag tidigare föreslagit, böra tills vidare handhavas av

arméinspektionens centralavdelning.

J. Remonteringsväsendet.

Stamhästar.

Antalet stamhästar vid armén uppgår för närvarande till 5,276, varav

5,118 ridhästar och 158 draghästar.

För svar sutredningen har beräknat behovet för den nya arméorganisationen

till 5,638, varav 5,269 ridhästar och 369 draghästar, ökningen har motiverats

främst av den förlängda utbildningstiden för de värnpliktiga.

Rörande grunderna för försvarsutredningens beräkningar torde få hänvisas

till vad därom anförts å sid. 290—294 i betänkandet. En sammanställning

av behovet av stamhästar återfinnes i en i samband med redogörelsen

för remonteringen intagen tabell. Stamhästarna ha uppförts på de olika

truppförbandens, stabernas och skolornas stater efter i huvudsak nu gällande

grunder.

Beträffande stamhästarna vid ridskolan och arméns underofficersskola

Itar utredningen dock föreslagit vissa avvikelser samt därom anfört:

På ridskolans stat ha hittills endast uppförts stamhästar avsedda som

tjänstehästar för skolans personal till ett sammanlagt antal av 12. Det synes

emellertid riktigare att jämväl de hästar, som tagas i anspråk för utbildningen

vid skolan uppföras på dennas stat. Elevers tjänstehästar böra dock liksom

hittills medföras från vederbörliga truppförband. Denna organisationsförändring

bör dock icke hindra, att erforderliga utbyten av för undervisningen

mindre lämpliga hästar sker. Det torde få ankomma på chefen för armén att

reglera sådana utbyten.

Behovet av stamhästar på ridskolans stat har beräknats till 104 inklusive

remonter, varav 99 hästar för ridbruk och 5 draghästar.

Pör närvarande finnas på staten för arméns underofficersskola upptagna 9

stamhästar, avsedda såsom tjänstehästar för skolans lärarpersonal. Hästar

för elevernas ridutbildning finnas för närvarande icke vid skolan. Det har

emellertid varit ett önskemål att utbildning till häst skulle kunna bibringas

elever tillhörande de beridna truppförbanden, i främsta rummet elever ur

kavalleriet. Utredningen anser, att detta önskemål bör tillgodoses, och föreslår

med hänsyn härtill, att antalet stamhästar vid skolan utökas med 11 till

sammanlagt 20.

Chefen för armén har anfört, att han intet hade att erinra emot utredningens

beräkningar rörande behovet av hästar vid armén. Fördelningen i

mobiliseringshänseende av hästarna mellan truppslag och förband borde vara

förbehållen chefen för armén.

Emot de grunder, som av utredningen tillämpats vid beräkningen av behovet

i fred av stamhästar vid armén, liar jag i huvudsak intet att erinra.

Då emellertid den av mig föreslagna fredsorganisationen av armén innebär

vissa avvikelser från den av utredningen föreslagna, kommer detta att med
-

Departements
chefen.

s. 392 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

392 Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

föra de ändringar i fråga om beräkningen av det totala antalet hästar, som

framgå av en nedan under rubriken Remonteringen införd tabell. På detaljberäkningarna

torde det icke vara behövligt att i detta sammanhang ingå.

Ackordhästar.

Behovet av ackordhästdagar har av försvarsutredningen beräknats komma att

ökas, främst såsom en följd av den förlängda utbildningstiden för de värnpliktiga

och den ökade tillgången på tunga vapen.

Utredningen har beräknat det årliga behovet av ackordhästdagar till 481,000,

vilket utgör en ökning med 241,000 dagar jämfört med för innevarande budgetår

beräknat behov. Härtill komma för större repetitionsövningar 50,000 ackordhästdagar.

Beträffande antalet ackordhästar har utredningen anfört att det för närvarande

funnes ungefär 5,000 ackordhästar. Då liksom hittills varje ackordhäst

icke borde beräknas fullgöra mer än högst 50 ackordhästdagar per

år, borde sålunda med hänsyn härtill en ökning av ackordhästbeståndet ske

med ungefär 4,600 hästar till ungefär 9,600 hästar. Vid vissa truppförband

inträdde emellertid vart annat år ett ytterligare ökat behov av ackordhästdagar

med anledning av de större repetitionsövningar, som då beräknades

äga rum. Behovet av ackordhästar för sistnämnda ändamål kunde beräknas

utgöra ungefär 3,300. Sammanlagt skulle sålunda behöva disponeras omkring

13.000 ackordhästar innebärande en ökning i förhållande till nuvarande antal

med omkring 8,000 hästar, en ökning, som med hänsyn till möjligheterna att

verkställa utackordering syntes vara möjlig att genomföra, ökningen syntes

böra ske sålunda, att till ackordhästar överfördes erforderligt antal av de

hästar, som av staten inköpts till armén för den förstärkta försvarsberedskapen.

Jag ansluter mig till de principer, som av försvarsutredningen tillämpats

vid beräkningen av behovet av ackordhästar.

Vid den av mig föreslagna fredsorganisationen av armén kommer behovet

dock att bliva något lägre än det av utredningen beräknade. Yid Norra

skånska infanteriregementet och Hallands regemente, vilka av mig föreslagits

skola organiseras som cykelregementen, samt vid Wendes artilleriregemente,

som föreslagits skola motoriseras, bortfaller behovet av ackordhästar.

Den besparing, som sålunda åstadkommes, har beräknats till (2 X 10,000 +

50.000 =) 70,000 ackordhästdagar. Det i enlighet med av försvarsutredningen

anförda beräkningsgrunder däremot svarande antalet ackordhästar utgör 1,400.

Härtill kommer en besparing i fråga om det ytterligare behov av ackordhästdagar,

som beräknats uppstå i samband med större repetitionsövningar.

Denna besparing har uppskattats till (2 X 1,000 + 7,000=) 9,000 dagar per år

räknat och det häremot svarande antalet hästar till 600.

Det årliga behovet av ackordhästdagar för armén skulle i enlighet med

ovan anförda beräkningar komma att uppgå till (481,000 + 50,000—70,000—-

9.000 =) 452,000 och behovet av ackordhästar till (13,000 —1,400 — 600=)

s. 393 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210. 393

11,000, innebärande en ökning i förhållande till nuvarande antal med omkring

6,000 hästar.

Remon terings väsendets ledning.

Enligt''1914 års härordning ombesörjdes anskaffningen av de för armén

erforderliga remonterna av en under inspektören för kavalleriet stående remonteringsstyrelse,

vilken dessutom hade att förvalta statens remontdepåer. Remonteringsstyrelsen

bestod av chef och två ledamöter, vilka jämte fyra suppleanter

på förslag av inspektören för kavalleriet förordnades av Kungl. Maj:t.

Med hänsyn till inspektörens för kavalleriet minskade arbetsområde avsågs

han enligt 1925 års härordning skola tjänstgöra jämväl som chef för remonteringsväsendet,

varför remonteringsstyrelsen upphörde och under inspektören

för kavalleriet ställdes en remonteringsnämnd på två ledamöter. Detta antal

ökades senare till tre, av vilka en skall vara ställföreträdare för chefen. För

nämndens ledamöter skulle finnas fyra suppleanter, av vilka tre borde vara

officerare (i regel på reservstat eller i reserven) samt en civil person känd

såsom framstående hästkännare. Denna organisation bibehölls i 1936 års försvarsordning.

Försvarsutredningen har uttalat, att på grund av den föreslagna omorganisationen

av truppslagsinspektionerna det vore lämpligt att i huvudsak

återgå till den organisation, som var rådande före genomförandet av 1925

års försvarsbeslut. Den nuvarande remonteringsnämnden borde sålunda

med oförändrat antal ledamöter och suppleanter benämnas remonteringsstyrelsen

och den nuvarande ställföreträdande chefen för remonteringsväsendet

bliva chef för styrelsen. Denne borde också utöva överledningen

över remontdepåerna. Som chef för remonteringsstyrelsen borde av Kungl.

Maj:t förordnas en pensionerad regementsofficer, vilken syntes böra äga

uppbära ett arvode av 4,500 kronor. För remonteringsstyrelsen avsåges dessutom

en pensionerad underofficer som expeditionsunderofficer. Remonteringsstyrelsen

borde lyda närmast under inspektören för infanteriet och kavalleriet.

Arméförvaltningen har1 ansett, att den nuvarande remonteringsnämnden

borde bibehållas och inordnas i intendenturdepartementet. Som motiv härför

har följande anförts:

Arméns remontering vore främst att betrakta som en teknisk-ekonomisk

förvaltningsangelägenhet. Det vore därför stridande mot de enhetliga grunder

för organisationen av försvarsväsendets ledande organ, som utredningen

i övrigt tillämpat, att underställa remonteringsstyrelsen inspektören för infanteriet

och kavalleriet. Genom den av arméförvaltningen föreslagna förändringen

skulle dessutom större överensstämmelse vinnas mellan fredsoch

krigsorganisation, enär remonteringsviisendet vid mobilisering avsåges

skola underställas intendenturdepartementet, som då hade att ombesörja

anskaffning av hästar för försvarsväsendets räkning.

I yttrande till chefen för armén har över fältveterinär en framlagt i huvudsak

samma synpunkter på frågan om remonteringsväsendets ledning som

arméförvaltningen.

s. 394 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

394 Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Chefen för armén har förklarat sig icke kunna ansluta sig till den av överfältveterinären

uttalade uppfattningen.

1942 års försvarsheredning liar i samband med behandlingen av kavalleriet

föreslagit, att sekundchefen för Livregementet till häst tillika skulle vara

chef för remonteringsväsendet. Härav har beredningen ansett böra följa,

att remonteringsväsendets ledning i övrigt bibehölle sin nuvarande organisation.

På grund härav funnes icke anledning att höja arvodet till den såsom

ställföreträdande chef fungerande pensionerade officeren.

Det existerar ett nära samband mellan remonteringen å ena sidan och

hästmaterialets användning samt dressyr och ridutbildning å den andra.

Det samarbete, som sålunda måste äga rum mellan remonteringsväsendets

ledning och de för utbildning och organisation i övrigt ansvariga militära

myndigheterna, synes säkerställas, därest remonteringsväsendet anknytes till

någon av de militära inspektionsmyndigheterna, lämpligen inspektören för

infanteriet och kavalleriet.

Några väsentliga olägenheter härav i avseende på krigsorganisationen

anser jag icke behöva befaras. Vid mobilisering och vid krigstillfälle övergår

remonteringsverksamheten till att huvudsakligast omfatta inköp av lämpliga

hästar. Genom att remonteringsstyrelsen därvid i huvudsak oförändrad

underställes intendenturdepartementet, säkerställes kontinuiteten i ärendenas

handläggning på ett fullt betryggande sätt.

I anslutning till utredningens förslag till organisation av remonteringsväsendets

ledning förordar jag, att denna handhaves av en remonteringsstyrelse

med följande sammansättning:

chef, pensionerad officer,

tre ledamöter,

fyra suppleanter,

en expeditionsunderofficer, pensionerad underofficer i arvodesbefattning.

Arvodet till chefen synes böra beräknas med beaktande av den av mig

förordade arvodesregleringen för den pensionerade personalen i arvodesbefattning.

Lämpligen bör arvodet bestämmas efter löneklass Oa 14.

Som chef för remonteringsväsendets kassaförvaltning torde liksom hittills

böra avses en pensionerad officer på intendenturdepartementets stat.

Remonteringsstyrelsen bör vara underställd inspektören för infanteriet

och kavalleriet. Jag föreslår slutligen, att remontdepåerna underställas

chefen för remonteringsstyrelsen.

Remonteringen.

Enligt vad försvarsutredningen framhållit bör remonteringen av stam- och

ackordhästar ske i huvudsak enligt nu gällande grunder, dock med vissa å

sid. 296 och 297 i betänkandet angivna avvikelser. Den årliga remonteringen

s. 395 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210. 395

av stamhästar har beräknats till 527 rid- och 36 draghästar mot nu respektive

512 och 16 (jfr tablån å sid. 298 i betänkandet).

Eemontdepåernas antal är för närvarande tre, nämligen Herrevadskloster,

Gudhem och Utnäslöt. Den sistnämnda är underställd chefen för ridskolan

och i förvaltningshänseende ansluten till nämnda skola.

Försvarsutredningen har föreslagit, att stallutrymmena vid Utnäslöt framdeles

skola disponeras av ridskolan, som enligt den nya organisationen beräknats

komma att få ett avsevärt ökat antal remonter i dressyr. På grund

därav borde remontdepån vid Utnäslöt nedläggas och det nuvarande remontantalet

på Utnäslöt fördelas på Herrevadsklosters och Gudhems remontdepåer.

Detta krävde bland annat vinterboning av vissa stallar på Gudhems

remontdepå, varjämte bostäder för 2 å 3 hästskötare därstädes måste uppföras.

De principer, som försvarsutredningen tillämpat vid beräkningen av re- Departementsmontbehovet,

synas icke giva anledning till erinran. Vad angar sättet för

utbildningen av arméns remonter anser jag likaledes, att denna bör bedrivas

i enlighet med de riktlinjer, som av utredningen uppdragits.

Behovet av stamhästar och remonter i enlighet med de av mig ovan angivna

beräkningsgrunderna samt sättet för utbildningen av remonterna framgår

av tablån å nästa sida.

Som ersättning för å depå störtade remonter torde dessutom liksom innevarande

budgetår årligen böra inköpas 12 hästar.

Jag biträder utredningens förslag om avveckling av Utnäslöts remontdepå

samt om uppdelning av arméns remonter på de båda återstående depåerna.

Med hänsyn till den av mig föreslagna minskningen av antalet remonter i

förhållande till det av utredningen föreslagna synes antalet vaktmästare vid

vardera depån kunna minskas med en.

Jag föreslår sålunda, att remontdepåernas antal minskas till två, nämligen

Herrevadskloster och Gudhem. Jag beräknar vidare för remontdepåerna

de personalkadrar, som framgå av personalförteckningar, vilka tillhandahållas

riksdagens vederbörande utskott. I förhållande till nuvarande stater

innebär mitt förslag en minskning med en stallföreståndare, betingad av att

depåernas antal minskas med en, samt en ökning med sammanlagt två

expeditionsunderofficerare och fyra vaktmästare, betingad av den relativt

tyngre arbetsbörda, som kommer att påvila personalen efter den till följd av

sammanslagningen väsentliga ökningen av antalet remonter på vardera av

de två kvarvarande depåerna. Emellertid förutsätter jag, att personalbehovet

skall framdeles närmare prövas i förut angiven ordning.

s. 396 Kontrollera mot PDF

396

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Truppförband m. m.

Antalet stamhästar

på vilket remonte- ring beräknas

O

Arlig remontering;

10 % av stamhäst- antalet

Rid-

hästar

Drag-

hästar

Kid-

hästar

Drag-

hästar

Högre staber m. fl.........

257

26

Infanteriet ................

399

166

40

17

Kavalleriet................

2,120

—

212

—

Pansartrupperna ..........

46

_

5

_

Artilleriet

Icke motoriserade trupp- förband ..............

1,204

120

Motoriserade truppförband

122

—

12

—

Luftvärnet ................

100

—

10

__

Ingenjöi-trupperna ........

130

—

13

—

Signaltrupperna............

40

100

4

10

Trängtrupperna............

228

80

23

8

Intendenturtrupperna......

3

—

*)

—

Ridskolan ............

99

5

10

2)

Arméns underofficersskola. .

20

—

2

Remonter för högre staber,

motoriserade förband m. fl.

198

_

20

_

Summa

4,966

351

497

35

Nuvarande antal ..........

5,118

158

512

16

Av utredningen föreslaget

antal....................

5,269

369

527

36

Utbildning av ridhästremonter
-

\ Enligt chefens för armén bef

stämmande.

Vid kavalleriet.

{Enligt chefens för armén bestämmande.

Vid artilleriet.

^Enligt chefens för armén be|

stämmande.

Vid ingenjörtrupperna.

(Enligt chefens för armén be\

stämmande.

Vid trängtrupperna.

(Enligt chefens för armén bestämmande.

Vid ridskolan.

[Enligt chefens för armén bestämmande.

*) Erhåller vart tredje år en av de

2) Vartannat år inköpes en häst.

för artilleriet avsedda remonterna.

III. Byggnader m. m.

Försvar sutredningen.

Försvarsutredningen har framhållit, att den föreslagna arméorganisationen

komme att kräva vissa byggnadsarbeten, föranledda såväl av tillkomsten av

nya truppförband som av den utsträckta tjänstgöringstiden och ökningen av

krigsmaterielen, särskilt i vad avser motorfordon.

Utredningen har förutsatt, att utflyttningen till Järvafältet av i Stockholm

garnisonerade truppförband skulle äga rum enligt uppgjord plan. Dock borde

det för Livregementet till häst planerade nya etablissementet i stället avses

för Göta pansarlivgarde. För Första tygkompaniet med tygförvaltningsskolan

borde uppföras ett nytt etablissement i anslutning till Stockholms tygstation.

Beträffande detaljerna i försvarsutredningens förslag till nybyggnads- och

omändringsarbeten i övrigt torde få hänvisas till å sid. 314 och 340—366 i betänkandet

intagna bilagor, varför här endast bör lämnas en redogörelse för

vissa av utredningen anförda mera allmänna uttalanden. De i samband därmed

meddelade kostnadsuppgifterna avse prisläget den 1 juli 1941.

Med avseende på behovet av nya etablissement har försvarsutredningen

anfört i huvudsak följande:

s. 397 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

397

I sina anslagsäskanden för budgetåret 1942/43 har arméförvaltningen föreslagit

uppförande oav ett nytt kasernetablissement för Wendes artilleriregemente

vid Norra Åsum. Utredningen är jämväl av den uppfattningen, att ett

nytt kasernetablissement för detta regemente är ofrånkomligt och föreslår,

att ett sådant uppföres i enlighet med arméförvaltningens förslag.

Av det genom regementets utflyttning frigjorda etablissementet föreslås

östra kasernen disponeras såsom förläggning för Signalregementets kompani

i Kristianstad samt för 1. militärbefälsstabens stabsmobiliseringscentral.

I annat sammanhang har föreslagits, att Norrbottens regementes skidlöparbataljon

förlägges till Kiruna, varför ett kasernetablissement för bataljonen

därstädes bör uppföras.

De nuvarande skidlöparkasernerna vid Norrbottens regemente föreslås

disponeras såsom förläggning för det nyuppsatta Tredje tygkompaniet samt

för Signalregementets kompani i Boden. — — —

Stockholms luftvärnsregemente, som för närvarande är förlagt i f. d.

Göta livgardes kasern i Stockholm, föreslås flyttat till plats i huvudstadens

närhet, där nytt kasernetablissement bör uppföras för regementet.

Utredningen föreslår, att Andra intendenturkompaniet samt arméns intendenturförråd

i Karlsborg flyttas till Nässjö, där erforderliga byggnader

böra uppföras. Kronobageriet och havremagasinet förutsättas dock kvarbliva

i Karlsborg. De genom utflyttningen frigjorda lokalutrymmena avses

disponeras för Andra tygkompaniet.

Nya kasernetablissement föreslås i övrigt för följande nytillkommande

eller omorganiserade truppförband, nämligen:

Närkes artilleriregemente, Örebro,

Stockholms luftvärnsregementes batteri på Gotland,

Göteborgs luftvärnskår, Göteborg,

Luleå luftvärnskår, Luleå,

Göta pansarlivgardes kompani på Gotland,

Signalregementets kompani i Skövde samt

Göta trängkårs kompani i Nora.

För den nytillkommande Y. militärbefälsstaben — förläggningsort Karlstad

— samt för Yl. militärbefälsstaben, vilken föreslagits skola förläggas

till Luleå, föreligger ett behov av nybyggnad.

I samband härmed ledigblivna lokaler vid Övre Norrlands truppers stab

i Boden böra utnyttjas för att tillgodose det ytterligare lokalbehov, som

beräknas tillkomma vid kommendantsstaben i dennas egenskap av jämväl

försvarsområdesstab vid Bodens och Luleå försvarsområden.

Utöver det nu anförda föreligger ett behov av förrådsbyggnader m. m.

för förvaring och vård av den materiel, som icke lämpligen kan uppläggas

vid truppförbanden. Detta behov gör sig gällande dels beträffande materiel,

som avses för mobiliseringscentraler, dels ock i fråga om större delen av

den materiel, som avses för de territoriella förbanden.

Byggnader för dessa ändamål hava beräknats enligt följande:

eu stabsmobiliseringscentral inom vardera av II.—Yl. militärområdena;

eu luftvärnsmobiliseringscentral för Karlsborgs luftvärnsregemente;

en ingenjörmobiliseringscentral för Svea ingenjörkår och två för Göta

ingenjörkår;

två trängmobiliseringscentraler för vardera av Svea trängkår, Norrlands

trängkår och Skånska trängkår eu samt en för Göta trängkår;

förråd inom samtliga försvarsområden för förvaring av materiel för de

territoriella förbanden.

s. 398 Kontrollera mot PDF

398

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

De sammanlagda kostnaderna för nya etablissement ha av utredningen beräknats

till 72,970,000 kronor (avskrivningsbehov 39,690,000 kronor).

Försvarsutredningen har uttalat, att i vissa fall tillbyggnader å befintliga

etablissement bleve erforderliga, och härom anfört att utredningen

vid bedömandet av byggnadsbehovet för truppförbanden utgått ifrån

att samtliga värnpliktiga under första tjänstgöringen borde beredas förläggning

i kasern. Vid vissa etablissement vore det emellertid för närvarande icke

möjligt att förlägga den avsedda värnpliktskontingenten. I en del fall bleve

därför vissa till- eller ombyggnadsarbeten erforderliga för att tillgodose lokalbehovet.

De sammanlagda kostnaderna för tillbyggnader å befintliga etablissement

ha av utredningen beräknats till 10,630,000 kronor (avskrivningsbehov

5,310,000 kronor).

Det särskilda behov av förläggningslokaler, som med det föreslagna utbildningssystemet

komme att uppträda under repetitionsövningarna vartannat år,

borde enligt försvarsutredningens mening icke tillgodoses medelst ytterligare

kasernbyggnader. I stället borde detta behov fyllas genom baracker, varvid

byggnadsbehovet syntes kunna avsevärt nedbringas genom att under de relativt

korta repetitionsövningarna tillämpa en trängre förläggning än vad som

vore normalt.

För uppförande av erforderligt antal barackbyggnader har utredningen beräknat

ett belopp av 2,800,000 kronor (avskrivningsbehov 1,400,000 kronor).

Ökningen av motorfordonsbeståndet vid armén medförde, enligt vad försvarsutredningen

vidare framhållit, ett ökat behov av garageutrymmen

och kostnaderna härför ha av utredningen beräknats till sammanlagt 7,850,000

kronor (avskrivningsbehov 3,930,000 kronor).

Försvarsutredningen har funnit behovet av undervisningslokaler vid

truppförbanden trängande samt beräknat, att för varje samtidigt befintligt

kompani eller motsvarande förband (dock icke efterutbildnings- och yrkeskompani)

i regel erfordrades ett lektionsrum, rymmande omkring 50 man. Utredningen

har därom närmare anfört följande:

Frågan om behovet vid truppförbanden av undervisningslokaler —- lektionsrum,

gymnastiksalar och exercislius — liksom av dessa lokalers inredning

har upptagits av lantförsvarets utbildningskommission i skrivelse till

chefen för försvarsdepartementet den 20 februari 1941. I denna skrivelse

konstaterar kommissionen, att antalet lektionsrum för undervisningen i arméns

skolor och av de värnpliktiga redan med förut gällande första tjänstgöringstid

vore genomgående otillräckligt. Sålunda måste flerstädes dagrum, logement,

korridorer, putsrum etc. användas såsom lektionsrum. Flertalet dylika lokaler

ville kommissionen beteckna såsom för undervisningsändamål synnerligen

underhaltiga och ur hälsosynpunkt menliga. De angivna bristerna försvårade

i hög grad undervisningen och ett effektivt utnyttjande av utbildningstiden.

Behovet av särskilda lektionsrum komme att bliva än kännbarare, därest

tiden för den första tjänstgöringen utsträcktes till ett år.

Chefen för armén har även i skrivelse till överbefälhavaren den 29 juli

1941 med yttrande över 1940 års militära byggnadsutrednings förslag till

nya kaserntvper framhållit behovet av särskilda lektionsrum vid truppför
-

s. 399 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 210. 399

banden samt önskvärdheten av att varje större truppförband disponerade

över såväl gymnastik- som exercishus.

Beträffande behovet av gymnastiklokaler är utredningen av den uppfattningen,

att detta för närvarande i regel är tillgodosett i erforderlig omfattning.

Utredningen har därjämte föreslagit, att en exercisbyggnad uppföres vid

varje truppförband där sådan för närvarande saknas.

Do sammanlagda kostnaderna för anordnande av lektionssalar och exercis

byggnader ha av utredningen beräknats till 9,550,000 kronor (avskrivningsbehov

4,770,000 kronor).

Beträffande behovet av furirbostäder har försvarsutredningen framhållit,

att ogifta furirer för närvarande i regel förlädes i furirrum, vilka vore

belägna i omedelbar anslutning till övriga förläggningslokaler. Dessa furirrum

beräknades emellertid nu behöva tagas i anspråk för andra ändamål.

Detta medförde, att motsvarande förläggningsutrymme för de ogifta furirerna

måste anskaffas. Med anledning härav föresloge utredningen, att särskilda

bostäder för furirer uppfördes i anslutning till de nuvarande kasernetablissementen.

Utredningen hade härvid utgått ifrån, att bostäder erfordrades för

omkring ~!z av antalet furirer på aktiv stat. Under regementsövningar eller

vid andra tillfällen, då ökat behov av förläggningsutrymme för befäl uppstode,

borde dessa bostäder genom en tätare förläggning även kunna utnyttjas för

andra befälskategorier.

De sammanlagda kostnaderna för anordnande av furirbostäder ha av utredningen

beräknats till 13,160,000 kronor (avskrivningsbehov 6,580,000

kronor).

I fråga om vissa särskilda byggnadsbehov har försvarsutredningen

anfört bland annat följande:

Infanteriets oflicersaspirantskola är för närvarande förlagd till Yärmlands

regemente. Om detta enligt utredningens förslag återgår till normalregemente,

bliva de av officersaspirantskolan för närvarande disponerade lokalutrymmena

erforderliga för regementets egen räkning. Då lämpliga byggnader

icke heller på annan plats stå till förfogande, blir nybyggnad för

officersaspirantskolan erforderlig.

För krigsskolans vidkommande erfordras vissa mindre tillbyggnader, i

främsta rummet betingade av övningskompaniets förläggning till Karlberg.

För infanteriskjutskolan erfordras på grund av det ökade antalet elever

samt tillkomsten av gasskyddsskolan vissa till- och ombyggnadsarbeten.

I sina anslagsäskanden för budgetåret 1942/43 har arméförvaltningen upptagit

vissa medel för nybyggnads- och omändringsarbeten vid ridskolan.

Utredningen biträder arméförvaltningens förslag. Dessutom föreslås uppförande

av ett nytt ridhus, betingat av remontutbildningens ökade omfattning,

samt vinterboning av stallar.

Vid Gudhems remontdepå föreligger visst byggnadsbehov, nämligen bostad

för en underofficer och tre hästskötare samt vinterboning av stallarna.

Även i fråga om artilleriskjutskolan bliva vissa byggnadsarbeten erforderliga

med hänsyn såväl till övningsdivisionens förläggning till skolan som

till det ökade elevantalet. Med hänsyn till de begränsade möjligheterna att

på orten erhålla lämpliga bostäder har utredningen ansett följande byggnads
-

s. 400 Kontrollera mot PDF

400

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

behov föreligga, nämligen cliefsbostad, fyra familjebostäder för officerare,

bostadsbyggnad för en underofficer och viss förvaltningspersonal samt bostadsbyggnad

för elever. Härtill komma lokaler för expedition, förråd m. m.

För den nytillkommande luftvärnsskjutskolan erfordras lokaler för förläggning

av officerare, underofficerare och manskap, matsalsbyggnad m. m.

För Skånska pansarregementet och Södermanlands pansarregemente har

utredningen förutsatt uppförande av vissa verkstäder.

Beträffande verkstäder vid Skaraborgs pansarregemente har utredningen

icke ansett sig böra avgiva något förslag, då frågan om en för samtliga i

Skövde förlagda truppförband gemensam verkstad ännu är föremål för särskild

utredning.

För försvarsområdesstaberna har intet byggnadsbehov beräknats. Utredningen

förutsätter, att därest lokalbehovet för dessa staber icke kan tillgodoses

vid på platsen befintligt truppförband, erforderliga lokaler anskaffas

genom förhyrning.

För försvarsväsendets läroverk i Uppsala erfordras vissa nybyggnads- och

omändringsarbeten. Nybyggnadsbehovet uppgår till en skolbyggnad omfattande

31 lärosalar för 25—30 elever, geografi-, biologi-, kemi- och fysikrum

jämte laboratorium i anslutning härtill, en samlingssal för omkring 300 elever,

rektorsexpedition, lärarrum samt vaktmästarbostad. Härtill kommer omändring

av kanslibyggnad och underofficersbostäder vid arméns underofficersskola

till förläggningslokaler för läroverkets elever jämte vissa av det ökade

elevantalet betingade ändringsarbeten på matsals-, bad- och marketenteribyggnaderna

vid arméns underofficersskola.

De sammanlagda kostnaderna för här angivna särskilda byggnadsbehov

ha av utredningen beräknats till 8,930,000 kronor (avskrivningsbehov 4,520,000

kronor).

Utredningen har slutligen erinrat om att vissa med byggnadsverksamheten

sammanhängande frågor, vilka icke ägde direkt samband med arméns omorganisation,

såsom förändringar beträffande matinrättningar och marketenterier

och av fritidslokaler, för närvarande vore föremål för prövning av 1940

års militära byggnadsutredning. Försvarsutredningen hade därför icke funnit

anledning att upptaga desamma till behandling.

Y ttr anden.

Chefen för första arméfördelningen har bland annat framhållit, att om

Wendes artilleriregemente bleve motoriserat, lokaler måste beräknas för

motormateriel i stället för stallar, ridhus in. m. — I samband med regementets

utflyttning borde uppföras lokaler jämväl för en tyganstalt. — Då det nya

etablissementet komme att bliva beläget på fem kilometers avstånd från

Kristianstad, syntes det ur arbetssynpunkt och ur disciplinär- och säkerhetssynpunkt

erforderligt att i närheten av den blivande kasernen uppföra bostäder

jämväl för regementschefen, en regementsofficer samt en officer per

batteri. Delvis syntes detta behov kunna tillgodoses genom att taga i anspråk

vissa inom avsett område befintliga byggnader. — Militärområdesövningsfält

vore icke beräknat i försvarsutredningens betänkande. Särskilt för truppförbanden

inom Skåne vore ordnandet av militärområdesövningsfält för övningar

i högre förband en fråga av största vikt. Kostnaderna för att anskaffa ett

dylikt övningsfält kunde bliva betydande. Tillgången till ett övningsfält vore

s. 401 Kontrollera mot PDF

401

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

emellertid av avgörande betydelse för förbandens krigsmässiga utbildning,

varför åtgärder för ett lösande av övningsfältsfrågan på det kraftigaste förordades.

Chefen för fjärde arméfördelningen har anfört, att det icke vore sannolikt

att Livregementets till häst kasern kunde rymma den styrka, som försvarsutredningen

beräknat förläggas dit. Denna fråga tarvade ytterligare utredning.

Vidare påpekades att — sedan utflyttning till Järvafältet av huvuddelen av

Stockholms garnison genomförts — det syntes bliva nödvändigt att begagna

denna kasern för förläggning av till tillfälliga kurser i Stockholm kommenderad

personal. Härjämte har framhållits, att tillbyggnad av truppförbandens sjukhus

på flera håll vore nödvändig. Särskilt gällde detta inom Linköpings

garnison.

Chefen för Övre Norrlands trupper har anfört, att kostnaderna för nybyggnader

för VI. militärbefälsstaben i Luleå syntes böra uppskattas till 1,300,000

kronor i stället för av försvarsutredningen beräknade 330,000 kronor. — Försvarsutredningen

syntes icke hava tagit behörig hänsyn till de kostnader, som

måste uppstå för anordnande av garage och förråd för en förläggning vid Norrbottens

regemente av Signalregementets kompani i Boden. — Med en permanent

förläggning av Norrbottens regementes skidlöparbataljon till Kiruna

följde ovillkorligen uppförande av ett särskilt för bataljonen avsett exercishus.

De härav uppkommande kostnaderna kunde emellertid möjligen uppvägas

av att utredningens beräkningar för markförvärv i praktiken syntes

komma att visa sig alltför höga.

Militärbefälhavaren på Gotland har bland annat påpekat, att av försvarsutredningens

betänkande icke framginge, hur byggnadsverksamheten vid Gotlands

infanteriregemente och Gotlands artillerikår planerats. Militärbefälhavaren

har framhållit behovet av vissa nybyggnader vid förbanden samt förordat

närmare utredning därom i samband med ordnandet av förläggningarna

för Göta pansarlivgardes och Stockholms luftvärnsregementes till Gotland

förlagda kompanier.

Chefen för armén, som enligt det föregående förordat, att Wendes artilleriregemente

skall organiseras såsom motoriserat regemente, att Norra skånska infanteriregementet

och Hallands regementen skola organiseras såsom cykelförband

samt att Norrbottens regementes skidlöparbataljon i Kiruna skall givas permanent

natur, har icke närmare ingått på därmed förenade ändringar av föreslagna

nybyggnads- eller tillbyggnadsarbeten. — I fråga om förläggningen av infanteriets

officersaspirantskola har chefen för armén framhållit, att utredning därom

påginge och att skolans förläggning till annan plats än någon av dem, som försvarsutredningen

föreslagit, kunde medföra vissa ändringar i härför beräknade

byggnadskostnader. — Vad beträffar infanteriskjutskolan har chefen för

armén tillstyrkt ett av skolchefen framlagt förslag om förvärvande av Rosersbergs

slott och kungsgård samt vitsordat behovet av ytterligare ny- och ombyggnadsarbeten

för skolan. Frågan om utvidgning av skjutskolans nuvarande

övningsområde borde göras till föremål för särskild utredning. — I fråga om

byggnader för artilleriskjutskolan har chefen för armén anslutit sig till vissa

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 saml. Nr 210. avi 42 26

s. 402 Kontrollera mot PDF

402

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

av inspektören för artilleriet i avgivet yttrande anförda synpunkter och ansett,

att medel borde beräknas för uppförande av bad- och tvättinrättning, motorverkstad,

officers- och underofficersmässar samt marketenteri med underbefälsmäss.

— Arméchefen har tillika framhållit, att behov förelåge av markförvärv

för vissa skjutplatser utöver de av försvarsutredningen föreslagna.

Arméförvaltningen har påpekat, att försvarsutredningen upptagit till behandling

endast de frågor, vilka ägde direkt samband med arméns omorganisation,

men icke behandlat andra spörsmål som exempelvis förändringar av

matinrättningar och marketenterier vid truppförbanden m. m. Frågan om

erforderliga nybyggnads- och förändringsarbeten vid redan befintliga tygverkstäder

vore likaledes ett spörsmål, som måste erhålla sin lösning oberoende

av omorganisationen. — Försvarsutredningen hade beräknat kostnaderför

intendenturverkstäder vid vissa förband. Då inom intendenturdepartementet

utredning påginge rörande viss centralisering av reparationstjänsten

beträffande intendenturmateriel, borde emellertid tills vidare anstå med utförande

av de föreslagna intendenturverkstädema. -— Mot kostnadsberäkningarna

för helt nya etablissement syntes i stort sett intet vara att erinra.

Vissa smärre justeringar av de beräknade beloppen syntes dock erforderliga.

— En följd av såväl högre som lägre truppförbands organisationsförändringar

bleve med säkerhet ändringsarbeten inom expeditionslokaler. Härför erforderligt

belopp uppskattades till 1,500,000 kronor. — För anordnande av hundgårdar

vid truppförbanden borde beräknas ett belopp av 200,000 kronor.

På grund av avsedda personalökningar måste matsalsbyggnader, marketenterier

och sjukhus m. fl. byggnader givas en mot personalökningen svarande

utvidgning. Härför behövliga medel, vilka icke medräknats av försvarsutredningen,

komme att vara av betydande storlek. Ordnandet av förläggningen vid

Revingehed, varom utredning påginge, syntes komma att draga betydande

kostnader — omkring 2,000,000 kronor. — Erforderlig utbyggnad av stallar

syntes komma att draga en kostnad av omkring 6,300,000 kronor. — Rådande

bostadsbrist medförde sannolikt även behov av nya bostadsbyggnader på de

flesta orter, dit nya staber och truppförband avsåges skola förläggas.

För gymnastik- och idrottsskolan syntes vissa byggnadsarbeten bliva erforderliga.

— Utöver av försvarsutredningen beräknade nybyggnader för infanteriets

och kavalleriets officersaspirantskola syntes vissa byggnader böra tillkomma,

då av försvarsutredningen upptagits i stort sett endast själva förläggningsbyggnaderna.

Arméförvaltningen har vidare framhållit, att de markfrågor, som den nya

organisationen komme att föra med sig, icke kunde anses slutgiltigt reglerade

genom det föreliggande förslaget. Allt efter som den nya organisationen

genomfördes och bleve föremål för prövning i praktiken komme säkerligen

behov av ytterligare mark för truppförbanden att göra sig gällande. Redan nu

kunde förutses, att mark erfordrades för Gotlands artillerikår. Försvarsutredningens

beräkningar angående kostnaderna för markförvärv vore för övrigt

synnerligen approximativa. Med hänsyn härtill och då markvärdena efter 1

juli 1941 måste beräknas ha stigit, syntes det bliva nödvändigt att för mark
-

s. 403 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 210. 403

förvärvens genomförande beräkna 4,000,000 kronor i stället för av försvarsutredningen

beräknade 3,280,000 kronor.

Slutligen har arméförvaltningen framhållit som önskvärt, att de för byggnader

och markförvärv beräknade medlen icke uppdelades på olika delposter

utan i sin helhet ställdes till Kungl. Maj:ts förfogande, så att ökade kostnader

i vissa fall kunde kompenseras av besparingar i andra fäll.

Skolöverstyrelsen har påpekat, att försvarsutredningens förslag i fråga

om läroverksbyggnad för försvarsväsendets läroverk vore ytterst summariskt.

Det beräknade antalet lärosalar vore för lågt och borde höjas till 34. I planen

vore icke upptagna erforderliga verkstadslokaler. Icke heller vore i planen

beräknat bibliotek med tillhörande läsesal och studierum. Samlingssalen,

som av försvarsutredningen beräknats för 300 elever, borde enligt skolöverstyrelsen

utökas så att samtliga läroverkets elever, 900 stycken, kunde samlas

i densamma.

Svenska under officer sförbundet har framhållit, att försvarsutredningen

helt förbigått de frågor, som sammanhängde med tjänstebostäder åt viss

befälspersonal, däribland underofficerarna. Dessa frågor hade bort ägnas

närmare omprövning. Underofficersförbundet hemställde därför, att befälets

tjänstebostadsfråga måtte upptagas till behandling av 1940 års militära byggnadsutredning.

Underofficersförbundet har ifrågasatt, huruvida icke vissa i

kasernerna inrymda tjänstebostäder för underofficerare med fördel skulle

kunna avses för förläggning av furirer och de för furirbostäder avsedda

medlen i stället disponeras för uppförande av motsvarande antal tjänstebostäder

för underofficerare.

Försvarsväsendets underbefäls förbund har med tillfredsställelse noterat

försvarsutredningens förslag om nybyggnad av furirbostäder. Mot beräkningen

av antalet bostäder vore i och för sig intet att erinra. Förbundet kunde

emellertid icke biträda försvarsutredningens uppfattning, att vissa furirrum

skulle kunna utrymmas eller en trängre förläggning ordnas för furirerna

under regementsövningarna i syfte att bereda rum för andra befälskategorier.

Med hänsyn härtill syntes det vara ofrånkomligt, att antalet furirbostäder

ökades utöver försvarsutredningens förslag.

1940 års militära byggnadsutredning har — såsom redan tidigare erinrats

— framhållit, att det i nuvarande ekonomiska läge vore angeläget, att endast

militärt sett absolut ofrånkomliga byggnadsprojekt komme till utförande.

I en i byggnadsutredningens utlåtande anmäld avvikande mening har byggnadsutredningens

ordförande, till vars synpunkter två ledamöter anslutit sig,

framhållit bland annat följande:

Kostnaderna för de för arméns truppförband avsedda byggnadsföretagen

syntes ha beräknats med hänsynstagande till de principiella synpunkter,

som byggnadsutredningen funnit vara i motsvarande fall tillämpliga. De kostnadsuppgifter,

som av utredningen lämnats till försvarsutredningen, grundade

sig emellertid till väsentliga delar på överslagsvis gjorda beräkningar. Först

när förslagsritningar till de olika byggnadsföretagen förelåge och slutligt

granskats, kunde definitiva kostnadsberäkningar till grund för slutliga medelsanvisningar

upprättas. Utredningen hade icke i något fall tagit principiell

s. 404 Kontrollera mot PDF

404

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

ställning till de framlagda byggnadsförslagen, utan allenast kostnadsberäknat

desamma i enlighet med de detaljerade program, som uppställts av försvarsutredningen.

Till frågan, huruvida förenklingar och besparingar beträffande

dessa program eller med avseende på materialbehandling och dylikt skulle

kunna ske, hade utredningen följaktligen icke tagit ställning. Innan de olika

byggnadsföretagen komme till utförande borde utredningen, såsom skett i

tidigare fall, lämnas tillfälle att efter ingående prövning i varje fall till Kungl.

Maj: t avgiva yttrande rörande desamma var för sig såväl beträffande byggnadsföretagens

olika delar som ock rörande planordningar, konstruktioner,

materialval och kostnader för byggnaderna. Standardisering av byggnader

och konstruktiva anordningar liksom olika inredningsdetaljer borde i möjligaste

mån tillämpas.

TJnder den relativt korta remisstiden hade möjligheter icke förelegat att

verkställa någon detaljgranskning av förslagen. Skäl för en dylik åtgärd förelåge

knappast, förrän statsmakterna fattat beslut angående de byggnadsföretag,

vilka skulle komma till utförande. Först sedan beslut härutinnan fattats,

syntes förslagen böra närmare utformas och kostnadsberäknas. De föreliggande

kostnadsuppgifterna, vilka givetvis i vissa delar kunde bedömas på

olikartat sätt och beträffande vissa detaljkostnader sakligt kritiseras, vore

emellertid sådana, att de i stort sett kunde läggas till grund för de ekonomiska

ställningstaganden, som kunde ifrågakomma vid den fortsatta behandlingen

av organisationsförslaget.

Emellertid syntes vissa allmängiltiga uttalanden böra göras. Med hänsyn

till statens finansiella ställning borde investeringar av kapital i militära byggnadsföretag

i möjligaste mån begränsas och sålunda endast de mest trängande

byggnadsbehoven i främsta rummet tillgodoses. Det syntes böra ytterligare

övervägas, huruvida icke vissa byggnadsföretag skulle kunna uppskjutas eller

avsevärt begränsas, tills mera gynnsamma statsfinansiella förhållanden möjligen

inträdde. Där så kunde ske, med hänsyn till förläggningarnas art, borde

byggnadstyperna i möjligaste mån förenklas och mindre byggnader sammanföras.

Även provisoriska anordningar syntes böra kunna i vissa fall ifrågakomma.

Vad anginge arméns byggnader m. m. vore det exempelvis ovisst, huruvida

behovet att uppföra ett nytt kasernetablissement för Wendes artilleriregemente

vid Norra Åsum med tillhörande nya ekonomibyggnader av olika slag

nödvändigtvis måste tillgodoses. En mera ingående undersökning syntes

böra verkställas beträffande möjligheten att allt fortfarande för ändamålet

utnyttja regementets hittillsvarande kasernetablissement i Kristianstad efter

erforderliga om- och tillbyggnader samt modernisering. Betydande kostnadsminskning

syntes därigenom stå att vinna. För Signalregementets kompani

i nämnda stad samt för första militärbefälsstabens stabsmobiliseringscentral,

vilka enligt förslaget skulle taga delar av artilleriregementets lokaler i anspråk,

skulle i sådant fäll uppföras förläggningslokaler m. in., men vissa

lokaler i övrigt anslutas till artilleriregementets. Liknande synpunkter

kunde läggas på frågan om ett nytt kasernetablissement för Norrbottens regementes

skidbataljons förläggning till Kiruna samt förläggningsutrymmen

för Tredje tygkompaniet och för Signalregementets kompani i Boden, ävensom

med avseende på Andra intendenturkompaniets och Arméns intendenturförråds

förflyttning till Nässjö samt förläggning av ett kompani av Göta

trängkår till Nora. Ytterligare byggnadsfrågor av liknande art syntes kunna

bedömas på enahanda sätt. Vissa lokalbehov för staber m. m. kunde möjligen

tillgodoses genom förhyrning eller genom fastighetsköp, om besparing härigenom

kunde vinnas.

Försvarsutredningen hade förutsatt, att det för Livregementet till häst till

s. 405 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts -proposition nr 210.

405

nyuppförande avsedda etablissementet å Järvafältet i stället borde avses för

Göta pansarlivgarde med den till detta regemente förlagda arméns motorskola,

och föreslagit, att för Stockholms luftvärnsregemente, som för närvarande

vore förlagt till f. d. Göta livgardes kasern i Stockholm, skulle uppföras

ett nytt kasernetablissement i Stockholms närhet. De gamla kasernetablissementen

för Svea livgarde och f. d. Göta livgarde syntes dock ännu

åtskilliga år framåt kunna tagas i anspråk för militärförläggning. Av betydelse

för denna frågas bedömande borde därför i främsta rummet vara behovet

av tillgång på tomtmark för bebyggelsen av Ladugårdsgärdet. Under

åtskilliga år framåt syntes efterfrågan å dylik mark bliva väsentligt förminskad

och då betydande områden därstädes alltjämt stode till disposition för tomtförsäljning,

däribland Svea artilleriregementes tomtområde från och med utgången

av år 1943, syntes särskilda skäl icke kräva, att de båda etablissementen

utrymdes inom närmast liggande tid. Utrymme syntes jämväl finnas

å Gärdet för vissa övningar. Luftvärnsregementet borde därför tills vidare

förläggas till f. d. Göta livgardes kasernetablissement och Göta pansarlivgarde

kaserneras inom Svea livgardes nuvarande etablissement., så snart sistnämnda

regemente avflyttat till sitt nya kasernetablissement å Järvafältet,

vilket borde kunna ske under loppet av år 1944. Kostnaderna för nya kasernetablissement

för luftvärnsartilleriregementet och pansarlivgardet kunde följaktligen

hänföras till budgetår utanför nu föreliggande femårsplan.

Byggnadsutredningen vore enligt särskilda uppdrag för närvarande sysselsatt

med förslag rörande fritidslokaler, marketenterier m. m., ävensom angående

modernisering av bostadslägenheter vid försvarsväsendets olika truppförband.

Beträffande dessa förslag kunde framhållas, att utredningen övervägde

ianspråktagande för manskapets behov av de efter nuvarande krav

mindre anpassade bostadslägenheterna inom kasernhusen för underofficerare,

varigenom tillgången till förläggningslokaler för manskapet kunde väsentligt

utvidgas och följaktligen lektions- och dagrum, åtminstone i viss utsträckning,

icke längre behöva tagas i anspråk för manskapsförläggning. Härigenom

skulle tillgång till undervisningslokaler i viss utsträckning kunna beredas

och behovet av nybyggnader i motsvarande omfattning begränsas. I regel

skulle dessa underofficerare bliva hänvisade att söka sig privata bostäder och

bostadstvånget för dem hävas.

Som en generell erinran kunde framhållas, att nya bostadslägenheter borde

uppföras i så begränsad omfattning som kunde ske. Försvarsväsendets befattningshavare

borde, därest icke i särskilda fall speciella förhållanden förelåge,

söka sig bostäder i allmänna marknaden liksom övriga statstjänstemän.

Likaså borde nybyggnader av militära verkstäder och dylikt endast förekomma

i sådana fall, då tillgång till civila verkstäder inom orten icke funnes,

vilka kunde utnyttjas för militära behov. Ej heller borde nybyggnader av

mera permanent natur uppföras för tillgodoseende av beredskapsbehov.

Yad gällde vissa av de av försvarsutredningen för ridskolan i Strömsholm

föreslagna byggnadsarbetena syntes i enlighet med ett av utredningen den

23 januari 1942 avgivet utlåtande viss begränsning bliva möjlig.

Vid besök å Kevingehed den 29 januari 1942 hade konstaterats, att väsentliga

moderniseringsarbeten borde ifrågakomma å därvarande byggnader för

att göra desamma användbara för sådan permanent förläggning av Södra

skånska infanteriregementet till övningsplatsen, som av försvarsutredningen

föreslagits. I utlåtande den 5 februari 1942 hade utredningen avgivit yttrande

rörande uppförande av nytt marketenteri för manskap, vissa fritidslokaler och

gymnastikbyggnad å Revingehed för en kostnad av 730,000 kronor. Därutöver

erfordrades ombyggnad dels av fem äldre manskapsbaracker, vars byggnadsstommar

befunne sig i gott skick, samt förseende av desamma med värme

s. 406 Kontrollera mot PDF

406

Kung!. Majits proposition nr 210.

och sanitära anläggningar för att göra dem fullt användbara för manskapsförläggning

även vintertid, och dels av det befintliga, ävenledes i relativt gott

stånd varande sjukhuset. Därjämte behövde officers- och underofficersmässarna

i viss omfattning moderniseras och vinterbonas samt vissa bostadshus

för befattningshavare uppföras.

I sitt särskilda yttrande förordar byggnadsutredningens ordförande, att för

de med femårsplanen samhörande arbetena och sådana byggnadsarbeten, vilka

Kungl. Maj:t i övrigt funne skäl att härmed sammanföra, borde upprättas ett

tillfälligt byggnadsorgan med en livslängd begränsad till fem å sex år. Sedan

byggnadsarbetena fullbordats, borde de färdiga byggnaderna successivt överlämnas

för vård och förvaltning till ett under tiden färdigorganiserat för

samtliga försvarsgrenar gemensamt byggnadsförvaltningsorgan, vilket anpassats

för en verksamhet, som svarade mot dess blivande normala verksamhet.

Inom detta tillfälliga organ, där tekniska krafter med speciell erfarenhet

och skicklighet på byggnadsområdet skulle anställas, skulle plats jämväl beredas

för såväl den militära sakkunskapen inom de olika försvarsgrenarna som

ock representant för militär byggnadsverksamhet. Visst samarbete med de

nuvarande byggnadsorganisationerna inom de olika försvarsgrenarna förutsattes

ävenledes.

En av byggnadsutredningens ledamöter, Diös, har i vid utredningens

yttrande fogad avvikande mening framhållit, att en för försvarsväsendets

olika grenar gemensam organisation för den nu ifrågavarande mera tillfälliga

byggnadsverksamheten skulle bliva alltför omfattande för att

genast kunna organiseras och träda i verksamhet. I anslutning härtill

har ifrågavarande ledamot erinrat om att Kungl. Maj:t genom beslut

den 30 januari 1942 inrättat ett särskilt byggnadskontor inom arméförvaltningens

fortifikationsstyrelse med uppgift att handhava den praktiska

byggnadstekniska verksamheten inom styrelsen. I princip syntes dylika byggnadskontor

böra inrättas även inom marin- och flygförvaltningarna. Med

hänsyn till att byggnadsverksamheten för marinens räkning i förhållande till

motsvarande verksamhet inom de två övriga försvarsgrenarna vore av relativt

ringa omfattning, kunde emellertid ifrågasättas att åt arméförvaltningens

fortifikationsstyrelse anförtro uppförandet av även marinens nybyggnader,

därvid förutsattes att ett kontrollorgan liknande militära byggnadsutredningen

även i fortsättningen finge utgöra en instans för kontroll av ritningar och

kostnadsberäkningar.

1942 års f ör sv ar sb er edning.

Beredningen har anfört, att den icke haft möjlighet att underkasta försvarsutredningens

förslag någon detalj granskning, detta så mycket mindre,

som kostnadsberäkningarna icke grundats på utförda ritningar och undersökningar

på platsen utan allenast hänförde sig till uppskattningar efter antagen

byggnadsvolym och dylikt. Likaså hade de erinringar, som av arméförvaltningen

och vissa andra myndigheter framförts, endast undantagsvis kunnat

ägnas närmare granskning. Endast de ur militär synpunkt mest angelägna

byggnadsföretagen borde komma till utförande under femårsperioden. I

s. 407 Kontrollera mot PDF

407

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

syfte att förhindra ett alltför starkt utbud av entreprenadarbeten under den

närmaste tiden med därav följande stegrade byggnadskostnader syntes byggnadsarbetena

lämpligen böra fördelas över en längre tid än som avsetts. Det

förefölle vidare, som om genom tillbyggnader och moderniseringar vissa

regementens hittillsvarande kasernetablissement alltjämt kunde tagas i anspråk

för sina nuvarande eller liknande ändamål. Även provisoriska byggnadsanordningar

syntes böra komma i fråga i den omfattning så vore möjligt.

Med hänsyn till ovissheten om försvarets framtida omfattning syntes man

under en övergångsperiod få pruta av på vissa krav, som i längden självfallet

måste tillgodoses. I anslutning härtill har försvarsberedningen anfört

bland annat följande:

Stockholms luftvärnsregemente borde enligt beredningens mening tills

vidare bibehålla sin förläggning i f. d. Göta livgardes kasernetablissement.

Om »Göta pansarlivgarde» skulle uppsättas och förläggas till Stockholm,

syntes detta regemente kunna tills vidare inrymmas i Svea livgardes nuvarande

etablissement. Det syntes även kunna ifrågasättas att — därest detta

etablissement ej toges i anspråk för nämnda pansarregemente — provisoriskt

dit förlägga vissa utbildningsanstalter, bland'' annat infanteriets officersaspirantskola.

Även andra byggnadsfrågor kunde bedömas från enahanda synpunkter.

Detta gällde exempelvis möjligheten att tills vidare vid Göta trängkår

i Skövde bibehålla det kompani av kåren, som föreslagits förläggas till

Nora. I stället borde en mobiliseringscentral utbyggas på sistnämnda ort.

Härförutom syntes böra undersökas, om icke det för Gotland avsedda

pansarkompaniet lämpligen kunde förläggas i anslutning till ettdera av de

befintliga truppförbanden i Visby, varigenom vissa ekonomi- och andra byggnader

skulle kunna uteslutas ur byggnadsprogrammet.

Till gemensamma enheter syntes kunna sammanföras åtskilliga byggnader,

exempelvis marketenterier med matinrättningar och dylikt. Beträffande

kasernetablissement, som avsåges förläggas till eller i närheten av städer,

syntes det ej vara nödvändigt att anordna fullständiga officers- och underofficersmässar,

utan torde dessa kunna ersättas med lunchrum, förlagda i samband

med annan byggnad. Det kunde ock tänkas att sammanföra enklare

mässar för nämnda båda kårer i en byggnad med gemensam köksanläggning.

Vidare syntes det böra övervägas, att logementsbyggnader, vilka vid kostnadsberäkningarnas

uppgörande planerats för normal (enkel-)förläggning, som ett

provisorium byggdes för dubbelbeläggning.

I fråga om nya statliga tjänstebostäder ville beredningen som allmänt

uttalande framhålla, att anordnandet av dylika bostäder borde äga rum i

minsta möjliga utsträckning och att försvarsväsendets befattningshavare

borde hänvisas till att söka bostäder i allmänna marknaden. Genom frigörande

av vissa inom förefintliga kaserner inrymda tjänstebostäder syntes möjlighet

föreligga att utan särskilda nybyggnader kunna i viss omfattning tillgodose

manskapets behov av förläggnings-, undervisnings- m. fl. lokaler.

Vidare ifrågasattes, om furirbostäder behövde uppföras i föreslagen omfattning.

Bland åtgärder i besparingssyfte beträffande byggnads- och liknande anläggningar

kunde framhållas, att föreslagna permanenta kasern- och andra

byggnader i ej ringa omfattning syntes kunna ersättas med barackbyggnader

av bättre kvalitet, att anläggande av idrottsplatser, idrottshallar och badanläggningar

tills vidare endast borde planeras men ej utföras, samt att musikbyggnader

vid nytillkomna förband för närvarande icke borde utföras.

s. 408 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

408 Kungl. Ma]ds proposition nr 210.

Innan ifrågakommande byggnadsarbeten igångsattes, borde givetvis planerna

noga genomarbetas och kostnadsberäknas med beaktande av de besparingar,

som kunde utvinnas genom standardisering och förenkling.

Försvarsberedningen har slutligen framhållit angelägenheten av att i

möjligaste utsträckning enhetlig och sakkunnig ledning av byggnadsanläggningarna

säkerställdes.

Det av försvarsutredningen framlagda byggnadsprogrammet avser närmast

de åtgärder, som enligt utredningens förslag böra genomföras med hänsyn

till den av utredningen föreslagna utbyggnaden av arméorganisationen.

Endast ett mot kostnaderna för dessa byggnadsåtgärder svarande avskrivningsbehov

har medtagits i den av utredningen för femårsperioden 1942/47

beräknade kostnadsramen. Emellertid må i förevarande sammanhang framhållas,

att åtskilliga kostnader för byggnadsändamål, som icke direkt hänföra

sig till den sålunda föreslagna utbyggnaden, kunna beräknas bliva nödvändiga

under perioden. Eedan bland sina medelsäskanden för budgetåret

1942/43 har arméförvaltningen hemställt eller anmält sin avsikt vara att

framdeles hemställa om anvisande av medel för vissa byggnadsföretag och

markförvärv, som kunna sägas ligga vid sidan av försvarsutredningens förslag.

Det torde vara uppenbart, att än ytterligare medelsäskanden av samma

natur kunna förväntas under den närmaste femårsperioden. Därest en i

möjligaste mån rättvisande bild av de förväntade byggnadskostnaderna under

denna period skall erhållas, är det nödvändigt att, eventuellt i konkurrens med

de av försvarsutredningen såsom erforderliga angivna byggnadsåtgärderna,

taga vederbörlig hänsyn jämväl till dessa utanför försvarsutredningens beräkningar

fallande, av myndigheterna redan planerade eller eljest motsedda byggnadsbehov.

De belopp som sålunda av myndigheterna redan äskats eller förväntas

komma att äskas uppgå till avsevärda belopp. Endast för budgetåren 1941/43

uppgå de medelsäskanden, som ännu icke blivit tillgodosedda, till inemot

40,000,000 kronor, markförvärv däri inräknade. Det torde vara uppenbart, att

ett tillgodoseende av alla dessa äskanden av statsfinansiella skäl icke blir

möjligt, i vart fall icke inom den närmaste tiden. Yissa av äskandena synas

emellertid vara av den karaktär, att det icke är försvarligt att ställa dem på

framtiden.

Det har för mig framstått som angeläget att redan i förevarande sammanhang

söka överslagsvis komma fram till det medelsbehov, som kan erfordras

för försvarsväsendets byggnadsverksamhet i sin helhet inom den närmaste

femårsperioden. Av vad jag anfört torde framgå, att det icke är möjligt,

att, därest försvarsutredningens förslag till byggnadsåtgärder skall i full utsträckning

bringas till genomförande under femårsperioden, hålla samtliga

kostnader för arméns byggnader inom den av utredningen angivna ramen.

Å andra sidan har det ur olika synpunkter framstått såsom önskvärt, att det

av utredningen för byggnadsändamål för femårsperioden beräknade beloppet

icke mer väsentligt överskrides. Det är visserligen min förhoppning, att besparingar

skola visa sig möjliga att genomföra vid realiserandet av det av ut
-

s. 409 Kontrollera mot PDF

409

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

redningen framlagda byggnadsprogrammet, sådant jag i det följande i princip

tillstyrker detsamma. Dessa besparingar torde emellertid icke bliva av

den storleksordning, att de kunna bereda utrymme för de ytterligare medelsbehov,

jag i det föregående antytt. Jag har därför funnit mig nödsakad förorda,

att vissa av utredningen föreslagna byggnadsföretag uppskjutas till tid

efter femårsperiodens slut för att bereda utrymme för åtminstone en del av

de byggnadskostnader, till vilka utredningen vid sina kalkyler icke tagit

hänsyn.

Yad angår det av försvarsutredningen för arméorganisationen såsom erforderligt

ansedda byggnadsprogrammet, kostnadsberäknat till 125,890,000

kronor — däri dock icke inräknats kostnaderna för Stockholms garnisons utflyttning

till Järvafältet — är det såsom vissa av remissmyndigheterna framhållit

uppenbarligen icke möjligt att i förevarande sammanhang ingå på en

granskning i detalj vare sig ur behovs- eller ur kostnadssynpunkt. Det torde nu

vara tillräckligt att i princip taga ställning till det framlagda förslaget, därvid

de med dess genomförande förenade kostnaderna böra skjutas i förgrunden,

särskilt i vad avser den beräknade medelsåtgången under den kommande femårsperioden.

Jag får därvid till en början framhålla, att jag i stort sett icke

har någon erinran att framställa mot att de föreslagna byggnadsåtgärderna,

i den mån medel därför kunna ställas till förfogande, komma till utförande.

Yissa jämkningar bliva emellertid erforderliga vid genomförande av de modifikationer

i utredningens förslag, som jag i det föregående vid behandlingen av

arméorganisationen föreslagit. De avgivna yttrandena kunna ock i vissa hänseenden

föranleda ändringar i det av utredningen framlagda programmet.

Sålunda torde ändrade kostnadsberäkningar tarvas ifråga om det nya kårartilleriregementet,

därest detta förlägges till annan plats än Örebro. I och med

den permanenta förläggningen av Norrbottens regementes jägarbataljon

till Kiruna synes ett exercishus böra uppföras för denna förläggning.

Jämväl vid Norrlands trängkår synes behov av exercisbyggnad böra tillgodoses.

Yidare synes kunna beräknas, att vissa ytterligare förråds- och

garageutrymmen bliva erforderliga vid Norrbottens regemente för tillgodoseende

av utrymmesbehovet för Signalregementets kompani och

Tredje tygkompaniet. Tidigare har jag biträtt framställda förslag att

Norra skånska infanteriregementet och Hallands regemente organiseras såsom

cykelregementen. Behovet av garageutrymmen för dessa regementen

måste tillgodoses. Av chefen för armén framfört förslag om uppförande av

vissa ytterligare byggnader vid artilleriskjutskolan torde förtjäna beaktande.

Å andra sidan må framhållas, att medel för garagebyggnader, som försvarsutredningen

avsett skola uppföras vid vissa regementen, redan i viss utsträckning

blivit av riksdagen anvisade i annat sammanhang. Det för "Wendes artilleriregementes

utflyttning erforderliga beloppet synes, därest regementet

göres motoriserat, kunna något nedbringas. Yidare synes det för utbyggnad av

de territoriella förbandens förrådsbyggnader avsedda beloppet kunna minskas

och de för ridskolan beräknade kostnaderna kunna något nedbringas.

I övrigt synes försvarsutredningens förslag kunna i allt väsentligt läggas

s. 410 Kontrollera mot PDF

410

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

till grund för en uppskattning av kostnaderna för den med arméorganisationens

utbyggnad förenade byggnadsverksamheten. Detta innebär givetvis

icke, att utredningens byggnadsprogram icke skall framdeles vid äskande av

anslag för ändamålet kunna göras till föremål för justeringar i ena eller andra

hänseendet med beaktande av de synpunkter rörande byggnadsprogrammets

slutliga utformning som kommit till uttryck i yttrandena.

En överslagsberäkning har givit vid handen, att de med arméorganisationens

utbyggnad förenade byggnadskostnaderna under hänsynstagande till vad jag

ovan anfört synas kunna beräknas till omkring 122 miljoner kronor. Försvarsutredningen

har förutsatt, att samtliga dessa byggnadsarbeten skola komma

till utförande under femårsperioden 1942/47. Av vad jag tidigare anfört framgår

emellertid, att jag funnit nödvändigt att förskjuta vissa byggnadsåtgärder

till tid bortom femårsperioden. Efter närmare överväganden har jag ansett mig

böra förorda, att i följande tablå upptagna byggnadsföretag icke utföras under

femårsperioden eller utföras under nämnda period i den begränsade omfattning

som i tablån angives.

Företag:

Av försvarsutredningen

för

femårsperioden

beräknat belopp

Nytt etablissement för Stockholms luftvärns
regemente

.......................................... 9,250,000

Nytt etablissement för Andra intendenturkom
paniet

samt arméns intendenturförråd, Nässjö 3,590,000

Lokaler för V. militärbefälsstaben ............... 310,000

Förrådsbyggnader för territoriella förband ... 12,400,000

Lektionsbyggnader ..............................5,150,000

Exeercisbyggnader för 16, 17, I 11, I 12, I 15,

I 16 och I 17, P 2, A 2, A 6, Ing 1 och S 1

(inklusive administration) ..................... 2,150,000

Furirbostäder .......................................... 13,160,000

46,010,000

Av departementschefen

för

femårsperioden

beräknat belopp

9,400,000

5,000,000

14,400,000

Yid mitt bedömande rörande vilka arbeten som böra förskjutas till tid

bortom femårsperioden har jag utgått från att sådana byggnadsföretag, som

framstått som nödvändiga för den nya organisationens genomförande, också

bliva utförda under femårsperioden. Endast för sådana företag, med vilka synts

kunna utan organisatoriska olägenheter anstå, har jag ansett mig böra räkna

med ett senare utförande. Jag vill emellertid framhålla, att förslaget till förskjutning

av byggnadskostnaderna icke är att anse som definitivt utan endast

avsett att utgöra en beräkningsgrund för att möjliggöra ett bestämmande av

det totala beloppet av inom femårsperioden fallande byggnadskostnader för

arméns behov. De till senare tidpunkt förskjutna byggnadsåtgärderna böra

genomföras under femårsperioden i den mån så kan ske utan att det för

arméns byggnadsåtgärder sammanlagt beräknade beloppet därigenom överskrides.

Sålunda synes det i hög grad önskvärt att lektions- och exercisbyggnaderna

skola åtminstone till någon del kunna beredas utrymme på byggnadsprogrammet.

s. 411 Kontrollera mot PDF

411

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Jag får i detta sammanhang erinra, att försvarsutredningen — bortsett

från kostnaden för uppförande av furirbostäder —• beräknat, att åtskilliga kostnader

bliva erforderliga för iståndsättning eller uppförande av tjänstebostäder.

Icke minst gäller detta, såsom av det följande närmare framgår, beträffande

marinen och flygvapnet. Vid remissbehandlingen av utredningens förslag har

generell erinran riktats mot att bostadslägenheter uppföras i mera väsentlig omfattning.

Även försvarsberedningen har framhållit såsom önskvärt, att statliga

tjänstebostäder anordnas i minsta möjliga utsträckning. För egen del får

jag härutinnan erinra, att jag redan tidigare vid flera tillfällen givit uttryck

åt uppfattningen att man i görligaste mån bör söka undvika tjänstebostadsformen

med dess bostadstvång och betydande statliga underhålls- och administrationskostnader.

Enligt min mening bör statens medverkan vid ordnandet

av personalens bostadsfråga endast ifrågakomma i de fall, då bostadsfrågan

icke på annat sätt kan lösas, exempelvis då man icke kan räkna med att

bostadsbehovet kan tillgodoses i allmänna marknaden å förläggningsorten

eller då speciella hänsyn, exempelvis avsides belägen tjänstgöringsort, tala

för uppförandet av tjänstebostäder. Jag vill härtill framhålla, att under de

senaste åren en sådan form för såsom nödvändig ansedd bostadsbebyggelse

eftersträvats, att befattningshavarna skola antingen kunna förhyra de uppförda

lägenheterna utan bostadstvång eller ock få inköpa lägenheterna med

äganderätt. Bostadsbebyggelsen har därvid, när så funnits kunna ske, givits

karaktären av egnahemsbebyggelse. Så har exempelvis skett vid ordnandet

av bostadsfrågan för Yästgöta och Skaraborgs flygflottiljer. Bebyggelsens

ordnande har skett i egnahemsstyrelsens regi, åt vilken jämväl tills vidare

anförtrotts förvaltningen av de färdigställda fastigheterna. De erfarenheter,

som vunnits i samband med ifrågavarande bebyggelse, synas giva vid handen,

att den inslagna vägen är framkomlig och att det nya systemet, speciellt

eguahemsbildning, är att föredraga framför tjänstebostadsbebyggelse. Det

är därför min avsikt att föranstalta om en utredning, huruvida icke det av

försvarsutredningen beräknade bostadsbehovet skall kunna i ej oväsentlig

utsträckning tillgodoses genom egnahemsbebyggelse. Befinnes så kunna ske

torde Kungl. Maj:t äga att av de anslag, som ställas till förfogande för anordnande

av tjänstebostäder, disponera medel för anordnande av — förutom

tjänstebostäder — jämväl egnahem i den utsträckning, som inom ramen för

tillgängliga anslag befinnes lämplig, varefter framdeles beslut torde böra

fattas rörande anläggningarnas finansiering över statens utlåningsfonder.

Vid en förskjutning av de av försvarsutredningen föreslagna byggnadsåtgärderna

på sätt av mig här föreslagits kunna kostnaderna för det av

utredningen föreslagna utbyggnadsprogrammet under femårsperioden nedbringas

med (46,010,000 — 14,400,000 -—) i runt tal 32 miljoner kronor.

Emellertid torde de byggnadsåtgärder, som ligga vid sidan av försvarsutredningens

förslag, komma att erfordra medelstilldelning till belopp, som överstiga

vad sålunda kan under perioden inbesparas. Man torde sålunda böra

—- utöver de anslag, rörande vilka definitiva äskanden redan framlagts i årets

statsverksproposition — överslagsvis räkna med kapitalinvesteringar för ifrågavarande

ändamål under femårsperioden med inalles inemot 50,000,000 kronor.

s. 412 Kontrollera mot PDF

412

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Jag räknar sålunda med att under femårsperioden 1942/47 medelsbehovet

för tillgodoseende av arméns byggnader skall komma att uppgå till (122,000,000

— 32,000,000 + 50,000,000=) 140 miljoner kronor. Det mot sistnämnda

belopp svarande avskrivningsbehovet torde — med tillämpning av de

i årets statsverksproposition angivna ändrade grunderna för avskrivning av

nya kapitalinvesteringar i försvarsväsendets fastighetsfond — kunna beräknas

till omkring 65,000,000 kronor.

Sistnämnda belopp avser icke Stockholms garnisons utflyttning till Järvafältet,

beträffande vilken enligt nyss angivna grunder avskrivningsans] ag

icke skall beräknas. I detta sammanhang må framhållas, att jag i likhet

med försvarsutredningen finner att denna utflyttning bör fullföljas planenligt

med den modifikationen, att det för Livregementet till häst avsedda

nya etablissementet i stället bör avses för Göta pansarlivgarde och att Livregementet

till häst kvarbliver i nuvarande kaserner. Jag kan sålunda icke biträda

den i vissa yttranden framförda åsikten att Göta pansarlivgarde tills vidare

bör förläggas i Svea livgardes nuvarande kaserner.

I nämnda belopp ingå däremot kostnader för tjänstebostäder. I den mån

det finnes möjligt att ersätta dessa tjänstebostäder med egnahem, bliva, vid

det förhållandet att de av egnahemmens anordnande föranledda utgifterna

skola slutligt gäldas över statens utlåningsfonder, inom den av mig angivna

kostnadsramen medel disponibla för andra ändamål.

Såsom av det föregående framgår, har under ärendets remissbehandling

framförts den tanken, att förevarande byggnadsprogram skulle jämte marinens

och flygvapnets motsvarande byggnadsföretag utföras av ett gemensamt för

ändamålet tillskapat organ. På denna väg skulle, har det ansetts, byggnadsprogrammet

kunna färdigställas efter enhetliga grunder och på billigaste sätt

med tillvaratagande av de fördelar i upphandlings- och organisatoriskt hänseende,

som den ökade omfattningen av byggnadsverksamheten skulle möjliggöra.

I anledning härav vill jag framhålla att min avsikt är att föreslå Kungl. Maj:t

att vidtaga sådana åtgärder, att det omfattande byggnadsprogram, som föreslagits

för armén, marinen och flygvapnet, kan genomföras snabbt och rationellt

samt för lägsta möjliga kostnad. Jag lutar närmast åt den uppfattningen,

att det med hänsyn till verksamhetens omfattning icke är lämpligt

eller ens möjligt att till ett enda byggnadsorgan sammanföra ifrågavarande uppgifter,

utan att det blir nödvändigt att liksom hittills skett uppdela verksamheten

på de militära förvaltningarna.

Jag vill erinra, att inom arméförvaltningens fortifikationsstyrelse på

sistone inrättats ett civilt byggnadskontor med uppgift att omhänderhava

den praktiska byggnadsverksamheten för arméns räkning. Såvitt jag kan

finna bör det efter denna förstärkning vara för fortifikationsstyrelsen möjligt

att svara för sin anpart av byggnadsprogrammet. Även flygförvaltningens

byggnadsorgan synes böra erhålla en ändamålsenligare organisation. Att

märka är vidare, att vid byggnadsprogrammets genomförande torde kunna

tillämpas av 1940 års militära byggnadsutredning numera i det närmaste färdigställda

standardritningar, varför det icke lärer vara behövligt att i annan män

s. 413 Kontrollera mot PDF

413

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

än då fråga är om ändringsarbeten och dylikt eller då eljest anledning därtill

prövas föreligga hänskjuta byggnadsfrågorna till denna utredning för prövning.

Härigenom ernås en icke oväsentlig tidsbesparing och förenkling av

byggnadsärendenas handläggning.

Jag är emellertid medveten om att svagheten i ett system med decentraliserad

byggnadsorganisation ligger däri, att en icke önskvärd konkurrens om

materiel och arbetskraft förvaltningarna emellan kan komma att uppstå, därest

icke särskilda förebyggande åtgärder vidtagas. Preliminära överväganden ha

utvisat, att möjligheter icke saknas att genom samordning av materielanskaffningen

och gemensam planläggning av utbuden utav entreprenader komma

till rätta med denna svårighet.

Den nu berörda frågan synes i det hela vara av beskaffenhet att kunna av

Kungl. Maj:t avgöras utan riksdagens hörande. Jag har emellertid i anledning

av vad i remissyttrandena anförts ansett mig böra på sätt nu skett angiva

min ståndpunkt.

Huruvida den egnahemsbebyggelse, som enligt vad tidigare anförts kan

tänkas böra ifrågasättas, bör utföras i samma ordning eller med anlitande

av ett för ändamålet särskilt tillskapat tillfälligt byggnadsorgan —

att taga egnahemsstyrelsen i anspråk för denna uppgift synes med hänsyn till

verksamhetens omfattning icke möjligt — torde icke i detta sammanhang böra

avgöras. Åt denna fråga torde emellertid Kungl. Maj:t böra framdeles ägna

uppmärksamhet.

Kostnaderna för den temporära utökning av den statliga byggnadsorganisationen,

som i enlighet med vad nyss anförts blir erforderlig, torde lämpligen

bestridas av de anslag, som ställas till förfogande för byggnadernas uppförande.

Till frågan om en mera permanent förstärkning av den militära byggnadsorganisationen

torde ställning böra tagas i samband med prövningen av

1941 års förvaltningsutrednings förslag.

Yissa av de byggnadsföretag, som ingå i den angivna kostnadsramen, äro

av den brådskande natur, att anslag för deras tillgodoseende bör upptagas å

tilläggsstat för innevarande budgetår. Till dessa frågor torde jag framdeles

få återkomma. Jag får vidare framhålla, att det är min avsikt att i särskild

proposition till årets riksdag upptaga de anslagsfrågor, som inom förut angiven

kostnadsram böra föranleda medelsanvisning för budgetåret 1942/43.

IV. Organisationens genomförande.

•F ör svar sutredningen.

Försvarsutredningen har framhållit, att de föreslagna förändringarna inom

arméorganisationen borde genomföras så snabbt som möjligt.

Utökningen av officers- och underofficerskårerna borde med hänsyn till

kravet på fullgod rekrytering fördelas över hela femårsperioden. Antalet

kadetter vid krigsskolan borde under övergångsåren ökas till ungefär 190 och

antalet elever vid arméns underofficersskola till ungefär 170 per år.

I fråga om det fast anställda manskapet syntes den föreslagna ökningen vid

s. 414 Kontrollera mot PDF

414

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

befintliga truppförband kunna genomföras på två eller högst tre år. Vid

pansartrupperna och det föreslagna nya artilleriregementet borde utökningen

fördelas över flera år. Tygtruppernas underbefäl borde anställas med en del

år 1942 och återstoden påföljande år. Det nya systemet med anställande av

volontärer över stat föresloges träda i kraft hösten 1942.

Materielanskaffningen borde påskyndas så mycket som möjligt.

Enär det vore av betydelse, att planläggningsarbetet för övergången till den

nya organisationen utfördes av de befälsinstanser, vilka komme att handhava

genomförandet, borde de föreslagna förändringarna med avseende på arméns

ledning, de högre truppförbandens staber och den territoriella indelningen i

största möjliga utsträckning genomföras redan den 1 juli 1942.

Svea livgardes och Södra skånska infanteriregementets motorisering borde

vara slutförd den 1 april 1943. Vid samma tidpunkt borde Värmlands regemente

och Livgrenadjärregementet kunna organiseras såsom cykelregementen.

Vid Norrbottens regemente borde skidlöparbataljonen, till en början med

provisorisk förläggning, organiseras efter det föreslagna systemet från hösten

1942. Skaraborgs och Södermanlands regementen borde överföras till pansartrupperna

från och med budgetåret 1942/43. I övrigt syntes den nya organisationen

vid infanteriets truppförband böra i huvudsak träda i kraft vid inryckningen

till första tjänstgöring i april 1943.

Skånska kavalleriregementet föresloges överflyttat till pansartrupperna den

1 juli 1942. Vid samma tidpunkt borde kavalleriets officerare och underofficerare

uppföras på gemensam stat. Kavalleriregementenas övergång till den

nya organisationen borde slutföras i samband med inryckningen till första

tjänstgöring i april 1943.

Det nya truppslaget pansartrupperna borde organiseras den 1 juli 1942,

då Skaraborgs regemente, Södermanlands regemente och Skånska kavalleriregementet

såsom ovan nämnts borde ombildas till pansarregemente. Överflyttning

av befäl från infanteriet och kavalleriet till pansartrupperna borde

även i största möjliga utsträckning ske vid samma tidpunkt. I den mån så

icke kunde ske, borde den äga rum successivt under tiden fram till den 1 juli

1943, då de tre pansarregementena borde i huvudsak vara organiserade enligt

den föreslagna organisationen. Hösten 1944 syntes organisationen kunna vara

genomförd. Organisationen av Göta pansarlivgarde borde påbörjas den 1

januari 1944 och, beroende på personalläget, utbyggas till full omfattning

senast under år 1945. Det för Gotland avsedda kompaniet borde emellertid

organiseras redan den 1 juli 1943 och från början provisoriskt tilldelas Södermanlands

pansarregemente för att överflyttas till Göta pansarlivgarde, när"

detta regemente organiserades.

De åtta nu befintliga artilleritruppförbanden borde slutgiltigt övergå till

den nya organisationen i samband med inryckningen till första tjänstgöring

i april 1943. Wendes artilleriregemente beräknades kunna taga sitt nya

etablissement i bruk hösten 1944. Det nytillkommande artilleriregementet borde

i fråga om en del av befälspersonalen organiseras den 1 januari 1944 och i

fråga om värnpliktsutbildningen den 1 april samma år.

s. 415 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 210. 415

Luftvärnsförbanden borde övergå till den nya organisationen i april 1943;

dock borde batteriet på Gotland organiseras först i april 1944.

Ingenjörtruppernas organisation syntes kunna genomföras till april 1943.

Signalregementet och dess kompani i Boden beräknades kunna övergå till

den nya organisationen till april 1943. Signalregementets kompanier i Skövde

och Kristianstad syntes böra organiseras i april 1944, varvid det sistnämnda

kompaniet borde erhålla provisorisk förläggning vid något av regementena i

Kristianstad, intill dess inflyttning i den avsedda förläggningen kunde äga

rum på hösten.

Trängtruppernas övergång till den nya organisationen borde ske i april

1943, varvid Göta trängkårs kompani i Nora till en början borde organiseras

i Skövde för att sedermera överflyttas till Nora, när förläggning hunnit färdigställas

därstädes.

Intendenturtruppemas övergång till den nya organisationen borde ske i

april 1943; dock syntes Andra intendenturkompaniets flyttning från Karlsborg

till Nässjö kunna ske först sommaren 1944.

Vid det nya truppslaget tygtrupperna borde huvuddelen av det fast anställda

underbefälet anställas hösten 1942, då även ett antal värnpliktiga, som

fullgjort rekrytskola vid annat truppslag, borde uttagas för utbildning till

värnpliktigt underbefäl vid tygtrupperna. Med dessa båda personalkategorier

borde en första utbildning i tygtjänst äga rum vinterhalvåret 1942—1943, varefter

de tre tygkompanierna borde organiseras i april 1943. Härvid syntes för

Andra tygkompaniet provisorisk förläggning till en början få utnyttjas.

Omläggningen av utbildningen vid arméns underofficersskola och vid krigsskolan

borde träda i kraft hösten 1942, då även tygförvaltningsskolan borde

börja sin verksamhet. Övriga skolor borde organiseras (övergå till ny organisation)

först hösten 1943.

Övergången till det föreslagna systemet för anställning såsom officer eller

underofficer i reserven samt för förordnande såsom värnpliktigt befäl borde

enligt utredningens mening äga rum den 1 januari 1943.

Y ttr anden.

Chefen för första arméfördelningen har betonat svårigheterna att redan till

den 1 juli 1942 i avseende på personalplaceringar genomföra den territoriella

organisationen. Det vore på grund av bristen på kvalificerat befäl vid truppförbanden

nödvändigt att åtminstone i viss utsträckning tills vidare bibehålla

vid försvarsområdesstaberna för närvarande placerat befäl.

Chefen för tredje arméfördelningen har framhållit nödvändigheten av att omorganisationen

genomfördes på sådant sätt, att kraven på krigsberedskapen

icke eftersattes.

Chefen för fjärde arméfördelningen har anfört, att nuvarande beredskapsförhållanden

krävde mera personal i militärbefäls- och försvarsområdesstaber

in. fl. än under normala fredsförhållanden.

Chefen för armén har biträtt utredningens förslag, att förutsatta ändringar

i arméns ledning, de högre truppförbandens staber samt den territoriella in
-

s. 416 Kontrollera mot PDF

416

Departements
chefen.

Kungl. Maj:t.s proposition nr 210.

delningen i största möjliga utsträckning borde genomföras redan den 1 juli

1942. I överensstämmelse härmed borde Y. militärbefälsstaben snarast organiseras.

Likaså borde vissa högre befattningar (inspektörer m. fl.) liksom befattningarna

såsom försvarsområdesbefälhavare, inskrivningschefer m. fl. tillkomma

nämnda datum. I samband härmed ansåge sig chefen för armén böra

framhålla, att det ur flera synpunkter kunde vara önskvärt och lämpligt —

bland annat till undvikande av onödiga kostnader i samband med flyttning —

att uppskjuta tillsättandet av vissa befattningar till den 1 oktober 1942. Med

hänsyn härtill ansåge chefen för armén det lämpligt, att i enlighet med utredningens

förslag möjligheter skapades att genomföra här berörda ändringar från

och med den 1 juli 1942, men att det sedermera måtte få ankomma på de militära

myndigheterna att avgiva förslag beträffande tidpunkten för organiserande

av staber m. m. liksom i fråga om de olika befattningarnas tillsättande.

Överbefälhavaren har anfört, att han betraktade den plan, som utredningen

föreslagit för organisationens genomförande, allenast som ett underlag för ett

bedömande i stort av förevarande spörsmål. På grund därav ville överbefälhavaren

endast framhålla nödvändigheten av att de åtgärder, som stode i samband

med organisationens genomförande, vidtoges under strängt beaktande av

beredskapskraven. Det borde sålunda endast i undantagsfall få förekomma,

att omorganisationen medförde nedgång — och i så fall endast tillfällig — av

den samlade effekten hos arméstridskrafterna på krigsfot.

Arméförvaltningen har framhållit, att det av utredningen avgivna förslaget

i vad avsåge personalstaterna i vissa fall innebure en indragning av tjänster,

som funnes upptagna i nu gällande personalförteckningar. Intill dess organisationen

i vad den berörde sådana befattningar genomfördes, borde befattningarna

upptagas på de särskilda för de inom femårsperioden fallande budgetåren

gällande personalförteckningarna. Vid indragning av ifrågavarande befattningar

kunde därjämte vissa övergångsbestämmelser bliva erforderliga.

Arméförvaltningen har vidare anfört, att det för Första tygkompaniet med

tygförvaltningsskolan avsedda etablissementet icke syntes kunna beräknas bliva

färdigt till hösten 1942. Tygförvaltningsskolan syntes med hänsyn härtill få

förläggas till provisoriska lokaler. En närmare utredning ansåges vidare erforderlig

rörande möjligheterna för förläggning av Andra tygkompaniet, vilket

av utredningen föreslagits böra uppsättas den 1''april 1943, under det att för

kompaniet avsedda kaserner kunde påräknas bliva lediga först under år 1944.

Jag delar till fullo den av försvarsutredningen uttalade meningen, att

de föreslagna förändringarna inom arméorganisationen böra genomföras så

snabbt som möjligt. Jag vill dock betona, att — i överensstämmelse med

vad utredningen lärer ha förutsatt — all hänsyn givetvis vid förändringarnas

genomförande måste tagas till nödvändigheten av att vidmakthålla

en stark försvarsberedskap.

Den plan för organisationsförändringarnas genomförande, som försvarsutredningen

framlagt, torde — med de avvikelser därifrån, som föranledas av

vad jag i det föregående i olika avseenden anfört — böra i huvudsak följas

s. 417 Kontrollera mot PDF

417

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 210.

vid det fortsatta organisationsarbetet. Emellertid kunna ytterligare avvikelser

från utredningens förslag bliva erforderliga. Sålunda torde svårigheter möta

att, såsom försvarsutredningen förutsatt, redan den 1 nästinstundande juli

genomföra några större organisationsförändringar — dessa kräva ju i allmänhet

vissa förbereredelser, såsom utfärdande av reglementen och instruktioner,

personalförflyttningar o. s. v. Takten för organisationsförändringarnas genomförande

påverkas givetvis även av ett flertal andra, nu svårbedömbara faktorer.

Sålunda kunna förseningar uppkomma med avseende å planerade byggnadsarbeten

och materielleveranser, svårigheter uppstå beträffande rekryteringen

m. m. Med hänsyn därtill kan det tänkas i vissa fall vara lämpligt att vidtaga

jämkningar i de uppgjorda planerna på det sätt, att vissa organisationsförändringar

genomföras vid en senare tidpunkt än som avsetts, medan andra i stället

verkställas tidigare än enligt den uppgjorda planen. För att alla möjligheter att

snabbt utbygga försvarsorganisationen skola kunna utnyttjas, torde det därför

böra ankomma på Kungl. Maj:t att inom ramen för de anslag och personalkadrar,

som för varje budgetår varda fastställda, besluta i vilken ordning och

vid vilka tidpunkter de olika organisationsförändringarna skola genomföras.

Det snabba tempo, i vilket föreslagna förändringar måste genomföras, torde

nödvändiggöra, att provisoriska åtgärder i många fall tillgripas.

Arméförvaltningens förslag om att beställningar, som föreslagits skola indragas,

tills vidare intill nuvarande beställningshavares avgång skola uppföras

på de personalförteckningar, vilka fastställas för inom femårsperioden fallande

budgetår, kommer givetvis att beaktas.

I likhet med vad som för närvarande är fallet torde rådande beredskapsläge

komma att medföra en ökning av personalbehovet i förhållande till fredsbehovet.

Jag förutsätter, att detta behov bliver tillgodosett efter enahanda

grunder, som nu tillämpas.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 samt. Nr 210.

877 48

27

s. 418 Kontrollera mot PDF

418

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Departementschefen.

Avd. VI. Marinens organisation.

I. Krigsorganisationen.

Marinens nuvarande krigsorganisation utgöres av — förutom chefen för

marinen, marinförvaltningen och övriga marinledningen tillhörande myndigheter

och inspektörer — dels i vidare mening operativa stridskrafter, nämligen

kustflottan samt vissa rörliga kustartilleristridskrafter, dels mera lokalt

betonade stridskrafter och organ, hänförda till de olika marindistrikten.

Försvarsutredningen har icke förordat några ändringar i huvudprinciperna

för marinens krigsorganisation. För utredningens förslag till krigsorganisation

har närmare redogjorts i hemligt bihang till utredningens betänkande.

Remissmyndigheterna ha i stort icke haft något att erinra mot sagda förslag.

Yissa synpunkter och erinringar, som framförts beträffande fredsorganisationen

och vartill jag senare återkommer, ha emellertid givetvis även

inflytande på krigsorganisationen.

Den utformning och omfattning, som av utredningen givits marinens krigsorganisation,

finner jag i stort sett lämplig. De vid granskningen av densamma

framkomna personalbehoven ha av mig lagts till grund för beräkningen

av marinens kadrar av fast anställd personal. Det torde ankomma på

Kungl. Maj :t att efter förslag av vederbörande militära myndigheter närmare

bestämma krigsorganisationens struktur.

II. Fredsorganisationen.

A. Marinens ledande organ.

Chefen för marinen och amiralitetet.

Den högsta militära ledningen av marinen utövas i fred enligt nu gällande

bestämmelser, under Kungl. Maj:t, av chefen för marinen, närmast biträdd av

marinstaben. Chefen för marinen biträdes vidare dels av inspektören för kustartilleriet,

dels ock, i avseende å särskilda tjänstegrenar, av inspektörerna för

undervattensbåtvapnet och minsvepningsväsendet, marinöverdirektören, chefen

för marinintendenturkåren och marinöverläkaren. Chefen för marinen är

jämväl chef för sjöofficerskåren.

F örsvarsutredningen.

Försvarsutredningen har framhållit, att det chefen för marinen påvilande

chefskapet för sjöofficerskåren vore i viss mån oegentligt, då chefen för

marinen icke under alla förhållanden skulle vara sjöofficer. Övriga befälskårer

inom marinen hade sina särskilda chefer. Genom att föra samtliga flaggmän

på särskild stat skulle befattningen som chef för sjöofficerskåren ej behöva

läggas på den äldste flaggmannen utan kunna åläggas annan lämplig

befattningshavare, nämligen chefen för marinstaben.

s. 419 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210. 419

Även ur andra synpunkter vore det lämpligt att sammanföra chefen för

marinen jämte övriga beställningshavare av flaggmans (generalspersons) grad

vid flottan och kustartilleriet till en särskild stat, amiralitetet, bland annat

av det skälet att vissa av de befattningar, för vilka lönerna vore avsedda,

kunde komma att tillsättas från antingen det ena eller det andra av nämnda

vapenslag. Till ifrågavarande särskilda stat borde hänföras jämväl officerare

i den för beställningshavare i lönegraden Öb 2 föreslagna nya tjänstegraden

konteramiral av 2. graden, respektive generalmajor av 2. graden. Till amiralitetet

borde jämväl hänföras chefen för marinintendenturkåren, vilken, enligt

vad i det följande föresloges, borde erhålla benämningen marinöverintendent

och, såsom beställningshavare i lönegraden Öb 2, bleve att hänföra till den

nya tjänstegraden. Amiralitetet borde följaktligen omfatta följande beställningshavare:
-

Beställning

!

Lönegrad

Chef för marinen..................

Öb 4

» » marinförvaltningen .......

Öb 3

» » kustflottan ............

Öb 3

» » Ostkustens marindistrikt.......

Öb 3

» » Sydkustens marindistrikt ........

Öb 3

Inspektör för kustartilleriet.......

Öb 3

Chef för marinstaben.........

Öb 2

» » Västkustens marindistrikt.....

Öb 2

» » Stockholms skärgårds kustartilleriförsvar

Öb 2

» » Blekinge kustartilleriförsvar .. .

Öb 2

» » Karlskrona örlogsvarv......

Öb 2

Marinöverintendenten........

Öb 2

Y ttr anden.

Cheferna för Ostkustens och Sydkustens marindistrikt ha, föreslagit, att

marinöverdirektören skall ingå i amiralitetet — nämnda chefer ha i annat

sammanhang föreslagit att mariningenjörkåren skall omvandlas till en militär

kår.

Chefen för marinen, som intet haft att erinra mot inrättande av ett amiralitet,

har i enlighet med ett av chefen för kustflottan framfört förslag förordat,

att marinöverintendenten benämnes »amiralintendent». Det hade i vissa till

chefen för marinen avgivna yttranden ifrågasatts, att jämväl marinöverdirektören

och marinöverläkaren borde ingå i amiralitetet. Emellertid förelåge

icke några sakliga skäl härför. I generalitetet vid armén hade ej heller motsvarande

befattningshavare inrymts. Försvarsutredningens förslag, att chefen

för marinstaben borde vara chef för sjöofficerskåren, har av marinchefen avstyrkts.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha ifrågasatt behovet av ett

amiralitet.

Marinförvaltningen har på anförda skäl föreslagit, att chefen för marinförvaltningen

utöver lön i lönegraden Öb 3 skall tillerkännas ett årligt arvode

av 2,000 kronor.

s. 420 Kontrollera mot PDF

420

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Departements
chefen.

1942 års försvarsberedning.

Beredningen har ansett, att någon ökning av löneförmånerna till chefen för

marinförvaltningen icke borde ifrågakomma, särskilt som 1941 års militära

förvaltningsutrednings förslag ännu icke förelåge.

Förslaget att sammanföra chefen för marinen jämte övriga beställningshavare

av flaggmans (generalspersons) grad till en särskild stat, amiralitetet,

synes ur statteknisk synpunkt lämpligt och biträdes av mig. Endast militär

personal bör tillhöra amiralitetet. Jag finner mig därför icke kunna tillstyrka

att marinöverdirektören hänföres dit.

Av vad jag i det föregående anfört med avseende å tjänstegrad och titel för

beställningshavare i lönegraden Öb 2 följer, att dessa beställningshavare icke

böra hänföras till amiralitetet. På amiralitetets stat böra sålunda uppföras

allenast beställningshavare i lönegraderna Öb 4 och Öb 3. Av de i försvarsutredningens

förslag till stat för amiralitetet upptagna beställningarna i lönegraden

Öb 2 bör chefen för Västkustens marindistrikt uppföras å marindistriktets

stat, cheferna för marinstaben och Karlskrona örlogsvarv å flottans

stat samt cheferna för Stockholms och Blekinge kustartilleriförsvar å kustartilleriets

stat.

Frågan om chefsskapet för sjöofficerskåren torde det få ankomma på

Kungl. Maj :t att avgöra. Jag vill emellertid redan i detta sammanhang framhålla,

att jag delar försvarsutredningens uppfattning att chefen för marinen

icke bör vara chef för denna kår.

Amiralitetet torde i enlighet med försvarsutredningens förslag böra upprättas

från och med budgetåret 1942/43, varvid å amiralitetets stat uppföras

de amirals- och generalsbefattningar vid marinen, som enligt vad i annat

sammanhang angives böra finnas under nämnda budgetår.

Frågan om chefens för marinförvaltningen löneförmåner torde icke böra

upptagas till prövning förrän i samband med avgörandet av frågan om den

centrala förvaltningen inom försvarsväsendet.

Marinstaben.

Marinstaben är för närvarande under sin chef, kommendör ur flottan i lönegrad

Öb 2 med fyllnadsarvode till lönegrad Öb 3, uppdelad på fyra avdelningar,

operationsavdelning, förbindelseavdelning, organisationsavdelning och

personalavdelning. I samband med den av 1941 års riksdag beslutade omläggningen

av kustartilleriets ledning inrättades en särskild souschefsbefattning

inom marinstaben, vilken avsågs för en regementsofficer ur kustartilleriet.

Antalet arvoden för pensionerad personal utgör 8 för officerare och 4 för

underofficerare.

För sv ars ut redningen.

Försvarsutredningen har, såsom tidigare i samband med redogörelsen för

chefen för marinen angivits, ansett att chefen för marinstaben bör vara chef

för sjöofficerskåren. För souschefsbefattningen borde avses en beställning i

lönegrad Oa 6, vilken borde besättas med kustartilleriofficer. I samband

s. 421 Kontrollera mot PDF

421

Kungl. May.ts proposition nr 210.

med överförandet av vissa kustartilleriärendens handläggning från chefen

för kustartilleriet till marinstaben borde eu rationalisering av ärendenas

fördelning och handläggning inom marinstaben komma till stånd. Ett

steg i denna riktning vore skapandet av en särskild utbildningsavdelning,

vilken skulle handhava utbildningsfrågor för såväl flottan som kustartilleriet.

Till denna avdelning skulle överflyttas ärenden främst från nuvarande

organisations- och personalavdelningar. Med den omfattning vissa

avdelningar komme att erhålla ansåges det erforderligt att för dem upptaga

en yngre regementsofficer såsom assistent. Den för sjövärnskåren erforderliga

militära personalen borde upptagas bland å marinstaben tjänstgörande personal

med hänsyn till att expeditionen vore förlagd i anknytning till marinstaben.

Ledandet av den statliga isbrytningsverksamheten, som under vanliga

fredsförhållanden utövats från sjöförsvarets kommandoexpedition men

under försvarsberedskapstiden åvilat chefen för marinen, borde enligt försvarsutredningens

mening även i fredstid utövas av denne.

Införandet av en särskild inspektör för förbindelseväsendet hade ifrågasatts.

De uppgifter, som skulle tillkomma denne, ansåge utredningen emellertid

i huvudsak kunna handläggas inom marinstabens förbindelseavdelning,

varvid åt å avdelningen tjänstgörande regementsofficer instruktionsledes borde

uppdragas vissa åligganden och lämnas särskilda befogenheter, i tillämpliga

delar anknytande till tjänstegrensinspektörernas uppgifter och verksamhet.

Försvarsutredningen har beräknat personalbehovet för marinstaben på sätt

framgår av en å sid. 370 i betänkandet intagen tablå, i vilken upptagits 9

regementsofficerare, 23 kompaniofficerare och 1 underofficer på aktiv stat

samt 9 pensionerade officerare och 5 pensionerade underofficerare i arvodesbefattning.

Förutom i tablån upptagen personal borde -— enligt vad försvarsutredningen

vidare anfört — i marinstaben såsom aspiranter tjänstgöra ett antal

stabsutbildade yngre officerare, omkring 5 från flottan och 1—-2 från kustartilleriet.

Av dessa beräknades en för utbildning tjänstgöra i försvarsdepartementets

kommandoéxpedition. Å operationsavdelningen beräknades för ständig

tjänstgöring en kompaniofficer ur flygvapnet. I marinstaben avsåges

vidare i viss utsträckning tjänstgöra chefens för marinen adjutant. Särskilt

juridiskt biträde hade icke beräknats för marinstaben, utan det hade förutsatts,

att någon av marinförvaltningens tjänstemän med erforderlig juridisk

kompetens skulle tillhandagå även övriga till marinledningen hörande organ

med lokal i samma byggnad som marinförvaltningen med utredningar och utlåtanden

av rättslig natur.

Den ordinarie civila personalen har av försvarsutredningen föreslagits bliva

utökad med ett såsom biträde å expeditionen avsett kanslibiträde (lönegrad

Ca 7) och skulle sålunda komma att omfatta en förste expeditionsvakt (Ca 7),

två kanslibiträden (Ca 7) och ett kontorsbiträde (Ca 4). Utredningen har därvid

förutsatt, att i samband med att marinledningen inflyttade i nyuppförd

byggnad en centralisering av skrivbyråernas verksamhet för marinstaben och

inspektionsmyndigheterna m. fl. skulle kunna äga rum.

s. 422 Kontrollera mot PDF

422

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Utredningen har slutligen upptagit de enligt nuvarande organisation utgående

arvoden och övriga ersättningar utöver lön till chefen för marinstaben

och marinattachéerna med oförändrade belopp.

Y tf r anden.

I ett av chefen för marinen insänt yttrande av chefen för Stockholms örlogsstation

har anförts, att en särskild inspektion för flottans utbildningsväsende

borde skapas. Detta kunde ske genom att chefen för marinstabens utbildningsavdelning,

vilken borde vara kommendör, tilldelades uppgiften att tjänstgöra

såsom inspektör för flottans manskapsskolor m. m.

Chefen för kustflottan har framhållit, att redan i organisationsplanen borde

upptagas en särskild pressdetalj, i vilken borde ingå en stabsutbildad officer

ur flottan och en pensionerad officer. Behov av personalförstärkning å den nu

organiserade pressdetaljen förelåge sedan länge. Benämningen assistent för

vissa i marinstaben tjänstgörande officerare hörde enligt chefens för kustflottan

åsikt icke hemma inom militär verksamhet. Det förhållandet, att stabstjänstarvoden

icke upptagits för marinens stabsutbildade officerare innebure

en uppenbar orättvisa. Sådana arvoden borde utgå till i marinstaben (eventuellt

även till övriga i marindistriktsstaber och inspektörsstaber) tjänstgörande,

stabsutbildade kommendörkaptener och kaptener.

Även inspektören för kustartilleriet har framhållit önskvärdheten av att

arvoden tilldelas kompaniofficerare, tjänstgörande vid marinstaben och de

marina inspektionerna. Lämpligheten av en centralisering av skrivbyråerna

ifrågasattes. Kustartilleriinspektionen borde fortfarande ha sin egen skrivbyrå.

Marinförvaltningen har framhållit, att behov av personal från mariningenjörkåren

syntes föreligga å såväl operations- som utbildningsavdelningarna.

Jämväl för de frågor i samband med fartygsuttagning, som enligt av särskilda

sakkunniga utarbetat förslag skulle komma att behandlas inom marinstaben,

syntes i händelse förslaget genomfördes behov av mariningenjör komma att

föreligga. Även om personal från marinförvaltningens ingenjöravdelning tillfälligtvis

skulle kunna tagas i anspråk för berörda arbetsuppgifter, syntes en

sådan ordning icke kunna med hänsyn till uppdragets omfattning anses tillfredsställande.

Marinförvaltningen finge därför föreslå, att i personalförteckningen

för marinstaben även upptoges en marindirektör eller mariningenjör.

Marinförvaltningen har vidare föreslagit att i vederbörliga personalförteckningar

för marinstaben skall upptagas viss personal, som ämbetsverket beräknat

bliva erforderlig för den nya byggnaden för marinledningen, nämligen

en vicevärd, pensionerad officer med arvode å 3,180 kronor samt viss civil

icke-ordinarie personal. "Vicevärdens åliggande borde bland annat omfatta

handhavande av personal för bevakning, eldning, städning m. m., omhänderhavande

av möbler och inredning ävensom i stort sett de åligganden, som av

utredningen föreslagits för försvarsstabens kommendantur.

Enär arvoden upptagits för kompaniofficerare, tjänstgörande vid armé
-

s. 423 Kontrollera mot PDF

423

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

inspektionen och arméstaben, borde enligt marinförvaltningens åsikt samma

förmån tillkomma marinen tillhörande vid marinstaben och inspektionerna

tjänstgörande kompaniofficerare.

Chefen för marinen, som i stort sett icke haft något att erinra, har — efter

en redogörelse för de huvudsakliga uppgifter, som borde åvila den av utredningen

ifrågasatta inspektionsmyndigheten för förbindelseväsendet — anfört,

att det syntes önskvärt, att en befattning som inspektör för marinens förbindelseväsende

inrättades. Därigenom skulle skapas de lämpliga förutsättningarna

för ett friktionsfritt fullgörande av åliggandena med avseende å förbindelseväsendet,

varjämte på tillbörligt sätt skulle framhävas förbindelsetjänstens

betydelse för marinens operativa utnyttjande. Någon personalök-»

ning vore härför icke erforderlig, enär befattningen borde bestridas av chefen

för marinstabens förbindelseavdelning med en å avdelningen tjänstgörande

officer som adjutant.

Chefen för marinen har slutligen framhållit, att marinstaben i fråga om

arvoden till vissa befattningshavare vid staber m. m. vore särskilt missgynnad.

Hela frågan om arvoden borde göras till föremål för prövning. Till dess så

skett borde arvoden beräknas för 9 kompaniofficerare tjänstgörande i marinstaben.

Överbefälhavaren har anfört, att särskilda pressdetaljer icke borde finnas

inom de olika försvarsgrensstaberna utan att kontakt med pressen borde förmedlas

uteslutande genom försvarsstabens press- och filmavdelning.

1942 års f ör svar sberedning.

Beredningen har ansett, att behovet av assistenter åt cheferna för vissa

avdelningar borde tillgodoses, men att det därför icke syntes nödvändigt att,

såsom försvarsutredningen förutsatt, räkna med regementsofficerare; jämväl

kapten borde kunna kommenderas såsom assistent. I de fall, då assistent

skulle finnas å avdelningen, borde endera avdelningschefen eller assistenten

vara officer från kustartilleriet. Av skäl, som i vissa remissyttranden framhållits,

borde en mariningenjör ingå bland marinstabens personal. Mot förslaget,

att för souschefsbefattningen i marinstaben beräkna en överste ur

kustartilleriet funnes intet att erinra. Kustartilleriinspektionen, som intoge

en annan ställning än övriga inspektionsmyndigheter, t. ex. i fråga om personalärendens

handläggning m. m., borde förfoga över egen skrivpersonal.

Det syntes icke erforderligt, att den nya befattningen för kanslibiträde

uppfördes såsom ordinarie; för ett kanslibiträde borde alltså beräknas extra

ordinarie befattning i lönegraden MEo 7.

Det av chefen för marinen framlagda förslaget om inrättande av en inspek- Departements

tör för marinens förbindelseväsende synes endast innebära den olikheten mot chefenvad

försvarsutredningen föreslagit, att inspektörsbefattningen komme att upptagas

vid sidan av övriga tjänstegrensinspektörer i stället för inom marinstaben.

Enär inspektörsbefattningen förutsatts skola uppehållas av chefen

för marinstabens förbindelseavdelning samt någon personal utöver den av

s. 424 Kontrollera mot PDF

424

Kungl. Maj-.ts proposition nr 210.

försvarsutredningen beräknade icke härigenom synes bliva erforderlig, tillstyrker

jag marinchefens förslag.

På grund av de jämkningar i förhållande till försvarsutredningens förslag,

som gjorts med avseende å försvarsstabens organisation, kunna två kompaniofficerare

ur marinen (flottan) frigöras från försvarsstaben och placeras i

marinstaben. I avbidan på närmare erfarenhet kan jag icke förorda, att en

mariningenjör avses för tjänstgöring inom marinstaben. Eventuellt föreliggande

behov av ingenjörspersonal bör tillgodoses genom anlitande av personal

från marinförvaltningen.

I avbidan på närmare erfarenhet anser jag mig i likhet med försvarsutredningen

böra räkna med att jämväl i fortsättningen presstjänsten för marinens

del i viss utsträckning handhaves av officer i marinstaben.

Marinförvaltningens förslag om inrättande av särskilda befattningar för

skötseln av marinledningens nybyggnad och telefontjänsten där kan jag för

närvarande biträda endast i fråga om en pensionerad officer, vilken synes vara

erforderlig under alla förhållanden och som lämpligen bör placeras å marinstabens

expedition. Det torde nämligen kunna ifrågasättas, huruvida icke

efter utförandet av den för flygvapnets ledning planerade tillbyggnaden gemensam

personal för hela byggnadskomplexet bör anställas. Jag ämnar i annat

sammanhang återkomma till denna fråga i vad avser budgetåret 1942/43.

I anslutning till vad tidigare föreslagits, böra de för marinattachéerna avsedda

ortstilläggen in. in. icke vidare upptagas för marinstaben.

Jag har tidigare anfört, att i avvaktan på närmare utredning i regel inga

nya arvoden utöver lön borde inrättas för stabspersonal. I överensstämmelse

härmed kan jag icke nu tillstyrka chefens för marinen förslag om särskilda

arvoden till ett antal i marinstaben tjänstgörande officerare.

Yad försvarsberedningen anfört om assistenterna å marinstabens avdelningar

synes böra beaktas, och jag har därför ansett mig i mina personalberäkningar

böra minska antalet regementsofficerare med en samt öka antalet

kompaniofficerare med en. För ett nytillkommet kanslibiträde synes tills

vidare böra beräknas en extra ordinarie befattning i lönegraden MEo 7 i

stället för, såsom utredningen föreslagit, en ordinarie beställning. Den av

försvarsutredningen föreslagna centraliseringen av skrivbyråerna synes lämplig.

Emellertid lärer det ankomma på Kungl. Maj:t att med ledning av vunna

erfarenheter meddela närmare bestämmelser härom.

I övrigt finner jag försvarsutredningens förslag böra läggas till grund vid

beräkningen av personalbehovet för marinstaben. Omorganisationen av

marinstaben torde i enlighet med vad försvarsutredningen i annat sammanhang

föreslagit böra äga rum under budgetåret 1942/43, om detta med hänsyn

till personaltillgång och övriga förhållanden befinnes möjligt. Jag utgår därvid

från att Kungl. Maj:t vid behov skall inom ramen för personalorganisationen

kunna vidtaga de ändringar i marinstabens organisation, som må befinnas erforderliga.

Därvid kan tänkas, att jämkningar bliva erforderliga i samband

med den pågående översynen av isbrytarverksamheten.

s. 425 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

425

Inspektören för kustartilleriet.

Inspektören för kustartilleriet tillkom genom beslut av 1941 års riksdag,

varefter hans åligganden fastställts i särskild instruktion. I stort sett har han

övertagit de inspektörsåligganden, som åvilade den förutvarande chefen

för kustartilleriet, varjämte han liksom denne är chef för kustartilleriets

personal.

För att biträda inspektören för kustartilleriet i hans ämbetsutövning står

till hans förfogande en stab under ledning av en regementsofficer såsom stabschef.

För staben äro därjämte för närvarande beräknade en regementsofficer

(souschef i staben) och fyra kompaniofficerare (adjutanter) ävensom expeditionspersonal,

omfattande tre underofficerare, en pensionerad officer i arvodesbefattning

(expeditionsofficer), en pensionerad underofficer i arvodesbefattning

(registrator) samt två kontorsbiträden.

F ör svar sutredningen.

Försvarsutredningen har icke ansett någon ändring i stort sett vara erforderlig

beträffande inspektörens för kustartilleriet ställning och tjänsteutövning

utan förutsatt, att en inspektör för kustartilleriet alltjämt skulle förefinnas

inom marinledningen och att härför borde beräknas en beställning i

lönegrad Öb 3, uppförd å amiralitetets stat.

Med hänsyn till de med kustartilleriets vidgade organisation följande ökade

arbetsuppgifterna borde inspektörens stab i viss utsträckning förstärkas och

givas en fastare organisation. Arbetet borde sålunda fördelas på tre avdelningar,

en personal- och organisationsavdelning, en utbildningsavdelning och

en materiel- och befästningsavdelning. Personalbehovet för staben beräknades

till 1 regementsofficer, stabschef, tillika avdelningschef, 1 regementsofficer,

avdelningschef, 1 kapten, avdelningschef, 6 kompaniofficerare, adjutanter,

3 underofficerare, expeditionsunderofficerare, 1 pensionerad officer, expeditionsofficer,

och 1 pensionerad underofficer, registrator.

Ett för närvarande upptaget arvode utöver lön till en såsom expeditionsvakt

tjänstgörande underofficer om 720 kronor har förutsatts alltjämt skola

utgå.

Inspektören för kustartilleriet jämte staben borde med ett gemensamt

namn benämnas »kustartilleriinspektionen».

Yttrande.

Chefen för Sydkustens marindistrikt har framhållit, att inspektörens för

kustartilleriet stab enligt den av försvarsutredningen föreslagna organisationen

vore alltför omfattande och borde reduceras.

1942 års f ör sv ar sb er edning.

Beredningen hade inhämtat, att arvodet utöver lön till en såsom expeditionsvakt

tjänstgörande underofficer utginge till underofficer på aktiv stat,

som hade sig ålagt att övervaka städning m. in. inom kustartilleriinspektionens

lokaler; åliggandena fullgjordes omväxlande av endera av de inom inspektio
-

s. 426 Kontrollera mot PDF

426

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

Departements
chefen.

nen tjänstgörande underofficerarna. Beredningen ifrågasatte, huruvida ifrågavarande

arbetsuppgifter vore av den art, att de borde medföra särskild ersättning

utöver lön. Då marinledningen inflyttade i den nya ämbetsbyggnaden,

borde dessa arbetsuppgifter åläggas civil expeditionsvakt och det ifrågavarande

arvodet indragas.

I likhet med försvarsutredningen anser jag, att någon ändring beträffande

inspektörens för kustartilleriet ställning och tjänsteutövning i stort sett icke

bör ifrågakomma. På grund av kustartilleriets utbyggnad torde man dock

böra räkna med en viss utökning av personalen i inspektörens stab. Mot det

av försvarsutredningen med hänsyn härtill angivna personalbehovet har

jag icke något att erinra. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t

att meddela närmare bestämmelser med avseende å kustartilleriinspektionens

organisation inom ramen för den sålunda förordade personaluppsättningen.

Den av försvarsberedningen ifrågasatta indragningen av arvodet till en såsom

expeditionsvakt tjänstgörande underofficer anser jag böra övervägas.

Övriga inspektionsmyndigheter.

Försvarsutredningen.

Försvarsutredningen har framhållit, att det inom den nuvarande marinorganisationen

icke funnes någon direkt målsman för flottans artilleriutbildning.

Yissa därmed sammanhängande frågor hade handlagts dels inom marinförvaltningen,

som haft att följa den tekniska utvecklingen av artilleriet och

lämna tekniska anvisningar för artilleriutbildningen, och dels inom chefens

för kustflottan stab. Det vore emellertid icke riktigt att belasta en operativ

befälhavare som chefen för kustflottan med alla spörsmål rörande artilleriutbildning,

den detaljerade tekniska och taktiska granskningen av alla artilleriskjutningar

o. s. v. I stället borde tillskapas en särskild målsman för sjöartilleriet

med huvudsaklig uppgift att följa utvecklingen av detta artilleri,

att utarbeta planer för artilleriutbildningens enhetliga och rationella bedrivande,

att verkställa inspektioner av ombord och i land förlagda kurser och

skolor för artilleripersonalen, att sammanställa vunna erfarenheter och skjutresultat

från sjöstyrkorna och utbildningsanstalterna samt omsätta erfarenheterna

i förslag till instruktioner och föreskrifter m. m. Inspektören borde

vidare vid speciella skjutskolor ombord föra befälet samt leda och övervaka

utbildningen.

Försvarsutredningen har därför föreslagit inrättandet av en särskild befattning

såsom inspektör för sjöartilleriet. Denne inspektör borde ingå i

marinledningen och därvid intaga samma ställning som tillkomme övriga

tjänstegrensinspektörer. Inspektören, som borde vara kommendör (lönegraden

Oa 6), borde biträdas av tvenne adjutanter, en med specialutbildning såsom

flackbaneartillerist och en såsom luftvärnsartillerist. För tjänstgöring å expeditionen

borde avses en pensionerad underofficer.

Försvarsutredningen har ansett, att den nuvarande befattningen såsom inspektör

för undervattensbåtvapnet borde omändras till en för torped- och

s. 427 Kontrollera mot PDF

427

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

undervattensbåtvapnen gemensam inspektörsbef attning. Beträffande

torpedvapnet gällde nämligen för närvarande, liksom för sjöartilleriet,

att någon särskild målsman med uppgift att samordna de tekniska och

taktiska synpunkterna på utbildningsfrågor, exercisreglementen o. s. v. icke

funnes, utan marinförvaltningens torpedavdelning och chefens för kustflottan

stab hade närmast kommit att sysselsättas med hithörande frågor. Åt inspektören

kunde eventuellt jämväl uppdragas vissa befogenheter beträffande

övervakande etc. av marinens dykeritjänst.

Såsom inspektör för torped- och undervattensbåtvapnen borde kunna utses

antingen torped- eller undervattensbåtutbildad kommendör (lönegrad Oa 6).

Till dennes förfogande borde stå dels en regementsofficer såsom assistent,

med föregående vapentjänst inom den av berörda tjänstegrenar, som inspektören

icke tillhört, dels två adjutanter med erfarenhet, den ene beträffande

undervattensbåtvapnet, den andre beträffande tjänsten och utbildningen å

övervattenstorpedfartygen. Å inspektörens expedition borde tjänstgöra en

pensionerad underofficer.

Försvarsutredningen har framhållit, att min vapnet i likhet med torpedvapnet

hittills saknat inspektör, under det att minsvepningsväsendet till följd

av ett allt starkare framträdande behov år 1933 erhöll en egen målsman i och

med tillsättandet av inspektören för minsvepningsväsendet. På liknande sätt

som för torpedvapnet hade det varit marinförvaltningens minavdelning och

chefens för kustflottan stab, som varit de av hithörande utbildnings- m. fl.

frågor närmast intresserade och berörda. Det givna sammanhang, som existerade

mellan mintjänsten och minsvepningstjänsten, gjorde det lämpligt, att

nämnda båda tjänstegrenar sammanfördes under en inspektör, inspektören för

minväsendet, varmed avsåges flottans minväsende. Till detta borde emellertid

hänföras allt som berörde okontrollerbara mineringar med därför avsedd materiel

samt minsvepningstjänsten med dess materiel, under det att till kustartilleriet

hänfördes de kontrollerbara mineringarna med deras materiel. För kustartilleriets

minvapen vore inspektören för kustartilleriet inspektör.

Inspektören för minväsendet borde vara kommendör (lönegrad Oa 6). Han

borde biträdas av två adjutanter, en för minvapnet och en för minsvepningstjänsten.

Å inspektörens expedition borde tjänstgöra en pensionerad underofficer.

I nuvarande organisation fungera marinöverdirektören, chefen för

marinintendenturkårcn och marinöverläkaren som inspektörer, var

och en inom sin tjänstegren, samt därjämte såsom chefer för respektive personalkårer,

mariningenjörkåren, marinintendenturkåren och marinläkarkåren.

Försvarsutredningen har icke förutsatt någon principiell förändring i fråga

om de tre sist angivna befattningshavarnas här nämnda funktioner. Dock

syntes det utredningen lämpligt att återinföra benämningen marinöverintendent

i stället för chef för marinintendenturkåren, enär sistnämnda titel

endast gåve uttryck för en mindre del av de befattningshavaren åliggande uppgifterna.

Att den militära titeln vore en annan — konteramiral av 2. graden

—■ borde här lika litet som i fråga om generalintendenten, vars militära titel

vore generalmajor, vara av betydelse.

s. 428 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

428

Y ttr anden.

Chefen för kustflottan har föreslagit införandet av en särskild inspektionsmyndighet

för maskintjänsten samt för maskin- och fartygsmaterielen. Inspektören

för torped- och undervattensbåtvapnen borde tjänstgöra jämväl som inspektör

för flygtorpedvapnet samt i denna sin egenskap vara underställd

chefen för flygvapnet. Till denne inspektörs förfogande borde ställas en kommenderad

officer ur flygvapnet. Inspektören för minväsendet borde på motsvarande

sätt tjänstgöra såsom inspektör för flygminväsendet. Inspektörens

för sjöartilleriet viktigaste uppgift vore att vara chef för skjutskolan. Vore

han icke det, kunde befattningens inrättande vara diskutabelt.

Chefen för Sydkustens marindistrikt har föreslagit, att torped- och undervattensbåtvapnen

skola erhålla vart och ett sin inspektör, i båda fallen med

kommendörs tjänsteställning. Befattningen som inspektör för förbindelseväsendet

borde icke sammankopplas med annan befattning och inspektörerna

för såväl minväsendet som förbindelseväsendet borde bliva inspektörer inom

marinen i dess helhet, alltså beträffande såväl flottan som kustartilleriet.

Marinens inspektörer borde sammanföras under den gemensamma beteckningen

»marininspektionen», som i personalförteckningen uppfördes närmast

efter marinstaben.

I ett vid chefens för marinen yttrande fogat yttrande av marinöverdirektören

har i fråga om inspektörens för torped- och undervattensbåtvapnen befogenhet

att övervaka marinens dykeritjänst framhållits, att det syntes vara

lämpligast att såväl utbildnings- som materielfrågor rörande dykeri tjänsten

handhades av ingenjörsutbildad personal, eftersom denna tjänst vore synnerligen

ingenjörstekniskt betonad. Inspektionstjänsten för ingenjörmaterielen

måste omläggas och intensifieras, varför erforderlig arbetskraft för detta

arbetsområde borde ställas till marinöverdirektörens förfogande genom att

marinförvaltningens ingenjöravdelning erhölle härför erforderligt antal mariningenjörer.

Marinförvaltningen har i princip icke haft något att erinra mot försvarsutredningens

förslag men har framhållit att inspektörerna för torped- och undervattensbåtvapnen

samt för minväsendet borde benämnas inspektör för torpedvapnet

respektive inspektör för minvapnet. Inspektören för undervattensbåtvapnet

hade dock i yttrande till marinförvaltningen framhållit, att'', därest

allenast en beställningshavare avsåges för den förstnämnda inspektionsverksamheten,

dennes benämning borde vara den av försvarsutredningen föreslagna.

Marinförvaltningen har vidare anslutit sig till vad marinöverdirektören

uttalat rörande inspektionstjänsten för ingen jörmaterielen.

Chefen för marinen, som beträffande torped- och undervattensbåtvapnen

anslutit sig till försvarsutredningens uppfattning, att det effektivaste vore att

en ny inspektör för torpedvapnet tillkommer vid sidan av inspektören för undervattensbåtvapnet,

har emellertid ansett att man tills vidare borde lösa frågan

genom den föreslagna utvidgningen av sistnämnda inspektion. Denna utvidgning

borde emellertid begränsas till torpedbåtvapnet, dels för att icke uppgifterna

skulle bliva alltför omfattande och dels därför att torpedvapnet å

s. 429 Kontrollera mot PDF

429

Kungl. Maj-.ts proposition nr 210.

övriga torpedbärande fartyg huvudsakligen borde företrädas ur taktiska synpunkter

och av sjöstyrkebefälhavarna, i främsta rummet chefen för kustflottan.

Inspektören borde även i enlighet med utredningens förslag övervaka

marinens dykeri tjänst. Ett visst sammanhang f örefunnes mellan torpedbåtoch

flygtorpedvapnen och det kunde därför vara lämpligt att åt ifrågavarande

inspektör jämväl uppdraga övervakningen av frågor berörande flygtorpeden i

marinens tjänst.

Försvar sväsendets civilmilitära ingenjörers förbund, som i samband med

frågan om marinförvaltningens organisation framlagt förslag om skapande av

en inspektionsbyrå inom marinförvaltningens ingenjöravdelning, har jämväl

föreslagit, att chefen för sagda byrå, som borde vara förste marindirektör,

tillika skulle bekläda en befattning som inspektör för fartygsmaterielen.

1942 års försvarsberedning.

Försvarsberedningen har påpekat, att chefen för kustflottan i sitt utlåtande

framhållit, att inspektörens för sjöartilleriet viktigaste uppgift bleve att

vara chef för skjutskolan. Beredningen funne för sin del behovet av denna

inspektörsbefattning knappast vara tillräckligt ådagalagt, men ville dock med

hänsyn till den av chefen för kustflottan angivna särskilda uppgiften icke

motsätta sig att befattningen inrättades. Bereddes såväl denne som också

övriga inspektörer vid flottan gemensamma expeditionslokaler, syntes det

böra övervägas, om icke samtliga dessa inspektioner kunde förses med gemensam

expedition, varigenom behovet av adjutanter och övrig personal borde

kunna nedbringas under det av försvarsutredningen beräknade.

Jag biträder i huvudsak försvarsutredningens förslag rörande marinens här

berörda inspektionsmyndigheter, till vilka även, såsom jag förut framhållit, bör

räknas inspektören för marinens förbindelseväsende. I några remissyttranden

framförda förslag rörande inspektionen av viss teknisk materiel torde icke

böra upptagas till bedömande, förrän den pågående utredningen rörande förvaltningsverksamheten

föreligger.

Den sakkunskap, som inspektörerna för torped- och undervattensbåtvapnen

samt för minväsendet besitta i fråga om torpeder och minor, synes i erforderlig

utsträckning kunna ställas till chefens för flygvapnet förfogande utan att

det dock därför bör ifrågakomma att göra vederbörande till tjänstegrensinspektörer

inom flygvapnet.

Beträffande de här föreslagna inspektörernas löneställning ävensom behovet

av biträdespersonal m. m. för dessa myndigheter ansluter jag mig till försvarsutredningens

förslag. Den av mig sålunda angivna organisationen av berörda

inspektionsmyndigheter synes böra genomföras under budgetåret

1942/43, därest detta med hänsyn till personaltillgången befinnes möjligt.

Kungl. Maj:t bör, på sätt i det föregående beträffande arméinspektionen

angivits, äga vidtaga de förändringar med avseende å organisationen, som

inom ramen av personalorganisationen må befinnas erforderliga. De av

försvarsberedningen anförda synpunkterna beträffande möjligheten att nedbringa

personalbehovet komma givetvis därvid att tagas under övervägande.

Departements
chefen.

s. 430 Kontrollera mot PDF

430

Kungl. Maj:ts proposition nr 210

B. Marindistrikten.

Organisationen i allmänhet.

Marindistriktsorganisationen innebär i stort sett, att vissa till marinen

hörande mera lokalt betonade stridskrafter, organ och anstalter inom de olika

kustområdena (marindistrikten) sammanförts under ledning av särskilda

chefer, benämnda marindistriktschefer. Marindistrikten äro till antalet sex,

nämligen Norrlandskustens, Ostkustens, Gotlands, Sydkustens, Öresunds och

Västkustens marindistrikt.

Försvarsutredningen.

Försvarsutredningen har framhållit, att den utveckling av marindistriktsorganisationen,

som genomförts som följd av 1936 års försvarsbeslut, varit av

största betydelse för funktionerandet av den marina försvarsberedskapen

under de senaste åren. Det inbördes förhållandet mellan flottans och kustartilleriets

organ och anstalter under fred och krig inom de olika marindistrikten

hade varit reglerat genom särskilda föreskrifter, vilka under beredskapstiden

efter hand måst kompletteras och utvecklas. Såsom i propositionen

1941: 189 angående vissa spörsmål rörande kustartilleriets ställning i försvarsorganisationen

framhållits, borde nu en mera definitiv lösning åvägabringas

beträffande dessa frågor. Härvid borde organisationen av marinens

olika organ och anstalter inom marindistrikten uppgöras efter såvitt möjligt

ensartade grunder.

Beträffande dessa grunder har utredningen framhållit följande:

Krigs- och fredsorganisationerna böra bringas till största möjliga överensstämmelse.

Beträffande befälsförhållandena under krig må emellertid erinras

om att enligt gällande instruktion för överbefälhavaren för rikets försvarskrafter

denne äger att för visst fall och i fråga om särskild del av marinstridskrafterna

vidtaga ändringar rörande ledningens utövande. För säkerställande

av samverkan mellan marinstridskrafter inom vissa kustområden och andra

stridskrafter i bakomvarande område kan sålunda ifrågakomma att upprätta

gemensamt befäl, exempelvis genom att vissa kustartilleriförsvarsstridskrafter

ställas under närmaste militärområdes- eller högre befälhavares befäl. Det

bör med hänsyn härtill i fredstid sörjas för att militärområdesbefälhavare

m. fl. erhålla kännedom om marina försvarsanstalter och planer för verksamheten

etc. inom framförvarande marina försvarsområde.

Normalt synes emellertid marindistriktschefen böra utöva den militära

ledningen över samtliga förband, organ och anstalter inom marindistriktet,

vare sig de äro upprättade av flottan eller av kustartilleriet.

Dessa förband m. m. äro:

lokala sjöstridskrafter (lokalstyrkor, i fredstid fartygsdepåer);

marindistriktets kustartilleriförsvar med däri ingående kustartilleriregemente

eller -kår;

örlogsstation eller örlogsdepå; samt

örlogsvarv.

Yad beträffar örlogsvarven torde marindistriktschefens befogenhet böra

inskränkas till att omfatta åtgärder och ansvar för försvaret mot fientliga

anfall samt viss befälsrätt över å varvet tjänstgörande militär och civilmilitär

personal.

s. 431 Kontrollera mot PDF

431

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Ledningen av förbindelseväsendet inom marindistriktet utövas av i rnarindistriktsstaben

ingående organ. Förbindelseväsendet intar sålunda icke någon

självständig ställning.

Marindistriktschefen direkt underställda böra vidare vara vissa sjukvårdsoch

intendenturanstalter etc., vilka äro gemensamma för två eller flera ovan

angivna förband o. s. v., i den mån de icke lämpligare underställas någon

marindistriktschefen underlydande myndighet.

Under marindistriktschefen torde vidare böra stå ett särskilt organ, som

omhänderhar fastighetsförvaltningen inom marindistriktet. Hittills har organisationen

varit den, att örlogsvarvets byggnadsdepartement handhaft icke

blott varvet tillhörande byggnader, kajer, vägar m. m. utan jämväl övriga

fastigheter etc. som tillhöra marindistriktet. Härifrån hava dock varit undantagna

kustartilleriförsvarets (kustfästningens) fortifikatoriska anläggningar,

kustartilleritruppförbandens kaserner och övriga fastigheter m. m., vilka under

kommendanten handhafts av fästningens fortifikationsförvaltning.

Örlogsvarvens byggnader och övriga fasta anläggningar böra på grund av

sambandet mellan den industriella driften och byggnadstekniska åtgärder

alltjämt handhavas av ett respektive varv tillhörande organ. Men det synes

ohållbart att såväl chefen för örlogsstationen i fråga om stationens byggnader

som än mera marindistriktschefen beträffande marindistriktets fasta anläggningar

och byggnader m. m. skall sakna såväl förvaltningsorgan som tillräckligt

inflytande på fastighetsförvaltningen.

Lämpligast synes i förevarande fall vara, att nuvarande fortifikationsförvaltningen

inom kustfästning utvecklas till att bliva ett gemensamt förvaltningsorgan

för marindistriktets samtliga utom örlogsvarven belägna byggnader,

fastigheter, befästningar o. s. v. Härvid behöver icke göras någon ändring

i de rådande befälsförhållandena, Fortifikationsförvaltningen förblir alltjämt

underställd chefen för kustartilleriförsvaret i avseende å de förvaltningsärenden,

som beröra kustartilleriförsvaret och kustartilleritruppförbandet, under

det att fortifikationsförvaltningen i och för handläggande av byggnadsärenden,

som beröra marindistriktet i övrigt är direkt underställd marindistriktschefen.

---- Med hänsyn till att fortifikationsförvaltningens och fortifikations
befälhavarens

verksamhet till större delen kan beräknas falla inom kustartilleriförsvaret,

bör förvaltningen vara förlagd i anslutning till övriga chefen

för kustartilleriförsvaret underställda förvaltnings- och stabsorgan.

Generellt förutsättes, att sådana reglementariska föreskrifter utfärdas beträffande

förvaltningsverksamheten, att de olika förvaltningarna inom marindistriktet

i huvudsak arbeta självständigt under sina närmaste chefer, så att

marindistriktschefen, om ej annat med hänsyn till särskilda förhållanden föreskrivits,

endast behöver handlägga sådana förvaltningsärenden, som äro av

väsentlig betydelse för krigsberedskapen och den militära verksamheten inom

marindistriktet.

Vid utövande av ledningen inom marindistriktet biträdes marindistriktschefen

av en stab, marindistriktsstaben, under befäl av en stabschef och uppdelad

på följande avdelningar:

Avdelning E, expedition, i allmänhet under en pensionerad officer som

expeditionsofficer;

Avdelning F, flottans avdelning, under en sjöofficer som chef, handlägger

ärenden rörande flottan, d. v. s. sjöstyrkor, örlogsstation eller örlogsdepå,

örlogsvarv, förbindelseväsende, sjöfart o. s. v.;

Avdelning K, kustartilleriavdelning, under en kustartilleriofficer som chef,

handlägger ärenden rörande kustartilleriförsvar, luftförsvar etc.;

s. 432 Kontrollera mot PDF

432

Kungl. Maj-.ts proposition nr 210.

Avdelning 1, intendenturavdelning, under en intendenturofficer såsom chef,

handlägger ärenden rörande intendenturtjänsten etc.;

Avdelning S, sjukvårdsavdelning, under en marinläkare som chef, handlägger

ärenden rörande sjuk- och hälsovård.

I den mån icke annat föreskrives är stabschefen samtidigt chef för viss

avdelning (under fred förutsättes tills vidare så överallt vara fallet). Vid

mindre marindistriktsstab kunna flera avdelningar sammanföras under

gemensam chef.

För att tillförsäkra såväl marindistriktschefer som marindistriktens övriga

myndigheter tillgång å juridisk sakkunskap har utredningen i förteckningen å

arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, upptagit arvoden

till juridiska biträden. I den mån icke annat framgår av förteckningen,

äro biträdena avsedda för samtliga marinens myndigheter inom marindistriktet.

Y ttr anden.

Chefen för Ostkustens marindistrikt har ansett det vara av väsentlig betydelse

att fartygsdepåerna redan i fredstid äro organiserade såsom lokalstyrkor.

Krigs- och fredsorganisationerna borde nämligen bringas till största

möjliga överensstämmelse. — Liksom vissa kustartilleristridskrafter stundom

borde ställas under befäl av närmaste militärområdes- eller högre befälhavare,

måste, om det marina försvarsområdet angrepes och angreppet utlöste behov

av ändrade befäls- och styrkeförhållanden, marindistriktschefen under sitt befäl

erhålla de ökade stridskrafter, även från armén, som kunde disponeras för

ändamålet.

Marindistriktschefen har framlagt ett närmare motiverat förslag till en avsevärd

omorganisation av marindistrikten.

Sålunda borde försvarets ledande inom de marina försvarsområdena ligga

direkt i marindistriktschefens hand, varför någon verklig uppgift i detta avseende

för kustartilleriförsvarschefen icke förelåge. Förefintligheten av särskilda

stabs- och förvaltningsorgan inom kustartilleriförsvaret innebure en

tyngande dubbelorganisation, och kustartilleriförsvarschef med stab och förvaltningar

borde uppgå i vederbörlig marindistriktschefs organ. I samband

med att fortifikationsbefälhavaren sålunda helt underställdes marindistriktschefen

borde byggnadsdepartementen lösgöras från örlogsvarven och införlivas

med fortifikationsförvaltningarna, varigenom skulle skapas ett gemensamt

organ för fortifikatorisk och byggnadsteknisk sakkunskap. Marindistriktens

sjötransportväsende borde centraliseras under marindistriktschefens ledning.

Detsamma gällde förbindelseväsende, intendentur och sjukvårdsväsende.

I den av utredningen föreslagna organisationen av marindistriktsstab

förordades följande ändringar. Stabschefen borde frigöras från uppgiften att

tillika vara chef för avdelning av staben, vilket krävde beräknande av särskild

chef för flottans avdelning. En särskild avdelning för förbindelseväsendet

borde anordnas, och adjutanten borde uppföras såsom särskilt organ i staben

vid sidan av avdelningarna i staben. Intendenturavdelningens arbetsområde

borde återföras till det nuvarande och tilldelas namnet »civilavdelningen».

Sjukvårdsavdelningen kunde indragas. Staben borde tillföras infanteri-, fortifikations-

och flygofficerare.

Marindistriktsstaben borde sålunda få följande indelning: adjutant, flottavdelning,

kustartilleriavdelning, förbindelseavdelning, civilavdelning och

expedition.

s. 433 Kontrollera mot PDF

433

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Befattningarna såsom chefer för Ostkustens, Sydkustens och Västkustens

marindistrikt borde under alla förhållanden besättas med sjöofficerare.

Chefen för Sydkustens marindistrikt har uttalat samma uppfattning i sistnämnda

fråga. Fortifikationsbefälhavaren borde helt underställas marindistriktscliefen,

vilket icke uteslöte, att nämnde befälhavare kunde ställas till

chefens för kustartilleriförsvaret förfogande i vad rörde nämnda försvar.

Stabschef i marindistriktsstab borde icke samtidigt upprätthålla avdelningschefsbefattning.

Särskild stabschef borde sålunda finnas tillgänglig.

Marindistriktsstab borde sammansättas av en militärexpedition och en civilexpedition

(kansli). Särskild uppdelning på avdelningar vore varken önskvärd

eller nödvändig; på stabschef en borde ankomma att efter marindistriktschefens

direktiv ordna tjänsten på ändamålsenligaste sätt. Sjukvårdsärenden

borde beredas och föredragas av förste läkaren, varför sjukvårdsavdelning

vore obehövlig.

Inspektören för kustartilleriet har icke haft något att erinra mot försvarsutredningens

förslag, dock under förutsättning att fortifikationsförvaltningarna

i avseende å de förvaltningsärenden, som berörde kustartilleriförsvaret,

alltjämt utan inskränkning förbleve underställda cheferna för kustartilleriförsvaren.

Chefen för kustflottan har i likhet med chefen för Ostkustens marindistrikt

föreslagit, att fartygsdepåerna även i fredstid skola vara organiserade såsom

lokalstyrkor och lokalstyrkecheferna (ställföreträdare) vara i tjänst med sina

staber.

Fortifikationsförvaltningarna inom marindistrikten borde vara marindistriktscheferna

direkt underställda och icke stå under cheferna för kustartilleriförsvaren.

I anslutning härtill borde byggnadsdepartementen utbrytas från

örlogsvarven och sortera direkt under vederbörlig fortifikationsförvaltning.

Uppdelningen av marindistriktsstaberna på en flottans avdelning och en kustartilleriets

avdelning vore felaktig. I princip borde alla staber inom en försvarsgren

organiseras lika, varvid för marinen marinstaben borde vara rättesnöret.

Stabschefen, som borde vara stabsutbildad, borde upptagas fristående

i personalstaterna. Intendenturofficer och läkare borde knytas till staben på

samma sätt som inom chefens för kustflottan stab. Sjötransportväsendet

inom ett marindistrikt borde centraliseras under marindistriktschefens ledning,

då ett upprätthållande av skilda transportväsenden måste leda till slöseri

med fartyg och personal. Vad slutligen beträffade intendenturförvaltningarna

vore den nuvarande organisationen inom Ostkustens marindistrikt —- med två

fristående förvaltningar, intendenturförvaltningen vid Ostkustens marindistrikt

och fästningsintendenturen i Vaxholm — icke ändamålsenlig. Det borde

därför övervägas, huruvida icke dessa båda förvaltningar kunde sammanslås

under en gemensam ledning.

Marinförvaltningen har i princip anslutit sig till den förenkling och ökade

enhetlighet i marinens förvaltningsorganisation, som försvarsutredningen

eftersträvat. Förvaltningsuppgifter av samma art vid ett marindistrikts olika

förband och anstalter borde sålunda i görligaste mån sammanföras under

gemensam ledning, varjämte de olika marindistriktens förvaltningsorganisation,

där icke särskilda skäl till annat föranledde, sinsemellan borde vara ensartad.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sand. Nr 210.

377 42 28

s. 434 Kontrollera mot PDF

434

Kungl. Maj-.ts proposition nr 210.

Till härmed sammanhängande frågor ansåge sig marinförvaltningen emellertid

icke kunna taga definitiv ställning så länge 1941 års militära förvaltningsutredning

ännu ej framlagt sitt förslag. Yissa framkomna förslag och

synpunkter ville ämbetsverket dock framlägga.

Sålunda hade marinöverläkaren föreslagit, att marindistrikt och vederbörande

kustartilleriförsvar skulle i fråga om sjukvårdsförvaltning ha en gemensam

organisation varjämte sjukvårdsförråden, i den mån de utgjorde

mobiliseringsförråd, direkt borde underställas marindistriktscheferna (även

å Gotland) under det att de ordinarie fredsutrustningarna för örlogsstationer,

depåer, kustartilleritruppförband m. m. skulle underställas respektive chefer.

Liknande synpunkter hade framkommit beträffande fortifrkationsförvaltningen

vid marindistrikten. Sålunda hade chefen för Ostkustens marindistrikt

föreslagit, att fortifikationsförvaltningen skulle bliva ett marindistriktschefen

direkt underställt organ och att byggnadsdepartementet å

Stockholms örlogsvarv i anslutning härtill skulle lösgöras från örlogsvarvet

och införlivas med fortifikationsförvaltningen. Härigenom skulle marindistriktschefen

få den erforderliga överblicken över distriktets alla byggnadsfrågor.

Frågan om örlogsvarvens byggnadsförvaltning kunde enligt marinförvaltningens

förmenande icke lösas, förrän i samband med den omorganisation

av örlogsvarven, som eventuellt komme till stånd såsom resultat av pågående

utredning rörande dessa varvs organisation.

Vid Ostkustens och Sydkustens marindistrikt syntes den nuvarande kamerala

organisationen böra bibehållas. Ämbetsverket funne det lämpligt, att —

såsom utredningen förutsatt — Stockholms skärgårds kustartilleriförsvar och

Blekinge kustartilleriförsvar erhölle egna kameralförvaltningar. I fråga om

Göteborgs skärgårds kustartilleriförsvar läte det sig däremot för närvarande

icke med säkerhet bedöma, huruvida de kamerala göromålen komme att taga

en sådan omfattning, att de skulle kräva inrättandet av ett särskilt kameralkontor.

Då marindistriktschef vid det fåtal sjukvårdsärenden, som det ankoimpe

på honom att handlägga, alltid kunde anlita förste läkaren, syntes det

onödigt att låta marindistriktsstaben erhålla en särskild sjukvårdsavdelning.

Marindistriktsstabs intendenturavdelning borde benämnas kansliavdelning

för att undvika förväxling med marindistrikts intendenturförvaltning.

Chefen för marinen har erinrat om försvarsutredningens uttalande att överbefälhavaren

för rikets försvarskrafter enligt gällande instruktion ägde att

för visst fall och i fråga om särskild del av marindistriktskrafterna under krig

vidtaga ändringar rörande ledningens utövande. Häremot ville chefen för

marinen erinra, att om en sådan åtgärd avsåge ett marint försvarsområdes

kustartilleriförsvar, den komme att förorsaka ett icke önskvärt sönderbrytande

av den marina organisationen.

Den för marindistriktsstaberna föreslagna organisationen syntes böra

ändras till överensstämmelse med den för marinstaben gällande. Sedan kustartilleriförsvaret

inom samtliga marindistrikt blivit underställt en särskild,

med egen stab utrustad befälhavare, syntes något behov av från varandra avskilda

avdelningar för flottan och för kustartilleriförsvaret icke föreligga.

Naturligare och för samarbetet fördelaktigare vore att uppdela staben i

detaljer, motsvarande marinstabens avdelningar, alltså operations-, förbin
-

s. 435 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

435

delse-, organisations- och personaldetaljer. Stabschefen borde icke i en stab

av sådan vikt tillika vara avdelningschef. Han borde kunna vara antingen

sjö- eller kustartilleriofficer. Inom marindistrikt, vars chef vore kustartilleriofficer,

måste stabschefen dock vara sjöofficer. JJtabens detalj organisation

borde bestämmas av marindistriktschefen och likaså personalens fördelning

till detaljer.

Någon ändring i marindistriktsstabernas personalbehov föranleddes icke

av sålunda ifrågasatt frångående av förslaget.

Sammanförandet av sjö- och kustartilleriofficerare inom de olika detaljerna

samt införandet av verkliga stabschefsbefattningar vore ägnat att öka

sjö- och kustartilleriofficerarnas kännedom om varandras arbetsområden och

att därigenom säkerställa en effektiv samverkan inom marinen.

1942 års f ör sv ar sb er ednin g.

Beredningen har framhållit, att befälsförhållandena i de särskilda marina

försvarsområdena borde ägnas uppmärksamhet, enär förhållandet mellan

arméns och marinens myndigheter icke syntes vara av försvarsutredningen

fullt klarlagt. Det vore viktigt, att befälsförhållandena inom marindistrikten

bleve så ordnade, att svårigheter icke uppkomme, därest kustartilleriförsvarskrafter

underställdes närmaste militärområdeschef eller högre befälhavare vid

armén. Då kustartillerichef underställdes befälhavare ur armén, måste han

för att rätt kunna fylla sin uppgift givetvis disponera erforderliga förvaltnings-

m. fl. organ. För att organisationen inom marint försvarsområde icke

skulle sönderbrytas vid ett dylikt tillfälle, vore det av vikt, att marindistriktens

organisation redan i fredstid så ordnades, att chefen för kustartilleriförsvaret

förfogade över de organ, som han måste disponera i krig. Detta behov

tillgodosåges av försvarsutredningens förslag rörande befälsförhållandenas

m. m. ordnande inom marindistrikten, men så skulle icke bliva fallet, därest

i vissa yttranden framkomna förslag, vilka innebure avsteg från vad försvarsutredningen

föreslagit, lades till grund för organisationen av marindistrikten.

Ej heller det av chefen för marinen framlagda förslaget till organisation

av marindistriktsstaberna innebure någon tillfredsställande lösning av

frågan. Beredningen ville därför framhålla vikten av att försvarsutredningens

förslag rörande marindistriktens organisation godkändes, och att föreskrifterna

om denna organisation meddelades i sådan ordning, att över kustartilleriförsvarschef

stående militär myndighet icke ägde att genom reglementariska

eller andra föreskrifter inskränka haps befogenheter.

Mot försvarsutredningens förslag rörande marindistriktens organisation ha Depariementsi

remissyttrandena i olika avseenden framställts erinringar, av vilka en del chefen.

synas mig vara av den innebörd, att de icke utan vidare överväganden böra

helt avvisas. Även om vissa jämkningar skulle befinnas erforderliga i försvarsutredningens

förslag, torde likväl marindistriktens uppgifter i stort sett kunna

lösas inom ramen för den av försvarsutredningen föreslagna personalorganisa
-

s. 436 Kontrollera mot PDF

436

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

tionen, från vilken jag alltså ansett mig i huvudsak böra utgå vid beräkningen

av kostnaderna för organisationens genomförande. Det torde böra ankomma

på Kungl. Maj:t att utfärda närmare föreskrifter rörande ifrågavarande organisationsspörsmål.

Jag förutsätter, att därvid särskild uppmärksamhet kommer

att ägnas spörsmålet, hur ett effektivt samarbete mellan de marina befälhavarna

och vederbörande befälhavare ur armén skall kunna ernås.

Marindistriktens organisation.

De med kustartilleriets organisation sammanhängande frågorna beträffande

marindistrikten komma i förevarande avsnitt att beröras endast i den mån

sambandet så kräver. I övrigt behandlas denna fråga under avsnittet om kustartilleriet.

F ör sv ars utredning en.

Chefen för Sydkustens marindistrikt är i nuvarande organisation

jämväl kommendant i Karlskrona fästning. Honom underställda äro bland

annat örlogsstation, örlogsvarv (i militärt avseende), fartygsdepå, förbindelseväsende,

intendenturförvaltning, kameralkontor, sjukvårdsförvaltning samt

vissa till Karlskrona fästning hänförliga myndigheter och organ.

Försvarsutredningen har framhållit, att sammanförandet av befattningarna

såsom marindistriktschef och såsom kommendant med hänsyn till den stora

utvidgning av kustartilleristridskrafterna inom marindistriktet, som redan ägt

rum eller av utredningen komme att föreslås, borde upphöra. I samband med

att begreppet Karlskrona fästning, enligt vad utredningen vid behandlingen

av kustartilleriet komme att föreslå, förändrades till Blekinge kustartilleriförsvar

borde sålunda tillkomma en särskild chef för detta, tillika försvarsområdesbefälhavare.

Denne borde vara officer vid kustartilleriet i lönegrad Öb 2 och

i likhet med övriga innehavare vid marinen av sådan beställning tillhöra

amiralitetet. Till sitt förfogande borde han hava en särskild stab, motsvarande

vad som hittills benämnts fästningsstab.

Under chefen för marindistriktet borde lyda: lokalstyrka (fartygsdepå),

Blekinge kustartilleriförsvar med Karlskrona kustartilleriregemente, Karlskrona

örlogsstation, Karlskrona örlogsvarv, marindistriktets intendentur- och

kameralförvaltningar, marindistriktets sjukvårdsförvaltning med marinens

sjukhus i Karlskrona (sjukhuset torde eventuellt framdeles komma att uppgå i

länslasarettet i Karlskrona) samt marinens ecklesiastikpersonal i Karlskrona.

Marindistriktschefen i viss mån underställda borde jämväl vara de till

Karlskrona förlagda, för marinen, respektive flottan gemensamma marinens

underofficersskola och flottans sjömansskola.

För marindistriktsstaben har försvarsutredningen beräknat följande personal:
Avdelning

E: pensionerad officer.

Avdelning F: 1 regementsofficer, 4 kompaniofficerare (Fl).

Avdelning K: 1 regementsofficer, 1 kompaniofficer (KA).

s. 437 Kontrollera mot PDF

437

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Avdelning I: 1 regementsofficer (Int.).

Avdelning S: 1 marinläkare.

I fråga om behovet av underofficerare och manskap samt av civil personal

har försvarsutredningen — liksom beträffande övriga marindistrikt — hänvisat

till vederbörliga personalfördelningstablåer och personalförteckningar.

Beträffande försvarsutredningens förslag med avseende å förvaltningsorganisationen

inom marindistriktet torde få hänvisas till vad försvarsutredningen

å sid. 379 och 380 i betänkandet därom anfört.

Yad angår vissa lokalfrågor inom marindistriktet har utredningen erinrat

om att 1941 års riksdag beviljat medel till iordningställande av f. d. ingenjörkasernen

i Karlskrona till kanslihus för marindistriktschefen. Med hänsyn till

den av försvarsutredningen föreslagna organisationen syntes det emellertid

lämpligare, att ifrågavarande lokaler iordningställdes för chefen för kustartilleriförsvaret

med underlydande organ. Någon ny ämbetslokal borde ej avses

för marindistriktschefen. Erforderliga utrymmen för marindistriktsstaben

kunde erhållas i det nuvarande kanslihuset genom att chefens för Karlskrona

örlogsstation expedition bortflyttades och förlädes till den kasernbyggnad,

som försvarsutredningen, enligt vad under avsnittet Örlogsstationerna närmare

angåves, funne nödvändig och som borde uppföras invid förutvarande

skeppsgossekasernen.

Den nuvarande organisationen av Ostkustens mar in distrikt avviker

såtillvida från organisationen av Sydkustens marindistrikt, att en särskild,

marindistriktschefen i vissa avseenden underställd kommendant för vissa kustartilleriförsvarsanstalter

inom marindistriktet (Yaxholms fästning) redan nu

finnes.

Försvarsutredningen har icke ifrågasatt annan principiell ändring av den

nuvarande organisationen än att kustartilleriförsvaret inom Stockholms skärgårds

marina försvarsområde med Vaxholms kustartilleriregemente helt underställdes

marindistriktschefen. Chef för Stockholms skärgårds kustartilleriförsvar,

tillika försvarsområdesbefälhavare, bleve sålunda den nuvarande kommendanten

i Yaxholms fästning. Hårsfjärdens depå, som hittills varit underställd

chefen för kustflottan, borde i stället lyda under marindistriktschefen.

Under denne skulle sålunda lyda: lokalstyrkor (fartygsdepå), Stockholms

skärgårds kustartilleriförsvar med Yaxholms kustartilleriregemente, Stockholms

örlogsstation, Stockholms örlogsvarv, Hårsfjärdens depå, marindistriktets

intendentur- och kameralförvaltningar, marindistriktets sjukvårdsförvaltning

samt marinens ecklesiastikpersonal i Stockholm.

Marindistriktsstaben borde organiseras på avdelningar på motsvarande sätt

och med samma sammansättning som angivits i fråga om Sydkustens marindistrikt.

Enär fortifikationsförvaltningen, enligt vad försvarsutredningen principiellt

uttalat, borde vara förlagd tillsammans med chefens för kustartilleriförsvaret

övriga förvaltningsorgan och sålunda komme att finnas i Vaxholm, vore det

enligt försvarsutredningens uppfattning lämpligt att till marindistriktschefens

s. 438 Kontrollera mot PDF

438

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

ständiga förfogande i Stockholm ställa en fortifikationsförvaltningen tillhörande

officer, vilken direkt kunde handlägga större delen av de ärenden,

som berörde byggnadsförvaltningen inom marindistriktet utom kustartilleriförsvaret.

Frågan om utflyttning från Stockholm av örlogsbasen inom Ostkustens

marindistrikt komme enligt utredningens mening att i viss mån inverka på

marindistriktets organisation. Härom har utredningen framhållit följande:

Den utflyttning av Stockholms örlogsbas, som i många år varit ifrågasatt,

blir på grund av utökningen av marinorganisationen i förhållande till 1936 års

försvarsordning ofrånkomlig. Då riksdagen emellertid nyligen beviljat medel

till viss modernisering av Stockholms örlogsvarv, synes det önskvärt — för

att undvika för stora samtidiga utgifter för örlogsbasanläggningen — att

utflyttningen till en början kommer till stånd för enbart örlogsstationen,

medan örlogsvarvet ännu ett antal år bör kvarligga på nuvarande plats. En

snar utflyttning av örlogsstationen är oundgängligen erforderlig med hänsyn

till att kaserner, skollokaler, exercisplats o. s. v. icke äro tillräckliga. Möjligheter

att tillfredsställande tillgodose förefintliga, oundgängliga krav saknas

jämväl på nuvarande platser. Erågan om örlogsstationens flyttande till annan

plats än den nuvarande förutsättes därför skola upptagas till slutlig behandling,

så snart som utredningens förslag om marinorganisationen vant föremål

för statsmakternas prövning.

Utredningen förutsätter, att chefen för Ostkustens marindistrikt tills

vidare, i varje fall intill dess flyttningen av hela örlogsbasen blivit genomförd,

kvarstannar i Stockholm.

Under sådana förhållanden torde det bliva erforderligt, att jämväl en del

av intendenturförvaltningen bibehålies i huvudstaden. Det synes nämligen

lämpligt att detta förvaltningsorgan bland annat tillägges uppgiften att planlägga

och till huvudsaklig del ombesörja livsmedelsanskaffningen för marindistriktet

i dess helhet samt därå replierande fartyg ävensom att utöva ledningen

av därav betingad förrådsverksamhet. Beklädnadsförråden och beklädnadsreparationsverkstaden

förutsättas emellertid vara förlagda till örlogsstationen

och böra därför efter utflyttningen tills vidare underställas stationschefen.

Därest, i enlighet med vad som under rubriken Örlogsstationerna föreslås,

särskilda ekonomikontor för kompanierna inrättas, synes sådant kontor vid

utflyttning av Stockholms örlogsstation kunna utvecklas till ett stationsförvaltningens

kameralkontor med uppgift att handlägga kassaärenden, ombesörja

bokföring och medelsredovisning och utöva förvaltningskontroll m. m.

i vad avser sagda förvaltning.

I fredstid är jämlikt nuvarande organisation chefen för Göteborgs örlogsdepå

samtidigt chef för Västkustens marindistrikt. Denne underställda

äro — förutom örlogsdepån —- Älvsborgs fästning, förlagd i materielreserv

och utan annan bemanning än vad som erfordras för materielens underhåll

och vård, samt en fartygsdepå.

Sedan år 1939 ha anstalterna för kustartilleriförsvaret erhållit en omfattande

förstärkning samt bemannats med till Västkusten förlagd personal

från andra kustartilleriförband. Sjöstridskrafterna ha erhållit ökad omfattning

och verksamheten inom marindistriktet i olika avseenden vidgats.

Särskild marindistriktschef — flaggman i reserven — har varit tillsatt.

s. 439 Kontrollera mot PDF

439

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Försvarsutredningen har erinrat om att, med den utveckling förhållandena

efter 1936 års försvarsbeslut tagit, en allt större vikt kommit att läggas på

försvarsanstalterna vid Yästkusten, vilka därför efter hand vuxit i omfattning.

Utredningen föresloge därför återupprättande av det före 1925 års försvarsordning

förefintliga kustartilleriförbandet på Yästkusten. De nuvarande

anstalterna vid Nya Varvet vore ej längre tillräckliga för såväl flottans som

kustartilleriets behov. Med hänsyn till olika förhållanden vore det mest ändamålsenligt

att anordna ny förläggning för kustartilleriförbandet, medan flottan

ensam finge disponera Nya Varvet.

Som chef för marindistriktet borde avses en särskild beställningshavare i

lönegrad Öb 2 och ingående i amiralitetet. Marindistriktschefen underställda

borde vara: lokalstyrka (fartygsdepå), Göteborgs skärgårds kustartilleriförsvar

med Älvsborgs kustartilleriregemente, Göteborgs örlogsdepå, marindistriktets

intendentur- och kameralförvaltningar samt marindistriktets sjukvårdsförvaltning.

I fredstid beräknades kustartilleriförsvaret och kustartilleriregementet stå

under gemensam chef. Såsom chef för örlogsdepån beräknades en regementsofficer

vid flottan.

Marindistriktsstaben beräknades vara sammansatt på följande sätt:

Avdelning E: pensionerad officer;

Avdelning F: 1 regementsofficer, 3 kompaniofficerare (Fl);

Avdelning K: 1 regementsofficer eller kompaniofficer (KA);

Avdelning I: 1 regementsofficer eller kompaniofficer (Int);

Avdelning S: 1 marinläkare (samtidigt läkare å örlogsdepån).

Beträffande förvaltningen inom marindistriktet har försvarsutredningen

å sid. 383 i betänkandet framfört vissa synpunkter, för vilka icke här torde

behöva redogöras närmare.

Försvarsutredningen har framhållit, att det i samband med den avsedda

utökningen av flottans personal och materiel å Nya Varvet bleve erforderligt

att vidtaga vissa omdispositioner av förefintliga lokaler samt att utföra en

del ombyggnader. Dessa frågor upptoges emellertid till behandling i annat

sammanhang, och utredningen inginge nu endast på frågan rörande ett för

flottan och kustartilleriet gemensamt sjukhus, beträffande vilken fråga anfördes

följande:

Det till sjukvårdsförvaltningen hörande sjukvårdsförrådet är avsett för

samtliga förband etc. inom marindistriktet. Härutöver bör upprättas ett gemensamt

sjukhus, innehållande förutom vårdplatser även tandklinik och röntgenavdelning.

Även om detta sjukhus kommer till stånd, erfordras dock inom

respektive kasernförläggningar mottagnings- och sjukrum för sjukmönstring

m. m.; härför böra avses vid Nya Varvet de nuvarande lokalerna och för kustartilleriregementet

särskilda lokaler i den nya kasernförläggningen.

Sjukhuset förutsättes liksom sjukvårdsförrådet tillhöra marindistriktets

sjukvårdsförvaltning. Stabsläkaren (örlogsdepåns läkare) bör samtidigt vara

såväl chef för sjukvårdsförvaltningen som läkare vid sjukhuset.

I fredstid är jämlikt nuvarande instruktion kommendanten i Hemsö fästning

samtidigt chef för Norrlandskustens marindistrikt, vilket för
-

s. 440 Kontrollera mot PDF

440

Kungl. Majds proposition nr 210.

utom den i materielreserv förlagda fästningen endast omfattar vissa förråd.

Den flottan tillhörande dock- och verkstadsanläggningen vid Gustafsvik

(Gustafsviks örlogsdepå) har varit utarrenderad till ett privat företag och har

avsetts tagas i bruk först vid mobilisering.

Sedan år 1939 ha vissa förstärkningsåtgärder vidtagits beträffande fästningen,

som bemannats med personal från kustartilleriets truppförband. Särskild

marindistriktschef, regementsofficer i reserven, har varit tillsatt, och

under denne ha även vissa sjöstridskrafter varit ställda.

Försvarsutredningen har ansett en effektivisering av den marina verksamheten

och de marina organen på Norrlandskusten erforderlig. En effektiv

marindistriktsledning borde upprättas, vissa fartyg med personal förläggas

till marindistriktet och Gustafsviks örlogsdepå tagas i bruk i fredstid och utvecklas.

Beträffande kustartilleriförsvaret borde åtgärder vidtagas för höjande

av beredskapen genom upprättandet av ett till Härnösand förlagt kustartilleridetachement.

Chefen för marindistriktet borde ha sin expedition förlagd till Härnösand

i ett med chefen för kustartilleriförsvaret gemensamt kanslihus. För befattningen

borde avses en särskild beställningshavare i lönegrad Oa 6.

Under marindistriktschefen skulle lyda: lokalstyrka (fartygsdepå), Hemsö

kustartilleriförsvar med Härnösands kustartilleridetachement samt Gustafsviks

örlogsdepå.

Marindistriktsstaben borde organiseras på avdelningar på sätt förut angivits.

Å vardera av avdelningarna F och K borde tjänstgöra en stamofficer.

Avdelningarna I och S borde underställas en officer ur marinintendenturkåren,

samtidigt tjänstgörande vid kustartilleriförsvaret.

Befattningen såsom chef för Gotlands marindistrikt upprätthålles

jämlikt nuvarande organisation av en regementsofficer, som i fredstid samtidigt

är placerad till tjänstgöring i marinstaben. Marindistriktschefen underställda

äro endast de lokala sjöstridskrafterna och de marina förbindelseanstalterna

å ön, under det att Gotlands kustartilleriförsvar i avseende å planläggningsarbete

och verksamhet lyder under militärbefälhavaren å Gotland. I fråga

om Gotlands försvar är marindistriktschefen i vissa avseenden underställd

militärbefälhavaren.

Försvarsutredningen har framhållit att det, med hänsyn till den ökade betydelse

Gotland kommit att intaga i och för rikets försvar, vore erforderligt att

företaga viss utbyggnad av de marina anstalterna på ön i vad avsåge flottan,

varjämte sådana åtgärder måste vidtagas, att marindistriktsledningen lättare än

för närvarande vore fallet kunde förbereda och genomföra sina åligganden.

I fråga om befälsförhållandena å Gotland syntes det vara lämpligt att i

såväl fred som krig under en gemensam chef sammanföra alla för Gotlands

försvar upprättade militära förband, försvarsanstalter och övriga organ etc.

Detta borde ske genom att åt militärbefälhavaren på Gotland uppdroges att

samtidigt vara marindistriktschef.

s. 441 Kontrollera mot PDF

441

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Under militärbefälhavaren på Gotland i dennes egenskap av marindistriktschef

borde följaktligen lyda dels Gotlands kustartilleriförsvar med Gotlands

kustartillerikår, dels de för marindistriktet avsedda sjöstridskrafterna med

för dem avsedd basorganisation (Fårösunds förrådsdepå), dels det maiina föibindelseväsendet

å ön.

För att möjliggöra för militärbefälhavaren att utöva ledningen av marindistriktet

borde erforderliga stabsorgan tillkomma, i princip motsvarande dem

hos övriga marindistriktschefer. Militärbefälsstaben borde följaktligen utökas

med en avdelning F och en avdelning K, under det övriga avdelningar inom

staben syntes kunna omhänderhava även marindistriktets motsvarande äienden,

varvid samråd i erforderlig utsträckning förutsattes äga rum med nyssnämnda

avdelningar F och K.

I fredstid borde för avdelning F beräknas en regementsofficer och en kompaniofficer

ur flottan samt en pensionerad underofficer, under det att för avdelning

K avsåges en regementsofficer och en underofficer ur kustartilleriet.

Ytterligare personal ur kustartilleriet ägde militärbefälhavaren (marindistriktschefen)

vid förefallande behov beordra ur Gotlands kustartilleriförsvar.

Fortifikationsförvaltningen syntes kunna vara gemensam för samtliga militära

organ å Gotland. Med hänsyn till det permanenta behovet av fortifikationspersonal

i chefens för Gotlands kustartilleriförsvar stab borde emellertid

viss dylik personal vara förlagd till Fårösund.

Såsom chef för Öresunds marindistrikt tjänstgör jämlikt nuvarande

organisation i fredstid en kompaniofficer, vilken vid försvarsberedskap och

mobilisering varit avsedd att i egenskap av stabschef tjänstgöra hos en därvid

såsom marindistriktschef placerad regementsofficer. De marindistriktschefen

underställda organen utgöras av lokalstyrka jämte vissa förråd m. m.

Försvarsutredningen har framhållit, att det inom ramen för den föreslagna

organisationen icke ansetts nödvändigt att inom Öresunds marindistrikt upprätta

någon i fredstid bemannad örlogsbas. Den goda tillgången på privata

varv jämte befintligheten av vissa upprättade förråd syntes kunna säkerställa

de viktigaste kraven på en basorganisation för de sjöstridskrafter, som kunde

beräknas vid krig vara tilldelade marindistriktet.

För att planläggningsarbetet och övrig verksamhet inom marindistriktet

skulle kunna genomföras i den ökade omfattning, som ändock krävdes, borde

ledningen på olika sätt effektiviseras och förstärkas. Densamma borde som

hittills vara förlagd till Malmö. För marindistriktschefen borde avses en beställning

i lönegrad Oa 5.

Inom marindistriktet vore även upprättade vissa kustartilleriförsvarsanstalter.

Utrustning och bemanning av desamma borde åvila Yästkustens

marindistrikt (Göteborgs skärgårds kustartilleriförsvar), men planläggningen

för utnyttjandet borde tillkomma chefen för Öresunds marindistrikt. I marindistriktsstaben

borde därför ingå en kompaniofficer ur kustartilleriet, vilken

jämväl borde stå till de lantmilitära myndigheternas förfogande för handläg
-

s. 442 Kontrollera mot PDF

442

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

gande av kustartilleriärenden. Tills vidare under fredstid borde nämnde kustartilleriofficer

endast tillfälligt tjänstgöra inom marindistriktet samt i övrigt

tillhöra det av utredningen föreslagna Älvsborgs kustartilleriregemente, vilket

skulle bemanna kustartilleriförsvarsanstalterna inom marindistriktet.

I marindistriktsstaben borde under fred ingå två kompaniofficerare ur

flottan. Den ene av dessa vore vid mobilisering avsedd såsom adjutant hos

chef för lokalstyrka och borde under fred disponeras, förutom för planläggningsarbete,

såsom instruktör etc. för inom marindistriktet upprättade sjövärnsflottiljer.

Y ttr anden.

Chefen för Ostkustens marindistrikt har ansett, att nämnde chef med hänsyn

till honom åliggande representationsskyldighet borde tillerkännas ett representationsbidrag

om förslagsvis 2,400 kronor.

Chefen för Sydkustens marindistrikt har föreslagit, att de fyra större marindistrikten

skola benämnas norra, östra, södra och västra. Som en följd av det

sätt, på vilket Gotlands marindistrikt föreslagits bliva organiserat, borde även

benämningen »marindistrikt» försvinna. Benämningen »chef för Blekinge

kustartilleriförsvar» borde ändras till det enligt marindistriktschefens åsikt

mera adekvata »chef för Sydkustens (södra marindistriktets) kustartilleri».

Motsvarande ändring borde vidtagas inom övriga marindistrikt.

Inspektören för kustartilleriet har anfört, att Gotlands kustartilleriförsvar

med hänsyn till den omfattning, som befästningsanläggningar, kasernetablissement,

befintliga och planerade befälsbostäder m. m. hade, borde förfoga över

egen fortifikationsförvaltning.

Marinförvaltningen har ifrågasatt, huruvida icke enhetligheten i förvaltningsorganisationen

inom Sydkustens och Ostkustens marindistrikt kunnat

drivas än längre, varvid särskilt syntes böra upptagas frågan om centrala beklädnadsförråd

inom marindistrikten och eventuell central anskaffning av utredning

i allmänhet, även sådan som anskaffades för tyg- och fortifikationsförvaltningarna.

Marinförvaltningen har i likhet med försvarsutredningen understrukit

vikten av att frågan om Stockholms örlogsstations utflyttning från Stockholm

snarast genomfördes. Från marinöverläkaren hade sålunda påtalats det ur

sanitär synpunkt synnerligen olämpliga i att en stor del av personalen vid

stationen förlädes ombord å logementsfartyg. Medel för förflyttning av stationen

borde därför upptagas vid beräknande av byggnadskostnader för

marinen.

Med den omfattning Västkustens marindistrikt enligt utredningen skulle

erhålla vore det enligt marinförvaltningens åsikt nödvändigt att vid distriktet

tillskapa en sjukvårdsförvaltning under en förste marinläkare. Liksom för Sydoch

Ostkustens marindistrikt syntes ett för marindistriktets samtliga förband

gemensamt förråd av förläggningsutrustning böra tillkomma. Ehuru utredningen

intet sade därom, syntes inrättandet av ett självständigt beklädnadsförråd

bliva erforderligt, vilket i så fall syntes böra underställas marindistrik
-

s. 443 Kontrollera mot PDF

443

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

tets intendenturförvaltning. Nu befintliga, Göteborgs örlogsdepå tillhörande

materialutrednings- samt kol- och oljeförråd avsåges enligt utredningen utnyttjas

även av kustartilleriförsvarets förband och ställas under marindistriktets

intendenturförvaltning. Här förelåge alltså en längre driven centralisering

i förvaltningen än som förutsattes för Syd- och Ostkustens marindistrikt. Det

syntes måhända böra övervägas om icke för vinnande av likhet med övriga

marindistrikt i detta avseende örlogsdepån i Göteborg fortfarande borde handhava

utredningsförråden.

I samband med att organisationen av Öresunds marindistrikt utbyggdes

samt ett beklädnadsförråd tillfördes distriktet borde enligt marinförvaltningens

mening även en intendenturofficer avses för marindistriktets stab. Denne

skulle bereda intendentur- och vissa andra förvaltningsärenden samt tjänstgöra

som marindistriktschefens sekreterare. Med hänsyn till krigsförberedelsearbetet

vore det dessutom synnerligen önskvärt, att redan i fredstid vid

distriktet funnes en intendent, som vid intagande av förstärkt försvarsberedskap

eller mobilisering vore väl insatt i distriktets krigsorganisation.

1942 års för svar sberedning.

Beredningen har framhållit, att i avvaktan på lösandet av frågan om Stockholms

örlogsbas’ förläggning till annan plats än den nuvarande allenast oundgängligen

erforderliga ny- och ombyggnader m. m. inom det nuvarande förläggningsområdet

borde utföras.

Beredningen har vidare uttalat sin betänksamhet mot att till Karlskrona

förlädes nya institutioner och att där åtgärder vidtoges, som syftade till att

åstadkomma ökade möjligheter att dit förlägga fartyg och att där utföra

arbeten för försvarsväsendets räkning.

Beställningen såsom chef för Västkustens marindistrikt borde åtminstone

tills vidare upptagas i lönegraden Öb 2 eller Öb 1.

För befattningen såsom chef för Norrlandskustens marindistrikt borde, i

avvaktan på erfarenheter angående omfattningen och arten av de med befattningen

förenade göromålen, avses beställningshavare i lönegraden Oa 5 i

stället för av försvarsutredningen föreslagen högre beställningshavare.

Befattningen såsom chef för Öresunds marindistrikt borde hänföras till

lönegraden Oa 5 eller Oa 4.

Såsom jag tidigare anfört, bör det ankomma på Kungl. Maj:t att efter ytterligare

överväganden träffa avgörande rörande marindistriktens inre organisation.

Jag saknar därför anledning att här i detalj behandla de olika förslag,

som i detta hänseende föreligga. Vid beräkningen av personalbehovet för de

olika marindistriktens ledning har jag emellertid som nämnts ansett mig

kunna i huvudsak utgå från försvarsutredningens beräkningar. Med hänsyn

till önskemålet att nedbringa antalet regementsofficerare vid kustartilleriet

_ varom närmare förmäles i annat sammanhang — torde emellertid för

marindistriktsstaben vid Västkustens marindistrikt böra avses allenast en

kompaniofficer.

Departements
chefen.

s. 444 Kontrollera mot PDF

444

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Behovet av ombyggnads- och nybyggnadsarbeten för marindistriktens räkning

— beträffande dessa frågor torde få hänvisas jämväl till avsnittet Marinens

byggnader m. m. i det följande -— torde kunna beräknas i anslutning till

försvarsutredningens förslag. De avvikelser från utredningens förslag till organisation

av marindistriktens ledning, som kunna visa sig erforderliga, torde

nämligen icke bliva av den omfattning, att väsentliga ändringar i byggnadsprogrammet

behöva ifrågakomma.

Beträffande Sydkustens marindistrikt äro emellertid distriktets lokalfrågor

i viss mån beroende av huru de i annat sammanhang berörda sjukhusfrågorna

lösas. Jag förutsätter, att inom detta distrikt sådana lokaldispositioner ej vidtagas,

som kunna föregripa den stundande omprövningen av sjukhusorganisationen

i Karlskrona.

Organisationen av Ostkustens marindistrikt påverkas i viss grad därav,

att frågan om förflyttningen av Stockholms örlogsbas till annan plats ännu

icke förts fram till en lösning. Den utredning i ämnet, som av chefen för

marinen efter erhållet uppdrag utförts och som överlämnats med skrivelse den

24 januari 1939, har hittills icke föranlett åtgärd. Vid anmälan av ärenden

rörande medelsanvisning för vissa byggnadsarbeten m. m.- å tilläggsstat till

riksstaten för budgetåret 1940/41 (proposition 1941: 221) anförde jag bland

annat, att chefen för marinen i skrivelse den 19 april 1941 upptagit frågan om

en förflyttning av Stockholms örlogsbas till förnyad behandling samt därvid

föreslagit en utflyttning i etapper av örlogsstationen och örlogsvarvet i huvudsaklig

överensstämmelse med det år 1939 ingivna förslaget. Jag ansåg mig

emellertid då icke kunna taga slutlig ståndpunkt till denna fråga.

Enär en utflyttning av örlogsbasen från Stockholm är ofrånkomlig men jag

icke utan ytterligare utredning anser mig kunna taga ställning till frågan, till

vilken plats örlogsbasen bör flyttas, synes tiden nu vara kommen att låta

underkasta de ingivna förslagen om örlogsbasens förflyttning en kompletterande

granskning såväl med hänsyn till den ändrade marinorganisationen som

med hänsyn till under de senaste åren vunna erfarenheter. Till frågan om en

dylik utredning får jag framdeles återkomma, sedan beslut fattats rörande

det fortsatta organisationsarbetet inom försvarsväsendet. Jag vill anmärka,

att i kostnadsberäkningarna för femårsperioden 1942—1947 icke upptagits

några kostnader i här angivet hänseende.

Anledning synes icke föreligga att tillerkänna chefen för Ostkustens marindistrikt,

vilken liksom hittills bör vara beställningshavare i lönegraden Öb 3,

särskilt representationsbidrag.

Vad angår Västkustens marindistrikt förordar jag, såsom i annat sammanhang

närmare angives, återuppsättande av det år 1925 indragna kustartilleriförbandet

på Västkusten. För detta synes böra uppföras ett nytt kasernetablissement,

varefter nuvarande anläggningar å Nya Varvet helt kunna disponeras

för flottans räkning, varvid dock vissa ombyggnadsarbeten bliva erforderliga.

Förutom dessa byggnadsarbeten för flottans räkning torde jämväl,

såsom försvarsutredningen anfört, erfordras upprättande av ett för flottan och

s. 445 Kontrollera mot PDF

445

Kuugl. Maj:ts ''proposition nr 210.

kustartilleriet gemensamt sjukhus, vars uppförande emellertid av kostnadsskäl

möjligen torde få uppskjutas till efter femårsperiodens slut. Örlogsdepåns

läkare synes samtidigt kunna vara chef för sjukvårdsförvaltningen,

varför anledning icke föreligger att i enlighet med marinförvaltningens förslag

härför avse en förste marinläkare.

På grund av den utökade marina försvarsorganisationen på Västkusten

torde en särskild beställningshavare i lönegraden Öb 2 böra avses såsom

chef för marindistriktet, vilken såsom förut nämnts bör uppföras på distriktets

stat.

Såsom försvarsutredningen anfört, är en effektivisering av de marina

organen inom Norrlandskustens marindistrikt erforderlig. Mot de i detta hänseende

framlagda förslagen finner jag icke anledning till erinran. För befattningen

såsom marindistriktschef bör således avses en särskild beställningshavare,

som, med beaktande i viss mån av vad försvarsberedningen anfört,

synes böra tillhöra lönegraden Oa 6 eller Oa 5. Under nästa budgetår torde

befattningen liksom nu kunna uppehållas av en regementsofficer i reserven.

Till marindistriktschefens förfogande bör stå en stab, vars organisation dock,

enligt vad jag tidigare anfört, icke nu bör slutligen fastställas. Jag föreslår

vidare, att Gustafsviks örlogsdepå organiseras redan i fredstid samt att till

Härnösand förlägges ett särskilt kustartilleridetachement.

Chef för Gotlands marindistrikt bör vara militärbefälhavaren på Gotland.

Olägenheterna med de nuvarande befälsförhållandena torde därigenom komma

att bliva undanröjda. Beträffande militärbefälsstabens organisation vill jag

i detta sammanhang endast påpeka, att såsom förutsättning för inrättande

av den av försvarsutredningen förordade, för samtliga militära förband å

Gotland gemensamma fortifikationsförvaltningen bör gälla, att en för hela

försvarsväsendet gemensam fortifikationsstyrelse kommer till stånd. Intill

dess så skett torde fortifikationsförvaltningen på Gotland böra bibehållas

oförändrad.

Jämväl inom Öresunds marindistrikt synes marindistriktsorganisationen

böra förstärkas. För marindistriktschefen synes böra i enlighet med försvarsberedningens

förslag avses en beställning i lönegrad Oa 5 eller Oa 4. Mot den

av försvarsutredningen föreslagna organisationen av marindistriktsstaben har

jag intet att erinra. I motsats till marinförvaltningen har jag icke funnit behov

föreligga av en särskild intendenturofficer i fred. Genom att för krigstjänstgöring

å befattningen avsedd intendenturofficer i reserven fullgör sina

repetitionsövningar därstädes torde vad ämbetsverket eftersträvat i huvudsak

kunna ernås.

C. Flottan.

Örlogsstationerna.

Den år 1936 beslutade organisationen beträffande örlogsstationerna innebar

i stort sett, att under en stationschef — beställningshavare i lönegrad Öb 1

■— skulle lyda dels örlogsstationens underofficers- och sjömanskårer samt värn
-

s. 446 Kontrollera mot PDF

446

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

pliktiga, dels för denna personals förläggning och utbildning avsedda kaserner,

skolor o. s. v. Stationschefen skulle till sitt förfogande ha en expedition, i

vilken tjänstgjorde bland annat stationsadjutanter och stationsintendent.

Örlogsstationens personal skulle vara fördelad på två avdelningar, matrosavdelningen

(för däckspersonalen) och yrkesavdelningen (för ekonomi-, maskinoch

hantverkspersonalen). Vardera avdelningen, som skulle stå under befäl

av en regementsofficer, skulle vara uppdelad å kompanier, särskilda för stammanskap

och för värnpliktiga. Organisationen skulle genomföras så snart så

vore möjligt, dock att dess fullständiga genomförande beträffande Stockholms

örlogsstation icke ansågs kunna ske förrän frågan om örlogsstationens förläggning

lösts.

F ör sv ars utredning en.

Försvarsutredningen har erinrat om att den beslutade organisationen av

örlogsstationerna ännu icke kunnat helt genomföras, beroende på att vissa

lokalfrågor ännu vore olösta. Försvarsutredningen hade emellertid vid sina

personalberäkningar utgått från att organisationen blivit genomförd vid båda

örlogsstationerna.

Med hänsyn till den stora arbetsomfattning och det ansvar, som åvila de

nuvarande förste stationsadjutanterna (kaptener) har försvarsutredningen

ansett det vara lämpligt omvandla befattningarna till stationsstabschefer —

motsvarande regementsstabschefer vid armén — samt härför avsett regementsofficerare

i lägsta tjänstegraden. I samband med rullföringsväsendets omläggning,

bland annat slopandet av särskilda sjörullföringsområden, hade redan

upprättats särskilda mobiliseringsavdelningar.

Försvarsutredningen har räknat med en minskad användning av aktiv personal

i expeditionstjänsten å örlogsstationerna samt föreslagit, att densamma

skall ersättas med dels pensionerad personal i arvodesbefattningar, dels ickeordinarie

civil personal — kontors- och skrivbiträden. Ytterligare har försvarsutredningen

föreslagit, att icke-ordinarie civil personal skall utnyttjas i stället

för militär i befattningar såsom eldare och hantverkare i kasernerna, såsom förrådsmän

etc. För matinrättningarna har beräknats kvinnlig kökspersonal. Beträffande

organisationen i övrigt å örlogsstationerna har försvarsutredningen

icke förutsatt andra väsentliga ändringar än inrättandet av ett särskilt kompaniernas

ekonomikontor å vardera örlogsstationen. Härom har utredningen

framhållit följande:

Beträffande denna fråga vill utredningen erinra om att kompanicheferna

vid flottan enligt nuvarande organisation ha omfattande åligganden

beträffande manskapets avlöning och ekonomiska angelägenheter i övrigt.

Önskemål ha sedan länge förelegat att befria kompanicheferna från dessa

åligganden och att sammanföra hela den ekonomiska förvaltningen vid kompanierna

till ett för samtliga kompanier gemensamt kontor. Såsom motiv

härför har anförts bland annat,

att kompanicheferna därigenom bättre skulle kunna ägna sig åt den militära

tjänsten;

att kompanicheferna i allmänhet icke ägde de nödiga förutsättningarna i

utbildningshänseende för handläggningen av kassaärenden och dylikt, samt

s. 447 Kontrollera mot PDF

447

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

att kraven på enhetlighet och likformighet i den ekonomiska tjänsten

skulle bliva tillgodosedda vid ett dylikt gemensamt kontor.

Försvarsutredningen vill för sin del helt ansluta sig till tanken att

inrätta för kompanierna gemensamma ekonomikontor vid stationerna. Det

synes nämligen icke riktigt, att militär personal skall tagas i bruk för de

rent ekonomiska ärenden, som här avses. Den föreslagna anordningen behöver

ej utgöra hinder för kompanichefen att utöva den kontroll rörande

de ekonomiska förhållandena vid kompaniet som bör tillkomma honom. Att

denna fråga icke tidigare bragts till sin lösning, torde i hög grad få tillskrivas

bristen på lämpliga lokaler. Då nu ny- och tillbyggnad av kaserner

förutsättes skola ske, synas dylika ekonomikontor böra inrättas och härför

ändamålsenliga lokaler inredas. Ekonomikontoren förutsättas skola ingå i

stationsförvaltningarna.

Såsom chef för ekonomikontor bör avses en intendenturofficer. Personalen

i övrigt synes böra bestå av extra ordinarie tjänstemän, vilka lämpligen

kunna rekryteras med ur tjänst avgånget militärmanskap, som visat

sig äga för ekonomitjänst lämpliga egenskaper.

Försvarsutredningen, som i annat sammanhang förordat en centralisering

av rekryt- och underofficersutbildningen till gemensamma skolor, har framhållit,

att utbildningsverksamheten å örlogsstationerna i vad avsåge stammanskapet

komme att omfatta allenast underbefälsutbildning. Härigenom

vunnes en viss avlastning för stationernas del, men å andra sidan tillkomme

en vid vissa tider av året omfattande värnpliktsutbildning. För det därvid uppkomna

ökade personalbehovet beräknades personal i erforderlig utsträckning

få ställas till förfogande från fartygsdepåerna.

På grund av den utökade manskapskadern och den särskilt under vissa delar

av året stora omfattningen av å örlogsstationerna i tjänst varande värnpliktiga

har försvarsutredningen ansett erforderligt att närmare undersöka behovet

av och tillgången på förläggningslokaler i land vid örlogsstationerna. Utredningen

(sid. 387 f. i betänkandet) har därvid funnit, att för Karlskrona örlogsstation

kräves tillbyggnad av kasern Ankarstierna för ökning av dennas förläggningskapacitet

från 400 till omkring 900 man, medan behov av nybyggnader

för förläggningsutrymme vid Stockholms örlogsstation visserligen föreligger

men icke i nämnvärd utsträckning kan tillgodoses å Skeppsholmen.

Detta förhållande underströke enligt utredningens mening ytterligare kravet

på att Stockholms örlogsstation snarast möjligt förflyttas till annan plats.

Y ttr anden.

Chefen för Stockholms örlogsstation har i ett av chefen för marinen insänt

yttrande i fråga om behovet av ökat förläggningsutrymme samt ytterligare

skollokaler m. in. bland annat framhållit, att sjömanskårens skolor snarast

borde utflyttas till den plats, som kunde bliva bestämd för den nya örlogsstationen.

Yore man tveksam i valet av plats, kunde skoletablissementet jämväl

förläggas oberoende av personaldepå och varv.

Chefen för Ostkustens marindistrikt har föreslagit, att cheferna för Stockholms

och Karlskrona örlogsstationer, vilkas ansvar och ämbetsuppgifter ansetts

vara mera omfattande än en regementschefs, skola tillerkännas särskilda

tilläggsarvoden.

s. 448 Kontrollera mot PDF

448

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Chefen för Karlskrona örlogsstation har i avgivet yttrande anfört, att inga

fördelar stode att vinna vid ett genomförande av den föreslagna organisationen

med ett gemensamt ekonomikontor, bland annat med hänsyn till att

beklädnadsredovisningen alltjämt behövde bibehållas å kompanierna.

Chefen för Sydkustens marindistrikt har föreslagit en i förhållande till

utredningen något avvikande plantor de befintliga lokalernas utnyttjande.

Kasernen Sparre borde sålunda avses för matrosavdelningen, kustartilleriets

stadskasern för sjömanskårens yrkesavdelning, kasernen Ankarstiema för

underofficersskolan, infanterikasernen för sjömansskolan, det nuvarande sjukhuset

för nuvarande medicinska avdelningen av marinens sjukhus, Rosenholms

baracker för infanteribesättningen samt kustartilleriets kaserner vid

Oscarsvärn för kustartilleriet. En ny kasern utanför Trossö borde uppföras

för kustartilleriet.

Marinförvaltningen, som understrukit önskemålet att befria kompanicheferna

från åligganden beträffande manskapets avlöning och ekonomiska

angelägenheter i övrigt, har tillstyrkt ett sammanförande av hela den ekonomiska

förvaltningen vid kompanierna till ett för samtliga kompanier gemensamt

kontor på sätt försvarsutredningen föreslagit. Ämbetsverket funne det

lämpligt, att kontoren hänfördes till stationsförvaltningarna, även om kontoren

skulle kunna inrymmas i kameralförvaltningarna. Då kontoren skulle

handlägga alla frågor, som sammanhängde med den ekonomiska sidan av manskapets

tillvaro, syntes det marinförvaltningen nödvändigt, att stations- och

kompanicheferna såsom manskapets personalchefer hade inseendet över ekonomikontoren.

Chefen för marinen har i princip intet haft att erinra mot inrättandet av

ekonomikontor vid örlogsstationerna. Då emellertid chefen för Sydkustens

marindistrikt framfört starka betänkligheter däremot, borde det ytterligare

undersökas, hur ett dylikt kontor borde ordnas för att medföra de avsedda

fördelarna och för att befarat dubbelarbete skulle kunna undvikas.

Frågan om ordnandet av förläggningsförhållandena vid örlogsstationerna

måste utan dröjsmål bringas till en godtagbar lösning. Chefen för marinen

hade tidigare upprepade gånger framhållit, att det oundgängligen måste givas

möjligheter att inom örlogsstationernas områden mottaga, förlägga, bespisa,

undervisa och i övrigt vårda de ifrågakommande personalkontingenterna.

Genom den utökning av personalstaterna, som redan skett och som ständigt

påginge, bleve det icke möjligt att på nöjaktigt sätt handhava persunalen.

En viss avlastning komme att ske så snart den avsedda sjömansskolan bleve

verklighet. Det vore sålunda av allra största betydelse, att åtgärder vidtoges

för att det för skolan avsedda kasernetablissementet i Karlskrona snarast

möjligt bleve inrett för skolans ändamål.

Det av chefen för Sydkustens marindistrikt framlagda förslaget rörande

de i Karlskrona befintliga lokalernas utnyttjande, vilket borde vidare undersökas,

skulle leda till en rationell lösning av det nu föreliggande byggnadsproblemet.

Chefen för marinen hade emellertid icke kunnat verkställa sådan

undersökning angående förslagets kostnader in. m., att ett ställningstagande

till frågan nu vore möjligt.

s. 449 Kontrollera mot PDF

449

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

I försvarsutredningens betänkande beräknades logementsfartygen Göta och

Niord fortfarande kunna tagas i anspråk för förläggning av manskap. Enär

emellertid dessa fartyg skulle utrangeras, bleve det erforderligt att i stället

uppföra baracker. Frågan om anskaffande av erforderligt förläggningsutrymme

m. m. å Stockholms örlogsstation vore om möjligt mera överhängande

än vad gällde Karlskrona.

För svar sväsendets underbefälsförbund har anslutit sig till försvarsutredningens

uppfattning, att kompanicheferna borde frigöras från handhavandet

av manskapets avlöning och ekonomiska angelägenheter i övrigt. Det vore

enligt förbundets åsikt önskvärt, att de organ, som handlade ifrågavarande

spörsmål, organisatoriskt underställdes stationernas kameralkontor, samtidigt

som ett intimt samarbete med kompaniernas kommenderingsdetaljer vore

ofrånkomligt. Avlöningsdetaljer borde därför bibehållas vid respektive kompanier,

men dessa detaljer borde vara underställda chefen för kameralkontoret.

Vid avlöningsdetaljerna borde äldre högbåtsmän lämpligen kunna utnyttjas

såsom biträden åt avlöningsunderofficerarna.

Slutligen borde det tagas under övervägande att mycket kraftigt höja hyresbidragen

till de lokala underbefälsföreningarna, vilka — i avsaknad av samlingslokaler

inom förläggilingarna — själva måst ordna lokaler utom desamma.

1942 års försvar sberedning.

Beredningen har förklarat sig hysa tvekan om lämpligheten av att inrätta

särskilda ekonomikontor vid örlogsstationerna. Inrättandet av dylika kontor

skulle nämligen medföra, att kompanicheferna mindre än hittills skulle få

personlig kännedom om dem underställda. Då erfarenheten givit vid handen,

att omhänderhavandet av underställd personals ekonomiska förhållanden i

hög grad skapade möjligheter att lära känna individen och därmed också att

bedöma honom i andra avseenden, skulle avlöningsärendenas handläggning

på annat håll än inom kompaniet komma att medföra, att kompanichefens befattning

med den anställde inskränktes till att omhänderhava hans rullföring,

kommendering och dylikt. Med hänsyn till dessa förhållanden borde frågan

om ekonomikontors inrättande tagas under ytterligare övervägande. Skulle

de komma till stånd, funnes icke anledning avse marinintendenter såsom

chefer för dessa kontor. Befattningarna borde uppehållas av civila befattningshavare

eller möjligen, såsom nu, av underofficerare. Sådan underofficer

borde emellertid liksom arméns regementskassörer ha genomgått särskild

utbildningskurs.

Vad anginge förläggningsförhållandena m.m. inom örlogsstationerna, borde

logementsfartyg endast undantagsvis tagas i anspråk för ändamålet. Till dess

Stockholms örlogsstations förläggningsfråga kunde lösas, borde endast barackbyggnader

uppföras å stationen. Vid Karlskrona örlogsstation sammanhängde

förläggningsfrågans ordnande med utnyttjandet av vissa byggnader, vilka av

försvarsutredningen beräknats skola ställas till flottans disposition, nämligen

infanterikasernen i Karlskrona samt marinens nuvarande sjukhusbyggnader.

Det av chefen för Sydkustens marindistrikt framlagda förslaget till annan lös

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 samt. Nr 210. att 42 29

s. 450 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

450 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 210.

ning i fråga om förläggningsförhållandenas ordnande, vilket innebure uppförande

av ett nytt kasernetablissement för kustartilleriregementets huvuddel,

skulle medföra betydande kostnadsökningar i förhållande till försvarsutredningens

förslag. Andra lösningar syntes emellertid kunna komma i fråga,

bland annat i samband med ett förläggande av marinens underofficersskola

till annan ort än Karlskrona. Med hänsyn härtill syntes frågan om förläggningsförhållandenas

ordnande inom Sydkustens marindistrikt böra tagas under

ytterligare övervägande.

Det syntes böra övervägas, om icke sammanslutningar av personal, som nu

genom egna åtgöranden skaffat sig samlingslokaler, i erforderliga fall — såsom

i fråga om flottans underbefälssammanslutningar i Stockholm och Karlskrona

— borde erhålla ökat bidrag av statsmedel för sina lokaler, enär behovet

av mässlokaler, tillhandahållna av staten, därigenom minskades, vilket

skulle medföra minskat behov av nybyggnader.

Jag förutsätter i likhet med försvarsutredningen ingen ändring i den genom

1939 års militära lönereglering i princip bestämda löneställningen för stationscheferna,

lönegraden Öb 1. Jag finner ej anledning biträda det av chefen för

Ostkustens marindistrikt väckta förslaget om särskilda tilläggsarvoden till

stationscheferna. Jämväl i övrigt ansluter jag mig i allt väsentligt till vad försvarsutredningen

föreslagit. I likhet med utredningen finner jag det erforderligt

och lämpligt att inrätta ett kompaniernas ekonomikontor å vardera örlogsstationen.

De av försvarsberedningen anförda synpunkterna i fråga om kompanichefernas

möjligheter att erhålla personlig kännedom om sina underlydande

torde kunna i annan ordning bliva beaktade. Det torde vara möjligt

att ställa kontoren under överinseende av biträdande stationsintendenten. Därigenom

skulle viss personalbesparing kunna ernås. Emellertid bör frågan om

personalbehovet vid ekonomikontoren ytterligare granskas, innan organisationen

slutligen fastställes.

Jag delar chefens för marinen uppfattning, att frågan om ordnandet av förläggningsförhållandena

vid örlogsstationerna utan dröjsmål bör bringas till en

godtagbar lösning. Ehuru det synes sannolikt, att vissa praktiska fördelar

skulle kunna vinnas, därest den av chefen för Sydkustens marindistrikt framlagda

planen för disponerandet av vissa lokaler i Karlskrona följdes, anser

jag mig icke kunna ansluta mig till densamma, enär dess genomförande sannolikt

skulle kunna äga rum först efter avsevärd tidsutdräkt och komma att

draga kostnader, som högst väsentligt överstege de av utredningen beräknade.

I likhet med försvarsutredningen förordar jag i stället, att för Karlskrona

örlogsstation uppföres en ny kasernbyggnad samt kanslibyggnad för stationschefen

invid kasern Ankarstierna samt att f. d. infanterikasernen iordningställes

för sjömansskolan. Frågan om det nuvarande sjukhusets utnyttjande

samt om kustartilleriregementets byggnader och underofficersskolans förläggning

behandlar jag i ett senare sammanhang. I likhet med vad som anförts

beträffande Sydkustens marindistrikts lokalfrågor förutsätter jag, att för

s. 451 Kontrollera mot PDF

451

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

örlogsstationen icke vidtagas sådana lokaldispositioner, att den stundande

omprövningen av sjukhusorganisationen i Karlskrona därav föregripes.

Yad beträffar Stockholms örlogsstation måste jag konstatera, att förläggningsförhållandena

äro mycket bekymmersamma. Med hänsyn till vad jag

tidigare anfört beträffande förflyttningen av Stockholms örlogsbas kan jag

emellertid icke nu förorda, att några ytterligare byggnader av mera permanent

natur uppföras å Skeppsholmen.

Vissa skäl synas mig tala för en förhöjning av hyresbidragen till underbefälsföreningarna

vid marinen. Denna fråga torde emellertid böra göras till

föremål för ytterligare undersökning av de marina myndigheterna i samband

med planläggningen av förestående nybyggnader.

Örlogsdepåerna.

I den nuvarande marinorganisationen ingå tvenne örlogsdepåer, nämligen

Göteborgs örlogsdepå och Gustafsviks örlogsdepå. Av dessa är emellertid

endast den förstnämnda i verksamhet i fredstid.

F ör svar sutr edningen.

Försvarsutredningen har framhållit, att en väsentligt ökad vikt borde läggas

på örlogsdepåerna, och föreslagit, att de två befintliga depåerna skulle erhålla

ökad omfattning, varjämte Gustafsviks örlogsdepå skulle utnyttjas även under

fred. Vidare borde den förrådsdepå, som i viss mån redan upprättats inom

Gotlands marindistrikt vid Fårösund, kompletteras.

Göteborgs örlogsdepå borde organiseras på en stations- och en varvssektion,

vartill skulle komma en för båda dessa sektioner gemensam intendentursektion.

Vad beträffar stationssektionen borde en särskild underofficers- och sjömanskår

upprättas vid örlogsdepån, som alltså i detta hänseende frigjordes

från det nuvarande beroendet av Karlskrona örlogsstation. Särskilda kompanier,

ett för stammanskap och ett för värnpliktig personal, borde organiseras.

Varvssektionen borde organiseras å en ekipage- och en ingenjöravdelning.

Intendentursektionens arbetsuppgifter skulle huvudsakligen motsvara vad

som vid de större marindistrikten handhades av stationsförvaltningen men

skulle även i viss utsträckning omfatta till varvsförvaltningen hörande göromål.

I intendentursektionen borde ingå ett kompaniernas ekonomikontor.

Då utrymmena vid Nya Varvet vid genomförande av utredningens förslag

ej längre vore tillräckliga för såväl flottans som kustartilleriets behov, borde

såsom förut nämnts nytt kasernetablissement uppföras för kustartilleriregementet,

varefter de nuvarande förläggningslokalerna å Nya Varvet i stort sett

skulle vara tillfyllest för örlogsdepån. Vissa kompletterande byggnadsåtgärder

erfordrades dock. Sålunda borde dels vissa omdispositioner av tillgängliga

utrymmen verkställas, dels nybyggnad äga rum av exercis- och skollokaler

samt vissa förrådslokaler m. m.

s. 452 Kontrollera mot PDF

452

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

För erhållande av tillräckliga kaj utrymmen borde örlogsdepåns område utvidgas

i ostlig riktning utefter Göta älv samt tvenne bryggor uppföras.

För depån avsåges, förutom personal på aktiv stat, 3 pensionerade officerare

med arvode, 7 pensionerade underofficerare med arvode samt viss ickeordinarie

personal.

Gustafsviks örlogsdepå avsåges -— enligt vad försvarsutredningen

vidare anfört — vara förläggnings- och utrustningsort för vissa örlogs- och

hjälpfartyg samt skulle vid försvarsberedskap och krig tjänstgöra såsom basorgan

i olika avseenden för i Bottenhavet opererande sjöstridskrafter. Depån

avsåges erhålla sin bemanning från Stockholms örlogsstation. Till depån

skulle i fredstid förläggas ett antal örlogsfartyg samt isbrytarfartygen Atle

och Ymer.

Den erforderliga utbyggnaden av anstalterna vid Gustafsvik skulle i huvudsak

omfatta utökning av förefintliga kajer, byggande av förrådslokaler —- delvis

fullträffsäkra — samt uppförande av kanslibyggnad, kasern- och ekonomibyggnader,

gymnastik- och exercishus samt vissa bostadslägenheter. Därjämte

borde för depån anskaffas en isbrytande bogserbåt.

För depåns betjänande avsåges i fredstid 1 regementsofficer, 2 kompaniofficerare,

1 pensionerad officer med arvode, 1 mariningenjör, 1 kompaniofficer

ur marinintendenturkåren, 10 underofficerare, 3 pensionerade underofficerare

med arvode, 35 underbefäl och meniga samt viss icke-ordinarie personal.

Särskild marinläkare på stat vore icke erforderlig för depån, utan sjukvården

borde ombesörjas av lämplig läkare på orten mot ett arvode av förslagsvis 3,000

kronor.

Beträffande anläggningarna i Fårösund hade det ifrågasatts att en planerad

hamnanläggning för kustartilleriets båtmateriel med särskild hänsyn till

flottans behov skulle utbyggas att omfatta dels kaj med ett kajdjup av 5 meter,

dels en slip eller docka och dels verkstadsresurser för reparation av lätta

fartyg. De beräknade kostnaderna uppginge emellertid till sådant belopp, att

viss minskning i anläggningarnas omfattning enligt utredningens mening vore

erforderlig. Sålunda borde slipen (dockan) slopas och hamnanläggningen få

ett enklare utförande.

I övrigt erfordrades för flottan anläggande av vissa — delvis bombsäkra

— förråd.

För handhavande av för flottan avsedda förråd m. m. avsåges 1 pensionerad

officer med arvode, 2 underofficerare, 1 pensionerad underofficer med arvode,

7 underbefäl och meniga samt 1 skrivbiträde (MEo 2).

Expeditionslokaler avsåges erhållas i de av Gotlands kustartilleriförsvar

disponerade byggnaderna. Manskapet borde förläggas i kustartillerikårens

kaserner. Frågan om befälsbostäder borde lösas i samband med motsvarande

fråga för Gotlands kustartilleriförsvar och kustartillerikår.

Y ttr anden.

Cheferna för Ostkustens och Sydkustens marindistrikt ha båda tillstyrkt

upprättandet av en särskild underofficers- och sjömanskår vid Göteborgs

s. 453 Kontrollera mot PDF

453

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

örlogsdepå, medan däremot cliefen för Stockholms örlogsstation avstyrkt ock

chefen för Karlskrona örlogsstation i viss mån ställt sig tveksam till förslaget

härom. Chefen för Karlskrona örlogsstation har sålunda ansett det lämpligt,

att den till Göteborgs örlogsdepå förlagda personalen sammanfördes till de

av försvarsutredningen föreslagna kårerna men att chefen för Karlskrona

örlogsstation skulle äga att meddela direktiv för skapande av rättvisa rekryterings-,

befordrings- och sjökommenderingsförhållanden m. m.

Marinförvaltningen har ifrågasatt en uppdelning av den föreslagna ekipageavdelningen

vid Göteborgs örlogsdepå i en ekipage- och en vapenavdelning.

Något direkt förslag i denna riktning kunde dock icke nu framläggas,

då för närvarande särskild utredning angående varvsorganisationen påginge.

Ämbetsverket har vidare funnit sig böra starkt ifrågasätta lämpligheten av att

varvsverksamheten vid Gustafsviks örlogsdepå skall drivas av kronan.

De arrendeavgifter, som hittills tillförts kronan, hade till viss del kunnat förränta

det nedlagda kapitalet, och en fortsatt utarrendering syntes giva utsikter

till bättre förräntning. Yerkstadsdriften skulle, om den omhänderhades av

kronan, ej fullt kunna utnyttjas, enär marinens egna arbeten icke kunde lämna

tillräcklig eller jämn arbetstillgång. Det syntes icke möta hinder att trots

depåns utvidgning utarrendera dockanläggningen med tillhörande verkstäder

liksom hittills.

Ämbetsverket hade låtit införskaffa utredning om den hamn- och verkstadsanläggning,

som skulle kunna anskaffas i Fårösund inom den

av utredningen föreslagna kostnadsramen. Härav hade framgått, att verkstadsanläggningen

skulle bliva av så ringa omfattning, att alltjämt ett kännbart

behov av en fullgod sådan å Gotland komme att föreligga. I sistnämnda

avseende hade chefen för Gotlands kustartilleriförsvar uti till marinförvaltningen

avgivet yttrande bland annat framhållit, att om av ekonomiska

skäl docka eller slip för fartyg upp till jagares storlek icke kunde ifrågakomma,

syntes såsom ett andra alternativ en mindre torrsättningsanläggning

(slip) för 20 ä 30 meters fartyg (motortorpedbåtar, motorslupar in. m.) böra

anordnas.

Chefen för marinen har framhållit, att genom upprättandet av en särskild

underofficers- och sjömanskår vid Göteborgs örlogsdepå otvivelaktigt

vissa svårigheter skulle komma att uppstå med hänsyn till befordringsförhållandena

för underofficerare, för samordnandet av kommendering av personal

på fartyg i kustflottan från tre i stället för två stationer, för att fylla ut alla

yrkesgrenar inom Göteborgskårerna med egen personal m. m. Dessa svårigheter

kunde säkerligen under normala förhållanden bemästras men kunde icke

förbises under nuvarande beredskapsförhållanden. Enligt chefens för marinen

åsikt borde därför den föreslagna underofficers- och sjömanskåren i Göteborg

icke tills vidare upprättas. I stället borde organiseras ett detachement från

Karlskrona örlogsstation. Möjligheterna för en övergång till av utredningen

föreslagen organisation borde dock bibehållas så att denna övergång kunde

genomföras så snart omständigheterna därför bleve gynnsamma.

Dockanläggningama med tillhörande verkstäder vid Gustafsviks örlogs
-

s. 454 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

454 Kungl. Maj-.ts proposition nr 210.

depå borde hållas i sådant skick att reparations- och underhållsarbeten även

å större örlogsfartyg där kunde utföras. Å andra sidan måste förutsättningar

finnas för tillräcklig arbetstillgång även å civila arbeten för att anläggningen,

driven av marinen, skulle kunna hållas i önskvärd form. En undersökning av

ovannämnda förhållanden borde därför ske, innan beslut fattades.

1942 års försvarsberedning.

Beredningen har ansett, att den av försvarsutredningen föreslagna särskilda

underofficers- och sjömanskåren vid Göteborgs örlogsdepå borde organiseras

såsom ett detachement från Karlskrona örlogsstation. Förutom de

skäl härför, som anförts av chefen för marinen, ville beredningen framhålla,

att en dylik ordning borde komma att underlätta manskapsrekryteringen vid

Karlskrona örlogsstation, vilket syntes önskvärt. Om anställningssökande till

flottan kunde räkna med att anställning vid Karlskrona örlogsstation innebure

möjlighet att erhålla placering jämväl vid detachementet i Göteborg, måste

detta komma att minska rekryteringssvårigheterna för sjömanskåren i Karlskrona.

Det vore jämväl ur civilanställningssynpunkt en fördel att kunna kommendera

manskap vid Karlskrona örlogsstation till tjänstgöring vid detachementet

i Göteborg, enär dylikt manskap under tjänstgöring vid detachementet

finge ökade möjligheter att förbereda övergång till civil verksamhet.

Beträffande Gustafsviks örlogsdepå delade beredningen den i vissa

utlåtanden uttalade uppfattningen, att varvsanläggningarna fortfarande borde

i fredstid utarrenderas, enär någon rationell varvsdrift för flottans räkning

icke där syntes kunna organiseras. Härav följde också minskat personalbehov

vid depån, vilket medförde lägre avlöningskostnader.

Vad anginge Fårösundsdepåns anläggningar syntes, med hänsyn till

vad marinförvaltningen härom anfört, ytterligare utredning vara erforderlig

före det slutliga ståndpunktstagandet.

Mot den av försvarsutredningen föreslagna organisationen av Göteborgs

örlogsdepå har jag i huvudsak intet att erinra. Ett uppdelande, på sätt

marinförvaltningen ifrågasatt, av ekipageavdelningen synes emellertid med

fördel kunna ske. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda närmare

föreskrifter därom, under förutsättning att härigenom icke uppstå merkostnader.

Särskilda underofficers- och sjömanskårer synas lämpligen böra

upprättas vid örlogsdepån. Om i samband med dessa kårers inrättande sådana

åtgärder anbefallas, som i görligaste mån säkerställa lämpliga och rättvisa rekryterings-,

befordrings-, utbildnings- och tjänstgöringsförhållanden, torde de

av vissa remissmyndigheter samt försvarsberedningen befarade olägenheterna

kunna i väsentlig mån undanröjas. Med hänsyn till de svårigheter, som ofta

förelegat beträffande manskapsrekryteringen vid Karlskrona örlogsstation,

finner jag det betydelsefullt, att framför allt uppsättandet av en sjömanskår i

Göteborg icke fördröjes.

Jag ansluter mig vidare till försvarsutredningens förslag beträffande effektiviseringen

av Gustafsviks örlogsdepå. De av chefen för marinen an
-

s. 455 Kontrollera mot PDF

455

Kungl. Maj ds proposition nr 210.

förda synpunkterna beträffande dock- och verkstadsanläggningarnas hållande

i sådant skick, att reparations- och underhållsarbeten även å större fartyg där

kunna utföras, tala enligt min mening för att dock- och verkstadsanläggningen

icke lämpligen bör uthyras utan bör drivas i marinens egen regi. Även med hänsyn

till att anläggningen är belägen i omedelbar närhet av förråd av vissa slag,

skyddsrum, förtöjningsplatser för vissa av fartygsdepåns fartyg m. m. synes

det icke lämpligt, att anläggningen disponeras av privat företag. Anläggningens

effektiva utnyttjande synes kunna tillgodoses dels genom att vissa

arbeten å andra än marindistriktets fartyg och båtar anförtros densamma, dels

genom att docknings- och andra arbeten för privata beställare jämväl komma

till utförande. Hela Gustafsviksbasen synes mig ur olika synpunkter så betydelsefull,

att man måste eftersträva skapandet av en enhetlig organisation,

vars militära kapacitet på olika sätt bör höjas. Den tidpunkt, från vilken anläggningen

bör övertagas av marinen, synes emellertid icke nu böra fixeras.

Jag finner mig däremot icke för närvarande kunna fatta standpunkt till

f örsvarsutredningens förslag angående vissa anläggningar vid Fårösunds förrådsdepå

utan anser ytterligare utredning därom erforderlig. Därvid torde

även böra undersökas det av chefen för Gotlands kustartilleriförsvar i yttrande

till marinförvaltningen ifrågasatta alternativet med en mindre slip, varjämte

utredning torde böra verkställas, huruvida icke marinens anläggningar skulle

kunna kombineras med vissa hamnbyggnader för civila ändamål, därest sådana

bliva erforderliga. Det torde vara möjligt att på sådant sätt tillgodose

både militära och civila krav inom en lägre totalkostnad för statsverket än om

anläggningarna byggas var för sig. Då salunda icke för närvarande kan bedömas,

huruvida och på vad sätt den ifrågasatta hamn- och verkstadsanläggningen

skall utföras, föreligga givetvis inga möjligheter att verkställa nagra

kostnadsberäkningar. Emellertid anser jag mig bland de för femårsperioden

1942/47 beräknade byggnadskostnaderna för marinen för ifrågavarande ändamål

böra upptaga ett belopp av 1,000,000 kronor. I den av mig föreslagna

planen för organisationsarbetet inom försvarsväsendet synes nämligen böra

beredas utrymme för här avsedda anläggningsarbeten, därest dessa efter närmare

utredning anses böra komma till stånd.

Mot försvarsutredningens beräkningar av personalbehovet för örlogsdepåerna

har jag intet att i huvudsak erinra.

Övriga örlogsbaser.

Inom de olika marindistrikten erfordras vid sidan av de permanenta örlogsbaserna

såväl i krig som stundom även i fred vissa andra örlogsbaser av mer

eller mindre tillfällig karaktär, avsedda bland annat för att under fred tjäna

till utgångspunkt för rustade sjöstridskrafters övningar. Enligt nuvarande

organisation finnes en dylik bas, nämligen den främst för kustflottan avsedda

basorganisationen vid Hårsfjärden (Hårsfjärdens depå).

Försvar sutredningen.

Försvarsutredningen bär beträffande Hårsfjärdens depå framhållit,

att denna hittills (med undantag för bränsleförråden) varit underställd chefen

s. 456 Kontrollera mot PDF

456

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

för kustflottan. Med den utökning av anläggningens omfattning, som redan

skett och som ytterligare vore att påräkna, syntes det emellertid mindre lämpligt

att ansvaret för densamma skulle åvila eu befälhavare till sjöss, vars ansvar

och befogenhetsområden helst borde inskränkas till de honom underställda

stridskrafterna. Vidare avsåges anstalterna vid Hårsfjärden enligt

organisationsförslaget icke endast för kustflottan utan även för andra förband.

Med hänsyn härtill borde Hårsfjärdens depå underställas chefen för Ostkustens

marindistrikt.

Försvarsutredningen har föreslagit, att personalen vid ifrågavarande depå

skall utökas med en arbetsförman av 1. klass och att för personalens förläggning

och förplägnad skola uppföras ett antal barackbyggnader, samt har därom

ävensom rörande vissa avlöningsfrågor anfört följande:

Den personal, som för närvarande i vederbörliga personalförteckningar

m. m. finnes upptagen för Hårsfjärdens depå är följande:

1 förrådsförvaltare, uppbördsman vid Hårsfjärdens depå,

1 pensionerad underofficer med arvode, uppbördsman för sporthallen,

1 tillsyningsman vid Hårsfjärdens depå, med arvode av 1,000 kronor.

Sedan numera en motorverkstad inrättats vid Hårsfjärdens depå, har det

ansetts önskvärt att för denna hava tillgång till en kunnig arbetsledare.

Denne, vilken under de tider av året, då fartyg icke äro förlagda å Hårsfjärden,

bör biträda de ovannämnda uppbördsmännen vid depån och vid sporthallen

vid materielens underhåll och vård, synes i personalförteckningen böra upptagas

såsom arbetsförman av 1. klass (MEol2).

För handhavandet av de olika anläggningarna vid Hårsfjärden i övrigt erforderlig

personal m. fl. har hittills i huvudsak varit förlagd å ett särskilt

fartyg såsom logcmentsfartyg. Härför har utnyttjats ett omändrat förutvarande

pansarskepp. Ett dylikt logementsfartyg drager emellertid oproportionerligt

dryga underhållskostnader. I dess ställe böra därför enligt utredningens

mening uppföras barackbyggnader för förläggning och förplägnad av

den ifrågavarande personalen, vilken beräknas till 12 officerare och vederlikar,

20 underofficerare och 200 manskap.

Den omständigheten att personalen vid Hårsfjärdens depå förlägges i land

i stället för ombord synes icke böra medföra förändring i till densamma utgående

förmåner. Enär tjänstgöringen är att betrakta som tjänstgöring utom

bostadsorten samt vidare i stor utsträckning består i verksamhet ombord å

olika fartyg och båtar m. m., torde man lämpligen böra likställa den med sjökommendering

i ekonomiskt avseende. Personalen bör sålunda vara berättigad

till sjötillägg, mässpenningar och skeppsportion. Så är för övrigt även fallet

med den å örlogsvarven för bemanning av bogserbåtar och andra farkoster

samt för utförande av förtöjnings- och förhalningsarbeten m. m. befintliga s. k.

sjöreserven.

Utredningen har vidare framhållit att det vore önskvärt, att även för de

till Västkusten förlagda fartygen ha tillgång till en mindre basorganisation

inom skärgårdsområdet Göteborg—Marstrand. Denna skulle

i huvudsak omfatta ett mindre område, å vilket skulle uppföras förrådsbyggnad

för målmateriel, kombinerad med en enkel slip för upptagning av målflottar,

samt erforderliga bryggor. Utredningen ville för sin del föreslå, att

en dylik mindre basorganisation skulle upprättas i närheten av Marstrand, där

erforderligt strandområde borde inköpas.

s. 457 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

457

Y ttr anden.

Chefen för kustflottan har framhållit, att det vore nödvändigt att organisationen

av Hårsfjärdens depå gåves en mera permanent karaktär än vad utredningens

förslag syntes leda till. Ett första villkor härför vore, att depåchefen

skulle vara ständigt tillsatt. Vissa garantier borde skapas, varigenom

åt kustflottan tillförsäkrades företrädesrätt vid utnyttjandet av depån. Chefen

för densamma borde därför, vid kustflottans förläggning till depån, stå under

chefens för kustflottan befäl i fråga om disponerandet av lokaler, målanordningar

m. m. Erfarenheten hade visat, att till depåchefens förfogande borde

stå en särskild expedition för kassagöromålens skötsel, uträkning av avlöningar

till civil arbetarpersonal, granskning av räkningar m. m.. Denna

expedition borde finnas även i fredstid och förestås av en intendenturofficer

med biträde av ett civilt skrivbiträde. Vid depån funnes vissa befattningar

inom telefontjänsten, verkstadsdriften, marketenterirörelsen m. m., där civil

personal utan olägenhet borde kunna användas i stället för militär.

Marinförvaltningen har ifrågasatt, huruvida icke Hårsfjärdens depå —■

med hänsyn till de verkstäder m. m., som där skulle finnas — borde vara underställd

chefen för Stockholms örlogsvarv. Något positivt förslag syntes dock

icke kunna avgivas, förrän frågan om örlogsvarvens organisation bleve avgjord.

För övervakning och tillsyn av vissa förråd av minammunition vore

det erforderligt, att en tillsynsman ständigt funnes på platsen. Utöver det av

utredningen förutsatta arvodet å 1,000 kronor till en tillsynsman vid depån

borde därför upptagas ytterligare ett arvode å samma belopp, avsett för en

tillsynsman vid Hårsfjärdens ammunitionsförråd.

1942 års försvarsberedning.

Beredningen har ansett, att frågan om sjötillägg m. m. åt personalen vid

Hårsfjärdens depå krävde närmare övervägande.

Jag ansluter mig i huvudsak till försvarsutredningens förslag beträffande DepartemmtsHårsfjärdens

depå. De av chefen för kustflottan framlagda synpunkterna chefen.

beträffande användande av civil personal för vissa arbetsuppgifter vid depån

synas emellertid böra närmare övervägas. Därvid torde även böra ägnas uppmärksamhet

åt de övrig» önskemål beträffande depåns organisation, som av

chefen för kustflottan anförts. Dessa torde i erforderlig grad och inom den

ifrågasatta personalorganisationens ram kunna beaktas vid utfärdandet av

bestämmelser rörande depåns organisation och verksamhet. I samband därmed

bör jämväl tagas ställning till det av marinförvaltningen framförda förslaget,

att depån bör vara underställd chefen för Stockholms örlogsvarv. Mot

det av marinförvaltningen föreslagna arvodet för en tillsynsman vid ammunitionsförrådet

har jag i och för sig intet att erinra. Härvid förutsätter jag,

att särskild bostadsbyggnad icke erfordras.

Med hänsyn till olägenheterna av att för en mera permanent förläggning avse

logementsfartyg och då sådana fartyg draga oproportionerligt stora underhållskostnader,

förordar jag, att vid Hårsfjärdens depå uppföras barackbygg
-

s. 458 Kontrollera mot PDF

458

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

nader i av försvarsutredningen föreslagen omfattning. Huruvida personal,

som sålunda förlägges i land, bör komma i åtnjutande av sjötillägg, mässpenningar

och skeppsportion, torde böra göras till föremål för närmare övervägande

i annat sammanhang.

Mot vad försvarsutredningen föreslagit beträffande skapandet av en mindre

basorganisation inom skärgårdsområdet Göteborg—Marstrand har jag intet

att erinra.

Örlogsvarven.

Flottan äger enligt nuvarande organisation två örlogsvarv, av vilka det

större är förlagt till Karlskrona, det mindre till Stockholm. Ledningen vid

vartdera varvet utövas av en varvschef, vartill förordnas en sjöofficer i lönegrad

Ob-2 vid Karlskrona örlogsvarv och i lönegrad Öb 1 vid Stockholms

örlogsvarv. Yarvschefen lyder i militärt hänseende under vederbörande marindistriktschef,

i ekonomiskt hänseende under marinförvaltningen. Verksamheten

vid örlogsvarven är fördelad på särskilda varvsdepartement.

F ör sv ars ut redning en.

Försvarsutredningen har framhållit, att den med hänsyn till en inom försvarsväsendets

verkstadsnämnd i samarbete med marinförvaltningen pågående

särskild utredning rörande örlogsvarvens ställning och organisation ej

kunnat upptaga de därmed sammanhängande frågorna till definitiv behandling.

Utredningen har visserligen sedan i sitt betänkande skisserat en tänkbar lösning

av denna fråga men har icke vid sina personal- och kostnadsberäkningar

kunnat utgå från annan grund än den nuvarande varvsorganisationen, i vilken

vidtagits de jämkningar, som erfarenheterna visat erforderliga.

Yissa byggnadsfrågor av lokal karaktär ha upptagits av försvarsutredningen.

I fråga om Karlskrona örlogsvarv har utredningen sålunda erinrat om att

behovet av kajutrymmen för fartygsdepån inom Sydkustens marindistrikt lokalt

berörde örlogsvarvet, ehuru depån organisatoriskt vore fristående därifrån.

Det vore nämligen framdeles ännu mindre än för närvarande möjligt att —

främst under vinterhalvåret — beräkna något utrymme vid den s. k. mobiliseringska

jen för andra än kustflottans fartyg. Utredningen hade därför i sina

beräkningar rörande erforderliga byggnadsarbete^ upptagit kostnader för

skapande av en redan under år 1939 av chefen för Sydkustens marindistrikt

föreslagen särskild förläggningsplats för de fartygsdepån tillhörande fartygen

samt därom närmare anfört:

Vid förläggningsplatsen skulle anordnas dels förtöjningspirar för fartygen,

dels expeditions- och vaktbyggnader m. m. Kostnaderna härför beräknades

med 1939 års priser uppgå till 500,000 kronor. Med vissa jämkningar i planen,

betingade av den utökade marinorganisationen, kunna kostnaderna nu beräknas

till 785,000 kronor (1941 års prisnivå).

Beträffande Stockholms örlogsvarv har försvarsutredningen erinrat

om att 1940 och 1941 års riksdagar anvisat medel för utförande av omfattande

byggnadsåtgärder för varvsdriftens effektivisering, varför det vore möjligt att

planera den ifrågasatta förflyttningen av Stockholms örlogsbas från nuva
-

s. 459 Kontrollera mot PDF

459

Kungl. Maj-.ts proposition nr 210.

rande plats i etapper. Därvid skulle inga åtgärder för örlogsvarvets förflyttning

vidtagas, förrän örlogsstationen redan befunne sig på den nya platsen.

Ett principiellt ståndpunktstagande för en blivande förflyttning måste

emellertid inverka restriktivt på frågan om byggnadsåtgärder av större omfattning

vid de nuvarande anläggningarna. Bland annat av detta skäl hade

utredningen i kostnadsberäkningarna icke upptagit några medel för vissa av

varvschefen äskade förrådsbyggnader.

Y ttr anden.

Med hänsyn till den pågående särskilda utredningen rörande örlogsvarvens

organisation ha hörda myndigheter i allmänhet icke mera ingående berört

därmed sammanhängande frågor.

Chefen för Ostkustens marindistrikt har föreslagit, att chefen för Stockholms

örlogsvarv skall tillerkännas särskilt tilläggsarvode.

Chefen för Sydkustens marindistrikt har ansett att försvarsutredningens

förslag om förläggningsplats för fartygsdepån inom distriktet vore behäftat

med vissa olägenheter, varför han förordade vissa jämkningar i detsamma.

Kostnaden borde bland annat med hänsjm härtill överslagsvis beräknas till

en miljon kronor.

Marinförvaltningen har framhållit, att anordnande av dylik förläggningsplats

inom varvet borde undvikas, enär genom tillkomsten av de nya kryssarna

utrymmet i varvshamnen komme att bliva synnerligen begränsat. Det för

fartygsdepån tilltänkta utrymmet behövde därför anlitas för örlogsvarvets

eget behov. Då jämväl utrymmet inom örlogsvarvet i övrigt i första hand

syntes böra utnyttjas för varvets egen räkning, borde undersökas, om ej plats

utom örlogsvarvet kunde erhållas för fartygsdepåns förläggning.

Utöver de av försvarsutredningen föreslagna ombyggnadsarbetena vid

Stockholms örlogsvarv borde med hänsyn till tillkomsten av de båda av 1940

års urtima riksdag beslutade kryssarna jämväl verkställas förlängning av

Gustaf Yrs docka. Kostnaderna härför kunde beräknas uppgå till en miljon

kronor.

Försvar sväsendets civilmilitära ingenjörers förhund har ingående behandlat

hithörande frågor och efter en kritik av det av försvarsutredningen antydda

alternativet till varvsorganisation bifogat ett inom förbundet uppgjort förslag

till ny organisation för örlogsvarven, åtföljt av bland annat uppgift å

det för örlogsvarven beräknade behovet av personal från mariningenjörkåren.

1942 års f ör sv ar sb er ednin g.

Beredningen har ansett, att i avvaktan på resultat av den pågående utredningen

rörande örlogsvarvens ställning och organisation löneställningen för

varvschefsbefattningarna icke nu borde fastställas och att, om någon sådan

befattning skulle bliva ledig, innan utredningen avslutats, befattningen icke

borde tillsättas annorledes än på förordnande. I anslutning till vad beredningen

i annat sammanhang uttalat rörande önskvärdheten att inskränka på

nyanläggningar i Karlskrona ville beredningen ifrågasätta, huruvida det icke

tills vidare borde anstå med att vid den s. k. mobiliseringskajen i Karlskrona

s. 460 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

460 Kun tgl. Maj:ts proposition nr 210.

ordna särskild förläggningsplats för till fartygsdepån hörande fartyg. Det

borde i stället övervägas, om icke ifrågavarande fartyg kunde förläggas till

annan plats. Nya förrådsbyggnader för Stockholms örlogsvarv borde uppföras

först sedan den nya platsen för örlogsvarvet blivit bestämd. Drågan om

förlängning av Gustaf V:s docka syntes icke behöva prövas förrän senare,

enär behovet av förlängningen närmast sammanhängde med tillkomsten av

kryssare.

Med hänsyn till den pågående utredningen rörande örlogsvarvens framtida

ställning och organisation finner jag icke anledning att här närmare ingå

på denna fråga, Jag har därför icke ansett mig här böra taga definitiv ställning

till de av försvarsutredningen framlagda beräkningarna av örlogsvarvens

behov av personal samt dennas löneställning. Vid beräkningen av försvarsväsendets

medelsbehov under de närmaste åren torde emellertid dessa beräkningar

kunna tjäna till ledning. Med eventuellt ledigblivande varvschefsbefattningar

synes böra förfaras på sätt försvarsberedningen föreslagit.

De av försvarsutredningen omförmälda byggnadsfrågor^ synas emellertid

kunna behandlas oberoende av frågan om örlogsvarvens framtida organisation.

Vid Stockholms örlogsvarv torde böra verkställas den av marinförvaltningen

förordade förlängningen av Gustaf V:s docka. Arbetena behöva dock icke

utföras tidigare än att de kunna beräknas bliva fullbordade ungefär samtidigt

med färdigställandet av de båda år 1940 beslutade kryssarna. Kostnaderna

torde böra uppskattas till en miljon kronor.

Enär den av försvarsutredningen föreslagna anläggningen inom Karlskrona

örlogsvarvs område för de fartygsdepån tillhörande fartygen av kostnadsskäl

icke synes kunna påbörjas inom den närmaste femårsperioden,

saknar jag anledning att nu taga definitiv ståndpunkt till denna fråga, Jag

vill emellertid framhålla, att en anläggning på annan plats enligt mitt förmenande

skulle komma att medföra konsekvenser, vilka nu ej låta sig överblickas,

samt draga mycket stora kostnader.

Sjökrigsmaterielen.

Flottans fartyg hänföras enligt gällande bestämmelser till l:a, 2:a eller 3:e

linjen. l:a linjen omfattar kustflottans örlogsfartyg samt lokalstyrkomas

undervattensbåtar. 2:a linjen omfattar lokalstyrkornas övriga örlogsfartyg.

3:e linjen omfattar övriga örlogsfartyg, av vilka de flesta äro förlagda i

materielreserv, järnte samtliga hjälpfartyg.

Försvarsutredningen.

Försvarsutredningen har föreslagit, att den flytande sjökrigsmaterielen,

med undantag för sådana icke utrangerade äldre fartyg, vilka borde tillhöra

en allmän materielreserv, framdeles skulle uppdelas på linjeflotta, reservflotta

och hjälpflotta. Till linjeflottan skulle hänföras stridsfartyg,

som icke uppnått de livslängder, vilka hittills i allmänhet legat till grund för

bedömande av fartygens lämplighet för kvarstående i främst kustflottan.

Givet vore därvid, att vissa genomgående ombyggnader av fartyg kunde göra

s. 461 Kontrollera mot PDF

461

Kungl. Majits proposition nr 210.

dem lämpade att längre tid än som framginge av den från färdigställandet

räknade livslängden kvarstå i linjeflottan. Till reservflottan skulle räknas

de stridsfartyg, som icke inginge i linjeflottan. Till hjälpflottan skulle

hänföras samtliga vid försvarsberedskap eller mobilisering från handelsflottan

ianspråktagna fartyg, vilka utrustades såsom hjälpkryssare, hjälpkanonbåtar,

hjälpvedettbåtar o. s. v.

Utredningen, som i betänkandets hemliga del framlagt en särskild tablå

beträffande fartygsmaterielens beräknade omfattning samt fördelning

på linjeflotta och reservflotta vid slutet av femårsperioden 1942—47,

har framhållit, att utrangering av fartyg borde ske under iakttagande av viss

återhållsamhet, intill dess ytterligare fartygsmateriel blivit färdigställd utöver

den för närvarande befintliga eller till anskaffning planerade.

Beträffande flottans krigsberedskap och övningar har försvarsutredningen

framhållit kravet på en hög krigsberedskap såsom synnerligen betydelsefullt

med hänsyn till det moderna krigets överraskande och snabba

karaktär. De grundläggande förutsättningarna för att en tillfredsställande

beredskap skulle kunna hållas vore dels att tillräckliga medel avsåges för

flottans övningar, dels att en så stor del som möjligt av fartygsmaterielen

hölles ständigt rustad och att övriga fartyg i möjligaste mån förlädes i fartygsdepå

för underlättande av en snabb rustning. I föreliggande förslag hade fördenskull

förutsatts rustning och depåförläggning av fartygen i så stor utsträckning

som befunnits möjligt med utnyttjande av den ur mobiliseringsberäkningarna

framkomna omfattningen av flottans personal och under hänsynstagande

till de krav på utbildning, skolor och kurser, som framginge av

gällande skolreglementen eller särskilda planer m. m. I det hittills tillämpade

systemet med rörlig och stationär förläggning förutsattes icke någon ändring.

I övrigt torde beträffande utredningens förslag rörande flottans krigsberedskap

och övningar få hänvisas till betänkandet, sid. 396 f.

Någon plan för anskaffning av fartygsmateriel, omfattande ett antal år

framåt, föreligger icke för närvarande. En sådan plan, omfattande dels femårsperioden

1936—41, dels femårsperioden 1941—46, låg visserligen till grund

för 1936 års försvarsbeslut men har sedermera kommit att helt frångås.

Försvarsutredningen, som i betänkandets hemliga del mera ingående behandlat

frågan om behovet av nybyggnad av örlogsfartyg under femårsperioden

1942—47, har i den öppna delen framhållit, att anskaffningen av fartygsmateriel

under femårsperioden främst borde vara inriktad på att vidmakthålla

flottan vid den styrka den komme att äga sedan beslutade fartygsbyggnader

under de närmaste åren färdigställts. Därutöver borde viss förstärk

ning av torpedbåtsvapnet komma till stånd. Med hänsyn härtill borde under

femårsperioden, förutom fullföljande och färdigställande av redan påbörjade

eller beslutade fartyg, nybyggnad ske av större jagare, kustubåtar samt torpedbåtar.

Därtill komme ett övningsfartyg (segelfartyg), huvudsakligen avsett

för sjömansskolan, samt sex motorbåtar, avsedda för sjövärnskårens övningar.

Utredningen räknade vidare med att under femårsperioden byggandet av

ett artillerifartyg skulle kunna påbörjas. I anslutning till av chefen för

s. 462 Kontrollera mot PDF

462

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

marinen framförda synpunkter funne utredningen sig böra föreslå, att detta

artillerifartyg bleve en kryssare av samma typ som de två år 1940 beslutade.

Slutligen borde bland kostnaderna upptagas medel för konstruktionsarbeten

för nya fartyg. Dylika medel hade tidigare i allmänhet endast i undantagsfall

utgått innan beslut om fartygs byggande fattats. Ändamålet med det

föreslagna anslaget, i medeltal 100,000 kronor per år, vore att ständigt kunna

följa sjökrigsmaterielens utveckling och hålla ritningar och kalkyler å aktuella

fartygstyper i reviderat skick.

Eörande fartygstyperna har försvarsutredningen anfört följande:

Jagarna beräknas bliva av en ny typ om 1,500—1,800 ton, bestyckade med

4 st. 12 cm kanoner och ett kraftigt luftvärnsartilleri. De skola vidare förses

med möjligast kraftiga skydd för skrov och besättning mot kulsprute- och

bombanfall från luften.

Kustubåtarna bliva av samma typ som de under färdigställande varande

kustubåtarna.

Torpedbåtarna beräknas bliva av tvenne olika typer, vilkas lämplighet

för våra förhållanden närmare klarlägges genom jämförande försök.

Övningsfartyget beräknas bliva av barktyp, försett med motor, samt avsett

för högst 150 elever jämte befäl. Beträffande motorbåtarna får utredningen

hänvisa till vad därom säges under avsnittet Sjövärnskåren.

Kostnaderna för nu angivna fartygsnybyggnader m. m. ha av försvarsutredningen

beräknats för femårsperioden komma att uppgå till omkring 127.8

miljoner kronor. Härtill komme ännu ej beviljade medel för färdigställande

av beslutade fartyg, 48.4 miljoner kronor. På grund av den inträffade prisstegringen

hade utredningen räknat med en höjning av detta belopp med 5

miljoner kronor. Det årliga anslaget till flottans ersättningsbyggnad beräknades

sålunda till 36.2 5 miljoner kronor.

I nämnda anslagsbehov vore icke inräknade kostnaderna för byggande av

nya jagare i stället för de i september 1941 förlorade tre jagarna Klas Hom,

Klas Uggla och Göteborg.

Inom f ör svar s departement et verkställd ytterligare utredning.

I den förut i korthet omnämnda undersökningen rörande sjöförsvarets sammansättning

har kommendören Strömbäck, efter en taktisk undersökning av hur

den offensivdugliga delen av vårt sjöförsvar borde vara sammansatt, anfört, att

undersökningen lett fram till ett försvarssystem, som materiellt sett byggde

på tre samverkande komponenter: lätta ytstridskrafter, flygstridskrafter och

undervattensvapnen. Såsom stöd och för lokalt försvar bakom de lätta vtstridskrafterna

samt för försvarsuppgifter inom andra områden än huvudoperationsområdet

räknades med artillerifartyg, kustjagare, kustubåtar m. m.

samt flygstridskrafter.

Kommendören Strömbäck har härom närmare anfört följande:

Den ledande tanken har varit att skapa kraftgrupper, som äro i stånd att

tillfoga en anfallande kännbara förluster eller skador såväl under dager som

under mörker och inskränkt sikt.

o Plygstridskrafterna ha under pågående krig noterat betydande framgångar

i sjökriget även mot de starkaste fartygsenheterna. Dessa resultat ha

till övervägande del vunnits under dager och visa otvetydigt nödvändigheten

s. 463 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

463

av att giva flygstridskrafterna eu mera framträdande plats i vårt sjöförsvar

än tidigare. I våra farvatten, där flygstridskrafter från båda sidorna i ett krig

lätt kunna ingripa från baser i land, komma ytstridskrafternas operationer

alltmer att förskjutas till dygnets mörka del. Denna del av dygnet blir för

våra förhållanden av särskild betydelse, enär avstånden äro så begränsade att

betydelsefulla anfallsoperationer mot oss i många fall kunna hinna utföras

helt under mörker eller inskränkt sikt. Våra ytstridskrafter böra därför främst

vara lämpade för strid under dylika förhållanden.

Man får emellertid icke frånse en sådan utveckling på det taktiska området,

att anfall under dager med enbart flygstridskrafter bliva för litet givande.

Sålunda torde värdefulla strids- och transportfartyg undvika att under dager

komma inom slagberedda flygstridskrafters verksamhetsområde utan eskort

av jaktflygplan och utan sidobevakning av lätta fartyg, som kunna bryta

torpedanfall från luften. Jämsides härmed måste man emotse en effektivisering

av fartygens luftvärn.

Tager man sålunda i betraktande den tänkbara utvecklingen av motåtgärderna

mot det nya dagvapnet i sjökriget, torpedflygplanen, kommer man fram

till behovet av en sådan kraftinsats även från ytan, som kan bidraga till att

minska motverkan mot våra flygstridskrafter och samtidigt öka effekten av

anfallet. Man bör med andra ord mot anfallsföretag av stor betydelse under

dager kunna insätta både flygstridskrafter och ytstridskrafter -—■ även om flygstridskrafter

vid andra tillfällen insättas ensamma — för att splittra fiendens

vapeninsats, fördela riskerna och öka möjligheterna att få in förstörelsemedel.

För våra ytstridskrafter, vilka enligt det föregående främst skulle vara

lämpade för strid under mörker och inskränkt sikt, innebär detta ett behov

av jaktskydd på stridsplatsen, starkt närluftvärn och krav på hög fart och

manövrerbarhet i anfallet. Redan den primära användningen av ytstridskrafterna,

mörkerstriden, gör ett stort antal automatkanoner, fördelade på många

lavettage, önskvärt. Likaså fart och manövrerbarhet. Ur ytstridskrafternas

synpunkt äro sålunda uppgifterna lätta att förena. Yad jaktskyddet beträffar

är det önskvärt att ytstridskrafterna under uppmarschen till stridsplatsen i

möjlig utsträckning disponera eget jaktskydd — nödvändigt redan under den

dagliga tillvaron på ankarplatsen — men enär egna flyg- och ytstridskrafter

samtidigt inträffa på stridsplatsen i ett gemensamt anfall, kan det med

bomb- och torpedflygplanen då samopererande jaktflyget i möjlig utsträckning

täcka även ytstridskrafternas behov av jaktskydd.

Den tredje komponenten i försvarssystemet, undervattensvapnen, d. v. s.

ubåtar och minor, äro till följd av sin mer eller mindre stationära natur icke

i stånd till så intim samverkan med de snabba ytstridskrafterna eller de ännu

snabbare flygstridskrafterna att de, i taktisk samverkan med dessa, på förutbestämda

tider kunna bringas till verkan mot en rörlig fiende. Deras användning

får anpassas mer efter strategiska än taktiska synpunkter i en strävan att

före ett avgörande motanfall av yt- och flygstridskrafter reducera de fientliga

krafternas stridsvärde. Ubåtarna — i kustens närhet i erforderlig utsträckning

biträdda av minsvepare m. in. — uppsöka själva sina verksamhetsområden,

där de skola kunna uppehålla sig jämförelsevis lång tid. Minor måste

hastigt och i stor omfattning långt till sjöss kunna utläggas av ytstridskrafter,

främst av specialfartyg, men även av kryssare och jagare ur den offensivdugliga

delen av sjöförsvaret.

Kommendören •Strömbäck har vidare anfört, att de offensiva ytstridskrafter,

vilka kunde komma i fråga att anskaffas under en begränsad tidrymd

och med våra begränsade resurser och som kunde anses vara ägnade att på

bästa sätt fylla dem tillkommande uppgifter i det nya sjöförsvarssystemet,

s. 464 Kontrollera mot PDF

464

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

vore av tre olika men varandra kompletterande slag, nämligen: kryssare,

jagare och torpedbåtar. Fartyg av dessa olika typer borde icke hopföras i

taktiska förband typvis, utan i ett antal operationsgrupper, vardera omfattande

en kryssare samt jagare och torpedbåtar, vartill borde komma såsom reserv

och för självständiga uppgifter utanför operationsgrupperna (spaning, ubåtsjakt,

luftbevakning m. m.) ett antal jagare och torpedbåtar.

De egenskaper hos fartygstyperna som ur taktisk synpunkt ansetts önskvärda

vore följande.

Kryssarna: 15 centimeters artilleri, användbart såväl mot yt- som luftmål;

stort antal automatkanonlavetter; torpedbestyckning; hög fart; skydd mot

medeltunga flygbomber och medelsvåra projektiler på normala stridsavstånd;

anordning för minfällning m. m.

Jagarna: 12 centimeters kanoner; stort antal automatkanonlavetter; 53

centimeters torpeder; sjunkbomber; hög fart; skydd för personal m. m. mot

bombsplitter och kulspruteeld; anordning för minfällning m. m.

Torpedbåtarna: 53 centimeters torpeder; luftvärnsautomatkanoner;

sjunkbomber; hög fart; sjövärdighet; anordning för minfällning m. m.

Den tekniska undersökningen har sammanfattningsvis givit följande

resultat.

Kryssare av den typ, vartill medel beviljats av 1940 års urtima riksdag

för byggande av två stycken, fyllde de ur taktisk synpunkt uppställda kraven

på det fartyg, som skulle vara ledare för operationsgrupperna. Den åtgärden

borde dock vidtagas att förse kryssaren med minräls, varjämte möjligheterna

att ytterligare stärka närluftvärnet borde undersökas. Dessa åtgärder behövde

i och för sig icke försena fartygens färdigställande.

De viktigaste krav, som ur taktisk synpunkt måste uppställas på våra

jagare, nämligen de på bestyckning och skydd, kunde fyllas inom ett deplacement

av cirka 1,800 ton. Det uppställda önskemålet beträffande farten kunde

icke fyllas utan deplacementsökning eller en motsvarande minskning av beräknade

prestanda i fråga om bestyckning eller skydd. En jagartyp om cirka

1,800 ton med de nyss angivna egenskaperna samt närmare angiven fart förordades.

Redan när kraven ur taktisk synpunkt på en ny typ torpedbåtar framlagts,

hade det stått klart, att det tekniska problemet skulle bliva mycket

svårt att lösa. Båten innebure i och för sig en konstruktiv motsättning, nämligen

litenhet och hög fart i (medelmåttig) sjö. De avgörande konstruktionsfrågorna

bleve därför skrovformen och framdrivningsmaskineriet. Yad svenska

ingenjörer och svensk industri på dessa områden förmådde åstadkomma för

att skapa den med hänsyn till våra förhållanden önskvärda vapenbäraren

kunde ännu icke helt överblickas.

Såsom en sammanfattning av frågan om anskaffningen av här behandlade

fartygstyper för den offensivdugliga delen av sjöförsvaret har anförts följande.

Målet borde vara att så snart som möjligt få operationsgrupperna sammansatta

och användbara. Konstruktionsarbeten och fartygsbygge toge emellertid

med våra resurser i detta hänseende tid. En övergångsperiod bleve

nödvändig att beräkna, då operationsgrupperna finge sammansättas av befintliga

fartyg och av sådana, som under perioden genom nybygge kunde tillföras

försvaret.

Befintliga äldre artillerifartyg, kustjagare, kustubåtar m. fl., vilka på

s. 465 Kontrollera mot PDF

465

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 210.

grund av ålder, otillräckliga taktiska egenskaper eller specialkonstruktion

icke kunde inpassas i det anfallsdugliga sjöförsvaret, hade viktiga uppgifter

att fylla, dels såsom stödstyrka åt operation sgrupperna, dels såsom rörligt

lokalförsvar inom de olika marindistrikten.

De åtgärder, som i fråga om denna kategori fartyg borde vidtagas under

den närmaste femårsperioden, framginge av följande.

Under byggnad befunne sig för närvarande ett antal kustjagare, vilka tillsammans

med Romulus och Remus tills vidare fyllde stödstyrkans behov av

denna fartygstyp. Vidare byggdes ett antal kustubåtar och torpedbåtar.

Härutöver borde under femårsperioden byggas kustubåtar och torpedbåtar

för lokalstyrkorna enligt vad av försvarsutredningens hemliga bilagor rörande

marinen framginge.

Ytterligare nybyggnader för denna del av sjöförsvaret syntes icke erforderliga

under den närmaste femårsperioden. Så snart lämpligen ske kunde, borde

dock frågan om ersättandet av de äldre artillerifartygen i stöd- och lokalstyrkorna

prövas och konstruktionsförslag uppgöras. Likaså borde konstruktionsarbeten

för utveckling av minsvepartyperna utföras.

Ombyggnad av gamla fartyg borde äga rum i den mån det ur försvars- och

ekonomisk synpunkt kunde anses lönande. Många faktorer spelade här in,

såsom vilket ändamål fartyget efter ombyggnaden eller moderniseringen avsåges

fylla och i vilket tillstånd skrov, pannor och maskiner m. m. befunne

sig. Att sträcka moderniseringarna till allt för gamla skrov lönade sig i regel

icke, dels enär på förhand okontrollerbara utmattningar i materielen kunde

förorsaka plötsliga och farliga haverier (nagelförband öppnade sig, propelleraxlar

bruste eller dylikt), dels enär erfarenheterna från pågående krig visat

att icke ens mycket grundliga moderniseringsarbeten förmådde giva gamla

skrov för fartygstypen i fråga tillfredsställande motståndskraft mot moderna

förstörelsemedel. En viktig faktor vid bedömandet av frågan om moderniseringen

av våra äldre fartyg voro också hur mycket de gamla fartygen varit

i gång, d. v. s. slitits under sin tidigare tjänst. Slutligen inverkade i väsentlig

grad på denna fråga det yttre läget — i krig behövdes alla fartyg som kunde

göra någon, även den minsta nytta — och tiden för moderniseringsarbetenas

genomförande.

Frågan om pansarskeppen av Sverige-typ eventuellt skulle underkastas en

mera genomgripande ombyggnad borde upptagas i sammanhang med den nyss

förutsatta omprövningen av artillerifartygens ersättande.

Av våra äldre pansarskepp vore Oscar II och Manligheten redan moderniserade.

Tapperheten och Äran befunne sig i det skick, att även de i nuvarande

läge borde givas en ombyggnad, som syftade till att effektivisera 15 centimeters

artilleriet, ersätta 21 centimeters kanonerna med 10.5 centimeters allmålskanoner

i dubbellavettage, förstärka närluftvärnet och förbättra horisontalskyddet.

Övriga äldre pansarskepp (utom två som avsåges för särskilt

ändamål) eller f. d. pansarskepp borde snarast nedskrotas och deras metaller

m. nr. i möjlig utsträckning tillvaratagas för byggandet av nya fartyg.

Flygplankryssaren Gotland borde utrustas med jaktplan och ombyggas till

luftvärnskryssare. Om jaktplan icke utan stora ombyggnader kunde medföras

å fartyget, borde det dock förses med starkast möjliga luftvärn och avses

som luftvärnskryssare i stödstyrkan (tillsammans med Sverige-divisionen)

eller i samband med viktigare transporter.

Yåra äldsta jagare hade under föregående världskrig varit utsatta för

mycket stark slitning. De kunde icke vidare avses för påfrestande tjänst, enär

utmattningshaverier tid efter annan måste beräknas uppstå. Högst sex av de

åtta äldsta jagarna borde iordningställas för tjänst såsom bevakningsfartyg,

snabbgående minsveparc, ubåtsjagare in. m. Deras torpedbostyckning borde

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sand. Nr 210. 377 j>2 30

s. 466 Kontrollera mot PDF

466

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

utbytas mot sjunkbomber och en del av deras 75 millimeters artilleri mot 20

eller 25 millimeters luftvärnsautomatkanoner.

Enär en ombyggnad av fartyg aldrig kunde ersätta den nytillförsel av

kraft, som erfordrades för en örlogsflottas fortsatta utveckling och framtida

bestånd, borde kostnaderna för ombyggnader icke inkräkta på nybyggnadernas

medelstilldelning. Kunde medel icke avses för både nybyggnader och ombyggnader,

borde därför nybyggnaderna gå i förhand.

Utredningen utmynnar därefter i ett förslag av i huvudsak följande innebörd.

1. Principiellt beslutas att kustflottans utveckling skall avse skapandet av

tre operationsgrupper ytstridskrafter, vardera omfattande 1 kryssare samt visst

antal jagare och torpedbåtar ävensom utöver dessa ett förband jagare och ett

förband torpedbåtar. För samoperation med dessa ytstridskrafter skall kunna

avses ett antal ubåtar och en flygeskader bestående av spanings-, torped- och

jaktförband.

2. Under femårsperioden 1942/43—1946/47 nybyggas — förutom på stapel

befintliga eller redan beslutade fartyg — jagare av ny typ (omkring 1,800 ton,

4 stycken 12 centimeters kanoner, 53 centimeters torpedtuber m. m., visst

skydd), torpedbåtar av mindre typ, torpedbåtar av större torpedbåtstyp (omkring

125 ton, 53 centimeters torpedtuber m. m.) samt kustubåtar. Härjämte

påbörjas under femårsperioden byggandet av den tredje kryssaren i sådan

tid, att den vid periodens slut kan vara till omkring 2U färdig. För här

angivna nybyggen och för fullbordandet av pågående eller beslutade, beräknas

åtgå i runt tal 179 miljoner kronor.

3. Under femårsperioden utföras ombyggnader eller moderniseringar av

Tapperheten, Äran, Gotland samt sex äldre jagare enligt förslag, som ingivas

av chefen för marinen. Härför erforderliga medel äro att anse som utgifter

för beredskapens stärkande och ingå icke i de av försvarsutredningen upptagna

kostnaderna. Under senare hälften av femårsperioden skall frågan om

Sverige-skeppens och annan fartygsmateriels ersättning m. m. upptagas till

prövning. I samband härmed skall plan framläggas för den efter femårsperiodens

slut fortsatta byggnadsverksamheten i anslutning till principbeslutet

enligt punkt 1.

Y ttr anden.

Chefen för kustflottan har icke ansett någon ny indelningsgrund av fartygsmaterielen

erforderlig. Stationär förläggning av kustflottans fartyg under

vinterhalvåret komme att medföra en nedgång i stridsberedskapen.

Chefen för Sydkustens marindistrikt har framhållit, att den marindistriktet

tilldelade lokalstyrkan, som vore den största av lokalstyrkorna, borde benämnas

eskader. Yiss ökning av stabspersonalen å nämnda lokalstyrka vore

även erforderlig. Lokalstyrkorna borde tillföras specialbyggda artillerifartyg,

varjämte för snabba transporter av för markstrid avsedd trupp erfordrades

andra specialbyggda, med lätt artilleri bestyckade, pansarskyddade och grundgående

farkoster, av vilka en del borde kunna medföra stridsvagn.

Marinförvaltningen har hänvisat till att anslaget till konstruktionsarbeten

tidigare utgått med 150,000 kronor om året och att ämbetsverket hemställt om

upptagande av 200,000 kronor å tilläggsstat för innevarande budgetår för

motsvarande ändamål. Anslaget borde nu upptagas till det av marinförvaltningen

sålunda begärda beloppet per år under hela femårsperioden. Medlen

s. 467 Kontrollera mot PDF

467

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

för dessa konstruktionsarbeten vore nämligen icke endast avsedda för det

egentliga konstruktionsarbetet på ingenjöravdelningen utan även för dylikt

arbete å andra avdelningar och för modellförsök, vissa undersökningar och

försök i och för konstruktionernas utförande, t. ex. svetsningsförsök å vissa

materialsorter. Dessutom kunde det bliva erforderligt att liksom hittills låta

utföra en del av arbetet vid den privata varvsindustrien.

De av försvarsutredningen beräknade tilläggskostnaderna om 5 miljoner

kronor för redan beviljade kryssare och kustjagare vore med hänsyn till prisstegringen

under det senaste året otillräckliga, och kostnaderna för byggandet

av större jagare vore ej heller tillräckligt högt beräknade.

Chefen för marinen har framhållit, att frågan om beräknandet av fartygens

iivslängder vore av utomordentlig betydelse. De livslängder, vilka angivits i

1936 års försvarsproposition vore otvivelaktigt i längsta laget och förutsatte

dels blott normal förslitning, d. v. s. fredsplanenlig användning av fartygen,

dels ett mycket gott underhåll, vilket — särskilt för de större fartygen —

även måste anses innefatta tid efter annan återkommande ombyggnader och

moderniseringar för tillgodoseende i möjligaste mån av kravet på relativt

bibehållen försvars- och anfallskraft med hänsyn till den ständigt fortgående

utvecklingen i fråga om sjökrigsmaterielen.

Chefen för marinen har i detta sammanhang understrukit kommendören

Strömbäcks uttalande rörande frågan om värdet av ombyggnad av äldre fartyg.

I en i yttrandet intagen tablå har chefen för marinen angivit de regler,

som med hänsyn till fartygens livslängd borde gälla beträffande fartygens

hänförande till linjeflottan respektive reservflottan. Av tablån framgår, att

chefen för marinen därvid i huvudsak tillämpat de i 1936 års försvarsproposition

(1936:225 sid. 557) angivna beräkningsgrunderna för fartygens hänförande

till kustflottan respektive lokalstyrka.

Chefen för marinen har vidare anfört, att det borde närmare få ankomma

på chefen för marinen att bestämma om fartygens rörliga och stationära förläggning

oberoende av årstiden, så att krigsberedskapskravet tillgodosåges.

Det måste understrykas, att kustflottan icke under hela vinterhalvåret kunde

få vara stationärt förlagd.

I fråga om nybyggnad av örlogsfartyg under femårsperioden har chefen för

marinen i allt väsentligt anslutit sig till försvarsutredningens plan. Därutöver

har särskilt framhållits, att ersättningsbyggnader för stödstyrkans tyngre

artillerifartyg borde påbörjas under budgetåret 1947/48 genom stapelsättandet

av tvenne tyngre artillerifartyg. Kostnaderna för dessa borde kunna hållas

inom rimliga gränser, enär fartkravet kunde sättas lägre än tidigare förutsatts;

kraven på artilleristisk slagkraft samt motståndskraft borde i främsta rummet

beaktas.

Skulle fråga uppkomma om ytterligare fartygsbyggen för femårsperioden

utöver vad försvarsutredningen föreslagit, beroende på behov av arbete för

skeppsvarven, borde i första hand färdigställas ytterligare två jagare av s. k.

förbättrad Göteborgstyp — d. v. s. den typ som nu byggdes såsom ersättare

för de hösten 1941 förlorade jagarna.

s. 468 Kontrollera mot PDF

468

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Beträffande ombyggnad och modernisering av äldre fartyg ville chefen för

marinen understryka vikten av att härför erforderliga medel icke toges från

de föreslagna anslagen till nybyggnader för linjeflottan. Från fall till fall

borde prövas i vilken utsträckning dylik ombyggnad och modernisering skulle

äga rum. Därest tekniska svårigheter skulle yppa sig mot framställandet av

torpedbåtar av större typ, borde ytterligare nybyggnad av mindre torpedbåtar

i stället ske jämsides med fortsatt försöksverksamhet.

Chefen för flygvapnet har i fråga om den av kommendören Strömbäck verkställda

utredningen i huvudsak intet haft att erinra samt framhållit, att utredningen

underströke behovet av en särskild jaktflottilj, främst avsedd för samverkan

med marinen.

överbefälhavaren har förklarat sig i princip intet hava att erinra mot de i

kommendören Strömbäcks undersökning framförda synpunkterna rörande

sjöstridskrafternas sammansättning och utnyttjande. Den föreslagna lösningen

syntes med hänsyn till våra förhållanden vara väl avpassad efter de

erfarenheter, som hittills stått till buds i fråga om modern krigföring till

sjöss. Med tanke på riksförsvaret i dess helhet och den samverkan, som vore

erforderlig mellan försvarsgrenarna, vore det framlagda förslaget, så vitt nu

kunde bedömas, lämpligt.

Överbefälhavaren anslöte sig till kustflottans utveckling med ett antal

operationsgrupper på sätt som föreslagits. I princip vore ingenting att erinra

mot utökningen med ett förband jagare och ett förband torpedbåtar, men

medel för ifrågavarande utökning stode icke till förfogande under den nu

aktuella femårsperioden. I fråga om föreslagna nybyggnader vore intet att

erinra. Det syntes dock kunna vara av betydelse, att, beroende på varvens

och industriens sysselsättningsgrad olika år, lämpa årskvoten för nybyggnader

inom ramen för det beräknade totala femårsanslaget efter det rådande

läget. En förskjutning av anslagen mot periodens början kunde visa sig ändamålsenlig.

Ombyggnader och moderniseringar av äldre fartyg borde prövas

från fall till fall. Frågan om Sverige-skeppens ersättande i den s. k. stödstyrkan

borde ej uppskjutas till senare hälften av femårsperioden. Med hänsyn

till det synnerligen tidskrävande arbete, som operativa överväganden,

framställande av konstruktions- och arbetsritningar, infordrande av anbud etc.

innebure, borde förberedande undersökningar av denna fråga snarast möjligt

igångsättas.

Försvarsutredningens uttalande, att anskaffningen av fartygsmateriel under

femårsperioden främst avsåges vara inriktad på att vidmakthålla flottan vid

den styrka den komme att äga sedan beslutade fartygsbyggnader under de

närmaste åren färdigställts, samt att därutöver avsåges viss förstärkning av

torpedbåtsvapnet, ville överbefälhavaren tyda så, att den utvidgning av flottans

fartygsbestånd, som ägt rum och beslutats under de senaste åren, i princip

borde upprätthållas genom framtida ersättningsbyggnader även efter den i utredningen

närmast berörda femårsperioden. Mot dessa principer vore intet

att erinra.

För erhållande av nödig stadga i flottans nybyggnadsplaner och för att

s. 469 Kontrollera mot PDF

469

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

säkra tillgången av sjökrigsmateriel i reservflottan (marindistriktens lokalstyrkor)

ansåge överbefälhavaren det emellertid synnerligen önskvärt, att

vissa bestämda livslängder lades till grund för beräkningarna. Det vore därvidlag

ej anledning frångå de hittills tillämpade, nämligen för artillerifartyg

(pansarskepp och kryssare) 24 år i linjeflottan och 12 år i reservflottan. Den

förlängning, som nu gjordes i fråga om pansarskeppen, vore en nödfallsutväg,

som påkallats av att ersättningsbyggnad icke i tid verkställts. Denna ersättningsbyggnad

hade man sökt kompensera med modernisering.

Överbefälhavaren har i detta sammanhang beträffande ombyggnad av äldre

fartyg anfört liknande synpunkter som kommendören Strömbäck och chefen

för marinen.

Det av utredningen gjorda uttalandet, att utrangering av fartyg borde ske

under iakttagande av viss återhållsamhet, ägde ■— enligt vad överbefälhavaren

vidare anfört — sill tillämpbarhet endast på reservflottans fartyg och finge

icke drivas för långt, enär man eljest riskerade att passera den gräns, där de nedlagda

kostnaderna icke svarade mot de gamla fartygens användbarhet i sjökrigföringen.

Man borde även sträva efter att icke i alltför hög grad betunga

underhållsanslaget med stora summor för äldre fartyg.

Dessa synpunkter ledde fram till att livslängderna för de nuvarande artillerifartygen

icke borde förlängas utöver vad som vore oundgängligen erforderligt.

För framtiden vore det av synnerlig vikt att ersättningsbyggnader verkställdes

i tid. Det årliga anslag om 100,000 kronor, som avsåges för konstruktionsarbeten

för nya fartyg, borde av denna anledning i första hand utnyttjas

för att konstruera ersättningsbyggnad för de nuvarande Sverigeskeppen, så

att ersättningsbyggnader kunde igångsättas med ingången av budgetåret

1947/48.

I fråga om kustflottans krigsberedskap har överbefälhavaren framhållit,

att någon egentlig krigsberedskap enligt vad erfarenheterna visade icke kunde

upprätthållas utan relativt rikligt tillmätt rörlighet. Det hittills tillämpade

systemet beträffande rörlig och stationär förläggning borde därför ej tilllämpas.

Stationär förläggning borde i allmänhet endast utnyttjas under översynsperioder

och i övrigt endast i begränsad utsträckning samt för fartyg,

som icke krävdes för upprätthållande av ständig krigsberedskap (bland annat

ubåtar, då isen hindrade deras dykning).

Industrikommissionen har i avgivet hemligt yttrande över kommendören

Strömbäcks utredning främst uppehållit sig vid frågan om den inbördes ordningen

mellan olika fartygsbyggen med hänsyn till förhållandena vid materielframställningen.

Kommissionen har ävenledes påpekat, att möjlighet förelåge

att taga i anspråk mera av skeppsvarvens kapacitet för stärkandet av den

marina beredskapen, därest så bedömdes önskvärt ur andra synpunkter.

1942 års f ör svar sb er edning.

Försvarsberedningen har såsom tidigare angivits föreslagit, att byggandet

av de båda beslutade kryssarna, eventuellt endast den ena, borde uppskjutas.

s. 470 Kontrollera mot PDF

470

Kungl. Maj ds proposition nr 210.

Departements
chefen.

Jag har icke ansett lämpligt att i vidare mån än i det följande sker närmare

ingå på frågan rörande antalet fartyg och fartygstyperna i det byggnadsprogram,

som av försvarsutredningen såväl som i kommendören Strömbäcks

undersökning föreslagits för femårsperioden 1942/47. Vederbörligt utskott

torde få bliva satt i tillfälle taga del av övriga ärendet berörande utredningar

och förslag. Jag vill emellertid erinra om att jag, såsom jag tidigare anfört,

i allt väsentligt delar de synpunkter, som framkommit vid den inom försvarsdepartementet

verkställda kompletterande utredningen. Resultatet av sistnämnda

utredning bekräftar de slutsatser, till vilka 1941 års försvarsutredning

kommit, och ådagalägger vikten av att åtgärder vidtagas för skapandet av planmässigt

sammansatta operationsgrupper av högt stridsvärde.

Jag föreslår i anslutning härtill, att planen för nybyggnad av örlogsfartyg

under femårsperioden i överensstämmelse med försvarsutredningens och

kommendören Strömbäcks förslag skall omfatta — förutom färdigställande

av under byggnad varande och beslutade fartyg — större jagare, kustubåtar

och torpedbåtar till det antal och av de typer, som framgå av handlingar, som

i särskild ordning torde få överlämnas till riksdagens vederbörande utskott.

Vidare böra byggas ett övningsf artyg och sex motorbåtar för sjö värnskåren

av de av försvarsutredningen föreslagna typerna. I fråga om den närmare utformningen

av de olika fartygstyperna böra givetvis de fortsatta krigserfarenheterna

vinna beaktande. Även vissa konstruktionsspörsmål kunna föranleda

behov av jämkningar i de förordade fartygstyperna.

Det torde, såsom inledningsvis nämnts, redan nu vara tydligt, att den föreslagna

tredje kryssaren av olika skäl icke kan påbörjas före femårsperiodens

slut. De medel — omkring 40 miljoner kronor — som beräknats bliva erforderliga

under femårsperioden för detta fartygsbygge, torde i så fall icke

behöva tagas i anspråk förrän senare. Fråga uppkommer då, huruvida

icke den ersättningsbyggnad, som lärer bliva erforderlig under åren närmast

efter femårsperiodens slut, i stället bör i viss utsträckning äga

rum redan under denna period. Därvid torde ur beredskapssynpunkt böra

övervägas nybyggnad av fartyg, som på relativt kort tid kunna färdigställas.

Den fartygstyp, som då närmast torde kunna ifrågakomma, är, såsom chefen

för marinen framhållit, jagare av s. k. modifierad Göteborgstyp, d. v. s. den

typ, som nu är under byggnad såsom ersättning för de hösten 1941 förlorade

jagarna. Denna typ kräver intet ytterligare konstruktionsarbete och kan därför,

om den nu förefintliga kapaciteten hos skeppsvarven utnyttjas, färdigställas

på relativt kort tid. Inom den av mig angivna kostnadsramen för

flottans nybyggnader under den närmaste femårsperioden synes kunna inrymmas

nybyggnad av två sådana jagare. Jag föreslår alltså i anslutning till

vad av mig inledningsvis yttrats, att — utöver det i det föregående berörda

nybyggnadsprogrammet — snarast möjligt igångsättes nybyggnad av två

jagare av s. k. modifierad Göteborgstyp. Det bör betonas, att denna nybyggnad

icke innebär någon utökning av den föreslagna flottplanen utan

endast, att vissa ersättningsbyggnader, som med hänsyn till nuvarande fartygsbestånds

ålder egentligen skulle ha ägt rum i slutet av femårsperioden men av

s. 471 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210. 471

försvarsutredningen av kostnadsskäl helt skjutits över till nästa period, i

stället flyttas omkring 3—4 år tillbaka.

Kostnaderna för det av utredningen förordade byggnadsprogrammet under

femårsperioden ha av utredningen beräknats till 181.2 5 miljoner kronor.

Därest en av kryssarna icke medtages i byggnadsprogrammet, minskas, såsom

av det sagda framgår, nämnda kostnadsbelopp med omkring 40 miljoner

kronor. Å andra sidan uppkommer en ökning med omkring 24 miljoner kronor,

om de båda jagarna av Göteborgstyp medräknas. Strängt taget skulle sålunda

det av utredningen angivna totalbeloppet kunna vid bifall till mitt förslag

minskas med 16 miljoner kronor. Då emellertid kostnadsberäkningarna innehålla

vissa osäkerhetsmoment och det synes välbetänkt att räkna med viss

säkerhetsmarginal för mötande av oförutsedda behov, anser jag mig böra i

anslutning till utredningens kalkyler räkna med en kostnadssumma av 180

miljoner kronor. Härvid har jag i enlighet med marinförvaltningens förslag

förutsatt, att 1,000,000 kronor avses för konstruktionsarbeten. Det ligger nämligen

vikt uppå att tillräckliga medel för konstruktionsarbeten, avseende såväl

artillerifartyg som andra aktuella fartygstyper, stå till förfogande i syfte ätt

såvitt möjligt förkorta konstruktions- och byggnadstiden för de fartyg, som

enligt statsmakternas beslut skola komma till stånd. I det av mig angivna

beloppet äro emellertid icke inräknade erforderliga medel för färdigställande

av fartyg som ersättare för de hösten 1941 förlorade jagarna.

Självfallet är det icke görligt att nu verkställa tillförlitliga beräkningar

rörande möjligheterna att inom avsedd tid realisera det planerade byggnadsprogrammet.

Det torde lämpligen få ankomma på Kungl. Maj:t att efter övervägande

av de på frågans bedömande inverkande omständigheterna från fall

till fall träffa avgörande rörande den takt och ordning, i vilken nybyggnadsprogrammet

bör genomföras. Härvid bör ägnas uppmärksamhet jämväl åt de

av statens industrikommission i hemligt yttrande framförda synpunkterna.

Årskvoten för nybyggnadsprogrammet under femårsperioden uppgår enligt

hyss återgivna beräkningar till 36 miljoner kronor. Jag förutsätter emellertid,

att det årliga anslaget skall kunna variera med hänsyn till huru byggnadsverksamheten

kan komma att fördelas på de olika åren. En förskjutning

mot periodens början är därvid givetvis ur många synpunkter att eftersträva.

Frågan om anslagsfördelningen torde i vanlig ordning böra i samband med

beräkningen av fjärde huvudtitelns anslag underställas riksdagen för varje

särskilt år.

Ehuru i princip intet synes vara att erinra mot de av chefen för marinen

angivna beräkningarna rörande olika fartygstypers livslängd samt beträffande

fartygens hänförande till linjeflottan respektive reservflottan, kan jag icke

förorda, att dessa beräkningar fastställas för framtiden såsom en plan av

bindande karaktär. Däremot torde vederbörande myndigheter med utgångspunkt

från dessa beräkningar böra handlägga frågor om ersättningsbyggnader

samt erforderliga konstruktionsarbeten därför.

Frågan om den omfattning, i vilken rustade fartyg skola vara rörligt eller

stationärt förlagda, torde liksom hittills få avgöras med hänsyn till såväl

s. 472 Kontrollera mot PDF

472

Kungl. Maj-.ts proposition nr 210.

krigsberedskapskraven som kostnads-, personal- och materielfrågor. Det torde

kunna medgivas chefen för marinen att inom ramen för tillgängliga anslag

och med stöd av allmänt reglerande föreskrifter eller särskilda anvisningar

avgöra hithörande frågor.

Ur beredskapssynpunkt är det av stor vikt, att de äldre fartyg, över vilka

vår flotta förfogar och vilka äro tjänliga för modernisering, iståndsättas utan

dröjsmål på sätt skett med exempelvis pansarkryssaren Fylgia. På relativt

kort tid är det härigenom möjligt att tillföra vår flotta förhållandevis

verkningsdugliga stridsfartyg, vilka kunna tagas i anspråk speciellt för den

påkostande neutralitetsvakten. I detta hänseende föreligga vissa förslag,

vilka för närvarande äro föremål för Kungl. Maj:ts övervägande. I likhet med

de hörda myndigheterna utgår jag, såsom redan i ett tidigare sammanhang

framhållits, från att kostnader av denna art skola bestridas i samma ordning

som andra utgifter för stärkande av vår nuvarande försvarsberedskap. Det

synes nämligen uppenbart, att moderniseringsarbeten av denna art ej skulle

komma till stånd, därest de ej framtvingades av de nuvarande förhållandena.

Flottans personal.

Officerare.

Enligt nuvarande organisation består flottans officerskår å aktiv stat av

4 flaggmän,

1 chef för marinstaben (lönegrad Öb 2),

1 chef för Karlskrona örlogsvarv (lönegrad Öb 2),

1 chef för Karlskrona örlogsstation (lönegrad Öb 2),

1 chef för Stockholms örlogsstation (lönegrad Obl),

1 chef för Stockholms örlogsvarv (lönegrad Obl),

3 kommendörer,

22 kommendörkaptener av 1. graden,

23 kommendörkaptener av 2. graden,

170 kaptener,

169 löjtnanter samt

30 fänrikar.

Härtill kommer ett antal extra ordinarie fänrikar, motsvarande de två från

sjökrigsskolan senast utexaminerade kurserna stamofficerare. Beställningen

i lönegrad Öb 2 för chefen för Karlskrona örlogsstation skall vid byte av

innehavare ändras till lönegrad Öb 1.

Antalet stamofficerare, de extra ordinarie fänrikarna icke inräknade, uppgår

sålunda till 426. Normalt skulle häremot svara omkring 50 extra ordinarie

fänrikar, varigenom de aktiva sjöofficerarna för närvarande böra beräknas till

omkring 475.

F ör sv ars utredning en.

Med stöd av vissa beräkningar rörande behovet av aktiva officerare och

deras fördelning på olika grader och beställningar (se sid. 398 och 399 i betänkandet)

har försvarsutredningen beräknat sjöofficerskåren — med undan
-

s. 473 Kontrollera mot PDF

473

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

tag för 15 under särskilda rubriker för amiralitetet, marindistrikten och marinens

fasta undervisningsverk upptagna beställningar, vilka icke ansetts kunna

uppföras å sjöofficerskårens stat, främst av det skälet, att de i regel kunna besättas

av officerare ur antingen flottan eller kustartilleriet — skola erhålla

följande sammansättning:

Tjänstegrad

Lönegrad

Antal

Kommendörer......................

Öb 1

3

Kommendörer......................

Oa B

8

Kommendörkaptener................

Oa 5

35

Örlogskaptener ....................

Oa 4

40

Kaptener ..........................

Oa 3

210

Löjtnanter..........................

Oa 2

219

Fänrikar (ej å sjöofficerskårens stat)

Oc 1

90

Summa

—

<505

Behovet i övrigt av sjöofficerare har ansetts kunna fyllas med dels 4

officerare i flottans reserv, vilka i särskild ordning inkallas för tjänstgöring

å statens isbrytarfartyg, dels 30 officerare i flottans reserv, vilka fullgöra

viss dem åliggande fredstjänstgöring (12 månaders fänrikstjänstgöring) samt

dels 10 officerare av flottans stam, vilka kvarstå i tjänst över stat de närmaste

två åren efter uppnådd pensionsålder.

De ordinarie beställningarna såsom kommendörer i lönegrad Oa 6 har utredningen

beräknat för följande befattningar, nämligen:

en avdelningschef i marinförvaltningen,

tre tjänstegrensinspektörer,

flaggkaptenen i chefens för kustflottan stab samt

tre förbandschefer inom kustflottan.

Då under byggnad varande kryssare färdigställts och ett ständigt rustat

kryssarförband ingår i kustflottan, kunde det enligt utredningens mening

tagas under övervägande att giva en av de nämnda förbandscheferna tjänstegraden

konteramiral av 2. graden. Utredningen hade emellertid ansett sig för

närvarande icke böra avgiva förslag härom.

Såsom av det anförda framgår förutsätter försvarsutredningens förslag, att de

hittillsvarande två kommendörkaptensgraderna skola ersättas med en grad

såsom kommendörkapten och en grad såsom örlogskapten. Beträffande de

till stöd härför anförda skälen torde få hänvisas till betänkandet, sid. 400 ff.

För tjänstegraden örlogskapten har utredningen avsett bland annat följande

befattningar: Assistenter å vissa avdelningar i marinstab och marinförvaltning,

äldste adjutanten i chefens för kustflottan stab, sekonder å nyare

pansarskepp och kryssare, fartygschefer på vissa större jagare (gruppchefsfartyg),

minfartyg, isbrytaren Ymer samt äldre pansarskepp och kryssare,

stationschefernas förste adjutanter (stationsstabschefer), chefer för sjömanskårens

större kompanier samt vissa chefer för varvsdepartement. Vad särskilt

beträffar de nyssnämnda kompanicheferna må framhållas, att dessa

med hänsyn till omfattningen av underlydande personal icke på något sätt

kunna jämföras med kompanichefer vid andra vapenslag. Exempelvis omfattar

2. matroskompaniet i Stockholm förutom flaggkorpraler redan vid

s. 474 Kontrollera mot PDF

474

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

nuvarande styrka av sjömanskåren 939 högbåtsmän, furirer, korpraler och

meniga; beväringskompanierna äro än mer omfattande.

I antalet befattningar i den lägre regementsofficersgraden har också inräknats

en chef för sjömätningssektion (eller -avdelning) i sjökarteverket. För

närvarande avses för denna befattning en kapten, men från sjökarteverkets

sida har sedan länge gjorts gällande, att befattningen borde uppehållas av en

regementsofficer. Ehuru befattningen här beräknats tillhöra den lägre regementsofficersgraden,

bör naturligtvis hinder icke möta att, därest så befinnes

lämpligare, placera en officer av högre graden i befattningen.

Utredningen har förutsatt, att den nya örlogskaptensgraden i en helt annan

omfattning än vad för den nuvarande lägre kommendörkaptensgraden varit

fallet komme att utgöra den slutliga tjänstegraden på stat för officerare, som

ansetts lämpliga att vidarebefordras från den högsta kompaniofficersgraden.

I fråga om fördelningen av beställningarna inom sjöofficerskåren har försvarsutredningen

anfört, att det visat sig möjligt att bibehålla den i 1936

års försvarsordning förefintliga relationen mellan antalet officerare i lönegrad

Oa 4 och högre och i lönegrad Oa 3 och lägre, varvid antalet fänrikar

upptagits till 90 (d. v. s. omkring 15 procent av hela officerskåren). Antalet

regementsofficerare och högre utgjorde sålunda i den föreslagna organisationen

15.8 procent av hela officerskåren.

Antalet arvoden för pensionerade officerare har av försvarsutredningen beräknats

till 26. Häri ha icke inberäknats de i försvarsdepartementets kommandoexpedition,

försvarsstaben och marinförvaltningen tjänstgörande pensionerade

officerare. Yissa av befattningarna ha förutsatts kunna besättas

av kustartilleriofficerare.

Yttranden.

Chefen för kustflottan har ansett det önskvärt, att beställningarna i lönegraden

Oa 6 i möjligaste mån även i staten fördelades på befattningar i likhet

med vad som skedde med beställningshavare i lönegraden Öb 1 och chefsbefattningarna

vid vissa skolor. — Åtminstone en av förbandschefsbefattningarna

vid kustflottan hade bort upptagas i lönegraden Öb 1. Avvägningen mellan

kommendörer och kommendörkaptener såsom förbandschefer sammanhängde

med den nya flottans indelning. Det ville synas som om fyra högre förbandschefer

borde vara kommendörer och en kommendörkapten. — Kommendörkaptensgradernas

ändring till kommendörkaptens- och örlogskaptensgraderna

vore en bestämd fördel. Önskade man en mycket stor gallring

mellan örlogskapten och kommendörkapten borde antalet av den senare

graden något minskas och motsvarande ökning ske bland örlogskaptenerna.

Chefen för Ostkustens marindistrikt har ansett, att regementsofficersgraderna

borde benämnas kommendörkapten, kommendör och flaggkommendör.

Chefen för Sydkustens marindistrikt har — utan att framlägga något

förslag — ifrågasatt huruvida de av försvarsutredningen föreslagna proportionerna

mellan antalet beställningar i de olika officersgraderna vore fullt

rättvisa, om jämförelse gjordes med andra personalkårer.

s. 475 Kontrollera mot PDF

475

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Chefen för marinen, som anslutit sig till de skäl, som av försvarsutredningen

åberopats för en ändrad benämning av tjänstegraden kommendörkapten

av 2. graden, har emellertid funnit de lämpligaste benämningarna på flottans

regementsofficersgrader vara kommendörkapten, kommendör, kommodor.

Skulle detta förslag icke bliva genomfört, borde den nuvarande graden kommendörkapten

av 2. graden bibehållas och utgöra slutgrad för vissa regementsofficerare.

överbefälhavaren har såsom förut anförts framhållit, att antalet beställningar

inom lönegraderna Öb 2—Öb 4 vid marinen vore väl stort samt att

likformigheten mellan försvarsgrenarna beträffande fördelningen på lönegraderna

Oa 4 och Oa 5 icke vore nöjaktigt tillgodosedd.

1942 års försvarsberedning.

Beredningen har uttalat, att antalet regementsofficerare för flottan syntes

ha beräknats för högt. Det syntes icke vara erforderligt att för alla uppräknade

befattningar, som hittills uppehållits av kaptener, i stället avse

regementsofficerare. Inom regementsofficersgraden vore vidare antalet beställningshavare

i lönegraden Oa 5 väl stort i förhållande till antalet regementsofficerare

i lönegraden Oa 4, särskilt om man jämförde motsvarande

antal beställningshavare i nämnda lönegrader vid armén och flygvapnet.

Beredningen funne sig sålunda böra föreslå, att till grund för kostnadsberäkningen

vid fullt genomförd organisation lädes en stat för sjöofficerskåren,

som, i förhållande till den av försvarsutredningen framlagda, innebure

en minskning av totala antalet regementsofficerare i lönegraderna Oa 6,

Oa 5 och Oa 4, vilken minskning i första hand borde avse antalet beställningshavare

i lönegraden Oa 5. Beredningen ville i detta sammanhang också

framhålla, att det kunde ifrågasättas, om det vore till gagn för flottans

effektivitet, att man för vissa befattningar avsåge regementsofficer i

stället för kapten, då detta kunde komma att innebära, att befattningarna

innehades av officerare i högre levnadsålder. Beredningen förutsatte, att

den nuvarande indelningen av kommendörkaptenerna i två grader bibehölles,

på sätt chefen för marinen föreslagit.

De synpunkter och skäl, som av försvarsutredningen anförts för införande

av ändrad benämning å den lägsta regementsofficersgraden, finner jag värda

beaktande. Då jag emellertid ställer mig tveksam till benämningen örlogskapten,

vilken benämning avstyrkts av chefen för marinen, samt förslaget om

överflyttande av benämningen kommendör på en lägre tjänstegrad än den

nuvarande icke kan av mig förordas, anser jag mig för närvarande icke kunna

föreslå någon ändring i nuvarande benämningar å ifrågavarande tjänstegrader.

De av försvarsutredningen verkställda beräkningarna rörande behovet av

officerare i olika grader har jag funnit mig kunna i huvudsak godtaga. Med

hänsyn till vad överbefälhavaren och försvarsberedningen framhållit, torde

dock en viss jämkning böra ske beträffande antalet beställningar i lönegraderna

Oa 5 och Oa 4 genom överflyttande av vissa beställningar från

Departements
chefen.

s. 476 Kontrollera mot PDF

476

Kungl. Maj ds proposition nr 210.

högre till lägre lönegrad. Jag förutsätter, att den lägre kommendörkaptensgraden

i avsevärt större omfattning än tidigare varit fallet kommer att utgöra

den slutliga tjänstegraden på stat för officerare, som befunnits lämpliga

att vidarebefordras från den högsta kompaniofficersgraden.

Vissa jämkningar i försvarsutredningens beräkningar rörande staten för

flottans officerskår föranledas därav att marinattachéerna, såsom i det föregående

anförts, böra uppföras å försvarsstabens stat, ävensom av att beställningshavare

i lönegraden Öb 2 icke hänförts till amiralitetet.

Med hänsyn till vad här yttrats beräknar jag staten för flottans officerskår

i enlighet med följande tablå:

Tjänstcgrad (beställning)

Lönegrad

Antal

Chef för marinstaben .........

Öb

2

i

Chef för Karlskrona örlogsvarv . . .

Öb

2

i

Kommendörer........

Öb

1

3

Kommendörer.........

Oa

6

8

Kommendörkaptener av 1. graden . .

Oa

5

30

» » 2. »

Oa

4

41

Kaptener .....................

Oa

3

211

Löjtnanter..................

Oa

2

219

Fänrikar (å e. o. stat)..............

Oe

i

90

Summa

—

604

Givetvis kunna vissa jämkningar visa sig erforderliga i de av mig sålunda angivna

personalberäkningarna. Sålunda kan tillkomsten av nya stridsfartyg —

jag hänvisar till vad i detta hänseende i det föregående yttrats — medföra

rubbningar i beräkningarna. Dessa böra alltså allenast vara vägledande vid

planläggningen rörande rekrytering m. in., medan däremot ett fastställande

av officerskårens omfattning bör ske i vanlig ordning för varje budgetår.

Underofficerare.

Enligt nuvarande organisation består flottans underofficerskår av

21 förrådsförvaltare,

284 flaggunderofficerare och

499 underofficerare av 2. graden.

Underofficerarna tillhöra endera Stockholms eller Karlskrona örlogsstationer,

där de bilda särskilda kårer, vilkas chefer äro respektive stationschefer.

F ör svar sutr edningen.

Försvarsutredningen har, såsom tidigare angivits, ansett önskvärt, att en

särskild underofficerskår upprättas vid Göteborgs örlogsdepå. Denna kår

har av utredningen preliminärt beräknats böra omfatta 10 procent av det

totala antalet underofficerare vid flottan. Beträffande underofficerarnas befordringsförhållanden

efter en sådan omorganisation har utredningen framhållit

önskvärdheten av att åtgärder vidtagas för säkerställande av likformighet

i befordringsförhållandena inom hela underofficerskåren. Beträffande de

i detta hänseende framförda synpunkterna hänvisas till betänkandet, sid. 403.

s. 477 Kontrollera mot PDF

477

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Utredningen har förordat, att i samband med övriga organisationsfrågor

spörsmålet om flaggkorpralsgradens slopande och ersättande med underofficerare

av 2. graden nu upptages till avgörande. Utredningen har erinrat om

att chefen för marinen i ett den 24 januari 1940 avgivet yttrande över då föreliggande

förslag till manskapsreglemente bland annat anfört följande:

I detta sammanhang anser jag mig böra rikta uppmärksamheten på en annan

lösning av de här berörda frågorna, som återverkar på löneplanens sammansättning

och även förenklande. Denna lösning skulle ligga i borttagandet av

flaggkorpralerna i deras nuvarande ställning och hänförandet av dessa beställningshavare

till underofficerskåren såsom underofficerare av 2. graden,

med vilka de ur tjänstesynpunkt närmast höra samman. Inom övriga försvarsgrenar

sker befordran direkt från furir till sergeant, varför motsvarande tillvägagångssätt

också borde kunna ske vid marinen, i all synnerhet som marinens

underofficersskola lärer komma att bliva helt likartad med arméns och

flygvapnets i vad avser utbildningstidens längd. En dylik åtgärd vore i hög

grad ägnad att förenkla marinens nuvarande personalorganisation och skapa

den överensstämmelse mellan försvarsgrenarna, som kommittén eftersträvat.

Eörsvarsutredningen har för egen del ytterligare anfört:

Med hänsyn till den stora omfattningen av flaggkorpralsgraden ha tidigare

de ekonomiska förhållandena varit av väsentlig betydelse i förevarande

sammanhang. Sedan genom statsmakternas beslut år 1940 rörande manskapsavlöningsreglementet

flaggkorpralernas löneförmåner reglerats i principiell

överensstämmelse med underofficerarnas, samt skillnaden mellan den lägsta

underofficersgradens och flaggkorpralernas löneförmåner därigenom blivit

obetydlig, kunna de ekonomiska hindren icke längre tillmätas samma vikt.

Då vid tidigare tillfällen en ändrad fördelning av antalet löner för underofficerare

och flaggkorpraler ifrågasatts, avseende en ökning av de förra på

de senares bekostnad, har framhållits, att fartygens inredning vore en faktor,

som härvid spelade en stor roll. Det är också givet, att i fråga om förläggningsförhållanden

ombord inga väsentliga ändringar torde kunna göras å redan

färdiga fartyg, därest flaggkorpralerna ersättas med underofficerare av 2.

graden. Man torde därför få förutsätta en förläggning till gemensam mäss

för yngre underofficerare, varvid mässen tillika förutsattes använd för måltids

intagande på samma sätt som för närvarande är fallet. I fråga om under

sjötjänstgöring utgående förmåner förutsättas samma förmåner skola utgå

för nu nämnda yngre som för de äldre underofficerarna inom samma grad.

Även på sådana fartyg, vilka framdeles byggas, torde ur konstruktiv synpunkt

en viss differentiering i avseende å förläggningsförhållandena för äldre

och yngre underofficerare bliva erforderlig.

Försvarsutredningen har framhållit, att överflyttandet av de hittillsvarande

flaggkorpralsbeställningarna till underofficerskåren nödvändiggjorde en omprövning

av fördelningen av beställningarna inom denna kår samt att därvid,

såsom under rubriken Vissa gemensamma personalfrågor i korthet anmärkts,

ett antal mera kvalificerade underofficersbefattningar borde hänföras till

samma lönegrad som förrådsförvaltarna.

Utredningen har härom anfört följande:

I samband med införandet genom 1925 års försvarsordning av förrådsför

valtare vid flottan skapades en helt ny kategori inom dess underofficerskår,

med högre lön och högre pensionsålder än för övriga underofficerare. Emellertid

finnas inom flottan flera för underofficerare av maskinavdelningen av
-

s. 478 Kontrollera mot PDF

478

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

sedda befattningar, vilka i fråga om krav på skicklighet, pålitlighet och ansvar

äro fullt jämställda med och i vissa fall måhända till och med stå på ett högre

plan än förvaltartjänsten. Detta förhållande har, genom den tekniska materielens

allt mer komplicerade art och ökade omfattning, blivit allt mer påfallande.

Såsom exempel härpå må nämnas befattningarna såsom uppbördsmaskinister

och uppbördselektriker på de med omfattande maskinanläggningar

utrustade större fartygen, vilka uppbördsmän närmast ansvara för denna dyrbara

materiel, vidare befattningarna såsom föreståndare för vissa större arbetsavdelningar

å örlogsvarvens ingenjördepartement etc. I själva verket bestrida

många av dessa underofficerare befattningar, för vilka i andra mariner avses

ingenjörer, låt vara att dessa som regel icke torde ha samma kompetens som

våra mariningenjörer. Det synes under sådana förhållanden berättigat att

nämnda befattningar för viss maskinteknisk personal besättas med underofficerare

med samma förmåner i avseende på lön och pensionsålder som förrådsförvaltarna.

I detta sammanhang torde få framhållas, att en viss kompletterande

utbildning för denna tekniska personal är önskvärd. Denna utbildning —

som lämpligen torde kunna ordnas såsom en särskild kurs vid marinens underofficersskola

— bör företrädesvis omfatta skeppsbyggnadskonst, maskinlära

och elektroteknik.

Verkställd utredning har givit vid handen, att det inom den reviderade

marinorganisationens avsedda ram för år 1947 finnas 23 dylika mera ansvarsfulla

befattningar. Vad åter beträffar behovet av förrådsförvaltare beräknas

detta vid samma tidpunkt uppgå till 42 mot 21 enligt gällande stat. Ökningen

är till stor del föranledd av den avsedda utbyggnaden av Göteborgs och

Gustafsviks örlogsdepåer.

Utöver de ovan nämnda förvaltarbefattningarna finnas ytterligare fyra befattningar,

vilka med hänsyn till deras stora vikt böra besättas med underofficerare

av den högsta tjänstegraden med därmed förenade löneförmåner,

nämligen dels föreståndarna för underofficersdetaljerna hos cheferna för de

tre underofficers- och sjömanskårerna, dels den underofficer som avses för

att på marinstabens personalavdelning biträda vid handläggning av underofficersfrågor.

De nämnda föreståndarna för underofficersdetaljerna ha sig

ålagt beredande av ärenden rörande underofficerarnas placering m. m., vilket

till följd av kadrarnas stora omfattning kräver såväl ingående personalkännedom

som förmåga att medhinna och rätt utföra ett synnerligen vidlyftigt, tidsödande

och ansvarsfullt arbete.

Försvarsutredningen har sålunda beräknat det sammanlagda antalet underofficerare

i högsta lönegraden till 69, vilket — med ett beräknat behov av

cirka 1,700 underofficerare på stat — motsvarar 4 procent av kaderns storlek.

Befattningarnas fördelning framgår av en å sid. 406 i betänkandet införd

tablå.

Försvarsutredningen har föreslagit, att ifrågavarande underofficerare i likhet

med arméns förvaltare och flygvapnets förrådsförvaltare skola hänföras till

särskild tjänstegrad, vilket icke helt varit fallet med flottans förrådsförvaltare.

De borde ha tjänsteställning i likhet med löjtnant i marinen och icke såsom

nu erhålla denna tjänsteställning endast under vissa angivna förutsättningar.

Pensionsåldern syntes böra vara densamma som för de nuvarande

förrådsförvaltarna, d. v. s. 60 år, varvid de äldre befattningshavarna företrädesvis

avsåges för tjänstgöring i land.

Titeln för tjänstegraden syntes böra vara »förvaltningsunderofficer». Förvaltningsunderofficerarna

borde benämnas förvaltare.

s. 479 Kontrollera mot PDF

Kungt. Maj:ts proposition nr 210. 479

För vissa förvaltningsunderofficerare har utredningen förordat särskild

utbildning i form av en kurs vid underofficersskolan.

I detta sammanhang har försvarsutredningen upptagit till behandling

frågan om befordringsförhållandena inom flottans underofficerskår och därom

anfört:

I fråga om relationerna mellan antalet förvaltningsunderofficerare och flaggunderofficerare

å ena sidan och antalet underofficerare av 2. graden å den

andra må till en början erinras om att chefen för marinstaben i sitt 1935 avgivna

yttrande över försvarskommissionens betänkande framhöll, att det med

hänsyn till befordringsförhållandena borde eftersträvas en proportion mellan

flaggunderofficerare, underofficerare av 2. graden och flaggkorpraler av 2:3:2.

Denna proportion hölls ungefär, dock med viss ökning av den procentuella

andelen för flaggkorpralernas vidkommande, i de genom 1936 års försvarsbeslut

fastställda staterna. Vid de utökningar av staten som de senaste budgetåren

förekommit, har proportionen ävenledes ungefär bibehållits.

Det är ett faktum, att befordringsutsikterna inom arméns och flygvapnets

underofficerskårer i allmänhet äro väsentligt gynnsammare än inom flottans

underofficerskår, främst med hänsyn till de helt annorlunda proportionerna

mellan graderna. Det skulle därför vara naturligt att söka skapa ett gynnsammare

befordringsläge även för flottans underofficerare. I samband med

flaggkorpralsgradens upphörande och tillförandet till underofficerskåren av

motsvarande antal beställningar böra hithörande frågor upptagas till omprövning.

Den ökning av antalet flaggunderofficerare inom ett i huvudsak oförändrat

sammanlagt totalantal underofficerare och flaggkorpraler, vilken genomfördes år

1936, har i hög grad påverkat sammansättningen av den ombord tjänstgörande

personalkategorien underofficerare. Medan flaggunderofficerare tidigare i

regel endast tjänstgjorde såsom uppbördsmän på större fartyg, har den genomförda

ökningen medfört, att flaggunderofficerare tagits i anspråk såväl för

uppbördsmannabefattningar även på mindre fartyg som för tjänstgöring såsom

vaktgörande underofficerare m. m. Därest antalet förvaltningsunderofficerare

och flaggunderofficerare i procent av hela underofficerskåren (den

förutvarande flaggkorpralsgraden inbegripen) skulle växa i större utsträckning,

skulle konsekvensen bliva, att flaggunderofficerare i allt högre grad

komme att utnyttjas ombord för andra underofficersbefattningar och annan

underofficerstjänst än som tidigare avsetts. Detta kunde knappast undvikas,

framför allt under mobiliseringsförhållanden, då en mycket stor del av underofficerskåren

måste avses för tjänstgöring ombord. Det förhållandet, att en

vakthavande officer vore fänrik, medan vakthavande underofficeren vore flaggunderofficer,

skulle därvid ofta komma att inträffa, särskilt å de större fartygen,

något som icke vore ägnat att underlätta befälsföringen.

Under hänsynstagande såväl till nu antydda förhållande, att det icke är

lämpligt att för viss tjänst regelmässigt utnyttja personal med för hög tjänstegrad,

samt jämväl med iakttagande av att även kostnadsskäl bjuda till viss

återhållsamhet, synas emellertid möjliga förbättringar böra åstadkommas i de

ovan angivna proportionerna. Den omständigheten att pensionsåldern för

flottans flaggunderofficerare är 55 år, under det den vid armén och flygvapnet

är 50 år, skulle även vid lika proportioner mellan graderna inom de olika försvarsgrenarna

medföra, att befordringsåldern till den högre underofficersgraden

låge högre vid flottan än vid de andra försvarsgrenarna. Då den högre pensionsåldern

emellertid får anses vara till fördel för personalen, torde hänsyn

till nu senast antytt förhållande icke behöva tagas. En ökning av förvaltnings
-

s. 480 Kontrollera mot PDF

480

Kungl. Maj-.ts proposition nr 210.

underofficerarnas och flaggunderofficerarnas procentuella andel av underofficerskåren

till sammanlagt 30 procent bör emellertid ur militära synpunkter

kunna godtagas, även om behovet i själva verket skulle kunna täckas även med

ett lägre procenttal. De återstående 70 procenten skulle utgöras av underofficerare

av 2. graden, däri inbegripet de till denna grad överförda förutvarande

flaggkorpralerna.

Försvarsutredningen har framhållit, att flottans underofficerare med hänsyn

till den högre befordringsåldern komme att tillhöra lönegrad UO 1 åtskilliga

år längre än övriga försvarsgrenars. De syntes följaktligen komma

att tillhöra den högsta löneklassen — den 5:e —- inom lönegraden så länge,

att de vid befordran omedelbart komme att tilläggas högsta löneklassen —

den 7:e —- inom lönegrad UO 2. Det kunde då ifrågasättas om icke med hänsyn

härtill för flottans underofficerares vidkommande lönegraden UO 1 skulle

kunna utökas med ytterligare en löneklass, den 6:e. Enär denna fråga jämväl

syntes kräva undersökning ur andra synpunkter, hade försvarsutredningen

icke ansett sig nu kunna avgiva direkt förslag därom.

Såsom förut sagts förutsattes pensionsåldern för flaggunderofficerare skola

bibehållas vid 55 år. För underofficerare av 2. graden borde däremot en sänkning

vidtagas från nuvarande 55 år till 50 år, d. v. s. samma pensionsålder

som gällde för motsvarande befattningshavare vid armén och flygvapnet.

Med stöd av vissa beräkningar rörande underofficerskårens omfattning (se

sid. 408—409 i betänkandet) har försvarsutredningen beräknat underofficerskårens

stat i enlighet med följande tabell:

Tjänstegrad

Lönegrad

Antal

Förvaltningsunderofficerare..........

UO 3

69

Flaggunderofficerare................

UO 2

435

Underofficerare av 2. graden........

UO 1

1,176

Summa

—

1,680

Utredningen har räknat med att behovet av underofficerare vid flottan i

övrigt skall kunna fyllas genom tjänstgöring av underofficerare i reserven.

Det antal stamunderofficerare, som på detta sätt skulle kunna ersättas med

underofficerare i reserven, har beräknats till 65.

Antalet arvoden för pensionerade underofficerare har av försvarsutredningen

beräknats till sammanlagt 104. I detta antal ha icke inräknats de i

försvarsdepartementets kommandoexpedition, försvarsstaben och marinförvaltningen

tjänstgörande pensionerade underofficerarna. Vissa av de med

arvoden förenade befattningarna ha ansetts även kunna besättas med pensionerade

underofficerare från kustartilleriet.

Y ttr anden.

Chefen för Stockholms örlogsstation har i fråga om överförandet av flaggkorpralerna

till underofficerskåren förutsatt, att flaggkorpral, som ej genomgått

fullständig underofficersutbildning, skulle kvarstå i flaggkorpralsgraden

samt att det skulle överlåtas åt vederbörande stationschef att avgöra, i vilken

s. 481 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 210. 481

utsträckning till flaggkorpraler nu under beredskapstiden konstituerade stammanskap

och värnpliktiga borde överflyttas till underofficerare av 2. graden.

I fråga om bestämmandet av antalet underofficerare å örlogsstationerna, som

finge bibehållas i tjänst två år efter uppnådd pensionsålder syntes det vara

lämpligt, att chefen för marinen ägde bemyndigande att verkställa fördelningen

på örlogsstationerna med hänsyn till tillgång och behov.

Chefen för Karlskrona örlogsstation har ansett, att befordringarna till och

inom underofficerskåren alltjämt borde äga rum på samma sätt som hittills,

och sålunda avstyrkt den rätt att reglera hithörande frågor mellan flottans

olika underofficerskårer, som försvarsutredningen velat tillägga chefen för

marinen. Titeln förvaltare vore missvisande och krävde ändring. Såsom

ny titel ville stationschefen föreslå »underlöjtnant», vilken nu ej längre

funnes för officerare. I fråga om slopandet av flaggkorpralsgraden har stationschefen

framfört samma synpunkter som chefen för Stockholms örlogsstation.

Med hänsyn till att kompetens för befordran till underofficer vid

flottan vunnes ett år senare än vid övriga vapenslag borde den erforderliga

tiden för uppflyttning från lägsta löneklass inom underofficersgraden till närmast

högre vara ett år kortare vid flottan, än vad som för övriga funnes föreskrivet.

Chefen för kustflottan har framhållit, att då tre underofficers- och sjömanskårer

uppsattes, av vilka en vore betydligt mindre än de två andra, borde

det tagas under övervägande, om icke vissa yrkesavdelningar endast skulle

förekomma inom en eller två av dessa kårer och personalbehovet i fråga om

dessa yrkesgrenar täckas genom kommendering från annat marindistrikt. Sålunda

syntes ekonomi- och hantverksavdelningarna kunna undvaras i Göteborg,

undervattensbåtspersonal endast förekomma i Göteborg och Karlskrona,

all radiopersonal tilldelas endera örlogsstationen i Stockholm eller Karlskrona

o. s. v. Huvudsaken syntes vara, att den stora massan av vid mobilisering

eller försvarsberedskap inryckande reservpersonal och värnpliktiga

kunde rullföras, mottagas och beklädas jämväl i Göteborg, där ett förhållandevis

stort antal fartyg måste i fred ingå i lokalstyrka (fartygsdepå) och

många örlogs- och hjälpfartyg rustas.

Chefen för Sydkustens marindistrikt har ansett, att stationscheferna alltjämt

borde vara chefer för respektive underofficerskårer men att det borde

tillkomma chefen för marinen att utfärda erforderliga direktiv för att trygga

likformighet och rättvisa i befordringshänseende. — Utredningens förslag

att förbättra befordringsmöjligheterna genom att öka antalet beställningshavare

i högsta underofficersgraden (förvaltningsunderofficerare) vore välkommet.

Den valda titeln motsvarade dock föga sitt ändamål. Den av chefen

för Karlskrona örlogsstation föreslagna titeln »underlöjtnant» hade den nackdelen,

att den vore en traditionell officerstitel. Måhända kunde här en högre

underofficerstitel med gammal hävd återupptagas, nämligen »överstyrman»,

»övermaskinfst» etc.

Chefen för marinen har anfört, att den nuvarande flaggkorpralsgraden

borde bibehållas för att såsom högsta manskapsgrad utnyttjas för visst värn
Bihang

till riksdagens protokoll 1942. 1 samt. Nr 210. 377 42 31

s. 482 Kontrollera mot PDF

482

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

pliktigt underbefäl och eventuellt även för furirer, som av en eller annan

orsak icke kunnat befordras till underofficerare av 2. graden. — Beträffande

lämpligheten av benämningen förvaltningsunderofficer och tilltalsordet förvaltare

för äldre underofficerare i vissa befattningar har chefen för marinen

ställt sig tveksam, enär benämningen icke endast skulle användas för sådana

underofficerare, som hade med direkt förvaltning att göra, utan jämväl för

andra, som beklädde viktigare befattningar. Någon annan lämplig benämning

hade emellertid icke kunnat finnas.

Försvarsväsendets underbefälsförbund har framhållit, att reformen att avskaffa

flaggkorpralsgraden vore av så stort värde, att dess genomförande på

intet sätt finge hindras av svårigheter att omgående tillrättalägga alla detaljfrågor,

som sammanhängde med förläggning och utspisning ombord. Underofficerskadern

borde nu fördelas å tjänstegrader på sådant sätt, att fasta hållpunkter

erhölles vid bedömningen av befordringsutsikterna för framtiden

samt skälig avvägning vunnes i förhållande till vad som gällde för underofficerarna

vid andra försvarsgrenar. Förbundet hade icke kunnat finna, att

någon markerad gränsdragning mellan tjänsteuppgifterna för flaggunderofficer

och för underofficer av 2. graden kunde upprätthållas eller att det

skulle vara ett intresse ur effektivitetssynpunkt att göra alltför bestämd åtskillnad

mellan flaggunderofficerens och underofficerens av 2. graden arbetsområden.

Kostnadsskälen behövde knappast heller lägga hinder i vägen för

att proportionen mellan flaggunderofficerare och underofficerare bleve densamma

vid flottan som vid armén.

Svenska under officer sförbundet har yttrat, att de åtgärder, som utredningen

föreslagit i avsikt att skapa likformighet i befordringsförhållandena

för underofficerarna, från personalhåll icke vore att anse såsom tillfredsställande,

samt uttalat sig för ett bibehållande av nuvarande system med skilda

befordringsenheter för de olika örlogsstationerna.

Förbundet har vidare, under hänvisning till en av förbundet tidigare ingiven

skrift, hemställt om vissa ändringar beträffande underofficerares tjänsteställning

och befälsrätt.

Utredningens förslag, att proportionen mellan sammanlagda antalet förvaltningsunderofficerare

och flaggunderofficerare i förhållande till antalet underofficerare

av 2. graden skulle vara 3:7, har förbundet funnit vara otillfredsställande.

Klara gränslinjer mellan vad som vore att anse som en flaggunderofficerseller

en annan underofficerstjänst läte sig blott i ett fåtal fall bestämmas. När

utredningen förklarade, att den högre pensionsåldern för flottans flaggunderofficerare

ekonomiskt uppvägde den i jämförelse med andra vapenslag väsentligt

senare uppflyttningen i lönegraden UO 2, syntes samtliga på frågan inverkande

faktorer icke ha beaktats. Då man enligt utredningens eget förslag

måste beräkna, att så gott som samtliga arméns underofficerare komme att

anlitas i arvodesbefattningar intill 60 års ålder, syntes kalkylen över de ekonomiska

återverkningarna av sen befordringsålder kunna lämnas *ir räkningen.

Ytterligare borde uppmärksammas det förhållandet, att underofficerens försörjningsbörda

oftast nådde sin höjdpunkt vid en ålder av 40—45 år, varför

den ekonomiska bärkraften för här ifrågavarande personalgrupper vid denna

s. 483 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210. 483

tidpunkt otvivelaktigt borde röna inflytande av de mindre förbättringar en

uppflyttning till lönegraden UO 2 innebure.

Förbundet har därför framhållit som sin uppfattning, att i likhet med vad

som gällde för arméns och flygvapnets underofficerare även proportionen meh

lan marinens underofficerare i lönegraderna UO 3 och UO 2 jämförd med UO 1

borde vara 2:3.

Cheferna för Stockholms och Karlskrona örlogsstationer, marin}örvattningen

samt svenska underofficersförbundet ha därjämte framfört vissa förslag

rörande inrättande av beställningar i lönegraden UO 3 utöver vad försvarsutredningen

föreslagit.

I vissa yttranden gjorda uttalanden rörande försvarsutredningens förslag

om sänkning av pensionsåldern för underofficerare av 2. graden torde icke

behöva beröras i detta sammanhang, då nämnda fråga enligt vad förut anförts

lärer komma att upptagas till prövning inom finansdepartementet.

1942 års försvarsberedning.

Beredningen har erinrat om att den i annat sammanhang uttalat, att särskild

underofficerskår icke borde upprättas för Göteborgs örlogsdepå.

Flaggkorpralsgraden borde, så snart gradens nuvarande innehavare lämnat

innehavande beställningar på och över stat och värnpliktiga flaggkorpraler

hemförlovats, helt utgå ur marinorganisationen. Beredningen kunde sålunda

icke finna skäl för att, såsom chefen för marinen syntes avse, bibehålla flaggkorpralsgraden

för vissa värnpliktiga m. fl. Erfarenheterna från den nuvarande

beredskapstiden hade givit vid handen, att flottan genom beredande av

överstatsanställning såsom flaggkorpraler åt ett förhållandevis stort antal

värnpliktiga kommit att bereda dessa avlöningsförmåner, som vore avsevärt

bättre än de som tillkomme motsvarande värnpliktiga vid de övriga försvarsgrenarna.

Detta hade i vissa fall medfört onödiga kostnader för statsverket

och borde snarast bringas att upphöra. För värnpliktiga vid marinen borde

liksom vid armén furirsgraden vara högsta manskapsgrad. I mån som deras

tjänsteuppgifter det krävde och de uppfyllde därför särskilt stadgade fordringar,

borde de erhålla ställning såsom underofficerare.

Beredningen hade icke möjlighet att med säkerhet bedöma, i vilken utsträckning

arbetsuppgifterna vore sådana, att de motiverade en löneställning

för vissa underofficerare i lönegraden U0 3. Då antalet beställningar i lönegraden

UO 3 borde bestämmas uteslutande med hänsyn till de tjänsteuppgifter,

som ålåge vissa tjänsteinnehavare, borde frågan om antalet underofficersbeställningar

i lönegraden UO 3 bliva föremål för ytterligare överväganden

i samband med att den nya personalorganisationen genomfördes. I avvaktan

härpå borde antalet beställningar i lönegraden UO 3 beräknas till

högst det av försvarsutredningen föreslagna.

Beredningen kunde icke tillstyrka införandet av ytterligare en löneklass i

lönegraden UO 1. Detta skulle nämligen komma att medföra konsekvenser på

andra områden i statsförvaltningen och innebära ett väsentligt avsteg från

s. 484 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

484 Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

eljest tillämpade regler om fem löneklasser i varje lönegrad för ordinarie

tjänstemän i motsvarande löneställning. I stället borde, om det med hänsyn

till befordringsförhållandenas ordnande visade sig oundgängligen nödvändigt,

tagas i övervägande att inom den av försvarsutredningen föreslagna staten

för underofficerare vidtaga någon förskjutning mellan antalet beställningar

i lönegraderna IJO 2 och UO 1.

I samband med behandlingen av frågan om organisationen av Göteborgs

örlogsdepå har jag anfört, att en särskild underofficers- och sjömanskår borde

upprättas där. Med hänsyn till den ytterligare spridning av flottans underofficerare,

som sålunda föreslagits, och då rekryteringen kan förväntas variera

avsevärt inom de olika kårerna, torde särskilda åtgärder böra vidtagas för

åstadkommande av en jämn och rättvis befordringsgång. Den närmare utformningen

av de bestämmelser, som prövas lämpliga, torde tillkomma Kungl.

Maj :t.

Enär ett genomförande av försvarsutredningens förslag om slopande av

den nuvarande flaggkorpralsgraden för personal på aktiv stat synes vara

ägnat att i viss mån förenkla marinens personalorganisation ävensom skapa en

bättre överensstämmelse mellan de olika försvarsgrenarna, förordar jag detsamma,

oaktat en differentiering i avseende på förläggningsförhållandena

ombord för äldre och yngre underofficerare även i framtiden torde vara

ofrånkomlig. Befordran bör alltså ske direkt från furir till underofficer av 2.

graden. Den av försvarsberedningen berörda frågan om den enligt nuvarande

bestämmelser befintliga möjligheten för vissa värnpliktiga att vinna överstatsanställning

har samband med nuvarande beredskapsförhållanden. Beredningens

i nämnda fråga framförda förslag föranleder därför icke i detta

sammanhang något uttalande från min sida. Till frågan om flaggkorpralsgradens

bibehållande för vissa andra värnpliktiga m. fl. anser jag mig icke för

närvarande kunna taga ställning.

Såsom jag i annat sammanhang anfört, saknas med avseende å de föreslagna

beställningarna i lönegraden UO 3 närmare hållpunkter för ett bedömande av

den ifrågasatta lönesättningens skälighet med hänsyn till arbetsuppgifter och

ansvar, varför jag förutsatt en prövning utifrån angivna synpunkter för varje

särskilt fall. Jag finner mig därför icke nu kunna taga slutlig ståndpunkt till

de av försvarsutredningen i sådant hänseende framlagda förslagen. Det torde

böra ankomma på prövning för varje budgetår, huruvida nya sådana beställningar

skola inrättas. I mina kostnadsberäkningar anser jag mig emellertid

böra preliminärt utgå från det av försvarsutredningen föreslagna antalet beställningshavare

i ifrågavarande lönegrad. Såsom titel för ifrågavarande beställningshavare

torde tills vidare böra begagnas den av försvarsutredningen

föreslagna benämningen förvaltningsunderofficerare. Ehuru vissa skäl tala

för att, såsom försvarsberedningen och vissa personalförbund ifrågasatt, en

viss ökning av antalet beställningar i lönegraden UO 2 och en motsvarande

minskning av beställningarna i lönegraden UO 1, allt i jämförelse med försvarsutredningens

förslag, kommer till stånd, kan jag emellertid icke för närvarande

biträda en sådan ytterligare förskjutning av den procentuella fördel
-

s. 485 Kontrollera mot PDF

485

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

'' ningen mellan beställningarna i nämnda lönegrader. Ett bifall till dessa förslag

skulle medföra, att för vissa tjänster regelmässigt skulle utnyttjas personal

med för hög tjänste- och löneställning. Jag finner emellertid i likhet

med försvarsutredningen, att vissa skäl tala för en kompensation för de äldre

underofficerarna av 2. graden, men med hänsyn till vad försvarsberedningen

anfört finner jag det tveksamt, om detta bör ske genom utökning av lönegrad

UO1 med ytterligare en löneklass. Frågan därom torde emellertid

böra upptagas i annan ordning.

Då jag icke i övrigt har något att erinra mot vad försvarsutredningen anfört

rörande behovet av underofficerare i olika grader, beräknar jag underofficerskårens

sammansättning vid fullt genomförd organisation i enlighet med

Tjänstegrad

Lönegrad

Antal

Förvaltningsunderofficerare ........

UO 3

69

Flaggunderofficerare................

UO 2

435

Underofficerare av 2. graden........

UO 1

1,176

Summa

—

1,680

Såsom förut anförts förutsätter jag emellertid, att jämkningar skola kunna

visa sig erforderliga i de sålunda verkställda personalberäkningarna jämväl

med avseende å andra beställningshavare än förvaltningsunderofficerare. Den

av mig åberopade tablån torde alltså endast böra vara vägledande för myndigheterna

vid planläggning av rekrytering och dylikt, medan däremot antalet

beställningar i olika lönegrader å underofficersstaten givetvis bör i vanlig

ordning prövas för varje budgetår.

Manskap.

Flottans sjömanskår omfattar enligt nuvarande organisation

424 flaggkorpraler,

160 högbåtsmän,

1,511 furirer,

229 korpraler och

2,646 meniga.

Det ringa antalet korpraler i förhållande till övriga kategorier beror på att

befordran vid flottan normalt sker direkt från menig (2. klass sjöman) till

furir för den som genomgått fullständig underbefälsutbildning, under det att

till korpraler befordras sådana meniga, vilka genomgått en på visst sätt avkortad

underbefälsutbildning.

Sjömanskårens personal tillhör endera Stockholms eller Karlskrona örlogsstationer,

där de bilda särskilda kårer, vilkas chefer äro respektive stationschefer.

Försvarsutredningen.

Försvarsutredningen har uttalat sig för en sänkning av pensionsåldern för

högbåtsmännen samt vidare föreslagit, att tjänstetiteln flaggkorpral — vilken

s. 486 Kontrollera mot PDF

486

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

genom det i annat sammanhang föreslagna överförandet av den nuvarande

flaggkorpralskategorien till underofficerskåren bleve ledig — borde ersätta

den nuvarande furirstiteln, vilken saknade historisk anknytning till flottan.

Sjömanskårens personal har av försvarsutredningen beräknats i princip

vara fördelad med 40 procent på Stockholms örlogsstation, 50 procent på

Karlskrona örlogsstation och 10 procent på Göteborgs örlogsdepå samt har

beräknats sammansatt på följande sätt:

Tjänstegrad

Lönegrad

Antal

Högbåtsmän..............

Mb 1

215

Flaggkorpraler............

Ma 3

2,130

Korpraler ................

Ma 2

250

Korpraler eller meniga....

Ma 2 el.Mal

800

8 SS 3™

— 1,375)1

— 1,050)/

Mal

2,425

Summa

—

5,820

Y ttr anden.

Cheferna för Stockholms och Karlskrona örlogsstationer ha båda motsatt

sig furirstitelns avskaffande.

Chefen för Ostkustens marindistrikt har framlagt ett närmare motiverat förslag

till ny indelning av sjömanskårerna. Benämningen »matros» borde införas

för allt sjömanskårernas manskap; sjömanskårerna borde benämnas

»matroskårer» och avdelningarna »divisioner».

Chefen för kustflottan har ansett, att högbåtsmannainstitutionen icke i allo

slagit väl ut. Det kunde ifrågasättas, om icke högbåtsmän huvudsakligen borde

finnas endast inom vissa yrkesgrenar, främst eldare och ekonomister. Med

hänsyn härtill borde med utökningen av antalet högbåtsmän anstå. Förslaget

att benämna de nuvarande furirerna flaggkorpraler kunde av flera skäl icke

biträdas.

Chefen för marinen, som uttalat sig för ett bibehållande av den nuvarande

pensionsåldern för högbåtsmän, har anfört, att antalet befattningshavare i

denna ställning icke borde utökas på sätt utredningen föreslagit. Olägenheten

av den högre åldern gjorde sig mindre kännbar, om antalet begränsades. Därigenom

skulle man också närmast uppnå syftet med högbåtsmannainstitutionen,

som vore att bereda fortsatt anställning för särskilt dugliga furirer, som

icke kunnat genomgå underofficersutbildning och vinna vidare befordran.

Utredningens förslag, att nuvarande furirer skulle benämnas flaggkorpraler,

avstyrktes redan på grund av det i samband med behandlingen av underofficerskåren

gjorda uttalandet, att flaggkorpralsgraden borde bibehållas. Genom

införandet av furirsgraden hade överensstämmelse vunnits inom samtliga försvarsgrenar,

vilket vore av vikt, då det för befattningshavare i denna grad

bleve fråga om att söka civil anställning.

Försvarsväsendets underbefälsförbund har anfört, att den förlängda utbildningstiden

för de värnpliktiga borde göra det möjligt att i ökad omfattning

s. 487 Kontrollera mot PDF

487

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

utnyttja värnpliktiga för mera kvalificerade tjänster, vilket otvivelaktigt skulle

medföra ökat intresse för tjänsten och större tillfredsställelse med utbytet av

värnpliktstjänstgöringen. Därigenom skulle även vinnas möjlighet att beskära

den stora kadern av stammanskap, varigenom förbättring av befordringsutsikter

och utbildningsmöjligheter skulle uppstå för stammanskapet, jämväl

medförande en kvalitativt förbättrad rekrytering. För införandet av titeln

flaggkorpral i stället för furir förelåge icke tillräcklig motivering. Furirstiteln

vore lämplig icke minst vid sökande av civilanställning, och personalen

önskade själv behålla den.

Därjämte ha i vissa yttranden gjorts uttalanden i anledning av försvarsutredningens

förslag om sänkning av pensionsåldern för högbåtsmän. Då denna

fråga enligt vad förut anförts lärer komma att upptagas till prövning inom

finansdepartementet, saknar jag anledning att här närmare beröra nämnda

uttalanden.

Enär tjänstegraden flaggkorpral, i varje fall under en viss övergångstid, Departementssynes

böra bibehållas för viss värnpliktig personal och jämväl för stam- chefen.

personal, torde det av försvarsutredningen förordade utbytet av titeln furir

mot flaggkorpral icke böra ske.

Någon större minskning i det av försvarsutredningen föreslagna antalet

underbefäl och yrkesutbildat manskap synes icke kunna vidtagas, enär mobiliseringsbehovet

av dylik personal i så fall icke skulle kunna täckas samt

krigsberedskapen skulle bliva mindre tillfredsställande vid det förhållandet

att yrkesutbildade värnpliktiga endast en kortare del av året skulle kunna

beräknas innehava tillräcklig yrkesutbildning.

Jag förordar dock, att antalet högbåtsmän minskas från av utredningen föreslagna

215 till 190, vilket antal synes vara tillräckligt, medan antalet furirer

i stället ökas med 25.

Jämväl antalet meniga (3. klass sjömän) synes kunna minskas något, från

1,050 till 1,000. Genom att så sker och med hänsyn tagen till den avgång under

första utbildningsåret, som normalt kan beräknas äga rum, kunna kostnaderna

för avlöning och övriga förmåner för en årsklass stamrekryter hållas vid av utredningen

beräknade belopp, ehuru första anställningsåret, av skäl, som jag

senare kommer att angiva, bör omfatta 13 månader i stället för 12.

I övrigt har jag intet att erinra mot försvarsutredningens beräkningar

rörande personalbehovet. Jag beräknar sålunda sjömanskårens sammansättning

i enlighet med följande tablå.

T j ä n 8 t o g r a (1

Lönegrad

Antal

Högbåtsmän........................

Furirer ............................

Korpraler ..........................

Korpraler eller meniga..............

M„ig. gkir''i“!g}....

Summa

Mb 1

Ma 3

Ma 2

Ma 2 el. Ma 1

Ma 1

190

2,155

250

800

2,375

5,770

s. 488 Kontrollera mot PDF

488

Kungl. Maj:ts proposition nr 210. _

Liksom i fråga om tidigare behandlade personalkategorier förutsätter jag,

att jämkningar kunna visa sig erforderliga i de här verkställda beräkningarna.

Musikorganisation.

Flottans musikorganisation omfattar för närvarande två musikkårer, en vid

vardera örlogsstationen. Vardera kåren består av en musikdirektör (lönegrad

Oa 3 vid Stockholms örlogsstation och lönegrad Oa 2 eller Oa 3 vid Karlskrona

örlogsstation), 10 underofficerare och flaggkorpraler, 22 underbefäl och

meniga samt 10 musikelever.

Flottans musikpersonal, vilken erhåller fullständig underofficers- respektive

underbefälsutbildning, utnyttjas såväl i land som ombord icke endast för

utförande av musik och signalblåsning utan jämväl för expeditionstjänst m. m.

Försv ars ut redningen.

I fråga om musikkårerna i Stockholm och Karlskrona har icke ifrågasatts

annan ändring — utöver den som följer av att flaggkorpralerna överföras till

underofficerare av 2. graden — än att vardera kårens numerär borde ökas med

2 underbefäl. Däremot har utredningen föreslagit upprättande av en mindre

musikkår vid Göteborgs örlogsdepå samt härom anfört följande:

Med den omfattning, som flottans personal vid Göteborgs örlogsdepå

enligt föreliggande organisationsförslag kommer att erhålla, synes det, med

hänsyn till musikens stora betydelse för personalens trevnad på den i förhållande

till staden Göteborg rätt avsides liggande förläggningen, vara önskvärt,

att en musikkår organiseras vid örlogsdepån. Enär den musikpersonal,

som därvid skulle erfordras, till följd av sin utbildning kan användas för

expeditionstjänst m. m. såväl i land som ombord, behöver icke upprättandet

av musikkåren medföra någon minskning i tillgången på för stridsmedlens

o. s. v. betjänande avsedd personal. Musikkåren avses även i viss utsträckning

utföra musik vid Älvsborgs kustartilleriregemente.

En vid Göteborgs örlogsdepå upprättad musikkår bör lämpligen vara sammansatt

av:

1 musikdirektör,

5 underofficerare,

4 underbefäl,

5 meniga och

5 musikelever.

Musikdirektören bör i likhet med musikdirektören för den i storlek jämförliga

musikkåren vid Karlskrona kustartilleriregemente uppföras i alternativt

lönegrad Oa 2 eller Oa 3.

Y ttr anden.

Chefen för Stockholms örlogsstation har med hänsyn till de representativa

uppgifter, som åvilade en i huvudstaden förlagd militärorkester, föreslagit utökning

av Stockholms örlogsstations musikkår med 1 förvaltare (musikuppbördsman),

2 underofficerare av 2. graden, 2 furirer och 3 meniga.

Chefen för kustflottan har framhållit, att flottans musikkårer borde i större

utsträckning än hittills avses för sjökommendering. I annat fall vore den

föreslagna utökningen av musikpersonalen icke motiverad.

Inspektören för kustartilleriet har ifrågasatt, huruvida icke den av försvars
-

s. 489 Kontrollera mot PDF

489

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

utredningen föreslagna musikkåren vid Göteborgs örlogsdepå i stället borde

tilldelas Älvsborgs kustartilleriregemente, vars personalstyrka komme att

bliva avsevärt större än örlogsdepåns. Den nya musikkåren borde under alla

förhållanden bliva sammansatt enligt arméns typ II.

1942 års försvar sberedning.

Beredningen har icke ansett tillräckliga skäl föreligga att under femårsperioden

uppsätta en musikkår vid Göteborgs örlogsdepå. Därest i allt fall

musikkår ansåges böra där inrättas, borde i samband därmed viss ändring

vidtagas beträffande löneställningen för musikdirektörerna vid flottan. Med

hänvisning till att endast ett mindre antal av arméns musikdirektörer samtidigt

kunde nå beställning i lönegraden Oa 3, syntes personalförteckningen

för flottan böra upptaga 2 beställningar för musikdirektörer i lönegraden Oa 3

eller Oa 2 och 1 dylik beställning i lönegraden Oa 2.

Såsom jag i annat sammanhang anfört, finner jag anledning icke föreligga Departementsatt

vid organisationsplanens upprättande åsidosätta musikorganisationen chefen.

inom de olika försvarsgrenarna. Jag biträder därför försvarsutredningens

förslag, att nu befintliga musikkårer vid Stockholms och Karlskrona örlogsstationer

bibehållas i huvudsak oförändrade samt att därutöver uppsättes

ytterligare en musikkår, avsedd för Göteborgs örlogsdepå och Älvsborgs kustartilleriregemente

samt med den organisation, som utredningen föreslagit. Äv

vissa organisatoriska skäl anser jag, att den nya musikkåren bör anknytas till

Göteborgs örlogsdepå. Musikdirektörsbeställningarna vid flottan torde, i enlighet

med vad försvarsutredningen anfört, böra omfatta 2 i lönegrad Oa 3 eller

Oa 2 samt 1 i lönegrad Oa 2. För musikeleverna har jag liksom beträffande

armén räknat med en till 360 kronor för år eller 1 krona för dag förhöjd ersättning.

I likhet med chefen för kustflottan förutsätter jag, att flottans musikkårer

i större utsträckning än hittills avses för sjökommendering.

Reservpersonal.

Enligt nuvarande organisation utgöres officerspersonalen i flottans

reserv av dels officerare, vilka med fyllnadspension, ålderspension, förtidspension

eller reservstatspension avgått från beställning på aktiv stat eller reservstat

(pensionsavgångna), dels officerare, vilka vid eller efter avgång från beställning

på aktiv stat eller reservstat, utan erhållande av pension, på ansökan

vunnit inträde i reserven (förtidsavgångna), samt dels officerare, vilka inom

reserven vunnit sin första anställning såsom officer (i reserven utnämnda eller

reservanställda). Den sistnämnda kategorien har främst rekryterats av personal,

som vid navigationsskola avlagt sjökaptensexamen, och i övrigt av sjökadetter,

vilka efter genomgången sjökrigsskola vunnit anställning i reserven.

Förtidsavgångna officerare äro i fredstid skyldiga att fullgöra en repetitionsövning

om 60 dagar under loppet av varje fyraårsperiod intill utgången av det

kalenderår, varunder de uppnå 40 års ålder. Beservanställda officerare med

sjökaptensexamen äro skyldiga att efter officersanställningen fullgöra en första

s. 490 Kontrollera mot PDF

490

Kungl. Maj-.ts proposition nr 210.

tjänstgöring om 10 månader (12 månader, om vederbörande efter frivilligt

åtagande utbildas till flygspanare) samt 2 repetitionsövningar om 60 dagar

(90 dagar om densamma fullgöres under vinterhalvåret) under 5:e respektive

10:e året såsom officer. Övriga reservanställda officerare fullgöra efter officersanställningen

12 månaders första tjänstgöring och därefter en repetitionsövning

om 60 dagar för varje fyraårsperiod intill utgången av det kalenderår,

varunder de uppnå 40 års ålder.

Beträffande sammansättningen av underofficerspersonalen i flottans

reserv gälla i stort sett motsvarande bestämmelser. Till flottans reserv höra

jämväl pensionsavgångna, förtidsavgångna och reservanställda flaggkorpraler.

Rekryteringen av den reservanställda underofficerspersonalen har så gott som

undantagslöst skett från reservanställda flaggkorpraler. Såsom sådana kunna

utnämnas dels furirer, som genomgått fullständig underofficersutbildning, och

dels furirer, vilka icke erhållit godkänt betyg från underofficersskolas högre

klass men godkänts i underofficersutbildningen i övrigt. Förtidsavgångna

underofficerare och flaggkorpraler äro i fredstid skyldiga att fullgöra en repetitionsövning

om 60 dagar under loppet av varje fyraårsperiod intill utgången

av det kalenderår, varunder de uppnå 40 års ålder. Reservanställda flaggkorpraler

äro skyldiga att fullgöra 12 månaders tjänstgöring, vilken som regel

sker i omedelbart sammanhang med inträdet i reserven.

F ör sv ars ut redning en.

Försvarsutredningen har framhållit, att det —• med hänsyn till att det

föreliggande organisationsförslaget till stora delar byggde på anlitandet

av officerare i reserven — vore av vikt, att åtgärder vidtoges för att

uppbringa reserven i tillräcklig storlek. En åtgärd i detta syfte.vore den

utbildning av värnpliktiga sjökaptener till värnpliktiga officerare, som av

utredningen föreslagits i annat sammanhang.

Försvarsutredningen har föreslagit,’att för vinnande av det angivna syftet

skall anordnas utbildning till reservofficerare av ynglingar med lämpliga förkunskaper,

samt därom närmare anfört följande:

Flottans reserv av officerare bygger, beträffande de yngre årsklasserna,

sedan gammalt och av naturliga skäl så gott som uteslutande på personal, som

genomgått fullständig utbildning vid navigationsskola och som har verksamhet

på sjön som sitt yrke. Som det emellertid mången gång stöter på

praktiska hinder att undvara personal av denna kategori i dess civila tjänstgöring,

har det ansetts böra undersökas, huruvida icke flottans reserv skulle

kunna i viss utsträckning rekryteras jämväl med annan personal. Verkställda

undersökningar ha givit vid handen, att det är möjligt att på en tid av omkring

27 månader bibringa ynglingar med lämpliga förkunskaper en för

officer i flottans reserv erforderlig utbildning. Härvid böra i första hand

komma i fråga ynglingar, som avlagt studentexamen eller eljest sådan examen,

som i fråga om kunskaper i matematik och fysik är minst jämställd med

studentexamen å latinlinjen, exempelvis examen från tekniskt gymnasium.

Utbildningen till officer i reserven av nyssberörda kategori bör vara förlagd

till sjökrigsskolan. Dess första år bör helt sammanfalla, även i vad beträffar

kursplaner o. s. v., med aspirantskola och aspirantkurs å sjöofficerslinjen.

Härigenom vinner man dels att aspiranter, vilka från början avsett

s. 491 Kontrollera mot PDF

491

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

att utbilda sig till stamofficerare, efter aspirantutbildningens slut om de så

önska i stället kunna fortsätta å reservofficerslinjen, dels ock att aspiranter,

som ursprungligen tänkt bliva officerare i reserven, om de befinnas lämpliga

och så åstunda samt äga för antagning till stamkadett erforderliga kunskaper

i allmänbildande ämnen (studentexamen), i stället kunna få fortsätta som

stamsjökadetter. Efter aspirantutbildningens avslutande avses utbildningen

å den speciella reservofficerslinjen fortsätta dels under ett läsår i land vid

sjökrigsskolan, dels under därpå följande sommar ombord å fartyg i sjökrigsskolavdelningen.

Antagning till fänrik bör icke ske omedelbart efter avslutad utbildning utan

först samtidigt med att kurskamraterna vid stammen bliva officerare.

I fråga om tjänstgöringsskyldigheten för sålunda antagna reservofficerare

har utredningen anfört, att vederbörande efter antagningen till fänrik borde

fullgöra ett års tjänst, varunder han genomginge viss specialutbildning.

Detta år motsvarade följaktligen helt övriga i reserven utnämnda officerares

första fänrikstjänstgöring. Med hänsyn till vederbörandes civila verksamhet

eller fortsatta studier borde första fänrikstjänstgöringen få fullgöras vid tid

under de fyra första fänriksåren, som befunnes för honom själv fördelaktigast,

samt jämväl kunna sammanslås med första repetitionsövningen. Officerare

i reserven av här avsedd kategori borde i likhet med förtidsavgångna officerare

vara skyldiga att fullgöra en repetitionsövning för varje 5-årsperiod

intill uppnådda 47 års ålder. En av repetitionsövningarna borde ha formen

av kaptenskurs, och godkänd genomgång av densamma borde utgöra villkor

för befordran till kapten.

Beträffande nuvarande kategorier reservpersonals tjänstgöringsskyldighet

har utredningen framhållit, att redan tidigare fråga varit uppe om införande

för kategorien i reserven utnämnda officerare av ytterligare en repetitionsövning

utöver de för närvarande obligatoriska tvenne. Denna tredje repetitionsövning,

vilken skulle vara frivillig, borde främst avses för sådana i reserven

utnämnda officerare, vilka icke hade sin civila verksamhet förlagd till sjön,

och vilka följaktligen icke kunde erhålla kompetens för kaptensbefordran.

Repetitionsövningen borde i likhet med de övriga repetitionsövningarna omfatta

60 dagar samt ha karaktären av och organiseras såsom en utbildningskurs.

Den för närvarande gällande föreskriften, att repetitionsövningarna för

denna personalkategori skola omfatta 60 dagar, därest de till övervägande

delen fullgöras under tiden maj—oktober, men eljest 90 dagar, har försvarsutredningen

ansett böra ersättas med generell bestämmelse, att tiden skall

vara 60 dagar. De bättre övnings- och utbildningsmöjligheterna vintertid

som skapats genom fartygsdepåernas effektivisering motiverade slopandet av

en undantagsbestämmelse, som icke gällde för andra kategorier reservpersonal.

Försvarsutredningen har framhållit, att för närvarande de i reserven utnämnda

officerarna vore skyldiga att omedelbart efter avslutad officersutbildning

fullgöra en första fänrikstjänstgöring om 10 månader (12 för den

som efter ansökan uttoges för utbildning till flygspanare). Med hänsyn till

s. 492 Kontrollera mot PDF

492

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

att de till varje ny kurs hörande officerarna i allmänhet hade sin tjänstgöring

förlagd till rustade fartyg, vore det en betydande olägenhet ur beredskapssynpunkt

att tjänstgöringen icke omfattade ett helt år i oavbruten följd.

Därigenom uppstode under två månader av året vakanser i officersbemanningen

ombord å fartygen, vilka icke kunde fyllas förrän en ny årskurs

fänrikar i reserven utexaminerats. Då ett utsträckande av första fänrikstjänstgöringen

med ytterligare 2 månader även skulle medföra en ökad användbarhet

för mobiliseringstjänstgöring av vederbörande officer, borde tiden för

första fänrikstjänstgöring för samtliga i reserven utnämnda officerare utsträckas

från 10 till 12 månader.

Förtidsavgångna officerare samt sådana officerare i reserven, vilka efter

genomgången stamofficersutbildning vid sjökrigsskolan erhållit sin första

officersanställning i reserven, borde fullgöra en repetitionsövning vart femte

år, varvid tidsrymden, inom vilken detta skulle ske, borde utsträckas till

och med det år under vilket vederbörande uppnådde 47 års ålder.

Yad beträffar reservpersonalens löneförmåner har utredningen ansett, att

frågan om de förändringar därutinnan, som skulle vara påkallade, borde upptagas

till särskild undersökning, därvid så stor likformighet som möjligt

borde eftersträvas icke blott mellan marinens olika reservkategorier inbördes

utan även mellan de olika försvarsgrenarnas reservpersonal.

I fråga om reservkadetternas förmåner har utredningen dock ansett en

omprövning erforderlig redan i detta sammanhang, varvid föreslagits, att

de i huvudsak skulle åtnjuta värnpliktigas förmåner. Utredningen har härom

anfört följande:

Reservkadetter, vilka avlagt sjökaptensexamen, åtnjuta för närvarande lön

i likhet med flaggkorpral på stat (efter 72 månaders tjänst), vartill kommer

ekiperingshjälp om 600 kronor vid antagningen. Enär, såsom i annat sammanhang

föreslagits, den nuvarande flaggkorpralsgraden kommer att försvinna

och lönegraden sålunda utgår ur manskapsavlöningsreglementet, blir redan

av denna anledning en omprövning av reservkadetternas löneförmåner erforderlig.

Härtill kommer emellertid även, att hela denna lönefråga måste

ses i ett större sammanhang.

När flottans reservkadetter eller, som de tidigare kallades, reservofficersaspiranter

erhöllo särskilda förmåner utöver vad som tillerkändes annan

personal under utbildning till reservofficer, torde anledningen härtill ha

varit, att man ansåg sig böra bereda vederbörande gottgörelse för den särskilda

yrkesutbildning, sjökaptensexamen, som han förskaffat sig och som då

utgjorde förutsättning för att flottan skulle kunna rekrytera sin reservofficerskader

annorledes än genom övergång från stammen. I och med att de

värnpliktigas utbildningstid nu utsträckts, har det befunnits möjligt att låta

samtliga värnpliktiga sjökaptener erhålla reservofficersutbildning. Under sådana

förhållanden synes det oegentligt, att vissa av eleverna i en utbildningskurs

skulle erhålla en väsentligt högre avlöning än de övriga enbart av den

anledningen att de efter utbildningstidens slut skola erhålla viss fast anställning

vid flottan. Naturligast synes vara att även reservkadetterna med sjökaptensexamen

endast erhålla värnpliktigs förmåner under kadettiden.

Samma förmåner böra givetvis även tillkomma den andra kategorien

reservkadetter vid flottan, den som rekryteras av värnpliktiga utan naviga
-

s. 493 Kontrollera mot PDF

493

Kungl. Maj-.ts proposition nr 210.

tionsskolekompetens. För båda kategorierna bör emellertid gälla, att de för

den del av utbildningstiden, som, med inberäknande av den föregående värnpliktstjänstgöringen

(tjänstgöringen såsom reservofficersaspirant), överstiger

den för de värnpliktiga stadgade utbildningstiden 15 månader, få åtnjuta

särskild ersättning med ett belopp för dag räknat, motsvarande skillnaden

mellan V365 av den menig vid flottan tillkommande begynnelselönen och det

till värnpliktig under tjänstgöring utgående penningbidraget.

Enär reservkadetterna böra likställas med värnpliktiga i avseende å samtliga

förmåner, böra de även åtnjuta beklädnad in natura. I stället för att som

hittills vid antagningen till kadett erhålla beklädnadshjälp med 600 kronor

och vid antagningen till fänrik erhålla ytterligare beklädnadshjälp med 400

kronor, bör vederbörande endast vid sistnämnda tidpunkt komma i åtnjutande

av beklädnadshjälp, vilken därvid, i överensstämmelse med vad för arméns

reservofficerare är fallet, bör uppgå till 750 kronor.

Yad angår underofficerarna har försvarsutredningen, under erinran

om förslaget att slopa den nuvarande flaggkorpralsgraden för stampersonalens

del, ansett att samma åtgärd borde vidtagas i fråga om reserven. I stället för

den nuvarande kategorien »i reserven utnämnda flaggkorpraler» borde följaktligen

komma »i reserven utnämnda underofficerare».

Med hänsyn till att behovet av underofficerare i reserven är mycket stort

har utredningen ansett, att en ny rekryterings- och utbildningsväg borde

skapas. Utredningen har därom anfört följande:

Behovet kan endast i obetydlig grad fyllas av pensions- och förtidsavgången

personal. Däremot bidrager flottans B-klass (främst styrmän och

maskinister) avsevärt till behovets täckande. Med hänsyn till sjöfartens egna

behov kan flottan emellertid icke göra för djupa grepp i denna kategori. Ett

avsevärt antal i reserven utnämnda underofficerare är därför erforderligt. Det

kan emellertid konstateras, att man hittills haft endast obetydlig rekrytering

av denna kategori. En ny rekryterings- och utbildningsväg bör därför skapas.

De underbefäl, som skola genomgå underofficersutbildning för anställning

på stat, påbörja denna vid 6:e anställningsårets början. Vid samma tidpunkt

böra underbefäl (flaggkorpraler), som önska vinna anställning som underofficerare

i reserven, antagas till reservunderofficersaspiranter till ett av

Kungl. Maj:t för varje år bestämt antal. Dessa aspiranter böra antagas på

ett år och böra erhålia samma förmåner, som skolat tillkomma dem vid fortsatt

anställning som underbefäl. Utbildningen avses äga rum dels i en reservunderofficersklass

om cirka 6 månader vid marinens underofficersskola, förlagd

till tiden oktober—april, dels såsom praktisk tjänstgöring i underofficersbefattning

ombord, jämväl innefattande vissa yrkeskurser. Efter avslutad

utbildning sker utnämning till underofficer i reserven.

Enär de underbefäl av samma årsklass, som samtidigt genomgått första

året av den treåriga utbildningen till underofficer på stat, först efter ytterligare

minst två år kunna beräknas bliva stamunderofficerare, böra bestämmelser

utfärdas, som reglera turberäkningen mellan vederbörande vid framtida

gemensam tjänstgöring såsom underofficerare.

De underbefäl, som genomgått reservunderofficersutbildningen, förutsättas,

som ovan angivits, ha gjort detta under sitt 6:e anställningsår. De

böra följaktligen bliva berättigade att vid utbildningsårets slut eller efter

avslutandet av i omedelbar följd därefter fullgjord första tjänstgöring vinna

anställning på civilanställningsstat och erhålla därmed förenade förmåner såväl

som avskedspremier. Under nämnda anställning böra de i lönehänseende

s. 494 Kontrollera mot PDF

494 Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

icke betraktas såsom underofficerare i reserven utan som flaggkorpraler över

stat.

Den fortsatta tjänstgöringen för nu nämnda underofficerare i reserven bör

utgöras av dels en första tjänstgöring om 6 månader, förlagd till första eller

andra anställningsåret i reserven, dels repetitionsövningar om 60 dagar, en

för varje period av 5 år intill utgången av det år, då vederbörande uppnå 47

års ålder.

Beträffande förtidsavgången personal har försvarsutredningen förordat, att

denna liksom för närvarande borde vara skyldig fullgöra repetitionsövningar

(en för varje period om 5 år), dock att den åldersgräns, vid vilken denna

skyldighet upphörde, borde utgöra 47 år liksom för övriga kategorier befäl i

marinens reserver.

Försvarsutredningen har slutligen föreslagit ändringar i gällande bestämmelser

angående ekiperingshjälp och därom anfört:

Den ekiperingshjälp om 600 kronor, som enligt gällande bestämmelser för

närvarande tillkommer i reserven utnämnd flaggkorpral, bör i stället tillkomma

i reserven utnämnd underofficer. Såsom en övergång synes emellertid

erforderligt att införa en föreskrift, att i reserven redan utnämnd flaggkorpral

vid överförandet till underofficer bör erhålla ekiperingshjälp med 400 kronor.

Som regel torde nämligen de uniformspersedlar, som den i reserven utnämnde

flaggkorpralen tidigare anskaffat, ha förslitits under första flaggkorpralstjänstgöringen

eller annan tjänstgöring, och då ekiperingsbidrag icke utgår

till reservpersonal under tjänstgöring, synes en förnyad ekiperingshjälp väl

motiverad, helst som dylik utgår vid motsvarande befordran inom kustartilleriets

reserv.

Y ttr anden.

Chefen för Stockholms örlogsstation har förordat dels att de reservunderofficersaspiranter,

som avslutat sin utbildning, borde konstitueras till underofficerare

av 2. graden och ej befordras i reserven förrän deras jämnåriga befordras

till underofficerare i stammen, dels att antalet reservunderofficersaspiranter

per år borde sättas avsevärt mycket högre än utredningen beräknat.

Chefen för marinen har föreslagit, att i den nya organisationen skulle

införas en reservstat för flottan, förslagsvis omfattande 1 kommendör, 3

kommendörkaptener av 1. graden, 4 kommendörkaptener av 2. graden och 12

kaptener. Beservstaten avsåges i första hand för dugliga officerare, som avgått

med förtidspension. Genom en tjänstgöringsskyldighet av 60 dagar

vartannat år skulle dessa officerare kunna behålla kontakten med tjänsten på

ett effektivare sätt än personal i reserven och på grund därav vara fullt användbara

för sjötjänst vid mobilisering. Reservstat funnes vid övriga försvarsgrenar

och vid kustartilleriet och utgjorde en värdefull del av organisationen,

som borde finnas även vid flottan.

Försvarsväsendets underbefälsförbund har framhållit, att särskilda skäl

kunde åberopas mot en sänkning av nu utgående förmåner för de över

s. 495 Kontrollera mot PDF

495

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

underofficersskolan rekryterade reservkadetterna. Dessa hade långvarig fast

anställning bakom sig, hade högre levnadsålder än övriga reservkadetter samt

stundom försörjningsskyldighet mot familj eller andra anhöriga. Därest

dessa f. d. underbefäl icke komme att erhålla annat än värnpliktigs förmåner,

skulle sannolikt ingen rekrytering denna väg kunna påräknas. — Mot den

föreslagna reservunderofficersutbildningen hade förbundet intet att erinra.

Ur synpunkten av att så många som möjligt av de fast anställda borde beredas

möjlighet till högre utbildning än till underbefäl, vore den föreslagna

årliga rekryteringen av reservunderofficerskadern för liten. Genom att utbilda

flera av de fast anställda till reservunderofficerare kunde behovet av

värnpliktiga underofficerare minskas, vilket vore en fördel ur sjöfartens synpunkt.

Förstnämnda kategori av underofficerare vore för övrigt kvalitativt

överlägsen de värnpliktsvägen utbildade.

Svenska flottans reservofficer sförbund har icke haft något att erinra mot

den föreslagna nya vägen för rekrytering av reservofficerare. Förbundet

hyste dock den åsikten, att personal med dylik utbildning i första hand borde

avses för tjänstgöring, där nautiska kunskaper och sjövana ej vore oavvisliga

krav. I detta sammanhang ville förbundet framföra önskemålet, att frågan

om reservofficers befordran till kommendörkapten av 2. graden upptoges till

prövning. Det syntes ej ligga utom möjligheternas gräns att lösa denna fråga

på sa sätt, att därav förtjänta reservofficerare av kaptens grad vid avgången

ur reserven erhölle denna titel såsom erkänsla för sitt välförhållande. — Det

syntes förbundet önskvärt, att åldersgränsen för fullgörande av repetitionsövningar

sattes till 42 år i stället för — såsom utredningen föreslagit — 47

år. — Försvarsutredningens förslag angående minskande av löneförmånerna

för reservkadetter komme enligt förbundets mening att på ett ödesdigert

sätt verka hämmande på rekryteringen. Det kunde nämligen befaras, att

flertalet examinerade sjökaptener komme att anse, att de förmåner en reservofficer

åtnjöte utöver en värnpliktig officers, icke komme att uppväga den

nackdel, som för reservofficeren låge i att få utträda i förvärvslivet ett år

senare än sina kamrater. Även i fortsättningen borde därför viss extra löneförmån

förbehållas de utbildade sjökaptener, som hade för avsikt att utbilda

sig till reservofficerare. Beklädnadshjälpen borde höjas till 800 kronor, varjämte

det kunde ifrågasättas, huruvida icke detta belopp skulle utgå med 200

kronor vid befordran till flaggkadett och med 600 kronor vid befordran till

officer.

Slutligen har förbundet velat fästa uppmärksamheten på att det hänt,

att reservofficerare fått ett mindre gynnsamt mottagande vid sökandet av

plats hos vissa rederier, enär dessa ej ansett sig ha användning för personal,

som plötsligt kunde fråntagas dem. För att motverka detta borde övervägas

antingen att giva de reservofficerare, som så önskade, utbildning till radiotelegrafister

eller ock att bereda fartyg, på vilket reservofficer tjänstgjorde

såsom befälhavare eller styrman, vissa lättnader i lotsplikten, varigenom

reservofficerarnas förvärvade kunskaper i skärgårdsnavigering skulle utnyttjas.

s. 496 Kontrollera mot PDF

496

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Departements
chefen.

1942 års försvar sberedning.

Beredningen har framhållit önskvärdheten av att de ekonomiska förmånerna

för reservpersonalen vid flottan ävensom samma personals sammanlagda

tjänstgöringsskyldighet så långt möjligt bragtes i överensstämmelse

med vad som komme att gälla för arméns motsvarande personal. Fast anställt

underbefäl vid flottan borde liksom hittills äga möjlighet att genomgå utbildning

i syfte att vinna anställning såsom reservofficerare vid vapnet.

Av chefen för marinen framlagt förslag om att en reservstat för officerare

vid flottan måtte inrättas syntes beredningen vara beaktansvärt, helst som

tillgången på en dylik reservstat syntes kunna möjliggöra, att antalet officerare

på aktiv stat något minskades.

En reservstat av samma art som den vid de båda övriga försvarsgrenarna

och kustartilleriet beslutade har tidigare funnits vid flottan. År 1925 beslöts

emellertid dess indragning, då den icke ansågs tillräckligt effektiv, och under

sistlidet år har den siste beställningshavaren å flottans reservstat inträtt i

reserven. Det av chefen för marinen framlagda förslaget till reservstat vid

flottan åsyftar icke direkt en reservstat av samma typ som motsvarande stater

vid de övriga försvarsgrenarna utan avser i stället ett utnyttjande av den

möjlighet till avgång före pensionsålderns inträdande, som tjänstepensionsreglementet

medgiver. Det nya är därvid endast, att personal, som avgått med

förtidspension, skulle vara skyldig att fullgöra vissa repetitionsövningar intill

tidpunkten för uppnående av den eljest föreskrivna avgångsåldern. Enär

förtidspensionering i regel lärer medgivas endast för det fall, att vederbörande

på grund av sjuklighet eller annan liknande orsak har svårt att sköta

sin tjänst, torde den föreslagna anordningen kunna tänkas bliva använd

allenast i undantagsfall. Försvarsberedningen har med anledning därav ifrågasatt

inrättande av en reservstat av samma art som de vid övriga försvarsgrenar

och kustartilleriet befintliga. Jag anser mig icke för närvarande kunna

taga ställning till denna fråga utan finner densamma böra bliva föremål för

vidare överväganden.

Den organisation av flottan, som av mig föreslås, förutsätter en avsevärd

ökning av antalet officerare och underofficerare i reserven. Med hänsyn

därtill synes det nödvändigt, att även andra rekryteringsvägar än de nuvarande

försökas. De av försvarsutredningen föreslagna nya rekryteringslinjerna

för reservofficerare och reservunderofficerare synas mig i sådant

hänseende lämpliga. Samma är förhållandet med utredningens förslag rörande

reservpersonalens tjänstgöringsskyldighet. Ehuru förhållandena inom

flottan i många avseenden avvika från vad som gäller vid de övriga försvarsgrenarna

och vid kustartilleriet, är det emellertid, såsom försvarsberedningen

framhållit, önskvärt, att tjänstgöringsbestämmelserna för reservpersonalen

givas en så enhetlig utformning som möjligt. Enär frågan om anställningsoch

tjänstgöringsbestämmelserna för arméns reservpersonal för närvarande

är föremål för utredning, förutsätter jag alltså, att motsvarande bestämmelser

för flottans reservpersonal icke nu slutgiltigt fastställas. Jag saknar därför anledning

att nu ingå därpå i vidare mån än här skett.

s. 497 Kontrollera mot PDF

497

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Enär den i det föregående omnämnda utredningen av frågan rörande ersättning

till värnpliktiga officerare och underofficerare under utbildningstiden

samt om tillgodoräknande av sådan värnpliktstjänstgöring för civil verksamhet

synes kunna påverka bedömningen av försvarsutredningens förslag i fråga om

avlönings- och övriga förmåner för reservkadetter, anser jag mig icke kunna

nu upptaga sistnämnda fråga till övervägande. Jag förutsätter, att frågan beaktas

i samband med nämnda utredning. De särskilda bestämmelser rörande

reservkadetternas förmåner, som kunna visa sig behövliga genom detta uppskov,

torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att i anslutning till de nuvarande

bestämmelserna meddela.

Antalet reservofficers- och reservunderofficersaspiranter torde få närmare

regleras årligen efter från chefen för marinen ingivet förslag.

Ekiperingshjälp till reservkadetter synes i enlighet med utredningens förslag

icke vidare böra utgå.

I överensstämmelse med vad utredningen föreslagit förordar jag, att

reservunderofficersaspirant, som genomgått reservunderofficersutbildningen

under sitt sjätte anställningsår, efter dettas slut skall vara berättigad till

anställning på civilanställningsstat och till avskedspremie.

I övrigt hänvisar jag till vad i det föregående yttrats rörande behovet av

en allmän utredning rörande avlönings- och övriga förmåner för reservpersonalen

inom krigsmakten.

Övrig personal.

Till flottan hör, utöver den förut i detta avsnitt upptagna militära personalen,

jämväl viss civil personal. Denna omfattar dels den i gällande personalförteckningar

upptagna civila personalen, dels ock vid flottan eljest anställda

civila tjänstemän och arbetare m. fl. Denna sistnämnda personal avlönas i

huvudsak från de s. k. sakanslagen.

För sv ars ut redningen.

Försvarsutredningen har beträffande viss civil personal, som avses för

ständig tjänstgöring vid flottan, anfört följande:

Civil personal har på olika ställen i utredningen upptagits för tjänstgöring

vid olika organ och anstalter, såsom staber, förvaltningsorgan, utbildningsanstalter

o. s. v. Denna personal redovisas närmare dels i personalförteckningen

för ordinarie tjänstemän, dels i personalförteckningen för icke-ordinarie

personal m. fl., dels slutligen i förteckningen å arvoden och särskilda

ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t. På grund av den pågående utredningen

rörande tandvårdens organisation ha tandläkarbiträden ej upptagits

bland den icke-ordinarie personalen.

Strävandena att avse den militära personalen för främst de rent militära uppgifterna

ha sålunda lett till att åtskillig civil personal nu avsetts för befattningar,

vilka hittills besatts med dels stam-, dels värnpliktig personal. Vissa

härmed sammanhängande frågor av mindre vikt ha icke upptagits till bedömande,

exempelvis anställande av springpojkar som ersättning för mera

kvalificerad personal. Dylika spörsmål torde böra lösas genom vederbörande

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 samt. Nr. 210. 377 42 32

s. 498 Kontrollera mot PDF

498 Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

myndigheters egen försorg i. den mån medel härför kunna ställas till förfogande.

Försvarsutredningen har i detta sammanhang upptagit till behandling ett

av marinförvaltningen i skrivelse den 29 augusti 1941 angående anslag för

marinen för budgetåret 1942/43 framställt förslag, att för kustflottan skulle

avses vissa icke-ordinarie tjänstemän, avsedda för tjänstgöring vid den

radioreparationsavdelning, som funnes inrättad vid kustflottan ombord å ett

av fartygen.

Mot behovet av angivna personal för ifrågavarande tjänst har försvarsutredningen

icke funnit något att erinra. På chefen för Stockholms örlogsstation

borde ankomma att antaga, fastställa löneklass m. m. för och till tjänstgöring

placera ifrågavarande personal, vilken borde vara skyldig att tjänstgöra

såväl ombord som vid örlogsvarv.

Försvarsutredningen har föreslagit, att nu berörd personal under sjötjänstgöring

skall komma i åtnjutande av de särskilda förmåner, vilka utgå till annan

närmast jämställd personal i form av inkvartering, mässpenningar och sjötillägg.

Y ttr anden.

Chefen för kustflottan har ansett, att ett juridiskt biträde borde såväl 1

krig som i fred ingå i kustflottans stab.

Marinförvaltningen har, efter ytterligare övervägande av frågan om den

radiotekniska personalens anställningsförhållanden, funnit sig böra föreslå,

att denna personal skulle anställas såsom civilmilitär och inplaceras å personalförteckningen

för ordinarie personal. Härför talade synnerligen starkt det

förhållandet, att motsvarande personal vid de två övriga försvarsgrenarna vore

civilmilitär.

Marinförvaltningen har vidare erinrat om att sedan lång tid tillbaka frågan

om inrättande av ordinarie befattningar för viss personal upptagen i tjänsteförteckningen

till militära icke-ordinariereglementet varit aktuell. Det skulle

otvivelaktigt vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att efter särskild

utredning vissa ordinarie befattningar inrättades, i all synnerhet i de

fall att ordinarie befattning inom särskild lönegrad funnes vid en eller två

av försvarsgrenarna men icke vid alla.

Chefen för marinen har framhållit den mycket stora betydelse, som en väl

organiserad och säkert arbetande väderlekstjänst hade för sjöstyrkor och kustartilleriförsvar.

Det nu pågående kriget hade vid flerfaldiga tillfällen visat,

att så varit fallet. Det vore ej nog med att ha tillgång till goda väderleksprognoser

och artillerimeteorologiska sammanställningar från statens meteorologisk-hydrografiska

anstalts militäravdelning, utan man måste även vid staberna

inom sjöstyrkor och kustartilleriförsvar m. m. ha tillgång till särskilt

utbildade marinmeteorologer, vilkas erfarenhet om förhållandena till sjöss

gjorde dem skickade att vara rådgivare åt vederbörlig chef i avseende på väderlekstjänsten.

I avvaktan på närmare erfarenheter och för att iakttaga största

sparsamhet borde tills vidare endast kustflottan tilldelas ett väderleksorgan,

s. 499 Kontrollera mot PDF

499

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

lämpligen av den storlek, som avsetts för flygdepå, d. v. s. en meteorolog

(MEo 18), en förste väderleksassistent (MEo 15) och en andre väderleksassistent

(MEo 12).

Statskontoret har ifrågasatt, huruvida befattningar, förenade med pensionsrätt,

borde i den utsträckning, som syntes vara avsedd, inrättas för civil

biträdespersonal vid staber, skolor och förband. Bland annat med hänsyn

till pågående utredning rörande den militära expeditionstjänsten vore återhållsamhet

i detta avseende bestämt att tillråda.

1942 års försvarsberedning.

Beredningen har beträffande förslaget, att för kustflottan skulle avses vissa

ieke-ordinarie befattningshavare för tjänstgöring vid radioreparationsavdelningen,

funnit sig böra föreslå, att i avvaktan på närmare utredning dessas

löneförmåner bestämdes på sätt försvarsutredningen förordat. I detta sammanhang

ville beredningen också uttala, att av chefen för marinen framlagt

förslag om inrättande av ett väderleksorgan för kustflottan syntes vara förtjänt

av beaktande, men förslaget borde dock bliva föremål för ytterligare utredning,

innan beslut därom fattades.

I likhet med försvarsutredningen har jag ansett, att militär personal främst Departement»- bör avses för rent militära uppgifter, varför åtskillig civil personal beräknas chefen''

för befattningar, vilka hittills besatts med stam- eller värnpliktig personal. Såsom

tidigare anförts, anser jag mig emellertid icke för närvarande böra i detalj

granska försvarsutredningens förslag rörande den civila personalen ävensom

däröver inkomna yttranden. Frågan härom torde nämligen böra göras till

föremål för prövning för varje budgetår, varvid jag förutsätter, att en mera

ingående prövning av personalbehov och lönegradsplaceringar skall bliva

möjlig på grundval av då föreliggande framställningar från marinförvaltningen.

Härav följer ock, att jag icke nu anser mig ha möjlighet att upptaga

till behandling frågan om en fastare anställning för civil icke-ordinarie

personal. I likhet med statskontoret förutsätter jag vidare, att vid inrättandet

av nya befattningar en viss återhållsamhet bör iakttagas med hänsyn till den

pågående utredningen rörande den militära expeditionstjänsten. I mina kostnadsberäkningar

har jag emellertid funnit mig böra i huvudsak utgå från

det av försvarsutredningen angivna personalbehovet såsom ett maximiprogram.

Chefens för marinen förslag om inrättande redan i fred av ett väderleksorgan

för kustflottan kan jag icke utan närmare utredning tillstyrka, och jag

kan icke heller finna, att bärande skäl anförts för anställande av juridiskt

biträde åt chefen för kustflottan.

Försvarsutredningen har föreslagit, att till viss extra ordinarie radiopersonal

borde under sjötjänstgöring utgå samma särskilda förmåner, som tillkomma

militär personal, såsom mässpenningar och sjötillägg. Emellertid

torde denna fråga böra göras till föremål för övervägande i annat sammanhang,

liksom ock marinförvaltningens förslag om nämnda personals anställ
-

s. 500 Kontrollera mot PDF

500

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

ning såsom civilmilitär. Tills vidare bör nämnda personal i enlighet med försvarsutredningens

och beredningens förslag anställas såsom extra ordinarie.

Personalens f''redsfördelning.

Fredsfördelningen av flottans personal är i nuvarande organisation beroende

av dels kravet på hållande i krigsberedskap av vissa ständigt rustade

sjöstridskrafter, dels möjligheterna att vid sidan därav giva flottans aktiva

och värnpliktiga personal erforderlig utbildning. Med hänsyn härtill ha

olika grunder varit gällande för personalfördelningen under vinterhalvåret

och under sommarhalvåret, varvid utbildningen vid i land ordnade skolor och

kurser varit koncentrerad till vinterhalvåret, medan särskilda fartyg rustats

för tillgodoseende av kraven på materiel för utbildningsändamål under

sommarhalvåret, samtidigt med att även de direkta beredskapsstyrkorna

kunnat ökas.

Försvarsutredningen, som hänvisat till mera detaljerade tabeller rörande

personalens fredsfördelning i betänkandets hemliga del, har i den öppna

delen å sid. 417 framlagt ett sammandrag av fredsfördelningen under vinterhalvåret

av flottans personal och personalen vid mariningenjör-, marinintendentur-

och marinläkarkårerna.

Försvarsutredningen har emellertid framhållit, att de olika tabellerna, varå

sammandraget vore grundat, icke finge betraktas som bindande, bland annat

med hänsyn till att tid efter annan förändringar av olika skäl måste förutsättas

bliva vidtagna i de rustade och depåförlagda förbandens sammansättning,

varjämte elevantalet i olika skolor icke kunde exakt beräknas.

De hörda myndigheterna ha lämnat vad försvarsutredningen i detta sammanhang

anfört utan erinran. Dock ha i samband med andra frågor vissa''

förslag beträffande personalbehov och personalfördelning framlagts, vilka

givetvis utöva inflytande på personalens fredsfördelning.

Departements- De ändringar i de av försvarsutredningen framlagda förslagen till nybyggchefen.

nader av fartyg under femårsperioden 1942/47, som jag tidigare föreslagit,

komma att medföra vissa ändringar i de av utredningen verkställda behovsberäkningarna

vid mobilisering. Kompletterande beräkningar ha emellertid

visat, att för närvarande inga jämkningar på grund därav synas behöva vidtagas

i det för femårsperiodens slut beräknade totala behovet av stampersonal.

Huru frågan kommer att ställa sig för tiden därefter, kan ej nu avgöras.

På densamma inverkar ej endast tillkomsten av ny materiel utan jämväl

överförandet till reservflottan av nu i linjeflottan befintliga fartyg samt

utrangering av äldre fartyg m. m. I fråga om personalens fredsfördelning

bliva likaledes, såvitt nu kan bedömas, endast smärre jämkningar inom den

totala personaltillgångens ram erforderliga med hänsyn till de synpunkter och

förslag, som här redan framkommit eller som jag i fortsättningen kommer att

beröra. Med hänsyn härtill och då det torde få ankomma på chefen för

marinen att utarbeta fullständiga personalfördelningsplaner i samband med

s. 501 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210. 501

marinorganisationens detaljutformning, finner jag icke anledning att närmare

ingå på frågan om personalfördelningen.

Rekrytering.

Värnpliktiga.

Behovet av värnpliktiga för flottan bestämmes icke endast med hänsyn

till mobiliseringsförhållandena utan jämväl av kravet på tillräckligt omfattande

ständig krigsberedskap för sjöstridskrafterna. Enär årskontingenten

av de sjömanshusinskrivna värnpliktiga icke är tillräckligt stor, är det erforderligt

att tilldela flottan jämväl andra vapenföra värnpliktiga.

Krigsbehovet av värnpliktiga vid flottan är emellertid icke så stort, att

samtliga årsklasser värnpliktiga av sistnämnda kategori erfordras för dess

fyllande, även om hänsyn tages till att en del av de sjömanshusinskrivna

värnpliktiga icke kunna eller böra inkallas till krigstjänst på grund av deras

tjänstgöring vid handelsflottan.

Försvarsutredningen, som påpekat nu angivna förhållande, har beträffande

flottans behov av värnpliktiga ytterligare framhållit att allenast omkring 10

årsklasser — de 10 yngsta — av de icke sjömanshusinskrivna, flottan tilldelade

värnpliktiga beräknades böra avses för krigstjänst vid flottan, under

det att äldre årsklasser kunde överföras till armén. I samband med dylik

överföring borde dessa värnpliktiga undergå omskolning för att bättre kunna

utnyttjas för nya krigstjänstuppgifter. Med hänsyn till omskolningen av icke

sjömanshusinskrivna värnpliktiga, för vilken avsåges en tid av en månad,

borde dessa värnpliktiga för tjänstgöring vid flottan av de.n totala tjänstgöringstiden

i fred — 15 månader — fullgöra endast 14 månader, varefter den

återstående tjänstgöringen (efterutbildningsövningen) skulle fullgöras vid

armén.

Flottans totala behov av året runt tjänstgörande värnpliktiga har av försvarsutredningen

beräknats på sätt framgår av sid. 418 i betänkandet.

De hörda myndigheterna ha lämnat vad försvarsutredningen anfört utan

erinran. Dock har chefen för sjövärnskåren i fråga om kårens rekrytering

framhållit vissa synpunkter beträffande antalet värnpliktiga av olika kategorier,

vilka, efter att ha vid kåren undergått aspirantutbildning, skulle äga rätt

att fullgöra sin värnpliktstjänstgöring vid flottan.

Enär det ankommer på Kungl. Maj:t att i kommandoväg reglera dessa

frågor, saknar jag anledning att taga ställning till försvarsutredningens beräkningar

rörande flottans årsbehov av värnpliktiga.

Vid mina kostnadsberäkningar har jag emellertid utgått från det av försvarsutredningen

angivna behovet, dock att behovet av specialister enligt

27 § 1 mom. D värnpliktslagen, officersaspiranter och mariningenjörsaspiranter

torde böra beräknas vara större än utredningen förutsatt.

Departements
chefen.

s. 502 Kontrollera mot PDF

502

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

Fast anställd personal.

F örsvar snt redning en.

Sjöofficerskåren rekryteras för närvarande huvudsakligast av värnpliktiga

studenter, vilka efter genomgången utbildning vid sjökrigsskolan antagas

till extra ordinarie fänrikar vid flottan. Därjämte finnes en möjlighet för

underbefäl (underofficerare) att efter avlagd examen vid någon av flottans

underofficersskolor erhålla stipendium — vanligen under två års tid — för avläggande

av begränsad studentexamen samt sedan söka inträde i sjökrigsskolan

och där vidareutbildas till officerare tillsammans med nyssnämnda

kategori. Slutligen har under de senaste åren anställning såsom aktiv officer

kunnat vinnas av officer i reserven, med eller utan särskild ytterligare utbildning,

varjämte kurs för närvarande pågår för vidareutbildning av vissa underofficerare

och flaggkorpraler till officerare.

Såsom i annat sammanhang anmärkts, har den i anledning av hemställan

från 1936 års riksdag verkställda utredningen rörande ändrade grunder för

officersrekryteringen ännu icke föranlett några åtgärder. En kortfattad redogörelse

för det av de sakkunniga den 21 december 1939 avgivna förslaget, i

vad detta rör flottan, ävensom ett av chefen för marinen däröver avgivet yttrande

finnes intagen å sid. 418—420 i betänkandet.

Försvarsutredningen, som i annat sammanhang behandlat frågan om sjömanskårens

utbildning in. m., har till belysning av sjöofficerskårens rekryterings-

och utbildningsfrågor framhållit följande:

Under de senaste åren har det på grund av beslutade utökningar av sjöofficerskåren

visat sig erforderligt att vidtaga särskilda åtgärder för att på

ett snabbare sätt än som på den vanliga studentvägen varit möjligt rekrytera

densamma. För detta ändamål anordnades till en början särskilda

kurser vid sjökrigsskolan för sådana officerare i reserven, som ingivit ansökan

om anställning på stat. Efter avslutad sådan utbildning och viss tids praktisk

tjänstgöring följde utnämningen till stamofficer. Vid nu senast företagen

utökning av officerskåren har på grund av de med försvarsberedskapen

sammanhängande personalförhållandena utrymme för någon särskild kurs

icke förefunnits, utan vederbörande officerare ha överförts från reserven med

det mått av allmän och militär bildning, som de efter genomgången av olika

militära och civila utbildningsanstalter kunnat förvärva. Avsikten är emellertid

att framdeles genom lämpliga kurser söka komplettera förefintliga luckor i

utbildningen.

Samtliga de officerare, som på detta sätt antagits, ha avlagt sjökaptensexamen

vid navigationsskola. I övrigt äro deras kunskaper baserade på

genomgång av olika utbildning vid allmänna undervisningsanstalter och i

vissa fall vid militära skolor. Däribland finnas sådana som avlagt studentexamen,

sådana som avlagt realexamen eller gått visst antal år i allmänt

läroverk eller realskola samt sådana som vid flottans underofficersskolor

erhållit underofficersutbildning. Vad särskilt den senare kategorien beträffar,

har ju däcksavdelningens manskap sedan åtskilliga år ägt möjlighet att

efter avslutad underofficersutbildning erhålla tjänstledighet för avläggande

av examen i navigationsskolas sjökaptensklass i ändamål att därefter genomgå

utbildning till officer i flottans reserv.

Vidare har under år 1941 en annan väg för rekrytering av officerskåren

öppnats, i det möjlighet beretts för flaggkorpraler (underofficerare av 2. gr.)

på stat att erhålla kompletterande utbildning under omkring D/s år för att

s. 503 Kontrollera mot PDF

503

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

därefter vinna anställning såsom stamofficer. Enär kursen icke avslutas

förrän liösten 1942, kunna definitiva erfarenheter av densamma ännu ej

dragas. Denna utbildningsform torde emellertid icke böra bliva annat än

av rent tillfällig art och erfordras icke då officersutbildningen manskapsvägen

kommer i gång.

Av det anförda framgår, att varken den hittills till buds stående vägen

för en stamanställd matros att studiestipendievägen vinna anställning såsom

officer vid flottan eller de av 1939 års utredningsmän anvisade manskapsoch

realexamensvägarna kunnat utnyttjas, utan ha av omständigheterna

framtvingade vägar vid sidan härav kommit att beträdas.

Under avsnittet »Officersutbildning» redogöres närmare för de grunder,

efter vilka utbildningen hädanefter synes böra organiseras vid rekrytering

från manskapsgraden.

För att den under de närmaste åren erforderliga utökningen av sjöofficerskåren

skall kunna genomföras, torde det bliva erforderligt att även utnyttja

rekrytering via reservofficersutbildning och möjligen även via den ovannämnda

underofficersvägen. Huruvida reservofficersvägen — för vilken jämväl

närmare redogöres under »Officersutbildning» — även under normala

fredsförhållanden möjligen bör hållas öppen, torde få bliva beroende på om

behov av densamma även då föreligger, ävensom på de erfarenheter som

under utbyggnadsperioden vunnits.

I fråga om kvotsiffrorna för rekrytering olika vägar synes man tills vidare

böra räkna med att vid antagning till kadetter ett visst år omkring 75 procent

av platserna avses för rekrytering studentvägen och 25 procent för rekrytering

från det fast anställda manskapet. I vilken omfattning rekrytering eventuellt

skall ske reservofficersvägen torde få avgöras från fall till fall med hänsyn

till såväl tillgången på kvalificerade sökande som antalet vakanser etc.

Underofficerskåren rekryteras för närvarande uteslutande från fast

anställt manskap, som genomgått underofficersutbildning.

Försvarsutredningen har icke ifrågasatt annan principiell ändring härutinnan

än den som följer med ändrade grunder för själva underofficersutbildningen.

Flottans manskap rekryteras numera, sedan skeppsgossekåren till följd

av 1936 års försvarsbeslut indragits, uteslutande av kontraktsanställt manskap.

Försvarsutredningen har icke ifrågasatt någon principiell ändring i detta

system men ifrågasatt en sänkning av antagningsåldern för rekryter vid

flottan från 17 till 16 år samt vidare anfört vissa synpunkter beträffande

tidpunkten för vinnande av anställning och beträffande anställningstiden

(sid. 421 f.). Sålunda har föreslagits, att antagningen av stamrekryter borde

äga rum den 1 oktober, den 1 februari och den 1 juli. Anställningstiden borde

som regel omfatta fem år och icke annat än i undantagsfall upphöra vid annan

tidpunkt än den 30 september. Med hänsyn till den omfattande utbildning,

som underofficersutbildat manskap erhölle, syntes det ur försvarets synpunkt

vara ett billigt krav, att sådant manskap före kommendering till dylik utbildning

förbunde sig att kvarstanna i tjänst såsom underbefäl under ytterligare

ett anställningsår efter det, varunder underofficersutbildningen avslutats, såframt

icke underofficersbefordran därunder erhölles eller tjänstledighet för

påbörjande av utbildning till reservofficer medgåves.

s. 504 Kontrollera mot PDF

504

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Y ttr anden.

Försvarsutredningens uttalanden rörande rekryteringen av officers- och

underofficerskårerna ha icke föranlett erinran från de hörda myndigheternas

sida. Däremot ha vissa erinringar framförts mot utredningens förslag beträffande

manskapsrekryteringen.

Sålunda har chefen för Stockholms örlogsstation avstyrkt såväl den föreslagna

sänkningen av antagningsåldern som förlängningen av den första anställningstiden.

Åtgärder borde vidtagas för att möjliggöra för personal från samtliga yrkesgrenar

att rekrytera såväl den nya sjöofficerslinjen som den nya intendenturofficerslinjen.

Chefen för Karlskrona örlogsstation har uttalat sig för att huvudrekryteringen

borde förläggas till omkring den 20 oktober.

Chefen för marinen har, med hänsyn till tillkomsten av en sjömansskola

och den utbildning som avsåges komma att där bedrivas, ansett, att den ifrågasatta

sänkningen av antagningsåldern för rekryter vore ändamålsenlig. Rekryter,

som antoges vid 16 års ålder, kunde förmodas under utbildningen vid

sjömansskolan erhålla den fysiska utveckling, som erfordrades i tjänsten vid

flottan. Chefen för marinen ansåge sig böra understryka önskvärdheten av att

anställningsdagen för huvuddelen av flottans rekryter också framgent bleve

den 1 november. En så avvägd rekryteringstid skulle bäst överensstämma

med den för flottan gällande utbildningsplanen.

Med hänsyn till att anställningstiden vid övriga försvarsgrenar beräknats

till fyra år kunde det ifrågasättas, om det ur rekryteringssynpunkt vore fördelaktigt

att för flottans vidkommande fastställa en längre tid. Frågan om

anställningstidens längd stode därjämte i visst samband med den sänkta

antagningsåldern och det kunde även ur den synpunkten ifrågasättas om

icke anställningstiden, trots de fördelar för flottans vidkommande, som den

längre tiden skulle erbjuda, borde fastställas till att som regel vara 4 år.

Försvarsväsendets underbefälsförbund har ansett de av utredningen åberopade

skälen för en sänkning av antagningsåldern icke vara av den styrka,

att de uppvägde de nackdelar, som enligt förbundets mening måste bli följden

av en sådan åtgärd. I den mån åtgärden skulle leda till att ynglingar sökte

anställning vid sjömanskåren omedelbart efter avslutad skolgång komme

vederbörande vid sin avgång från den militära tjänsten att helt sakna erfarenhet

av eller anknytningspunkt till civilt förvärvsarbete. Detta vore med

hänsyn till möjligheten att efter avsked vinna civilanställning betänkligt.

Med den föreslagna låga antagningsåldern skulle vidare åldersskillnaden

mellan det nvbefordrade underbefälet och de värnpliktiga bliva större än

för närvarande, vilket förbundet funne olämpligt. Slutligen vore möjligheterna

för individen att grunda valet av militäryrket på ett noggrant och

moget övervägande mindre vid lägre antagnings&lder.

Den av försvarsutredningen avsedda sänkningen av medelåldern hos dem

av manskapet, som efter särskild utbildning vunne anställning som officerare,

s. 505 Kontrollera mot PDF

505

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

kunde vinnas även på andra vägar, exempelvis genom tidigare kommendering

till läroverket än utredningen förutsatt.

I fråga om den första anställningstidens längd funne förbundet det önskvärt,

att samma anspråk i detta avseende uppställdes på de anställningssökande

inom hela försvarsväsendet. Även vid flottan borde nämnda tid därför

sättas till fyra år. Även andra skäl talade för denna kortare anställningstid.

Den av försvarsutredningen föreslagna skyldigheten att kvarstå i tjänst

under ytterligare ett år efter avslutad underofficersutbildning kunde förbundet

icke utan vidare avvisa. Dock måste även härvid beaktas, att anspråken

borde vara likformiga inom försvarets olika grenar. Något motsvarande krav

uppställdes emellertid icke beträffande underbefälet vid armén men ifrågasattes

däremot vid kustartilleriet och flygvapnet. Vid samtliga dessa vapenslag

gällde emellertid, att kommendering till underofficersutbildning avsåges

äga rum tidigare än vid flottan med följd, att kompetens för underofficersbefordran

även vunnes tidigare. Med hänsyn härtill hävdade förbundet, att

något krav på ytterligare tjänstgöring i underbefälsbeställning icke rimligen

borde uppställas för flottans underbefäl. Därest emellertid kommendering

till militärläroverkets 2. klass ägde rum vid femte anställningsårets början

— varom förbundet i annat sammanhang avgivit förslag — komme förslaget

om skyldighet att kvarstå i tjänst ett år efter underofficersutbildningens avslutande

icke att innebära större anspråk på flottans än på kustartilleriets

personal.

Förbundet förutsatte, att manskap, som före inträdet i tjänst avlagt realexamen

och på grund därav enligt det av utredningen föreslagna utbildningssystemet

kunde direkt kommenderas till den militära underofficersutbildningen

vid sjätte anställningsårets början icke skulle kunna befordras till

underofficerare före sina årskamrater.

1942 års f ör svar sberedning.

Beredningen har förutsatt, att officerskåren vid flottan komme att rekryteras

från det fast anställda manskapet i den utsträckning, som av försvarsutredningen

beräknats. I fråga om underofficerare borde gälla motsvarande

rekryteringsbestämmelser, som föreslagits i fråga om armén, vilket innebure,

att underbefäl, som befordrades till underofficer, omedelbart borde erhålla

fullmakt å beställningen, därest dylik befordran icke vunnes på avsevärt

kortare tid än som vore normalt för manskap, som före kommendering till

underofficersskolan genomginge försvarsväsendets läroverk.

I likhet med chefen för marinen ansåge försvarsberedningen, att den första

kontraktstiden som regel icke borde bestämmas längre än till fyra år; en längre

första anställningstid kunde försvåra manskapsrekryteringen. Beredningen

kunde icke biträda förslaget att anställningsåldern skulle sänkas till 16 år. En

sänkning av åldern kunde dock komma i fråga på så sätt, att yngling kunde

vinna anställning under det kalenderår, varunder han uppnådde 17 års ålder.

Försvarsutredningen hade vidare räknat med, att anställningstiden liksom nu

borde utgå på hösten. Det borde sedermera närmare övervägas, om icke an
-

s. 506 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

506 Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

ställningsförhållandena för manskap kunde så ordnas, att anställningstiden —

liksom vid armén — utlöpte på våren.

Vid bifall till vad av mig i annat sammanhang föreslås rörande utbildning

till officer, synes det av 1936 års riksdag uttalade önskemålet om bredast

möjliga bas för officersrekryteringen bliva i görligaste mån tillgodosett. I

likhet med försvarsutredningen anser jag, att den nuvarande studentlinjen

därjämte bör bibehållas. Huruvida rekrytering jämväl efter verkställd utbyggnad

av flottan bör äga rum reservofficersvägen kan icke för närvarande

med säkerhet bedömas.

Underofficersrekryteringen bör i princip äga rum på samma sätt som för

närvarande. Vissa jämkningar bliva dock erforderliga på grund av de i det

följande föreslagna förändringarna med avseende å underofficersutbildningen.

I fråga om rekryteringen av det fast anställda manskapet ha vissa erinringar

framförts mot försvarsutredningens förslag om sänkning av antagningsåldern

till 16 år. Även enligt min mening synes en sådan generell sänkning

av antagningsåldern kunna medföra vissa ogynnsamma konsekvenser. Givetvis

kan emellertid en antagningsålder av 16 år i vissa fall visa sig önskvärd.

Det synes därför böra ankomma på Kungl. Maj:t att avgöra, i vilken ordning

en antagningsålder av lägst uppnådda 16 år må medgivas.

Jämväl försvarsutredningens förslag, att antagning av rekryter skall äga

rum bland annat den 1 oktober, har mött gensagor från olika håll. Invändningarna

torde emellertid främst rikta sig mot att avgång ur tjänst med anledning

därav kommer att äga rum den 30 september. Med hänsyn till flottans

övningsår ha nämligen obestridliga fördelar varit förenade med att avgången

ur tjänst skett omkring den 31 oktober. Å andra sidan är det önskvärt

med en gemensam rekryteringstidpunkt för hela krigsmakten. En anordning,

som tillgodoser båda dessa krav, synes kunna ernås genom att det första

anställningsåret beräknas till 13 månader och de därpå följande omfatta 12

månader. Härigenom skulle man jämväl få bättre möjligheter att under första

anställningsåret medhinna den omfattande utbildning i allmänbildande ämnen,

som utredningen föreslagit för de stamanställda. Frågan om tjänstetidsberäkning

för löneklassuppflyttning, i vad gäller det första anställningsårets

trettonde månad, bör bliva föremål för närmare övervägande.

Med hänsyn till de erinringar, som av chefen för marinen och underbefälsförbundet

samt försvarsberedningen framförts mot utredningens förslag om

en anställningstid av fem år, torde den nuvarande anställningstiden om fyra

år — i anslutning till vad nyss sagts om det första anställningsårets utökning

med en månad — böra bibehållas.

Beträffande befordran av manskap, som före inträdet i militärtjänst avlagt

realexamen och på grund därav enligt det av mig i det följande förordade utbildningssystemet

kan vinna inträde i underofficersskola tidigare än övrigt

manskap, torde böra gälla motsvarande bestämmelser, som av mig i det föregående

förordats beträffande armén.

Utredningens uttalanden i övrigt beträffande fast anställd personals rekrytering

föranleda från min sida ingen erinran.

s. 507 Kontrollera mot PDF

507

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

De bestämmelser, som böra meddelas i förevarande avseende, äro i huvudsak

av natur att kunna av Kungl. Maj:t utfärdas utan riksdagens hörande.

Emellertid har jag ansett mig böra för sammanhangets skull lämna en redogörelse

i ämnet. Jag utgår därvid från att det eventuellt kan visa sig lämpligt

att vidtaga vissa jämkningar i de här angivna riktlinjerna för rekryteringen.

Med hänsyn till de speciella förhållanden, som äro rådande vid flottan,

synes det dock knappast möjligt att tillgodose det av försvarsberedningen uttalade

önskemålet om anställningstidens utlöpande på våren.

Utbildning.

I fråga om utbildningen av värnpliktiga vid marinen på grundval

av den nya värnpliktslagens bestämmelser har försvarsutredningen framfört

vissa synpunkter och förslag, beträffande vilka torde få hänvisas till betänkandet,

sid. 422—425.

Det fast anställda manskapets utbildning.

Gången av utbildningen av det fast anställda manskapet är i nuvarande

organisation i stort sett följande.

l:a anställningsåret avses för rekrytutbildningen. Efter detta års slut blir

stamrekryten uppflyttad till 2. klass sjöman. 2:a anställningsåret avses för

praktisk tjänstgöring ombord. Under 3:e anställningsåret äger underbefälsutbildningen

rum, varpå följa 2 års praktisk tjänstgöring såsom furir eller

korpral, huvudsakligen ombord. Underofficersutbildningen genomgås därpå

av därtill kompetenta furirer under 6:e och 7:e anställningsåren. Såväl rekrytsom

underbefäls- och underofficersutbildningen sker dels i teoretiska skolor i

land, dels vid praktiska (yrkes-) kurser i land och ombord. I de teoretiska

skolorna meddelas i samtliga stadier undervisning i både militära och allmänbildande

ämnen.

Försvarsutredningen.

Försvarsutredningen, som eftersträvat att anordna det fast anställda manskapets

utbildning inom hela försvarsväsendet efter så ensartade grunder som

möjligt, dock med hänsyn tagen till de särskilda försvarsgrenarnas speciella

krav, har å sid. 425—429 i betänkandet lämnat en detaljerad redogörelse för

huru flottans manskapsutbildning enligt utredningens mening borde ordnas.

Den för huvudkontingenten av de stamanställda föreslagna allmänna utbildningsplanen

framgår närmare av en å sid. 426 i betänkandet intagen tablå.

Ur försvarsutredningens förslag till ordnande av manskapsutbildningen må

här anföras följande:

Enligt den av utredningen föreslagna allmänna utbildningsplanen, från

vilken naturligen avvikelser i vissa hänseenden kunde bliva påkallade,

komme utbildningen till underofficer för flottans del att draga 8 år, under

det den vid andra försvarsgrenar normalt beräknades draga ett år kortare

tid. På grund av det stora behovet av underbefäl å rustade fartyg samt

för upprätthållande av kontinuitet ombord läte det sig emellertid icke göra

att avse flaggkorpralerna för fortsatt utbildning förrän efter 2 års praktisk

tjänst i underbefälsbefattning.

s. 508 Kontrollera mot PDF

508

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

De alltmer växande kraven på flottans manskap, såväl beträffande allrnänmilitär

utbildning som i fråga om de rent yrkesmässiga kunskaperna och

färdigheterna, gjorde det erforderligt, att största möjliga omsorg nedlades på

den första utbildningen av den nyantagne stamrekryten. I detta syfte föresloge

utredningen, att en för flottan gemensam rekrytskola (sjömansskolan)

organiserades, lämpligen förlagd till Karlskrona.

Rekrytutbildningen borde uppdelas i perioder, olika långa för olika yrkesgrenar.

Den första perioden borde emellertid för samtliga omfatta minst 6

månader samt bestå i en noggrant genomförd grundläggande allmänutbildning

och fysisk och disciplinerande fostran. I allmänbildningsavseende borde målet

vara ernående av motsvarande kunskaper i ämnena modersmålet, matematik,

historia med samhällslära och geografi, som i högre allmänt läroverk

erhållas i klass 24 (85). Utbildningen i dessa ämnen borde, på samma sätt

som under beredskapstiden varit förhållandet, i huvudsak ledas av civil

lärarpersonal. Utbildningen beräknades omfatta 800 timmar. Den allmänbildande

undervisningen borde emellertid delvis få fortsättas jämväl under

underbefälsutbildningen.

Den grundläggande utbildningen ombord vore avsedd att som regel äga

rum å i fartygsdepå (Karlskronaavdelningen) ingående fartyg av olika typer,

pansarskepp, jagare, minsvepare och ubåtar.

Utbildningen på segelfartyg för däcksavdelningen vore avsedd att ske på

de befintliga övningsskeppen Najaden och Jarramas. Från denna utbildning

borde undantagas radiomatroserna, vilkas utbildningsförhållanden icke

medgåve någon segelfartygsperiod. Med hänsyn till att utrymmet å de nämnda

fartygen vore så begränsat, att rekryterna måste uppdelas på flera perioder,

vore det önskvärt att kunna disponera ytterligare något fartyg. Lämpligen

borde därvid nybyggnad komma till stånd och ett fartyg anskaffas, som rymde

cirka 150 rekryter jämte erforderligt befäl etc. Beräknade kostnaden för ett

dylikt fartyg, cirka 1.3 miljoner kronor, hade upptagits bland kostnaderna för

flottans nybyggnader.

Genom att utbildningen i de allmänbildande ämnena koncentrerades till

rekrytutbildningen, komme underbefälsutbildningen att så gott som uteslutande

avse militära ämnen. Härigenom ökades förutsättningarna för den

militära utbildningens lämpliga bedrivande, samtidigt som det även bleve

möjligt att i viss omfattning förlägga densamma ombord. Detta skulle

medföra vissa fördelar, bland annat ökad kontinuitet i manskapskommenderingarna.

I själva verket hade systemet redan prövats, i det att utbildningen

under de senaste åren av beredskapsskäl varit förlagd ombord. Resultatet

hade i huvudsak varit tillfredsställande.

Den frivilliga utbildningen hade icke endast varit ett den enskilde mannens

intresse utan hade jämväl i tjänstens intresse ansetts böra uppmuntras genom

särskilda åtgärder, bland annat anordnande av kurser vid örlogsstationerna.

Den största svårigheten hade emellertid varit och vore, att antalet av dem som

kunde komma i fråga för deltagande i dessa kurser vore begränsat, då den i

land tjänstgörande personalen till övervägande delen redan vore sysselsatt

med genomgående av de skolor, som tillhörde rekryt-, underbefäls- eller underofficersutbildningen.

Med den här föreslagna organisationen komme

emellertid att å fartygsdepåerna förefinnas ett visst antal meniga och underbefäl,

för vilka frivilliga kurser i allmänbildande ämnen väl kunde ordnas.

Dessa kurser borde närmast avse att vidmakthålla och förkovra de i rekrytutbildningen

förvärvade kunskaperna för att underlätta de blivande studierna

i underofficersutbildningen. Den frivilliga utbildningen, som borde

bekostas av statsmedel, borde vara avsedd för manskap, som erhållit under
-

s. 509 Kontrollera mot PDF

Kungl.- Maj:ts proposition nr 210. 509

befälsutbildning, samt lielst ledas av civila lärare eller eljest av härför kompetenta

officerare och underofficerare.

För att samtidigt sätta sjökommenderad personal av motsvarande kategori

i stånd att erhålla liknande utbildning syntes ombord å fartygen särskilda

studiecirklar kunna bildas, för vilkas medlemmar utbildningen skedde per

korrespondens. Deltagande skulle även här vara frivilligt samt bekostas av

statsmedel.

Kurserna i land och ombord borde vara upplagda på liknande sätt, så att

samma slutmål i båda fallen ernåddes av en vinters utbildning (1 oktober—

31 mars). Då kommenderingarna för underbefäl i allmänhet avsåges bliva

tvååriga, borde årligen kunna förekomma såväl en lägre som en högre kurs,

lagda efter samma system i land och ombord. Eventuellt kunde även i land

utbildningen ske genom deltagande i korrespondenskurser, vilka organiserades

på samma sätt som ombord och i sin helhet anknöte till en för de olika

försvarsgrenarna gemensamt upplagd »brevskola».

Yttranden.

Chefen för Karlskrona örlogsstation har ställt sig starkt tvivlande till

värdet av de föreslagna frivilliga kurserna samt ansett, att obligatorisk undervisning

i allmänbildande ämnen måste äga rum även någon gång under den

41/2 år långa tiden mellan sjömansskolan och underofficersutbildningen.

Värdet av undervisning i allmänbildande ämnen ombord hade av utredningen

överskattats. Med hänsyn härtill borde underbefälsutbildningen omläggas

och under sin första hälft förläggas i land, varunder ett relativt omfattande

pensum i allmänbildande ämnen borde göras till föremål för studier.

Chefen för Stockholms örlogsstation har anfört, att underbefälsutbildningen

i viss utsträckning — förslagsvis under omkring två månader — borde

äga rum i land. Även utbildning i humaniora borde ingå i underbefälsutbildningen.

Musikpersonalens utbildning borde omläggas och huvudsakligen inriktas

på musik och expeditionstjänst. Befordran till underofficer borde ske

i tur med personalen i trupp, utan genomgång av underofficersskola.

Chefen för kustflottan har ställt sig mycket tvivlande till möjligheterna att

kunna bedriva en effektiv segelfartygsutbildning med stamrekrytema, även

om en sådan vore aldrig så eftersträvansvärd. Dels vore det tvivelaktigt, om

tillräcklig tillgång numera funnes på förstklassigt segelutbildat befäl, dels

syntes det som om tiden för segelutbildningen för varje rekryt skulle bliva så

kort, att värdet av utbildningen icke stode i proportion till de på densamma

nedlagda kostnaderna och övningstiden.

Chefen för marinen har anfört, att tillkomsten av en sjömansskola för utbildning

av flottans rekrjder vore ett steg i rätt och gynnsam riktning. Denna

skola borde så snart som möjligt organiseras. En betydande avlastning i utbildningsarbetet

å örlogsstationerna skulle härigenom uppstå, varjämte en

viss lättnad kornme att inträda jämväl i fråga om förläggningsutrymmet vid

örlogsstationerna. Därest samtliga rekryter skulle utbildas i Karlskrona,

vore det erforderligt att sörja för att anordningar vidtoges för bedrivande av

rekryternas yrkesutbildning. Det kunde komma att visa sig erforderligt att

anordna viss yrkesutbildning även på annat sätt än som utredningen avsett.

s. 510 Kontrollera mot PDF

510

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 210.

Av de befintliga övningsskeppen syntes endast Jarramas numera vara användbart.

Fartyget vore emellertid föråldrat och icke längre lämpat för utbildning

av rekryter. För att tillgodose behovet av segelfartyg borde därför

nybyggnad ske antingen av ett fartyg som rymde ett större antal elever eller

två mindre fartyg rymmande, såsom det av utredningen föreslagna, omkring

150 elever vardera. För att segelfartygsutbildningen skulle kunna bedrivas

måste det jämväl sörjas för att personal i erforderligt antal bibringades segelutbildning.

Underbefälsutbildningen vore en mycket viktig detalj i manskapets utbildning,

varför det vore av stor betydelse, att densamma kunde bibringas vederbörande

på ett sådant sätt, att manskapet verkligen bereddes tillfälle att tillfullo

draga nytta av densamma. Då det dessutom vore nödvändigt att till underbefälsutbildningen

förlägga viss utbildning i allmänbildande ämnen, måste

densamma, åtminstone till sin första hälft, förläggas till lokaler i land. Under

det andra halvåret syntes däremot eleverna med fördel kunna kommenderas

ombord, allt naturligtvis under förutsättning av en lämplig uppdelning av

kursplanerna.

Chefen för marinen ansåge det därför önskvärt, att underbefälsskolan under

sin första hälft förlädes i land och att därunder ett relativt omfattande pensum

i allmänbildande ämnen gjordes till föremål för studier samt att organisationen

anpassades härefter.

Frågan angående frivilliga kurser borde tills vidare lösas på sätt utredningen

föreslagit. Skulle rekryteringen till underofficersskolan enligt nu

föreliggande förslag visa sig svår att genomföra, borde obligatoriska kurser

såsom förberedelse för inträde i försvarsväsendets läroverk anordnas.

Jämväl marinförvaltningen har anfört, att övningsfartyget Najaden för

närvarande vore i dåligt skick och krävde en genomgripande reparation.

Försvarsväsendets underbefäls förbund har anfört, att en omläggning av den

utav utredningen framlagda utbildningsplanen för fast anställt manskap vore

erforderlig därhän, att utbildningen till underofficer även vid flottan normalt

komme att taga 7 i stället för 8 år i anspråk. Kommendering till försvarsväsendets

läroverk borde därför ske vid början av femte anställningsåret.

Härav komme att följa en något minskad tillgång på underbefäl för praktisk

tjänst, vilken nackdel enligt förbundets åsikt uppvägdes av att bland annat förbättrad

rekrytering kunde väntas vid införande av en snabbare utbildning.

Beträffande särskilt utbildningen av flottans musikunderbefäl kunde ifrågasättas,

huruvida icke genomgång av marinens underofficersskola på en särskild

linje med för musikpersonalens behov tillrättalagd undervisningsplan

borde kunna anses tillfyllest för befordran till musikunderofficer.

Det vore önskvärt, att det första anställningsåret i praktiken komme att

utgöra en provtjänstgöring, under vilken gallring företoges. Önskvärt vore,

att dylik gallring skedde redan vid avslutandet av första halvårets teoretiska

utbildning och i en andra etapp efter rekrytutbildningens praktiska del.

Försvarsutredningens förslag om att underbefälsutbildningen i viss omfattning

skulle förläggas ombord kunde förbundet icke biträda. Om en förbättring

av underbefälsutbildningen skulle kunna åstadkommas, något som ut
-

s. 511 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210. 511

bildningsplanen i sin helhet gåve goda möjligheter till, kunde den militära

delen av underbefälsutbildningen icke förenas med tjänstgöring ombord.

Jämväl svenska underofficersförbundet har gjort invändning mot utredningens

förslag om underbefälsutbildningens förläggande ombord samt förklarat,

att utredningen tillmätt en så anordnad utbildning alltför stor

betydelse.

1942 års f ör svar sberedning.

Beredningen har framhållit, att även om vissa skäl talade för att en för

flottan gemensam rekrytskola skulle organiseras och förläggas till Karlskrona,

så ställde sig beredningen dock tveksam till lämpligheten av att på detta sätt

centralisera utbildningen för manskap, som sökt och vunnit anställning vid

annan sjömanskår än den i Karlskrona förlagda. Fråga vore, om icke detta

komme att försvåra rekryteringen av sjömanskåren i Stockholm och, om

örlogsdepån i Göteborg skulle ha egen manskapsrekrytering, jämväl denna

depås rekrytering. Det skulle komma att innebära, att manskap, som dock

tillhörde sjömanskårerna i Stockholm och Göteborg, under hälften av anställningstiden

fram till underofficersexamen skulle komma att vara förlagt å

annan ort än egen förläggningsort, nämligen under två år till Karlskrona för

genomgång av rekrytskola och underofficersskola och under två år till Uppsala

för studier vid försvarsväsendets läroverk. Av skäl, som anförts av chefen

för kustflottan, hyste beredningen också stor tvekan om nödvändigheten av

segelfartygsutbildning för flottans däcksmanskap. Därest denna segelfartygsutbildning

slopades, kunde också därigenom rekrytutbildningen lättare

förläggas till vederbörliga stationer i stället för till en gemensamt organiserad

sjömansskola.

I fråga om underbefälsutbildningen ville beredningen på i remissutlåtandena

anförda skäl föreslå, att densamma regelmässigt förlädes i land i stället

för ombord. I fråga om undervisningsplanerna för rekryt- och underbefälsutbildning

borde beaktas önskvärdheten av att manskapet bibringades kunskaper

i allmänbildande ämnen i samma omfattning som vid armén. Så hade

hittills icke varit fallet, och detta hade medfört svårigheter för flottans underbefäl

att erhålla civilanställning på samma områden som arméns underbefäl,

t. ex. vid polisväsendet. Även med hänsyn till detta förhållande syntes det

vara önskvärt, att frågan om rekryt- och underbefälsutbildningen vid flottan

underkastades förnyad utredning i syfte att så långt som möjligt få densamma

ordnad enligt samma regler som vid armén, där försvarsutredningens förslag

i fråga om utbildningens mål i huvudsak byggde på det förslag, som framlagts

av lantförsvarets utbildningskommission.

Frågan om utbildningens ordnande vid marinen för värnpliktiga och fast anställt

manskap torde böra i sin helhet göras till föremål för utredning i särskild

ordning, motsvarande den utredning i samma ämne för arméns del, som

under år 1941 slutförts av den i tidigare sammanhang omförmälda lantförsvarets

utbildningskommission. På grund härav finner jag nu icke anledning

Departements
chefen
-

s. 512 Kontrollera mot PDF

512

Kungl. Maj-.ts proposition nr 210.

att i förevarande sammanhang ingå på de olika detaljspörsmålen med avseende

på manskapsutbildningen vid flottan. Jag förutsätter, att därvid de i remissyttrandena

och av försvarsberedningen anförda synpunkterna, speciellt rörande

undervisningen i allmänbildande ämnen, tagas under övervägande. Därjämte

torde, i den mån så är möjligt, eftersträvas likformighet med utbildningen

vid de andra försvarsgrenarna. Den närmare utformningen av utbildningsbestämmelserna

lärer ankomma på Kungl Maj:t och vederbörande marinmyndigheter.

Jag anser emellertid utredningens förslag i avseende å principerna

för rekrytutbildningen vara tillräckligt klarläggande för att kunna

läggas till grund för organiserandet av den härför erforderliga utbildningsanstalten,

flottans sjömansskola. Den föreslagna centraliseringen av rekrytutbildningen

synes mig äga så stora fördelar ur ekonomisk synpunkt

och med avseende å utbildningens effektivitet, att de av försvarsberedningen

anförda skälen mot densamma, främst farhågor för försvårad rekrytering,

torde få vika. Jag biträder alltså i huvudsak försvarsutredningens förslag om

centralisering av rekrytutbildningen till en för flottan gemensam sjömansskola.

Ehuru vissa invändningar ha framställts mot försvarsutredningens förslag

angående rekrytutbildningens förläggande ombord å övningsfartyg med

segel, torde dock sådan utbildning böra anordnas, därvid behov föreligger

av ett nytt för utbildning av däcksavdelningens manskap avsett seglande

fartyg. Jag har därför i annat sammanhang föreslagit, att ett sådant fartyg

skall byggas under den närmaste femårsperioden. Förutom det sålunda föreslagna

fartyget torde de båda äldre, nu befintliga övningsfartygen fortfarande

kunna begagnas för utbildningsändamål. Därest reparation av övningsfartyget

Najaden skulle befinnas oundgängligen nödvändig, torde denna kunna verkställas

före sommaren 1944, då utbildningen för de hösten 1943 antagna

rekryterna bör äga rum enligt de nya linjerna.

Underofficersutbildning.

Såsom redan i samband med det fast anställda manskapets utbildning angivits,

pågår i nuvarande organisation utbildningen till underofficer vid

flottan under 2 år. Den teoretiska utbildningen, som omfattar såväl militära

som allmänbildande ämnen, äger rum i land vid å vardera örlogsstationen

anordnad underofficersskola tvenne på varandra följande läsår (i stort sett

motsvarande vinterhalvåren), under det mellanliggande sommarhalvår avses

för yrkeskurser i land och ombord.

Försv ar sutredningen.

Försvarsutredningen har, såsom tidigare i annat sammanhang framhållits,

ansett det önskvärt att en viss del av underofficersutbildningen kunde ske

efter ensartade grunder för hela försvarsväsendet och med utnyttjande av en

gemensam utbildningsanstalt. Beträffande flottans underofficersutbildning

har utredningen i förevarande sammanhang framhållit följande:

Verkställda undersökningar ha givit vid handen, att en till tre år beräknad

utbildning av underbefäl till underofficer jämväl vid flottan kan organi
-

s. 513 Kontrollera mot PDF

513

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

seras . på samma sätt som vid armén, d. v. s. med två års utbildning i allmänbildande

ämnen och ett års militär utbildning. Den förstnämnda utbildningen

bör ske gemensamt med övriga försvarsgrenar och äga rum vid

försvarsväsendets läroverk under genomgång av dess 2:a och 3:e klasser.

Manskap, som avlagt realexamen före vinnande av anställning vid marinen,

behöver givetvis icke genomgå försvarsväsendets läroverk utan kan,

tidigast vid 6:e tjänsteårets början, kommenderas direkt till den militära

underofficersutbildningen.

Den egentliga underofficersutbildningen föreslås skola äga rum vid marinens

underofficersskola. Utbildningstiden beräknas vara olika för olika

kategorier — längst för maskinavdelningens elever med cirka 45 effektiva

veckor, därnäst för däcksavdelningens fullständiga styrmanslinje med cirka

40 veckor och för övriga med cirka 31 veckor.

Y ttr anden.

Försvarsutredningens förslag rörande underofficersutbildningen har icke

föranlett annan erinran från remissmyndigheternas sida än att chefen för Sydkustens

marindistrikt ansett, att underofficersutbildningen vid marinen icke

ägnats samma intresse som motsvarande utbildning vid armén.

F örsvarsväsendets underbefäls förbund har i likhet med vad svenska underofficersförbundet

beträffande realexaminerade furirers tillträde till arméns

underofficersskola ansett, att även vid marinen borde tillkomma kunskapsprövning

såsom villkor för tillträde till marinens underofficersskola.

1942 års f ör sv ar sb er edning.

Beredningen har med hänsyn till personalens intresse att så snart som

möjligt få genomgå fortsatt utbildning till underofficerare och då det endast

bleve fråga om ett förhållandevis ringa antal beställningshavare, som kunde

kommenderas till försvarsväsendets läroverk och därefter till underofficersskolan,

ifrågasatt, huruvida det icke borde ytterligare övervägas att så ordna,

att jämväl flottans manskap kunde påbörja underofficersutbildningen vid

början av det sjunde anställningsåret. 1939 års rekryteringssakkunniga hade

ansett detta möjligt.

Försvarsutredningens förslag rörande underofficersutbildningen, vilket Departementsansluter

sig till det av mig i det föregående förordade förslaget om inrättande chefen.

av ett gemensamt läroverk för hela försvarsväsendet, synes mig vara väl ägnat

att läggas till grund för utformandet av närmare bestämmelser därom.

Emellertid torde därmed böra anstå i avbidan på den i det föregående berörda

utredningen rörande utbildningen inom marinen. De av försvarsberedningen

och personalförbunden anförda synpunkterna böra givetvis därvid tagas under

övervägande, och tillika torde böra eftersträvas, att utbildningen i den mån

så är möjligt anordnas på samma sätt som vid de övriga försvarsgrenarna. Utfärdandet

av erforderliga utbildningsbestämmelser lärer ankomma på Kungl.

Maj: t.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 samt. Nr 210.

977 42 33

s. 514 Kontrollera mot PDF

514

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Officersutbildning.

Den nuvarande officersutbildningen vid flottan omfattar en tid av

omkring 39 månader. Efter aspirantantagningen omkring den 1 juli äger utbildningen

rum dels i land under 3 månader och dels ombord under 6 månader,

varefter följer antagning till kadett. Kadetterna utbildas därpå under tre

somrar ombord och mellanliggande två vintrar i land vid sjökrigsskolan. Efter

den tredje sommaren ombord sker antagning till extra ordinarie fänrik.

F ör sv ars tit redning en.

Försvarsutredningen har, såsom redan vid behandlingen av frågan rörande

sjöofficerarnas rekrytering angivits, föreslagit, att rekrytering skulle kunna

ske enligt tre olika linjer, nämligen studentlinjen, manskapslinjen och reservofficerslinjen,

av vilka den sistnämnda dock möjligen komme att få extraordinär

karaktär. Den år 1941 införda rekryteringen från underofficerskåren

— om vilken för övrigt inga erfarenheter ännu förelåge — vore att anse såsom

rent tillfällig.

Beträffande studentlinjen förutsätter utredningen inga principiella förändringar

i förhållande till vad som nu gäller.

I fråga om manskapslinjen och reservofficerslinjen har utredningen närmare

anfört följande:

Manskapslinjen synes hädanefter böra organiseras enligt följande

grunder. Manskap, som avses att erhålla vidareutbildning till officer (vid

flottan såväl som vid marinintendenturkåren), bör kunna uttagas därtill

efter minst omkring ett års tjänstgöring som flaggkorpral, varvid krav bör

ställas på såväl vissa kvalificerande betyg från föregående utbildning som

ådagalagd lämplighet för vidarebefordran. Sådant manskaps fortsatta utbildning

bör i vad avser inhämtande av erforderlig allmänutbildning ske vid det

gemensamma försvarsväsendets läroverk. A läroverkets C-linje erhålla här avsedda

flaggkorpraler under 3 eller 2 år — olika beroende på omfattningen

av föregående skolutbildning — en utbildning motsvarande avkortad studentexamen.

Sedan sådan avlagts, bör omedelbart inträde vinnas vid sjökrigsskolan

med anknytning till dennas första sjökurs. För att möjliggöra

denna anknytning blir det emellertid erforderligt, att ifrågavarande flaggkorpraler

under sommarhalvåren mellan klasserna i läroverket genomgå

kompletterande kurser för att i avseende å navigation, trigonometri m. in.

inhämta samma kunskaper som sjökadetterna bibringats under aspiranttiden.

För flaggkorpraler, vilka tidigare avlagt realexamen och följaktligen

endast behöva genomgå två klasser i lävoverket, böra för samma ändamål

avses dels sommaren före påbörjandet av studierna i läroverket, dels sommaren

mellan de båda klasserna.

Reservofficerslinjen avses skola organiseras på följande sätt:

Sedan reservkadettutbildningen avslutats, sker utnämning till fänrik i

flottans reserv, varpå följer föreskriven första fänrikstjänstgöring. Först

sedan denna fänrikstjänstgöring avslutats, vidtager utbildningen för sådana

officerare i reserven, vilka önska vinna anställning på stat---. Som villkor

för att antagas bör stipuleras dels vissa minimibetyg från utbildningen å

sjökrigsskolans reservofficerslinje, dels utlåtande angående lämplighet för

vidareutbildning såväl från de chefer, under vilka vederbörande officer tjänstgjort

minst en månad, som även från chefen för sjökrigsskolan.

Den fortsatta utbildningen för fänrikarna torde böra omfatta omkring 12

s. 515 Kontrollera mot PDF

515

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

månader samt i huvudsak förläggas till sjökrigsskolan. Under tiden för denna

utbildning böra fänrikarna vara inkallade till tjänstgöring och åtnjuta fänriks

förmåner samt vara inkasernerade i likhet med sjökrigsskolans övriga elever.

Utbildningen äger rum i tvenne särskilda kurser, nämligen dels kompletterande

kurs i de militära ämnen, där utbildningen i reservofficerskursen

varit av mindre omfattning än för stamkadetterna, dels en kurs i icke militära

ämnen, avseende att öka elevernas mått av allmänbildning till att

ungefärligen motsvara den avkortade studentexamens. Enär för dessa elever

icke erfordras mera sjötjänst, då de redan prövats liärutinnan, kan den till

12 månader utsträckta koncentrerade utbildningen förväntas i huvudsak tillgodose

uppställda krav på allmänbildning såväl som militära kunskaper.

Den första kursen bör till tiden sammanfalla med läsåret vid kadettskolan;

den andra kursen förlägges till sommarhalvåret därefter. Från genomgång

av den andra kursen böra sådana officerare frikallas, som tidigare avlagt

studentexamen. De böra i stället kommenderas till praktisk tjänstgöring

såsom fänrikar.

Sedan kursen vid sjökrigsskolan avslutats (samt eventuellt kompletterats

med fänrikskurs vid skjutskola), torde eleverna kunna utnämnas till officerare

på stat. Med hänsyn till deras föregående praktiska tjänstgöring

till sjöss samt högre levnadsålder och mera omfattande erfarenhet bör

någon ytterligare fordran på fänrikstjänstgöring icke uppställas, utan vederbörande

bör, sedan han godkänts i kompletteringskursen, kunna direkt

utnämnas till löjtnant, varvid turberäkningen sker i anslutning till de officerare,

vilka då fullgjort två års tjänst som stamfänrikar. Därest löjtnantsbeställning

icke finnes ledig, vinnes anställning som fänrik vid flottan.

I fråga om den fortsatta utbildningen såsom officer har utredningen i

huvudsak icke förutsatt några väsentliga ändringar i nu rådande förhållanden.

Dock har ansetts erforderligt att förlänga utbildningstiden i vissa tekniska

kurser vid sjökrigshögskolan från ett läsår till något mer än tre terminer. Det

har vidare synts utredningen angeläget att så organisera officerarnas utbildning

och tjänstgöring, att samtliga bibringas viss förtrogenhet med krigföringens

medel och metoder vid kustartilleriet.

Y ttranden.

Försvarsutredningens förslag rörande utbildningen till officer har icke föranlett

erinran från remissmyndigheternas sida.

Icke heller försvarsväsendets underbefälsförbund har funnit anledning till

erinran mot förslaget. Den av utredningen föreslagna utbildningslinjen till

officer på stat för fast anställt manskap vore sålunda ägnad att lösa vidarebefordringsfrågan

vid flottan på ett mera tillfredsställande sätt än det hittills

tillämpade stipendiesystemet. De synpunkter i fråga om avlöningsförmåner åt

den f. d. fast anställde under officersutbildningen, som förbundet anfört under

motsvarande avsnitt av utredningens förslag i fråga om armén, hade giltighet

även för flottans vidkommande.

Såsom jag redan vid behandlingen av frågan om rekrytering av flottans Departementsofficerskår

anfört, bör officersutbildningen bedrivas efter tre olika linjer, chefen.

studentlinjen, manskapslinjen och reservofficerslinjen. Huruvida sistnämnda

utbildningslinje, vilken icke torde kunna undvaras under femårsperioden med

s. 516 Kontrollera mot PDF

516

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

dess avsevärda ökning i officerskadrarna, bör bibehållas även sedan föreslagna

organisationsförändringar genomförts, kan icke för närvarande bedömas.

Beträffande studentlinjen förutsätter jag i huvudsak ingen ändring i nu

rådande förhållanden.

Manskapslinjen torde för framtiden få stor betydelse för rekryteringen av

flottans officerskår. Jag förutsätter, att det skall visa sig möjligt att vid antagning

av kadetter avse omkring en fjärdedel av platserna för rekrytering

från det fast anställda manskapet. Försvarsutredningens förslag synes mig

vara väl ägnat att läggas till grund för utformningen av närmare bestämmelser

i ämnet. Med hänsyn till den av mig förordade utredningen rörande ordnandet

av utbildningen inom marinen torde dock därmed tills vidare böra anstå. Utfärdandet

av erforderliga utbildningsbestämmelser lärer ankomma på Kungl.

Maj :t.

Mot den av försvarsutredningen föreslagna utformningen av reservofficerslinjen

har jag i huvudsak intet att erinra, varvid jag likväl förutsätter, att

jämkningar kunna visa sig erforderliga.

Den fortsatta utbildningen såsom officer torde böra bedrivas i huvudsak

enligt nu gällande regler, varvid dock i enlighet med försvarsutredningens

förslag utbildningstiden för vissa tekniska kurser vid sjökrigshögskolan synes

böra förlängas från ett läsår till något mer än tre terminer. I likhet med utredningen

finner jag angeläget, att officerarnas utbildning och tjänstgöring

ordnas på sådant sätt, att samtliga officerare vid flottan bibringas viss förtrogenhet

med krigföringens medel och metoder vid kustartilleriet.

Frågan om avlöningsförmånerna till personal, som på här föreslaget sätt

undergår utbildning till officer, har jag redan berört i samband med redogörelsen

för utbildningen till officer vid armén.

D. Kustartilleriet.

Allmänna synpunkter.

F ör sv ar sutredning en.

Försvarsutredningen har till prövning upptagit frågan om kustartilleriets

ställning inom försvarsorganisationen och därvid funnit, att kustartilleriet

alltjämt borde såsom ett särskilt vapenslag ingå i marinen. Utredningen har

dock föreslagit vissa i det följande närmare omförmälda förändringar beträffande

vapnets struktur.

Y ttr anden.

Frågan om kustartilleriets ställning har upptagits till behandling i flera

yttranden.

Sålunda har militärbefälhavaren på Gotland föreslagit, att kustartilleriet

skall överföras till armén.

Chefen för Ostkustens marindistrikt har icke funnit den av försvarsutredningen

föreslagna organisationen av kustartilleriet tillfredsställande. Frågan

härom borde upptagas till förnyad prövning efter den riktlinjen, att kust
-

s. 517 Kontrollera mot PDF

517

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

artilleriet alltjämt skulle tillhöra marinen men att denna skulle befrias från

de dubbelorganisationer, som nu betungade densamma och som vore följden

av kustartilleriets nuvarande organisation.

Chefen för Sydkustens marindistrikt har förordat utredning rörande en

sammanslagning av flottan och kustartilleriet. Försvarsutredningens förslag

borde därför genomföras på sådant sätt, att det toge sikte på en kommande

sammanslagning.

Inspektören för kustartilleriet har i princip tillstyrkt försvarsutredningens

förslag.

Chefen för marinen har ansett det vara av stort vikt för arbetet inom marinen,

att det nu bleve slutgiltigt fastslaget, att kustartilleriet skulle ingå i

marinen.

Även överbefälhavaren har i princip anslutit sig till förslaget om kustartilleriets

kvarblivande såsom en del av marinen. Erfarenheterna från den

gångna beredskapen gåve icke anledning till ändring härutinnan.

Utredningen hade icke alls berört frågan, huruvida det skulle vara lämpligt

att göra åtminstone officerskåren gemensam för flottan och kustartilleriet.

Den första officersutbildningen skulle i så fall äga rum vid flottan och tjänstgöringen

sedan omväxlande ske vid flottan och vid kustartilleriet. Åtskilliga

ganska starka skäl syntes tala härför. Därigenom skulle bland annat vinnas

möjlighet att ännu bättre nyttiggöra officerare, som, ehuru i övrigt fullt användbara,

dock visat sig mindre väl tåla den mången gång synnerligen påfrestande

tjänsten till sjöss. Vidare skulle samarbetet mellan flottan och

kustartilleriet främjas, genom att samtliga officerare ägde ingående förtrogenhet

med marinens bägge vapen. Befordringsutsikterna skulle bliva

jämnare, då officerskåren bleve större. Givetvis funnes å andra sidan skäl,

som talade emot den gemensamma befälskåren. Omläggningen av det nuvarande

systemet borde i varje fall börja underifrån och måste taga avsevärd

tid i anspråk. Överbefälhavaren motsatte sig därför ingalunda, att tills vidare

den nuvarande anordningen med skilda officerskårer bleve bestående, men

ville framhålla, att det nu berörda spörsmålet borde utan dröjsmål närmare

utredas, på det att framdeles en omläggning eventuellt kunde tagas under

prövning.

1942 års försvar sberedning.

Beredningen hade den uppfattningen, att det vore av den största betydelse

för kustartilleriets krigsduglighet, att vapnet erhölle en organisation, som

inrymde tillräcklig rörelsefrihet och självständighet inom försvarsorganisationen

såväl för kustartilleriets främste målsman som för vapnets företrädare

inom marindistrikten. För att marinens båda vapengrenar skulle rätt fylla

sina uppgifter i riksförsvarets tjänst förutsattes ett intimt samarbete mellan

flottans och kustartilleriets målsmän.

Även om beredningen icke ansåge den år 1941 genomförda reformen i fråga

om kustartilleriets ledning m. m. vara den i alla avseenden ändamålsenligaste,

ansåge dock beredningen, i anslutning till vad chefen för marinen uttalat i

sitt utlåtande, att med hänsyn till arbetet inom marinen eu ytterligare omprövning

av denna fråga i nuvarande läge icke borde ske, och att det således

nu borde anses avgjort, att kustartilleriet skulle ingå i marinen.

s. 518 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

518 Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Beredningen ville dock med bestämdhet avråda från vidtagande av alla

åtgärder i form av såväl organisatoriska som reglementariska och andra föreskrifter,

som skulle medföra ett försvagande av kustartilleriets nuvarande

ställning inom marinorganisationen. Beredningen toge följaktligen bestämt

avstånd från den uppfattning rörande kustartilleriets organisation och de

lokala kustartillerimyndigheternas ställning, varåt vissa chefen för marinen

underställda myndigheter inom flottan givit uttryck.

Vid anmälan i propositionen 1941:189 av vissa spörsmål rörande kustartilleriets

ställning i försvarsorganisationen framhöll jag bland annat, att frågan

om kustartilleriets ställning inom försvarsorganisationen hörde till de spörsmål,

som vid utformandet av 1936 års försvarsorganisation ansetts böra bliva

föremål för fortsatt uppmärksamhet från statsmakternas sida för att ånyo

upptagas till prövning, då förhållandena kunde därtill föranleda. Jag erinrade

vidare om att erfarenheterna i nämnda hänseende lämnat belägg för att den

organisatoriska ställning, som kustartilleriet år 1936 erhållit, icke vore i allo

tillfredsställande. Jag framhöll även, att överbefälhavaren på grundval av

gjorda utredningar visserligen kommit till den uppfattningen, att kustartilleriet

alltjämt borde såsom ett särskilt vapenslag tillhöra marinen, men att

han samtidigt givit uttryck åt den tanken, att vissa rörliga delar av kustartilleriet,

nämligen det rörliga sjöfrontsartilleriet och det rörliga luftvärnet,

måhända skulle med fördel kunna överföras till armén. Med hänsyn till de

avsevärda rubbningar i det gällande försvarssystemet och därav följande temporära

olägenheter, som en sådan åtgärd skulle medföra, hade överbefälhavaren

emellertid ansett, att med frågan därom borde anstå till dess lugnare

förhållanden inträtt. För egen del anslöt jag mig till överbefälhavarens sistberörda

ståndpunkt utan att dock därmed vilja binda mig vid någon slutgiltig

uppfattning i fråga om kustartilleriets ställning i försvarssystemet. Jag framhöll

emellertid, att det förefölle uppenbart, att frågan om kustartilleriets förhållande

till armén och marinen inom en icke alltför avlägsen framtid krävde

sin lösning.

Såsom framgår av vad ovan anförts har frågan om kustartilleriets ställning

inom försvarsmakten varit svävande. För det fortsatta organisationsarbetet

är det av vikt, att detta spörsmål nu bringas till en mera slutgiltig lösning.

Härav äro nämligen ett flertal betydelsefulla organisationsfrågor avhängiga.

Såväl överbefälhavaren som chefen för marinen ha anfört, att erfarenheterna

under den hittills gångna beredskapstiden icke givit anledning till ändring av

kustartilleriets nuvarande ställning inom försvarssystemet. Av vad som kunnat

utrönas i fråga om erfarenheterna i detta avseende hos de krigförande, har

heller intet framkommit, som tyder på att någon annan anordning skulle vara

mera lämplig.

I de med anledning av försvarsutredningens förslag avgivna yttrandena ha

likväl vissa förändringar i kustartilleriets ställning ifrågasatts. Sålunda har

dess överförande till armén förordats av militärbefälhavaren på Gotland. Självklart

är, att kustartilleriet måste kunna samarbeta med såväl armé som flotta.

s. 519 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

519

Regelmässigt torde dock samverkan med sjöstridskrafter bliva det vanligaste.

Både flotta och kustartilleri ha till huvuduppgift att bekämpa rörliga sjömål. Då

vidare kustartilleriet är av för liten omfattning för att kunna utgöra en egen

försvarsgren, torde det vara naturligast, att kustartilleriet tillhör samma försvarsgren

som flottan.

Chefen för Sydkustens marindistrikt har föreslagit, att flottan och kustartilleriet

skola sammanslås. Även överbefälhavaren har ansett skäl tala för

åtgärder i samma riktning genom sammanslagning av de båda officerskårerna.

Ed dylik utveckling kan jag icke finna ändamålsenlig. Effektiviteten torde

tvärtom kräva allt större specialisering. I detta avseende är att märka, hurusom

för arméns del numera fältartilleri och luftvärnsartilleri skilts åt. Jag

vill därför i princip förorda, att kustartilleriet liksom hittills skall i enlighet

med försvarsutredningens förslag utgöra ett särskilt vapenslag inom marinen.

Detta bör fastslås såsom en grundval för det fortsatta organisationsarbetet.

Det är emellertid ett önskemål, att officerarna inom marinens båda vapenslag

bibringas en ingående kunskap om och förståelse för hela marinens uppgifter

och verksamhet. Dessa utbildnings- och tjänstgöringsfrågor böra givetvis

vara föremål för ständig uppmärksamhet och effektiva åtgärder genomföras

för uppnående av bästa möjliga resultat. I tjänstgöringen för de yngre officerarna

av båda vapenslagen böra sålunda inläggas vissa kommenderingar till

kustartilleritjänst respektive sjötjänst, varigenom en mera allsidig förtrogenhet

med hela den marina krigföringens medel och metoder kan bibringas dem.

För högskoleutbildade officerare bör fortsatt växeltjänstgöring äga rum. Att

så icke redan kunnat ske har främst varit beroende på att personaltillgången

ej medgivit frågans rationella lösande.

Kustartilleriets uppgifter ha hittills varit ganska heterogena. Försvarsutredningens

förslag innebär emellertid en förenkling härutinnan, därigenom att

av artilleri endast fast och rörligt sjöfrontsartilleri samt för marina uppgifter

i land avsett luftvärnsartilleri hänföras hit. Av mineringarna skall kustartilleriet

enligt förslaget endast ha att taga befattning med de kontrollerbara.

Dessa åtgärder, vilka äro ägnade att förenkla organisationen och utbildningen

vid kustartilleriet, böra dock icke utesluta ytterligare rationalisering, i den

mån sådan kan visa sig möjlig att genomföra utan att vapnets ställning inom

försvarsorganisationen förändras.

Kustartilleriförsvarets lokala organisation.

Kus tartilleriförs varets indelning.

Enligt nuvarande terminologi utgöres kustartilleriförsvaret främst av kustfästningar.

Högsta befälet inom kustfästning utövas av en kommendant, vilken

är ansvarig för fästningens försvar. För lösande av denna uppgift tilldelas

fästningen vissa stridskrafter, huvudsakligen ur kustartilleriet och armén.

Kustfästningarna äro Hemsö, Vaxholms, Karlskrona och Älvsborgs fästningar.

Härtill kommer Gotlands kustartilleriförsvar. Hemsö och Älvsborgs

fästningar äro förlagda i materielreserv.

s. 520 Kontrollera mot PDF

520

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Utöver de försvarsanstalter m. m., som erfordras för fästning (kustartilleriförsvar),

kunna av kustartilleritruppförbanden uppsättas vissa andra förband

(t. ex. fasta eller rörliga — flyttbara — sjöfrontsbatterier, minspärrningar

m. m.), som främst avses för lösande av uppgifter utanför fästnings (kustartilleriförsvars)

försvarsområde.

Försvar sutr edningen.

Försvarsutredningen har på anförda skäl (sid. 433 i betänkandet) funnit

lämpligt föreslå, att fästningsbegreppet icke längre skulle komma till användning

inom den marina organisationen utan ersättas av begreppet kustartilleriförsvar.

Kustartilleriförsvaret borde omfatta:

Hemsö kustartilleriförsvar,

Stockholms skärgårds kustartilleriförsvar,

Gotlands kustartilleriförsvar,

Blekinge kustartilleriförsvar samt

Göteborgs skärgårds kustartilleriförsvar.

För kustartilleriförsvar å fastlandet borde av Kungl. Maj:t fastställas ett

försvarsområde (marint försvarsområde), inom vilket kustartilleriförsvarschefen

skulle vara försvarsområdesbefälhavare. Försvarsområde för Gotlands

kustartilleriförsvar borde däremot avdelas av militärbefälhavaren på Gotland.

Y ttr anden.

Chefen för Sydkustens marindistrikt har ansett, att benämningen kustartilleriförsvar

borde utgå och efter omständigheterna ersättas med kustartilleri

eller kustartilleristridskrafter. Inspektören för kustartilleriet har

icke velat motsätta sig den föreslagna benämningen kustartilleriförsvar.

Chefen för marinen har uttalat, att benämningen kustartilleriförsvar bättre

än fästningsbeteckningen syntes motsvara numera rådande förhållanden och

därför vara att föredraga. De av utredningen föreslagna namnen på organisationerna

inom Stockholms och Göteborgs skärgårdar syntes dock böra förenklas

till Stockholms kustartilleriförsvar och Göteborgs kustartilleriförsvar,

varigenom också överensstämmelse skulle erhållas med övriga benämningar.

I anslutning till försvarsutredningens förslag föreslår jag, med beaktande

av vissa i remissyttrandena framförda synpunkter, att kustartilleriförsvaret

skall omfatta:

Hemsö kustartilleriförsvar,

Stockholms kustartilleriförsvar,

Gotlands kustartilleriförsvar,

Blekinge kustartilleriförsvar samt

Göteborgs kustartilleriförsvar.

Till kustartilleriförsvaret böra hänföras även sådana kustartilleriförband,

t. ex. fasta eller rörliga (flyttbara) sjöfrontsbatterier, minspärrningar m. fl., som

uppsättas av kustartilleritruppförbanden men som främst avses för lösande

s. 521 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210. 521

av uppgifter, självständigt eller i samverkan med andra stridskrafter, utanför

de angivna kustartilleriförsvarens försvarsområden.

Kustartilleriförsvarscheferna och deras stabs
och

förvaltningsorgan.

Enligt nuvarande organisation stå kustfästningarna under befäl av kommendanter.

Såsom kommendant i Karlskrona fästning tjänstgör chefen för

Sydkustens marindistrikt. Övriga kommendanter liksom chefen för Gotlands

kustartilleriförsvar äro kustartilleriofficerare. Chefen för Gotlands kustartilleriförsvar

är tillika chef för Gotlands kustartillerikår.

Kommendanterna (chefen för Gotlands kustartilleriförsvar) biträdas i sin

tjänsteutövning av fästningsstaber (motsvarande stabsorgan), i vilka även tygmästaren,

fortifikationsbefälhavaren, fästningsintendenten och fästningsläkaren

ingå såsom tjänstegrenschefer. I vissa fästningsstaber ingå vidare en

artilleribefälhavare (vederbörande truppförbandschef vid kustartilleriet) och en

infanteribefälhavare.

Kustfästnings förvaltningsgrenar äro: tygförvaltning, fortifikationsförvaltning,

fästningsintendentur och sjukvårdsförvaltning. Kommendant (motsvarande)

lyder i tekniskt och ekonomiskt avseende närmast under marinförvaltningen.

F ör sv ar sutredning en.

Försvarsutredningen har föreslagit, att för varje kustartilleriförsvar skall

finnas en kustartilleriofficer såsom chef, motsvarande nuvarande kommendanten.

Denne borde i sin ämbetsutövning biträdas av en stab, benämnd kustartilleriförsvarsstab,

varjämte vissa förvaltningsorgan liksom hittills borde stå

till chefens förfogande.

Med hänsyn till vederbörligt kustartilleriförsvars omfattning m. m. borde

chefskapet för Stockholms skärgårds respektive Blekinge kustartilleriförsvar

icke förenas med chefskapet för kustartilleritruppförbandet inom vederbörligt

försvarsområde. I överensstämmelse härmed borde såsom chefer för

nämnda kustartilleriförsvar tillsättas särskilda befattningshavare i lönegrad

Öb 2, vilka beställningar enligt det föregående upptagits å amiralitetet. Vid

övriga tre kustartilleriförsvar borde däremot kustartilleriförsvarschefen samtidigt

kunna bestrida befattningen såsom truppförbandschef (detachementschef),

under förutsättning dock att en särskild regementsofficer ställdes till

hans förfogande för att biträda honom vid utövandet av chefskapet över truppförbandet

eller detachementet. Såsom chef för Göteborgs skärgårds kustartilleriförsvar,

tillika chef för Älvsborgs kustartilleriregemente, beräknades

en officer i lönegraden Öb 1 och såsom chef för Gotlands kustartilleriförsvar,

tillika chef för däri ingående kustartillerikår, en officer i lönegraden Oa 6.

Såsom chef för Hemsö kustartilleriförsvar, tillika chef för Härnösands kustartilleridetachement,

beräknades en regementsofficer.

Chef för kustartilleriförsvar bordo i militärt avseende vara underställd vederbörande

marindistriktschef. I tekniskt-ekonomiskt avseende däremot borde

s. 522 Kontrollera mot PDF

522

Kungl. Maj:ts proposition m 210.

han principiellt vara underställd vederbörlig central förvaltningsmyndighet.

Såsom i samband med redogörelsen för marindistriktsorganisationen föreslagits,

borde dock marindistriktschef tillförsäkras visst inflytande jämväl beträffande

förval tningsverksamheten.

Chef för kustartilleriförsvar borde utöva befälsrätt i militärt avseende över

vederbörligt kustartilleritruppförband, medan han i förvaltningsavseende

endast borde ha principiellt sett motsvarande inflytande över truppförbandet

som marindistriktschef ägde i avseende å denne underställt kustartilleriförsvar.

I sistnämnda avseende borde truppförbandet i övrigt lyda

direkt under vederbörlig central förvaltningsmyndighet.

Kustartilleriförsvarsstab borde principiellt sett organiseras på motsvarande

sätt som de nuvarande fästningsstaberna. Staben borde sålunda stå under

befäl av en regementsofficer — vid Hemsö kustartilleriförsvar en kapten —

ur kustartilleriet såsom stabschef. Härjämte borde ingå adjutanter ur kustartilleriet

samt i vissa fall ur flottan och armén, ävensom en expedition. I

fredstid syntes vidare kustartilleriförsvarets förbindelseavdelning böra anslutas

till staben.

Tjänstegrenschefer i staben borde vara cheferna för kustartilleriförsvarets

förvaltningsgrenar, d. v. s. tygmästaren, fortifikationsbefälhavaren, stabsintendenten

och stabsläkaren.

För att biträda kustartilleriförsvarschefen vid handläggning av frågor

rörande personalen och dennas utbildning borde slutligen i staben jämväl ingå

chefen för i vederbörligt kustartilleriförsvar ingående truppförband ur kustartilleriet.

För att biträda kustartilleriförsvarschefen i frågor rörande användningen

m. m. av de förband ur armén, som komme att ingå i vederbörligt kustartilleriförsvar,

borde även inom vissa kustartilleriförsvar en infanteribefälhavare

ingå i kustartilleriförsvarsstaben.

Beträffande kustartilleriförsvarens förvaltning har utredningen anfört, att

denna syntes böra gestaltas i huvudsaklig överensstämmelse med nuvarande

förhållanden inom kustfästning. Förvaltningsorganen inom kustartilleriförsvar

borde som regel omfatta:

en tygförvaltning under en kustartilleriofficer såsom tygmästare;

en fortifikationsförvaltning under en officer ur fortifikationskåren såsom

fortifikationsbefälhavare (beträffande Gotlands kustartilleriförsvar: se ovan

under Gotlands marindistrikt);

en intendenturförvaltning under en officer ur marinintendenturkåren såsom

stabsintendent samt

en sjukvårdsförvaltning under en läkare ur marinläkarkåren såsom stabsläkare.

Till kustartilleriförsvars förvaltning syntes slutligen böra knytas en be

siktningsofficer med biträde (besiktningsexpedition). Denne borde liksom

hittills även avses för vederbörligt kustartilleritruppförband.

Med avseende å tygverkstäderna vid Gotlands kustartilleriförsvar, vilka

för närvarande äro underställda och drivas av förs vars väsendets verkstads
-

s. 523 Kontrollera mot PDF

523

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

nämnd, har försvarsutredningen anfört, att desamma borde underställas tygförvaltningen

vid kustartilleriförsvaret. Detta gällde även beträffande den av

utredningen i annat sammanhang föreslagna hamn- och verkstadsanläggningen

i Fårösund.

Vid beräkning av personal för respektive kustartilleriförsvars verkstäder

hade förutsatts, att denna främst komme att utgöras av civil personal.

Den omfattande materiel av olika slag, som numera inginge i samtliga kustartilleriförsvar

och som vid genomförande av den materielanskaffning, som av

utredningen föresloges, än ytterligare komme att ökas, borde, framför allt å sjöfronterna,

fördelas till uppbörder efter territoriella grunder. Kustartilleriförsvarschefen

underställt område borde därför uppdelas i lämpligt stora delområden

— uppbördsområden — för vilka alltefter materielens omfattning

och art borde avses en eller flera tyguppbördsmän. Utredningen hade vid beräkningarna

av byggnadskostnadema för den nya organisationen tagit hänsyn

till behovet av tjänstebostäder för sådana uppbördsmän. Utredningen hade

vidare förutsatt, att tyguppbördsmännen skulle vara uppbördsmän icke blott

för tygmaterielen utan även för annan materiel, t. ex. intendenturmateriel,

som förvarades i anslutning till försvarsanstalterna. Yiss underhållspersonal

för materielens skötsel och vård borde jämväl vara förlagd i anslutning till

materielen.

Den nuvarande förvaltningsorganisationen hade i huvudsak utgjort grund

för beräkning av personalbehoven för förvaltningsorganen inom kustartilleriförsvar

och kustartilleritruppförband. Skäl kunde emellertid anföras för en

förändring av nämnda organisation. Det kunde sålunda ifrågasättas att gestalta

kustartilleriförsvarets intendenturförvaltning i närmare överensstämmelse

med motsvarande förvaltningsgren inom marindistriktsförvaltningen i övrigt

och att inrätta särskilda kameralkontor med i stort sett enahanda uppgifter

som de befintliga kameralkontoren fyllde vid distriktsförvaltningarna. Därigenom

skulle en eftersträvansvärd likhet ernås beträffande organisationen

inom olika förvaltningsområden och en önskvärd minskning av arbetsuppgifterna

för regementsintendenturen åvägabringas. I samband härmed torde

jämväl den i vissa fortifikationsförvaltningar ingående särskilda kassan kunna

slopas.

Försvarsutredningen har i en å sid. 436 och 437 i betänkandet intagen tablå

angivit behovet av den officers- och underofficerspersonal, som beräknats bliva

erforderlig för respektive kustartilleriförsvars staber och förvaltningar, kustartilleriförsvarscheferna

inräknade. Av tablån framgår, att behov skulle föreligga

av, förutom de två å amiralitetets stat uppförda kustartilleriförsvarscheferna,

sammanlagt 10 regementsofficerare, 19 kompaniofficerare, 78 underofficerare,

9 pensionerade officerare samt 19 pensionerade underofficerare.

Yttranden.

Chefen för Sydkustens marindistrikt har anfört, att marindistriktschefs

inflytande i förvaltningshänseende borde vara av sådan art, att all dualism

s. 524 Kontrollera mot PDF

524

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

undvekes, och så att sagde chef kunde i stort bestämma inom alla områden

i tekniskt och ekonomiskt avseende. De av försvarsutredningen vid behandlingen

av marindistriktsorganisationen angivna riktlinjerna syntes böra följas.

Inspektören för kustartilleriet har anfört, att den arbetsbörda och det

ekonomiska ansvar, som komme att åvila chefen för Göteborgs skärgårds kustartilleriförsvar,

tillika chef för Älvsborgs kustartilleriregemente, syntes bliva

mycket stora. En uppdelning av befattningarna komme måhända i längden

att bliva ofrånkomlig. Frågan därom syntes böra bliva beroende av de erfarenheter,

som framtiden komme att giva. Jämväl beträffande Gotlands kustartilleriförsvar

kunde framföras starka skäl, som talade för en tudelning av

befattningen som chef för Gotlands kustartilleriförsvar, tillika chef för Gotlands

kustartillerikår. Inspektören hade emellertid härutinnan för närvarande

intet yrkande. Däremot vore placering av denne befattningshavare i lönegrad

Oa 6 alltför låg. Denna lönegrad vore normalt avsedd för kårchef. Det

syntes dock vara ställt utom allt tvivel, att chefens för Gotlands kustartilleriförsvar

och chefens för Gotlands kustartillerikår arbetsbörda och icke minst

ekonomiska ansvar vida överstege även vad som åvilade en regementschef.

Med beaktande jämväl av den icke obetydliga representationsskyldighet, som

måste anses åvila befattningshavare i nämnde chefs ställning och å hans

tjänstgöringsplats, framstode såsom både befogat och skäligt, att han erhölle

en löneställning motsvarande regementschef. Inspektören föresloge sålunda,

att chefen för Gotlands kustartilleriförsvar uppflyttades i lönegrad Öb 1.

Vidare erfordrades en viss utökning av den i försvarsutredningens förslag

upptagna icke-ordinarie personalen, varjämte förordades viss förändring beträffande

utredningens förslag med avseende å ett arvode å 600 kronor till eu

tillsynsman å Älvsborgsön. Detta arvode utginge för närvarande till en av tygförvaltningens

uppbördsmän, vilken år 1943 uppnådde pensionsålder. Det

kunde icke anses lämpligt, att tjänsten som förrådsuppbördsman förenades

med tillsynsmannatjänst. Såsom tillsynsman å denna ö borde avses civil

befattningshavare med arvode om 2,130 kronor jämte fri bostad, bränsle

och lyse.

Jämväl marinför vattning en har ansett, att chefen för Gotlands kustartilleriförsvar

borde placeras i lönegrad Öb 1. I fråga om den civila personalen vid

kustartilleriförsvaren föresloges, att ytterligare 4 radioförmän och 4 förste

radioreparatörer måtte upptagas, avsedda för tygförvaltningarna. Det syntes

ämbetsverket vidare, som om fortifikationsbefälhavarnas arbetsbörda och ansvar

motiverade likställighet med tygmästarna i arvodeshänseende. I förteckningen

å arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, hade

under Stockholms skärgårds kustartilleriförsvar upptagits ett belopp av 5,800

kronor för tillsyningsmän m. fl. vid befästningar, kruthus m. m. Här förelåge

uppenbarligen ett tryckfel, då beloppet borde vara 15,800 kronor.

Chefen för marinen, som biträtt utredningens förslag beträffande organisationen

av kustartilleriförsvarsstaberna, har likaledes anfört, att chefen för

Gotlands kustartilleriförsvar borde uppflyttas i lönegrad Öb 1. I fråga om

kustartilleriförsvarens förvaltningsorgan hade marinöverläkaren föreslagit

s. 525 Kontrollera mot PDF

525

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

vissa jämkningar med avseende å sjukvårdsförvaltningarna. Chefen för

marinen ansåge sig icke nu kunna taga ställning till denna fråga, som borde

vidare utredas i anslutning till den pågående förvaltningsutredningen.

Arméförvaltningen bär ansett, att förslaget om slopande av den i vissa

fortifikationsförvaltningar ingående särskilda kassan icke borde genomföras.

Förut gjorda undersökningar i sådant avseende beträffande fortifikationsförvaltningen

i Boden hade tydligt ådagalagt olämpligheten av en sådan åtgärd.

Försvarsväsendets verkstadsnämnd har i anledning av försvarsutredningens

förslag, att tygverkstäderna vid Gotlands kustartilleriförsvar skulle underställas

tygförvaltningen därstädes, framhållit, att arméförvaltningens tygdepartement,

marinförvaltningen och nämnden jämlikt Kungl. Maj:ts beslut

den 20 december 1941 erhållit i uppdrag att utreda frågan om den framtida

ledningen av ifrågavarande tygverkstäder i Fårösund. Resultatet av

denna utredning borde avvaktas.

1942 års för svar sberedning.

Beredningen, som uttalat sin anslutning till försvarsutredningens förslag,

har icke funnit anledning till erinran mot den av försvarsutredningen föreslagna

löneställningen för kustartilleriförsvarscheferna. Förslaget, att chefen

för Gotlands kustartilleriförsvar skulle hänföras till lönegraden Obli stället

för till lönegraden Oa 6, kunde beredningen sålunda icke biträda.

I samband med det senare genomförandet av en ny förvaltningsorganisation

kunde givetvis ändringar bliva påkallade i försvarsutredningens nu föreslagna

organisation i fråga om förvaltningen inom kustartilleriförsvaret, men

tills vidare borde försvarsutredningens förslag läggas till grund för organisationens

ordnande. Beredningen funne sig sålunda icke kunna tillstyrka de

ändringsförslag — t. ex. i fråga om sjukvårdsförvaltningen — som framförts

av vissa myndigheter i deras remissutlåtanden.

Av försvarsutredningen beräknat behov av personal för kustartilleriförsvarsstaber

och kustartilleriförsvarsförvaltningar gåve ej skäl till erinran

från beredningens sida i annan mån än beträffande icke-ordinarie civil personal.

Frågorna rörande denna personal behandlades i annat sammanhang.

Till försvarsutredningens förslag i fråga om kustartilleriförsvarscheferna iDepartementsoch

deras stabs- och förvaltningsorgan kan jag i stort sett lämna min anslut- chefen.

ning. Enär chefens för Gotlands kustartilleriförsvar ansvar och arbetsuppgifter

icke kunna anses vara av den omfattning, att de böra föranleda beställningens

placering i lönegrad Öb 1, finner jag mig böra i likhet med beredningen

avstyrka marinmyndigheternas därom framställda förslag. Den omständigheten

att Fårösund har en avlägsen belägenhet bör icke få medföra att

denne chef belastas med utgifter för gästfrihet mot personer, som å tjänstens

vägnar besöka förläggningsplatsen. Förplägnad in. m. bör om ej annan möjlighet

gives kunna erhållas å vederbörliga mässar mot ersättning.

I fråga om förvaltningsorganisationen inom kustartilleriförsvaren torde den

närmare utformningen härav kunna komma att röna inflytande av resultatet

s. 526 Kontrollera mot PDF

526

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

av den pågående förvaltningsutredningen. Jag förutsätter, att det skall ankomma

på Kungl. Maj:t att därutinnan utfärda närmare föreskrifter.

Jag finner mig icke kunna nu pröva det av inspektören för kustartilleriet

framlagda förslaget om utökning av den extra ordinarie personalen vid kustartilleriförsvarsstaberna.

Däremot biträder jag den föreslagna ändringen

beträffande arvodet till tillsynsmannen å Älvsborgsön.

I fråga om marinförvaltningens förslag om ökning av antalet radioförmän

och förste radioreparatörer må framhållas, att vissa i försvarsutredningens förslag

till personalförteckningar upptagna arbetsförmän av 1. och 2. klass i

stort sett motsvara de av marinförvaltningen föreslagna tjänsterna, varför

ämbetsverkets framställning icke bör föranleda någon åtgärd.

Till marinförvaltningens förslag att tilldela fortifikationsbefälhavarna inom

kustartilleriförsvaren särskilda arvoden i likhet med vad redan nu är fallet

beträffande tygmästarna är jag icke beredd att nu taga ställning, utan synes

med denna fråga böra anstå i avvaktan på såväl den närmare utformningen

av den centrala och lokala fastighetsförvaltningen som den förut omnämnda

utredningen angående arvoden utöver lön till viss personal.

Det av försvarsutredningen beräknade beloppet för arvoden till tillsynsman

m. fl. för befästningar, kruthus m. m. bör i anslutning till vad marinförvaltningen

härutinnan anfört höjas med 10,000 kronor.

Beträffande frågan om tygverkstädernas vid Gotlands kustartilleriförsvar

ställning hänvisar jag till vad jag därom anfört under rubriken Fälttygkåren,

tygtrupperna, arméingenjörkåren och tygstaten.

Jag beräknar alltså — med den nyss angivna jämkningen beträffande ett

arvode till en tillsynsman — personalbehovet för kustartilleriförsvarscheferna

och deras stabs- och förvaltningsorgan i enlighet med försvarsutredningens

förslag.

Kustartilleriets truppförband.

Kustartilleriets truppförband utgöras enligt nuvarande organisation av

Yaxholms kustartilleriregemente, organiserat å regementsstab, tre bataljoner

med sammanlagt sju kompanier samt en detacherad avdelning i Hemsö

fästning;

Karlskrona kustartilleriregemente, organiserat å regementsstab, tre bataljoner

med sammanlagt åtta kompanier och en detacherad avdelning i Älvsborgs

fästning; samt

Gotlands kustartillerikår, organiserad å kårstab och fyra kompanier.

Vid de båda regementena finnas särskilda truppförbandschefer, medan

chefen för Gotlands kustartilleriförsvar samtidigt är chef för Gotlands kustartillerikår.

För sv ar sutredningen.

Försvarsutredningen har framhållit, att de tre befintliga truppförbanden

alltjämt borde bibehållas. Med hänsyn till nytillkommen eller av utredningen

s. 527 Kontrollera mot PDF

527

Kungl. Maj-.ts proposition nr 210.

till anskaffning föreslagen materiel — liksom för att erhålla tillräckliga bemanningar

— krävdes emellertid en förstärkning av förbandens personalstyrka,

särskilt i vad rörde befälspersonalen.

Älvsborgs och Hemsö fästningar, vilka som förut nämnts varit förlagda i

materielreserv, ha av försvarsutredningen föreslagits bliva återupprättade

i form av Göteborgs skärgårds kustartilleriförsvar och Hemsö kustartilleriförsvar.

Utredningen har därom närmare anfört följande:

Personal för bemanning av dessa fästningar beräknades i 1936 års försvarsbeslut

icke vare sig i freds- eller krigsorganisationen med undantag av en obetydlig

styrka för materielens underhåll och vård. De avsevärda svårigheter

som de senaste åren under rådande förhållanden förelegat för att iståndsätta

och utveckla de nämnda fästningarna ävensom för att erhålla personal för

deras bemannande — vilket endast kunnat ske med eftersättande av andra

viktiga krav och med ett mycket hårt utnyttjande av den befintliga personalen

— visa oförtydbart på nödvändigheten av att den hittillsvarande organisationen

snarast upphör. —--

För bemanning av de kustartilleristiska försvarsanstalterna bör inom Göteborgs

skärgårds kustartilleriförsvar ett nytt kustartilleritruppförband upprättas.

Förbandet bör i sig innesluta jämväl vissa rörliga (flyttbara) kustartilleriförband.

Med hänsyn till storleksordningen bör det organiseras såsom

regemente, Älvsborgs kustartilleriregemente.

För att lämna bemanning till Hemsö kustartilleriförsvar föreslår utredningen,

att ett detachement ur kustartilleriet förlägges till Härnösand. Detachementet

synes organisatoriskt böra anslutas till Älvsborgs kustartilleriregemente.

Utredningen har sålunda föreslagit, att kustartilleriets truppförband skola

vara följande:

Vaxholms kustartilleriregemente (KA 1), ingående i Stockholms skärgårds

kustartilleriförsvar (S SK),

Karlskrona kustartilleriregemente (KA 2), ingående i Blekinge kustartilleriförsvar

(BK),

Gotlands kustartillerikår (KA 3), ingående i Gotlands kustartilleriförsvar

(GK), och

Älvshorgs kustartilleriregemente (KA 4), ingående i Göteborgs skärgårds

kustartilleriförsvar (GSK), med

Härnösands kustartilleridetachement (KA4H), ingående i Hemsö kustartilleriförsvar

(HK).

Utredningen, som enligt vad i annat sammanhang anförts förutsatt, att

särskilda truppförbandschefer alltjämt skola finnas vid Vaxholms och Karlskrona

kustartilleriregementen, har anfört, att en särskild regementsofficer

borde ställas till dessa truppforbandschefers förfogande såsom biträde i syfte

att lätta regementschefernas arbetsbörda, särskilt i vad avsåge handläggning

av mera oväsentliga förvaltningsärenden, kasernärenden m. m., och därigenom

möjliggöra för dem att ägna mera tid och kraft åt sin egentliga uppgift, utbildningsarbetet.

Chefskapet för Älvsborgs kustartilleriregemente och för

Gotlands kustartillerikår samt Härnösands kustartilleridetachement borde såsom

tidigare föreslagits upprätthållas av chefen för vederbörligt kustartilleriförsvar.

För att biträda dessa chefer vid utövandet av chefskapet för truppför
-

s. 528 Kontrollera mot PDF

528

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

bandet borde också en särskild regementsofficer beräknas. Åt denne skulle

uppdragas även handläggning av vissa förvaltningsärenden m. m.

Truppförbandens staber borde organiseras på en militärexpedition under

en regementsstabschef, en intendenturexpedition under en regementsintendent,

en sjukvårdsexpedition under en regementsläkare och en rullföringsexpedition

under en rullföringsofficer.

Det av utredningen beräknade behovet av officers- och underofficerspersonal

ur kustartilleriet för regements-, kår- och detachementsstaber, truppförbandschefer

och ovannämnda biträden till dessa inräknade, framgår av

en å sid. 440 i betänkandet intagen tablå, av vilken inhämtas följande:

För vartdera av Yaxholms och Karlskrona kustartilleriregementen har

behovet beräknats till 3 regementsofficerare, 2 kompaniofficerare, 7 underofficerare,

1 pensionerad officer och 3 pensionerade underofficerare.

Personalbehovet för Älvsborgs kustartilleriregemente har antagits vara detsamma,

dock att endast 2 regementsofficerare ansetts erforderliga.

Vid Gotlands kustartillerikår har behovet angivits till 1 regementsofficer,

3 kompaniofficerare, 5 underofficerare och 3 pensionerade underofficerare.

För Härnösands kustartilleridetachement har beräknats 1 regementsofficer,

1 kompaniofficer och 1 underofficer.

För den personal ur de för marinen gemensamma kårerna, som ansetts böra

ingå i nämnda staber, har utredningen redogjort i annat sammanhang. För

att ombesörja sjukvården vid Hemsö kustartilleriförsvar och Härnösands

kustartilleridetachement har utredningen beräknat anställande av en läkare

å orten mot åtnjutande av arvode av förslagsvis 3,000 kronor.

Antalet kompanier och bataljoner vid kustartilleri truppförbanden utgör enligt

utredningens förslag:

vid Yaxholms kustartilleriregemente nio kompanier och tre bataljoner,

vid Karlskrona kustartilleriregemente elva kompanier och fyra bataljoner,

vid Gotlands kustartillerikår fyra kompanier,

vid Älvsborgs kustartilleriregemente nio kompanier och fyra bataljoner samt

vid Härnösands kustartilleridetachement två kompanier.

Utbildningen av viss personal för Hemsö kustartilleriförsvar borde enligt

utredningens mening ske vid Älvsborgs kustartilleriregemente.

Behovet av officerare och underofficerare såsom bataljons- och kompanichefer

och för bataljons- och kompanistaber har av utredningen beräknats

sålunda:

Truppförband

Regements-

officerare

Kompani-

officerare

Underofficerare

KA 1 ..................

3

12

13

KA 2..................

4

15

16

KA 3 ..................

—

4

5

KA 4..................

4

13

14

KA 4 H................

—

2

2

För varje bataljon har avsetts en regementsofficer, chef, en kompaniofficer,

adjutant, och en underofficer, expeditionsunderofficer, och för varje kompani

s. 529 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 210. 529

en kompaniofficer, chef, och en underofficer, kompaniadjutant. För varje

yrkeskompani har därutöver en underofficer beräknats erforderlig.

Det av utredningen beräknade antalet officerare och underofficerare avsedda

för tjänstgöring inom truppförbanden i övrigt och inom vederbörliga

kustartilleriförsvar -— med undantag för musikpersonal, för vilken redogöres

nedan — framgår av följande sammanställning:

Truppförband

Kompani-

officerare

Underofficerare

KA 1 ..................

37

133

KA 2............''......

45

120

KA 3..................

11

36

KA 4..................

30

82

KA 4 II ................

7

21

Y ttr anden.

Inspektören för kustartilleriet har i fråga om organisationen av kustartilleritruppförbandens

staber framlagt vissa förslag, beträffande vilka torde få hänvisas

till handlingarna i ärendet. Inspektören har vidare uttalat, att det syntes

med fog kunna anmärkas, att den för truppförbandens staber beräknade personalen

representerade ett utpräglat minimum. För att lätta truppförbandschefens

jwbetsbörda borde därför utöver av försvarsutredningen upptagen

personal ytterligare en kompaniofficer ingå i truppförbandsstabens militäravdelning.

Inspektören för kustartilleriet och marinförvaltningen ha därjämte framfört

vissa förslag rörande den icke-ordinarie personalen.

Chefen för marinen har i fråga om organisationen av truppförbandens

staber framställt samma erinringar som inspektören för kustartilleriet.

1942 års försvarsberedning.

Beredningen har i likhet med försvarsutredningen funnit erforderligt, att

nya truppförband upprättades. Personalbehovet vid förbanden syntes i huvudsak

kunna beräknas på sätt försvarsutredningen föreslagit; dock borde det

knappast ifrågakomma att beräkna en regementsofficer såsom biträde åt truppförbandscheferna

för handläggning av förvaltningsärenden. Förvaltningsutredningens

förslag syntes först böra avvaktas, då dess genomförande kunde

påverka behovet av denne regementsofficer. I samband med behandlingen av

kustartilleriets personalstater uttalade beredningen för övrigt, att antalet

regementsofficerare borde något nedbringas under det av försvarsutredningen

beräknade antalet.

Mot försvarsutredningens förslag beträffande kustartilleriets truppförband Departementshar

jag i stort sett intet att erinra. Ett nytt till Göteborg förlagt kustartilleri- chet''»- regemente, Älvsborgs kustartilleriregemente, bör alltså upprättas, varjämte

till Härnösand bör förläggas ett detachement av nämnda regemente, Härnösands

kustartilleridetachement.

Bihang till riksdagens protokoll 19-12. 1 sand. Nr 210.

377 42 34

s. 530 Kontrollera mot PDF

530

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Jag föreslår därför, att kustartilleriets truppförband skola vara följande:

A7axholms kustartilleriregemente (KA1), ingående i Stockholms kustartilleriförsvar,

Karlskrona kustartilleriregemente (KA 2), ingående i Blekinge kustartilleriförsvar,

Gotlands kustartillerikår (KA 3), ingående i Gotlands kustartilleriförsvar,

Älvsborgs kustartilleriregemente (KA 4), ingående i Göteborgs kustartilleriförsvar,

samt

Härnösands kustartilleridetachement (KA 4 H),’ ingående i Hemsö kustartilleriförsvar.

Marinmyndigheternas förslag om en i förhållande till försvarsutredningens

förslag något förändrad organisation av truppförbandens staber synes vara

ändamålsenligt. Något ökat behov av personal uppkommer icke härigenom.

Emellertid torde stabsorganisationen icke i detta sammanhang böra i detalj

fastställas.

Inspektörens för kustartilleriet förslag om ökning med en kompaniofficer

av antalet officerare i truppförbandsstabernas militäravdelning kan jag icke

biträda i annan mån än att erforderlig arbetskraft vid behov synes böra tillgodoses

genom ianspråktagande av eljest för truppförbanden avsedd personal.

Någon ökning av kustartilleriets kader för förevarande ändamål kan jag icke

tillstyrka.

Å andra sidan kan jag emellertid icke heller biträda försvarsberedningens

förslag att icke beräkna särskilda regementsofficerare såsom biträden åt vederbörande

truppförbandschefer. Erfarenheterna giva tydligt vid handen, att åtgärder

måste vidtagas för att lätta arbetsbördan för truppförbandscheferna vid

kustartilleriet för att därigenom såsom försvarsutredningen framhållit möjliggöra

för dem att ägna mera tid och kraft åt deras egentliga uppgift, utbildningsarbetet.

Försvarsutredningens förslag står ock i överensstämmelse med

vad 1940 års militära förvaltningsutredning i förevarande fråga förordat. Det

torde i detta sammanhang särskilt böra framhållas, att den spridda förläggningen

av utbildningsenheterna inom kustartilleritruppförbanden ställer större

krav på truppförbandens ledning än eljest. Exempelvis måste med hänsyn

till de spridda förläggningarna och de långa transporterna avsevärd tid åtgå

för truppförbandschefernas inspektioner och övervakning av utbildningen i

övrigt. Slutligen må uppmärksammas, att det av försvarsutredningen beräknade

antalet regementsofficerare å aktiv stat synes erforderligt jämväl med

hänsyn till mobiliseringsbehovet. Ehuru jag sålunda ansluter mig till vad försvarsutredningen

anfört rörande behovet av särskilt biträde åt truppförbandscheferna,

torde emellertid för nedbringande av behovet av regementsofficerare

den för Härnösands kustartilleridetachement avsedde regementsofficeren

kunna utbytas mot en kapten.

I enlighet med vad tidigare anförts finner jag mig icke böra nu taga ställning

till framförda förslag om utökning av den civila personalen.

Jag föreslår alltså, att personalbehovet för kustartilleriets truppförband,

s. 531 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210. 531

med den nyss angivna avvikelsen, beräknas i enlighet med försvarsutredningens

förslag.

Kustartilleriets musikorganisation.

Enligt gällande organisation utgöres kustartilleriets musikorganisation av

en musikkår vid Vaxholms kustartilleriregemente, motsvarande musikkår av

typ II vid armén, och en musikkår vid Karlskrona kustartilleriregemente,

motsvarande typ III.

För sv ar sutredningen.

Försvarsutredningen har anfört att behovet av förströelse för personalen

gjort sig starkt gällande vid kustartilleriet, där långvariga förläggningar till

avsides liggande platser även under fredstid ur utbildnings- och beredskapssynpunkt

vore nödvändiga. En viss utbyggnad av vapnets musikorganisation

syntes därför motiverad, varför utredningen föresloge, att en musikkår tillfördes

Gotlands kustartillerikår.

Under hänsynstagande till den förändring i underofficers- och manskapsorganisationen

vid marinen, som i annat sammanhang föreslagits och som

bland annat innebär de nuvarande flaggkorpralernas uppgående i underofficerskåren

samt ett utbyte av den nuvarande furirsbenämningen mot benämningen

flaggkorpral, har utredningen beräknat behovet av musikpersonal vid

var och en av de föreslagna tre musikkårerna till 1 musikdirektör, 2 flaggunderofficerare,

3 underofficerare av 2. graden, 3 flaggkorpraler, 1 korpral, 5

meniga och 5 musikelever. För musikkåren vid Vaxholms kustartilleriregemente

ha därutöver beräknats 1 flaggunderofficer, 2 underofficerare av 2.

graden och 3 meniga.

T tt rande.

Inspektören för kustartilleriet har framhållit, att enär vid den ringa

numerären hos musikkårer av typ III svårigheter att upprätthålla en tillfredsställande

stämbesättning lätt uppstode, det vore önskvärt att musikpersonalens

antal vid Karlskrona kustartilleriregemente och Gotlands kustartillerikår ökades.

Det syntes härvid riktigast, att i likhet med vad försvarsutredningen föreslagit

beträffande armémusiken, kustartilleriets musikkårer av typ III uppflyttades

till typ II.

1942 års för svar sberedning.

Även om särskilda skäl förelåge för inrättande av en musikkår vid Gotlands

kustartillerikår, funne beredningen likväl tveksamt, om en ny musikkår nu

borde uppsättas vid kustartilleriet med hänsyn till de därmed förenade kostnaderna.

Om så skulle ske, borde i samband därmed — av skäl som anförts

vid behandlingen av flottans musikorganisation — antalet beställningar för

musikdirektörer vid kustartilleriet i lönegraden Oa 3 eller Oa 2 bestämmas

till 2, medan en musikdirektörsbeställning borde hänföras till lönegraden Oa 2.

Vidare ville beredningen fästa uppmärksamheten därpå, att musikkåren vid

Vaxholms kustartilleriregemente i förhållande till arméns musikkårer av typ

s. 532 Kontrollera mot PDF

532

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

II hade ett större antal underofficerare men samtidigt ett mindre antal underbefäl;

sammanlagda antalet beställningshavare vid kåren utgjorde 20 liksom

vid ovannämnda musikkårer av typ II. Nu ifrågavarande musikkår syntes

böra sammansättas på samma sätt som motsvarande kårer vid armén, varav

följde att antalet underofficerare borde bestämmas till 6 (2 i lönegraden UO 2

och 4 i lönegraden UOl), antalet beställningshavare av manskapet i lönegraden

Ma 3 till 4 och i lönegraden Ma 2 till 2.

Departements- Samma skäl, som av mig anförts till stöd för en förstärkning av armé

chefen. musiken, föranleder mig att biträda försvarsutredningens förslag om upprättande

av en musikkår vid Gotlands kustartillerikår. I vad avser beräkningen

av musikpersonalen vid kustartilleriet ansluter jag mig beträffande

musikkåren vid Vaxholms kustartilleriregemente till vad försvarsberedningen

föreslagit. I övrigt har jag mot försvarsutredningens beräkningar ingen annan

erinran än att i överensstämmelse med vad i annat sammanhang föreslås beträffande

bibehållandet av furirstiteln det beräknade antalet flaggkorpraler

bör ersättas av motsvarande antal furirer.

Ehuru det måhända kunde vara önskvärt att giva musikkårerna vid Karlskrona

kustartilleriregemente och Gotlands kustartillerikår en sammansättning

närmare överensstämmande med musikkår av nuvarande typ II, anser

jag mig dock på grund av de därmed förenade kostnaderna icke kunna nu

tillstyrka bifall till inspektörens för kustartilleriet förslag härutinnan. Den

av försvarsutredningen föreslagna organisationen av musikkårerna vid Karlskrona

kustartilleriregemente och Gotlands kustartillerikår innebär dock i

jämförelse med den hittills vid armén använda typ III en viss förstärkning.

I anslutning till vad sålunda anförts beräknar jag kustartilleriets musikpersonal

enligt följande tablå.

KA 1

KA 2

KA 3

Summa j

Musikdirektörer..................

1

!

1

3

Flaggunderofficerare ............

2

2

2

6

Underofficerare av 2. graden ....

4

3

3

10

Furirer..........................

4

3

3

10

Korpraler........................

2

1

1

4

Meniga..........................

8

5

5

18

Musikelever ....................

5

5

5

15

Av musikdirektörerna böra i enlighet med vad som föreslagits av försvarsberedningen

två tillhöra lönegrad Oa 3 eller Oa 2 och en lönegrad Oa 2.

För musikeleverna har jag liksom beträffande armén och flottan räknat med

en kontant ersättning av 360 kronor per år eller 1 krona per dag.

Kustartilleriets skjutskola.

I nuvarande organisation är i fredstid för kustartilleriets skjutskola beräknad

följande personal, nämligen 1 chef, regementsofficer, 1 adjutant, kompaniofficer,

2 lärare, därav en regementsofficer eller kapten och en kompaniofficer,

1 målofficer, kompaniofficer, samt 1 skoluppbördsman, underofficer.

s. 533 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210. 533

Chefen för skjutskolan jämte adjutant hänföres under tid, då övningar vid

skjutskolan icke förekomma, till kustartilleriinspektionen.

Försvarsutredningen, som icke funnit anledning till erinran mot gällande

personalberäkning, har föreslagit, att jämväl skoluppbördsmannen, som samtidigt

borde vara expeditionsunderofficer vid skjutskolan, hänföres till kustartilleriinspektionen

under tid, då övningar vid skjutskolan icke förekomma.

Inspektören för kustartilleriet har framhållit, att chefen för kustartilleriets

skjutskola i likhet med vad fallet vore vid arméns artilleri- respektive luftvärnsskjutskolor

borde vara överste, samt i anslutning härtill föreslagit, att i

kustartilleriets personalförteckning en beställning i lönegraden Oa 5 måtte

överföras till en beställning i lönegraden Oa 6. Under den tid, då övningar vid

skjutskolan icke förekomme, borde jämväl en av lärarna hänföras till kustartilleriinspektionen.

Slutligen borde frågan om arvoden till chef och lärare vid

kustartilleriets skjutskola göras till föremål för prövning i likhet med vad utredningen

föreslagit beträffande motsvarande personal vid armén och flygvapnet.

Mot försvarsutredningens förslag till beräkning av personalbehovet för

kustartilleriets skjutskola, som icke avviker från nu gällande personalberäkning,

har jag intet att erinra.

Inspektörens för kustartilleriet förslag om uppflyttning av skjutskolechefen

till lönegraden Oa 6 kan jag icke biträda. Däremot har jag intet att erinra mot

att jämväl en av lärarna under tid, då övningar vid skolan icke förekomma,

tjänstgör vid kustartilleriinspektionen. Härigenom uppstår icke något ökat

personalbehov.

Frågan om eventuella arvoden till chef och lärare vid kustartilleriets skjutskola

torde böra upptagas till behandling i samband med den i det föregående

berörda utredningen rörande tilläggsarvoden utöver lön till ordinarie personal.

Kustartillerimaterielen.

Kustartilleriets materiel omfattar i stort sett sjöfrontsartilleri, luftvärnsartilleri

och materiel för anordnande av mineringar av olika slag.

Sjöfrontsartilleriet, vars huvuduppgift är att bekämpa mål på sjön, kan

vara av svår, medelsvår eller lätt kaliber samt är fast eller rörligt. Det omfattar

såväl kanoner som haubitser.

Luftvärnsartilleriet omfattar luftvärnskanoner och luftvärnsautomatkanoner

ävensom strålkastare m. m. Det avses i främsta rummet för de marina

stridskrafternas försvar.

Minmaterielen utgöres av materiel dels för s. k. kontrollerbara mineringar

— d. v. s. mineringar, där minorna genom kablar äro anslutna till i land anordnade

minstationer — dels för s. k. okontrollerbara mineringar, där minorna,

sedan de utlagts, icke längre kunna vare sig kontrolleras eller hemtagas

annat än genom svepning.

F ör svar sutredningen.

Beträffande sjöfrontsartilleriet, till vilket enligt försvarsutredningens

förslag böra hänföras även för detsamma erforderliga strålkastare, har utred
-

Departements
chefen.

s. 534 Kontrollera mot PDF

534

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

ningen — av skäl, som närmare angivits å sid. 444 i betänkandet — förordat

att såväl rörliga som fasta sjöfrontsbatterier skola tillhöra samma organisation,

d. v. s. det vapen, som hitintills avsetts för bemanning och handhavande

av sjöfrontsartilleriet, nämligen kustartilleriet.

Vissa kustartilleriet nu tillhörande rörliga batterier, nämligen 10.5 och 15

cm haubitsbatterier, vilka i brist å erforderligt antal lämpliga kanonbatterier

måst utnyttjas såsom sjöfrontsartilleri, borde däremot — med undantag av

viss eldlednings- och annan utrustning av kustartillerityp, vilken alltjämt anses

erforderlig inom kustartilleriet — överföras till och bemannas av armén.

Kustartilleriets rörliga sjöfrontsartilleri omfattar även ett antal kanonbatterier

av 10.5 cm kaliber. Även dessa batterier böra enligt utredningens

förslag överföras till och bemannas av armén.

Försvarsutredningen har erinrat om att genom beslut vid 1941 års riksdag

medel ställts till arméförvaltningens tygdepartements förfogande för anskaffning

av ett antal tunga (medelsvåra) fältkanoner av motsvarande typ som de,

vilka redan funnes vid kustartilleriet. Försvarsutredningen ville för sin del

föreslå, att denna materiel överfördes till och bemannades av kustartilleriet.

Härigenom komme en del av behovet av sjöfrontsartilleri att tillgodoses, med

påföljd att anskaffningen av ytterligare sådant artilleri kunde begränsas.

Till belysande av huvudsakligen frågan, huruvida denna åtgärd skulle

kunna vara till men för sådant artilleris samverkan med arméstridskrafter,

har utredningen å sid. 445—447 i betänkandet anfört ett flertal synpunkter,

beträffande vilka torde få hänvisas till betänkandet.

Med avseende å kustartilleriets luftvärnsartilleri har utredningen påpekat,

att vissa rörliga luftvärnsförband på Gotland icke vore företrädesvis

avsedda för de marina stridskrafternas skydd. Då det emellertid syntes utredningen

lämpligt, att kustartilleriet endast bemannade det för marina stridskrafters

skydd eller för marina uppgifters lösande erforderliga luftvärnet

i land — varigenom en klar gräns skulle erhållas mellan kustartilleriets luftvärn

och övrigt luftvärn — borde det rörliga luftvärnet å Gotland överföras

ti]J och bemannas av armén.

Beträffande kustartilleriets minmateriel har utredningen framhållit, att

högst väsentliga olikheter föreligga mellan s. k. kontrollerbara och okontrollerbara

mineringar, samt — av skäl, som närmare angivits å sid. 448 i betänkandet

— föreslagit, att de kontrollerbara mineringarna med därför avsedd

utläggnings-, hemtagnings- och annan materiel alltjämt skola handhavas

av kustartilleriet, under det att marinens minväsende i övrigt omhänderhaves

av flottan.

Behovet av anskaffning av artilleri- och annan materiel för kustartilleriet

har av utredningen behandlats i betänkandets hemliga del.

Y ttr anden.

Chefen för Sydkustens marindistrikt har ansett, att de rörliga kustartilleribatterierna

borde överföras till armén.

Chefen för kustflottan har uttalat, att försvarsutredningen visserligen före
-

s. 535 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 210.

535

slagit en överflyttning av viss del av luftvärnet på Gotland till armén, men att

fråga vore, om icke allt det luftvärn, som avsåges för fasta anstalter eller

som uppställdes relativt fast, borde ingå i ett enhetligt luftvärnsartilleri,

lydande under armén. Yäsentliga fördelar i fråga om utbildning m. m. vore

säkerligen att hämta av en sådan organisation. Enligt chefens för kustflottan

mening borde allt minförsvar tillhöra flottan. Fördelarna härav vore att

finna dels i marinförvaltningen, där organisationen måste bliva lättare, dels

ock främst inom marindistrikten, där härigenom all båtmateriel kunde disponeras,

bemannas och underhållas på ett enhetligare sätt. Större delen av

kustartilleriets min- och maskinpersonal borde sålunda återbördas till flottan,

från vilken motsvarande personal för 40 år sedan aldrig borde ha utbrutits.

Skulle de kontrollerbara mineringarna kvarbliva under kustartilleriet, syntes

de enligt chefens för kustflottan mening i allt fall böra underkastas inspektion

av inspektören för minväsendet, i vilkens stab då borde ingå en officer

från kustartilleriet.

Även chefen för Ostkustens marindistrikt har ansett, att samtliga mineringar

borde sammanföras till flottan.

Inspektören för kustartilleriet har däremot icke haft något att erinra mot

försvarsutredningens förslag beträffande kustartillerimaterielen.

Chefen för marinen har framhållit, att det för arbetet inom kustartilleriet

vore av vikt, att försvarsutredningens förslag om att kustartilleriet skulle

tillföras ytterligare rörligt (flyttbart) svårt och medelsvårt sjöfrontsartilleri

bleve fastslaget av statsmakterna genom ett så klart beslut, att detsamma

icke utan på verklig erfarenhet grundade skäl åter upptoges till omprövning.

Överbefälhavaren har i samband med frågan om utökning av kårartilleriet

med långskjutande tungt kanonartilleri kommit in på frågan om det rörliga

15 cm kanonartilleriets ställning inom försvarsorganisationen i dess helhet.

Överbefälhavaren har framhållit, att mot utredningens förslag i detta hänseende

starkt vägande motiv kunde göras gällande.

Överbefälhavaren har härom i huvudsak anfört följande:

Allt rörligt artilleri måste kunna utnyttjas för samverkan med lantstridskrafter,

när detta erfordras, likaväl som detta artilleri vid de tillfällen, då

det grupperats för kustförsvarsuppgifter, måste kunna användas för sjömålsbekämpning.

Någon skillnad mellan å ena sidan kår-, brigad- och fördelningsartilleri

och å andra sidan rörligt kustartilleri betingas sålunda icke av olikhet

i stridsuppgifter, enär dessa kunna växla för ett och samma förband. Vid

den styrka, som 15 cm kanonartilleriet skulle erhålla enligt utredningens

förslag, måste i snart sagt varje tänkbart krigsfall en avsevärd del alltifrån

den första grupperingens intagande detacheras för direkt samverkan med

arméstridskrafterna. Det är då olämpligt att organisatoriskt sammanföra

samtliga ifrågavarande pjäser med kustartilleriet. Samverkan med lantstridskrafter

förutsätter dels taktisk utbildning av artilleriförbanden, dels att dessa

fullt behärska de eldtekniska metoderna för markmålsbekämpning. Sjömålsbekämpning

innebär endast ett eldtekniskt förfaringssätt, som kräver vissa

hjälporgan och viss utbildning hos artilleriförbandet för hjälporganens utnyttjande.

Den taktiska utbildningen måste för att bliva effektiv ske gemensamt med

övriga truppslag. Gemensamma reglementsföreskrifter måste ligga till grund

opaginerad Kontrollera mot PDF

Departements<chefen•
-

5;>(i Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

för all verksamhet. Deltagande i större övningar eller kortare kommenderingar

av officerare till skolor och kurser är icke tillfyllest. Alla officerare

och även övrig personal inom artilleriförbanden måste vara från början utbildade

för att samordna artilleriets verksamhet med de övriga truppslagens.

De eldtekniska metoderna för markmålsbekämpning innebära även, att

vissa hjälporgan användas för eldledning, såsom flyg-, ljus- och ljudmätförband.

Tillkommer härutöver för sjömålsbekämpning, att ytterligare ett

hjälporgan — särskild eldledningsavdelning — behöver anlitas, innebär detta

icke, att artilleriförbandet behöver specialorganiseras för att utnyttja detta

hjälporgan. Artilleriförbandet måste helt naturligt utbildas och utrustas för

att kunna samverka med de olika hjälporganen. Avkall får emellertid icke

göras på förbandets användbarhet i andra avseenden. För 15 cm kanonartilleriets

del betyder detta, att det måste i alla lägen kunna lösa kårartilleriet

tillkommande elduppgifter, vilket förutsätter, att alla eldtekniska metoder för

markmålsbekämpning behärskas.

I jämförelse med vad som framförts angående markmålsbekämpningen kan

framhållas, att sjömålsbekämpningen alltid förutsätter mera stationära förhållanden.

Eldledningsorganen grupperas på inmätta observationsplatser

längs kusten samt en sammanställningsplats. Målen uppträda i regel på

likartat sätt, och alltför avsevärda skiljaktigheter i eldledningsmetoden betingas

icke av motståndarens uppträdande. Något eldtekniskt samordnande

av batterierna i likhet med den vid fältartilleriet förekommande divisionsvisa

elden torde icke äga rum.

Av de ovan framförda synpunkterna på behov av utbildning m. m. vid

artilleriförband för att säkerställa deras användbarhet för samverkan med

lantstridskrafer framgår, att detta behov är mycket omfattande. Å andra sidan

kunna kårartilleriförband genom att utrustas med hjälporgan för sjömålsbekämpning

göras väl lämpade för lösandet av dylika uppgifter.

Den slutsats, till vilken jag kommit efter ett övervägande av samtliga på

detta spörsmål inverkande faktorer är alltså följande. Om 15 cm kanonartilleriet

skall sammanföras till en försvarsgren bör detta ske till armén,

eljest bör det såsom hittills fördelas på båda försvarsgrenarna. Den av försvarsutredningen

föreslagna organisationen måste jag bestämt avstyrka.

Försvarsutredningens förslag, att kustartilleriet i sig alltjämt skall innesluta

såväl fast som rörligt sjöfrontsartilleri, synes mig ändamålsenligt. Av

det rörliga sjöfrontsartilleriet måste dock haubitsartilleriet anses olämpligt för

bekämpning av fartygsmål, och jag anser därför försvarsutredningens förslag

om överförande av denna materiel till armén välbetänkt. Överförandet till

armén av vissa vid kustartilleriet nu befintliga 10.5 cm kanonbatterier kan jag

på av försvarsutredningen anförda skäl och under av denna angivna förutsättningar

jämväl tillstyrka. De sålunda föreslagna åtgärderna synas mig vara

rationella och väl ägnade att förenkla utbildning och organisation vid kustartilleriet.

Försvarsutredningen har vidare föreslagit, att vissa tunga fältkanoner av

motsvarande typ som de, vilka redan finnas vid kustartilleriet och som ära

under anskaffning genom försorg av arméförvaltningens tygdepartement,

skola tillföras kustartilleriet. Genom denna åtgärd skulle allt tungt 15 cm

kanonartilleri komma att tillhöra kustartilleriet.

Beträffande denna fråga, om det tunga 15 cm kanonartilleriets ställning

inom försvarsorganisationen, göra sig bland den militära expertisen delade

s. 537 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

537

meningar gällande. En åsiktsriktning, företrädd främst av överbefälhavaren,

hävdar att det tunga kanonartilleriet helst borde sammanföras till armén eller

eljest liksom hittills fördelas på armén och kustartilleriet. En annan riktning,

för vilken förutom försvarsutredningen vissa marina myndigheter äro

förespråkare, gör gällande, att 15 cm kanonartilleriet, med den omfattning detta

enligt försvarsutredningens förslag skulle komma att få, i sin helhet bör

sammanföras till kustartilleriet.

Med den begränsade omfattning ifrågavarande artilleri enligt det av mig

förordade förslaget erhåller, anser jag en uppdelning på två försvarsgrenar

mindre lämplig. Icke minst utbildningsskäl tala för att allt artilleri av

detta slag sammanföres till en försvarsgren. Alla ifrågavarande pjäser måste

kunna användas mot rörliga mål på sjön. Utbildningen för detta ändamål inom

armén skulle bliva förenad med betydande svagheter.

Den för pjäsernas bemanning avsedda personalen måste sålunda, oaktat

pjäserna tillhörde armén, bibringas viss kustartilleriutbildning. Även om det

skulle förutsättas, att bemanning till de för skjutning mot rörliga mål

på sjön erforderliga speciella eldledningsorganen i ett sådant fall lämnades

från kustartilleriet, under det att övrig personal lämnades från

armén — en organisation som i och för sig måste anses olämplig — så vore

därmed icke problemet löst. För att batterierna skola kunna utnyttjas för

fartygsbekämpning måste, såsom ock försvarsutredningen framhållit, icke

blott den personal, som skall betjäna eldledningsmaterielen, utan även övrig

personal vid batterierna bibringas kustartilleriutbildning. Denna omfattar

dels särskild utbildning vid pjäserna, bland annat riktarutbildning mot rörligt

sjömål såväl under dager som mörker, och dels omfattande samövningar

mellan eldledningsorganen och batteriet i övrigt under eldexcercis och skarpskjutningar.

För all denna utbildning, som kräver lång tid, erfordras bland

annat tillgång å båtmateriel för målgång och målbogsering, särskilda mätavdelningar

för erforderlig kontroll vid skarpskjutningar samt strålkastare för

stridsbelysning.

Självfallet måste dessa rörliga batterier — liksom för övrigt även de fasta

—- jämväl kunna samverka med arméstridskrafter vid strid till lands.

Bland annat bör härför största möjliga samstämmighet åvägabringas i

arméns och kustartilleriets grundläggande reglementen och instruktioner.

En dylik samstämmighet skapar även grundval för dessa rörliga batteriers

samverkan i taktiskt avseende med arméstridskrafter, vilken därjämte

underlättas genom regelmässiga kommenderingar av kustartilleriofficerare till

armén och genom kustartilleriförbands deltagande i arméns fälttjänstövningar,

artilleriskjutskola etc. Det bör ankomma på de militära myndigheterna att

åvägabringa denna samstämmighet och samordning.

Yad nu sagts gäller fredsorganisation och fredsutbildning. För krigsorganisationens

del ankommer det på överbefälhavaren att i sina krigsförberedelser

tilldela dessa rörliga batterier de uppgifter, som i förekommande krigsfall anses

vara de angelägnaste.

Jag finner på grund av det anförda övervägande skäl tala för försvarsutred
-

s. 538 Kontrollera mot PDF

538

Kungl. Maj-.ts proposition nr 210.

ningens förslag, att till kustartilleriet skola hänföras såväl nu befintliga som

under anskaffning varande 15 cm rörliga kanonbatterier. Anmärkas må, att

härigenom behovet av fast kustartilleri förminskas.

I fråga om kustartillerimaterielen har försvarsutredningen vidare föreslagit,

att kustartilleriets luftvärnsartilleri endast skall omfatta den materiel i land,

som kräves för marina stridskrafters skydd eller eljest erfordras för lösande

av marina uppgifter, samt att minmaterielen endast skall omfatta de s. k. kontrollerbara

mineringarna. Denna avgränsning av kustartilleriets uppgifter

synes mig såvitt nu kan bedömas ändamålsenlig och ägnad att förenkla särskilt

utbildningen inom vapnet, varför jag tillstyrker försvarsutredningens förslag

härutinnan.

Mot den av försvarsutredningen föreslagna anskaffningen av materiel för

kustartilleriet har jag intet att erinra.

Kustartilleriets personal.

Officerare.

Vid nuvarande organisation består kustartilleriets officerskår å aktiv stat

av 1 inspektör för kustartilleriet (lönegrad Öb 3), 1 kommendant i Vaxholms

fästning (lönegrad Öb 2), 2 regementschefer (lönegrad Obl), 1 chef för Gotlands

kustartilleriförsvar, tillika chef för Gotlands kustartillerikår (Oa6),, 6

överstelöjtnanter, 13 majorer, 55 kaptener, 58 löjtnanter samt 20 fänrikar.

Härtill komma ett antal extra-ordinarie fänrikar, motsvarande de två från

sjökrigsskolan senast utexaminerade kurserna stamofficerare.

Antalet stamofficerare, de extra-ordinarie fänrikarna icke inberäknade, uppgår

sålunda till 157. Normalt skulle häremot svara omkring 18 extra-ordinarie

fänrikar, varför antalet kustartilleriofficerare å aktiv stat bör beräknas till 175.

För sv ars utredningen.

Försvarsutredningen har anfört, att kustartilleriets mobiliseringsbehov av

officerare tillhörande kustartilleriets stam uppginge till sammanlagt 310.

Detta motsvarade jämväl behovet i fredstid. Med hänsyn till önskvärdheten

av en viss elasticitet i personalorganisationen förutsattes liksom vid flottan,

att av angivna antal ett visst antal officerare ersattes av personal, som icke

vore på aktiv stat. För kustartilleriets vidkommande räknades härvid med

4 f. d. stamofficerare (2 regementsofficerare och 2 kaptener), vilka skulle

kvarstå i tjänst ett eller två år efter uppnådd pensionsålder, och 10 officerare

i kustartilleriets reserv, som skulle fullgöra längre sammanhängande frivillig

tjänstgöring.

Behovet i övrigt av kustartilleriofficerare — med undantag för 8 under särskilda

rubriker, nämligen amiralitetet, vissa marindistrikt och marinens fasta

undervisningsverk, upptagna beställningar — har av försvarsutredningen beräknats

enligt följande tablå:

s. 539 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

539

Tjänetegrad

Lönegrad

Antal

Överstar, regementschefer............

Öb 1

3

Överstar............................

Oa 6

2

Överstelöjtnanter....................

Oa 5

16

Majorer ............................

Oa 4

20

Kaptener............................

Oa 3

100

Löjtnanter..........................

Oa 2

102

Fänrikar (ej i personalförteckningen

för kustartilleriets officerskår)......

Oc 1

45

Summa

—

288

Antalet regementsofficerare utgjorde liksom vid flottan 15.8 procent av

hela officerskåren.

Antalet fänrikar, som årligen beräknades bliva utexaminerade från sjökrigsskolan,

beräknades vid genomförd organisation till 15. Under uppsättningsåren

måste dock beräknas ett större antal.

Antalet arvoden för pensionerade officerare, som borde upptagas för kustartilleriet

i vederbörlig personalförteckning, beräknades till 13.

•

Yttrande.

Inspektören för kustartilleriet har uttalat vissa tvivelsmål rörande möjligheterna

— i vad avser officerare — att åvägabringa elasticitet i personalorganisationen

till den omfattning utredningen föreslagit. Det finge nämligen

anses sannolikt, att det icke skulle bliva möjligt att fylla det av utredningen

föreslagna antalet av 10 officerare i kustartilleriets reserv, som ständigt skulle

vara i tjänstgöring. Under nu rådande läge och ett par år framåt efter inträdet

av mera normala förhållanden kunde måhända förslaget vara genomförbart,

men ej i ett mera framskridet skede med en beräknad normal anställning

av endast 20 reservofficerare per år. En statökning syntes därför

med all sannolikhet komma att bliva erforderlig för att kompensera bristen

å långtidstjänstgörande reservofficerare. I samband härmed framhölles, att

för tjänstgöring i samtliga 14 beställningar urval borde kunna äga rum inom

samtliga reservofficerskategorier (motsvarande borde gälla även för underofficerare)

.

1942 års försvarsberedning.

Beredningen har — såsom i annat sammanhang anmärkts — framhållit, att

antalet regementsofficerare borde något minskas, samt föreslagit, att det tills

vidare borde anstå med beräknande av en särskild regementsofficer vid varje

truppförband för handläggning av förvaltningsärenden. I samband därmed

borde antalet överstelöjtnanter nedbringas från 16 till 11. I övrigt hade beredningen

icke funnit anledning till erinran mot det beräknade antalet officerare

vid kustartilleriet.

En granskning av de av försvarsutredningen gjorda beräkningarna rörande Departementsomfattningen

av kustartilleriets officerskår giver mig icke anledning till chefen.

s. 540 Kontrollera mot PDF

540

Kungl. Maj-.ts proposition nr 210.

annan erinran än att jag i likhet med försvarsberedningen anser, att antalet

regementsofficerare bör något minskas. I överensstämmelse med vad tidigare

anförts har jag därför räknat med, att en regementsoffioer, avsedd för tjänstgöring

vid Härnösands kustartilleridetachement, utbytes mot en kaptensbeställning

samt att en kapten i stället för en regementsofficer avses för marindistriktsstaben

vid Västkustens marindistrikt.

Mot inspektörens för kustartilleriet förslag, att för tjänstgöring i samtliga

beställningar för reservpersonal urval skall få äga rum inom alla förekommande

kategorier av reservpersonal har jag intet att erinra.

Såsom i annat sammanhang föreslagits böra cheferna för Stockholms och

Blekinge kustartilleriförsvar upptagas såsom överstar i stället för såsom generalmajorer

av 2. graden. De böra sålunda utgå ur staten för amiralitetet och

i stället upptagas i personalförteckningen för kustartilleriets officerskår.

I anslutning till vad sålunda anförts ävensom med beaktande av den tidigare

av överbefälhavaren föreslagna utjämningen inom marinen av antalet

befattningshavare i lönegraderna Oa 5 och Oa 4 beräknar jag, att kustartilleriets

officerskår skall erhålla följande sammansättning:

Tjänstegrad

Lönegrad

Antal

Överstar, kustartilleriförsvarsohefer. .

Öb 2

2

Överstar, regementschefer ..........

Öb 1

3

Överstar ..........................

Oa 6

2

Överstelöjtnanter ..................

Oa 5

14

Majorer............................

Oa 4

20

Kaptener ..........................

Oa 3

102

Löjtnanter..........................

Oa 2

102

Fänrikar (å e. o. stat):...............

Oc 1

45

Summa

290

Jag förutsätter emellertid, att det vid det fortsatta organisationsarbetet kan

föreligga anledning till jämkningar i de sålunda verkställda beräkningarna.

Underofficerare. «

Vid nuvarande organisation består kustartilleriets underofficerskår å aktiv

^tat av 15 förrådsförvaltare, 80 flaggunderofficerare samt 124 underofficerare

av 2. graden.

Tjänst såsom underofficerare bestrides därjämte av de till högsta manskapsgraden

hörande flaggkorpralerna, vilka under vanliga förhållanden icke

kunna befordras till nämnda grad förrän de genomgått fullständig underofficersutbildning.

För sv ar sutredningen.

Försvarsutredningen har anfört, att kustartilleriets behov av underofficerare

enligt mobiliseringsberäkningarna utgjorde 582. Detta antal motsvarade

ock fredsbehovet. Utredningen föresloge för kustartilleriet liksom vid

flottan, att den nuvarande flaggkorpralsgraden slopades och att de hittills
-

s. 541 Kontrollera mot PDF

541

Iiungl. Maj:ts proposition nr 210.

varande flaggkorpralsbeställningarna överflyttades till underofficerskåren.

Underofficerarnas av 2. graden pensionsålder syntes liksom vid flottan böra

sänkas till 50 år. För åstadkommande av viss elasticitet i personalorganisationen

beräknades — på motsvarande sätt som föreslagits beträffande officerskåren

— att ett visst antal av ovan angivna underofficerare skulle utgöras av

personal, tillhörande kustartilleriets reserv. Härvid räknades med 18 f. d.

stamunderofficerare, vilka skulle kvarstå i tjänst ett eller två år efter uppnådd

pensionsålder, och 6 underofficerare i kustartilleriets reserv, som fullgjorde

längre sammanhängande frivillig tjänstgöring.

Kustartilleriets aktiva underofficerskår komme sålunda att omfatta 558

underofficerare.

Av underofficerarna ha 35 beräknats vara förvaltningsunderofficerare i

lönegraden UO 3. Deras fördelning framgår av en å sid. 450 i betänkandet

intagen tablå.

Med bibehållande i stort sett av proportionen mellan flaggunderofficerare

och underofficerare av 2. graden (flaggkorpralerna inbegripna) enligt 1936

års försvarsorganisation, har utredningen ansett, att de återstående underofficersbeställningarna

borde utgöras av 170 flaggunderofficerare och 353

underofficerare av 2. graden.

I anslutning till vad ovan anförts har underofficerskåren föreslagits erhålla

följande omfattning:

Tjänstegrad

Löuegrad

Antal

Förvaltningsunderofficerare ..........

UO 3

35

Flaggunderofficerare ................

UO 2

170

Underofficerare av 2. graden ........

UO 1

353

Summa

—

558

Antalet arvoden för pensionerade underofficerare har av försvarsutredningen

beräknats till sammanlagt 32.

Yttranden.

Svenska underofficersförbundet har framhållit, att proportionen mellan

underofficerare tillhörande lönegraderna UO 3 och UO 2 jämförda med dem

tillhörande lönegraden UO 1 — i likhet med förbundets förslag beträffande

flottans underofficerskår — borde vara 2: 3.

Försvar sväsendets underbefälsförbund har anfört, att proportionen mellan

underofficersgraderna vid kustartilleriet vore oförmånligare än den som föreslagits

för arméns underofficerare, vilket förbundet icke kunde finna skäligt.

Tjänstgöringsförhållandena vid kustartilleriet vore i många hänseenden jäm

förbara med dem som ifrågakomme vid armén, varför förbundet funne det

riktigast, att samma avvägning mellan underofficersgraderna också tilläm

pades.

s. 542 Kontrollera mot PDF

542

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Departements
chefen.

1942 års försvarsberedning.

Försvarsberedningen har förklarat, att beredningen icke kunnat bilda sig

någon bestämd uppfattning om behovet av underofficerare i lönegraden UO 3.

Beredningen funne sig dock böra förorda, att beställningarna för kassörer

liksom vid armén fördelades på lönegraderna TJO 3 och UO 2. I samband därmed

borde särskilda beställningar upptagas i staten för underofficerare vid

kustartilleriet, nämligen för regementskassörer av 1. klassen i lönegraden

UO 3 och för regementskassörer av 2. klassen i lönegraden UO 2. Till sistnämnda

lönegrad borde hänföras regementskassören vid Gotlands kustartilleriförsvar

och Gotlands kustartillerikår.

Antalet övriga underofficerare vid kustartilleriet komme att väsentligen

ökas genom att de hittillsvarande flaggkorpralsbeställningarna föresloges

överförda till underofficerskåren. Beredningen tillstyrkte detta förslag.

Proportionen mellan antalet underofficerare i lönegraderna UO 2 och UO 1,

vore här något bättre än vid flottan men något sämre än vid armén. Av personalförbunden

hade yrkats, att det av försvarsutredningen föreslagna antalet

underofficersbeställningar i den högre lönegraden något ökades och antalet

i den lägre lönegraden i stället minskades. En förutsättning härför vore dock

enligt beredningens mening, att tjänstgöringsuppgifterna motiverade förändringen.

Om sådan förutsättning förefunnes, kunde icke av beredningen bedömas.

Försvarsutredningens förslag i fråga om underofficerskårens vid kustartilleriet

totala omfattning föranleder icke någon erinran i princip från min

sida. I likhet med vad som anförts vid behandlingen av frågan om flottans

underofficerskår anser jag mig emellertid för närvarande icke kunna fatta

ståndpunkt till försvarsutredningens förslag rörande ett antal befattningshavares

placering i lönegraden UO 3. Bland förvaltningsunderofficerarna ingå

enligt försvarsutredningens förslag bland annat fyra beställningar såsom kassörer.

Försvarsberedningen har föreslagit, att av dessa beställningar tre

borde upptagas i lönegraden UO 3, under det att den fjärde, kassören vid

Gotlands kustartilleriförsvar och Gotlands kustartillerikår, borde upptagas i

lönegraden UO 2. I överensstämmelse med vad jag i motsvarande fråga anfört

beträffande armén, anser jag mig böra biträda försvarsberedningens förslag.

Jag förutsätter, att andra jämkningar i utredningens personalberäkningar

kunna visa sig erforderliga under det fortsatta organisationsarbetet. Personalförbundens

förslag om ändrad avvägning mellan underofficersgraderna, innebärande

uppflyttning av ett antal beställningar från den lägsta till de högre

lönegraderna, kan jag icke för närvarande biträda. Jag anser i likhet med försvarsberedningen,

att tjänstgöringsuppgifterna härvidlag böra vara avgörande.

Ehuru jag sålunda icke nu anser mig kunna fatta definitiv ståndpunkt till

detaljerna i försvarsutredningens beräkningar rörande personalbehovet, anser

jag mig böra utgå från dem vid mina kostnadsberäkningar med nyssnämnda

jämkning i fråga om kassörerna samt de jämkningar beträffande musik
-

s. 543 Kontrollera mot PDF

543

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

personalens sammansättning, varom jag tidigare uttalat mig. Jag beräknar sålunda,

att kustartilleriets underofficerskår skall erhålla följande omfattning:

Tjänstegrad

Lönegrad

Antal

Förvaltningsunderofficerare..........

UO 3

34

Flaggunderofficerare................

UO 2

170

Underofficerare av 2. graden........

UO 1

352

Summa

—

556

Manskap.

Kustartilleriets stammanskap utgöres vid nuvarande organisation av 83

flaggkorpraler, 228 furirer, 193 korpraler samt 695 meniga.

Härtill komma 10 musikelever.

F ör sv ar sutr edningen.

Försvarsutredningen har, enligt vad förut i samband med redogörelsen för

underofficerskåren angivits, föreslagit, att den nuvarande flaggkorpralsgraden

skall slopas, och att de hittillsvarande flaggkorpralsbeställningarna skola överflyttas

till underofficerskåren.

För vinnande av likformighet med flottan har utredningen vidare föreslagit,

att flaggkorpralstiteln jämväl vid kustartilleriet skall ersätta den nuvarande

furirs titeln.

Kustartilleriets manskapspersonal har av utredningen beräknats sammansatt

på följande sätt:

Tjänstegrad

Lönegrad

Antal

Flaggkorpraler......................

Ma 3

600

Korpraler ..........................

Ma 2

50

Korpraler under 6 månader ........

Ma 2

Meniga under 6 månader............

Ma 1

Meniga ............................

Ma 1

950

Summa

—

1,855

Härutöver tillkomma 15 musikelever.

Försvarsutredningen har slutligen framhållit, att på grund av den utökade

tjänstgöringstiden för de värnpliktiga förläggning av personal för utbildning

till vissa försvarsanstalter inom kustartilleriförsvaren (de s. k. ytterförläggningarna)

komme att bliva erforderlig under praktiskt taget hela året. Detta

nödvändiggjorde, att viss betjäningspersonal avsåges för tjänstgöring i officers-

och underofficersmässar, liksom fallet vore ombord å flottans fartyg.

Utredningen har i anslutning härtill föreslagit, att yrkesgrenen hovmästare

vid ekonomiavdelningen, vilken tidigare funnits vid kustartilleriet, skall återinföras.

s. 544 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 210.

544

Yttrande n.

Inspektören för kustartilleriet har framhållit, att utredningens förslag förutsatte,

att de elever, som på våren avslutade sin underbefälsutbildning och

utnämndes till korpraler, under det påföljande sommarhalvåret utnyttjades

såsom instruktörer. Detta hade möjliggjorts genom att den nuvarande underbefälsutbildningen

avkortats med ett halvår. En sådan avkortning måste betraktas

såsom en svaghet. Vissa möjligheter förelåge dock för anordnande

av särskilda militära utbildningskurser efter avslutad normal utbildning till

underbefäl, vilka i viss utsträckning kunde kompensera den avkortade underbefälsutbildningen.

Erfarenheterna kunde emellertid i sinom tid måhända

påvisa olämpligheten med en sådan avkortad utbildning och framtvinga en

återgång till nuvarande längd å underbefälsutbildningen. Detta komme i så

fall att medföra ett ökat behov av underbefäl.

I fråga om försvarsutredningens förslag om furirstitelns slopande har inspektören

för kustartilleriet uttalat liknande synpunkter som de chefen för

marinen anfört beträffande furirstitelns avskaffande inom flottan.

Chefen för marinen har i likhet med vad som anförts beträffande flottan

förordat, att sådana värnpliktiga, som under beredskapstiden konstituerats

till flaggkorpraler i kustartilleriets reserv, icke borde överföras till underofficerskåren

utan borde kvarstå i den nuvarande flaggkorpralsgraden intill

den tid, då deras konstitutorial upphörde. Furirstiteln borde enligt chefens

för marinen mening även vid kustartilleriet bibehållas.

Försvar sväsendets underbefälsförbund har under åberopande av samma

skäl som i fråga om furirstiteln vid flottan avstyrkt den föreslagna ändringen

med avseende å denna titel även för kustartilleriets vidkommande. Beställningar

för långtjänstunderbefäl borde (jfr förbundets förslag beträffande

arméns manskap) inrättas även vid kustartilleriet. Principen vid urvalet av

de tjänster, vilka borde bestridas av dessa beställningshavare, syntes böra

bliva densamma, som av förbundet hade förutsatts vid armén. En minskning

av den fast anställda manskapskaderns storlek även vid kustartilleriet vore

önskvärd och möjlig. Eördelningen av manskapsbeställningarna på olika

grader vore behäftad med den ur personalsynpunkt framträdande olägenheten,

att antalet meniga vore alltför stort i förhållande till antalet underbefäl. Härigenom

påverkades befordringsförhållandena i ogynnsam riktning, och liksom

hittills vore det sannolikt, att också i den nya organisationen ett antal fast

anställda icke komme att få möjlighet att genomgå fullständig underbefälsutbildning.

Förbundet ansåge därför, att en gynnsammare fördelning ur befordrings-

och utbildningssynpunkt av det totala antalet manskapsstater på de

olika graderna borde genomföras.

1942 års för sv ar sberedning.

Beredningen har tillstyrkt, att de nuvarande flaggkorpralsbeställningarna

hänföras till underofficerskåren. Liksom vid flottan borde i samband därmed

flaggkorpralsgraden helt försvinna, så snart de nuvarande innehavarna

av graden avgått från innehavande beställning eller, i vad gäller värnpliktiga,

s. 545 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210. 545

hemförlovats. Furirstiteln borde bibehållas här liksom vid flottan för beställningshavare

av manskapet i lönegraden Ma 3.

Liksom för armén ifrågasatte beredningen, om icke även vid kustartilleriet

borde inrättas ett antal långtjänstunderbefälsbeställningar, enär behov av

äldre beställningshavare av manskapet syntes förefinnas för uppehållande av

vissa befattningar, framförallt inom truppförbandens förvaltning. Beredningen

finge i anslutning härtill föreslå, att 60 underbefälsbeställuingar förändrades

till beställningar för långtjänstunderbefäl. Härigenom syntes framtidsmöjligheterna

för manskap inom vapnet förbättras på ett sätt, som kunde fördelaktigt

inverka på vapnets rekryteringsmöjligheter. Rekryteringssvårigheter

hade hittills förelegat vid kustartilleriet, framförallt för vissa truppförband.

Fast anställda underbefäl borde icke användas såsom betjäningspersonal vid

officers- och underofficersmässar. Yrkesgrenen hovmästare vid ekonomiavdelningen

borde därför icke återinföras, om detta icke vore oundgängligen

erforderligt för att rekrytera underofficersbeställningar inom ekonomiavdelningen.

Mot den av försvarsutredningen föreslagna sammansättningen av kustartilleriets

manskapsstat har jag i stort sett intet att erinra. Självfallet kunna

dock jämkningar i beräkningarna av personalbehovet visa sig erforderliga

under det fortsatta organisationsarbetet. Liksom jag i annat sammanhang föreslagit

beträffande flottan bör furirstiteln alltjämt bibehållas och flaggkorpralstiteln

övergångsvis avses för dem som av en eller annan anledning icke böra

ifrågakomma för överflyttning till underofficerskåren.

Försvarsberedningen har föreslagit införande jämväl vid kustartilleriet av

ett antal långtjänstunderbefälsbeställningar. I likhet med vad jag i motsvarande

fråga avseende armén anfört, anser jag mig icke utan vidare kunna

biträda detta förslag. Därest en fortsatt undersökning skulle giva vid handen,

att för vissa särskilda befattningar föreligger behov av äldre underbefäl i pensionsberättigande

beställningar, torde frågan böra på nytt upptagas till behandling.

Försvarsutredningen har framhållit behovet av viss betjäningspersonal för

tjänstgöring vid officers- och underofficersmässarna vid kustartilleriets ytterförläggningar.

Då anställande av civil personal för detta ändamål med hänsyn

till förläggningarnas karaktär icke lämpligen bör ifrågakomma och en

sådan anordning därjämte skulle medföra ökat behov av förläggningsutrymmen,

anser jag mig principiellt böra tillstyrka försvarsutredningens förslag.

Med hänsyn till rekryteringen av underofficerskåren inom ekonomiavdelningen

är det för övrigt nödvändigt att räkna med det av försvarsutredningen

beräknade antalet manskap vid denna avdelning. Enär emellertid den av

försvarsutredningen föreslagna benämningen hovmästare icke synes lämplig,

torde det böra ankomma på de militära myndigheterna att i sinom tid avge

förslag till annan lämpligare benämning.

Gentemot underbefälsförbundets uttalande om den ur personalsynpunkt

framträdande olägenheten, att antalet meniga vore alltför stort i förhållande

Biliang till riksdagens protokoll 1942. 1 saml. Nr 210.

Departements
chefen.

377 42 35

s. 546 Kontrollera mot PDF

546

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

till antalet underbefäl, bör framhållas, att utredningens förslag härutinnan

innebär en avsevärd förbättring i förhållande till 1936 års försvarsorganisation.

Antalet underbefäl utgör sålunda enligt utredningens förslag omkring

49 procent av hela manskapsstaten mot omkring 39 procent enligt 1936 års

försvarsorganisation.

I anslutning till vad sålunda anförts och med beaktande av den jämkning

beträffande musikpersonalens omfattning, som jag i annat sammanhang förordat,

beräknar jag kustartilleriets manskapsstat enligt följande tablå:

Tj än stegrad

Lönegrad

Antal

Furirer ............................

Ma 3

601

Korpraler..........................

Ma 2

Öl

Korpraler eller meniga..............

Ma 2 el. Ma 1

255

Meniga ............................

Ma 1

950

Sunarna

—

1,857

Reservpersonal.

Vid kustartilleriet finnes enligt nuvarande organisation en reservstat, vilken

upptager beställningar för 1 överste, 2 majorer, 5 kompaniofficerare och

6 underofficerare.

Kustartilleriets reservpersonal i övrigt omfattar såväl officerare och underofficerare

som flaggkorpraler. Keservpersonalen kan tillhöra någon av kategorierna

pensionsavgångna, förtidsavgångna eller i reserven utnämnda.

Förtidsavgångna och i reserven utnämnda beställningshavare äro i fredstid

skyldiga att under varje period av tre år fullgöra en repetitionsövning om 40

dagar intill utgången av det kalenderår, under vilket de uppnå 42 års ålder.

F ör sv ars utredning en.

Försvarsutredningen har beträffande kustartilleriets reservstat icke förutsatt

annan ändring än att antalet beställningar med hänsyn till mobiliseringsbehovet

borde ökas med en majorsbeställning.

Beträffande reservpersonalen i övrigt har utredningen, under framhållande

av att slopandet av den nuvarande flaggkorpralsgraden och flaggkorpralernas

överförande till underofficerskåren även borde gälla flaggkorpraler i reserven,

föreslagit, att kustartilleriets reserv endast skall omfatta officerare och underofficerare.

Någon nyanställning av flaggkorpraler i reserven borde icke längre

äga rum, och befintliga beställningshavare borde överföras till underofficerare

av 2. graden i reserven.

Utredningen har ansett, att kustartilleriets reservpersonal i huvudsakliga

delar borde organiseras på motsvarande sätt som vid armén. Där ej av det följande

annorlunda framgår, har utredningen sålunda förutsatt, att vad tidigare

anförts beträffande arméns reservpersonal i huvudsak och i tillämpliga delar

jämväl borde gälla med avseende å kustartilleriets reservpersonal. Behovet

av officerare och underofficerare i reserven borde liksom hittills i första hand

tillgodoses på frivillighetens väg, d. v. s. genom anställning och utbildning

s. 547 Kontrollera mot PDF

547

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

av sådan personal, som därom gjorde ansökan. Endast lör den händelse denna

väg för fyllande av behovet icke skulle giva tillfredsställande resultat, borde

tvångsvis uttagning av värnpliktiga för utbildning till värnpliktiga officerare

eller underofficerare tillgripas.

I fråga om rekryteringen av officerare i reserven har försvarsutredningen

anfört följande:

Kustartilleriets reserv av officerare bör alltjämt omfatta pensionsavgångna,

förtidsavgångna och i reserven utnämnda. Rekryteringen av de i reserven utnämnda

officerarna bör liksom hittills grunda sig på utbildning av sådana studenter

och andra värnpliktiga med ungefär motsvarande kvalifikationer, som vid

kustartilleriet fullgjort viss tjänstgöring. För att de, som önska erhålla utbildning

till officer i kustartilleriets reserv, skola bliva tilldelade kustartilleriet,

böra de — liksom fallet är med dem, vilka önska anställning som officerare

å aktiv stat vid kustartilleriet — därom kunna göra ansökan i samband med

inskrivningen och därvid tilldelas kustartilleriet såsom reservofficersaspiranter.

Ett sådant förfarande bör dock icke utgöra hinder för antagning till

reservofficersaspirant (reservkadett) jämväl av värnpliktig, vilken — efter

att hava tilldelats kustartilleriet utan att därom hava gjort ansökan — önskar

utbilda sig till officer i kustartilleriets reserv. För att åstadkomma en vidgad

rekryteringsbas för kustartilleriets reservofficerare synes den förändringen

böra vidtagas i förhållande till nu gällande bestämmelser, att såsom kompetens

för antagning till reservofficersaspirant (reservkadett) räknas icke blott avgångsexamen

från de i kungl. brev den 21 januari 1938, § 18 c) angivna läroanstalterna,

utan jämväl avgångsexamen från vissa andra icke statliga eller

statsunderstödda tekniska läroanstalter (t. ex. Stockholms Tekniska Institut),

allt i den mån i nämnda läroanstalter inhämtat kunskapsmått kan anses motsvara

minst begränsad studentexamen.

Utbildning till och anställning såsom officer i kustartilleriets reserv bör

också — liksom för närvarande — kunna vinnas av underbefäl (flaggkorpral)

eller underofficer vid kustartilleriet, vilka vid försvarsväsendets läroverk

eller eljest avlagt begränsad eller fullständig studentexamen.

För utbildning till officer i kustartilleriets reserv beräknas krävas ett år

utöver den tid av tretton månader, som motsvarar de värnpliktigas första

tjänstgöring och första repetitionsövning. Utbildningen bör alltjämt specialiseras

å sjöfrontsartilleritjänst, luftvärnsartilleritjänst samt signal- och mintjänst.

Antalet officerare, som årligen borde vinna anställning i kustartilleriets

reserv, har av utredningen beräknats till 20 vid genomförd organisation. För

de närmaste åren har dock räknats med en något större årskontingent.

Försvarsutredningen har erinrat om att kustartilleriets reserv av underofficerare

för närvarande rekryteras av dels pensionsavgångna, dels förtidsavgångna,

dels ock i reserven utnämnda underofficerare. Behovet av underofficerare

vore relativt stort och kunde endast till viss grad fyllas av de tvenne

förstnämnda kategorierna. Härtill komme, att även genom den sist angivna

kategorien en relativt liten rekrytering ägt rum. Liksom vid armén och flottan

borde därför en ny utbildningsväg skapas och då i huvudsaklig överensstämmelse

med vad som för nämnda försvarsgrenar härutinnan föreslagits.

Härom har försvarsutredningen närmare anfört följande:

På hösten vid sjätte anställningsårets början eller senare böra de underbefäl

(flaggkorpraler), som önska vinna anställning som underofficerare i

s. 548 Kontrollera mot PDF

548

Kungl. Maj:ts proposition m 210.

reserven men eljest skolat avgå från sin anställning, antagas till reservunderofficersaspiranter

till ett av Kungl. Maj:t för varje år bestämt antal.

Liksom vid flottan böra dessa aspiranter erhålla samma förmåner, som

skoiat tillkomma dem vid fortsatt anställning som underbefäl på ett år.

Utbildningen av reservunderofficersaspiranter bör omfatta en tid av tolv

månader och föreslås äga rum dels under omkring sex månader (för elever

tillhörande maskinavdelningen omkring åtta månader) vid marinens underofficersskola,

dels under omkring sex månader (för elever tillhörande maskinavdelningen

omkring fyra månader) vid kustartilleriet. Sistnämnda utbildning

bör främst vara av praktisk art. Enär de flaggkorpraler av samma årskurs,

som genomgå utbildning till underofficer på aktiv stat, först efter ytterligare

ett år kunna beräknas bliva stamunderofficerare, böra sådana bestämmelser

utfärdas, som reglera turberäkningen mellan vederbörande vid framtida

gemensam tjänstgöring såsom underofficerare.

De flaggkorpraler, som genomgått utbildning till reservunderofficer, förutsättas

liksom vid flottan bliva berättigade att vid utbildningens avslutande

vinna anställning på civilanställningsstat och erhålla därmed förenade förmåner.

Under denna tid äro de att betrakta såsom flaggkorpraler över stat.

I reserven utnämnd underofficer borde enligt utredningens mening erhålla

ekiperingshjälp om 600 kronor. Såsom tidigare föreslagits, borde de nuvarande

flaggkorpralerna i reserven överföras till underofficerskåren. Vid befordran

till underofficer av 2. graden i samband härmed borde alltjämt till

sådan flaggkorpral utgå ekiperingshjälp med 400 kronor på motsvarande sätt,

som nu vore fallet.

Antalet underofficerare, som årligen beräknats böra tillföras kustartilleriets

reserv, utgjorde vid genomförd organisation omkring 15. Under de närmaste

åren finge man emellertid räkna med större årskontingenter för att

inom rimlig tid fylla behovet.

Y ttr anden.

Chefen för marinen har i princip intet haft att erinra mot det föreslagna

systemet för tillgodoseende av befälsbehovet vid mobilisering. En överbearbetning

av förslaget, i första hand för att vinna överensstämmelse försvarsgrenarna

emellan, syntes dock bliva erforderlig. Därvid måste särskilt frågan

om övergångsbestämmelser för den nuvarande reservpersonalen beaktas.

Kustartilleriets reservofficersförhund har, under framhållande av att enligt

försvarsutredningens förslag kustartilleriets reservpersonal i huvudsakliga

delar borde organiseras på motsvarande sätt som vid armén, framhållit, att

de principer rörande reservpersonalens anställnings- och tjänstgöringsförhållanden,

som innefattades i det förslag, för vars innehåll redogjorts under

betänkandets avsnitt om personalen i arméns reserver, innebure i flera avseenden

synnerligen betydelsefulla förändringar i förhållande till nu gällande

reservbefälsförordning. Mot det system att tillgodose befälsbehovet vid mobilisering,

som det under utarbetande varande förslaget innebure, syntes i

princip intet vara att erinra. Att förslaget dock måste bliva föremål för överarbetning

vore uppenbart.

Försvarsväsendets underbefäls förbund har intet haft att erinra mot den

föreslagna utbildningslinjen för reservunderofficerare vid kustartilleriet,

s. 549 Kontrollera mot PDF

549

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

vilken i allt väsentligt överensstämde med vad som i detta avseende föreslagits

för flottans del. Förbundet ansåge dock, att även vid kustartilleriet

den normala rekryteringen borde omfatta ett större antal beställningshavare

årligen än försvarsutredningen förutsatt.

1942 års försvarsberedning.

Försvarsutredningens förslag rörande reservpersonalen vid kustartilleriet

gåve icke beredningen anledning till uttalande i annan mån än att reservpersonalens

förmåner och tjänstgöring syntes böra ordnas enligt samma principer

som vid armén.

Med hänsyn till att det i det föregående omnämnda, inom arméstaben

under utarbetande varande förslaget till ny reservbefälsförordning för

armén torde kunna i huvudsakliga delar läggas till grund för regleringen av

jämväl kustartilleriets reservpersonals ställning, har jag icke här ansett mig

böra närmare redogöra för de synpunkter och förslag som i denna fråga framförts

i yttrandena. Yad sålunda framkommit bör dock tagas under övervägande

i samband med den fortsatta utredning rörande kustartilleriets reservpersonals

ställning, som torde bliva erforderlig, sedan det inom arméstaben

pågående utredningsarbetet fullbordats.

I likhet med vad som förutsatts beträffande arméns reservpersonal lärer

det sedermera böra ankomma på Kungl. Maj:t att på grundval av myndigheternas

förslag utfärda erforderliga föreskrifter rörande reservpersonalens

anställnings- och tjänstgöringsförhållanden.

I anledning av vad underbefälsförbundet anfört beträffande det antal

elever, som årligen bör antagas för utbildning till underofficerare i reserven,

må framhållas, att detta givetvis måste avpassas med hänsyn till mobiliseringsbehovet.

Frågan om reservpersonalens avlönings- och övriga förmåner bör, såsom

jag förut anfört, för hela försvarsväsendet upptagas till behandling i ett sammanhang.

Övrig personal.

Till kustartilleriet hör, utöver den i personalförteckningarna upptagna

militära personalen, jämväl viss civil personal. Denna omfattar dels den i

gällande personalförteckningar upptagna civila personalen, dels ock vid kustartilleriet

eljest anställda civila tjänstemän och arbetare m. fl. Denna sistnämnda

personal avlönas i huvudsak från de s. k. sakanslagen.

Försvarsutredningen har, för att i möjligaste mån minska behovet av militär

personal och för att möjliggöra ett utnyttjande av denna för sina huvuduppgifter,

d. v. s. för militära uppgifter, för kustartilleriet liksom för flottan

för tjänstgöring inom staber, förvaltningar m. m. i ökad utsträckning upptagit

civil personal. Kostnaderna för avlöning av den civila personalen avses att

bestridas från avlöningsanslag, vilket innebär överflyttning från sak- till avlöningsanslag

av lönekostnaderna för viss civil personal.

Departements
chefen.

s. 550 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

Departements
chefen.

550 Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Försvarsutredningens beräkningar rörande behovet av civil personal och

rörande löneställningen för denna personal torde i huvudsak kunna godtagas

som underlag för bedömandet av kostnaderna för den av mig förordade försvarsorganisationen.

Härmed har jag dock icke tagit ställning i detalj till de

framställda förslagen; dessa torde böra i vanlig ordning prövas år för år i

samband med budgetarbetet. Jag hänvisar härutinnan till vad jag inledningsvis

yttrat.

Rekrytering.

Värnpliktiga.

försvar sutredning en har utgått från att samtliga kustartilleriet tilldelade

värnpliktiga under hela sin värnpliktstid skola tillhöra kustartilleriet. Kustartilleriets

sammanlagda årsbehov av värnpliktiga (inskrivningskontingent)

har av försvarsutredningen beräknats på sätt framgår av sid. 456 i betänkandet.

Chefen för marinen och inspektören för kustartilleriet ha framhållit,

att tilldelningen till kustartilleriet av värnpliktiga avsedda för handräckningstjänst

icke kunde anses fylla de krav, som komme att framträda i och med

den nya organisationens genomförande. För kustartilleriet förelåge behov

av en årskontingent på omkring 300 man mot av utredningen beräknade 200

man. På grund av rådande total brist på värnpliktiga av denna kategori kunde

dock något yrkande i denna fråga för närvarande icke framställas.

Enär det ankommer på Kungl. Maj:t att i kommandoväg utfärda närmare

bestämmelser rörande de värnpliktigas tilldelning, saknar jag anledning att

taga ställning till försvarsutredningens beräkningar rörande kustartilleriets

årsbehov av värnpliktiga.

Vid mina kostnadsberäkningar har jag emellertid utgått från det av försvarsutredningen

angivna behovet.

Fast anställd personal.

Kustartilleriets officerskår rekryteras för närvarande på i princip samma

sätt som sjöofficerskåren. Underofficerskåren rekryteras uteslutande från det

fast anställda manskapet. Kustartilleriets manskap rekryteras helt genom

kontraktsanställning med en första anställningstid omfattande tre år.

F ör svar s utredning en.

Försvarsutredningen har beträffande officersrekryteringen anfört att

denna syntes böra ske i huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreslagits

beträffande flottan. Rekryteringen borde sålunda ske dels över den s. k.

studentvägen, dels över manskapsvägen. Den nuvarande rekryteringen manskapsvägen

med anlitande av studiestipendier föresloges ej längre skola

komma till användning. I fråga om kvotsiffrorna för rekrytering olika vägar

borde gälla motsvarande som för flottan.

Även vid kustartilleriet hade under senare år viss rekrytering av officerskåren

skett genom ordnande av särskilda utbildningskurser för officerare i

kustartilleriets reserv och för underofficerare å aktiv stat. För att under de

s. 551 Kontrollera mot PDF

551

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

närmaste åren kunna genomföra den enligt förevarande utredning erforderliga

utökningen av kustartilleriets officerskår kunde det måhända bliva nödvändigt

att jämväl i fortsättningen i viss utsträckning utnyttja angivna rekryteringsvägar.

Beträffande underofficerskårens rekrytering har utredningen icke

förutsatt annan ändring än den som följer av de ändrade grunderna för utbildningen,

för vilka redogöres i närmast följande avsnitt.

I avseende å rekryteringen av manskap har utredningen anfört, att

densamma syntes i stort sett böra ske på motsvarande sätt som för närvarande.

Första anställningstiden borde dock omfatta fyra år. Utredningen hade tagit

under övervägande frågan, om även vid kustartilleriet manskap borde vinna

anställning över stat under ett halvt år före den egentliga anställningstiden, på

sätt som föreslagits för arméns vidkommande. För vinnande av överensstämmelse

med marinen i övrigt hade emellertid utredningen icke ansett sig böra

föreslå ett sådant förfarande. Sedan lämpligheten av ett dylikt anställningssystem

prövats och erforderlig erfarenhet vunnits, kunde måhända spörsmålet

för kustartilleriets del upptagas till förnyad prövning. Liksom föreslagits beträffande

flottan, borde vid kustartilleriet manskap före kommendering till

underofficersutbildning förbinda sig att kvarstanna i tjänst såsom flaggkorpral

under ytterligare ett anställningsår efter det underofficersutbildningen avslutats,

därest underofficersbefordran icke därunder erhölles.

Yttranden.

Inspektören för kustartilleriet har, under erinran om sistnämnda förslag,

ifrågasatt huruvida icke med hänsyn till den omfattande utbildning, som av

staten beståtts vederbörande, förbindelsen i stället borde utsträckas att omfatta

förslagsvis två år. Detta borde då gälla hela krigsmakten.

För svar sväsendets underbefälsförbund har icke haft något att erinra mot

den föreslagna omläggningen av den s. k. manskapsvägen vid officersutbildningen.

Förbundet har emellertid därvid förutsatt även för kustartilleriet,

att beställningshavare, som genomgått underofficersutbildning och som befunnes

väl lämpad för fortsatt utbildning till officer, skulle kunna återkommenderas

till läroverket för avläggande av begränsad studentexamen och därefter

erhålla kommendering till sjökrigsskolan. — För vinnande av överensstämmelse

med arméns rekryteringssystem borde jämväl vid kustartilleriet

manskap anställas över stat under ett halvt år före den egentliga anställningstiden.

Detta skulle möjliggöra en effektivare gallring bland aspirantema

på den fasta anställningen.

1942 års försvarsberedning.

Försvarsutredningens förslag rörande officersrekryteringens ordnande hade

icke givit beredningen anledning till annat uttalande än att beredningen, liksom

i fråga om armén, förutsatt, att underbefäl efter genomgången underofficersutbildning

undantagsvis borde, om beställningshavaren först då visat särskild

lämplighet för anställning som officer, kunna beredas möjlighet till fortsatt

officersutbildning.

s. 552 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

552 Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

I fråga om underofficersrekryteringen finge beredningen hänvisa till sitt

uttalande rörande rekryteringen av flottans underofficerare.

Vad slutligen anginge rekryteringen av fast anställt manskap borde, sedan

erfarenheter vunnits av det för armén avsedda systemet för manskapsrekryteringen,

övervägas, om icke samma system borde komma i tillämpning vid

kustartilleriet. Därest detsamma utfölle väl vid armén, syntes nämligen fördelarna

av provtjänstgöring för de nyanställda och kontraktstidens utgång på

våren vara så stora, att de borde utnyttjas också för kustartilleriets del.

Mot försvarsutredningens förslag i fråga om rekryteringen av den fast

anställda personalen vid kustartilleriet har jag i huvudsak intet att erinra.

Förslagen ansluta sig i stort sett till de tidigare i annat sammanhang framförda

förslagen om rekrytering av flottans personal. Enär det emellertid

torde tillkomma Kungl. Maj:t att utan riksdagens hörande meddela närmare

bestämmelser härom, finner jag mig icke nu böra taga slutgiltig ställning

till detaljerna i förslaget. Vid frågans ytterligare handläggning torde de av

underbefälsförbundet och försvarsberedningen framförda synpunkterna beträffande

anställning över stat under ett halvt år före den egentliga anställningstiden

böra tagas under övervägande. Det av inspektören för kustartilleriet

framförda förslaget synes däremot icke för närvarande böra föranleda

åtgärd. Beträffande den av underbefälsförbundet och försvarsberedningen

berörda frågan om möjlighet för underbefäl att efter genomgången

underofficersutbildning erhålla fortsatt officersutbildning får jag hänvisa till

vad jag i motsvarande avseende anfört beträffande armén.

Utbildning.

Allmänna synpunkter.

Försvarsutredningen har å sid. 457 ff. i betänkandet anfört vissa allmänna

synpunkter på kustartilleriets utbildningsfråga ävensom rörande de värnpliktigas

utbildning. Utredningen har därvid förutsatt; att den utökade tjänstgöringstiden

för de värnpliktiga liksom föreslagna förändringar i organisationen

i övrigt krävde en omfattande revidering av formerna och föreskrifterna

för utbildningens organisation och bedrivande inom kustartilleriet. Enär en

utformning i detalj av dessa spörsmål icke varit möjlig att verkställa inom

utredningen, förutsattes, att en sådan i sinom tid komme till stånd. Yissa

modifikationer i de av försvarsutredningen i det följande angivna grunderna

för utbildningens ordnande kunde måhända därvid bliva erforderliga. Erinras

må, att ny värnpliktslag, som utarbetats på grundval av försvarsutredningens

förslag i ämnet, antagits av 1941 års riksdag.

Inspektören för kustartilleriet, som instämt i försvarsutredningens uttalande

om behovet av en revidering av gällande bestämmelser om utbildningen

vid kustartilleriet, har ansett, att en utredning därom snarast borde

komma till stånd. Mot vad utredningen anfört i fråga om utbildningen vore

emellertid i det väsentliga intet att erinra.

s. 553 Kontrollera mot PDF

553

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Mot de av utredningen anförda synpunkterna beträffande utbildningen Departementsvid

kustartilleriet har jag i stort sett intet att erinra. Såsom i det föregående c efenanförts

har jag emellertid förutsatt, att en särskild utredning kommer till

stånd rörande organiserandet av utbildningsarbetet inom marinen.

Det fast anställda manskapets utbildning.

Gången av det fast anställda manskapets utbildning är enligt nuvarande

organisation i stora drag följande.

Första anställningsåret avses för rekrytutbildningen, efter vars slut stamrekryten

blir uppflyttad till 2. klass kustartillerist. Under andra anställningsåret

genomgås korpralskola och under tredje anställningsåret furirskola, varefter

följer ett å två års praktisk tjänstgöring. Underofficersutbildningen,

som är tvåårig eller i vissa fall treårig, genomgås i regel under sjätte och

sjunde anställningsåren. Såväl rekryt- som underbefäls- och underofficersutbildningen

äger rum dels i teoretiska skolor —- i både militära och allmänbildande

ämnen — dels i praktiska kurser.

För svar sutredningen har såsom tidigare angivits strävat efter att lägga det

fast anställda manskapets utbildning inom hela försvarsväsendet efter så ensartade

grunder som möjligt med hänsyn tagen till de särskilda försvarsgrenarnas

speciella krav. Utredningen har beträffande utbildningen av kustartilleriets

fast anställda manskap i huvudsak anfört följande:

För underbefälsutbildningen erfordrades enligt utredningens mening två

och ett halvt år. Första året genomginge de fast anställda rekrytskola, omfattande

en första och en andra kurs, vardera av omkring sex månaders längd.

För att eleverna i allmänbildningsavseende skulle erhålla ett tillfredsställande

utgångsläge för sin militära skolning, bibringades dessa under första

kursen huvudsakligen undervisning i allmänbildande ämnen (motsvarande

första klassen i skolsystemet). Vid sidan av den bokliga undervisningen ansloges

även viss tid till fysisk och allmän militär fostran. Andra kursen i

rekrytskolan vore helt praktisk och genomginges tillsammans med de värnpliktiga

i allmänhet.

Efter avslutad rekrytskola följde vid början av det andra anställningsåret

en underbefälsskola av ett och ett halvt års längd. Nämnda skola uppdelades

i tre kurser, varav utbildningen under den första kursen bedreves inom ramen

av taktiska förband och i likhet med andra kursen gåves en mera praktisk inriktning.

Under den andra kursen skedde den fortsatta utbildningen inom

vederbörlig bataljon. Tredje kursen däremot förutsattes komma att huvudsakligen

omfatta teoretisk utbildning.

Vid avslutandet av underbefälsskolans tredje kurs skedde utnämning till

korpral. Korpral, som under tjänstgöring det därpå följande sommarhalvåret

befunnes lämplig, kunde den 1 oktober samma år vinna befordran till flaggkorpral.

Under den fortsatta tjänstgöringen borde underbefälet genomgå särskilda

utbildningskurser, avseende att vidmakthålla och utöka förut inhämtade kunskaper

och färdigheter i olika grenar av tjänsten ävensom att bibringa viss

specialutbildning.

Yad beträffade anordnande av frivilliga kurser i allmänbildande ämnen för

kustartilleriets manskap borde i stort sett gälla motsvarande som i denna

fråga anförts under avsnittet om utbildningen vid flottan.

s. 554 Kontrollera mot PDF

Departements*

chefen.

554 Kungl. Maj ds proposition nr 210.

Gången av stammanskapets utbildning och tjänstgöring under första anställningstiden

enligt försvarsutredningens förslag framgår av en å sid. 460

i betänkandet intagen tablå.

Försvarsväsendets underbefälsförbund har i fråga om den framlagda utbildningsplanen

i princip icke haft något att erinra. Förbundet önskade

dock framhålla önskvärdheten av att viss undervisning i allmänbildande

ämnen inginge också i underbefälsutbildningen.

Försvarsutredningens förslag föranleder från min sida intet annat yttrande

än att detsamma synes väl ägnat att ligga till grund för de fortsatta

överväganden rörande det fast anställda manskapets utbildning, som enligt

det föregående böra komma till stånd. Såsom jag under rubriken Rekrytering

anfört, bör därvid bland annat övervägas möjligheten att låta anställningstiden

börja med ett halvt års anställning över stat. Jag har förutsatt, att

nämnda halvår i så fall skulle väsentligen utnyttjas för undervisning i allmänbildande

ämnen.

Underofficersutbildningen.

Såsom redan i samband med det fast anställda manskapets utbildning angivits,

pågår vid nuvarande organisation utbildningen till underofficer vid

kustartilleriet under två eller i vissa fall tre år. Den teoretiska utbildningen

äger i regel rum vid kustartilleriets underofficersskola i Karlskrona under

tvenne på varandra följande läsår. Sommaren mellan de båda läsåren utnyttjas

för trupp tjänstgöring. För en mindre del av underofficerseleverna

äger utbildningen rum under två år vid arméns underofficersskola i Uppsala,

i vilket fall dock i regel ett års förberedande utbildning erfordras.

För svar sutredningen, som i annat sammanhang framhållit önskvärdheten

av att underofficersutbildningen i vad avser allmänbildande ämnen äger rum

vid en för försvarsväsendet gemensam läroanstalt — försvarsväsendets läroverk

—- bär i förevarande sammanhang anfört följande:

Utbildningen till underofficer på aktiv stat skulle enligt utredningens förslag

bedrivas dels vid försvarsväsendets läroverk, dels vid marinen. Inträde

i läroverkets andra klass beräknades normalt kunna ske vid början av femte

anställningsåret.

Efter genomgång av försvarsväsendets läroverk skulle eleverna — normalt

vid början av sjunde anställningsåret — beordras till marinens underofficersskola.

Under den därpå följande sommaren avslutades utbildningen till underofficer

med en kurs av huvudsakligen praktisk art vid kustartilleriet. Kompetens

för befordran till underofficer av 2. graden inträdde den 1 oktober det

år utbildningen avslutades.

Den praktiska kursen vid kustartilleriet borde för elever tillhörande

maskinavdelningen förläggas till sommaren omedelbart före kommenderingen

till marinens underofficersskola.

Underofficerare å aktiv stat borde under sin tjänstgöring för vidmakthållande

och utökande av tidigare inhämtade kunskaper och färdigheter, ävensom

för att bibringas viss specialutbildning, genomgå särskilda utbildningskurser.

Utbildningen till underofficer på aktiv stat enligt av försvarsutredningen

sålunda angivna riktlinjer framgår närmare av en å sid. 461 i betänkandet intagen

översikt.

s. 555 Kontrollera mot PDF

555

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Försvarsväsendets underbefälsförbund har med principiell anslutning till

utredningens förslag rörande organisationen av underofficersutbildningen vid

kustartilleriet endast velat framhålla, att de synpunkter, som i fråga om utbildningen

vid flottan anförts beträffande tidigare kommendering till underofficersutbildning

av realskoleynglingar samt dessas tur till underofficersbefordran,

ägde motsvarande tillämplighet för kustartilleriets del.

Icke heller mot utredningens förslag i denna del har jag i princip något Departement

att erinra. Den av underbefälsförbundet väckta frågan om tidigare kommen- c,irtendering

till underofficersutbildning av manskap, som avlagt realexamen, torde

böra tagas under övervägande i samband med den förut berörda utredningen

rörande utbildningen inom marinen.

Officersutbildningen.

Utbildningen till officer på aktiv stat vid kustartilleriet omfattar vid nuvarande

organisation en tid av omkring 39 månader. Efter aspirantantagning

omkring den 15 juni bedrives utbildningen vid en aspirantkurs i omkring

tre månader, varefter följer antagning till kadett. Kadetterna utbildas därefter

under en vinter och tre somrar vid truppförbanden och under de två

sista vintrarna vid sjökrigsskolan. Efter tredje sommarens utbildning sker

antagning till e. o. fänrik.

Utbildningen till reservofficer omfattar vid nuvarande organisation omkring

17 månader. Efter fullgjord första värnpliktstjänstgöring sker antagning till

reservkadett, varefter utbildningen omfattar tre månader vid sjökrigsskolan och

fem månaders utbildning vid truppförband, varpå nästkommande år följer en

månads utbildning vid truppförband under regementsövningarna.

Försvarsutredningen har i anslutning till vad utredningen anfört vid behandlingen

av frågan om kustartilleriets officersrekrytering yttrat följande:

Rekryteringen av såväl stam- som reservofficerare borde för kustartilleriets

vidkommande alltjämt i första hand ske genom antagning och utbildning av

officers- och reservofficersaspiranter (kadetter och reservkadetter). I utbildningen

till officer å aktiv stat borde — liksom sedermera under tjänstetiden

såsom officer — även ingå tjänstgöring (kurs) ombord å flottans fartyg. Utbildningen

av reservofficersaspiranter borde från och med underbefälskursens

början liksom nu uppdelas å följande utbildningsgrenar, nämligen sjöfrontsartilleritjänst,

luftvärnsartilleritjänst samt signal- och mintjänst. Oaktat denna

uppdelning borde under den fortsatta utbildningen elever, tillhörande endera

utbildningsgrenen, bibringas vissa både teoretiska och praktiska insikter

beträffande övriga utbildningsgrenar.

Vid utbildningen av officers- och reservofficersaspiranter borde principiellt

eftersträvas en såvitt möjligt gemensam utbildning såväl de båda kategorierna

sinsemellan som med övriga värnpliktiga. Med hänsyn till nödvändigheten

av en relativt tidig specialisering av utbildningen hade dock utredningen

funnit, att vissa svårigheter förelåge härför. Under första vinterhalvåret,

då samtliga kategorier borde fördelas till utbildning inom ramen av taktiska

förband, syntes dock i viss utsträckning såväl gemensam utbildning som

gemensam förläggning kunna åvägabringas.

I den mån antalet platser och övriga omständigheter det medgåve, kunde

opaginerad Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

006 Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

reservofficersaspiranter ävensom värnpliktiga i allmänhet, som fyllde fastställda

fordringar, under utbildningens gång övergå till utbildning till officer

på aktiv stat.

Underbefäl vid kustartilleriet, som önskade erhålla utbildning till officer å

aktiv stat, skulle till en början avlägga examen å C-linjen vid försvarsväsendets

läroverk. Denna utbildning, som krävde tre vinterhalvår (för dem som

avlagt realexamen två), påbörjades normalt vid ingången av femte anställningsåret.

Under sommarhalvåren mellan de olika klasserna och efter tredje

klassen fullgjorde eleverna trupptjänstgöring vid kustartilleriet. Därunder

genomginge de jämväl kompletterande utbildning: för elever, som tillhörde

artilleriavdelningen, vid signal- och minavdelningen, och för dem, som tillhörde

den senare avdelningen, vid artilleriavdelningen. På hösten vid ingången av

åttonde anställningsåret skedde antagning till kadett och kommendering till

sjökrigsskolans lägre kurs. Utbildningen vore därefter gemensam med övriga

kadetter.

För underbefäl och underofficerare vid kustartilleriet, vilka avlagt begränsad

eller fullständig studentexamen och önskade vinna anställning såsom

officerare i reserven, borde utbildningen omfatta omkring tolv månader

och anslutas till reservofficersaspiranternas underofficerskurs och reservkadetternas

kurs vid sjökrigsskolan.

Gången av utbildningen till officer på aktiv stat och till reservofficer enligt

utredningens förslag framgår av två å sid. 463 och 464 i betänkandet intagna

översikter.

Inspektören för kustartilleriet har i fråga om den fortsatta utbildningen

såsom officer framhållit, att det syntes angeläget, att vissa elever vid sjökrigshögskolan

bibringades förtrogenhet med krigföringens medel och metoder

vid andra försvarsgrenar. Lika angeläget vore, att kustartilleriofficeren

under de första tjänstgöringsåren liksom efter avslutad högskoleutbildning

bleve förtrogen med tjänsten vid flottan. I sådant syfte borde vissa kvalificerade

officerare årligen beordras till tjänstgöring därstädes.

Kustartilleriets reservofficersförbund har anfört, att antagning till fänrik,

vilken av försvarsutredningen föreslagits skola äga rum den 1 oktober eller

en månad senare än vid armén, borde ske senast den 1 september fjärde

året. En ändring i denna riktning skulle vara till båtnad för tjänsten under

regementsövningarna samt underlätta den frivilliga rekryteringen till reservofficerskåren

vid kustartilleriet, vilken enligt betänkandet förutsattes såsom

den normala.

Försvarsväsendets underbefälsförbund har ansett, att underbefäl, som

genomgått kustartilleriets underofficersskola, efter viss komplettering av kunskaperna

i matematik och fysik borde liksom hittills kunna vinna anställning

som reservkadett för utbildning till reservofficer.

Det av försvarsutredningen framlagda förslaget rörande officersutbildningen

vid kustartilleriet synes i huvudsak böra läggas till grund för utformandet

av erforderliga bestämmelser i ämnet. Den i det föregående förordade

utredningen rörande utbildningen inom marinen kan givetvis föranleda

vissa jämkningar i förslaget.

s. 557 Kontrollera mot PDF

557

Kunyl. Maj:ts proposition nr 210.

Såsom kustartilleriets reservofficersförbund anfört, torde officersutbildningen

böra avkortas med en månad för att utnämningen till fänrik i likhet

med vad som avses bliva fallet vid armén skall kunna äga rum omedelbart

före regementsövningarna i stället för efter dessa. Enär officersutbildningen

vid flottan icke synes kunna förkortas på motsvarande sätt, kommer härigenom

olikhet att råda inom marinens båda vapenslag. För vinnande av

rättvisa med avseende å turberäkningen inom marinen torde möjligen särskilda

bestämmelser bliva erforderliga.

Den nuvarande av underbefälsförbundet omnämnda utbildningsvägen till

reservofficer för underbefäl, som genomgått underofficersskola och därefter

kompletterat kunskaperna i matematik och fysik, torde alltjämt böra hållas

* öppen.

Jämväl beträffande här berörda utbildningsfrågor lärer det ankomma på

Kungl. Maj:t att meddela beslut.

E. För marinen gemensam personal.

Mariningenjörkåren.

Stampersonal.

Mariningenjörkåren utgör en civilmilitär kår under ledning av en chef,

marinöverdirektören (i lönegraden Cb2), tillika chef för marinförvaltningens

ingenjöravdelning. I övrigt omfattar kåren för innevarande budgetår

3 marindirektörer av 1. graden,

5 marindirektörer av 2. graden,

13 förste mariningenjörer,

8 mariningenjörer av 1. graden,

16 mariningenjörer av 2. graden,

5 specialingenjörer av 1. graden,

2 specialingenjörer av 1. eller 2. graden,

12 specialingenjörer av 2. graden,

10 specialingenjörer av 3. graden,

5 extra mariningenjörer,

5 mariningenjörsstipendiater och

8 marinunderingenjörer.

Mariningenjörkåren är för närvarande uppdelad i två grupper, egentliga

mariningenjörer och specialingenjörer. Under det att de sistnämnda direkt

antagas i vederbörliga fack såsom färdigutbildade ingenjörer, sker de egentliga

mariningenjöremas rekrytering från marinens kadettkår tillhörande

mariningenjörskadetter, vilka i särskild ordning kommenderats till ingenjörsutbildning.

Specialingenjörerna tillhöra följande olika fack: elektro-, radio-,

artilleri-, torped-, min-, verkstads- och stationsingenjörer samt kemister,

varvid den tekniska utbildningen beträffande artilleri-, torped-, min- och verkstadsingenjörerna

som regel bibringats i teknisk högskolas fackavdelning för

maskinteknik, under det att stationsingenjörernas utbildning ägt rum vid fackavdelning

för väg- och vattenbyggnad.

s. 558 Kontrollera mot PDF

558

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Försvar sutredningen.

Försvarsutredningen har i fråga om specialingenjörerna framhållit, att

erfarenheterna beträffande rekryteringen av specialingenjörer givit vid

handen, att dessa ingenjörer vid antagningen i regel saknade den militära och

marintekniska utbildning, som vore en förutsättning för ett effektivt arbete.

Den bästa vägen att råda bot för de angivna olägenheterna syntes utredningen

vara att dels tillämpa ett enhetligt system för antagning och utbildning

av all personal vid mariningenjörkåren, dels genom koncentrering på ett

mindre antal specialiteter inom kårens ram söka bereda bättre och jämnare

befordringsmöjligheter för samtliga fackingenjörer. Härom har utredningen

anfört:

Frågan rörande rekrytering och utbildning belyses närmare i ett följande

sammanhang och utredningen vill här endast framhålla, att vid en likartad

rekrytering och anställning skäl icke längre föreligga att bibehålla en uppdelning

av mariningenjörkåren i egentliga mariningenjörer och specialingenjörer.

Det torde ur organisatorisk synpunkt vara fördelaktigt att samtliga betraktas

som egentliga mariningenjörer, ehuru de vid sidan av en enhetlig

grundläggande marin utbildning äga olika teknisk specialutbildning.

För att underlätta uppnåendet av enhetlighet borde — enligt vad utredningen

vidare föreslagit — huvuddelen av de nuvarande specialingenjörerna

överföras till att bliva egentliga mariningenjörer. Återstående specialingenjörer,

tillhörande specialiteter utan sjömilitär betoning, borde i stället efter

hand avföras från kåren och ersättas med civil personal. Det syntes sålunda

ej erforderligt att inom mariningenjörkårens ram bibehålla verkstadsingenjörer,

stationsingenjörer och kemist. Denna personal avsåges icke under några

förhållanden för tjänstgöring ombord å örlogsfartygen och syntes icke heller

vid tjänstgöring i land böra ha annat än civil ställning. De nuvarande innehavarna

av förefintliga befattningar i dessa tre fack borde därför, med bibehållande

av full tjänstgöringsskyldighet och löneförmåner enligt avlöningsreglementet,

överföras på övergångsstat.

I fråga om personalens tjänstgöringsförhållanden och mariningenjörkårens

omfattning har det synts försvarsutredningen vara en naturlig sak, att mariningenjörer

med specialutbildning såsom elektro-, radio-, artilleri-, torped- eller

miningenjör efter avslutad utbildning — d. v. s. efter vunnen anställning så*som

mariningenjörer av 2. graden — avsåges för tjänstgöring uteslutande inom

eget fack. För mariningenjörer med specialutbildning som skeppsbyggnadsingenjörer

borde ur effektivitetssynpunkt såväl en ytterligare specialisering

som en begränsning av antalet verksamhetsgrenar komma till stånd. Förutom

för sjötjänstgöring borde dessa ingenjörer sålunda i huvudsak avses för konstruktions-

och planläggningsverksamhet, kontrollantverksamhet vid örlogsoch

privatvarv samt lärarbefattningar vid marinens skolor. Däremot borde

vissa befattningar inom marinförvaltningen och i örlogsvarven, som hittills

bestritts av mariningenjörer, med fördel kunna omhändertagas av civil personal,

direkt anställd för respektive befattningar.

Behovet av stampersonal vid mariningenjörkåren har av utredningen efter

s. 559 Kontrollera mot PDF

559

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

dessa grunder beräknats till 104. Fredsfördelningen för vinterhalvåret framgår

av en å sid. 467 i betänkandet införd tablå.

I fråga om behovsberäkningen bär försvarsutredningen ytterligare framhållit,

att densamma uppgjorts under förutsättning att den nuvarande organisationen

av örlogsvarven i princip bibehölles. Skulle organisationen komma

att ändras i den riktningen, att särskilda marinverkstäder skapades, beräknades

antalet skeppsbyggnadsingenjörer kunna minskas med 5.

Försvarsutredningen har vidare anfört, att den omfattande ökningen av

marinens fartygsmateriel medfört en väsentlig ökning i arbetsbördan för

marinöverdirektören och preliminärt förordat en placering för denne i lönegraden

Cb 3.

Enligt utredningens mening borde inom marinförvaltningen skapas en ny

tjänstegrad inom mariningenjörkåren, vilken i principiell anslutning till övriga

tjänstegrader inom kåren borde benämnas förste marindirektör. Beställningen,

vilken liksom nu vore fallet med marinöverdirektörsbeställningen borde tillsättas

med förordnande på viss tid, borde uppföras i lönegraden Cb 1.

Försvarsutredningen har å sid. 468 i betänkandet redogjort för de grunder,

efter vilka fördelningen av beställningarna för marindirektörer av 1. graden

och marindirektörer av 2. graden borde ske.

Sammansättningen av mariningenjörkåren enligt utredningens förslag framgår

av en å sid. 469 i betänkandet intagen tabell.

Försvarsutredningen har framhållit, att så länge frågorna rörande den centrala

försvarsförvaltningens och örlogsvarvens organisation icke vore lösta,

den föreslagna personalförteckningen icke kunde anses definitiv. Jämkningar i

olika riktningar kunde komma att visa sig erforderliga. På de totala lönekostnaderna

för mariningenjörkåren syntes de emellertid icke komma att utöva

större inflytande.

Såsom nyss anförts, har försvarsutredningen föreslagit, att vissa specialingenjörer,

nämligen stationsingenjörer, verkstadsingenjörer och kemist, skola

överföras på övergångsstat och efter hand ersättas med civil personal. Därvid

borde enligt utredningens mening i stället för stationsingenjörerna vid örlogsvarven

anställas civila byggnadsingenjörer, förslagsvis uppförda i lönegrad

MEo 27. Såväl dessa byggnadsingenjörer som de civila ingenjörer, som komme

att ersätta verkstadsingenjörerna och kemisten, borde framdeles avlönas med

anlitande av sakanslag.

Yttranden.

Försvarsutredningens förslag beträffande mariningenjörkåren har upptagits

till behandling i flera av yttrandena.

Sålunda ha cheferna för Ostkustens och Sydkustens marindistrikt ansett,

att åtminstone vissa av mariningenjörerna borde vara officerare.

Förslaget om överflyttande av ett flertal av mariningenjörkårens nuvarande

uppgifter å civil ingenjörspersonal har mött invändningar av marinöverdirelctören,

av försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers förbund samt i viss mån

även av svenska teknologföreningen, medan däremot chefen för kustflottan

s. 560 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

560 Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

uttalat, att vissa uppgifter, för vilka utredningen förutsatt mariningenjörer, i

stället borde fullgöras av civil arbetskraft.

I samtliga här berörda yttranden har framhållits, att det av försvarsutredningen

beräknade antalet ingenjörer vore alltför litet. I samma riktning har

jämväl marinförvaltningen uttalat sig.

Slutligen ha i ett flertal yttranden anförts vissa synpunkter i avlöningsfrågorna.

1942 års för sv ar sberedning.

Försvarsberedningen, som hänvisat till att den i annat sammanhang behandlat

frågor angående samtliga ingenjörkårer vid försvarsväsendet, har

föreslagit, att några ändringar i mariningenjörkårens sammansättning icke

vidtoges, förrän resultatet av den föreslagna utredningen rörande den ingenjörtekniska

organisationen inom försvarsväsendet förelåge och kunde prövas.

Beredningen ville dock redan nu uttala, att densamma icke funne något att

erinra mot att för marinöverdirektören avsåges en högre löneställning än

den som för närvarande vore bestämd. Till dess slutlig ställning kunde

tagas till mariningenjörkårens organisation och sammansättning borde det

ökade behovet av mariningenjörer, i den mån det omedelbart måste tillgodoses,

fyllas genom anställande av extra personal, och då i första hand

för sådana befattningar, där nu placerade mariningenjörer kunde ersättas

med civila ingenjörer. Därest civila byggnadsingenjörer skulle ersätta stationsingenjörerna

vid örlogsvarven, borde de civila byggnadsingenjörerna

tills vidare icke placeras i högre lönegrad än MEo 21, d. v. s. samma lönegrad

som den, vilken beräknats för byggnadsingenjörerna vid militärbefälsstaberna.

I samband med den tidigare omnämnda utredningen borde jämväl

frågan om mariningenjörkårens rekrytering och utbildning bliva föremål

för övervägande.

I annat sammanhang har jag anfört, att fragan om utnyttjandet inom den

militära organisationen av ingenjörtekniskt utbildad personal borde göras

till föremål för särskild utredning. Enär denna utredning bör omfatta jämväl

mariningenjörkårens ställning och arbetsuppgifter, har jag ansett mig här

böra allenast kortfattat redogöra för de förslag och synpunkter, som framkommit

i de avgivna yttrandena. I avvaktan på resultatet av nämnda utredning

och då mariningenjörkårens sammansättning jämväl är i hög grad

avhängig av den militära förvaltningsapparatens framtida organisation, anser

jag mig icke för närvarande böra taga slutlig ståndpunkt till frågan om mariningenjörkårens

organisation.

Såsom utgångspunkt för mina kostnadsberäkningar har jag emellertid använt

de av försvarsutredningen framlagda beräkningarna rörande personalbehovet

inom mariningenjörkåren. Därest det fortsatta utredningsarbetet

skulle giva vid handen, att mariningenjörkåren bör givas större omfattning än

vad utredningen förutsatt, varvid i stället den mindre fast anställda ingenjörspersonalen

skulle kunna decimeras, torde detta icke behöva föranleda någon

s. 561 Kontrollera mot PDF

561

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

mer avsevärd kostnadsökning. Medan avlöningskostnaderna för mariningenjörkåren

ökas, torde nämligen vissa sakanslag — med hänsyn till att desamma

i mindre utsträckning behöva tagas i anspråk för avlöning av civila ingenjörer

— kunna i motsvarande mån reduceras.

Jag återkommer i annat sammanhang till frågan, huruvida redan för nästkommande

budgetår bör — utan avbidan på nyss berörda utredningar —

möjliggöras en mindre ökning av mariningenjörkårens personal. I avbidan på

resultatet av den pågående förvaltningsutredningen kan jag emellertid icke

förorda ändrad löneställning för marinöverdirektören eller tillskapande för

en befattningshavare inom marinförvaltningen av en ny tjänstegrad inom

mariningenjörkåren.

Reservpersonal.

Mariningenjörkårens reserv rekryteras för närvarande förutom av pensionsavgången

personal endast genom tillförande av sådana mariningenjörer av

2. graden i mariningenjörkårens reserv, f. d. mariningenjörsstipendiater, vilka

av en eller annan anledning ej kunnat eller ej önskat erhålla anställning på

stat. Behovet av reservpersonal har varit väsentligt större än tillgången.

Försvarsutredningen har framhållit att verkställda beräkningar utvisa behovet

av en omfattande reserv av mariningenjörer. Det har därför synts försvarsutredningen

erforderligt att införa en ny kategori mariningenjörer i

reserven, vilka redan såsom marinunderingenjörer skulle anställas i densamma

och sålunda bilda en kategori »reservanställda».

Antalet aspiranter, som skulle få antagas till kadetter, borde bestämmas

med hänsyn till det önskade sammanlagda antalet marinunderingenjörer vid

stammen och reserven. Efter avlagd examen vid teknisk högskola borde

kadetterna, beroende på antalet lediga platser samt kunskaper och lämplighet

ävensom vederbörandes egna önskemål, utnämnas till marinunderingenjörer

antingen vid stammen eller i reserven.

De marinunderingenjörer, som utnämnts i reserven, borde för vidare utbildning

omedelbart fullgöra lika lång tjänst som marinunderingenjörerna vid

stammen, d. v. s. 18 månader. Dels vore denna tjänstgöring av direkt betydelse

och värde både för deras användbarhet som ingenjörer i reserven och för deras

fortsatta civila tekniska verksamhet, dels kunde ådagalagd lämplighet och duglighet

under underingenjörstiden för de samma årskurs tillhörande medföra

en förnyad omprövning av förutsättningarna för vinnande av stipendium och

anställning på stat.

Efter fullgjord tjänstgöring borde de reservanställda marinunderingenjörerna

utnämnas till mariningenjörer av 2. graden i reserven. Intill 47 års

ålder borde de sedan vara skyldiga att fullgöra en repetitionsövning om 60

dagar för varje femårsperiod. Efter fullgjorda två repetitionsövningar borde

utnämning ske till mariningenjör av 1. graden i reserven. Reservanställd mariningenjör

borde kvarstå i reserven intill fyllda 55 år samt vara berättigad till

pension etc. enligt samma grunder, som gällde för motsvarande officerare i

flottans reserv.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 saml. Nr 210.

377 42 36

s. 562 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

562 Kungl. May.ts proposition nr 210.

Enär samtliga frågor rörande mariningenjörkåren böra lösas i ett sammanhang,

bör jämväl mariningenjölkarens reservorganisation upptagas till

granskning i den förutnämnda utredningen rörande utrfytt jandet av den ingen

jörtekniskt utbildade personalen inom försvarsväsendet. Jag är därför icke

beredd att nu framlägga något förslag i frågan. Av samma skäl bär jag ansett

mig kunna underlåta att här redogöra för vissa detaljspörsmål, som behandlats

i de av marinöverdirektören, flottans reservofficersförbund och försvarsväsendets

civilmilitära ingenjörers förbund avgivna yttrandena.

Rekrytering och utbildning.

För närvarande rekryteras mariningenjörkåren — med undantag av specialingenjörerna

— i princip endast bland studenter, vilka såsom mariningenjörsaspiranter

och mariningenjörskadetter undergå en till flottan förlagd militär

och praktisk utbildning, under det den teoretiska tekniska utbildningen sker

vid tekniska högskolan i Stockholm. Under de senaste åren har på grund av

det ökade personalbehovet rekrytering av egentliga mariningenjörer tillfälligtvis

måst ske även av skeppsbyggnadsingenjörer, vilka icke varit mariningenjörsaspiranter

och mariningenjörskadetter.

Försvarsutredningen har beträffande mariningenjörkårens rekrytering och

utbildning icke kunnat finna någon annan rekryteringsväg än den nuvarande

studentvägen möjlig. Härom har utredningen yttrat följande:

Den grundläggande utbildningen för alla mariningenjörer bör bibringas

under anställning såsom mariningenjörsaspirant. Först efter avslutad aspirantutbildning

synes det erforderligt, att definitiv uttagning göres beträffande

tjänstegren. De mariningenjörskadetter, vilka efter gallring bland aspiranterna

antagas, böra därefter genomgå vederbörlig fackavdelning vid teknisk högskola,

för skeppsbyggnad, maskinteknik eller elektroteknik. Utbildningen

under kadettiden bör i övrigt följa nuvarande principiella program med sommaruppehållen

utnyttjade för utbildning och praktisk tjänstgöring ombord

eller å örlogsvarv m. m.

Vidare har utredningen förordat vissa jämkningar i bestämmelserna rörande

antagning av mariningenjörskadetter samt föreslagit, att mariningenjörskadetter

na under tiden för kommendering till teknisk högskola fortfarande

skola tillhöra sjökrigsskolan och äga åtnjuta samma naturaförmåner som

marinens övriga kadetter.

Marinöver direktör en har ställt sig tveksam till förslaget, att mariningenjörskadetterna

även under studietiden vid teknisk högskola skulle åtnjuta värnpliktigs

förmåner i avseende å bland annat såväl förplägnad som förläggning

och beklädnad. Ett av försvarsutredningen framställt förslag att de båda

yngsta årskurserna mariningenjörskadetter skulle förläggas till sjökrigsskolan

avstyrktes bestämt.

Sistnämnda förslag har jämväl avstyrkts av försvarsväsendets civilmilitära

ingenjörers förbund och 1940 års sakkunniga för den högre tekniska undervisningen,

vilka även anfört vissa synpunkter beträffande villkoren för tillträde

till teknisk högskola.

s. 563 Kontrollera mot PDF

563

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Jämväl i övrigt ha i yttrandena anförts vissa synpunkter beträffande mariningenjörskadetternas

rekrytering och utbildning, för vilka icke här torde

behöva redogöras.

I samband med förutnämnda utredning rörande utnyttjandet inom försvars- Departementsväsendet

av ingenjörtekniskt utbildad personal böra till behandling upptagas chefen.

de av försvarsutredningen framlagda förslagen rörande antagning och utbildning

till mariningenjör ävensom de däröver avgivna yttrandena. Jag har därför

icke nu ansett mig kunna fatta ståndpunkt till desamma.

Marinintendenturkåren.

Stampersonal.

Marinintendenturkåren utgör en militär kår under ledning av en chef, kommendör

vid marinintendenturkåren, tillika chef för marinförvaltningens intendenturavdelning.

I övrigt omfattar kåren innevarande budgetår

4 kommendörkaptener av 1. graden,

1 chef för marinens centrala beklädnadsverkstad (lönegrad Oa 5),

8 kommendörkaptener av 2. graden,

32 kaptener,

20 löjtnanter och

5 fänrikar.

Härtill kommer ett antal extra ordinarie fänrikar.

Försvarsutredningen.

Försvarsutredningen har föreslagit, att chefen för marinintendenturkåren,

vilken för närvarande tillhör lönegraden Öb 1, i enlighet med ett av marinförvaltningen

avgivet förslag skall placeras i lönegrad Öb 2 samt att vid kåren

skola tillkomma två beställningar i lönegraden Oa 6. Utredningen har härom

närmare anfört följande:

På grund av redan vidtagen ökning av marinens personal och materiel har

intendenturverksamheten kraftigt vuxit i omfattning. En fortsatt utveckling

förknippas med den planerade utvidgningen av marinorganisationen och anläggningen

av nya samt utbyggnaden av befintliga förläggningsanstalter och intendenturförråd.

Denna expansion avspeglar sig även i en betydande ökning av

marinintendenturkåren, varvid---även beställningar i lönegraden Oa 6

avses tillkomma. Med hänsyn till nu anförda omständigheter och då chefen

för kåren bör innehava högre tjänstegrad än därnäst vid kåren förekommande,

har utredningen funnit det motiverat att under benämningen marinöverintendent

upptaga chefsbeställningen i fråga i lönegraden Öb 2. Härvid har

även hänsyn tagits till att en omorganisation av marinförvaltningen med all

sannolikhet kommer att leda till att avdelningscheferna därstädes erhålla

vidgade befogenheter.

I lönegrad Oa 6 föreslår utredningen skola uppföras tvenne beställningar,

av vilka den ena avses för assistenten å marinförvaltningens intendenturavdelning

och den andra för chefen för Sydkustens marindistrikts intendenturförvaltning.

Utredningen har vidare föreslagit, att den nuvarande beställningen i lönegraden

Oa 5 för chefen för marinens centrala beklädnadsverkstad skulle utgå

s. 564 Kontrollera mot PDF

564

Kungl. Maj-.ts proposition nr 210.

ur staten och ersättas med en beställning som kommendörkapten. Den nuvarande

anordningen hade nämligen visat sig medföra väsentliga svårigheter,

då det gällde ett smidigt utnyttjande av kårens regementsofficerare. I samband

med upptagandet i staten av tvenne beställningar i lönegrad Oa 6 borde

pensionsåldern för kommendör vid marinintendenturkaren ändras från nuvarande

65 till 60 år. Den högre pensionsåldern borde avses endast för marinöverintendenten.

Sammansättningen av marinintendenturkåren har av utredningen med

ledning av verkställda mobiliseringsberäkningar sedda i samband med den

avsedda fredsorganisationen föreslagits bliva följande:

Tjänstegrad

Lönegrad

Antal

Chef, marinöverintendent ..................................

Öb 2

i

Kommendörer..............................................

Oa 6

2

Kommendörkaptener........................................

Oa 5

8

Orlogskaptener ............................................

Oa 4

9

Kaptener . . ................................................

Oa 3

42

Löjtnanter...................................................

Oa 2

28

Fänrikar (ej å marintendenturkårens stat)....................

Oc 1

10

Summa

—

100

I fråga om principerna för beräkningen av antalet fänrikar samt för fänrikarnas

anställnings- och befordringsförhållanden har försvarsutredningen

tillämpat samma grunder som beträffande flottans fänrikar.

Av marinintendenturkårens personal har försvarsutredningen beräknat

sammanlagt 16 officerare för ordinarie tjänstgöring vid kustartilleriet.

Utredningen har med hänsyn till det sätt, på vilket beräkningarna för fredsorganisationen

blivit gjorda, ansett det som regel icke bliva erforderligt att

placera första årets fänrikar på mera självständiga befattningar, vilket vid

nuvarande organisation på grund av kårens ringa storlek och avsaknaden av

ersättningspersonal i allmänhet varit förhållandet.

Y ttr anden.

Chefen för Sydkustens marindistrikt har ansett, att förvaltningsarbetet

inom marinen borde kunna nedskäras och ordnas på billigare sätt. En jämförelse

med armén och flygvapnet visade, att intendenturpersonalen vid

marinen droge proportionsvis alltför stora kostnader. Antingen vore förvaltningsformerna

olämpliga eller ock användes onödigt dyrbar personal. Sålunda

utnyttjades ett alltför stort antal intendenturofficerare i ren kontor stjänst,

där de borde kunna ersättas med civila befattningshavare. Marinintendenturkårens

organisation borde därför underkastas särskild utredning.

Chefen för kustflottan har påpekat, att intendenturförvaltningen vid Ostkustens

marindistrikt kunde väntas bliva i hög grad tagen i anspråk för säkerställande

av försörjningen även för betydande sjöstyrkor inom Stockholms

skärgård. Särskilt därest nämnda förvaltningsorgan, på sätt chefen för kustflottan

i annat sammanhang föreslagit, skulle övertaga de å fästningsintenden
-

s. 565 Kontrollera mot PDF

565

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

turen i Vaxholm för närvarande vilande göromålen, bleve arbetsomfattningen

mycket betydande. Med hänsyn härtill borde för chefen för ifrågavarande förvaltning

avses beställning i lönegraden Oa 6.

Inspektören för kustartilleriet har beräknat behovet av intendenturofficerare

för tjänstgöring vid kustartilleriet till 18. Två beställningshavare borde

sålunda tillkomma utöver försvarsutredningens förslag.

För att intendenturofficerare i högre grad än vad nu är fallet skola erhålla

en grundlig kännedom om tjänsten vid kustartilleriet borde under utbildningen

till officer liksom sedermera under tjänstetiden såsom officer inrymmas

tjänstgöring (utbildning) vid detta vapenslag.

Marinförvaltningen har understrukit, att den föreslagna avsevärda utökningen

av marinintendenturkårens numerär syntes vara ofrånkomlig. De

senaste årens erfarenheter hade tydligt givit vid handen, att kårens numerär

nu vore för liten, varför en ökning även med bibehållen organisation skulle

varit nödvändig. Den ökning av antalet intendenturofficerare, som utredningen

föreslagit, komme troligen snabbt att icke blott absorberas utan även

visa sig alltför ringa. Om så skulle bliva förhållandet kunde man måhända

för att undvika ytterligare utvidgning av kåren, anställa civil personal i stället

för intendenturpersonal.

Då marinförvaltningen under rubriken Öresunds marindistrikt föreslagit

inrättandet i fredstid av en intendenturbefattning för subalternofficer, hemställde

ämbetsverket, att antalet löjtnantsbeställningar vid marinintendenturkåren

måtte ökas till 29.

Chefen för marinen har framhållit, att för vartdera av Göteborgs skärgårds

kustartilleriförsvar (Älvsborgs kustartilleriregemente) och Hemsö kustartilleriförsvar

(Härnösands kustartilleridetachement) borde tillkomma en befattningshavare

ur marinintendenturkåren utöver av utredningen beräknade tre

respektive en.

1942 års för sv a rsb eredning.

Beredningen har icke ansett sig kunna tillstyrka vare sig den föreslagna

omfattande utökningen av marinintendenturkåren eller att chefen för kåren

uppflyttades i lönegraden Öb 2. Yad anginge löneställningen för kårens

chef ville beredningen erinra därom, att denna bestämts så sent som vid 1941

års riksdag; befattningen hade då uppflyttats från lönegraden Oa 6 till lönegraden

Öb 1. Med hänsyn därtill och då intendenturförvaltningens vid

marinen organisation med all säkerhet komme ett påverkas av resultatet

av den pågående förvaltningsutredningen, funnes icke anledning att nu överväga

någon ändrad löneställning för chefen för marinintendenturkåren. Mot

förslaget att chefen för kåren erhölle benämningen marinöverintendent syntes

intet vara att erinra. Jämväl frågan om antalet beställningshavare vid

marinintendenturkåren komme att bliva beroende av förvaltningsutredningens

resultat, och redan detta förhållande talade emot att kåren skulle så väsentligt

ökas som försvarsutredningen föreslagit. Beredningen ville vidare erinra

därom, att frågan om eu avsevärd ökning av antalet beställningshavare

s. 566 Kontrollera mot PDF

566

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

vid kåren varit föremål för prövning vid 1941 års riksdag men att ökningen

då väsentligen begränsats i förhållande till det av chefen för marinintendentnrkåren

framlagda förslaget. Mot den nu föreslagna ökningen hade jämväl

chefen för Sydkustens marindistrikt framställt erinringar. Beredningen delade

denna av chefen för Sydkustens marindistrikt uttalade uppfattning. Det

syntes nämligen beredningen, att åtskilliga befattningar inom marinen, vilka

nu uppehölles av officerare ur marinintendenturkåren, med fördel skulle

kunna besättas med civil personal. Såsom exempel liärå ville beredningen

nämna befattningarna såsom chefer för marindistriktens kameralkontor och

såsom kamrerare vid örlogsvarven, för vilka nu toges i anspråk kommendörkaptener

vid marinintendenturkåren. Vidare kunde nämnas befattningarna

såsom chefer för avlöningsdetaljen och revisionen inom samma kameralkontor.

Även chefsbefattningarna vid de av försvarsutredningen föreslagna

ekonomikontoren vid örlogsstationerna borde tillsättas med civila befattningshavare,

om dessa kontor skulle inrättas, något som beredningen dock

funnit tveksamt. För samtliga angivna befattningar liksom för flera andra

liknande tjänsteuppgifter borde alltså civila befattningshavare komma i fråga

i stället för officerare. I samband härmed borde iakttagas, att åtminstone

vissa av de kamerala befattningarna vid lokalförvaltningarna borde rekryteras

av personal från marinförvaltningens motsvarande civila avdelning (den

nya centrala civilförvaltningen), och tvärtom. Det maste nämligen vara till

fördel för tjänsten, att en viss personalcirkulation komme till stånd mellan

den centrala och de lokala förvaltningarna.

För befattningen såsom chef för marinens centrala beklädnadsverkstad

nu uppförd såsom en särskild beställning å marinintendenturkårens stat

hade försvarsutredningen beräknat en kommendörkapten i lönegraden Oa 5.

Med anledning härav ville beredningen erinra därom, att frågan om marinens

centrala beklädnad sverkstads ställning vore föremål för utredning och att

det kunde anses såsom sannolikt, att för verkstaden komme att avses annan

chef än en beställningshavare på marinintendenturkårens stat. På grund

härav borde icke nu beräknas en beställningshavare pa marinintendenturkårens

stat för denna chefsbefattning. I kårens stat borde visserligen den

nuvarande beställningen för chefen för denna verkstad tills vidare sammanföras

med övriga kommendörkaptensbeställningar i lönegraden Oa 5, men

härav följde, att en kommendörkaptensbeställning i nämnda lönegrad vid

uppkommande vakans borde indragas. Om en kommendörkapten i lönegraden

Oa 5 vid nyssnämnda tidpunkt alltjämt toges i anspråk såsom chef

för marinens centrala beklädnadsverkstad, borde han anses sasom tjänstledig

i sin egenskap av kommendörkapten vid marinintendenturkåren, och hans

kommendörkaptensbestallning tills vidare uppehållas pa förordnande. Till

staten för marinintendenturkåren borde fogas en anmärkning med nu angivet

innehåll.

Beredningen har slutligen föreslagit, att fragan om marinintendenturkårens

organisation göres till föremål för utredning. Därvid borde jämväl

sättet för marinintendenturkårens rekrytering bliva föremål för övervägande.

s. 567 Kontrollera mot PDF

567

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

I avvaktan på utredningens resultat borde kåren bibehållas vid nuvarande

antal beställningshavare i de olika lönegraderna, dock med iakttagande av

vad som anförts beträffande beställningen såsom chef för marinens centrala

beklädnadsverkstad. Ofrånkomliga behov av marinintendenter för nya tjänstebefattningar

borde tills vidare tillgodoses genom att av beredningen angivna,

vid kameralkontoren och såsom kamrerare vid örlogsvarven placerade

officerare toges i anspråk och på sina nu innehavande befattningar ersattes

med civila extra tjänstemän.

Bland annat med hänsyn till den avsevärda utvidgning av marinorganisa- Departement

tionen, som försvarsutredningen föreslagit, har utredningen ansett erforder- chefen.

ligt med en omfattande utökning av marinintendenturkåren. Chefen för Sydkustens

marindistrikt har emellertid gentemot detta invänt, att intendenturpersonalen

vid marinen i jämförelse med motsvarande personal vid armén och

flygvapnet droge proportionsvis alltför höga kostnader samt att förvaltningsarbetet

inom marinen borde kunna nedskäras och ordnas på billigare sätt.

Därvid har bland annat framhållits, att ett stort antal intendenturofficerare

nyttjades i ren kontorstjänst, som skulle kunna fullgöras av civil personal.

Samma synpunkter hava jämväl framförts av försvarsberedningen. Å andra

sidan har marinförvaltningen framhållit, att den av utredningen föreslagna

personalorganisationen troligen snart komme att visa sig vara för liten.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit anser jag mig icke för närvarande

kunna fatta slutgiltig ståndpunkt till det föreliggande förslaget beträffande

marinintendenturkårens omfattning. Behovet av intendenturofficerare torde

för övrigt jämväl påverkas av resultatet av utredningarna rörande den centrala

förvaltningsverksamheten inom försvarsväsendet ävensom rörande expeditionstjänstens

förenkling och örlogsvarvens organisation.

Frågan om marinintendenturkårens omfattning torde därför böra göras till

föremål för särskild utredning, varvid jämväl bör undersökas huruvida vissa

av försvarsutredningen upptagna befattningar eventuellt kunna besättas med

civil personal. Frågan om uppförande av chefen för marinintendenturkåren,

vilken torde böra benämnas marinöverintendent, i lönegrad Öb 2, och om

uppförande av en kommendörsbeställning för assistenten å marinförvaltningens

intendenturavdelning finner jag mig icke böra upptaga till prövning,

förrän beslut fattats rörande den centrala försvarsförvaltningen.

Ehuru jag sålunda icke anser mig kunna fatta ståndpunkt till försvarsutredningens

beräkningar rörande behovet av intendenturpersonal, torde beräkningarna

emellertid kunna ligga till grund för mina kostnadskalkyler, då ett

ersättande av intendenturpersonal med civil personal icke torde medföra

större ändringar i fråga om lönekostnaderna. Beställningen för chefen för

marinens centrala beklädnadsverkstad synes tills vidare, såsom försvarsutredningen

föreslagit, böra utbytas mot en vanlig beställning såsom kommendörkapten

av 1. graden, varigenom avkommendering från befattningen, när

så erfordras, kan äga rum.

Enär emellertid under alla förhållanden en viss utökning av marininten
-

s. 568 Kontrollera mot PDF

568

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

denturkåren redan under nästkommande budgetår synes erforderlig, lärer möjlighet

böra beredas Kungl. Maj:t att genomföra en begränsad personalförstärkning.

Jag återkommer därtill i annat sammanhang.

Reservpersonal.

Enligt gällande bestämmelser åligger det i marinintendenturkårens reserv

utnämnd (»reservanställd») personal en sammanlagd tjänstgöringsskyldighet

i fredstid av högst 180 dagar, fördelade på tre repetitionsövningar.

Fö r sv ars ut redningen.

Försvarsutredningen har framhållit, att erfarenheterna från senaste årens

försvarsberedskap givit vid handen, att vissa officerare i reserven, framför

allt sådana vilkas första utbildning legat längre tillbaka i tiden, icke på fullt

tillfredsställande sätt kunnat utföra dem förelagda uppgifter. Det ville också

synas, som om en sammanlagd tjänstgöringstid av icke mer än 6 månader i

officersbefattning efter avslutad utbildning knappast kunde anses som tillräckligt

vederlag för erhållande av pension. För övriga befälskategorier låge

samma tjänstgöringstid rätt väsentligt högre, vartill komme att man genom

dylik längre tjänstgöring kunde i viss mån minska behovet av stampersonal.

I principiell överensstämmelse med vad som redan gäller för flottans reservofficerare

och som av utredningen föreslagits att gälla för bland andra marinunderingenjörer

i reserven har utredningen förordat, att reservanställda

fänrikar samt sådana fänrikar i marinintendenturkårens reserv, vilka efter

genomgången stamofficersutbildning vid sjökrigsskolan icke erhållit anställning

vid stammen, borde vara skyldiga att fullgöra 12 månaders fänrikstjänstgöring.

Med hänsyn till vederbörandes civila utbildning borde denna fänrikstjänstgöring

kunna få fullgöras under något av de första officersåren. Fullgjord

fänrikstjänstgöring skulle utgöra ett villkor för vidarebefordran. Vederbörande

officer borde därefter vara skyldig att fullgöra en repetitionsövning

om 2 månader för varje femårsperiod intill uppnådda 47 års ålder. Den tredje

repetitionsövningen borde givas formen av en särskild utbildningskurs, vars

genomgående borde vara villkor för befordran till kapten. Sådan förtidsavgången

personal, som icke minst 4 år varit officer på stat, borde jämväl för

erhållande av befordran till kapten vara skyldig genomgå nyss angivna utbildningskurs.

Frågan i vad mån de sålunda av utredningen föreslagna bestämmelserna

om tjänstgöringsskyldighet för personalen i marinintendenturkårens reserv

skola kunna göras tillämpliga jämväl å personal, som redan nu tillhör denna

reserv, har utredningen ansett böra upptagas till prövning i samband med den

översyn av bestämmelserna rörande denna reserv som utredningen förutsatt

snarast möjligt böra vidtagas.

Försvarsutredningen har erinrat om att visst befäl i flottans reserv jämlikt

gällande reservbefälsförordning vore berättigat att efter fyllda 42 år i stället

för pensionen utbekomma ett mot densamma efter 5 procent kapitaliserade värde

svarande belopp samt föreslagit att samma bestämmelse borde gälla motsvarande

personal i marinintendenturkårens reserv.

s. 569 Kontrollera mot PDF

569

Kungl. Maj-.ts proposition nr 210.

Ekiperingshjälp till reservintendentskadetter och fänrikar i marinintendenturkårens

reserv borde enligt försvarsutredningens uppfattning utgå efter

samma grunder som föreslagits beträffande motsvarande personal i flottans

reserv, d. v. s. endast i samband med antagningen till fänrik och då med 750

kronor.

Y ttr anden.

Mot försvarsutredningens förslag ha marinmyndigheterna icke haft något

att erinra.

Svenska flottans reservofficersförbund har däremot uttalat farhågor för att

en så lång fänrikstjänstgöring som den föreslagna — 12 månader — skulle

medföra vissa vådor för rekryteringen. Med hänsyn till vederbörandes civila

utbildning borde vidare fänrikstjänstgöringen följa omedelbart efter reservofficersexamen.

Dess längd borde begränsas till 6 månader. — Förbundet förordade

vidare, att repetitionsövningarna skulle fullgöras med en månad för

varje treårsperiod. —- Den av utredningen föreslagna obligatoriska kursen för

vinnande av befordran till kapten syntes icke motsvara något nämnvärt beho\,

då här ifrågavarande reservofficerare i regel hade sådana civila sysselsättningar,

som ägde väsentliga beröringspunkter med deras militära tjänstgöring.

Försvarsutredningens förslag synes mig i stort sett kunna läggas till grund Departementsför

utformningen av erforderliga bestämmelser rörande marinintendentur

kårens reservpersonal. Emellertid lärer med den slutliga regleringen av denna

personals anställningsförhållanden böra anstå i avbidan på resultatet av den

i annat sammanhang omförmälda utredningen rörande arméns reservpersonal.

Det är nämligen önskvärt, att i den mån så är möjligt överensstämmelse vinnes

med avseende å anställningsförhållandena för de olika kategorier reservpersonal,

som finnas inom försvarsväsendet.

Rekrytering.

Marinintendenturkåren rekryteras för närvarande endast av studenter,

vilka såsom marinintendentsaspiranter och marinintendentskadetter utbildas

dels vid sjökrigsskolan, dels vid flottan och kustartilleriet.

För svar sutredningen har erinrat om att utredningen vid behandlingen av

sjöofficerskårens rekrytering upptagit frågan om skapande av en annan rekryteringsväg

utöver den nuvarande ordinarie s. k. studentvägen. Utredningen ansåge

för sin del, att i princip samma möjligheter borde öppnas för manskap att

bliva officerare vid marinintendenturkåren som förut angivits i fråga om flottan

och kustartilleriet.

Såsom förut i annat sammanhang angivits, borde sålunda det manskap,

som ansåges böra vidareutbildas till officerare, bibringas den härför erforderliga

allmänutbildningen vid försvarsväsendets läroverk. I dettas C-linje

erhölle de uttagna flaggkorpralerna under 3 eller 2 år — alltså beroende på

omfattningen av föregående skolutbildning — en utbildning motsvarande

avkortad studentexamen. Sedan sådan avlagts, borde inträde omedelbart

s. 570 Kontrollera mot PDF

570

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

vinnas vid sjökrigsskolan med anknytning till dennas första landkurs. För att

möjliggöra denna anknytning bleve det emellertid erforderligt, att ifrågavarande

flaggkorpraler under sommarhalvåren mellan klasserna i läroverket

genomginge kompletterande kurser för att inhämta motsvarande kunskaper

som övriga intendentskadetter bibringats under aspiranttiden. För dem, vilka

tidigare avlagt realexamen och följaktligen endast behövde genomgå två

klasser i läroverket, ägde kurserna rum dels sommaren före påbörjandet av

studierna i läroverket, dels sommaren mellan de båda läsåren. Yad här sagts

gällde för utbildning till officerare vid marinintendenturkåren antagna flaggkorpraler,

vare sig de kommit från flottan eller från kustartilleriet.

I fråga om kvotsiffrorna för rekrytering av marinintendentskadetter olika

vägar syntes man tills vidare böra räkna med samma som för sjöofficerskårens

rekrytering, d. v. s. att omkring 75 procent av platserna borde avses för

aspiranterna och 25 procent för manskap, som genomgått försvarsväsendets

läroverk. Med hänsyn till marinintenden turkår ens ringa storlek bleve emellertid

antalet manskapsvägen komna kadetter obetydligt och borde endast undantagsvis

uppgå till mer än en om året.

Marinintendenturkårens rekrytering bör, såsom försvarsutredningen föreslagit,

kunna ske såväl studentvägen som manskapsvägen med, i sistnämnda

fallet, möjligheter till vidareutbildning för både flottans och kustartilleriets

stammanskap.

Mot vad utredningen i övrigt anfört har jag intet att erinra. Vid utfärdandet

av erforderliga bestämmelser i ämnet bör det ankomma på Kungl. Maj:t

att verkställa de jämkningar i utredningens förslag, som må befinnas lämpliga.

Marinläkarkåren.

Marinläkarkåren utgör en civilmilitär kår under ledning av en chef, marinöverläkaren,

tillika chef för marinförvaltningens sanitetsavdelning. I övrigt

omfattar kåren för innevarande budgetår

3 förste marinläkare,

9 marinläkare av 1. graden,

24 marinläkare av 2. graden samt

12 marinläkarstipendiater.

Härtill komma 2 ögonläkare samt 14 marinläkarstipendiater över stat.

Marinöverläkaren, förste marinläkarna och marinläkarna av 1. graden åtnjuta

lön på stat samt äro tjänstgöringsskyldiga året runt, medan marinläkarna

av 2. graden och marinläkarstipendiaterna på stat, vilka äro tjänstgöringsskyldiga

endast viss del av året, uppbära arvode samt under tjänstgöring

särskild ersättning. Ögonläkarna uppbära arvoden och marinläkarstipendiaterna

över stat under tjänstgöring viss ersättning per dag.

Marinläkarkårens reserv utgöres av pensionsavgången personal samt i

reserven förordnad personal.

F ör svar sutr edning en.

Försvarsutredningen har framhållit, att den ökade omfattning av marinorganisationen,

som utredningens förslag innebure, jämväl nödvändiggjorde

en utökning av marinläkarkåren. I samband med förlängningen av tjänst
-

s. 571 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 210. 571

göringstiden för de värnpliktiga läkarna bleve det emellertid möjligt att i

större omfattning än hittills skett utnyttja dessa för facktjänstgöring.

De vid örlogsstationema och kustartilleriregementena tjänstgörande marinläkarna

av 1. graden hade hittills hänförts till lönegrad Ca 24, under det

att arméns motsvarande befattningar vore uppdelade på regementsläkareoch

bataljonsläkarebeställningar, hänförda till lönegrad Ca 26 respektive

Ca 22. Vid den nu planerade utökningen av örlogsstationema och kustartilleritruppförbanden

kunde det ifrågasättas att vidtaga en omläggning av

vissa beställningar vid marinläkarkåren i principiell överensstämmelse härmed,

detta så mycket mera som marinens ifrågavarande förband m. m. i avseende

på personalstyrka syntes vara större än arméns motsvarande. Med hän-*

syn till den allmänna översyn av tjänsteförteckningarna i de olika avlöningsreglementena,

som avsåges skola äga rum, upptoges emellertid frågan icke i

föreliggande sammanhang.

Utredningen har erinrat om att för arbetet å marinförvaltningens sanitetsavdelning

—- tillika chefens för marinläkarkåren expedition — hittills varit

upptagen en marinläkare av 2. graden, sålunda en till tjänstgöring inkallad

rnarinläkare, vilken åtnjutit dels årsarvode, dels dagarvode. Enär inkallelsen

pågått året runt samt det eftersträvats att kunna binda samme tjänstgörande

läkare till befattningen för längre tid, hade denna anställningsform icke varit

lämplig och icke motsvarat de utgångspunkter, på vilka organisationsformen

med arvodesanställda marinläkare med en minsta årlig tjänstgöringstid om 90

dagar grundats. Då en ständigt arbetande läkare erfordrades och kontinuitet

i befattningen vore önskvärd, borde motsvarande beställningshavare uppföras

å stat. Arbetets art och därmed förenat ansvar borde föranleda att för befattningen

avsåges en beställning såsom förste marinläkare. Den ifrågavarande

beställningen syntes utredningen erforderlig även efter genomförande av en

eventuell koncentrering av den militära sjukvårdsförvaltningen till ett för försvarsväsendet

gemensamt organ.

Det i hög grad ökade arbetet inom sanitetsavdelningen krävde emellertid

tillgång till ytterligare medicinskt utbildad personal. Härför borde avses en

marinläkare av 1. graden, samtidigt tjänstgörande såsom adjutant hos marinöverläkaren

i dennes egenskap av chef för marinläkarkåren och inspektör för

marinens sjukvård.

Försvarsutredningen har föreslagit, att de värnpliktiga läkarna skola med

stöd av den nya värnpliktslagens bestämmelser om utökad tjänstgöringstid erhålla

en grundligare militär utbildning än hittills varit möjligt (jfr sid. 477 f. i betänkandet),

samt har vidare framhållit, att den förutsatta utökningen av tjänstgöringstiden

för värnpliktiga läkare medförde, att de läkarbefattningar, som

tidigare besatts med marinläkarstipendiater på och över stat, hädanefter kunde

besättas med värnpliktiga läkare. Då stipendiatinstitutionen ej heller vore

erforderlig för marinläkarkårens rekrytering, syntes densamma efter en övergångsperiod

böra avskaffas. Denna period måste emellertid omfatta längre

tid än fem år. Av den nuvarande arvodesanställda marinläkarpersonalen

borde följaktligen endast kvarstå — förutom ögonläkarna — marinläkarna av

s. 572 Kontrollera mot PDF

572

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

2. graden vid marinläkarkåren. Dessa beställningar tillsattes för närvarande

på 10 år, varvid årsarvodet under de tre första åren utginge med 2,700 kronor

och under de följande åren med 3,000 kronor. För att ernå viss motsvarighet

till de värnpliktiga läkarnas tjänstgöringsskyldighet syntes anställningstiden

böra utsträckas till 12 år.

Behovet av marinläkare (och värnpliktiga läkare) framginge av de verkställda

mobiliserings- och fredsorganisationsberäkningarna. Vid avvägningen

av i vilken omfattning behovet borde tillgodoses med marinläkare med fast

lön på stat, avsedda för helår stjänstgöring, eller med marinläkare av 2. graden

och värnpliktiga läkare hade i huvudsak nuvarande grunder tillämpats. Utredningen

förutsatte dock, att det ökade behov av läkare, som under vissa månader

av året uppkomme i samband med de värnpliktigas första tjänstgöring

å örlogsstationerna (och vid kustartilleriet), skulle tillgodoses genom kommendering

av icke helårstjänstgörande personal. Benämningen kasernläkare

borde utbytas mot den mera adekvata »stationsläkare».

Personalen å marinläkarkårens stat har av utredningen enligt en å sid.

478 f. i betänkandet införd specifikation beräknats till sammanlagt

1 marinöverläkare,

4 förste marinläkare och

14 marinläkare av 1. graden.

Härtill komma enligt förslaget 2 ögonläkare liksom i nuvarande organisation.

Försvarsutredningen har icke i sitt förslag upptagit några beställningar

för sjukhusläkare å marinläkarkårens stat, enär utredningen utgår från att en

sammanslagning av marinens sjukhus i Karlskrona och länslasarettet där —

vilken fråga enligt vad förut nämnts är föremål för särskild utredning — skall

komma till stånd.

Behovet av marinläkare av 2. graden uppgår enligt försvarsutredningens

beräkningar (sid. 480 i betänkandet) till 38 och det årliga behovet

av värnpliktiga läkare till 16. Mot sistnämnda behov beräknas svara ett

inskrivningsbehov av 20—24 ynglingar, som uppgiva sig skola bedriva medicinska

studier. Utredningen har härvid uppskattat antalet erforderliga tjänstgöringsmånader

till 304.

Beträffande marinläkarkårens reserv har försvarsutredningen framhållit,

att den föreslagna anordningen för de värnpliktiga läkarnas tjänstgöring

medförde, att någon rekrytering direkt till reserven icke längre borde

ifrågakomma. Kårens reserv komme i enlighet därmed att framdeles utgöras

av pensionerad personal och förtidsavgången personal av marinläkares av

1. graden eller högre tjänstegrad. Därtill borde komma sådana f. d. marinläkare

av 2. graden, vilka antingen fullgjort 12 års tjänstgöring som sådana

eller ock vid tidigare avgång erhållit tillstånd att inträda i reserven. Sådant

tillstånd borde dock icke beviljas, med mindre vederbörande tillhört marinläkarkåren

under minst 4 år. Eventuellt borde också öppnas en möjlighet för

värnpliktiga läkare att efter värnpliktstidens utgång inträda i reserven, dock

givetvis utan rätt till reservpension. Övrig personal i marinläkarkårens reserv

s. 573 Kontrollera mot PDF

573

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

borde för erhållande av reservpension vara skyldig att fullgöra en repetitionsövning

om 2 månader för varje period av 5 år intill uppnådda 47 års ålder.

Frågan om tandvårdens ordnande vid marinen har av utredningen

icke upptagits till behandling, enär densamma av Kungl. Maj:t hänskjutits

till särskild utredning.

Yttranden.

Chefen för Sydkustens marindistrikt har funnit det oriktigt, att chef för

sjukvårdsförvaltning (förste läkare) skall äga rätt att bedriva privatpraktik,

vilket utan tvekan vore till men för tjänsten. Därest rätten till privatpraktik

förbjödes, måste givetvis avlöningen beräknas så att kompetent innehavare

trots detta kunde erhållas.

Inspektören för kustartilleriet har föreslagit en ökning av antalet marinläkare

på stat vid Göteborgs skärgårds kustartilleriförsvar från en till två.

För beräkningen av behovet av marinläkare av 2. graden och värnpliktiga

läkare hade försvarsutredningen förutsatt, att vid kustartilleriet skulle föreligga

behov av 81 tjänstgöringsmånader för sådana läkare. Emellertid beräknade

inspektören behovet till 97 tjänstgöringsmånader.

Inspektören har vidare framlagt vissa förslag beträffande utbildningen av

marinläkare, betingade av de speciella tjänstgöringsförhållandena vid kustartilleriet.

Marinförvaltningen har ansett, att den av försvarsutredningen ifrågasatta

uppdelningen av marinläkarna av 1. graden på två lönegrader, Ca 26 och Ca 22,

borde genomföras med ingången av budgetåret 1942/43, enär man vid nyrekryteringen

eljest bleve bunden vid den nuvarande lönegraden, Ca 24, ett

förhållande, som kunde komma att medföra ökade statsutgifter.

Den föreslagna befattningen i marinöverläkarens expedition som marinläkare

av 1. graden borde, liksom förste marinläkartjänsterna och bataljonsläkartjänsten

vid arméinspektionens sjukvårdsavdelning, utan ansökan tillsättas.

Motivet härför vore att på denna post erfordrades en ung kraft, som

efter ett antal år borde utbytas vid förekommande möjlighet till transport

till annan tjänst. På grund av den utvidgning av örlogsstationerna, som utredningen

föresloge, borde stationsläkartjänsterna vid vardera Stockholms

och Karlskrona örlogsstationer utökas till två. Vid Västkustens marindistrikt

utom kustartilleriförsvaret borde tillkomma en förste marinläkare. Även om

en sammanslagning av marinens sjukhus i Karlskrona och länslasarettet i

Blekinge län komme till stånd, kunde det väl tänkas, att läkare på marinläkarkårens

stat bleve erforderliga vid det gemensamma sjukhuset. Härför

borde beräknas två marinläkare av 1. graden. Den vid Västkustens marindistrikt

utom kustartilleriförsvaret placerade marinläkaren av 1. graden borde

benämnas »depåläkare».

Marinförvaltningen har emellertid samtidigt framhållit, att marinöverläkaren

i yttrande till marinförvaltningen uttalat, att förste marinläkarbefattningen

i Vaxholm (vid Stockholms skärgårds kustartilleriförsvar) skulle

kunna indragas och stabsläkarbefattningen utövas av regementsläkaren vid

Vaxholms kustartilleriregemente.

Frågan om sättet för tillgodoseende av behovet av läkare för stabsläkar
-

s. 574 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

574 Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

tjänsten vid kustflottan hade en längre tid varit föremål för utredning. Marinöverläkaren

hade föreslagit, att marinläkarkåren för ändamålet skulle tillföras

en reservstat omfattande två marinläkare av 1. graden (Ca 26). Marinförvaltningen,

som i princip tillstyrkte förslaget, ansåge emellertid, att denna

fråga borde göras till föremål för närmare utredning, innan förslag i ämnet

framlades. Därest de två reservstatsbefattningarna tillkomme, kunde antalet

marinläkare av 2. graden minskas med två, varför behovet vid sådant förhållande

skulle uppgå till 36.

Marinförvaltningen har slutligen förordat en reglering av marinöverläkarens

avlöningsförmåner.

Jämväl chefen för Icustflottan har berört frågan om stabsläkartjänsten vid

kustflottan och därvid framhållit, att man för vinnande av bättre kontinuitet

måste avse läkare med högre tjänstegrad än marinläkare av 2. graden för

ifrågavarande tjänst.

Chefen för marinen har upptagit samma fråga till behandling och därvid

tillstyrkt marinöverläkarens förslag att för ändamålet skapa en reservstat av

två marinläkare av 1. graden. Marinöverläkaren borde — utan att ingå i

amiralitetet — tilldelas konteramirals av 2. graden tjänsteklass samt hänföras

till lönegrad Cb 2. För Göteborgs skärgårds kustartilleriförsvar erfordrades

ytterligare en marinläkare på stat utöver den härför enligt utredningen avsedda.

Flottans reservofficersförbund, som i stort sett anslutit sig till utredningens

förslag, har framhållit, att svårigheter kunde komma att uppstå att rekrytera

marinläkare av 2. graden från de värnpliktiga läkarnas led. Det vore därför

nödvändigt, att befattningarna uppfördes på stat och i likhet med arméns

bataljonsläkarbeställningar hänfördes till lönegrad Ca 22. Antalet beställningar,

38 enligt utredningens förslag, syntes i sådant fall kunna något

minskas.

1942 års för sv ar sberedning.

Beredningen har ansett, att antalet beställningshavare vid marinläkarkaren

tills vidare, i avvaktan på resultatet av förvaltningsutredningen, borde

beräknas på sätt som av försvarsutredningen föreslagits. Under sådana

förhållanden borde icke ifrågakomma att höja marinöverläkarens löneställning.

Beredningen funne icke anledning till erinran mot förslaget om eu

uppdelning av marinläkarna av 1. graden på två lönegrader, men i så fall

borde löneställningen för ifrågavarande läkare bliva föremål för närmare

prövning. Till dess denna hunnit verkställas borde nytillkommande marinläkare

placeras i lönegraden Ca 22, d. v. s. i samma, lönegrad som flertalet

av bataljonsläkarna vid armén. Jämväl frågan om utbildningen av de värnpliktiga

läkarna vid marinen borde, av skäl som anförts av vissa myndigheter,

bliva föremål för närmare övervägande.

På av marinförvaltningen anfört skäl förordar jag, att beställningarna

såsom marinläkare av 1. graden uppdelas på två lönegrader. I avbidan på

s. 575 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210. 575

en revision av tjänsteförteckningen i de olika avlöningsreglementena torde

dock härvidlag för närvarande endast lönegraderna Ca 24 och Ca 22 böra

komma i fråga.

Förslaget att marinöverläkaren skall erhålla beställning i lönegrad Cb 2

bör icke upptagas till prövning, förrän frågan om marinöverläkarens uppgifter

och verksamhet klarlagts i samband med ett beslut rörande den centrala försvarsförvaltningen.

Frågan om utfärdande av normer beträffande den omfattning, i vilken

militärläkare, som åtnjuter lön enligt löneplan Ca, skall vara berättigad att

bedriva privat praktik, ävensom beträffande krav på tjänstgöringstid för

sådan läkare torde närmast ankomma på chefens för finansdepartementet

föredragning, varför jag här icke ingår på denna fråga. I avvaktan på

resultatet av den pågående utredningen rörande den ifrågasatta sammanslagningen

av marinens sjukhus i Karlskrona med länslasarettet därstädes,

finner jag mig för närvarande icke böra ifrågasätta någon ändring i

det av försvarsutredningen förutsatta antalet förste marinläkare och marinläkare

av 1. graden, utöver indragning av den för Stockholms kustartilleriförsvar

avsedde förste marinläkaren. Hinder synas nämligen icke föreligga

att, såsom marinöverläkaren föreslagit, indraga denna befattning och låta

vederbörande regementsläkare där samtidigt vara stabsläkare. Såsom av det

föregående framgår kan jag för närvarande icke förorda marinmyndigheternas

förslag om uppförande av en beställning som förste marinläkare för Västkustens

marindistrikt, avsedd såsom chef för sjukvårdsförvaltningen. Jag har

vidare ej räknat med några sjukhusläkare å marinläkarkårens stat vid genomförd

organisation.

De nytillkommande beställningarna såsom marinläkare av 1. graden

synas samtliga tills vidare i enlighet med beredningens förslag böra hänföras

till lönegraden Ca 22.

I anslutning till vad marinförvaltningen anfört beträffande tillsättande av

vissa marinläkarbefattningar utan ansökan torde få erinras om att marinläkarna

med lön å Ca-löneplanen (sjukhusläkarna undantagna) äro skyldiga

att tjänstgöra i olika befattningar och å olika orter. Däri ingår sålunda även

skyldighet att göra sjötjänst, ehuru sådan av andra skäl i allmänhet icke

ålagts, främst på grund av att den fåtaliga fast anställda marinläkarpersonalen

icke kunnat avvaras från vissa bestämda befattningar. Därest dylik skyldighet

till sjötjänst för fredstid begränsas till exempelvis tre månader årligen —

mera torde med hänsyn till rekryteringen icke böra ifrågasättas — skulle

frågan om stabsläkarbefattningen å kustflottan kunna vinna sin lösning utan

införande av någon reservstat. Samtidigt kunde även den av vissa marinmyndigheter

föreslagna ytterligare ökningen av marinläkare av 1. graden ske

utan ökad totalkostnad till följd av att minskning i de arvodesanställda läkarnas

antal då bleve möjlig att genomföra utan ändring i det disponibla

antalet tjänstgöringsmånader. Till frågan om införande av en särskild reservstat

för marinläkare anser jag mig därför icke utan närmare utredning kunna

taga ställning.

s. 576 Kontrollera mot PDF

576

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Vacl beträffar det sammanlagda antalet tjänstgöringsmånader för marinläkare

av 2. graden och värnpliktiga läkare finner jag mig böra böja behovssiffrorna

från 304 till 322 månader. Någon ändring i det av utredningen föreslagna

antalet marinläkare av 2. graden finner jag mig emellertid tills vidare

icke böra föreslå.

Vad utredningen föreslagit beträffande de värnpliktiga läkarna föranleder

ingen annan erinran från min sida än att det får förutsättas, att de av inspektören

för kustartilleriet framförda synpunkterna komma att bliva föremål för

överväganden före fastställandet av utbildnings- och tjänstgöringsbestämmplser

för ifrågavarande personalkategori.

I fråga om marinläkarkårens reserv gäller detsamma som för övrig reservpersonal,

nämligen att avlönings- och övriga förmåner böra bliva föremål för

särskild undersökning.

Marinens poliskår.

Marinens poliskår är avsedd för bevakning av anläggningarna å örlogsstationer

och örlogsvarv med dit förlagda fartyg och förråd.

Poliskåren upptager enligt 1936 års försvarsordning följande beställningar:

Beställning

Antal

Lönegrad

Karlskrona

Stockholm

Summa

Överkonstaplar, tillika poliskommis- sarier ..........................

i

i

2

Ca 14

Överkonstaplar....................

i

i

2

Ca 12

Konstaplar........................

17

15

32

Ca 10

Extra ordinarie konstaplar ........

4

2

6

MEo 9

Försvarsutredningen har icke föreslagit annan ändring i poliskårens organisation

än att för Göteborgs örlogsdepå borde anställas särskild polispersonal,

av vilken anledning utredningen beräknat, att marinens poliskår behöver

utvidgas med 1 överkonstapel, 2 konstaplar samt 2 extra ordinarie konstaplar.

Utredningen har, under erinran om att marinens poliskår endast vore avsedd

för flottans anläggningar, ifrågasatt, huruvida man icke jämväl för kustartilleriets

del borde anställa särskild polispersonal för bevakning och kontroll.

Emellertid har utredningen ansett, att man tills vidare kunde nöja sig med

att dels något utöka antalet tillsyningsmän, dels förlägga uppbördsmän för

materielen å befästningar o. s. v. till respektive platser.

Chefen för mannen har framhållit, att anställande av särskild polispersonal

för kustartilleriförsvaret vore den enda väg, på vilken behovet av personal

med polisiär utbildning kunde fyllas. Denna fråga borde därför göras till föremål

för utredning.

1942 års försvarsberedning har ej funnit något vara att erinra mot att

polispersonal beräknades jämväl för Göteborgs örlogsdepå, men har velat

s. 577 Kontrollera mot PDF

577

Kungl. May.ts proposition nr 210.

ifrågasätta en utredning av frågan, huruvida icke bevakningen av anläggningarna

å örlogsstationer och örlogsvarv (örlogsdepå) kunde ombesörjas i

annan ordning än genom särskild polisorganisation för marinen. Liksom

i fråga om fästningspolisen i Boden borde sålunda utredas, huruvida icke

särskilda statspolisavdelningar kunde övertaga ifrågavarande bevakningsuppgifter.

Frågan om ersättande av den nuvarande marinens poliskår med särskilda

statspolisavdelningar synes mig böra upptagas till utredning, innan någon

utökning av den nuvarande polisorganisationen genomföres. Jag finner mig

därför icke kunna nu tillstyrka försvarsutredningens förslag om särskild

polispersonal vid Göteborgs örlogsdepå.

Marinens ecklesiastikstat.

Vid marinen finnas för närvarande tvenne icke-territoriella församlingar,

Skeppsholms församling i Stockholm och Karlskrona amiralitetsförsamling i

Karlskrona, för vilka finnes upptagen viss personal, nämligen två amiralitetspastorer,

två amiralitetspredikanter, en extra amiralitetspredikant, två klockare

och en kyrkvaktare.

Försvarsutredningen har icke förutsatt annan förändring med avseende å

ecklesiastikstaten än en höjning av till kyrkvaktaren i Karlskrona amiralitetsförsamling

utgående ersättning för mistad bostadsförmån enligt av marinförvaltningen

avgivet förslag från 350 till 800 kronor.

Vid bifall till särskild till årets riksdag avlåten proposition komma förevarande

kostnader att bestridas av kyrkofonden till den del de ej belöpa å

klockare och kyrkvaktare.

F. Utbildningsanstalter.

Flottans rekrytskola (sjömansskolan).

Någon gemensam rekrytskola för flottans manskap finnes för närvarande

icke, utan utbildningen bedrives dels vid örlogsstationerna, dels å olika rustade

fartyg.

Försvarsutredningen har såsom förut angivits framlagt förslag om organiserande

av en för flottan gemensam rekrytskola (sjömansskolan), lämpligen

förlagd till Karlskrona.

Skolans behov av förläggningslokaler har utredningen ansett kunna tillgodoses

i förutvarande Karlskrona grenadjärregementes kaserner, vilka genom

sitt läge vid vatten och avskildheten från övriga militärförläggningar i Karlskrona

syntes väl lämpa sig för en dylik central utbildningsanstalt. Etablissementet

läte sig väl utbyggas och moderniseras för att i olika avseenden möta

kravet på lokaler för sjömansskolan.

Sjömansskolan har av utredningen förutsatts organiserad på olika avdelningar,

vilka för undvikande av förväxling med sjömanskårernas kompanier

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 saml. Nr 210. 377 4» 37

Departementschefen.

Departements
chefen.

s. 578 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

578 Kungl. Maj ds proposition nr 210.

lämpligen borde benämnas »divisioner». Elevantalet beräknades uppgå till

högst cirka 1,050 man. Antalet divisioner borde med hänsyn härtill uppgå till

3 för rekryter tillhörande däcksavdelningen, 2 för maskinavdelningen och 1

för ekonomi- och hantverksavdelningarna gemensamt.

Skolan avsåges stå under befäl av en chef, kommendörkapten. För vardera

av de olika divisionerna avsåges normalt 1 kapten såsom divisionsbefälhavare,

4 instruktionsofficerare, 1 expeditionsunderofficer samt 10 instruktionsunderofficerare.

För undervisningen i vissa allmänbildande ämnen avsåges arvodesanställda

civila lärare. Bland dessa borde ingå därtill lämpliga lärare bland de

för närvarande å övergångsstat uppförda förutvarande lärarna vid de nedlagda

skeppsgosseskolorna.

Skolans militära och civilmilitära personal har av försvarsutredningen beräknats

sålunda:

1 chef, kommendörkapten,

1 adjutant, kompaniofficer,

1 intendent, kompaniofficer,

6 divisionsbefälhavare, kaptener1),

1 ledare av gymnastik och idrott, kompaniofficer,

24 instruktionsofficerare, subalternofficerare,

1 kasernläkare, marinläkare av 1. graden,

1 expeditionsunderofficer,

1 » , pensionerad underofficer med arvode,

1 kasernuppbördsman, underofficer,

1 uppbördsman för matinrättning, underofficer och

66 instruktionsunderofficerare och expeditionsunderofficerare å divisionsexpeditionerna.

Till skolan skall enligt utredningens förslag kommenderas erforderlig

handräckningspersonal samt underbefäl för vakttjänst m. in. från flottan. För

vakttjänst i övrigt avses rekryterna.

Remissmyndigheterna ha endast framfört smärre detaljerinringar mot

den föreslagna organisationen av sjömansskolan.

1942 års försvarsberedning har i annat sammanhang ifrågasatt lämpligheten

av att organisera en för flottan gemensam sjömansskola. Därest skolan

ansåges böra komma till stånd, kunde ifrågasättas, om för denna skola skulle

behövas en så omfattande personal som den av försvarsutredningen beräknade.

Framför allt syntes antalet instruktionsofficerare och instruktionsunderofficerare

vara anmärkningsvärt stort. Yisst antal av underofficerarna borde i

vart fall kunna ersättas med underbefäl.

Såsom i annat sammanhang anförts, anser jag mig böra biträda utredningens

förslag om anordnande av en gemensam rekrytskola för flottans

stammanskap. Mot den av utredningen föreslagna organisationen av skolan

samt utnyttjandet för ändamålet av f. d. Karlskrona grenadjärregementes

kaserner har jag i huvudsak intet att erinra. Behovet av instruktionspersonal

blir givetvis sammanhängande med antalet elever och växlar sålunda

'') Varav 1 tillika kaseriibefälbavare.

s. 579 Kontrollera mot PDF

579

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

samtidigt med detta samt med hänsyn till olika kursers förläggning i land

och ombord etc. Jag förutsätter emellertid självfallet att ej större personal

sysselsättes vid skolan än som visar sig oundgängligen nödvändig.

Marinens underofficerssko/a.

Underofficersutbildningen vid marinen äger för närvarande rum dels vid

de båda örlogsstationerna och dels vid en för kustartilleriet gemensam underofficersskola

i Karlskrona, varjämte vissa elever från kustartilleriet kommenderas

till arméns underofficersskola.

F försvar sutredningen.

Försvarsutredningen, som enligt vad förut angivits framlagt förslag rörande

omorganisation av underofficersutbildningen vid marinen, har erinrat om

att denna utbildning enligt förslaget skulle omfatta genomgång av dels två

klasser i försvarsväsendets läroverk, dels den för vederbörlig yrkesavdelning

(yrkesgren) avsedda klassen i marinens underofficersskola, dels slutligen

vissa särskilda yrkeskurser.

Utredningen har vidare såsom motivering för en gemensam marinens underofficersskola

anfört följande:

Enär underofficersskolan i egentlig mening kommer att omfatta endast

ett läsår, skulle ett fortsatt bedrivande av densamma på såväl örlogsstationerna

som vid kustartilleriet ur olika synpunkter bliva mindre ekonomiskt.

Samtidigt synes det vara en fördel att de elever, som de båda föregående

läsåren i läroverket tillsammans bedrivit studier, även det sista året

av underofficersutbildningen gå i gemensam skola. Därest det ur lokalsynpunkt

är möjligt, böra därför flottans och kustartilleriets underofficerselever

föras tillsammans i en marinens underofficersskola.

Lokalbehovet för den gemensamma underofficersskolan har utredningen

ansett kunna tillgodoses genom de nuvarande byggnaderna och lokalerna för

marinens sjukhus i Karlskrona, vilka skulle bliva lediga vid den av utredningen

förutsatta sammanslagningen av marinens sjukhus med länslasarettet

i Karlskrona.

Underofficersskolans organisation har av utredningen beräknats under förutsättning

av ett elevantal av 130 på stamunderofficerslinjen och 52 på reservunderofficerslinjen.

Erforderliga avdelningar (klasser) framgå av en å sid.

484 i betänkandet intagen tablå.

Skolans militära och civilmilitära personal har utredningen beräknat på

följande sätt:

1 chef, regementsofficer ur flottan eller kustartilleriet, lönegrad Oa 6, å

skolans stat,

1 souschef, regementsofficer ur flottan eller kustartilleriet, lönegrad Oa 4,

å skolans stat,

1 adjutant, kompaniofficer ur flottan,

1 lärare i gymnastik och idrott, kompaniofficer ur flottan eller kustartilleriet,

lönegrad Oa 3 eller Oa 2, å skolans stat,

15 klassföreståndare och instruktionsofficerare (-ingenjörer), varav 7 från

flottan, 5 från kustartilleriet, 2 från mariningenjörkåren och 1 från marinintendenturkåren,

s. 580 Kontrollera mot PDF

580 Kungl. Maj-.ts proposition nr 210.

1 expeditionsunderofficer, tillika uppbördsman, pensionerad underofficer

med arvode,

1 expeditionsunderofficer, underofficer ur flottan,

20 instruktionsunderofficerare, varav 16 från flottan och 4 från kustartilleriet,

samt

1 marinläkare med åliggande att förutom hälsovården jämväl bestrida

viss undervisning (tjänstgöringen beräknas kunna förenas med annan ordinarie

tjänst såsom marinläkare).

Till skolan förutsattes erforderlig handräcknings- och vaktpersonal från

flottan och kustartilleriet bliva kommenderad.

Till lärare i gymnastik och idrott, klassföreståndare och instruktionsofficerare

(-ingenjörer) avses utgå årliga arvoden å 600 kronor, till instruktionsunderofficerare

årliga arvoden å 300 kronor. För läkaren har arvode

beräknats till 1,200 kronor.

Utredningen har avsett, att eleverna icke skola vara förlagda i skolan utan

i stor utsträckning böra medgivas bo utom kasern.

Läsåret har beräknats för samtliga elever taga sin början omkring den 1

oktober. Då utbildningstidens längd för olika klasser beräknats uppgå till

mellan 25 och 45 veckor, har utbildningen för samtliga klasser sålunda ansetts

kunna vara avslutad, innan ny årskurs börjar sitt läsår.

Genomgång av styrmanslinjen för flottans däcksavdelning (som enligt utredningens

mening alltjämt borde motsvara navigationsskolans styrmansklass)

avsåges vara frivillig, varvid vissa kvalificerande betyg i matematik och fysik

från examen i försvarsväsendets läroverk (realexamen) borde utgöra förutsättning

för ansökan. Kursplanerna för maskinavdelningen borde vara så avpassade,

att examen å stamunderofficerslinjen skulle motsvara övermaskinistexamen

och examen å reservunderofficerslinjen motsvara 2. maskinistexamen

vid navigationsskola.

Yttranden.

Chefen för Stockholms örlogsstation har framhållit, att de för skolan avsedda

lokalerna icke vore lämpliga. Lokalerna borde medgiva inkasernering

av åtminstone de ogifta eleverna samt ligga på landet och ha tillgång till

exercisplan. Lämpligast vore, om skolan kunde förläggas i närheten av Stockholm,

varigenom bland annat skulle vinnas större balans i stammanskapets

vistelse å eller i närheten av egen station. Man borde sålunda inrikta sig

på en flyttning av skolan till Stockholm i samband med lösandet av frågan

om örlogsstationens förflyttning. Antalet elever å reservunderofficerslinjen

borde avsevärt ökas.

Chefen för Karlskrona örlogsstation har anfört, att skolan borde ordnas

såsom internat, vilket syntes låta sig göra, därest samtliga marinens sjukhus

tillhörande lokaliteter utnyttjades för underofficersskolan.

Försvarsväsendets underbefäls förhund har ansett, att elevantalet av utredningen

genomgående beräknats för lågt. Arvodena till instruktionsunderofficerare

borde höjas till 600 kronor i syfte att få bästa möjliga lärarkrafter

till skolan.

Svenska underofficersförbundet har framhållit, att elevantalet från flottan

s. 581 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 210.

581

syntes vara jämförelsevis lågt tilltaget. Härigenom infördes en icke önskvärd

begränsning av urvalsmöjligheterna vid utnämning till underofficer, varför

förbundet förordade ett något ökat antal elevplatser. Arvodena till instruktionsunderofficerare

syntes böra höjas till 450 kronor.

1942 års försvar sberedning.

Beredningen har föreslagit, att såsom chef för denna skola skall beräknas

en beställningshavare i lönegraden Oa 5 i stället för den av utredningen

föreslagna lönegraden Oa 6. Även om elevantalet i marinens underofficersskola

vore lika stort som i arméns underofficersskola, utgjorde detta dock

icke skäl för att liksom vid armén beräkna en beställningshavare i lönegraden

Oa 6 för befattningen såsom skolchef. Det borde nämligen beaktas,

att på chefen för arméns underofficersskola jämväl skulle ankomma att omhänderhava

förvaltningen vid försvarsväsendets läroverk. För souschefsbefattningen

avsedd regementsofficer borde samtidigt kunna tjänstgöra såsom

lärare vid skolan, varigenom antalet militära lärare borde kunna nedbringas

med en. Beredningen förutsatte vidare, att såsom

rare ( ingenjörer) och instruktionsunderofficerare kommenderade beställningshavare

åtminstone i viss utsträckning samtidigt fullgjorde annan tjänstgöring

inom marindistriktet. I annat fall vore denna personal vid skolan av anmärkningsvärt

stor omfattning, även om antalet måste vara förhållandevis

stort på grund av elevernas fördelning å olika yrkesgrenar.

Beträffande underofficersskolans förläggning syntes det beredningen kunna

ifrågasättas, om denna borde förläggas till Karlskrona. Det syntes i stället

kunna ifrågakomma att förlägga skolan till Stockholm och att därvid taga i

anspråk av arméns truppförband nu disponerat etablissement, som kunde

bliva ledigt genom vederbörande förbands utflyttning utanför huvudstaden.

En förläggning av underofficersskolan till Stockholm syntes särskilt motiverad,

om man därigenom lättare kunde tillgodose andra lokalbehov inom

Sydkustens marindistrikt.

I andra sammanhang har jag behandlat vissa lokalfrågor i Karlskrona och Departementsdärvid

berört jämväl frågan om utnyttjande av marinens sjukhus. Med hänsyn chefen.

dels till de önskemål, som föreligga beträffande sjukhusets användande för

annat ändamål än underofficersskolan (för kustartilleriregementet), dels till

de erinringar, som framförts mot den av försvarsutredningen föreslagna organisationen

av underofficersskolan,, finner jag det icke lämpligt att nu upptaga

lokalfrågan till avgörande.

Jag har tidigare framhållit behovet av en kompletterande utredning beträffande

frågan om Stockholms örlogsstations utflyttning. De synpunkter

beträffande förläggandet av marinens underofficersskola i anslutning till

Stockholms örlogsstation, som chefen för nämnda örlogsstation framhållit,

förtjäna tvivelsutan beaktande. Genom att underofficersskolan förlägges till

örlogsstationen, kan nyanläggningsbehovet för skolan inskränkas till vad

som erfordras direkt för denna, såsom lektions- och expeditionslokaler jämte

förläggningsutrymme för eleverna, under det att förplägnads-, fritids-, gym
-

s. 582 Kontrollera mot PDF

582

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

nastik- och idrottsanläggningar m. m. bliva gemensamma med örlogsstationens.

Vid inom 1940 års militära byggnadsutredning verkställd överslagsberäkning

av kostnaderna för underofficersskolans nybyggnader under nu angivna

förutsättning, ba kostnaderna uppskattats till omkring 1,160,000 kronor.

Vidare synes den omständigheten böra beaktas, att en koncentration till

Karlskrona av för många utbildningsanstalter bör undvikas. Jag får sålunda

förorda, att frågan om underofficersskolans förläggning upptages till särskild

utredning i samband med frågan om förflyttningen av Stockholms örlogsbas.

Det synes icke vara möjligt att, på sätt försvarsberedningen ifrågasatt, för

underofficersskolan utnyttja något av arméns nuvarande kasernetablissement

i Stockholm.

I fråga om antalet elever vid underofficersskolan synes endast böra framhållas,

att en ökning därav med upp till 20 ä 25 procent icke torde föranleda

någon nämnvärd ändring av skolans organisatoriska ram. Det torde få ankomma

på chefen för marinen att efter närmare klarläggande av behovet av

underofficersutbildad personal m. m. inkomma med därav betingade förslag.

Med hänsyn till den tidigare omnämnda särskilda utredningen rörande

storlek och omfattning av arvoden utöver lön till ordinarie tjänstemän finner

jag mig icke nu kunna upptaga frågan om de till instruktionsunderofficerare

vid underofficersskolan utgående arvodenas storlek.

Mot den av utredningen föreslagna organisationen av marinens underofficersskola

har jag i övrigt intet att erinra; dock synes, i anslutning till vad försvarsberedningen

framhållit, för chefen kunna avses en beställning i lönegrad

Oa 5 samt för souschefen en beställning i lönegrad Oa 3, varjämte den sistnämnde

samtidigt bör tjänstgöra såsom lärare. Jag utgår vidare från att åtminstone

vissa lärare samtidigt fullgöra annan tjänst.

Sjökrigsskolan.

Sjökrigsskolan har under de senare åren undergått en omfattande omorganisation

i syfte att giva utformning åt genom 1936 års försvarsbeslut

fastställda omläggningar samt att i övrigt bringa utbildningen i samklang

med utvecklingen på det militära området.

Genom beslut av 1941 års riksdag har den för skolans verksamhet betydelsefulla

lokalfrågan fått sin lösning. I samband härmed kommer skolan att omvandlas

till internatskola.

Å skolans stat äro för närvarande uppförda en chef (lönegrad Oa 5) samt

en vaktmästare, en expeditionsvakt (båda i lönegrad A 5) och ettkontorsbiträde

(lönegrad MEo4). Vid skolan tjänstgör en pensionerad underofficer med

arvode.

Antalet kadettofficers- (kadettingenjörs-) arvoden (om 600 kronor) uppgår

till 13 för helt år och 7 för del av år.

F ör svar sutredningen.

Försvarsutredningen har förutsatt en avsevärd ökning av antalet elever

vid sjökrigsskolan samt härom anfört följande:

s. 583 Kontrollera mot PDF

583

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

Sjökrigsskolans organisation och omfattning bör avpassas med hänsyn

till att följande ungefärliga antal officerare m. fl. normalt böra tillföras de

olika kårerna för varje år, nämligen:

Fänrikar vid flottan........................................................ 25—35

» i flottans reserv.................................................. 25—35

vid kustartilleriet................................................ 15—20

i kustartilleriets reserv.......................................... 15—20

» vid marinintendenturkåren...................................... 3—5

» i marinintendenturkårens reserv .............................. 3—5

Marinunderingenjörer...................................................... 8_10

Vid skolan beräknas därjämte vara anordnade särskilda kurser för utbildning

av värnpliktiga specialister. Denna fråga beröres närmare under

avsnitten om de värnpliktigas utbildning och marinläkarkåren.

Det kan slutligen också ifrågakomma att, därest härmed sammanhängande

frågor icke bliva, på annat lämpligt sätt lösta, under vinterhalvåret till sjökrigsskolan

förlägga en kurs för utbildning av gymnastik- och idrottsledare,

avsedd för marinens officerare och underofficerare. Enär, som av det följande

framgår, särskilda lärarbefattningar i gymnastik och idrott avses skola

uppföras på skolans stat och skolan även skall disponera över särskild läkare,

synas förutsättningarna för att utan större kostnader erhålla instruktionspersonal

för dylik kurs vara goda.

Försvarsutredningen har framhållit, att sjökrigsskolans organisation borde

besitta tillräcklig elasticitet för att kunna tillgodose kravet på att under en

period av forcerad ökning av befälskadern ytterligare personal skall kunna

utbildas utöver vad som sålunda angivits. Vid en så utökad omfattning av

antalet elever vid sjökrigsskolan som av utredningen föresloges vore det

givet, att behovet av personal för skolans ledning och omhänderhavande

samt för undervisningen måste undergå en väsentlig ökning i förhållande

till den nuvarande för motsvarande ändamål avsedda personalen. Det bleve

sålunda erforderligt att för full tjänstgöring under vinterhalvåret avse 3

officerare ur flottan som lärare i ämnena navigation, artilleri och sjökrigskonst

samt 2 officerare ur kustartilleriet som lärare i ämnena artilleri och

kustartilleritaktik ävensom för tjänstgöring hela året 2 officerare ur flottan

eller kustartilleriet för gymnastik och idrott. Omfattningen av undervisningsskyldigheten

för de nämnda lärarna bleve nämligen så betydande, att de icke

kunde bestrida annan tjänst vid sidan därav.

Chef för skolan borde vara officer i lönegrad Oa 6. Vid en så omfattande

organisation erfordrades därjämte en yngre regementsofficer såsom chefens

ställföreträdare, såsom kasernbefälhavare samt för handläggning av speciella

ärenden m. in. Härför syntes kunna avses en officer i lönegrad Oa 4. Med

hänsyn till de uppgifter, som åvilade chefen för skolan, förutsattes denne

vara sjöofficer, under det att souschefen borde vara kustartilleriofficer.

Skolans militära och civilmilitära personal har av försvarsutredningen

beräknats komma att utgöras av:

1 chef, regementsofficer, lönegrad Oa 6, å skolans stat,

1 souschef, regementsofficer, lönegrad Oa 4, å skolans stat,

1 adjutant, kapten ur flottan,

1 intendent, kapten,

s. 584 Kontrollera mot PDF

584

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 210.

1 biträdande intendent, tillika kadettofficer, kompaniofficer,

2 lärare i gymnastik och idrott, tillika kadettofficerare, kompaniofficerare

ur flottan eller kustartilleriet, lönegrad Oa 3 eller Oa 2, å skolans stat,

5 lärare i navigation, artilleri m. m., varav 3 från flottan och 2 från kustartilleriet,

kompaniofficerare,

3 kompanichefer, tillika kadettofficerare, varav 2 från flottan och 1 från

kustartilleriet, kompaniofficerare,

13 kadettofficerare, varav 10 från flottan, 2 från kustartilleriet och 1 från

marinintendenturkåren, kompaniofficerare,

2 kadettingenjörer, mariningenjörer,

1 marinläkare av 1. graden,

1 expeditionsofficer, pensionerad officer med arvode,

16 underofficerare, varav 15 från flottan och 1 från kustartilleriet och

5 underofficerare, pensionerade med arvode.

Anm. Av ovan angivna kadettofficerare, kadettingenjörer och. underofficerare beräknas

vintertid 5 sjöofficerare, 1 intendenturofficer, 1 mariningenjör och 6 underofficerare för

tjänstgöring vid ombord anordnad utbildning.

Erforderlig handräcknings- och vaktpersonal in. m. har förutsatts skola

kommenderas från flottan och kustartilleriet.

Antalet kadettofficersarvoden (om 600 kronor) har beräknats till 21 och

antalet arvoden till instruktionsunderofficerare (om 300 kronor) till 12.

Y ttrande.

Marinförvaltningen har framhållit, att den av försvarsutredningen föreslagna

organisationen vore tillräcklig efter genomförd utökning av marinens

officerskår (omkring år 1947). För åren dessförinnan krävdes emellertid en

något större organisation, medförande ökade kostnader. I likhet med vad som

gällde för personal vid Koslagens flygflottilj borde personalen vid sjökrigsskolan

efter dennas förläggning till Näsby under vissa förutsättningar erhålla

rätt till fria resor mellan Stockholm och Näsby.

1942 års f ör svar sberedning.

Beredningen har ansett, att den för sjökrigsskolans behov beräknade militära

och civilmilitära personalen vore anmärkningsvärt omfattande. För chefsbefattningen

vid skolan borde liksom i fråga om underofficersskolan avses en

beställningshavare i lönegraden Oa 5; under normala förhållanden bleve nämligen

elevantalet icke så stort, att det kunde motivera, att befattningen hänfördes

till lönegraden Oa 6. Det borde beaktas, att den nuvarande löneställningen

blivit bestämd för blott få år sedan. Det vore ej erforderligt att för skolan

avse två officerare ur marinintendenturkåren. Skolans intendent borde samtidigt

kunna tjänstgöra såsom kadett- och kompaniofficer, varför den biträdande

intendenten borde utgå ur personalförteckningen. I den mån intendenten

därigenom skulle få alltför stor arbetsbörda, borde liksom vid krigsskolan

en pensionerad officer kunna tagas i anspråk för vissa tjänsteuppgifter. Ej

heller syntes det erforderligt att avse en särskild marinläkare för tjänstgöring

enbart vid sjökrigsskolan. Deu av marinförvaltningen väckta frågan om beredande

av särskild ersättning för resor till personal, som skulle tjänstgöra

vid sjökrigsskolan, borde bliva föremål för närmare utredning.

s. 585 Kontrollera mot PDF

585

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Mot försvarsutredningens förslag har jag i huvudsak intet att erinra. Med

hänsyn till de omfattande arbetsuppgifter, som komma att åvila skolans chef,

sedan skolans nya lokaler tagits i bruk och skolan omvandlats till internatskola,

torde sålunda den av försvarsutredningen för nämnde chef föreslagna löneställningen,

lönegraden Oa 6, vara lämpligt avvägd. I anledning av vad försvarsberedningen

anfört i fråga om behovet av intendenter vill jag erinra om

att en omfattande undervisningsskyldighet, främst å intendenturlinjen men

jämväl å övriga stam- och reservofficerslinjer, tillkommer dessa befattningshavare,

varför jag tills vidare beräknar, att tvenne intendenturofficerare bliva

erforderliga. I likhet med försvarsutredningen finner jag mig böra förorda,

att särskild marinläkare avses för sjökrigsskolan, då befattningen icke torde

kunna förenas med annan och systemet med arvodesanställd läkare här ej

synes lämpligt. Med hänsyn till den tidigare omnämnda utredningen rörande

arvoden utöver lön till ordinarie tjänstemän anser jag mig icke för

närvarande böra taga ställning till frågan om sådana arvoden till officerare

och underofficerare, som tjänstgöra vid sjökrigsskolan. I mina kostnadsberäkningar

utgår jag emellertid från utredningens förslag. Enär utbildningen

vid sjökrigsskolan under de närmaste åren kommer att avse större personalkontingenter

än som äro att anse som normala med hänsyn till befälskadrarnas

storlek, komma vissa kostnader att överstiga de av försvarsutredningen för

den genomförda organisationen beräknade. Merkostnaderna per budgetår

under uppsättningsperioden torde kunna beräknas till i genomsnitt 20,000

kronor. Jag förutsätter, att skolan under uppsättningsperioden icke gives

större fast organisation än som erfordras för utbildningskontingenterna efter

uppsättningsperiodens slut.

I anledning av marinförvaltningens förslag om rätt för personalen vid sjökrigsskolan

att i viss utsträckning erhålla fria resor får jag erinra om att

Kungl. Maj:t i proposition nr 61 till innevarande års riksdag hemställt om

bemyndigande att i enlighet med vissa i propositionen närmare angivna riktlinjer

meddela beslut rörande ersättning till befattningshavare inom försvarsväsendet

för av tjänstgöringen föranledda resor mellan bostads- och förläggningsorten.

Sedan propositionen numera vunnit riksdagens bifall (skrivelse

nr 91), lärer det alltså ankomma på Kungl. Maj:t att pröva, i vad mån rätt till

fria resor bör tillerkännas här berörd personal. Om personalen tillerkännes

rätt till fria resor, torde kostnaderna för sådana resor kunna inrymmas i det

av försvarsutredningen upptagna anslaget för reseersättningar m. m.

Beträffande arvoden utöver lön till vid sjökrigsskolan tjänstgörande personal

hänvisar jag till vad jag anfört under rubriken Yissa gemensamma anslags-

och avlöningsfrågor.

Sjökrigshögskolan.

Sjökrigshögskolan omfattar för närvarande dels en ettårig allmän kurs,

dels ett antal högre kurser nämligen: stabskurs och artillerikurs (tvååriga)

samt torpedkurs, minkurs, förbindelsekurs och nautisk kurs (samtliga ettåriga)

.

Departements
chefen.

s. 586 Kontrollera mot PDF

586

Kungl. Maj ds proposition nr 210.

Allmän kurs börjar på hösten varje år, stabskursen varje jämnt årtal och

de tekniska kurserna varje udda årtal. Med anledning härav tillämpas för

sjökrigshögskolan omväxlande två olika stater, den ena för budgetår, som

börjar under jämnt år, den andra för budgetår, som börjar under udda år.

Å skolans stat äro för närvarande uppförda en chef (lönegrad Oa 6) samt

en expeditionsvakt (lönegrad A 5).

Försvarsutredningen — som erinrat om att beräkningen av medelsbehovet

för sjökrigshögskolan för innevarande budgetår (se proposition 1941:155 sid.

99—100) i huvudsak grundats på ett av chefen för skolan utarbetat förslag

till partiell omorganisation av skolan och en i anslutning'' därtill av marinförvaltningen

i skrivelse den 6 december 1940 gjord framställning i ämnet —- har efter en redogörelse för huvudpunkterna i nyssnämnda förslag anfört

att i detsamma såväl som i marinförvaltningens skrivelse jämväl framhållits

behovet av en förlängning av de tekniska kurser vid högskolan, vilka för närvarande

vore ettåriga, nämligen torpedkurs, minkurs, förbindelsekurs och

nautisk kurs. Med hänsyn till sjökrigsmaterielens alltmera komplicerade

tekniska beskaffenhet vore det även enligt utredningens mening ofrånkomligt,

för att den specialutbildade personalen skulle erhålla en tillräckligt omfattande

och noggrann utbildning, att i erforderlig grad förlänga de ovannämnda

tekniska kurserna. Gjorda undersökningar gåve emellertid vid

handen, att kurserna i fråga syntes kunna lämna ett tillfredsställande resultat,

om de utsträcktes till att omfatta något mer än 3 terminer, vilket utredningen

för sin del ville föreslå. På sjökrigshögskolans organisation inverkade denna

förlängning icke i annan mån än att lärararvodena behövde ökas. Med hänsyn

till att en del ämnen vore gemensamma för olika kurser samt att genom förlängning

av kurserna en viss utjämning mellan staterna för udda och jämna

år enligt nuvarande organisation komme till stånd, beräknades den erforderliga

årliga kostnadsökningen icke komma att uppgå till mer än omkring

4,000 kronor.

Enligt 1936 års försvarsbeslut hade, enligt vad utredningen vidare anfört,

avsetts, att vissa militära lärare för sjökrigshögskolan, nämligen de i strategi,

taktik och kustfästningslära, skulle vara avkopplade från annan tjänstgöring

för att kunna odelat ägna sig åt undervisningen och därmed sammanhängande

förberedelseverksamhet. Till följd av brist på personal hade svårigheter

hittills förelegat att låta dessa lärare helt ägna sig åt den avsedda verksamheten.

I den mån tillgången på personal ökades, måste man emellertid sträva

efter att snarast genomföra den avsedda organisationen. Erfarenheten gåve

för övrigt vid handen, att för ytterligare vissa ämnen av större omfattning

särskilda militära lärare borde avses, nämligen för ämnena artilleri och stabstjänst.

Av de angivna fem lärarebefattningarna vore tre, nämligen för ämnena

strategi, artilleri och stabstjänst, av den art, att de kunde bestridas antingen

av sjöofficer eller av kustartilleriofficer. Med hänsyn härtill borde dessa

s. 587 Kontrollera mot PDF

587

Kungl. Mcij:ts proposition nr 210.

lärarebefattningar uppföras å skolans stat. För att lämna frihet i valet av

lärare syntes de härför avsedda beställningarna böra uppföras alternativt i

lönegrad Oa 3 eller Oa 4. Som eu normal sammansättning av dessa lärarkrafter

finge beräknas, att två officerare tillhörde flottan och en kustartilleriet.

Antalet elever från flottan och kustartilleriet har beräknats till sammanlagt

omkring 80 per år.

Den av försvarsutredningen föreslagna förlängningen av vissa kurser Departementssynes

vara erforderlig för att tillgodose kraven på fullgoda tekniska kun- cAe^

skaper hos vissa specialutbildade officerare. Icke heller i övrigt har jag i

huvudsak något att erinra mot försvarsutredningens förslag. Beträffande

arvoden till beställningshavare vid försvarsväsendet med tjänstgöring vid

sjökrigshögskolan hänvisar jag till vad jag i andra sammanhang anfört i motsvarande

hänseende.

G. Frivilliga försvarsorganisationer.

Sjövärnskåren.

Sjövärnskåren utgör eu direkt fortsättning av den förutvarande Sveriges

frivilliga motorbåtskår. Nytt reglemente för sjövärnskåren bär nyligen utfärdats

att gälla från och med den 1 november 1941.

Sjövärnskåren är en på frivillighetens väg bildad organisation, som bär

till uppgift att vid mobilisering och försvarsberedskap ställa för vissa ändamål

utbildad personal till krigsmaktens förfogande. I viss omfattning tillhandahåller

kåren motorbåtar för övningsändamål.

Sjövärnskåren är för sin verksamhet uppdelad på flottiljer. Kåren står

under ledning av en av Kungl. Maj:t utsedd kårchef, vilken biträdes av en

kårstab. Kårchefen förutsattes som regel vara officer i flottans reserv.

Flottiljerna fördelas till olika marindistrikt. De stå under ledning av

var sin flottiljchef, som förordnas av chefen för marinen. Sjövärnskårens

medlemmar utgöras av aspiranter och aktiva medlemmar. Till aspiranter

antagas ynglingar mellan 16 och 19 år, vilka ej äro inskrivna såsom värnpliktiga.

Till aktiva medlemmar kunna antagas dels aspiranter, som genomgått

fullständig aspirantutbildning och fullgjort sin värnpliktstjänstgöring

vid marinen, dels andra värnpliktiga, vilka äro tilldelade marinen och vilkas

krigsplacering vid kåren är önskvärd, dels slutligen vissa ej specialutbildade

värnpliktiga, som fullgjort sin fredstjänstgöring vid annan försvarsgren än

marinen, dock tidigast under 19:e året efter inskrivningsåret.

Aspiranter, som tillfredsställande genomgått fullständig aspirantutbildning,

tilldelas vid inskrivningen flottan. Efter fullgjord värnpliktstjänstgöring

placeras de såsom aktiva medlemmar vid respektive flottiljer.

Fredstjänstgöringen fullgöres av aspiranter och aktiva medlemmar i form

av dels genomgång av vissa utbildningskurser, dels deltagande i särskilt

anordnade övningar, kurser m. m.

s. 588 Kontrollera mot PDF

588

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Aktiva medlemmar förordnas till olika tjänstegrader såsom officerare

och underbefäl efter viss genomgången utbildning. Antalet medlemmar av

olika grader i de olika flottiljerna bestämmes med hänsyn till mobiliseringsbehovet.

Krigstjänstgöring fullgöres i olika befattningar vid bevakningstjänst, sjötransport-

och sjökommunikationstjänst, sjöfartskontroll, expeditionstjänst,

krigspolistjänst samt å hjälpfartyg. Krigsplaceringen anbefalles av vederbörande

marindistriktschef.

Kåren åtnjuter nu statsanslag med 45,000 kronor, vilket vid bifall till i årets

statsverksproposition framställt förslag höjes till 60,000 kronor.

F örsvar sutredningen.

Försvarsutredningen har icke ifrågasatt några ändringar i den just fastställda

organisationen av sjövärnskåren. I fråga om den fartygsmateriel, med

vilken sjövärnskårens övningar till stor del utföras, har utredningen framhållit,

att gjorda framställningar om anskaffande genom statens försorg av

lämpliga båtar för sjövärnskårens utbildning och övningar hittills icke föranlett

någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Kårens olika flottiljer ställde visserligen

båtmateriel till förfogande för fredsövningar; den båtmateriel, som på detta

sätt erhölles, vore emellertid icke av den art, att den lämpade sig för all slags

verksamhet, vartill kårens medlemmar måste utbildas. Inom de olika marindistrikten

borde därför finnas att tillgå motorbåtar, vilka av vederbörande

chef i erforderlig utsträckning kunde ställas till flottiljernas förfogande.

I avvaktan på lösning av frågan rörande eventuellt inköp av ett antal

motorfiskebåtar för flottans räkning, borde tills vidare endast upptagas anskaffning

av ett mindre antal, förslagsvis 6, av de ovannämnda motorbåtarna.

Kostnaden för en dylik båt hade av marinförvaltningen beräknats till 90,000

kronor. Erforderliga medel hade upptagits under anslaget till fartygsbyggnader

för flottan.

Det till sjövärnskåren utgående bidraget syntes tills vidare böra upptagas

till av marinförvaltningen, efter förslag av kårstyrelsen, i skrivelse angående

anslag för marinen för budgetåret 1942/43 äskat belopp, 65,000 kronor.

Y ttrande.

Chefen för sjövärnskåren har framhållit att den nuvarande organisationen

förutsatte, att flottiljerna skulle hålla egna expeditionslokaler samt att flottiljcheferna

(flottiljstabema) skulle ombesörja expeditionsarbete. Enär därvid

ett mycket ansvarsfullt arbete pålagts flottiljcheferna, såsom aspirantutbildningen

samt de värnpliktigas rullföring och inkallelse, syntes det skäligt, att

flottiljerna erhölle bidrag till lokalhyra samt flottiljcheferna (staberna)

ersättning för utfört expeditionsarbete.

Förutom de av försvarsutredningen föreslagna motorbåtarna borde även

ett antal andra motorbåtar, lämpliga för såväl krigsbruk som för utbildning

och övningar vid sjövärnskåren, i fredstid anskaffas av staten. Möjligen

s. 589 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210. 589

kunde tänkas, att flottiljer och anställda medlemmar framdeles skulle vilja

förvärva dylika båtar, om statsbidrag erhölles.

Chefen för sjövärnskåren har vidare föreslagit vissa ändringar med avseende

å sjö värnskårens ställning i försvarsorganisationen och vissa därmed

sammanhängande frågor samt därvid i huvudsak anfört följande:

Den totala utbildnings- och tjänstgöringstiden för förordnande till officer

vid sjövärnskåren utgjorde 24 eller 25 månader, därav en fänrikskurs om 6

eller 7 månader. Denna kurs borde, för att göras så effektiv som möjligt, sammandragas

till sjökrigsskolan och underställas denna skolas ledning. Utbildningen

till sjövärnsofficer bleve efter det nu gällande systemet grundlig, och

icke minst betydelsefull vore skyldigheten för de blivande officerarna att

fullgöra värnpliktstjänstgöringen vid flottan. Sjövärnsofficer borde därför i

militärt hänseende likställas med värnpliktiga officerare vid flottan. Enligt

reglementets tjänstgöringsföreskrifter vore medlemmarna vid tjänstgöring

krigsmän och lydde då under krigslagarna. Under sådana förhållanden borde

sjövärnskåren likställas med de militära kårerna. Detta förhållande borde

emellertid icke rubba karaktären av rekryteringen vid sjövärnskåren, vilken

borde förbliva frivillig — det enda frivilliga förhållande, som kvarstode från

den tidigare frivilliga motorbåtskåren.

Under nu pågående försvarsberedskap hade det visat sig, att officerare,

som tillhört Sveriges frivilliga motorbåtskår och som innehaft civil statsbefattning,

icke erhållit samma del av den civila lönen som exempelvis landstormsofficerare.

Icke värnpliktig statstjänsteman, som inkallats till tjänstgöring

såsom befäl eller underbefäl vid frivilliga motorbåtskåren, hade icke

erhållit lön från statsverket, enär tjänstgöringen ansetts såsom helt frivillig.

Dessa exempel underströke nödvändigheten av att sjövärnskåren icke, såsom

hittills, hänfördes till kategorien frivilliga försvarsorganisationer.

Enär reglemente för sjövärnskåren utfärdats så nyligen som-i oktober 1941, Departementsvarvid

den förutvarande Sveriges frivilliga motorbåtskår omorganiserades till chefen.

sjövärnskår, finner jag icke lämpligt att nu vidtaga några väsentligare ändringar

i kårens organisation. Däremot är det givet, att vissa kompletteringar

kunna bliva erforderliga med hänsyn till den nya värnpliktslagens och inskrivningsförordningens

bestämmelser, vartill kommer, att de föreslagna ändringarna

i marinens organisation jämväl kunna medföra konsekvenser i avseende

å sjövärnskåren.

Sjövärnskåren omfattar i åldersavseende tre olika kategorier personal,

nämligen underårig, värnpliktig och överårig personal. För de förstnämnda

och sistnämnda kategorierna är tjänstgöringen helt beroende av frivilligt

åtagande, som dock ej kan hävas under försvarsberedskap eller mobilisering

annat än på grund av oduglighet för krigstjänst. För den värnpliktiga personalen

är själva medlemskapet frivilligt, medan däremot tjänstgöringen —

även den i fredstid — kan sägas vara i stor utsträckning obligatorisk.

Såsom jag i annat sammanhang anfört, avses de nuvarande landstormsofficerarna

i värnpliktsåldern, i den mån de därtill befinnas lämpliga, skola överföras

till värnpliktiga officerare. Kategorien landstormsofficerare kommer så
-

s. 590 Kontrollera mot PDF

590

• Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

lunda att försvinna ur organisationen. Vid sådant förhållande synes det följdriktigt,

att befäl i sjövärnskåren för framtiden ur de synpunkter i avlöningshänseende

m. m., som chefen för sjövärnskåren berört, betraktas såsom värnpliktigt

befäl.

Mot att fänriksutbildningen förlägges till sjökrigsskolan synes, under förutsättning

att den äger rum sommartid, intet vara att erinra.

Jag finner det lämpligt, att de olika sjövärnsflottiljerna erhålla bidrag till

bestridande av kostnaderna för expeditionslokaler. Dylikt bidrag synes mig

böra utgå av reservationsanslaget till bidrag till sjövärnskåren. Däremot

anser jag mig, vid det förhållandet att flottiljernas arbete ju grundas på frivillighet,

icke av principiella skäl kunna förorda någon ersättning till flottiljcheferna

för utfört expeditionsarbete.

I fråga om den för sjövärnskåren avsedda materielen vill jag förorda

byggandet av motorbåtar av den typ och till det antal, som av försvarsutredningen

föreslagits. Medel för ändamålet ha beräknats i det föregående under

anslaget för flottans ersättningsbyggnader. I vad mån ytterligare båtmateriel

framdeles bör anskaffas för sjövärnskåren, synes böra avgöras först sedan

erfarenheter av den nämnda materielen vunnits.

Eeservationsanslaget till bidrag till sjövärnskåren torde efter utgången av

budgetåret 1942/43 tills vidare böra utgå med det av försvarsutredningen föreslagna

beloppet 65,000 kronor. Det torde ankomma på Kungl. Maj:t att besluta

om anslagets disposition.

Maritim ungdomsverksamhet.

Kungl. Maj:t uppdrog den 24 januari 1941 åt chefen för marinen att med

anlitande av särskilda sakkunniga föranstalta om utredning rörande anordnande

av en på frivillighetens grund vilande sjömilitär undervisnings- och

övningsverksamhet för ungdom. Sedan chefen för marinen överlämnat ett

av de sakkunniga uppgjort preliminärt förslag, innefattande, förutom redogörelse

i huvuddrag för den planerade verksamheten, även förslag till sådan

verksamhet för sommaren 1941, medgav Kungl. Maj:t, att maritim ungdomsverksamhet

finge anordnas i huvudsaklig överensstämmelse med omförmälda

förslag, samt anvisade för ändamålet en summa av högst 25,000 kronor.

Försvarsutredningen, som erinrat om de sakkunnigas arbete, har, i avvaktan

på att detta skulle bliva behandlat av chefen för marinen och definitiva

förslag framläggas, ej ansett tillräckliga skäl föreligga för att fatta ståndpunkt

till frågan, huruvida och i vilken omfattning bidrag till den maritima

ungdomsverksamheten borde utgå.

Chefen för marinen har i skrivelse den 10 mars 1942, med bifogande av den

nämnda av särskilda sakkunniga verkställda utredningen, ingivit förslag till

den maritima ungdomsverksamhetens anordnande.

s. 591 Kontrollera mot PDF

591

Kungt. Maj:ts proposition nr 210.

Jag finner för närvarande icke tillräckligt material föreligga för ett slutligt Departementsståndpunktstagande

till frågan huru den maritima ungdomsrörelsen bör chefen.

ordnas och huruvida något statligt bidrag regelmässigt bör utgå till densamma.

Lottarörelsen.

Den i samband med arméorganisationen närmare behandlade lottarörelsen

har genom särskilt upprättade marinlottakårer trätt i verksamhet jämväl

inom den marina organisationens ram. Marinlottorna ha sålunda efter genomgången

utbildning under beredskapstiden tagits i anspråk såsom krigsfrivilliga

för bland annat förplägnadstjänst, sjukvårdstjänst, expeditionstjänst,

förbindelsetjänst samt lagnings- och utrustningstjänst.

För svar sutredningen har hänvisat till att vissa frågor angående lottarörelsen

vore under utredning inom marinstaben, varför utredningen icke ansett

sig böra närmare ingå på den marina lottarörelsens organisation.

Yad utredningen anfört ger mig icke anledning till särskilt uttalande. Departements
chefen.

III. Marinens byggnader m. m.

För genomförande av föreliggande förslag i vad avser marinens organisation

äro ett flertal nybyggnadsarbeten ävensom iståndsättnings- och omändringsarbeten

å byggnader m. m. erforderliga. Rörande mera detaljerade beräkningar

av kostnaderna härför hänvisas till i försvarsutredningens betänkande

(sid. 514 och 528—536) intagna bilagor. I det följande angivna belopp avse

prisläget den 1 juli 1941.

Allmänt.

Försvarsutredningen, som under denna rubrik behandlat vissa byggnadsarbeten,

som icke lämpligen ansetts kunna hänföras till de olika marindistrikten,

har beräknat kostnaderna därför till 6,468,000 kronor samt därom

anfört följande:

Fortsatta elektrifieringsåtgärder a''v marinens landanläggningar

För utförande av vissa elektrifieringsåtgärder vid marinen har av marinförvaltningen,

på sätt i ämbetsverkets skrivelse angående anslag för marinen

för budgetåret 1942/43 angives, beräknats utgå — utöver redan anvisade

medel — ytterligare 500,000 kronor, vilket belopp även upptagits av utredningen.

Nybyggnader för sjökrigsskol an. Beträffande sjökrigsskolans nybyggnad

hänvisas till Kungl.Maj:ts proposition till riksdagen (1941:330). Utredningen

har upptagit de återstående kostnaderna för denna anläggning.

Brännoljecisterner för flottan. På sätt i marinförvaltningens hemliga

skrivelse angående anslag för marinen 1942/43 angives har ämbetsverket

beräknat kostnaderna för uppförande av vissa brännoljecisterner till 4,938,000

s. 592 Kontrollera mot PDF

592

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

kronor samt hemställt om anvisande av 2,500,000 kronor för budgetåret

1942/43. Utredningen bär icke funnit det möjligt att i anslagen för femårsperioden

inrymma medel för samtliga i skrivelsen nämnda anläggningar

utan bär upptagit ett belopp av 2,498,000 kronor, avsett för de två enligt

utredningens mening mest betydelsefulla anläggningarna.

Centralförråd för marinens intendenturmateriel. Beträffande

ifrågavarande anslagspost får utredningen hänvisa till marinförvaltningens

skrivelse den 29 augusti 1941 angående tilläggsstat för budgetåret 1941/42.

Inklädsel av vissa ammunitionsförråd jämte avfuktningsaggregat.

I ett flertal av marinens artilleri-, min- och torpedammunitionsförråd

har fuktbildning visat sig uppstå i sådan omfattning, att den i förråden förvarade

dyrbara materielen utsättes för risk att bliva skadad. Utredningen

har därför sett sig nödsakad att upptaga medel för ifrågavarande förråds

inklädsel och förseende med avfuktningsaggregat. Kostnaderna härför hava

av marinförvaltningen beräknats till sammanlagt 1,200,000 kronor.

Fullträffsäkra skyddstunnlar för lätta fartyg. Marinförvaltningen

har i hemlig skrivelse den 29 augusti 1941 angående tilläggsstat för budgetåret

1941/42 anmält ett medelsbehov av 5,100,000 kronor för byggande av

fullträffsäkra skyddstunnlar för lätta fartyg samt hemställt om anvisande av

3,000,000 kronor för påbörjande av nämnda arbeten. Försvarsutredningen

har emellertid av kostnadsskäl icke ansett sig kunna nu förorda utförande

av dessa anläggningar, men förutsätter att frågan därom kan upptagas till

Kungl. Maj:ts prövning, därest önskemål skulle uppkomma om arbetsobjekt

för motverkande av arbetslöshet.

Norrlandskustens marindistrikt.

Försvarsutredningen har beräknat kostnaderna för byggnadsarbeten inom

Norrlandskustens marindistrikt till 6,475,000 kronor samt därom anfört

följande:

Inom detta marindistrikt krävas omfattande nybyggnader, såväl för flottan

som för kustartilleriet. Lokalbehovet för marindistriktsledningen tillgodoses

i samband med att kustartilleriförsvarets byggnadsfrågor lösas.

Gustafsviks örlogsdepå. Kronan äger redan såväl den mark, där nuvarande

dock- och verkstadsanläggning är belägen, som även huvuddelen av

det område, som erfordras för utbyggande av örlogsdepån i anslutning till

förut till sina huvuddrag angivna dispositioner. För markförvärv erfordras

därför endast 150,000 kronor. Kostnaderna för själva anläggningen fördela

sig med omkring 2 miljoner kronor på varvsanläggningen med dess kajer,

förråds- och verkstadsbyggnader m. in., samt omkring 2.5 miljoner kronor

för kanslihus, kaserner och övriga anläggningar för personalen. Én betydande

del av kostnaderna för varvsanläggningen, nämligen 835,000 kronor, beräknas

för kajbyggnader, vilka äro ofrånkomliga för att kunna åstadkomma förläggningsplatser

för fartygsdepåns fartyg. Planerna för kajanläggningarna hava

dock, i ändamål att nedbringa kostnaderna, väsentligt reducerats mot vad ursprungligen

avsetts. I nyssnämnda kostnader för kanslihus, kasern m. in.

ingå 465,000 kronor för byggande av bostäder. Sådana hava avsetts endast

för den till tjänstgöring vid örlogsdepån fast knutna personalen, men icke

för de å de depåförlagda fartygen tjänstgörande officerarna och underofficerarna.

Hemsö kustartilleriförsvar och Härnösands kustartilleridetachement.

Verkställda undersökningar hava givit vid handen, att kust
-

s. 593 Kontrollera mot PDF

593

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

artilleridetachementets kasernetablissement lämpligast bör förläggas till

Härnösands stad. Den mark, som därvid närmast bör komma i fråga, synes

vara statens dövstumskolas nuvarande område. Att utredningen ansett sig

kunna förorda detta område, beror bland annat på att de nuvarande lokalerna

för dövstumskolan avsetts skola utrymmas och ny skola uppföras på

annan plats i Härnösand. De förefintliga byggnaderna hava vid besiktning

befunnits kunna efter vissa ombyggnadsarbeten utnyttjas för kustartilleridetachementets

förläggning. Yissa ytterligare byggnader krävas emellertid

härför, vilka i huvudsak kunna förläggas å skolans tomtområde. För förläggningens

lämpliga ordnande och för erhållande av utrymme för liandvapensexercis

m. m. erfordras dock ytterligare några angränsande kvartersområden,

vilka torde kunna förvärvas för en kostnad av ungefär 35,000

kronor.

För att kunna utnyttja området, vilket äger egen strand vid det s. k.

Södra sundet i Härnösand, kräves anläggande av en mindre brygga med

tillräckligt djup för kustartilleriets båtar jämte båtskjul. Det förutsättes

även, att vissa kajplatser — liksom för närvarande är fallet — i fortsättningen

komma att kunna disponeras i stadens hamn.

I det för kustartilleriförsvaret och detachementet avsedda kanslihuset anordnas

lokaler även för marindistriktschefen med stab.

Inga tjänstebostäder avses för kustartilleridetacliementets personal med

undantag av att bostäder för sammanlagt 4 underofficerare — uppbördsmän

— uppföras å platser utanför kasernetablissementet i anslutning till de fasta

anläggningarna vid kustartilleriförsvaret. Bostäderna fördelas på två platser.

De erforderliga byggnaderna böra inredas att även omfatta fyra enkelrum

för tillfällig förläggning av underofficerare på vardera platsen.

Genom att sålunda för kustartilleriförsvarets och detachementets förläggning

kunna utnyttja _ en redan befintlig anläggning hava icke oväsentliga besparingar

kunnat vinnas.

Ostkustens marindistrikt.

Försvarsutredningen har beräknat kostnaderna för byggnadsarbeten inom

Ostkustens marindistrikt till 4,007,000 kronor samt därom anfört följande:

För marindistriktet gemensamma lokaler m. m. samt Stockholms

örlogsstation och örlogsvarv. Den för marindistriktet mest betydelsefulla

och omfattande byggnadsfrågan — förflyttning av Stockholms

örlogsbas —- upptages, av skäl som tidigare angivits, icke i detta sammanhang.

Sedan sjökrigsskolan avflyttat till sitt nya etablissement, synes den nuvarande

sjökrigsskolebyggnaden lämpligen böra användas som kanslihus för

marindistriktschefen. Erforderliga medel för vissa mindre ombyggnadsarbeten

i samband härmed hava upptagits av utredningen.

Beträffande anslagen till vattenledningar in. m. vid örlogsbasen samt till

vissa hygieniska anordningar vid örlogsvarvet får utredningen hänvisa till

marinförvaltningens skrivelse angående anslag för marinen för budgetåret

1942/43 samt beträffande anslaget till förläggnings- och förplägnadsanstalter

å Bergholmen till ämbetsverkets skrivelse angående tilläggsstat för budgetåret

1941/42.

Hårsfjärdens depå. De byggnader vid Hårsfjärdens depå, som — enligt

vad i annat sammanhang angivits — äro erforderliga för förläggning

och bespisning av personal i land, avses skola uppföras å kronans område.

Bihang till riksdagens protokoll 1912. 1 samt. Nr 210. 377 42 38

s. 594 Kontrollera mot PDF

594

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

För nedbringande av kostnaderna utföras de av trä med enkel inredning

men vinterbonas och förses med värmeledning. De åtta förläggningsbarackerna

för manskap rymma vardera 24 man vid enkelbeläggning.

Det vid Yitså brygga befintliga lilla garageskjulet är redan nu helt otillräckligt

för sitt ändamål och därtill icke uppvärmt. Marinförvaltningen har

beräknat kostnaderna för ett varmgarage av erforderlig storlek till 70,000

kronor, vilket belopp av utredningen upptagits.

Stockholms skärgårds kustartilleriförsvar och Vaxholms kustartilleriregemente.

Av det belopp, som av utredningen upptagits för

kustartilleriförsvaret och kustartilleriregementet, avses större delen eller omkring

2 miljoner kronor för ordnandet av tjänstebostäder. Eu avsevärd brist

på framför allt underofficersbostäder kommer nämligen att uppstå vid genomförd

organisation. Sålunda erfordras vid Oscar-Fredriksborg 58 nya lägenheter

för underofficerare samt i anslutning till vissa befästningar m. m. 15

nya lägenheter för uppbördsmän m. m. Vidare äro 5 officers- och 30 underofficerslägenheter

i behov av viss modernisering och ombyggnad och slutligen

föreligger behov av 24 förläggningsrum för underofficerare vid vissa

befästningar. För personal tjänstgörande i Vaxholm förutsätter utredningen,

att bostadsfrågan ordnas genom anlitande av den allmänna hyresmarknaden,

i den mån tjänstebostäder ej redan finnas. Ett undantag bör dock göras

för chefen för kustartilleriförsvaret, för vilken ny tjänstebostad bör uppföras,

enär den av kommendanten tidigare disponerade för närvarande är under

omändring till officerslägenheter. I detta sammanhang kan nämnas att ökningen

av underofficerskåren även medför att underofficersmässen å OscarFredriksborg

måste utökas genom tillbyggnad.

Såsom kanslihus för chefen för kustartilleriförsvaret avses f. d. Ing. 1 V:s

kasernhus utnyttjas. Erforderliga medel för vissa ombyggnadsarbeten hava

upptagits av utredningen.

I det upptagna beloppet för utvändiga ledningar ingår även det anslag

på 40,000 kronor, som marinförvaltningen begärt för omläggning av elektriska

ledningar m. in. på ordinarie stat för budgetåret 1942/43. I beloppet

för utbyggnad av värmecentral m. m. ingå av marinförvaltningen begärda

anslag för motsvarande ändamål med dels 125,000 kronor å ordinarie stat

för budgetåret 1942/43 och dels 75,000 kronor å tilläggsstat för budgetåret

1941/42.

Beträffande behovet av exercishall med mäthus får utredningen hänvisa

till marinförvaltningens skrivelse angående tilläggsstat för budgetåret 1941/42.

Gotlands marindistrikt.

Försvarsutredningen har beräknat kostnaderna för byggnadsarbeten inom

Gotlands marindistrikt till 3,900,000 kronor samt därom anfört följande:

Vissa gemensamma anläggningar. Kostnaderna för utförande av

erforderlig dock-, kaj- och verkstadsanläggning i Fårösund liava av marinförvaltningen

beräknats till 2,200,000 kronor.

Såsom i annat sammanhang angivits, finner utredningen sig av ekonomiska

och andra skäl icke kunna förorda utförande av en så dyrbar anläggning,

vars kapacitet icke torde kunna effektivt utnyttjas. Utredningen anser,

att en för marinen tillräckligt omfattande anläggning bör kunna utföras inom

en mera begränsad kostnadsram, och har i sina beräkningar härför upptagit

ett belopp av 1,000,000 kronor.

s. 595 Kontrollera mot PDF

595

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Gotlands kustartilleriförsvar och Gotlands kustartillerikår.

Beträffande medelsbehovet för sjukhusbyggnad, exercishall med mäthus samt

ytterligare utbyggnad av elektriska distributionsanläggningar får utredningen

hänvisa till marinförvaltningens skrivelse angående tilläggsstat för budgetåret

1941/42. För sjukhusbyggnad har utredningen dock — efter hörande

av 1941 års militära byggnadsutredning — upptagit endast 290,000 kronor,

medan marinförvaltningen äskat 350,000 kronor.

Enär det befintliga kanslihuset redan nu har visat sig otillräckligt och

därtill kommer, att eu förstärkning av såväl stabens som förvaltningarnas

personal avses äga rum, har det befunnits erforderligt att beräkna medel för

en tillbyggnad av kanslihuset. I detta avses även inrymmas erforderliga

expeditionslokaler för Fårösunds förrådsdepå.

Då lägenheter i tillräckligt antal icke finnas att hyra inom Fårösund eller

i dess närhet, har utredningen upptagit 1,330,000 kronor för byggande av

tjänstebostäder, avsedda för 13 officerare (vederlikar) och 37 underofficerare,

inbegripet den för Fårösunds förrådsdepå avsedda personalen. Det bör

emellertid undersökas, huruvida icke den enskilda företagsverksamheten kan

genom lämpliga åtgärder stimuleras, varigenom en minskning av nämnda

kostnader skulle kunna vinnas.

Sydkustens marindistrikt.

Försvarsutredningen har beräknat kostnaderna för byggnadsarbeten inom

Sydkustens marindistrikt till 11,149,000 kronor samt därom anfört följande:

För marinen i dess helhet eller för marindistriktet gemensamma

lokaler m. m. Såsom i annat sammanhang anförts, förutsätter försvarsutredningen,

att marinens nuvarande sjukhus kommer att sammanslås med

länslasarettet i Karlskrona. De å staten fallande kostnaderna för ett nytt

gemensamt sjukhus hava icke av utredningen upptagits i kostnadsberäkningarna.

Efter sammanslagningen bliva de lokaler, som för närvarande användas

av marinens sjukhus, disponibla för andra ändamål. Den egentliga

sjukhusbyggnaden samt den s. k. ekonomibyggnaden avses att ändras till

lokaler för marinens underofficersskola och för Karlskrona örlogsstations

radioskola, som i viss mån är gemensam för olika delar av marinen. Kostnaderna

för ändringarna hava beräknats till 375,000 kronor.

Sjukhuset tillhörigt läkarboställe avses att ändras till lokaler för marindistriktets

sjukvårds- och kameralförvaltningar för en kostnad av 45,000 kronor.

I skrivelse den 29 augusti 1941 har marinförvaltningen anmält, att ändringsarbeten

erfordras å vissa intendenturförråd i Karlskrona. Utredningen

har funnit dessa ändringsarbeten nödvändiga och beräknat kostnaderna °för

desamma till 195,000 kronor.

I Karlskrona äro anordningarna för utövande av annan idrott än simning

synnerligen bristfälliga. Utredningen har därför ansett sig böra föreslå,

att en idrottsplats anordnas och en sporthall uppföres. Dessa böra förläggas

till sådana platser, att det till stadskasernerna förlagda manskapet lätt kan

utnyttja dem. Emellertid föreligga väsentliga svårigheter att erhålla för

dessa ändamål lämplig mark. Enda möjligheten synes vara att förlägga

sporthallen å Stumholmen och idrottsplatsen å eu utfyllnad vid Kungshall.

Kostnaderna, som på grund härav bliva höga, hava beräknats till sammanlagt

600,000 kronor.

I övrigt erfordras en de! mindre iståndsättnings- och nybyggnadsarbeten,

vilkas omfattning framgår av kostnadstablåerna.

s. 596 Kontrollera mot PDF

596

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Karlskrona örlogsstation. Som i annat sammanhang anförts beräknas

det erforderligt dels att modernisera och ändra de befintliga kasernerna

Sparre och Ankarstierna, dels även att intill sistnämnda kasern

uppföra en ny kasern. I samband härmed böra även nya expeditionslokaler

anordnas för chefen för örlogsstationen. De av stationscliefen nu disponerade

lokalerna avses för marindistriktschefen. Vid kasern Sparre böra

vissa kajarbeten utföras. Kostnaderna för samtliga dessa arbeten hava beräknats

till omkring 2,285,000 kronor.

Som tidigare anförts avses att i Karlskrona i f. d. Karlskrona grenadjarregementes

kasern förlägga en för flottan gemensam sjömansskola. Befintligt

kanslihus kan utan väsentliga ändringar avses för skolans ledning.

Norra och östra kasernerna, i vilka ett flertal underofficersbostäder och

expeditionslokaler nu äro anordnade, måste ändras och renoveras för att

sjömansskolans manskap skall kunna inkvarteras där. Matinrättningen

måste renoveras och utbyggas, så att utspisning enligt system »fri skaffning»

kan ske. Sjukhusavdelningen avses att renoveras. För närvarande

är ett marketenteri inrymt i en våning, som dock ursprungligen innehållit

logement. Då detta utrymme erfordras för förläggning av manskap, bör en

ny marketenteribyggnad uppföras. Befintlig gymnastiksal kräver renovering.

Därjämte erfordras nybyggnad av ett gymnastikhus (exercishus). Marketenteri

och gymnastikhus kunna vara sammanbyggda. I övrigt erfordras

en del mindre ändringsarbeten för att befintliga lokaler skola kunna anpassas

för skolans behov. Kostnaderna för nybyggnads- och ändringsarbetena

för sjömansskolan hava beräknats till omkring 2,280,000 kronor.

Karlskrona örlogsvarv. I sina skrivelser den 29 augusti 1941 angående

anslag för marinen, beträffande dels tilläggsstat för budgetåret

1941/42, dels ordinarie stat för budgetåret 1942/43, har marinförvaltningen

hemställt, att medel måtte äskas för ett flertal olika ändamål avseende

iståndsättning och modernisering av örlogsvarvet. Försvarsutredningen har

vid prövning av ifrågavarande framställningar funnit, att de föreslagna anordningarna

m. m. böra komma till utförande. Storleken av kostnaderna

för de sålunda föreslagna arbetena framgår av kostnadsberäkningarna.

För att kunna bereda utrymme för i fartygsdepån ingående fartyg, särskilt

vid sådana tillfällen, då även delar av kustflottan äro förlagda till

örlogsstationen, är det erforderligt att anordna nya kajer eller pirar. Utredningen

har funnit, att dylika lämpligast kunna anordnas inom örlogsvarvets

område vid Söderstjärna. Vid förläggning i fartygsdepå avses personalen

å de större fartygen åtminstone tidvis vara förlagd ombord, eventuellt

dock sammanförd till ett eller flera fartyg. Personalen på ubåtar och

torpedbåtar bör emellertid icke vara förlagd på sina fartyg; för denna personal

bör därför uppföras eu mindre förläggningslokal i omedelbar närhet

av förtöjningsplatserna. Uppvärmning och belysning av fartygen sker mest

ekonomiskt genom att anordna värme- och elektrisk central i land. Nu

nämnda kaj och byggnadsarbeten m. m. beräknas kosta 785,000 kronor.

Blekinge kustartilleriförsvar och Karlskrona kustartilleriregemente.

Chefen för Blekinge kustartilleriförsvar bör såsom kanslihus

lämpligen erhålla den förutvarande ingenjörkasernen. Tidigare har avsetts

att ändra denna kasern till kanslihus för marindistriktschefen och har för

detta ändamål anvisats ett belopp av 125,000 kronor. Härutöver beräknas

emellertid ett belopp av 175,000 kronor vara erforderligt.

Avsedd utökning av Karlskrona kustartilleriregemente medför, dels att

ändringar måste vidtagas i de befintliga stadskasernerna, dels att förläggningslokaler

m. in. måste nybyggas å Oscarsvärn.

s. 597 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

597

I staden böra lokaler för regeinents- och bataljonsstaberna m. m. inrymmas

i den befintliga underofficersbyggnaden. Ungefär en tredjedel av

sistnämnda byggnad bör bibehållas oförändrad och avses bland annat för

väbel, köksföreståndare och två expeditionsunderofficerare. Norra och södra

kasernerna böra omändras, varvid vissa befintliga bostadslägenheter utnyttjas

såsom kompaniexpeditioner, varjämte antalet förläggningsplatser ökas. Manskapsmässen

bör utökas och eu exercishall med mätlius uppföras. Kostnaderna

för de nämnda ändringarna och nybyggnaderna hava beräknats till

565,000 kronor.

Vid Oscarsvärn, där tre kompanier avses vara förlagda, uppföres en barack

för tillfällig förläggning av en bataljonsstab samt med rum och mässlokaler

för 10 officerare. Två kasernbyggnader, beräknade för en normal beläggning

med omkring 250 man, barack med skollokaler och mäss för underbefäl samt

en mindre exercishall böra nybyggas. Av befintliga byggnader bör manskapsbaracken

renoveras samt matinrättningen och manskapsmässen utbyggas.

Kostnaderna för byggnadsarbetena å Oscarsvärn hava beräknats till 995,000

kronor.

Vid vissa försvarsanstalter befintliga baracker böra renoveras. Tjänstebostäder

för sammanlagt 10 underofficerare (uppbördsmän m. m.) erfordras

på sex olika platser, varjämte i anslutning till dessa erfordras 24 stycken enkelrum

för tillfällig förläggning av underofficerare. Slutligen erfordras en del

utvändiga arbeten av olika slag. Kostnaderna för nämnda byggnader m. m.

hava beräknats till 470,000 kronor.

Västkustens marindistrikt.

Försvarsutredningen har beräknat kostnaderna för byggnadsarbeten inom

Västkustens marindistrikt till 11,645,000 kronor samt därom anfört följande:

För förläggning av Alvsborgs kustartilleriregemente erfordras uppförande

av nytt kasernetablissement, vilket av utrymmesskäl ej kan förläggas till

kronans område vid Nya Varvet. Såsom lämpligaste plats för den nya kustartilleriförläggningen

förordar utredningen området mellan Hinskolmshöjden

och Västerberget i Nya Varvets närhet. Nya Varvet bör helt avses för

Göteborgs örlogsdepå.

Göteborgs örlogsdepå. Ehuru de nuvarande förläggningslokalerna å Nya

Varvet i stort sett äro tillfyllest för örlogsdepåns personal, erfordras dock

vissa nybyggnads- och omändringsarbeten med hänsyn till den ökade omfattning

av depån som föreslås ävensom till den av utredningen förutsatta

uppdelningen på en stations- och eu varvssektion.

För omändrings- och renoveringsarbeten på befintliga byggnader har upptagits

ett belopp av omkring 550,000 kronor. Häri ingå medel för ändring

av befintlig gymnastikbyggnad till matinrättning. Denna förändring har befunnits

erforderlig av flera skäl, bland annat enär den nuvarande matinrättningen

är belägen inom varvssektionens område. Sistnämnda matinrättning

avses utnyttjas dels såsom förrådsbyggnad för varvssektionen, dels för lokaler

för fartygsdepån.

För stationssektioneu erfordras främst nybyggnad av eu gymnastik- och

exercisbyggnad med bastubad samt en skolbyggnad. Av kostnadsskäl hava

medel för uppförande av simhall icke upptagits, ehuru detta varit önskvärt

med hänsyn till det stora avståndet till närmaste simhall i staden.

Såsom i annat sammanhang angivits böra vissa gemensamma sjukhuslokaler

för örlogsdepån och kustartilleriregementet uppföras, vilka lämpligen

s. 598 Kontrollera mot PDF

598

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

torde böra förläggas inom Nya Yarvets område. Vid såväl örlogsdepån som

kustartilleriregementet erfordras därjämte inredande av vissa mottagningslokaler

för den dagliga sjukmönstringen m. m. På örlogsdepån belöpande

kostnader för sjukvårdsanläggningen hava beräknats till 220,000 kronor.

Inom kronans område vid Nya Yarvet finnas för närvarande vissa byggnader,

som ägas av civila personer. Detta är icke lämpligt, varför en undersökning

bör göras av möjligheterna att förvärva ifrågavarande byggnader,

vilka därefter skulle tagas i anspråk såsom tjänstebostäder. Medel härför

hava upptagits av utredningen. Nybyggnad av tjänstebostäder avses däremot

icke äga rum.

För varvssektionen erfordras dels uppförande av vissa verkstads- och

förrådsbyggnader, dels en utvidgning av hamnanläggningen för att bereda

plats för fartygsdepåns fartyg. Medel hava sålunda upptagits för anläggning

av tvenne bryggor samt för i samband härmed stående planerings- och

sprängningsarbeten. Erforderligt markförvärv torde, på sätt i annat sammanhang

angivits, kunna äga rum utan särskild kostnad för kronan.

Slutligen liava, under rubriken Göteborgs örlogsdepå, även upptagits

medel för anläggande av den föreslagna övningsbasen i närheten av Marstrand.

Göteborgs skärgårds kustartilleriförsvar och Älvsborgs kustartilleriregemente.

Huvuddelen av det av utredningen upptagna beloppet

är avsedd för erforderliga nybyggnadsarbeten för förläggning av Älvsborgs

kustartilleriregemente. Beträffande de olika anslagsposterna torde i detta

sammanhang endast följande vara att anföra.

Kanslihuset avses inrymma lokaler för såväl Göteborgs skärgårds kustartilleriförsvars

stab och förvaltningsorgan som ock för kustartilleriregementets

regements- och bataljonsstaber m. m.

De nio kasernerna komma att vid normal beläggning rymma tillsammans

864 man. Baracker vid de olika försvarsanstalterna äro redan i betydande

omfattning uppförda, varför inga ytterligare medel för detta ändamål ansetts

erforderliga.

På kustartilleriregementet belöpande kostnader för sjukvårdsanläggning

(jfr ovan) hava beräknats till 350,000 kronor.

De relativt betydande belopp, som upptagits för förrådsbyggnader, garage

m. m., äro delvis betingade av att till regementet avses förläggas vissa till

nyanskaffning föreslagna flyttbara batterier.

'' Tjänstebostäder hava beräknats uppföras för ett mindre antal underofficerare

(företrädesvis uppbördsmän) samt för väbel, köksföreståndare,

maskinist, eldare och husmoder.

För utsprängning av tunnel m. m. upptagna medel — 100,000 kronor —

avses för anordnande av förbindelseled till Oscar II:s fort. Tunneln avses

jämväl utnyttjas såsom skyddsrum.

Y ttr anden.

Chefen för kustflottan har funnit det synnerligen beklagligt, att utredningen

endast i begränsad omfattning ansett sig böra föreslå tillgodoseende

av behovet av brännoljecisterner och att utredningen icke ansett sig böra tillmäta

de fullträffsäkra skyddstunnlarna för lätta fartyg större betydelse.

Inspektören för kustartilleriet, som i princip icke haft något att erinra mot

de framlagda förslagen till lösning av kustartilleriets byggnadsfrågor, har

s. 599 Kontrollera mot PDF

599

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

emellertid ifrågasatt, huruvida icke underofficersbyggnaden vid Karlskrona

kustartilleriregemente lämpligen borde bibehållas för bostadsändamål och

i stället förläggningsfrågan lösas genom nybyggnad. I fråga om förläggningen

av det rörliga artilleriet till Oscarsvärn utanför Karlskrona har inspektören

framhållit, att för möjliggörande av övningar ävensom förläggning av vissa

förråd m. m. betingelser borde skapas att utnyttja (eventuellt övertaga) det

under arméförvaltningens vård stående Rosenholmsfältet.

Marinförvaltningen har anmält, att de av utredningen upptagna kostnaderna

för nybyggnader för sjökrigsskolan syntes böra ökas med 100,000 kronor för

anläggande av tvenne baracker, vilka vore erforderliga under de närmaste

åren med hänsyn till det på grund av befälskårernas snabba utbyggande

onormalt höga elevantalet. — I fråga om nybyggnadsarbetena vid Hemsö

kustartilleriförsvar och Härnösands kustartilleridetachement borde även beräknas

medel, 100,000 kronor, för inköp av det s. k. Beckers förråd i Härnösand,

vilket under försvarsberedskapstiden varit rekvirerat och allt framgent

erfordrades. Förvärvet skulle medgiva ett nöjaktigt tillgodoseende av behovet

av förrådsutrymmen vid Hemsö fästning. — Nu disponibla lokaler medgåve

icke tillräckliga expeditionslokaler för infanteribefälhavarestaben i Vaxholm.

Ej heller stode några tjänstebostäder för gift personal ingående i sagda

stab till förfogande. Varken expeditionslokaler eller bostäder syntes kunna

förhyras i Vaxholm. Med fastställandet av dessa lokalbehov och därmed förenade

kostnader borde dock lämpligen anstå till dess 1941 års militära förvaltningsutrednings

förslag förelåge.

Årskostnaderna för vattenförsörjningen å Rindön m. fl. platser uppginge

till betydande belopp. Marinförvaltningen hade därför under utredning utförandet

av nya anordningar för ifrågavarande vattenförsörjning, varigenom

årskostnaderna högst avsevärt skulle kunna nedbringas. Kostnaderna för de

nya anordningarna kunde preliminärt angivas till 550,000 kronor. Nuvarande

årskostnader uppginge till så betydande belopp, att den ifrågasatta nyanläggningen

skulle bliva amorterad efter ett fåtal år. — Under kostnaderna för

iståndsättnings- och omändringsarbeten å Stockholms örlogsvarv borde även

inräknas kostnad för förlängning av Gustaf V:s docka med 1,000,000 kronor.

Marinförvaltningen ansåge det nämligen nödvändigt, med hänsyn till tillkomsten

av de båda nya kryssarna, att möjlighet för desammas dockning

bereddes även i Stockholm. — För Gotlands kustartilleriförsvar och Gotlands

kustartillerikår borde enligt marinförvaltningens mening beräknas ett belopp

av 200,000 kronor för genomförande av vissa närmare angivna markförvärv. —- Beträffande iståndsättnings- och omändringsarbetena för Sydkustens marindistrikt

syntes böra beräknas medel för restaurering och inläggning av värmeledning

i amiralitetskyrkan i Karlskrona. —• Det för iståndsättningsarbeten

vid Älvsborgs kustartilleriregemente beräknade beloppet syntes böra uppräknas,

enär det vore nödvändigt, att modernisering och iståndsättningsarbeten

verkställdes på vissa där befintliga bostadshus. Det av utredningen

upptagna beloppet för markförvärv för Göteborgs kustartilleriförsvar och

s. 600 Kontrollera mot PDF

600

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Älvsborgs kustartilleriregemente syntes med hänsyn till det föreslagna regementets

omfattning icke vara tillfyllest för erhållande av erforderlig mark

för bland annat tillräckligt utrymme såsom rangeringsplats för rörliga kustartilleripjäser.

Kostnaderna för ifrågavarande markförvärv borde därför beräknas

till 1,700,000 kronor.

Chefen för marinen har understrukit, att det vore ett önskemål av ej ringa

vikt, att fullträffsäkra skyddstunnlar för lätta fartyg komme till stånd. För

chefens för marinen synpunkter å vissa byggnadsfrågor för örlogsstationerna

har tidigare redogjorts.

Svenska under officers förbundet har framhållit, att underofficersmässen

vid Stockholms örlogsstation, som redan under nuvarande förhållanden vore

otillräcklig, borde utökas. — Den föreslagna nybyggnaden av tillhopa 58

underofficersbostäder vid Vaxholms kustartilleriregemente borde så genomföras,

att icke mer än 2—4 lägenheter sammanfördes i en byggnad. — I avseende

på omändringen av underofficersbyggnaden vid Karlskrona kustartilleriregemente

har förbundet framfört liknande synpunkter som inspektören

för kustartilleriet.

1940 års militära by g gnadsutredning har framhållit, att de av försvarsutredningen

upptagna byggnadskostnaderna vad anginge marinens om- och nybyggnadsarbeten

till betydande omfattning beräknats i samråd med byggnadsutredningen.

De av sistnämnda utredning lämnade kostnaduppgifterna vore

emellertid endast överslagsvis beräknade. Utredningen förutsatte dock, att

standardtyper, som vid den tidpunkt då byggnadsarbetena komme att igångsättas

kunde förväntas vara färdiga beträffande flertalet byggnader, skulle

tillämpas och att kostnaderna skulle kunna hållas inom den angivna ramen.

I särskilt yttrande har utredningens ordförande samt ledamöterna Diös och

Edler beträffande byggnadsbehovet för marinen framhållit, att för anordnande

av centralförråd för marinens intendenturmateriel försvarsutredningen

upptagit ett belopp av 400,000 kronor. Kostnaderna för förrådet

syntes emellertid icke böra sättas högre än 225,000 kronor. — De befintliga

byggnaderna vid statens dövstumskola i Härnösand syntes kunna med

mindre omfattande om- och tillbyggnader än avsetts utnyttjas för de två kompanier,

varav kustartilleridetachementet i nämnda stad skulle bestå. De för

detachementets förläggning upptagna kostnaderna syntes kunna icke oväsentligt

nedbringas.

Länsstyrelsen i Blekinge län har anfört, att det förefölle, som om den av

utredningen framlagda byggnadsplanen för ordnande av förläggningsutrymmena

i Karlskrona skulle behöva bli föremål för översyn. Det syntes sålunda

ännu vara ovisst, huruvida den av utredningen förutsatta sammanslagningen

av marinens sjukhus med länslasarettet i Karlskrona överhuvud taget eller i

allt fall inom den närmaste tiden kunde komma till stånd. Länsstyrelsen ville

i vart fall ifrågasätta, huruvida, därest sjukhussammanslagningen komme till

stånd, det ej från såväl ändamålsenlighetens som ekonomisk synpunkt vore

fördelaktigare att uppföra en nybyggnad för underofficersskolan och i stället

s. 601 Kontrollera mot PDF

601

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

ombilda marinens sjukhus — som redan nu vore av »kaserntyp» — till

kasern. — Länsstyrelsen har vidare ifrågasatt lämpligheten av att ombygga

kustartilleriets nuvarande bostadsbyggnad för underofficerare för att i fortsättningen

bereda plats för bland annat tjänstelokaler. Med hänsyn till rådande bostadsbrist

vore det oavvisligt, att från statens sida åtgärder vidtoges för tillgodoseende

av det ökade behovet av officers- och underofficersbostäder, som

vore att förutse vid genomförandet av utredningens förslag. Såväl härvid

som när det gällde ett slutligt uppgörande av marinens byggnadsprogram i

övrigt syntes ett intimt samarbete med Karlskrona stads myndigheter vara

tacknämligt. —- Enligt länsstyrelsens mening hade försvarsutredningen vid

framläggandet av förslaget om anläggandet av en idrottsplats och en sporthall

knappast tagit vederbörlig hänsyn till sparsamhetens krav. Att kostnaderna

för idrottsplatsen måste bli stora, syntes länsstyrelsen naturligt, då

förslagets genomförande tarvade en mycket kostsam utfyllnad. Härtill

komme, att den föreslagna platsen finge anses som en av de för blåst mest

utsatta i Karlskrona, Hela denna fråga syntes därför böra bli föremål för ny

omprövning, därvid borde tagas under allvarligt övervägande, huruvida ej

stadens förnämliga och väl skyddade idrottsplats skulle kunna komma till användning

även för den militära idrotten, trots att den låge på avsevärt avstånd

från stadskasernerna. -— Länsstyrelsen har vidare framhållit, att en

synnerligen viktig fråga, som icke syntes ha beaktats av utredningen, vore

nödvändigheten av att redan i fredstid tillräckligt effektiva åtgärder vidtoges

för säkerställandet av erforderlig tillgång till dricksvatten för det fall att

staden i orostider skulle bli avskuren från sin nuvarande dricksvattentillförsel.

1942 års försvar sberedning.

Beträffande de allmänna synpunkter, som av försvarsberedningen anförts

rörande vissa av utredningen behandlade byggnadsfrågor, torde få hänvisas

till redogörelsen för arméns byggnader.

Det byggnadsprogram, som enligt försvarsutredningens förslag bör genom- Departemenisföras

i samband med marinorganisationens utbyggnad under den närmaste chefen.

femårsperioden, har med utgångspunkt från prisläget den 1 juli 1941 kostnadsberäknats

till 43,644,000 kronor, motsvarande enligt utredningens beräkning

ett avskrivningsbehov av 23,650,500 kronor. Såsom jag vid behandlingen av

de för armén ifrågakommande byggnadsåtgärderna framhållit, är det icke

möjligt att nu ingå på eu närmare granskning av det framlagda byggnadsprogrammets

detaljer vare sig i fråga om planläggningen eller beträffande

kostnadsberäkningarna. Dessa spörsmål torde böra upptagas till behandling

i samband med framläggandet av definitiva äskanden av anslag å riksstaten

för de i perioden ingående budgetåren. I förevarande sammanhang gäller det

att bilda sig en uppfattning om huruvida det framlagda förslaget, särskilt

med hänsyn till de därmed förenade kostnaderna, bör kunna i stora drag godtagas

som grundval för femårsplanens kostnadsberäkningar.

För egen del har jag vid den allmänna granskning, som i detta samman
-

s. 602 Kontrollera mot PDF

602

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

hang sålunda bör ske, funnit vissa av de i yttrandena framkomna synpunkterna

böra beaktas i samband med beslut om medelsäskanden för de olika ändamålen.

Sålunda torde exempelvis redan nu kunna förutses, att vissa besparingar

äro möjliga i förhållande till försvarsutredningens förslag i fråga om

anordnandet av det för marinen avsedda intendenturförrådet. Yidare torde

hänsyn icke ha tagits till att ett belopp om sammanlagt 250,000 kronor

redan anvisats, ehuru ej tagits i användning, för vissa ändringsarbeten

å f. d. infanterikasernerna i Karlskrona. Frågorna om utnyttjandet av

marinens sjukhus i Karlskrona, därest en sammanslagning av sjukhuset

med länslasarettet i nämnda stad kommer till stånd, ävensom om användningen

av den för Karlskrona kustartilleriregemente utnyttjade underofficersbyggnaden

synas tarva ytterligare överväganden; dessa spörsmål äga

för övrigt samband med frågan om förläggningsort för marinens underofficersskola.

De på staten fallande kostnaderna för ett sådant gemensamt sjukhus

har utredningen icke medtagit i kostnadsberäkningarna, ehuru under femårsperioden

utgifter för detta ändamål torde vara ofrånkomliga. Kostnaderna för

markförvärv för vissa av utredningen föreslagna nybyggnader inom Göteborgs

kustartilleriförsvar och för Älvsborgs kustartilleriregemente torde utredningen

ha beräknat i underkant. Beträffande utgifterna för anordnande av tjänstebostäder

kunna delade meningar göra sig gällande. Å ena sidan vill det förefalla

som om eu minskning av de av utredningen för detta ändamål beräknade

kostnaderna borde kunna ske. Å andra sidan ha vid remissbehandlingen

framkommit önskemål om ytterligare tjänstebostäder. Till denna fråga återkommer

jag i det följande.

I allt väsentligt synes trots dessa erinringar försvarsutredningens byggnadsprogram

giva en nöjaktig uppfattning om den byggnadsverksamhet, som

nödvändiggöres vid ett genomförande av den av mig förordade utbyggnaden

av marinorganisationen.

Emellertid ha vid remissbehandlingen framkommit önskemål rörande

ytterligare byggnads- och anläggningsarbeten utöver de av försvarsutredningen

föreslagna. Yissa av dessa önskemål torde icke kunna avvisas. Yidare har

marinförvaltningen i sina anslagsäskanden för nästa budgetår hemställt om

anslag till vissa byggnadsarbeten, vilka icke ingå i det av försvarsutredningen

förordade byggnadsprogrammet. Det torde vara att förvänta att även framdeles

ytterligare äskanden om anslag till byggnadsarbeten vid sidan av de av

utredningen förordade komma att framställas av de marina myndigheterna.

Då det synes mig angeläget, att de av försvarsutredningen för marinens del

under femårsperioden beräknade byggnadskostnaderna såvitt möjligt icke

överskridas, har jag med hänsyn härtill nödgats utgå från att vissa av de av

utredningen förordade byggnadsarbetena icke komma till stånd eller i varje

fall uppskjutas till tid efter femårsperiodens slut. Efter en preliminär granskning

har jag, med tillämpning av de principer, som i motsvarande hänseende

följts i fråga om arméns byggnadsföretag, funnit mig böra utgå från att följande

företag icke utföras under femårsperioden eller utföras under nämnda

period i den begränsade omfattning, som i det följande angives:

s. 603 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

603

Av försvarsutredningen

för

Företag femårsperioden

beräknat

belopp:

Bostadslägenheter vid Gustafsviks örlogsdepå ... 465,000

Kajer vid nämnda depå ................................. 425,000

Bostadslägenheter för Hemsö kustartilleriförsvar

och Härnösands kustartilleridetachement ...... 75,000

Tjänstebostäder för officerare och underofficerare

vid Stockholms kustartilleriförsvar och Vaxholms

kustartilleriregemente ..................... 1,760,000

Bostadslägenheter för Gotlands kustartilleriföjsvar

och Gotlands kustartillerikår ..................... 1,330,000

Idrottsplats för Sydkustens marindistrikt ......... 250,000

Förtöjningsplatser och lokaler för fartygsdepå vid

Karlskrona örlogsvarv .............................. 785,000

Ombyggnad av underofficersbyggnad vid Blekinge

kustartilleriförsvar och Karlskrona kustartilleri
regemente

............................................. 180,000

Tjänstebostäder för underofficerare vid d:o......... 370,000

Bergrum för arkiv och militärspecialer vid Göteborgs

örlogsdepå ....................................... 30,000

Delkostnader för sjukvårdsanläggningar vid

nämnda depå .......................................... 220,000

Målslip m. m. för samma depå ........................ 100,000

Förvärv av bostadslägenheter m. m. för samma

depå ...................................................... 100,000

Delkostnader för sjukvårdsanläggning för Göteborgs

kustartilleriförsvar och Älvsborgs kust
artilleriregemente

.................................... 350,000

Bostadslägenheter för d:o ...,.......................... 350,000

Summa kronor 6,790,000

Av departementschefen

för femårsperioden

beräknat

belopp:

200,000

300,000

37,500

760.000

800.000

270,000

50,000

300,000

2,717,500

Härigenom skulle sålunda ernås en kostnadsminskning under femårsperioden

i fråga om de av försvarsutredningen föreslagna arbetena med (6,790,000 —

2,717,500 =) 4,072,500 kronor.

Givetvis är mitt förslag till reduktioner i byggnadsprogrammet eller uppskov

med arbetenas utförande icke definitivt; kunna marinmyndigheterna

efter närmare övervägande anvisa andra utvägar för byggnadskostnadernas

nedbringande, bör frågan ånyo upptagas till övervägande. Jag utgår emellertid

från att en besparing under femårsperioden med minst det av mig angivna

beloppet skall stå att ernå. Härvid lämnar jag öppet, om icke vissa av de

tjänstebostäder, som enligt vad nyss anförts skulle falla utanför femårs
-

s. 604 Kontrollera mot PDF

604

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

periodens byggnadsprogram, liksom även en del av de i byggnadsprogrammet

kvarstående tjänstebostäderna skola kunna anordnas såsom egnahem med

statsunderstöd i särskild ordning vid sidan av det för femårsperioden beräknade

medelsbehovet.

Kostnaderna för de å femårsperioden fallande, av försvarsutredningens

förslag betingade byggnadsåtgärderna uppskattar jag alltså till (43,644,000 —

4,072,500=) omkring 39.5 miljoner kronor. För vid sidan av försvarsutredningens

förslag liggande byggnadsföretag skulle sålunda bliva disponibelt

ett belopp av omkring 4 miljoner kronor. Försiktigheten synes mig emellertid

bjuda att för nya ändamål under femårsperioden beräkna ytterligare 4

miljoner kronor utöver den medelsanvisning beträffande vilken definitiva

äskanden redan framställts i årets statsverksproposition. Jag förutsätter

således, att marinens byggnadsarbeten med utgångspunkt från prisnivån den

1 juli 1941 skola under nämnda period — utöver sistnämnda medelsanvisning

— hållas inom en kostnadsram av omkring 48 miljoner kronor. Det mot

sistnämnda belopp svarande avskrivningsbehovet torde — med tillämpning

av de ändrade grunder för avskrivning av nya kapitalinvesteringar i försvarsväsendets

fastighetsfond, som angivits i årets statsverksproposition — kunna

beräknas till omkring 23 miljoner kronor.

Vissa av de företag, som ingå i de sålunda angivna kostnadsbeloppen, äro

av den brådskande natur, att anslag för ändamålet torde böra upptagas redan

på tilläggsstat för innevarande budgetår. Till denna fråga torde jag framdeles

få återkomma.

Jag får i detta sammanhang slutligen dels erinra, att Kungl. Maj:t å tillläggsstat

för innevarande budgetår äskat medel för tillgodoseende av marinförvaltningens

i förenämnda yttrande gjorda hemställan om restaurering av

amiralitetskyrkan i Karlskrona, dels ock framhålla, att det är min avsikt att

i särskild proposition till årets riksdag till behandling upptaga de anslagsfrågor,

som finnas böra föranleda medelsanvisning för budgetåret 1942/43.

IV. Organisationens genomförande.

För svars ut redningen.

Försvarsutredningen har framhållit, att de av utredningen föreslagna ändringarna

i marinens organisation med några smärre undantag beräknades

kunna genomföras under femårsperioden.

Amiralitetet borde upprättas med ingången av budgetåret 1942/43 och omorganisationen

av marinstaben äga rum under samma budgetår.

De organisatoriska förändringarna i de olika marindistriktsledningarna

borde i huvudsak genomföras under budgetåret 1942/43. Dock borde under

nämnda budgetår befattningen såsom chef för Blekinge kustartilleriförsvar

upprätthållas av marindistriktschefen.

Organisationen av örlogsstationerna och Göteborgs örlogsdepå sammanhängde

intimt med byggnadsfrågorna, vilka snarast borde bringas till lösning..

s. 605 Kontrollera mot PDF

605

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

De föreslagna tre ekonomikontoren borde inrättas under budgetåret 1943/44.

Utbyggandet av Gustafsviks örlogsdepå borde omedelbart påbörjas. De nya

grunderna för fartygsmaterielens indelning borde tillämpas från ingången av

budgetåret 1942/43 och de nya grunderna för rustning samt depåförläggning

i fredstid, så snart förhållandena det medgåve.

Organisationen av kustartilleriförsvaren och framförallt kustartilleritruppförbanden

sammanhängde intimt med genomförandet av byggnadsfrågorna,

vilka därför snarast måste lösas. Kasernetablissement för Älvsborgs kustartilleriregemente

borde sålunda omedelbart komma till utförande, och vissa

kompanier för detta regemente borde kunna uppsättas redan från och med den

1 oktober 1942. Härnösands kustartilleridetachement borde träda i funktion

under budgetåret 1943/44.

Beträffande utökningarna av flottans och kustartilleriets personalkårer har

försvarsutredningen framhållit, att under ett antal år framåt inom kaptensoch

löjtnantsgraderna komme att förefinnas vissa vakanser, vilka dock delvis

komme att uppvägas av ett överskott på fänrikar. Antalet underofficerare

måste i väsentlig omfattning utökas redan under första uppsättningsåret. I

den mån vakanser komme att förefinnas inom underofficersgraderna borde ett

mot antalet vakanta löner svarande extra antal furirsbeställningar få upptagas

i staten för manskapskårerna.

Bekryteringen av mariningenjörkåren måste under femårsperioden beträffande

vissa specialgrenar ske »från sidan».

Antalet marinläkare av 2. graden måste ökas så snabbt som rekryteringsmöjligheterna

medgåve. Under hela femårsperioden måste marinläkarstipendiater

på stat bibehållas.

Utökningen av marinens poliskår borde ske från och med budgetåret

1942/43.

Arbetena med färdigställande av nya lokaler för flottans sjömanskår borde

snarast påbörjas. Skedde så, borde verksamheten vid sjömansskolan kunna

taga sin början under budgetåret 1942/43. Underofficersskolan borde träda i

funktion tidigast under budgetåret 1946/47. För sjökrigsskolan beräknades

verksamheten i nya lokaler kunna taga sin början under budgetåret 1942/43.

Sjökrigshögskolans övergång till förlängd utbildning i vissa högre kurser vore

beroende av förhållanden, som för närvarande icke helt läte sig överblickas.

Försvarsutredningen har å sid. 500—509 i betänkandet närmare angivit,

hur de av utredningen beräknade personalökningarna böra fördelas på de

olika budgetåren under femårsperioden.

Y ttr anden.

Inspektören för kustartilleriet har framhållit betydelsen av att byggnadsarbetena

vid Älvsborgs kustartilleriregementes kasernetablissement snarast

genomfördes samt att även Karlskrona kustartilleriregementes förläggning å

Oscarsvärn skyndsamt ordnades.

Chefen för marinen har anfört, att genomförandet av den nya organisationen

intimt hängde samman med byggnadsfrågorna och att det därför vore

s. 606 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

606 Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

angeläget, att dessa frågor bringades till snar lösning och att byggnadsarbetet

igångsattes.

Försvar sväsendets civilmilitära ingenjörers förbund har ansett, att utökningen

av mariningenjörkåren, särskilt i de högre graderna, borde ske snabbare

än försvarsutredningen föreslagit.

19i2 års försvar sberedning.

Beredningen har ansett, att det med hänsyn till rådande förhållanden vore

av betydelse, att den nya organisationen av Blekinge kustartilleriförsvar så

snart som möjligt genomfördes. Därest så icke lämpligen kunde ske redan

under budgetåret 1942/43, borde det i vart fall åligga chefen för Karlskrona

kustartilleriregemente att under nästkommande budgetår förbereda den nya

organisationen av kustartilleriförsvaret inom Sydkustens marindistrikt.

Beträffande genomförandet av de föreslagna förändringarna med avseende

å marinorganisationen torde kunna anföras samma synpunkter som beträffande

genomförandet av ändringarna i arméorganisationen, och jag får alltså hänvisa

till vad jag uttalat vid behandlingen av sistnämnda spörsmål.

I enlighet med vad sålunda anförts förutsätter jag, att de av försvarsutredningen

angivna riktlinjerna för omorganisationens genomförande — med de

avvikelser därifrån, som betingas av vad jag i det föregående i olika avseenden

anfört — skola kunna i stort sett läggas till grund för det fortsatta organisationsarbetet.

Det torde emellertid böra ankomma på Kungl. Maj:t att inom

ramen för de anslag och personalkadrar, som för varje budgetår bliva fastställda,

besluta i vilken ordning och vid vilka tidpunkter de olika organisationsändringarna

skola genomföras.

s. 607 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 210.

607

Avd. VII. Flygvapnets organisation.

I. Krigsorganisationen.

Genom 1936 års försvarsbeslut fastställdes flygvapnets krigsorganisation

till att omfatta — förutom flygledningen i högkvarteret, bestående av chefen

för flygvapnet med flygstaben samt flygförvaltningen ■— en eskaderchef med

stab, ett antal krigsflygförband och depåer, en utbildningscentral för nyutbildning

av flygförare, benämnd flygkrigsskolan, samt centrala flygverkstäder.

Yid utformningen av den på försvarsbeslutet grundade försvarsordningen

vidtogos efter hand vissa smärre förändringar. Sålunda bortföllo bland annat

staberna vid armé- och marinspaningsflottiljerna, varjämte basförband tillkommo.

Basförbanden omfattade fem basdivisioner om vardera tre basavdelningar

samt fem sjöbasavdelningar.

Sedermera ha tillkommit ett antal basförband, varjämte antalet i krigsorganisationen

ingående enheter väsentligt utökats utöver 1936 års försvarsbesluts

ram.

Från överbefälhavarens sida föreligger därutöver förslag om ytterligare utökning

av flygvapnets krigsorganisation.

För sv ar sutredningen har föreslagit att flygvapnets krigsorganisation skall

omfatta:

1. Flygledningen i högkvarteret, bestående av:

chefen för flygvapnet med flygstaben samt flygförvaltningen.

2. Ett antal krigsflygförband.

3. Fem flygbas o mrå den, vardera under befäl av flygbasområdeschef jämte

stab.

4. Ett antal basförband, vilka uppsättas dels av fredsflottiljerna (krigsflygskolan)

dels av flygbaskåren.

5. Depåer, en för varje mobiliserad flottilj, för fjärr-, armé- och marinspaningsförbanden

samt för flygbaskåren.

6. Krigsflygskolan, som fortsätter sin verksamhet i krig.

7. Flygkadettskolan, som fortsätter sin verksamhet i krig antingen som

kadettskola eller som flygskola för utbildning av flygförare.

8. Signalskolan, som med viss inskränkning fortsätter sin verksamhet i

krig.

9. Centrala flygverkstäder.

Utredningen har i särskilt hemligt bihang lämnat en närmare redogörelse

för den föreslagna krigsorganisationen.

Chefen för marinen har påyrkat viss förstärkning av flygvapnets krigsorganisation.

överbefälhavaren samt chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha i

stort sett icke haft annan erinran mot försvarsutredningens förslag än att

s. 608 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

608 Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

myndigheterna i likhet med chefen för marinen påyrkat viss förstärkning av

organisationen.

Den utformning och omfattning, som av försvarsutredningen givits flygvapnets

krigsorganisation, finner jag i stort sett lämplig. Jag är sålunda icke

nu beredd att föreslå någon förstärkning av organisationen. Det torde ankomma

på Kungl. Maj:t att efter förslag av vederbörliga militära myndigheter

närmare bestämma krigsorganisationens struktur. De vid granskningen av

organisationen framkomna personalbehoven ha av mig lagts till grund vid

beräkningen av flygvapnets kadrar av fast anställd personal.

II. Fredsorganisationen.

A. Chefen för flygvapnet och flygstaben.

Enligt nuvarande organisation skall chefen för flygvapnet vara

generalsperson i lönegrad Öb 4 samt tillsättas på förordnande på viss tid.

Till chefens för flygvapnet förfogande står flygstaben, till vilken jämväl

chefens för flygvapnet adjutant hänföres.

Chefen för flygvapnet utövar samtidigt chefskapet över flygförvaltningen.

Vid flygförvaltningen finnes en souschef i lönegraden Öb .2, vilken under chefen

för flygvapnet och enligt dennes anvisningar handhar överinseendet över verksamhetens

bedrivande och som härför tillagts beslutanderätt och ansvar i

ärenden av löpande natur. Souschefen åtnjuter utöver lönen ett årligt arvode

av 1,892 kronor.

Enligt 1936 års försvarsbeslut skulle flygstaben under befäl av en

stabschef bestå av en expedition och två avdelningar, nämligen en organisationsavdelning

och en utbildningsavdelning.

Personalbehovet vid flygstaben beräknades utgöra, av aktiv personal 3

regementsofficerare och 8 kompaniofficerare samt av pensionerad personal

4 officerare och 2 underofficerare. Utöver nu nämnd personal skulle förste

flygläkaren ingå i utbildningsavdelningen.

Under övergångsåren, intill en i 1936 års försvarsbeslut förutsatt eskaderchef

med stab bleve tillsatt, skulle i flygstaben jämväl ingå en operationsavdelning,

sammansatt av personal, som senare skulle ingå i eskaderstaben.

Chefen för flygstaben tillhör numera lönegraden Öb 2 och åtnjuter utöver

lönen ett årligt arvode av 1,892 kronor.

På grund av tjänstens krav ha sedermera vissa ändringar av provisorisk

karaktär måst vidtagas i flygstabens organisation.

F ör sv ars utredning en.

Försvarsutredningen har framhållit, att den ställning, som chefen för

flygvapnet enligt nuvarande organisation innehar, visat sig lämplig.

Chefen för flygvapnet borde sålunda jämväl i fortsättningen utöva högsta

s. 609 Kontrollera mot PDF

609

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

chefskapet över flygförvaltningen. Souschefen vid flygförvaltningen borde

vidare intaga samma ställning som nu, dock att hans löneställning borde

bestämmas till lönegraden Öb 3.

Beträffande flygstabens organisation och personalbehov har försvarsutredningen

framhållit, att flygstabens arbetsuppgifter efter tillkomsten av den

på grundval av 1936 års försvarsbeslut utformade försvarsordningen ökats i

väsentlig grad. Anledningen härtill vore framför allt att tillskriva flygvapnets

från våren 1940 pågående, starkt markerade utökning. Den ökade arbetsbördan

hade medfört behov av utökad arbetskraft, vilket behov icke kunnat tillgodoses

på annat sätt än att till tjänstgöring i flygstaben kommendera ett antal för

flottiljerna (motsvarande) ursprungligen avsedda aktiva officerare. Därmed

hade emellertid följt den allvarliga olägenheten, att förbandens redan knappa

tillgång på stampersonal blivit än ytterligare beskuren.

Det vore sålunda ett framträdande krav, att flygstabens personalstyrka

ökades för tillgodoseende av behovet av militär personal såsom permanent

arbetskraft. För att effektivisera stabsarbetet vore det ävenledes nödvändigt

att — såsom redan genom provisoriska åtgärder skett — vidtaga vissa förändringar

i flygstabens organisation.

För att i möjligaste mån minska chefens för flygstaben arbetsbörda borde en

befattning såsom souschef vid flygstaben inrättas. Souschefen borde

vara ställföreträdare för chefen för flygstaben. Åt souschefen borde dessutom

kunna uppdragas inspektion av vissa skolor och kurser. Befattningen

såsom souschef borde därför lämpligen uppdragas åt chefen för utbildningsavdelningen,

vilken med hänsyn till denna sin ställning borde vara överste i

lönegraden Oa 6. Till chefens för flygstaben förfogande borde stå en juridisk

rådgivare, vilken tillika kunde tjänstgöra såsom sekreterare i den flygsäkerhets-

och haverisektion, som utredningen i det följande föresloge skola ingå

i utbildningsavdelningen.

Enligt 1936 års försvarsbeslut skulle chefen för flygstabens expedition

vara pensionerad officer. Med hänsyn till det starkt ökade antalet ärenden i

expeditionen samt därmed följande ökat ansvar, vore detta icke längre lämpligt.

Expeditionen borde inrättas såsom en särskild avdelning i flygstaben.

Såsom avdelningschef borde avses en regementsofficer. Personalen på

expeditionen borde i övrigt utgöras av:

3 pensionerade officerare,

3 pensionerade underofficerare,

1 kanslibiträde,

1 expeditionsvakt,

2 portvakter,

1 garageförman,

4 kontorsbiträden,

6 civila skrivbiträden,

2 telefonvakter samt

25 värnpliktiga såsom bilförare och skrivbiträden m. m.1)

'') Inbegriper jämväl flygförvaltningens behov.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 samt. Nr 210. 377 42 39

s. 610 Kontrollera mot PDF

610

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Organisationsavdelningen borde utökas med 3 kaptener och 1 pensionerad

underofficer till att omfatta:

1 överstelöjtnant, avdelningschef,

7 kaptener,

1 pensionerad officer samt

1 pensionerad underofficer.

För handläggning av utbildningsärenden erfordrades inom utbildningsavdelningen:
8

kaptener,

1 pensionerad officer samt

1 pensionerad underofficer.

Inom utbildningsavdelningen hade provisoriskt organiserats eu särskild

personalsektion. Med hänsyn till arbetsbördan inom utbildningsavdelningen

syntes denna organisationsform ändamålsenlig och borde bestå även framdeles.

På personalsektionen borde tjänstgöra:

1 major, sektionschef,

1 kapten samt

1 pensionerad underofficer.

Försvarsutredningen har funnit, att handläggningen av ärenden angående

flyghaverier icke vore lämpligt organiserad, samt därför föreslagit inrättande

av en särskild flygsäkerhets- och haverisektion inom utbildningsavdelningen,

vid vilken skulle handläggas ärenden rörande flygsäkerhetstjänsten, haverier

m. m.

Körande den nuvarande handläggningen av dessa ärenden har utredningen

anfört:

Ärenden rörande flyghaverier handläggas inom flygstaben på utbildningsavdelningen.

Beträffande större haverier omfatta dessa ärenden beordrande

av haverikommission samt de omedelbara åtgärder, som böra vidtagas med

anledning av haveriet — eventuellt i samråd med flygförvaltningen. Inom utbildningsavdelningen

granskas sedermera haverikommissionens rapport och

sammanställas de militära och tekniska synpunkterna till grund för ett chefens

för flygvapnet beslut. Rapporter rörande smärre haverier och haveritillbud,

vilka kvartalsvis insändas till chefen för flygvapnet, granskas även inom utbildningsavdelningen,

som — eventuellt i samråd med flygförvaltningen —

förbereder de åtgärder, vartill haverierna kunna föranleda.

Haveriärendenas antal är — oaktat att haverifrekvensen inom flygvapnet

icke kan anses hög — redan nu betydande, varför utbildningsavdelningens

arbetsbörda i samband med handläggningen av dessa ärenden är stor. — —- —

Även sedan de åtgärder för flygsäkerhetstjänstens höjande, som försvarsutredningen

i det följande föreslår —--blivit genomförda, har man anled
ning

räkna med att antalet haverier ändock kommer att öka med det avsevärt

ökade flygtimantal, som följer med den utökade flygvapenorganisationen. Det

är därför icke lämpligt eller möjligt att dessa ärenden i fortsättningen handläggas

på sätt, som hittills skett.

Haverikommission består under nuvarande förhållanden i regel av en regementsofficer

såsom ordförande, en kompaniofficer, en flygingenjör och en sekreterare

(jurist).---Utredningen räknar med, att haverikommission

även i fortsättningen kommer att tillsättas enligt de grunder, som för när
-

s. 611 Kontrollera mot PDF

611

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

varande tillämpas. Av haverikommissionens ledamöter bör emellertid åtminstone

någon besitta vana och erfarenhet i undersökningsförfarandet, varjämte

åtgärder böra vidtagas för att fastare knyta haverikommissionerna till flygledningen.

Försvarsutredningen har föreslagit, att å flygsäkerhets- och haverisektionen

skola tjänstgöra:

1 major, sektionschef,

1 kapten,

1 flygingenjör och

1 sekreterare i lönegraden MEo 24 (jämväl chefens för flygstaben juridiske

rådgivare).

Försvarsutredningen har vidare framhållit, att med hänsyn till att flygvapnets

krigsförberedelsearbete avsåges skola äga rum inom flygstaben, i denna

alltjämt borde ingå en operationsavdelning med huvudsaklig uppgift

att handlägga operationsärenden, ärenden rörande samverkan med armé- och

marinstridskrafter, luft- och markförsvar samt underhållstjänst, vartill komme

ärenden rörande flygfält, vilka inom operationsavdelningen borde handläggas

inom en särskild flygfältssektion. Denna sektion avsåges övertaga den nuvarande

flygfältsavdelningens arbetsuppgifter.

Personalen på operationsavdelningen, med undantag för flygfältssektionen,

borde bestå av:

1 överstelöjtnant, avdelningschef,

4 kaptener,

1 pensionerad officer samt

1 pensionerad underofficer.

Därtill komme en stabs- och flygspanarutbildad officer ur vardera armén

och marinen.

På flygfältssektionen borde tjänstgöra 1 kapten, sektionschef.

Med hänsyn till signal- och väderlekstjänstens såväl ökade omfattning, till

följd av flygvapnets utökning, som dess vikt, har försvarsutredningen ansett

det väl motiverat, att ärenden rörande signal-, krypto-, krigspost-, censur- och

väderlekstjänst samt viss navigeringstjänst handläggas vid ett särskilt organ

inom flygstaben i stället för såsom tidigare vid organisationsavdelningen. En

för närvarande provisoriskt inrättad signal- och väderleksdetalj borde därför

bestå även framdeles, dock med den skillnaden, att densamma upprättades

såsom en självständig avdelning.

Vid signal- och väderleksavdelningen borde tjänstgöra:

1 major, avdelningschef,

2 kaptener,

1 pensionerad officer,

1 underofficer (signalutbildad),

6 stammanskap (signalmekaniker) samt

6 värnpliktiga (telefonister).

Vid avdelningen borde dessutom tjänstgöra en signalmästare, vilken dock

jämväl kunde bestrida befattning i flygförvaltningen och som borde redovisas

därstädes.

s. 612 Kontrollera mot PDF

612

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

Försvarsutredningen liar framhållit, att det visat sig nödvändigt att inom

flygstaben provisoriskt organisera en pressdetalj för handläggning av ärenden

rörande press- och upplysningsverksamhet, samt anfört, att ett dylikt organ,

lämpligen benämnt pressektion, även framdeles borde ingå i flygstaben.

På pressektionen borde tjänstgöra:

1 kapten, sektionschef, och

1 pensionerad officer.

Flygöverläkaren borde enligt försvarsutredningens mening i sin egenskap

av tjänstegrenschef lyda direkt under chefen för flygvapnet samt vara

föredragande i ärenden rörande hälsovård och sjukvård inom flygvapnet. Han

borde dessutom tjänstgöra såsom inspektör för hälso- och sjukvården vid flygvapnets

förband. Till flygöverläkarens förfogande borde av skäl, som närmare

angivits i avsnittet Civilmilitär personal, stå en assistent, förste flygläkare,

samt en mindre expedition, i vilken borde ingå 1 pensionerad underofficer och

1 civilt skrivbiträde. De båda senare borde dock redovisas på flygstaben.

Flygstabens personalbehov enligt försvarsutredningens förslag (med undantag

av kommenderad personal och icke-ordinarie civil personal) framgår av

en å sid. 546 i betänkandet intagen tablå. Till flygstaben borde därutöver hänföras

en kompaniofficer, adjutant hos chefen för flygvapnet.

Yttranden.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha föreslagit, att befattningen

såsom souschef vid flygstaben skall vara fristående och sålunda

icke kombineras med chefskapet för utbildningsavdelningen, varvid souschefen

i enlighet med försvarsutredningens förslag borde upptagas i lönegraden Oa 6.

För att chefen för flygstaben skulle kunna ägna tillräcklig tid för det organisatoriska

arbetet och krigsförberedelsearbetet borde han i viss utsträckning

kunna frigöras från inspektionsverksamheten, vilken verksamhet i stället

borde anförtros åt souschefen vid flygstaben. Att såsom försvarsutredningen

föreslagit kombinera befattningarna såsom souschef vid flygstaben och chef

för flygstabens utbildningsavdelning vore med hänsyn till omfattningen av

den sistnämndes arbetsuppgifter icke möjligt.

Såsom chef för utbildningsavdelningen borde avses en särskild befattningshavare,

som med hänsyn till arbetsbördan inom avdelningen borde

vara överstelöjtnant. Den arbetsbörda, som åvilade personalsektionen inom

utbildningsavdelningen, vore utomordentligt stor och ansvarsfull, enär sektionen

centralt handhade redovisning, placering, befordran m. m. för flygvapnets

hela officers-, underofficers-, ingenjörs- m. fl. personalgrupper. Med

hänsyn härtill och för vinnande av kontinuitet i arbetet borde sektionen utökas

med en pensionerad officer.

För att effektivt kunna leda och övervaka den allmänbildande undervisningen

för stammanskapet vid flottiljerna (motsvarande) erfordrades en vid

flygstaben heltidsanställd civil lärare — studierektor — med tjänstgöring i

utbildningsavdelningen. Denne studierektors arbetsuppgifter borde främst

vara att uppgöra detaljerade kursplaner och kontrollprov, att granska dessa

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210. 613

kontrollprov, att övervaka de civila lärarnas vid flottiljerna verksamhet samt

att hålla undervisningsplanen modern.

Med hänsyn till den omfattande arbetsbörda, som komme att åvila studierektorn,

borde hans löneförmåner motsvara folkskolinspektörs, d. v. s. beräknas

enligt lönegraden A 26. Till studierektorns förfogande borde stå ett

skrivbiträde i lönegraden MEo 2.

Utbildningsavdelningens arbetsbörda vore av en sådan storleksordning, att

varje möjlighet till avlastning borde beaktas. Den flygsäkerhets- och haverisektion,

som av försvarsutredningen föreslagits skola ingå i utbildningsavdelningen,

borde därför utbrytas ur denna och organiseras såsom en självständigavdelning—

flygsäkerhets- och haveriavdelningen —lydande

direkt under chefen för flygstaben. Med hänsyn till att chefen för ifrågavarande

avdelning enligt försvarsutredningens åsikt borde ingå såsom ordförande

i flygvapnets haverikommission, syntes han böra innehava minst

överstelöjtnants grad. Den av försvarsutredningen föreslagna sekreterarebefattningen

i lönegraden MEo 24 vore specialbetonad och komme därför

sannolikt icke att bliva meriterande för andra befattningar. Såsom en följd

härav skulle befattningshavaren sannolikt komma att kvarstå så länge, att

hans ålder menligt inverkade på förmågan att under svåra förhållanden deltaga

i haverikommissionens utredningar (bland annat flygningar). Befattningen

borde därför, såsom för närvarande vore fallet beträffande befattningen

såsom sekreterare i haverikommissionen, besättas med jurist, vilken i övrigt

tjänstgjorde utom flygvapnet och som avlönades medelst arvode1). Härigenom

vunnes jämväl den betydelsefulla fördelen att sekreteraren vore en flygvapnet

utomstående person utan ansvar för utfärdade bestämmelser.

Det vore otvivelaktigt nödvändigt att, åtminstone i fredstid, låta den civila,

regelbundet arbetande luftfarten fortgå i möjlig mån tabellenligt. Det borde

därför i allmänhet ankomma på den militära luftfarten att ur flygsäkerhetssynpunkt

taga den hänsyn till den förra, som vore förenlig med de nödvändiga

flygmilitära övningarna. Enligt försvarsutredningens förslag skulle varje

flygflottilj tillföras två civila trafikledare för att åvägabringa en nödvändig

likartad flygsäkerhetsorganisation vid militära och civila flygplatser. Utredningen

hade emellertid icke upptagit ett fullt arbetsdugligt centralt reglerande

organ för flygsäkerhetstjänsten inom flygvapnet. Detta skulle kunna åstadkommas,

om den av försvarsutredningen i samband med behandlingen av

civilflygets förhållande till flygvapnet föreslagne assistenten i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

(regementsofficer ur flygvapnet) jämväl tjänstgjorde i

flygstabens flygsäkerhets- och haveriavdelning. För att möjliggöra en central

flygsäkerhetsledning inom flygvapnet syntes det dessutom vara nödvändigt

att tillföra flygsäkerhets- och haveriavdelningen två civila trafikledare, avsedda

att fullgöra de mera rutinbetonade sysslorna inom avdelningen.

Personalbehovet i flygsäkerhets- och haveriavdelningen kunde sålunda beräknas

utgöra 1 överstelöjtnant, avdelningschef, 1 kapten, 1 flygingenjör,

1 sekreterare i arvodesbefattning samt 2 civila förste trafikledare i lönegraden

'') Utgkr för nlirvarande mod 5,000 kronor.

s. 614 Kontrollera mot PDF

614

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

MEo 18. Inom avdelningen borde jämväl assistenten i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

tidvis tjänstgöra.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha vidare föreslagit, att

chefen för signal- och väderleksavdelningen skall vara överstelöjtnant.

Enär signal- och väderlekstjänsterna inom flygvapnet vore av den allra

största betydelse för flygförbandens operationer samt för flygsäkerhetstjänsten,

komme nämligen ett stort ansvar att åvila denne avdelningschef.

Signal- och väderlekstjänstens betydelse och omfattning vid flygvapnet

medförde vidare behov av ett stort antal specialutbildade signalofficerare

(kaptener). För att stimulera intresset för dessa specialtjänster bland vapnets

officerare och förbättra rekryteringsmöjligheterna inom tjänstegrenen i fråga

syntes åtminstone en överstelöjtnants- och en majorsbefattning (den senare

chef för flygvapnets signalskola) böra avses för ifrågavarande personal.

Överbefälhavaren har såsom i annat sammanhang anförts ansett, att särskilda

pressdetaljer icke borde finnas inom de olika försvarsgrensstaberna

utan att kontakt med pressen borde förmedlas uteslutande genom försvarsstabens

press- och filmavdelning.

Svenska under officer sförbundet har ifrågasatt, huruvida icke den vid

personalsektionen tjänstgörande underofficeren borde vara underofficer på

aktiv stat.

1942 års f ör svar sb er edning.

Beredningen har ansett, att souschefens i flygförvaltningen löneställning

och till honom utgående arvode tills vidare i avvaktan på resultatet

av den pågående förvaltningsutredningen borde förbliva oförändrade.

Beredningen har i likhet med chefen för flygvapnet och flygförvaltningen

ansett, att befattningen såsom souschef vid flygstaben borde inrättas

såsom en särskild befattning och icke, såsom försvarsutredningen föreslagit,

kombineras med chefskapet för utbildningsavdelningen.

Den befattning såsom studierektor, som av chefen för flygvapnet och flygförvaltningen

föreslagits skola tillkomma inom utbildningsavdelningen,

vore enligt beredningens mening icke erforderlig, därest den allmänbildande

undervisningen för stammanskapet förlädes till flygvapnets manskapsskolor.

Om däremot befattningen, i enlighet med chefens för flygvapnet och flygförvaltningens

förslag till ordnande av undervisningen i allmänbildande ämnen,

ansåges böra inrättas, syntes densamma böra tills vidare uppföras å extra

ordinarie stat och hänföras till lönegrad, motsvarande den som tillkomme

adjunkt vid högre allmänt läroverk eller 23:e lönegraden.

Chefen för den flygsäkerhets- och haverisektion, som av försvarsutredningen

föreslagits skola ingå i flygstabens utbildningsavdelning, borde

enligt försvarsberedningens mening vara överstelöjtnant eller major. I likhet

med flygvapnets myndigheter ansåge beredningen, att befattningen såsom

sekreterare i sektionen liksom hittills borde vara en arvodesbefattning. Beredningen

ville vidare föreslå, att sektionen utökades med en utanför flygvapnet

stående flygteknisk expert, helst med kontakt med flygindustrien.

s. 615 Kontrollera mot PDF

615

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

De rön och erfarenheter, som denne kunde komma att förvärva vid undersökningen

av inträffande flyghaverier, skulle härigenom komma konstruktionsoch

byggnadsarbetena inom flygmaterielindustrien till godo samt jämväl ingiva

allmänheten en särskilt för flygvapnet värdefull uppfattning om utredningsarbetets

objektivitet.

Personalbehovet inom pressektionen kunde påverkas av den organisation

av försvarsstabens pressdetalj som beredningen förordat.

Behovet av en assistent hos flygöverläkaren ifrågasattes. Därest

emellertid befattningen ansåges böra komma till stånd, syntes densamma icke

böra placeras i högre lönegrad än Ca 24, motsvarande vad som föreslagits för

flygläkare av första graden.

Beträffande försvarsutredningens beräkningar av behovet av civil personal

vid flygstaben — utöver sekreteraren vid flygsäkerhets- och haverisektionen

samt studierektorn — hade beredningen intet att erinra. I fråga om anställningsformen

för denna personal ville beredningen erinra om att chefen för

finansdepartementet i årets statsverksproposition — för flera huvudtitlar gemensamma

frågor — i samband med behandlingen av tjänsteförteckningssakkunnigas

förslag om allmänt inrättande vid verken av skrivbiträdesbefattningar

samt om begränsning av extra ordinarie befattningar till att avse allenast

skrivbiträdesgraden förklarat att frågan härom, såsom de sakkunniga

påpekat, tarvade undersökning för varje verk. I avvaktan på resultatet av

sådana undersökningar hade någon allmän omläggning av den lägre biträdespersonalens

löneställning icke föreslagits under de olika huvudtitlarna. Beredningen

funne med hänsyn till det anförda, att såsom ordinarie civila befattningshavare

vid flygstaben borde tills vidare upptagas allenast den personal,

som under innevarande budgetår vore upptagen såsom ordinarie, varvid

den alltjämt borde hänföras till civila avlöningsreglementet. Personalförteckningen

för ordinarie tjänstemän borde alltså upptaga 1 expeditionsvakt

i lönegraden A 5 och ett kontorsbiträde i lönegraden A 4. Övrig civil personal

borde upptagas såsom extra ordinarie i av försvarsutredningen föreslagna

lönegrader. I

I avbidan på den omprövning av de militära förvaltningarnas organisation, Departements

som i en nära framtid torde komma till stånd, kan jag ansluta mig till för- chef‘nsvarsutredningens

förslag att chefen för flygvapnet bör utöva högsta chefsskapet

över flygförvaltningen. I likhet med försvarsberedningen anser jag, att

spörsmålet om löneställningen för souschefen vid flygförvaltningen bör upptagas

till övervägande först i samband med nämnda organisationsfråga.

I fråga om flygstabens organisation kan jag i huvudsak biträda försvarsutredningeus

förslag. De skäl, som chefen för flygvapnet och flygförvaltningen

anfört för att befattningen såsom souschef vid flygstaben icke såsom

försvarsutredningen föreslagit bör förenas med annan befattning, anser jag

emellertid i likhet med försvarsberedningen vara bärande. För befattningen

såsom souschef vid flygstaben synes böra upptagas en särskild överstebeställning

i lönegraden Oa G.

s. 616 Kontrollera mot PDF

616

Kungl. Maj. ts proposition nr 210.

Såsom en följd liärav bör en särskild befattningshavare avses såsom chef

för flygstabens utbildningsavdelning. I likhet med chefen för flygvapnet och

flygförvaltningen anser jag, att befattningen bör innehavas av en överstelöjtnant.

Jag biträder ävenledes myndigheternas förslag att utöka personalen

på personalsektionen inom utbildningsavdelningen med en pensionerad officer.

Däremot kan jag icke biträda svenska underofficersförbundets förslag, att den

vid nämnda sektion tjänstgörande underofficeren skall vara underofficer på

aktiv stat.

Med hänsyn till den stora betydelse, en välordnad undervisning för stammanskapet

i ailmänbildande ämnen äger, finner jag mig böra tillstyrka chefens

för flygvapnet och flygförvaltningens förslag om inrättande av en befattning

som studierektor i flygstabens utbildningsavdelning. Med den löneställning,

som myndigheterna föreslagit för studierektorn, A 26, kommer emellertid befattningen

närmast att bliva en slutpost. Då det är ett önskemål, att befattningen

besättes med en yngre lärarkraft, som genom sin tjänstgöring beredes

tillfälle meritera sig för fortsatt verksamhet såsom lärare, synes befattningen,

på sätt jämväl försvarsberedningen föreslagit, böra upptagas i lönegraden''

MEo 23. Enär det av försvarsutredningen beräknade antalet skrivbiträden icke

torde vara tillräckligt för att tillgodose jämväl studierektorns behov av skrivhjälp,

synes bland den icke-ordinarie personalen böra beräknas ytterligare 1

skrivbiträde.

De skäl, som chefen för flygvapnet och flygförvaltningen anfört för att flygsäkerhets-

och haverisektionen bör utbrytas ur utbildningsavdelningen och

organiseras såsom en självständig, direkt under chefen för flygstaben lydande

avdelning, anser jag mig kunna godtaga. Jag ansluter mig till försvarsberedningens

uppfattning att chefen för avdelningen bör vara överstelöjtnant eller

major. I likhet med flygvapnets myndigheter och försvarsberedningen anser

jag, att sekreteraren bör vara en mot ett årligt arvode av 5,000 kronor anställd

jurist, vilken jämväl bör vara skyldig att fungera såsom juridisk rådgivare åt

chefen för flygstaben. Jag delar försvarsberedningens uppfattning, att vissa

fördelar kunna vinnas genom en utökning av avdelningens personal med en

utanför flygvapnet stående flygteknisk expert. Emellertid synes anordningen

icke kunna utan ytterligare utredning genomföras. Yissa praktiska svårigheter

torde sålunda möjligen föreligga att för uppgiften förvärva en tekniskt

kunnig och ur andra synpunkter lämplig expert, som har tillfälle

att när som helst lämna sitt civila arbete för deltagande i haveriundersökningar.

Jag anser mig därför icke för närvarande kunna fatta ståndpunkt till

frågan men har för avsikt att ägna densamma fortsatt uppmärksamhet.

Såsom chefen för flygvapnet och flygförvaltningen föreslagit bör den regementsofficer,

som enligt försvarsutredningens förslag skall tjänstgöra såsom

assistent i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, jämväl tjänstgöra i flygsäkerhetsoch

haveriavdelningen. Däremot är jag icke beredd att nu tillstyrka myndigheternas

förslag om anställande av två civila trafikledare å avdelningen. Denna

fråga bör icke tagas upp till övervägande förrän erfarenheter vunnits beträffande

avdelningens av mig förordade organisation.

s. 617 Kontrollera mot PDF

617

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Jag kan icke nu biträda chefens för flygvapnet och flygförvaltningens förslag

att chefen för signal- och väderleksavdelningen borde vara överstelöjtnant

utan förordar, att för nämnda befattning i enlighet med försvarsutredningens

förslag avses en major.

I avbidan på närmare erfarenhet anser jag mig böra i likhet med försvarsutredningen

räkna med att en pressektion även i fortsättningen skall ingå i

flygstaben. Emellertid anser jag det icke uteslutet, att det under fredsförhållauden

kan liksom vid marinen befinnas tillräckligt med en officer för

presstjänsten. Tills vidare utgår jag emellertid från försvarsutredningens

förslag.

Beträffande flygstabens organisation i övrigt finner jag mig kunna i det

väsentliga biträda försvarsutredningens förslag.

I enlighet med vad sålunda anförts bör flygstaben bestå av — förutom

chef och souschef -— en expedition, en organisationsavdelning, en utbildningsavdelning,

en operationsavdelning, en flygsäkerhets- och haveriavdelning,

en signal- och väderleksavdelning samt en pressektion. Denna organisation

bör dock av praktiska skäl icke i detalj nu fastlåsas. Lämpligen bör det

ankomma på Kungl. Maj:t att medgiva de jämkningar i organisationen, som

kunna visa sig önskvärda och utan kostnadsökning äro möjliga att genomföra.

I likhet med försvarsutredningen anser jag, att flygöverläkaren i sin egenskap

av tjänstegrenschef bör lyda direkt under chefen för flygvapnet såsom

föredragande i ärenden rörande hälsovård och sjukvård inom flygvapnet.

Han bör dessutom tjänstgöra såsom inspektör för hälso- och sjukvården vid

flygvapnets förband. Flygöverläkaren bör till sitt förfogande ha en flygläkare

såsom assistent samt en mindre expedition. Med hänsyn till att assistenten

under krig förutsättes skola föra befäl över flottiljläkarna, torde för

befattningen böra upptagas en beställning som förste flygläkare.

I anslutning till vad jag inledningsvis yttrat må framhållas, att det icke

synes nödvändigt eller lämpligt att redan på detta stadium i vidare mån än

nu skett fixera flygstabens personalorganisation i övrigt; frågor om inrättande

av nya befattningar torde få i vanlig ordning prövas för varje särskilt

budgetår. Vid beräkningen av flygvapnets årskostnader torde emellertid försvarsutredningens

kalkyler rörande flygstabens personalbehov kunna i huvudsak

läggas till grund. Jag ansluter mig dock till försvarsberedningens uppfattning,

att såsom ordinarie civil personal vid flygstaben tills vidare i avbidan

på de närmare undersökningar som beredningen omnämnt endast böra upptagas

1 expeditionsvakt i lönegraden A 5 och 1 kontorsbiträde i lönegraden

A 4. övrig civil personal vid staben bör uppföras såsom extra ordinarie.

Jag beräknar i enlighet med det anförda flygstabens behov av militär och

civilmilitär personal på aktiv stat till 35 officerare (1 överste i lönegraden

Öb 2, 1 överste i lönegraden Oa 6, 7 övriga regementsofficerare och 26 kaptener),

1 underofficer (fanjunkare), 6 stammanskap (på staten för Koslagens

flygflottilj) samt 1 flygingenjör.

s. 618 Kontrollera mot PDF

618

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

B. Flygförvaltningen.

Enligt 1936 års försvarsbeslut är flygförvaltningen organiserad på förutom

expedition:

en materielavdelning, bestående av en expedition, militärteknisk byrå,

industribyrå och kontrollbyrå,

en intendenturavdelning,

en byggnadsavdelning och

en civilbyrå.

Chefen för flygvapnet utövar chefskapet över flygförvaltningen. Vid flygförvaltningen

finnes dessutom en souschef.

F ör sv ar sutredning en.

Försvarsutredningen har framhållit att erfarenheterna rörande flygförvaltningens

organisation givit vid handen, att de olika avdelningarnas personaltillgång

samt materielavdelningens organisation icke vore tillfredsställande.

Då förvaltningsorganisationen vore föremål för särskild utredning, inskränkte

sig försvarsutredningen till att angiva behovet av militär och civilmilitär

personal på stat i vad avsåge souschefen, flygförvaltningens expedition, materielavdelningen

och intendenturavdelningen. Personalbehovet beräknades med

ledning av flygförvaltningens nuvarande organisation ävensom ett av flygförvaltningen

i skrivelse till Kungl. Maj:t den 19 augusti 1941 framlagt förslag

till omorganisation av materielavdelningen. Yid beräkningarna hade hänsyn

tagits till dels det ökade personalbehov, som bleve en följd av flygvapnets utökning,

dels behovet av en regementsofficer för handläggning av flygfältsärenden.

Försvarsutredningen har beräknat flygförvaltningens behov av militär och

civilmilitär personal på stat i enlighet med en å sid. 547 i betänkandet intagen

tabell.

Y ttr anden.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha i likhet med försvarsutredningen

framhållit, att materielavdelningens nuvarande organisation icke

är lämplig. Avdelningen borde för att kunna fylla sina i samband med genomförandet

av flygvapnets utökning väsentligt vidgade uppgifter omorganiseras

redan från och med budgetåret 1942/43. I samband med denna omorganisation

bleve sannolikt vissa förändringar i de av försvarsutredningen upptagna

personalstaterna erforderliga.

Chefen för materielavdelningen, vilken enligt 1936 års försvarsbeslut uppbure

lön enligt lönegraden Oa 6 jämte ett årligt arvode av 1,800 kronor, borde

placeras i lönegraden Öb 2, varjämte han borde åtnjuta ett årligt arvode av

1,200 kronor. Till stöd härför har anförts följande:

Chefen för materielavdelningen vore inom flygförvaltningen närmast ansvarig

för anskaffning och underhåll av samtlig flygvapnets flyg- och vapenmateriel

och därmed för följandet av den flygtekniska utvecklingen, för den

del av flygsäkerheten som vore att hänföra till materielens beskaffenhet samt

s. 619 Kontrollera mot PDF

619

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

för verksamheten vid de centrala flygverkstäderna och flottiljverkstäderna.

Denna verksamhet hade genom flygvapnets utökning utöver 1936 års försvarsbesluts

ram fått mångdubbelt ökad omfattning och komme i samband

med genomförandet av den nu föreslagna utökningen av flygvapnet att bliva

än mera vidgad. Sålunda uppginge kostnaderna för flygmaterielanskaffning

under budgetåret 1941/42 till närmare 200 miljoner kronor, under det att motsvarande

siffra enligt 1936 års försvarsbeslut vore omkring 14 miljoner kronor.

För uppsättningsperioden (budgetåren 1942/47) beräknades anslagen för anskaffning

och underhåll av flyg- och vapenmateriel till över 700 miljoner

kronor. Flygförvaltningen hade i sin skrivelse angående medelsbehovet för

budgetåret 1942/43 föreslagit, att det till chefen för materielavdelningen utgående

årliga arvodet skulle höjas till 3,000 kronor.

För svar sväsendets civilmilitära ingenjörers förbund har i likhet med chefen

för flygvapnet och flygförvaltningen föreslagit, att chefen för flygförvaltningens

materielavdelning skall vara generalsperson. Enär de med befattningen

förenade arbetsuppgifterna emellertid vore i huvudsak tekniskt betonade

samt svårigheter framdeles kunde uppstå att rekrytera denna betydelsefulla

chefspost med lämplig officer, borde befattningen såsom chef för materielavdelningen

stå öppen för den officer eller flygingenjör, som vore mest

kvalificerad för befattningen i fråga.

Förbundet har vidare funnit- det av försvarsutredningen preliminärt beräknade

antalet flygingenjörer i flygförvaltningen otillräckligt. Enligt förbundets

beräkningar borde i flygförvaltningen ingå 1 flygöverdirektör, 1 verkstadsdirektör,

14 flygdirektörer och 36 flygingenjörer.

1942 års f ör svar sb er eånin g.

Beredningen har i avvaktan på resultatet av pågående utredning av flygförvaltningens

organisation icke ansett sig böra föreslå några förändringar i flygförvaltningens

personalstater i förhållande till vad som nu gäller. Härav följde

att beredningen icke nu kunde biträda framfört förslag om ändrad löneställning

för chefen för materielavdelningen. I

I likhet med försvarsutredningen och försvarsberedningen anser jag, att

frågan rörande flygförvaltningens slutgiltiga organisation och personalbehov

icke nu kan bedömas utan måste anstå i avbidan på en prövning av förvaltningsutredningens

resultat. Såsom utgångspunkt för bedömande av kostnaderna

för den föreslagna försvarsorganisationen torde utredningens beräkningar

av personalbehovet vid flygförvaltningen dock i stort sett vara godtagbara.

Jag har därför vid uppgörande av personalförteckningarna för flygvapnet

i huvudsak följt utredningens förslag, därvid jag förutsätter att en ny

förvaltningsorganisation kan komma att föranleda icke oväsentliga ändringar

i förteckningarna.

På frågan om höjning av chefens för materielavdelningen löneställning

anser jag mig nu icke böra ingå. Jag kan icke heller nu biträda chefens för

flygvapnet och flygförvaltningens förslag om höjning av det till avdelningschefen

utgående arvodet till 3,000 kronor. I annat sammanhang har jag förordat

en närmare utredning rörande utnyttjandet inom''den militära organisa
-

Departements
chefen.

s. 620 Kontrollera mot PDF

620

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

tionen av ingenjörtekniskt utbildad personal. I avbi dan på utredningens

resultat och med hänsyn jämväl till den pågående förvaltningsutredningen

anser jag mig icke nu böra föreslå någon utökning av den fast anställda ingenjörspersonalen,

där så ej är oundgängligen nödvändigt. De av försvarsväsendets

civilmilitära ingenjörers förbund framförda förslagen angående besättande av

befattningen såsom chef för materielavdelningen alternativt med officer eller

flygingenjör samt om utökning av antalet flygingenjörer i flygförvaltningen

finner jag mig på grund härav icke för närvarande kunna upptaga.

C. Flygbasområden.

I 1936 års försvarsbeslut förutsattes icke någon indelning av landet i flygterritoriellt

hänseende vara erforderlig. Sedermera ha tillkommit ett antal

nya övningsplatser, flera ammunitions- och drivmedelsförråd, avsedda för

flygförbanden i krig, samt ett stort antal krigsflygfält jämte anläggningar vid

dessa, övningsplatsema ha, i likhet med vad som tidigare varit fallet, i

förvaltningsavseende underställts närmaste fredsflottiljchef. Ammunitionsoch

drivmedelsförråden ha i regel anordnats i anslutning till fredsflottiljs

ordinarie förläggningsplats eller övningsplats samt i förvaltningsavseende

underställts vederbörlig fredsflottiljchef. Förvaltningen av krigsflygfälten

handhaves tills vidare direkt av flygförvaltningen, som härför anställt särskilda

tillsynsmän.

F örsvar sutredningen. ,

Försvarsutredningen har föreslagit, att landet skall indelas i fem flygbasområden,

vart och ett under befäl av en flygbasområdeschef jämte stab

med uppgift att i fred handhava förvaltningen av övningsplatser och krigsflygfält

jämte anläggningar och förråd vid dessa ävensom att förbereda flygstridskrafternas

basering i krig. Förande den närmare motiveringen härför

hänvisas till betänkandet sid. 549 och 550.

Indelningen i flygbasområden skulle enligt utredningens förslag bliva

följande:

Södra flygbasområdet, sammanfallande med I. militärområdet;

Västra flygbasområdet, omfattande III. militärområdet jämte Örebro

och Värmlands län av V. militärområdet;

Östra flygbasområdet, omfattande IV. militärområdet ökat med Älvkarleby,

Lövsta och Tierps landsfiskalsdistrikt samt VII. militärområdet;

Norra flygbasområdet, omfattande Kopparbergs län av V. militärområdet,

II. militärområdet utom Älvkarleby, Lövsta och Tierps landsfiskalsdistrikt

samt Umeå försvarsområde av VI. militärområdet; ävensom

övre Norrlands flygbasområde, omfattande VI. militärområdet utom

Umeå försvarsområde.

Flygbasområdeschef borde lyda direkt under chefen för flygvapnet.

Med hänsyn till den arbetsbörda och det ansvar, som ålåge flygbasområdeschef,

samt förhållandena i krig, då depåcheferna i viss utsträckning trädde

s. 621 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210. 621

under hans befäl, syntes befattningen såsom flygbasområdeschef böra upptagas

såsom överstebeställning i lönegraden Oa 6.

Flygbasområdeschef borde till sitt förfogande ha en stab, lämpligen benämnd

flygbasområdesstab, vilken av ekonomiska skäl och i avvaktan

på erfarenheter beträffande organisationen i fred borde givas minsta möjliga

omfattning. Flygbasområdesstab borde stå under befäl av en major och bestå

av en stabsavdelning och en underhållsavdelning.

Stabsavdelningen, som jämväl omfattade expedition, borde ha till

huvuduppgift att handlägga ärenden rörande krigsförberedelsearbetet, luftoch

markförsvar, befästningsarbeten och signaltjänst.

Personalen på stabsavdelningen borde utgöras av:

1 pensionerad officer, avdelningschef,

1 underofficer (signalutbildad),

1 pensionerad underofficer samt

1 civilt skrivbiträde.

Underhållsavdelningen borde ha till huvudsaklig uppgift att handlägga

ärenden rörande underhållstjänst samt vård och förvaltning av såväl

övningsplatser som krigsflygfält med anläggningar vid dessa.

Personalen på underhållsavdelningen borde utgöras av:

1 pensionerad officer, avdelningschef, och

1 pensionerad underofficer.

För den omedelbara tillsynen och vården av inom flygbasområde befintliga

övningsplatser och krigsflygfält samt anläggningar i anslutning till dessa erfordrades

ett antal tillsynsmän, vilka borde lyda direkt under flygbasområdeschefen.

Utöver den personal, som sålunda avsåges skola ingå i flygbasområdesstab

eller lyda direkt under flygbasområdeschef, erfordrades viss annan personal,

som mera tillfälligt ställdes till flygbasområdeschefs förfogande.

Chefen för flygbaskåren (F 21) borde tillika tjänstgöra såsom flygbasområdeschef

inom övre Norrlands flygbasområde; kårstaben vid flygbaskåren

borde jämväl fungera såsom flygbasområdesstab.

Yad slutligen beträffar flygbasområdesstabernas förläggningsplatser

har försvarsutredningen framhållit, att sådan stab för att underlätta samarbetet

i fred med vederbörande militärbefälhavare ävensom för underlättande

av verksamheten i övrigt borde förläggas i nära anslutning såväl till militärbefälsstab

som till någon av flottiljernas förläggningsplatser. östra och Västra

flygbasområdesstaberna borde förläggas i nära anslutning till de i senare sammanhang

föreslagna första respektive andra eskaderstaberna. Med utgångspunkt

från dessa synpunkter borde Södra, Västra, östra och Norra flygbasområdesstaberna

förläggas till respektive Ängelholm, Göteborg, Stockholm

och Östersund.

Y ttr anden.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen, som icke haft något att erinra

mot försvarsutredningens förslag beträffande indelning i flygbasområden

s. 622 Kontrollera mot PDF

622

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

Departements
chefen.

samt flygbasområdesstabernas organisation och förläggningsplatser, ha föreslagit,

att befattningen såsom flygbasområdeschef skall upptagas i lönegraden

Öb 1 och därvid anfört följande:

Befattning som flygbasområdeschef syntes som regel komma att besättas

av sådan flottilj chef, som på grund av uppnådd ålder eller av andra orsaker

icke längre vore lämpad att föra befäl över flygförband i luften. Med hänsyn

därtill och då i krig depåchef (vilken kunde vara fredsflottiljchef) i vissa avseenden

trädde under flygbasområdeschefens befäl, måste denne inneha minst

lika hög tjänstegrad som flottiljchef.

Enär flottiljchef i annat sammanhang föresloges placerad i lönegraden Öb 1,

måste alltså även flygbasområdeschef upptagas i lägst denna lönegrad.

1942 års försvar sberedning.

Beredningen har icke funnit det erforderligt att för befattningen såsom

flygbasområdeschef avse officer på aktiv stat. Med hänsyn till enligt 1941

års pensionsreglemente gällande pensionsålder för flottiljcheferna syntes befattningen

i fråga med fördel kunna besättas med pensionerad flottiljchef. Beredningen

har därför föreslagit, att åt flygbasområdescheferna, bortsett från

chefen för flygbaskåren, i stället inrättades arvoden, vilka, om arvodena för

pensionerad personal, på sätt beredningen i annat sammanhang föreslagit, bestämdes

efter löneklass, borde utgå efter löneklassen Oa 15.

Jag förordar, att landet indelas i fem flygbasområden, nämligen Södra,

Västra, östra, Norra och Övre Norrlands, med den avgränsning som utredningen

föreslagit. Det torde emellertid böra ankomma på Kungl. Maj:t att

vidtaga de jämkningar i flygbasområdenas avgränsning, vartill erfarenheterna

kunna föranleda. Varje flygbasområde synes böra stå under befäl av en direkt

under chefen för flygvapnet lydande chef, flygbasområdeschef, vars stab synes

böra i huvudsak organiseras på sätt utredningen föreslagit. I fråga om stabsorganisationen

utgår jag dock från att hinder ej bör möta att inom ramen för

personalorganisationen vidtaga de jämkningar, som må befinnas lämpliga.

Det av försvarsberedningen framförda förslaget att för befattningarna såsom

flygbasområdeschefer för Södra, Västra, Östra och Norra flygbasområdena

avse pensionerade flottiljchefer, avlönade medelst arvoden utgående efter

löneklassen Oa 15, finner jag innebära påtagliga fördelar. Jag anser det emellertid

icke lämpligt, att endast f. d. flottiljchefer skola komma i fråga för befattningarna.

Det bör enligt min mening även kunna stå öppet att besätta befattningarna

med andra äldre officerare, vilka av en eller annan anledning icke

längre böra kvarstå i flygtjänst och som beviljats avsked med förtidspension.

Det torde få anses vara med statens intressen förenligt, att en officer, som på

grund av sin ålder eller av andra skäl icke längre lämpar sig för flygtjänst,

avgår med förtidspension för tillträdande av en befattning som flygbasområdeschef.

En sådan anordning skulle nämligen på ett ändamålsenligt sätt

kunna bidraga till föryngring av den flygande personalen i de högre chefsbefattningarna.

Jag förordar sålunda, att för befattningarna såsom flygbasområdeschefer

inom Södra, Västra, Östra och Norra flygbasområdena skola avses

s. 623 Kontrollera mot PDF

623

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

generalspersoner eller regementsofficerare ur flygvapnet, vilka avgått ur aktiv

tjänst, samt att till befattningshavarna i fråga skola utgå arvoden, motsvarande

lön i löneklassen Oa 15.

I enlighet med försvarsutredningens förslag bör chefen för Norrbottens flygbaskår

tillika tjänstgöra såsom flygbasområdeschef inom Övre Norrlands flygbasområde

och kårstaben vid flygbaskåren jämväl fungera såsom flygbasområdesstab.

Beträffande försvarsutredningens beräkningar rörande personalbehovet vid

Södra, Västra, Östra och Norra flygbasområdesstaberna har jag intet att

erinra. För den omedelbara tillsynen och vården av inom flygbasområde befintliga

övningsplatser och förråd samt anläggningar i anslutning till dessa

erfordras ett antal direkt under flygbasområdeschefen lydande tillsynsmän,

i första hand pensionerade underofficerare. Antalet erforderliga arvoden har

jag enligt utredningens förslag beräknat till 27.

Jag biträder försvarsutredningens synpunkter beträffande förläggningsplatser

för flygbasområdesstaberna och tillstyrker följande förläggningsplatser:

för Västra flygbasområdesstaben Göteborg,

» Östra » Stockholm,

» Norra » Östersund samt

» Övre Norrlands flygbasområdesstab Luleå.

Södra flygbasområdesstaben har av försvarsutredningen föreslagits skola

förläggas till Ängelholm, dit Tionde flygflottiljen (F 10) enligt utredningens

förslag slutgiltigt skulle förläggas. Såsom jag i ett senare sammanhang kommer

att framhålla, är jag emellertid icke för närvarande beredd att föreslå

Ängelholm såsom slutgiltig förläggningsplats för nämnda flottilj. Av denna

anledning kan jag nu icke heller framlägga förslag till förläggningsplats för

Södra flygbasområdesstaben. Därest flottiljen blir förlagd till plats i Skåne,

torde Södra flygbasområdesstaben böra förläggas till flottiljens blivande förläggningsplats

eller plats i anslutning till denna. För den händelse flottiljen

icke blir förlagd till plats i Skåne, får jag återkomma med förslag till förläggningsplats

för ifrågavarande stab.

D. Flygförband m. m.

Indelning i förband, förläggningsplatser m. m.

Enligt 1936 års försvarsbeslut skulle, såsom förut anmärkts, i flygvapnets

fredsorganisation bland annat ingå en eskaderchef jämte stab och

följande flygförband:

två tunga bombflottiljer (Fl och F7),

två lätta bomb flottilj er (F 4 och F6),

en jaktflottilj (F8),

en arméflygflottilj (F3), sedermera benämnd arméspaningsflottilj, samt

en marinflygflottilj (F2), sedermera benämnd marinspaningsflottilj.

Eskaderchefen med stab, som skulle tillsättas under budgetåret 1941/42,

har emellertid tills vidare icke kommit till stånd.

s. 624 Kontrollera mot PDF

624

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Uppsättningen av de år 1936 beslutade fljgförbanden är i huvudsak fullföljd.

Flygvapnets fredsorganisation har emellertid sedermera utökats med

ett antal nya flygförband utöver dem, som skulle finnas enligt 1936 års försvarsbeslut.

Sålunda hava tillkommit:

två jaktflottiljer (F 9 och F 10) med uppsättning från och med den 1 juli

1940;

en fjärrspaningsdivision, anknuten till arméspaningsflottiljen, med uppsättning

från och med den 1 juli 1940;

en marinspaningsdivision, anknuten till marinspaningsflottiljen, med uppsättning

från och med den 1 juli 1940 samt

en fjärrspaningsflottilj (F 11) med uppsättning från och med den 1 juli 1941.

Den nyssnämnda fjärrspaningsdivisionen har efter fjärrspaningsflottiljens

tillkomst överförts till denna flottilj.

Riksdagen har dessutom beslutat uppsättning av en lätt bombflottilj (F 12)

från och med den 1 juli 1942.

Från överbefälhavarens sida föreligga därutöver förslag om ytterligare utökning

av flygvapnets fredsorganisation.

Riksdagen har numera fattat beslut om vidtagande av vissa förberedelser

för förläggning av en jaktflottilj till Norrköping samt en torped- och minflottilj

till trakten av Karlskrona.

Fredsförläggningsplatser äro för:

Västmanlands flygflottilj (Fl), tung bombflottilj ........ Västerås,

Roslagens flygflottilj (F 2), marinspaningsflottilj ........... Hägernäs,

Östgöta flygflottilj (F 3), arméspaningsflottilj .............. Malmen,

Jämtlands flygflottilj (F 4), lätt bombflottilj .............. Östersund (Frösön),

Västgöta flygflottilj (F 6), lätt bombflottilj ................. Karlsborg,

Skaraborgs flygflottilj (F7), tung bombflottilj ........... Såtenäs,

Svea flygflottilj (F8), jaktflottilj ................................ Barkarby,

Göta flygflottilj (F9), jaktflottilj ................................ Säve,

Tionde flygflottiljen (F10), jaktflottilj ....................... Malmö,

Södermanlands flygflottilj (Fil), fjärrspaningsflottilj .. Nyköping.

Förläggningsplats för Kalmar flygflottilj (F12), lätt bombflottilj, som

skall uppsättas från och med den 1 juli 1942, är fastställd till Kalmar.

Förläggningen av F 10 till Malmö är provisorisk och vald med hänsyn till

möjligheten att från början repliera på där redan befintliga verkstadstillgångar.

F försvar sutredningen.

Försvarsutredningen har, såsom inledningsvis anmärkts, föreslagit, att

flygvapnets fredsorganisation bland annat skall omfatta sexton flygflottiljer.

Flygflottiljerna, vilka även framdeles borde förläggas flottilj vis, borde

utgöras av tre tunga bombflottiljer, tre lätta bombflottiljer, sex jaktflottiljer,

en torped- och minflottilj, en fjärrspaningsflottilj, en arméspaningsflottilj

samt en marinspaningsflottilj.

opaginerad Kontrollera mot PDF

62 5

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

Enligt försvarsutredningens förslag borde flygförbanden — av skäl som

anföras under rubriken Flygeskadrarna —■ i fred indelas på fyra flygeskadrar

och en arméspaningsflottilj.

Såsom f redsförläggnings platser för eskaderstaberna har försvarsutredningen

föreslagit Stockholm (första, tredje och fjärde eskaderstaberna)

samt Göteborg (andra eskaderstaben).

Försvarsutredningen har icke förutsatt annan ändring beträffande fredsförläggningen

av nu befintliga flottiljer än att slutgiltig förläggningsplats

fastställes för F 10, som nu är provisoriskt förlagd till Malmö. Utredningen

har framhållit, att chefen för flygvapnet föreslagit två alternativa platser, nämligen

Ödåkra vid Hälsingborg, som förordats, och Barkåkra invid Ängelholm,

överbefälhavaren hade av militära skäl avstyrkt Ödåkra såsom förläggningsplats

men icke velat motsätta sig en förläggning till Barkåkra. Försvarsutredningen

föresloge därför, att F 10 förlädes till Barkåkra invid Ängelholm, varvid

flottiljens benämning borde ändras till »Skånska flygflottiljen».

De nytillkommande flygflottiljerna har försvarsutredningen föreslagit

skola förläggas till följande platser, nämligen en jaktflottilj till Norrköping,

en tung bombflottilj till Halmstad, en jaktflottilj till Umeå, en jaktflottilj till

Uppsala samt torped- och minflottiljen till Eamdala (eventuellt annan plats

i Blekinge).

Yad beträffar den jaktflottilj, som enligt försvarsutredningens förslag

skulle förläggas till Umeå, har utredningen anfört, att chefen för flygvapnet

såsom förläggningsplats för denna flottilj föreslagit alternativt Umeå, som

förordats, eller Söderhamn. I sitt yttrande över chefens för flygvapnet förslag

till förläggningsplatser för de nytillkommande flygflottiljerna hade överbefälhavaren

tillstyrkt förläggning av en flygflottilj till Umeå. Utredningen har

därför stannat för att föreslå Umeå såsom förläggningsplats för flottiljen men

ville därmed icke ha sagt, att alternativet Söderhamn borde vara helt uteslutet.

Försvarsutredningen har föreslagit, att de nytillkommande flygförbanden

skulle erhålla följande benämningar:

En jaktflottilj med förläggning till Norrköping:

F 13. Bråvalla flygflottilj.

En tung bombflottilj med förläggning till Halmstad:

F 14. Hallands flygflottilj.

En jaktflottilj med förläggning till Umeå:

• F15. Västerbottens flygflottilj.

En jaktflottilj med förläggning till Uppsala:

F 16. Upplands flygflottilj.

Torped- och minflottiljen (i fortsättningen benämnd »torpedflottiljen»)

med förläggning till Ramdala (eller annan plats i Blekinge):

F 17. Blekinge flygflottilj.

Y t tr anden.

Militärbefälhavaren på Gotland har uttalat sig för förläggning av en jaktflottilj

till Gotland redan i fredstid.

Chefen för marinen har, såsom förut i korthet anmärkts, framhållit,

att det ur marin synpunkt framstode såsom ett synnerligen viktigt krav, att

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sand. Nr 210. 377 42 40

s. 626 Kontrollera mot PDF

626

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

ytterligare eu jaktflottilj med uppgift att uteslutande samverka med sjöstridskrafterna

(främst kustflottan) och torpedflottiljen tillkomme i den föreslagna

flygvapenorganisationen.

Jaktflyg vore nämligen ett gott komplement till även det starkaste luftvärn,

som kunde tänkas anordnat vid en permanent krigsankarplats för sjöstridskrafter.

Jaktflyg vore vidare ett oundgängligt komplement till fartygens

eget luftvärn vid gång i skärgård och längs kust samt vore lika nödvändigt

för sjöstridskrafternas skydd mot flyganfall av olika slag under gång till

sjöss, som jagare eller lätta fartyg vore för sjöstridskrafternas skydd mot

ubåtsanfall i fritt farvatten. Jaktflyg måste slutligen även kunna stödjande

ingripa i sjöstrider under dager, närhälst en sådan strid utkämpades inom

räckhåll för en fiendes land- eller sjöbaserade tyngre flygstridskrafter. —

Jaktflyg vore med ett ord städse nödvändigt och måste städse vara omedelbart

tillgängligt för varje större sjöstyrka (operativ sjökrigsenhet), som vore

baserad invid eller uppträdde i farvatten av så begränsad omfattning som de

Sverige omgivande farvattnen.

Av de sex jaktflottiljer, som enligt försvarsutredningens förslag skulle ingå

i flygvapenorganisationen, vore ingen avsedd uteslutande för samverkan med

sjöstridskrafterna, främst kustflottan. Starka farhågor förelåge därför för att

kustflottan icke komme att erhålla effektivt jaktskydd just i det ögonblick,

sådant skydd bäst behövdes.

Därest den föreslagna sjunde jaktflottiljen komme till uppsättning, borde

den förslagsvis baseras vid Nyköping eller någonstädes på Södertörn.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha framhållit, att krigserfarenheterna

från det nu pågående kriget, särskilt den senaste tidens krigshändelser,

med oerhörd skärpa påvisat flygstridskrafternas betydelse för såväl

krigföringen i stort som framför allt för lant- och sjökrigföringen. Det

framstode därför såsom ett primärt önskemål att våra flygstridskrafter utbyggdes

till den största möjliga omfattning. Gränsen för denna utbyggnad

borde — såsom även försvarsutredningen framhållit — vara möjligheterna,

att uppsätta förband. Vidtagna undersökningar hade givit vid handen, att

utöver de av försvarsutredningen till nyuppsättning föreslagna flygförbanden

ytterligare en jaktflottilj kunde uppsättas under femårsperioden. Chefen för

flygvapnet och flygförvaltningen ville därför föreslå, att inom flygvapnets organisation

skulle tillkomma, ytterligare en jaktflottilj med uppsättning från

och med den 1 juli 1946.

Mot försvarsutredningens förslag, att flygförbanden i fred skola indelas på

fyra flygeskadrar och en arméspaningsflottilj, ha chefen för flygvapnet och

flygförvaltningen icke haft något att erinra. Fredsförläggningsplats för samtliga

eskaderstaber borde egentligen vara Stockholm. Då eskadercheferna avsåges

samtidigt tjänstgöra såsom flygslagsinspektörer, borde nämligen eskaderstaberna

nära anknytas till flygledningen. Med hänsyn till flygförbandens

fredsförläggningsplatser syntes det emellertid lämpligt — ehuru vissa bestämda

nackdelar vore förenade därmed — att i enlighet med försvarsutreduingens

förslag förlägga andra eskaderstaben till Göteborg.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha föreslagit, att beträffande följande

redan befintliga flottiljer, nämligen Roslagens, Östgöta, Jämtlands, Svea,

Göta och Södermanlands flygflottiljer, borde såsom fredsförläggningsplatser

s. 627 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 210.

627

fastställas vissa i närheten av respektive flygflottiljer belägna större samhällen,

till vilka personalen vore hänvisad för de skilda förnödenheterna för

livsuppehället, där en större eller mindre del av personalen måste vara bosatt

och vilkas dyrortsgruppering således borde vara bestämmande för lönesättningen.

I konsekvens härmed borde även fredsförläggningsorten för centrala

flygverkstaden vid Malmen och försökscentralen därstädes fastställas till Linköping.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha icke haft något att erinra

mot de av försvarsutredningen föreslagna förläggningsplatserna för F 10

(slutgiltig förläggningsplats) eller för de nytillkommande flottiljerna. På

grundval av undersökningar som igångsatts med anledning av en framställning

från länsstyrelsen i Blekinge län, att Ramdala med hänsyn till områdets

stora betydelse ur jordbrukssynpunkt icke borde ifrågakomma såsom förläggningsplats

för en flygflottilj, ha chefen för flygvapnet och flygförvaltningen

emellertid föreslagit, att torpedflottiljen skall förläggas till Ronneby

(Bredåkra) i stället för till Ramdala.

Därest, såsom chefen för flygvapnet och flygförvaltningen i det föregående

föreslagit, ytterligare en jaktflottilj tillkomme, borde denna med hänsyn till

önskemålet att underlätta samövningar med marinen förläggas i östra Södermanland

(Södertörn).

I händelse flottiljen komme till stånd och bleve förlagd till plats på Södertörn,

föresloges dess benämning bliva F 18, Södertörns flygflottilj.

Överbefälhavaren har anfört, att sjunde jaktflottiljen, som främst borde

avses för samverkan med flottan, syntes, särskilt i belysning av den sista

tidens krigshändelser, så nödvändig, att allvarliga ansträngningar borde göras

för att åstadkomma densamma. Överbefälhavaren hade anmodat chefen för

flygvapnet att undersöka, dels huruvida inom den tilltänkta kostnadsramen

för flygvapnet vissa mindre viktiga detaljer kunde inbesparas eller beskäras

för detta ändamål, dels huruvida den svenska flygindustriens kapacitet skulle

kunna med rimlig säkerhet beräknas medgiva den erforderliga materieltillverkningen.

Chefen för flygvapnet hade jakande besvarat dessa frågor. Den

sistnämnda frågan hade även ställts till industrikommissionen, som ansett,

att saken vore möjlig under vissa förutsättningar. Överbefälhavaren har vidare

anfört:

Det syntes uteslutet, att kostnaderna för en ny jaktflottilj skulle kunna

helt täckas genom besparingar inom andra delar av flygvapnet. Yad som

föreslagits för de andra försvarsgrenarnas utbyggande i fråga om organisationsramen

kunde icke heller tåla några avprutningar, då mycket betänkliga

beskärningar både vid armén och marinen redan måst göras under avvägningen

inom den ungefärliga kostnadsram, som fixerats. Även där måste tillses,

huruvida man genom beskärning på vissa poster skulle kunna tillgodose

en del önskemål, som i förslaget slopats. Detta skulle i så fall möjligen kunna

ifrågasättas beträffande den i fred befintliga ersättningsmaterielen. För arméns

vidkommande hade en preliminär undersökning i detta avseende verkställts,

för vars resultat överbefälhavaren redogjorde i särskilt yttrande. Man

kunde även tänka sig, att anskaffningen av viss materiel utbreddes över något

liingre tid än som avsetts, eu sak som för övrigt mycket väl kunde komma

s. 628 Kontrollera mot PDF

628

Kungl. Maj ds proposition nr 210.

att visa sig ofrånkomlig av andra skäl, t. ex. bristande industriell kapacitet

eller råvarubrist. Härom kunde emellertid klarhet vinnas först under 5-årsperioden.

Ju mindre riksdagen bestämde detaljerna i försvarsordningen, desto

större bleve möjligheterna att åstadkomma besparingar på lämpliga punkter.

Jaktflottiljen hade enligt överbefälhavarens åsikt så stor betydelse för försvaret

i dess helhet, att han icke vore främmande för den tanken, att eventuella

besparingar på armén och marinen i någon omfattning skulle kunna

komma ifrågavarande flottilj till godo.

De möjliga besparingarna inom flygvapnets nu föreslagna kostnadsram

beräknades av chefen för flygvapnet till högst 4.7 miljoner kronor per år i

engångskostnader under femårsperioden, dock endast under förutsättning

att organisationens bredd och slagkraft ökades genom det tillskott, som flot

tiljen innebure.1 * * * * * * * 9)

Under sådana förhållanden ansåge överbefälhavaren, att den sjunde jaktflottiljen

nu borde beslutas, även med de eventuella konsekvenser för de

andra försvarsgrenarnas materielanskaffning, som därav kunde bliva följden,

och även om därigenom kostnadsramen för försvarsordningen i dess helhet

skulle komma att höjas över vad som tills vidare approximativt beräknats.

Ett omedelbart beslut medförde den stora fördelen, att materielanskaffning

och personaluppsättning kunde i god tid förberedas, vilket i viss mån säkerställde

möjligheten att under perioden uppsätta flottiljen. Detta vore enligt

överbefälhavarens mening det angelägnaste önskemålet i fråga om förbättringar

på utredningens förslag i dess helhet. Den föreslagna nya jaktflottiljen

borde uppsättas under budgetåret 1946/47, då enligt försvarsutredningens

förslag intet annat förband avsåges tillkomma eller vore under uppsättning.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har tillstyrkt, att Tionde flygflottiljen

(F10), som nu är provisoriskt förlagd till den i luftfartsfonden ingående

civila trafikflygplatsen Malmö—Bulltofta, flyttas på sätt utredningen föreslagit.

Därest Upplands flygflottilj (F16) i enlighet med försvarsutredningens

förslag bleve förlagd i anslutning till den genom statens försorg för

allmänt bruk anlagda flygplatsen vid Ärna utanför Uppsala, förutsatte styrelsen,

att den civila flygverksamhetens behov av flygplats i trakten av Uppsala

bleve tillgodosett på lämpligt sätt.

Länsstyrelsen i Blekinge län har livligt förordat, att torpedflottiljen för

lägges till Bredåkra i stället för Bamdala.

I skrivelse den 26 februari 1942 har länsstyrelsen i Västerbottens lön

anfört, att därest flygfält för F 15 på sätt föreslagits anlades vid Böbäcks
slätten

söder om Umeå stad, betydande olägenheter skulle uppstå för ett stort

antal jordbrukare, som härigenom skulle nödgas avstå större delen av sill

åkerjord. Länsstyrelsen framförde fördenskull ett förslag till flygfältets för

läggning till öppen terräng nordväst om Umeå stad, varvid för beredande

av erforderligt utrymme järnvägen Vännäs—Umeå skulle omläggas till eu

sydligare sträckning i huvudsaklig överensstämmelse med ett år 1934 uppgjort

förslag.

9 Beträffande kostnaderna för flottiljens uppsättande torde få hänvisas till avd. II.

s. 629 Kontrollera mot PDF

629

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha i yttrande över länsstyrelsens

skrivelse anfört följande:

Det av länsstyrelsen föreslagna fältets dimensioner skulle visserligen bliva

tillräckliga enligt nuvarande fordringar, men dess användning skulle betydligt

inskränkas av kringliggande höjdsträckningar, vilka även förhindrade en

eventuell erforderlig utvidgning. Fältet vore därför mindre väl lämpat för

ändamålet.. Härtill komme de stora kostnaderna för järnvägens omläggning.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen finge därför avstyrka länsstyrelsens

förslag.

Beträffande det rekognoscerade området söder om Umeå (Röbäcksområdet)

hade tidigare erhållits kännedom om de av länsstyrelsen framförda betänkligheterna

med hänsyn till olägenheterna för lantbrukarbefolkningen. På grund

härav hade på senaste tid ytterligare undersökningar utförts, vilka givit vid

handen, att inom ett område omedelbart söder om älven (Böleåområdet), där

även ett godtagbart flygfält kunde anordnas, om än icke med samma utvecklingsmöjligheter

som på Böbäcksslätten, förhållandena för lantbrukets del

gestaltade sig annorlunda.

Man kunde utgå från att kostnaderna för detta fält komme att understiga

de för Röbäcksalternativet beräknade.

I detta sammanhang finge chefen för flygvapnet och flygförvaltningen

meddela, att förnyad rekognoscering, vid Söderhamn verkställts. Vid den

grundliga rekognoscering, som nu medliunnits, hade befunnits, att det ifrågasatta

flygfältet vore med hänsyn till omgivande terräng ur flygsäkerhetssynpunkt

mindre lämpligt beläget. Nödlandningsmöjligheter funnes icke, vartill

komme, att fria inflygningsriktningar endast kunde erhållas från öster

samt inom en mycket begränsad sektor i nordväst. Med för närvarande i

bruk varande flygplantyper kunde erhållas ett godtagbart, ehuru icke särskilt

lämpligt flygfält. Sett mot bakgrunden av den utveckling, som flygmaterielen

med största sannolikhet inom en mycket snar framtid kunde

förutses gå till mötes, ansåge emellertid chefen för flygvapnet och flygförvaltningen,

att det vore synnerligen tveksamt, huruvida fältet i framtiden

bleve tillfyllest.

1942 års försvar sberedning.

Beredningen har, såsom inledningsvis anmärkts, förordat uppsättande av

jämväl en sjunde jaktflottilj. I fråga om flygförbandens fördelning på

eskadrar har beredningen på sätt i det följande under rubriken Flygeskadrarna

närmare angives, föreslagit att i fredstid tills vidare allenast två eskaderstaber

skola finnas organiserade.

En av de viktigaste åtgärderna vid genomförandet av en ny försvarsorganisation

måste vara att skapa ett starkt och slagkraftigt flygvapen. Den år 1986

beslutade fredsorganisationen av flygvapnet måste även efter de förstärkningar,

som därefter vidtagits, anses otillräcklig. Den av försvarsutredningen

förordade utökningen måste betraktas som ett minimiprogram, vilket såsom

sådant kan godtagas av mig. En ytterligare utvidgning av denna försvarsgren

är, såsom jag inledningsvis framhållit, önskvärd. Jag har sålunda i princip

intet att erinra mot uppsättandet av ytterligare en jaktflottilj utöver de sek,

som av försvarsutredningen föreslagits skola ingå i flygvapnets organisation.

Såsom jag i nämnda sammanhang yttrat, är jag dock icke för närvarande beredd

att utan ytterligare överväganden taga slutlig ställning i denna fråga.

Departements
chefen.

s. 630 Kontrollera mot PDF

630

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 210.

För att icke fördröja flottiljens uppsättning, därest beslut härom skulle komma

att fattas i en nära framtid, vill jag emellertid förorda, att arbetena med iordningställande

av ett flygfält, som vid behov kan utnyttjas för en sjunde jaktflottiljs

räkning, snarast skola påbörjas samt att sådana förberedelser redan nu

vidtagas, att av flottiljens materiel- och personaltilldelning föranledd anskaffning

och utbildning kan inläggas i anskaffnings- och utbildningsprogrammen.

Jag biträder försvarsutredningens förslag, att flygvapnets fredsörganisation

bland annat skall omfatta sexton flygflottiljer, nämligen sex bombflottiljer,

sex jaktflottiljer, en torped- och minflottilj (i det följande benämnd torpedflottilj),

en fjärrspaningsflottilj, en arméspaningsflottilj samt en marinspaningsflottilj.

Förbanden böra förläggas flottiljvis.

Flygförbanden böra av skäl, som i det följande närmare angivas, i fred

indelas på fyra flygeskadrar och en arméspaningsflottilj.

Såsom förläggningsplatser för eskaderstaberna föreslår jag, för första,

tredje och fjärde eskaderstaberna Stockholm och för andra eskaderstaben

Göteborg.

Chefens för flygvapnet och flygförvaltningens förslag, att såsom förläggningsplatser

för vissa nu befintliga flygflottiljer skulle fastställas i närheten

av flottiljerna belägna större samhällen, kan jag icke tillstyrka. Därest myndigheterna

anse förhållandena motivera en för personalen vid berörda flottiljer

förmånligare dyrortsgruppering, torde framställning därom böra göras i vanlig

ordning.

I likhet med försvarsutredningen anser jag, att Tionde flygflottiljen (F 10

bör förflyttas från sin nuvarande provisoriska förläggning i Malmö till annan

plats. Emellertid är jag icke beredd att nu föreslå slutgiltig förläggningsplats

för flottiljen. Utöver de av försvarsutredningen omnämnda förläggningsplatserna

anser jag det icke uteslutet, att även annan och eventuellt lämpligare

förläggningsplats för flottiljen kan komma i fråga. Detta spörsmål synes

mig därför kräva ytterligare överväganden. Om möjligt ämnar jag föreslå

Kungl. Maj:t att före riksdagens avslutande framlägga förslag om slutgiltig

förläggningsplats för flottiljen.

Av de nytillkommande flottiljerna torde i enlighet med försvarsutredningens

av chefen för flygvapnet och flygförvaltningen tillstyrkta förslag en

jaktflottilj böra förläggas till Norrköping, en bombflottilj till Halmstad samt

en jaktflottilj till Uppsala (Ärna).

1941 års riksdag har beviljat ett belopp om 900,000 kronor till markförvärv

in. m. för en torped- och minflottilj. Vid anmälan av proposition till riksdagen

i nämnda fråga (proposition 1941: 319, sid. 21) anförde jag, att flottiljen avsåges

skola förläggas till trakten av Karlskrona men att, därest det vid närmare

undersökning skulle befinnas lämpligt att flottiljen förlädes till annan

plats, frågan därom framdeles finge underställas riksdagen.

Sedermera ha länsstyrelsen i Blekinge län och länets hushållningssällskap

i särskilda skrivelser framhållit, att flottiljens förläggning till den av flygmyndigheterna

avsedda platsen i närheten av Karlskrona, Ramdala, mötte de

största betänkligheter ur jordbruks- och folkförsörjningssynpunkt samt även

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

631

ur social och humanitär synpunkt. Det ifrågasattes därför, om icke annan förläggningsplats

för flottiljen skulle kunna väljas, varvid syntes böra övervägas

en förläggning antingen till Jämjö socken eller ock till Bredåkra omkring 5

kilometer från Ronneby. Det senare alternativet hade i skrivelse till länsstyrelsen

föreslagits av kommitterade för Ronneby stad och landskommun.

Ett antal representanter för Jämjö kommun ha därefter inkommit med en

framställning om flottiljens förläggning till Binga i Jämjö socken.

Sedan flygförvaltningen anmodats att avgiva utlåtande i ärendet, har förvaltningen

i skrivelse den 25 februari 1942 anfört, att en förläggning till Binga

icke kunde åstadkommas för rimliga kostnader men att det däremot vore möjligt

att förlägga flottiljen till Bredåkra.

Enligt vad jag inhämtat från flygförvaltningen kunna kostnaderna för

flottiljens förläggning till Bredåkra respektive Jämjö preliminärt uppskattas

till 16,550,000 kronor respektive 17,851,000 kronor. Avskrivningsbehovet

har beräknats till 11,348,500 kronor respektive 12,041,000 kronor1). Till

jämförelse må nämnas, att motsvarande kostnader för flottiljens förläggning

till Ramdala av försvarsutredningen beräknats till 16,641,000 kronor2) med

ett avskrivningsbehov av 9,631,000 kronor1).

Av den förebragta utredningen framgår, att en förläggning av torped*

flottiljen till Ramdala skulle medföra ogynnsamma konsekvenser främst ur

social synpunkt och med hänsyn till folkförsörjningen. Det föreslagna flygfältet

vid Ramdala består nämligen av synnerligen bördig jord, som är uppdelad

på ett flertal bärkraftiga jordbruk. Med hänsyn härtill synes det angeläget,

att om möjligt en annan förläggningsplats väljes. Enär Jämjöalternativet

av olika skäl icke synes kunna godtagas, finner jag mig i likhet med

chefen för flygvapnet och flygförvaltningen böra föreslå, att såsom förläggningsplats

för torpedflottiljen väljes Bredåkra, varvid dock med hänsyn till

att en stor del av den fast anställda personalen torde komma att bliva bosatt

i Ronneby, förläggningsorten torde böra fastställas till Ronneby (Bredåkra).

Kostnaderna för flottiljens uppsättande på denna plats ha beräknats bliva

ungefär desamma som för förläggningen till Ramdala, ehuru avskrivningsbehovet

för sistnämnda alternativ beräknats bliva något lägre.

För den jaktflottilj, som enligt försvarsutredningens förslag skulle förläggas

till Umeå, föreligger liksom för Tionde flygflottiljen förslag om alternativa

förläggningsplatser, nämligen Umeå, som förordats av chefen för flygvapnet,

och Söderhamn. Såsom grund för sitt ställningstagande har chefen

för flygvapnet verkställt en jämförande undersökning mellan de båda platserna

och därvid i huvudsak konstaterat följande. Ur strategisk-taktisk

synpunkt kunde företräde knappast givas någon av de båda platserna. Mobilisering

skulle med hänsyn till personalens restider kunna genomföras

på kortare tid vid en förläggning till Söderhamn än till Umeå, vilket alltså

talade för förläggning till Söderhamn. Ur flygsäkerhetssynpunkt vore Umeå

,) Enligt de av försvarsutredningen tillämpade grunderna.

2) I detta belopp ingå av 1941 års riksdag beviljade medel för markförvärv m. m.

s. 632 Kontrollera mot PDF

632

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

med hänsyn till den omgivande terrängens beskaffenhet att föredraga framför

Söderhamn. Ur personalsynpunkt vore Umeå att föredraga framför

Söderhamn på grund av lägre skatter, bättre skolor, mindre avstånd mellan

förläggning och stad samt bättre förläggningsområde. Slutligen skulle en förläggning

vid Umeå kunna anordnas för lägre kostnader än vid Söderhamn.

Dessa senare omständigheter talade för en förläggning vid Umeå.

Till de av chefen för flygvapnet framförda synpunkterna skulle emellertid

även kunna läggas följande. Till Umeå äro redan nu förlagda ett stort

antal statliga institutioner och militära förband, under det att sådana saknas

i Söderhamn. Dagarna äro under vinterhalvåret längre i Söderhamn än i

Umeå, vilket underlättar bedrivandet av flygövningar under denna årstid.

Dessa båda omständigheter tala för en förläggning till Söderhamn. ^

Yad möjligheterna att anordna flygfält beträffar, föreligga enligt det föregående

i fråga om Umeå tre alternativa förslag, av vilka''två kunnat av chefen

för flygvapnet och flygförvaltningen godtagas. Beträffande Söderhamn föreligger

i detta hänseende ett förslag, vilket av nämnda myndigheter befunnits

godtagbart med för närvarande i bruk varande flygplantyper.

Anläggningskostnaderna för ifrågavarande flygflottilj ha av försvarsutredningen

beräknats till 13,368,000 kronor, därest Umeå väljes som förläggningsplats

och det ursprungligen förordade fältet därvid tages i anspråk

som flygfält. Om i stället flygflottiljen förlägges till Söderhamn kunna anläggningskostnaderna

enligt verkställda beräkningar uppskattas till omkring

16,200,000 kronor. Kostnadsökningen belöper huvudsakligen på flygfältsarbeten

och tjänstebostäder.

För egen del har jag vid prövningen av de föreliggande förslagen funnit

mig böra förorda, att flygflottiljen förlägges till Söderhamn. Visserligen

bliva anläggningskostnaderna vid detta alternativ -högre än enligt det alternativ,

försvarsutredningen räknat med. Ä andra sidan går vid ett genomförande

av detta förslag icke värdefull jordbruksmark till spillo. Framhållas

må, att om flygfältet förlägges till Röbäcksslätten ett mycket stort

antal jordbrukare nödgas avstå större delen av sin åkerjord, som enligt

länsstyrelsens åsikt är att räkna till den bördigaste i Västerbotten, samt

att ersättningsjord torde finnas i mycket ringa utsträckning. Motsvarande

synpunkter göra sig i viss mån gällande även beträffande Böleåalternativet.

Vidare synes det icke lämpligt att till Umeå förlägga ytterligare militära

förband utöver dem som redan äro förlagda dit.

Jag biträder försvarsutredningens förslag till benämningar på följande

flottiljer, nämligen:

En jaktflottilj (Norrköping) ............... F 13, Bråvalla flygflottilj.

En bombflottilj (Halmstad) ............... F 14, Hallands flygflottilj.

En jaktflottilj (Uppsala) ..................... F 16, Upplands flygflottilj.

Torpedflottiljen (Ronneby) .................. F 17, Blekinge flygflottilj.

Beträffande benämningen av F 10 torde jag få återkomma i samband med

framläggande av förslag till förläggningsplats.

s. 633 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210. 633

Den jaktflottilj, som bör förläggas till Söderhamn, synes böra benämnas

F 15, Hälsinge flygflottilj.

Flygeskadrarna.

Enligt 1936 års försvarsbeslut skulle eskaderchefen i krig föra det omedelbara

befälet över de krigsflygförband, vilka skulle ingå i flygeskadern.

Eskaderchefens uppgift i fred skulle bland annat vara att under chefen

för flygvapnet planlägga taktiska och operativa övningar samt ha inspektionsskyldighet

i fråga om sådana övningar vid flottiljerna. Han skulle vidare

leda såväl samövningar mellan de olika flottiljerna som större tillämpningsövningar.

Eskaderchefen skulle sålunda icke ha ständigt befäl i fred över

de i eskadern i krig ingående flottiljerna utan endast tillfälligt taga befälet

över dessa under vissa övningar. Efter övningarnas slut skulle flygförbanden

återgå under chefens för flygvapnet direkta befäl.

Eskaderstaben skulle i fred bestå av

1 regementsofficer, stabschef,

1 kompaniofficer, adjutant,

1 pensionerad underofficer, expeditionsunderofficer.

För sv ar sutredningen.

Försvarsutredningen har framhållit, att eskaderchef även i fred borde föra

befälet över de i flygeskadern ingående flygförbanden och under chefen för

flygvapnet ansvara för dessas taktiska och operativa utbildning, krigsförberedelser

och krigsduglighet. I annat fall skulle sambandet mellan krigsförberedelser

i fred och förbandens användning under krig brytas. Sedan flygvapnet

numera nått en avsevärt större omfattning än den, som förutsatts i

1936 års försvarsbeslut och framför allt sedan flygvapnet utökats till den omfattning,

som försvarsutredningen föreslagit, skulle det dessutom enligt försvarsutredningens

mening komma att stöta på väsentliga svårigheter för

chefen för flygvapnet att leda den taktiska och operativa utbildningen vid

flottiljerna. Härför erfordrades en befälsinstans under chefen för flygvapnet,

vilken befälsinstans borde utgöras av eskadercheferna. Försvarsutredningen

ansåge det därför nödvändigt, att eskadercheferna förde ständigt befäl i fred

över i flygeskadrarna ingående förband i vad avsåge taktiska och operativa

övningar.

Försvarsutredningen har med hänsyn till flygförbandens förläggningsplatser

föreslagit följande eskaderindelning i fred:

Första flygeskadern: Eskaderstab: Stockholm. Flygförband: Fl, F4,

F 12 och F 15.

Andra flygeskadern: Eskaderstab: Göteborg. Flygförband: F 6, F 7,

F 9 och F 14.

Tredje flygeskadern: Eskaderstab: Stockholm. Flygförband: F 8, F 10,

F 13 och F 16.

Fjärde flygeskadern: Eskaderstab: Stockholm. Flygförband: F 2, F 11

och F 17.

s. 634 Kontrollera mot PDF

634 Kungl. Maj-.ts proposition nr 210.

Beträffande eskader chefs uppgifter i fred har försvarsutredningen

anfört följande:

Eskaderchefs uppgift i fred bör bliva

att på grundval av chefens för flygvapnet direktiv verkställa operativ

planläggning i vad rör flygeskaderns verksamhet;

att ansvara för i flygeskadern ingående flygförbands krigsförberedelser

och krigsduglighet;

att planlägga, leda och inspektera taktiska övningar och tillämpningsövningar

inom flygförband tillhörande flygeskadern; samt

att tjänstgöra såsom inspektör för vissa vid egen eskader anordnade skolor

och utbildningskurser.

Det torde vidare vara lämpligt att eskadercheferna specialiseras på att

biträda chefen för flygvapnet vid planläggning och genomförande av viss

flygslagsutbildning. Sålunda skulle cheferna för första och andra flygeskadrarna

lämpligen kunna specialiseras på flygslagsutbildning vid de lätta respektive

tunga bombförbanden och chefen för tredje flygeskadern på flygslagsutbildning

vid jaktförbanden. Chefen för fjärde flygeskadern slutligen skulle

kunna specialiseras på utbildningen vid fjärrspanings- och marinspaningsförbanden.

Försvarsutredningen har anfört, att eskaderchef med hänsyn till sin ställning

borde vara generalsperson. Den största arbetsbördan och det största

ansvaret syntes komma att åvila cheferna för första och andra flygeskadrarna,

som normalt förde befäl över tre bombflottiljer och en jaktflottilj. Chefen

för tredje flygeskadern förde normalt befäl över fyra jaktflottiljer, d. v. s.

flottiljer av enhetligt flygslag, varför hans arbetsbörda och ansvar möjligen

vore något mindre. I krig kunde det emellertid inträffa, att flottiljer alltefter

läget överfördes från en flygeskader till en annan och att en flygeskader

sålunda bleve större än en annan. Det syntes därför knappast vara

riktigt att fastlåsa någon gradskillnad beträffande cheferna för första, andra

och tredje flygeskadrarna. Det vore i och för sig motiverat att dessa tre

eskaderchefer upptoges i lönegraden Öb 3, medan chefen för fjärde flygeskadern,

som komme att föra befäl över högst tre flottiljer, möjligen skulle

kunna upptagas i lönegraden Öb 2. Allvarliga olägenheter skulle emellertid

uppstå -— särskilt under den närmaste framtiden — om vissa befattningar

som eskaderchef fastlåstes till lönegraden Öb 3 och andra till lönegraden Öb 2.

Det borde därför tills vidare stå öppet och ankomma på Kungl. Maj :ts prövning

i varje särskilt fall, om eskaderchef skulle tillsättas i den högre eller lägre av

dessa lönegrader. Försvarsutredningen ansåge sålunda, att eskaderchef vid

flygvapnet — utan åtskillnad — skulle kunna inneha beställning antingen i

lönegraden Öb 3 eller i lönegraden Öb 2.

För de omfattande arbetsuppgifter, som enligt försvarsutredningens mening

borde åvila eskaderchef jämte stab, vore den i 1936 års försvarsbeslut beräknade

personalstyrkan icke tillfyllest. Erfarenheterna från de senaste årens flygvapenövningar

—- och särskilt från förhållandena under beredskapstiden —

hade visat att i eskaderstab borde ingå följande personal:

1 regementsofficer, stabschef,

3 kaptener, adjutanter,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

<135

1 kapten, signalofficer,

1 kapten, chef för underhållsavdelningen,

1 kapten, eskaderintendent1),

1 flygingenjör, eskaderingenjör1),

1 fanjunkare, signalunderofficer2),

1 pensionerad officer, expeditionsofficer,

1 pensionerad underofficer, expeditionsunderofficer, samt

2 civila skrivbiträden.

I envar av första och andra eskaderstaben borde dessutom ingå 1 flygspanar-

och stabsutbildad officer ur vardera armén och marinen. I tredje

eskaderstaben borde ingå 1 officer ur luftvärnsartilleriet och i fjärde eskaderstaben

1 flygspanar- och stabsutbildad officer ur marinen.

Y ttr anden.

Chefen för marinen har föreslagit att, därest ytterligare en jaktflottilj tillkommer,

denna skall ingå i fjärde flygeskadern.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha icke haft något att erinra

mot den av försvarsutredningen föreslagna eskaderindelningen. Myndigheterna

ha i likhet med chefen för marinen föreslagit, att den eventuellt

tillkommande sjunde jaktflottiljen skall ingå i fjärde flygeskadern.

Vid bedömandet av frågan om eskaderchefernas löneställning vore det nödvändigt

att taga hänsyn till det förhållandet, att eskadercheferna vid sidan av

sina ordinarie uppgifter —• att under chefen för flygvapnet ansvara för de i

flygeskadern ingående förbandens taktiska och operativa övningar, krigsförberedelser

och krigsduglighet — dessutom skulle tjänstgöra såsom flygslagsinspektörer.

Det hade givitvis varit önskvärt att inom flygvapnet liksom

inom armén och marinen ha tillgång till särskilda inspektörer. Den av försvarsutredningen

föreslagna lösningen syntes emellertid i avvaktan på erfarenheter

rörande organisationen kunna godtagas. Genom att eskadercheferna

samtidigt avsåges tjänstgöra såsom flygslagsinspektörer komme deras arbetsbörda

att bliva avsevärd. Eskaderchefs ansvar i samband med anordnande av

flygövningar vore såväl i personal- som materieljiänseende stort och betydligt

större än för vissa motsvarande befattningshavare vid armén och marinen.

Det vore därför väl motiverat, att samtliga eskaderchefer upptoges i lönegraden

Öb b. De skäl, som försvarsutredningen anfört för att eskadercheferna tills

vidare skulle kunna inneha beställning antingen i lönegraden Öb 3 eller Öb 2,

syntes emellertid kunna godtagas. Vid fullt uppsatt flygvapen borde dock

samtliga eskaderchefer upptagas i lönegraden Öb 3.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha icke haft något att erinra

mot den av försvarsutredningen föreslagna sammansättningen av eskaderstaberna.

*) Tjänstgör jämväl i flygförvaltningen.

2) Tjänstgör tillika sorn flygsignalist.

s. 636 Kontrollera mot PDF

636

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Departements
chefen.

1942 års försvar sberedning.

Beredningen liar icke ansett det lämpligt att åtminstone tills vidare och

i avvaktan på närmare erfarenhet rörande behovet av antalet eskadrar redan

nu permanent organisera samtliga de av försvarsutredningen föreslagna fyra

eskaderstaberna. Arbetsbelastningen under fredstid syntes icke motivera

detta. Beredningen funne sig därför böra förorda, att allenast två eskaderstaber

— en i Stockholm och en i Göteborg — nu upprättades. I var och

eu av de två eskaderstaberna borde på anförda skäl ingå, förutom eskaderchefen,

en ställföreträdande eskaderchef, vilken lämpligen borde placeras i

lönegraden Öb 1, samt viss stabs- och förvaltningspersonal, beräknad med

hänsyn till fredseskaderstabens behov samt därutöver för arbetsuppgifter,

som ägde samband med mobiliseringsorganisationens förberedande. Beträffande

de närmare skälen till den av beredningen föreslagna organisationen

torde få hänvisas till de handlingar, som böra överlämnas till riksdagens

vederbörande utskott.

På grund av den stora omfattning flygvapnet efter den av mig förordade

utbyggnaden kommer att erhålla torde det icke bliva möjligt för chefen för

flygvapnet att direkt föra befälet över flygflottiljerna, i vad avser dessas taktiska

och operativa utbildning, ävensom att ha det omedelbara ansvaret för förbandens

krigsförberedelser och krigsduglighet. Såsom förut anförts tillskapades

genom 1936 års försvarsbeslut en befälsinstans mellan chefen för

flygvapnet och flottilj cheferna, eskaderchefen, vilken dock tills vidare icke

blivit tillsatt i fred. Det synes vara lämpligt att nu bygga vidare på denna

organisation, varvid med hänsyn till flygvapnets utökning och de vidgade

uppgifter jag här berört antalet eskaderchefer bör ökas till fyra. En följd

härav blir, att flygförbanden i fred indelas på fyra flygeskadrar, i vilka böra

ingå samtliga flygflottiljer med undantag av arméspaningsflottiljen.

Jag kan icke dela försvarsberedningens uppfattning, att antalet eskaderstaber

i fred skulle kunna inskränkas till endast två och att till var och

en av dessa skulle anknytas en ställföreträdande eskaderchef jämte viss

stabs- och förvaltningspersonal. En sådan anordning synes icke kunna godtagas

ur beredskapssynpunkt.'' Flygeskadrarna måste vara beredda att omedelbart

kunna träda i verksamhet vid krigsutbrott och måste sålunda besitta

hög krigsberedskap. Detta innebär, att eskadrarna icke endast skola

kunna mobiliseras på mycket kort tid, de måste framför allt vara väl utbildade

och övade för sina uppgifter redan i fred. Ingen av dessa primära

fordringar, särskilt icke den senare, torde kunna på tillfredsställande sätt

uppfyllas med den organisation, som försvarsberedningen förordar. Yad beträffar

eskaderchefernas arbetsbörda i fred vill jag hänvisa till att eskadercheferna

enligt försvarsutredningens förslag, vilket jag även i denna del

biträder, vid sidan av sina ordinarie uppgifter skola tjänstgöra såsom flygslagsinspektörer.

Denna anordning synes önskvärd för att minska flygled
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 210.

037

ningens arbetsbörda. Genom att eskadercheferna sålunda tillika komma att

tjänstgöra såsom flygslagsinspektörer, torde deras arbetskapacitet komma att

bliva fullt utnyttjad.

Jag föreslår således, att under chefen för flygvapnet skola lyda fyra

eskaderchefer, var och en med befäl över en flygeskader.

Jag har intet att erinra mot den av försvarsutredningen föreslagna eskaderindelningen

i fred men vill framhålla, att det bör ankomma på Kungl. Maj:t

att vidtaga de ändringar i indelningen, till vilka erfarenheterna eller ytterligare

överväganden kunna giva anledning. Den av utredningen föreslagna

eskaderindelningen innebär nämligen för vårt land en i princip ny och

oprövad organisation. Det är icke osannolikt, att erfarenheterna kunna föranleda

en förnyad omprövning jämväl av frågan om flygeskadrarnas uppgifter.

Beträffande eskaderchefs uppgift i fred ansluter jag mig till de av försvarsutredningen

anförda synpunkterna. De angivna uppgifterna böra emellertid

icke få betraktas såsom bindande. Kungl. Maj:t bör äga att anpassa

eskaderchefs uppgifter efter de erfarenheter, som vinnas beträffande organisationens

lämplighet.

De synpunkter chefen för flygvapnet och flygförvaltningen anfört beträffande

eskaderchefernas löneställning ha icke övertygat mig om att eskadercheferna

för närvarande böra placeras i högre lönegrad än Öb 2. Emellertid

finner jag icke uteslutet, att efter vunna erfarenheter rörande eskaderchefs

ansvar och arbetsuppgifter en omprövning av löneställningen kan befinnas

påkallad.

Försvarsutredningens förslag rörande eskaderstabernas personalorganisation

synes i avbidan på närmare erfarenheter kunna läggas till grund för

kostnadsberäkningarna.

Flygflottiljerna.

Enligt 1936 års försvarsbeslut skulle flottiljförbandet utgöra administrativ

enhet i fred. Flottiljen skulle vara organiserad på chef, flottiljstab och tre

divisioner.

Flottiljchefen skulle vara överste eller överstelöjtnant. Flottiljchefens

löneställning har sedermera — oavsett innehavd tjänstegrad — fastställts till

lönegraden Oa 6.

Till flottiljchefens förfogande skulle stå en regementsofficer, major, med

uppgift att leda viss del av utbildningsarbetet.

Flottilj staben skulle bestå av tio avdelningar för ledning och förvaltning,

nämligen stabsavdelning, vapenavdelning, byggnadsavdelning, intendenturavdelning,

sjukvårdsavdelning, tygavdelning, signalavdelning, fotografiavdelning,

väderleksavdelning och mobiliseringsavdelning.

Vid utformningen av den på försvarsbeslutet grundade försvarsordningen

ha sedermera de projekterade självständiga fotografi- och väderleksavdelningarna

inordnats såsom detaljer inom stabsavdelningen, benämnda fotografidetalj

respektive navigations- och väderleksdetalj.

s. 638 Kontrollera mot PDF

638

Iiungl. Maj:ts proposition nr 210.

Divisionen skulle i fred utgöra den lägsta taktiska och administrativa enheten

och vara organiserad på chef, stab, flygstyrka och stationsavdelning.

F örsvar s utredning en.

Försvarsutredningen har framhållit, att flottiljförbandet enligt utredningens

mening jämväl i fortsättningen borde utgöra administrativ enhet i

fred.

Beträffande flottiljens inre organisation har försvarsutredningen föreslagit,

att flottiljen skall organiseras på fyra divisioner, nämligen två övnings-,

en skol- och en specialdivision. Såsom motivering för denna organisationsändring

har utredningen anfört följande:

Flygförbandens fredsorganisation bör principiellt sett ha en sådan utformning,

att förbanden besitta erforderlig krigsberedskap, vilket förutsätter

att möjligheter föreligga att bedriva taktiska och operativa övningar i flottiljoch

eskaderförband.

Enligt den i 1936 års försvarsbeslut framlagda normalplanen för flygvapnets

övningar, skulle flygövningar bedrivas med en övningsdivision per flottilj

under vinterhalvåret, med två övningsdivisioner under huvuddelen av sommarhalvåret

samt med tre övningsdivisioner under september månad. Yid tilllämpningen

av denna plan kan under huvuddelen av året endast en division

vara utbildad för att bedriva krigsmässiga övningar, nämligen den övningsdivision,

som bedriver flvgövningar året runt.

För att tillgodose kravet på erforderlig beredskap böra enligt försvarsutredningens

mening flygövningar bedrivas med två övningsdivisioner per

flottilj under vinterhalvåret, med två övningsdivisioner och en skoldivision

under huvuddelen av sommarhalvåret samt med tre övningsdivisioner under

♦ september månad. Övningsdivisionema böra ha en i möjligaste mån krigsmässig

sammansättning. Härigenom komma året runt två övningsdivisioner

per flottilj att inneha hög krigsberedskap.

För att flygövningar skola kunna bedrivas året runt med minst två övningsdivisioner,

måste emellertid flottiljens nuvarande organisationsform undergå

vissa förändringar. Det föreligger nämligen alltjämt behov av en skoldivision

för utbildningsverksamhet och en specialdivision för bestridande av vaktoch

beredskapstjänst samt handräckningstjänst. Saknas specialdivision måste

vakt- och beredskapstjänst fördelas på övnings- och skoldivisionerna, vilket

är till stor nackdel för övningarna och utbildningsverksamheten vid dessa.

Det synes därför vara nödvändigt, att flottiljen fredsorganiseras på fyra

divisioner, därav en specialdivision. Denna specialdivision (fjärde divisionen)

bör organiseras uteslutande för marktjänst. Dess uppgift bör bliva

att bestrida vakt- och brandberedskap samt handräcknings- och specialtjänst

av olika slag inom flottiljen. Vid specialdivisionen böra flottiljens i tjänst

varande värnpliktiga centralt redovisas ävensom undergå allmänmilitär utbildning

samt vissa värnpliktiga specialutbildas för markstridsuppgifter och

luftförsvar. Vid flottiljstabens avdelningar tjänstgörande fast anställt manskap

och värnpliktiga böra tillhöra specialdivisionen.

Försvarsutredningen har föreslagit, att övnings- och skoldivisionerna

skola organiseras på chef, stab, flygstyrka och markstyrka. Specialdivisionen,

som icke bedreve flygövningar, borde vara organiserad på chef, stab, avdelning

för i flottiljstab tjänstgörande manskapspersonal samt vakt- och

beredskapsavdelning.

s. 639 Kontrollera mot PDF

639

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Försvarsutredningen har verkställt detaljerade beräkningar rörande personalbehovet

vid flottiljerna samt anfört, att för de båda övningsdivisioner,

som enligt planen året runt skulle finnas vid varje flottilj, beräknats

ett personalbehov, som tillgodosåge fordringarna på hög beredskap.

För flottiljen i övrigt hade beräknats personal i den utsträckning, som erfordrades

för att fredstjänsten skulle kunna bedrivas på ett rationellt och

effektivt sätt.

Den personalorganisation, som försvarsutredningens beräkningar lett fram

till, innebure -— i jämförelse med den nuvarande — huvudsakligen en förstärkning

av stampersonalen, vilken dock icke utökats utöver den i krig nödvändiga.

För att begränsa behovet av främst officerare och underofficerare

förutsattes denna personal alltjämt, ehuru i mindre utsträckning än i nuvarande

organisation, bestrida dubbelbefattningar. För att tillgodose behovet

av yrkesskickligt, skolfritt manskap med furirsutbildning föresloges, att

manskapsstaterna skulle tillföras en särskild underbefälskategori med tjänstetiteln

»överfurir».

Försvarsutredningen har framhållit, att personalbehovet varierade något

vid de olika flottiljerna. Orsakerna härtill vore dels flottiljernas olika

materiel och uppgifter, dels att vissa utbildningsanstalter vore förlagda i

anslutning till vissa flottiljer, dels slutligen att personal för vissa staber och

förband vid förstärkt försvarsberedskap, mobilisering eller större tillämpningsövningar

skulle utgå ur vissa flottiljer.

Såsom utgångspunkt för personalberäkningarna har utredningen valt en

lätt bombflottilj (betecknad såsom »normalflottilj»), i vilken ingår den

personal, som i fred måste finnas för uppsättning av det antal basförband,

som en lätt bombflottilj skall uppsätta i krig, varemot för sambandsuppgifter

i krig avsedd personal icke medtagits. I fråga om normalflottiljens organisation

har utredningen anfört, att densamma borde bestå av chef, stab och

fyra divisioner, nämligen två övningsdivisioner, en skoldivision samt en

specialdivision.

Flottilj chefen borde, såsom nu vore fallet, tillhöra lönegraden Oa 6

samt, med hänsyn till det ansvar som åvilade honom, i regel även ha

överstes grad. Med den sammansättning, som försvarsutredningen förordade,

komme nämligen flottiljen att bliva till omfattningen betydligt större än

flottiljen enligt 1936 års försvarsbeslut. — Till flottiljchefens förfogande

borde liksom i nuvarande organisation stå en regementsofficer, vilken med

hänsyn till främst flygövningarnas ökade omfattning borde vara överstelöjtnant.

Till denne regementsofficers förfogande borde ställas en löjtnant

för att biträda vid planläggning av utbildning och övningar. Denne borde

redovisas på flottiljstabens stabsavdelning. — Till ffottiljchefens förfogande

borde dessutom, i enlighet med 1940 års militära förvaltningsutrednings av

chefen för flygvapnet och flygförvaltningen biträdda förslag, stå en regementsofficer

med uppgift att biträda vid handläggning av förvaltningsärenden.

Flottiljstabens indelning på underavdelningar och de olika avdelningarnas

arbetsuppgifter borde i huvudsak förbliva oförändrade. Den nu
-

s. 640 Kontrollera mot PDF

640

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

varande navigations- och väderleksdetaljen borde dock uppgå i signalavdelningen,

vars benämning i samband härmed borde ändras till »signal- och

väderleksavdelningen».

Det sammanlagda personalbehovet vid en normalflottiljs stab enligt försvarsutredningens

beräkningar framgår av en tabell å sid. 565 i betänkandet

(icke-ordinarie civil personal ej medtagen). Rörande den närmare motiveringen

för dessa beräkningar torde få hänvisas till sid. 563—565 i betänkandet.

Divisionerna borde organiseras:

övnings- och skoldivisionerna på stab, flygstyrka och markstyrka samt

specialdivisionen på stab, avdelning för i flottiljstab tjänstgörande manskapspersonal

ävensom vakt- och beredskapsavdelning.

Divisionschefen borde liksom nu vara kapten.

Övningsdivisionerna borde ha en i det närmaste krigsmässig sammansättning.

Flygstyrkan borde sålunda indelas i tre grupper och en reservgrupp,

var och en om tre flygplan. Markstyrkan skulle bestå av en stationsavdelning,

indelad i stationssektion, verkstadssektion och vapensektion.

Skoldivisionen borde organiseras i huvudsak enligt samma grunder som

övningsdivisionerna. Dess sammansättning borde dock främst anpassas med

hänsyn till utbildningsverksamheten.

Personalbehovet för en normalflottiljs divisioner enligt försvarsutredningens

beräkningar framgår av en tabell å sid. 567 i betänkandet (icke-ordinarie

civil personal ej medtagen). Beträffande den närmare motiveringen för

dessa beräkningar torde få hänvisas till sid. 566 och 567 i betänkandet.

Försvarsutredningen har framhållit, att personalbehovet för de särskilda

flottiljerna i olika avseenden avveke från behovet av personal å den här avsedda

normalflottiljen. Sålunda vore personalbehovet vid de tunga bombflottiljerna,

fjärrspaningsflottiljen och torpedflottiljen med hänsyn till beskaffenheten

av den där använda materielen större än vid normalflottiljen,

medan behovet av personal vid jaktflottiljerna, vilkas flygande divisioner

förutsattes organiserade på två grupper och en reservgrupp, envar om fyra

ensitsiga flygplan, vore lägre, dock med undantag för Svea flygflottilj (F8),

vilken på grund av särskilda uppgifter krävde större personal än normalflottiljen.

Personalbehovet vid armé- och marinspaningsflottiljerna överensstämde

i huvudsak med personalbehovet vid normalflottiljen.

En närmare redogörelse för de olika flottiljernas personalbehov i jämförelse

med personalbehovet vid normalflottiljen är intagen å sid. 567—570

i betänkandet, varjämte personalbehovet vid de olika flottiljerna i detalj

angivits å tablåer, som införts i betänkandet å sid. 571—586.

Beträffande vissa av försvarsutredningen framlagda förslag om införande

av nya kategorier av underofficerare och manskap (flygstationsmästare,

flottiljkassörer och överfurirer) hänvisas till vad därom anföres under redogörelsen

för flygvapnets personal.

Y ttr anden.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha icke haft något att erinra

mot försvarsutredningens förslag, att flottilj förbandet även i fortsättningen

s. 641 Kontrollera mot PDF

641

Kungl. May.ts proposition nr 210.

skulle utgöra administrativ enhet. Mot utredningens förslag beträffande

flottiljens inre organisation ha myndigheterna icke heller haft något att

erinra. Den personalorganisation, som försvarsutredningen föreslagit, vore

visserligen snävt beräknad särskilt beträffande staber och skolförband men

tillfredsställde i stort sett fordringarna på erforderlig beredskap samt rationellt

bedriven fredstjänst. Befattningen såsom flottiljchef borde emellertid

på anförda skäl upptagas i lönegraden Öb 1. Chefen för flygvapnet och

flygförvaltningen ha vidare framhållit, att för befattningarna såsom

mobiliseringsofficerare vid flottiljerna (motsvarande) med hänsyn till

dessa befattningshavares betydelsefulla uppgifter i krigsförberedelsearbetet

framdeles borde avses officerare på aktiv stat. Försvarsutredningen hade

med hänsyn till personalläget vid flygvapnet sett sig nödsakad att för

befattningarna i fråga avse pensionerade officerare i arvodesbefattning.

Antalet underofficerare i arvodesbefattning vid flottiljstab borde enligt

myndigheternas mening, intill dess den beräknade staten för stamunderofficerare

blivit fylld, beräknas till tre i stället för två, som vore behovet enligt

försvarsutredningens beräkningar.

Svenska underofficersförbundet har föreslagit, att i flottilj stabens tygavdelning

skall ingå ytterligare en förrådsman, avsedd att handhava packning

av fallskärmar samt utbildning av personal i fallskärmspackning.

Försvarsväsendets underbefälsförbund har framhållit, att antalet flygande

stammanskap i övningsdivisionerna borde vara större än det av försvarsutredningen

beräknade. Utredningen hade i övningsdivisionernas flygstyrkor

räknat med 1 stammanskap såsom flygförare och 1 stammanskap såsom flygskytt.

Genom att antalet stammanskap såsom flygförare ökades skulle ett

större antal stammanskap än som försvarsutredningen föreslagit komma i

åtnjutande av flygutbildning, vilket förbundet ansåge berättigat med hänsyn

till manskapskaderns omfattning. Förbundet kunde icke finna det innebära

någon minskning i flygvapnets effektivitet, att flygförarutbildningen av det

fast anställda manskapet gåves större omfattning. Antalet stammanskap

såsom flygskyttar borde enligt förbundets mening beräknas till minst 2 per

övningsdi vision.

Enligt förbundets mening kunde antalet stammanskap såsom flygplanmekaniker

i övningsdivisionerna reduceras. I stället borde antalet värnpliktiga

ökas något i förhållande till försvarsutredningens förslag Utredningens

förslag syntes innebära en väl stor anhopning av kvalificerade mekaniker vid

övningsdivisionerna, vilket måste medföra, att arbetsuppgifterna i förhållande

till beställningshavarnas utbildning, tjänstetid och grad bleve väl enkla. Härigenom

äventyrades vederbörandes ambition och intresse.

Försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers förbund har anfört, att försvarsutredningen

för varje flottilj beräknat 2 flygingenjörer med undantag för Svea

flygflottilj (F 8) och Upplands flygflottilj (F16), för vilka beräknats 3 flygingenjörer.

Enligt förbundets mening krävdes för kontroll, skötsel och underhåll

av den alltmer komplicerade flygplan-, motor- och utrustningsmaterielen

ytterligare minst 1 flygingenjör för varje flygflottilj. Vid Blekinge flygflottilj

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 saml. Nr 210. m 41

s. 642 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

642 Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

(F 17) borde enligt förbundets mening en befattning såsom torpedofficer i

flottiljstabens vapenavdelning utbytas mot en befattning såsom flygingenjör —

vapenutbildad -—- vilken samtidigt skulle vara chef för flottiljens torpedverkstad.

Överbefälhavaren har framhållit, att erfarenheterna från det nu pågående

kriget utvisade behovet att inom försvarsorganisationen förfoga över ett

transportflygförband för transport flygledes av såväl materiel som personal.

Behovet förelåge främst för arméns underhållstransporter. Förbandet syntes

kunna anknytas till någon av flygvapnets flottiljer och i fredstid begränsas

till eu kader, erforderlig för övningar och försök. Kostnaderna hade uppskattats

till omkring 5.2 miljoner kronor per år under femårsperioden och

därefter till omkring 0.8 miljoner kronor per år. Därvid hade antagits, att

all flygmateriel skulle inköpas och att förbandet skulle bliva fullt uppsatt

från och med budgetåret 1946/47. Då emellertid möjligheterna att under

femårsperioden kunna tillgodose ett sådant transportflygförbands behov av

materiel icke kunde överblickas, ville överbefälhavaren icke nu påyrka dess

uppsättande. Så snart förutsättningar för organisationens genomförande

förelåge, vore det emellertid hans avsikt att åter taga upp denna fråga.

1942 års för svar sberedning.

Beredningen har förklarat sig i huvudsak kunna biträda försvarsutredningens

förslag i fråga om flottiljernas sammansättning och personalbehov.

Med inrättandet vid varje flygflottilj (motsvarande) av ytterligare en beställning

som regementsofficer med uppgift att biträda vid handläggning av förvaltningsärenden

borde dock anstå i avvaktan på resultatet av den pågående

f örvaltningsutredningen.

På sätt försvarsutredningen förordat torde flottiljförbandet även i fortsättningen

böra utgöra administrativ enhet.

Vid tillämpning av den i 1936 års försvarsbeslut fastställda normalplanen

för flygvapnets övningar kunde under huvuddelen av året endast en division

vara utbildad för att bedriva krigsmässiga övningar. De krav på hög krigsberedskap,

som numera måste ställas på flygflottiljerna jämväl under fredstid,

synas icke härigenom uppfyllda. För att tillgodose behovet av erforderlig

beredskap böra därför, såsom försvarsutredningen framhållit, flygövningar

året runt bedrivas med minst två övningsdivisioner. Med hänsyn härtill blir

det emellertid nödvändigt att organisera flottiljerna på fyra divisioner: två

övningsdivisioner, en skoldivision och en specialdivision. Den sistnämnda,

som avses för bestridande av vakt-, beredskaps- och handräckningstjänst ävensom

för vissa uppgifter med avseende å de värnpliktiga, bör organiseras uteslutande

för marktjänst.

Jag föreslår alltså i enlighet med försvarsutredningens förslag, att flottilj

organiseras på chef, stab och fyra divisioner, nämligen två övnings-, en skoloch

en specialdivision. Emellertid torde Kungl. Maj:t böra vara oförhindrad

att utan personalökning vidtaga ändringar i organisationen i mån av vunna

erfarenheter.

s. 643 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210. 643

Förs vars utredningens beräkningar rörande personalbehovet vid flottiljerna

anser jag mig i huvudsak kunna biträda.

På det av chefen för flygvapnet och flygförvaltningen framförda förslaget

att befattningen såsom flottiljchef bör upptagas i lönegraden Öb 1 anser jag

mig icke böra i detta sammanhang närmare ingå. Allenast må erinras, att

flottilj chefernas löneställning reglerades så nyligen som år 1941. Flottiljchef

bör alltså, såsom nu är fallet, tillhöra lönegraden Oa 6.

En avlastning av flottiljchefens arbetsbörda torde vara önskvärd för att

han skall kunna få tillfälle att ägna sig åt sin huvuduppgift, utbildningen

och övningarna vid flottiljen. Av denna anledning har försvarsutredningen

föreslagit inrättandet av ytterligare en beställning såsom regementsofficer

vid varje flottilj (flygbaskårer) med uppgift att biträda vid handläggningen

av förvaltningsärenden. Ehuru jag icke delar försvarsberedningens uppfattning,

att med denna åtgärd bör anstå i avbidan på en omläggning av förvaltningsorganisationen,

torde det å andra sidan förhålla sig så, att det

under nuvarande förhållanden möter vissa svårigheter att rekrytera dessa

beställningar. Vid den tidpunkt, då rekrytering kan ske, torde det vara

möjligt att bilda sig en säkrare uppfattning om tjänsternas behövlighet.

Tills vidare anser jag mig böra vid kostnadskalkylerna räkna med bifall till

försvarsutredningens förslag på denna punkt.

Det skulle visserligen vara önskvärt, om, såsom chefen för flygvapnet och

flygförvaltningen förordat, för befattningarna såsom mobiliseringsofficerare

vid flottiljerna kunde avses kaptener på aktiv stat. Med hänsyn till personalläget

vid flygvapnet anser jag mig emellertid nu böra beräkna pensionerade

officerare för dessa befattningar. Jag har intet att erinra mot att behovet av

pensionerade underofficerare i arvodesbefattning vid flottiljstab beräknas

till tre i stället för två under uppsättningsperioden och intill dess behovet av

aktiva underofficerare blivit fyllt.

Svenska underofficersförbundets förslag att ytterligare en förrådsman, avsedd

att handhava packning av fallskärmar samt utbildning av personal i fallskärmspackning,

skall ingå i flottiljstabs tygavdelning ger mig anledning

framhålla, att enligt försvarsutredningens av mig tillstyrkta förslag till organisation

av flottiljstab i tygavdelningen ingå två förrådsmän, av vilka den ene är

avsedd för de uppgifter, som förbundet åsyftar.

Ej heller försvarsväsendets underbefälsförbunds förslag att öka antalet

flygande stammanskap inom flygvapnet kan jag förorda. Huvuddelen av stammanskapet

vid flygvapnet är avsett för den tekniska tjänsten; till flygförarutbildning

bör i princip endast beordras stammanskap till den omfattning,

som erfordras för rekrytering av flygförarutbildade underofficerare. Då det

av försvarsutredningen beräknade antalet stammanskap såsom flygskyttar

synes motsvara behovet av sådan personal, finner jag icke heller anledning

förorda någon ökning härutinnan utöver utredningens förslag. I detta sammanhang

bör jämväl framhållas, att förbundet vid sitt bedömande av utredningens

beräkningar torde ha utgått från den föreslagna personalsammansättningen

vid normalflottiljen, vilken närmast motsvarar en lätt bombflottilj och

s. 644 Kontrollera mot PDF

644

Rungl. Maj:ts proposition nr 210.

således endast är att betrakta såsom ett exempel på flottiljens organisation.

Av tablåerna på sid. 571—586 i försvarsutredningens betänkande framgår emellertid,

att antalet stammanskap i flygtjänst vid exempelvis de tunga bombflottiljerna

är avsevärt högre än vid de lätta bombflottiljerna.

I anledning av förbundets uttalande rörande önskvärdheten av att det av

försvarsutredningen beräknade antalet stammanskap såsom flygplanmekaniker

i övningsdivisionerna minskas och i viss utsträckning ersättes medelst värnpliktiga,

vill jag framhålla, att flygmaterielen blivit alltmer komplicerad och

svårskött och att för dess skötsel erfordras ett stort antal väl kvalificerade

mekaniker, vilkas arbete är av största betydelse för flygsäkerheten. De värnpliktiga

torde icke kunna, även med den numera fastställda förlängda utbildningstiden,

ernå sådana kunskaper och färdigheter, att de kunna ersätta stammanskapet.

Jag vill i detta sammanhang framhålla, att det är behovet i krig som

bör vara normgivande vid beräkningar rörande personalbehovet vid flottiljerna.

Om en tillfredsställande beredskap skall kunna upprätthållas, torde antalet

stammanskap icke kunna minskas under det av försvarsutredningen beräknade.

hörs vars väsendets civilmilitära ingenjörers förbunds förslag om utökning av

antalet flygingenjörer vid flottiljerna synes mig icke tillräckligt motiverat.

Det antal flygingenjörer, som av försvarsutredningen föreslagits, har av de

ansvariga flygmyndigheterna ansetts tillräckligt, och anledning torde saknas

att utan närmare utredning beräkna ytterligare ingenjörspersonal för flottiljerna.

Jag kan icke heller biträda förbundets förslag att utbyta befattningen

såsom torpedofficer i flottilj stab en vid Blekinge flygflottilj mot en vapen

utbildad flygingenjör. Däremot torde det vara lämpligt att tillföra vapenavdelningen

en på torpeder specialutbildad flygingenjör av 1. graden, som samtidigt

bör vara chef för flottiljens torpedverkstad. Torpedofficeren bör emellertid

alltjämt kvarstå i flottiljstabens vapenavdelning såsom representant för

de militära synpunkterna på torpedtjänsten.

I enlighet med det anförda beräknar jag flygflottiljernas behov av militär

och civilmilitär personal på aktiv stat till 458 officerare (16 flottiljchefer, 16

överstelöjtnanter, 16 majorer, 179 kaptener och 231 löjtnanter), 740 underofficerare

(32 förrådsförvaltare, 8 flottiljkassörer, 52 flygstationsmästare, 260

fanjunkare och 388 sergeanter), 3,946 stammanskap (811 överfurirer, 1,424

furirer, 622 korpraler och 1,089 vicekorpraler och meniga) samt 351 civilmilitärer

(varav 35 flygingenjörer och 16 flygläkare). Underofficerskårens sammansättning

har påverkats av den i det följande förordade uppdelningen av

flottilj kassörbefattningarna på flottiljkassörer och fanjunkare.

Beträffande nya kategorier av underofficerare och manskap (flygstationsmästare,

flottiljkassörer och överfurirer) torde få hänvisas till vad som därom

anföres i samband med redogörelsen för flygvapnets personal.

Då, såsom överbefälhavaren även framhållit, möjligheterna att anskaffa

materiel för ett transportflygförband för närvarande icke kunna överblickas,

kan jag icke nu taga ställning till frågan om uppsättande av ett sådant.

Anmärkas må, att kostnaderna för förbandet icke utan särskilda besparingar

på annat håll kunna inrymmas inom den ekonomiska ram, som lagts till

grund för uppbyggnadsarbetet inom försvarsväsendet.

s. 645 Kontrollera mot PDF

645

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Flygbaskåren.

Det basförband, som enligt beslut av 1941 års riksdag skulle uppsättas och

förläggas vid Kallaxheden invid Luleå, numera benämnt Norrbottens flygbaskår

(F21), befinner sig sedan den 1 juli 1941 under uppsättning därstädes.

Flygbaskårens huvudsakliga uppgift i fred är att utgöra en central för övning

och utbildning av flygvapnets samtliga förband för tjänst under norrländska

vinterförhållanden. Under vissa perioder av året avses bomb- och skjutskolan

förläggas till flygbaskåren.

Chefen för flygbaskåren är en regementsofficer. Flygbaskåren är i fred

organiserad på kårstab, specialdivision och en basbataljon (tidigare benämnd

basdivision) om tre basavdelningar. Basbataljonen är avsedd att på sammanlagt

högst tre olika flygfält betjäna flygförband, som förläggas för övningar till

övre Norrland.

Försvarsutredningen, som för sin del icke förutsatt någon ändring i flygbaskårens

organisation, har framhållit, att chefen för flygbaskåren borde

placeras i lönegraden Oa 6. Kårchefens åligganden, arbetsuppgifter och

ansvar måste nämligen anses vara likställda med flottiljchefernas. Kårchefens

pensionsålder borde vara lika med den för överste vid flygvapnet

fastställda, alltså 60 år. Chefen för flygbaskåren borde därför inräknas bland

de överstebeställningar, som upptagas i flygvapnets personalförteckning för

ordinarie tjänstemän.

Till kårchefens förfogande borde stå en regementsofficer med uppgift att

biträda vid handläggning av förvaltningsärenden. Kårstabens organisation

borde i huvudsak överensstämma med flottiljstabens. Specialdivisionen

borde organiseras i likhet med specialdivision vid flottilj. Basbataljonen

borde i princip vara sammansatt såsom i krig.

Det av försvarsutredningen beräknade personalbehovet framgår närmare

av en å sid. 587 i betänkandet intagen tablå.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha icke haft något att erinra

mot den av försvarsutredningen föreslagna organisationen av flygbaskåren.

1942 års försvarsberedning har förklarat sig biträda försvarsutredningens förslag

att befattningen såsom chef för flygbaskåren bör placeras i lönegraden Oa 6. I

I likhet med försvarsutredningen anser jag, att flygbaskåren i fred bör vara

organiserad på chef — överste i lönegraden Oa 6 — ävensom stab, en specialdivision

och en basbataljon. Beträffande kårstabens, specialdivisionens och

basbataljonens organisation ansluter jag mig likaledes till utredningens förslag.

Kungl. Maj:t torde emellertid böra äga vidtaga av erfarenheterna betingade

ändringar i flygbaskårens organisation. Såsom förut anförts bör chefen för

flygbaskåren tillika vara chef för övre Norrlands flygbasområde.

Jag beräknar behovet av militär och civilmilitär personal på stat vid flygbaskåren

förutom chef (överste) till 9 officerare (1 major, 3 kaptener och 5

löjtnanter), 21 underofficerare (2 förrådsförvaltare, 1 flygstationsmästare, 8

fanjunkare och 10 sergeanter), 157 stammanskap (5 överfurirer, 70 furirer,

30 korpraler och 52 vicekorpraler och meniga) samt 9 civilmilitärer (varav 1

flygingenjör och 1 flygläkare).

Departements
chefen.

s. 646 Kontrollera mot PDF

646

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

E. Centrala flygverkstäder m. m.

Centrala flygverkstäderna.

Genom 1936 års försvarsbeslut fastställdes, att i flygvapnets organisation

skulle ingå två centrala flygverkstäder, den ena förlagd till Malmen och den

andra till Västerås.

Storleken av dessa båda verkstäder beräknades med hänsyn till att i flygvapnets

organisation ingingo sju flygflottiljer och en flygkrigsskola. Sedan

dess har flygvapnets organisation ökats med två jaktflottiljer, en fjärrspaningsflottilj,

en flygbaskår och en marinspaningsdivision. De centrala verkstädernas

kapacitet har också utökats, dock icke i takt med ökningen av flygvapnets

förband.

F örsvar sutredningen.

Försvarsutredningen har framhållit, att den utökning av flygvapnets

organisation, vartill försvarsutredningens förslag syftade, nödvändiggjorde

en förstärkning av den centrala verkstadsorganisationen vid flygvapnet. Då

en sådan förstärkning icke kunde vinnas enbart genom att utöka de redan

befintliga verkstädernas kapacitet, ansåge utredningen det oundgängligen

nödvändigt att upprätta ytterligare en central flygverkstad.

Utredningen vore icke i tillfälle att framlägga definitivt förslag i fråga om

förläggningsplats för den nya verkstaden. På frågan inverkade bland annat

vissa strategiska, industriella, ekonomiska och kommunikationstekniska synpunkter,

vilka måste göras till föremål för ytterligare överväganden. Undersökningar

påginge inom flygvapnet och såsom alternativa platser hade nämnts

Örebro, Eskilstuna, Arboga och Köping.

Omfattningen av verksamheten vid den nya verkstaden beräknades bliva

minst lika stor som vid de redan befintliga flygverkstäderna. I genomsnitt

borde varje central flygverkstad äga en kapacitet motsvarande sex flygflottiljers

behov. Eftersom den av utredningen föreslagna flygvapenorganisationen

omfattade 18 flygförband (motsvarande), borde sålunda samtliga de

tre flygverkstäderna erhålla i stort sett samma kapacitet.

Arbetsuppgifterna för verkstäderna borde i stort sett bliva desamma som

i nuvarande organisation, d. v. s. huvudsakligen reparations- och översynsarbeten

jämte arbeten i samband med större ändringar på materielen. De

olika verkstäderna borde specialisera sig på vissa bestämda flygplan- och

motortyper samt viss utrustning. Härigenom kunde dels inbesparingar i

fråga om utrustning och personal göras, dels enhetlighet i arbetet ernås.

Beträffande flygverkstädernas personal har utredningen förordat, att de

nuvarande civilmilitära verkmästarna skola ersättas med kontraktsanställd,

civil personal.

Försvarsutredningen har beräknat behovet av civilmilitär personal på stat

vid envar av de centrala flygverkstäderna vid Malmen och i Västerås till en

flygdirektör och 6 flygingenjörer samt vid den nya centrala flygverkstaden

till en flygdirektör och 5 flygingenjörer.

s. 647 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 210. 647

Vid envar av verkstäderna har en av flygingenjörerna förutsatts vara

flygande.

Y ttr anden.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha anfört följande:

Undersökningar angående den lämpligaste förläggningsplatsen för den nya

centrala flygverkstaden pågå fortfarande och beräknas kunna avslutas inom

den närmaste tiden. Förslag till förläggningsort för verkstaden kommer att

ingivas till Kungl. Maj:t.

Vad beträffar de centrala verkstädernas personal har försvarsutredningen

förordat, att verkmästare i civilmilitär tjänsteklass skola utbytas mot kontraktsanställd

civil personal. Detta kan i så mån tillstyrkas, att verkmästarna

som regel anställas såsom extra ordinarie tjänstemän med lön enligt löneplanen

MEo.---

Enär de nu vid centrala flygverkstädema placerade civilmilitära verkmästarna

med hänsyn till specialisering icke kunna utplaceras på flottiljerna och

då det är nödvändigt att tills vidare behålla dem i de befattningar, de nu

innehava, böra de tills vidare och intill avgång kvarstå i tjänst.

Kassagöromålen vid de centrala flygverkstädema omhänderhavas för närvarande

av förrådsförvaltare på stat. Med hänsyn till den omfattning dessa

göromål erhållit bör en extra ordinarie kamrerarebefattning vid varje flygverkstad

inrättas. Till sitt förfogande bör kamreraren ha en kassör, likaledes

extra ordinarie. Försvarsutredningen har icke beräknat någon förvaltarpersonal

för de centrala verkstäderna, vilket tolkats så, att utredningen förutsatt,

att särskilda civila kamrerarebefattningar skola inrättas därstädes. Emellertid

böra de förvaltare, som nu innehava redogörarebefattningarna vid verkstäderna,

kvarstå intill dess de avgå med pension, vilket inträffar år 1945.

-----— Det bör härvid erinras, att nu nämnda personal i likhet med övrig

civil personal vid de centrala flygverkstäderna bör avlönas från sakanslag.

För handläggning av frågor rörande mobilisering, luftskydd, uppskov m. m.

erfordras vid varje central flygverkstad en mobiliseringsofficer, tillika luftskyddsofficer.

Denna befattning synes lämpligen böra upprätthållas av pensionerad

officer i arvodesbefattning med ett årligt arvode av 3,180 kronor.

Med hänsyn till den omfattning flygverkstäderna kunna beräknas erhålla

samt det ansvar, som härigenom kommer att åvila styresmännen för nämnda

verkstäder, torde en förbättring av dessas löneställning framdeles bliva erforderlig.

Svenska under officers förbundet har i anslutning till det av försvarsutredningen

angivna personalbehovet hävdat, att förvaltare och kassaredogörare

även framgent borde besättas med underofficerare i lönegraden UO 3. Förbundets

yttrande i frågan är återgivet i det följande under rubriken Centralförråden.

Försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers förbund har i likhet med flygmyndigheterna

ansett en förbättring av löneställningen för flygverkstädernas

styresmän önskvärd. Det ansvar och de omfattande arbetsuppgifter, som

åvilade den tekniska ledningen vid verkstäderna, motiverade, att ytterligare

en flygdirektör beräknades för varje central flygverkstad. Denne skulle inneha

befäl tning motsvarande överingenjör vid en privat industri samt vara ställföreträdare

för styresmannen. Antalet övriga flygingenjörer kunde i så fall

vid varje verkstad minskas med en.

s. 648 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

648 Kungl. Maj:ls proposition nr 210.

Civilmilitära tjänstemannaföreningen har i anledning av försvarsutredningens

förslag att ersätta verkmästarna vid de centrala flygverkstäderna med

kontraktsanställd, civil personal framfört önskemål om att dessa verkmästare

skulle överflyttas på en särskild stat för de centrala flygverkstäderna med

tjänstgöringsskyldighet vid dessa intill uppnådd pensionsålder. Denna stat

skulle minskas undan för undan, efter hand som verkmästarna uppnådde pensionsåldern.

1942 års försvarsberedning.

Beredningen har i anslutning till förslaget att inrätta extra ordinarie kamrerare-

och kassörsbefattningar för handläggning av kassagöromålen vid de

centrala flygverkstäderna anfört, att beredningen icke hade något att erinra

häremot men hade funnit den av chefen för flygvapnet och flygförvaltningen

föreslagna löneställningen för hög.

De två nu befintliga centrala flygverkstäderna torde icke äga tillräcklig kapacitet

för det utökade flygvapen, som jag i det föregående föreslagit. Då erforderlig

förstärkning av flygvapnets centrala verkstadsorganisation icke synes

kunna vinnas enbart genom en utbyggnad av de nuvarande verkstäderna, föreslår

jag. att ytterligare en central flygverkstad inrättas. Jag är icke i tillfälle

att nu framlägga förslag beträffande den nya verkstadens förläggningsplats.

Undersökningar härom pågå inom flygvapnet.

Yad beträffar de olika flygverkstädernas kapacitet och arbetsuppgifter ansluter

jag mig till de av försvarsutredningen anförda synpunkterna. Varje verkstad

bör sålunda äga en kapacitet ungefär motsvarande sex flygflottiljers behov

och bör i möjligaste mån specialiseras på vissa bestämda materielslag för att

därigenom möjliggöra inbesparingar i fråga om personal och utrustning samt

rationalisering av arbetet. Det bör ankomma på flygvapnets myndigheter att

närmare planlägga verksamheten vid verkstäderna efter här angivna riktlinjer.

De civilmilitära verkmästare, som för närvarande äro placerade vid de

centrala verkstäderna, böra efter hand som nuvarande beställningshavare

uppnå pensionsåldern ersättas med civil personal.

Jag är icke beredd att på grundval av den nu föreliggande utredningen

förorda bifall till flygmyndigheternas förslag om inrättande för kassagöromålen

vid de centrala flygverkstäderna av extra ordinarie kamrerare- och

kassörsbefattningar, efterhand som nuvarande militära beställningshavare

(förrådsförvaltare) avgå med pension. Jag förutsätter, att flygförvaltningen

i sinom tid företer ytterligare utredning i denna fråga med beaktande av vad

av försvarsberedningen anförts.

I anslutning till flygmyndigheternas förslag torde böra beräknas en arvodesbefattning

för pensionerad officer vid envar av de centrala flygverkstäderna

för att handlägga frågor rörande mobilisering, luftskydd, uppskov m. m.

Frågan om löneställningen för styresmännen vid de centrala flygverkstädema

torde icke böra upptagas till prövning i detta sammanhang.

Det synes icke föreligga anledning att i enlighet med försvarsväsendets

s. 649 Kontrollera mot PDF

649

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 210.

civilmilitära ingenjörers förbunds förslag beräkna två flygdirektörer för varje

verkstad. Ej heller i övrigt finner jag skäl att avvika från försvarsutredningens

beräkningar rörande behovet av civilmilitär personal på stat. Jag

vill emellertid påpeka, att avvikelser från den av mig förutsatta personalorganisationen

kunna befinnas påkallade i anledning av den av mig i annat

sammanhang förutsatta utredningen rörande den ingenjörutbildade personalens

användning inom försvarsväsendet.

De centrala flygverkstädernas sammanlagda behov av civilmilitär personal

på stat beräknar jag i enlighet med det anförda tills vidare till en flygdirektör

och 6 flygingenjörer vid envar av flygverkstäderna vid Malmen och i Västerås

samt en flygdirektör och 5 flygingenjörer vid den nya flygverkstaden.

Försökscentralen.

Enligt 1936 års försvarsbeslut skulle till flygförvaltningens militärtekniska

byrå höra en försökscentral. En sådan har inrättats i anslutning till centrala

flygverkstaden vid Malmen. Såsom chef för försökscentralen tjänstgör en regementsofficer.

Personalen i övrigt utgöres av dels kommenderade officerare,

underofficerare, flygingenjörer och mästare, dels civil personal.

F örsvar sutredningen.

Försvarsutredningen har framhållit, att försökscentralens verksamhet under

de senare åren väsentligt vidgats. Orsakerna härtill vore dels flygvapnets

utökade omfattning, dels och framför allt den omständigheten att flygplan och

motorer samt utrustning för såväl flygplan som markändamål numera i

stor utsträckning tillverkades inom landet. Då förvaltningsorganisationen och

därmed försökscentralens organisation vore föremål för särskild utredning,

inskränkte sig försvarsutredningen till att angiva det behov av militär och

civilmilitär personal på stat, som erfordrades vid försökscentralen. Enligt utredningens

beräkningar utgjorde detta personalbehov: 1 regementsofficer, chef,

3 kompaniofficerare, 1 förrådsförvaltare, 2 sergeanter, 2 flygdirektörer (varav

1 flygande), 2 flygingenjörer (varav 1 flygande), 1 verkmästare samt 3 mästare.

Y ttr anden.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha icke haft något att

erinra mot försvarsutredningens beräkningar rörande behovet av militär och

civilmilitär personal vid försökscentralen.

Svenska teknologföreningen har framhållit, att då försöksverksamheten

vore av både militär och teknisk art, syntes det fördelaktigare, att chefsbefattningen

vid försökscentralen skulle kunna beklädas av antingen regementsofficer

eller flygdirektör. Regeln borde vara, att den person, som hade

största dugligheten och mångsidigaste erfarenheten, skulle vara ledande.

Försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers förbund har anfört att de

arbetsuppgifter som åvilade dels försökscentralens elektriska detalj, dels ock

provflygningsdetaljen vore av sådan art, att högkvalificerad ingenjörspersonal

vore erforderlig. Personalen vid vardera av dessa båda detaljer borde utökas

s. 650 Kontrollera mot PDF

Departementschef

eti.

650 Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

med en flygingenjör; därvid borde provflygningsdetaljens flygingenjör vara

flygande.

Försökscentralens organisation faller direkt inom det område, som torde

komma att beröras av den ifrågasatta omorganisationen av den centrala förvaltningen

inom försvarsväsendet. Det är därför icke möjligt att nu taga

definitiv ställning till personalbehovet utan att föregripa avgörandet rörande

förvaltningsorganisationen. I avvaktan härpå beräknar jag reservationsvis

behovet av militär och civilmilitär personal på stat vid försökscentralen i

enlighet med försvarsutredningens förslag.

Centralförråden.

Centralförråd för olika huvudgrupper av materiel, såsom flygmateriel,

vapenmateriel och intendenturmateriel, ha tidigare icke ingått i flygvapnets

organisation. Flygvapnets redan beslutade utökning utöver 1936 års försvarsbesluts

organisationsram har emellertid nödvändiggjort vidtagande av vissa

provisoriska åtgärder i fråga om materielens centrala förrådshållning. Sålunda

ha centrala flygverkstäderna vid Malmen och i Västerås pålagts vissa uppgifter

beträffande förrådshållning av flygmateriel, vilka rätteligen borde åvila

en centralförrådsorganisation.

För sv ars ut redning en.

Försvarsutredningen har framhållit, att behovet av en central förrådsorganisation

för olika materielgrupper inom flygvapnet vore trängande och

framträdde allt starkare, därest flygvapnet erhölle den av utredningen föreslagna

omfattningen. Utredningen har därför föreslagit inrättande av följande

centrala förrådsorganisation:

för flygmateriel ett huvudkontor jämte centralförråd samt ytterligare två

under huvudkontoret sorterande centralförråd;

för vapenmateriel ett huvudkontor jämte centralförråd samt ytterligare ett

under huvudkontoret sorterande centralförråd;

för intendenturmateriel ett centralförråd.

Försvarsutredningen har inskränkt sig till att angiva det behov av militär och

civilmilitär personal på stat, som bedömts erforderligt för den centrala förrådsorganisationen.

Detta personalbehov utgör enligt utredningens beräkningar
1

förrådsförvaltare,

1 flygdirektör och

2 mästare.

Yttranden.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha anfört, att med hänsyn

till den omfattning, förrådstjänsten vid centralförrådet för intendenturmateriel

i Västerås kunde beräknas komma att få, behov av en förrådsvaktmästare

därstädes syntes komma att uppstå.

s. 651 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

651

Svenska underofficersförbundet har hävdat, att förvaltare och kassaredogörare

även framgent borde besättas med underofficerare i lönegraden UO 3.

Under den tid ifrågavarande tjänster upprätthållits av underofficerare, hade

det förbundet veterligt icke funnits anledning till erinran häremot. Skäl

syntes sålunda saknas för att nu frångå detta system till förmån för annat,

obeprövat sådant.

Försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers förbund har ansett, att förrådstjänsten

komme att medföra en så omfattande kontrolltjänst, att behov förelåge

av en flygingenjör som kontrollingenjör. Denne flygingenjör behövdes

dessutom såsom ställföreträdare för flygdirektören. Med hänsyn tagen till de

omfattande arbetsuppgifter och det ekonomiskt stora förvaltningsansvar, som

chefskapet över ett flertal förråd med miljonvärden innebure, borde chefen

för den centrala förrådsorganisationen erhålla löneförmåner motsvarande

lönegrad C 7.

Med den utökning flygvapnet enligt mitt förslag kommer att erhålla krävas Departementssärskilda

anstalter för materielens centrala förrådshållning. Den av försvars- chefen■

utredningen föreslagna organisationen därav synes mig ändamålsenlig och

av lämplig omfattning. Jag förordar därför, att vid flygvapnet inrättas en i

anslutning till utredningens förslag utformad centralförrådsorganisation.

Organisationens ställning till flygvapnets centrala förvaltningsapparat torde

röna inverkan av resultatet av den pågående förvaltningsutredningen. Behovet

av militär och civilmilitär personal på stat vid förrådsorganisationen

torde kunna beräknas i enlighet med vad försvarsutredningen angivit.

F. Flygmaterielen.

Enligt 1936 års försvarsbeslut skulle flygvapnets materielanskaffning såväl

under uppsättningen som vid materielens förnyelse ske successivt i enlighet

med en av Kungl. Maj:t på förslag av chefen för flygvapnet fastställd materielplan.

Materielanskaffningen borde ordnas på sådant sätt, att därigenom möjliggjordes

och underlättades utvecklingen av en för vår försvarsberedskap

nödvändig inhemsk flygmaterielindustri. Detta finge dock icke utgöra hinder

för att under övergångsåren anskaffa materiel genom inköp från utlandet i den

mån detta kunde visa sig erforderligt för att tillföra flygvapnet den materiel,

som krävdes för ett planenligt genomförande av den nya organisationen.

Redan hösten 1936 upptog flygförvaltningen vissa förhandlingar i syfte

att inom landet få till stånd en flygindustri, som vore kapabel att tillverka

flygplan enligt en då av Kungl. Maj:t fastställd materielplan. Vid förhandlingarna

visade det sig, att de beställningar, som kunde ske inom ramen för

tillgängliga medel, icke vore av den storleksordning, att de lämpligen kunde

fördelas på flera industriföretag. Med anledning härav och då befintlig flygindustri

i första hand borde utnyttjas, avslöt flygförvaltningen våren 1937

efter Kungl. Maj:ts bemyndigande ett avtal rörande leverans av flygplan med

det då under bildande varando Aktiebolaget Förenade Flygverkstäder, vilket

s. 652 Kontrollera mot PDF

652 Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

företag i sig inneslöt praktiskt taget hela den inom landet befintliga flygplanindustrien.

Sedan det under år 1939 visat sig nödvändigt att höja tillverkningskapaciteten

av flygmateriel inom landet, avslöts hösten 1939 ett avtal mellan

svenska staten och Svenska Aeroplan Aktiebolaget, som vid denna tidpunkt

ägde de inhemska företag, vilka tillverkade flygplan, rörande utvidgning av

bolagets tillverkningskapacitet. Enligt avtalet skulle bolaget på vissa villkor

utvidga sina anläggningar motsvarande en ökning av tillverkningskapaciteten

med omkring 50 procent.

Yad beträffar flygmotorer bör erinras om att redan år 1923 en utredning

angående inhemsk tillverkning av flygmotorer igångsattes genom statsmakternas

föranstaltande. Denna utredning utmynnade år 1930 i ett förvärv av

tillverkningsrätten för vissa utländska flygmotortyper. Genom kontrakt den

28 april 1930 överlämnades tillverkningen till Aktiebolaget Nydqvist & Holm,

Trollhättan, som genom sitt dotterbolag Nohab Flygmotorfabriker Aktiebolag

omedelbart igångsatte tillverkning av flygmotorer av typ, som fastställdes av

dåvarande flygstyrelsen. Tillverkning av motorer har sedan år 1930 oavbrutet

pågått vid detta bolag, vilket numera benämnes Svenska Flygmotor A.-B.

Tillverkningskapaciteten har successivt ökats därhän, att den för närvarande

är omkring tre gånger större än den ursprungligen kontrakterade.

I anledning av den av 1940 års riksdag beslutade utökningen av flygvapnet

med två jaktflottiljer, en arméspaningsdivision och en marinspaningsdivision

samt den ytterligare utökning av flygvapnet med fem flottiljer och en basorganisation

i övre Norrland, som överbefälhavaren sedermera föreslagit,

träffades hösten 1940 tvenne avtal* mellan flygförvaltningen, å ena sidan,

samt Svenska Aeroplan Aktiebolaget ävensom Nohab Flygmotorfabriker Aktiebolag

jämte vissa medleverantörer, å den andra, åsyftande ökning av produktionen

av flygmateriel. Avtalen fastställdes av 1940 års urtima riksdag.

Avtalen, vilka benämnas »ramavtal», avse beställning av flygplan och flygmotorer

i enlighet med av flygförvaltningen uppgjorda planer. De båda företagen

ha åtagit sig, aeroplanbolaget att leverera flygplan och flygplanreservdelar

och flygmotorbolaget att leverera motorer och motorreservdelar

samt propellrar och propellerreservdelar enligt vissa till respektive avtal

fogade leveransplaner. Företagen ha vidare iklätt sig förpliktelse att under

vissa förutsättningar ytterligare utöka sin kapacitet upp till en viss bestämd

omfattning samt att verkställa härför erforderlig utbyggnad av sina industriella

anläggningar.

För sv ars ut redningen.

Försvarsutredningen har anfört, att den inhemska flygindustrien

icke tillnärmelsevis kunnat täcka behovet av flygplan och motorer under flygvapnets

sedan våren 1940 i snabbt tempo pågående utökning. Inköp från utlandet

hade därför i stor utsträckning måst äga rum. Sedan de i ovannämnda

ramavtal inneslutna industriföretagen uppnått full produktionskapacitet, kunde

emellertid tillverkning inom landet av de två stora huvudgrupperna av flyg
-

s. 653 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210. 653

materiel — flygplan och motorer —- i stort sett anses vara säkerställd för en

jämn förnyelse av flygplansbeståndet.

På grund av svårigheten att under nuvarande förhållanden erhålla flygmateriel

från utlandet hade jämväl tillverkning av annan flygmateriel än flygplan

och motorer, såsom instrument, säkerhetsutrustning, fotografisk materiel

m. m., igångsatts inom landet. Den materiel, som på detta sätt tillförts flygvapnet,

hade vad kvaliteten beträffade i regel varit fullt likvärdig med motsvarande

utländsk materiel, i vissa fall till och med bättre.

Försvarsutredningen har vidare framhållit den stora betydelsen av att inom

landet ha tillgång till en högt uppdriven konstruktions- och försöksverksamhet.

Konstruktionsverksamheten komme sannolikt att framdeles bliva tillgodosedd

på ett tillfredsställande sätt genom de konstruktionsavdelningar, som

inrättats inom respektive industriföretag. Försöksverksamheten finge, i vad

avsåge flygplan och utrustning, anses vara tillfredsställande tillgodosedd

genom befintligheten av flygtekniska försöksanstalten och flygvapnets försökscentral.

Möjligheter till vetenskapliga undersökningar beträffande flygmotorer

och propellrar saknades däremot i stort sett. Det syntes därför utredningen

vara av största betydelse, att även denna fråga snarast möjligt finge en tillfredsställande

lösning.

Vid undersökning, huruvida möjligheter föreligga att genom den inhemska

flygindustrien förse ett flygvapen av den omfattning utredningen föreslagit

med flygplan och motorer för nytillkommande förband och för förnyelse av

materielen vid befintliga förband, har utredningen funnit, att behovet av flygplan

jämte motorer till dessa i stort sett kunde tillgodoses genom leverans från

de till de tidigare nämnda ramavtalen anslutna industriföretagen. Behovet av

övrig flygmateriel och vapenmateriel beräknades ävenledes kunna täckas genom

inhemsk tillverkning.

Försvarsutredningen har framhållit, att de åtgärder, som av statsmakterna

vidtagits för att öka den inhemska flygindustriens produktionskapacitet, utmynnat

i en utvidgning av de inom landet befintliga företagen. I det läge, som

varit för handen, hade detta befunnits vara den enda möjliga lösningen. Utredningen

ansåge sig emellertid böra framhålla, att vissa olägenheter otvivelaktigt

vore förknippade med det system, varpå flygvapnets materielförsörjning

för närvarande vilade. Den monopolställning, som de berörda företagen

onekligen intoge, kunde helt naturligt medföra, att avsaknaden av den sporre,

som fri konkurrens innebure, i längden skulle visa sig medföra mindre gynnsamma

verkningar både ekonomiskt och i konstruktionshänseende. Den koncentrering,

som nu vore för handen, innebure, att endast ett fåtal typer samtidigt

kunde tillverkas. Ur luftskyddssynpunkt vore den heller icke önskvärd.

Ur krigsberedskaps- och ekonomisk synpunkt framstode det som ett önskemål,

att vår flygindustri, så snart detta vore möjligt, utvecklades på bredden. Ett

syftemål för framtiden syntes böra vara en konkurrenskraftig flygindustri, fördelad

på flera från varandra fristående företag.

Försvarsutredningen har framlagt vissa allmänna synpunkter på

frågan om flygvapnets materielanskaffning och därvid anfört, att

vid anskaffning av flygmateriel följande synpunkter borde beaktas:

s. 654 Kontrollera mot PDF

654

Kungl. Maj-.ts proposition nr 210.

a) erforderlig materiell beredskap måste upprätthållas;

b) materielen måste tillgodose kraven på modernitet;

c) materielen bör vara i möjligaste mån enhetlig;

d) materielen bör i största möjliga utsträckning kunna tillverkas inom

landet;

e) materielen bör utnyttjas på ett ur ekonomisk synpunkt tillfredsställande

sätt.

Flygvapnets materiella beredskap måste, enligt vad försvarsutredningen

anfört, vara hög. Den tidsfrist, som före en konflikt kunde komma att

stå till buds för att höja den materiella beredskapen, måste nämligen beräknas

bliva kort. Det vore därför nödvändigt att i fred hålla ett så stort antal flygplan,

att i första hand krigsflygförbandens behov vid mobilisering vore tillgodosett.

Härutöver måste dessutom finnas ett visst antal flygplan för att

täcka förlusterna under de första krigsmånaderna.

Flygplanens modernitet vore av största betydelse för flygförbandens krigsduglighet.

Hög kvalitet hos personalen kunde nämligen icke uppväga låg

kvalitet hos materielen.

Utvecklingen på det flygtekniska området ginge snabbt. Ett flygplan, som

för blott ett fåtal år sedan ansetts fullt modernt, vore i dag föråldrat. Ett flygplans

livslängd måste därför beräknas vara kort. Den största livslängd, som

ur modernitetssynpunkt kunde godtagas för ett krigsflygplan i första linjen,

vore sju år. Flygplanen borde vara i möjligaste mån enhetliga, d. v. s. antalet

flygplantyper borde vara så litet som möjligt. Härmed följde nämligen vissa

stora fördelar, såsom lägre anskaffnings- och underhållskostnader, förenklad

utbildning samt i viss mån ökad krigsberedskap och förenklad ersättningstjänst

i krig.

Ur ekonomisk synpunkt borde anskaffningen ordnas så, att flygplanen

bleve på ett tillfredsställande sätt ekonomiskt utnyttjade. Ett flygplan kunde

sägas vara ekonomiskt väl utnyttjat, om det vid den beräknade livslängdens

slut vore så förslitet, att det borde kasseras. Detta innebure i regel, att livslängden

borde göras lång och betydligt längre än vad som ur modernitetssynpunkt

kunde tillåtas. Modernitetssynpunkten måste emellertid bliva den avgörande,

då det gällde att bestämma, huru länge ett flygplan borde kvarstå

i första linjen. Ett flygplan borde sålunda avföras ur första linjen senast

efter sju år. Yissa flygplan, som avförts ur första linjen, kunde och borde

emellertid därefter användas för ett flertal andra uppgifter, såsom övningsflygning,

målflygning och transportflygning m. m.

Beträffande flygmaterielens förnyelse har försvarsutredningen

framhållit, att den förnyelse, som vore betingad av materielens förslitning,

läte sig tämligen väl beräkna på grundval av erfarenheter från likartade typer

samt ekonomiska förhållanden i samband med materielens underhåll. Den

förnyelse, som måste komma till stånd för att tillgodose modernitetskravet,

vore mera svårbestämbar och varierade alltefter utvecklingen på det flygtekniska

området.

Flygmaterielens förnyelse kunde ske efter två principiellt olika metoder,

s. 655 Kontrollera mot PDF

655

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

antingen så, att roaterielen i sin helhet förnyades med hjälp av betydande engångsanslag

under en kort tidsperiod, eller på så sätt, att materielen successivt

anskaffades och förnyades, för vilket ändamål årliga, tämligen jämna anslag

borde utgå. I 1936 års försvarsbeslut hade den senare principen förordats.

Försvarsutredningen har helt anslutit sig till den senare principen för flygmaterielens

förnyelse. Förnyelsen av materielen borde vidare enligt utredningens

mening i princip ske så, att icke ett och samma flygslag (t. ex. jaktflottiljerna)

samtidigt erhölle ny materiel. Härigenom skulle nämligen hela

flygslaget mot slutet av vederbörande flygplanstyps livslängd vara omodernt.

Dessutom skulle det vid en skärpt situation kunna inträffa, att någon lämplig

flygplantyp tillhörande ett visst flygslag icke stode till buds för forcerad tillverkning,

emedan den rbruk varande typen förlorat för mycket av sitt värde

med hänsyn till modernitet och ersättningstypen i konstruktionshänseende

icke nått ett sådant stadium, att serietillverkning inom rimlig tid kunde komma

till stånd.

Ett visst antal flottiljer borde emellertid erhålla ny materiel samtidigt.

Med hänsyn till totalbehovet av flygplan samt till industriens produktionskapacitet

borde detta antal i föreliggande fall vara tre.

Flygmaterielens förnyelse måste planläggas på lång sikt och dylika planer

måste konsekvent genomföras. Detta förhållande underströke nödvändigheten

av att de för planernas genomförande erforderliga medlen med säkerhet

kunde påräknas, enär flygvapnets hela effektivitet i annat fall äventyrades.

Ifråga om flygmaterielens underhåll har försvarsutredningen framhållit,

att materielen för att kunna hållas i tjänstdugligt skick måste undergå

en fortlöpande följd av underhållsarbeten. Dessa arbeten utfördes dels vid

flottiljerna, dels vid flygvapnets centrala verkstäder.

Den direkta ekonomiska grunden för flygverksamhetens omfattning i fred

utgjordes av anslaget till flygmaterielens underhåll och den del av anslaget

till flygvapnets övningar, som berörde kostnaderna för drivmedel. Beträffande

båda dessa anslagsposter voro beräkningarna i huvudsak grundade på ett

flygtidsbehov, som skulle uttagas på vissa bestämda flygplantyper. Underhållsanslaget

innehölle delposter av svårbedömbar karaktär, exempelvis

kostnader för haverireparationer. För att hålla säkerhetsmarginalen inom

rimliga gränser måste detta anslag beräknas efter normal haverifrekvens.

Under ett år med stora haverikostnader komme anslagen i otakt på så sätt, att

underhållsanslaget icke medgåve, att det ursprungligen beräknade flygtimantalet

uttoges. På anslaget till drivmedel komme att uppstå ett överskott,

motsvarande kostnaderna för antalet outtagna flygtimmar. Liknande otakt

kunde göra sig gällande under vissa andra förutsättningar.

Försvarsutredningen har övervägt olika möjligheter att bringa de ovan

nämnda anslagen i sådant förhållande till varandra, att olägenheten med den

ovan berörda otakten dem emellan eliminerades. Frågan skulle enligt utredningens

mening möjligen kunna lättare lösas, om handhavandet av drivmedelsförsörjningen

inom flygförvaltningen överflyttades från intendenturavdelningens

till materielavdelningens förvaltningsområde, då ju materielavdel
-

s. 656 Kontrollera mot PDF

656

Kungl. Majds proposition nr 210.

ningen handlade alla med underhållet av flygmaterielen sammanhängande

spörsmål. En sådan omläggning skulle emellertid medföra ytterligare ökning

av materielavdelningens förut synnerligen omfattande verksamhetsområde

och kunde icke genomföras utan att hänsyn toges härtill vid utformningen av

materielavdelningens organisation. Då förvaltningsorganisationen vore föremål

för särskild utredning, ansåge sig försvarsutredningen icke böra närmare

ingå på detta spörsmål. Därest en organisationsändring i antydd riktning icke

ansåges böra genomföras, borde i varje fall tagas under övervägande, huruvida

icke balansen mellan drivmedels- och underhållsanslagen skulle kunna

säkerställas genom att en möjlighet öppnades att överföra medel från det ena

anslaget till det andra. ^

Y ttr anden.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen, vilka icke haft något att erinra

mot de synpunkter, förslag och kostnadsberäkningar, som framlagts av försvarsutredningen

rörande flygmaterielen, ha jämväl anslutit sig till utredningens

uttalande, att flygvapnets materielförsörjning för framtiden borde

grundas på en konkurrenskraftig flygindustri, fördelad på flera från varandra

fristående företag.

Jämväl statens industrikommission har upptagit denna fråga till behandling

samt därvid erinrat om att kommissionen år 1940 i samband med verkställda

undersökningar rörande möjligheterna att höja den inhemska tillverkningskapaciteten

beträffande flygmateriel framhållit, att — med hänsyn till

knappheten på kunnig inhemsk personal och då utländska yrkesmän icke

stode att få — en uppdelning av leveranserna på konkurrerande företag ej

kunde komma till stånd utan att den tillgängliga kvalificerade arbetskraften

bleve allvarligt splittrad (se sid. 594 i betänkandet). Med instämmande i utredningens

principiella ståndpunkt, att en fri konkurrens inom flygindustrien

med tiden kunde bli lämplig, ville kommissionen framhålla, att de synpunkter,

för vilka kommissionen tidigare gjort sig till tolk, i nuvarande läge alltjämt

ägde sin fulla giltighet. Kommissionen kunde därför icke tillråda, att bildandet

av en ny flygindustri i nuvarande läge stimulerades. I stället borde

tills vidare från statens sida en stark kontroll utövas på de bestående företagen

i syfte att kraven på rationalisering, effektivitet i tillverkningen och

rimlighet i prissättningen i största möjliga utsträckning skulle kunna tillgodoses.

Beträffande möjligheten att tillgodose flygvapnets behov av flygplan och

motorer har industrikommissionen uttalat såsom sin uppfattning, att utredningens

förslag kunde genomföras samt att, därest en redan igångsatt rationalisering

strängt och målmedvetet fullföljdes, flygindustrien syntes vara i

stånd att inom femårsperioden leverera flygplan till ytterligare en flygflottilj

utöver de som utredningen föreslagit.

Svenska Aeroplan Aktiebolaget har med anledning av försvarsutredningens

uttalande, att syftemålet med avseende å den svenska flygindustrien borde

vara en konkurrenskraftig flygindustri, fördelad på flera från varandra fri
-

s. 657 Kontrollera mot PDF

657

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

stående företag, inkommit med en skrift, i vilken bolaget — efter en närmare

redogörelse för bolagets tillkomst -— framhållit, att erfarenheten bekräftat

riktigheten av den ståndpunkt, som från början intagits av flygförvaltningen,

nämligen att flygplantillverkningen vid nuvarande omfattning lämpligast

borde handhavas av ett enda kvalificerat företag. De av försvarsutredningen

föreslagna ökningarna av flygvapnet vore icke av den omfattning, att de föranledde

en ändring av de hittills vunna erfarenheterna.

Sedan flygvapnet utbyggts till det omfång, som försvarsutredningen föreslagit,

fordrades en årlig ersättningstillverkning, som ur industriell synpunkt

vore av så ringa storlek, att den ej lämpligen kunde uppdelas på två eller

flera företag. Intet av dessa skulle då vara i tillfälle att driva en rationaliserad

serietillverkning.

Sett ur ekonomisk synpunkt måste således vid ifrågavarande storleksordning

av flygvapnet ett fullföljande av försvarsutredningens önskemål leda till

att tillverknings-, konstruktions- och administrationskostnader bleve väsentligen

ökade jämfört med vad som nu gällde, utan att bättre konstruktioner

eller ökad tillverkningskapacitet uppnåddes.

Det förelåge icke risk för att ett enda företag skulle kunna tänkas betinga

sig sådana priser, att kostnaderna för staten, trots de betydligt lägre framställningskostnaderna,

skulle bliva högre än vid flera företag. Prissättningen vore

nämligen helt bestämd i gällande avtal med flygförvaltningen, och en fortlöpande

kontroll från flygförvaltningens sida påginge ständigt.

Bolagets nuvarande kapacitet räckte för att fylla de årliga krav på såväl

konstruktionsverksamhet som tillverkning av flygplan, som komme såväl

under utbyggnadstiden som därefter att framställas av flygvapnet, sådant detta

föreslagits av försvarsutredningen.

1942 års f ör sv ar sb er ednin g.

Beredningen har i fråga om flygmaterielanskaffningen velat understryka

vikten av att alla åtgärder, som vore möjliga, vidtoges för att påskynda densamma.

Industri, sysselsatt med tillverkning av flyg- och vapenmateriel för

flygvapnets behov, borde bringas upp till högsta möjliga produktionskapacitet

i syfte att förkorta uppsättningsperioden. I detta sammanhang ville beredningen

understryka vikten av att endast oundgängligen erforderliga ändringar

i för serietillverkning godkända flygplan- och motortyper komme till utförande

under denna period, enär ändringar måste fördröja uppsättningen. I

I likhet med försvarsutredningen anser jag det vara av största betydelse Departement}- för vårt land att på detta område ha tillgång till en högt uppdriven kon- chefen.

struktions- och försöksverksamhet. Jag finner det därför angeläget, att betingelser

beredas för vetenskapliga undersökningar inom landet jämväl beträffande

flygmotorer och propellrar.

Åtgärder i syfte att nu genomföra en uppdelning av den för tillverkning

av krigsflygplan erforderliga industrien skulle medföra fördröjning av pro

duktionen. I nuvarande läge synas alla ansträngningar böra koncentreras

på att ernå största möjliga rationalisering och högsta möjliga effektivitet vid

de redan befintliga företagen. Härigenom tillgodoses också bäst de av försvarsberedningen

framförda önskemålen, vilka jag till fullo delar. Flyg
Biliang

till riksdagens protokoll 1942. 1 samt. Nr 2 K). 377 42 42

s. 658 Kontrollera mot PDF

658

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

industriens framtida organisation torde bliva beroende av faktorer, som icke nu

kunna bedömas. Någon anledning att i detta sammanhang taga ställning till

denna fråga anser jag därför icke föreligga.

•Jag ansluter mig i allt väsentligt till de av försvarsutredningen anförda

synpunkterna på flygvapnets materielanskaffning. Det är således ur beredskapssynpunkt

nödvändigt att i fred, utöver vad som erfordras för att tillgodose

behovet vid mobilisering, hålla ett visst antal flygplan avsedda att

täcka förlusterna under de första krigsmånaderna. Enär krigsflygplan relativt

hastigt bli omoderna, torde någon gensaga icke kunna riktas mot utredningens

konstaterande, att den största livslängd, som kan godtagas för ett

krigsflygplan i första linjen, är sju år. Ehuru det ur ekonomisk synpunkt är

i hög grad önskvärt, att flygplanen bliva på ett tillfredsställande sätt ekonomiskt

utnyttjade och att sålunda flygplanens livslängd i regel blir så lång som

möjligt, måste dock modernitetssynpunkten bliva avgörande, då det gäller att

bestämma flygplanens livslängd. Skälig hänsyn bör dock även tagas till

önskemålet att ekonomiskt utnyttja materielen. Vid beräkningarna rörande

kostnaderna för ersättningsbyggnad av flygmateriel har jag sålunda utgått

från att flygplanen i regel avföras ur första linjen senast efter sju år. Givet

är, att flygplan, som sålunda avförts från första linjen, i många fall kunna

användas för andra uppgifter, såsom övningsflygning, målflygning och transportflygning.

Jag vill tillägga, att jag i likhet med utredningen finner det

vara av största betydelse — ej minst ur ekonomisk synpunkt — att antalet

typer av krigsflygplan nedbringas så långt detta är möjligt.

Elygmaterielens anskaffning och förnyelse bör ske successivt och jag förutsätter

alltså, att för ändamålet årligen tämligen jämna anslag ställas till förfogande.

Såsom försvarsutredningen framhållit, skulle vissa fördelar stå att vinna,

därest balansen mellan anslaget till flygmaterielens underhåll och anslaget

till drivmedel kunde säkerställas genom att en möjlighet att överföra medel

från det ena anslaget till det andra öppnades. Emellertid torde frågan härom

icke böra upptagas till prövning, förrän ställning tagits till frågan om förvaltningsorganisationen.

De av utredningen framlagda kostnadsberäkningarna rörande flygmaterielen,

beträffande vilka torde få hänvisas till handlingarna i ärendet, ha icke

givit mig anledning till erinran.

G. Flygvapnets personal.

Allmänna synpunkter.

Flygvapnets personal utgöres av militär personal (officerare, underofficerare,

stammanskap, värnpliktiga, pensionerad personal i arvodesbefattning,

reservpersonal och personal kommenderad ur annan försvarsgren),

civilmilitär personal (flygingenjörer, flygläkare, verkmästare, mästare, övrig

civilmilitär personal på stat och civilmilitär personal på reservstat eller i

reserven) samt civil personal. Militär och civilmilitär personal utgöres av

flygande personal och markpersonal.

s. 659 Kontrollera mot PDF

659

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

F örsvar sutredningen.

Försvarsutredningen har erinrat om att flygvapnets personella beredskap

måste vara hög. Detta innebure, att väl utbildad personal ständigt måste

finnas disponibel i den omfattning, som erfordrades för att tillgodose behovet

vid mobilisering. Fordran på hög beredskap bleve sålunda bestämmande för

personalens kvantitet och kvalitet.

Flygmaterielen vore dyrbar, komplicerad och ömtålig. Av personalen

krävdes därför en långt gående specialisering och en högt utvecklad yrkesskicklighet.

Den personalorganisation, som fastställts genom 1936 års försvarsbeslut,

hade icke tillgodosett fordringarna på personalen vare sig i kvantitativt eller

kvalitativt hänseende. Försvarsutredningen hade vid sina beräkningar rörande

personalorganisationens omfattning och sammansättning utgått från de erfarenheter,

som vunnits rörande den nuvarande personalorganisationen, samt

de krigserfarenheter, som förelåge från det nu pågående kriget.

Ur beredskapssynpunkt borde enligt utredningens mening helst samtlig

personal i krigsflygförbanden utgöras av stampersonal. Detta skulle emellertid

medföra en sådan utökning av flygvapnets stater, att dels kostnaderna skulle

bliva alltför stora, dels personalstaternas utfyllande skulle taga orimligt lång

tid i anspråk. Utredningen hade därför räknat med att personalen i krigsflygförbandens

flygstyrkor skulle utgöras av i medeltal 2/s stampersonal och

Vs reservpersonal eller värnpliktiga. Dessa proportioner syntes giva en godtagbar

beredskap under förutsättning att den reservpersonal och de värnpliktiga,

som avsåges ingå i krigsflygförbanden, besutte fullgod utbildning

för tjänst i luften.

För att tillgodose fordringarna på markpersonalens specialisering har utredningen

föreslagit dels en utökning av den tekniska personalen, dels införande

av vissa nya personalkategorier.

För att slutligen främja yrkesskickligheten har utredningen föreslagit

dels införande av en ny manskapskategori med lång tjänstetid, dels viss

omläggning av manskapets utbildning.

Försvarsutredningen har framhållit, att utredningen, samtidigt som den

förordat en utökning och kvalitativ förbättring av flygvapnets personal, dock

beaktat möjligheterna att förläna önskvärd elasticitet åt personalorganisationen.

Sålunda hade aktiv personal, så långt detta varit möjligt, ersatts med

reservpersonal och värnpliktiga, varjämte ett antal befattningar beräknats

skola besättas med civil icke-ordinarie personal i stället för med militär eller

civilmilitär personal.

Utredningen har — bland annat för att erhålla samma organisation inom

samtliga försvarsgrenar samt för att lätta flygledningens arbetsbörda — haft

frågan om inrättande av kårer för flygvapnets intendents-, flygingenjörs- och

flygläkarpersonal under övervägande. Ehuru förslag icke framlagts om inrättande

av sådana kårer, har utredningen dock ansett, att denna fråga borde

tagas under noggrann prövning.

s. 660 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Departementschefen.

660

Yttranden.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha såsom tidigare anförts framhållit,

att den personalorganisation, som försvarsutredningen föreslagit, visserligen

vore snävt beräknad särskilt beträffande staber och skolförband men

att den dock i stort sett tillfredsställde fordringarna på erforderlig beredskap

och rationellt bedriven fredstjänst.

Flygvapnets myndigheter ha däremot på anförda skäl bestämt motsatt sig

införande av kårer för flygvapnets intendents-, flygingenjörs- och flygläkarpersonal.

Å andra sidan ha 1940 års sakkunniga för den högre tekniska undervisningen,

svenska teknologföreningen och försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers

förbund uttalat sig för inrättande av en flygingenjörkår.

Svenska underofficersförbundet har framhållit, att förbundet vidhölle sin

tidigare hävdade uppfattning, att civilmilitär personal av underofficers tjänsteklass

lämpligen borde överföras till militär stat.

Försvarsväsendets underbefäls förbund har anfört, att den avvägning mellan

den militära och tekniska personalen, som försvarsutredningen föreslagit,

syntes mindre lämplig. Det kunde enligt förbundets mening icke innebära

någon påtaglig fördel att hålla en relativt stor kader av civilmilitär personal

av underofficers tjänsteklass. Det syntes vara mera ändamålsenligt att för

den civilmilitära personalen inrätta ett motsvarande antal militära beställningar.

1942 års för svar sberedning.

Beredningen har ansett det vara förenat med vissa svårigheter att nu

bedöma det vid flygvapnet erforderliga behovet av personal. Detta komme

delvis att påverkas av resultatet av förvaltningsutredningen och bleve givetvis

även beroende av den takt, i vilken flygvapnet med hänsyn till flygmaterieltillverkningen

och andra näraliggande faktorer kunde komma att utbyggas.

Det kunde därför ifrågasättas, om definitiv ställning nu borde tagas

till denna fråga och om icke i stället personalbehovet lämpligen borde prövas

alltefter utbyggnadens fortskridande. Beredningen erinrade om att den i

annat sammanhang föreslagit upprättande av ytterligare en flygflottilj. Ett

bifall till detta förslag komme givetvis att föranleda ökat personalbehov

utöver det av försvarsutredningen beräknade.

Jag anser mig icke för närvarande kunna taga slutgiltig ställning till frågan

om inrättande av kårer för flygvapnets intendents-, flygingenjörs- och flygläkarpersonal.

Med hänsyn till vad i ärendet framkommit synes detta

spörsmål böra göras till föremål för ytterligare överväganden, varvid frågan

om inrättande av en flygingenjörkår bör prövas i samband med den i det

föregående förordade utredningen rörande den ingenjörstekniska organisationen

inom försvarsväsendet.

De skäl, som underofficers- och underbefälsförbunden anfört för ett överförande

till militär stat av viss civilmilitär personal finner jag icke bärande.

s. 661 Kontrollera mot PDF

Ilungl. Maj ds proposition nr 210. 661

Arbetsuppgifterna för ifrågavarande personal, d. v. s. verkmästare och mästare,

äro av helt annat slag än de uppgifter, som åvila den militära personalen av

underofficers tjänstegrad. Den av försvarsutredningen föreslagna avvägningen

mellan personal i militär och teknisk tjänst torde kunna i huvudsak godtagas.

Jag vill i detta sammanhang framhålla den skillnad i tjänstgöringsförhållanden,

som förefinnes mellan stammanskapet vid flygvapnet och stammanskapet

vid övriga försvarsgrenar. Huvuddelen av stammanskapet vid

flygvapnet tjänstgör i teknisk tjänst, d. v. s. främst under ansvarsfyllt arbete

med flygmateriel av olika slag, och fullgör sålunda icke någon egentlig underbefälstjänst

av samma slag, som förekommer vid exempelvis armén. Detta förhållande

inverkar såväl på stammanskapets ställning inom vapnet som på dess

rekrytering och utbildning.

Beträffande personalbehovet vid flygvapnet har jag i vissa avseenden

redan yttrat mig vid behandlingen av flygvapnets ledande organ, flygbasområdena,

flygförbanden, flygverkstäderna m. m. I fortsättningen kommer

jag att ytterligare beröra frågan i samband med granskningen av de olika

personalkategoriernas sammansättning. Resultatet av personalbehovsberäkningarna

framgår av personalförteckningar, vilka komma att tillhandahållas

riksdagens vederbörande utskott. I enlighet med vad jag tidigare anfört

anser jag i likhet med försvarsberedningen, att de föreslagna personalstaterna

närmast äro att betrakta såsom en beräkningsgrund. Frågan om inrättandet

av nya befattningar bör, såsom inledningsvis beträffande försvarsväsendet

i dess helhet förutsatts, prövas för varje särskilt budgetår alltefter

organisationens utbyggande.

Yad beträffar den av beredningen föreslagna sjunde jaktflottiljen vill jag

hänvisa till vad jag i annat sammanhang anfört.

Militär personal.

F ör svar s ut redning en.

Enligt 1936 års försvarsbeslut beräknades antalet officerare (utom i

intendenturbefattning) vid flygvapnet till 244 (därav 34, d. v. s. 13.9 procent,

generalspersoner och regementsofficerare); samtliga skulle vara flygande.

Försvarsutredningen har beräknat behovet av officerare vid fullt uppsatt

flygvapen till 751, samtliga — med undantag för ett fåtal äldre regementsofficerare

— flygande. Av dessa skulle 103 (13.7 procent) vara generalspersoner

och regementsofficerare; omkring 135 ha beräknats vara fänrikar.

Under uppsättningsperioden ha staterna beräknats kunna fyllas till omkring

80 procent. De ha beräknats vara fullständigt fyllda omkring år 1949.

Enligt 1936 års försvarsbeslut beräknades antalet officerare i intendenturbefattning

till 11. Av dessa voro 2, d. v. s. 18.2 procent, regementsofficerare

och återstoden kaptener.

Försvarsutredningen har beräknat behovet av officerare i intendenturbefattning

vid fullt uppsatt flygvapen till 34, samtliga i marktjänst. Av dessa ha

s. 662 Kontrollera mot PDF

662

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 210.

5 (14.7 procent) förutsatts vara regementsofficerare. Ett mindre antal skulle

utgöras av löjtnanter, avsedda att i fred tjänstgöra såsom biträdande intendenter

vid vissa tunga flottiljer och krigsflygskolan ävensom såsom intendent

vid flygkadettskolan samt jämväl avsedda att i krig tjänstgöra såsom depåintendenter.

Staterna ha beräknats kunna fyllas i takt med flygvapnets utökning.

Enligt 1936 års försvarsbeslut beräknades antalet underofficerare till

175. Av dessa skulle 45 (26 procent) vara flygande och 130 (74 procent) i marktjänst.

Fördelningen på de olika lönegraderna fastslogs till 18 UO 3 (10 procent),

63 UO 2 (36 procent) och 94 UO 1 (54 procent).

Försvarsutredningen har såsom förut anmärkts föreslagit införande av tre

nya kategorier av underofficerare, nämligen flygstationsmästare, flottiljkassörer

och trupputbildare.

Befattningen såsom chef för divisions stationsavdelning, vilken befattning

vore markbetonad, skulle enligt 1936 års försvarsbeslut besättas med

yngre officer. Då det vore ekonomiskt ofördelaktigt att i dylika befattningar

placera personal, som underhölle dyrbar flygutbildning, borde befattningen

såsom stationsofficer slopas och ersättas med en befattning såsom stationsavdelningschef.

Denna befattning kunde bestridas av äldre underofficer,

vilken borde erhålla tjänstetiteln »flygstationsmästare». Härigenom vunnes

jämväl den fördelen, att ett förhållandevis stort antal officersbeställningar

inbesparades. Flygstationsmästarens uppgift komme bland annat att bliva

att närmast under divisionschefen eller dennes ställföreträdare svara för

skötsel och vård av den flygmateriel, som utlämnats till förbandet. Med

hänsyn till det betydande ansvar, som vore förknippat med denna tjänst,

vore det motiverat att befattningen såsom flygstationsmästare upptoges i

lönegraden U0 3.

Flottiljintendentens arbetsbörda hade efter hand betydligt ökats utöver

vad som kunnat förutses i 1936 års försvarsbeslut. Detta hade sin grund

uti dels flygflottiljernas avsevärt ökade personalstyrka, dels medelsförvaltningens

ökade omfattning, dels slutligen de alltmer framträdande fordringarna

på rörlighet hos flygförbanden. På grund härav framstode det som ett önskemål,

att flottiljintendenten avlastades från de direkta kassagöromålen. Vid

flertalet av arméns truppförband — däribland sådana som med avseende på

personalstyrkan icke vore större än en flygflottilj — funnes för detta ändamål

upptagna befattningar såsom regementskassörer (lönegraden U0 3). Det

syntes utredningen lämpligt att — såsom 1940 års militära förvaltningsutredning

i princip föreslagit — liknande befattningar inrättades vid flygflottiljerna

(motsvarande) och upptoges i lönegraden UO 3. Befattningshavarna borde

benämnas »flottiljkassörer».

I de vakt- och beredskapsavdelningar, som enligt utredningens förslag

skulle ingå vid flottiljernas (motsvarande) specialdivisioner, förelåge behov

av ett antal underofficerare — trupputbildare — med uppgift att biträda vid

stammanskapets och de värnpliktigas allmänmilitära utbildning samt att

föra befäl över vakt- och beredskapsavdelningarna.

s. 663 Kontrollera mot PDF

663

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Försvarsutredningen har framhållit, att befattningarna såsom kasernunderofficer

och köksföreståndare, vilka enligt 1936 års försvarsbeslut skulle besättas

med underofficerare, i samband med flygvapnets nu pågående utökning

på grund av personalbrist ersatts med kontraktsanställd civil personal,

benämnd kasernföreståndare respektive köksföreståndare. Erfarenheterna

av detta system hade varit goda. Enär svårigheter komme att möta

att fylla flygvapnets behov av underofficerare, borde denna provisoriska

anordning alltjämt tillämpas och givas fastare form. Befattningarna såsom

kasernföreståndare och köksföreståndare borde sålunda upptagas bland flygvapnets

civilmilitära personal. Detta borde emellertid icke utesluta, att

framdeles, då flygvapnets underofficersstater blivit fyllda, återgång skedde

till det tidigare tillämpade systemet att låta äldre underofficerare bestrida

befattningarna i fråga.

Behovet av underofficerare (utom musikpersonal) har av försvarsutredningen

beräknats till 820 vid fullt uppsatt flygvapen. Av dessa skulle sammanlagt

357 (43.5 procent) vara flygande och 463 (56.5 procent) i marktjänst.

Lönegraderna borde fördela sig ungefär enligt följande: 112 U0 3 (13.7

procent), 284 UO 2 (35.1 procent) och 424 UO 1 (51.2 procent).

Staterna ha under uppsättningsperioden beräknats kunna fyllas till sammanlagt

omkring 60 procent. De ha beräknats vara fullständigt fyllda omkring

år 1951.

Enligt 1936 års försvarsbeslut skulle flygvapnets stammanskap utgöras

av 1,015 man, varav 133 (13.i procent) flygande och 882 (86.9 procent)

i marktjänst. Avvägningen mellan manskapsgraderna var följande: furirer

354 (35 procent), korpraler 200 (20 procent), vicekorpraler och meniga 461

(45 procent). Yrkesgrenarna voro mekaniker, radiomän, vapensmeder och

sjukvårdare.

Försvarsutredningen har, i syfte att åvägabringa större enhetlighet mellan

de mera tekniskt betonade yrkesgrenarna, föreslagit, att dessas benämningar

skola ändras till »flygplanmekaniker», »signalmekaniker» och »vapenmekaniker»,

varjämte borde införas en ny yrkesgren, benämnd »trupputbildare och expeditionsbiträden».

Härigenom skulle jämväl vinnas den fördelen, att manskap tillhörande

de tekniska yrkesgrenarna kunde frigöras från vakt-, expeditions- och

trupputbildningstjänst, varigenom denna personals specialisering skulle

främjas. På torpedmateriel specialutbildat manskap borde upptagas såsom en

särskild yrkesgren, benämnd »torpedmekaniker».

För att tillgodose flygförbandens behov av stammanskap med högt utvecklad

yrkesskicklighet borde såsom förut anmärkts enligt utredningens mening införas

en särskild kategori av stammanskap, som genom långvarig anställning

och praktisk tjänstgöring bleve särskilt kunnig och rutinerad inom respektive

yrkesgrenar. Därigenom skulle flygvapnet också kunna på ett effektivare sätt

än som hittills varit möjligt tillgodogöra sig den omfattande och dyrbara utbildning,

som nedlades på stammanskapet. Denna nya manskapskategori

borde erhålla tjänsteställning över furir, benämnas »överfurir» och upptagas

s. 664 Kontrollera mot PDF

664

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

i lönegraden Mb 1. Det vore främst på den tekniska sidan av tjänsten, som

värdet av en personalkategori med lång praktisk tjänstgöring bakom sig

bleve särskilt framträdande. Utredningen hade därför räknat med att överfurirer

skulle placeras i stort sett i följande befattningar, nämligen chefmekaniker,

gruppmekaniker på skolflygplan, 1. mekaniker på samtliga i krigsflygförbanden

(utom reservgrupperna) ingående krigsflygplan samt vissa

flygplan i depåerna, flygsignalist (2 per division vid flygslag, där flygsignalister

finnas), chefsignalist, signaltekniker, 1. vapenmekaniker samt

1. torpedmekaniker.

För antagning till överfurir borde fordras en tjänstetid av minst sex år

(en minskning till fem år under uppsättningstiden syntes dock bliva

erforderlig).

För uppsättning av beräknat antal flygande divisioner måste flygvapnet

i fred utöver överfurirerna disponera minst en årskurs skolfritt stammanskap.

För att tillgodose detta behov borde tiden för första anställning fastställas

till lägst fyra år. Manskapsutbildningen borde koncentreras till de tre första

anställningsåren. Yidare borde furirer, som beordrades såsom elever i underofficersskolan,

få förbinda sig att kvarstanna i tjänst under minst 12 månader

efter skolans slut, även om befordran till underofficer härunder icke erhölles.

Dessa omständigheter jämte det förhållandet, att man även i framtiden

borde räkna med rekapitulering — måhända i ökad omfattning på grund av

överfurirsbeställningarnas tillkomst — inverkade på avvägningen mellan de

olika manskapsgraderna så att antalet furirer komme att öka, under det att

antalet vicekorpraler och meniga komme att minska.

Behovet av stammanskap har av försvarsutredningen beräknats vid fullt

uppsatt flygvapen uppgå till

864 överfurirer, varav 48 (5.5 procent) flygande och 816 (94.5 procent) i

marktjänst samt

3,501 övrigt stammanskap, varav 242 (7 procent) flygande och 3,259 (93

procent) i marktjänst.

Av övrigt stammanskap ha 1,594 beräknats vara furirer, 696 korpraler samt

1,211 vicekorpraler och meniga.

Överfurirsbeställningarna ha beräknats under uppsättningsperioden kunna

fyllas till omkring 40 procent. De ha beräknats vara fullständigt fyllda omkring

år 1951, medan övriga manskapsbeställningar beräknats kunna fyllas i

takt med flygvapnets utökning.

Enligt 1936 års försvarsbeslut beräknades flygvapnets behov av pensionerad

personal i arvodesbefattning till 14 officerare och 24

underofficerare. Sedan ett antal officerare och underofficerare, avsedda för

flottilj stabernas (motsvarande stabers) mobiliseringsavdelningar, tillkommit,

omfattar ifrågavarande personalkategori numera 19 officerare och 34 underofficerare.

Försvarsutredningen har beräknat flygvapnets behov av pensionerad personal

i arvodesbefattning till 42 officerare och 88 underofficerare, varav i

s. 665 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210 665

expeditionstjänst samtliga officerare och 61 underofficerare samt såsom tillsynsman

vid krigsflygfält och övningsplatser 27 underofficerare.

Enligt 1936 års försvarsbeslut skulle flygvapnets reservstat utgöras av

8 majorer, 28 kompaniofficerare och 34 underofficerare.

Någon reservstat har emellertid hittills icke inrättats vid flygvapnet.

Försvarsutredningen har beräknat, att behovet av personal på reservstat vid

fullt uppsatt flygvapen uppgår till 2 överstar, 6 överstelöjtnanter (varav 1 i

intendenturbefattning), 11 majorer (varav 1 i intendenturbefattning), 3

kaptener (varav 1 i intendenturbefattning), 18 fanjunkare och 2 sergeanter.

Försvarsutredningen har framhållit, att rekryteringen till reservstaten under

de närmaste åren sannolikt komme att bliva mindre god. De befattningar,

som enligt försvarsutredningens beräkningar i krig borde bestridas av personal

på reservstat, måste, intill dess reservstaterna blivit fyllda, bestridas

med personal i reserven.

Enligt 1936 års försvarsbeslut skulle flygvapnets personal i reserven

(militär personal) utgöras av 340 officerare, varav 334 (98 procent) flygande

och 6 (2 procent) i marktjänst, samt 89 underofficerare, varav 59 (66 procent)

flygande och 30 (34 procent) i marktjänst. Personalen i reserven skulle utgöras

av pensions- eller förtidsavgången personal samt i reserven utnämnd

personal.

Försvarsutredningen har räknat med att personalen i reserven även framdeles

skall utgöras av pensions- eller förtidsavgången personal samt i reserven

utnämnd (reservanställd) personal.

Beträffande reservanställda officerare har försvarsutredningen föreslagit

införande av en i förhållande till 1936 års försvarsbeslut ny personalkategori,

nämligen officerare i reserven i intendenturbefattning. Dessa reservofficerare

vore avsedda att tjänstgöra såsom depåintendenter i krig vid sådana depåer,

där biträdande intendenter saknas i fred, samt såsom intendenter i basförbanden.

Behovet av reservanställda officerare, tjänstgöringsskyldiga i fred, har av

utredningen beräknats vid fullt uppsatt flygvapen utgöra:

officerare (utom i intendenturbefattning) 457, varav 307 (67 procent) flygande

och 150 (33 procent) i marktjänst, samt

officerare i intendenturbefattning 48, samtliga i marktjänst.

Behovet av officerare i intendenturbefattning har beräknats kunna fyllas i

takt med flygvapnets utökning, medan behovet av övriga officerare beräknats

kunna fyllas till 80 procent under uppsättningsperioden och vara fullständigt

fyllt omkring år 1948.

Försvarsutredningen har föreslagit, att krigsflygförbandens behov av flygsignalister

och stabsunderofficerare samt chefer för vakt- och beredskapsavdelningar

i viss utsträckning skulle täckas medelst reservanställda underoffice
-

s. 666 Kontrollera mot PDF

666

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

rare. Enär de värnpliktigas utbildningstid ansetts vara för kort för att medgiva

utbildning till flygsignalist, har utredningen räknat med att samtliga flygsignalister,

som icke utgöras av stampersonal, skall vara reservpersonal, varav

omkring 2/s underofficerare och återstoden underbefäl. —- Behovet av stabsunderofficerare

samt chefer för vakt- och beredskapsavdelningar vid de i krig

organiserade basförbanden har utredningen avsett skola täckas dels med underofficerare

i reserven, dels med värnpliktiga underofficerare, varvid utredningen

dock inskränkt sig till att för befattningarna i fråga beräkna ett mindre antal

underofficerare i reserven.

För att säkerställa att flygvapnet effektivt tillgodogjordes sådana flygförarutbildade

underbefäl, som av en eller annan anledning icke bliva underofficerare

på stat, har utredningen förordat ytterligare ett begränsat antal beställningar

för underofficerare i reserven.

Behovet av reservanställda underofficerare, tjänstgöringsskyldiga i fred,

har av försvarsutredningen beräknats vid fullt uppsatt flygvapen uppgå till

200, varav omkring 135 (67 procent) flygande och omkring 65 (33 procent) i

marktjänst.

Försvarsutredningen har framhållit, att för krigstjänstgöring såsom flygsignalister

förelåge behov av ett antal underbefäl i reserven, tjänstgöringsskyldiga

i fred. Därutöver borde ett mindre antal beställningar upptagas för att

säkerställa, att flygvapnet kunde tillgodogöra sig sådana flygförarutbildade

underbefäl, som av en eller annan anledning icke bleve underofficerare. Det

sammanlagda behovet av underbefäl i reserven utgjorde enligt försvarsutredningens

beräkningar vid fullt uppsatt flygvapen 80.

Enligt nu gällande bestämmelser om tjänstgöringsskyldighet äro

förtidsavgångna eller i reserven utnämnda officerare och underofficerare

skyldiga att vartannat år till och med det kalenderår, vederbörande uppnår

40 års ålder, fullgöra en repetitionsövning av nedan angiven längd:

officerare och underofficerare, som ha sådan civil sysselsättning,

att de härunder kunna beräknas vidmakthålla sin flygträning

(t. ex. trafikflygare) ............................................................ 30 dagar

officerare i intendenturbefattning ............................................. 30 »

icke flygutbildade underofficerare ............................................. 30 »

övriga .................................................................................... 45 »

Pensionsavgången personal har för närvarande ingen tjänstgöringsskyldighet

i fred.

Försvarsutredningen har framhållit, att tjänstgöringsskyldigheten, för att

flygvapnet skulle kunna förfoga över tillräckligt antal reservpersonal och för

att de olika årskurserna icke skulle behöva göras alltför stora, för förtidsavgången

eller reservanställd personal borde utsträckas att gälla till och med

det kalenderår, vederbörande uppnådde 47 års ålder. Enär den äldre reservpersonalen

beräknades komma att tjänstgöra i märktjänstbefattningar av olika

slag, innebure detta ingen olägenhet i åldershänseende.

s. 667 Kontrollera mot PDF

667

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Reservpersonal i flygtjänst (flygförare, flygspanare och flygsignalister)

borde för att kunna underhålla sina kunskaper och färdigheter fullgöra en

repetitionsövning om 45 dagar vartannat år. Undantag från denna regel kunde

göras för dels de officerare och underofficerare, som hade sådan civil sysselsättning,

att de härunder kunde beräknas vidmakthålla flygträningen, dels

underbefäl i reserven, vilka i regel vore unga och för vilka en tjänstgöringsskyldighet

av angiven omfattning sannolikt skulle innebära ett alltför allvarligt

avbräck i den civila verksamheten. För dessa syntes en repetitionsövning

om 30 dagar vartannat år vara tillräcklig. För reservpersonal i marktjänst borde

föreskrivas en repetitionsövning om 35 dagar vart tredje år.

Pensionsavgången personal måste i relativt stor utsträckning placeras i

sådana krigsbefattningar, som krävde, att vederbörande åtminstone i någon

utsträckning följt utvecklingen inom vapnet. På grund härav borde pensionsavgången

personal åläggas att fullgöra en repetitionsövning om 20 dagar vart

tredje år, så länge vederbörande kvarstode i flygvapnets reserv.

Försvarsutredningen har utgått ifrån, att reservpersonal i relativt stor utsträckning

komme att fullgöra frivillig tjänstgöring i fred under uppsättningsperioden

och intill dess flygvapnets personalstater blivit i huvudsak fyllda.

Detta vore nämligen en nödvändig förutsättning för att flygförbandens personalbehov

skulle bliva tillgodosett och att erforderlig personell beredskap

skulle kunna upprätthållas. Sådan tjänstgöring vid flygvapnet under längre

tid medförde emellertid i de flesta fall väsentliga olägenheter för vederbörandes

civila verksamhet. Det kunde därför komma att visa sig nödvändigt

att vidtaga särskilda åtgärder för att kompensera dessa olägenheter, exempelvis

genom särskilda premier åt dem, som underkastade sig frivillig tjänstgöring.

Utredning härom borde företagas i annat sammanhang.

Beträffande försvarsutredningens beräkningar rörande behovet av till flygvapnet

kommenderad personal och av värnpliktiga torde få hänvisas

till betänkandet, sid. 613 f. respektive sid. 607 ff.

Y ttr anden.

Försvarsutredningens förslag med avseende å flygvapnets officerare ha

icke föranlett erinran från remissmyndigheternas sida.

Yissa frågor rörande flygvapnets underofficerare ha däremot upptagits

till behandling av svenska underofficersförbundet, som framhållit, att

det icke kunde vara i statsnyttans intresse att en underofficer vid tillträde

till den av försvarsutredningen föreslagna befattningen såsom flygstationsmästare

avkopplades från flygtjänst. Den dyrbara flygutbildningen kunde

alltjämt i denna tjänst nyttiggöras i vissa uppdrag vid sidan av ordinarie

verksamhet, exempelvis provflygningar samt transport- och förflyttningsflygningar.

— Beträffande de föreslagna nya beställningarna för underofficerare

i lönegraden UO 3 ville förbundet framhålla önskvärdheten av att de jämte

tidigare befintliga sådana beställningshavare måtte erhålla beställning såsom

förvaltare med tjänstetitlarna tyg-, intendentur-, kassa- och stationsförvaltare.

s. 668 Kontrollera mot PDF

668

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

— Utredningens förslag att uppföra befattningarna såsom kasernföreståndare

och köksföreståndare på civilmilitär stat vore enligt förbundets mening att

anse såsom mindre lämpligt. Alldenstund utredningen förutsatte, att aktiva

underofficerare i framtiden skulle övertaga tjänsterna i fråga, syntes försiktigheten

bjuda att icke genom inrättandet av civilmilitära beställningar fördröja

en sådan utveckling. Intill dess underofficerare på aktiv stat ånyo kunde avses

för de båda tjänsterna syntes nuvarande form med »underofficersersättare»

böra kvarstå.

Försvarsutredningens förslag i fråga om flygvapnets stammanskap har

upptagits till behandling i flera yttranden.

Sålunda ha cliefen för flygvapnet och flygförvaltningen framhållit, att det

för underlättande av utbildningen vid flygvapnet vore lämpligt, att manskap

tillhörande yrkesgrenen trupputbildare och exepeditionsbiträden rekryterades

direkt i furirsgraden genom anställning av underbefäl från annan försvarsgren.

— Genom tillkomsten av de av försvarsutredningen föreslagna överfurirsbeställningama

skulle enligt myndigheternas mening ett länge känt behov

av yrkesskicklig teknisk personal vid flygvapnet bliva tillgodosett. Mot försvarsutredningens

beräkningsgrunder rörande antalet överfurirer vore för närvarande

med hänsyn till personalläget vid flygvapnet intet att erinra. Framdeles,

då personalläget det medgåve, borde emellertid den i flygförbanden

för närvarande — och enligt försvarsutredningens förslag — ingående kontraktsanställda

civila mekanikerpersonalen ersättas med överfurirer. Det vore

av flera skäl (bland annat med hänsyn till krigstukt, förläggning och förplägnad)

mindre lämpligt, att civil personal till denna omfattning inginge i

flygförbanden.

Svenska underofficers förbundet har framhållit, att det av försvarsutredningen

beräknade antalet överfurirer syntes vara så högt tilltaget, att de

tjänster, som kunde avses för övriga furirer, icke komme att bliva verkliga

underbefälsbefattningar. Med anledning härav ville förbundet ifrågasätta,

om icke överfurirernas tjänsteuppgifter borde begränsas nedåt till 1. mekaniker

å tunga förband och gruppmekaniker å lätta, varigenom antalet överfurirer

skulle kunna minskas i motsvarande utsträckning.

Försvarsväsendets underbefälsförbund har såsom förut i korthet anmärkts

framhållit, att det ur personalsynpunkt framstode såsom ett önskemål att

åstadkomma den begränsning av den omsättningsbara delen av det fast anställda

manskapet, som vore nödvändig för att den relativt kortvariga militäranställningen

skulle giva den anställde skäligt utbyte.

En sådan begränsning skulle enligt förbundets mening kunna åstadkommas

dels genom effektiviserad utbildning av de värnpliktiga, varigenom dessa

skulle kunna övertaga vissa av stammanskapets arbetsuppgifter, dels genom

ökad tilldelning av värnpliktiga till flygvapnet, dels slutligen genom att civil

personal allt fortfarande i betydande utsträckning avsåges att tagas i anspråk

inom den tekniska tjänsten.

Underbefälsförbundet har ställt sig mycket tveksamt till inrättandet av

överfurirsbeställningar i den utsträckning, som försvarsutredningen föreslagit.

s. 669 Kontrollera mot PDF

669

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

I princip innebure inrättandet av en ny befälskategori en förskjutning

nedåt av arbetsuppgifterna för den närmast lägre befälskategorien och (eller)

att den nya befälskategorien lielt eller delvis övertoge de arbetsuppgifter,

som tidigare bestritts av närmast högre kategori. Inrättandet av långtjänstunderbefälsbeställningar

för de av försvarsutredningen upptagna befattningarna

medförde båda dessa följder, vilket icke kunde vara till gagn för

tjänsten. Genom tillkomsten av överfurirsbeställningarna begränsades furirernas

hittillsvarande arbetsområden, och hinder uppkomme för erhållande

av en bättre kvalificerad furirskader. En viss dualism måste vidare uppkomma

av att en del flygsignalistbefattningar i framtiden skulle bestridas

av överfurirer utan möjligheter till militär befordran och andra av underofficerare.

Med hänsyn till vad sålunda anförts syntes för dessa beställningshavare

allenast följande befattningar böra ifrågakomma, nämligen chefmekaniker,

signaltekniker, 1. vapenmekaniker samt 1. torpedmekaniker. Behovet

av långtjänstunderbefäl skulle därmed kunna begränsas till omkring 14 per

normalflottilj. Antalet måste givetvis bli något varierande vid olika flottiljer.

Även om furir och överfurir vore avsedda för helt olikartade tjänstgöringsuppgifter,

syntes det icke föreligga skäl för att sätta tjänsteåldersvillkoret

lägre vid befordran till överfurir än som i praktiken komme att tillämpas

vid befordran till underofficer, eller sju år.

Försvarsutredningens förslag med avseende å övriga kategorier av flygvapnets

militära personal ha icke föranlett erinringar från remissmyndigheternas

sida.

1942 års för svar sberedning.

Beredningen har uttalat, att det föreslagna antalet officerare i intendenturbefattning

syntes vara väl högt men har ansett sig sakna tillräckligt

underlag för att närmare kunna bedöma behovet härav. Dock syntes det

beredningen med hänsyn till göromålens omfattning icke erforderligt, att

beställningar inrättades för biträdande flottiljintendenter vid andra flottiljer

än vid de tunga bombflottiljerna.

Försvarsberedningen har biträtt försvarsutredningens förslag om inrättande

av befattningar för flottiljkassörer. Samtliga dessa befattningshavare

borde dock icke hänföras till lönegraden UO 3. Under åberopande av vad

som anförts rörande arméns regementskassörer föresloge beredningen, att

de för de mindre flottiljerna (motsvarande) beräknade flottiljkassörerna hänfördes

till lönegraden UO 2.

Mot införande av de föreslagna överfurirsbeställningarna har försvarsberedningen

intet haft att erinra men har ansett det föreslagna antalet beställningar

(864) alltför högt. Såsom försvarsväsendets underbefälsförbund

framhållit innebure införandet av beställningar för överfurirer i princip, att

dessa övertoge furirernas arbetsuppgifter, medan furirerna i regel finge sig

tilldelade lägre uppgifter. Detta kunde knappast vara motiverat, om hänsyn

toges till den utbildning, som furirerna förutsattes skola ha genomgått.

Det syntes beredningen därför vara att förorda, att åtminstone under flygvapnets

utbyggnadstid och innan ytterligare erfarenhet vunnits, antalet överfurirer

reducerades till ett antal, som svarade i första hand mot befattningarna

s. 670 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

670 Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

såsom chefmekaniker, gruppmekaniker på skolflygplan, signaltekniker, 1.

vapenmekaniker samt 1. torpedmekaniker. Antalet överfurirer syntes för

sådant fall komma att stanna under hälften av det utav försvarsutredningen

angivna.

Mot försvarsutredningens förslag om införande av yrkesgrenen trupputbildare

och expeditionsbiträden, avsedda för vakt- och beredskapsavdelningar

samt för expeditionstjänst, har försvarsberedningen intet haft att erinra.

För underlättandet av utbildningen vid flygvapnet funne sig beredningen

kunna förorda chefens för flygvapnet och flygförvaltningens förslag

att rekrytera trupputbildare direkt i furirsgraden genom att taga i anspråk

underbefäl från annan försvarsgren. Beredningen förutsatte därvid, att eu

dylik anordning icke medförde några olägenheter med avseende å personalbehovet

för vederbörande försvarsgren. Det föreslagna rekryteringsförfarandet

medförde minskat behov av korpraler samt vicekorpraler och meniga vid

flygvapnet, varför den föreslagna staten för fast anställt manskap kunde

nedskäras i fråga om dylika beställningar.

Beredningen hade uppmärksammat, att ett avsevärt antal värnpliktiga

avsetts för skrivbiträdestjänster. Med hänsyn till den knappa tillgången på

värnpliktiga och då dessa i första hand borde utnyttjas för att öka den

personella beredskapen, ville det synas beredningen, att för nu ifrågavarande

befattningar civil personal borde anlitas i större utsträckning än som föreslagits.

Försvarsutredningens förslag att samtliga officerare på stat utom i

intendenturbefattning — skola vara flygande, vilket förslag jag biträder,

medför vissa ändringar i militära avlöningsreglementet i vad rör flygtjänstgöring

för vissa beställningshavare. Denna fråga torde komma att anmälas

av chefen för finansdepartementet.

Beredningens uppfattning, att det med hänsyn till göromålens art och

omfattning icke är erforderligt att inrätta beställningar för biträdande intendenter

vid andra flottiljer än de tunga bombflottiljerna, kan jag icke dela.

Biträdande intendenter skulle enligt försvarsutredningens förslag förutom

vid de tunga flottiljerna även finnas vid torped- och fjärrspaningsflottiljerna

samt vid krigsflygskolan och flygkadettskolan. Någon skillnad i flottiljintendenternas

arbetsbörda vid de tunga bomb-, torped- och fjärrspaningsflottiljerna

torde knappast förefinnas. Vid var och en av dessa flottiljer

torde erfordras en biträdande intendent för att minska flottiljintendentens

arbetsbörda. "Vid krigsflygskolan och flygkadettskolan synes föreligga behov

av en biträdande intendent för lärarverksamhet..

Såsom jag i annat sammanhang anfört, tillstyrker jag försvarsutredningens

förslag om inrättande av beställningar i lönegraden UO 3 för flygstationsmästare

och flottiljkassörer. Svenska underofficersförbundets förslag om

nya titlar för underofficerare i nu ifrågavarande lönegrad kan jag icke biträda.

Till det av förbundet framförda förslaget, att flygstationsmästarna icke skola

avkopplas från flygtjänst, kan jag ej heller giva min anslutning. Ett av de

s. 671 Kontrollera mot PDF

671

Kungl. Maj ds proposition nr 210.

väsentligaste skälen för införandet av denna nya underofficerskategori är,

att det synes ur ekonomisk synpunkt olämpligt att för en markbetonad tjänst

avse yngre officer, som måste underhålla dyrbar flygutbildning.

Av försvarsberedningen framfört förslag, att vissa flottiljkassörer skola,

i likhet med regementskassörerna vid arméns kårer, hänföras till lönegraden

UO 2, finner jag mig kunna på det sätt biträda, att jag för flottiljkassörs - befattningar beräknar 9 fanjunkare i lönegraden UO 2 och 9 flottiljkassörer

i lönegraden UO 3.

Försvarsutredningen har förutsatt, att befattningarna såsom kasernunderofficer

och köksföreståndare, sedan flygvapnets underofficersstater blivit

fyllda, möjligen skola kunna — liksom tidigare varit fallet — besättas med

äldre underofficerare. Såsom närmare framgår av det följande anser jag

emellertid, att dessa befattningar framdeles böra bestridas av pensionerad

personal i arvodesbefattning. Med hänsyn härtill torde det vara mindre lämpligt

att nu bereda den icke militära personal, som i samband med rådande personalbrist

använts i nämnda befattningar, ordinarie anställning. Befattningarna

böra alltså, såsom nu är fallet, uppehållas med kontraktsanställd

civil personal. Detta system har, enligt vad försvarsutredningen anfört,

fungerat väl.

Yrkesgrenen trupputbildare och expeditionsbiträden kommer, vad antalet

stammanskap beträffar, att bliva av betydande omfattning, i stort sett jämförbar

med yrkesgrenen vapenmekaniker. Med hänsyn till att det av chefen för

flygvapnet och flygförvaltningen samt försvarsberedningen framlagda förslaget

om rekrytering av förstnämnda yrkesgren direkt i furirsgraden genom anställning

av underbefäl från annan försvarsgren icke torde vara genomförbart

som en normal anordning, bör yrkesgrenen i princip rekryteras och uppbyggas

på samma sätt som övriga yrkesgrenar inom flygvapnet. Hinder torde

dock icke böra möta att delvis rekrytera denna personal från annan försvarsgren,

i den mån detta är praktiskt genomförbart.

Såsom under rubriken Flygflottiljerna anförts kan jag icke biträda försvarsväsendets

underbefälsförbunds förslag om begränsning av den omsättningsbara

delen av det fast anställda manskapet. Det torde ej kunna göras

gällande, att befordringsmöjligheterna inom flygvapnet äro otillräckliga. I

den personalorganisation, som försvarsutredningen föreslagit, lärer omkring

60 procent av manskapet (utom överfurirer) kunna erhålla en tryggad framtid

vid flygvapnet såsom underofficerare, verkmästare, mästare eller överfurirer.

I princip har jag intet att erinra mot försvarsutredningens förslag om inrättande

av en ny manskapsgrad, överfurirer. Ett genomförande av detta förslag

synes medföra, att de äldre furirerna komma att ersättas med överfurirer,

och behöver därför icke innebära ett intrång på andra personalgruppers verksamhetsområden.

Behovet av överfurirer har av försvarsutredningen beräknats

med utgångspunkt från att de skola utnyttjas i sådana för stammanskap

avsedda befattningar, som fordra högt utvecklad yrkesskicklighet. Jag anser

mig icke för närvarande kunna bedöma, huruvida detta behov är för högt beräknat.

Behovet av överfurirer kan emellertid, enligt försvarsutredningens

s. 672 Kontrollera mot PDF

672

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

beräkningar, icke vara fyllt förrän år 1951. Dessförinnan torde sådana erfarenheter

ha vunnits, att detta behov säkrare kan bedömas. Då således goda

möjligheter föreligga att under femårsperiodens gång lämpa beställningshavarnas

antal efter de successivt inhämtade erfarenheterna rörande verkningarna

i personalhänseende, anser jag mig nu kunna preliminärt ansluta,

mig till utredningens behovsberäkningar.

Med hänsyn till personalläget vid flygvapnet torde fordringarna på tjänstetid

för antagning till överfurir för närvarande icke böra sättas högre än 5—6

år. I en framtid, då flygvapnets behov av överfurirer blivit fyllt och befordran

till underofficer måhända kommer att ske vid en högre tjänsteålder än nu är

fallet, bör övervägas, huruvida icke en förskjutning uppåt av fordringarna på

tjänstetid för antagning till överfurir bör ske.

Mot försvarsutredningens förslag beträffande anställningstid och tjänstgöringsskyldighet

för stammanskapet har jag intet att invända.

I enlighet med utredningens förslag förordar jag, att för flygvapnet inrättas

en reservstat för militär personal, innefattande de beställningar, som framdeles

efter närmare prövning av personalbehovet bestämmas. Till grund för

kostnadsberäkningarna bör tills vidare kunna läggas det antal beställningar

på reservstat, som försvarsutredningen föreslagit. Reservstatspersonalens

avlönings- och tjänstgöringsvillkor torde böra utformas i huvudsaklig överensstämmelse

med vad som gäller för arméns reservstater, dock med hänsyn

tagen till flygvapnets speciella förhållanden. Enär reservstaten icke synes

kunna till någon del rekryteras under nästkommande budgetår, torde med

utformningen av nämnda bestämmelser tills vidare kunna anstå.

Mot utredningens förslag om införande av en ny kategori reservanställda

officerare — officerare i reserven i intendenturbefattning — har jag intet att

erinra.

Ehuru jag känner mig tveksam beträffande inrättandet av kategorien underbefäl

i reserven, har jag dock icke heller ansett mig böra motsätta mig förslaget

i denna del.

De av utredningen framlagda förslagen med avseende å reservpersonalens

tjänstgöringsskyldighet synas i huvudsak kunna läggas till grund för utformandet

av erforderliga bestämmelser. Jag förutsätter, att det ankommer på

Kungl. Maj:t att efter närmare utredning utfärda dessa bestämmelser samt

att därvid jämkningar må kunna vidtagas i utredningens förslag. Likformighet

med övriga försvarsgrenar bör därvid i görligaste mån eftersträvas. Beträffande

pensionsavgången personal gäller vad i motsvarande hänseende i det

föregående yttrats rörande armén.

Mot de av försvarsutredningen angivna beräkningarna rörande behovet av

kommenderad personal från andra försvarsgrenar samt av värnpliktiga synes

icke finnas något att erinra.

Det av försvarsberedningen uttalade önskemålet att i större utsträckning

än nu är fallet värnpliktiga i skrivbiträdestjänst ersättas med civil personal

synes värt allt beaktande. I avvaktan på den pågående utredningen om den

s. 673 Kontrollera mot PDF

673

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

militära expeditionstjänsten anser jag mig emellertid icke böra taga ställning

till frågan. Jag vill dock i detta sammanhang erinra, att frågan om värnpliktigas

utbildning till skrivbiträden även sammanhänger med behovet av

sådan personal i krig. Värnpliktiga måste sålunda utbildas till skrivbiträden

i fred till det antal, som erfordras för att fylla mobiliseringsbehovet.

Civilmilitär personal.

Flygvapnets civilmilitära personal utgöres i nuvarande organisation av

flygingenjörer, flygläkare, verkmästare, mästare samt förrådsvaktmästare.

F ör sv ars utredning en.

Enligt 1936 års försvarsbeslut skulle antalet flygingenjörer uppgå till

40, samtliga flygande. Av dessa skulle 6 (15 procent) vara flygdirektörer.

Försvarsutredningen har framhållit, att behovet av ingenjörer avsevärt

stigit under de senaste åren. Detta berodde — förutom på flygvapnets

utökning —- dels på teknikens snabba utveckling, vilken medfört, att de tekniska

problemen blivit avsevärt mera komplicerade och av större omfattning,

dels ock på övergången till inhemsk konstruktion och tillverkning, vars planläggning

och kontroll medfört ökad arbetsbörda inom flygförvaltningen. De

centrala flygverkstädernas väsentligt ökade verksamhet hade även medfört

ökat behov av flygingenjörer.

Med hänsyn till främst betydelsen av att flygvapnet erhölle en god rekrytering

av flygingenjörer ävensom till den ökning av antalet flygingenjörer, som

blivit en följd av ovan berörda förhållanden, borde en flygingenjör kunna

beredas möjlighet att uppnå högre löne- och tjänsteställning, än som nu vore

möjligt. Försvarsutredningen föresloge därför, att en befattning såsom flygöverdirektör

med överstes tjänsteställning skulle tillkomma inom flygvapnet.

Denne befattningshavare borde i anslutning till sin ordinarie befattning —

sannolikt chef för verkstadsbyrån i flygförvaltningens materielavdelning —

tillika tjänstgöra dels såsom chef för flygvapnets centrala verkstadsdrift, dels

såsom ställföreträdare för chefen för materielavdelningen. Med hänsyn till

den arbetsbörda och det ansvar, som komme att vara förknippade med dessa

tjänster, borde befattningen såsom flygöverdirektör upptagas i lönegraden

Cb 2.

Behovet av flygingenjörer vid fullt uppsatt flygvapen har av försvarsutredningen

beräknats till sammanlagt 103, av vilka 16 (15.5 procent) borde vara

flygdirektörer. Av flygingenjörerna borde omkring 40 vara flygförarutbildade.

Behovet syntes i stort sett kunna fyllas i takt med flygvapnets utökning.

Enligt 1936 års försvarsordning skulle antalet flygläkare utgöra 9,

nämligen en förste flygläkare samt en flygläkare av 1. graden vid varje flottilj

(flygkrigsskolan).

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sand. Nr 210.

877 42 43

s. 674 Kontrollera mot PDF

674

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Försvarsutredningen har anfört, att liksom hittills en flygläkare av 1. graden

borde avses för varje flottilj (motsvarande). Förste flygläkarens — eller

såsom befattningen numera benämndes flygöverläkarens —■ arbetsbörda hade

de senaste åren avsevärt ökats utöver vad som kunde förutses i 1936 års försvarsbeslut.

Detta sammanhängde främst med flygvapnets utökning. De

ökade arbetsuppgifterna hade föranlett, att flygöverläkaren i alltför hög grad

måste ägna sig åt göromål av mera expeditionell natur. Inspektionen av flygförbandens

sjukvårdstjänst, vilken givetvis vore en av huvuduppgifterna för

flygöverläkaren, hade härigenom och på grund av bristen på ställföreträdare

inom flygstaben och flygförvaltningen kunnat komma till utförande endast i

relativt begränsad omfattning. Med anledning av det anförda borde, såsom

under rubriken Chefen för flygvapnet och flygstaben anförts, en befattning

såsom assistent åt flygöverläkaren inrättas. Denne assistent avsåges i

fred vara flygöverläkarens ställföreträdare, varigenom kontinuitet i arbetet

vid förfall för flygöverläkaren kunde erhållas. Med hänsyn till förhållandena

under krig, då assistenten borde ingå i flygstaben för att biträda vid ledningen

av sjukvårdstjänsten vid krigsförbanden, borde han ha högre tjänsteställning

än flottiljläkarna.

Utöver flygvapnets ordinarie läkarpersonal förelåge ett visst ytterligare

behov av läkarkrafter, bland annat för bestridande av läkarvården vid flottiljerna

under den ordinarie läkarens semester, sjukdom eller frånvaro av annan

anledning. Dessutom erfordrades extra läkare för bestridande av vissa andra

uppgifter. Erfarenheten hade visat, att läkare ur armén eller marinen på

grund av bristande tillgång icke kunde beordras till tjänstgöring vid flygvapnet

för ifrågavarande ändamål. Det behov av extra läkarkrafter, som sålunda förelåge,

hade därför hittills fyllts genom anlitande av civila läkare. I vissa fall

hade det emellertid visat sig svårt att på detta sätt tillgodose behovet, särskilt

då det gällt att erhålla läkare vid ensligt belägna flottiljförläggningar eller

övningsplatser. Då det dessutom vore önskvärt, att läkare med speciell utbildning

för tjänsten vid flygvapnet och med erfarenheter från dylik tjänstgöring

i viss utsträckning kunde disponeras, borde enligt försvarsutredningens mening

särskilda läkarbeställningar — flygläkare av 2. graden vid flygvapnet -—

inrättas. Flygläkare av 2. graden borde, i likhet med bataljonsläkare vid fältläkarkåren

och marinläkare av 2. graden vid marinläkarkåren, endast ha viss

årlig tjänstgöringsskyldighet — nämligen 90 dagar. Antalet flygläkare av 2.

graden borde beräknas till 6.

Behovet av flygläkare har ansetts kunna fyllas under uppsättningsperioden.

De väsentligt utökade arbetsuppgifter, som i den nya flygvapenorganisationen

komme att åvila flygläkarna, motiverade enligt utredningens mening

en omprövning av deras löneställning. Något slutgiltigt förslag härutinnan

ansåge sig utredningen icke böra framlägga men hade dock i sina kostnadsberäkningar

utgått ifrån att löneställningen för flygöverläkaren framdeles komme

att höjas från nuvarande Ca 28 till Ca 30, att förste flygläkaren placerades i lönegraden

Ca 28 samt att löneställningen för flygläkare av 1. graden höjdes från

nuvarande Ca 22 till Ca 24, d. v. s. samma lönegrad som marinläkama av 1.

s. 675 Kontrollera mot PDF

675

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

graden. Utredningen hade vidare beräknat, att flygläkare av 2. graden komme

att avlönas dels med ett årligt arvode av 2,700 kronor, vilket efter en tjänstetid

av 3 år höjdes med 300 kronor, dels — under tjänstgöring -— med ett dagarvode

av 12 kronor.

Enligt 1936 års försvarsbeslut skulle antalet verkmästare vid flygvapnet

utgöra 11 (1 vid flertalet flottiljer och 2 vid varje central flygverkstad). Antalet

hantverkare (numera benämnda mästare) beräknades till 50, d. v. s. i

medeltal 2 för varje division.

Försvarsutredningen har under erinran om betydelsen av att ha tillgång till

kunnig teknisk personal beräknat behovet av verkmästare och mästare vid

fullt uppsatt flygvapen till 19 verkmästare av 1. klassen, 20 verkmästare av

2. klassen och 254 mästare. Möjligheterna att fylla behovet av denna personal

ha ansetts helt bliva beroende på i vilken utsträckning ifrågavarande befattningar

ansåges böra förbehållas flygvapnets egen personal, särskilt överfurirerna.

Då såväl tjänsteskäl som omtanke om personalen talade för att detta

borde ske i största möjliga utsträckning, hade utredningen räknat med, att

endast ett mindre antal mästarbeställningar borde besättas med utifrån

rekryterad, civil personal. Under sådana omständigheter kunde behovet fyllas

till omkring 60 procent under uppsättningsperioden och beräknas vara helt

fyllt år 1951.

Såsom tidigare i annat sammanhang anförts har försvarsutredningen föreslagit,

att för befattningarna såsom kasern under officer och köksföreståndare

vid flygflottiljerna borde avses civilmilitär personal. Befattningshavarna

borde tilläggas tjänsteställning i likhet med sergeant. Befattningarna

borde i avvaktan på erfarenheter rörande lämpligheten av det föreslagna systemet

upptagas som extra ordinarie, förslagsvis i lönegraden MEo 12. För vinnande

av enhetlighet borde benämningen kasernunderofficer ändras till

»kasernföreståndare».

I likhet med vad som förutsattes i 1936 års försvarsbeslut har försvarsutredningen

slutligen föreslagit 2 för rådsvaktmästare per flottilj (motsvarande)

eller för hela flygvapnet 36.

Beträffande flygvapnets behov av civilmilitär personal på reservstat

och i reserven har försvarsutredningen erinrat om att assistenten hos flygöverläkaren

i krig avsetts skola ingå i flygstaben. Behovet av en assistent hos

flygöverläkaren bleve emellertid minst lika framträdande i krig som i fred.

Med anledning härav borde å flygvapnets reservstat upptagas en flygläkare av

1. graden, avsedd att i krig tjänstgöra såsom assistent hos flygöverläkaren.

Enligt 1936 års försvarsordning skulle antalet flygingenjörer i reserven utgöra

36, vilka samtliga skulle vara flygförarutbildade. Erfarenheten hade givit

vid handen, att flygingenjörerna i reserven i stor utsträckning bleve engagerade

i flygindustrien och därför endast delvis kunde disponeras av flygvapnet

opaginerad Kontrollera mot PDF

67G

Kungl. May.ts proposition nr 210.

vid mobilisering, eftersom då samtidigt de största krav ställdes på ifrågavarande

industri. Försvarsutredningen ansåge därför, att flygvapnets behov av

flygingenjörer i reserven i möjligaste mån borde begränsas. Utredningen räknade

sålunda endast med ett behov av 20 flygingenjörer i reserven. Dessas

tjänstgöring borde, i förekommande fall genom överenskommelse med flygindustrien,

ordnas på ett sådant sätt, att samtliga kunde disponeras av flygvapnet

vid mobilisering. Av flygingenjörerna i reserven borde endast ett så

stort antal (omkring 40 procent) vara flygförarutbildade, som erfordrades för

att säkerställa rekryteringen av flygingenjörer på stat.

Försvarsutredningen har vidare erinrat om att chefen för flygvapnet i skrivelse

den 18 april 1941 gjort framställning om inrättande av en tjänsteklass

såsom flygunderingenjör i flygvapnets reserv. Framställningen hade motiverats

med att större likhet i tjänsteställnings- och löneavseende borde åvägabringas

mellan officerare och flygingenjörer tillhörande samma årskurs vid aspirantskolan.

Försvarsutredningen har i överensstämmelse med förslaget förordat,

att en tjänsteklass såsom flygunderingenjör i flygvapnets reserv inrättas. Flygunderingenjör

borde — i likhet med marimxnderingenjör — avlönas medelst

arvode enligt löneplan Ca i militära avlöningsreglementet, 16:e löneklassen.

Flygingenjör i reserven borde vara tjänstgöringsskyldig i fred till och

med det kalenderår, under vilket han uppnådde 47 års ålder, och därunder fullgöra

repetitionsövningar enligt följande:

personal i flygtjänst — en repetitionsövning om 45 dagar vartannat år;

personal i marktjänst — en repetitionsövning om 35 dagar vart tredje år.

Y ttr anden.

Frågan om flygingenjörernas ställning har berörts av försvarsväsendets

civilmilitära ingenjörers förbund, vilket föreslagit en höjning av flygöverdirektörens

löneställning till lönegraden Cb 3. För flygvapnets centrala

verkstadsdrift borde avses en verkstadsdirektör i lönegraden Cb 2, tillika chef

för flygförvaltningens verkstadsbyrå. Det av försvarsutredningen beräknade

antalet flygingenjörer vore enligt förbundets mening icke tillräckligt utan

borde ökas till 142, av vilka 25 borde vara flygdirektörer.

Försvarsutredningens förslag om höjning av löneställningen för flygläkare

av 1. graden från lönegraden Ca 22 till lönegraden Ca24>har tillstyrkts

av chefen för flygvapnet och flygförvaltningen, vilka jämväl — utan

att framlägga förslag därom — ansett önskvärt, att flygläkarna vid Västmanlands

och Upplands flygflottiljer samt krigsflygskolan med hänsyn till arten

och omfattningen av läkartjänsten vid dessa förband därutöver bereddes viss

kompensation i lönehänseende.

Frågan om flygvapnets verkmästare och mästare har berörts i flera

yttranden.

Sålunda har svenska under officers förbundet framhållit, att den av försvarsutredningen

föreslagna ökningen av antalet beställningar för mästare i

jämförelse med verkmästare ånyo aktualiserat önskemålet om uppförande av

ett mindre antal mästare såsom mästare av 1. klassen med placering i lönegraden

s. 677 Kontrollera mot PDF

677

Kungl. Maj:ts •proposition nr 210.

Ca 14. För att vinna jämställdhet med tygstaten vid armén föresloges, att

70 mästare uppfördes som mästare av 1. klassen. Tygstatens personal komme

emellertid, även om detta förslag genomfördes, att erhålla bättre befordringsutsikter

än vad flygvapnets civilmilitära personal av underofficers tjänsteklass

erhölle. Mästare av 1. klassen borde enligt förbundets mening kunna tilläggas

tjänsteställning i likhet med fanjunkare.

Jämväl försvar sväsendets underbefälsförbund och civilmilitära tjänstemannaföreningen

i Sverige ha framhållit, att befordringsmöjligheterna för

flygvapnets mästare vid jämförelse med motsvarande befattningshavare vid

armén komme att bliva mycket begränsade och därför ifrågasatt en uppdelning

av mästarbeställningarna på två lönegrader.

Sistnämnda förening har i sådant hänseende föreslagit, att av de utav försvarsutredningen

föreslagna mästarna 40 skola upptagas såsom mästare av

1. klassen i lönegraden Ca 14.

Försvarets civila tjänstemannaförbund har föreslagit, att befattningarna

såsom kasernföreståndare och köksföreståndare vid flygflottiljerna

skola upptagas i lönegraden MEo 14.

1942 års försvarsberedning.

Beredningen har framhållit, att behovet av flygingenjörer bleve beroende

av resultatet av den pågående förvaltningsutredningen, varför definitiv ställning

nu icke borde tagas till denna fråga. Beredningen ville vidare erinra

om sitt i annat sammanhang gjorda uttalande rörande ingenjörspersonalen

vid försvarsväsendet i allmänhet.

I fråga om besättandet av köksföreståndarbefattningarna ävensom handhavandet

av kasernförvaltningarna ville beredningen hänvisa till vad beredningen

anfört beträffande motsvarande fråga för armén. Den av beredningen

förordade lösningen i fråga om kasernvården komme att lätta flottiljintendenternas

arbetsbörda.

Frågorna rörande flygingenjörernas antal, löneställning och arbetsuppgifter DeparttmenUäro

i vissa avseenden avhängiga av två i det föregående berörda utredningar, chefen.

1941 års militära förvaltningsutredning samt den av mig förordade utredningen

rörande ingenjörsorganisationen inom försvarsväsendet. I avvaktan

på resultatet av dessa utredningar anser jag mig alltså icke nu kunna fatta

definitiv ståndpunkt till dessa frågor. I andra sammanhang föreslår jag

dock, att vid vardera av Blekinge flygflottilj och krigsflygskolan inrättas en

befattning såsom flygingenjör av 1. graden utöver vad försvarsutredningen föreslagit,

varvid givetvis förutsättes, att utredningen rörande ingen jörsorganisationen

icke kommer att föranleda en genomgripande omgestaltning av de

civilmilitära ingenjörernas anställningsförhållanden. Utan att fatta ståndpunkt

till det slutliga antalet flygingenjörer förutsätter jag emellertid för

nästa budgetår en viss av flygvapnets utbyggnad betingad utökning av antalet

flygingenjörer. Till denna fråga återkommer jag i annat sammanhang.

Beträffande förslaget om inrättande av en befattning såsom assistent åt

s. 678 Kontrollera mot PDF

678

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

flygöverläkaren — förste flygläkare — hänvisar jag till vad av mig i det föregående

yttrats under avsnittet Chefen för flygvapnet och flygstaben. I avvaktan

på den kommande översynen av tjänsteförteckningen för civilmilitära

beställningshavare torde löneställningen för förste flygläkaren böra bestämmas

till lönegraden Ca 26. För bestridande av vissa mera tillfälliga behov av

läkare förordar jag försvarsutredningens förslag om införande av en ny

kategori flygläkare — flygläkare av 2. graden — med en årlig tjänstgöringsskyldighet

av 90 dagar. Försvarsutredningens beräkning av det antal flygläkare

av 2. graden, som erfordras, föranleder ingen erinran från min sida.

De av försvarsutredningen berörda frågorna om löneställningen såväl för

flygläkare av 2. graden som för vissa andra läkare torde böra prövas i annan

ordning. Därvid synes böra iakttagas, att överensstämmelse såvitt möjligt

erhålles mellan de olika försvarsgrenarna.

De skäl, som svenska underofficersförbundet, försvarsväsendets underbefälsförbund

och civilmilitära tjänstemannaföreningen i Sverige anfört för

en uppdelning av mästarna i två klasser, finner jag visserligen värda beaktande,

men anser mig icke, förrän närmare utredning verkställts angående

det antal, som bör placeras i den högre lönegraden, kunna för närvarande förorda

en högre lönegradsplacering än försvarsutredningen föreslagit.

Försvarsutredningens förslag att för befattningarna såsom kasernunderofficerare

och köksföreståndare bör avses civilmilitär personal kan jag såsom

förut anförts icke biträda. Under hänvisning till vad jag anfört beträffande motsvarande

befattningar vid arméns truppförband föreslår jag, att befattningarna i

fråga även vid flygvapnets förband bestridas av pensionerade underofficerare i

arvodesbefattning. I avbidan på att behovet skall kunna fyllas medelst

pensionerade underofficerare torde befattningarna böra bestridas på sätt nu

sker, nämligen medelst kontraktsanställd civil personal.

För hela flygvapnet torde böra i enlighet med utredningens förslag beräknas

tillhopa 36 förrådsvaktmästare.

Jag biträder försvarsutredningens förslag om inrättande av en reservstat

för en flygläkare av 1. graden. Enär flygläkare av 1. graden är placerad

i lönegraden Ca 22 eller samma lönegrad som regementsveterinär, torde

avlöning och pension till flygläkare av 1. graden på reservstat böra bestämmas

efter samma grunder som i avsnittet Arméns övergångsstats- och reservpersonal

föreslagits för regementsveterinär på reservstat.

Med hänsyn till förordad utredning rörande ingenjörsorganisationen inom

försvarsväsendet torde försvarsutredningens förslag rörande flygingenjörer i

flygvapnets reserv icke böra nu upptagas till prövning.

De modifikationer i försvarsutredningens förslag, som kunna föranledas

av vad av mig nu anförts, torde icke komma att mer avsevärt påverka de av försvarsutredningen

för flygvapnet beräknade sammanlagda kostnaderna.

Civil personal.

Enligt 1936 års försvarsbeslut skulle flygvapnets civila personal, förutom

sådan vid flygförvaltningens civilbyrå och civil expeditionspersonal vid flyg
-

s. 679 Kontrollera mot PDF

679

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

ledningen, utgöras av 1 maskinist, 1 eldare av 1. klassen, 1 eldare av 2. klass,

2 förrådsmän, 1 kontorsbiträde, 1 telefonvakt och 1 sjuksköterska vid varje

flottilj (flygkrigsskolan).

Ett starkt ökat behov av personal för olika uppgifter har emellertid gjort

sig alltmer gällande i samband med flygvapnets utökning. Detta behov har i

ett flertal fall fyllts medelst civil icke-ordinarie personal med avlöning dels från

vederbörligt avlöningsanslag, dels ock från sakanslag. Detta förfaringssätt har

visat sig lämpligt med hänsyn till såväl tjänstens krav som önskvärdheten att

i möjligaste mån göra personalorganisationen elastisk. Sålunda har i olika

repriser följande icke-ordinarie civila personal tillförts flygvapnet, nämligen
väderleksassistenter

— 2 per flottilj och flygkrigsskolan samt 5 vid flygbaskåren,

husmödrar av 1. klass och garageförmän —- 1 per flottilj (motsvarande) av

varje kategori,

förrådsmän — 4 per flottilj och flygkrigsskolan samt 2 vid flygbaskåren,

skrivbiträden — i medeltal 2 per flottilj (motsvarande),

vaktmästare — 5 vid flygkrigsskolan,

biträdande husmödrar — 1 vid vardera Västmanlands flygflottilj och flygkrigsskolan

samt 3 vid flygbaskåren,

portvakt — 1 vid Västmanlands flygflottiljs etablissement vid Hässlö.

För att tillgodose driften vid flottilj verkstäderna samt för handhavandet

av vissa förråd m. m. finnes ävenledes anställd civil icke-ordinarie personal,

för närvarande avlönad från sakanslag.

Försv ar sutredningen.

Försvarsutredningen har framhållit, att behovet av civil icke-ordinarie personal

vid flottiljverkstäder, förråd m. m. av flygförvaltningen i dess förslag

angående flygvapnets medelsbehov för budgetåret 1942/43 beräknats till

följande, nämligen

konstruktör av 3. klass, ritare, kontorsskrivare, kanslibiträde, fotograf,

drivmedelsförrådsman — i medeltal 1 per flottilj (motsvarande) av varje

kategori;

kontorister, kontorsbiträden och skrivbiträden — i medeltal 2 per flottilj

(motsvarande) av varje kategori;

arbetsförmän — i medeltal 5 per flottilj (motsvarande) samt

tvättförestånderska — 1 per flottilj, där tvättinrättning finnes.

Därtill komme, utöver extra ordinarie personal, behov av civila yrkesarbetare

allt efter respektive verkstäders storlek och belastning ävensom civil

kökspersonal m. fl. Dessa skulle avlönas enligt kollektivavtal.

Försvarsutredningen har funnit de angivna beräkningsgrunderna i stort sett

kunna godtagas men föreslagit, att ytterligare civil personal skulle upptagas.

Beträffande de av försvarsutredningen anförda skälen för de härutinnan

framförda förslagen torde få hänvisas till sid. 619—622 i betänkandet, varför

här endast lämnas en kortfattad redogörelse för förslagens innebörd.

s. 680 Kontrollera mot PDF

680

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Enligt vad försvarsutredningen anfört, borde det med hänsyn till dels manskapsstyrkans

ökning, dels önskemålet att kunna ordna utspisningen mera

ekonomiskt vid förband, förlagda utom den ordinarie förläggningsorten, finnas

1 biträdande husmoder vid varje flottilj och krigsflygskolan. — För handhavandet

av de vid flottiljerna befintliga elektriska anläggningarna borde förbanden

tillföras en särskild befattningshavare, som borde vara kvalificerad

elektriker. Denne borde i lönehänseende jämställas med maskinisterna, d. v. s.

upptagas i lönegraden Ca 12. Befattningshavarens tjänstetitel föresloges bliva

»elektriker». — Enär väderleksassistenterna, vilka tillförts flygvapnet under

de senare åren, icke kunde anses kvalificerade att göra meteorologiska bedömanden

och prognoser, borde varje flygflottilj (motsvarande) tillföras en

meteorolog. — Antalet väderleksassistenter borde i regel, såsom nu vore fallet,

vara två per flottilj (en förste och en andre). Vid Roslagens flygflottilj (F 2),

som skulle kunna bemanna en permanent väderleksstation i Fårösund, erfordrades

emellertid ytterligare två assistenter. Norrbottens flygbaskår (F 21),

som skulle kunna bemanna en och tidvis två permanenta väderleksstationer i

Övre Norrland (utöver den ordinarie vid Luleå), borde ävenledes tillföras ytterligare

två väderleksassistenter. — Kungl. Maj:t hade genom beslut den 7 mars

och 1 augusti 1941 medgivit anställande av tre civila radiotelegrafister per

flottilj (motsvarande), varav en i lönegraden MEx 12 och två i lönegraden

MEx 10. Dessa befattningar borde bibehållas och givas fastare form på så

sätt, att för varje flottilj (motsvarande) beräknades en förste och två andre

signalister. Befattningen såsom förste signalist borde uppföras i lönegraden

ME o 12 och befattningen såsom andre signalist i lönegraden MEo 9. — Väderleks-

och signaltjänstorganisationen borde kompletteras med en trafikledarorganisation

— i princip lika med den, som funnes vid de civila flygplatserna.

För detta ändamål borde varje flottilj (motsvarande) tillföras 1 förste och

1 andre trafikledare, båda civila. — För att tillgodose behovet av uppbördsmän

för sjukvårdsmaterielen borde varje flottilj (motsvarande) tillföras 1 civil

befattningshavare, som borde tilläggas tjänstetiteln »sjukvårdsförmån». —- För att underlätta vakttjänstgöringen vid flottiljernas (motsvarande) sjukavdelningar

samt möjliggöra avdelande av kunnig sjukvårdspersonal till flygförband,

som baserades utom förläggningsorten, borde varje flottilj (motsvarande)

tillföras 1 kvinnligt sjukvårdsbiträde. —- För tillgodoseende av behovet

av yrkesskickliga fotografer borde bomb-, torped- och marinspaningsflottiljerna

tillföras vardera 1 civilt fotografibiträde samt fjärr- och arméspaningsflottiljerna

vardera 3 civila fotografibiträden. Den för närvarande vid varje

flottilj anställde fotografen borde tillika vara fotografiuppbördsman. —

Utredningen vore icke beredd att avgiva slutgiltigt förslag beträffande löneställningen

för vissa av ovan berörda personalkategorier, utan borde detta

spörsmål göras till föremål för utredning i annan ordning. Utredningen hade

emellertid i sina kostnadsberäkningar utgått ifrån att löneställningen bleve för

meteorolog och 1. trafikledare lönegraden MEo 18,

1. väderleksassistent och 2. trafikledare lönegraden MEo 15,

2. väderleksassistent lönegraden MEo 12,

s. 681 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 210. 681

sjukvårdsförmån och fotograf, tillika fotografiuppbördsman, lönegraden

MEo 10 samt

sjukvårdsbiträde och fotografibiträde lönegraden MEo 4.

Försvarsutredningen har vidare erinrat om att vid flygflottiljerna (motsvarande)

under de senaste åren i olika omgångar tillkommit kontraktsanställd

civil personal i expeditionstjänst och mekanikertjänst. Denna åtgärd hade

närmast tillgripits för att kompensera bristen på stampersonal. Allteftersom

flygvapnets stater bleve fyllda, borde personalen i expeditionstjänst helt avvecklas.

Den kontraktsanställda civila mekanikerpersonalen borde däremot

bibehållas och ingå i respektive markstyrkors verkstadssektioner, för vilka

stampersonal (flygplanmekaniker) icke beräknats. Detta bidroge jämväl till

att giva elasticitet åt flygvapnets personalorganisation. Behovet av sådan

kontraktsanställd civil personal framgår av sid. 623 i betänkandet.

Då den mekanikerpersonal, varom här vore fråga, avsåges för verkstadstjänst

eller motsvarande tjänst, syntes densamma böra avlönas enligt kollektivavtal.

Medel för avlöningen hade därför av utredningen beräknats under

vederbörligt sakanslag.

Yttranden.

Svenska underofficersförbundet har framhållit, att de av försvarsutredningen

föreslagna civila trafikledarna lämpligen kunde ersättas av officerare

och underofficerare, som icke längre kunde ägna sig åt flygtjänst. Dessa

officerare och underofficerare kunde sedermera vid uppnådd pensionsålder

kvarstå i befattningarna såsom arvodister. Vidare kunde de av försvarsutredningen

föreslagna civila radiotelegrafisterna enligt förbundets mening helt

ersättas med överfurirer. Den kontraktsanställda civila mekanikerpersonalen

(flygplanmontörer, motormontörer, elektriker in. fl.), som nu inginge i flygförbanden

och som enligt försvarsutredningens förslag skulle bibehållas även

framdeles, syntes enligt förbundets mening icke vara erforderlig. Personalens

arbetsuppgifter kunde lämpligen fullgöras av överfurirerna.

Jämväl försvarsväsendets underbefälsförbund har framhållit, att den kontraktsanställda

civila mekanikerpersonalen principiellt sett borde avvecklas.

Förbundet hade för sin del tidigare framhållit önskvärdheten av att antalet

överfurirer avsevärt begränsades. Därest ett mycket stort antal långtjänstbeställningar

ändock komrne att inrättas vid flygvapnet, vore det enligt förbundets

mening lämpligt, att dessa beställningshavare disponerades i de befattningar,

som avsetts för den kontraktsanställda civila mekanikerpersonalen.

Försvarets civila tjänstemannaförbund har ansett, att den vid flygflottiljerna

hittills anställda civila expeditionspersonalen (kotorsföreståndarna)

vid det förhållande, att underofficersstaterna icke syntes kunna

fyllas förrän tidigast år 1951, borde beredas anställning såsom extra ordinarie

tjänstemän i sina nuvarande befattningar för att senare, om så befunnes lämpligt,

överföras till motsvarande befattningar vid flygförvaltningen eller de

centrala verkstäderna. Härvid vore att märka att dessa tjänstemän vid

nämnda tidpunkt innehade 10—12 tjänsteår och sannolikt vore bättre skickade

för sina befattningar i merkantil ställning än underofficerare.

s. 682 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

682 Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

1942 års för sv av sberedning.

Beredningen har beträffande den av försvarsutredningen föreslagna befattningen

såsom elektriker vid flottiljerna (motsvarande) erinrat om att flygförvaltningen

i sin skrivelse rörande flygvapnets medelsbehov för budgetåret

1942/43 föreslagit upptagande å ordinarie stat av motsvarande befattning,

förslagsvis benämnd förste montör, med placering i lönegrad Ca 12.

I häröver den 17 oktober 1941 avgivet utlåtande hade försvarsväsendets

lönenämnd funnit vad flygförvaltningen anfört som stöd för inrättandet av

befattningar för elektriker övertygande. I avvaktan på närmare erfarenheter

hade lönenämnden dock ansett, att tills vidare endast befattningar såsom

arbetsförmän av 2. klass i lönegrad MEo 10 borde inrättas för ändamålet.

Beredningen funne icke skäl till erinran mot inrättande av särskilda elektrikerbefattningar

men ansåge i likhet med lönenämnden att befattningarna

tills vidare borde upptagas såsom arbetsförmän av 2. klass i lönegraden

MEo 10.

Försvarsberedningen har icke haft något att erinra mot den av försvarsutredningen

föreslagna löneställningen för meteorolog, MEo 18, då beredningen

förutsatte, att de kompetenskrav, som komme att ställas på innehavarna

av dessa befattningar, måste sättas relativt högt.

Beredningen har föreslagit, att de civila radiotelegrafisterna vid flottiljerna

(motsvarande) skola placeras, förste signalist i lönegraden MEo 12

och andre signalist i lönegraden MEo 10, varigenom andre signalist komme

att erhålla samma löneförmåner som telegrafverkets motsvarande befattningshavare

i ordinarie ställning.

De föreslagna befattningarna för sjukvårdsförmån och sjukvårdsbiträden

ävensom de för sjukvårdstjänst avsedda furirerna borde enligt beredningens

mening utgå, enär behovet av sjukvårdspersonal vid flygvapnet, såsom beredningen

i annat sammanhang föreslagit, borde tillgodoses av trängen.

Försvarsutredningen har föreslagit, att bland den civila ordinarie personalen

skall upptagas en ny kategori, elektriker, med uppgift att handhava de

vid flottiljerna befintliga elektriska anläggningarna. Med hänsyn till de omfattande

och delvis komplicerade elektriska anläggningar, som finnas vid en

flygflottilj (motsvarande), såsom flygplatsbelysnings- och signalanläggningar,

ett flertal transformatorstationer in. m., har jag intet att erinra mot att särskilda

elektrikerbefattningar inrättas vid flottiljerna (motsvarande). I avbidan på

närmare erfarenheter rörande elektrikernas verksamhet torde dessa emellertid

tills vidare i enlighet med försvarsberedningens förslag böra placeras såsom

extra ordinarie befattningshavare i lönegraden MEo 10. I övrigt har jag i

huvudsak intet att erinra mot försvarsutredningens förslag med avseende å

civil ordinarie personal.

Såsom jag redan i olika sammanhang framhållit, anser jag mig icke böra

närmare ingå på vare sig behovet av civil extra ordinarie personal eller denna

personals löneställning. Jag ämnar alltså endast behandla några frågor av

mera principiell betydelse.

s. 683 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

683

Svenska underofficersförbundet har föreslagit, att officerare och underofficerare,

som icke längre kunna ägna sig åt flygtjänst, skola fungera såsom

trafikledare, varför civila befattningshavare icke borde avses härför. Personalläget

inom flygvapnet medgiver emellertid icke inom överskådlig framtid,

att trafikledarna ersättas med officerare och underofficerare. För att behovet

av trafikledare skall kunna fyllas måste därför — i varje fall tills vidare —

civil personal användas. I en framtid torde det måhända icke vara uteslutet

att åtminstone delvis kunna tillgodose behovet av trafikledare på det sätt

underofficersförbundet föreslagit.

Försvar sberedningens förslag, att behovet av sjukvårdspersonal vid flygvapnet

skulle tillgodoses av trängen och att därför befattningarna som sjukvårdsförmän

och sjukvårdsbiträden ävensom de för sjukvårdstjänst avsedda

furirerna skola utgå, kan jag, såsom framgår redan av vad jag i tidigare

sammanhang anfört, icke biträda.

Jag finner icke tillräckliga skäl föreligga för att, såsom försvarets civila

tjänstemannaförbund föreslagit, överföra den vid flygvapnet för närvarande

anställda civila expeditionspersonalen (kontorsföreståndarna) till extra

ordinarie tjänstemän. Däremot torde, såsom försvarsutredningen framhållit,

förutsättningar finnas att efter kompletterande utbildning överföra

den civila kontorspersonal, som visat sig duglig och lämplig, till underofficerare

på stat.

Svenska underofficersförbundets och försvarsväsendets underbefälsförbunds

förslag att ersätta den kontraktsanställda civila mekanikerpersonalen

vid flygvapnet med överfurirer kan jag med hänsyn till personalläget vid

flygvapnet icke nu biträda. Den civila mekanikerpersonalen bidrager dessutom

till att giva önskvärd elasticitet åt personalorganisationen. De erfarenheter,

som framdeles vinnas beträffande överfurirernas användbarhet, böra läggas

till grund för ett slutgiltigt bedömande av denna fråga.

I det föregående har jag föreslagit, att befattningarna såsom köksföreståndare

och kasernföreståndare vid flygvapnets förband tills vidare skola —

i likhet med vad nu är fallet — bestridas av kontraktsanställd civil personal.

H. Rekrytering.

För sv ar sutredningen.

Efter att ha framlagt vissa förslag beträffande tillgodoseende av flygvapnets

behov av värnpliktiga (jfr sid. 625 f. i betänkandet) har försvarsutredningen

i fråga om rekryteringen av fast anställd personal i huvudsak anfört

följande:

Flygvapnets rekrytering av stammanskap hade hitintills varit god.

Detta förhållande samt nu gällande bestämmelser för uttagningen hade

i regel medfört, att de ynglingar, som haft god skolunderbyggnad, i första

hand blivit antagna såsom volontärer. Enär huvuddelen av flygvapnets stammanskap

tjänstgjorde i teknisk tjänst samt goda mekanikerämnen icke alltid

s. 684 Kontrollera mot PDF

684

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

vore tillfinnandes bland de i allmänbildningshänseende högst kvalificerade

sökandena, framstode det såsom ett önskemål att söka åstadkomma ett säkrare

underlag för uttagningen av volontärerna, än som nu vore fallet. Det syntes

härvid försvarsutredningen lämpligast, att sökande till de tekniska yrkesgrenarna

före uttagningen till volontär genomginge en praktisk, teknisk utbildning

av sådan omfattning, att deras lämplighet för teknisk tjänst härunder kunde

prövas. En sådan utbildning borde enligt utredningens mening anordnas vid

de inom landet befintliga yrkesskolorna. Vid dessa borde lämpligen inrättas

en särskild ett- eller tvåårig »mekanikerlinje», tillrättalagd för att förbereda

eleverna för anställning i första hand såsom flygplan- eller vapenmekaniker

men även såsom signalmekaniker. För att rekryteringsbasen skulle bliva så

allsidig och bred som möjligt, vore det önskvärt, att yrkesskolor med bland

annat denna mekanikerlinje inrättades inom alla delar av landet. Sökande till

volontäranställning i teknisk yrkesgren, vilken genomgått denna utbildning

med godkända vitsord och i övrigt bedömts lämplig för anställning vid flygvapnet,

borde i regel givas företräde framför övriga sökande. Försvarsutredningen

ville emellertid framhålla, att sådan förutbildning icke finge anses

garantera, att vederbörande bleve antagen såsom volontär vid flygvapnet. Flygvapnet

kunde nämligen icke förbinda sig att antaga samtliga sökande, som

genomgått ifrågavarande mekanikerlinje.

Underbefäl i reserven borde rekryteras bland stammanskap, som med

godkända vitsord genomgått furirsutbildning och som innehade en sammanlagd

tjänstgöringstid vid flygvapnet av minst fem år.

Underofficerare på stat borde rekryteras bland stammanskap, som

genomgått utbildning till underofficer. Till sådan utbildning borde uttagas

härför lämpligt manskap i stort sett ur följande personalgrupper:

flygplan-, vapen- och torpedmekaniker, som genomgått utbildning till flygförare;
signalmekaniker,

som genomgått utbildning till flygsignalist; samt

trupputbildare och expeditionsbiträden, oavsett om flygutbildning genomgåtts

eller icke.

Underofficerare i reserven borde främst rekryteras bland härför

lämpligt stammanskap, som genomgått utbildning till underofficer i reserven.

Därjämte borde till underofficerare i reserven kunna antagas dels manskap,

som genomgått flygvapnets underofficersskola men icke vunnit befordran till

underofficer på stat, dels underbefäl i reserven, som fullgjort minst tre väl

vitsordade repetitionsövningar.

Officerare på stat och i reserven — utom i intendenturbefattning —

borde rekryteras enligt nu gällande grunder.

Officerare på stat i intendenturbefattning hade hittills rekryten

rats genom överföring av personal från armén och marinen. Enligt 1936 års

försvarsbeslut förelåge jämväl möjlighet för sådana av flygvapnets egna officerare,

som av en eller annan orsak avslutat sin flygtjänstgöring, att efter

vederbörlig specialutbildning övergå till intendenturtjänst. Dessa rekryteringsprinciper

borde alltjämt tillämpas. Enligt försvarsutredningens mening borde

s. 685 Kontrollera mot PDF

685

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 210.

dessutom i viss mindre utsträckning härför lämpliga officerare i intendenturbefattning

i flygvapnets reserv efter kompletterande utbildning kunna överföras

på stat.

Rekryteringen av officerare i intendenturbefattning i flygvapnets

reserv borde säkerställas genom utbildning av sådan personal inom

flygvapnet. För antagning till reservintendentsaspirant borde gälla i huvudsak

samma fordringar som för antagning till reservofficersaspirant, d. v. s.

studentexamen eller motsvarande för intendenturtjänsten kvalificerande

examen.

Flygingenjörer på stat borde rekryteras enligt nu gällande grunder,

d. v. s. dels bland flygingenjörer i reserven, vilka uppfyllde fastställda fordringar

med avseende på praktisk erfarenhet, dels genom direkt anställning av

ingenjörsutbildad personal, som uppfyllde fastställda fordringar med avseende

på teoretisk utbildning och praktisk erfarenhet. Genom den förra rekryteringsvägen

beräknades flygvapnets behov av flygförarutbildade flygingenjörer,

d. v. s. omkring 40 procent av hela antalet, bliva tillgodosett.

Flygingenjörer i reserven borde rekryteras till omkring 40 procent

genom utbildning av flygingenjörsaspiranter och i övrigt genom direkt anställning

av personal, som — bortsett från flygutbildningen — besutte motsvarande

kompetens.

Flygläkare av 1. och 2. graden borde i regel rekryteras medelst härför

lämpliga sökande, vilka fullgjort dem i fredstid åliggande värnpliktstjänstgöring

till och med fackutbildningen.

Rekryteringen av mästare och verkmästare hade hittills — och särskilt

de senaste åren — i stor utsträckning skett genom överföring till flygvapnet

av civil personal. Detta förfaringssätt, som varit nödvändigt för att flygvapnets

behov av ifrågavarande personal skulle kunna fyllas, måste sannolikt i

viss utsträckning tillämpas även under uppsättningsperioden. I princip

borde emellertid mästarna rekryteras genom befordran av överfurirer, som

vid flygvapnets tekniska skola genomgått mästarkurs. Till verkmästare vid

flottiljerna borde i regel utnämnas härför lämpliga mästare, som dessutom

genomgått erforderlig kompletterande utbildning vid flygverkstad. Genom

en rekrytering efter dessa grunder komme befordringsmöjligheterna för flygvapnets

tekniska personal att bliva lämpligt avvägda.

Rekrytering av flygvapnets civila persona 1 borde i förekommande fall

tillgå så, att personal i högre befattningar i första hand rekryterades bland

personal i lägre befattningar inom samma verksamhetsområde. Sålunda borde

t. ex. förste signalister rekryteras bland andre signalister, fotografer bland

fotografibiträden o. s. v. — Rehovet av meteorologer borde i första hand tillgodoses

genom utbildning av härför lämpliga och kvalificerade förste väderleksassistenter.

Den praktiska utbildningen borde äga rum vid flygvapnets

förband och vid statens meteorologisk-hydrografiska anstalts militärmeteoroloi

giska avdelning. I samband med den praktiska utbildningen vid militärmeteorologiska

avdelningen borde väderleksassistenterna beredas möjlighet att

vid högskola inhämta det erforderliga teoretiska, vetenskapliga kunskaps
-

s. 686 Kontrollera mot PDF

686

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

måttet. — Trafikledare borde i viss utsträckning kunna rekryteras bland flygförarutbildade

officerare och underofficerare i reserven. Härigenom öppnades

ävenledes möjligheter att bereda fast anställning och tryggad framtid inom

flygvapnet för sådan reservpersonal, som med åsidosättande av eventuell civil

verksamhet fullgjorde frivillig tjänstgöring under uppsättningsperioden. —

Sjukvårdsförmän borde om möjligt rekryteras bland flygvapnets sjukvårds-;

underbefäl.

Yttranden.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha framhållit, att en särskild

avdelning, avsedd att förbereda personal för anställning såsom signalmeka-

niker, icke vore erforderlig vid yrkesskolorna. Utbildningen i radiotelegrafering,

vilket vore det väsentliga, borde helst ske vid flygvapnet. Förutbildning

i radioteknik samt i monterings- och reparationsarbeten av radiomateriel m. in.

kunde erhållas i nu befintliga avdelningar för radiomontörer, som funnes vid

en del yrkesskolor. — Det vore enligt myndigheternas mening icke lämpligt

att, såsom försvarsutredningen föreslagit, även framdeles rekrytera flygingenjörer

genom direkt anställning av ingenjörsutbildad personal, vilken icke erhållit

någon militär utbildning vid flygvapnet. Blivande flygingenjörer borde

utom i undantagsfall anställas såsom flygingenjörsaspiranter. Under uppsättningsperioden

vore det dock nödvändigt att i viss utsträckning rekrytera flygingenjörerna

genom direkt anställning.

Skolöverstyrelsen har förklarat sig intet ha att erinra mot försvarsutredningens

förslag att inrätta en särskild mekanikerlinje vid landets yrkesskolor

för att åstadkomma ett bättre underlag för rekryteringen av det fast anställda

manskapet.

Försvarsväsendets underbefälsförbund har på anförda skäl föreslagit, att

det fast anställda manskapet skall rekryteras efter samma grunder som vid

armén, d. v. s. den fasta anställningen skulle föregås av anställning över stat

under sex månader med början den 1 oktober.

Medan rekryteringen vid flygvapnet av olika skäl kunde antagas efter

genomförandet av försvarsutredningens förslag bliva försvårad, komme säkerligen

den anställning över stat av ett halvt års varaktighet, som vid armén

skulle föregå den fasta anställningen, att öka rekryteringsfrekvensen vid

armén. Icke minst den omständigheten, att den allmänbildande undervisningen

skulle koncentreras till tiden för anställningen över stat, borde bidraga

härtill.

Tjänsten vid flygvapnet vore mera tekniskt betonad än vid armén. Kraven

på personalen bleve därför förhållandevis höga. Fullgörandet av praktiskteknisk

tjänst förutsatte emellertid enligt förbundets uppfattning en god

allmänbildning, om än speciellt inriktad. En prövning av de anställningssökandes

lämplighet för den fasta anställningen, kombinerad med erforderlig

undervisning och utbildning under längre tid, syntes därför minst lika

motiverad vid flygvapnet som vid någon annan försvarsgren. Den fasta anställningen

vid flygvapnet borde alltså föregås av anställning över stat under

en tid av sex månader, varunder de anställningssökandes allmänna lämplighet

för den fasta anställningen kunde prövas och viss undervisning och utbildning

kunde bedrivas. Härigenom vunnes också den ur civilanställnings
-

s. 687 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210. 687

synpunkt mycket betydelsefulla fördelen, att anställningstiden komme att

utlöpa på våren.

Mot utredningens förslag, att underbefäl i reserven skulle kunna rekryteras

bland avgående fast anställt underbefäl med en tjänstetid av minst fem år

har förbundet icke haft annat att erinra, än att kvalitetsfordringarna lättare

borde kunna upprätthållas, om anställningsvillkoret höjdes från fem till sex

år. — Personal ur yrkesgrenarna flygplan-, vapen- och torpedmekaniker

komme enligt utredningens förslag att i huvudsak vara hänvisad till att följa

den tekniska linjen, d. v. s. åtnöja sig med befordran till överfurir och en —

enligt försvarsutredningens personalstater — mycket begränsad möjlighet att

vinna befordran till mästare. Förhållandet vore icke ägnat att hos det fast

anställda manskapet skapa den arbetsglädje, ambition och framåtanda, som

borde finnas och uppmuntras. — Rekryteringen av underofficerare i reserven

borde äga rum uteslutande bland sådana fast anställda, som genomgått underofficersutbildning

eller reservunderofficerskurs. Därest befordran till reservunderofficer

ändock ansåges böra ifrågakomma för underbefäl i reserven, som

icke genomgått sådan utbildning, borde kravet på antalet fullgjorda repetitionsövningar

nedsättas. Därest, såsom förbundet i annat sammanhang föreslagit,

för inträde såsom underbefäl i reserven krävdes minst sex års tjänst,

borde det vara tillräckligt att för befordran till underofficer av underbefäl

i reserven kräva allenast två i reserven fullgjorda repetitionsövningar. —

Rekryteringen av mästare borde, såsom förbundet i annat sammanhang framhållit,

äga rum uteslutande bland därtill lämpliga överfurirer och alltså i

princip få karaktär av befordran. Enahanda borde vara förhållandet beträffande

rekryteringen av verkmästare, vilka alltså borde utväljas ur den

förhållandevis stora mästargruppen.

Försvarsverkens civila personals förbund har föreslagit, att mästarna i

största utsträckning skola rekryteras bland de yrkesutbildade arbetarna vid

flygvapnets verkstäder. Enligt förbundets mening borde tillträde till den

föreslagna mästarkursen vid flygvapnets tekniska skola stå öppen för välkvalificerade

civila yrkesarbetare vid flygvapnets verkstäder. Fordran för

tillträde till dylik mästarkurs borde företrädesvis vara godkänd genomgång

av den till tekniska skolan anknutna lärlingsskolan och därpå följande yrkespraktik.

1942 års försvar sberedning.

Beredningen har ansett, att mästarna, vilka huvudsakligast komme att

sysselsättas med mekaniskt reparationsarbete, liksom hittills borde rekryteras

även bland yrkesutbildade arbetare m. fl. Med hänsyn till vikten av

att äga tillgång till kunnig, teknisk personal på flygvapnets område syntes

det lämpligt, att de mästare, som icke före tillträdandet av dylik beställning

genomgått kurs vid flygvapnet, bereddes möjlighet att genomgå den specialkurs,

som avsåges att inrättas vid den föreslagna tekniska skolan vid flygvapnet.

Jämväl detta av beredningen förordade rekryteringsförfarande i

fråga om mästarna talade för eu begriinsning av antalet överfurirer.

s. 688 Kontrollera mot PDF

688

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Departements
chefen.

Ehuru förevarande frågor äro av beskaffenhet att kunna av Kungl. Maj:t

avgöras utan riksdagens hörande, har jag för sammanhangets skull ansett

mig böra lämna en närmare redogörelse för desamma. Jag utgår emellertid

från att den slutliga regleringen av rekryteringsfrågorna skall ankomma på

Kungl. Maj:t.

De av försvarsutredningen framställda förslagen synas ägnade att möjliggöra

en förhållandevis god rekrytering av flygvapnets personal. I huvudsak

böra dessa förslag kunna läggas till grund för den fortsatta behandlingen

av förevarande frågor. Särskilt vill jag framhålla önskvärdheten av att vid

yrkesundervisningsanstalter särskilda utbildningslinjer anordnas för dem,

som önska förbereda sig för anställning som flygplan- eller vapenmekaniker.

Såsom chefen för flygvapnet och flygförvaltningen anfört, torde sådana

linjer dock icke böra inrättas för blivande signalmekaniker. Anmärkas må,

att Kungl. Maj:t genom beslut den 28 juni 1941 uppdragit åt chefen för

flygvapnet att verkställa utredning om yrkesutbildning för ynglingar, som

önska anställning vid flygvapnet.

I likhet med försvarsväsendets underbefälsförbund anser jag, att jämväl

vid flygvapnet bör anordnas obligatorisk undervisning i allmänbildande

ämnen, vilken dock om möjligt bör inriktas så, att den blir till direkt nytta

för den tekniska utbildningen. Härtill återkommer jag i det följande.

Ett genomförande av underbefälsförbundets förslag om ett halvt års överstatsanställning

med utbildningen därunder huvudsakligen lagd på allmänbildande

ämnen skulle allvarligt försvåra utbildningsarbetet. Verksamheten

vid flygvapnet måste nämligen i stor utsträckning tillrättaläggas med hänsyn

till flygutbildningen, vilken av flera skäl måste koncentreras till sommarhalvåret,

och rekrytutbildningen måste därför taga sin början på hösten och bedrivas

under vinterhalvåret, vilket medför, att en eventuell prövotid skulle

behöva förläggas till sommarhalvåret. Mot en sådan anordning kunna emellertid

flera skäl anföras. Icke minst ur rekryteringssynpunkt torde det vara

olägligt att låta anställningstiden börja på våren eller försommaren. Den

av utredningen förutsatta prövningen i samband med förutbildning vid

yrkesskolorna synes mig för övrigt bättre lämpad för verkställande av urval

vid rekryteringen.

Jag kan icke dela underbefälsförbundets uppfattning, att befordringsutsikterna

för stammanskapet i de tekniska yrkesgrenarna skulle vara mycket

begränsade. I den av försvarsutredningen föreslagna personalorganisationen

torde i medeltal 15—20 procent av stammanskap tillhörande yrkesgrenarna

flygplan-, vapen- och torpedmekaniker kunna vinna befordran till underofficer.

Av återstoden torde omkring 35 procent kunna vinna befordran till överfurir,

varefter omkring 30 procent av överfurirerna kunna bliva mästare.

Jag finner dessa befordringsutsikter vara förhållandevis gynnsamma.

I annat sammanhang har jag förordat en utredning rörande ingenjörsorganisationen

inom försvarsväsendet, däri inbegripet ingenjörernas rekryteringsoch

anställningsförhållanden. Med hänsyn därtill saknar jag anledning att nu

taga ställning till försvarsutredningens därutinnan framlagda förslag.

s. 689 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

689

I likhet med försvarsutredningen anser jag, att rekryteringen av mästare

i princip bör ske genom befordran av överfurirer. Såväl tjänsteskäl som

omtanke om personalen tala härför. Mästarna komma vid sin tjänsteutövning

vid flera tillfällen att leda viss teknisk tjänst med till förfogande ställd militär

personal. Ehuru denna tjänst icke är av rent militär art är det dock

av betydelse, att mästarna besitta militär rutin. Ur personalsynpunkt är

det betydelsefullt att mästarna rekryteras ur överfurirernas led, emedan befordringsmöjligheterna

för flygvapnets tekniska personal härigenom lämpligt''

avvägas. I den mån så är nödvändigt för att flygvapnets stater skola kunna

fyllas eller av andra skäl böra emellertid mästarna, såsom försvarsutredningen

föreslagit, även i viss utsträckning kunna rekryteras bland civil personal.

Därvid bör i första hand kunna ifrågakomma vid flygvapnet anställd

civil personal i teknisk tjänst. Möjlighet att genomgå mästarkurs bör därför,

såsom försvarsverkens civila personals förbund och försvarsberedningen

föreslagit, hållas öppen för sådana välkvalificerade civila yrkesarbetare vid

flygvapnet, som kunna tänkas komma i fråga för anställning såsom mästare.

Vad beträffar försvarsberedningens uttalande om möjligheterna att begränsa

antalet överfurirer vill jag hänvisa till vad jag tidigare anfört rörande

antalet överfurirsbeställningar vid flygvapnet.

I övrigt finner jag icke skäl till uttalanden i anledning av utredningens

förslag, vilket jag såsom förut nämnts anser mig i huvudsak kunna godtaga.

I. Utbildning.

De värnpliktigas utbildning.

Frågan om de värnpliktigas utbildning, vilken av försvarsutredningen

behandlats å sid. 629 och 630 i betänkandet, torde icke behöva här närmare

beröras, enär ny värnpliktslag, som utarbetats på grundval av försvarsutredningens

förslag, redan antagits av 1941 års riksdag.

Utbildning av fast anställd personal.

Det fast anställda manskapets utbildning.

Stammanskapets utbildning till och med furirsutbildningen förlöper för

närvarande på i stort sätt följande sätt. Antagning till volontär äger

rum på hösten. Efter omkring två månaders rekrytutbildning sker uppdelningen

på yrkesgrenar. Rekryt- och vicekorpralsutbildning äger rum

under första, korpralsutbildning under andra och furirsutbildning under

fjärde anställningsåret. Tredje anställningsåret är skolfritt. Utbildningen

bedrives under vinterhalvåret i huvudsak såsom teoretisk utbildning på

särskilda skolor och under sommarhalvåret i huvudsak såsom praktisk

tjänstgöring vid förband. Gången av utbildningen av manskap tillhörande

yrkesgrenen signalmekaniker avviker något från det här skisserade förloppet.

Utbildningen av manskap tillhörande denna yrkesgren bedrives nämligen

under hela första anställningsåret såsom i huvudsak teoretisk och under hela

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sand. Nr 210. 377 42 44

s. 690 Kontrollera mot PDF

690 Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

andra anställningsåret såsom i huvudsak praktisk utbildning och tjänstgöring

vid förband.

I samband med manskapsutbildningen meddelas undervisning i allmänbildande

ämnen. Den allmänbildande undervisningen leder fram till ett kunskapsmått

i de lästa ämnena, som i stort sett motsvarar godkända vitsord i

fjärde klassen av 5-årig realskola.

Uttagning till grundläggande flygutbildning kan ske tidigast efter omkring

* tre och ett halvt års anställning (alltså efter avslutandet av furirsutbildningens

teoretiska del).

Mellan manskapsutbildningens avslutande och underofficersutbildningens

påbörjande infaller ett skolfritt år, femte anställningsåret.

Manskap, som uttages för vidareutbildning till officer, erhåller den härför

erforderliga allmänbildande undervisningen vid »studentkurs för underbefäl»,

vilken utbildning äger rum under ett eller två vinterhalvår med början tidigast

under sjätte anställningsåret.

Försvarsutredningen.

Försvarsutredningen har framhållit, att utbildningen vid flygvapnet främst

påverkas av personalens uppdelning i flygande personal och markpersonal

samt vapnets utpräglat tekniska natur. Utbildningen av flygande personal å ena

sidan och markpersonal å den andra måste i huvudsak bedrivas var för sig.

Detta förhållande komplicerade utbildningen.

Flygvapnets tekniska natur medförde, att den tekniska utbildningen måste

ägnas den största omsorg. Försvarsutredningen hade i annat sammanhang föreslagit

införande av en ny yrkesgren inom flygvapnets stammanskap, benämnd

trupputbildare och expeditionsbiträden. Härigenom skulle stammanskap tillhörande

yrkesgrenarna flygplan-, signal-, vapen- och torpedmekaniker kunna

frigöras från vissa uppgifter i fråga om vakt- och expeditionstjänst samt

trupputbildning, som tidigare åvilat dem vid sidan av huvuduppgiften, den

tekniska tjänsten. Utbildningen för stammanskap tillhörande dessa tekniska

yrkesgrenar borde i framtiden göras renodlat teknisk. Härigenom särskildes

från anställningens början personal i teknisk tjänst från personal i annan,

mera allmänmilitär tjänst, vilket borde bidraga till att rationalisera manskapsutbildningen

inom flygvapnet. För att ytterligare främja den tekniska utbildningen

vid flygvapnet komme försvarsutredningen i ett senare sammanhang

att föreslå inrättande av en särskild utbildningsanstalt, tekniska skolan,

för utbildning av viss teknisk personal.

Försvarsutredningen har å sid. 630—634 i betänkandet lämnat en detaljerad

redogörelse för huru stammanskapets utbildning borde ordnas. Ur redogörelsen

må här anföras följande:

Försvarsutredningen räknade med att stammanskapet skulle vara användbart

för tjänst i lägre befattningar i krigsförbanden efter ett års utbildning

(signalmekaniker två). För att detta mål skulle kunna ernås, borde hela det

första anställningsåret (för signalmekaniker hela första och halva andra anställningsåret)

tagas i anspråk för grundläggande, teoretisk och praktisk utbildning.

Den praktiska tjänstgöringen vid förband samt undervisningen i

opaginerad Kontrollera mot PDF

(391

Kungl. Maj ds proposition nr 210.

allmänbildande ämnen borde sålunda anstå till andra anställningsåret. Flygvapnet

måste i fred disponera minst en årskurs skolfritt manskap för att kunna

uppsätta beräknat antal flygande divisioner. Det skolfria året under manskapsutbildningen

infölle för närvarande under tredje anställningsåret. Enär

detta av olika skäl vore mindre lämpligt, ansåge utredningen, att manskapsutbildningen

borde äga rum i en följd under de tre första anställningsåren

och att det skolfria året borde infalla under fjärde anställningsåret.

Uttagning av manskap, tillhörande de tekniska yrkesgrenarna, till flygförarutbildning

borde — såsom för närvarande vore fallet — i huvudsak hava

karaktär av belöning åt särskilt dugligt manskap. Det manskap, som uttoges

till sådan utbildning och därigenom överginge till den mera militärt betonade

sidan av tjänsten, borde i regel kunna vidareutbildas till underofficer (eller

officer). Uttagning av manskap, tillhörande yrkesgrenen signalmekaniker,

till flygsignalistutbildning borde äga rum råd flygvapnets signalskola under

där pågående furirskolas sista skede. Flertalet av det manskap, som uttoges

till sådan utbildning, borde kunna vidareutbildas till underofficerare -— ett

mindre antal kunde bliva överfurirer.

Undervisning i allmänbildande ämnen vid flygvapnet bedreves för närvarande

dels i samband med manskapsutbildningen, dels under den grundläggande

flygutbildningen, dels slutligen i anslutning till manskapets utbildning

till underofficer och officer. Denna undervisning borde i princip avpassas

med hänsyn till de fordringar, som främst ur militär synpunkt borde ställas

på befattningshavarna. Officerare och underofficerare borde således besitta

relativt hög allmänbildning, medan fordringarna i detta hänseende kunde

sättas lägre beträffande personal av underofficers tjänsteklass i teknisk tjänst

och ytterligare eftergivas i fråga om personal, som kvarstannade i manskaps

grad. Deltagande i den allmänbildande undervisningen borde därför vara frivilligt.

Den allmänbildande undervisning, som inginge i manskapets utbildning

till underofficer och officer borde, såsom i annat sammanhang anförts, äga

rum vid försvarsväsendets läroverk. Undervisningen vid detta läroverk beräknades

för manskap i allmänhet komma att omfatta, för utbildning till

underofficer två och för utbildning till officer tre klasser. I de olika klasserna

avsåges undervisningen äga rum under vinterhalvåret. De förkunskaper

i allmänbildande ämnen, som erfordrades för inträde i detta läroverks lägsta

klass, inhämtades vid flygvapnet i samband med manskapsutbildningen,

därest de icke inhämtats redan före anställningen såsom volontär. För

manskap ur flygvapnet, som uttagits för utbildning till underofficer, komme

undervisningen vid läroverket i regel att infalla under femte och sjätte anställningsåren.

För stammanskap, som genomgått flygförarutbildning, gällde i viss mån

särskilda synpunkter, I samband med denna utbildning kunde nämligen

personalen i fråga meddelas en relativt omfattande allmänbildande undervisning.

Denna undervisning borde tillrättaläggas så, att eleverna bibringades

erforderliga förkunskaper för att kunna intagas direkt i läroverkets näst lägsta

klass. Utbildningen vid läroverket skulle i så fall för kategorien flygförarutbildat

stammanskap, som skulle utbildas till underofficer, i regel kunna begränsas

till det vinterhalvår, som infölle under femte anställningsåret. För

stammanskap ur flygvapnet, som uttagits för vidareutbildning till officer,

vore flygförarutbildning obligatorisk. Försvarsutredningen räknade med att

begränsad studentexamen av denna personalkategori i regel skulle kunna avläggas

efter två vinterhalvårs studier vid läroverket i stället för efter tre,

vilket beräknats vara erforderligt för manskap i allmänhet. Dessa båda vinter

halvår skulle i så fall i regel infalla under femte och sjätte anställningsåren.

s. 692 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

692 Kungl. May.ts proposition nr 210.

Schematisk framställning av den av försvarsutredningen föreslagna gången

för utbildning av stammanskap återfinnes i å sid. 633 i betänkandet intagen

tablå.

Yttranden.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha framhållit, att de av försvarsutredningen

framförda synpunkterna på den allmänbildande undervisningen

i samband med manskapsutbildningen helt överensstämde med myndigheternas

åsikt. Den tekniska personalen borde så långt möjligt specialutbildas

för teknisk tjänst. Det vore främst yrkesskicklig, praktisk och arbetande

teknisk personal, som flygvapnet hade behov av. Skulle den tekniska

personalen erhålla underofficersutbildning (mötsvarande undervisning i

allmänbildande ämnen), vore det sannolikt, att dess intressen för själva det

tekniska arbetet skulle minskas, vilket vore en bestämd nackdel.

Försvarsväsendets underbefäls förbund har framhållit, att förbundet i

princip icke hade något att erinra mot försvarsutredningens förslag att utbildningen

av stammanskap tillhörande de tekniska yrkesgrenarna i framtiden

borde göras renodlat teknisk. Det vore emellertid nödvändigt att den tekniska

utbildningen gjordes mera omfattande än försvarsutredningen föreslagit.

Förutsättningen för att den fast anställde skulle kunna tillgodogöra sig den

tekniska utbildningen vore enligt förbundets uppfattning, att han besutte ett

relativt stort allmänbildningsmått. I den män den nyanställdes allmänbildande

kunskaper icke vore tillräckliga för att den militära eller militär-tekniska utbildningen

skulle kunna inhämtas, vore det nödvändigt att införa en del allmänbildande

undervisning före påbörjandet av annan utbildning. Fordringarna

på den i teknisk tjänst sysselsatta personalen kunde icke så eftergivas,

att undervisningen i allmänbildande ämnen gjordes frivillig.

1942 års för svar sberedning.

Beredningen har framhållit, att det såväl ur personal- som tjänstesynpunkt

syntes vara av stor betydelse, att den allmänbildande undervisningen

icke eftersattes i flygvapnets manskapsskolor. Beredningen kunde således

icke dela försvarsutredningens. av chefen för flygvapnet understrukna mening,

att fordringarna i detta hänseende kunde i stor utsträckning eftergivas

beträffande personal i manskapsgrad. Enär underbefälsförbundets förslag

att allmänbildande undervisning borde införas före påbörjandet av annan

utbildning och att härför inrättades ett provhalvår vid flygvapnet liksom

vid armén syntes komma att medföra vissa svårigheter för flygvapnet med

hänsyn till behovet av i praktisk tjänst utbildat manskap vid flygförbanden,

inskränkte sig beredningen till att föreslå, att frågan toges under närmare

övervägande.

Jag har tidigare framhållit, att någon egentlig underbefälstjänst av samma

slag som exempelvis vid armén icke förekommer för flygvapnets stammanskap

i teknisk tjänst. Flygvapnet har behov av yrkesskickligt och praktiskt

s. 693 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

693

stammanskap i de tekniska yrkesgrenarna. Fordringarna på lämplighet för

tjänstgöring såsom instruktörer och förmän komma för denna personalkategori

i andra hand. Jag finner med hänsyn härtill försvarsutredningens förslag

rörande utbildningen ägnat att läggas till grund för den vidare prövningen

av frågan om manskapsutbildningen vid flygvapnet. I likhet med försvarsberedningen

anser jag emellertid, att den allmänbildande undervisningen i

manskapsskolorna icke bör eftersättas. Jag ansluter mig därför i denna fråga

till försvarsväsendets underbefälsförbunds förslag att undervisningen i fråga

bör vara obligatorisk.

Utbildning till underofficer.

Utbildningen till underofficer på stat omfattar för närvarande utbildning

vid flygvapnets underofficersskola under två på varandra följande

vinterhalvår samt praktisk utbildning vid förband eller verkstad under mellanliggande

sommarhalvår. Utbildningen vid underofficersskolan, som omfattar

två årskurser (en äldre och en yngre kurs), påbörjas tidigast under sjätte anställningsåret

och omfattar såväl militära som allmänbildande ämnen. Underofficersexamen

avlägges tidigast under sjunde anställningsåret.

Enligt 1936 års försvarsbeslut avsågs behovet av underofficerare i

flygvapnets reserv skola fyllas genom antagning-av furirer eller förutvarande

furirer, som antingen fullgjort fordringarna för befordran till sergeant

vid flygvapnet eller genomgått flygförarutbildning och därefter under minst

två år fullgjort flygtjänstgöring vid flygvapnet. Någon särskild utbildning

till underofficer i flygvapnets reserv förekommer därför för närvarande icke

vid flygvapnet.

Försvarsutredningen har ansett, att utbildningen vid underofficersskolan

skulle kunna avsevärt förkortas därigenom att den allmänbildande undervisningen

utbrötes ur underofficersskolan och förlädes till ett för försvarsgrenarna

gemensamt läroverk. Utbildningen vid underofficersskolan kunde

nämligen därigenom helt inriktas på militära ämnen och övningsgrenar. Försvarsutredningen

räknade med att flygvapnets underofficersskola skulle

kunna begränsas till att omfatta allenast en årskurs samt att utbildningstiden

vid skolan skulle kunna minskas till omkring 8 månader i stället för såsom

nu sammanlagt omkring 12. Utbildningen vid underofficersskolan borde

lämpligen förläggas till tiden oktober—maj. Därest särskild praktisk utbildning

ansåges böra inläggas i utbildningen, syntes denna böra äga rum

under sommarhalvåret närmast före utbildningen vid underofficersskolan.

Den omläggning av manskapsutbildningen, som utredningen i det föregående

föreslagit, komme att medföra, att underofficersexamen kunde avläggas

tidigast sjätte anställningsåret.

Det avsevärt ökade behov av underofficerare i reserven, som förelåge i

den av försvarsutredningen föreslagna flygvapenorganisationen, måste i

första hand fyllas genom rekrytéring bland stammanskap, som genomgått

utbildning till underofficer i flygvapnets reserv. En särskild reservunder
-

s. 694 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

694 Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

officersutbildning borde sålunda, så snart ske kunde, organiseras vid flygvapnet.

Remissmyndigheterna ha i huvudsak icke haft något att erinra mot vad

försvarsutredningen föreslagit beträffande utbildningen till underofficer på

stat och till reservunderofficer.

Icke heller jag har något att erinra mot försvarsutredningens förslag till

ordnande av utbildningen vid underofficersskolan. Utbildningen bör emellertid

icke nu definitivt fastlåsas till sin omfattning, utan möjlighet bör hållas

öppen att vidtaga de jämkningar, vartill erfarenheterna kunna föranleda.

I likhet med utredningen anser jag, att en särskild reservunderofficersutbildning

så snart ske kan bör organiseras vid flygvapnet.

Utbildning till officer (utom i intendentur befattning).

Utbildning till officer på stat vid flygvapnet försiggår för närvarande

på i stort sett följande sätt.

Antagning till officersaspirant sker —- utom beträffande stammanskap, som

uttagits för vidareutbildning till officer på stat — på våren. Omkring den

1 juli påbörjas aspirantskolan, som omfattar omkring 10 månaders utbildning

och som omedelbart åtföljes av omkring 6 månaders grundläggande flygslagsutbildning,

1. perioden, vid flottilj. Andra vinterhalvåret infaller kadettskolans

1. årskurs och tredje sommarhalvåret grundläggande flygslagsutbildning,

2. perioden, vid flottilj. Utbildningen avslutas med kadettskolans 2. årskurs,

och antagning till officer (fänrik) äger rum på våren fjärde utbildningsåret.

Stammanskap, som uttagits för vidareutbildning till officer, antages såsom

officersaspirant efter avlagd begränsad studentexamen, d. v. s. på försommaren.

Därefter sammanfaller utbildningen i stort sett med utbildningen för den årskurs

aspiranter, som senast genomgått aspirantskola. Antagning till officer

(fänrik) kan ske under åttonde eller nionde anställningsåret.

Utbildning till officer i flygvapnets reserv äger för närvarande rum

på i stort sett följande sätt.

Antagning till reservofficersaspirant, utbildning vid aspirantskola samt

grundläggande flygslagsutbildning, 1. perioden, sker enligt de grunder, som

ovan angivits för officersaspirant. Under andra vinterhalvåret äger uppehåll

rum i utbildningen. Reservofficersaspiranten har då möjlighet att fortsätta

eventuellt påbörjad civil utbildning eller på annat sätt ägna sig åt civil verksamhet.

Under tredje sommarhalvåret infaller en reservofficerskurs på omkring

4 månader, omedelbart åtföljd av grundläggande flygslagsutbildning,

2. perioden, omfattande omkring 2 månader. Det tredje vinterhalvåret är liksom

andra vinterhalvåret fritt från militär utbildning. Antagning till officer

(fänrik) i flygvapnets reserv äger rum på våren fjärde utbildningsåret.

Försvarsutredningen har ansett erfarenheterna av den nuvarande utbildningen

till officer på stat vara goda och därför icke funnit anledning föreslå

någon ändring i utbildnings förloppet. Den omläggning av manskapsutbild
-

s. 695 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 210.

695

ningen, som utredningen i det föregående föreslagit, komme emellertid att

medföra, att stammanskap, som uttagits för vidareutbildning till officer, i

bästa fall kunde antagas till fänrik redan under sjunde anställningsåret.

Keservofficerare inginge i relativt stor utsträckning i krigsflygförbanden.

Detta innebure, att reservofficerare ur beredskapssynpunkt i fred måste bibringas

en grundlig och befästad utbildning. Den nuvarande utbildningstiden

medgåve icke detta. Särskilt vore flygslagsutbildningen — omfattande 8

månader — alltför kort. För att bibringa personalen en tillfredsställande flygslagsutbildning

erfordrades en utbildningstid av minst 12 månader. Med

anledning härav borde tiden för utbildning till reservofficer utökas med 4

månader från nuvarande 22 till 26 månader. Flygslagsutbildningen borde

uppdelas i två perioder om vardera 6 månader. Av dessa borde den första -—

såsom för närvarande vore fallet — infalla omedelbart efter avslutad aspirantskola.

Den andra perioden däremot borde, beroende på vederbörandes

civila utbildning och verksamhet, infalla antingen under andra eller tredje

vinterhalvåret.

Försvarsväsendets underbefäls förbund har anfört, att det syntes önskvärt,

att därtill lämpligt flygförarutbildat manskap, som icke kvarstode i anställning

på aktiv stat, kunde erhålla utbildning till reservofficer. Den för övriga

aspiranter avpassade utbildningslinjen syntes emellertid föga lämplig härför.

Det kunde av denna anledning ifrågasättas, om icke reservofficersutbildningen

för de fast anställda borde begränsas att omfatta endast genomgång av den

föreslagna reservofficerskursen.

I likhet med försvarsutredningen finner jag erfarenheterna från den nu- Departementsvarande

officersutbildningen vid flygvapnet goda. Jag anser mig därför icke chefen.

böra ifrågasätta ändrade grunder för denna utbildningsverksamhet.

Den av försvarsutredningen föreslagna förlängningen av utbildningen till

officer i flygvapnets reserv finner jag mig böra biträda.

Jag vill emellertid framhålla, att det bör ankomma på Kungl. Maj:t och i

vissa fall försvarsgrenschefen att vidtaga de jämkningar beträffande officersutbildningen

vid flygvapnet, vartill erfarenheterna framdeles kunna föranleda.

Försvarsväsendets underbefälsförbunds förslag, att flygförarutbildat manskap,

som icke kvarstår i anställning på aktiv stat, skall kunna utbildas till

officer i reserven, finner jag mig kunna biträda. Fn förutsättning är, att vederbörande

är lämplig härför samt uppfyller de fordringar i allmänbildningshänseende,

som uppställas för antagning till reservofficersaspirant.

Utbildning till officer i intendenturbefattning

Officerare på stat i intendenturbefattning ha hittills, såsom i

det föregående framhållits, rekryterats från andra försvarsgrenar. Särskild

utbildning av denna personalkategori har därför icke varit anordnad vid

flygvapnet.

Kurs för utbildning av officerare i intendenturbefattning i flygvapnets

reserv har varit anordnad vid ett tillfälle.

s. 696 Kontrollera mot PDF

696

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Försvar sutredningen har icke ansett behovet av officerare på stat i intendenturbefattning

vara av den storleksordning, att det motiverade anordnande

av en regelbundet återkommande utbildning av sådan personal. Utbildning

av officerare på stat eller av officerare i reserven i intendenturbefattning,

vilka avsåges skola överföras till officerare på stat i intendenturbefattning,

borde därför anordnas från fall till fall.

Rekryteringen av officerare i intendenturbefattning i flygvapnets reserv

borde säkerställas genom utbildning av sådan personal inom flygvapnet.

Denna utbildning borde, vad utbildningstidens längd, periodindelning m. m.

beträffade, i stort sett kunna givas samma förlopp som för närvarande tilllämpades

för övriga officerare i reserven.

Remissmyndigheterna ha icke haft något att erinra mot försvarsutredningens

förevarande förslag.

Departements- I likhet med försvarsutredningen anser jag, att utbildning till officer på

chefen- sta.t i intendenturbefattning bör anordnas från fall till fall. Jag biträder

likaledes utredningens förslag att utbildning av officer i intendenturbefattning

i flygvapnets reserv bör äga rum inom flygvapnet. Bestämmelser för

utbildningen torde böra fastställas av Kungl. Maj:t efter förslag av chefen för

flygvapnet.

Utbildning till flygingenjör i reserven.

Utbildning till flygingenjör i reserven försiggår för närvarande på i stort

sett följande sätt.

Antagning till flygingenjörsaspirant äger rum på våren. För sådan antagning

erfordras att bland annat vara antagen till ordinarie studerande vid

teknisk högskola, samt att ha följt undervisningen därstädes under minst

första årskursen. Omkring den 1 juli påbörjas en aspirantskola på omkring

10 månader, omedelbart åtföljd av omkring 4 månaders grundläggande

flygslagsutbildning vid flottilj. Under påföljande vinterhalvår bedrivas

studier vid teknisk högskola. Under det tredje sommarhalvåret infaller en

ingenjörskurs vid central flygverkstad på omkring 3 månader. Under det

därpå följande vinterhalvåret bedrivas ånyo studier vid teknisk högskola. På

sommaren fjärde utbildningsåret tjänstgör flygingenjörsaspiranten under omkring

3 månader i biträdande ingenjörsbefattning vid flottilj. Förordnande

till flygingenjör i flygvapnets reserv kan därefter äga rum, under förutsättning

att studierna vid teknisk högskola avslutats och civilingenjörsexamen

avlagts.

Försvarsutredningen har framhållit, att erfarenheterna från den nuvarande

utbildningen till flygingenjör i reserven vore goda, varför försvarsutredningen

icke ansåge sig böra föreslå någon ändring härutinnan. Därest emellertid

krav skulle komma att uppstå på att huvuddelen av värnpliktstjänstgöringen

skulle vara fullgjord före påbörjandet av studierna vid teknisk högskola,

kunde en omläggning av flygingenjörsaspiranternas utbildning i denna riktning

sannolikt ske utan allvarligare olägenheter.

s. 697 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210. 697

Under utbildningen vid teknisk högskola borde fly gingen jörsaspir ant åtnjuta

samma förmåner, som utredningen föreslagit för mariningenjörskadett.

Såsom jag i tidigare sammanhang anfört, har jag för avsikt att föranstalta

om utredning rörande försvarsväsendets ingenjörsorganisation. Jag förutsätter,

att därvid även upptages frågan om flygingenjörernas rekrytering och

utbildning. I avvaktan på nämnda utredning anser jag mig icke för närvarande

kunna taga ställning till föreliggande av försvarsutredningen framlagda

förslag.

Utbildning till mästare och verkmästare.

Enligt nu gällande bestämmelser förekommer icke någon särskild utbildning

av den personal, som avses till antagning såsom mästare.

Försvarsutredningen har anfört, att mästarna måste vara väl förtrogna med

den materiel, de skola handhava. De borde därjämte kunna tjänstgöra såsom

instruktörer i den tekniska utbildning, som ägde rum vid flottiljerna. Eörsvarsutredningen

ansåge därför, att en särskild »mästarkurs» borde anordnas

vid flygvapnet. Kursen, som borde förläggas till flygvapnets tekniska skola,

borde lämpligen omfatta omkring ett vinterhalvårs- utbildning och infalla

under 8:e—10:e anställningsåren.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha framhållit, att utbildningstiden

vid den tekniska skolans mästarkurs borde ökas till omkring 12 månader.

Liknande uppfattning har uttalats av försvarsväsendets underbefälsförbund.

Svenska under officersförbundet har anfört, att det syntes lämpligt att jämväl

inrätta en kurs för utbildning av mästare till verkmästare. Kursen borde

benämnas verkmästarkurs.

Civilmilitära tjänstemannaföreningen i Sverige har föreslagit, att mästarkurs

för överfurirer skall påbörjas under personalens 7:e anställningsår, givas

en varaktighet av ungefär V/s år samt organiseras så, att eleverna i olika

yrkesgrenar bibringas ett kunskapsmått, närmast motsvarande godkänd verkmästarutbildning

vid tekniska institut.

Det vore, enligt vad förbundet vidare anfört, ur rekryteringssynpunkt synnerligen

betydelsefullt att de blivande mästarna och verkmästarna bibringades

den för dessa beställningar erforderliga utbildningen vid en icke alltför sen

tjänste- och levnadsålder i förhållande till eleverna i den rent militära underofficersutbildningen;

detta även för att utbildningen lättare skulle kunna tillgodogöras.

Liksom utbildningen i underofficersskolan i ett sammanhang

bibringade erforderlig kompetens för befordran till samtliga underofficersgrader

(med behörig komplettering för den speciella förvaltartjänsten), borde

principiellt samma skäl och behov föreligga härför för den tekniska personalens

utbildning. Behovet av ett visst antal överfurirer i ständig praktisk

tjänstgöring kunde tillgodoses med lämpligt avvägda bestämmelser om skyl
-

Departements•

cliefen.

s. 698 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

698 Kungl. Maj ds proposition nr 210.

dighet för sålunda utbildad personal att kvarstå i tjänst vid flygvapnet viss

tid efter genomgången utbildning.

Försvarsutredningens förslag synes vara i stort sett väl avvägt, ehuru

jämkningar däri givetvis kunna visa sig erforderliga. Sålunda synas de i

remissyttrandena anförda skälen för en förlängning av mästarkursen böra beaktas.

Kursen torde i enlighet med chefens för flygvapnet och flygförvaltningens

förslag böra givas en längd av omkring 12 månader. Enär erfarenheter

saknas rörande den här avsedda utbildningen, kunna givetvis även

andra jämkningar i försvarsutredningens förslag visa sig erforderliga. Den

närmare prövningen av dessa frågor torde böra ankomma på Kungl. Maj:t

eller i förekommande fall chefen för flygvapnet.

Det ringa antalet verkmästare gör det knappast nödvändigt att, såsom

svenska underofficersförbundet föreslagit, anordna en särskild verkmästarkurs.

Den utbildning av verkmästare, som bedömes erforderlig, torde på

ändamålsenligaste sätt kunna anordnas från fall till fall.

Fortsatt underofficers- och officersutbildning.

Den vidareutbildning av underofficerare, som för närvarande

äger rum inom flygvapnet, inskränker sig i huvudsak till utbildning av förrådsförvaltare

och köksföreståndare.

Vidareutbildning av officerare äger för närvarande i huvudsak

rum vid vapen-, signal-, fotografi- och navigationsofficerskurser samt vid flygkrigshögskolan.

Försvarsutredningen har föreslagit, att utbildningen av förrådsförvaltare

även i fortsättningen skall äga rum inom flygvapnet. Då enligt försvarsutredningens

förslag befattningen såsom köksföreståndare under de närmaste åren

borde bestridas av civilmilitär personal, borde utbildning av underofficerare

till köksföreståndare tills vidare icke äga rum.

Tillkomsten av befattningarna såsom stationsavdelningschef och flottiljkassör

medförde behov av särskilda utbildningskurser för dessa befattningshavare.

Utbildning till stationsavdelningschef borde äga rum vid »flygstationsmästarkurs».

Till denna kurs borde i regel beordras flygförarutbildad

underofficer, som avslutat sin flygtjänstgöring och vore lämplig för att bestrida

befattningen såsom stationsavdelningschef. Efter avslutad kurs borde

följa några års tjänstgöring såsom stationsunderofficer, innan befordran till

flygstationsmästare ägde rum. Kursen borde förläggas till flygvapnets

tekniska skola.

Utbildning av underofficerare till flottiljkassörer borde lämpligen kunna

ske vid inom armén anordnade utbildningskurser för motsvarande personal ur

armén.

Vidareutbildning av officerare borde ske enligt nu gällande grunder. Den

lägre tekniska utbildningen — t. ex. vapen-, signal- och fotografiofficerskurser

s. 699 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 210. 699

— borde lämpligen förläggas till flygvapnets tekniska skola, medan motsvarande

högre utbildning borde förläggas till flygkrigshögskolan.

Remissmyndigheterna ha icke haft något att erinra mot försvarsutredningens

ifrågavarande förslag.

Jag anser i likhet med försvarsutredningen, att underofficerare vid flygvapnet

böra vidareutbildas till förrådsförvaltare, stationsavdelningschefer och

flottiljkassörer. Utbildningen bör i huvudsak anordnas på sätt utredningen

föreslagit.

Mot försvarsutredningens förslag i vad avser vidareutbildning av officerare

har jag intet att erinra.

Flygövningarnas omfattning.

Försvarsutredningen har framhållit, att flygutbildningens och därmed flygövningarnas

omfattning främst bestämdes av fordringarna på beredskap,

fordringarna på den enskilde individens färdighet samt den flygande personalens

antal.

Ur beredskapssynpunkt borde två övningsdivisioner per flottilj ständigt

vara organiserade i fred. Dessa divisioners utbildning måste stå på en hög

nivå. Med hänsyn härtill måste omfattande flygövningar bedrivas vid övningsdivisionerna.

Utvecklingen på flygteknikens område medförde även, att flygövningarna

numera måste göras betydligt mera omfattande än tidigare för att

ett visst bestämt utbildningsmål skulle kunna uppnås.

Det antal flygtimmar, som enligt försvarsutredningens mening borde anslås

för utbildning av och Övningar för olika kategorier av flygande personal, för

att den enskilde individens färdighet skall kunna tillgodoses och underhållas,

framgår av en å sid. 639 i betänkandet intagen tabell.

Utöver den flygtid, som sålunda erfordras för personalens utbildning, tillkommer,

enligt vad utredningen vidare framhållit, visst behov av flygtimmar

för sambandsflygning (för armén) och målflygning. Det sammanlagda flygtidsbehovet

för hela flygvapnet per år har av utredningen beräknats till 167,100

flygtimmar. Behovet härutöver av flygtid för målflygning för arméns och

marinens räkning har angivits under rubriken Övriga frågor.

Remissmyndigheterna ha lämnat försvarsutredningens förevarande förslag

utan erinran.

Jag ansluter mig till de av försvarsutredningen framförda synpunkterna

på flygövningarnas omfattning. Det sammanlagda årliga flygtidsbehovet för

hela flygvapnet, med undantag för flygtid för målflygning för arméns och

marinens räkning, beräknar jag till omkring 167,000 flygtimmar.

J. Utbildningsanstalter.

Enligt nuvarande organisation finnas följande särskilda utbildningsanstalter

vid flygvapnet:

Departements
chefen
-

Departements
chefen.

s. 700 Kontrollera mot PDF

700

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

en flygkrigsskola, direkt underställd chefen för flygvapnet och förlagd till

Ljungbyhed och Eslöv (flygreservskolan);

en underofficersskola, förlagd i anslutning till Västmanlands flygflottilj

(Fl);

en provisoriskt organiserad signalskola, förlagd i anslutning till Västmanlands

flygflottilj (Fl); samt

en flygkrigshögskola, direkt underställd chefen för flygvapnet och förlagd

till Stockholm.

Enligt 1936 års försvarsbeslut skulle dessutom finnas en bomb- och skjutskola,

som skulle förläggas i anslutning till en av flottiljerna. Denna utbildningsanstalt

har emellertid hitintills icke blivit organiserad.

Krigsflygskolan (F 5).

Flygkrigsskolan är för närvarande organiserad på chef, stab, kadettskola,

aspirantskola, flygreservskola, stationsavdelning och truppdivision samt förlagd

med huvuddelen till Ljungbyhed och med flygreservskolan till Eslöv.

F ör svar sutredningen.

Beträffande flygkrigsskolans organisation har försvarsutredningen —

såsom i annat sammanhang närmare omförmäles — föreslagit, att kadettskolan

skall utbrytas ur skolan och förläggas till annan plats. Efter denna

organisationsändring komme flygkrigsskolan att få karaktären av ren flygskola.

På grund härav och för att särskilja flygkrigsskolan från civila flygskolor

borde dess benämning ändras till »krigsflygskolan».

Chefen för krigsflygskolan vore med avseende på ansvar och arbetsbörda

likställd med flottiljchef och borde därför i likhet med flottiljchef tillhöra

lönegraden Oa 6 och i regel vara överste.

Krigsflygskolans stab borde, såsom nu vore fallet, organiseras i huvudsaklig

överensstämmelse med fredsflottiljstab.

Aspirantskolan borde, enligt försvarsutredningens beräkningar, vid fullt

uppsatt flygvapen årligen kunna färdigutbilda omkring 45 officersaspiranter,

25 reservofficersaspiranter, 2 flygingenjörsaspiranter och 25 underbefäl. Sammanlagda

antalet inryckande elever borde med hänsyn till avgång under utbildningen

beräknas till omkring 150. Chefen för aspirantskolan borde vara

regementsofficer. Skolan borde bestå av en stabsavdelning och en skolavdelning.

Flygreservskolans förläggning till Eslöv vore provisorisk. Ur organisatorisk

och ekonomisk synpunkt borde flygreservskolan, så snart ske kunde,

förläggas till Ljungbyhed. Årskurserna vid flygreservskolan komme emellertid

under uppsättningsperioden att bliva av betydande omfattning. Utredningen

hade beräknat, att medeltalet elever för de olika årskurserna, när

dessa vore som störst, komme att uppgå till omkring 100. Med hänsyn till

att även utbildningsverksamheten vid aspirantskolan under motsvarande tidsperiod

komme att vara mycket omfattande, borde flygreservskolans överflyttning

till Ljungbyhed därför anstå till efter uppsättningsperiodens slut.

s. 701 Kontrollera mot PDF

701

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Flygreservskolan borde vid fullt uppsatt flygvapen kunna utbilda omkring

35 värnpliktiga flygförare (reservflygare) per år. Antalet inryckande elever

borde med hänsyn till avgång under utbildningen beräknas till omkring

50. Chefen för flygreservskolan borde vara kapten. Skolan borde i övrigt,

i likhet med aspirantskolan, bestå av en stabsavdelning och en skolavdelning.

Krigsflygskolan borde förutom chef, stab, aspirantskola och flygreservskola

bestå av en flygstation och en specialdivision. Dessa båda senare organ

motsvarade och hade i huvudsak samma funktioner som de i den nuvarande

flygkrigsskolan ingående stationsavdelningen respektive truppdivisionen.

Ffygstationen borde bestå av två stationsavdelningar, en större, avsedd att

huvudsakligen betjäna aspirantskolan, och en mindre, avsedd att huvudsakligen

betjäna flygreservskolan. Chefen för flygstationen borde vara kapten.

Vid specialdivisionen borde allt manskap (stammanskap och i tjänst

varande värnpliktiga) vid krigsflygskolan redovisas. Detta innebure, att

specialdivisionen vid krigsflygskolan komme att bliva betydligt större än

specialdivisionerna vid flottiljerna (flygbaskåren). På grund härav borde

chefen för specialdivisionen, i likhet med chefen för den nuvarande truppdivisionen,

vara regementsofficer.

Försvarsutredningen har å sid. 641 och 643 i betänkandet lämnat detaljerade

uppgifter rörande krigsflygskolans personalbehov, varjämte å sid. 642

intagits en sammanställning därav. Av uppgifterna framgår, att utredningen

räknat med att omkring en tredjedel av behovet av flyglärare skulle kunna fyllas

med officerare i reserven och värnpliktiga (reservflygare), vilka fullgöra

frivillig tjänstgöring. Därest brist på sådan personal skulle uppstå, har behovet

avsetts skola täckas genom kommenderad personal ur flottiljerna.

Behovet av fast anställd militär personal har med hänsyn härtill av utredningen

beräknats till, förutom chef (regementsofficer),

36 officerare (2 majorer, 10 kaptener, 16 löjtnanter och 8 fänrikar);

38 underofficerare (2 förrådsförvaltare, 1 flottiljkassör, 2 flygstationsmästare,

13 fanjunkare och 20 sergeanter); samt

210 fast anställda i manskapsgrad (27 överfurirer, 82 furirer, 37 korpraler

samt 64 vicekorpraler och meniga).

Såsom pensionerad personal i arvodesbefattning ha i beräkningarna upptagits

1 officer och 2 underofficerare.

Den civilmilitära personalen på stat har beräknats till 1 flygingenjör av 1.

graden, 1 flygingenjör av 2. graden, 1 flygläkare av 1. graden samt 11 andra

befattningshavare.

Försvarsutredningen har anfört, att beräkningarna vore baserade dels på

den av utredningen föreslagna organisationen, dels på det förhållandet att

ur krigsflygskolan skulle utgå viss personal för uppsättning av basförband

samt av Södra och Västra flygbasområdesstaberna.

Y ttr anden.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha föreslagit, att chefen för

krigsflygskolan, i likhet med vad som föreslagits i fråga om flottiljchef,

s. 702 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

702 Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

skall hänföras till lönegraden Öb 1. Myndigheterna ha vidare framhållit,

att behovet av lärarkraft för den tekniska utbildningen vid krigsflygskolan

vore mindre väl tillgodosett i den av försvarsutredningen föreslagna personalorganisationen

för utbildningsanstalten i fråga.

För svar sväsendets eivilmiliiära ingenjörers förbund har föreslagit, att krigsflygskolan

skall utöver de av försvarsutredningen beräknade flygingenjörerna

tillföras ytterligare en flygingenjör av 1. graden, avsedd att handhava undervisningen

i tekniska ämnen vid skolan. - De två flygingenjörer, som av försvarsutredningen

föreslagits skola ingå i krigsflygskolan, syntes enligt förbundets

mening komma att helt krävas för flygmaterielens underhåll, skötsel

och vård.

Samma förslag har framförts av svenska teknologföreningen.

I likhet med försvarsutredningen anser jag, att krigsflygskolan (F 5) bör

organiseras på chef, stab, aspirantskola, flygreservskola, flygstation och

specialdivision. Jag vill emellertid framhålla lämpligheten av att organisationen

icke här i detalj fixeras; av praktiska skäl bör det ankomma på Kungl.

Maj:t att vidtaga de mindre ändringar i krigsflygskolans organisation, som

kunna finnas behövliga.

Av skäl som jag tidigare anfört i samband med behandlingen av frågan

om flottiljchefs löneställning kan jag icke biträda chefens för flygvapnet och

flygförvaltningens förslag att höja chefens för krigsflygskolan löneställning

till lönegraden Öb 1.

Såsom i remissyttrandena framhållits, torde behovet av lärarpersonal för

den tekniska undervisningen vid krigsflygskolan vara mindre väl tillgodosett

i den av försvarsutredningen föreslagna organisationen. Jag anser därför,

att krigsflygskolan bör tillföras en flygingenjör av 1. graden med huvudsaklig

uppgift att handhava den tekniska undervisningen vid krigsflygskolan.

I övrigt har jag intet att erinra mot försvarsutredningens förslag rörande

personalen vid krigsflygskolan. Jag beräknar alltså personalbehovet i enlighet

med försvarsutredningens förslag, dock att bland den civilmilitära personalen

bör upptagas ytterligare en flygingenjör av 1. graden.

Flygkadettskolan (F 20).

Flygvapnets kadettskola ingår för närvarande tillsammans med aspirantskolan

i flygkrigsskolans till Ljungbyhed förlagda huvuddel.

För sv ar sutredningen.

Försvarsutredningen har framhållit, att årskurserna vid kadett- och aspirantskolan

i samband med den forcerade utbildningen under flygvapnets uppsättningsperiod

komme att successivt öka till att omfatta, för kadettskolan

omkring 140 och för aspirantskolan i medeltal omkring 160 elever. Även vid

fullt uppsatt flygvapen komme elevantalet att vara betydande, nämligen vid

kadettskolan omkring 100 och vid aspirantskolan i medeltal omkring 120.

Dessa skolors sammanlagda utbildningsverksamhet, särskilt flygverksam
-

s. 703 Kontrollera mot PDF

703

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

heten, konime därför i framtiden att bliva av sådan omfattning, att allvarliga

svårigheter skulle uppstå att på ett tillfredsställande sätt organisera och

leda utbildningen. Luftrummet i anslutning till förläggningsplatsen konnne

bland annat icke att kunna upptaga den flygfrekvens, som följde med det

stora elevantalet. Det allvarligaste vore emellertid, att det trånga luftutrymme,

som stode till buds vid förläggning av dessa båda skolor till en och samma

plats, komme att menligt inverka på flygsäkerheten med därav följande ökade

risker för förlust av personal och materiel. På grund härav kunde kadett- och

aspirantskolorna i fortsättningen icke längre vara förlagda till samma plats.

Erfarenheterna från tjänsten vid kadettskolan hade givit vid handen, att

svårigheter förelåge att på den nuvarande förläggningsplatsen, Ljungbyhed,

tillgodose behovet av kvalificerade lärare, såväl militära som civila. Sådana

kvalificerade lärare kunde lättast erhållas, om kadettskolan förlädes till närheten

av Stockholm. Ur ekonomisk synpunkt innebure det stora fördelar att

förlägga kadettskolan i anslutning till en flottilj, emedan härmed skulle följa

icke oväsentliga besparingar i flygvapnets byggnads- och administrationskostnader.

Efter verkställda undersökningar hade. försvarsutredningen stannat för

att kadettskolan borde förläggas i anslutning till Upplands flygflottilj (F 16),

vilken av utredningen föreslagits skola förläggas vid Ärna utanför Uppsala.

I samband med förflyttningen från Ljungbyhed borde kadettskolans benämning

ändras till »flygkadettskolan».

Flygkadettskolan borde bestå av chef, stabsavdelning, skolavdelning och

stationsavdelning.

Chefen för flygkadettskolan borde vara regementsofficer.

Elevantalet vid fullt uppsatt flygvapen har beräknats till, under vinterhalvåret

på officerskurser sammanlagt omkring 100 och under sommarhalvåret på

reservofficerskurs omkring 30.

Chefen för flygkadettskolan borde lyda direkt under chefen för flygvapnet

utom i vad rörde förläggning, förplägnad och sjukvård, i vilka avseenden han

borde lyda under chefen för F 16. Den flygmateriel, som erfordrades för flygkadettskolans

övningar, borde ställas till förfogande av chefen för F 16. Materielvården

borde åvila F 16 utom beträffande klargöring och dagligt underhåll

av utlämnad materiel, som borde åvila flygkadettskolan. På grund av den

ökade belastning, som vården av den för flygkadettskolan avsedda materielen

komme att medföra vid F 16 flottiljverkstad, borde flottiljen tillföras särskild

personal, nämligen 1 flygingenjör och 1 arbetsförman. Flygingenjören borde

jämväl i viss utsträckning tjänstgöra såsom lärare vid flygkadettskolan. Av

Elygkadettskolans personal borde stammanskap och värnpliktiga tillhöra F 16

men kommenderas till tjänstgöring vid skolan. Övrig personal borde redovisas

vid flygkadettskolan.

Försvarsutredningen har å sid. 645 och 646 i betänkandet lämnat detaljerade

uppgifter rörande flygkadettskolans personalbehov, varjämte å sid. 645 intagits

en sammanställning därav. Av denna framgår, att behovet av fast an

ställd personal beräknats utgöra, förutom chef (regementsofficer)

10 officerare (4 kaptener och 6 subalternofficerare);

s. 704 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

704 Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

2 underofficerare (1 flygstationsmästare och 1 fanjunkare); samt

40 fast anställda i manskapsgrad (9 överfurirer, 18 furirer, 7 korpraler och

6 vicekorpraler).

Utredningen har vidare ansett det föreligga behov av en pensionerad underofficer

i arvodesbefattning.

Den civilmilitära och civila personalen slutligen har beräknats till 3 respektive

9 befattningshavare.

Yttranden.

Remissmyndigheterna ha icke haft något att erinra mot den av försvarsutredningen

föreslagna förläggningen eller organisationen av flygkadettskolan.

Yid genomförandet av den förstärkning av flygvapnet, som jag föreslagit,

komma årskurserna vid kadett- och aspirantskolorna att avsevärt utökas.

Medan det årliga antalet flygelever vid aspirant- och kadettskolorna i 1936

års försvarsordning beräknades till i medeltal 65 respektive 25 å 30, torde

motsvarande antal under den av mig föreslagna utbyggnaden av flygvapnet

komma att successivt ökas till 160 för aspirantskolan och 140 för kadettskolan.

Även vid fullt uppsatt vapen kommer elevantalet att vara avsevärt, nämligen

vid aspirantskolan i medeltal omkring 120 och vid kadettskolan omkring 100.

Skolornas sammanlagda utbildningsverksamhet, särskilt flygverksamheten,

kommer därför att bliva av den omfattning, att det ur organisatoriska synpunkter

blir svårt och ur flygsäkerhetssynpunkt oförsvarligt att låta skolorna

kvarbliva på samma plats. Jag anser därför i likhet med försvarsutredningen,

att flygvapnets kadettskola bör förflyttas från Ljungbyhed. Den av utredningen

föreslagna förläggningen av kadettskolan i anslutning till Upplands

flygflottilj synes mig ur olika synpunkter vara lämplig. I samband därmed

bör skolans benämning ändras till Flygkadettskolan (F20).

Jag har intet att erinra mot den av försvarsutredningen föreslagna organisationen

av flygkadettskolan och anser sålunda, att denna bör bestå av chef,

stabsavdelning, skolavdelning och stationsavdelning. Såsom förutsatts beträffande

krigsflygskolan bör det emellertid ankomma på Kungl. Maj:t att

vidtaga de mindre ändringar i flygkadettskolans organisation, vartill erfarenheterna

kunna föranleda.

Såsom chef för flygkadettskolan bör avses regementsofficer.

I fråga om flygkadettskolans och dess chefs ställning i administrativt

hänseende bör det ankomma på Kungl. Maj:t att meddela bestämmelser.

På grund av den ökade belastning, som vården av den för flygkadettskolan

avsedda materielen kommer att medföra vid Upplands flygflottiljs

verkstad, har jag vid beräkningen av personalbehovet för denna upptagit,

utöver den för flottiljens egen materiel erforderliga personalen, 1 flygingenjör

och 1 arbetsförman.

Mot försvarsutredningens beräkningar rörande personalbehovet vid flvgkadettskolan

har jag intet att erinra.

s. 705 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

705

Flygvapnets underofficers-, signal- och tekniska skolor.

Flygvapnets underofficersskola, vilken är förlagd i anslutning till Västmanlands

flygflottilj (Fl), omfattar för närvarande två årskurser (en äldre och

en yngre kurs).

Den vid flygvapnet provisoriskt organiserade signalskolan, likaledes förlagd

i anslutning till Västmanlands flygflottilj, omfattar jämväl två årskurser

(en signalvicekorpralskola och en signalfurirskola).

Försvar s utredning en.

Försvarsutredningen har, såsom tidigare i annat sammanhang anmärkts, föreslagit,

att utbildningen vid underofficersskolan framdeles skall begränsas

till att omfatta endast en årskurs med en utbildningstid vid skolan av omkring

8 månader. Årskursen beräknades vid fullt uppsatt flygvapen komma att omfatta

omkring 50 elever. Utöver denna utbildning kunde till underofficersskolan

komma att förläggas en regelbundet återkommande reservunderofficerskurs.

Underofficersskolan borde även i fortsättningen vara förlagd inom

Västmanlands flygflottiljs (F 1) nuvarande etablissement i Västerås.

Underofficersskolans personalbehov har av utredningen beräknats till 1

major, chef, 1 pensionerad officer i arvodesbefattning, expeditionsofficer, 1

pensionerad underofficer i arvodesbefattning, expeditionsunderofficer, 1 civil

förrådsman samt 1 civilt skrivbiträde.

Utredningen har därjämte förutsatt, att det kommer att föreligga behov av

kommenderad personal såsom lärare, ordonnanser m. fl.

Beträffande signalskolan har försvarsutredningen anfört, att erfarenheterna

från utbildningsverksamheten inom flygvapnet givit vid handen, att

den teoretiska och praktiska manskapsutbildningen för signalmekaniker i

största möjliga utsträckning borde bedrivas centralt. Härigenom vunnes

enhetlighet i utbildningen, varjämte den för utbildningen nödvändiga omfattande

och dyrbara undervisningsmaterielen bleve utnyttjad på ett rationellt

sätt. Erfarenheterna från utbildningen vid flygvapnets signalskola vore goda.

Utredningen ansåge därför, att huvuddelen av den teoretiska och praktiska

manskapsutbildningen för signalmekaniker även framdeles borde bedrivas

vid en central utbildningsanstalt inom flygvapnet. För ändamålet borde en

permanent signalskola organiseras och förläggas inom F 1 nuvarande etablissement

i Västerås. Utbildningen vid signalskolan borde bedrivas på två kurser,

en yngre — vicekorpralskola — och en äldre — furirskola. Försvarsutredningen

räknade med, att elevantalet vid fullt uppsatt flygvapen komme att

uppgå till omkring 130 i vicekorpralskolan och omkring 100 i furirskolan.

Signalskolans personalbehov har av utredningen beräknats till 1 major,

chef, 2 kaptener, skolchefer, 1 löjtnant, adjutant, 1 pensionerad underofficer i

arvodesbefattning, expeditionsunderofficer, 4 fanjunkare, lärare, 12 överfurirer,

lärare, 1 flygingenjör av 2. graden, lärare, 1 civil förrådsman samt

1 civilt skrivbiträde.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 samt. Nr 210. 377 42 45

s. 706 Kontrollera mot PDF

706

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Därtill förelåge behov av kommenderad personal såsom ordonnanser m. fl.

I fråga om behovet av en teknisk skola har försvarsutredningen framhållit,

att det stött på svårigheter att ändamålsenligt organisera den tekniska

utbildningen av flygvapnets personal. Sålunda hade den tekniska utbildning,

som icke kunnat bedrivas i samband med manskapsutbildningen, måst förläggas

till flygvapnets verkstäder, vid vilka utbildningen bland annat med

hänsyn till personalbrist endast med svårighet kunnat bedrivas utan störningar

för övrig verksamhet.

Med anledning härav har försvarsutredningen föreslagit inrättande av en

central teknisk utbildningsanstalt vid flygvapnet, lämpligen benämnd »flygvapnets

tekniska skola», samt rörande dennas uppgifter anfört:

Till denna utbildningsanstalt bör helt eller delvis förläggas utbildningen

av bland annat vapen-, signal- och fotografiofficerare, förrådsförvaltare, flygstationsmästare,

flygplan-, signal- och vapenmästare, biträdande ingenjörer

och vapeningenjörer, fotografitekniker samt vapenmekaniker. För rekryteringen

av de centrala verkstädernas och flottilj verkstädernas yrkesarbetare

bör vidare en särskild lärlingsskola inrättas och anknytas till den tekniska

skolan. Kurser för äldre personal i teknisk tjänst böra ävenledes anordnas

vid tekniska skolan med ändamål att hålla vederbörande i kontakt med utvecklingen

på det flygtekniska området samt befästa tidigare vunna kunskaper

och färdigheter. Vid sidan av utbildningsarbetet bör tekniska skolan även

hava till uppgift att utarbeta läroböcker och instruktioner i teknisk tjänst.

Den tekniska skolan har av försvarsutredningen föreslagits skola förläggas

till Yästerås, där erforderliga förläggningsutrymmen efter Västmanlands flygflottiljs

(Fl) av utredningen i annat sammanhang föreslagna förflyttning till

Hässlö kunna disponeras inom flottiljens nuvarande etablissement.

Tekniska skolans personalbehov har av försvarsutredningen beräknats till

1 major, chef, 1 pensionerad officer i arvodesbefattning, expeditionsofficer,

1 pensionerad underofficer i arvodesbefattning, expeditionsunderofficer, 1

flygingenjör av 1. graden, lärare, 1 civil förrådsman samt 1 civilt skrivbiträde.

Utredningen har därjämte förutsatt, att behov kommer att föreligga av

kommenderad personal såsom lärare, ordonnanser m. fl.

Försvarsutredningen har förordat, att cheferna för de tre utbildningsanstalter

(underofficersskolan, signalskolan och tekniska skolan), vilka sålunda

enligt försvarsutredningens förslag borde förläggas inom Västmanlands flygflottiljs

(F 1) nuvarande kasernetablissement i Yästerås, i utbildningshänseende

borde lyda direkt under chefen för flygvapnet. I vad rörde förläggning,

förplägnad och sjukvård m. m. borde skolcheferna vara underställda chefen

för F 1. För de utökade administrativa uppgifter, som sålunda komme att

åvila chefen för F 1, borde flottiljen, särskild med hänsyn till att dess nya

etablissement komme att vara beläget på omkring 4 kilometers avstånd från

skolornas förläggning, tillföras särskild personal. Försvarsutredningen hade

beräknat detta personalbehov till 1 maskinist (tillika biträdande kasernföreståndare),

1 eldare av 1. klassen, 1 biträdande köksföreståndare, 1 sjuksköterska,

2 portvakter, 1 eldare av 2. klass, 1 biträdande husmoder, 1 sjukvårdsbiträde

samt 20 värnpliktiga.

s. 707 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

707

Den flygmateriel, som erfordrades för flygövningar vid underofficersskolan,

signalskolan och tekniska skolan — vilka övningar komme att bliva av relativt

stor omfattning — borde ställas till förfogande av chefen för F 1. Flygmaterielen

borde utgöras av äldre krigsflygplan. För klargöring samt dagligt underhåll

av denna flygmateriel borde flottiljen tillföras särskild personal, nämligen

1 underofficer och 20 stammanskap.

Y ttr anden.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha föreslagit, att det gemensamma

chefskapet över underofficersskolan, signalskolan och tekniska skolan

skall föras av den äldste skolchefen, som borde vara överstelöjtnant. Den

organisation som försvarsutredningen föreslagit, nämligen att skolcheferna

för de tre nämnda skolorna i vad rörde förläggning, förplägnad och sjukvård

m. m. skulle vara underställda chefen för Västmanlands flygflottilj, vore enligt

myndigheternas mening icke lämplig. Den arbetsbörda, som åvilade chefen

för Västmanlands flygflottilj i hans egenskap av flottiljchef, vore i och för sig

så stor, att han icke borde belastas med chefskapet för de tre nämnda utbildningsanstalterna,

särskilt som dessa vore förlagda på ett avstånd av omkring

fyra kilometer från flottiljen.

Genom den föreslagna organisationsändringen komme skilda förvaltningar

att erfordras för flottiljen å ena sidan och skolorna å andra sidan. Till den

gemensamme chefens förfogande borde därför såsom redogörare ställas en

pensionerad officer i intendenturbefattning. Då uppbörden vid proviantmagasinet

för de tre skolorna komme att bliva fristående i förhållande till

proviantmagasinet vid Västmanlands flygflottiljs matinrättning å Hässlö,

borde dessutom för skolorna avses en särskild köksföreståndare samt en

husmoder av 1. klass. Den av försvarsutredningen upptagna biträdande köksföreståndaren

kunde i samband härmed utgå.

1942 års för svar sberedning.

Beredningen har ansett, att underofficers-, signal- och tekniska skolorna

med hänsyn till det beräknade jämförelsevis ringa antalet elever och det

förhållandet, att skolorna avsåges förläggas inom ett och samma kasernetablissement,

utan olägenhet borde kunna sammanföras under gemensam

ledning. I stället för de föreslagna tre skolcheferna (majorer) föresloge beredningen

alltså, att skolorna skulle underställas en chef, vilken då borde

vara överstelöjtnant.

Därest skolorna, på sätt beredningen förordat, sammanfördes under gemensam

ledning, syntes det beredningen, att det av försvarsutredningen för

skolorna beräknade antalet arvodesbefattningar (2 pensionerade officerare

och 3 pensionerade underofficerare) borde kunna nedbringas till 1 för pensionerad

officer och 2 för pensionerade underofficerare.

Erfarenheterna ha givit vid handen, att manskapsutbildningen för signal- Departement)!- mekaniker, för vinnande av enhetlighet i utbildningen och ekonomiskt ut- Oiefen.

s. 708 Kontrollera mot PDF

708

Kungl. Majits proposition nr 210.

nyttjande av materielen, bör bedrivas centralt, varför för ändamålet bör inrättas

en permanent signalskola. Enär svårigheter uppstått, då det gällt

att med nuvarande organisation ändamålsenligt ordna den tekniska undervisningen

av flygvapnets personal, synes det jämväl vara erforderligt att

inrätta en central teknisk utbildningsanstalt vid flygvapnet. Jag ansluter

mig därför till försvarsutredningens förslag om inrättande av flygvapnets

signalskola och flygvapnets tekniska skola. Skolorna böra förläggas till

Västmanlands flygflottiljs nuvarande kasernetablissement i Västerås, där

utrymmen bliva disponibla efter flottiljens i annat sammanhang föreslagna

förflyttning till Hässlö. Flygvapnets underofficersskola, vilken redan nu

är inrymd i nämnda etablissement, bör i enlighet med utredningens förslag

kvarligga där.

Jag har i huvudsak intet att erinra mot den av försvarsutredningen föreslagna

organisationen av underofficers-, signal- och tekniska skolorna. Med

hänsyn till skolornas storlek och speciella karaktär torde erfordras en särskild

chef för var och en av dem. En av dessa chefer synes på sätt chefen för flygvapnet

och flygförvaltningen förordat böra vara överstelöjtnant med skyldighet

för honom att utöva det gemensamma chefskapet över de tre skolorna. De

två återstående skolcheferna böra lämpligen vara majorer eller kaptener. Vad

angår expeditionspersonalen bör i sinom tid tagas under övervägande,

huruvida den kan begränsas. I anslutning till vad i motsvarande hänseende

tidigare anförts bör det ankomma på Kungl. Maj:t att inom personalorganisationens

ram vidtaga erforderliga ändringar beträffande skolornas

organisation.

Mot försvarsutredningens beräkningar rörande personalbehovet vid de

tre utbildningsanstalterna har jag med undantag av vad jag nyss anfört rörande

skolchefernas löneställning m. m. intet att i huvudsak erinra. Med anledning

av den förändrade ställning skolorna enligt mitt förslag komma att

erhålla torde dock den för skolorna gemensamma personalen, vilken bör lyda

direkt under den gemensamme chefen, böra beräknas något annorlunda än enligt

utredningens förslag. Detta personalbehov synes kunna preliminärt beräknas

till 1 pensionerad officer i arvodesbefattning, 1 köksföreståndare, 1 maskinist,

1 eldare av 1. klassen, 1 husmoder av 1. klassen, 1 sjuksköterska, 2 portvakter,

1 eldare av 2. klassen, 1 sjukvårdsbiträde samt 20 värnpliktiga.

Därutöver erfordras förstärkning av Västmanlands flygflottiljs personal

med 1 underofficer och 20 stammanskap för klargöring och underhåll av den

flygmateriel, som erfordras för utbildningen vid skolorna. Denna personal

har jag upptagit i beräkningarna av personalbehovet vid flygflottiljen.

Flygvapnets bomb- och skjutskola.

Försvarsutredningen har föreslagit, att bomb- och skjutskolan, vilken såsom

nämnts i 1936 års försvarsbeslut förutsatts skola inrättas men ännu icke blivit

organiserad, skall organiseras i början av femårsperioden. Skolan beräknades

i regel vara organiserad i full utsträckning endast under sommar
-

s. 709 Kontrollera mot PDF

709

Kungl. Maj:ts proposition nr 210

halvåret, då utbildning och övningar bedreves vid skolan. Under denna tidsperiod

borde skolan vara förlagd till Norrbottens flygbaskårs (F 21) förläggningsplats,

där möjligheterna till bombfällning och skjutning vore goda och

där förläggning, förplägnad och erforderliga övriga utrymmen kunde tillhandahållas

samt personal för flygstationstjänst och målhandräckning m. m.

ställas till förfogande. Den flygstationstjänst, som måste bedrivas för bomboch

skjutskolans räkning, komme samtidigt att bereda möjlighet till utbildning

av flygbaskårens personal. Under vinterhalvåret beräknades bomb- och

skjutskolans organisation i regel kunna avsevärt inskränkas. Flygövningar

bedreves sålunda i allmänhet icke. Vid skolan försigginge bearbetning av

resultaten av sommarens övningar samt planlades och förbereddes övningarna

under kommande sommarhalvår. Skolans fasta personal beräknades tillfälligt

kunna komma att leda eller deltaga i försök med bomb- och vapenmateriel.

Under denna tidsperiod borde skolan i regel vara förlagd till Stockholm.

Bomb- och skjutskolans personalbehov har av försvarsutredningen beräknats

till 1 överstelöjtnant, chef, 1 kapten, lärare, 1 pensionerad officer i

arvodesbefattning, expeditionsofficer, samt 1 civilt skrivbiträde.

Därtill förelåge behov av kommenderad personal såsom lärare, ordonnanser

m. fl.

Remissmyndigheterna ha icke haft något att erinra mot försvarsutredningens

förslag.

1942 års försvarsberedning har ansett, att befattningen såsom chef för

bomb- och skjutskolan skulle kunna besättas med major i stället för överstelöjtnant.

Då skolan icke komme att vara sammandragen under hela året, och

den till skolan hörande militära personalen komme att tjänstgöra vid Norrbottens

flygbaskår men i övrigt i Stockholm, syntes behovet av skrivhjälp vid

skolan böra tillgodoses genom anställande av tillfällig personal; någon extra

ordinarie skrivbiträdesbefattning borde alltså icke inrättas vid skolan.

Såsom förutsattes i 1936 års försvarsbeslut bör vid flygvapnet inrättas

en bomb- och skjutskola. I enlighet med försvarsutredningens förslag bör

densamma under sommarhalvåret, då utbildning och övningar förutsättas

skola bedrivas i full utsträckning, förläggas till Norrbottens flygbaskårs

förläggningsplats. Under vintern torde ingen egentlig utbildningsverksamhet

böra äga rum, och skolan kan då lämpligen förläggas till Stockholm.

Mot den organisation av skolan, som försvarsutredningen föreslagit, har

jag i huvudsak intet att erinra men förutsätter, att Kungl. Maj:t skall äga

att inom personalorganisationens ram vidtaga de ändringar i skolans organisation,

som prövas erforderliga.

Med hänsyn till den begränsade verksamheten vid bomb- och skjutskolan

anser jag — i likhet med försvarsberedningen — att chefen för skolan bör

vara major i stället för överstelöjtnant. Då skolan under sommarhalvåret

kommer att vara förlagd till Luleå och under vinterhalvåret till Stockholm,

torde skolans behov av skrivhjälp få tillgodoses genom anställande av tillfällig

personal. -Tag beräknar i övrigt personalbehovet vid bomb- och skjutskolan i

Departements
chefen.

s. 710 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

710 Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

enlighet med försvarsutredningens förslag. Jag förutsätter emellertid därvid,

att personalen under vintern, då någon utbildningsverksamhet såsom nämnts

som regel icke skall äga rum, kommer att fullt utnyttjas för andra uppgifter

inom eller utom skolan.

Flygkrigshögskolan.

Flygkrigshögskolan, som är förlagd till Stockholm, omfattar för närvarande

en årskurs (stabskurs).

Försvarsutredningen har anfört, att utbildningen vid flygkrigshögskolan

borde äga rum vid allmän kurs, stabskurs samt en eller flera högre tekniska

kurser. Utredningen har beräknat elevantalet vid fullt uppsatt flygvapen till

omkring 40 i allmän kurs, 10—15 i stabskurs, som sannolikt komme att

äga rum vartannat år, samt omkring 10 i teknisk (a) kurs (er), som likaledes

borde äga rum vartannat år.

Med hänsyn till antalet elever samt utbildningens art och omfattning

komme verksamheten vid flygkrigshögskolan att bliva av ungefär motsvarande

omfattning som vid arméns och marinens motsvarande högskolor. Chefen för

flygkrigshögskolan, som enligt 1936 års försvarsbeslut skulle vara överstelöjtnant,

borde därför jämställas med och erhålla samma löneförmåner som

cheferna för krigshögskolan, artilleri- och ingenjörhögskolan samt sjökrigshögskolan,

vilka samtliga hänfördes till lönegraden Oa 6.

Flygkrigshögskolans personalbehov har av utredningen beräknats till

1 överste, chef, 1 major, lärare, 1 kapten, adjutant, 1 kapten, lärare, 1 pensionerad

officer i arvodesbefattning, expeditionsofficer, 1 pensionerad underofficer

i arvodesbefattning, expeditionsunderofficer, samt 1 civilt skrivbiträde.

Därtill förelåge behov av kommenderad personal såsom lärare, ordonnanser

m. fl.

Bemissmyndigheterna ha icke haft något att erinra mot den av försvarsutredningen

föreslagna organisationen av flygkrigshögskolan.

Jag biträder försvarsutredningens förslag beträffande flygkrigshögskolans

organisation. Även i fråga om denna skola bör Kungl. Maj:t. äga att inom

ramen för personalorganisationen lämpa skolans organisation efter de erfarenheter,

som kunna komma att vinnas.

I likhet med försvarsutredningen anser jag, att chefen för flygkrigshögskolan

bör vara överste i lönegraden Oa 6.

Jämväl personalbehovet i övrigt vid flygkrigshögskolan torde kunna beräknas

i enlighet med försvarsutredningens förslag.

K. Musikorganisationen.

Enligt nuvarande organisation saknar flygvapnet musikkårer.

I sitt betänkande föreslog visserligen 1930 års försvarskommission, att en

musikkår av arméns typ II skulle uppsättas i anslutning till någon av flyg
-

s. 711 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210. 711

vapnets flottiljer. Förslaget upptogs emellertid av kostnadsskäl icke av

Kungl. Maj:t i proposition till riksdagen.

För sv ars ut redningen.

Försvarsutredningen har föreslagit, att en musikorganisation omfattande

sju musikkårer skall inrättas vid flygvapnet. Såsom motivering för detta förslag

har utredningen i huvudsak anfört följande:

Militärmusikens betydelse för truppförbanden torde vara alltför bekant

för att närmare behöva klarläggas. Här må endast framhållas militärmusikens

uppgift att bidraga till manskapets underhållning och trevnad i förläggningarna

ävensom dess erkända förmåga att uppliva den militära andan och

därmed verka befästande på disciplinen. Det sagda må vara nog för att understryka

önskvärdheten av att militärmusik finnes vid varje förläggningsplats.

Ku gällande princip för tilldelning av musikkår till militära förband innebär

i stort sett, att en militärmusikkår skall finnas vid varje militär förläggningsplats.

Stockholm och större garnisonsorter kunna dock hava flera musikkårer.

Av kostnadsskäl synes denna princip riktig i vad rör mindre garnisonsorter,

där en musikkår mycket väl torde kunna ombesörja musikunderhållningen

samt utbilda signalgivare till samtliga på orten förlagda förband. Med

tillämpande av denna princip borde följande flygförband erhålla yrkesmusikkår,

nämligen Västmanlands flygflottilj (Fl), Krigsflygskolan (F5), Skaraborgs

flygflottilj (F7), Svea flygflottilj (F8), Södermanlands flygflottilj

(Fil), Kalmar flygflottilj (F 12) och Bråvalla flygflottilj (F13).

Beträffande de olika musikkårernas storlek har utredningen anfört, att den

vid F 8 uppsatta musikkåren med hänsyn till viss representationsskyldighet i

samband med vakt- och garnisonstjänst syntes böra vara något större än

övriga förbands musikkårer.

Utredningen har beräknat personalbehovet för envar av musikkårerna vid

Fl, F 5, F 7, F 11, F 12 och F 13 till 1 musikdirektör, 2 musikfanjunkare, 3

musiksergeanter, 4 musikfurirer, 2 musikkorpraler, 4 musikvicekorpraler och

meniga samt 4 musikelever. För den större musikkåren (vid F 8) har därutöver

räknats med 1 musiksergeant, 2 musikfurirer, 1 musikkorpral, 1 musikvicekorpral

eller menig samt 1 musikelev.

Yttranden.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha icke haft något att erinra

mot försvarsutredningens förslag.

För svar sväsendets underbefäls förbund har ansett, att det borde tagas under

övervägande, om icke flygvapnets musikkårer borde bli av samma typ som vid

armén. Därest detta av kostnadsskäl icke läte sig göra, syntes det mera ändamålsenligt

att begränsa antalet musikkårer än att begränsa antalet beställningshavare

inom var och en av desamma. Förbundet föresloge därjämte inrättandet

av ett mindre antal långtjänstunderbefälsbeställningar.

1042 års försvar sberedning.

Beredningen bär ansett, att med frågan om inrättandet av en musikorganisation

vid flygvapnet med hänsyn till de jämförelsevis stora kostnader,

s. 712 Kontrollera mot PDF

712

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

som vore förenade därmed, tills vidare borde anstå. Härigenom nedbringades

också byggnadskostnaderna, enär musikbyggnaderna kunde utgå ur byggnadsprogrammet.

Därest den av försvarsutredningen föreslagna musikorganisationen skulle

uppsättas, borde av de 7 beställningarna för musikdirektörer flertalet liksom

vid armén hänföras till lönegraden Oa 2. Beredningen ville sålunda föreslå,

att 2 beställningar för musikdirektörer uppfördes i lönegraden Oa 2 eller

Oa 3 samt 5 musikdirektörsbeställningar i lönegraden Oa 2.

För egen del finner jag det befogat, att även flygvapnet utrustas med särskilda

musikkårer. Givetvis måste härvid av kostnadsskäl återhållsamhet iakttagas,

och som regel böra därför icke inrättas musikkårer vid sådana flygflottiljer,

som äro förlagda till platser, där militärmusikkår redan finnes tillgänglig

eller där musikkår tillhörande närbeläget militärt förband kan disponeras.

Med utgångspunkt från vad sålunda anförts förordar jag i likhet med försvarsutredningen,

att följande flygförband skola erhålla yrkesmusikkår, nämligen

Västmanlands flygflottilj (F 1) i Västerås, krigsflygskolan (F 5) å Ljungbyhed,

Skaraborgs flygflottilj (F 7) i Såtenäs, Svea flygflottilj (F 8) i Barkarby,

Södermanlands flygflottilj (F 11) i Nyköping samt Kalmar flygflottilj

(F 12) i Kalmar. Med hänsyn till att jag såsom förläggningsplats för Blekinge

flygflottilj (F 17) föreslagit Ronneby, där militärmusik icke finnes, bör denna

flottilj i stället för Bråvalla flygflottilj (F 13) tilldelas egen musikkår. Sistnämnda

flottilj bör vid behov kunna disponera musikkåren vid Södermanlands

flygflottilj. Då vidare Hälsinge flygflottilj (F 15) vid bifall till mitt förslag

blir förlagd till plats — Söderhamn — där militärmusik saknas, bör även

denna flottilj utrustas med musikkår. Emellertid föreslår jag, att denna fråga

ställes på framtiden liksom också frågan om inrättande av musikkår för

Tionde flygflottiljen (F 10), därest denna skulle bli förlagd på enahanda sätt.

Den av försvarsutredningen föreslagna sammansättningen av musikkårerna

— för flertalet kårer arméns typ III med viss förstärkning -— synes mig

vara lämplig. Av kostnadsskäl kan jag icke tillstyrka att större kårer upprättas

annat än vid Svea fl}''gflottilj, där musikkåren i enlighet med försvarsutredningens

förslag bör bliva av arméns typ II. Såsom jag vid anmälan av

motsvarande fråga för arméns del anfört, anser jag mig icke kunna för närvarande

förorda införande av långtjänstbefattningar för musikunderbefälet.

Behovet av personal för flygvapnets musikorganisation beräknar jag i enlighet

med försvarsutredningens förslag. I likhet med försvarsberedningen anser

jag emellertid, att musikdirektörsbeställningarna böra uppföras, två i lönegraden

Oa 3 eller Oa 2 och återstoden i lönegraden Oa 2.

L. Övriga frågor.

Försvarsutredningen.

Försvarsutredningen har på anförda skäl (se sid. 652 i betänkandet) utgått

från att den målflygning -—- omfattande målgång och målbogsering

s. 713 Kontrollera mot PDF

713

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

— som erfordrades för arméns och marinens räkning, och som för närvarande

så gott som uteslutande utfördes genom försorg av privata civila flygföretag,

även i fortsättningen i största möjliga utsträckning borde ombesörjas av civila

flygföretag.

För utbildningen av luftvärnsförbanden erfordrades emellertid i viss utsträckning

målgång under utförande av stridsmässiga manövrer samt målbogsering

med hastigheter, som icke alltför mycket understege dem, vilka

moderna krigsflygplan presterade. Utförda beräkningar hade givit vid handen,

att det årliga behovet av sådan, mera kvalificerad målflygning uppginge till,

för armén omkring 2,000 flygtimmar och för marinen omkring 1,200 flygtimmar.

Denna målflygning borde, för att det avsedda utbildningsmålet skulle

kunna uppnås, utföras genom flygvapnets försorg. Med hänsyn till personaloch

materielläget vid flygvapnet kunde detta emellertid icke ske — i varje

fall icke i full utsträckning — förrän tidigast från och med budgetåret 1945/46.

Kostnaderna för målflygningen borde — i vad avsåge materielens löpande

underhåll samt drivmedel — bestridas av arméns respektive marinens anslag.

Övriga kostnader — främst personalkostnader — borde bestridas av flygvapnets

anslag.

Utredningen har framhållit värdet ur militär synpunkt av en omfattande

och välorganiserad civil flygverksamhet, vilket redan 1930 års försvarskommission

funnit vara av betydelse för flygvapnet, främst därigenom, att

privatflygningen borde kunna skapa en reserv av flygförare, vilka vid krigstillfälle

skulle stå till flygvapnets förfogande och färdigutbildas därstädes.

Sedermera och särskilt under beredskapstiden hade vidgade erfarenheter

vunnits beträffande civilflygningens värde ur militär synpunkt. Linjetrafiken

hade visat sig väl motsvara förväntningarna i vad avsåge reservpersonalens

flygskicklighet.

Privat- och sportflygningens största betydelse låge emellertid enligt utredningens

mening icke så mycket däruti, att den skapade reserver av flygförare

utan fastmer uti det förhållandet, att den verksamt bidroge till att

sprida intresse för flygning över huvud taget inom vårt lands skilda delar. Ur

flygvapnets synpunkt värdefullast vore härvidlag i första hand modell- och

segelflygning samt byggverksamhet av olika slag, i andra hand motorflygning.

Dessa former av civil- och sportflygning ökade förståelsen för flygvapnet och

dess verksamhet samt gagnade dess rekrytering. På grund härav borde enligt

utredningens mening privat- och sportflygningen stödjas av staten.

Chefen för flygvapnet hade — enligt vad utredningen vidare anfört — i

skrivelse till Kungl. Maj:t den 15 maj 1941 föreslagit, att frågan om den civila

luftfartens ställning i förhållande till flygvapnet skulle regleras främst så,

att större likhet skulle skapas mellan fredsorganisationen och krigsorganisationen.

Enligt nu gällande bestämmelser vore nämligen civilflyget i fredstid

fristående från flygvapnet, medan det under förstärkt försvarsberedskap och

mobilisering sorterade under chefen för flygvapnet. Chefen för flygvapnet

hade i skrivelsen föreslagit, att fredsorganisationen skulle ändras bland annat

såtillvida, att flygsäkerhets-, signal- och väderlekstjänsterna på militära och

s. 714 Kontrollera mot PDF

714

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

civila flygplatser samordnades samt att chefen för flygvapnet skulle få inflytande

på privatflygningen i vad avsåge utbildning, flygträning, materielanskaffning

m. m. Kungl. Maj:t hade emellertid den 17 oktober 1941 beslutat,

att framställningen icke skulle föranleda någon åtgärd, varvid förutsatts, att

luftfartsmyndigheten under tid, då förstärkt försvarsberedskap eller mobilisering

ej vore anbefalld, i alla frågor av militär vikt skulle samråda med chefen

för flygvapnet.

För att säkerställa kontinuerlig kontakt mellan chefen för flygvapnet samt

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i dessa viktiga spörsmål hade försvarsutredningen

räknat med att en regementsofficer ur flygvapnet ständigt skulle

tjänstgöra såsom assistent i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Utredningen

ansåge vidare, att sambandet mellan flygvapnet och Svenska Aeroklubben i

dess egenskap av centralorgan för den egentliga sportflygningen med vad därtill

hörde i form av utbildning och annan verksamhet bland ungdomen borde

under chefen för flygvapnet handhavas av en särskild officer. Arbetet härmed

borde åligga den regementsofficer ur flygvapnet, som enligt utredningens förslag

avsåges tjänstgöra såsom chef för flygsektionen i försvarsdepartementets

kommandoexpedition.

Enligt beslut av 1941 års riksdag skulle för skötseln av den centrala militära

väderlekstjänsten en särskild avdelning, benämnd militärmeteorologiska

avdelningen, inrättas inom statens meteorologisk-hydrografiska anstalt.

Denna avdelning skulle i allt vad som rörde avdelningens fackverksamhet vara

anknuten till flygvapnet. Detta skulle ske på så sätt, att chefen för flygvapnet

ägde att till avdelningens chef (byrådirektören) giva de direktiv för verksamhetens

bedrivande, som ur militär synpunkt vore påkallade. Särskilt skulle

chefen för flygvapnet föreskriva, hur samarbetet skulle ske mellan avdelningen

å ena sidan och flygvapnets väderleksstationer å den andra. Denna organisation

skulle emellertid enligt departementschefens i propositionen uttalade

mening icke anses utgöra en slutgiltig lösning av frågan rörande det militära,

centrala väderleksorganets ställning. Om organisationen vid prövning icke

skulle befinnas vara ändamålsenlig, borde sådan ändring åstadkommas, att

den militärmeteorologiska avdelningen i sin helhet komme att sortera under

militär myndighet. Då den nya organisationen ännu icke kunnat prövas, kunde

försvarsutredningen icke taga ståndpunkt till frågan rörande den militärmeteorologiska

avdelningens framtida ställning.

Y ttr anden.

Chefen för flygvapnet och fly g förvaltning en ha beträffande den militära

väderlekstjänstens organisation föreslagit, att militärmeteorologiska avdelningen

inom statens meteorologisk-hydrografiska anstalt skall utbrytas ur

anstalten och inordnas under flygvapnets myndigheter. Försvarsutredningen

hade anfört, att den av 1941 års riksdag beslutade organisationen av militärmeteorologiska

avdelningen icke ännu prövats, varför utredningen icke kunnat

taga ståndpunkt till frågan rörande avdelningens framtida ställning. Enär

emellertid avdelningen med avseende å sin verksamhet varken i princip eller

s. 715 Kontrollera mot PDF

715

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

i praktiken undergått någon egentlig organisatorisk förändring sedan år 1936,

då avdelningen enligt en av anstaltens chef utfärdad instruktion förlänats en

fullt självständig ställning, förelåge sålunda mångåriga erfarenheter beträffande

olägenheterna med dess nuvarande ställning. Därest avdelningen skulle

kvarbliva såsom en avdelning inom statens meteorologisk-hydrografiska anstalt

samt avdelningschefen vara civil, krävdes ytterligare en regementsofficer för

handläggning inom flygstabens signal- och väderleksavdelning av hithörande

ärenden. Ur militär och ekonomisk synpunkt vore det därför lämpligast, om

avdelningen brötes ut ur statens meteorologisk-hydrografiska anstalt och inordnades

under flygvapnet.

överbefälhavaren har framhållit, att det vore ett militärt intresse att civilflygningen,

främst modell- och segelflygningen, understöddes av staten.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har anslutit sig till försvarsutredningens

uppfattning, att privat- och sportflygningen bör stödjas av staten. Tillkomsten

av en särskild befattningshavare såsom assistent i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

överensstämde med styrelsens tidigare uttalade önskemål.

Svenska teknologföreningen har framhållit, att de av försvarsutredningen

föreslagna åtgärderna för ordnande av samarbete med civilflyget syntes välbetänkta.

Föreningen ville understryka behovet av att tillräckligt stöd lämnades

såväl för modell- och segelflygning som också för motorflygning.

Liknande synpunkter ha anförts av svenska aeroklubben, som jämväl framhållit,

att de målflygningar, vilka för närvarande utfördes för försvarets räkning

av till klubben anslutna flygklubbar, vore i hög grad ägnade att öka möjligheterna

för de civila certifikatinnehavarna att vidmakthålla sin flygträning.

Den samhörighet med försvarets intressen, som privatflygverksamheten

ägde, syntes väl motivera att privatflygningen vunne en fastare anknytning till

staten än nuvarande organisation medgåve, med ty åtföljande vidgat militärt

inflytande i vad avsåge utbildning, flygträning, materielanskaffning m. m.

Huruvida i samband därmed de till understöd av privatflyget utgående anslagen

lämpligen borde överflyttas till fjärde huvudtiteln syntes böra tagas

under övervägande.

Jag ansluter mig till försvarsutredningens uppfattning, att målflygning för

arméns och marinens räkning även i fortsättningen i största möjliga utsträckning

bör ombesörjas av civila flygföretag. Jag delar även utredningens uppfattning,

att den mera kvalificerade målflygningen bör utföras genom flygvapnets

försorg i den utsträckning, som personal- och materielläget vid vapnet

det medgiva, och att härvid kostnaderna för flygmaterielens underhåll samt

drivmedel böra bestridas av arméns respektive marinens anslag.

I likhet med försvarsutredningen och överbefälhavaren anser jag privat- och

sportflygningen vara av sådan betydelse ur militär synpunkt, att den bör

stödjas av staten. Denna fråga liksom frågan om don civila flygverksamhetens

ställning till flygvapnet tarvar emellertid särskild utredning, vid vilken bör

övervägas bland annat frågan på vad sätt staten kan tillgodogöra sig den

civila flygverksamhetens insatser. Tills vidare biträder jag försvarsutred
-

Departements
chefen.

s. 716 Kontrollera mot PDF

716

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

ningens förslag att beräkna en regementsofficer ur flygvapnet såsom assistent

i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vilken officer jämväl bör tjänstgöra i flygstabens

flygsäkerhets- och haveriavdelning. Härförutom utgår jag från att den

regementsofficer ur flygvapnet, som vid bifall till mitt i det föregående framställda

förslag kommer att tjänstgöra såsom chef för flygsektionen inom försvarsdepartementets

kommandoexpedition, skall sörja för samarbetet mellan

flygvapnet och den egentliga sportflygningen.

Jag kan icke biträda chefens för flygvapnet och flygförvaltningens förslag

att nu utbryta den militärmeteorologiska avdelningen ur statens meteorologiskhydrografiska

anstalt och inordna avdelningen under flygvapnets myndigheter.

Den av 1941 års riksdag beslutade organisationen av den militära väderlekstjänstens

centralorgan har ännu icke helt genomförts och än mindre prövats.

Under sådana förhållanden kan jag icke nu föreslå någon ändring i denna

organisation. Någon personalökning å flygstabens signal- och väderleksavdelning

med anledning av den nuvarande organisationens bibehållande synes icke

erforderlig.

III. Flygvapnets byggnader och flygfält.

Försvars ut redningen.

Försvarsutredningen har framhållit, att den ökning av flygvapnets personalorganisation,

som utredningen föreslagit, bland annat komme att medföra

behov av vissa omändrings- och nybyggnadsarbeten vid nu befintliga

eller beslutade förband.

För den specialdivision, som utredningen föreslagit skola tillkomma vid

flottiljerna (motsvarande), erfordrades dels en särskild kasern, dels en vaktoch

beredskapsbyggnad inrymmande vakt- och arrestlokaler, förläggningslokaler

för vakt- och beredskapspersonal samt i anslutning till dessa förläggningslokaler

garage för brand- och beredskapsbilar. Med hänsyn till

svårigheten att vid vissa flottiljer (motsvarande), särskilt sådana som vore

förlagda relativt avlägset ifrån större samhälle, erhålla bostäder för personalen

genom privat byggnadsverksamhet hade utredningen sett sig nödsakad

att i viss utsträckning beräkna medel för uppförande av tjänstebostäder

för personalen. Sådana bostäder, som avsåges skola uppföras utanför det inhägnade,

militära området, förutsattes emellertid i första hand skola tillkomma

genom privat eller halvstatlig byggnadsverksamhet.

Jämväl den av utredningen föreslagna materielorganisationen medförde

behov av omändrings- och nybyggnadsarbeten, varjämte erfordrades vissa

centralförråd för såväl flyg-, vapen- som intendenturmateriel. Hangarutrymmen

vore beräknade med utgångspunkt från de flygplantyper, som utredningen

bedömde skulle komma till användning under de närmaste tio åren.

För att under alla förhållanden trygga flygförbandens operationsfrihet

måste man räkna med att flygfälten borde äga en storlek av i regel 1,500 x

1,500 meter. Sannolikheten talade även för att den framtida utvecklingen av

flygmaterielen kunde komma att medföra krav på ännu större start- och land
-

s. 717 Kontrollera mot PDF

717

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

ningssträckor, framför allt för start och landning i vindstilla och under mörker.

Utredningen hade därför vid planerandet av nya flygfält räknat med att fälten

i en riktning skulle kunna utvidgas till 2,000 meter. I den mån redan befintliga

och till sin storlek otillräckliga flygfält för rimliga kostnader kunde utvidgas,

hade utredningen räknat därmed. Vid de platser, där behov av permanentbanor

oundgängligen förelåge och sådana icke redan funnes, hade utredningen

räknat med anläggning av sådana banor.

Beträffande detaljerna i försvarsutredningens förslag till omändrings- och

nybyggnadsarbeten jämte kostnadsberäkningar torde få hänvisas till å sid.

696—725 i betänkandet intagna bilagor därom, varför här endast torde böra

lämnas uppgift å de för varje flygflottilj, flygverkstad eller motsvarande angivna

sammanlagda kostnaderna för förslagens genomförande ävensom, i förekommande

fall, av utredningen anförda skäl för förslagen. Kostnadsbeloppen

avse prisläget den 1 juli 1941.

Försvarsutredningen har anfört, att vid Västmanlands flygflottilj

(F 1) flygfältet jämte hangarer, förråd och verkstäder vore beläget vid Hässlö

på omkring 4 kilometers avstånd från flottiljens kasernetablissement i

Västerås. Detta förhållande innebure allvarliga och på tjänstens behöriga

gång inverkande olägenheter, enär den viktigaste delen och huvuddelen av

flottiljens verksamhet vore förlagd till flygfältet och anläggningarna vid detta.

Omfattande, dyrbara men framförallt tidsödande transporter av så gott

som hela flottiljens personal bleve bland annat följden. Godtagbar beredskap

och flygstationstjänst kunde icke upprätthållas med en sådan

förläggning. Utredningen ansåge därför, att för flottiljen borde anordnas

ett nytt etablissement vid Hässlö. Det gamla kasernetablissementet erfordrades

så gott som helt för underofficers-, signal- och tekniska skolornas

behov, för vilka i annat fall nya byggnader måste uppföras. Vissa lokaler avsåges

dessutom skola tagas i anspråk för flygförvaltningens centralförråd för

intendenturmateriel. Genom ändamålsenliga iståndsättnings- och inredningsarbeten

kunde det gamla kasernetablissementet göras lämpligt för att tillgodose

ovannämnda behov. Utökning av flygfältet i ost-västlig riktning

vore nödvändig och möjlig att utföra.

De sammanlagda kostnaderna för omändrings- och nybyggnadsarbeten vid

Västmanlands flygflottilj ha beräknats till 7,628,000 kronor (avskrivningsbehov

4,689,500 kronor).

Den beträffande Eoslagens flygflottilj (F 2) upptagna kostnaden för

skolskjutningsbana avsåge, enligt vad utredningen anfört, anläggande av en

korthållsbana för pistolskjutning och inskjutning av kulsprutor sPmt en skjutbana

för övriga handvapen- och kulspruteskjutningar. Skjutbanorna borde

även disponeras för den till Näsby förlagda sjökrigsskolan.

De sammanlagda kostnaderna för omändrings- och nybyggnadsarbeten vid

Eoslagens flygflottilj ha beräknats till 1,926,000 kronor (avskrivningsbeliov

1,150,000 kronor).

Den vid Östgöta flygflottilj (F3) föreslagna utvidgningen av flygfältet

avser utökning av flygfältet i sydlig och ostlig riktning.

s. 718 Kontrollera mot PDF

718

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

De sammanlagda kostnaderna för omändrings- och nybyggnadsarbeten vid

Östgöta flygflottilj ha beräknats till 1,576,000 kronor (avskrivningsbehov

1,111,500 kronor).

För de vid Jämtlands flygflottilj (F 4) erforderliga omändrings- och

nybyggnadsarbetena ha de sammanlagda kostnaderna beräknats utgöra

1,980,000 kronor (avskrivningsbehov 1,181,000).

Försvarsutredningen har beträffande krigsflygskolan (F5) anfört, att

den vid nuvarande flygkrigsskolan befintliga kadettskolans förläggningsutrymmen

efter kadettskolans avflyttning från Ljungbyhed och då flygvapnets

utökning framdeles vore fullt genomförd borde disponeras av den nu till

Eslöv provisoriskt förlagda flygreservskolan.

De sammanlagda kostnaderna för omändrings- och nybyggnadsarbeten vid

krigsflygskolan (flygkrigsskolan) ha beräknats till 1,501,000 kronor (avskrivningsbehov

890,500 kronor).

Beträffande Västgöta flygflottilj (F6) har utredningen framhållit,

att det visat sig omöjligt att genom privat byggnadsverksamhet erhålla erforderligt

antal bostäder för flottiljens personal. Av denna anledning hade under

år 1941 uppförts ett antal tjänstebostäder. Detta antal vore emellertid otillräckligt,

varför ytterligare bebyggelse antingen i form av tjänstebostäder eller

på annat sätt måste tillkomma. Utökningen av flygfältet i sydlig riktning

vore nödvändig och möjlig att utföra. Den längs flygfältets västra gräns

löpande, elektrifierade järnvägslinjen utgjorde ett allvarligt flyghinder, som

borde undanröjas. Denna fråga borde göras till föremål för särskild utredning.

De sammanlagda kostnaderna för erforderliga arbeten vid Västgöta

flygflottilj ha beräknats till 2,251,000 kronor (avskrivningsbehov 1,450,000

kronor.)

Även vid Skaraborgs flygflottilj (F 7) hade det, enligt vad utredningen

anfört, visat sig omöjligt att genom privat byggnadsverksamhet erhålla

erforderligt antal bostäder för flottiljens personal. Av denna anledning hade

dels ett avsevärt antal tjänstebostäder uppförts inom flottiljens område, dels

även i egnahemsstyrelsens regi uppförts ett omfattande bostadsområde i nära

anslutning till förläggningsområdet. Såväl antalet tjänstebostäder som antalet

bostäder inom egnahemsområdet vore emellertid otillräckligt, varför ytterligare

bostäder måste tillkomma.

De sammanlagda kostnaderna för erforderliga arbeten vid Skaraborgs flygflottilj

ha beräknats till 3,978,000 kronor (avskrivningsbehov 2,425,000 kronor).

Vid Svea flygflottilj (F8) ha vissa tjänste- och hangarutrymmen för

tillgodoseende av flygvapnets huvudstations och tre eskaderstabers behov ansetts

erforderliga.

De sammanlagda kostnaderna för omändrings- och nybyggnadsarbeten vid

denna flottilj ha beräknats till 2,163,000 kronor (avskrivningsbehov 1,272,000

kronor).

Vid Göta flygflottilj (F 9) har ansetts föreligga ett trängande behov

av handvapenskjutbana, inskjutningsbana och skjutbana för kulsprutor samt

skjutbana för skjutning med kulspruta från luften.

s. 719 Kontrollera mot PDF

719

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

De sammanlagda kostnaderna för omändrings- och nybyggnadsarbeten vid

Göta flygflottilj ha beräknats till 2,451,000 kronor (avskrivningsbehov

1.588.000 kronor).

Utredningen har erinrat om att Skånska flygflottiljen (F10), som

för närvarande benämndes Tionde flygflottiljen, i enlighet med beslut av

1941 års riksdag vore provisoriskt förlagd till Malmö. Utredningen hade

såsom slutgiltig förläggningsplats för denna flottilj föreslagit Ängelholm

(Barkåkra). Flottiljens förläggning till Ängelholm förutsatte uppförande av

helt nytt flottiljetablissement och iordningställande av flygfält i anslutning

till detta.

De sammanlagda kostnaderna för dessa arbeten ha beräknats till 11,764,000

kronor (avskrivningsbehov 6,819,000 kronor).

För flottiljetablissementet vid Södermanlands flygflottilj (Fil),

vilken i enlighet med beslut av 1940 års urtima riksdag är under uppsättning,

har anvisats ett sammanlagt belopp av 8,500,000 kronor.

Med anledning av försvarsutredningens förslag ytterligare erforderliga nybyggnads-

och tilläggsarbeten ha beräknats till sammanlagt 1,082,000 kronor

(avskrivningsbehov 582,500 kronor).

Kalmar flygflottilj (F12) skall enligt 1941 års riksdags beslut förläggas

till Kalmar och uppsättas från och med budgetåret 1942/43. Arbetena

med såväl flottiljetablissementets som flygfältets iordningställande pågå och

beräknas vara slutförda under hösten 1942. För ifrågavarande arbeten har

anvisats ett belopp av 9,300,000 kronor.

Försvarsutredningen, som bland annat ansett utvidgning av det under anläggning

varande flygfältet erforderlig har beräknat de sammanlagda kostnaderna

för tilläggs- och nybyggnadsarbeten vid flottiljen till 1,373,000 kronor

(avskrivningsbehov 830,000 kronor).

Bråvalla flygflottilj (F13), som enligt 1941 års riksdags beslut skall

förläggas till Norrköping, har av utredningen föreslagits skola uppsättas från

och med budgetåret 1943/44. För markförvärv och påbörjande av arbetena

med flygfältet har 1941 års riksdag anvisat ett belopp av 2,230,000 kronor.

Återstående kostnader för flottiljetablissementet och flygfältet ha beräknats

till 9,564,000 kronor (avskrivningsbehov 5,761,500 kronor).

Hallands flygflottilj (F14) har av utredningen föreslagits skola förläggas

till Halmstad med uppsättning från och med budgetåret 1944/45.

Kostnaderna för uppförande av helt nytt flottiljetablissement och iordningställande

av flygfält i anslutning till etablissementet ha beräknats till

12.164.000 kronor (avskrivningsbehov 7,518,000 kronor).

Västerbottens flygflottilj (F15) har av utredningen föreslagits

skola förläggas till Umeå med uppsättning från och med budgetåret 1945/46.

Försvarsutredningen har uppgivit, att Umeå stad vid preliminära förhandlingar

ställt i utsikt att medverka till att bostäder för flottiljens icke inkasernerade

personal komme att finnas i erforderlig omfattning. Med hänsyn

till tjänstens krav vore det dock önskvärt, att vissa tjänstebostäder uppfördes

i anslutning till flottiljetablissementet, varför kostnader beräknats härför.

s. 720 Kontrollera mot PDF

720

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Kostnaderna för flottilj etablissement och övriga erforderliga arbeten ha

beräknats till 13,368,000 kronor (avskrivningsbehov 8,236,000 kronor).

Upplands flygflottilj (F 16) har av utredningen föreslagits skola förläggas

till Uppsala med uppsättning från och med budgetåret 1943/44.

Försvarsutredningen har erinrat om att flottiljen avsåges förläggas till flygfält,

som genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens försorg vore under arbete.

Flygfältet förutsattes sålunda skola överföras till flygvapnet. Utredningen

hade i annat sammanhang framhållit, att flygkadettskolan (F 20) så snart ske

kunde borde förflyttas från Ljungbyhed och förläggas i anslutning till Upplands

flygflottilj. Härigenom komme avsevärda besparingar att göras genom

att ett flertal byggnader och flygfältet kunde vara gemensamma med flottiljen.

Upplands flygflottiljs och flygkadettskolans förläggning till Uppsala förutsatte

uppförande av dels helt nytt flottilj etablissement, vilket i flera avseenden

avsåges bliva gemensamt med flygkadettskolan, dels ock särskilda byggnader

för flygkadettskolan. Det under anläggning varande flygfältet måste därjämte

utvidgas.

De sammanlagda kostnaderna för de arbeten, som avsetts för flygflottiljen

och flygkadettskolan gemensamt, ha beräknats till 13,762,000 kronor (avskrivningsbehov

8,492,500 kronor).

Blekinge flygflottilj (F 17) har av utredningen föreslagits skola förläggas

till Ramdala, cirka 17 kilometer från Karlskrona, eller annan lämplig

förläggningsplats i Blekinge med uppsättning från och med budgetåret 1944/45.

För markförvärv och påbörjande av arbetena med flygfältet har 1941 års

riksdag anvisat ett belopp av 900,000 kronor.

Försvarsutredningen har anfört, att flottiljens förläggning till Blekinge

förutsatte uppförande av helt nytt flottiljetablissement och iordningställande

av flygfält i anslutning till etablissementet. Vid denna flottilj erfordrades

speciella anordningar för torpeders och minors förvaring och skötsel. Då

bostäder för flottiljens personal icke syntes kunna erhållas på orten, erfordrades

en omfattande tjänstebostadsbebyggelse eller på annat sätt ordnad

bebyggelse eller en kombination av bådadera.

Kostnaderna för erforderliga arbeten ha beräknats till 15,741,000 kronor

(avskrivningsbehov 9,631,000 kronor).

För flygkadettskolan (F 20) erforderliga arbeten, som icke upptagits

under Upplands flygflottilj, ha beräknats draga en kostnad av sammanlagt

2,444,000 kronor (avskrivningsbehov 1,291,000 kronor).

Norrbottens flygbaskår (F 21) är i enlighet med 1941 års riksdags

beslut under uppsättning vid Luleå. För kårens etablissement har anvisats

ett sammanlagt belopp av 6,200,000 kronor, vartill komma 1,095,000 kronor för

den första tjänstebostadsbebyggelsen i Luleå. Försvarsutredningen har anfört,

att flygfältet, som tidigare varit krigsflygfält, icke vore tillräckligt stort,

varför detsamma måste utvidgas. Flygfältet måste därjämte — för erhållande

av gräsvall och sandens bindande — täckas med ett mat jordslager. För bomboch

skjututbildningen erfordrades ett målområde, som icke kunde inrymmas

inom kronan nu tillhörigt markområde. Detta målområde måste därför för
-

varvas.

s. 721 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts -proposition nr 210. 721

De sammanlagda kostnaderna för tilläggs- och nybyggnadsarbeten (de

senare jämväl omfattande i Kungl. Maj:ts proposition 1941:267 under »1944

års byggnadsprogram» omnämnd bostadsbebyggelse) ha beräknats till

3.303.000 kronor (avskrivningsbehov 2,166,500 kronor).

Försvarsutredningen har framhållit, att de båda nu befintliga centrala

fljgverkstäderna, en vid Malmen och en i Västerås, av skäl som utredningen

tidigare anfört vore i behov av utvidgning. Dessutom borde en ny

central flygverkstad tillkomma. Den nya centrala flygverkstadens tillkomst

förutsatte, att ett helt nytt verkstadsetablissement uppfördes. Till vilken

plats denna verkstad skulle förläggas vore för närvarande icke möjligt att avgöra.

Undersökningar härom påginge inom flygvapnet, och såsom alternativa

platser hade nämnts Örebro, Eskilstuna, Arboga och Köping.

Kostnaderna för omändrings- och nybyggnadsarbeten vid de nu befintliga

flygverkstäderna ha beräknats till, för centrala flygverkstaden vid Malmen

(jämte försökscentral) 4,457,000 kronor (avskrivningsbehov 2,794,500 kronor)

och för centrala flygverkstaden i Västerås (med filial i Hässlö) 3,660,000

kronor (avskrivningsbehov 2,295,500 kronor). Kostnaderna för den nya centrala

flygverkstaden ha beräknats till 10,155,000 kronor (avskrivningsbehov

5.878.000 kronor).

Utredningen har såsom i annat sammanhang framhållits föreslagit, att

vissa centralförråd för olika huvudgrupper av materiel borde inrättas.

Utrymmena för nuvarande flyg- och vapenmaterielförråden vid Malmen samt

flygmaterielförrådet i Västerås avsåges därvid även i fortsättningen komma

till användning. Viss komplettering genom nybyggnad erfordrades emellertid.

För centrala intendenturförrådet i Västerås beräknades lokaler i Västmanlands

flygflottiljs nuvarande etablissement kunna iordningställas.

De sammanlagda kostnaderna för centralförrådens iordningställande ha

beräknats till 1,946,000 kronor (avskrivningsbehov 916,000 kronor).

Flygvapnets underof f icersskola, signalskola och tekniska

skola ha av utredningen föreslagits skola förläggas till Västerås i Västmanlands

flygflottiljs nuvarande kasernetablissement.

Försvarsutredningen har framhållit, att det, för att dessa skolor snarast

möjligt skulle kunna organiseras i enlighet med utredningens förslag, vore

önskvärt, att Västmanlands flygflottiljs nya etablissement vid Hässlö snarast

uppfördes.

Kostnaderna för erforderliga omändringsarbeten för skolornas behov ha

beräknats till 646,000 kronor (avskrivningsbehov 341,000 kronor).

Eskaderstabernas behov av tjänstelokaler borde enligt utredningens

mening lösas på följande sätt.

Första, tredje och fjärde eskaderstaberna kunde, enligt vad 1940 års militära

byggnadsutredning meddelat, erhålla tjänsteutrymmen i flygvapnets blivande

ämbetsbyggnad i Stockholm. Härvid hade räknats med att för varje eskaderstab

skulle erfordras ett sammanlagt utrymme om cirka 286 kvadratmeter. Då

medel saknades för dessa lokalers anordnande, inredning m. m. i ämbets
Bihang

till riksdagens protokoll 1942. 1 saml. Nr 210. 377 « 46

s. 722 Kontrollera mot PDF

722

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

byggnaden, hade i kostnadsberäkningarna härför upptagits ett belopp på

150.000 kronor (avskrivningsbehov 75,000 kronor).

Andra eskaderstaben, som enligt utredningens förslag borde förläggas till

Göteborg, kunde genom förhyrning erhålla erforderliga tjänstelokaler i riksbanken

tillhörig fastighet.

Flygbasområdesstabernas behov av tjänstelokaler, utgörande för

vardera sammanlagt cirka 267 kvardratmeter, borde enligt utredningens mening

lösas på följande sätt.

För södra flygbasområdesstaben, som enligt utredningens förslag borde

förläggas till Ängelholm, erfordrades nybyggnad.

Kostnaderna härför ha beräknats till 110,000 kronor (avskrivningsbehov

55.000 kronor).

Västra flygbasområdesstaben, som enligt utredningens förslag borde förläggas

till Göteborg, kunde — i likhet med andra eskaderstaben — genom förhyrning

erhålla erforderliga tjänstelokaler i riksbanken tillhörig fastighet.

Östra flygbasområdesstaben, som enligt utredningens förslag borde förläggas

till Stockholm, kunde erhålla tjänstelokaler i flygvapnets blivande

ämbetsbyggnad.

Kostnaderna för lokalernas anordnande och inredning ha beräknats till

45.000 kronor (avskrivningsbehov 22,500 kronor).

Norra flygbasområdesstaben, som enligt utredningens mening borde förläggas

till Östersund, kunde erhålla tjänstelokaler uti staten tillhörig byggnad, nämligen

antingen inom postverkets blivande lokaler, i vilket fall inga kostnader

för lokalernas iordningställande behövde beräknas i detta sammanhang, eller

i f. d. statens järnvägars änke- och pupillkassas byggnad, vilken sannolikt

komme att överföras till byggnadsstyrelsens förvaltning. I händelse av förläggning

enligt det senare alternativet uppstode vissa kostnader för omändrings-

och inredningsarbeten, vilka kostnader beräknades till 40,000 kronor

(avskrivningsbehov 20,000 kronor).

Då kårstaben vid Norrbottens flygbaskår jämväl fungerade såsom flygbasområdesstab

inom Övre Norrlands flygbasområde, erfordrades inga särskilda

lokaler för denna senare stab.

Vid flygvapnets övningsplatser erfordrades, enligt vad utredningen

vidare anfört, vissa kompletterande byggnads- och flygfältsarbeten.

Vid Boden erfordrades sålunda utökning av flygfältet samt i samband därmed

förlängning av tre permanentbanor jämte förbindelsebanor. Därest så

befunnes lämpligt, borde de medel, som avsåges för dessa ändamål, i stället

få disponeras för motsvarande anordningar vid ett inom Övre Norrland beläget

krigsflygfält.

Vid Kalix och Boma erfordrades utökning av flygfälten.

Vid Gällivare eller Kiruna erfordrades vissa baracker.

För anordnande av övningsplats på Öland hade ett mindre belopp beräknats.

Denna övningsplats finge närmast karaktären av nödlandningsplats, avsedd

att främst kunna användas av flygplan tillhörande Kalmar flygflottilj i

s. 723 Kontrollera mot PDF

723

Kungl. Maj:ts ‘proposition nr 210.

samband med bombfällnings- och skjutövningar ävensom vid övriga tillfällen,

då av olika skäl landning i Kalmar icke vore möjlig.

Vid vardera av övningsplatserna Ripa och Sövdeborg erfordrades ett

mindre antal baracker, nämligen en expeditionsbarack, en barack för vaktpersonal

och omklädnadsrum för flygande personal, en lektionsbarack och en

förläggningsbarack.

De sammanlagda kostnaderna för omändrings- och nybyggnadsarbeten vid

flygvapnets övningsplatser ha beräknats till 1,644,000 kronor (avskri vningsbehov

1,192,500 kronor).

För anläggning och utvidgning av krigsflygfält, anläggning av permanentbanor

på dessa samt iordningställande av baracker och tjänstebostäder

för tillsynsmän vid krigsflygfält har slutligen beräknats ett belopp av 7,764,000

kronor (avskrivningsbehov 6,985,500 kronor).

De sammanlagda engångskostnaderna för flygvapnets byggnader m. in.

ha av försvarsutredningen angivits till 140,586,000 kronor, motsvarande ett avskrivningsbehov

av 87,641,000 kronor.

Yttranden.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha i gemensamt utlåtande

framhållit, bland annat, att vissa byggnader, markförvärv, flygfältsarbeten

m. m. visat sig nödvändiga utöver de av utredningen upptagna. Å andra sidan

hade av försvarsutredningen upptagits vissa byggnader, för vilkas utförande

medel redan ställts till flygförvaltningens förfogande. Verkställda undersökningar

hade vidare givit vid handen, att vissa arbeten icke längre vore erfor

derliga.

Beträffande de olika flygflottiljerna (motsvarande) hade framhållits, att försvarsutredningen

funnit en utökning av flygfältet vid Jämtlands flygflottilj

önskvärd, men att utökningen icke läte sig genomföra för rimliga

kostnader varför utredningen icke beräknat medel för ändamålet. Verkställda

undersökningar hade emellertid givit vid handen, att en utökning vore

möjlig ehuru kostnaderna bleve stora. De syntes dock icke orimliga i jämförelse

med de kostnader, som redan nedlagts på denna förläggningsplats.

En utökning av flygfältet syntes framdeles bliva erforderlig. — Verkställda

undersökningar beträffande flygfältet vid Svea flygflottilj hade vidare

givit vid handen, att möjligheter förelåge att för rimliga kostnader utöka detta

flygfält.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha vidare föreslagit, att vid

varje flottilj skall uppföras en särskild fritidsbyggnad för manskapet.

I sitt yttrande ha chefen för flygvapnet och flygförvaltningen framhållit

avsikten vara att senare inkomma med särskild skrivelse rörande de byggnader

m. m., som ansåges nödvändiga utöver de av försvarsutredningen upptagna,

ävensom i fråga om de förändringar i utredningens förslag, som

betingades av att medel redan ställts till förfogande eller av att verkställda

utredningar givit vid handen att byggnadsföretagen icke vore erforderliga.

I skrivelse den 24 februari 1942 har flygförvaltningen över
-

s. 724 Kontrollera mot PDF

Departements

chefen.

724 Eungl. May.ts proposition nr 210.

lämnat en utredning i ämnet. I tablån framhålles bland annat, att för vissa

av de av försvarsutredningen föreslagna byggnadsåtgärderna medel redan

ställts till förfogande på tilläggsstat för innevarande budgetår till ett belopp

av 1,304,000 kronor (proposition 1942: 2). I tablån ha vidare vissa byggnadsåtgärder

angivits såsom erforderliga utöver de i försvarsutredningens förslag

upptagna. Yissa av försvarsutredningen upptagna byggnadsåtgärder ha angivits

komma att draga högre kostnader än vad utredningen räknat med. Å

andra sidan ha angivits vissa byggnadsarbeten, vilka enligt flygförvaltningens

mening icke ansetts erforderliga att utföra. Merkostnaden enligt det av flygförvaltningen

framlagda förslaget uppgår till 481,000 kronor. Flygförvaltningen

har förutsatt, att de ökade kostnaderna skola kunna täckas genom besparingar

vid genomförandet av försvarsutredningens förslag.

1940 års militära byggnadsutredning har i sitt remissyttrande bland annat

anfört, att av försvarsutredningen upptagna byggnadskostnader för flygvapnet,

utom vad avsåge kostnader för utvändiga arbeten av olika slag, till betydande

omfattning beräknats i samråd med utredningen men att de av byggnadsutredningen

därvid lämnade kostnadsuppgifterna endast varit överslagsvis beräknade.

Byggnadsutredningens ordförande, med vilken ledamöterna Edler och

Diös förklarat sig ense, har beträffande flygvapnet framhållit, att det syntes

som om de nya kasernetablissementen, vilka betingade höga kostnader, kunde

i vissa avseenden förenklas, varvid i första hand borde övervägas om icke

hangarerna åtminstone i viss utsträckning kunde uppföras i lättare konstruktion.

Här må vidare framhållas, att utredningens ordförande dels i skrivelse den

6 mars 1942 anmält, att kostnaderna för anordnande och inredning av lokaler

första, tredje och fjärde flygeskaderstaberna i Stockholm — av försvarsutredningen

upptagna till 150,000 kronor — numera inräknats i de av 1940 års civila

byggnadsutredning beräknade kostnaderna för flygledningens ämbetsbyggnad

i Stockholm, dels och i en den 7 mars 1942 dagtecknad promemoria redogjort

för en på mitt uppdrag verkställd utredning i fråga om anordnande av lokaler

för de flygvapnets skolor m. m., som äro eller beräknas bliva förlagda i anslutning

till Västmanlands flygflottilj.

Svenska underofficersförbundet har påtalat behovet av snara åtgärder till

en förbättring av de äldre tjänstebostäder, som upplåtits åt flygvapnets undeiofficerare,

och framhållit, att uppmärksamhet även borde ägnas frågan om

nybyggnader av dylika bostäder.

Försvar sväsendets underbefälsförbund har bland annat erinrat om betydelsen

av att rymliga och trivsamma fritidslokaler för det fast anställda manskapet

uppfördes.

Tidigare har jag beträffande flygvapnets förläggningsplatser framhållit,

att frågan om ändrad förläggningsplats för Tionde flygflottiljen krävde ytterligare

överväganden. Vidare har jag erinrat, att den av mig förordade ändrade

s. 725 Kontrollera mot PDF

725

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

förläggningen av Blekinge flygflottilj respektive F 15 medför vissa ändringar

i försvarsutredningens kostnadskalkyler.

I de delar, som icke beröras av frågan om förändrade förläggningsplatser

för förenämnda tre flottiljer ha mera väsentliga erinringar icke framställts

mot försvarsutredningens byggnadsprogram. Vad särskilt angår de av flygförvaltningen

i dess skrivelse den 24 februari 1942 såsom önskvärda angivna

förändringarna torde dessa sägas utgöra allenast detaljspörsmål i planläggningen

och kostnadsberäkningarna av den art att, såsom jag vid behandlingen

av arméns och marinens byggnadsfrågor framhållit, desamma icke lämpligen

böra upptagas i förevarande sammanhang. Jag finner försvarsutredningens

förslag i allt väsentligt kunna läggas till grund för de med flygvapnets

utbyggnad förenade byggnadsåtgärderna. I den mån avvikelser från programmet

finnas böra ske torde dessa frågor få upptagas i samband med framläggandet

av medelsäskanden för de olika ändamålen.

För att för femårsperioden bereda viss säkerhetsmarginal, vilken kan behöva

tagas i anspråk för bestridande av dels de ökade kostnader, som föranledas av

de ändrade förläggningsplatserna för förutnämnda tre flygflottiljer, dels de

utgifter för nya anläggningar, av vilka behov under femårsperioden kunna uppkomma

vid sidan av de av försvarsutredningen beräknade, finner jag mig böra

räkna med att vissa av de av försvarsutredningen angivna, av flygvapnets utbyggnad

föranledda byggnadsarbetena komma till utförande först efter femårsperiodens

slut eller under femårsperioden utföras endast i begränsad omfattning.

Till sådana byggnadsföretag, vilka visserligen synas i och för sig

motiverade men som sålunda kunna befinnas böra stå tillbaka för andra, angelägnare

äskanden, finner jag mig böra i första hand hänföra följande:

Av försvarsutredningen

för

femårsperioden

beräknat belopp:

Hangar av trä vid Västmanlands flygflottilj 190,000

Tjänstebostäder vid Roslagens flygflottilj ... 155,000

Tjänstebostäder för underofficerare vid krigs
flygskolan

....................................... 200,000

Tjänstebostäder vid Skaraborgs flygflottilj ... 1,830,000

Tjänstebostäder för 1 kapten, 1 löjtnant och

4 underofficerare vid Göta flygflottilj ... 160,000

Bostadsbyggnader för ogifta officerare och

underofficerare vid Brå valla flygflottilj ... 95,000

Bostadsbyggnader för ogifta officerare och

underofficerare vid Hallands flygflottilj ... 125,000

Tjänstebostäder vid Blekinge flygflottilj ...... 1,230,000

Tjänstebostäder vid centrala flygverkstaden

vid Malmen ....................................... 1,797,000

Tjänstebostäder vid centrala flygverkstaden i

Västerås .......................................... 2,139,000

Tjänstebostäder vid ny central flygverkstad 1,400,000

Av departementschefen

för

femårsperioden

beräknat belopp:

100,000

915,000

615.000

898,500

1,069,500

700.000

Summa kronor 9,321,000

4,298,000

s. 726 Kontrollera mot PDF

726

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Härigenom skulle sålunda under femårsperioden inom den av försvarsutredningen

angivna kostnadsramen ett belopp av (9,321,000 — 4,298,000=)

5,023,000 kronor bliva disponibelt till bestridande av förutnämnda ökade kostnader

på grund av ändrad förläggning av flottiljer och av sådana byggnadskostnader,

vilka finnas böra tillerkännas förtur framför de i tablån upptagna.

Med hänsyn till flygteknikens snabba utveckling synes det emellertid tillrådligt

att härutöver räkna med ytterligare ett belopp som säkerhetsmarginal.

Jag föreslår, att engångskostnaderna för flygvapnets byggnader m. m. under

femårsperioden till den del slutliga anslagsäskanden icke redan fiamlagts i

årets statsverksproposition beräknas till sammanlagt 145 miljoner kronor utifrån

prisnivån av den 1 juli 1941, motsvarande ett avskrivningsbehov av i

runt tal 70 miljoner kronor med tillämpning av de ändrade grunder för avskrivning

av nya kapitalinvesteringar i försvarsväsendets fastighetsfond, som angivits

i årets statsverksproposition.

Jag vill betona, att i det föregående angivna reduktioner i femårsplanens

bvggnadsprogram icke få betraktas såsom definitiva utan mera äro att anse

som ett försök att komma fram till en beräknad ram för samtliga inom perioden

fallande byggnadskostnader för flygvapnets behov. I den mån de sålunda

förskjutna byggnadsåtgärderna genom iakttagande av sträng sparsamhet vid

byggnadsprogrammets genomförande finnas kunna utföras utan att ramen

överskrides, torde frågan om behovens tillgodoseende få upptagas till behandling

från fall till fall. Jag vill i detta sammanhang även åberopa vad jag under

arméns motsvarande avsnitt anfört beträffande anordnande av tjänstebostäder

för försvarsväsendets personal.

I fråga om de organisatoriska förutsättningarna för genomförandet av bygg

nadsprogrammet får jag hänvisa till vad därom anförts under arméns motsvarande

avsnitt. . .

Slutligen vill jag framhålla, att det är min avsikt att senare i särskild

proposition behandla de byggnadsfrågor, som finnas bora föranleda anslagsäskanden

till innevarande års riksdag. Därvid torde för tillgodoseende av vissa

av flygvapnets inom förenämnda kostnadsram av 145 miljoner kronor fallande

byggnadsbehov anslag komma att äskas jämväl å tilläggsstat för innevarande

budgetår.

IV. Organisationens genomförande.

För sv ars utredning en.

Försvarsutredningen har framhållit, att flygvapnets utökning, med hänsyn

till önskvärdheten att snarast höja flygvapnets effektivitet, borde genomföras

inom en så kort tidrymd som möjligt. På utökningens genomförande inverkade

å andra sidan möjligheterna att tillgodose det ökade personal- och materielbehovet

samt, då det gällde uppsättning av flygförband, möjligheterna att

iordningställa flygfält och byggnader. Utbildning av personal toge avsevärd

tid i anspråk. För utbildning till officer erfordrades sålunda en utbildningstid

s. 727 Kontrollera mot PDF

727

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

av omkring tre år. Utbildning till underofficer och till för tjänsten fullt användbart

stammanskap krävde sju respektive tre år. Tillverkning av flygmateriel

måste planläggas på lång sikt. Arbeten med iordningställande av

flygfält borde påbörjas minst tre år innan fältet skulle tagas i bruk. Iordningställande

av byggnader för en flygflottilj toge omkring två år i anspråk.

Med hänsyn till dessa förhållanden måste alltså utökningen förberedas i god

tid och tidrymden för dess genomförande vara relativt lång. Verkställda

undersökningar hade emellertid givit vid handen, att den utökning av flygvapnet,

som försvarsutredningen föreslagit, i huvudsak kunde genomföras

inom en tidrymd av fem år.

Med utgångspunkt från det beräknade läget den 1 juli 1942 har försvarsutredningen

uppgjort följande plan för flygvapnets utökning under femårsperioden.

Flygstabens omorganisation och utbyggnad skulle påbörjas under första

och fullföljas under andra året.

Eskaderstabernas organisation skulle genomföras, första eskaderstabens

under första året, andra eskaderstabens delvis under första och helt under

andra året, tredje eskaderstabens delvis under andra och helt under tredje

samt fjärde eskaderstabens delvis under tredje och helt under fjärde året.

De nytillkommande flygflottiljerna skulle uppsättas, Bråvalla flygflottilj

(F 13) och Upplands flygflottilj (F 16) under andra och tredje åren, Hallands

flygflottilj (F 14) och Blekinge flygflottilj (F 17) under tredje och fjärde åren

samt slutligen Västerbottens flygflottilj (F 15) under fjärde och femte åren.

Flygbasområdesstaberna skulle organiseras, Övre Norrlands (= kårstaben,

F 21) under första året, Östra under första och/eller andra året, Västra under

andra och/eller tredje året, Södra under tredje och/eller fjärde året samt slutligen

Norra under fjärde och/eller femte året.

Den nya centrala flygverkstadens uppsättning skulle påbörjas under andra

och fullföljas under tredje året.

De nytillkommande utbildningsanstalterna skulle organiseras, bomb- och

skjutskolan och signalskolan under första samt tekniska skolan under andra

året.

Musikorganisationen skulle uppsättas med fyra musikkårer under första

och med tre musikkårer under andra året.

I anslutning till denna allmänna plan för organisationens genomförande

har försvarsutredningen framhållit, att flygvapnets personal i vissa avseenden

icke kunde utökas i den takt, som vore påkallad av nyuppsättningen av förband.

Det vore därför ett framträdande önskemål att, bland annat genom

forcerad utbildning, snarast fylla flygvapnets personalkadrar.

Beträffande de åtgärder, som — förutom forcerad utbildningsverksamhet

— borde vidtagas för att fylla den personalbrist, som under uppsättningsperioden

och åren närmast därefter komme att förefinnas inom flygvapnet,

har utredningen framlagt vissa förslag, beträffande vilka torde få hänvisas till

betänkandet, sid. 672 och 675—678.

s. 728 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

728 Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

Försvarsutredningen har å sid. 673 och 674 i betänkandet närmare angivit,

huru de av utredningen beräknade personalökningarna skulle fördelas på de

olika budgetåren under femårsperioden.

Y ttr anden.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha icke haft något att erinra

mot försvarsutredningens förslag till organisationens genomförande.

Svenska under officers förbundet och försvarsväsendets underbefälsförbund

ha framfört vissa önskemål beträffande rekryteringen av bland annat befattningar

som flottiljkassörer och underofficerare, beträffande vilka torde få

hänvisas till handlingarna i ärendet.

I fråga om genomförandet av flygvapnets utbyggnad göra sig liknande synpunkter

gällande som beträffande de övriga försvarsgrenarna. Jag får hänvisa

till vad jag därutinnan anfört i fråga om arméns organisation. Såsom av försvarsutredningens

betänkande framgår, föreligga emellertid beträffande flygvapnet

vissa särskilda svårigheter, då det gäller att utöka personalen i erforderlig

omfattning. De åtgärder, som försvarsutredningen föreslagit för avhjälpande

av dessa svårigheter, torde vara i stort sett lämpliga. Det synes

ankomma på Kungl. Maj:t att taga ställning till förslaget i denna del, varvid

de av personalsammanslutningarna anförda synpunkterna torde böra närmare

övervägas.

Jämväl i övrigt synes försvarsutredningens förslag rörande organisationens

genomförande kunna i huvudsak läggas till grund för det fortsatta

arbetet. Vissa avvikelser från förslaget bliva dock erforderliga med hänsyn

till att jag i det föregående i en del avseenden frångått försvarsutredningens

förslag. Av skäl, som anförts i samband med behandlingen av frågan om

arméorganisationens genomförande, torde det böra ankomma på Kungl. Maj:t

att inom ramen för de anslag och personalkadrar, som för varje budgetår

bliva fastställda, besluta i vilken ordning och vid vilka tidpunkter de olika

organisationsändringarna skola genomföras.

s. 729 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

729

Avd. VIII. Sammandrag av kostnadsberäkningar.

Såsom jag inledningsvis anfört äro de verkställda beräkningarna av kostnaderna

för den föreslagna försvarsorganisationen icke avsedda att angiva

annat än den ram, inom vilken uppbyggnadsarbetet under den närmaste femårsperioden

bör förlöpa. Såsom underlag för beräkningarna har valts den prisnivå,

som rådde den 1 juli 1941. Beträffande beräkningen av personalkostnaderna

får jag hänvisa till vad jag därom anfört under avsnittet Vissa gemensamma

anslags- och avlöningsfrågor. Med utgångspunkt från förenämnda principer

och från vad jag i övrigt i det föregående anfört har totalkostnaden under

uppsättningsperioden, medelkostnaden per budgetår under uppsättningsperioden

och kostnaden per budgetår vid genomförd organisation beräknats på

sätt framgår av följande sammanfattande tablå:

Total kostnad under

uppsättningsperioden

Medelkostnad per

budgetår under

uppsättningsperioden

Kostnad per budgetår

vid genomförd

organisation

Kr.

Kr.

Kr.

Armén:

1,001,140,000

65,000,000

643,000,000

200,228,000

13,000,000

128,600,000

238,604,000

Avskrivningar å byggnader . .

Övriga engångskostnader ....

Summa kronor

1,709,140,000

341,828,000

238,604,000

Marinen:

Årskostnader ................

Avskrivningar å byggnader . .

Övriga engångskostnader ....

656,155,000

23,000,000

40,910,000

131,231,000

4.600.000

8.182.000

144,842,000

Summa kronor

720,065,000

144,013,000

144,842,000

Flygvapnet:

929,610,000

70,000,000

99,100,000

185,922,000

14,000,000

19,820,000

212,981,000

Avskrivningar å byggnader . .

Övriga engångskostnader ....

Summa kronor

1,098.710,000

219,742,000

212,981,000

Gemensamt

245,000,000

49,000,000

54,000,000

Summa summarum

3,772,915,000

754,583,000

650,427,000

Utförligare specifikationer av kostnaderna för de olika försvarsgrenarna

torde få lämnas i särskilda bilagor till detta protokoll (bil. A—C).

I fråga om detaljberäkningarna får jag ytterligare hänvisa till de handlingar,

som torde böra överlämnas till riksdagens vederbörande utskott. Vad beträffar

de kostnader, vilka icke hänföra sig till de tre försvarsgrenarna utan äro

av för försvarsväsendet gemensam natur, har jag i likhet med försvarsutredningen

icke ansett mig kunna framlägga detaljerade beräkningar. Jag har

emellertid funnit mig böra försiktigtvis i detta hänseende räkna med något

s. 730 Kontrollera mot PDF

730

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 210.

högre kostnader än försvarsutredningen, varvid jämväl beaktats den kostnadsökning,

som uppstår vid bifall till mina i det föregående framställda förslag

beträffande bland annat försvarsväsendets radioanstalt och personalvården,

ävensom den kostnadsökning, som inträder vid ett genomförande av ändrad

rekvisitionslagstiftning samt disponibilitets- och avgångsstater för vissa beställningshavare

inom försvarsväsendet på sätt i särskilda propositioner

föreslagits.

Sammanfattningsvis må erinras, att kostnaderna för den föreslagna försvarsorganisationen,

om prisläget den 1 juli 1941 lägges till grund, beräknas

till följande avrundade belopp (inom parentes angivas motsvarande på grundval

av prisläget per den 1 juli 1939 beräknade kostnader), nämligen

den totala kostnaden under uppsättningsperioden till 3.8 miljarder kronor

(3 miljarder kronor),

medelkostnaden per budgetår under uppsättningsperioden till 755 miljoner

kronor (600 miljoner kronor) och

kostnaden per budgetår vid genomförd organisation till 650 miljoner kronor

(515 miljoner kronor).

Anmärkas må, att vid kostnadsberäkningarna hänsyn icke tagits till vissa

byggnadskostnader, som enligt vad i det föregående anförts preliminärt beräknats

icke skola falla på femårsperioden men som möjligen kunna efter närmare

prövning befinnas böra bestridas efter periodens utgång.

s. 731 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

731

Avd. IX. Departementschefens hemställan.

Av den lämnade framställningen torde framgå, att utbyggnaden av

försvarsväsendet i huvudsaklig överensstämmelse med den plan, som av mig

angivits, synes kunna äga rum inom en kostnadsram av i genomsnitt omkring

755 miljoner kronor per år under femårsperioden enligt prisläget den

1 juli 1941. Då det för vinnande av största möjliga effektivitet i det fortsatta

organisationsarbetet är av vikt, att en plan för detta fastställes, torde Kungl.

Maj:t böra föreslå riksdagen att fastställa nämnda plan för det fortsatta utbyggnads-

och organisationsarbetet inom försvarsväsendet. I enlighet med vad

i det föregående anförts bör det ankomma på Kungl. Maj :t att träffa avgörande

rörande utbyggnadens genomförande, givetvis inom ramen för de anslag, som

för varje budgetår anvisas av riksdagen.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att

besluta, att den fortsatta utbyggnaden och organisationen av

landets försvarskrafter under budgetåren 1942/43—1946/47 skall

äga rum efter i huvudsak den plan, som av mig i det föregående

angivits.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Johan Treschow.

s. 732 Kontrollera mot PDF

732

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Kostnadsberäkningar för armén.

1. Årskostnader vid genomförd organisation.

Bilaga A.

Not

9.

10.

10.

11.

Avlöningar till fast anställd personal.

Avlöningar till aktiv personal m. fl., förslagsanslag:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ....

2. Arvoden till pensionerad personal i arvodesbefatt

ning. förslagsvis ..................................

3. Avlöningar till fänrikar, förslagsvis..................

4. Avlöningar till volontärer över stat, förslagsvis ....

5. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis

:

a) extra ordinarie och extra tjänstemän, förslagsvis

b) bataljonsläkare vid fältläkarkåren, förslagsvis . .

c) batalj onsveterinärer vid fältveterinärkåren, förslagsvis

......................................

d) betjäningspersonal m. fl., förslagsvis ..........

e) musikelever ..................................

f) extra sjuksköterskor m. m.....................

g) tillfälligt anställande av tjänstemän m.m., förslagsvis

6. Avlöningar till civil handräckningspersonal, förslagsvis

7. Arvoden och övriga ersättningar utöver lön till ordinarie

tjänstemän..................................

8. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda a\

Kungl. Maj:t......................................

9. Stipendier för underlättande av officersrekryteringen

i Boden, förslagsvis................................

Dagavlöning och dagavlöningstillägg åt indelt manskap,

förslagsvis ..................................

Börligt tillägg, förslagsvis ........................

Avlöningar till personal å övergångsstat, förslagsanslag. . . .

Avlöningar till personal å reservstat, förslagsanslag......

Avlöningar till personal i arméns reserver, förslagsanslag

Bekryteringskostnader och avskedspremier, förslagsanslag

Ekiperingsersättningar, förslagsanslag .................

Avlöningar och familjebidrag åt värnpliktiga.

De värnpliktigas avlöning, förslagsanslag .............

Familjebidrag åt värnpliktiga, förslagsanslag...........

Sjukvård.

Sjukvård, förslagsanslag................................

Sjukvårdsmateriel, reservationsanslag....................

Resor och militärtransporter■

Inskrivnings- och färdkostnader, förslagsanslag..........

Beseersättningar m. m., förslagsanslag..................

Besor och traktamentskostnader m. m. för hästuttagningsmyndigheterna,

förslagsanslag ........................

Expenser m. m.

Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt, förslagsanslag

Övriga expenser m. m., reservationsanslag............

Publikationstryck, förslagsanslag......................

Kostnad

Kronor

47,875,000

1.900.000

1.200.000

820,000

5.090.000

91.000

24.000

30.000

54.000

60.000

50.000

2.650.000

190.000

785.000

20.000

50,000

8.540.000

500.000

1.400.000

2.200.000

550.000

1,000,000

17,500,000

700,000

975.000

525.000

1.300.000

1.400.000

8,800,000

1,200,000

220,000

Kronor

69,429,000

5,650,000

18,200,000

1,500,000

35>000 2,735,000

10,220,000

s. 733 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

733

Not

Kostnad

Kronor

Kronor

Mathållning in. in.

11.

Mathållning, förslagsanslag ............................

Furagering, förslagsanslag..............................

27.100.000

4.600.000

31,700,000

Intendenturmateriel m. m.

Munderingsutrustning, reservationsanslag ..............

Kasern- och förplägnadsutredning, reservationsanslag ....

15,200,000

2,100,000

17,300,000

Undervisning och övningar.

12.

Undervisningsmateriel m. m., reservationsanslag........

Vissa kostnader för de fasta undervisningsverken, särskilda

utbildningskurser m. m., reservationsanslag............

Truppförbandens övningar, reservationsanslag............

Fält- och fälttjänstövningar, reservationsanslag..........

350,000

1.850.000

11,000,000

2.200.000

15,400,000

Anskaffning och vård av hästar m. m.

13.

14.

Kemontering, reservationsanslag ........................

Veterinärvård, reservationsanslag........................

Arméhund väsendet, reservations anslag.................

Arméns brevduveväsende, reservationsanslag............

1.792,000

148,000

54,000

5,000

1,994,000

Tygmateriel m. m.

15.

Vapen och ammunition m. m., reservationsanslag........

Signal- och ingenjörteknisk materiel m. m., reservations- anslag ..............................................

Motor- och anspannsfordon m. m., reservationsanslag....

Förnyelse av stridsvagnsmateriel m. m., reservationsanslag

Försök med viss tygmateriel, reservationsanslag ........

32.000. 000

1.500.000

8.150.000

20.000. 000

400,000

62,050,000

Fortifikatoriska■ anläggningar.

Befästningars underhåll m. in...........................

700.000

700,000

Bidrag och understöd.

Understöd åt frivilligt försvarsarbete, reservationsanslag

Frivilliga sjukvårdsväsendet i krig, reservationsanslag . .

Frivilliga djursjukvården i krig, reservationsanslag......

Frivilliga skytteväsendets befrämjande, reservationsanslag

Understöd åt vissa föreningar m. m., reservationsanslag

Bidrag åt föreningen Körsvarsfilm, reservationsanslag . .

Bidrag till frivilliga tjänstehundväsendet, reservationsanslag

450,000

20,000

8,000

1,200,000

20,000

25,000

3,000

1.726,000

Summa kronor

238,004.000

1. Kostnaderna ha beräknats i enlighet med de under avsnittet Vissa gemensamma

anslags- och avlöningsfrågor förordade grunderna.

2. Arvoden till pensionerad personal i arvodesbefattningar ha beräknats i enlighet med

1942 års försvarsberednings förslag till arvodesreglering. Här upptaget belopp, 1,900,000

kronor, utgör fjärde huvudtitelns beräknade del i arvodeskostnaderna (exklusive rörligt

tillägg).

3. Med hänsyn till förslaget att en arméingenjörkår tills vidare icke skall uppsättas

utan ingenjörsbehovet tillgodoses med extra personal, har denna anslagspost uppräknats

med 605,000 kronor i förhållande till försvarsutredningens beräkning.

s. 734 Kontrollera mot PDF

734

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

4. Beloppet har beräknats med utgångspunkt från det föreslagna utökade antalet

bataljonsläkare vid fältläkarkåren.

o. Genom att vissa såsom betjäningspersonal nu redovisade befattningshavare överföras

till extra ordinarie personal har ifrågavarande belopp minskats med 5,000 kronor i

förhållande till försvarsutredningens beräkning.

6. Anslaget har beräknats med utgångspunkt från en avlöning av 3,600 kronor för man

och år mot av försvarsutredningen beräknade 3,000 kronor.

7. Minskningen i förhållande till försvarsutredningens beräkning har i huvudsak föranletts

av vissa arvodens överförande till försvarsstabens avlöningsanslag.

8. Ökningen i förhållande till försvarsutredningens förslag är en följd av den föreslagna

arvodesregleringen för pensionerad personal i arvode sbefattning, varigenom jämväl

denna personalkategori kommer i åtnjutande av rörligt tillägg.

9. Ifrågavarande anslag har beräknats i huvudsak efter de principer för de värnpliktigas

avlöning, som föreslagits av försvarsväsendets lönenämnd. Efter vissa justeringar av

det av försvarsutredningen beräknade tjänstgöringsdagsantalet för olika kategorier

värnpliktiga har för penningbidrag räknats med ett belopp av omkring 15,500,000

kronor och för premier med omkring 2,000,000 kronor.

10. Försvarsutredningen har beräknat detta anslag till 1,100,000 kronor och arméförvaltningen

till 1,300,000 kronor. På av arméförvaltningen anförda skäl har räknats med

ett belopp av 1,200,000 kronor.

11. På grund av förslaget om omorganisation av vissa hästanspända förband till motoreller

cykelförband har anslaget minskats till 4,600,000 kronor mot av försvarsutredningen

beräknade 5,000,000 kronor.

12. Försvarsutredningen har vid beräkningen av ifrågavarande anslag räknat med att

kostnaderna för drivmedel skulle uppgå till 7,635,000 kronor. Detta belopp har ansetts

kunna minskas till högst 7,000,000 kronor och anslaget i sin helhet från 11,700,000

till 11,000,000 kronor.

13. Med hänsyn till det minskade hästantalet vid genomförande av den förordade organisationen

torde anslaget till remontering kunna beräknas till 1,792,000 kronor, varav

827,000 kronor belöpa på remonter och stamhästar för dragbruk och 965,000 kronor

på aekordshästar.

14. Anslaget till veterinärvård beräknas för 2,600,000 hästunderhållsdagar till 143,000

kronor.

15. Eu minskning av detta anslag i förhållande till försvarsutredningens förslag har ansetts

kunna ske med hänsyn till de föreslagna förändringarna i fråga om förarpersonalen

för pansartruppernas specialfordon, vilka gynnsamt påverka underhållskostnaderna

för dessa fordon.

s. 735 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

735

2. Kostnader under uppsättningsperiodeii.

Avlöningar till fast anställd personal.

Avlöningar till aktiv personal m. fl., förslagsanslag:

Totalkostnad

Kronor

Medelkostnad

per budgetår I

Kronor

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ......

220,755,000

44,151,000 :

2. Arvoden till pensionerad personal i arv.-befattn., för-

slagsvis..............................................

9,350,000

1,870,000

3. Avlöningar till fänrikar, förslagsvis ..................

6,580,000

1,316,000

4. Avlöningar till volontärer över stat, förslagsvis........

4,100,000

820,000

5. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis:

a) e. o. tjänstemän, förslagsvis ......................

22,490,000

4,498,000

b) bataljonsläkare vid fältläkarkåren, förslagsvis......

450,000

90,000

c) bataljonsveterinärer vid fältveterinärkåren, förslagsvis

75,000

15.000

d) betjäningspersonal m. fl., förslagsvis ..............

150,000

30,000

e) musikelever .................................

270,000

54,000

f) extra sjuksköterskor m. m...........................

300,000

60,000

g) tillfäll, anställande av tjänstemän m. in., förslagsvis

250,000

50,000

6. Avlöningar till civil bandräckningspersonal, förslagsvis

12,950,000

2,590,000

7. Arvoden o. övriga ersättn. utöver lön till ord. tjänstemän

942,000

188,400

8. Arvoden o. särskilda ersättn., bestämda av Kungl. Maj:t

9. Stipendier för underl. av officersrekryter i Boden, för-

3,925,000

785,000

slagsvis..............................................

170,000

34,000

10. Dagavl. o. dagavl.-tillägg åt indelt manskap, förslagsvis

360,000

72,000

11. Avgånget manskaps anställn. å civilanställn.-stat, för-

slagsvis.............. ........

250,000

50,000

12. Rörligt tillägg, förslagsvis............................

39,687,000

7,937,400

Avlöningar till personal å övergångsstat, förslagsanslag ....

2,920,000

584,000

Avlöningar till personal på reservstat, förslagsanslag ......

6,120,000

1,224,000

Avlöningar till personal i arméns reserver, förslagsanslag . .

8,600,000

1,720,000

Rekrytering och avskedspremier, förslagsanslag ............

2,640,000

528,000

Ekiperingsersättn., förslagsanslag ..........................

5,650,000

1,130,000

Avlöningar och familjebidrag åt värnpliktiga.

De värnpl. avlöning, förslagsanslag ........................

88,000,000

17,600,000

Familjebidrag åt värnpl., förslagsanslag ....................

3,400,000

680,000

Sjukvård-

Sjukvård, förslagsanslag ..................................

4,855,000

971,000

Sjukvårdsmateriel, reservationsanslag ......................

2,655,000

531,000

Resor och militärtransporter.

Inskrivnings- och färdkostnader, förslagsanslag ............

6,350,000

1,270,000

Reseersättningar m. m., förslagsanslag ....................

6.775,000

1,355,000

Resor och traktainentskostnader m. m. för hästuttagnings-

myndigheterna, förslagsanslag............................

175,000

35,000

Expenser m. m.

Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt, förslagsanslag . .

44,100,000

8,820,000

Övriga expenser m. m., reservationsanslag..................

6,000,000

1,200,000

Publikationstryck, förslagsanslag ..........................

1,100,000

220,000

Mathållning m. m.

Mathållning, förslagsanslag................................

140,700,000

28,140,000

Furagering, förslagsanslag ................................

23,100,000

4,620,000

Intendenturmateriel m. m.

Munderingsutrustning, reservationsanslag..................

79,200,000

15,840,000

Kasern- och förplägnadsutredning, reservationsanslag......

10,575,000

2,115,000

s. 736 Kontrollera mot PDF

736

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

..

Medelkostnad

Totalkostnad

per budgetår

Undervisning och övningar.

Kronor

Kronor

Undervisningsmateriel m. m., reservationsanslag............

1.600.000

320,000

Yissa kostnader för de fasta undervisningsverken, särskilda

utbildn.kurser m. m., reservationsanslag..................

8,750,000

1.750.000

9.800.000

Truppförbandens övningar, reservationsanslag..............

49,000.000

Fält- och fälttjänstövningar, reservationsanslag ............

10,800,000

2,160,000

Anskaffning och vård av hästar m. m.

Bemontering, reservationsanslag............................

6.740,000

1,348,000

Veterinärvård, reservationsanslag ..........................

721,000

144,200

Arméhundväsendet, reservationsanslag......................

270,000

54,000

Arméns brevduveväsende, reservationsanslag ..............

25,000

5,000

Tygmateriel m. in.

Vapen och ammunition m. m., reservationsanslag ..........

97,000,000

19,400,000

Signal- och ingenjörteknisk materiel m. m., reservationsanslag

7,250,000

1,450,000

Motor- och anspannsfordon m. m., reservationsanslag......

38,350,000

7,670,000

Försök med viss tygmateriel m. m., reservationsanslag ....

2.100.000

420,000

Fortifikatoriska anläggningar.

Befästningars underhåll m. m...............................

3,450,000

690,000

Bidrag och understöd.

Understöd åt frivilligt försvarsarbete, reservationsanslag ....

2,110,000

422,000

Frivilliga sjukv-årdsväsendet i krig, reservationsanslag ....

100,000

20,000

Frivilliga djursjukvården i krig, reservationsanslag ........

40,000

8,000

Frivilliga skytteväsendets befrämj., reservationsanslag......

6,125,000

1.225,000

Bidrag till skjutbanors anordnande, reservationsanslag ....

500,000

100,000

Understöd åt vissa föreningar m. m., reservationsanslag ....

100,000

20,000

Bidrag åt föreningen Försvarsfilm, reservationsanslag ......

125,000

25,000

Bidrag till frivilliga tjänstehundväsendet, reservationsanslag

15,000

3,000

Summa kronor

1,001,140,000

200,228,000

Anm.: Förekommande avvikelser från de av försvarsutredningen framlagda siffrorna

sammanhänga i flertalet fall med de ändrade kostnadsberäkningarna för fullt genomförd

organisation. I vissa fall ha noggrannare beräkningar lett till något avvikande

belopp. Beträffande minskningen i förhållande till försvarsutredningens beräkning av anslaget

till vapen och ammunition m. m. hänvisas till de handlingar, som i särskild ordning

komma att överlämnas till riksdagens vederbörande utskott.

3. Engångskostnader.

Materiel

Kostnad

Kronor

Tygmateriel ....................................................

520,810,000

Ammunition ..............................................

7l|500|000

Intendenturmateriel.........

48,500,000

Sjukvårdsmateriel........................................................

1,430,000

Viss båtmateriel ........................................................

760,000

Byggnader (beräknat avskrivningsbehov) ................................

65,000,000

Summa kronor

*) 708,000,000

'') Beträffande ökningen i förhållande till försvarsutredningens beräkningar hänvisas till

de handlingar, som i särskild ordning komma att tillhandahållas riksdagens vederbörande

utskott.

s. 737 Kontrollera mot PDF

Eungl. Maj:ts proposition nr 210. 737

4. Sammanfattning av kostnaderna för armén.

Under uppsättningsperioden

Vid genomförd

Total kostnad

Medelkostnad

per budgetår

organisation

Kronor

Kronor

Kronor

Årskostnader ..................................

1,001,140,000

200,228,000

238,604,000

Engångskostnader.

a) Byggnader (avskrivningsbehov)............

65,000,000

13,000,000

—

b) Övriga engångskostnader..................

643,000,000

128,600,000

—

Summa kronor

1,709,140,000

841,828,000

238,604,000

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 samt. Nr 210.

377 42 47

s. 738 Kontrollera mot PDF

738

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Bilaga B.

Kostnadsberäkningar för marinen.

1. Årskostnader rid genomförd organisation.''

Not

6.

3.

4.

Avlöningar ni. m. till fast anställd personal.

Avlöningar till

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis......

2. Arvoden till pensionerad personal i arvodesbefattning,

förslagsvis............................................

Avlöningar till fänrikar, förslagsvis..................

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis:

a) extra ordinarie och extra tjänstemän, förslagsvis......

b) viss icke-ordinarie personal vid mariningenjörkåren,

förslagsvis ........................................

c) viss icke-ordinarie personal vid marinläkarkåren, förslagsvis

............................................

d) betjäningspersonal m. fl., förslagsvis................

e) musikelever......................................

f) tillfälligt anställande av tjänstemän m. m., förslagsvis

Arvoden och övriga ersättningar utöver lön till ordinarie

tjänstemän ..........................................

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t ................................................

Sjötillägg m. m., förslagsvis ..................•.......

Avgånget manskaps anställning å civilanställningsstat,

förslagsvis............................................

Körligt tillägg, förslagsvis ............................

Avlöningar till personal å övergångsstat, förslagsanslag ....

Avlöningar till personal å reservstat, förslagsanslag......

Avlöningar till personal i marinens reserver, förslagsanslag

Rekryteringskostnader och avskedspremier m. m., förslagsanslag

................................................

Ekiperingsersättningar, förslagsanslag ....................

5.

6.

7.

8.

9.

Avlöningar och familjebidrag åt värnpliktiga.

De värnpliktigas avlöning, förslagsanslag................... -100000

Familjebidrag åt värnpliktiga, förslagsanslag ...............1UU,UUU

Sjukvård.

Sjukvård, förslagsanslag ............

Sjukvårdsmateriel, reservationsanslag

Resor och militärtransporter.

De värnpliktigas färdkostnader, förslagsanslag.

Reseersättningar m. m., förslagsanslag .....

Expenser m. m.

Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt, förslagsanslag

Övriga expenser m. m-, reservationsanslag................

Publikationstryck, förslagsanslag ........................

Mathållning.

Mathållning, förslagsanslag ..............................

K 0 8

t n a d

Kronor

Kronor

26,680,000

400.000

450.000

1,760,000

50,000

150,000

2,500

14,500

20,000

140,000

390,000

1,850,000

540,000

4,040,000

36,487,000

300.000

45,000

910.000

330.000

795.000

2.380,000

3,220.000

100,000

3,320,000

350,000

80,000

430,000

200,000

290,000

490,000

2,200,000

460,000

90,000

2,750,000

11,420,000

11,420,000

s. 739 Kontrollera mot PDF

Ilungl. Maj:ts proposition nr 210.

739

Kostnad

Not

lntendenturmateriel m. m.

Kronor

Kronor

Beklädnad, reservationsanslag..............................

4,620,000

Kasern- och förplägnadsutredning, reservationsanslag......

510,000

5,130,000

Undervisning och övningar.

Undervisningsmateriel m. m., reservationsanslag ........

135,000

Vissa kostnader för de fasta undervisningsverken, särskilda

utbildningskurser m. m., reservationsanslag ..............

210,000

7.

Flottans övningar, reservationsanslag .....................

17,800,000

7.

Kustartilleriets övningar, reservationsanslag................

2,375,000

20,520,000

Flytande materiel, artillerimateriel m. m.

! 8.

Fartygsbyggnader för flottan, reservationsanslag............

36,000,000

Fartygsbyggnader för kustartilleriet, reservationsanslag......

1,300,000

Underhåll av flottans fartyg m. m., reservationsanslag......

15,000,000

Underhåll av kustartilleriets materiel m. m., reservations-

anslag .................................

1,500,000

9.

Anskaffning och underhåll av motorfordon, reservationsanslag

140,000

Anskaffning av artilleri- och annan teknisk materiel, reserva-

tionsanslag...........................

7,000,000

Vissa materielförsök, reservationsanslag ........

400,000

61,340,000

Fortifikatoriska anläggningar.

Befästningars underhåll m. m., reservationsanslag ..........

500,000

500,000

Bidrag och understöd.

Bidrag till sjövärnskåren, reservationsanslag ..............

65,000

Understöd åt föreningar m. m., reservationsanslag .........

10,000

Summa kronor

144,842,000

1. Kostnaderna ha beräknats i enlighet med de under avsnittet Vissa gemensamma

anslags- och avlöningsfrågor förordade principerna.

2. Arvoden till pensionerad personal i ar vo des befattningar ha beräknats i enlighet med

1942 års försvarsberednings förslag till arvodesreglering. Hfir upptaget belopp, 400,000

kronor, utgör fjärde huvudtitelns beräknade del i arvodeskostnaderna (exklusive rörligt

tillägg).

3. I likhet med vad som skett i fråga om armén har avlöningen till musikelev beräknats

till 360 kronor för år. Försvarsutredningen har här räknat med 180 kronor.

4. Minskningen i förhållande till försvarsutredningens beräkning har föranletts av vissa

arvodens överförande till försvarsstabens avlönings anslag.

5. Ökningen i förhållande till försvarsutredningens förslag är en följd av den föreslagna

arvodesregleringen för pensionerad personal i arvodesbefattning, varigenom jämväl

denna personalkategori kommer i åtnjutande av rörligt tillägg.

6. Ifrågavarande anslag har beräknats i huvudsak efter de principer för de värnpliktigas

avlöning, som föreslagits av försvarsväsendets lönenämnd.

7. De ökade kostnaderna för de värnpliktigas avlöning ha nödvändiggjort besparingar,

vilka ansetts kunna fördelas på anslagen till flottans och kustartilleriets övningar.

8. Beträffande minskningen av detta anslag hänvisas till vad därom anförts vid redogörelsen

för fartygsmaterielen.

9. En nedskärning av den för sjökrigsskolan beräknade motorfordonsparken har medfört

en minskning av detta anslag med 10,000 kronor i förhållande till försvarsutredningens

förslag.

s. 740 Kontrollera mot PDF

740

Kungl. May.ts proposition nr 210.

2. Kostnader under uppsättningsperioden.

Anslag

Totalkostnad

Kronor

Medelkostnad

per budgetår

Kronor

Avlöningar till aktiv personal m. fl.........................

161.100,000

32,220,000

Avlöningar till personal å övergångsstat ....................

2,760,000

552,000

Avlöningar till personal å reservstat ........................

210,000

42.0U0

Avlöningar till personal i marinens reserver................

2,560,000

512,000

Rekryteringslcostnader och avskedspremier m. m.............

1,650,000

330,000

Ekiperingsersättningar......................................

3,425,000

685,000

De värnpliktigas avlöning ..................................

15,000,000

3,000,000

Familjebidrag åt värnpliktiga ..............................

500,000

100,000

Sjukvård ..................................................

1,610,000

322,000

Sjukvårdsmateriel ..........................................

380,000

76,000

De värnpliktigas färdkostnader..............................

920,000

184,000

Reseersättningar m. m.....................................

1.220,000

244,000

Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt ..................

9,880,000

1,976,000

Övriga expenser m. m.......................................

2,010,000

402,000

Publikationstryck ..........................................

460,000

92,000

49,470,000

9,894,000

Beklädnad..................................................

21,675,000

4,335,000

Kasern- och förplägnadsutredning ..........................

2,610,000

522,000

Undervisningsmateriel m. m.................................

Vissa kostnader för de fasta,undervisningsverken, särskilda

585,000

117,000

utbildningskurser m. m...................................

900,000

180,000

Flottans övningar ..........................................

66,250,000

13,250,000

Kustartilleriets övningar....................................

9,465,000

1,893,000

Fartygsbyggnader för flottan................................

180,000,000

36,000,000

Fartygsbyggnader för kustartilleriet ........................

6,110,000

1,222,000

Underhåll av flottans fartyg m. m.........................

66,950.000

13,390,000

Underhåll av kustartilleriets materiel m. m...................

7,970,000

1,594,000

Anskaffning och underhåll av motorfordon ..................

510,1)00

102,000

Anskaffning av artilleri- och annan teknisk materiel........

35,000,000

7,000,000

Vissa materielförsök.......................................

2,165,000

433,000

Industriens krigsorganisation................................

100,000

20,000

Befästningars underhåll m. m...............................

2,340.000

468,000

Bidrag och understöd ......................................

370,000

74,000

Summa kronor

656,155,000

131,231.000

Anm. Förekommande avvikelser från de av försvarsutredningen framlagda siffrorna

sammanhänga i flertalet fall med de ändrade kostnadsberäkningarna för fullt

genomförd organisation. I vissa fall ha förskjutningar i organisationens utbyggande

under uppsättningsperioden lett till något avvikande belopp.

s. 741 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210. 741

3. Engångskostnader.

Kostnad

Allmänt.

Kronor

Experiment och konstruktionsarbete för torpedbåtar......................

Båtmateriel för sjökrigsskolan ..........................................

Viss övrig materielanskaffning för sjökrigsskolan ........................

Intendenturmateriel för marinen ........................................

Artillerimateriel m. m. för kustartilleriet ................................

Maskeringsmateriel för marinen..........................................

Byggnader (beräknat avskrivningsbehov)..................................

350.000

120.000

1,000,000

8,550,000

29.000. 000

500,000

23.000. 000

Norrlandskustens marindistrikt.

Isbrytande bogserbåt m. m. för Gustafsviks örlogsdepå ..................

560,000

Ostkustens marindistrikt.

Utrustning av gyroklotverkstad..........................................

60,000

Sydkustens marindistrikt.

Undervisningsmateriel för underofficersskolan ............................

Båtmateriel och undervisningsmateriel m. m. för sjömansskolan........

Komplettering av utrustning för gyroklotverkstad .......................

Förbättring av verkstadskursens vid ingenjördepartementet maskin- och

verktygsutrustning m. m...............................................

50.000

305,000

20.000

60,000

Västkustens marindistrikt.

Inspektionsbåt för marindistriktschefen ..................................

Bogserbåt för Göteborgs örlogsdepå......................................

35,000

300,000

Summa kronor

63,910,000

4. Sammanfattning av kostnaderna för marinen.

Under uppsättningsperioden

Vid

genomförd

Medelkostnad

organisation

per budgetår

Kronor

Kronor

Kronor

Årskostnader....................................

656,155,000

131,231,000

144,842,000

Engångskostnader.

a) Byggnader (avskrivningsbehov) ............

23,000,000

4,600,000

—

b) Övriga engångskostnader ..................

40,910,000

8,182.000

—

Summa kronor

720,065,000

144,013,000

144,842,000

s. 742 Kontrollera mot PDF

742

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Bilaga C.

Kostnadsberäkningar för flygvapnet.

1. Årskostnader vid genomförd organisation.

Not

Kos

t n a d

Avlöningar m. m. till fast anställd personal.

Kronor

Kronor

1.

2.

Avlöningar till aktiv personal m. fl., förslagsanslag:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

2. Arvoden till pensionerad personal i arvodesbefattning

18,400,000

355.000

400.000

3,064,000

23.000

10,600

14.000

89,200

155.000

1 3.

3. Avlöningar till extra ordinarie fänrikar, förslagsvis..

4. Avlöningar till övr. icke-ordinarie personal, förslagsvis

a) extra ordinarie och extra tjänstemän, förslagsvis..

d) tillfälligt anställande av tjänstemän m. m., för-

i 4.

5. Arvoden och övriga ersättningar utöver lön till or-

5.

6. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

7. Flygtillägg* m. in., förslagsvis......................

5,600^000

70,000

3,269,200

8. Avgånget manskaps anställning å civilanställnings stat,

förslagsvis ........................................

6.

9. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................

31,450,000

Avlöningar till personal å reservstat, förslagsanslag......

Avlöningar till personal i flygvapnets reserv, förslags- anslag................................................

162,000

210,000

110,000

585,000

Rekryteringskostnader och avskedspremier m. in., förslags- anslag ..............................................

Ekiperingsersättningar, förslagsanslag ..................

1,067,000

! 7.

Avlöningar och familjebidrag åt värnpliktiga.

De värnpliktigas avlöning, förslagsanslag................

2,644,000

Familjebidrag åt värnpliktiga, förslagsanslag............

70,000

2,714,000

Sjukvård.

Sjukvård, förslagsanslag................................

.

287,000

43,000

Sjukvårdsmateriel, reservationsanslag....................

330,000

Resor och militärtransporter.

De värnpliktigas färdkostnader, förslagsanslag ..........

290.000

200.000

Reseersättningar m. m., förslagsanslag ..................

Expenser m. m.

Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt, förslagsanslag

Övriga expenser m. m., reservationsanslag ..............

2,500,000

324.000

100.000

490,000

Publikationstryck, förslagsanslag.......................

2,924,000

Mathållning, förslagsanslag............................

—

6,000,000

Intendenturmateriel m. m.

Beklädnad, reservationsanslag .........................

3,328,000

589,000

21,000

Kasern- och förplägnadsutredning, reservationsanslag....

Musikmateriel, reservationsanslag........................

3,938,000

Undervisning och övningar.

Undervisningsmateriel m. m., reservationsanslag..........

200,000

Flygvapnets övningar, reservationsanslag................

28,340,000

28,540,000

s. 743 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

743

Kostnad

Not

Kronor

Kronor

Flygmateriel m. in.

Anskaffning av flygmateriel, reservationsanslag..........

109,300,000

Underhåll av flygmateriel, reservationsanslag............

14,976,000

Vapen och ammunition, reservationsanslag ..............

8,480,000

Motorfordon och motorbåtar, reservationsanslag ........

1,850,000

Motorvältar för flygfälten, reservationsanslag............

275,000

Snöröjningsmateriel, reservationsanslag..................

647,000

135,528,000

Summa kronor

212,981,000

1. Kostnaderna ha beräknats i enlighet med de under avsnittet Yissa gemensamma

anslags- och avlöningsfrågor förordade grunderna.

Minskningen i förhållande till försvarsutredningens beräkning är föranledd av att

viss såsom ordinarie upptagen personal överflyttats till icke-ordinarie.

2. Arvoden till pensionerad personal i arvodesbefattning ha beräknats i enlighet med

1942 års försvarsberednings förslag till arvodesreglering. Här upptaget belopp, 355,000

kronor, utgör fjärde huvudtitelns beräknade del i arvodeskostnaderna (exklusive rörligt

tillägg). Ökningen i förhållande till försvarsutredningens beräkning är främst föranledd

av förslaget att för befattningarna såsom kasernunderofficer och köksföreståndare skall

avses pensionerad personal i arvodesbefattning.

3. Minskningen i förhållande till försvarsutredningens beräkning är — oaktat att ökning

föranletts av att viss ordinarie personal överflyttats till icke-ordinarie — föranledd av

att kasernunderofficerare och köksföreståndare upptagits såsom pensionerad personal i

arvodesbefattning.

4. Minskningen i förhållande till försvarsutredningens beräkning har föranletts av överförandet

av vissa arvoden till försvarsstabens avlöningsanslag.

5. Ökningen i förhållande till försvarsutredningens beräkning är föranledd av att för

sekreteraren i flygvapnets haverikommission beräknats ett årligt arvode av 5,000 kronor.

0. Ökningen i förhållande till försvarsutredningens beräkning är en följd av den föreslagna

arvodesregleringen för pensionerad personal i arvodesbefattning, varigenom jämväl

denna personalkategori kommer i åtnjutande av rörligt tillägg.

7. Ifrågavarande anslag har beräknats i huvudsak efter de principer för de värnpliktigas

avlöning, som föreslagits av försvarsväsendets lönenämnd.

s. 744 Kontrollera mot PDF

744 Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

2. Årskostnader nnder uppsättningsperioden.

Anslag

Totalkostnad

Kronor

Medelkostnad per

budgetår

Kronor

Avlöningar till aktiv personal m. fl........

106,802,000

21,360,400

Avlöningar till personal å reservstat.....

195,000

39,000

Avlöningar till personal i flygvapnets reserv .,

3,278,000

655,600

Rekryteringskostnader och avskedspremier m. m.

510,000

102,000

Ekiperingsersättningar...............

1,746,000

349,200

De värnpliktigas avlöning ......................

12,570,000

2,514,000

Familjebidrag åt värnpliktiga ..................

260,000

52,000

Sjukvård ...................

1,263,000

252,600

Sjukvårdsmateriel ..........

193,000

38,600

De värnpliktigas färdkostnader . .

1,180,000

236,000

Beseersättningar m. m.....

820,000

164,000

Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt......

11,543,000

2,308,600

Övriga expenser...............

1,405,000

281,000

Publikationstryck ..............................

400,000

80,000

Mathållning....................................

27,764,000

5,552,800

Beklädnad ....

15,393,000

3,078,600

Kasern- och förplägnadsutredning ..............

2,720,000

544,000

Musikmateriel . .

96,000

19,200

Undervisningsmateriel ..........................

940,000

188,000

Flygvapnets övningar ..........................

102,177,000

20,435,400

Anskaffning av flygmateriel ....................

506,500,000

101,300,000

Underhåll av flygmateriel ......................

66,818,000

13,363,600

Vapen och ammunition .......................

53,141,000

10,628,200

Motorfordon och motorbåtar....................

8,037,000

1,607,400

Motorvältar för flygfälten .....................

1,050,000

210,000

Snöröjningsmateriel ............................

2,809,000

561,800

Summa kronor

929,610,000

185,922,000

3. Engångskostnader.

Kostnad

Kronor

Sjukvårdsmateriel...........................................

270,000

Intendenturmateriei m. m................................

17,140,000

Undervisningsmateriel....................................................

841,000

Övriga expenser .......................................................

565,000

Anskaffning av mobiliseringsammunition...........................

75,007,000

Motorfordon och motorbåtar ................

2,316,000

Motorvältar m. m. för flygfälten...................................

615,000

Eldsläckningsmateriel....................................................

1,146,000

Snöröjningsmateriel ....................................................

1,200,000

Byggnader (beräknat avskrivningsbehov)..................................

70,000,000

Summa kronor

169,100,000

4. Sammanfattning av flygvapnets kostnader.

Under uppsättningsperioden

Vid genomförd

organisation

Total kostnad

Kronor

Medelkostnad

per budgetår

Kronor

Kostnad per

budgetår

Kronor

Årskostnader....................................

929,610,000

185,922,000

212,981,000

Engångskostnader.

a) Byggnader (avskrivningsbehov) ............

70,000,000

14,000,000

—

b) Övriga engångskostnader ..................

99,100,000

19,820,000

—

Summa kronor

1,098,710,000

219,742,000

212,981,000

s. 745 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

745

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Avd. I. Inledning- ...................................... 2

Avd. II. Allmänna synpunkter.................................................. 9

Försvarsutredningen .................................................... 9

Ekonomiska och statsfinansiella synpunkter sid. 9. Huvuddragen av försvarsutredningens

förslag i belysning av de senaste årens erfarenheter

sid. 11. Sammanfattning av kostnadsberäkningarna sid. 18.

Yttranden........................................................ 20

Undersökningen rörande sjöförsvarets sammansättning................ 25

1942 års försvarsberedning.............................................. 2g

Departementschefen................... 29

Avd. III. Vissa för försvarsgrenarna gemensamma frågor...................... 39

Vissa gemensamma personalfrågor...................................... 39

Tjänstegrad och titel för beställningshavare i lönegraden Öb 2 sid. 39.

Fänriks anställnings- och löneförhållanden sid. 40. Underofficerare i

lönegraden UO 3 sid. 42. Förändringar i fråga om pensionsålder sid. 43.

Vissa gemensamma anslags- och avlöningsfrågor...................... 44

Grunder för beräkning av avlöningskostnader sid. 44. Personalstaternas

konstruktion m. m. sid. 50. Arvodesväsendet sid. 54.

Möjligheter att åstadkomma elasticitet i personalorganisationen...... 56

Personalvården .......................................................... 04

Nuvarande organisation sid. 64. Utredningsuppdrag sid. 66. Översikt

över socialvårdskommitténs förslag m. m. sid. 68. Avgivna yttranden

sid. 78. Försvarsutredningens föreliggande förslag sid. 85.

Gemensam utbildning för manskap .................................... 92

Avd. IV. FörsvarsvUsendets högsta ledning...................................... 102

A. Försvarsdepartementets kommandoexpeditioner .................... 102

B. Överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna........................ 109

C. Försvarsstaben........................................................ 125

D. Förvaltningsorganisationen .......................................... 147

Avd. V. Arméns organisation .................................................. 149

I. Krigsorganisationen...................................................... 149

II. Fredsorganisationen................... 153

A. Arméns ledande organ ................... I53

Arméstaben och arméinspektionen sid. 163. (Allmänna synpunkter sid.

153. Arméstaben med centrala värnpliktsbyrån sid. 156. År

tionen sid. 164.) Generalitetet och generalstabskåren sid. 175.

Bihang till riksdagens protokoll 1042. 1 samt. Nr 210.

377 42 48

s. 746 Kontrollera mot PDF

746

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

Sid.

B. Militärområden och högre truppförband m. m..................... 178

Territoriell indelning m. m. sid. 178. Militärbefälsstaberna m. m. sid. 181.

C. Försvarsområden...................................................... 188

D. Lägre truppförband m. m........................................... 197

Allmänna grunder sid. 197. Infanteriet sid. 212. Kavalleriet sid. 221.

Pansartrupperna sid. 226. Artilleriet sid. 234. Luftvärnet sid. 238. Ingenjörtrupperna

sid. 243. Signaltrupperna sid. 246. Trängen och trängtrupperna

sid. 249. Fälttygkåren, tygtrupperna, arméingenjörkåren och tygstaten

sid. 254. (Allmänna grunder sid. 254. Fälttygkåren sid. 261. Tygtrupperna

sid. 266. Arméingenjörkåren sid. 268. Tygstaten sid. 273.)

Fortifikationskåren sid. 276. Intendenturkåren och intendenturtrupperna

m. m. sid, 282. (Intendenturkåren sid. 282. Arméns centrala intendenturanstalter

och -förråd sid. 286. Intendenturtrupperna sid. 287.) Fältläkarkåren

sid. 289. Fältveterinärkåren sid. 293. Arméns sjuksköterskekår

sid. 297. Gamisonssjukhusen sid. 298. Armémusiken sid. 302. Polispersonalen

sid. 306. Arméhundväsendet sid. 306.

E. Arméns övergångsstats- och reservpersonal ........................ 307

Övergångsstaten och reservstaten sid. 307. Förtidsavgången och reserv-,

anställd personal sid. 311. Pensionsavgången personal sid. 313. Vägoch

vattenbyggnadskåren sid. 314. Landstormsofficerare och officerare

vid frivilliga automobilkåren sid. 315.

F. Rekrytering ..........................................................

Rekrytering av värnpliktiga sid, 315. Rekrytering av personal på aktiv

stat sid. 317. (Officerare sid. 317. Underofficerare sid. 322. Fast anställt

manskap sid. 324. Musikpersonal sid. 328.) Rekrytering av arméns

reservpersonal sid. 328.

G. Utbildning....................... ....................................

De värnpliktigas utbildning sid. 333. Utbildning av fast anställt befäl

sid. 333. (Det fast anställda manskapets utbildning sid. 334. Underofficersutbildning

sid. 337. Officersutbildning sid. 340.)

H. Utbildningsanstalter..................................................

Allmänna grunder sid. 346. Grundläggande befälsskolor sid. 347. (Arméns

underofficersskola sid. 347. Krigsskolan sid. 350. Truppslagsofficersskolorna

sid. 353.) Skjutskolor och motsvarande skolor sid. 354. (Infanteriskjutskolan

sid. 354. Ridskolan sid. 356. Pansartruppskolan sid. 358,

* Artilleriskjutskolan sid. 358. Luftvärnsskjutskolan sid. 361. Ingenjörtruppskolan

sid. 362. Arméns signalskola sid. 362. Arméns underhållsskola

sid. 363. Arméns motorskola sid. 364. Tygförvaltningsskolan sid.

365. Intendenturförvaltningsskolan sid. 366. Arméhundskolan sid. 367.)

Högskolor sid. 367. (Krigshögskolan sid. 367. Artilleri- och ingenjörhögskolan

sid. 369.)

I. De frivilliga försvarsorganisationerna................................

Den frivilliga landstormsrörelsen sid. 372. Lottarörelsen sid. 377. Den

frivilliga skytterörelsen sid. 378. Övriga frivilliga försvarsrörelser sid.

380. Hemvärnet sid. 384. Det frivilliga försvarsarbetets organisation

och ledning sid. 386.

J. Remonteringsväsendet................................................

Stamhästar sid. 391. Ackordhästar sid. 392. Remonteringsväsendets ledning

sid. 393. Remonteringen sid. 394.

III. Byggnader m. m. ........................

IV. Organisationens genomförande —...................................

371

391

396

413

s. 747 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr ti 10. 747

Sid.

Avd. Yl. Marinens organisation .................................................. 418

I. Krigsorganisationen...................................................... 418

II. Fredsorganisationen .................................................... 418

A. . Marinens ledande organ ............. 418

Chefen för marinen och amiralitetet sid. 418. Marinstaben sid. 420.

Inspektören för kustartilleriet sid. 425. Övriga inspektionsmyndigheter

sid. 426.

B. Marindistrikten ...................................................... 430

Organisationen i allmänhet sid. 430. Marindistriktens organisation sid. 436.

C. Flottan................................................................ 445

Örlogsstationerna sid. 445. Örlogsdepåerna sid. 451. Övriga örlogsbaser

sid. 455. Örlogsvarven sid. 458. Sjökrigsmaterielen sid. 460. Flottans

personal sid. 472. (Officerare sid. 472. Underofficerare sid. 476. Manskap

sid. 485. Musikorganisation sid. 488. Reservpersonal sid. 489. Övrig

personal sid. 497. Personalens fredsfördelning sid. 500.) Rekrytering

sid. 501. (Värnpliktiga sid. 501. Fast anställd personal sid. 502 ) Utbildningsid.

507. (Det fast anställda manskapets utbildning sid. 507. Underofficersutbildning

sid. 512. Officersutbildning sid. 514.)

D. Kustartilleriet........................................................ 516

Allmänna synpunkter sid. 516. Kustartilleriförsvarets lokala organisation

sid. 519. (Kustartilleriförsvarets indelning sid. 519. Kustartilleriförsvarscheferna

och deras stabs- och förvaltningsorgan sid. 521. Kustartilleriets

truppförband sid. 526. Kustartilleriets musikorganisation sid. 531. Kustartilleriets

skjutskola sid. 532.) Kustartillerimaterielen sid. 533. Kustartilleriets

personal sid. 538. (Officerare sid. 538. Underofficerare sid.

540. Manskap sid. 543. Reservpersonal sid. 546. Övrig personal sid.

549.) Rekrytering sid. 550. (Värnpliktiga sid. 550. Fast anställd personal

sid. 550.) Utbildning sid. 552. (Allmänna synpunkter sid. 552. Det

fast anställda manskapets utbildning sid. 553. Underofficersutbildningen

sid. 554. Officersutbildningen sid. 555.)

E. För marinen gemensam personal.................................... 557

Mariningenjörkåren sid. 557. (Stampersonal sid. 557. Reservpersonal

sid. 561. Rekrytering och utbildning sid. 562.) Marinintendenturkåren

sid. 563. (Stampersonal sid. 563. Reservpersonal sid. 568. Rekrytering

sid. 569.) Marinläkarkåren sid. 570. Marinens poliskår sid. 576. Marinens

ecklesiastikstat sid. 577.

F. Utbildningsanstalter.................................................. 577

Flottans rekrytskola (sjömansskolan) sid. 577. Marinens underofficersskola

sid. 579. Sjökrigsskolan sid. 582. Sjökrigshögskolan sid. 585.

G. Frivilliga försvarsorganisationer .................................... 587

S.jövärnskåren sid. 587. Maritim ungdomsverksamhet sid. 590- Lottarörelsen

sid. 591.

III. Marinens byggnader m. m............................................... 591

Allmänt sid. 591. Norrlandskustens marindistrikt sid. 592. Ostkastens

marindistrikt sid. 593. Gotlands marindistrikt sid. 594. Sydkustens marindistrikt

sid. 595. Västkustens marindistrikt sid. 597.

IV. Organisationens genomförande .......................................... 604

Avd. VII. Flygvapnets organisation ............................................ 607

I. Krigsorganisationen...................................................... 607

II. Fredsorganisationen...................................................... 608

s. 748 Kontrollera mot PDF

748

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

A. Chefen för flygvapnet och flygstaben

B. Flygförvaltningen ....................

C. Flygbasområden......................

D. Flygförband m. m...................................................

Indelning i förband, förläggningsplatser m. m. sid. 623. Flygeskadrarna

sid. 633. Flygflottiljerna sid. 637. Flygbaskåren sid. 645.

Sid.

608

618

620

623

E. Centrala flygverkstäder m. m.......................................

Centrala flygverkstäderna sid. 646. Försökscentralen sid. 649. Centralförråden

sid. 650.

646

F. Flygmaterielen

651

658

G. Flygvapnets personal ................................................

Allmänna synpunkter sid. 658. Militär personal sid. 661. Civilmilitär

personal sid. 673. Civil personal sid. 678.

H. Rekrytering

I. Utbildning .

683

689

De värnpliktigas utbildning sid. 689. Utbildning av fast anställd personal

sid. 689. (Det fast anställda manskapets utbildning sid. 689. Utbildning

till underofficer sid. 693. Utbildning till officer utom i intendenturbefattning

sid. 694. Utbildning till officer i intendenturbefattning sid. 695.

Utbildning till flygingenjör i reserven sid. 696. Utbildning till mästare

och verkmästare sid. 697. Fortsatt underofficers- och officersutbildning

sid. 698.) Flygövningarnas omfattning sid. 699.

J. Utbildningsanstalter.................................................. 699

Krigsflygskolan (F 5) sid. 700. Flygkadettskolan (F 20) sid. 702. Flygvapnets

underofficers-, signal- och tekniska skolor sid. 705. Flygvapnets

bomb- och skjutskola sid. 708. Flygkrigshögskolan sid. 710.

K. Musikorganisationen.............. 710

L. Övriga frågor ........................................................ 712

III. Flygvapnets byggnader och flygfält .................................... 716

IV. Organisationens genomförande.......................................... 726

Avd. VIII. Sammandrag av kostnadsberäkningar................................ 729

Avd. IX. Departementschefens hemställan ...................................... 731

Bilagor: Kostnadsberäkningar för armén ...................................... 732

Kostnadsberäkningar för marinen

Kostnadsberäkningar för flygvapnet

738

742

Stockholm 1942. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

11 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (11)

11 kopplingar.

  1. Rskr. 1942:374 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts propositioner nr 210 angående den fortsatta utbyggnaden och organisationen av landets försvarskrafter s. 1 i texten
  2. Rskr. 1942:407 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om utredning av frågan om skyldighet för icke värnpliktiga att undergå utbildning för och deltaga i försv a1 i texten
  3. Rskr. 1942:409 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majus proposition nr 322 angående vissa med den fortsatta utbyggnaden av landets försvarskrafter sammanhängande ma s. 11 i texten
  4. Rskr. 1942:376 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 270 angående vissa kapitalinvesteringar i försvarsväsendets fastighetsfond jämte i ämnet väc s. 2 i texten
  5. Rskr. 1942:377 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majus propositioner nr 279 angående anvisande av medel för vissa byggnadsföretag å Järvafältet samt nr 309 angåend s. 2 i texten

Visa alla 11