Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående utsträckt tillämpning av lagen den 15 december 1939 (nr 856) om utbetalande av krigsriskersättning till sjömän

1942-04-24 · 18 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:245, Med förslag till lag angående utsträckt tillämpning av lagen den 15 december 1939 (nr 856) om utbetalande av krigsriskersättning till sjömän

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

1

Nr 245.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

utsträckt tillämpning av lagen den 15 december

1939 (nr 856) om utbetalande av krigsriskersättning

till sjömän; given Stockholms slott den 24 april 1942.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag angående utsträckt tillämpning av lagen

den 15 december 1939 (nr 856) örn utbetalande av krigsriskersättning till

sjömän.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. t sami. Nr 246.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung}. Maj.ts proposition nr 245.

Förslag

till

Lag

angående utsträckt tillämpning av lagen den 15 december 1939 (nr 856)

om ntbetalande av krigsriskersättning till sjömän.

Härigenom förordnas, att lagen den 15 december 1939 om utbetalande av

kngsriskersättning till sjömän1 skall gälla krigsriskersättning som belöper å

tiden till och med den 30 juni 1943.

Denna lag träder i kraft dagen efter den då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Jfr 1941: 143.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet å Stockholms slott den 10 april 1952.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för social-, finans- och handelsdepartementen

anför chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman:

I lagen den 15 december 1939 (nr 856) örn utbetalande av krigsriskersättning

till sjömän stadgas, att krigsriskersättning skall, i den mån Konungen

därom förordnar, av redaren insättas hos postsparbanken för den ersättningsberättigades

räkning. Enligt lagen äger Konungen förordna, att av krigsriskersättning

som skall insättas hos postsparbanken högst hälften skall under

villkor som Konungen bestämmer innestå viss tid, ej över två år. Lagen

gällde ursprungligen krigsriskersättning som belöpte å tiden till och med dea

31 mars 1941.

Genom kungörelse den 15 december 1939 (nr 857) förordnades, att om

krigsriskersättning för en och samma kalendermånad — efter avdrag för

hyresavgift — uppginge till mer än 50 kronor, överskjutande belopp, på

visst sätt avrundat, skulle av redaren insättas hos postsparbanken för den

ersättningsberättigades räkning. Kungörelsen gäller dock allenast krigsriskersättning

till befälhavare och besättning på svenskt handelsfartyg örn minst

80 registertons nettodräktighet. Tillika förordnades i 6 § av kungörelsen, att

av belopp som insattes hos postsparbanken hälften skulle innestå intill dess

två år förflutit från insättningsdagen. Aven denna del skulle emellertid få

lyftas före utgången av nämnda tid bl. a. örn beloppet erfordrades för sjömannens

uppehälle eller underhåll åt hans familj eller eljest för fullgörande

av förpliktelse, för vilken införsel finge äga rum, eller för annat ändamål

av vikt, eller om sjömannen avled. Nämnda 6 § upphävdes genom kungörelse

den 15 mars 1940 (nr 149). Därefter ha sålunda sjömännen varit berättigade

att omedelbart lyfta hela beloppet av den krigsriskersättning som insatts

hos postsparbanken.

I 7 § i kungörelsen stadgas, att postsparbanken allenast såframt synnerliga

skäl föreligga må avsända medel som enligt kungörelsen insatts hos banken till

plats utom riket. Detta gäller dock ej plats, där sjömannen har sitt hemvist.

Lagen skall enligt lag den 14 mars 1941 (nr 143) gälla krigsriskersättning

som belöper å tiden till och med den 30 juni 1942.

Genom kungörelse den 14 mars 1941 (nr 153) förordnade Kungl. Maj:t,

att jämväl tillämpningskungörelsen skulle gälla krigsriskersättning som belöper

å tiden till och med den 30 juni 1942, därvid dock 1 § skulle erhålla

opaginerad Kontrollera mot PDF

4:

Kungl. Majlis proposition nr 245.

viss ändrad lydelse. Denna paragraf har därefter ånyo ändrats, nämligen genom

kungörelse den 19 juli 1941 (nr 661). Därefter gäller, att krigsriskersättning,

som för en och samma kalendermånad — efter avdrag för hyresavgift

— uppgår till mer än 150 kronor, skall till överskjutande del, på visst sätt

avrundad, insättas hos postsparbanken för den ersättningsberättigades räkning.

Härjämte stadgas emellertid, att, om sjömannen det begär, skall från

insättning ytterligare undantagas högst 100 kronor, om och i den mån motsvarande

belopp av hyran skall på grund av dragsedel utbetala? till person

här i riket eller insättas i svensk bank.

Insättning och uttagning av krigsriskersättning har under tiden till och

med mars 1942 ägt rum i följande omfattning:

Månad

Insättningar

Kronor

Uttagningar

Kronor

Kvarstående

behållning

Kronor

1940.

Januari ..............................

201,099

—

21,041

—

180,058

—

Februari..............................

1,101,319

—

229,926

—

1,051,452

—

Mars ................................

2,014,025

—

1,094,899

—

1,970,578

—

April ................................

1,541,275

—

1,542,541

—

1,969,312

—

Maj..................................

1,320,588

—

660,323

—

2,629,576

—

Juni..................................

1,272,735

—

714,636

—

3,187,675

—

Juli..................................

1,682,990

—

668,298

—

4,202,366

—

Augusti ..............................

1,958,125

—

905,776

—

5,254,715

September............................

2,028,860

—

1,182,559

—

6,101,016

—

Oktober.............................

2,359,643

—

1,282,846

—

7,177,814

—

November.....................

2,117,486

—

1,557,631

—•

7,738,469

—

December .........................

1,936,535

—

1,609,936

—

8,182,159

—

1941.

Januari ..................

2,092,439

—

1,517,466

—

8,755,194

—

Februari..............................

2,072,443

—

1,981,541

—

8,845,599

—

Mars .............................

1,655,966

—

2,224,099

—

8,275,483

—

April ........................

1,138,052

—

1,417,174

—

7,996,301

—

Maj....................

1,426,042

—

1,296,290

—

8,121,587

—

Juni..........................

1,439,823

—

1,104,362

—

8,457,288

—

Juli..............................

1,851,063

—

1,505,459

—

8,804,114

—

Augusti ............................

1,927,198

—

1,451,552

—

9,280,249

—

September.......................

1,891,797

—

1,421,147

—

9,748,125

— |

Oktober.....................

1,870,439

—

1,482,272

—

10,137,427

—

November.......................

2,109,398

—

1,647,536

—

10,599,852

—

December ...............

1,954,234

—

1,968,903

—

10,882,556

—

1942.

Januari ..............................

1,791,087

—

1,687,074

—

10,986,570

-''

Februari..............................

1,680,534

—

1,774,042

— !

10,893,062

—

Mars (approx. siffror)..................

1,393,000

1,750,000

—

10,536,000

—

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

5

I skrivelse till chefen för justitiedepartementet den 2 januari 1942 har

svenska sjöfolksförbundet bland annat hemställt, att 1939 års lag icke måtte

i sin helhet erhålla förlängd giltighet för tiden efter den 30 juni 1942, därvid

förbundet synes ha åsyftat att undantag skall göras för sjömän som

tjänstgöra å fartyg utanför den s. k. Skagerakspärren.

Förbundet har till stöd för sin framställning anfört följande:

Sedan krigsutbrottet mellan Japan och Amerikas förenta stater har postgången

melian Sverige och länder väster örn Skagerakspärren ytterligare

försvårats för att ej säga omöjliggjorts. Det är sålunda numera icke möjligt

för rederier och ägare till fartyg som trafikera farvatten väster örn spärren

att erhålla regelbundna rapporter rörande den del av sjömännens krigsriskersättning

som enligt lagen örn utbetalande av krigsriskersättning till sjömän

skall insättas på postsparbanken.

Redan under sista halvåret 1941 har det varit en del svårigheter för befälhavare

att regelbundet komma i kontakt med sina rederier i hemlandet,

vilket haft till följd, att lagen örn krigsriskersättningens utbetalande numera

icke ens är populär bland de sjömän som tidigare haft sympatier för densamma.

Våra ombudsmän, som vi numera lia placerade i engelska och amerikanska

hamnar, ha sålunda i sina rapporter till förbundet meddelat, att en större

del av det svenska sjöfolket börjat söka sig till utländska fartyg, där

krigsriskersättningen helt utbetalas efter varje fullbordad resa eller tilländalupen

månad, då det numera är uteslutet för dem att återvända till hemlandet

förrän kriget är slut, en tid som synes dem både fjärran och oviss.

Vår förbundsstyrelse har, på grund av den numera ytterligare försvårade

postgången, beslutat rikta en vördsam hemställan till Eder att, så snart detta

är möjligt, föreslå Kungl. Majit att utfärda sådana ändrade föreskrifter

angående lagens tillämpning, att sjömännens hela intjänta krigsriskersättning

utbetalas till de sjömän som äro anställda ombord i fartyg, som icke har

förbindelse med hemlandet.

Lagen som på sin tid tillkom efter hemställan från enskilda representanter

från såväl sjömännens som befälets organisationer var i första hand avsedd

att förhindra, alt sjömännen onödigtvis förslösade sina under stora

faror intjänta krigsriskersättningar och det har även visat sig, att lagen haft

denna åsyftade verkan. Det slösaktiga leverne som en hel del sjömän ådagalade

under de första krigsmånaderna inskränker sig numera till enstaka besättningar

och enskilda sjömän, då däremot den ordinarie sjömanskåren

mera allmänt synes lia övervunnit den psykos som krigsutbrottet med de

ökade riskerna medförde.

Det har sålunda visat sig. att stora summor av de på postsparbanken insatta

krigsriskersättningarna blivit kvarstående ändock att sjömännen numera

äger rätt att lyfta sitt tillgodohavande. Aven konsulatens rapporter

över svenska sjömäns uppträdande i utländska hamnar visar, all sjömännen

icke i någon större utsträckning göra sig skyldiga till busaktigt leverne.

Över skrivelsen har infordrats yttrande från kommerskollegium som i sin

tur hört svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse, postsparbanken. Sveriges

redareförening, Sveriges segelfartygsförening, Sveriges fartygsbefälsförening,

svenska maskinbefälsförbundet och svenska stewartsföreningen

Sjömansvärdsstyrelsen och Sveriges redareförening lia avstyrkt sjöfolksförbundet

s framställning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition nr 245.

Sjömans vårdsstyrelsen har därvid uttalat följande:

De i styrelsens tjänst anställda sjömansprästerna och deras medhjälpare

i främmande hamnar stå i ständig kontakt, såväl personligen som brevledes,

med våra sjömän bortom spärren och ha på grund härav omfattande

förstahandserfarenheter av den oerhört stora betydelse, som ifrågavarande

lag har såväl för våra sjömäns ekonomiska förhållanden som ock för deras

allmänna välfärd. Upplysningsvis får styrelsen meddela, att i engelska

hamnar äro stationerade icke mindre än sex svenska präster, av vilka feni

uteslutande ägna sig åt omvårdnaden av de svenska sjömännen. Dessa

präster äro verksamma på så betydelsefulla samlingsplatser för de svenska

sjömännen som hamnstäderna Aberdeen. Cardiff. Glasgow, Liverpool, London

och Newcastle-on-Tyne. Tre av nämnda präster äro samtidigt ombud

för postsparbanken. Genom rapporter från sjömansprästerna och talrika

telegram rörande de enskilda sjömännen bortom spärren hålles styrelsen

oavlåtligen underrättad örn sjönlännens förhållanden. Å andra sidan uppehåller

styrelsen vidsträckta förbindelser med sjömännens familjer, som erhålla

praktiskt bistånd, ofta av ekonomisk art, varför styrelsen äger rika

tillfällen att bedöma lagens verkan med avseende även på sjömännens anhöriga.

På grundval av dessa sina direkta och indirekta erfarenheter av lagens

verkningar vill styrelsen som sin bestämda mening uttala, att den skulle

anse ett upphävande eller en ytterligare uppmjukning av lagen örn krigsriskersättningens

partiella insättande hos postsparbanken vara till stor och

ödesdiger skada såväl för sjömännen som ock för deras familjer.

De tillgodohavanden, som våra sjömän tack vare lagen f. n. lia innestående

på postsparbanken, äro till ovärderlig nytta såväl för sjöfolk, som

lyckas återvända hem från utlandet, som ock för de sjömän, vilka under

sin vistelse utomlands råka i nödställd belägenhet. Om en sjöman i utlandet

råkar i ekonomiskt trångmål till följd av en tids arbetslöshet, sjukdom

eller av någon annan orsak, kan han från sitt postsparbankskonto

utfå penningmedel, såvida svenskt konsulat i ifrågavarande land styrker

hans penningbehov och identitet, vilket i regel sker medelst telegram till

postsparbanken. För undvikande av misshushållning med pengarna på

grund av vederbörandes obekantskap med förhållandena på platsen, vilken

kan medföra oförmånliga inköp eller för höga inkvarteringskostnader

etc., eller också på grund av vissa personers oförmåga att handskas med

pengar bruka konsulaten bistå sjömännen genom att kontrollera utgifterna.

Där så är möjligt, anlita konsulaten härvidlag sjömansprästernas bistånd.

Detta brukar tillgå pa följande sätt. Sjömannens inkvartering ordnas

av sjömansprästen, som skickar räkningarna till konsulatet. I detta

sammanhang vill styrelsen påpeka, att det med hänsyn lill den stränga

övervakningen av utlänningar i England på en del platser icke varit möjligt

för sjöman att få bostad utan förmedling av sjömansprästen, som är

känd av myndigheterna på platsen. Vidare brukar anskaffning av kläder

och annan utrustning ske i pålitliga affärer, varvid sjömansprästen ringer

dit och garanterar ett visst belopp. Räkningarna från affären attesteras av

sjömannen själv och skickas via sjömansprästen till konsulatet, som betalar

dem av sjömannens medel, vilka telegrafiskt införskaffas från postsparbanken.

På liknande sätt brukar bespisningen ordnas. Sjömansprästen

träffar överenskommelse med ett matställe, där sjömannen intager sina

måltider och betalar genom att anteckna sig på en lista, vilken sedan skickas

till prästen och konsulatet. Tillfredsställelsen över detta system, som

givetvis ställer stora anspråk på sjömansprästernas och konsulernas intresse

och arbetskraft, är som oftast ömsesidig. Där så icke är förhållandet,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 2fJ. >

är det i regel fråga om personer, som i händelse kontanter utlämnades

skulle göra slut på dessa under några dagar. ''Ingen kan ana, vilka summor

som kan förstöras av unga och oerfarna personer, om tillfälle därtill gives’,

skriver en sjömanspräst, ''25 pund på en dag är icke ovanligt.’ Tack vare

denna utgiftskontroll undviker man, att det kommer någon ’nödställd’,

som på några dagar kan ha gjort slut på krigsriskmedel till ett belopp av

exempelvis tusen kronor. En annan viktig fördel av att kontanter icke äro

tillgängliga i obegränsad utsträckning är att ''lånandet sinsemellan’ icke kan

förekomma, påpekar en sjömanspräst. Därigenom ställas visserligen ökade

hjälpanspråk på sjömanskyrkan, men därifrån utlämnas endast smärre

belopp i taget, och i många fall återfår kyrkan sina utlägg genom konsulatens

förmedling.

För det oförvillade tänkandet kan det på intet sätt framstå såsom nedsättande

för den stora skaran skötsamma och dugliga män inom vårt lands

högt kvalificerade sjömanskår, örn man fastslår, att de höga inkomsterna i

krigszonerna inverkat nedbrytande på moralen och omdömesförmågan hos

obefästa eller svaga karaktärer. I sin berättelse till 1941 års allmänna

kyrkomöte har sjömansvårdsstyrelsen också framhållit, att den nuvarande

lagen om sättet för utbetalande av krigsriskersättning till sjömannen måste

tillmätas den allra största betydelse. Det är, som en sjömanspräst framhåller,

meningslöst att i detta sammanhang tala om förmyndarvälde, som

många kanske mindre välmenande vänner till sjöfolket gjort; det är att underskatta

deras enorma svårigheter i en tid som denna. Ingen samhällsgrupp

i vårt land är så utsatt för en krigs- och kristids alla yttre och inre

vanskligheter som våra sjömän.

Det är också uppenbart, att verkningarna av vissa personers slösaktiga

leverne även sträcka sig till livet och arbetet ombord. I den ohämmade

nöjeslystnadens spår följer håglöshet och upplösning av arbetsdisciplinen.

vilket i sin tur ökar seglatsens redan förut oerhörda påfrestningar för befälet

och det skötsamma manskapet i krigszonerna. Det har ju ock beklagligtvis

inträffat en del fall av psykiska sammanbrott hos skickligt och plikttroget

befäl, vartill en del besättningsmäns olämpliga uppförande varit en

bidragande orsak.

Enligt de informationer, som styrelsen erhållit, föreligga inga bevis för

att dugliga sjömän sökt sig från svenska till utländska fartyg som en följd

av bestämmelserna om krigsriskersättningens utbetalande.

Vad slutligen beträffar betydelsen av de obligatoriska insättningarna på

postsparbanken för sjömännens anhöriga, får styrelsen anföra följande.

Det händer ofta, att familjer till sjömän bortom spärren råka i nödställd

belägenhet, emedan såväl familjen som postsparbanken under en lång tid

icke fått meddelande från familjeförsörjaren angående utbetalning från

hans konto. Orsaken kan vara, att han befinner sig i farvatten, varifrån

kommunikation med hemlandet icke är möjlig eller att hans brev förkommit

utan att han har vetskap därom. I ett flertal sådana fall har hustrun

eller annan familjemedlem vänt sig till sjömansvårdsstyrelsen, vilken till

en början brukat bispringa vederbörande med någon penninghjälp. Senare

har styrelsen emellertid i samråd med postsparbanken hänvisat vederbörande

till banken, varvid det esomoftast visat sig, att ifrågavarande^ sjöman

haft pengar innestående. Postsparbanken har i sådana fall av påtaglig

försörjningsplikt efter prövande av behoven utbetalat skäligt belopp.

Det är således tack vare sjömännens krigsriskkonton och postsparbankens

tillmötesgående som vederbörande familjer inbesparats den tunga vägen

till fattigvården, och det torde vara uppenbart, att den av sjöfolksförbundet

påyrkade ändringen av föreskrifterna angående lagens tillämpning skulle

opaginerad Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

ta de allvarligaste konsekvenser för många sjömansfamiljer i Sverige. Det

av sjöfolksförbundet anförda argumentet örn svårigheterna att erhålla regelbundna

rapporter angående krigsriskersättningens utbetalande finner

styrelsen tvärtemot vara ett skäl för lagens bibehållande.

Då styrelsen är övertygad örn att stora mänskliga och nationella värden

skulle äventyras genom upphävande eller ytterligare uppmjukning av lagen

om utbetalande av krigsriskersättning till sjömän, får styrelsen vördsamt

avstyrka bifall till sjöfolksförbundets framställning i ärendet.

Redareföreningen har för sin del anfört:

Föreningen vill till en början beröra tvenne spörsmål i samband med

sjofolkslorbundets nu ifrågavarande framställning, nämligen frågan om re(^isning

av rederierna till postsparbanken av sjömäns intjänta krigsriskersattnmgsbelopp

samt sjömäns uppträdande. I avseende å det förra spörsmalet

ar det ju givet, att avspärrningen västerut försvårat möjligheterna

. *a ’n vederbörliga rapporter från befälhavarna rörande intjänade krigsriskersättningar.

Dock är det föreningens uppfattning, att dessa svårigheter

icke aro av alltför stor omfattning. I de flesta fall torde redovisning kunna

ske genom telegram utan alltför stor tidsutdräkt.

Avseende härefter sjöfolkets uppträdande i hamn måste föreningen framhålla.

att enligt från rederierna ingångna uppgifter förhållandena tyvärr

icke synas hava under senare tid i nämnvärd grad förbättrats. Det bär till

och med uppgivits, att disciplinförhållandena ombord försämrats

,o?o^äff?nde härefter huvudfrågan, nämligen örn en fortsatt giltighet av

1 .‘39 ars lag om utbetalande av krigsriskersättning till sjömän efter utgången

av juni månad innevarande år får föreningen framhålla, att de skäl, som

aberopats vid tillkomsten av ifrågavarande lag, i huvudsak alltjämt äro för

handen. Salunda ar det uppenbarligen ett allmänt intresse, att skatterna

betalas i vederbörlig ordning av manskapet ombord och att man i möjligaste

man kan nedbringa det stora antal fall av införsel i sjömäns löner,

som visat sig vara för handen. Vidare är det av synnerlig vikt, att sjöfolkets

familjer här i landet erhålla erforderliga medel för sitt uppehälle, vilket

självfallet underlättas genom ifrågavarande lag.

Postsparbanken har beträffande verkningarna av lagen lämnat följande

uppgifter:

Genom vederbörande rederier har krigsriskersättning för ersättningsberatugade

sjömans räkning insatts hos postsparbanken under år 1940 till

ett sammanlagt belopp av 19,534.680 kronor och under år 1941 till ett beopp

av 21,428,894 kronor. Under samma tid ha uttagningar från postsparbanken

av kngsriskersättningsmedel ägt rum med sammanlagt 11 470 412

kronor resp. 19,017,801 kronor. Såsom framgår av dessa uppgifter'' ha uttagningama

under år 1941 varit av förhållandevis större omfattning än

under ar 1940. Detta torde delvis bero därpå, att i postsparbanken insatta

kngsriskersättningsmedel ännu under förra delen av år 1940 voro till hälften

av insatt belopp spärrade för utbetalning. Bestämmelserna örn denna

spärrning upphävdes nämligen genom kungörelsen den 15 mars 1940 (nr

149). Oaktat uttagningarna stegrats under år 1941, uppgick vid utgången

av sagda år den hos postsparbanken innestående behållningen på sjömännens

konton för krigsriskersättning till icke mindre än 10,882,557 kronor,

däri inberäknat ett belopp av 297,931 kronor i upplupna räntor för året.

Av de uttagna beloppen har en relativt obetydlig del remitterats direkt

till sådana sjömän, som på grund av handelsavspärrningen vistats utom

hemlandet, inder år 1940 utgjorde således summan av dylika remissor

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

9

sammanlagt 383.446 kronor oell under år 1941 inalles 929,762 kronor. Vad

ovan sagts örn anledningen till ökningen av uttagen under år 1941 torde

gälla även här.

Att uttag, som gjorts av sjömän för utbetalning i hamnar utanför avspärrningen,

varit obetydliga i förhållande till övriga uttag, torde sammanhänga

med att krigsriskersättningsmedel icke kunnat sändas till sjömän i

utlandet enbart på begäran från deras sida. Genom nämnda kungörelse den

15 mars 1940 upphävdes visserligen bestämmelserna om spärrning av halva

beloppet av insatt krigsriskersättning, men bestämmelserna i 7 § kungörelsen

den 15 december 1939 (nr 857) ha alltjämt varit gällande. Jämlikt dessa

senare bestämmelser har postsparbanken icke ägt att avsända sådana medel,

varom nu är fråga, till plats utom riket med mindre synnerliga skäl

därtill varit för handen. Vid tillämpningen av dessa bestämmelser har postsparbanken

förfarit så, att då uppsägning, som i regel skett telegrafiskt,

ingått direkt från sjömannen, postsparbanken remitterat uppsagt belopp

till vederbörande konsulat och samtidigt framhållit, att utbetalning finge

ske, örn behovet av medel kunde vitsordas. Vid utbetalning av krigsriskersättning

till sjömän i engelska hamnar har ett annat tillvägagångssätt för

uppsägningen praktiserats, sedan vederbörande generalkonsulat hos utrikesdepartementet

den 25 juni 1941 därom gjort telegrafisk framställning. 1

denna anfördes, att konsulaten åsamkades betydande olägenhet, nar postsparbanken

sände telegramremissor — som sjömännen begärt direkt hos

banken _ till konsulaten för att genom dem överlämnas till vederbörande

sjömän, enär sjömännen ofta hårt ansatte konsulaten för att utfå översända

medel, även då behov icke förelåge. Generalkonsulatet anhöll därför, att

sjömän, som direkt hos banken begärde att utfå medel, måtte hanvisas till

närmaste svenska konsulat, som först kunde undersöka saken och därefter

förmedla uppsägningen till postsparbanken. Sjömän i engelska hamnar ha

därefter haft att vid behov av krigsriskersättningsmedel, som för deras rakning

insatts hos postsparbanken, hänvända sig till närmaste svenska konsulat

för att genom dess förmedling få uppsägningar vidarebefordrade till

postsparbanken, som därefter remitterat uppsagda belopp.

I detta sammanhang torde böra meddelas, att sjömän, som befunnit sig

utanför spärren, i icke ringa omfattning uppdragit åt postsparbanken att av

sina hos banken insatta krigsriskersättningsmedel verkställa utbetalningar

till anhöriga och andra i hemlandet. I vissa fall, där hemmavarande icke kunnat

genom rederier eller annorledes komma i förbindelse med sjömännen,

har postsparbanken, oaktat fullmakt eller annat medgivande icke kunnat införskaffas,

utanordna! medel från sjömäns konton till hemmavarande, därest

nödställd belägenhet visat sig vara för handen. Obestridligen har det dartor

varit av värde för både sjömännen och deras anhöriga, att krigsiiskersattningsmedel

insatts i postsparbanken. Genom att så skett har nämligen förebyggts,

att sjömännen under för dem påfrestande förhållanden långt borta

från hemlandet förfogat över stora penningsummor utöver den normala hyrån,

varigenom de måhända i många fall skulle försatt sig ur stånd att bista

hemmavarande anhöriga, som äro beroende av deras ekonomiska stöd.

Sveriges segelfartygs förening. Sveriges [artygsbe fäls förening, svenska maskinbe

fäls förbundet och svenska stewartsf Greningen lia i huvudsak anslutit

sig till sjöfolksförbundets framställning.

Fartygsbefälsföreningen har därvid anfört följande:

Sjöfolksförbundets framställning synes avse att sådan ändring skulle vidtagas

i lagen eller i tillämpningsföreskrifterna, att krigsriskersättning skulle

s. 10 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 24ö.

10

kunna i sin helhet utbetalas till det sjöfolk, som tjänstgör i utanför Skagerakspärren

sysselsatta svenska fartyg, men att lagen fortfarande skulle

gälla för den del av handelsflottan, som trafikerar farvattnen innanför spärren.

Den av sjöfolksförbundet gjorda framställningen saknar icke fog. Genom

att de fartyg, som segla utanför Skagerakspärren, nu så länge varit avstängda

från förbindelse med hemlandet och väl sannolikt ännu för lång tid framåt

komma att vara avstängda från sådan förbindelse, bär sammansättningen

av besättningarna på fartygen blivit en helt annan än tidigare. Många svenska

sjömän, framför allt sådana som icke ha försörjningsplikt hemma, ha

lämnat sina fartyg och i stället tagit hyra på andra nationers fartyg. Att så

skett har utan tvekan i ett mycket stort antal fall förorsakats av svårigheten

att kunna disponera över intjänt krigsriskersättning. För att komma ifrån

dessa svårigheter ha de mönstrat i andra nationers fartyg, där de fritt kunnat

disponera över hela det invänta krigsriskersättningsbeloppet. Då skillnaden

i krigsriskersättningens storlek på svenska och i varje fall en mycket stor del

utländska fartyg icke varit av sådan storleksordning, att det inneburit någon

nämnvärd förlust att taga tjänst på utländska fartyg, ha de föredragit sådan

tjänst framför tjänst på svenska fartyg. Detta har i sin tur medfört, att besättningarna

på utanför spärren numera seglande svenska fartyg bestå av sjömän

av vitt skilda olika nationaliteter och endast i mindre utsträckning av

svenskar. Då det icke förekommer att krigsriskersättningen innehålles för utländska

sjömän ombord på svenska fartyg, anse sig svenska sjömän komma i

en missgynnad ställning gentemot sina kolleger. Det synes föreningen under

sådana förhållanden knappast längre finnas skäl för bibehållande av nuvarande

bestämmelser för här ifrågavarande fartyg. Det svenska sjöfolk, som fortfarande

seglar i svenska fartyg utanför spärren, torde med all sannolikhet

kunna räknas till det bästa sjöfolket, som även om lagen upphäves komma

att iakttaga sparsamhet med invänta hyresmedel och genom dragsedel eller

på annat sätt placera sina pengar i hemlandet. Föreningen har med stöd av

sin här angivna uppfattning om läget intet att erinra emot att sådan ändring

vidtages i lagen som av sjöfolksförbundet föreslagits.

Föreningen vill i detta sammanhang dock icke underlåta att påpeka önskvärdheten

av att, därest en ändring i lagen nu vidtages, dock en mindre del

av den intjänade krigsriskersättningen, exempelvis 15 å 20 procent, även i

fortsättningen spärras. Innehållandet av en så ringa del av den invänta ersättningen,

som icke innebär någon väsentlig uppoffring för de sjöfarande,

skulle medföra, att medel funnes för erläggande av de skatter, som under ett

pär år framåt från den tid då krigsriskersättning upphör att utgå, komma att

påföras sjöfolket. Sålunda insatta medel skulle enligt föreningens uppfattning

helt spärras och endast få tagas i anspråk för skatteinbetalningar. Då

föreningen framlägger ett sådant förslag är anledningen därtill kännedomen

om hurusom indrivningsförfarandet redan före kriget vållade såväl rederier

som befälet ombord å fartygen mycket stora olägenheter. Det har också kunnat

konstateras, hurusom antalet indrivningar av skattemedel undergått en

ständig ökning, och det finnes skäl antaga, att antalet indrivningsfall efter

kriget komma att väsentligt ökas. Det svenska sjöfolk, som nu seglar i utländska

fartyg, kommer i sinom tid, om icke förr så efter krigets slut, att

återvända till svenska fartyg och få då, örn de icke ha några sparade medel,

ännu mycket mindre möjligheter att betala dem påförda skatter än vad fallet

var före kriget Med hänsyn till att de av en sjöman under kriget intjänta

hyresbeloppen så väsentligt överstiga normala hyresbelopp, komma nämligen

skatterna under de första åren efter kriget icke att stå i något rimligt

förhållande till den inkomst sjömannen då kan ha.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 2Jö.

11

Föreningen Ilar sålunda intet att erinra emot en ändring av ifrågavarande

lagstiftning i huvudsaklig överensstämmelse med vad sjöfolksfönbundet i

sin skrivelse föreslagit, men önskar med hänvisning till anförd motivering,

att en mindre del av den intjänta krigsriskersättningen innehålles.

Kommerskollegium har, med överlämnande av de till kollegiet inkomna

yttrandena i ärendet, ställt sig avvisande till sjöfolksförbundets yrkande.

Kollegiet har anfört:

Såsom framgår av propositionen nr 69 till urtima riksdagen 1939, vilken

proposition ligger till grund för förevarande lagstiftning, har huvudsyftet med

bestämmelserna varit att söka motverka de sociala olägenheter, som kunde

följa av att sjömännen under för dem särskilt påfrestande tider komme att

disponera över en inkomst, som vore betydligt högre än den normala hyran.

Enligt kollegiets mening kan ej heller råda något tvivel därom, att denna lagstiftning

under den tid, densamma varit tillämplig, haft stor betydelse ur social

och nationalekonomisk synpunkt och därjämte i stort sett varit till betydande

gagn såväl för de sjömän, som berörts av densamma, som för deras

hemmavarande, av dem beroende familjemedlemmar.

Framhållas må vidare, att genom kungörelserna den 15 mars 1940 (nr 149)

samt den 14 mars och den 19 juli 1941 (nrs 153 och 661) vidtagits avsevärda

lättnader i tillämpningsföreskrifterna till lagen, varigenom de olägenheter

för sjöfolket, som inskränkningen i förfoganderätten över intjänad krigsriskersättning

ansetts medföra, såvitt kollegiet kan bedöma, blivit i väsentlig grad

undanröjda. Sålunda kan numera den del av krigsriskersättningen, som enligt

bestämmelserna skall insättas för sjömannens räkning i postsparbanken,

omedelbart lyftas. Vidare är det belopp av ersättningen, som får kontant utbetalas

till sjömannen, höjt från 50 till 250 kronor för kalendermånad, dock

under villkor att ett belopp av hyran, motsvarande vad sjömannen kontant

uppbär av krigsriskersättningen utöver 150 kronor för samma manad, på

grund av dragsedel utbetalas till person här i riket eller insättes i svensk bank.

Med hänsyn till angivna synpunkter förefalla de av sjöfolksförbundet anförda

skälen för undanröjande av ifrågavarande lagstiftning icke tillräckligt

övertygande. Vad angår uppgiften örn svårigheten för befälhavare å sådana

fartyg, som befinna sig utanför Skagerakspärren, att lämna regelbundna rapporter

örn de belopp, som skola insättas i postsparbanken, torde, såsom redareföreningen

meddelat, redovisningen av beloppen i fall, som i framställningen

åsyftas, i allmänhet ske telegrafiskt. I framställningen har ej heller

påvisats, att redovisningen till postsparbanken i nämnvärd omfattning skulle

hava fördröjts eller försummats på grund av dålig postgång. Däremot torde

på grund av den otillfredsställande postgången i vissa fall ha uppstått svårigheter

för hemmavarande familjemedlemmar att utfå insatta medel. Och även

översändandet av medel från postsparbanken till sjömän, som befinna sig

utanför spärren, torde möta vissa vanskligheter med hänsyn till de oregelbundna

förbindelserna. Att därigenom vissa olägenheter såväl för sjömännen

som för deras familjer stundom uppstått, kan icke förnekas. Såsom framgår

av postsparbankens och sjömansvårdsstyrelsens yttranden, vilka enligt kollegiets

mening förtjäna synnerligt beaktande, har man dock i görligaste mån

sökt motverka dessa olägenheter. Såvitt kollegiet kan finna äro desamma icke

heller av sådan omfattning, att de böra föranleda upphävandet av ifrågavarande

bestämmelser. Vad särskilt angår översändandet av medel från postsparbanken

till sjömän utanför handelsspärren, framgår av nyssberörda yttranden,

att delta, där så beliöves, ordnas telegrafiskt genom förmedling av

vederbörande svenska konsulat. I detta sammanhang må även erinras örn bestämmelsen

i 3 ?; kungörelsen den 15 december 1939 (nr 857) angående till
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

lämpningen av ifrågavarande lag därom, att befälhavare i fråga om den. som

har hemvist utom riket, må medgiva undantag från stadgandet om skyldigheten

att insätta krigsriskersättningsbeloppet i postsparbanken, såframt det

tinnes kunna ske utan menlig inverkan på förhållandena ombord. Denna bestämmelse

torde kunna tillämpas även på svenska sjömän, vilka på grund av

avspärrningen nödgats skaffa sig tillfälligt hemvist i utlandet.

Beträffande vidare sjöfolksförbundets uppgift, att större delen av svenska

sjöfolket börjat söka sig till utländska fartyg, å vilka hela krigsriskersättningen

kontant utbetalas, har sjömansvårdsstyrelsen häremot framhållit, att

inga bevis törelåge för att dugliga sjömän sökt sig från svenska till utländska

fartyg som en följd av bestämmelserna om krigsriskersättningens utbetalande.

Enligt uttalanden under hand från redareföreningen och enskilda rederier

torde allenast sådana sjömän, vilka utan tanke på framtiden förslösa sina

pengar, av nämnda anledning söka sig till utländska fartyg, medan det skötsamma

sjöfolket i regel inser, att det tillämpade utbetalningssystemet är till

såväl eget som hemmavarande anhörigas bästa. Uppgift står sålunda här mot

uPPgift och det har icke låtit sig göra att härutinnan förebringa närmare utredning.

Kollegiet föreställer sig emellertid, att det endast i undantagsfall ifrågakomma

att ansvarsmedvetna svenska sjömän avstått från att taga hyra på

svenska fartyg endast på grund av begränsningar i rätten att kontant utfå

krigsriskersättning.

Vidkommande slutligen sjöfolksförbundets uppgift rörande rapporter från

konsulaten örn svenska sjömäns uppträdande i utländska hamnar torde därmed

avses en redogörelse, som på sin tid lämnats av svenska beskickningen i

Berlin och var grundad på införskaffade yttranden från ett antal svenska konsulat

i Tyskland. Av denna redogörelse framgick visserligen, att ehuru onekligen

i åtskilliga fall befogade klagomål kunnat riktas mot svenska sjömäns

uppträdande i tyska hamnar, sådana fall dock kunde i förhållande till fartygstrafikens

omfattning karakteriseras som rena undantag. Då emellertid rapporterna

endast avsågo sjöfolkets uppträdande under vistelse i land i tyska

hamnar, kan nämnda redogörelse icke anses giva en tillförlitlig bild av förhållandena

i allmänhet i ifrågavarande avseende i utländska hamnar. En helt

annan uppfattning får man av vissa från tid till annan till kollegiet inkomna

meddelanden om mer eller mindre svårartade, av spritmissbruk framkallade

uppträden ombord å svenska fartyg, huvudsakligen i främmande hamnar men

även till sjöss. Dylika fall inrapporteras dock i allmänhet till kollegiet endast

örn de stå i direkt samband med olycksfall och därför inom kollegiet skola

underkastas granskning ur arbetarskyddssynpunkt. Sedan krigets början har

sålunda inom kollegiet handlagts 76 dylika anmälningar örn olycksfall, varav

33 med dödlig utgång, vilka samtliga kunna tillskrivas missbruk av spritdrycker.

Jämväl av förevarande av sjömansvårdsstyrelsen och redareföreningen

avgivna yttranden framgår, att någon nämnvärd förbättring i ifrågavarande

avseende icke kunnat förmärkas.

I detta sammanhang förtjänar uppmärksammas en den 13 december 1941

i riksdagens andra kammare till statsrådet och chefen för justitiedepartementet

ställd interpellation (andra kammarens protokoll nr 51), däri med anledning

av vissa sjömäns uppträdande ombord och i främmande hamn framställts

frågan, huruvida statsrådet hade för avsikt att vidtaga någon åtgärd för

att åstadkomma ändring till det bättre. I anslutning till interpellationen berördes

bl. a. lagstiftningen örn utbetalande av krigsriskersättning, varvid interpellanten

beklagade de uppmjukningar'', som vidtagits i lagens tillämpningsbestämmelser,

vilka ansåges icke hava varit till gagn för sjöfolket utan

tvärtom.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

13

Av det anförda torde framgå, att kollegiet icke anser sig kunna tillstyrka

sjöfolksförbundets hemställan, att ifrågavarande lagstiftning icke måtte prolongeras.

Ej heller anser kollegiet tillräckliga skäl föreligga för bifall till det

förslag, som förbundet synes alternativt ifrågasätta, nämligen en ändring av

tillämpningsföreskriIterna av innebörd, att sjömännens hela intjänta krigsriskersättning

må utbetalas till sjömän, som äro anställda ombord å fartyg,

som icke har förbindelse med hemlandet.

Med anledning av fartygsbefälsföreningens i dess yttrande i ärendet framförda

förslag, att en mindre del av den intjänta krigsriskersättningen, exempelvis

15 å 20 procent, även i fortsättningen skulle spärras för skatteinbetalningar,

får kollegiet slutligen framhålla, att kollegiet visserligen finner

de därvid framförda synpunkterna äga starkt fog men att kollegiet med

hänsyn till förhandenvarande omständigheter icke för närvarande vill föreslå

någon ändring av tillämpningsföreskrifterna i dylik riktning.

Under åberopande av vad ovan anförts hemställer kollegiet, att Kungl.

Majit måtte förelägga innevarande års riksdag förslag om fortsatt tillämpning

av lagen örn utbetalande av krigsriskersättning till sjömän samt, vid

bifall härtill, förordna om fortsatt tillämpning jämväl av nu gällande tilllämpningsföreskrifter

till lagen.

Lagstiftningen örn insättande av krigsriskersättning hos postsparbanken Departements.

• •• . * i i •, •• i Gtl6fSitt

synes ha varit av stor betydelse för sjömannen under den tid den varit gäl
lande.

Sedan sjöfarten västerut i huvudsak spärrats lia visserligen såsom

sjöfolksförbundet framhållit vissa svårigheter yppats vid tillämpningen av

lagen på grund av dröjsmål med befälhavarnas rapporter. Dessa svårigheter

synas dock icke böra tillmätas alltför stor betydelse. Tillräcklig anledning

att från lagens tillämpning undantaga sjömän, som ha anställning å svenska

fartyg utanför Skagerakspärren, synes därför icke föreligga. Särskilt av sjömansvårdsstyrelsens

yttrande framgår, att lagstiftningen även för dessa sjömän

har en viktig funktion att fylla.

Enligt tillämpningskungörelsen till lagen föreligger numera icke hinder

att när som helst uttaga hos postsparbanken insatt belopp, ehuru särskilt

villkor stadgas för utbetalning från postsparbanken till utlandet. Av den lämnade

redogörelsen framgår emellertid, att det oaktat mycket stor del alltjämt

är innestående. Bestämmelserna torde därför med fog kunna sägas ha i hög

grad bidragit till sparande. Vad detta betyder för sjömännen och deras anhöriga

är alltför uppenbart för att behöva här närmare utredas.

I detta sammanhang må nämnas, att utrikesdepartementet och postsparbanken

åtagit sig att bestrida kostnaderna för erforderliga telegram, nät

belopp rekvireras och utbetalas till utrikes ort.

Jag vill förorda att ifrågavarande lag, som gäller krigsriskersättning för

tiden till och med den 30 juni i år, utsträckes att gälla krigsriskersättning

som belöper å tiden till och med den 30 juni 1943.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ett i enlighet med

det anförda upprättat förslag till lag angående utsträckt tillämpning av lagen

den 1.5 december 1939 (nr 850) örn utbetalande av krigsriskersättning till

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

sjömän (Bilaga A)1 måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet

inhämtas genom utdrag av detta protokoll.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

G. Tidelius.

1 Denna bilaga, som är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här

uteslutits.

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts proposition Nr 246.

utgångspunkt från det av överstyrelsen angivna lärarbehovet med av mig

ovan förordad minskning av antalet icke-ordinarie lärare i kunskapsämne

från sju till sex.

De särskilda sakkunniga, vilka framlagt förslag till reglering av löne- och

anställningsvillkoren för vård- och ekonomipersonal vid bland annat dövstumskolorna,

ha förordat, att befattningen såsom värrneledningsskötare,

tillika reparatör, för vilken avlöningsförhållandena hittills reglerats genom

kollektivavtal, skulle överföras till löneplanen Eo i civila icke-ordinariereglementet

och där placeras i lönegraden Eo 6. Förslaget, som lämnats utan

erinran av statskontoret, allmänna lönenämnden och skolöverstyrelsen, svnes

böra genomföras, varav följer att medel för ändamålet bör beräknas under

anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.

Vid dövstumskolorna ha hittills till vård- och ekonomipersonalen hänförts

vissa arvodestagare, som inneha bisysslor såsom husfader eller portvakt.

Även för dessa bör medel beräknas under nyssnämnda anslagspost.

Jag förutsätter, att den av mig vid behandlingen av avlöningsanslaget till

läroanstalter för blinda förordade löneregleringen för vård- och ekonomipersonal

vid nämnda läroanstalter, vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat

lyte och vid dövstumskolorna skall avse jämväl motsvarande personal

vid den blivande anstalten för dövstumma med komplicerat lyte.

Med hänsyn till vad jag i det föregående anfört och då jag icke funnit anledning

till annan erinran mot överstyrelsens beräkning av anslagsposten

till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, än att

arvodet till skriv- och bokföringshjälp vid Brobyskolan torde kunna begränsas

till 600 kronor, beräknar jag de särskilda anslagsposterna i avlöningsstaten

på följande sätt. Anslagsposten till avlöningar till ordinarie

tjänstemän bör uppföras med förslagsvis 639,000 kronor (—15,000), anslagsposten

till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit, med förslagsvis 23,950 kronor (—4,250), anslagsposten till avlöningar

till vård- och ekonomipersonal med förslagsvis 226,500 kronor

(—13,500), anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal

med förslagsvis 165,000 kronor (— 3,000) och anslagsposten till rörligt tilllägg

med förslagsvis 140,000 kronor eller för avrundning av avlöningsanslagets

slutsumma 140,550 kronor (+ 13,750). Avlöningsstatens slutsumma

beräknar jag sålunda till 1,195,000 kronor, vilket innebär en minskning med

22,000 kronor.

6. Dövstumskolorna: Omkostnader.

Förslagsanslaget till omkostnader vid dövstumskolorna är för innevarande

budgetår uppfört med 535,000 kronor och disponeras på sätt framgår av

efterföljande sammanställning och sid. 543 f. i statsliggaren.

Skolöverstyrelsen har beräknat anslagsbehovet för nästa budgetår till

589,000 kronor. Överstyrelsen framhåller, att överstyrelsen endast räknat

med oundgängligen nödvändiga utgifter.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Majlis ''proposition Nr ftlfi.

Detaljerna i överstyrelsens anslagsberäkning framgå av följande sammanställning,

i vilken jämväl medtagits de nu för de olika ändamålen beräknade

anslagsbehoven:

För Av skol
budgetåret

överstyrelsen

1941/42 lör budget
anvisat

Äret 1942/43

belopp. föreslaget

belopp.

Utgifter: Kronor. Kronor.

1. Sjukvård m. m. åt personal, förslagsvis.................. 5,000 5,000

2. Expenser:

a. Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis.................. 121,000 151,000

b. Övriga expenser.............................. 12,000 12,000

3. Övriga utgifter:

a. Undervisnings- och arbetsmateriel, förslagsvis............. 50,000 58,000

b. Inventarier och maskiner........................ 10,000 10,000

c. Tvätt och renhållning, förslagsvis................... 15,700 17,100

d. Sjukvård åt elever och tandvård samt bad.............. 13,800 13,800

e. Kosthåll, förslagsvis........................... 234,400 253,100

f. ^ackordering av elever, förslagsvis.................. 100,000 105,700

g. Beklädnad för elever, förslagsvis.................... 63,000 64,125

h. Flitpengar åt fortsättningsskolelever (för budgetåret 1942/43 jämväl

åt skyddslingar vid arbetshemmen), förslagsvis............ 11,000 12,200

i. Parkers underhåll............................. 1,500 1,500

j. Bibliotek.................................. 1,300 1,250

k- Livränta åt förra ägarinnan av Broby gård............. 2,000 2,000

4. Reseersättningar, förslagsvis................... 7,000_7,000

Säger 647,700 713,775

Särskilda uppbördsmedel:

1. Ersättning för värme och lyse i tjänstebostäder............. 7,800 8,936

2. Ersättning för tvätt åt personal...................... 2,500 2,365

3. Ersättning för kost åt personal...................... 50,400 60,700

4. Från fortsättningsskolan i Vänersborg försålda arbeten ........ 42,500 47,250

5. Från fortsättningsskolan i Växjö försålda arbeten............ 3,000 3,000

6. Nettoinkomst från lantbruket och trädgården vid dövstumskolan å

Broby gård................. 6,500 3,000

7. Nettoinkomst från trädgården vid upptagningsskolan i Härnösand , ._—_150

Summa 112,700 125,401

Nettoutgift kronor 535,000 588,374

eller avrundat.......... 589,000.

Beträffande de särskilda posterna i omkostnadsstaten inhämtas av skolöverstyrelsens

anslagsäskanden bland annat följande:

Undervisnings- och arbetsmateriel. Av den av överstyrelsen

föreslagna ökningen, 8,000 kronor, belöpa 5,000 kronor respektive 2,000

kronor å dövstumskolorna i Vänersborg och Växjö. Inkomsterna av försålda

arbeten har vid Vänerborgsskolan samtidigt upptagits med ett 4,750

kronor högre belopp men vid Växjöskolan med oförändrat belopp. För anstalten

i Gävle har upptagits ett med 100 kronor minskat belopp, medan

anslagsmedlen för övriga skolor beräknats höjda med tillhopa 1,100 kronor.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

15

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 24 april

1942.

Närvarande:

justitieråden Forssman,

Bellinder,

regeringsrådet Lundevall,

justitierådet Sterzel.

Enligt lagrådet den 23 april 1942 tillhandakommet utdrag av protokoll över

justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

i statsrådet den 10 april 1942, hade Kungl. Majit förordnat, att

lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet

inhämtas över upprättat förslag till lag angående utsträckt tillämpning

av lagen den 15 december 1939 (nr 856) örn utbetalande av krigsriskersättning

till sjömän.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet revisionssekreteraren Gösta

Walin.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 24 april 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för social-, finans- och handelsdepartementen

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman,

lagrådets den 24 april 1942 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 10

april 1942 remitterade förslaget till lag angående utsträckt tillämpning av

lagen den 15 december 1939 (nr 856) örn utbetalande av krigsriskersättning

till sjömän, därvid föredraganden hemställer att förslaget, som av lagrådet

lämnats utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

T. Eliaeson.

Stockholm 1942. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

42137*

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1942:392 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående utsträckt tiUlämpning av lagen den 15 december 1939 s. 12 i texten
  2. 2LU 1942:43 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående utsträckt tillämpning av lagen den 15 december 1939 s. 1 i texten