Sök i Ratio Lex

Angående vissa anslag för budgetåret 1942/42 till läroanstalterna för blinda och dövstumma m. m

1942-04-24 · 104 sidor, varav 103 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 103 av 104 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:246, Angående vissa anslag för budgetåret 1942/42 till läroanstalterna för blinda och dövstumma m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Martts -proposition Nr 2I+6.

1

Nr 246.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag

för budgetåret 1942/42 till läroanstalterna för blinda

och dövstumma m. m.; given Stockholms slott den 24

april 1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gösta Bagge.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 24

april 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen

anför härefter chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet

Bagge:

Enligt den till 1942 års statsverksproposition fogade bilagan åttonde huvudtiteln,

punkterna 170 och 174 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen

att, i avbidan på den proposition i ämnet, som bleve riksdagen förelagd,

beräkna för budgetåret 1942/43

dels till Läroanstalter för blinda: Avlöningar ett förslagsanslag av 365,500

kronor;

dels till Läroanstalter för blinda: Omkostnader ett förslagsanslag av

200,000 kronor;

Bihang till riksdagens protokoll 191%. 1 sami. Nr 2^6.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr %46-

dels till Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte: Avlöningar

ett förslagsanslag av 198,300 kronor;

dels till Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte: Omkostnader

ett förslagsanslag av 105,000 kronor;

dels till Dövstumskolorna: Avlöningar ett förslagsanslag av 1,100,000

kronor;

dels ock till Dövstumskolorna: Omkostnader ett förslagsanslag av

560,000 kronor.

Sedan utredningen i dessa ärenden numera slutförts, tillåter jag mig

ånyo anmäla desamma.

o

I. Åtgärder för rationalisering av dövstumskolväsendet.

1. Nuvarande förhållanden.

Till grund för den nuvarande dövstumskolorganisationen ligger stadgan

den 3 maj 1940 (nr 347) angående dövstumundervisningen. Dövstumundervisningen

i riket meddelas vid statens läroanstalter för dövstumma (dövstumskolor).

Dessa ha till ändamål att hos lärjungarna inöva modersmålet

och örn möjligt lära dem tala, att bibringa dem ett kunskapsmått,

som så nära som möjligt motsvarar folkskolans bildningsmål, samt att

meddela dem sådan yrkesutbildning, att de bliva i stånd att förtjäna sitt

uppehälle eller bidraga därtill.

För den grundläggande dövstumundervisningen äro anordnade

följande barndomsskolor, nämligen:

dels fyra upptagning sskolor, en inom vart och ett av följande dövstumskoldistrikt,

nämligen:

östra dövstumskoldistriktet (Manilla), omfattande Stockholms stad

samt Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Gotlands, Västmanlands

och Kopparbergs län;

södra dövstumskoldistriktet (Lund), omfattande Jönköpings, Kronobergs,

Kalmar, Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län;

västra dövstumskoldistriktet (Vänersborg), omfattande Hallands, Göteborgs

och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands och Örebro län; samt

norra dövstumskoldistriktet (Härnösand), omfattande Gävleborgs,

Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län;

dels ock två specialskolor, av vilka den ena — benämnd specialskolan

för oegentligt dövstumma (Örebro) — är avsedd för dövstumskolelever

med sådana språk- eller hörselrester och förutsättningar i övrigt, att hos

dem möjliggöres en väsentligt snabbare språkutveckling än hos andra dövstumskolelever,

och den andra — benämnd specialskolan för skriv-teckenelever

(Gävle) — är avsedd för lärjungar, som icke med fördel kunna undervisas

enligt talmetod.

För dövstumundervisningens fortsättan de och avslutande

äro anordnade fyra fortsättningsskolor, nämligen:

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 246.

en för gossar, som åtnjutit undervisning enligt talmetod, benämnd fortsättningsskolan

för talundervisade gossar och förlagd till Vänersborg,

en för flickor, som åtnjutit undervisning enligt talmetod, benämnd fortsättningsskolan

för talundervisade flickor och förlagd till Växjö,

en för gossar och flickor, som åtnjutit undervisning enligt skriv-teckenmetod,

benämnd fortsättningsskolan för skriv-teckenelever och förlagd till

Gävle; samt

en för undervisning av gossar i lantbruk och trädgårdsskötsel, benämnd

lantbruksskolan för dövstumma och förlagd till Broby gård (i Funbo socken

i Uppland).

Varje upptagningsskola och specialskola omfattar åtta ettåriga klasser.

Utbildningstiden i fortsättningsskola utgör:

vid fortsättningsskolan för talundervisade gossar fyra arbetsår på skrädderi-

och snickerilinje samt tre arbetsår på skomakerilinje;

vid fortsättningsskolan för talundervisade flickor tre arbetsår;

vid fortsättningsskolan för skriv-teckenelever fyra arbetsår;

vid lantbruksskolan för dövstumma tre arbetsår på jordbrukslinje och fyra

arbetsår på trädgårdslinje.

I specialskolan och fortsättningsskolan för skriv-teckenelever skall den

teoretiska undervisningen, därest icke för särskilt fall annan undervisningsmetod

finnes böra komma till användning, meddelas enligt skriv-teckenmetod

samt vid övriga skolor enligt talmetod. Vid lantbruksskolan för

dövstumma skola dock skriv-teckenelever undervisas enligt skriv-teckenmetod.

Lärjungar vid specialskolan för oegentligt dövstumma skola utackorderas

i lämpliga enskilda hem å skolorten.

Lärjungar vid övriga dövstumskolor skola inackorderas i vederbörande

skola eller, i den mån inackordering av utrymmesskäl icke kan ifrågakomma,

utackorderas i lämpliga enskilda hem på skolorten, varvid skall tillses,

att i första hand de äldre lärjungarna utackorderas.

Lärjungar, som ha sina hem i skolans närhet, må enligt rektors bestämmande

bo i sina hem.

En dövstumskolas lärjungar böra efter beåvning uppdelas i tre undervisningsgrupper,

benämnda A-, B- och C-grupperna, med de mest begåvade

i A-gruppen.

Vid teoretisk undervisning bör antalet lärjungar i varje undervisningsgrupp

icke överstiga:

vid upptagningsskolorna: i A- och B-grupp 10 och i C-grupp 8,

vid specialskolan för oegentligt dövstumma: i A- och B-grupp 12 och i

C-grupp 10,

vid special- och fortsättningsskolan för skriv-teckenelever 7 samt

vid övriga skolor 12.

Vid undervisning i praktiskt arbete bör antalet lärjungar i varje undervisningsgrupp

i regel icke överstiga, vid specialskolan för skriv-teckenelever

8 och vid övriga skolor 12.

T gymnastik böra samtidigt undervisas högst 20 lärjungar.

Vid upptagningsskola och specialskola omfattar läsåret, påsk- och pingstledigheter

samt lovdagar inberäknade, trettionio veckor. Vid fortsättningsskola

omfattar arbetsåret fyrtiosex veckor.

Intagning av elever i dövstumslcolorna sker endast vartannat år, nämligen

varje år med udda årtal.

Gällande organisation av dövstumundervisningsväsendet — som för
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 21+6.

statligats från och med den 1 juli 1938 — kräver av olika anledningar synnerligen

omfattande omedelbara eller snara örn-, till- och nybyggnadsarbeten

vid dövstumskolorna.

För om- och nybyggnadsarbeten vid dövstumskolorna anvisades på riksstaten

för budgetåret 1939/40 ett reservationsanslag av 500,000 kronor.

Anslaget avsåg vissa byggnadsarbeten vid dövstumskolorna i Örebro och

Härnösand samt på Broby gård, av vilka arbeten nybyggnaden för dövstumskolan

i Härnösand beräknades draga en totalkostnad av 1,700,000

kronor, utgifter för konstnärlig utsmyckning icke medräknade.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 december 1939 skall omförmälda

anslag tills vidare, intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, icke tagas

i anspråk för andra ändamål än dels uppgörande av byggnadsritningar,

entreprenadhandlingar och dylikt beträffande förutnämnda byggnadsarbeten,

dels ock byggnadsarbetena vid dövstumskolan på Broby gård. Sistnämnda

byggnadsföretag är det enda av de med förutnämnda anslag avsedda

företagen, som hittills kommit till stånd. De två övriga ansågos böra

igångsättas endast under samma förutsättningar som gällde för byggnadsföretag,

vartill anslag anvisats på allmän beredskapsstat (jfr propositionen

nr 79 till 1939 års urtima riksdag).

Genom beslut den 22 november 1940 och den 4 april 1941 har Kungl.

Maj:t fastställt ritningar till nybyggnader för dövstumskolan i Härnösand.

Totalkostnaden för byggnadsföretaget har beräknats till i runt tal 1,200,000

kronor. Tillstånd till byggnadsföretagets igångsättande har ännu icke lämnats.

Vad dövstumskolan i Örebro beträffar, beslöt 1939 års lagtima riksdag

(skrivelsen nr 379), såsom av det föregående framgår, att anvisa medel till

påbörjande av planerad om- och tillbyggnad. Efter krigsutbrottet i september

1939 förutsattes emellertid, att arbetet skulle igångsättas endast

under de förutsättningar, som gällde för på beredskapsstat upptagna företag.

Sedermera har skolöverstyrelsen i skrivelse den 6 december 1940 framhållit,

att det torde kunna ifrågasättas, om det icke i längden vore fördelaktigare

med en nybyggnad för denna dövstumskola i stället för hittills

planerade om- och tillbyggnad. Efter att lia erinrat, att förslag till nybyggnad

upprättats av vederbörande länsarkitekt, har överstyrelsen föreslagit,

att en ytterligare omprövning av byggnadsfrågan måtte företagas, innan

byggnadsarbetena igångsattes.

Av den i propositionen nr 156 till 1939 års lagtima riksdag lämnade

redogörelsen för då föreliggande utredning rörande dövstumskolornas byggnadsfrågor

framgår, att för skolorna i Lund, Vänersborg, Växjö och Gävle

planerats om- och tillbyggnad, medan för Manilla dövstumskola avsetts

en nybyggnad vid Edsviken i Stockholmstrakten. För dessa fem skolors

vidkommande förutsattes, att en förnyad utredning skulle äga runi i syfte,

bland annat, att nedbringa kostnaderna. För Manillaskolans del borde jämväl

undersökas möjligheten och lämpligheten av att uppföra byggnad i

annan ort än Stockholm. Frågan om lämpligheten att i ökad utsträckning

tillämpa externatsystem borde även utredas.

Med skrivelse den 27 november 1939 inkom byggnadsstyrelsen efter samråd

med skolöverstyrelsen med sådan utredning för skolornas i Lund, Vänersborg,

Växjö och Gävle vidkommande.

Beträffande skolorna i Lund och Växjö ifrågasattes icke någon ändring i

de förut framlagda förslagen.

I fråga om dövstumskolan i Vänersborg åter föreslogos vissa inskränkningar

i byggnadsprogrammet. Såsom närmare framgår av propositionen

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr SJ/J.

nr 156 till 1939 års lagtima riksdag, hade byggnadskostnaderna för denna

skolas del av byggnadsstyrelsen beräknats till 573,000 kronor, belöpande

på i stort sett dels omändring av vissa sovsalar till verkstadslokaler, dels

uppförande av nybyggnader för elever och för sjukavdelning m. m., dels

ock vissa ändrings- och reparationsarbeten i övrigt. De inskränkningar i

detta byggnadsprogram, som enligt nämnda utredning kunna ske, innebära

uppskov med nybyggnaderna för elever och för sjukavdelning m. m., varigenom

kostnaderna kunna nedbringas från 573,000 kronor till 231,000

kronor. I utredningen framhålles, att det med hänsyn till det växande elevantalet

— elevantalet beräknades arbetsåret 1940/41 utgöra 110 — vore

ofrånkomligt att utöka de för undervisningen avsedda lokalerna, varför

hela skolbyggnaden utom ekonomiavdelningen torde behöva apteras till

verkstäder och lärosalar för den teoretiska undervisningen. Bostäder för

eleverna kunde anskaffas genom förhyrande av två våningar vid Hamngatan

och Edsgatan samt en staden tillhörig villa för en kostnad per år,

inklusive utgifter för lyse, av omkring 10,000 kronor. Härigenom behövde

de förutnämnda nybyggnaderna icke utföras. Däremot syntes det ofrånkomligt

att de nuvarande sovsalarna i anläggningen vid Torpavägen snarast

ändrades till verkstadslokaler samt att vissa ändrings- och moderniseringsarbeten

utfördes i matsalsavdelningen och portvaktsbostaden, varjämte

byggnaderna måste underkastas omfattande reparationsarbeten. I

det tidigare framställda förslaget i fråga örn byggnaderna vid Edsvägen

syntes någon inskränkning icke vara att förorda.

Beträffande skolan i Gävle förordades i utredningen ett uppskov med

hela byggnadsprogrammet, enär tillräcklig erfarenhet icke vunnits av arbetet

vid denna specialskola för att definitiv ställning skulle kunna tagas

till frågan om skolans fortbestånd.

Vidare har byggnadsstyrelsen inkommit med utredning angående nybyggnad

för Mandla dövstumskola och som ny förläggningsplats för skolan

föreslagit Södertälje. Kostnaderna för nybyggnaden beräknades till

2,080,000 kronor, inberäknat utgifter för rivning av de nuvarande skolbyggnaderna.

Med anledning av denna framställning har skolöverstyrelsen

anbefallts att avgiva utlåtande med utredning rörande den höjning eller

minskning av de årliga kostnaderna för skolan, som förslagets genomförande

kunde beräknas medföra. I en inom ecklesiastikdepartementet upprättad,

i maj 1940 dagtecknad promemoria har sedermera ifrågasatts, huruvida

icke en kostsam nybyggnad för Manillaskolan skulle kunna undvikas.

Två utvägar antyddes därvid såsom möjliga nämligen — förutom

skolans kvarblivande vid Manilla — antingen ett lokalbyte med fortsättningsskolan

i Växjö eller en förflyttning till Gävle, det senare under förutsättning,

att den nuvarande dövstumskolan därstädes funnes böra nedläggas.

Vid anmälan år 1941 av frågan örn anslag till örn- och nybyggnadsarbeten

vid dövstumskolorna uttalade jag (propositionen 1941:2) bland

annat:

Av den utredning rörande behovet av byggnadsarbeten vid dövstumskolorna,

som tidigare varit underställd riksdagen, framginge, att flera av de

ifrågasatta byggnadsarbetena måste anses såsom trängande. Med vissa av

byggnadsföretagen måste dock i avbidan på närmare utredning tills vidare

anstå. I fråga örn skolan i Gävle hade sålunda förordats ett uppskov med

byggnadsprogrammets förverkligande, tills dess definitiv stiillning kunnat

tagas till frågan om denna skolas fortsatta bestånd. Beträffande skolan i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Mcij:ts ''proposition AV 2^6.

Örebro hade ifrågasatts nybyggnad för skolan i stället för den hittills planerade

om- och tillbyggnaden av de nuvarande lokalerna. I fråga om Alanillaskolan

hade förordats antingen lokalbyte med fortsättningsskolan i

Växjö eller förflyttning till Gävle, det senare under förutsättning att den

nuvarande dövstumskolan i Gävle nedlades. Vid den fortsatta beredningen

av dessa byggnadsfrågor bleve uppenbarligen av avgörande betydelse vilken

ståndpunkt som intoges i frågan rörande Gävleskolans upprätthållande.

Ansåges denna skola kunna nedläggas, måste övervägas, huruvida icke

skolans relativt tillfredsställande lokaler kunde disponeras för någon av

de andra skolorna, närmast för skolorna å Alanilla eller i Växjö. Alen även

skolan i Örebro syntes i detta sammanhang kunna komma i fråga, sedan det

befunnits önskvärt att genom nybyggnad lösa denna skolas lokalfråga.

Samtliga de nu nämnda byggnadsfrågorna stöde sålunda i samband med

varandra och borde lämpligen i ett sammanhang tagas under omprövning

framdeles, sedan erforderlig utredning i ämnet verkställts.

Vad de återstående byggnadsföretagen beträffade, hade jag vid besök på

ort och ställe kommit till den uppfattningen, att frågan örn till- och ombyggnad

av skolan i Lund borde tagas under förnyad omprövning från

den förutsättningen, att externatsystem i ökad utsträckning tillämpades

vid denna skola. Vid den enligt det föregående verkställda utredningen

syntes denna synpunkt icke ha upptagits till närmare bedömande. Däremot

funne jag mig böra nu ifrågasätta anslag till byggnadsarbeten för dövstumskolorna

i Vänersborg och Härnösand.

Kostnaderna för byggnadsarbetena i Vänersborg hade, såsom redan

nämnts, nedbringats från 573,000 kronor till 231,000 kronor genom uteslutande

av de ifrågasatta nybyggnaderna för elevbostäder och sjukrum. Alot

det sålunda framställda förslaget hade jag intet att i huvudsak erinra. Då

flertalet av de i övrigt vid denna skola planerade byggnadsarbetena syntes

vara av angelägen art, ville jag — under erinran att elevantalet vid denna

skola arbetsåret 1940/41 utgjorde 113 och alltså något överstege det tidigare

beräknade — förorda, att medel nu anvisades för ändamålet. Byggnadsarbetena,

vilka för närvarande syntes draga en kostnad av minst

280.000 kronor, syntes emellertid böra begränsas till de nödvändigaste ändrings-

och reparationsarbetena. Åled hänsyn härtill beräknade jag för ändamålet

endast 225,000 kronor, vilket belopp borde i sin helhet upptagas på

tilläggsstat II för budgetåret 1940/41.

För påbörjande av det av mig förordade nybyggnadsföretaget i Härnösand

stöde till förfogande en del av det tidigare anvisade anslaget av

500.000 kronor till örn- och nybyggnadsarbeten vid dövstumskolorna. Enligt

utredningen i ärendet hade för de beslutade byggnadsarbetena vid

Broby dövstumskola åtgått omkring 210,000 kronor. Återstoden av anslaget,

290,000 kronor, syntes böra disponeras för nybyggnadsföretaget i

Härnösand. Härutöver syntes böra för ändamålet på tilläggsstat II för

budgetåret 1940/41 anvisas ett belopp av 500,000 kronor. Till om- och

nybyggnadsarbeten vid dövstumskolorna syntes med hänsyn till vad sålunda

anförts böra upptagas ett reservationsanslag av (225,000 -f- 500,000 =

—) 725,000 kronor.

I enlighet med Kungl. AIaj:ts på min hemställan framlagda förslag anvisade

1941 års riksdag till om- och nybyggnadsarbeten vid dövstumskolorna

å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41 ett reservationsanslag

(B) av 725,000 kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2 J/j.

I syfte att söka nedbringa kostnaderna för vissa byggnadsföretag vid

dövstumskolorna och för dövstumundervisningsväsendet över huvud har

besparingsberedningen verkställt vissa undersökningar, vilkas resultat

framlagts i en av beredningen avgiven promemoria av den 5 maj 1941 med

yttranden och förslag i fråga om besparingsgåtgärder inom dövstumundervisningsväsendet,

vid vilken promemoria fogats dels såsom bilaga en under

ärendets behandling inom beredningen upprättad promemoria angående

vissa frågor rörande dövstumundervisningsväsendets organisation m. m.,

dels ock handlingarna till ett av 1940 års civila byggnadsutredning den 3

maj 1941 avgivet förslag angående ombyggnad av Manilla dövstumskolan

Besparingsberedningens förslag innebär i huvudsak följande, nämligen

dels nedläggande av special- och fortsättningsskolorna i Gävle och i samband

därmed upprättande av skol- och arbetshem för flertalet av eleverna,

dels förflyttning av specialskolan i Örebro till den härvid ledigblivna skolfastigheten

i Gävle,

dels nedläggande av upptagningsskolan i Vänersborg och uppdelning av

dess elever på östra och södra dövstumskoldistrikten,

dels restaurering av Manillaskolan för en kostnad av 600,000 kronor,

dels utförande av erforderliga ombyggnads- och restaureringsarbeten på

dövstumskolbyggnaden i Växjö,

dels ock vidtagande av åtgärder till en effektivisering av yrkesutbildningen

vid dövstumskolorna och för beredande av arbetsanställningar åt

dövstumma.

Yttranden och förslag ha efter remiss avgivits av vederbörande myndigheter,

varjämte framställningar och promemorior i ämnet avgivits av lokala

representationer och andra.

2. Specialskolan och fortsättningsskolan i Gävle.

Besparingsberedningens förslag.

Såsom av det föregående framgår har behovet av den särskilda specialskolan

för skriv-teckenelever i Gävle och fortsättningsskolan därstädes ifrågasatts.

Efter verkställd utredning i frågan har besparingsberedningen föreslagit,

dels att specialskolan och fortsättningsskolan nedläggas, dels att därefter

de barn, som eljest skulle ha hänvisats till specialskolan och som anses

kunna med någon fördel tillgodogöra sig undervisning i barndomsskola och

fortsättningsskola för dövstumma, i stället undervisas i upptagningsskolorna,

dels att för de övriga barnen inrättas ett skolhem, däri meddelas för barnens

ståndpunkt avpassad undervisning, dels ock att frågan örn inrättande av

arbetshem för omhändertagande av vuxna dövstumma sinnesslöa upptages

till vidare utredning.

Besparingsberedningen har (i den inom beredningen upprättade promemorian)

inledningsvis framhållit betydelsen av att så många som möjligt av de

dövstumma lärde sig talspråket, då de dövstumma lättast genom detta med
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 2J+6.

delelsemedel komme i förbindelse med andra människor. Jämsides härmed

vore emellertid även åtbördsspråket betydelsefullt, särskilt i samvaron dövstumma

emellan. I stor utsträckning lärde sig de dövstumma därför åtbördsspråket

själva. För sådana dövstumma, för vilka talet och språktillägnelsen

erbjudit särskilda svårigheter företrädesvis på grund av svag intelligens,

mäste emellertid talmetoden ersättas av skriv-teckenmetoden. Dövstumskolan

i Gävle hade uppgiften att undervisa enligt denna metod.

Beredningen har härefter erinrat, att redan vid inrättandet av dövstumskolan

i Gävle rått och senare ytterligare framförts olika meningar om dess

berättigande.

Av den lämnade redogörelsen inhämtas bland annat.

I den år 1936 verkställda utredningen angående omorganisation av dövstumunder

visning sväsendet (statens offentliga utredningar 1936: 49) hade

framhållits, att det dittills i de olika talklasserna i dövstumskolorna funnits

vissa elever, som saknade förutsättningar för att på önskvärt sätt tillgodogöra

sig undervisningen och som samtidigt utövade en icke obetydligt hämmande

inverkan på undervisningens effektivitet i klassen i dess helhet. Dessa

olägenheter skulle bli avhjälpta genom inrättande av en särskild skola för

undervisning av samtliga de elever, vilka skulle ha den största fördelen av

att undervisas i skrivklass. För anordnande vid upptagningsskolorna av särskild

undervisning åt ifrågavarande elever skulle erfordras inrättande av nya

klasser och lärarbefattningar i en omfattning, som icke stöde i rimligt förhållande

till elevernas antal. Den allmänna uppfattningen syntes vara, att

anordnandet av en särskild skriv-teckenskola för de svagast begåvade eleverna

skulle vara till verkligt gagn icke blott för dövstumundervisningen i dess

helhet utan även och icke minst för dessa dövstumma själva under förutsättning,

att urvalet av elever skedde med tillbörlig omsorg.

I utredningen hade emellertid vidare framhållits, att meningarna i förevarande

avseende icke vore enhälliga. Som skäl för att en särskild skrivteckenskola

icke borde inrättas hade sålunda uttalats, att det vore synnerligen

svårt att på ett tidigt stadium avskilja de elever, som borde föras till

en sådan skola. Följden härav bleve säkerligen, att ett avsevärt antal ganska

gott begåvade barn ej skulle få lära sig tala.

Skolöverstyrelsen hade i skrivelse den 23 november 1937 anslutit sig till

den i 1936 års utredning i förevarande avseende framförda uppfattningen.

Svenska dövstumlärarsällskapet hade framhållit, att de för specialskolan

för skriv-teckenelever i Gävle avsedda eleverna liksom hittills lämpligast

borde erhålla sin undervisning vid upptagningsskolorna. Det syntes även föga

ändamålsenligt, att en särskild fortsättningsskola upprättades för dessa svagt

begåvade elever, av vilka blott ett fåtal kunde förväntas bliva helt självförsörjande

eller ute i fria arbetsmarknaden ens i nämnvärd grad bidraga till

sin försörjning. De, som ägde förutsättningar härför, borde i stället erhålla

den fortsatta utbildningen i de båda andra föreslagna fortsättnings- och

yrkesskolorna för dövstumma med de större möjligheter till yrkesdifferentiering,

som där kunde erbjudas. De elever, som ej ägde förutsättningar för

fortsatt yrkesutbildning efter avgången från barndomsskola och som icke

kunde omhändertagas av anhöriga eller beredas lämplig sysselsättning på

annat sätt, borde överföras till särskilda arbetshem för dövstumma, och upprättandet

av sådana syntes sällskapet både behövligt och behj ärtans värt.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 21+6.

Vådan av att enligt överstyrelsens förslag inom samma anstalt sammanföra

såväl manliga som kvinnliga sinnesslöa elever i åldrar upp till 20 år borde ej

heller underskattas.

I propositionen 1938:212 hade departementschefen anslutit sig till uppfattningen,

att en särskild skola för skriv-teckenelever borde inrättas. Till denna

skola borde endast överflyttas lärjungar, som icke kunde deltaga i undervisning

enligt talmetod. Riksdagen hade i förevarande avseende anslutit sig

till vad som föreslagits i nämnda proposition.

Rektorn vid dövstumskolan i Gävle hade i en under hand till besparingsberedningen

avgiven utredning såsom kritik av den nuvarande organisationen

av dövstumundervisningsväsendet sammanfattningsvis anfört, att organisationen

icke inrymde försorg om de obildbara, att flertalet av specialskolans

elever i Gävle därför komme att tillhöra den kategori, som rätteligen icke

hade hemortsrätt i en skola, att skolan därför icke kunde. uppnå det avsedda

målet, att statens kostnader för dessa elever bleve orimligt höga, att

kostnaderna icke medförde varaktigt utan endast tillfälligt gagn för eleverna,

att obligatorisk 4-årig fortsättningsskola för specialskoleelever för de flesta

icke ökade försörjningsmöjligheterna samt att kombinationen barndoms- och

fortsättningsskola för bägge könen icke vore välbetänkt.

För att avhjälpa de påtalade bristerna hade rektor anvisat olika vägar

såsom möjliga. Främst hade rektor räknat med, att de skriv-teckenelever,

vilka förutsåges kunna förvärva tillräckligt stor färdighet i något yrke, borde

remitteras till andra fortsättningsskolor än Gävleskolan. Något pedagogiskt

hinder för skriv-teckenelevernas undervisning vid upptagningsskolorna syntes

icke föreligga. En sådan organisation vore tänkbar, att upptagningsskolorna

alternerande finge mottaga de skriv-teckenelever, som ansåges med någon

utsikt till framgång böra erhålla teoretisk undervisning i större omfattning.

Varje upptagningsskola skulle då komma att ha en årsklass av dessa elever.

Det syntes kunna beräknas, att omkring fem elever i varje intagning kunde

komma i fråga för en sådan undervisning. Alternativt kunde tänkas, att plats

bereddes för två skrivklasser vid vardera av två skolor. De elever, som icke

kunde förvärva kunskaper och färdigheter, vilka satte dem i salund att efter

slutad skolgång ens bidraga till sin försörjning, borde på något sätt omhändertagas

av det allmänna antingen genom upprättande av en särskild

avdelning vid några av statens sinnesslöanstalter eller ock genom inrättande

av särskilt hem för dessa dövstumma, närmast av asylkaraktär och beläget

på landsbygden. Nämnda hem borde omfatta dels ett barnhem för omkring

40 elever, dels ock ett arbetshem.

Inspektören för sinnesslövården hade i en till besparingsberedningen avgiven

promemoria bland annat framhållit, att de till dövstumskolan i Gävle

från upptagningsskolorna avskilda elevernas intelligens syntes variera från

obildbarhet upp till en nivå, svarande mot folkskolans hjälpklassklientel. Av

de elever, som för närvarande vore inskrivna vid specialskolan, kunde två

tredjedelar säkert, eventuellt hela antalet, beräknas höra till sinnesslöklientelet.

Besparingsberedningen har i fråga örn anordnandet av undervisningen

för och omhändertagandet av dövstumskolans

i Gävle klientel anfört följande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2Jf6.

För omhändertagande av de hörande sinnesslöa hade upprättats

olika slag av sinnesslöanstalten För. de obildbara funnes sålunda särskilda

asyler. De b i 1 d b a r a åter intoges såsom barn i uppfostringsanstalter,

ofta kallade skolhem för sinnesslöa barn. Med hänsyn till skyddslingarnas

kvalitet i dessa skolhem framträdde självfallet omvårdnads- och sysselsättningsmomenten

i hög grad. Men hemmens uppgift vore givetvis jämväl att

bibringa barnen en så hög grad av uppfostran och kunskaper som möjligt.

Undervisningen i hemmen kunde dock icke stå på samma nivå som inom

andra skolformer utan ginge i huvudsak ut på att vänja barnen vid hyfsning

och goda vanor samt giva dem vissa elementära kunskaper. I viss män liknade

den undervisningen i en kindergarten. Till skillnad från flertalet andra

undervisningsanstalter vore barnen omhändertagna i skolhemmen icke blott

under skolterminerna utan även under ferierna.

Från skolhemmen utskreves de hörande sinnesslöa, så snart de ej kunde

tillgodogöra sig ytterligare undervisning. De överfördes därefter utan dröjsmål

till andra anstalter inom sinnesslövården, de s. k. arbetshemmen, där

de finge omvårdnad och sysselsättning, eller i vissa fall till s. k. kontrollerad

familjevård.

Däremot funnes icke några anordningar vidtagna för ett mera permanent

omhändertagande av de dövstumma sinnesslöa, dock att de

obildbara redan nu hänvisades till befintliga asyler för sinnesslöa. Detta förhållande

vöre. så mycket mera anmärkningsvärt, som den dövstumme sinnesslöe

stöde i ett för honom själv och hans närstående redan i och för sig

sämre läge än den hörande sinnesslöe. Rättvisa syntes icke bli given de dövstumma

sinnesslöa, förrän de bleve på samma sätt omhändertagna som de

hörande såväl under som efter skoltiden. Den hörande sinnesslöe hade framför

den dövstumme fördelen av den normala människans språk. Han förstode

(inom vissa gränser) vad som sades till honom, och han kunde själv

göra sig förstådd. Det vore ej rimligt att hjälpa den, som hade de bättre

förutsättningarna, och att låta den förbli utan omvårdnad, som hade det

sämst.

. Till nämnda olikheter i behandlingen av de hörande och de dövstumma

sinnesslöa syntes ha bidragit, att sistnämnda kategori hittills betraktats i

första hand såsom dövstumma och icke såsom sinnesslöa. Såvitt kunde utrönas,

hade vid bedömandet av ifrågavarande dövstummas särskilda problem

samarbete tidigare icke förekommit mellan dövstum undervisnings väsendets

och sinnesslövårdens företrädare.

De dövstumma sinnesslöa hade i stället — i likhet med övriga kategorier

dövstumma—- av det allmänna omhändertagits enligt principerna för dövstumundervisningen.

De åtnjöte sålunda undervisning i barndomsskola för

dövstumma (specialskolan i Gävle) och fortsatt undervisning, syftande till

yrkesutbildning (fortsättningsskolan i Gävle). Efter sålunda genomgången

12-årig utbildning släpptes emellertid den dövstumme sinnesslöe på samma

sätt som hans psykiskt lyckligare lottade kamrater i andra dövstumskolor

ut i livet i tanke, att han skulle kunna försörja sig eller i varje fall bidraga

till sin försörjning. Erfarenheterna syntes visa, att i relativt stor utsträckning

ifrågavarande dövstumma förfölle till spritmissbruk, lösdriveri eller

dylikt och måste omhändertagas av det allmänna på olika vårdhem för

sinnesslöa.

. Den allmänna uppfattningen bland sakkunskapen inom dövstumundervisningsväsendet

syntes numera vara, att det stora flertalet av barnen i döv
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts •proposition Nr 9J+6.

stumskolan i Gävle vöre att betrakta såsom sinnesslöa. Inspektören för sinnesslövården

hade för sin del bekräftat riktigheten av denna uppfattning.

Vid sådant förhållande vore det naturligt, att från olika håll ifrågasatts

det berättigade i att upprätthålla specialskolan och fortsättningsskolan för

dövstumma i Gävle. Resultaten av den undervisning och utbildning, som

lämnades där, ansåges icke på något sätt motsvara de dryga kostnaderna

för skolan. Flertalet av de dövstumma, som genomgått den 12-åriga utbildningen

därstädes, ansåges därmed icke ha förvärvat sådana kunskaper och

färdigheter, att de för framtiden ens kunde bidraga till sin försörjning.

Redan i maj 1939 vid en i skolöverstyrelsen hållen konferens med dövstumkonsulenterna

hade sålunda beslut fattats att göra framställning örn

skyndsam utredning angående ifrågavarande dövstummas omhändertagande.

Den allmänna meningen vid konferensen syntes ha varit, att dövstumskolan

i Gävle icke fyllde de uppgifter, för vilka den inrättats.

Den utredning, som nu ytterligare förebragts i ärendet, syntes bestyrka

nämnda mening. Övervägande skäl syntes tala för en fullständig omorganisation

av denna del av dövstumundervisningsväsendet under beaktande av

de principer, som gällde inom sinnesslövården. I detta hänseende föresloges,

att specialskolan och fortsättningsskolan i Gävle skulle nedläggas. De elever,

som ansåges kunna någorlunda tillgodogöra sig skolundervisningen i barndomsskola

och därefter yrkesutbildning i fortsättningsskola, borde erhålla

sin grundläggande undervisning vid upptagningsskolorna och därefter hänvisas

till fortsättningsskolorna. För övriga elever borde anordnas ett skolhem

med en dövstumlärare såsom föreståndare och i övrigt i huvudsak med samma

personal som på motsvarande hem för hörande sinnesslöa. I skolhemmet

borde meddelas den undervisning, som elevernas psykiska ståndpunkt möjliggjorde.

Sedan eleverna tillgodogjort sig undervisningen så^ långt sig göra

läte, borde de överföras för omhändertagande till sinnesslövården. För sistnämnda

ändamål borde inrättas särskilda arbetshem, som antingen skulle

upprätthållas av staten eller — liksom fallet vore beträffande många andra

arbetshem — av enskild förening (Föreningen för sinnesslöa barns vård i

Stockholm, Svenska föreningen för dövas väl eller eventuellt någon för detta

ändamål av medlemmar ur nämnda föreningar bildad särskild förening).

För de ifrågavarande barn, som avsåges erhålla undervisning i upptagningsskolorna

— sannolikt högst omkring ett tiotal — syntes icke några nya

undervisningsavdelningar vid dessa skolor behöva anordnas, enär barnen

syntes kunna inrymmas i redan befintliga C-avdelningar, särskilt örn en viss

förskjutning i barnens fördelning mellan olika avdelningar genomfördes. Man

syntes i övrigt härför icke behöva räkna med någon utökning av upptagningsskolornas

personal.

För de omkring 40 till 50 barn, som borde hänvisas till skolhem, syntes

i fråga örn lärår- och vårdpersonal behöva beräknas -—- förutom en dövstumlärare

såsom föreståndare och husmoder — förslagsvis fyra lärarinnor nied

utbildning från Slagsta sinnesslöanstalt, två vårdarinnor, en köksföreståndarinna,

en sömmerska m. m., tre biträden och en gårdskarl. Skyddshemsinspektören

hade upplyst, att flera nedlagda skyddshem för närvarande

funnes, som syntes kunna passa till skolhem. De torde kunna antingen förhyras

för tämligen låg kostnad eller ock förvärvas till fördelaktigt, pris. Närmare

undersökning härom syntes motiverad. Nämnda skolhem borde, såsom

inspektören för sinnesslövården uttalat, ur organisatorisk synpunkt tillhöra

dövstumvården och ej sinnesslövården. När eleverna i skolhemmen befunnes

icke kunna tillgodogöra sig ytterligare undervisning — vilket för den ene in
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. May.ts ''proposition Nr 2J+6.

träffade efter ett år och för den andre efter upp till åtta år — borde eleven

omedelbart avskiljas från skolhemmet och överflyttas till arbetshem.

Beträffande arbetshemmen — vilkas inrättande skulle innebära en nyorganisation

på ifrågavarande område — borde följande framhållas.

Inspektören för sinnesslöavården hade uttalat, att det vore ytterst vanskligt

att beräkna storleken av de erforderliga arbetshemmen. Av närmare angivna

skäl hade inspektören dock räknat med inrättande av ett arbetshem

för kvinnor med 30—40 platser och ett för män med 60—70 platser. Platsbehovet

skulle i så fall vara täckt för åtminstone de närmaste 10 åren. Därvid

hade inspektören dock utgått ifrån, att — ehuru vissa olägenheter vore

förenade därmed — i hemmen skulle vid starten intagas ett antal personer,

som redan tidigare lämnat dövstumskolan. Det borde i detta sammanhang

framhållas, att, därest så icke skedde, en blygsammare och därmed mindre

kostsam start av den nya verksamheten kunde göras. Även ur andra synpunkter

och i avvaktan på närmare erfarenheter syntes organisationen icke

från början böra göras för stor.

I fråga om arbetshemmens förläggning och verksamhet hade inspektören

anfört, att arbetshemmen helst borde ligga på landet. För de manliga vore

en gård med jordbruk eller stor trädgård det enda möjliga; för de kvinnliga

vöre en gård, gärna med stor trädgård, bra, men även villor i mindre samhällen

eller dylikt kunde ifrågakomma. Ledigblivna skyddshem kunde vara

mycket lämpliga för uppgiften. Vad sålunda anförts, syntes i huvudsak

kunna accepteras.

I fråga örn huvudmannaskapet för arbetshemmen hade inspektören angivit

två möjligheter. Antingen skulle hemmen upprättas och drivas av staten

eller ock detta anförtros åt någon på sinnesslöområdet redan arbetande enskild

eller för ändamålet nybildad förening. Inspektören hade därvid erinrat

om, att sinnesslövård för närvarande i stor utsträckning handhades av ett

par enskilda föreningar. Ett anförtroende av jämväl nu ifrågavarande angelägenhet

åt någon av dessa föreningar skulle enligt inspektören vara ägnat

att skapa förutsättningar för en smidig och möjligast billig organisation. Vid

behov skulle en utjämning av i olika hem intagna skyddslingar kunna ske,

varigenom organisationens storlek i avvaktan på erfarenheter skulle kunna

begränsas. Därest staten själv inrättade hem för detta speciella ändamål,

skulle icke i samma grad förutsättningar föreligga för anpassning och utjämning.

Såsom förutsättning för en enskild förenings initiativ för närvarande på

detta område hade inspektören angivit, att staten ställde erforderligt startkapital

till förfogande. Besparingarna i byggnadskostnader i samband med

nedläggande av dövstumskolan i Gävle och ett överflyttande till Gävle av

dövstumskolan i Örebro syntes bli av den storlek, att ett dylikt bidrag kunde

anses ändamålsenligt.

_ Ett ställningstagande till frågan, huruvida staten eller enskild organisation

borde taga hand om ifrågavarande uppgift, syntes icke behöva göras i

nu förevarande sammanhang. Närmare undersökning syntes böra verkställas

genom försorg av skolöverstyrelsen och medicinalstyrelsen.

Huruvida av en dylik, mera ingående undersökning kommer att framgå,

att arbetshemmen borde anordnas av staten i anslutning till skolhem för

dövstumma sinnesslöa — och därmed ställas under tillsyn av dövstummyndigheterna

— eller av enskild förening eller av kommunala organ, syntes i

detta sammanhang kunna lämnas öppet. I sistnämnda fallen skulle arbetshemmen

sortera under sinnesslövårdmyndigheterna, dock skulle självfallet

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Marits proposition Nr 2^6.

samråd äga rum med vederbörande dövstumskolmyndigheter. Det syntes

sannolikt, att vissa fördelar skulle vara förenade med såväl den ena som den

andra organisationsformen. Otvivelaktigt syntes ett skolhems drift ställa sig

billigare och verksamheten där vara förenad med vissa andra fördelar, därest

det upprättades i anslutning till ett arbetshem med jordbruk eller trädgårdsskötsel,

med vilket skyddslingarna i mån av kapacitet kunde sysselsättas.

Principen beträffande fördelningen av kostnaderna för arbetshemmen syntes

kunna vara densamma som vid epileptikeranstalterna. Kostnaderna skulle

alltså fördelas mellan staten samt vederbörande målsman eller primärkommun.

Enligt inspektören utginge till nyssnämnda anstalter statsbidrag med

450 kronor för år och skyddsling. Målsmannen eller vederbörande primärkommun

erlade vårdavgift med 1,000 kronor för år och person, vilket belopp

dock kunde minskas med till skyddslingen utgående folkpension. Vederbörande

landsting återgäldade primärkommunens utgift för vårdavgifter.

Därest nu ifrågavarande arbetshems upprättande skulle anförtros åt enskild

organisation eller kommunala organ, syntes man sålunda i detta sammanhang

kunna räkna med kostnader för statsbidrag enligt samma grunder

som vid epileptikeranstalterna.

Därest åter arbetshemmen skulle upprättas av staten, finge staten självfallet

i första hand bära hela kostnaden för driften. Då i så fall staten borde

tillgodogöra sig vårdavgifterna, syntes man i detta sammanhang kunna räkna

med ungefärligen samma nettokostnader för staten som i föregående alternativ.

Besparingsberedningen har beräknat, att de av beredningen sålunda föreslagna

åtgärderna skulle medföra följande kostnadsbesparingar,

nämligen i engångskostnader 500,000 kronor, därav dock ett belopp av

300.000 kronor beräknats för vissa utgifter i samband med upprättandet av

skol- och arbetshem, samt i årliga kostnader 165,000 kronor, därav dock ett

belopp av 45,000 kronor beräknats utgå såsom statens andel i kostnaderna

för nyinrättade arbetshems drift.

Engångskostnader. Nuvarande dövstumskolbyggnaden i Gävle måste avsevärt

ombyggas för att kunna inrymma lokaler för fortsättningsskolan,

därest special- och fortsättningsskolorna därstädes skulle upprätthållas. Kostnaderna

för de planerade arbetena hade före den nu inträdda prisstegringen

beräknats till 523,000 kronor men syntes nu böra upptagas till omkring

20 procent högre belopp eller 625,000 kronor. Då man emellertid syntes

böra räkna med möjligheten av en beskärning av det uppgjorda programmet,

upptoges kostnaderna för erforderliga arbeten här till 500,000 kronor.

Nämnda engångskostnad inbesparades.

Engångskostnaderna flir inrättande av skolhem och arbetshem vore givetvis

omöjliga att nu någorlunda exakt uppskatta. Med hänsyn till vad skyddsliemsinspektören

upplyst om tillgången på nedlagda skyddshem, som kunde

förhyras billigt och passa till skolhem, samt till att det syntes sannolikt, att

även eventuella arbetshem kunde för överskådlig tid inrymmas i befintliga,

eventuellt förhyrda lokaler, syntes det försvarligt att nu räkna med ej allt

för höga belopp för lokalanskaffningen m. m. För ändamålet beräknades

därför här i runt tal 300,000 kronor.

Nettobesparingen i engångskostnader genom den förordade om- och nyorganisationen

skulle sålunda kunna uppskattas till (500,000 — 300 000 =)

200.000 kronor.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 8^6.

Årliga kostnader. Omkostnaderna — för en fullt utbyggd skola i Gävle

beräknade till något över 50,000 kronor för år — innefattade såsom största

poster kostnader för bränsle, lyse och vatten samt kosthåll och beklädnad.

Eftersom eleverna i nämnda skola, om de i stället omhändertoges delvis i

upptagningsskolorna och delvis i skolhem på landet, skulle i nu förevarande

avseende ha enahanda förmåner som vid skolan i Gävle, räknades i det

följande icke med besparingar å omkostnaderna som en följd av den föreslagna

omorganisationen. En dylik rätt väsentlig besparing vore dock av flera

skäl sannolik.

Avlöningarna under budgetåret 1941/42, därest skolan i Gävle varit fullt

utbyggd, hade inom skolöverstyrelsen beräknats till 203,300 kronor. Sedan

skolan nedlagts, skulle sålunda detta belopp bortfalla (frånsett eventuella

övergångsutgifter).

Den föreslagna omorganisationen, som innebure att en mindre del av

barnen i specialskolan skulle erhålla undervisning i upptagningsskolorna och

återstoden intagas i ett skolhem, skulle enligt vad ovan anförts icke behöva

medföra någon utökning av personalen vid upptagningsskolorna och sålunda

icke föranleda ökade avlöningskostnader vid dessa skolor.

Kostnaden för personalen i det föreslagna skolhemmet — förslagsvis förlagt

till plats i ortsgrupp B — i enlighet med ovan angivna personalförteckning

kunde vidare enligt nu gällande avlöningsgrunder beräknas till omkring

38.000 kronor för år.

Besparingen i avlöningskostnader i förhållande till nuvarande organisation

skulle sålunda utgöra (203,300 — 38,000 =) 165,300 kronor eller avrundat

165.000 kronor.

I det föregående hade emellertid förordats en nyorganisation på förevarande

område genom inrättande av arbetshem för dövstumma sinnesslöa, som

avgått från skolhem. För dessa hem hade statens bidrag beräknats till 450

kronor för år och skyddsling. Örn man räknade med 100 skyddslingar — vilken

storlek hemmen icke syntes komma att få inom överskådlig tid — skulle

enligt denna beräkningsgrund statens årliga kostnader för hemmen bli

45.000 kronor.

Om sålunda även arbetshem inrättades, skulle den av ifrågavarande omoch

nyorganisation följande årliga kostnadsbesparingen kunna skattas till

(165,000 — 45,000 =) 120,000 kronor.

Skolöverstyrelsens o eli medicinalstyrelsens

förslag.

Genom beslut den 20 maj 1941 anbefallde Kungl. Maj:t skolöverstyrelsen

och medicinalstyrelsen att i anledning av vad besparingsberedningen

anfört verkställa i ämnet ytterligare erforderlig utredning samt därmed och

med de förslag, vartill utredningen kunde föranleda, till Kungl. Maj:t inkomma.

Nämnda myndigheter ha efter verkställd utredning, innefattande

bland annat yttranden från styrelserna för dövstumskolorna, föreslagit nedläggande

av dövstumskolorna i Gävle och inrättande i stället av ett skolhem

samt ett manligt och ett kvinnligt arbetshem.

Ämbetsverken ha ansett, att det av den förebragta utredningen framginge,

att eleverna vid skolan i Gävle, med undantag möjligen för ett

mindre antal av de bästa av dem, vore så svagt begåvade, att de ej hade

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2Jf6.

tillräckligt gagn av utbildning i fortsättningsskola och att de i stället vore

i behov av omhändertagande först i skolhem och därefter i arbetshem. Ämbetsverken

ha därför i princip anslutit sig till besparingsberedningens förslag

örn nedläggande av special- och fortsättningsskolorna i Gävle och upprättande

av skol- och arbetshem för flertalet av deras elever, provisoriskt förlagda

till Gävleskolornas lokaler.

Av den förebragta utredningen inhämtas, att styrelserna för dövstumskolorna

å Manilla, i Gävle, Härnösand och Lund i huvudsak anslutit sig

till besparingsberedningens förslag. Styrelserna för dövstumskoloma i Örebro

och Vänersborg ha hävdat, att talundervisningen numera tillämpas

beträffande alltför stor del av dövstumskolornas elever, varav följden blivit,

att ett betydande antal av de sålunda undervisade elevernas tal- och

avläseförmåga vore så bristfällig, att de ej hade gagn av sitt tal ute i livet.

Ur denna synpunkt har styrelsen i Örebro framhållit, att en undersökning

borde göras rörande talmetodens användning och först därefter ställning

tagas till frågan örn nedläggande av skolan i Gävle, medan styrelsen i Vänersborg

föreslagit, att skriv-teckenskolan i Gävle skulle bibehållas och ett

större antal barn hänvisas till densamma.

Medicinalstyrelsen och skolöverstyrelsen ha i fråga örn uppdelningen

av specialskolans elever m. m. i likhet med besparingsberedningen

ansett, att viss del av de bättre begåvade eleverna i fortsättningen

borde få sin undervisning vid upptagningsskolorna, men, om ock

med tvekan, förordat, att vid en av upptagningsskolorna, förslagsvis Manilla,

skulle upprättas två undervisningsavdelningar för skriv-teckenelever,

till vilka sådana elever från samtliga upptagningsskolor borde sammanföras,

som på grund av afasi eller annan defekt ej lämpligen kunde talundervisas.

De bildbara sinnesslöa dövstumma borde i likhet med de bildbara

hörande sinnesslöa — såsom besparingsberedningen föreslagit — omhändertagas

i skolhem och arbetshem. De obildbara dövstumma sinnesslöa skilde

sig så föga från många av de hörande sinnesslöa, att de enligt ämbetsverkens

mening utan olägenhet kunde omhändertagas tillsammans med

•dessa i de vanliga vårdhemmen för obildbara sinnesslöa.

Enligt de av besparingsberedningen föreslagna anordningarna skulle en

viss del av de bättre begåvade bland Gävleskolans elevklientel i fortsättningen

erhålla undervisning vid upptagningsskolorna. Dessa elever hade

av rektor vid skolan i Gävle beräknats till 4 å 5 i varje intagningsgrupp

eller sammanlagt omkring 20, vilket utgjorde en tredjedel av det i 1030

års utredning örn dövstumundervisningen beräknade elevantalet vid skolan.

Besparingsberedningen hade räknat med ett något lägre antal, förslagsvis

10, och ansett att dessa borde kunna inplaceras i befintliga talundervisade

C-klasser vid upptagningsskolorna. Överflyttningen skulle

alltså ej behöva medföra ökning av lärarantalet vid upptagningsskolorna.

Styrelserna för dövstumskoloma i Örebro och Viinersborg hade förordat

ökad användning av skriv-teckenmetoden. Styrelsen för skolan å Manilla

hade uttalat, att vid upptagningsskolorna borde upprätthållas särskilda

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 2Jfi.

skriv-teckenavdelningar och att med nuvarande elevantal fyra sådana avdelningar

syntes erfordras. Styrelsen för skolan i Gävle hade ställt sig

tveksam mot att öka talmetodens användning genom att inrymma de

nämnda eleverna i de talundervisade C-klasserna och förordat en skrivklass

vid varje upptagningsskola eller två vid vardera av tva skolor.

Meningarna örn tal- och skriv-teekenmetodernas användning vid dövstumundervisningen

hade varit delade och förbleve måhända alltid så. Ämbetsverken

funne ej skäl nu närmare ingå på frågan om de båda undervisningsmetodernas

inbördes ställning, särskilt som en så ringa förskjutning

till förmån för talmetoden, som den av besparingsberedningen föreslagna,

ej kunde tillmätas avgörande betydelse. I princip ansåge sig alltså ämbetsverken

kunna biträda besparingsberedningens mening, att eleverna i fråga

borde kunna inplaceras i befintliga C-klasser och ville på samma gång

framhålla vikten av att så många som möjligt av de dövstumma finge lära

sig tala, då talet, även ett dåligt sådant, otvivelaktigt syntes vara dem till

stor nytta ute i livet. Ämbetsverken funne det emellertid å andra sidan

angeläget, att för varje elev i dövstumskola lämplig undervisningsform

måtte finnas, och ansåge sig därför, ej minst med anledning av vad skolstyrelserna

å Manilla och i Gävle anfört, om ock med tvekan böra förorda,

att vid en av upptagningsskolorna, lämpligen Manilla, upprättades

två undervisningsavdelningar för skriv-teckenelever. Till dessa undervisningsavdelningar

borde sådana elever från samtliga upptagningsskolor sammanföras,

vilka på grund av afasi eller annan defekt ej lämpligen kunde

talundervisas. I varje sådan undervisningsavdelning borde kunna inrymmas

två klasser, i ena avdelningen, ena året första och tredje klasserna

och i andra femte och sjunde klasserna, andra året andra och fjärde respektive

sjätte och åttonde klasserna.1 Under övergångsåren beräknades

sådana av rektor vid skolan i Gävle för överföring till upptagningsskola

anvisade elever, som ej lämpligen kunde sättas in i C-klasserna, få sin undervisning

i dessa skriv-teckenavdelningar. Om det i fortsättningen skulle

visa sig, att sådana skriv-teckenavdelningar ej vore behövliga, så vore en

förändring till uteslutande tahnetod lätt att då genomföra liksom också

vid behov en ökning av skriv-teckenundervisningen med någon klass.

Ämbetsverken ville betona, att den redan en månad efter intagningen i

upptagningsskolorna gjorda fördelningen av eleverna ej finge anses som definitiv.

All uppmärksamhet borde ägnas frågan om, att varje elev bomme

till den för honom lämpligaste skolan. — Detta gällde självfallet också beträffande

delningen mellan upptagningsskolorna och specialskolan för

oegentligt dövstumma. — Om elev, som vid den första uppdelningen fått

stanna vid upptagningsskolan, senare visade sig så svag, att han lämpligen

borde hänvisas till skolhemmet, så borde inget hinder möta för hans överflyttning

dit. Motsvarande gällde, att elev, som vid första uppdelningen

förts till skolhemmet men senare visade sig ha förutsättning att tillgodogöra

sig undervisningen i upptagningsskolan, borde, så snart detta vore

konstaterat, överföras dit. Uppfattning från skolhemmet syntes väl komma

i fråga oftare än nedflyttning dit, då det väl ej så sällan hände, att ett

barn, som före skolåldern levat utan nämnvärd andlig påverkan, efter

längre eller kortare tids undervisning »vaknade upp» och visade sig mera

begåvat än vad från början kunnat märkas. På föreståndare och lärare vid

skolhemmet bomme att ställas stora krav dels i fråga om att bedöma ele
-

Som nämnts sker intagning av elever i dövstumskolorna vartannat år.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2/f6‘.

vernäs förutsättningar och dels i kunnighet att så lägga undervisningen,

att övergång till upptagningsskola ej försvårades. Så syntes det väl ej sällan

bli nödigt bereda överflyttningselev artikulationsundervisning i skolhemmet

för att underlätta hans inpassande i lämplig talklass vid upptagningsskola.

Det borde i det sammanhanget understrykas, att, då skolhemmet bleve

en till sinnesslövården hörande anstalt, begåvningsgraden allena måste bli

avgörande för hänvisningen dit. Sålunda finge under inga förhållanden —

på sätt skolstyrelsen i Vänersborg beträffande specialskolan i Gävle föreslagit

— begåvade men fysiskt defekta barn eller sådana med bristande

praktisk fallenhet av dylik anledning överföras till skolhemmet. Ej heller

finge svårfostrade eller vanartade elever på grund av denna deras egenskap

hänföras dit. Barn av det senare slaget skulle sannolikt taga ledningen

över de sämre begåvade och kritiklösa eleverna och fullständigt förstöra

andan inom skolhemmet. I skolhem för hörande sinnesslöa intoges icke

barn av någon av de nämnda orsakerna. Det borde givetvis då ej heller

ske ifråga om dövstumma.

Det syntes i en hel del fall, såsom också inspektören för sinnesslövården

påpekat, kräva ganska lång tid, innan det med säkerhet kunde avgöras,

om en dövstum sinnesslö vore obildbar eller icke. Därför syntes också i de

lägsta klasserna i skolhemmet (enligt bestämmelserna för sinnesslövården

»försöksavdelningen») komma att finnas en del elever med så svag begåvning,

att deras bildbarhet vore tvivelaktig. Men sedan en elevs obildbarhet

vore konstaterad, måste han givetvis utskrivas och anstalter vidtagas

för hans intagning i vårdhem, då skolhemmet självfallet ej finge tjäna som

vårdhem.

Beträffande huvudmannaskapet och kostnad e.rna

för de föreslagna nya anstalterna ha ämbetsverken

föreslagit, att desamma skola upprättas och drivas av staten samt att staten

skall ikläda sig alla kostnader för dem.

Anstalterna för de hörande sinnesslöa, såväl skol- som arbets- och vårdhem,

vore statliga, kommunala eller enskilda, de senare ägda av föreningar

eller privatpersoner. Utvecklingsgången inom sinnesslövården syntes i stort

sett ha varit den, att initiativet till omvårdnaden tagits av privatpersoner

eller föreningar, vilka efter hand erhållit stöd för sina anstalter av det allmänna.

Därefter hade, sedan vårdbehovet blivit verkligt känt och erkänt,

samhället åtagit sig omvårdnaden eller del därav. Det syntes dock ej finnas

anledning att åt privatintresset eller åt någon förening överlämna omvårdnaden

av en särgrupp av sinnesslöa, som så sent infördes i organisationen,

särskilt som staten även i sådant fall syntes bli nödsakad ställa

erforderliga medel till förfogande för anstalternas upprättande och det allmänna

ävenledes i stort sett måste svara för de årliga kostnaderna.

Då staten från den 1 juli 1938 åtagit sig ansvaret för hela dövstumundervisningen,

syntes det utan vidare klart, att också skolhemmet för sinnesslöa

dövstumma borde bli en statens anstalt.

Som huvudman för det allmännas anstalter för hörande sinnesslöa, vilkas

lyte ej vore komplicerat, stöde landstingen eller i landsting ej deltagande

städer. När det åter gällde omvårdnaden om sinnesslöa med komplicerat

lyte hade staten gått in som huvudman. Sålunda vore uppfostringsanstalterna

för sinnesslöa gossar å Salbohed och för sinnesslöa flickor i Väners
Bihang

till rilcsdagens ''protokoll 191$. 1 sami. Nr 2//6.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr Seborg,

Vilhelmsro epileptikeranstalt vid Jönköping, för vars skyddslingar

dock en viss avgift uttoges av målsman eller kommun, och anstalten för

blinda med komplicerat lyte i Lund statsanstalter. De sinnesslöa dövstummas

lyte måste sägas vara i mycket hög grad komplicerat. De syntes väl i

fråga om lytets svårighetsgrad komma närmast de till anstalten i Lund hörande.

Det syntes ämbetsverken därför både skäligt och lämpligt, att staten,

såsom också styrelsen för dövstumskolan i Gävle förordat, ginge in som

huvudman för anstalterna för denna grupp av sinnesslöa med komplicerat

lyte och att alltså även arbetshemmen i fråga bleve statsanstalter.

Beträffande kostnaderna för skolhemmet syntes av vad i det föregående

anförts örn statens ansvar för dövstumundervisningen framgå, att dessa

helt borde åvila staten. Vad åter kostnaderna för arbetshemmen anginge

hade besparingsberedningen anfört, att principen syntes kunna vara densamma

som vid epileptikeranstalterna, d. v. s. att kostnaderna skulle fördelas

mellan staten samt vederbörande målsman eller kommun. Inspektören

för sinnesslövården hade därvid uttalat, att statens bidrag härför lämpligen

kunde vara detsamma som vid epileptikeranstalterna eller alltså 450

kronor per år och skyddsling.

Ämbetsverken ville erinra om, att staten från och med den 1 juli 1938

(kungörelsen 1938: 482) helt åtagit sig kostnaderna för omvårdnaden om

de blinda med komplicerat lyte, för vilka dessförinnan vårdavgift uttagits

av målsman eller kommun. Då, som ovan anförts, de dövstumma sinnesslöa

beträffande lytets svårighetsgrad syntes stå närmast ifrågavarande

blinda, syntes de uttalanden från olika i ärendet hörda institutioner och

myndigheter, som i Kungl. Maj:ts proposition nr 17/1938 anförts beträffande

statens övertagande av vårdkostnaderna för dessa blinda vara tilllämpliga

även på här berört slag av dövstumma. Ämbetsverken ville alltså

förorda, att staten helt åtoge sig kostnaderna även för arbetshemmen för

dövstumma.

I fråga örn skolhemmets och arbetshem mens storlek

ha ämbetsverken anfört bland annat följande.

Skolheynmet. Besparingsberedningen hade påvisat, att elevantalet i barndomsskolorna

enligt en i skolöverstyrelsen uppgjord tabell under läsåren

1938—1939, 1939—1940 och 1940—1941 utgjort i nämnd ordning 518,

526 och 464 eller alltså betydligt lägre än det i 1936 års utredning för de

nämnda åren beräknade 551, 560 och 544 respektive, och framhållit, att

man under de närmaste åren syntes kunna räkna med snarare minskning

än ökning av elevantalet i barndomsskolorna.

Ämbetsverken ville framhålla, att i 1936 års utredning räknades för den

närmaste 25-årsperioden efter förstatligandet av dövstumskolorna med ett

ärligt medeltal elever i barndomsskolorna av 565, varav 10.62 procent eller

i medeltal 60 elever avsåges bli hänvisade till skolan i Gävle.

Ämbetsverken funne det, med hänsyn till vad från flera håll uttalats om

begåvningen och förmågan hos Gävleskolans klientel att tillgodogöra sig

undervisning och yrkesutbildning, tvivelaktigt, om det med fördel läte sig

göra att av dessa elever låta så stor del som cirka 5 i varje intagning, d. v. s.

sammanlagt omkring 20 elever eller % av det i 1936 års utredning för denna

skola beräknade elevantalet, återgå till eller kvarbliva vid upptagningsskoloma

för vidare utbildning i fortsättningsskolorna och utgående i livet som

arbetare i ena eller andra yrket. Men örn också ett mindre antal, förslagsvis

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Marits proposition Nr r2J}6.

endast 10, som av besparingsberedningen i visst sammanhang nämnts,

skulle befinnas lämpliga härför, så syntes det, med hänsyn till vad som

förut anförts dels om det nuvarande elevantalet — även örn övergångsförhållanden

beträffande organisationen därvid spelade någon roll — dels

om sannolik minskning i fortsättningen av det sammanlagda antalet, vara

tillräckligt att för skolhemmet räkna med ett antal platser av 40—45,

d. v. s. 10—11 i medeltal per intagningsår.

Arbetshemman. Platsantalet i arbetshemmen vore mycket svårt att beräkna.

Örn arbetshemmen beräknades börja sin verksamhet höstterminen

1942 och då rekryterades från Gävleskolans klientel, syntes de för verksamhetsåret

1942—1943 få 20 skyddslingar. Örn arbetshemmen sedan vartannat

år med hänsyn till det för skolhemmet beräknade elevantalet tillfördes

cirka 8 ä 9 skyddslingar (av skolhemmets till 10 å 11 i varje intagning

beräknade elever syntes sannolikt en och annan bli utskriven som

obildbar och någon efter slutad skola tagas örn hand av föräldrarna) så

skulle arbetshemmen efter 10 år ha tillhopa omkring 60—70 skyddslingar

och efter ytterligare 10 år cirka 120—140.

Emellertid syntes även under så förhållandevis kort tidsperiod böra räknas

med någon minskning av antalet genom dödsfall och genom att en

och annan elev efter några års vistelse vid arbetshemmen kunde utskrivas

i s. k. kontrollerad familjevård under samma villkor som för hörande sinnesslöa.

Hade någon elev förvärvat så förhållandevis god arbetsförmåga,

och hans uppförande därtill vore gott samt kontrollerad familjevård i lämpligt

hem kunde anskaffas, så borde givetvis den vårdformen försökas.

Om det också ur arbetshemmens synpunkt vore bäst att endast få intaga

från skolhemmet överförda skyddslingar, så syntes det dock ej vara

möjligt och lämpligt att i dessa det allmännas arbetshem helt vägra intagning

av sådana, som tidigare slutat sin skola. Intagning av sådana syntes

dock böra ske med största urskillning och endast så småningom, en då och

en då och i varje enskilt fall på prov, så att de nyintagna kunde ägnas noggrann

uppmärksamhet i fråga om uppförande o. dyl. Även för deras införande

i arbetet och i anstaltens vanor och förhållanden syntes en sådan

ordning lämplig.

Ämbetsverken ville principiellt ansluta sig till besparingsberedningens

uttalande om lämpligheten av att ej från början, innan erfarenhet vunnits,

göra organisationen för stor. Arbetshemmen syntes böra planeras för 40—

50 kvinnliga och 50—60 manliga skyddslingar.

Ämbetsverken ha ansett följande personal erforderlig för

undervisningen i skolhemmet, nämligen en föreståndare

med dövstumlärarutbildning och en dövstumlärare samt fyra lärarinnor,

utbildade vid det med Slagsta skolhem för bildbara sinnesslöa förenade

lärarinneseminariet.

Besparingsberedningen hade för de 40—50 barn, som borde hänvisas till

skolhemmet, i fråga örn lärarkrafter räknat med en dövstumlärare som

föreståndare och förslagsvis 4 lärarinnor med utbildning från Slagsta. Det

syntes ämbetsverken både skäligt och lämpligt, att såväl teoretisk som

praktisk undervisning i skolhemmet gåves ungefär samma plats som i ett

skolhem för hörande sinnesslöa barn och att det därför syntes lämpligt att

räkna med som regel 4 lektioner per dag i egentliga skolämnen och 2 lektioner

i kindergarten och slöjd samt att även denna praktiska utbildning

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2JtG.

handhades av lärarna i skolämnena enligt senare nännare utformning i

överensstämmelse med övrig sinnesslöundervisning. Särskilt under de första

åren, medan denna för dövstumundervisning nya skolform anpassade

sig efter det för den tillämpliga från såväl dövstum- som sinnesslöundervisningen,

syntes därvid en betydande frihet i arbetet bli nödvändig.

Ämbetsverken ansåge i likhet med besparingsberedningen, att undervisningen

i detta skolhem till stor del lämpligen kunde skötas av lärarinnor

med utbildning vid Slagsta seminarium. En kortare kurs på 6 månader vid

dövstumlärarseminariet funne ämbetsverken emellertid önskvärd och borde

den vara obligatorisk för erhållande av ordinarie anställning.

I det föregående hade räknats med ett medeltal elever i skolhemmet av

10—11 per intagningsgrupp. För skriv-teckenskolan i Gävle gällde enligt

nuvarande bestämmelser, att antalet elever per undervisningsavdelning ej

finge överstiga 7. Det syntes befogat att i ett skolhem av detta slag ställa

något mindre krav på undervisningen än vid den nuvarande skolan i Gävle,

sedan de bästa av skolans elever hänvisats till upptagningsskolorna. Med

hänsyn härtill syntes någon ökning av elevantalet i klasserna kunna komma

i fråga. Det syntes dock ej lämpligen gå för sig att låta en lärarinna ta

hand örn och sköta såväl den teoretiska som den praktiska undervisningen

av varje sådan årsgrupp på 10—11 elever av detta svaga slag med hjälp

endast av den direkta undervisning, som kunde åvila skolans föreståndare.

Som jämförelse kunde nämnas, att i skolhem för hörande sinnesslöa, vilka

utan tvivel vore betydligt mycket lättare att undervisa, man ej gärna räknade

med över 12 eller högst 14 elever i klassen.

En uppdelning av varje sådan grupp på två lärare eller alltså 8 läraravdelningar

vid skolhemmet syntes å andra sidan ej erforderlig. Däremot syntes

det, för att nå ett tillfredsställande resultat av undervisningen, vara

nödvändigt att åtminstone vissa timmar dela upp dessa stora klasser (en

ejler annan torde också kunna hänföras till så gott som uteslutande praktisk

linje) eller på annat sätt underlätta undervisningen. Härför och för

undervisning i tal av vissa elever m. m. ansåge ämbetsverken utöver

de av besparingsberedningen föreslagna lärarkrafterna ytterligare en lärare

behövlig, vilken med hänsyn till de arbetsuppgifter, som borde åvila honom,

ej minst i fråga örn att tillsamman med föreståndaren ägna uppmärksamhet

åt elevernas begåvning och anlag, borde vara dövstumlärare. Ämbetsverken

funne alltså för undervisningen i skolhemmet följande personal

erforderlig: _ 1 föreståndare med dövstumlärarutbildning, 1 dövstumlärare

och 4 lärarinnor med utbildning från Slagsta.

Vad ämbetsverken sålunda förordat innebure i jämförelse med besparingsberedningens

förslag en ökning av undervisningspersonalen med en

dövstumlärare. I annat sammanhang hade skolöverstyrelsen ansett sig delvis

för de från skriv-teckenskolan till upptagningsskolorna överförda eleverna

böra föreslå två skriv-teckenavdelningar och alltså härför två dövstumlärare

jämte en slöjdlärarinna. Även med en sådan anordning betydde

det föreslagna dock en inbesparing av lärarlöner enbart i barndomsskolan

i jämförelse med för den nuvarande specialskolan i Gävle (fortsättningsskolan

däri ej inräknad) på cirka 49,000 kronor, om skolhemmet förlädes till

B-ort, och cirka 45,000 kronor i F-ort, och skriv-teckenklasserna förlädes

till Manilla.

Beträffande behovet av arbetsledarepersonal och

arbetets art å det kvinnliga arbetshemmet ha ämbetsverken

anfört följande.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 21+6.

Skyddslingarna i kvinnliga arbetshemmet syntes i likhet med i andra sådana

arbetshem i mycket stor utsträckning böra sysselsättas med vävning.

Detta hade icke blott vid arbetshem för hörande sinnesslöa visat sig lämpligt,

utan rektor vid skolan i Gävle hade också framhållit, att vid fortsättningsskolan

därstädes hade så varit fallet. Vävning hade intresserat de flesta

flickorna där, och förhållandevis goda resultat hade uppnåtts.

En vävlärarinna — helst med sådan kunnighet att hon även kunde handleda

en eller annan härför lämplig skyddsling i enkel sömnad eller handarbete

— måste alltså redan från början anställas vid detta hem. Härför

lämpliga skyddslingar syntes vidare böra sysselsättas med enkelt köks- och

städningsarbete under husmoderns och kokerskans ledning och tillsyn samt

nied annat lättare passningsarbete. Härigenom borde redan från början åtminstone

någon lejd arbetskraft kunna inbesparas, och allt eftersom antalet

skyddslingar ökades och de blivit vana i arbetet, borde deras arbete bli till

större nytta. Det måste också anses vara mycket lämpligt att låta så

många som möjligt av de kvinnliga skyddslingarna under sommaren —

detta icke minst ur hälso- och trevnadssynpunkt — hjälpa till med enkelt

arbete i trädgården såsom rensning, gallring och bärplockning m. m. Då

skyddslingarna nått upp till det antal, förslagsvis cirka 20, att en lärarinna

ej kunde handhava flera av de till vävnads- och handarbetsavdelningen

hänvisade, måste ytterligare en lärarinna anställas. Lämpligt syntes därvid

vara, att av en av dessa lärarinnor krävdes kunnighet även i maskinstickning,

så att hon kunde handleda en eller ett par skyddslingar i detta arbete.

På så sätt borde en stor del av strumpstickningen för anstalten kunna

utföras av dessa.

I fråga om behovet av arbetsledarepersonal och

arbetets art vid det manliga arbetshemmet ha

ämbetsverken anfört bland annat följande.

I de manliga arbetshemmen för hörande sinnesslöa vore skyddslingarna

mycket ofta sysselsatta i jordbruksarbete. Vid andra hem åter saknades

jordbruk och en viktig sysselsättning vore där trädgårdsarbete. Vidare

förekomme slöjd och enklare snickeri ävensom skomakeri m. m. Vid en del

anstalter sysselsattes också manliga skyddslingar, som ej lämpade sig för

annat arbete, med gott resultat med vävning. Jordbruks- och trädgårdsarbete

syntes emellertid för flertalet manliga skyddslingar vara det lämpligaste

och det med vilket de bäst kunde bidraga till sin försörjning. Det

hade också visat sig i fråga om hörande sinnesslöa, att den ojämförligt

största möjligheten att föra skyddslingarna ut i kontrollerad familjevård

förelåge inom jordbruket. Ämbetsverken ansåge alltså, att det manliga arbetshemmet

borde vara förenat med jordbruk. För ett hem av ifrågasatt

storlek syntes en gård på cirka 75—100 tunnland åkerjord och dubbelt

så mycket skogs- och betesmark lämplig. Under de första åren, då skyddslingarnas

antal vore litet, och de därtill vore ovana vid arbetet, syntes

de visserligen ej kunna utföra allt för dem lämpligt arbete vid en sådan

gård. Tillfällig lejd arbetskraft bleve då erforderlig i större utsträckning

än senare. Efter några år däremot, då skyddslingarnas antal blivit större,

och de därtill blivit vana vid jordbruket, borde ett avsevärt arbete av dem

tillsamman under lämplig ledning kunna utföras såväl i ladugård och stall

som ute på åker och äng och i skogen och trädgården o. s. v. Allt eftersom

skyddslingarnas antal ökades, borde vid ett lantbruk av denna storlek

genom intensifiering av jordbruket och genom skogsvård och beteskultur

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts ■proposition Nr %J+6.

ävensom genom ökad trädgårdsodling o. s. v. lämpligt och efter deras förmåga

ekonomiskt arbete kunna beredas dem. Det gällde givetvis att söka

ordna arbetet vid ett sådant hem så, att det i mesta möjliga grad fångade

skyddslingarnas intresse. Då sysslandet med djur av olika slag säkerligen

intresserade många av dessa på barnets utvecklingsstadium stående skyddslingar,

särskilt om de tidigt fått vänja sig vid djuren, syntes det vara lämpligt

att vid ett sådant lantbruk förutom vanlig djurbesättning av kor, hästar,

svin och höns även försöka med exempelvis får- och kaninskötsel.

Såsom arbetsledare vid en jordbruksanstalt av ovan angivet slag och

storlek syntes från början erfordras förutom föreståndaren, 1 rättare, 1

arbetsförman i jordbruket med någon vana även i slöjd och trädgårdsskötsel

samt 1 ladugårdsförman, samtliga arbetande. Då antalet skyddslingar

blivit större, exempelvis över 30, syntes minst ytterligare en arbetsledare

behövas, till exempel en slöjd- och trädgårdskunnig sådan. Vid ett ännu

större antal syntes det bli nödvändigt med ytterligare någon differentiering

av skyddslingarnas arbete. Så kunde kanske exempelvis försökas med

skomakeri för några härför lämpliga. Särskilt med tanke på sysselsättningen

under vintern och vid för utearbete olämplig väderlek vore det också

nödvändigt att ha andra arbeten att tillgripa. Då antalet bleve större

kunde också för differentieringen erforderlig ökning av personalen ske utan

att vårdkostnaderna därför behövde bli högre.

I fråga om de föreslagna anstalternas organisation ha

ämbetsverken övervägt tre alternativ, nämligen att upprätta tre skilda

hem (alt. I), att förlägga skolhemmet och det kvinnliga arbetshemmet tillsammans

och det manliga arbetshemmet för sig under särskild ledning

(alt. n) samt att sammanföra alla tre hemmen i en anstalt under gemensam

ledning (alt. III). Efter vägande av för- och nackdelarna hos de olika

alternativen ha ämbetsverken funnit så många skäl, såväl ekonomiska som

andra, tala för en samlad anstalt, att dessa ansetts väga tyngre än olägenheten

av att ha arbetshemsskyddslingar av båda könen tillsamman och

med skolelever, särskilt om därvid beaktades möjligheterna av att neutralisera

riskerna. Ämbetsverken ha därför förordat alternativ III. Den samlade

anstalten borde enligt ämbetsverkens mening förläggas på landet och

i förening med jordbruk av lämplig storlek. Intill dess fastighet för ändamålet

anskaffats och iordningställts, borde hemmen förläggas till de nuvarande

skollokalerna i Gävle.

För den av ämbetsverken förordade anstalten, förlagd till jordbruksegen
-

dom, ha ämbetsverken beräknat följande personal, nämligen

Lönegrad.

1 föreståndare med dövstumlärarexamen ....................... E 3

1 dövstumlärare ............................................ A 20

4 sinnesslölärarinnor ......................................... A 11

1 vävlärarinna, kunnig i sömnad och handarbete................ A 11

1 sjuksköterska, sykunnig .................................... A 6

1 husmoder ................................................. A 7

1 rättare ................................................... A 10

1 arbetsförman, kunnig i eldning samt något slöjd- och trädgårdskunnig

................................................... A 7

1 ladugårdsförman .......................................... A 5

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 21+6. 23

Vård- och ekonomipersonal:

1 kokerska

1 tvätterska

2 biträden för kök och städning m. m.

4 vårdarinnor, något sykunniga

1 sömmerska

Beräkningarna ha gjorts för halv beläggning i arbetshemmen, därvid

räknats med 20—25 kvinnliga och 25—30 manliga skyddslingar. Vid full

beläggning i det kvinnliga arbetshemmet har beräknats ytterligare en vävlärarinna,

kunnig i maskinstickning, och vid full beläggning i det manliga

arbetshemmet ytterligare en slöjd- och trädgårdskunnig arbetsledare.

I fråga om personalens lönegradsplacering ha ämbetsverken

anfört bland annat.

Föreståndarna för dövstumskolorna vore placerade i löneplan E 2—4.

En anstalt enligt alternativ III syntes komma upp i en storleksordning över

upptagningsskola för dövstumma. Föreståndarens arbetsuppgifter vid denna

bleve i allt väsentligt, såsom i fråga om undervisning och ledning av densamma

och handhavande av anstaltens ekonomi m. m., av samma art och

omfattning som vid övriga dövstumskolor. I vissa avseenden syntes de bli

mera omfattande, då anstalten i fråga komme att inrymma tre olika avdelningar,

vilka vardera krävde sin speciella omsorg, alldeles särskilt gällde

detta en anstalt med jordbruk av föreslagen storlek. Anstalten i Lund för

blinda med komplicerat lyte hade även i det föregående nämnts som närmast

jämförbar. En jämförelse i löneavseende med föreståndaren vid denna

anstalt, som vore placerad i lönegrad E 6, syntes därför också befogad.

Ämbetsverken funne därför skäligt och väl avvägt att för föreståndaren

vid en här ifrågasatt anstalt föreslå placering i lönegrad E 3 med i övrigt

samma villkor som beträffande föreståndare vid dövstumskola i denna

lönegrad.

För lärarinnorna med utbildning vid Slagsta hade ämbetsverken föreslagit

en placering i lönegrad All eller alltså två lönegrader över den för

småskollärarinnor. Som skäl härför ville ämbetsverken anföra, att utbildningen

vid Slagsta visserligen måste anses något mindre kvalificerande än

småskollärarexamen, men då ämbetsverken för dessa Slagstalärarinnor

räknat med en kortare utbildningskurs vid Manilla, så syntes de sedan

kunna anses vara berättigade till minst samma löneställning som småskollärarinnorna.

Vid skolhem för dövstumma bleve emellertid undervisningen

synnerligen betungande. Därtill komme, att en ej obetydlig övervakningstjänst

måste åligga dessa lärarinnor såväl under pågående lästerminer som

under ferierna. En löneplacering i A 11 syntes med hänsyn härtill befogad.

I fråga örn personal vid en jordbruksanstalt hade ämbetsverken i huvudsak

följt löneplaceringen för motsvarande personal vid skyddshemmen med

någon höjning dock för arbetsförman och ladugårdsförman. Med denna

sistnämnda höjning hade ämbetsverken ej blott velat placera dessa tjänster

i sådan löneklass, att välkvalificerade befattningshavare anmälde sig till

tjänsterna, utan också så att dessa sedan stannade kvar i tjänsterna, vilket

med hänsyn till meddelelsemedlet med dessa dövstumma vore av synnerlig

betydelse, då det först efter rätt lång tids vana och erfarenhet ginge att

göra sig förstådd av dem.

Övriga tjänster vore placerade i enlighet med motsvarande vid dövstumskolorna.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr °2Jt6.

Såsom ovan angivits ha ämbetsverken föreslagit en provisorisk förläggning

av. skol- och arbetshemmen till de nuvarande lokalerna för dövstumskoloma

i Gävle. Såsom skäl härför lia ämbetsverken anfört följande.

I sin strävan att finna lämplig plats och om möjligt också redan befintliga

passande byggnader för denna nya anstalt hade ämbetsverken i enlighet

med av besparingsberedningen givna anvisningar sökt samarbete med

skyddshemsinspektören. Utav de av denne anvisade lediga före detta

skyddshemmen hade ämbetsverken endast ansett Fröbergska stiftelsens anstalt

Norrgård vid Kalmar med hänsyn till storlek m. m. vara sådan, att

dess lämplighet för ifrågavarande ändamål borde närmare skärskådas. Vid

företagen undersökning hade ämbetsverken funnit, att anstaltens läge alldeles

invid, för att ej säga inne i staden, måste anses mindre gott, att det

till densamma hörande jordbruket på cirka 30 tunnland åker vore för litet

och därtill, då det saknade skogs- och betesmark, olämpligt för ändamålet,

att de förhållandevis gamla, för anstalt av annat slag iordninggjorda byggnaderna,

skulle kräva kostsamma omändringar för att nöjaktigt kunna

tagas i bruk för ifrågasatt ändamål, samt att de begärda priserna 700,000

kronor vid köp och 20,000 kronor i årligt arrende i sin helhet och framför

allt beträffande jordbruket vore sådana, att ämbetsverken ej funnit sig

kunna förorda vare sig köp eller arrende av anstalten.

Ämbetsverken vöre alltså å ena sidan ej nu beredda anvisa lämplig plats

för en anstalt på landet och framlägga kostnadsberäkning för inköp av

lämplig egendom och för uppförande av erforderliga nya byggnader å denna

och hade ej heller ansett sig under nuvarande ekonomiska förhållanden,

och då därtill brist på visst byggnadsmaterial förelåge, böra äska anslag

till ifrågavarande ändamål. Å andra sidan funne ämbetsverken det ej försvarligt

att längre ens i väntan på slutgiltig lösning av skolhemmets och

arbetshemmens plats- och byggnadsfrågor upprätthålla special- och fortsättningsskolan

i Gävle med dess i förhållande till det resultat, som med

densamma kunde uppnås, orimligt höga kostnader. Ämbetsverken funne

sig därför böra föreslå en provisorisk lösning av frågan på så sätt, att skolan

i Gävle i dess nuvarande form den 30 juni 1942 nedlades och att densamma

omvandlades till skolhem samt till manligt och kvinnligt arbetshem.

Ämbetsverken ville dock därvid särskilt betona, att anordningen i

fråga endast måste betraktas som ett provisorium, som möjliggjorde ett

närmare övervägande av dels dessa hems slutgiltiga ordnande och dels den

framtida dispositionen av skolfastigheten i Gävle.

Av ämbetsverkens beräkningar angående antalet elever (skyddslingar)

i skol- och arbetshemmen under budgetåret

1 9 4 2/4 3 och närmast följande år inhämtas bland annat.

Ämbetsverken ha approximativt beräknat elevantalet i skolhemmet

under budgetåren 1942/46 till respektive 24, 33, 27 och 35 samt därefter

räknat med en sakta ökning till omkring år 1949, då övergångsförhållandena

syntes ha upphört att inverka och skolhemmet nått upp till det ungefärligt

beräknade antalet av omkring 40—45 elever.

Antalet skyddslingar i arbetshemmet ha för budgetåret 1942/43

beräknats till 20, varav omkring 10 manliga och 10 kvinnliga. Antalet

skyddslingar har därefter beräknats komma att ökas med 2 under budget
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Majlis proposition Nr 2Jj6.

året 1943/44 och med ytterligare 6 under följande budgetår för att under

budgetåret 1945/46 uppgå till omkring 30—35, ungefär lika antal manliga

och kvinnliga. Då skolhemmet vid denna tid beräknats ha 35 elever,

skulle hela antalet då bli omkring 60.

I anslutning härtill ha ämbetsverken vidare anfört.

För ett nämnvärt större antal skyddslingar än vad ovan angivits för

budgetåret 1945/46, syntes lokalerna i Gävle ej vara tillräckliga. Enligt

ämbetsverkens mening borde också vid denna tidpunkt kunna vara utrett,

örn skolbyggnaden i Gävle kunde tagas i bruk för annat lämpligt ändamål

och hela anstalten flyttas ut på landet, som tidigare förordats, eller om

eventuellt även då av byggnadsekonomiska skäl hänsyn måste tagas till

den befintliga skölfastigheten och skolhemmet jämte kvinnliga arbetshemmet

i fortsättningen inrymmas i denna, och manliga arbetshemmet förläggas

till en lantgård i närheten och därvid stå under samma ledning och förvaltning.

En biträdande manlig föreståndare för det manliga arbetshemmet

syntes därvid vara erforderlig, åtminstone sedan det manliga arbetshemmet

blivit fullt utbyggt.

Vid förläggning av skol- och arbetshemmen till Gävle ha ämbetsverken

beräknat följande personal erforderlig:

Lönegrad

1 föreståndare, dövstumlärarexamen ..........

1 dövstumlärare ............................

3 sinnesslölärarinnor ........................

1 vävlärarinna, kunnig i sömnad och handarbete

1 arbetslärare, skomakeri ...................

1 sjuksköterska, sykunnig....................

1 husmoder ................................

1 vaktmästare..............................

E 3

A 20

A 11

A 11

A 9

A 6

A 7

A 6

Vård- och ekonomipersonal:

1 värmeledningsskötare

1 eldare, trädgårdskunnig

1 kokerska

1 tvätterska

4 biträden (varav en s. k. löpare, att tjänstgöra vid de övrigas ledighet)

4 vårdarinnor

1 sömmerska

Därjämte ha ämbetsverken beräknat till läkararvode som hittills 800

kronor, till skrivbiträde förslagsvis 1,000 kronor och till timlärare i borstbinderi

eller dylikt förslagsvis 1,500 kronor.

I det föregående hade personalbehovet och personalens löne- och tjänsteställning

angivits för en anstalt enligt alternativ III i förening med jordbruk

behövlig personal. Vid den nu föreslagna provisoriska lösningen bleve

personalbehovet i visst avseende något annorlunda, särskilt som såväl jordbruk

som större trädgård saknades vid skolan i Gävle.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 246.

Beträffande lärarkrafter vid skolhemmet syntes en del klasser bli så

små, att de lämpligen kunde sammanföras i undervisningsavdelningar. Åtminstone

under första året erfordrades, förutom föreståndare och 1 dövstumlärare,

endast 3 sinnesslölärarinnor. Den enkla gymnastik, som för

skolhemmets elever kunde ifrågakomma, syntes ämneslärarna liksom vid

andra sinnesslöskolor kunna leda.

För skyddslingarna i kvinnliga arbetshemmet räknades som i det föregående

med vävning som huvudsaklig sysselsättning samt därtill någon

enkel somnad, stickning och dylikt ävensom köks- och städningsarbete. En

vävlärarinna behövde anställas redan från början. Då skyddslingarnas husliga

arbete ej vore avsett som någon kurs eller skola, syntes de böra handledas

i detta av husmoder och kokerska samt övrig personal utan att ersättning

härför utginge.

För skyddslingarna i manliga arbetshemmet måste, då ej jordbruks- och

ej heller i nämnvärd grad trädgårdsarbete erbjöde sig, ordnas något annat

arbete av enkelt slag. Så borde några av de svagaste lämpligen kunna sättas

till vävnadsarbete, vilket även vid ett fullständigare arbetshem beräknats.

Ett par syntes lämpligen kunna sysselsättas under vintern med vedhuggning,

eldning och snöskottning och dylikt hjälparbete under eldarens

och vaktmästarens ledning och under sommaren med arbete på gården

och i trädgården o. s. v. Några syntes kunna sysselsättas med enkel sömnad

eller med träslöjd. De övriga syntes bäst kunna sättas till arbete i

skomakenverkstaden. Med hänsyn till dels det förhållandevis ringa antalet

skyddslingar under de första verksamhetsåren och dels dessas svaga arbetsförmåga

på hantverksområdet syntes det ej befogat att anställa mer

an en ledare i praktiskt arbete, i det här fallet en skomakare. Därtill borde

kunna ordnas så, att vaktmästaren eller annan lämplig person mot arvode

komme att handleda en eller annan skyddsling i borstdragning eller annat

enkelt arbete.

Beträffande de ekonomiska konsekvenserna av ämbetsverkens

förslag ha de anfört bland annat.

Besparingsberedningen hade räknat nied besparingar i avlöningskostnader

i förhållande till nuvarande organisation å 165,000 kronor eller, sedan

45,000 kronor avräknats såsom statens bidrag till vårdkostnader för 100

skyddslingar i arbetshem, med 450 kronor för skyddsling, 120,000 kronor.

Inbesparingarna å lönekontot kunde (vid anstalternas förläggning till

Gävle), såsom framginge av de av ämbetsverken framlagda beräkningarna,

uppskattas till 83,000 kronor eller alltså avsevärt mindre än vad besparingsberedningen

beräknat. Dessa belopp vore emellertid ej direkt jämförbara,

då ämbetsverken räknat med,-»att staten borde ikläda sig hela kostnaden

även för arbetshemmen och alltså upptagit även personalen vid dessa

samt tre befattningshavare vid upptagningsskola (för skriv-teckenavdelningarna).

Beträffande omkostnaderna för kosthåll, beklädnad, uppvärmning m. m.

vid en senare å billigare ort och i förening med jordbruk förlagd anstalt

kunde nämnas, att vid Stockholms läns anstalt för sinnesslöa dessa utgifter

enligt därifrån lämnad uppgift belöpt sig till i runt tal 575 kronor per

skyddsling och år (år 1940). Om vid en dylik anstalt för dövstumma ifrågavarande

utgifter beräknades till 600 kronor, så skulle omkostnaden för l00

skyddslingar uppgå till 60,000 kronor. Örn härifrån avräknades motsvarande

omkostnader för de till 30 beräknade eleverna i fortsättningsskolan

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr Ulft.

med 18,000 kronor så bleve denna omkostnadssumma 42,000 kronor. Av

den i det föregående beräknade besparingen å 83,000 kronor återstode då

41,000 kronor. Lades härtill skillnaden i lönekostnader vid den föreslagna

anstalten i Gävle och en sådan i förening med jordbruk å B-ort med cirka

12,000, så skulle 100 skyddslingar kunna helt omhändertagas och ändå en

besparing i jämförelse med nuvarande organisation vid Gävle-skolan å i

runt tal 53,000 kronor årligen kunna göras.

Ämbetsverken ha sammanfattningsvis hemställt,

att special- och fortsättningsskolan i Gävle för dövstumma skriv-teckenelever

från och med den 30 juni 1942 nedlägges,

att större delen av de till denna skola hänvisade eleverna måtte på grund

av sin svaga begåvning bli omhändertagna som sinnesslöa och att för dessa

från och med den 1 juli 1942 måtte upprättas skolhem samt manligt och

kvinnligt arbetshem enligt de riktlinjer, som i det föregående angivits,

att hemmen i fråga måtte bli statsanstalter och staten ikläda sig alla

kostnader för desamma,

att till skyddslingar, som från dessa arbetshem utplaceras i kontrollerad

familjevård, måtte utgå understöd som för hörande sådana,

att hemmen i fråga tills vidare förläggas till dövstumskolan i Gävle,

att dessa hem måtte benämnas Statens skol- och arbetshem för bildbara

sinnesslöa dövstumma samt

att en viss lämplig del av de bättre begåvade av Gävleskolans klientel

i fortsättningen måtte få sin undervisning vid upptagningsskolorna samt

att för de bland dessa, som ej lämpligen kunna undervisas efter talmetoden,

ävensom för sådana, som på grund av afasi eller annan komplicering

av lytet äro i behov av undervisning efter skriv-teckenmetoden, vid den

upptagningsskola — förslagsvis Manilla — som skolöverstyrelsen prövar

lämpligt, måtte få upprätthållas två skriv-teckenklasser.

Utlåtanden.

Statskontoret har tillstyrkt nedläggandet av special- och fortsättmngsskolorna

och inrättandet av skol- och arbetshem. Med hänsyn till vad

skolöverstyrelsen och medicinalstyrelsen anfört rörande huvudmannaskapet

för de föreslagna anstalterna har statskontoret icke funnit anledning

till erinran mot att skolhemmet såväl som arbetshemmen bliva statsanstalter.

Icke heller har statskontoret velat motsatta sig, att staten helt

åtoge sig kostnaderna även för arbetshemmen och att således icke — lika

litet som vid motsvarande anstalt för blinda — vårdavgifter uttoges av

målsman eller kommun. Statskontoret har vidare biträtt förslaget, att

skol- och arbetshemmen sammanföras till en anstalt, vilken borde förläggas

på landet och i förening med jordbruk av lämplig storlek, samt att

hemmen skulle, intill dess fastighet för ändamålet anskaffats och iordningställts,

förläggas till de nuvarande skollokalerna i Gävle. Däremot har

statskontoret motsatt sig inrättandet av särskilda skriv-teckenavdelnmgar

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition Nr 246.

samt framställt vissa erinringar beträffande de föreslagna personal- och

löneförhållandena.

I fråga örn de bättre begåvade av Gävleskolans elever hade förutsatts,

att de skulle kunna överföras till upptagningsskolorna. I besparingsberedningens

promemoria hade harvid beräknats, att eleverna skulle kunna inplaceras

i befintliga C-klasser och att följaktligen några kostnader för nya

lararavdelnmgar härigenom icke skulle uppkomma. Skolöverstyrelsen och

medicinalstyrelsen hade i princip biträtt denna mening men likväl, om ock

med tvekan, forordat, att vid en av upptagningsskolorna skulle upprättas

tva undervismngsavdelningar för skriv-teckenelever, för vilka kostnaderna

beraknats uppgå till ett belopp av 26,162 kronor vid förläggning å I-ort.

„ a, e. av kostnader, som skulle uppkomma vid en utbyggnad

pa satt föreslagits av undervisningsavdelningarna vid en av upptagningsskolorna,

och da ämbetsverken i allt fall i princip syntes dela den i promemorian

havdade uppfattningen om möjligheten att upptaga de bättre begåvade

Gavleeleverna i befintliga C-klasser, måste statskontoret ställa sig

avvisande till forslaget att inrätta skriv-teckenavdelningar vid sidan av

C-klasserna. Ämbetsverket ville emellertid fästa uppmärksamheten vid att

fran sakkunnigt hall riktats vägande kritik mot användande av talundervisnmg

tor ett alltför stort antal elever. Det syntes ämbetsverket vid sådant

erhållande ligga nära till hands att i varje fall såsom en försöksåtgärd vid

ea a\JhTtngnmgsskoIorna ersätta C-klasserna med skriv-teckenklasser, i

vilka bland andra eleverna från Gävle kunde ingå. Till annan upptagningsskolas

C-klass kunde eventuellt i så fall hänföras enstaka elever, vilka ansages

bora erhålla talundervisning utan att likväl kunna placeras i B-klass.

i ^or®s^ae^Tia personaluppsättningen för en till jordbruksegendom förJagd

anstalt föranledde i detta sammanhang erinran från statskontorets

sida allenast vad anginge dövstumlärarbefattningen. I betraktande av sinnesbeskaffenheten

hos de skyddslingar, som syntes komma att omhändertagas

i skolhemmet, syntes det med fog kunna ifrågasättas, huruvida kostnaderna

för berörda döystumlärarbefattning verkligen motsvarades av

namnvarda pedagogiska fördelar. Statskontoret, som hade svårt att föreställa

sig, att så skulle bliva fallet, ansåge sig i varje fall icke kunna tillstyrka

inrättandet av tjänsten ifråga.

Beträffande befattningshavarnas löneställning funne ämbetsverket anledning

till erinran mot förslaget allenast vad anginge föreståndaren, som

enligt ämbetsverkets mening borde placeras högst i 25 lönegraden. För vårdar-

och ekonomipersonalens löneställning syntes böra bliva avgörande de

bestämmelser, som torde komma att meddelas efter i ämnet numera verkställd

utredning. Innan anstalten blivit fullt utbyggd, syntes befattningshavarna

böra uppföras såsom extra ordinarie, varvid lärarinnorna syntes

böra placeras en lönegrad under den, som föreslagits för ordinarie lärarinna

Vidkommande personalbehovet vid anstalten under dess tillfälliga förläggning

i Gävle funne sig statskontoret utöver de erinringar, som nyss

framställts, allenast böra framhålla, att enligt ämbetsverkets mening ekonomipersonalen

borde kunna reduceras med minst ett biträde. Arbetsläraren

i skomakeri, som icke framdeles skulle ingå i organisationen, syntes böra

avlönas medelst arvode, förslagsvis 3,600 kronor för år. Av samma skäl

borde vaktmästarbefattningen givetvis icke vara ordinarie. Skulle således

tjänsten ifråga icke utnyttjas för att bereda sysselsättning åt inom dövstumundervisnmgsväsendet

redan anställd ordinarie vaktmästare, borde

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr Elfi.

medel anvisas till arvode för bestridande av vaktmästargöromål och viss

handledning åt skyddslingarna i slöjd — eller dylikt arbete med 2,880 kronor

för år (=2 löneklassen å F-ort jämte 15 procent tillägg). Särskilda

medel till timlärare i borstbinderi syntes däremot icke böra ställas till förfogande.

Allmänna lönenämnden har i fråga örn personalorganisationen för den

föreslagna statsanstalten för bildbara sinnesslöa dövstumma anfört följande.

Vad först beträffade personaluppsättningen vid ifrågavarande anstalt

under tiden för dess provisoriska förläggning till Gävle funne sig allmänna

lönenämnden i likhet med statskontoret icke kunna tillstyrka, att en ny

ordinarie befattning såsom arbetslärare i skomakeri inrättades i 9 lönegraden,

detta enär befattningen ifråga icke vore avsedd att ingå i anstaltens

definitiva organisation. Enligt lönenämndens mening borde för ändamålet

inrättas en extra lärarbefattning, förslagsvis hänförd till 10 lönegraden.

Vad vidare anginge följande till nyinrättande föreslagna befattningar, nämligen

1 vävlärarinne- och 3 sinnesslölärarinnebefattningar, syntes dessa tills

vidare i avvaktan på närmare erfarenhet böra inrättas såsom extra ordinarie

i 11 lönegraden; enligt vad lönenämnden inhämtat, syntes nämligen

dessa befattningar icke kunna besättas nied nuvarande lärare vid Gävleskolan.

I fråga om dem av de nuvarande ordinarie befattningshavarna vid

dövstumskolan i Gävle, vilka kunde förväntas skola tagas i anspråk därstädes

även efter omorganisationens genomförande (föreståndare, dövstumlärare,

husmoder, sjuksköterska och vaktmästare), finge lönenämnden anföra,

att lönenämnden förutsatte, att de även efter omorganisationen så

vitt möjligt bereddes full sysselsättning, antingen vid Gävleanstalten eller,

eventuellt, annorstädes. Vad särskilt löneställningen för föreståndaren beträffade,

syntes densamma, därest den nuvarande rektorn vid dövstumskolan

i Gävle utsåges till föreståndare för den nya anstalten, böra bibehållas

oförändrad intill utgången av den tid, för vilken den nuvarande rektorn

meddelats förordnande (enligt från skolöverstyrelsen inhämtad uppgift

till och med den 30 juni 1943); för tiden därefter borde frågan underkastas

förnyad omprövning. Skulle däremot annan person än den nuvarande

rektorn utses till föreståndare för den nya anstalten från och med

den 1 juli 1942, syntes med hänsyn till anstaltens till en början ringa omfattning

— läsåret 1942—1943 beräknad till sammanlagt omkring 40 elever

och skyddslingar — tillräckliga skäl icke föreligga att omedelbart hänföra

föreståndarbefattningen till så hög löneställning som enligt lönegraden

E 3. Det syntes i detta sammanhang böra erinras, att den för jämförelse

åberopade vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte vore i

olika hänseenden av avsevärt mera betydande omfattning. Enligt lönenämndens

mening syntes, under nyssnämnda förutsättning, föreståndarbefattningen

vid den nya anstalten i Gävle tills vidare böra hänföras till lönegraden

Eo 26. Beträffande slutligen den erforderliga ekonomi- och vårdarpersonalen

— värmeledningsskötare, eldare, kokerska, tvätterska, biträden,

sömmerska och vårdarinnor — syntes densammas löneställning böra regleras

i enlighet med bestämmelser, som syntes vara att förvänta på grundval

av numera föreliggande särskild utredning.

Don föreslagna personaluppsättningen efter den ifrågavarande anstaltens

definitiva förflyttning till landsbygden syntes, så vitt nu kunde bedömas,

i det stora hela lämpligt avvägd. Enligt lönenämndens mening bor
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majlis proposition Nr 21+6.

de emellertid med en detaljprövning av förslaget i denna del tills vidare

ansta. Särskilt ville lönenämnden härvid framhålla svårigheten att i frågans

nuvarande läge och framför allt så länge jordbruksverksamhet icke

förekomme vid anstalten ingå på något närmare bedömande av löneställningen

för föreståndare, rättare, arbetsförman och ladugårdsförman.

Departe
mentschefen.

Vid fastställandet av den nuvarande organisationen för det statliga dövstumundervisningsväsendet

utgick man ifrån, att flertalet dövstumma

barn skulle i de fyra s. k. upptagningsskolorna erhålla undervisning enligt

talmetod. Undervisningen skulle med andra ord systematiskt gå ut på att

såvitt möjligt lära eleverna att tala. De elever åter, som icke med utsikt

till framgång ansågos kunna undervisas enligt denna metod, skulle sammanföras

till en skola och där undervisas enligt den s. k. skriv- och teckenmetoden.

För sistnämnda ändamål upprättades specialskolan i Gävle, vartill

även anknöts en särskild fortsättningsskola, avsedd enbart för skrivteckenelever.

Sedan ett par år tillbaka har emellertid övervägts, huruvida den särskilda

skriv-teckenskolan med hänsyn till elevmaterialets beskaffenhet verkligen

är ägnad att fylla det avsedda ändamålet. Den nu verkställda utredningen

synes klart lia ådagalagt, att så icke kan sägas vara fallet, i det flertalet

elever visat sig vara att hänföra till kategorien bildbara sinnesslöa

— de obildbara sinnesslöa dövstumma omhändertagas på sinnesslöanstalter

— medan endast ett mindretal kunna betecknas såsom i psykiskt hänseende

mera normalt utrustade. Sistnämnda elevkategori åter är så ringa,

att det icke kan anses försvarligt att upprätthålla särskilda skolor för

denna. De förslagsställande myndigheterna — besparingsberedningen, skolöverstyrelsen

och medicinalstyrelsen — äro också eniga om att föreslå

att med utgången av innevarande budgetår specialskolan och fortsättningsskolan

för skriv-teckenelever i Gävle skall läggas ned. Jag har för egen del

ansett mig böra biträda detta förslag.

Fråga uppstår då, hur staten lämpligen bör sörja för utbildningen av den

nuvarande Gävleskolans klientel. Beträffande de elever, vilka icke äro att

hänföra till kategorien bildbara sinnesslöa, torde det vara klart, att de

böra få sin utbildning i upptagningsskolorna. Meningarna äro emellertid

delade beträffande spörsmålet, huruvida eleverna i fråga lämpligen böra

undervisas gemensamt med upptagningsskolornas talundervisade elever eller

bilda särskilda undervisningsavdelningar, vari de skulle undervisas enligt

skriv-teckenmetod. Besparingsberedningen har förutsatt, att ifrågavarande

barn skulle undervisas tillsammans med upptagningsskolornas övriga lärjungar

i de s. k. C-avdelningarna, d. v. s. de undervisningsavdelningar, vilka

sammansättas av de svagast begåvade eleverna vid dessa skolor. Härigenom

skulle kunna undvikas att upprätta nya undervisningsavdelningar.

Skolöverstyrelsen och medicinalstyrelsen lia, ehuru med tvekan, förordat

upprättande av två undervisningsavdelningar för skriv-teckenelever. Till

dessa avdelningar skulle sådana elever från samtliga upptagningsskolor

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition Nr 24-6.

sammanföras, vilka på grund av afasi eller annan defekt ej lämpligen kunde

talundervisas. För egen del anser jag mig böra biträda sistnämnda förslag.

Några särskilda kostnader för statsverket torde icke behöva uppstå härigenom,

då jag förutsätter, att det tillses, att upptagningsskolornas övriga

elever sammanföras till undervisningsavdelningar på sådant sätt, att samtliga

avdelningar såvitt möjligt bli fyllda. Det torde få ankomma på Kungl.

Majit att bestämma, vid vilken eller vilka skolor dylika skriv-teckenavdelningar

böra upprättas.

De dövstumma barn, vilka äro hänförliga till kategorien bildbara sinnesslöa,

skulle enligt det föreliggande, i stort sett enhälligt tillstyrkta förslaget

sammanföras till ett skolhem för utbildning i huvudsak enligt de för

övriga bildbara sinnesslöa tillämpade principerna. Jag biträder detta förslag

liksom även de av skolöverstyrelsen och medicinalstyrelsen angivna

riktlinjerna för urvalet av de elever som skola överföras till skolhemmet

och de som skola stanna kvar vid upptagningsskolorna.

I samband med sitt förslag om inrättande av ett skolhem för utbildning

av dövstumma sinnesslöa barn har besparingsberedningen förordat

statliga åtgärder för omhändertagande i arbetshem av vuxna dövstumma,

sedan de lämnat nämnda skolhem. Också detta förslag har vunnit allmän

anslutning och tillstyrkes av mig. Jag finner mig i likhet med skolöverstyrelsen

och medicinalstyrelsen och på av dessa myndigheter anförda

skäl böra förorda, att sådana arbetshem upprättas och drivas såsom

helt statliga anstalter och att staten sålunda skall svara för samtliga därmed

förenade kostnader på sätt som numera är fallet beträffande vårdanstalten

i Lund för blinda med komplicerat lyte. På sätt ämbetsverken

föreslagit torde tills vidare böra räknas med upprättande av två arbetshem,

ett för manliga och ett för kvinnliga skyddslingar. Ämbetsverkens

förslag rörande arbetshemmens förläggning och organisation m. m. torde

även i övrigt kunna i huvudsak godtagas. Jag är sålunda i likhet med

ämbetsverken av den åsikten, att skolhemmet och de två arbetshemmen

åtminstone tills vidare böra drivas såsom en gemensam anstalt, vilken under

en övergångstid bör provisoriskt förläggas till Gävleskolans lokaler och

sedermera flyttas till en lämplig jordbruksegendom. Jag förutsätter, att

den provisoriska förläggningen till Gävle skall bli av så kort varaktighet

som möjligt och att åtgärder ofördröjligen skola vidtagas för att anskaffa

en för ändamålet lämpad egendom.

Jag biträder vad skolöverstyrelsen och medicinalstyrelsen anfört rörande

principerna för intagning av skyddslingar å arbetshemmen. Arbetshemmens

skyddslingar torde sålunda böra huvudsakligen rekryteras från skolhemmets

clevklientel men å andra sidan böra möjligheter även finnas att i

arbetshemmen mottaga sådana dövstumma, som tidigare slutat sin skola,

varvid givetvis sådan intagning bör ske med största urskillning. Jag tillstyrker

iivcn förslaget, att skyddslingar på arbetshemmen skola kunna utskrivas

för s. k. kontrollerad familjevård, varvid kostnaderna torde böra

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 246.

bestridas av statsverket. Beträffande kontroll över sådan vård torde kungörelsen

den 9 december 1927 (nr 484) angående kontroll i vissa fall över

enskild vård av sinnessjuka, sinnesslöa och fallandesjuka (ändrad 1929:

340) jämte därtill knutna bestämmelser böra äga tillämpning. Det torde

fa ankomma på Kungl. Majit att meddela erforderliga föreskrifter rörande

kontrollerad familjevård och vad därmed äger samband. Utackorderingskostnaderna

torde tills vidare få bestridas från vederbörande omkostnadsanslag.

Det kombinerade skol- och arbetshemmet synes böra benämnas »Vårdanstalten

för dövstumma med komplicerat lyte». Medel till avlöningar

och omkostnader vid vårdanstalten torde tills vidare böra anvisas under

de på riksstaten uppförda avlönings- respektive omkostnadsanslagen vid

dövstumskolorna.

På sätt föreslagits torde den huvudsakliga undervisningen vid det blivande

skolhemmet böra omhänderhavas av lärarinnor, utexaminerade från

Slagstaseminariet, vilka tillika genomgått en kortare kurs vid dövstumlärarseminariet.

Föreståndaren torde böra vara utexaminerad dövstumlärare.

I avbidan på närmare erfarenhet rörande behovet anser jag

mig böra tills vidare räkna med, att någon ytterligare dövstumlärare icke

skall erfordras. Till frågan örn de blivande arbetshemmens personalorganisation

efter en utflyttning till lämplig jordbruksegendom torde icke böra

tagas slutlig ställning i detta sammanhang. De av utredningsmyndigheterna

angivna allmänna riktlinjerna synas dock i huvudsak godtagbara. Vid ställningstagandet

framdeles till denna fråga torde de av statskontoret gjorda

erinringarna böra tagas under övervägande.

Till frågan om personalbehovet för nästa budgetår återkommer jag i

annat sammanhang.

3. Upptagnings skolorna å Manilla och i Vänersborg.

Manilla.

Besparing sberedningens förslag.

Besparingsberedningen har föreslagit, att dövstumskolbyggnaden å Manilla

måtte restaureras i huvudsak enligt ett av 1940 års civila byggnadsutredning

avgivet förslag för en kostnad av 600,000 kronor.

Under åren 1938 och 1939 hade inom byggnadsstyrelsen uppgjorts olika

förslag till lösande av lokalfrågan för dövstumskolan å Manilla. Den nuvarande

skolbyggnaden — som uppförts år 1864 och icke befunne sig i

tillfredsställande skick — hade förklarats synnerligen svår att omforma

efter moderna krav på undervisningslokaler och bostäder.

De olika byggnadsförslagen hade i huvudsak gått ut på antingen omoch

tillbyggnad av skolbyggnaden för kostnader, som år 1938 för olika

alternativ beräknats till mellan 1,500,000 och 1,850,000 kronor eller och

hel nybyggnad på den nuvarande skoltomten eller på plats utanför Stock
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition Nr göholm.

Senast hade byggnadsstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 27

november 1939 framlagt förslag till nybyggnad för skolan på en av Södertälje

stad erbjuden tomt. Byggnadskostnaderna, inberäknat utgiften för

rivning av den nuvarande skolbyggnaden, hade därvid beräknats till

2.080.000 kronor.

Sedermera hade fråga väckts, huruvida icke en kostsam nybyggnad folskolan

skulle kunna helt undvikas. Två vägar hade därvid antytts såsom

möjliga — förutom skolans kvarblivande å Manilla — antingen ett lokalbyte

med dövstumskolan i Växjö eller ock en förflyttning till Gävle, därest

de nuvarande dövstumskolorna därstädes funnes böra nedläggas.

Besparingsberedningen hade vid sin prövning av hithörande spörsmål

kommit till den uppfattningen, att dövstumskolbyggnaden vid Manilla för

att för någon mera avsevärd tid kunna användas för sitt ändamål måste

genomgå en genomgripande renovering. Vissa omdelbara reparations- och

omändringsarbeten syntes ofrånkomliga, även om man avsåge att låta skolan

kvarligga vid Manilla endast ett fåtal år.

På beredningens begäran hade 1940 års civila byggnadsutredning verkställt

en ingående undersökning rörande möjligheterna och kostnaderna

för en restaurering och ombyggnad av den nuvarande dövstumskolbyggnaden.

Vid sin undersökning hade byggnadsutredningen utgått från de förutsättningarna,

att vid en ombyggnad rimliga krav på modernitet och

bekvämlighet skulle tillgodoses, att elevplatsantalet — för närvarande omkring

100 — skulle utökas till 130 genom omändring av vissa för närvarande

till lärarbostäder disponerade utrymmen, samt att efter ombyggnaden

skollokalerna med fördel skulle kunna användas för sitt ändamål minst

25 år. Det av byggnadsutredningen framlagda förslaget till en mera fullständig

ombyggnad och restaurering — vilket beredningen funnit med hänsyn

till dövstumundervisningens förhållanden tilltalande — hade av utredningen

ansetts kunna genomföras för en kostnad av 600,000 kronor. Da

en fullständig nybyggnad för dövstumskolan syntes draga en kostnad av

minst 1,300,000 kronor, skulle alltså en lösning av skolans byggnadsväg

enligt nyssnämnda förslag innebära en kostnadsbesparing i förhållande till

hel nybyggnad av omkring 700,000 kronor.

Vid bedömandet av föreliggande spörsmål mäste beaktas, att icke ens en

så omfattande ombyggnad, som den sålunda ifrågasatta, syntes resultera

i lika varaktiga och ändamålsenliga lokaler för ifrågavarande dövstumskola

som en nybyggnad. Med hänsyn till takhöjden i byggnadens

våningar måste man exempelvis räkna med något högre uppvärmningskostnader

än i en nybyggnad.

Besparingsberedningen hade emellertid efter övervägande av alla på trugan

inverkande omständigheter — ehuru med viss tvekan —■ ansett sig

framför en fullständig nybyggnad böra förorda en ombyggnad i huvudsaklig

enlighet med det av byggnadsutredningen framlagda förslaget.

Beredningen hade därvid icke ansett sig böra i första hand tillstyrka

allenast en för de närmaste 5 årens behov beräknad provisorisk reparation

av och omändring inom skolbyggnaden för en uppskattad kostnad av

60.000 kronor. Ej heller kunde beredningen förorda dövstumskolans förflyttning

till Växjö eller Gävle.

I den inom besparingsberedningen upprättade promemorian hade framhållits

bland annat, att, örn hänsyn icke foges till befintliga lokaler, syntes

ur befolkningssynpunkt vägande skäl tala för att upptagningsskolan lör

östra dövstumskoldistriktet skulle vara förlagd till Stockholm eller dess

Bihang till riksdagens protolcoll 191*2. 1 sand. Nr 2/f G.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 246.

omedelbara närhet. För en sådan förläggning talade vidare, att det s. k.

dövstumlärarseminariet lämpligast syntes böra vara förlagt till en barndomsskola

för dövstumma och helst i eller nära Stockholm. De pedagogiska

synpunkterna talade däremot närmast för en förläggning av skolan

till ett något mindre, lugnare samhälle än Stockholm.

Remissyttranden.

Styrelsen för dövstumskolan å Manilla har framhållit, att, om den föreslagna

moderniseringen av skolfastigheten komme till stånd, borde erforderligt

ombyggnadsförslag av vederbörande myndigheter uppgöras i samråd

med skolans styrelse och därvid endast vidtagas sådana förändringar

av de nuvarande lokalerna, som vore nödvändiga ur byggnadstekniska synpunkter

och önskvärda med hänsyn till skolans framtida behov.

Styrelsen för dövstumskolan i Härnösand har icke ansett sig kunna biträda

besparingsberedningens ifrågavarande förslag. Manillaskolans läge

vore mindre tillfredsställande ur pedagogisk synpunkt. Såväl trängande

pedagogiska krav som önskemål från de tätast befolkade delarna av

dövstumskoldistriktet skulle kunna tillgodoses, om skolan förlädes till

Norrtälje. De årliga kostnaderna för en till C-ort förlagd dövstumskola

syntes kunna beräknas till omkring 25,000 kronor lägre belopp än kostnaderna

för samma skola förlagd till Stockholm. På 25 år skulle de beräknade

merkostnaderna, 700,000 kronor, för en nybyggnad uppvägas av en

besparing i omkostnader på i det allra närmaste samma belopp.

Styrelsen för specialskolan i Örebro har ansett, att en förflyttning av

Manillaskolan till Gävle skulle såväl ur ekonomiska som pedagogiska synpunkter

innebära stora fördelar framför en restaurering av den nuvarande

skolbyggnaden.

Styrelsen för dövstumskoloma i Vänersborg har ansett, att Manillaskolan

borde nedläggas, örn nedgången av elevantalet vid dövstumskoloma

skulle kräva indragning av en av upptagningsskolorna.

Skolöverstyrelsen har framhållit, att frågan om förläggningen av östra

dövstumskoldistriktets upptagningsskola borde ytterligare utredas.

Besparingsberedningen hade, liksom huvudsakligen de skolstyrelser, vilka

avgivit utförligare yttranden i ärendet, sett frågan örn förläggningen av

östra distriktets upptagningsskola ur pedagogiska och befolkningssynpunkter

samt ur byggnadsekonomiska och omkostnadssynpunkter. Enligt skolöverstyrelsens

mening syntes också dessa synpunkter tillsamman i huvudsak

böra tillmätas avgörande betydelse i frågan.

Skolans förläggning ur pedagogisk synpunkt. Besparingsberedningen yttrade,

att de pedagogiska synpunkterna närmast kunde sägas tala för en förläggning

av skolan till ett något mindre och lugnare samhälle än Stockholm.

Överstyrelsen ville i princip ansluta sig till detta uttalande. I en

mindre och lugnare stad kunde dövstumskoleleverna tillåtas röra sig ganska

fritt. Detta beredde dem icke blott omväxling och glädje, utan syntes också

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition Nr inverka

utvecklande på dem och bidraga till att bryta deras isolering. De

finge härigenom vana att röra sig i trafiken och gå i affärer och dylikt och

levde sig på så sätt in i samhället som andra barn. Möjlighet till sådan frihet

erbjöde sig ej i allmänhet i samma grad för eleverna å Manilla. Dels läge

skolan för långt från själva staden och dels vore trafiken i Stockholm

sådan, att skolledningen ej gärna syntes kunna taga ansvaret för att låta

dövstumma barn röra sig fritt där, åtminstone ej förrän de kommit upp i

de allra högsta klasserna. Inte ens i den närmast skolan belägna s. k. Djurgårdsstaden

syntes detta lämpligen gå för sig.

Vid dövstumundervisningen vore åskådningen och åskådligheten av

största betydelse. I ju högre grad språkgivningen vid denna undervisning

kunde anknytas till verkligheten desto bättre. I det avseendet syntes en

mindre stad än Stockholm bjuda större möjligheter.

Skäl kunde framföras och hade framförts såväl för som emot upptagningsskolans

förläggning å Djurgården. Det syntes emellertid överstyrelsen

som örn därvid läget ej borde tillmätas en alltför stor betydelse. Undervisningens

standard vore mera beroende på andra faktorer, främst lärarkåren.

Några berättigade anmärkningar mot undervisningen vid Manilla hade

icke framkommit.

Skolans förläggning ur befolknmgssynpunkt. Ur befolknmgssynpunkt

syntes en förläggning av östra distriktets upptagningsskola till eller i närheten

av Stockholm vara synnerligen lämplig. Detta gällde icke blott för

distriktet i dess nuvarande storlek utan även med en sådan utsträckning av

detsamma, som den i annat sammanhang förordade nedläggningen av upptagningsskolan

i Vänersborg skulle medföra. Stockholm med omgivande

städer och samhällen utgjorde icke blott ett tydligt befolkningscentrum

inom distriktet utan hade också synnerligen goda kommunikationer med de

olika delarna av detsamma. Detta gällde icke blott de närmast liggande

Stockholms, Uppsala och Södermanlands län utan också Östergötlands,

Västmanlands, Kopparbergs och Gotlands län. För de områden av västra

distriktet, som vid en uppdelning av detsamma skulle komma att hänföras

till östra distriktet, vilket i stort sett syntes bli Örebro län, Värmlands län

och Skaraborgs län, funnes också goda järnvägsförbindelser till Stockholm.

En förläggning av upptagningsskolan till Växjö funne överstyrelsen i likhet

med besparingsberedningen ej lämplig, då skolan i så fall skulle komma

att ligga icke blott på ett betydande avstånd från distriktets befolkningscentrum

utan också långt utanför distriktet, cirka 170 km söder örn detsammas

sydgräns. Ej heller för ett på angivet sätt utökat distrikt syntes

Växjö ligga viii till. Överstyrelsen fäste härvid ej huvudvikten vid de förlängda

resorna för eleverna vid terminernas början och slut, och de merkostnader

detta skulle medföra för staten, utan fastmer vid de minskade

möjligheter det skulle innebära för föräldrarna att besöka sina barn på

skolan och att låta barnen under kortare lov besöka hemmen. Dövstumundervisningen

gjorde det nödvändigt för eleverna i allmänhet att under

sin barndoms- och ungdomstid från cirka 7—10 år tillbringa större delen

av året borta från hemmen. Utan tvingande skäl av organisatorisk, byggnadsekonomisk

eller annan art syntes under sådana förhållanden möjligheterna

lill kontakt med hemmen oj böra ytterligare inskränkas.

Vad här sagts angående förflyttning av distriktets upptagningsskola till

Växjö gällde i huvudsak örn också ej i lika hög grad beträffande en förflyttning

till Gävle. Även i sådant fall skulle skolan komma att ligga utanför

det nuvarande distriktet. Denna olägenhet skulle visserligen kunna

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 2/,6.

formellt ordnas genom att Gävleborgs län hänfördes till östra distriktet.

Enligt besparingsberedningens mening, vilken delades av överstyrelsen,

skulle emellertid i fortsättningen vid ny distriktsindelning och endast tre

upptagningsdistrikt gränserna göras flytande. Härigenom skulle möjliggöras

en lika uppdelning av eleverna på de tre skolorna. Distriktsindelningen

skulle på sä sätt få mindre betydelse. Sannolikt syntes dock vara att, för

att få lika elevantal vid de tre skolorna, det konune att visa sig nödvändigt

att ej blott låta Gåvleborgs län i fortsättningen höra till norra distriktet

utan även att dit överföra vissa områden i norra delen av det nuvarande

östra distriktet. Skolan i Gävle syntes alltså lämpligen komma att ligga

utanför östra distriktet. En förläggning av distriktets upptagningsskola

till Gävle syntes överstyrelsen ej i och för sig önskvärd. Skulle detta emellertid

av byggnadsekonomiska skäl och för att i fortsättningen den där

befintliga skolbyggnaden skulle kunna utnyttjas visa sig nödvändigt, så

syntes det uppenbarligen innebära mindre olägenhet än en förläggning av

skolan till Växjö. Vissa delar av det nuvarande östra distriktet (Uppland,

Västmanland och Dalarna, vilket senare landskap förut hört till distriktsskolan

i Gävle) läge nämligen förhållandevis väl till även för en till Gävle

förlagd upptagningsskola. Ej heller kunde en förläggning av skolan till

Gävle sägas innebära någon särdeles stor försämring i reseavseende för de

vid en förändring till enbart tre upptagningsskolor tillkomna områdena,

alldenstund för Örebro län och Värmlands län Gävle ej läge sä mycket

sämre till än Stockholm. I stort sett gällde detsamma även örn Skaraborgs

län. Största försämringen skulle en sådan förläggning innebära för det ej

ringa antalet elever från Stockholm med omnejd, sorn nu hade det särdeles

gynnsamt samt för eleverna från Södermanland, Östergötland och Gotland.

Till skolan å Manilla vore även utbildningen av dövstumlärare^ förlagd.

Skulle skolan komma att förläggas till Gävle eller annan stad på

längre avstånd från huvudstaden, så syntes seminariet ej lämpligen böra

bibehållas vid densamma. Detta skulle dock i sådant fall utan olägenhet

kunna förläggas till skolan i Lund.

Som av det föregående franninge funne överstyrelsen i likhet med besparingsberedningen

ur pedagogisk synpunkt en förläggning av upptagningsskolan

till en mindre stad än Stockholm lämplig och ur befolkningssynpunkt

en förläggning till Stockholm eller i dess närhet önskvärd. Med

hänsyn till båda dessa omständigheter hade också överstyrelsen vid tidigare

handläggning av detta ärende, då de ekonomiska förhållandena i landet

vörö mera gynnsamma för en nybyggnad för skolan, föreslagit skolans

förflyttning till Södertälje.

Skolans förläggning ur byggnadsekonomiska och omkostnadssynpunkter.

De nuvarande ekonomiska förhållandena hade gjort det nödvändigt

att i fråga örn dövstumundervisningens organisation och vid lösandet av

dess byggnadsfrågor taga största hänsyn till den ekonomiska sidan av

saken. Från den synpunkten hade också besparingsberedningen anvisat

riktlinjer för sådan lösning av dövstumskolornas organisation och byggnadsfrågor,

att betydande besparingar i fråga om såväl engångsutgifter

som årliga omkostnader skulle kunna göras. De av besparingsberedningen

framlagda förslagen vore av stor pedagogisk betydelse och av förhållandevis

omfattande ekonomisk räckvidd samt så nära förbundna med varandra,

att de krävde en ingående prövning. Överstyrelsen ansåge det vara

av största vikt att vid denna reorganisation av dövstumundervisningsväsendet

söka komma fram till en väl avvägd lösning av hithörande frågor,

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr %lfi. 37

liven om den ekonomiska vinsten därvid skulle till viss del inträda först

efter några år.

Frågan om förläggningen av östra distriktets upptagningsskola ägde ett

visst sammanhang med den framtida dispositionen av skolfastigheten i

Gävle. Den av överstyrelsen föreslagna förläggningen till skolan i Gävle

av skolhemmet och arbetshemmet vore avsedd som ett provisorium. Skulle

skolfastigheten i Gävle i fortsättningen ej lämpligen kunna utnyttjas för

skolhemmet och kvinnliga arbetshemmet och ej heller för annat statligt

ändamål kunna tagas i bruk, så syntes på nytt frågan om förläggning till

densamma av östra distriktets upptagningsskola böra övervägas. Om denna

fastighet åter kunde för sådant annat ändamål även i fortsättningen användas,

så syntes för östra distriktets upptagningsskola endast kunna

komma i fråga ombyggnad eller också nybyggnad på annan ort.

Innan beslut fattats örn användningen av Gävleskolans lokaler, syntes

ingen mera omfattande restaurering av Manillaskolan böra vidtagas utan

endast oundgängligen nödvändiga ändringar och reparationer utföras.

I anslutning till ovanstående funne skolöverstyrelsen sålunda, att frågan

örn förläggningen av östra distriktets upptagningsskola borde ytterligare

utredas och att denna utredning borde företagas i samband med

frågan örn den framtida förläggningen av skolhemmet och arbetshemmet

och dispositionen av skolfastigheten i Gävle.

Vänersborg.

Elevantalet i döv stumskolorna.

Antalet elever i dövstumskolorna har, sedan staten övertog dövstumundervisningsväsendet,

varit följande:

1938/39

1939/40

1940/41

1941/42

U pptag ning s skolor:

Manilla.........

105

101

104

91

Lund..........

82

78

78

72

Vänersborg.......

70

84

64

81

Härnösand.......

109

112

87

102

Summa

366

375

333

346

Specialskolor:

Örebro..........

95

91

82

93

Gävle..........

57

60

49

56

Summa

152

151

131

149

Fortsättning sskolor:

Växjö (flickor).....

21

39

36

76

Vänersborg (gossar) . .

62

90

104

1171

Gävle..........

7

13

11

4

Broby .........

13

23

27

29

Summa

103

165

178

226

Summa summarum

621

691

642

721

1 Härny (> från Gävle.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 2/f6.

Elevintagning sker vartannat år. År 1939 intogos 82 elever, år 1941 intogos

100 elever. Elevintagningen beräknas framdeles icke komma att överstiga

115.

Besparingsbe redningens förslag.

Besparingsberedningen har, såsom förut framhållits, föreslagit, dels att

upptagningsskolan i Vänersborg måtte nedläggas, dels ock att åtgärder

måtte vidtagas i syfte att elevantalet i upptagningsskolornas särskilda klasser

i genomsnitt skulle komma att uppgå till de i gällande stadga för dövstumundervisningsväsendet

för olika fall angivna.

Såväl med hänsyn till undervisningens behov som till ekonomiska synpunkter

syntes elevantalet i en upptagningsskola böra uppgå till 120 å

130 elever.

För läsåret 1940—1941 uppginge elevantalet vid upptagningsskolorna

till sammanlagt 333, nämligen till å Manilla 104, i Lund 78, i Vänersborg

64 och i Härnösand 87.

Utvecklingen syntes successivt tendera mot en sänkning av antalet dövstumskolpliktiga

barn.

Med hänsyn till det sålunda anförda ville besparingsberedningen föreslå,

att åtgärder vidtoges för nedläggning av en av upptagningsskolorna.

Av flera orsaker — bland annat med hänsyn till successivt ökat lokalbehov

för fortsättningsskolan i Vänersborg — syntes i första hand upptagningsskolan

därstädes böra ifrågakomma till indragning. En omreglering

av dövstumskoldistrikten syntes därvid böra vidtagas.

Genom en dylik omorganisation syntes en inbesparing av fyra å fem

undervisningsavdelningar vid upptagningsskolorna kunna vinnas. Den

ekonomiska besparingen härav syntes komma att belöpa på omkring

30,000 kronor om året.

Av den inom besparingsberedningen vidtagna utredningen inhämtas

bland annat.

Därest en indragning av en av upptagningsskolorna skulle ske, syntes

härtill av flera orsaker i första hand böra ifrågakomma upptagningsskolan

i Vänersborg.

Vid en indragning av denna upptagningsskola syntes de dövstumma

barnen från det nuvarande västra dövstumskoldistriktet böra fördelas mellan

upptagningsskolorna å Manilla och i Lund. Därest såsom ifrågasatts i

annat sammanhang dövstumskolbyggnaden å Manilla tills vidare kunde

disponeras för sitt ändamål, syntes utan svårighet omkring en tredjedel

eller mera av det nuvarande elevantalet vid upptagningsskolan i Vänersborg

kunna hänvisas till Manillaskolan. En viss förskjutning av elever från

Manillaskolan till den nya dövstumskolan i Härnösand syntes vidare vid

behov kunna ske. De övriga eleverna från Vänersborg skulle hänvisas till

dövstumskolan i Lund. Om, såsom chefen för ecklesiastikdepartementet

redan ifrågasatt, vid denna skola externering av barnen skulle anordnas i

större utsträckning än hittills, syntes på grund härav det för denna skola

föreslagna byggnadsprogrammet icke behöva nämnvärt utökas. Några nya

lärosalar syntes behöva anordnas.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition Nr 2^6.

Till stöd för ett nedläggande av just upptagningsskolan i Vänersborg

kunde följande framhållas.

Upptagningsskolan och fortsättningsskolan därstädes stöde under ledning

av en och samma rektor. Då elevantalet i och med fortsättningsskolans

utbyggande bomme att ytterligare stiga, syntes man kunna anse,

att fortsättningsskolan och upptagningsskolan tillsammans utgjorde en för

stor uppgift för en rektor. Det syntes också kunna ifrågasättas, huruvida

en upptagningsskola och en fortsättningsskola för dövstumma lämpligen

borde ledas av samma person. De båda skolformerna hade skilda mål och

skilda verksamhetssätt. Ledaren av fortsättningsskolan måste ägna mycken

tid och uppmärksamhet åt frågor om arbetsanskaffning och försäljning

av skolans saluvärdiga produktion samt åt elevernas speciella utbildningsproblem

och framtida anställningsförhållanden. Fortsättningsskolans stora

betydelse syntes närmast böra föranleda till, att den organiserades såsom

självständig anstalt.

Under närmaste tiden skulle vissa örn- och tillbyggnadsarbeten företagas

å dövstumskolan i Vänersborg. Dessa arbeten berörde i huvudsak endast

fortsättningsskolans lokaler. En betydande brist på elevbostäder bomme

emellertid alltjämt att föreligga. Staten finge sålunda hyra vissa bostadslokaler

för omkring 10,000 kronor för år. Det syntes sannolikt, att

kostnaderna för de framtida byggnadsarbeten, som genom ett nedläggande

av upptagningsskolan i Vänersborg skulle kunna undgås, överstege kostnaderna

för av nedläggandet föranledda byggnadsarbeten vid de två andra

dövstumskolorna. Omförmälda hyreskostnad av 10,000 kronor skulle i

varje fall omedelbart bortfalla.

Elevantalet i klasserna vid upptagningsskolorna hölles för närvarande

i stor utsträckning icke vid de i gällande stadga för olika fall angivna, i

huvudsak beroende på att antalet barn i varje särskilt dövstumskoldistrikt

icke alltid vid intagningarna läte sig lämpligt fördela på undervisningsavdelningarna.

Det syntes nödvändigt att vid elevintagningarna samarbete

ägde runi mellan de olika upptagningsskolorna, så att en tillräcklig utjämning

av elevmaterialet mellan skolorna skedde. Den omständigheten, att

ett barn vore hemmahörande inom ett dövstumskoldistrikt finge självfallet

icke hindra att barnet hänvisades till ett annat distrikts skola, örn detta

vore påkallat för att erhålla en fördelning av barnen på så litet antal klasser

som möjligt. En särskild föreskrift härom samt örn rektorernas skyldighet

att i förevarande avseende samarbeta syntes böra intagas i stadgan

för dövstumundervisningsväsendet. Kontrollen borde självfallet handhavas

av skolöverstyrelsen.

Remissyttranden m. m.

Av dövstumskolstyrelserna har endast styrelsen för dövstumskolorna i

Vänersborg motsatt sig besparingsberedningens förslag örn nedläggande

av upptagningsskolan i Vänersborg. Styrelsen har härutinnan anfört bland

annat.

Utginge man från besparingsberedningens antagande, att dövstumfrekvensen

permanent vore i nedgående, och att upptagningsskolornas antal

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr %6.

i anledning därav borde minskas till tre, och ville man därjämte så långt

möjligt nedbringa kostnaderna för dövstumundervisningen och jämväl

ordna undervisningen på det för de dövstumma fördelaktigaste sättet,

U/U iföl ni*got tvivel om, att upptagningsskolan i Vänersborg borde

bibehållas och upptagningsskolan å Manilla nedläggas. Då besparingsberedningen

ansett sig framför en fullständig nybyggnad böra förorda en

ombyggnad av Manilla, syntes besparingsberedningen icke ha tagit i beaktande

den omständigheten, att Vänersborgs upptagningsskolas lokaler helt

nyligen genomgått en grundlig renovering och att dessa lokaler i alla avseenden

fyllde rimliga anspråk i fråga örn lämplighet som skola. De stora

kostnader, som här vore nedlagda, skulle vara bortkastade, om dessa lokaler

såsom besparingsberedningen föresloge skulle omändras till elevbostäder

at fortsättningsskolans lärjungar.

I motsats till besparingsberedningens betänkligheter beträffande anordnandet

av upptagningsskola och fortsättningsskola i samma stad och uneler

samma ledning hade erfarenheten vid Vänersborgs dövstumskolor givit

vid handen, att denna anordning vore synnerligen välbetänkt både ur

pedagogisk och ekonomisk synpunkt. De hittillsvarande resultaten hade

varit de bästa. Någon anledning till kritik av skolornas skötsel i något

avseende hade icke förekommit. För eleverna hade det varit till stort gagn,

att de redan i upptagningsskolan genom att taga del i arbetet vid fortsättningsskolan

under yrkeskunnig ledning blivit i tillfälle att orientera sig

beträffande yrkesvalet. Det hade icke heller förekommit i något fall att

dessa elever, sedan de kommit till fortsättningsskolan, bytt yrke, vilket

däremot vore högst vanligt bland de elever, som komme från övriga upptagningsskolor.

Något klagomål från nuvarande rektor att arbetet vid skolorna skulle

vara för betungande hade icke anförts, och ej heller hade det kunnat påvisas,

att han icke varit i stand att sköta detsamma i dess nuvarande omfattning,

ehuru anordningarna vid fortsättningsskolan under de senare åren

varit synnerligen provisoriska. Givet vore att den inre organisationen vid

en dylik större skola måste anpassas efter andra förhållanden än vid de

mindre skolorna. Det vore sålunda nödvändigt att densamma tillerkändes

mera skrivhjälp för arbetet på expeditionen. Även vaktmästaregöromålen

syntes kräva två personer vid en skola av denna storleksordning. Men

dessa befattningar komme även att bli behövliga örn de nuvarande institutionerna

i Vänersborg uppdelades på två skilda skolor.

Besparingsberedningens förslag att indraga Vänersborgs upptagningsskola,

vars lokaler vore så gott som nyreparerade och fullt moderna, samt

förslaget att omändra dessa lokaler till elevbostäder för fortsättningsskolan

därstädes, syntes illa överensstämma med syftet att åstadkomma besparing.

Någon utredning beträffande lämpligheten av en dylik förändring

av upptagningsskolans lokaler eller kostnadsberäkning härför förelåge icke

i besparingsberedningens förslag. Skulle förslaget genomföras, komme det

säkerligen att draga icke obetydliga kostnader, utan att de ifrågavarande

lokalerna bleve helt utnyttjade.

Skolöverstyrelsen har tillstyrkt besparingsberedningens förslag om nedläggande

av upptagningsskolan i Vänersborg men förordat, att nedläg
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. May.ts proposition Nr 246.

gandet uppskötes intill den tid, då erforderliga lokaler vid upptagningsskolorna

i östra och södra dövstumskoldistrikten hunnit iordningställas saint

ytterligare avgång av icke parallella klasser underlättade elevernas inplacering

i de kvarvarande upptagningsskolorna.

Elevantalet i de nuvarande upptagningsskolorna, särskilt i Vänersborg

och Lund, måste såväl med hänsyn till pedagogiska som ekonomiska skäl

betraktas som alltför ringa. Eleverna i en upptagningsskola borde uppdelas

i grupper efter begåvning, varvid ur undervisningssynpunkt det givetvis

vore fördelaktigare ju flera grupper som erhölles. Det hade från dövstumlärarhåll

upprepade gånger framförts som önskemål att få skolorna så organiserade,

att en delning av intagningsklasserna i tre grupper vid vardera

skolan bleve möjlig. Härigenom erhölles ett med hänsyn till begåvning och

förmåga att följa undervisningen relativt homogent elevmaterial. Enligt

stadgan för dövstumundervisningen borde antalet lärjungar i varje undervisningsgrupp

ej överstiga, vid upptagningsskola, i A- och B-grupp 10

och i C-grupp 8 elever. Elevantalet i en klass med fulltaliga A-, B- och Cgrupper

skulle sålunda utgöra 28. Ur ekonomiska synpunkter vore det av

betydelse, att klasserna bleve fulltaliga, vilket för närvarande vid dövstumskolorna

ej alltid vore fallet. Det borde härtill också anmärkas, att det ur

undervisningssynpunkt måste betraktas som fördelaktigare, att klassernas

elevmaterial vore intellektuellt jämbördigt, än att antalet elever i klasserna

vore ringa.

Dövstumskolornas elevantal hade under senare år varit i konstant nedgång.

Den allmänna nativiteten hade sedan 1936 varit i stigande, en tendens,

som alltjämt vore märkbar. Man kunde förvänta, att antalet dövstumma

barn komme att ökas i motsvarande grad, och att följaktligen

intagningsklasserna 1943, 1945 och 1947 komme att visa en successiv ökning

jämfört med åren 1939 och 1941. Även örn en viss sådan ökning av

de dövstumma lärjungarnas antal av nämnda skäl vore tänkbar, borde den

dock icke överskattas. Dövstumfrekvensen läte sig nämligen svårligen fastställas

i förväg, då för den så många omständigheter vore relevanta. Man

hade visserligen anledning förvänta, att den allmänna standardhöjningen genom

förbättrade hygieniska och vårdmöjligheter skalle bidraga att minska

dövstumfrekvensen. Å andra sidan finge man ej glömma, att en stor del av

de dövstumma fått sitt lyte i arv.

Även örn under de närmaste åren antalet dövstumma ökades, framträdde

emellertid behovet av en uppdelning av upptagningseleverna på tre i stället

för fyra skolor. De båda senaste intagningsgrupperna hade utgjort 1939

82 elever och 1941 100 elever. Örn man räknade med en stegring av antalet

elever i intagningsklasser under de närmaste åren med cirka 15 procent,

komme man till ett elevantal per intagning av 115 och på 4 intagningar till

ett elevantal av 460 på alla barndomsskolor häri inberäknat skolhemmet.

Av dessa 460 elever kumle minst 100 beräknas till Örebro och minst 40 till

skolhemmet, varpå återstode 320 att delas på 3 upptagningsskolor. Dessa

komme då att vardera erhålla en ur ekonomisk och pedagogisk synpunkt

lämplig klassindelning elier ett elevantal av mellan 100 och 110.

Också med hänsyn lagen till anskaffande av undervisningsmateriel för

dövstumundervisningen innebure en begränsning av antalet upptagningsskolor

cn fördel.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition Nr £46.

Därest en indragning av en av upptagningsskolorna skulle ske, hade det

synts besparingsberedningen, att i första hand upptagningsskolan i Vänersborg

borde komma i fräga. Styrelserna för dövstumskolorna å Manilla, i

Gävle, Lund och Härnösand hade instämt i detta förslag. Överstyrelsen

funne starka skäl tala för besparingsberedningens förslag. Vanersborgsskolan

vore den upptagningsskola, som för närvarande hade det minsta elevantalet.

Då det ur geografisk och befolkningssynpunkt måste synas lämpligt

bibehålla skolorna i Lund och Härnösand, skulle tvekan möjligen kunna

råda om vilken av skolorna i Vänersborg och å Manilla som borde nedläggas.

Härvid borde först framhållas, att Manillaskolan läge i en betydligt

folkrikare del av landet än Vänersborgsskolan. En mycket stor del av Manillaskolans

elever (40 procent) vore bosatta i Stockholm och dess närmaste

omgivningar.

En indragning av Manillaskolan skulle medföra att till Vänersborgsskolan

skulle koncentreras en alltför stor del av dövstumundervisningsväsendet

och detta under en och samma ledare. Eortsättningsskolan hade ett stort

elevantal. Den vore en anstalt i vardande och en anstalt av helt annan art

än upptagningsskolan. Dövstumundervisningen vore svårare och mera krävande

än de flesta undervisningsgrenar. Ständigt uppstode aktuella undervisningsproblem.

Skolans rektor, som i första hand borde vara pedagogisk

ledare, borde äga tid och kraft att ägna sig åt de speciella undervisnings-,

uppfostras- och utbildningsspörsmålen. Skolan hade för sitt inre liv och

sin utveckling ett mycket stort behov av rektorns initiativförmåga. Detta

gällde för varje dövstumskola, men det gällde i särskilt hög grad för fortsättningsskolan,

där den teoretiska undervisningen i stort sett vore oprövad,

där bristen på läroböcker vore kännbar och där såväl pedagogiska problem

som yrkesutbildningsproblem säkerligen funnes.

Upptagningsskolans lokaler skulle säkerligen utan större svårighet kunna

apteras till lämpligt elevhem för fortsättningsskolan. För närvarande bodde

de flesta av fortsättningsskolans lärjungar i särskilda därtill förhyrda lokaler,

en anordning, som styrelsen för västra distriktets dövstumskolor

blott betraktat som provisorisk. Upptagningsskolans internat hade nu enligt

uppgift från rektor cirka 80 elever, varjämte utrymmen ytterligare

funnes att utnyttja. I fortsättningsskolans lokaler funnes för närvarande

bostad för blott 8 elever. Cirka 90 av fortsättningsskolans elever skulle

tydligen genom upptagningsskolans indragning omedelbart och utan kostnader

för ändringar kunna å skolan beredas bostad, varför det blott skulle

gälla att skaffa utrymme åt en återstod av cirka 30 elever. Det syntes finnas

goda möjligheter att även utan större kostnader förvandla några av de

nuvarande klassrummen till sovsalar för detta antal. Sådana förändringar

av lokalerna syntes senare böra vidtagas, att de blevo mera lämpade för sitt

ändamål som elevhem för fortsättningsskolelever vid dövstumskola.

I en till skolöverstyrelsen ingiven framställning från drätselkammaren

i Vänersborg hade bland annat framhållits, att staden genom ett nedläggande

av upptagningsskolan skulle tillfogas en kännbar ekonomisk förlust,

då staden härigenom skulle berövas en del av sitt skatteunderlag: förlusten

hade uppskattats till omkring 1,000 skattekronor eller en skatteintäkt av

10,000 kronor genom beräknad nedgång i lärarinne!’ från omkring 284,000

kronor till omkring 166,000 kronor pr år. Med anledning härav ville överstyrelsen

betona, att staden komme att av personal- och lärarlöner vid fort
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition Nr 21,6.

sättningsskolan erhålla större skatteintäkt än staden erhållit från personalen

vid skolan före statsövertagandet av dövstumundervisningsväsendet. Jämförelse

borde nämligen härvid icke göras mellan nuvarande förhållanden

och eventuellt av indragning förorsakade sådana utan mellan förhållandena

före år 1938 och de efter indragningen inträdande.

I fråga om genomförandet av den ovan nämnda indragningsåtgärden

hade överstyrelsen funnit, att några större svårigheter att placera de nu i

upptagningsskolan i Vänersborg intagna eleverna ej syntes föreligga. Huvudsakligen

borde de enligt besparingsberedningens förslag fördelas mellan

skolorna å Manilla och i Lund, samtidigt som en viss förskjutning av elever

från Manilla till Härnösandsskolan skulle kunna ske. Överstyrelsen funne

denna anordning välbetänkt. Den nya Härnösandsskolan borde kunna taga

emot en del elever från östra distriktets nordliga delar. Enligt uppgift av

rektor i Härnösand kunde ett visst antal utan personalökningar inplaceras

i förefintliga arbets-, skolköks-, gymnastik- och kindergartengrupper. Efter

vissa omplaceringar skulle av Vänersborgsskolans klasser läsåret 1942—

1943 kvarstå 6 avdelningar att överflytta, lämpligen 4 till Lund och 2 till

Manilla. Skolorna i Lund och å Manilla skulle då kunna båda komma upp

till ett elevantal av cirka 110. Å Manilla syntes dessa klasser kunna ingå i

nuvarande arbets-, skolköks-, gymnastik- och kindergartensgrupper, utan

att ny personal behövde anställas. Likaså syntes, under förutsättning av

att härför erforderliga lärare i kunskapsämne anställdes vid skolan utan

några personalökningar i övrigt, skolan i Lund kunna mottaga de föreslagna

4 avdelningarna från Vänersborg, även om därvid några svårigheter

skulle uppstå vid ordnandet av flickornas slöjdundervisning. Beträffande de

lokala möjligheterna för förflyttningarna i fråga, ville överstyrelsen nämna,

att Lundaskolan, som för närvarande vore ordnad som interexternat, lätt

borde kunna taga emot det beräknade antalet elever, om blott lärosalar för

de 4 avdelningarna kunde uppbringas. Manillaskolan åter borde, antingen

den bomme att ligga kvar på Manilla och restaurerades, vilket bomme att

medföra ökade utrymmen, eller nybyggnad för skolan beslutades, äga tillräckligt

med plats även för de tillkommande eleverna.

I fråga om den lämpligaste tidpunkten att genomföra ifrågavarande reform

hade överstyrelsen funnit anledning till viss tvekan. Besparingsberedningen

syntes ha avsett en omedelbar indragning av Vänersborgsskolan.

Mot en omedelbar indragning reste sig emellertid vissa betänkligheter.

Främst måste erinras om att skolorna i Lund och å Manilla för närvarande

ej ägde tillfredsställande lokalutrymmen för att kunna taga emot Vänersborgseleverna.

Å Manilla syntes man visserligen genom att taga i bruk vissa

till personal uthyrda bostäder provisoriskt kunna vinna utrymmen för såväl

lärosalar som sovrum åt ytterligare cirka 30 elever, under förutsättning att

kraven på lokalernas standard sattes lägre än vad annars brukade vara

fallet. Å andra sidan syntes det överstyrelsen mindre lämpligt att, innan

det ännu fastställts, huruvida östra distriktets dövstumskola .skulle kvarligga

på Djurgården eller ej, dit överföra ytterligare ett antal elever och för

deras inplacering vidtaga provisoriska åtgärder.

Vid skolan i Lund åter syntes det knappast möjligt att redan höstterminen

1942 emottaga de från Vänersborg kommande eleverna, vilka kunde

beräknas till ett antal av närmare 40. Visserligen kunde skolan — som

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr ?Jfi.

vore ordnad som interexternat — tänkas genom externering av flertalet av

de överflyttade eleverna sörja för bostäder åt dem. Däremot syntes det

icke möjligt att inom nuvarande byggnader bereda utrymmen till lärosalar

för de tillkommande klasserna.

Mot en omedelbar indragning av Vänersborgs upptagningsskola oell för

ett uppskjutande av reformen någon tid talade ytterligare, att en indragning

av skolan skulle medföra transport av flera ordinarie befattningshavare

till annan ort. Under närmaste femårsperiod hunne 3 äldre befattningshavare,

2 ämneslärare samt 1 sjuksköterska avgå med pension och förflyttningen

av dessa tjänsteinnehavare undvekes. Givetvis borde i så fall under

tiden ej några tjänster vid skolan tillsättas med ordinarie innehavare. Vidare

finge år 1946 upptagningsskolan i Vänersborg med de övriga upptagningsskolorna

parallella klasser, vilket komme att underlätta inplaceringen

av Vänersborgseleverna i då förefintliga klasser vid de skolor, till vilka de

komme att förflyttas.

Enligt av skolöverstyrelsen framlagda beräkningar, beträffande vilka

torde få hänvisas till handlingarna, skulle genom nedläggande av upptagningsskolan

i Vänersborg uppstå en årlig besparing i fråga om lönekostnader

av i runt tal 36,000 kronor för de första åren och därefter 48,000 kronor.

Överstyrelsen har därvid räknat dels med en omedelbar indragning av

en ordinarie och två extra ordinarie lärare i kunskapsämne, en ordinarie

handarbetslärarinna, en ordinarie sjuksköterska och en eldare samt 5 veckotimmars

skolköksundervisning, dels ock efter några år med indragning av

ytterligare en ordinarie lärare i kunskapsämne.

Statskontoret har funnit avgörande skäl tala för ett nedläggande av

Manillaskolan.

Av den förebragta utredningen syntes obestridligt, att av såväl ekonomiska

som pedagogiska skäl ett nedläggande av en av landets fyra upptagningsskolor

för dövstumma måste anses vara påkallat. Statskontoret

biträdde därför förslaget örn en sådan rationalisering av dövstumundervisningsväsendet.

Vidkommande frågan om vilken skola, som lämpligen borde

nedläggas, delade statskontoret överstyrelsens uppfattning, att skolorna i

Lund och Härnösand borde bibehållas. Valet skulle således stå mellan skolorna

å Manilla och i Vänersborg.

För ett nedläggande av skolan i Vänersborg hade onekligen en del skäl

anförts, till vilka viss hänsyn måste tagas vid bedömandet av ifrågavarande

spörsmål. Främst syntes väl därvid böra beaktas läget ur befolkningssynpunkt.

Statskontoret ville icke bestrida, att ur denna synpunkt förläggning

av en upptagningsskola till trakten av Stockholm vore motiverad''.

Enbart detta skäl kunde emellertid icke anses tillräckligt vägande, därest

ekonomiska synpunkter talade för en annan lösning av problemet. Ej heller

de av besparingsberedningen och överstyrelsen i övrigt anförda motiven

för ett nedläggande av Vänersborgsskolan vore enligt statskontorets mening

av beskaffenhet att böra ändra ämbetsverkets uppfattning, att de ekonomiska

synpunkterna måste tillmätas avgörande betydelse. Det borde nära
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition Nr Saligen

uppmärksammas, att, därest upptagningsskolan och fortsättningsskolan

tillsammans skulle anses utgöra en för stor uppgift för en rektor, eller

skolorna icke lämpligen borde omedelbart ledas av samma person, möjligheter

syntes föreligga att åt en verkstadschef uppdraga den närmaste tillsynen

över fortsättningsskolan.

Till de beräknade engångsutgifterna för Manillaskolan skulle vid ett nedläggande

av upptagningsskolan i Vänersborg komma utgifter för erforderliga

omändringsarbeten av sistnämnda skolas lokaler, vilka skulle inredas

till elevhem för fortsättningsskolans elever. Beträffande sistnämnda kostnader

förelåge inga beräkningar. Vid bibehållande av Vänersborgsskolan och

nedläggande av skolan å Manilla skulle engångsutgifterna inskränka sig till

i runt tal 330,000 kronor, utgörande beräknad kostnad för elevhem i Vänersborg.

Enligt båda alternativen skulle tillkomma vissa kostnader för

fortsättningsskolan i Vänersborg och för tillgodoseende av ökat behov av

lokaler vid skolan i Lund. Nedläggandet av Manillaskolan skulle således

redan beträffande engångskostnaderna ställa sig icke obetydligt gynnsammare

än ett nedläggande av upptagningsskolan i Vänersborg.

Vidkommande de årliga besparingarna vid en indragning av Vänersborgsskolan

hade dessa av överstyrelsen beräknats till i runt tal 36,000 kronor

de första åren efter nedläggandet och därefter 48,000 kronor. Häremot borde

ställas besparingarna, för den händelse Manillaskolan nedlades. Några beräkningar

beträffande storleken av dessa besparingar hade icke förebragts.

I betraktande av personaluppsättningen vid skolan syntes de emellertid

kunna uppskattas till bortåt 100,000 kronor årligen.

Vid ett övervägande nr ekonomiska synpunkter syntes således tvekan

icke kunna råda därom, att ett nedläggande av Manillaskolan vore att förorda

framför nedläggandet av upptagningsskolan i Vänersborg. Härför talade

även — något som framhållits i alla föreliggande yttranden — bestämda

fördelar i pedagogiskt hänseende. I detta sammanhang borde jämväl

bringas i erinran, att riksdagens revisorer i sin till 1042 års riksdag avgivna

berättelse framhållit önskvärdheten av att ämbetsverk och institutioner

icke onödigtvis förlädes till Stockholm.

Emot en indragning av Manillaskolan hade — förutom befolkningssynpunkten

— från lärarkollegiet vid och styrelsen för skolan uttalats, att väsentligt

ökade kostnader skulle uppstå för elevernas resor, att erfarenheterna

från Danmark och Norge gåve vid handen, att, därest huvudstaden

berövades barndomsskolor för dövstumma, privatskolor upprättades, vilka

så småningom gjorde anspråk på kommunalt och statligt stöd, samt att

dövstumlärarseminariets förflyttning från Stockholm vore förenat med väsentliga

olägenheter.

Med anledning härav finge statskontoret framhålla, att, även örn något

ökade resekostnader skulle bliva följden av Manillaskolans nedläggande,

detta med hänsyn till de beräknade besparingarnas storlek icke kunde tillmätas

större betydelse. Såsom uttalats av styrelsen för specialskolan i Örebro,

syntes risken för att privatskolor skulle komma att inriittas i Stockholm

vara ringa, och i värjo fall syntes uppenbart, att, därest statsmakterna

i besparingssyfte skulle nedlägga Manillaskolan, möjligheterna att

erhålla bidrag av statsmedel till privatskola för dövstumma i Stockholm

måste vara helt uteslutna. Vad anginge dövstumlärarseminariet, syntes det
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 2Jf6.

samma, såsom även överstyrelsen framhållit, utan olägenhet kunna förläggas

till Lund.

Under åberopande av vad som sålunda anförts finge statskontoret uttala,

att ämbetsverket funnit avgörande skäl tala för ett nedläggande av

Manillaskolan. Vidkommande tidpunkten för nedläggandet bleve denna givetvis

beroende av möjligheterna att vid de andra upptagningsskolorna

mottaga eleverna från Manilla. Ett överförande till Härnösand och Vänersborg

av åtminstone några klasser syntes dock eventuellt vara möjligt redan

från och med nästa budgetår. Vid elevernas fördelning på de tre bestående

upptagningsskolorna borde beaktas besparingsberedningens förslag

örn samarbete mellan skolorna, så att den ur pedagogiska synpunkter lämpligaste

fördelningen vunnes utan hänsyn till distriktsindelningen.

Såsom av statskontorets utlåtande framgår har statskontoret uppskattat

de årliga besparingarna vid en indragning av Manillaskolan till bortåt

100,000 kronor. Härvid torde statskontoret utgått från vissa av styrelsen

för dövstumskolorna i Vänersborg i skrivelse den 9 december 1941 framlagda

beräkningar. Enligt dessa beräkningar skulle, om Manillaskolans elever uppdelades

mellan upptagningsskolorna i Härnösand, Lund och Vänersborg,

de årliga besparingarna uppgå till i runt tal 100,000 kronor. Därvid har

följande personal beräknats kunna indragas, nämligen en rektor, två ordinarie

och en extra ordinarie lärare i kunskapsämne, en ordinarie gymnastiklärarinna,

en ordinarie skolköks- och kindergartenlärarinna, två ordinarie

och en extra ordinarie arbetslärare, en ordinarie slöjdlärarinna, en ordinarie

husmoder, en ordinarie vaktmästare, en värmeledningsskötare, en eldare

och reparatör samt en gårdskarl. Därutöver skulle vissa timlärar- och arvodesbefattningar

kunna indragas, varigenom de årliga besparingarna i löner

syntes så småningom komma att överstiga 100,000 kronor. I samband

med framläggandet av nämnda beräkningar har styrelsen framhållit, att

vid en eventuell indragning av upptagningsskolan i Vänersborg syntes man

icke såsom skolöverstyrelsen gjort kunna räkna med indragning av en sjuksköterskebefattning

och en eldarebefattning vid skolan.

Skolöverstyrelsen har, i anledning av vad statskontoret anfört rörande

nedläggande av dövstumskolan å Manilla, efter samråd med inspektören för

dövstumundervisningen yttrat följande.

Det av statskontoret framförda förslaget syntes innebära, att eleverna

å Manilla skulle fördelas på skolorna i Härnösand, Lund och Vänersborg.

Därvid syntes statskontoret ha räknat med att den sistnämnda skolan skulle

mottaga flertalet av eleverna från Manilla.

Överstyrelsen ville icke bestrida, att ett bifall till statskontorets förslag

skulle innebära ekonomiska fördelar för statsverket. Byggandet av erforderliga

nya lokaler i Vänersborg syntes ställa sig billigare än iordningställande

av fastigheten å Manilla eller nybyggnad av skolan å annan ort. Dessutom

skulle årliga besparingar uppstå på grund av skillnaden i löner och

omkostnader för en skola i Stockholm och i Vänersborg. Likartade bespa
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2Jt6.

ringar skulle emellertid uppstå, om skolan å Manilla flyttade in i de av dövstumskolan

i Gävle nu utnyttjade lokalerna och upptagningsskolan i Vänersborg

nedlades. Vid sina besparingskalkyler syntes statskontoret endast ha

tagit hänsyn till den ena av de därigenom uppkomna besparingarna.

Överstyrelsen ville emellertid erinra om att därest skolan å Manilla nedlades

och flertalet av dess elever hänvisades till upptagningsskolan i Vänersborg

eller örn den förflyttades till Gävle detta medförde betydande olägenheter.

I båda fallen uppstode ökade svårigheter för kontakten mellan barnen

och deras föräldrar. I all synnerhet måste förläggningen av undervisningen

för elever inom nuvarande östra dövstumskoldistriktets upptagningsskola

till Vänersborg, 440 kilometers järnvägsresa från distriktets befolkningscentrum,

väcka betänkligheter.

Skulle emellertid ett nedläggande av upptagningsskolan å Manilla beslutas,

borde dövstumlärarseminariet förläggas till Lund.

Som överstyrelsen tidigare framhållit, vore det för närvarande icke möjligt,

att vid dövstumskolan i Lund mottaga det ökade elevantal, som ett

nedläggande av en upptagningsskola skulle medföra. Nya lärosalar måste

anskaffas antingen genom till- eller ombyggnad. Det kunde också ifrågasättas,

huruvida Vänersborgs upptagningsskola skulle kunna redan till hösten

mottaga ett stort tillskott nya elever. Det syntes även för upptagningsskolan

i Härnösand uppstå svårigheter att utöka elevantalet, innan den beslutade

nya skolbyggnaden där hunnit uppföras. Av dessa skäl syntes det

överstyrelsen icke tillrådligt att nedlägga en upptagningsskola redan innevarande

år. Under sådana förhållanden förelåge icke några tvingande skäl

att redan nu avgöra frågan örn ett eventuellt nedläggande av upptagningsskolan

å Manilla. Frågan örn vilken av upptagningsskolorna som skulle nedläggas

samt örn förläggningen av östra distriktets upptagningsskola, därest

denna icke komme att nedläggas, borde göras till föremål för ytterligare utredning,

innan ett definitivt avgörande träffades.

I anslutning till vad ovan anförts finge överstyrelsen sålunda hemställa,

att statskontorets förslag örn nedläggandet av upptagningsskolan å Manilla

icke för närvarande skulle föranleda någon annan åtgärd än att frågan utreddes

i samband med byggnadsfrågorna för dövstumskolorna i Lund, Vänersborg

och Gävle.

Av den verkställda utredningen framgår, att antalet elever i upptagningsskolorna

för närvarande är och inom överskådlig framtid kan antagas

förbliva så lågt, att det icke kan anses vare sig ur ekonomisk synpunkt

försvarligt eller pedagogiskt motiverat att upprätthålla mer än tre sådana

skolor. I likhet med besparingsberedningen, skolöverstyrelsen och statskontoret

förordar jag därför, att en av de nuvarande fyra upptagningsskolorna

nedlägges.

Skolöverstyrelsen har instämt i besparingsberedningens uttalande, att av

upptagningsskolorna Vänersborgsskolan vore den, som närmast borde komma

i fråga för nedläggande. För denna mening ha åberopats geografiska

skäl och befolkningens fördelning inom landet. Vidare har ifrågasatts, huruvida

både upptagningsskolan och fortsättningsskolan i Vänersborg i

framtiden, då båda skolorna beräknades få ökat elevantal, lämpligen kun
-

Dep&rte
mentschefen.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition Nr 246.

de såsom hittills förbliva samorganiserade och ställda under en och samme

rektors ledning. Slutligen har framhållits, att rådande behov av bostäder

åt flertalet av fortsättningsskolans elever skulle kunna utan kostnader för

nybyggnad tillgodoses, om upptagningsskolans lokaler finge disponeras

som elevhem.

Statskontoret företräder däremot uppfattningen, att i stället upptagningsskolan

på Manilla skall nedläggas. Visserligen finner ämbetsverket befolkningsförhållandena

tala för bibehållande av en upptagningsskola i

Stockholmstrakten men anser detta icke böra tillmätas utslagsgivande betydelse,

då enligt ämbetsverkets mening starka ekonomiska skäl för ett avgörande

i motsatt riktning föreligga. Statskontoret har beräknat, att kostnaderna

dels för behövliga byggnadsarbeten för Manillaskolan, dels ock

för skolans fortsatta verksamhet komma att väsentligt överstiga de motsvarande

kostnader, som uppkomma, därest upptagningsskolan i Vänersborg

i stället bibehålies. Statskontoret har — med påpekande av möjligheten

att bereda rektor biträde med skolornas ledning — förklarat sig icke

anse hinder föreligga för att upptagningsskolan i Vänersborg förblir ställd

under samma ledning som fortsättningsskolan därstädes.

Vid bedömandet, vilken upptagningsskola, som bör nedläggas, synas

skolorna i Härnösand och Lund utan vidare böra lämnas ur räkningen, varför

valet måste stå mellan skolorna i Vänersborg och på Manilla. Vilkendera

av dessa två skolor, som än väljes för nedläggande, kan vägande skäl åberopas

för åtgärden. Skulle de beräkningar rörande årliga besparingar vid

ett nedläggande av Manillaskolan, på vilka statskontoret grundat sitt förslag,

visa sig riktiga, bör enligt min mening detta alternativ föredragas.

Det kan dock för närvarande icke anses klarlagt, huruvida dessa beräkningar

äro hållbara. Men även örn de upptagas med försiktighet, synes

dock den av statskontoret föreslagna lösningen ställa sig ekonomiskt fördelaktigare

än det alternativ, skolöverstyrelsen förordat, därest detta senare

anses innebära, att någon flyttning av Manillaskolan icke skall förekomma.

Särskilt markerad blir skillnaden ur besparingssynpunkt, örn den ekonomiskt

fördelaktiga samorganisationen mellan upptagnings- och fortsättningsskolorna

i Vänersborg anses kunna för framtiden bibehållas. — Ur pedagogisk

synpunkt, slutligen, finner jag det föga lämpligt, att en skola för dövstumma

ligger inom en storstad, såsom nu är fallet med Manillaskolan. En

förläggning till ett mindre samhälle vore ur denna synpunkt avgjort att

föredraga.

Enligt min mening tala i vart fall så starka skäl till förmån för ett nedläggande

av Manillaskolan, att denna lösning icke bör avböjas utan en

mera ingående utredning än den som hittills förebragts beträffande de ekonomiska

konsekvenser man har att räkna med, örn detta alternativ väljes.

Dessa konsekvenser kunna i sin tur icke klarläggas, förrän den av skol
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Marits proposition Nr 24-6.

överstyrelsen diskuterade frågan om Manillaskolans förflyttande till Gävleskolans

lokaler avgjorts. Då vid bedömandet, huruvida Vänersborgs- eller

Manillaskolan bör nedläggas, vinnandet av mera väsentliga ekonomiska

fördelar måste bliva av utslagsgivande betydelse, torde i själva verket ett

val mellan de två alternativen icke kunna träffas, förrän möjligheterna att

i nämnda lokaler inrymma en upptagningsskola blivit utredda.

Såsom förut anförts, förordar jag, att de nuvarande special- och fortsättningsskolorna

i Gävle nedläggas samt att ett skolhem och två arbetshem

för utbildning och omhändertagande av sådana dövstumma, vilka äro

att hänföra till bildbara sinnesslöa, inrättas och — tillsvidare organiserade

som en enda anstalt — provisoriskt förläggas till Gävleskolans lokaler i

avbidan på en förflyttning till landet, vilken bör genomföras, så snart lämplig

förläggning kan ordnas. Att, i enlighet med en av skolöverstyrelsen och

medicinalstyrelsen skisserad lösning, för utnyttjande av Gävleskolans lokaler

låta skolhemmet och det för kvinnliga dövstumma avsedda arbetshemmet

för framtiden förbliva inrymda i dessa lokaler, fastän en förläggning

till landsbygden är att avgjort föredraga, synes icke böra komma i fråga.

Lika tydligt är emellertid, att de förhållandevis goda lokalerna i Gävle böra

komma till användning i dövstum vår den.

Av det förut anförda har även framgått, att dövstumskolbyggnaden på

Manilla är i behov av att snarast underkastas tämligen omfattande reparation

och ombyggnad samt att jämväl för specialskolan i Örebro och fortsättningsskolan

i Växjö planerats betydande örn- och tillbyggnadsarbeten.

I fråga om alla dessa tre skolor har tidigare tanken på förflyttning till Gävleskolans

lokaler varit uppe. Numera förebragt utredning, vartill jag i det

följande återkommer, har synts mig giva vid handen, att fortsättningsskolan

för flickor även för framtiden bör hava sin verksamhet förlagd till

Växjö, medan beträffande Örebroskolan en förflyttning till Gävle mycket

väl kan tänkas och skulle medföra inbesparing av byggnadskostnader.

Därest Manillaskolan gjordes till föremål för sådan flyttning, skulle emellertid,

såsom skolöverstyrelsen framhållit, också därigenom — samtidigt som

vissa olägenheter icke skulle utebliva — ekonomiska och pedagogiska föidelar

vinnas, ägnade att försvaga skälen för ett nedläggande av denna upptagningsskola.

I likhet med överstyrelsen anser jag det förhållandet, att seminariet

för dövstumlärare för närvarande är anknutet till Manillaskolan, icke

utgöra hinder för att denna skola förflyttas, enär lärarutbildningen, om den

efter flyttningen icke lämpligen skulle kunna bedrivas vid samma skola,

utan olägenhet kan förläggas till skolan i Lund. Jag erinrar också om att

1939 ärs lagtima riksdag i sin skrivelse nr 379 uttalat sig för Manillaskolans

flyttning till annan ort. Att märka iir slutligen, att material saknas för bedömande,

huruvida Gävleskolans lokaler lämpa sig lika väl för en upptagningsskola

som för en specialutbildningsanstalt sadan som Örebroskolan.

Bihang till riksdagens protokoll 19h2. 1 sami. Nr 2^6. *

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition Nr S//J.

Lokalernas beskaffenhet kan möjligen visa sig vara av utslagsgivande betydelse

vid valet mellan förflyttning av Manilla- eller Örebroskolan.

De föreliggande förhållandena, för vilka jag nu redogjort, synas mig vara

sådana, att nedläggande av Vänersborgs- eller Manillaskolan samt byggnadsarbeten

för sistnämnda skola eller Örebroskolan icke böra beslutas förrän

det blivit klart, örn och när Gävleskolans lokaler kunna bliva disponibla

för ditflyttning av annan skola samt huruvida lokalerna lämpa sig

för vilken som helst av Manilla- och Örebroskolorna. Klarhet rörande lokalernas

eventuella ledigblivande — vilket väsentligen beror av möjligheten

att finna en lämplig lantegendom för skol- och arbetshemmen — samt utredning

rörande lokalernas lämplighet för olika skolformer torde kunna

vinnas under innevarande kalenderår. I avbidan därå synes mig böra så

noggrant som möjligt beräknas dels kostnaderna för erforderliga byggnadsarbeten

för Manilla- och Örebroskolorna under förutsättning att de icke

flyttas, dels de besparingar såväl i fråga örn nyssnämnda byggnadskostnader

som beträffande årliga utgifter, som kunna vinnas å ena sidan vid

förflyttning av Manillaskolan till Gävleskolans lokaler, å andra sidan vid

motsvarande förflyttning av Örebroskolan, dels ock slutligen de besparingar

såväl i fråga om byggnadskostnader som ock beträffande årliga utgifter,

som böra kunna ernås å ena sidan vid nedläggandet av Vänersborgsskolan,

och å andra sidan vid nedläggande av Manillaskolan, beträffande vilken

senare skola skall undersökas vad som sparas ej blott jämfört med skolans

bibehållande å Manilla utan även jämfört med skolans flyttande till Gävle

och drivande i Gävleskolans lokaler.

Skolöverstyrelsen har framhållit, att ett omedelbart nedläggande av en

upptagningsskola skulle medföra svårigheter att placera den nedlagda skolans

elever vid de återstående upptagningsskolorna, vilkas utrymmen vore

otillräckliga. För att sådana hinder ej skola ligga i vägen för ett beslut av

nästa års riksdag örn att omedelbart nedlägga endera av upptagningsskolorna

på Manilla eller i Vänersborg, ämnar jag emellertid i det följande förorda

åtgärder för åstadkommande av vidgade lokalutrymmen vid upptagningsskolorna

i Lund och Härnösand.

Jag förordar, att beslut redan nu fattas därom, att en av de fyra upptagningsskolorna

för dövstumma skall nedläggas med utgången av budgetåret

1942/43. Sedan det blivit klart, om och när skol- och arbetshemmen kunna

flyttas från Gävleskolans lokaler samt förut berörda utredningar och beräkningar

slutförts, torde nästkommande års riksdag kunna föreläggas förslag

dels örn nedläggande av någondera av upptagningsskolorna i Vänersborg

och pa Manilla samt örn därmed sammanhängande omreglering av

nuvarande dövstumskoldistrikt, dels örn eventuell förflyttning av Manillaeller

Örebroskolan, dels ock slutligen om nödiga byggnadsarbeten för de

skolor, som förbliva förlagda till Vänersborg, Örebro eller Manilla.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Alaj:ts ''proposition Nr 246.

Besparingsberedningen har förordat åtgärder i syfte att eleverna utan

hinder av distriktsindelningen måtte jämnare fördelas mellan de olika upptagningsskolorna

samt sammanföras till så få klassavdelningar som möjligt.

Även jag anser det önskvärt, att eleverna oavsett distriktsindelningen fördelas

mellan skolorna på sätt, som finnes ur såväl pedagogiska som ekonomiska

synpunkter lämpligast. En föreskrift, att upptagningsskolornas rektorer

för detta ändamål skola under skolöverstyrelsens överinseende samarbeta

med varandra, torde böra meddelas.

4. Specialskolan för oegentligt dövstumma i örebro.

Besparingsberedningens förslag.

Besparingsberedningen har — under förutsättning att specialskolan och

fortsättningsskolan i Gävle nedläggas — föreslagit, att specialskolan för

oegentligt dövstumma i Örebro förflyttas till Gävle samt att den nuvarande

dövstumskolfastigheten i Örebro försäljes eller disponeras för annat statligt

ändamål.

Specialskolan i Örebro för oegentligt dövstumma hade enligt katalogen

för läsåret 1940—1941 80 elever, därav 43 gossar och 37 flickor. Man hade

att räkna med en successiv stegring av elevantalet till inemot 150 under

förutsättning, att tillräckliga lokalutrymmen ställdes till förfogande. Härtill

syntes medverka, att skolan beräknades framdeles få mottaga även lomhörda

barn, som icke med fördel kunde följa undervisningen i folkskolan.

Skolan vore av extemattyp, d. v. s. barnen vore inackorderade i enskilda

hem (fosterhem) i staden. Erfarenheterna visade, att med det barnklientel,

varom här vore fråga, detta system i allmänhet vore möjligt och fördelaktigt.

Det skulle dock vara lämpligt, örn möjligheter till internering av

de yngsta årsklasserna och vissa äldre, mera svårhanterliga barn funnes.

Skolans nuvarande lokaler hade med hänsyn till utrymmen och ändamålsenlighet

i övrigt icke ansetts kunna bibehållas oförändrade.

Enligt ett i början av 1939 framlagt förslag skulle skolbyggnaderna omoch

tillbyggas för en kostnad, som nu syntes kunna uppskattas till 370,000

kronor. Sedermera hade i stället framlagts förslag till fullständig nybyggnad

för skolan på annan plats i Örebro. Därvid hade räknats med en tomtkostnad

av minst 100,000 kronor och byggnadskostnader av omkring 700,000

kronor. Örn man räknade med att sistnämnda kostnad skulle kunna begränsas

till 600,000 kronor, skulle sålunda kostnaden för en nybyggnad för

skolan uppgå till 700,000 kronor. Härifrån syntes dock böra avräknas värdet

av den genom en nybyggnad frigjorda nuvarande skolfastigheten eller

omkring 200,000 kronor. Statens nettoutgift för en nybyggnad för skolan

syntes sålunda kunna beräknas till omkring 500,000 kronor.

Besparingsberedningen föresloge — under förutsättning att beredningens

förslag örn nedläggande av dövstumskolorna i Gävle genomfördes — att

lokalfrågan för ifrågavarande specialskola löstes på det sätt att skolan förflyttades

till Gävle samt att den nuvarande dövstumskolfastigheten i Öre
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 2Jt6.

bro såldes eller disponerades för annat statligt ändamål. Skolbyggnaden i

Gävle syntes utan kostbarare ändringsarbeten vara väl ägnad att tillgodose

specialskolans i Örebro behov.

En lösning av specialskolans i Örebro lokalfråga i enlighet med den nu

föreslagna syntes för staten komma att innebära inbesparade utgifter i

samband med en nybyggnad i Örebro av omkring 700,000 kronor. Räknade

man emellertid med en kostnad av omkring 100,000 kronor för vissa eventuellt

erforderliga omändringsarbeten å dövstumskolbyggnaden i Gävle,

skulle sålunda utgiftsbesparingen i samband med skolans överflyttande till

sistnämnda plats kunna skattas till omkring 600,000 kronor, vartill komme

att den nuvarande skolfastigheten i Örebro syntes kunna försäljas för omkring

200,000 kronor.

Remissyttranden.

Styrelserna för döv stumskolorna i Härnösand, Gävle och å Manilla ha

tillstyrkt besparingsberedningens förevarande förslag.

Styrelsen för specialskolan i Örebro — som liksom styrelsen för dövstumskolorna

i Vänersborg ifrågasatt, huruvida icke den nuvarande specialskolan

i Gävle borde bibehållas — har i sitt remissyttrande avstyrkt beredningens

ifrågavarande förslag.

En förflyttning av skolan för oegentligt dövstumma till Gävlelokalerna

borde icke ske, då detta för ifrågavarande elever skulle medföra betydande

olägenheter ur undervisningssynpunkt. En avsevärd försämring skulle inträda,

örn skolans nuvarande externatform skulle bytas i inter-externat.

De av skolan anlitade fosterhemmen vore fullt tillfredsställande och tålde

väl en jämförelse med internaten. Fostermödrarna handhade vårdnaden av

de till dem anförtrodda barnen med stor kärlek. Ju förr barnen bringades

i kontakt med och finge växa upp i en naturlig omgivning, ju lättare skulle

den isolering dövstumheten innebure brytas. Förvandlades Örebroskolan till

internat, syntes en försämring av modersmålsundervisningens resultat bli

följden, då externatformens betydelse ur den språkgivande och språkuppbyggande

verksamhetens synpunkt ej kunde överskattas. Genom en förflyttning

av skolan till Gävle, skulle spolieras den tillgång, som de i Örebro

tillgängliga, omsorgsfullt utvalda och sedan flera år anlitade fosterhemmen

utgjorde. En förflyttning av Manillaskolan till Gävle syntes av ekonomiska

och pedagogiska skäl mera motiverad än Örebroskolans förflyttning.

Till sin remisskrivelse hade styrelsen fogat en av länsarkitekten i Örebro

Ebbe Borg uppställd promemoria angående dövstumskolans i Örebro byggnadsfråga,

vari framhålles, att det vid senare undersökning över tidigare nybyggnadsprojekt

för dövstumskolan i Örebro visat sig, att nybyggnadens

volym skulle kunna minskas med 10 å 15 procent, vilket enligt styrelsen

skulle medföra möjligheter till nedskärning av kostnaderna för densamma.

Sedermera har styrelsen i skrivelse till skolöverstyrelsen — under hänvisning

till de svårigheter som uppstått för landets cementproducerande

företag och med förmodan att svårigheter skulle kunna uppstå för genomförandet

av det av styrelsen tidigare förordade nybyggnadsförslaget —

meddelat, att den låtit undersöka möjligheterna att även i fortsättningen

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 2//>.

utnyttja de nuvarande skollokalerna i Örebro. Härvid hade förutsatts, att

den nuvarande rektorsbostaden skulle tagas i bruk för skoländamål. Härigenom

skulle enligt beräkningarna kunna i hela skolan erhållas tillräckligt

utrymme för tolv klasser. Ändringsförslaget, som skulle draga en kostnad

av 45,640 kronor, borde enligt styrelsens mening lösa lokalfrågan för lång

tid framåt.

Över detta senare förslag har inom byggnadsstyrelsen uppgjorts en promemoria.

I denna framhålles, att från byggnadsstyrelsens sida ej syntes vara

något att erinra mot att rektorsbostaden toges i bruk för ändamålet. Beträffande

vissa minskningar i kraven på undervisningslokalerna hänvisades

till, att denna fråga i första hand borde bedömas av skolöverstyrelsen, varvid

dock särskilt påpekades, att omldädnadsrum invid gymnastiksalen saknades.

Tidigare ifrågasatt omläggning av västra byggnadens plåttak vore

ej nu medtagen, liksom ej heller tidigare beräknat utbyte av samtliga fönster

samt omläggning av gamla värme- och sanitära ledningar. Slutligen

framhålles, att de beräknade kostnaderna för upptagna arbeten syntes vara

för låga och böra höjas med omkring 10 procent.

Skolöverstyrelsen har hemställt, att specialskolan för oegentligt dövstumma

måtte få tills vidare kvarstanna i Örebro samt att 51,000 kronor

måtte anvisas till ombyggnad av specialskolans nuvarande lokaler.

Besparingsberedningen hade framhållit, att man syntes ha att räkna med

en successiv stegring av elevantalet i Örebro till inemot 150 — detta under

förutsättning att tillräckliga lokalutrymmen stöde till förfogande. Härtill

ansåges medverka, att skolan beräknades få mottaga även lomhörda barn,

som ej med fördel kunde följa undervisningen i folkskolan. Skolöverstyrelsen

funne det sannolikt, att dessa beräkningar vore riktiga. Det hade länge

varit en brist, att skolor för lomhörda saknats. En del större städer hade

inrättat hörselsvagklasser, men för den övervägande delen av våra skolbarn

hade undervisning i dylika klasser icke varit tillgänglig. Följden härav

hade blivit, att många folkskolelever med svårare hörselnedsättning, vilka

på grund därav ej kunnat tillgodogöra sig undervisningen lika väl som sina

kamrater, ej nått den intellektuella utveckling, som skulle blivit fallet, om

undervisningen kunnat taga hänsyn till deras speciella svaghet. Det hade

också förekommit fall, där det lomhörda barnet betraktats som sinnesslött,

emedan det icke kunnat följa undervisningen i en normalklass. Det syntes

överstyrelsen önskvärt, att skolan för oegentligt dövstumma genom utvidgning

bereddes möjlighet att taga emot ett stegrat antal elever, som lode av

svårare lomhördhet. Överstyrelsen ville understryka det av besparingsberedningen

anförda behovet av skolans utvidgning med hänsyn till såväl

lokalutrymmen som anslag.

Som av beteckningen specialskola framginge, vore Örebroskolan med hänsyn

till såväl undervisningsmetod som resultat att skilja från upptagningsskolorna

för dövstumma. Eleverna i denna skola, som hade antingen hörsel-

eller språkrester eller bådadera, erhölle vanligen fortare och lättare ett

gott uttal, som allt mera närmade sig det normala talet. Likaså vunne dessa

s. 54 Kontrollera mot PDF

Departementschefen

.

54 Kungl. Maj:ts proposition Nr 2Jt6.

elever betydligt tidigare än upptagningsskolornas egentligt dövstumma lärjungar

en språklig nivå, som för dem möjliggjorde en ljudspråklig kontakt

med en hörande omgivning. Med anledning härav erbjöde ur språkutvecklingssynpunkt

externatformer betydande fördelar. I den mån eleverna, som

bodde i fosterhem i staden, brukade det i skolan inhämtade språkmaterialet

och finge detta berikat genom samvaron med normalt hörande människor

i det direkta umgänget med fosterhemmets medlemmar, vid uträttande

av ärenden, vid lek med hörande barn etc. utvecklades deras språkliga

förmåga i gynnsam riktning, varjämte barnen upptäckte det stora behovet

och värdet av att kunna tala. Överstyrelsen ansåge därför att externatformen

borde bibehållas för dessa elever. Även besparingsberedningen

hade ansett denna form vara den lämpligaste, dock med undantag för eleverna

i de yngsta årsklasserna.

Med hänsyn tagen till beskaffenheten av Örebroskolans nuvarande lokaler

hade det synts överstyrelsen mest önskvärt, att nybyggnad för skolan

kunnat komma till stånd, varvid det likaså syntes ha varit lämpligt

att beräkna plats för internering av de båda yngsta årsklassernas elever.

Nybyggnaden syntes därvid lämpligen böra ha placerats i Örebro, som med

hänsyn till sitt geografiska läge och sina goda kommunikationer väl lämpade

sig för att mottaga elever från hela riket. Besparingsberedningen hade

förordat förflyttning av skolan till Gävle, varvid bland annat anförts, att

dövstumskolans lokaler i Gävle väl tilläte emottagandet av ett utökat antal

lärjungar samt att här skulle kunna genomföras en inter-externatform

med bostäder å skolan för de mindre eleverna. Då skolöverstyrelsen emellertid

förordat, att Gävleskolans byggnad tills vidare toges i bruk för de

nyupprättade skol- och arbetshemmen, ansåge sig överstyrelsen böra avstyrka

besparingsberedningens förenämnda förslag i fråga om förflyttning

av specialskolan för oegentligt dövstumma till Gävle. Enligt det av styrelsen

för Örebroskolan senast framlagda förslaget skulle en ombyggnad av

skolan för en kostnad av cirka 45,000 kronor göra den fullt användbar en

tid framåt. Överstyrelsen funne visserligen, att förslaget i fråga ej fullt tillgodosåge

det behov av utökning av lokalerna, som tidigare ansetts önskvärt.

Icke heller komme vissa nödvändiga reparationsarbeten, såsom omläggningen

av västra byggnadens plåttak, till utförande. Att omklädningsrum

invid gymnastiksalen saknades, måste anses vara en anmärkningsvärd

brist. För den närmaste framtiden syntes dock skolans lokalbehov nödtorftigt

kunna anses tillgodosett. Med hänsyn till nuvarande tidsförhållanden

och statsfinansiella läge kunde överstyrelsen därför ansluta sig till styrelsens

senaste starkt beskurna förslag.

Statskontoret har icke funnit anledning till erinran mot förslaget om en

viss mindre ombyggnad av Örebroskolans lokaler för en kostnad av i runt

tal 50,000 kronor för tillgodoseende av det ökade lokalbehovet.

Dövstumskolan i Örebro disponerar för närvarande två mindre byggnader,

uppförda åren 1882 respektive 1898. Vid den år 1939 av byggnadsstyrelsen

vidtagna utredningen betecknades de förefintliga utrymmena såsom

alldeles otillräckliga för det antal av 150 elever, varmed man ansett sig

böra räkna. Byggnadernas värme-, sanitära och elektriska ledningsanlägg
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2J/>.

ningar angåvos såsom föråldrade och borde ersättas. Byggnadsstyrelsens,

av skolöverstyrelsen godtagna förslag gick ut på om- och tillbyggnadsarbeten

för en kostnad av 310,000 kronor enligt den i februari 1939 rådande

prisnivån. Besparingsberedningen har ansett kostnaderna numera böra

uppskattas till 370,000 kronor. 1939 års lagtima riksdag godtog det uppgjorda

byggnadsprogrammet. Till följd av krigsutbrottet samma år kommo de

planerade byggnadsarbetena emellertid icke till utförande. Sedermera har

ifrågasatts, huruvida det icke vore fördelaktigare med en nybyggnad.

Kommer östra dövstumskoldistriktets upptagningsskola att flyttas från

Manilla till Gävleskolans lokaler, torde specialskolan för oegentligt dövstumma

böra ligga kvar i Örebro, men skulle åter sistnämnda lokaler i fortsättningen

bli disponibla för och utan större kostnader kunna apteras för

tillgodoseende av specialskolans behov, synes en förflyttning till Gävle vara

att föredraga framför en dyrbarare nybyggnad eller en ombyggnad av de

nuvarande skolhusen i Örebro. Förslag har visserligen framlagts rörande

en mindre omfattande ombyggnad av dessa skolhus för en kostnad av i

runt tal 50,000 kronor, men en dylik lösning skulle uppenbarligen endast

få provisorisk karaktär. Såsom i det föregående framhållits, saknar jag

möjlighet att redan nu taga definitiv ställning till spörsmålet örn en förflyttning

av Örebroskolan, men räknar med att för nästkommande års riksdag

skall kunna på grundvalen av ytterligare utredningar framläggas förslag

rörande denna skolas förläggning och lokalutrustning. Vid utredningarna

bör givetvis en närmare granskning ägnas det förslag om en mindre

genomgripande ombyggnad av Örebroskolan, vilket framlagts av denna

skolas styrelse. Utredningarna böra byggas på att skolan skall kunna mottaga

150 elever samt att externatsystemet skall tillämpas i största möjliga

utsträckning, även beträffande yngre elever.

5. Fortsättningsskolan för dövstumma flickor i Växjö.

B e s p ar i ngsberedn ingens f ör slag.

Besparingsberedningen har föreslagit, att ifrågasatt lokalutbyte mellan

dövstumskolorna i Manilla och Växjö icke måtte komma till stånd, att utredning

måtte verkställas genom försorg av 1940 års civila byggnadsordning

angående möjligheterna att begränsa de föreslagna ombyggnads- och

restaureringsarbetena å dövstumskolbyggnaden i Växjö, att därefter anslag

till ofrånkomliga dylika arbeten utverkades saint att åtgärder för effektivisering

av yrkesutbildningen vid dövstumskolorna samt för beredande

av arbetsanställningar åt dövstumma måtte vidtagas.

Vid dövstumskolbyggnaden i Växjö erfordrades avsevärda reparations- och

omändringsarbeten för att byggnaden skulle kunna fylla sin uppgift. Kostnaderna

härför hade år 1939 beräknats till omkring 300,000 kronor.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Marits ''proposition Nr 2Jt6.

Besparingsberedningen hade övervägt, huruvida genom lokalbyte med

Manillaskolan skulle kunna ernås någon begränsning av statens utgifter

för dövstumskolväsendet. Av skilda orsaker funne sig beredningen icke kunna

förorda ett dylikt lokalbyte.

_ Under sådana förhållanden syntes ofrånkomliga reparations- och omändringsarbeten

böra vidtagas för att bereda förutsättningar för ett rationellt

ordnande av skolans verksamhet. Besparingsberedningen förutsatte emellertid,

att dessförinnan utredning verkställdes genom 1940 års civila byggnadsordning

angående möjligheterna att begränsa kostnaderna för företaget.

I sistnämnda avseende borde påpekas, att en av skolbyggnadens våningar,

innehållande åtta delvis stora rum, i sin helhet upptoges av rektorsbostad

och administrationslokaler. Det syntes kunna ifrågasättas, örn icke

en påtänkt tillbyggnad av en ny våning vore obehövlig, därest i stället

förstnämnda utrymmen toges i anspråk för undervisningen och elevinternatet.

I så fall borde rektorsbostad uppföras på skolans tomt på sätt planerats

vid den nya dövstumskolan i Härnösand.

I detta sammanhang ville besparingsberedningen ytterligare framhålla, att

den praktiska utbildningen för eleverna vid denna fortsättningsskola syntes

leda mera till en viss kunskap örn ett hems skötsel än till verklig yrkesutbildning.

Detta förhållande syntes icke underlätta elevernas framtida inpassande

i näringslivet. Enbart för en så allmänt lagd utbildning förefölle

det som örn den nu tillämpade treåriga skoltiden vore för lång och

därmed för kostsam i förhållande till nyttan för eleverna.

Med hänsyn härtill föresloge besparingsberedningen, att frågan upptoges

om en sådan omorganisation av dövstumskolans verksamhet, att den lämnade

sina elever en verklig yrkesutbildning.

Av den inom besparingsberedningen upprättade promemorian inhämtas

bland annat.

Dövstumskolbyggnaden i Växjö vore ursprungligen avsedd att inrymma

en barndomsskola för dövstumma och innehölle därför icke lokaler för

sådan yrkesutbildning, som meddelades i fortsättningsskola. Såsom barndomsskola

beräknades den kunna mottaga omkring 100 internerade elever

och såsom fortsättningsskola högst 80. Genom tillbyggnad kunde sistnämnda

antal utökas till omkring 110.

De byggnadsarbeten, som planerats vid denna skola, ginge främst ut

på en ofrånkomlig omläggning av värme- och övriga ledningssystem samt

en allmän modernisering av lokalerna samt anordnande av ett antal smärre

sovsalar för eleverna. För yrkesutbildningen skulle vidare iordningställas

tillräckligt antal skolkökslokaler, sömnadssalar m. m. genom ändringar i de

befintliga lokalerna. Dessa byggnadsarbeten hade år 1939 kostnadsberäknats

till 296,000 kronor och syntes, därest icke programmet kunde beskäras,

numera draga en icke oväsentligt högre kostnad.

I en inom ecklesiastikdepartementet upprättad promemoria hade ifrågasatts,

om icke ett lokalbyte mellan dövstumskolan i Manilla och fortsättningsskolan

i Växjö skulle vara ägnat att nedbringa kostnaderna för iordningställande

av lokaler åt dessa skolor. De för Växjöskolan planerade

byggnadsarbetena vore emellertid till största delen av den art, att de måste

utföras vare sig skolan skulle inrymma en barndomsskola eller en fortsätt
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition Nr 21+6.

ningsskola. Arbetena bestode nämligen främst i en omläggning av ledningssystemet

samt i en erforderlig allmän modernisering och behövlig restaurering

av lokalerna. Icke heller de ganska dryga kostnaderna för anordnande

av skolkökslokaler skulle inbesparas vid ett lokalbyte, enär i så fall dylika

lokaler i stället måste anordnas i Manillabyggnaden. Ur byggnadskostnadssynpunkt

syntes sålunda, såvitt kunde bedömas, inga nämnvärda besparingar

vara att vinna med ett lokalbyte mellan skolorna.

Vissa påtagliga och allvarliga nackdelar syntes i stället vara förenade

med en förläggning av östra dövstumskoldistriktets upptagningsskola till

Växjö. 40 procent av barnen i skolan vore från Stockholm eller dess omedelbara

närhet. Jämväl för flertalet övriga barn skulle en förläggning till Växjö

innebära avsevärt försämrade möjligheter till kontakt mellan barnen och

hemmen. Kostnaderna för resor skulle vidare avsevärt öka. Nämnda förhållanden

syntes avgjort tala emot ett lokalbyte mellan skolorna.

Rektor för Växjöskolan hade framhållit, att det skulle vara av värde för

de dövstumma flickorna att några år få vistas i Stockholm. Givetvis skulle

under en sådan vistelse barnen få taga del av mycket, som skulle bidraga

till att bryta deras isolering från yttervärlden. Att så skedde vore ett av

dövstumundervisningens främsta syften. Redan nu funnes emellertid bland

de dövstumma en påtaglig tendens att söka sig till Stockholm. Det relativt

stora antalet dövstumma där hade också medfört särskilda svårigheter att

bereda alla försörjning. Denna tendens skulle utan tvivel ytterligare i hög

grad ökas, örn alla dövstumma flickor i åldern omkring 16 till 18 år under

tre år skulle vistas vid en till Stockholm förlagd fortsättningsskola. Det

syntes ovisst, örn man härigenom skulle befrämja de dövstummas verkliga

intressen.

Rektor vid fortsättningsskolan hade framhållit, att flickornas yrkesval

skulle underlättas, därest de genom besök vid och tillfälliga anställningar

inom företag i en storstad finge ökade förutsättningar för sitt yrkesval. Väl

syntes det fördelaktigt, om den nuvarande fortsättningsskolan för dövstumma

flickor hade varit förlagd till en stad med något mer omfattande

näringsliv än Växjö. Större möjligheter i de av rektor angivna avseendena

hade då sannolikt stått till buds. Dock syntes värdet av några relativt

flyktiga besök på ett antal arbetsplatser icke kunna skattas så högt, att de

vid skolans förläggning exempelvis till Stockholm kunde anses uppväga

de olägenheter av ovan antydd art, som syntes följa därav. Ej heller syntes

det vara genomförbart att i någon större utsträckning bereda de dövstumma

eleverna tillfälle att pröva sina anlag genom mera tillfälligt praktiskt

arbete inom olika yrkesgrenar. Det medgåve icke de moderna arbetsförhållandena.

Man nödgades utgå ifrån att i realiteten friheten att välja yrke vore mer

begränsad för den dövstumme än för de hörande och att den dövstumme i

relativt hög grad vore hänvisad till att andra medverkade till valet av hans

framtida yrke. Dessa förhållanden syntes emellertid närmast böra leda

till, att de dövstumma i fortsättningsskolorna bibringades en så fullständig

yrkesutbildning som möjligt i något av de för dövstumma lämpliga yrkena.

För de dövstumma gossarna funnes redan i dövstumskolan möjlighet

till yrkesval inom viss begränsad ram: skomakeri, skrädderi, snickeri samt

jordbruk och trädgårdsarbete ävensom stundom bokbinderi och vissa andra

yrken. Det vore ej osannolikt, att den nuvarande ramen skulle kunna

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2JflB.

ytterligare vidgas, exempelvis med metallarbete, sadelmakeri m. m. En

jlyjik yrkesutbildning särskilt i hantverksyrken kunde ock tänkas ordnad i

likhet med en decentraliserad verkstadsskola. Den teoretiska undervisningen

skulle da meddelas vid skolan och den praktiska undervisningen

hos enskilda företagare. Tor att möjliggöra ett rikare urval av yrken skulle

den senast antydda organisationsformen, i den mån den av praktiska skäl

läte sig genomföra, vara av stort värde. Ännu mer utökade möjligheter till

yrkesval och yrkesutbildning yppade sig emellertid genom meddelande av

dispens från genomgång av fortsättningsskola i vissa fall. Gällande dövstumskolstadga

lämnade möjlighet härtill. I den mån fortsättningsskolan

ej kunde tillmötesgå elevs påtagliga önskan och lämplighet för utbildning

i ett visst yrke syntes salunda dylik dispens böra meddelas, därest eleven

genom skolstyrelsens, dövstumkonsulentens eller annans försorg kunde beredas

en med nödig utbildning förenad, någorlunda säker anställning inom

det önskade yrket. För att öka möjligheterna härför syntes dövstummyndigheterna

böra stå i kontakt med den dövstummes hemortsmyndigheter

och andra lämpliga personer där.

Den praktiska utbildningen för flickorna — bestående i matlagning, sömnad,

vävning, stickning, tvätt, strykning och trädgårdsskötsel m. m. —

syntes i dövstumskolorna gå mera i allmän anda och ej föra fram till någon

bestämd yrkeskunnighet. Utbildningen ledde mera till en viss kunskap örn

ett hems skötsel än till verklig yrkesutbildning. Detta underlättade icke

elevernas framtida inpassande i näringslivet. Ginge de vid 20-årsåldern ut

ur skolan utan egentlig yrkeskunskap, vore det fara värt, att det ställde

sig svårt för dem att därefter bryta sig en bana. Det bleve svårare för dem

att då komma in i något yrke än örn de fått försöka därmed några år

tidigare.

Fortsättningsskolans rektor syntes sjfta till att öka möjligheterna för yrkesval

och verklig yrkesutbildning för de dövstumma flickorna. Att dessa

strävanden vore berättigade syntes uppenbart, ehuru det syntes mindre sannolikt,

att desamma borde realiseras genom skolans förflyttning till Stockholm

eller någon annan storstad.

Vägen syntes i stället i första hand vara en sådan omorganisation av den

nuvarande fortsättningsskolan för dövstumma flickor, att den lämnade sina

elever en verklig yrkesutbildning. Man syntes böra gå in för några lämpliga

»standardyrken», såsom t. ex. sömnad, bokbinderi, konststoppning

o. s. v. Dessa former av yrkesutbildning syntes kunna ordnas även i en

mindre landsortsstad.

Enbart för en så allmänt lagd utbildning som den nuvarande vid skolan

syntes man böra anse, att den nu tillämpade treåriga skoltiden vore för

lång och därmed för kostsam i förhållande till nyttan för eleverna. Därest

man icke skulle finna möjligheter att i skolan meddela verklig yrkesutbildning

på sätt nyss berörts, syntes därför i stället frågan böra upptagas

örn en begränsning av kurstiden.

För att öka möjligheten till yrkesval syntes för flickorna likaväl som för

pojkarna även kunna tillgripas utvägen med teoretisk undervisning i skolan

och praktisk utbildning hos enskilda företagare. Det syntes icke omöjligt

att i en stad av Växjös storlek kunna på sätt sist nämnts ordna utbildning

exempelvis för mejerihantering eller för bageriyrket. Likaväl som för

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition Nr 246.

gossarna syntes för flickorna vägen med dispenser från fortsättningsskolan

kunna anlitas. Det syntes icke osannolikt, att en hel del dövstumma flickor

på den vägen skulle kunna placeras exempelvis inom textilindustrin.

Överhuvud syntes det böra vara en strävan hos vederbörande myndigheter

att återföra den dövstumme till hans hembygd. Vissa psykologiska

och andra omständigheter syntes tala för att han där lättare skulle kunna

vinna sin försörjning än i trakter, där människorna stöde personligen främmande

för honom.

Remissyttranden.

Fortsättningsskolstyrelsen i Växjö har framhållit, att fortsättningsskolan

sedan dess tillblivelse varit nödsakad att arbeta under synnerligen otillfredsställande

arbetslokalförhållanden och understrukit nödvändigheten av

att de ofrånkomliga reparations- och omändringsarbetena snarast möjligt

igångsattes. Styrelsen ansåge det ur lokalfördelningssynpunkt lämpligt, att

ytterligare utrymmen utvunnes inom dövstumskolans nuvarande lokaler genom

att rektors tjänstebostad jämte direktions- och expeditionsrum omändrades

till sovsalar och dagrum för eleverna. Under framhållande av att

lokalfrågan stöde i intimt samband med förslaget örn omorganisation av den

praktiska utbildningen vid skolan har styrelsen vidare uttalat, att det ej

stämde med dess uppfattning och erfarenhet, att den nuvarande utbildningen

ej skulle underlätta elevernas inpassande i näringslivet samt uttalat

önskvärdheten av att förändringar i organisationen ej vidtoges, innan

erfarenheten påvisat nödvändigheten härav. Som ett förslag till nedbringande

av kostnaderna för den fortsatta undervisningen och i samband därmed

avkortande av tiden för de dövstumma flickornas utbildning har styrelsen

ifrågasatt avkortning av arbetsårets längd från 46 till 39 veckor. Med

nuvarande priser skulle en sådan åtgärd minska utgifterna enbart för kosthållet

med omkring 5,000 kronor för år. För flickorna skulle det vara värdefullt

att under längre ferier få vistas i hemorten.

Styrelsen för dövstumskolan i Lund har understrukit, att den utbildning

i hemsysslor, som nu meddelades i skolan i Växjö, borde kunna förkortas,

men ansett, att även tillfälle till längre utbildning borde beredas

flickor, som önskade utbildning i verkligt yrke.

Skolöverstyrelsen har hemställt, att skolan för fortsatt utbildning av dövstumma

flickor måtte även i fortsättningen bliva förlagd till Växjö,

att skolan från och med läsåret 1943—1944 måtte omorganiseras på så

sätt, att den komme att omfatta två avdelningar, nämligen: en tvåårig

obligatorisk allmän fortsättningsskola av samma karaktär som den nuvarande

treåriga fortsättningsskolan med vissa modifikationer samt en på den

allmänna fortsättningsskolan följande tvåårig frivillig yrkesskola,

att flickor, som genomgått allmänna fortsättningsskolan och därefter önskade

erhålla yrkesutbildning i hemorten eller i yrke, i vilket utbildning ej

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts propositicm Nr 2^6.

meddelades vid skolan, måtte kunna få bidrag till denna sin utbildning under

högst två år enligt samma grunder i övrigt som elev, vilken befriats

från skolplikt i fortsättningsskola för dövstumma,

att till modernisering av skolans lokaler måtte anvisas ett belopp av

300,000 kronor, samt att ombyggnadsarbetena måtte få igångsättas i samband

med utförandet av de reparationsarbeten, som komme att utföras vid

militärförläggningens hävande från skolan.

Överstyrelsen hade full förståelse för skolledningens önskan att längre

och under mera gynnsamma förhållanden få pröva skolans nuvarande organisation

och hade därför ej utan tvekan upptagit frågan örn förändring

av densamma. De olägenheter med nu rådande förhållanden, som av besparingsberedningen

påtalats, syntes emellertid vara av så betydelsefull art, att

ett övervägande av möjligheterna att avlägsna eller minska detsamma vore

påkallat. Därtill komme att en treårig fortsättningsskola med intagning;

vartannat år och i följd därav år från år varierande elevantal i rent inre

organisationsavseende bjöde sådana betydande praktiska svårigheter, att

en undersökning av möjligheterna till förändring även ur denna synpunkt

vore befogad. Då vidare en förändring av skolans organisation kunde tänkas

få och sannolikt komme att få betydelse i fråga örn behovet av lokaler

av olika slag, och då skolan stöde inför omfattande ändrings- och reparationsarbeten,

syntes all anledning upptaga frågan om förändringar i organisationen,

innan dessa arbeten inom skolfastigheten komme till stånd.

Vid en förändring av organisationen har överstyrelsen ansett, att ställning

borde tagas till följande frågor, nämligen dels huruvida skolan borde

vara en allmänt hållen husligt praktisk fortsättningsskola, och om ej under

sådana förhållanden lärotiden kunde förkortas i likhet med vad styrelsen

för skolan i Lund förordat, dels huruvida den borde förändras till ren yrkesskola,

och om därvid skoltiden borde förlängas, dels ock huruvida den

borde organiseras som en allmän kortare obligatorisk fortsättningsskola och

en därpå följande frivillig yrkesskola, såsom styrelsen för dövstumskolan i

Lund föreslagit.

. De ovan nämnda organisatoriska svårigheterna vid en treårig fortsättningsskola

med intagning vartannat år, vid vilken elevantalet kunde komma

att bli vartannat år t. ex. 50 och vartannat år 100, vore av två slag,

nämligen beträffande skolans personal och skolans lokaler.

I fråga om personalen hade rektor vid skolan uttalat, att de största svårigheterna

förelåge såväl i fråga örn lärarpersonal som den kollektivt anställda

personalen. I pedagogiskt hänseende verkade anordningen synnerligen

störande och ryckig samt medförde stora svårigheter att erhålla verkligt

skickliga arbetslärare. Överstyrelsen delade denna rektors uppfattning.

yidkommande lokalbehovet, så vore det tydligt, att lokaler för den teoretiska

undervisningen och den praktiska utbildningen måste ordnas i sådan

utsträckning, att de fullt täckte behovet för det större antalet elever,

och att detsamma gällde dagrum och matsalar och överhuvudtaget alla

gemensamhetslokaler. Samtliga dessa lokaler komme att vartannat år utnyttjas

endast till halva sin kapacitet. Vidare måste antingen elevrum

(sovrum) i skolan iordningställas för det större antalet elever, varvid även

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2J+6.

halva antalet av dessa runi vartannat år komme att stå outnyttjade, eller

också rum för motsvarande antal elever vartannat år förhyras. Att iordningställa

och underhålla lokaler av olika slag i den omfattning, det här

gällde, vilka endast vartannat år komme att utnyttjas, måste givetvis ur

ekonomisk synpunkt vara mindre välbetänkt, och att ute i staden hyra

rum för ett sådant antal elever medförde ej ringa kostnader, varjämte det

syntes komma att vålla betydande svårigheter att på ett betryggande sätt

övervaka dessa utanför skolan boende elever i denna för deras utveckling

i olika avseenden betydelsefulla ålder.

Överstyrelsen ville under instämmande med fortsättningsskolstyrelsen

framhålla betydelsen för flickorna av att få genomgå en allmän praktisk

fortsättningsskola i husliga värv och det stora gagn, de hade därav, varhelst

de sedan komme att placeras i livet. Å andra sidan syntes den av styrelsen

för dövstumskolan i Lund framförda meningen, att lärotiden i denna

skola borde kunna förkortas, förtjäna beaktande och detta så mycket mera,

som den långa skoltiden gjorde det svårare för eleverna att efter slutad skola

komma in i något arbete. Det syntes överstyrelsen, som om tiden i denna

skola, utan att resultatet med densamma äventyrades, borde kunna minskas

till två år. Eleverna skulle då komma ut i livet ett år tidigare, vilket

i många fall skulle underlätta deras inpassande i något yrke eller arbete.

För att vinna mesta möjliga resultat under denna avkortade undervisningstid,

syntes dock måhända någon sovring av arbetsgrenarna befinnas ändamålsenlig.

Det syntes befogat att giva något ökat utrymme åt undervisning

i barnavård. Ett stort antal av de dövstumma kvinnorna inginge äktenskap

och bleve mödrar. Det vore för dem svårare än för hörande att på

egen hand sätta sig in i barnavård, särskilt då spädbarnsvård. Så mycket

viktigare syntes då vara, att de i fortsättningsskolan finge undervisning häri.

Likaså syntes det synnerligen värdefullt för eleverna att få någon enkel

undervisning i sjukvård. Vävning syntes ha fått en ej obetydlig plats i skolans

arbetsutbildning. Det syntes finnas anledning att giva detta ämne

mindre plats i utbildningen till förmån för barnavård eller annat, som

kunde tänkas vara av större betydelse för flortalet elever. Överhuvudtaget

syntes böra övervägas, om ej i denna allmänna fortsättningsskola

även i annat avseende små avvikelser och anpassningar kunde göras med

hänsyn till örn flickorna hade sina hem i stad eller på landet o. s. y. Med

ett sådant urval av arbetsuppgifter syntes ett gott resultat kunna nås även

med en tvåårig fortsättningsskola. Vid en tvåårig skola skulle elevantalet

därtill komma att hålla sig tämligen lika år efter år och de angivna svårigheterna

med nuvarande organisation bortfalla.

Mot en ren yrkesskola för flickorna liksom för pojkarna talade dels att

flickorna vid en dylik skulle gå förlustiga den för dem synnerligen, värdefulla

allmänna praktiska utbildningen och dels att ett visst antal av flickorna

måste tänkas efter skolans slut återvända till sina hem för att där

biträda i hushållet och andra förefallande arbeten och under sådana förhållanden

ej skulle ha gagn av direkt yrkesutbildning utan fastmer av utbildningen

i den allmänna fortsättningsskolan. En verklig yrkesutbildning

syntes kräva tre och i en del yrken kanske fyra år, särskilt örn flickorna

direkt från barndomsskolan sattes in i densamma. Skolans rektor hade uttalat,

att det under sådana förhållanden erfordrades minst tre och helst

fyra år för att lära ett yrke och vara väl orienterad i alla dess grenar.

Vid en treårig yrkesskola för alla eleverna skulle nuvarande svårigheter

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition Nr 246.

med växlande elevantal bestå. Vid fyraårig skola skulle dessa bortfalla.

De årliga omkostnaderna skulle emellertid vid en sådan anordning avsevärt

ökas, enär skolan då varje år måste räkna med det högre elevantalet. Självfallet

måste då också alla lokaler ordnas med hänsyn härtill, vilket droge

såväl engångs- som underhållskostnader. Ytterligare en möjlighet borde

därvid tågås med i räkningen, nämligen treårig utbildning i vissa yrken

och fyraårig i andra, liksom förhållandet vore för de manliga eleverna. Vid

en sådan anordning bleve växlingarna beträffande elevantalet ej så omfattande

och lokalbehovet något mindre än vid helt fyraårig skola.

Vad sålunda anförts för och mot de nämnda olika organisationerna syntes

ur såväl elevernas som skolans intressen tala för en allmän kortare

obligatorisk fortsättningsskola och i anslutning till denna en frivillig yrkesskola.

Överstyrelsen funne sig alltså böra föreslå en sådan lösning av frågan

örn den fortsatta utbildningen för de dövstumma flickorna.

För den allmänna fortsättningsskolan syntes en tid av två år väl avvägd.

Under dessa två år borde då i fortsättningen avslutas den till allmänna

kursen hörande såväl teoretiska undervisningen som praktiska utbildningen

för alla eleverna, oavsett örn de skulle lämna skolan efter denna

kurs eller genomgå yrkesskolan.

Tiden för yrkesskolan syntes dels med hänsyn till den ålder eleverna

nått och dels av ekonomiska och praktiska skäl lämpligen fastställas till

två år. Ovan hade 3—4 år beräknats behövliga för yrkesutbildningen. Därvid

hade det dock gällt elever, som direkt från barndomsskolan skulle

sättas in i yrkesundervisning. Den mognad eleverna vunnit i den tvååriga

fortsättningsskolan, och den allmänna händighet de där uppövat, syntes

emellertid göra det möjligt att bedriva yrkesutbildningen i snabbare tempo,

så att i vissa yrken 2 år borde kunna anses tillräckligt. Därtill borde

för elev, som redan efter första året i fortsättningsskolan beslutat sig för

yrkesskola och valt yrke, utbildningen i detta under andra året kunna

taga sin början och bedrivas jämsides med den allmänna utbildningen, i

vilken då motsvarande minskning borde vidtagas. Till ett snabbare resultat

i yrkesskolan borde också i ej ringa grad kunna bidraga, att den allmänna

teoretiska undervisningen redan förut avslutats, varför i denna skola

tid för teoretisk undervisning erfordrades huvudsakligen för den direkta

yrkesteorin. Därutöver syntes i yrkesskolan skolundervisning böra meddelas

endast i modersmålet. Denna undervisning borde kunna ordnas som

kurser i studiecirklar eller på annat sätt, som fångade elevernas intresse

och bildade en behövlig omväxling till yrkesarbetet. Överstyrelsen ville i

detta sammanhang framhålla lämpligheten av, att vid denna skola försök

gjordes med att åt ämneslärarna överlämna även undervisningen i yrkesteori.

Då yrkeskårarna i regel saknade dövstumpedagogisk utbildning, syntes

det tvivelaktigt, om de med gott resultat kunde handhava teoretisk

undervisning för dövstumma. Om ifrågavarande försök utfölle väl, syntes

det lämpligt att även vid övriga fortsättningsskolor för dövstumma låta

ämneslärarna handhava undervisningen i yrkesteori.

Vid en lösning av organisationen enligt denna linje, syntes växlingarna

i fråga örn elevantalet ej bli betydande. Det läte sig ej på förhand beräknas,

hur stor procent av elevantalet, som komme att begagna sig av denna

möjlighet till frivillig yrkesutbildning. Sannolikt vore dock, att detta procenttal

i varje intagningsgrupp bleve ungefär lika stort eller i varje fall ej

så skiftande, att det komme att vålla nämnvärda svårigheter ur organisa
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2 4 6.

tionssynpunkt. Förslagsvis syntes man kunna räkna med, att hälften av

eleverna komme att genomgå yrkesskolan. Vid ett medeltal elever per inskrivningsår

i fortsättningsskolan av 50, skulle under sådana omständigheter,

när nuvarande övergångsförhållanden upphört att inverka, det elevantal,

för vilket lokaler av olika slag samt lärarkrafter borde beräknas,

komma att bli cirka 75.

Skolöverstyrelsen har icke ansett sig kunna förorda den av fortsättningsskolstyrelsen

i Växjö föreslagna avkortningen av arbetsårets

längd.

Överstyrelsen funne ej de framförda synpunkterna rörande den gemensamma

avslutningen och inbesparingarna i utgifterna för kosthållet vara av

sådan betydelse, att de borde nämnvärt inverka vid fastställandet av utbildningstidens

längd. Däremot funne överstyrelsen det visserligen kunna

vara ett gott led i en utbildning av detta slag, att låta eleverna någon

längre tid i hemmen tillämpa, vad de i skolan inhämtat i fråga om husliga

sysslor. Vidare syntes det ej heller vara utan betydelse för dessa ungdomars

närmare införlivande med hem och hembygd, om de kunde beredas tillfälle

att under de första ungdomsåren få sin vistelse i hemmet förlängd med

några veckor årligen.

Då emellertid överstyrelsen redan föreslagit en avkortning av utbildningstiden

i den allmänna fortsättningsskolan från tre till två år, ansåge

sig överstyrelsen ej kunna förorda även en betydande minskning i arbetsårets

längd. Ej heller ansåge sig överstyrelsen kunna förorda sådan avkortning

av arbetsåret i den frivilliga yrkesskolan, då dels ej bärande skäl

för sådan avkortning anförts och dels ej sådan syntes kunna ske utan betydande

försämring av utbildningsresultatet. Dessutom ville överstyrelsen

framhålla, att arbetsårets längd i övriga yrkesbetonade fortsättningsskolor

för dövstumma vore 46 veckor. Frågan örn eventuell avkortning av denna

tid borde tagas upp i ett sammanhang för samtliga dessa skolor.

Beträffande yrkesutbildningens inriktning i yrkesskolan

har skolöverstyrelsen anfört bland annat följande.

Årsredogörelserna för läsåren 1938—1941 vid den allmänbetonade fortsättningsskolan

i Växjö upptoge utbildningsämnena matlagning och hemvård,

sömnad, vävning och stickning samt trädgårdsskötsel och handräckningsarbete.

Av dessa ämnen syntes sömnad vara det, som i första hand

borde komma i fråga även vid en yrkesskola för flickor. Sömnad vore utan

tvivel ett yrke, i vilket de kvinnliga dövstumma med gott resultat kunde

arbeta, och ett betydande antal av dem vore också sysselsatta därmed.

Detta borde emellertid ej uppfattas så, att sömnad vore det enda eller så

gott som enda för dem lämpliga arbetet. Det syntes i stället vara önskvärt,

att de komme in på mesta möjliga antal arbetsområden. De yrken,

inom vilka den eventuella nya yrkesskolan kunde tänkas direkt bibringa utbildning,

måste emellertid av ekonomiskt praktiska skid bli ganska få, och

detta särskilt i början, då tillströmningen av elever vore synnerligen oviss.

För att möjliggöra ett rikare yrkesval syntes därför utbildningsformen

teoretisk yrkesundervisning vid skolan och praktiskt arbete hos företagare

ute i staden behöva tillgripas i ej ringa grad. Denna utbildningsform syntes

också god, då elev därvid finge sin praktiska utbildning under arbetsförhållanden,

som överensstämde med dem, han efter slutad kurs mötte ute i

livet.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition Nr %J+6.

Rektor vid fortsättningsskolan i Växjö hade som ämnen vid en eventuell

yrkesskola föreslagit damskrädderi, maskinstickning, tvätt, bakning, hattoch

mössömnad samt hushållsarbete (= hembiträdesskola) och som lämpligt

yrke att läras hos enskilda företagare nämnt mejeriarbete.

Överstyrelsen ifrågasatte, om maskinstickning vore ett yrke, som kunde

beräknas giva så god och jämn inkomst att det kunde vara lämpligt att

meddela dövstumma flickor yrkesutbildning däri. Enligt överstyrelsens mening

syntes det mera vara ett arbete för en och annan som kunde sysselsätta

sig därmed i sitt hem och på så sätt skaffa sig en mindre inkomst

utan att behöva helt försörja sig därmed. För sådan sysselsättning syntes

dock tillräcklig utbildning kunna meddelas i den allmänna fortsättningsskolan.

Likaså ställde sig överstyrelsen tveksam till lämpligheten av att

inrätta en hembiträdesskola för dövstumma. Enligt de informationer överstyrelsen

fått, syntes det ej ens i tider av brist på hembiträden vara lätt

för dövstumma flickor att erhålla sådana platser. De dövstumma flickor,

som önskade bli hembiträden, syntes kunna söka sig sådana platser med

den kunnighet de förvärvat i fortsättningsskolan.

Vidare hade rektor föreslagit utbildning i bakning och tvättning. Överstyrelsen

funne dessa båda yrken väl lämpa sig för dövstumma flickor och

ville därför förorda inrättande av en bageri avdelning och en tvättinrättning

med sådan utrustning, att arbetet i och för elevernas utbildning kunde bedrivas

fullt yrkesmässigt. Givetvis borde i första hand bakning respektive

tvätt för skolans räkning utföras. Detta kunde dock ej giva tillräckligt

arbete för ifrågavarande yrkesavdelningar, varför i bageriet måste bakas

på beställning eller till försäljning och i tvättinrättningen tvätt utifrån

mottagas. Avdelningarna ifråga bleve alltså affärsföretag. Överstyrelsen

ville dock betona, att dessa därför ej behövde bli av större omfattning, då

utbildningen kunde bli fullgod även i ett mindre bageri eller en mindre

tvättinrättning, örn den bedreves på rätt sätt och efter moderna principer.

Likaså syntes av rektor föreslagen utbildning i damskrädderi väl lämpa sig

och tillhöra de yrken, i vilka redan från yrkesskolans början utbildning borde

meddelas. Skulle efter hand så många elever anmäla sig, att utbildning

i flera yrken kunde meddelas direkt vid skolan, syntes böra övervägas, örn

ej även av rektor föreslagen hatt- och mössömnad borde komma i fråga.

För rikare yrkesval syntes, som redan framhållits, samarbete med den

fria företagsamheten böra sökas. Därvid syntes mejeriarbete väl lämpa

sig. Överhuvudtaget syntes i det avseendet knappast någon annan yrkesbegränsning

böra komma i fråga än den, som vållades av brist på företagare

villiga att åtaga sig utbildningen.

För ytterligare underlättande av flickornas yrkesval och yrkesutbildning

ville överstyrelsen förorda, att flickor, som efter avslutad obligatorisk fortsättningsskola

önskade yrkesutbildning i hemorten eller i yrke, i vilket utbildning

vid eller genom skolan ej kunde erhållas, måtte kunna få bidrag till

denna sin utbildning i högst 2 år och med högst 500 kronor per år och efter

samma grunder i övrigt som stadgades i Kungl. Maj:ts brev av den 29 september

1939 angående dövstum elev, som befriats från skolplikt i fortsättningsskola

för att hos enskild företagare erhålla yrkesutbildning.

I fråga om elevantalet och lokalbehovet har skolöverstyrelsen

anfört bland annat följande.

För bedömande av skolans lokalbehov vore givetvis det beräknade elevantalet

avgörande. Skolan mottoge elever från upptagningsskolornas och

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 2^6.

från specialskolans i Örebro avgångsklasser. Överstyrelsen hade med ledning

av dessa skolors kataloger för läsåret 1940—1941 samt infordrade

uppgifter örn antalet till intagning 1941 anmälda flickor verkställt en beräkning

av det sannolika elevantalet i skolan under läsåren 1942/1943—

1952/1953. Enligt denna beräkning, som givetvis måste betecknas som

approximativ, dä dels en viss avgång på grund av befrielse från skolplikt

kunde förväntas, och dels en ökning genom intagning, särskilt vid skolan

i Örebro, efter skolålderns inträdande vore sannolik, skulle elevantalet vid

nuvarande organisation för de nämnda åren komma att bli respektive 85,

105, 138, 83, 74, 62, 86, 60, 89, 50, 100 och 50. Härvid hade räknats med

samma antal intagna elever i upptagningsskolorna och specialskolan i Örebro

läsåret 1943—1944, som det enligt uppgift till nämnda skolor läsåret

1941—1942 anmälda.

Enligt en efter samma grunder verkställd uträkning skulle elevantalet

de nämnda åren komma att bli respektive 85, 113, 103, 101, 76, 72, 81, 63,

81, 70, 75 och 75, under förutsättning att 50 procent av flickorna tänktes

begagna sig av den förordade möjligheten till frivillig yrkesutbildning. Det

borde dock därvid understrykas, att det givetvis ej förelåge någon möjlighet

att närmare beräkna anslutningen till en sådan frivillig skola, då inga

föregående erfarenheter för denna beräkning funnes att bygga på.

Enligt den föreliggande beräkningen av det årliga elevantalet vid den

av överstyrelsen nu föreslagna organisationen av den fortsatta undervisningen

för flickorna skulle, med undantag för läsåren 1942/1943—

1944/1945, då särskilda förhållanden inverkade, detta sannolikt ej komma

att nämnvärt överstiga 80 och efter denna tid troligen understiga

nämnda tal. Överstyrelsen funne det välbetänkt att ej, innan erfarenhet

vunnits beträffande yrkesskolans verksamhet och tillslutningen till densamma,

göra utbyggnaden av lokalerna allt för stor, och ansåge det under

sådana förhållanden lämpligt föreslå, att elevrum för närvarande ordnades

endast för cirka 80 elever.

För det under läsåren 1942/1943—1944/1945 anmärkningsvärt stora

elevantalet syntes det nödvändigt lösa lokalfrågan medelst provisoriska

anordningar. Genom rektors försorg syntes tillfälliga lokaler härför kunna

anskaffas.

Skolöverstyrelsen har ansett, att tillräckligt bärande skäl för ett lokalbyte

mellan fortsättningsskolan i Växjö och upptagningsskolan å Manilla

icke anförts och att åtgärder snarast borde vidtagas för att på ett för skolan

tillfredsställande sätt ordna lokalfrågan vid densamma. I sistnämnda

avseende har överstyrelsen anfört bland annat.

Rektor vid skolan hade till överstyrelsen insänt ritningar över våningarna

1 och 2 trappor upp samt vindsvåningen, daterade Kronobergs och Blekinge

länsarkitektkontor Växjö den 7 november 1938, och därtill gjort vissa

anvisningar om lämplig disposition av lokalerna. Rektors förslag i det avseendet

innebure i huvudsak följande:

1. Rektorsbostaden skulle flyttas upp i nuvarande sjukavdclningen i

vindsvåningen. En del vindsutrymmen skulle därjämte tagas i anspråk,

varigenom rymlig tjänstebostad erhölles.

Två i vindsvåningen belägna dubbletter samt två rum skulle ordnas

till respektive bostad för husmodern och sjukrum.

Bihang till riksdagens protokoll 10It2. 1 sami. Nr 2^6. 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Martts ''proposition Nr c2J/i.

2. Våningen 2 trappor upp med bland annat rektorsbostaden skulle

tågås helt i anspråk till elevrum (= sovrum) och dagrum på så sätt, att i

samtliga stora sovsalar anordnades genom avbalkningar sovhytter, tillhopa

26 st. för 2 elever och 6 st. för 1 elev i varje. Till elevrum skulle tagas

ytterligare tre rum avsedda för respektive 2, 3 och 6 elever. Ett rum beräknades

till en stor reservsovsal med plats för 12 elever. Härigenom erhölles

sammanlagt plats för 81 elever. Rektorsbostaden skulle tagas i anspråk

till dagrum, varigenom 5 stora sådana i fil erhölles. I denna våning skulle

dessutom inrymmas 3 vårdarinnerum.

3. Våningen 1 trappa upp skulle tagas i anspråk för den teoretiska och

praktiska undervisningen samt inrymma 4 klassrum, bokbinderi, samlingssal,

kollegierum och bibliotek, materialrum för undervisningen, rektorsexpedition

och styrelserum, materialdepå m. m., lokaler för kapp- och

dräktsömnad, klänningssömnad, linnesömnad samt hatt- och mössömnad,

vävsalar, varpningsrum, rum för maskinstickning och täckstickning samt

»lappcentral» i anslutning till tvättinrättningen.

4. Bottenvåningen, över vilken ingen ritning eller närmare plan bifogats,

beräknades för köksavdelning med matsalar, skolkök och badavdelning

samt lokaler för bageri och tvättinrättning.

En lösning efter dessa anvisningar syntes utan tvivel giva goda och rymliga

lokaler för såväl teoretisk undervisning som yrkesutbildning liksom

också beträffande sov- och dagrum åt eleverna m. m. Särdeles lycklig förefölle

den föreslagna uppdelningen av de stora sovsalarna i ett antal sovhytter.

Inom överstyrelsen hade ifrågasatts en i vissa avseenden annan disposition

av lokalerna i syfte att förbilliga ombyggnaden. Överstyrelsen hade

under hand tillställt föredraganden i byggnadstyrelsen intendent Einar

Lundberg detta förslag. I en den 10 november 1941 upprättad promemoria

hade föredraganden i byggnadsstyrelsen i huvudsak anslutit sig till det av

rektor vid skolan framlagda förslaget, vilket även överstyrelsen, då de beräknade

besparingarna ej bleve av någon större betydelse, tillstyrkte. Den

sedan den 21 februari 1939, då kostnaderna för ändring och modernisering

av dövstumskolan i Växjö beräknats till 296,000 kronor, inträdda prisstegringen

ansåges innebära enligt en inom byggnadsstyrelsen gjord överslagsberäkning,

att kostnadssumman nu borde beräknas till 360,000 kronor. I

detta belopp vore icke inräknat kostnad för de rum, som inom nu oinredda

vindsutrymmen behövde tilläggas rektorsbostaden. Om denna fastställdes

till 5 rum och kök, skulle kostnaden för ytterligare rum utöver de

befintliga tre uppgå till omkring 15,000 kronor. Totalbeloppet för skolans

ombyggnad bleve sålunda 375,000 kronor. Emellertid syntes vissa ledningar,

som installerats för anordnande av beredskapssjukhus inom skolan, kunna

övertagas. Om dessutom, som överstyrelsen förordade, de i anledning av militärförläggningarna

erforderliga reparationsarbetena, som enligt vad till

överstyrelsen från skolans rektor uppgivits komme att belöpa sig på sammanlagt

lägst 65,000 kronor, verkställdes i samband med andra å byggnaden

planerade arbeten, syntes den förut beräknade anslagssumman eller

296,000 kronor, avrundad uppåt till 300,000 kronor, visa sig tillräcklig.

I fråga om lärarbe hovet vid den föreslagna organisationen

har skolöverstyrelsen anfört följande.

Vid fortsättningsskolan i Växjö vore för arbetsåret 1941—1942 förutom

rektor anställda följande lärare, för vilka kostnaderna nedan angåves (pensionsavgifter

fråndraga):

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Majlis ''proposition Nr 2!fi.

1

ordinarie lärare i kunskapsämne.........

A

20:22 kronor

6,339

1

» skolkökslärarinna..............

A

15: 15

»

4,074

1

» arbetslärare (vävning).........

A

15:14

»

3,834

1

extra ordinarie lärare i kunskapsämne.....

Eo

18: 18

4,950

1

» skolkökslärarinna................

Ex

14: 11

3,567

2

» arbetslärare (klädsömnad)..........

Ex

14: 11

»

7,134

1

» lärare i gymnastik med lek och idrott

(18 veckotimmar)...............

Ex

18: 15

»

2,802

32,700

1

timlärare i klädsömnad (10 veckotimmar) . . .

1,130

1

» » linnesömnad ( » » ) . . .

1,130

1

» » vävning och stickning (10 veckotimmar) . .

»

1,130

1

» » bokbinderi (10 veckotimmar) . . .

»

1,130

Rörligt tillägg (15 %) samt kristillägg (8 %) å kronor 32,700

37,220

7,521

Summa kronor 44,741.

Enligt de i det föregående gjorda beräkningarna skulle elevantalet vid

skolan, med undantag för läsåren 1942—1944 respektive 1942—1945, bli i

stort sett detsamma vid nuvarande organisation som vid den föreslagna

fram till läsåret 1949—1950. Detta elevantal holle sig omkring 70—80 eller

i huvudsak som innevarande läsår. Efter år 1950 beräknades elevantalet

hålla sig konstant omkring 75 vid den föreslagna organisationen, under det

att det med nuvarande organisation beräknades variera från 50 ena året till

100 det andra året. I fråga örn lärare i kunskapsämnen skulle omorganisationen

alltså ej medföra någon nämnvärd förändring fram till 1950, enär

minskningen i allmän teoretisk undervisning för de till yrkesskolan hörande

flickorna motvägdes av att även en viss del av undervisningen i yrkesteori

beräknades skötas av lärare i kunskapsämne. Erforderliga antalet lärare i

kunskapsämne skulle alltså bli detsamma som nu. Beträffande timantalet i

gymnastik skulle, då även flickorna i yrkesskolan borde få gymnastikövningar,

förhållandet också bli ungefär som för närvarande.

I fråga om antalet lärare i praktiska ämnen medförde den föreslagna organisationen

däremot omedelbart en del förändringar. Sålunda hade bokbinderi

ej föreslagits i yrkesskolan. I en allmän fortsättningsskola syntes ej heller

utbildning häri böra meddelas. En arbetslärare i detta ämne syntes alltså

kunna inbesparas.

För vävning och stickning hade beräknats minskad plats i den tvååriga

fortsättningsskolan. Den minskning detta kunde medföra i fråga om timlärararvodet

i dessa ämnen syntes emellertid uppvägas av i stort sett motsvarande

ökning av ersättning till timlärare i barnavård och sjukvård, då

för dessa ämnen beräknats ökat utrymme på schemat.

Enligt den nu föreslagna organisationen skulle emellertid, om densamma

genomfördes från och med arbetsåret 1942—1943, en arbetslärare i bageri

och en för tvättinrättningen erfordras, båda med tillsvidare anställning som

extra. Med hänsyn till de stora fordringar, som måste ställas på dessa lärares

såväl yrkesskicklighet som förmåga att meddela undervisning syntes de

böra erhålla samma löneplacering som övriga arbetslärare i fortsättningsskola.

Den kostnadsökning, som den nya organisationen skulle komma att

medföra, skulle sålunda bli kostnaden för dessa båda lärare, minskat med

kostnaden för den indragna timlärartjänsten i bokbinderi.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Majlis proposition Nr 2j6.

1 extra arbetslärare i bakning Ex 14: 11.............kronor 3,567

1 » » » tvättning Ex 14: 11............ » 3,567

» 7,134

Rörligt tillägg (15 %) och kristillägg (8 %)............ » 1,640

Summa kronor 8,774

_— 1,130

Summa kronor 7,644.

Efter år 1950 ställde sig en jämförelse svårare, då elevantalet därefter beräknades

variera från cirka 50 vartannat år till cirka 100 vartannat. Vartannat

år syntes då antalet befattningshavare i stort sett bli detsamma som

nu, alldenstund en minskning av elevantalet från omkring 75 till 50 ej syntes

medgiva nämnvärd minskning av antalet lärarkrafter. Däremot syntes

en ej obetydlig ökning av lärarantalet bli ofrånkomlig vartannat år. Så

syntes då ytterligare en lärare i kunskapsämne erfordras. Även i fråga örn

arbetslärare syntes en ökning i minst samma proportion d. v. s. en tredjedel

av nuvarande lärareantal vartannat år bli erforderlig.

I fråga örn tidpunkten för den föreslagna omorganisationens

genomförande har skolöverstyrelsen anfört följande.

Elevantalet i den nya yrkesskolan hade för arbetsåret 1942—1943 approximativt

beräknats till 8, halva antalet i nuvarande tredje eller sista klassen.

Dessa elever skulle, därest den föreslagna organisationen genomfördes från

och med arbetsåret 1942—1943, ingå i den nya yrkeslinjens andra klass.

Det syntes överstyrelsen icke lämpligt, att dessa elever, som nu genomginge

sista årsklassen i den treåriga fortsättningsskolan och holle på att avsluta

sin utbildning enligt nu gällande undervisningsplan, skulle införas i nya yrkesgrenar.

Tidpunkten för genomförandet av den nya organisationen syntes

därför böra uppskjutas till arbetsåret 1943—1944.

Statskontoret har yttrat:

Den föreslagna omorganisationen, som icke syntes föranleda några större

merkostnader för statsverket, syntes leda till ett effektivare utnyttjande av

såväl skollokaler som personal och samtidigt vara ägnad att tillförsäkra

eleverna bättre möjligheter än för närvarande till utbildning av olika slag.

Statskontoret ville därför, trots de ökade kostnader, som skulle uppstå, icke

motsätta sig bifall till framställningen. Vad anginge lönegradsplaceringen

för de två föreslagna arbetslärarna borde uppmärksammas, att överstyrelsen

ansett försök böra göras med att åt ämneslärarna överlämna undervisningen

även i yrkesteori. Vid sådant förhållande förelåge helt naturligt icke

skäl att placera yrkeslärarna i Växjö i samma lönegrad som vid övriga fortsättningsskolor

för dövstumma eller 15 lönegraden för ordinarie och 14

lönegraden för extra ordinarie och extra lärare. Statskontoret ville för sin

del föreslå, att sådan arbetslärare i fortsättningsskola placerades i 10 lönegraden

såsom ordinarie och 9 lönegraden såsom extra ordinarie eller extra

befattningshavare. De vid skolan redan befintliga arbetslärartjänstema i

klädsömnad syntes således böra nedflyttas till lönegrad Ex 9. Vad anninge

den ordinarie arbetslärarbefattningen i vävning, borde densamma i händelse

av vakans tillsvidare icke återbesättas. I annat fall borde, om det visade

sig möjligt att framdeles bibehålla den av överstyrelsen föreslagna anordningen,

tjänsten uppföras på övergångsstat.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2.^6.

Allmänna lönenämnden Ilar beträffande arbetslärarnas lönegradsplacering

anfört följande.

En inplacering i 9 lönegraden i enlighet med statskontorets förslag av

de föreslagna extra arbetslärarna i bakning och tvätt skulle medföra lägre

löneställning än den som enligt gällande bestämmelser vore föreskriven för

extra arbetslärare i barndomsskola för dövstumma, vilken tillhörde 10 lönegraden.

Med hänsyn härtill kunde lönenämnden icke biträda statskontorets

förslag om förstnämnda lärares inplacering i 9 lönegraden. Å andra

sidan kunde uppenbarligen ett överförande av vissa teoretiskt betonade

undervisningsmoment från arbetslärare till ämneslärare föranleda, att löneställningen

för arbetslärarna borde upptagas till förnyad omprövning. Ifrågavarande

spörsmål syntes emellertid böra bedömas i ett sammanhang för

dövstumundervisningsväsendet i dess helhet. Då i detta fall fråga närmast

vore om en försöksanordning, vars resultat icke nu kunde bedömas, syntes

den av skolöverstyrelsen föreslagna lönegradsplaceringen böra tills vidare

godtagas, varvid emellertid borde förutsättas, att frågan upptoges till förnyat

övervägande, sedan någon tids erfarenhet vunnits.

Beträffande fortsättningsskolan för dövstumma flickor vill jag till en början

framhålla, att jag liksom besparingsberedningen funnit, att frågan om

en eventuell förflyttning av denna skola till Manilla bör avföras från dagordningen.

Skolan torde således alltjämt böra vara förlagd till Växjö.

Den organisation, som ifrågavarande skola erhöll vid sitt upprättande

år 1938, synes, såsom i den föreliggande utredningen framhållits, icke ägnad

att giva de dövstumma flickorna en så allsidig yrkesutbildning, som hade varit

önskvärt. Den treåriga utbildningen, vilken tager sin början, när flickorna

nått en ålder av 15—16 år, är väsentligen lagd så, att den ger en visserligen

grundlig men alltför ensidig utbildning i egentliga hemsysslor. På sätt av såväl

besparingsberedningen som skolöverstyrelsen framhållits, får det anses önskvärt,

att undervisningen omlägges på sådant sätt, att den vid sidan av utbildning

i husligt arbete och dylikt även möjliggör en god utbildning i ett antal

andra yrken, som kunna lämpa sig för kvinnliga dövstumma och däri de

kunna vinna sin försörjning. Skolöverstyrelsens förslag i denna riktning synes

ändamålsenligt. Jag förordar således, att den obligatoriska skoltiden i

fortsättningsskolan sänkes från tre till två år samt att därtill anknytes en

frivillig tvåårig yrkesutbildning. Med hänsyn till vad styrelsen för dövstumskolan

i Växjö anfört rörande önskvärdheten av en avkortning av arbetsårets

längd, anser jag det förtjäna närmare övervägas, huruvida en viss

avkortning kunde finnas befogad, exempelvis från 46 till 44 eller 42 veckor.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att framdeles fatta beslut i detta

ämne. Vad överstyrelsen anfört i fråga örn yrkesutbildningens differentiering

har icke givit mig anledning till erinran. Jag har sålunda funnit goda

skäl tala för att yrkesutbildning skall givas i sömnad, bakning, tvättning

och i damskrädderi samt, örn så lämpligen kan ske, även i hatt- och mösssömnad.

Jag ansluter mig likaledes till vad överstyrelsen anfört örn samarbete

mod enskilda företagare i syfte att möjliggöra ett rikare yrkesval.

Departe
mentschefen.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Marits proposition Nr 246.

För att möjliggöra dylik utbildning hos enskilda företagare böra, på sätt

överstyrelsen föreslagit, stipendier om högst 500 kronor kunna tilldelas

kvinnliga elever för en tid av högst två år efter avslutandet av den tvååriga

obligatoriska fortsättningsskolan.

Av praktiska skäl bör enligt skolöverstyrelsens mening den förordade nya

organisationen träda i kraft först från och med budgetåret 1943/44. Jag

ansluter mig till denna uppfattning. Vid sådant förhållande saknar jag anledning

att redan nu taga definitiv ställning till de föreslagna ändringarna

i personalorganisationen.

Till lokalfrågan för Växjöskolan återkommer jag i det följande.

II. Lönereglering för viss personal vid lantbruksskolan

för dövstumma.

I samband med statens övertagande av dövstumundervisningsväsendet

inrättades en fortsättningsskola för undervisning av dövstumma gossar i

lantbruk och trädgårdsskötsel, benämnd lantbruksskolan för dövstumma

och förlagd till Broby gård i Funbo socken i Uppland. För skolans verksamhet

erforderlig personal ansågs, innan tillräcklig erfarenhet av skolans verksamhet

vunnits, ej böra uppföras å ordinarie stat utan avlönas med arvoden.

Skolans verksamhet tog sin början med läsåret 1938—1939, under vilket

år anstalten hade 13 elever. Läsåret 1939—1940 steg elevantalet till 24,

varav 3 elever avgingo vid arbetsårets slut. Med början av läsåret 1940—

1941 tillkommo 6 elever och vid samma läsårs slut avgingo 12. Vid början

av innevarande läsår erhöll skolan sin största elevintagning, då 14 elever

anmäldes, varigenom elevantalet kom att uppgå till 29. Det vid skolan

nyuppförda elevhemmet är beräknat för 42 elever.

Skolöverstyrelsen har hemställt, att den personal vid lantbruksskolan för

dövstumma, som icke vore hänförlig till ekonomipersonal, måtte beredas

ordinarie anställning i de lönegrader, som angivas i nedanstående sammanställning,

vilken tillika upptager de nuvarande löneförmånerna ävensom

den löneställning, som av statskontoret och allmänna lönenämnden i avgivna

utlåtanden föreslagits:

Nuvarande

Nuvarande

Skolöverstyrelsen

Statskontoret

Allm. lönenämnden

befattning

löneförmåner

Lönegrad | Årslön1

Lönegrad

Årslön1

Lönegrad

Årslön1

Föreståndare . .

5,000 + fri bostad m.

värme . . .

A 23

6,750

Eo 21

5,586

Eo 22

5,916

Rättare.....

2,400 +

d:o

A 15

4,050

Eo 10

3,015

| Eo 12

3,291

Trädgårdsmästare

2,300 +

d:o

A 15

4,050

Eo 10

3,015

Eo 12

3,291

Ladugårdsförman

2,280 +

d:o

A 12

3,438

Eo 6

2,466

Eo 8

2,739

Slöjdare och smed

2,100 +

d:o

A 9

3,015

Eo 5

2,334

Eo 7

2,601

Husmoder ....

1,200 +allt fritt

A 7

2,739

Eo 7

2,601

Eo 7

2,601

1 Bruttolön i lägsta löneklassen; rörligt tillägg och kristillägg ej inräknade.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition Nr S//J.

Tillika har överstyrelsen föreslagit, att den förut såsom trädgårdsmästare

betecknade befattningen i fortsättningen skall benämnas trädgårdslärare

samt att till beteckningen slöjdare och smed skall fogas tillika traktorskötare.

För tillgodoseende av behovet av examinerad dövstumlärarkraft

för den teoretiska undervisningen vid skolan har överstyrelsen vidare

föreslagit överflyttning dit av en ordinarie lärartjänst i kunskapsämne.

Till stöd för sina förslag ha myndigheterna anfört:

Skolöverstyrelsen. Behovet av en lantbruksskola för dövstumma måste

anses styrkt genom skolans verksamhet. Av dövstumskolornas kataloger

framginge, att en mycket stor del av barnen bomme från landsbygden och

att deras föräldrar ofta vore i jordbrukets tjänst. Det förelåge starka skäl

att ge den dövstumme en utbildning, med vilken han kunde återvända till

hemtrakten, där han vore känd, och där släkt och vänner kunde hjälpa

honom till rätta. Jordbruket hade behov av arbetskraft, och de dövstumma

syntes äga goda möjligheter att förskaffa sig erforderliga kunskaper

och färdigheter för att kunna på ett tillfredsställande sätt utföra de till

ett lantbruk hörande sysselsättningarna. Likaså syntes de dövstumma utmärkt

lämpa sig såsom djurskötare samt såsom trädgårdsarbetare.

Innevarande arbetsår undervisades vid skolan 29 elever, och det funnes

ingen anledning förmoda, att detta antal skulle minska under de följande

åren. Ledningen för skolan ansåge en ökning av elevantalet upp emot 40

för sannolik, och i den nya elevbyggnaden hade beretts plats för 42 ynglingar.

Av vad i det föregående nämnts syntes också framgå, att man nu

vunnit sådan erfarenhet av verksamheten vid skolan, att denna syntes böra

erhålla en med övriga dövstumskolor likvärdig ställning i det statliga dövstumundervisningsväsendet.

Det syntes därför vara lämpligt och rimligt,

att befattningshavarna, som nu vore anställda mot arvoden, vilka trots inträdd

dyrtid varit oförändrade sedan 1938, gåves en fastare anställningsform

och uppfördes å ordinarie stat.

Föreståndare: För närvarande leddes skolan av en agronom. Någon ändring

i berörda avseende ifrågasattes icke nu.

A föreståndaren vilade samtliga de uppgifter, som enligt stadgan för dövstumundervisningen

tillkomme rektor vid dövstumskola. Härutöver hade

han att såsom anstaltens ledare förvalta jordbruket, för detta ombesörja

alla inköp och försäljningar, föra böcker över dess och skolans räkenskaper

samt lia den ekonomiska ansvarigheten. Vidare hade han att meddela teoretisk

undervisning i jordbruks- och husdjurslära samt jordbruksekonomi

och skogshushållning, vilken undervisning under innevarande år uppginge

till 15 veckotimmar och knappast kunde beräknas bli av ringare omfattning

i framtiden, samt att — på grund av lärarpersonalens ringa numerär

— fullgöra en betydande jourtjänstgöring.

Då det gällt att bedöma den lönegrad, i vilken föreståndaren för lantbruksskolan

för dövstumma å Broby borde föreslås, hade överstyrelsen

närmast gjort jämförelser med föreståndarna vid övriga dövstumskolor

samt med föreståndarna vid liknande jordbruksanstalter. Härvid erinrades

örn, att lantbruksskolan å Broby med hänsyn till elevantalet vore av betydligt

mindre omfattning än övriga dövstumskolor. Dessa senare skolors

föreståndare vore placerade i lönegrad A 20 (E 2—E 4). Skyddshemsvårdens

yrkeshemsföreståndare och skolhemsföreståndare vore placerade i Eo

25 respektive Eo 23 och av tjänsteförteckningssakkunniga föreslagna i A 24

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. May.ts -proposition Nr ''21 fi.

respektive A 22. Brobyskolan vore i motsats till de senare hemmen ^bildningsanstalt

med avsevärd undervisningsskyldighet för föreståndaren.

Överstyrelsen föresloge en placering för föreståndaren vid lantbruksskolan

å Broby i 23 lönegraden.

Rättare. Som rättaren vore den, som närmast under föreståndaren hade

att sörja för gårdens skötsel samt att organisera, leda och övervaka arbetet,

måste höga krav ställas på befattningshavarens teoretiska och praktiska

utbildning. Minimikrav {jorde enligt överstyrelsen vara: utbildning

å 2-årig lantbruksskola eller därmed jämställd utbildning samt genom väl

vitsordad flerårig praktik vunnen erfarenhet.

Fortsättningsskolorna i Vänersborg och Växjö hade arbetslärare, med

vilka rättaren läte sig jämföra. Dessa vore placerade i 15 lönegraden. Den

utbildning, som syntes böra fordras för innehavaren av rättarbefattingen,

måste anses lika kvalificerad som den utbildning, som fordrades för arbetslärarbefattning.

Det ansvar, som åvilade rättaren såsom ledare av gårdens

skötsel under föreståndaren, vore stort. Vidare hade han att planlägga, organisera,

leda och övervaka lantbrukselevernas arbete. Så till vida måste

hans hela arbetstid betraktas som undervisning i yrkesarbete. Det nuvarande

antalet undervisningstimmar per vecka i yrkesarbete kunde uppskattas

till 48, en arbetstid som med 6 undervisningstimmar i veckan överstege

det för arbetslärare i fortsättningsskola fastställda maximum. Överstyrelsen

förordade för rättaren å Broby lantbruksskola samma placering i

lönesystemet som arbetslärare i fortsättningsskola, och finge därför föreslå,

att rättaren å Broby lantbruksskola placerades i 15 lönegraden.

Trädgårdslärare: Trädgårdsläraren hade att under föreståndarens överinseende

ansvara för skolans trädgård och dess produktion. Liksom rättaren,

vad gällde lantbruket, hade trädgårdsläraren, vad gällde trädgården, att

organisera, leda och övervaka allt arbete, som utfördes av trädgårdseleverna.

På trädgårdsläraren måste därför ställas lika höga kompetenskrav som

på rättaren. Dessa krav ansåge överstyrelsen förslagsvis böra fastställas

till utbildning vid 2-årig statsunderstödd trädgårdsskola samt genom väl

vitsordad praktik vunnen erfarenhet även av ledning av trädgård.

Trädgårdsläraren vore i ställning närmast jämförbar med rättaren. Hans

arbetstid, som sammanlagt utgjorde 48 timmar per vecka, vore som rättarens

huvudsakligen att jämföra med undervisningstid för arbetslärare.

Härtill komme, att trädgårdsläraren för närvarande hade cirka 10 veckotimmars

teoretisk undervisning i trädgårdslära samt viss jourtjänst.

Med hänsyn till det ovan sagda, ansåge överstyrelsen, att trädgårdsläraren

borde placeras i 15 lönegraden.

Ladugårdsförman: Ladugårdsförmannen hade att under föreståndarens

överinseende svara för skötseln av egendomens djurbesättning och alla i

samband därmed stående uppgifter. De utbildningskrav, som borde ställas

på en innehavare av befattningen, borde enligt överstyrelsen vara: 1-årig

ladugårdsförmanskurs eller därmed fullt jämförbar utbildning jämte väl

vitsordad praktik såsom ladugårdsförman.

Ladugårdsförmannen hade i likhet med rättare och trädgårdslärare att

i arbetet ständigt leda och övervaka eleverna och borde således räknas

som arbetslärare. Hans arbetstid, som utgjorde 48 veckotimmar, måste i

sin helhet betraktas som undervisningstid i yrkesarbete. Vidare borde framhållas,

att det vore av stor vikt för skolans och egendomens bästa, att väl

kvalificerad person erhölles å denna post. Med hänsyn härtill och med

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition Nr 246.

hänsyn jämväl till placering av liknande befattningshavare vid andra anstalter

ville överstyrelsen för ladugårdsförman vid lantbruksskolan föreslå

placering i 12 lönegraden.

Skolöverstyrelsen hade funnit det vara av särskild vikt att understryka

att rättare, trädgårdslärare och ladugårdsförman, som vore de som närmast

hade att handleda och uppfostra skolans elever, icke blott ägde utmärkt

yrkesskicklighet utan även de personliga egenskaper, som man fordrade av

en god ungdomens ledare. I övrigt ansåge överstyrelsen samma villkor böra

krävas för dessa tjänster, som nu vore stadgat för behörighet till annan

ordinarie lärartjänst vid dövstumskola.

Slöjdare och smed, tillika traktorskötare: De uppgifter, som åvilade en

slöjdare och smed vid en lantbruksskola av Brobygårdens storlek vore

mycket skiftande. Vederbörande borde främst äga praktisk yrkesskicklighet

såsom gårdssnickare och smed. Hans yrkesundervisning, som för närvarande

uppskattades till 6 veckotimmar, gällde närmast lantbruksslöjd

och lantbrukssmide, och skulle enligt undervisningsplanen omfatta: övning

i verktygens användning, enklare arbeten, särskilt redskap för lantbruk

och trädgård, reparationer av redskap, enklare byggnadsreparationer. Vidare

borde han vara van traktorskötare samt äga kännedom örn alla i

lantbruket förekommande maskiner. Likaledes borde han helst äga någon

förmåga och erfarenhet av reparation av lantbruksmaskiner.

Att fastställa bestämda minimifordringar utöver kraven på ovannämnda

praktiska färdigheter för befattningshavaren i fråga hade överstyrelsen ej

funnit lämpligt. Om särskilda kurser för utbildning av gårdshantverkare

komme att anordnas — vilket föreslagits av lantbruksstyrelsen — borde

en person, som genomgått dylik kurs, anses lämpligt utbildad. Vid tillsättning

av innehavare till befattningen borde den genom en mångsidig praktik

vunna erfarenheten samt den för tjänsten i fråga erforderliga praktiska

läggningen tillmätas stor betydelse.

Vid fastställande av förslag till löneplacering för befattningen hade överstyrelsen

funnit skäl göra jämförelse med arbetslärare i barndomsskola,

vilkas yrkesundervisning, 10 veckotimmar, visserligen överstege slöjdarens,

men vilkas arbete i övrigt kunde anses vara med dennes jämställt. Arbetslärare

i barndomsskola vöre placerad i 11 lönegraden. Med hänsyn härtill

och vad ovan angivits örn slöjdarens arbetsuppgifter hade överstyrelsen

funnit en placering av slöjdare och smed tillika traktorskötare å Broby

gård i 9 lönegraden vara sådan, att lämplig och väl kvalificerad person

borde kunna erhållas för befattningen.

Husmoder: I fråga örn kompetensfordringar för husmoder borde dessa

givetvis vara desamma som för husmoder vid annan dövstumskola, dock

måste härtill fordras förtrogenhet med större lanthushålls ledning. Husmoderns

arbetsuppgifter å lantbruksskolan vore många. Som såväl sjuksköterska

som vårdarinna saknades, folie områdena även för dessas arbetsuppgifter

under husmoderns inseende. Överstyrelsen föresloge för husmodern

å lantbruksskolan å Broby placering i 7 lönegraden eller samma

löneplacering som gällde i fråga om husmoder vid de övriga dövstumskolorna.

Lärare i kunskapsämne: För närvarande vore eleverna vid skolan uppdelade

på tre årskurser, som periodvis erhölle teoretisk undervisning. Dövstumliirarens

unde r v is n i n gssk y 1 d i gil e t vore därvid genomsnittligt 30 veckotimmar,

hans undervisning omfattade ämnena modersmålet, räkning med

s. 74 Kontrollera mot PDF

74 Kungl. Majlis proposition Nr f2/f6.

kalkylering, samhällslära, yrkeshygien och hälsolära, naturlära och gymnastik

med lek och idrott. Härtill bomme jourtjänst, som för läraren bleve

av större omfattning än vid övriga dövstumskolor.

Som överstyrelsen ovan framhållit, förelåge skäl att till skolan knyta en

ordinarie ämneslärare. Täta lärarbyten vore icke önskvärda. Överstyrelsen

ville därför föreslå, att en vid annan dövstumskola vakant ordinarie lärartjänst

i kunskapsämne överflyttades till Broby.

Statskontoret. Statskontoret ville bringa i erinran, att såsom framginge

av bilagan till 1942 ars statsverksproposition: Utgifter å driftbudgeten under

för flera huvudtitlar gemensamma frågor (sid. 18) inom vissa förvaltningsområden

personal funnes, som icke vore inordnad å löneplan utan avlönades

med arvoden, oaktat anställningen vore av stadigvarande natur.

Beträffande denna personals anställningsförhållanden hade chefen för finansdepartementet

uttalat, att det funnits skäligt, att i samband med årets

riksstatsförslag upptaga hithörande spörsmål till övervägande. Närmast

hade därvid ifrågakomma att överföra arvodespersonal till extra ordinarie

stat. Då de förutsättningar för ett sådant överförande, som departementschefen

i berörda sammanhang angivit, syntes föreligga beträffande den av

överstyrelsen omnämnda personalen vid Broby, ville statskontoret icke

motsätta sig, att befattningshavarna ifråga gåves extra ordinarie ställning.

Vidkommande den lönegradsplacering, som borde tillämpas, finge statskontoret

uttala, att ämbetsverket icke kunde tillstyrka överstyrelsens förslag

i vidare mån än vad anginge befattningen såsom husmoder. Vid sitt

förslag till lönegradsplacering hade statskontoret tagit hänsyn till löneställningen

för jämförliga befattningshavare inom förvaltningen i övrigt och i

viss män till de löneförmåner, som vid 1938 års riksdag bestämts för befattningshavarna

ifråga. Vid bifall till statskontorets förslag skulle, om befattningshavarna

erhölle lön enligt vederbörlig begynnelselöneklass, vilket

statskontoret förutsatte skulle bliva fallet, för statsverket uppstå en kostnadsökning

— inklusive rörligt tillägg och kristillägg efter 12 procent —

å i runt tal 5,700 kronor. Ersättning för åtnjutna naturaförmåner, bestämd

efter i huvudsak samma grunder som vid statens skyddshem (jfr socialstyrelsens

protokoll den 7 januari 1942), syntes böra redovisas såsom särskilda

uppbördsmedel å omkostnadsanslaget för dövstumskolorna.

Allmänna lönenämnden. Lönenämnden hade med hänsyn till numera

föreliggande erfarenhet av verksamheten vid ifrågavarande lantbruksskola

för dövstumma för sin del intet att erinra mot att den av skolöverstyrelsens

förslag berörda personalen bereddes fastare anställning. Härvid syntes, i

anslutning till vad statskontoret i ärendet anfört och med beaktande av

rådande statsfinansiella läge, lämpligt, att befattningshavarna tills vidare

bereddes ställning av extra ordinarie tjänstemän.

Bortsett från husmodern förefunnes avsevärda skiljaktigheter mellan

skolöverstyrelsens och statskontorets förslag till lönegradsplacering av ifrågavarande

befattningshavare. Lönenämnden hade vid sitt förslag tagit

hänsyn till vad skolöverstyrelsen anfört i fråga om befattningshavarnas

arbetsuppgifter samt beaktat dels att det här gällde meddelande av undervisning

åt ävensom handledning av dövstumma, dels ock befattningshavarnas

nuvarande löneställning. Lönenämnden ville tillägga, att jämkning på

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2^6.

en eller annan punkt av den föreslagna löneställningen möjligen framdeles

kunde visa sig erforderlig.

Vidare ville lönenämnden anföra, att nämnden i likhet med statskontoret

förutsatte, att samtliga befattningshavare från och med tidpunkten för

löneregleringens genomförande komme att inplaceras i begynnelselöneklass

inom vederbörande lönegrad.

Lantbruksskolan för dövstumma har med innevarande budgetårs utgång

varit i verksamhet under fyra år. Då erfarenheterna rörande verksamheten

under denna tid synas ha varit mycket goda, torde anledning saknas att

bibehålla det nuvarande provisoriet beträffande personalens löne- och anställningsförhållanden.

I likhet med skolöverstyrelsen anser jag därför tiden

nu vara inne att bereda ifrågavarande personal en fastare löneställning.

Goda skäl tala enligt min mening för att personalen beredes ordinarie ställning

på sätt som skett beträffande samtliga övriga dövstumskolor. För närvarande

torde dock på av statskontoret och allmänna lönenämnden anförda

skäl en extra ordinarie anställningsform kunna godtagas såsom en

övergångsanordning.

Beträffande frågan örn befattningshavarnas löneställning föreligga skiljaktiga

meningar mellan skolöverstyrelsen, statskontoret och allmänna lönenämnden.

För närvarande synes lönenämndens förslag kunna godtagas. Jag

förutsätter emellertid, att frågan om befattningshavarnas löneställning

framdeles vid lämplig tidpunkt kommer att tagas upp till förnyat övervägande

i samband med spörsmålet om beredande av ordinarie ställning åt

ifrågavarande personal.

Den av mig nu förordade löneregleringen torde böra träda i kraft den

1 juli 1942. I likhet med statskontoret och allmänna lönenämnden förutsätter

jag, att samtliga ifrågavarande befattningshavare därvid skola inplaceras

i begynnelselöneklassen inom vederbörande lönegrad. I annat sammanhang

återkommer jag till frågan örn redovisningen av de ersättningar

för åtnjutna naturaförmåner, som befattningshavarna böra erlägga i enlighet

med av statskontoret föreslagna grunder.

Överstyrelsens förslag om överflyttning till lantbruksskolan i Broby av

en ordinarie tjänst såsom lärare i kunskapsämne har icke givit mig anledning

till erinran.

Departe
mentschefen.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Majlis -proposition Nr 2/+6.

III. Anslagsberäkningar m. m.

1. Läroanstalter för blinda: Avlöningar.

Detta anslag är uppfört med 366,700 kronor. Personalförteckning och avlöningsstat

med därtill hörande bestämmelser äro intagna på sid. 536 f. i

statsliggaren.

Skolöverstyrelsen har — med utgångspunkt från nu gällande provisoriska

lönebestämmelser för vårdare och ekonomipersonal — beräknat anslagsbehovet

för nästa budgetår till 365,600 kronor. Anslagsposten till avlöningar

till ordinarie tjänstemän har därvid uppskattats till 236,600 kronor

(+ 600) och anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit, till oförändrat belopp, 2,600 kronor. Förstnämnda

anslagspost har ansetts å ena sidan böra höjas med 2,100 kronor på grund

av löneklassuppflyttningar men å andra sidan kunna minskas med ett belopp

av 1,500 kronor, avseende vikariatsersättning. Anslagsposten till avlöningar

till vårdare och tjänstepersonal har i anslutning till vederbörande

skolstyrelsers anslagsäskanden, tillhopa 82,563 kronor, av överstyrelsen

upptagits till 82,600 kronor (+ 1,900). Anslagsposterna till avlöningar till

övrig icke-ordinarie personal och till rörligt tillägg ha beräknats till respektive

8,500 kronor (—3,900) och 35,300 (+ 300).

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal. För läsåren 1938—1942 hade

på grund av relativt stort barnantal i vissa klasser vid blindinstitutet en

extra ämneslärare varit anställd. Enligt vad institutets rektor meddelat syntes

under läsåret 1942—1943 på grund av minskning av barnantalet någon

extra ämneslärare ej vara behövlig. Under budgetåret 1942/43 syntes ur

denna post böra bestridas dels avlöningar till en extra ordinarie lärare i musik

(15 veckotimmar) och två timlärare i musik (vardera 4 veckotimmar) vid

institutet och förskolan för blinda å Tomteboda å tillhopa 4,968 kronor,

dels avlöningar till icke-ordinarie tjänstemän vid förordnande å ordinarie

eller icke-ordinarie befattning, dels arvoden efter skolstyrelsernas bestämmande

till lärare i sång, musik och gymnastik vid de båda hantverksskolorna

för blinda å tillhopa 1,600 kronor. För budgetåret 1941/42 hade vid institutet

och förskolan avlöningar till erforderliga vikarier för extra ämneslärarinnan

och ovannämnda musiklärare beräknats till 580 kronor. För budgetåret

1942/43, då extra ämneslärarinna ej erfordrades, syntes beloppet

kunna sänkas till förslagsvis 400 kronor. Däremot syntes en höjning av

posten vara erforderlig för täckande av kostnaderna till avlöningar åt ickeordinarie

tjänstemän vid vikariatsförordnande å ordinarie tjänst. För budgetåret

1941/42 syntes härför erforderligt belopp ha beräknats under posten

till avlöningar till ordinarie tjänstemän. Då övérstyrelsen föreslagit en sänkning

av det under sistnämnda post till vikariatsersättning beräknade beloppet

med 1,500 kronor, ansåge sig överstyrelsen böra föreslå, att posten

till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal höjdes med samma belopp.

Ifrågavarande anslagspost syntes sålunda för sistnämnda budgetår kunna

beräknas till (4,968 + 1,600 + 400 + 1,500 =) 8,468 kronor eller avrundat

8,500 kronor.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition Nr ’2Ji6.

Skolöverstyrelsen har icke ansett det erforderligt att anordna någon blindlärarutbildning

under nästa budgetår. I anslagsäskandena ha därför medel

ej upptagits till arvode för handhavande av sådan lärarutbildning eller till

understöd åt blivande blindlärare.

Besparingsberedningen, som granskat möjligheterna till besparingar vid

bland annat nu förevarande läroanstalter, har anfört följande.

Vad först beträffade ekonomipersonalen syntes några möjligheter till begränsningar

nu icke skönjbara.

I fråga om lärarpersonalen vore läget i någon mån ett annat. Åren

1938—1940 hade en tillfällig höjning av elevantalet inträtt vid institutet å

Tomteboda, varför det blivit nödvändigt att anställa en extra ordinarie

ämneslärarinna. Vid början av läsåret 1941—1942 hade emellertid en nedgång

i elevantalet visat sig och lärarinnebefattningen hade därför kunnat

indragas.

Såvitt man för närvarande kunde bedöma, syntes om två år elevantalet

vid förskolan komma att minskas i sådan omfattning, att en av de nuvarande

fem lärarinneplatserna bleve obehövlig. Samtidigt inträdde en lärarinna

vid institutet i pensionsåldern, varför den vid förskolan obehövliga

lärarinnan kunde överflyttas till institutet.

Med utgången av 1944 inträdde den arbetslärare vid institutet, som handhade

undervisningen i träslöjd, i pensionsåldern. Man syntes kunna räkna

med, att den ordinarie läraren då kunde utbytas mot en timlärare med ett

betydligt lägre antal undervisningstimmar än för den ordinarie.

I övrigt syntes under överskådbar tid några ytterligare personalförändringar

i besparingssyfte icke kunna vidtagas.

Én påtaglig tendens till minskning av de blindas antal i ifrågavarande

anstalter hade emellertid kunnat konstateras. Detta sammanhängde givetvis

med läkarvetenskapens framsteg men måhända främst med den ökade

insikten om vikten av att på ett tidigt stadium ge barnen läkarvård för

ögonsjukdomar. Man syntes kunna räkna med att av dessa orsaker en ytterligare

minskning av antalet blinda successivt kunde vinnas. Sistnämnda

omständighet borde föranleda till en viss^ försiktighet vid återbesättandet

framdeles av ordinarie tjänster vid blindvården.

Skolöverstyrelsen har icke funnit anledning till erinran mot vad besparingsberedningen

sålunda anfört.

I anslutning till vad chefen för finansdepartementet förordat vid behandlingen

i årets statsverksproposition av för flera huvudtitlar gemensamma

frågor bör den nuvarande befattningen såsom maskinist vid Tomtebodainstitutet

i lönegraden A 10 uppföras å övergångsstat samt på personalförteckningen

i stället uppföras en befattning såsom maskinist av 2:a klass i

lönegraden A 9. Föreskrift bör därjämte meddelas, att sistnämnda befattning

må tillsättas endast vid inträffande ledighet å den på övergångsstat

uppförda befattningen.

Vad besparingsberedningen anfört har icke givit mig anledning till erinran.

Vad angår den i statsverkspropositionen (åttonde huvudtiteln, punkten

170) berörda frågan örn reglering av löne- och anställningsförhållandena för

Departe
mentschefen.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 246.

vårdare och tjänstepersonal vid ifrågavarande läroanstalter, vid vårdanstalten

i Lund för blinda med komplicerat lyte samt vid dövstumskolorna,

må framhållas följande.

Det av särskilda sakkunniga med skrivelse den 12 december 1941 avlämnade

förslaget till sådan reglering innebär, att löne- och anställningsförhållandena

för ifrågavarande personal ordnas på motsvarande sätt som

skett vid sinnessjukhusen, karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet,

nämligen genom särskilda av Kungl. Majit utfärdade avlöningsföreskrifter.

Av de i ärendet hörda myndigheterna ha samtliga, som yttrat sig i förevarande

hänseende — statskontoret, allmänna lönenämnden och skolöverstyrelsen

— i princip tillstyrkt detta förslag. Även jag finner mig, efter

samråd med chefen för finansdepartementet, böra förorda förslaget i denna

del.

Enligt de sakkunnigas förslag skall ifrågavarande personal kunna erhålla

anställning som extra ordinarie befattningshavare med lön enligt en särskild,

av Kungl. Majit fastställd löneplan, som delvis sammanfaller med

den undre delen av löneplan Eo i civila icke-ordinariereglementet och delvis

utgör en utbyggnad nedåt av nämnda löneplan. Befattningshavarna skola

inplaceras i särskilda lönegrader, därvid de sakkunniga haft som riktpunkt,

att löneställningen för hithörande personal skulle bliva i stort sett densamma

som för motsvarande personal vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet.

För vissa naturaförmåner skall ersättning erläggas med av

Kungl. Majit fastställda belopp, som beträffande en del av dessa förmåner

skola variera med hänsyn till dyrort och befattningshavarens lönegradsplacering.

På avlöningsförmånerna, minskade med ersättningen för naturaförmåner,

skall utgå rörligt tillägg. Dessutom innehåller de sakkunnigas förslag

föreskrifter örn övertids- och vikariatsersättningar, en allmän föreskrift

om att befattningshavarna i övrigt skola likställas med extra ordinarie

tjänstemän samt bestämmelser örn löneförmåner till viss tillfällig vård- och

ekonomipersonal.

Av myndigheterna ha i olika hänseenden framställts erinringar mot de

sakkunnigas förslag. Jag torde icke i förevarande sammanhang behöva närmare

ingå på dessa erinringar, då förevarande ärende kommer att inför

Kungl. Majit anmälas av chefen för finansdepartementet, sedan det färdigberetts

inom nämnda departement.

Medelsbehovet för avlöningar till ifrågavarande personal synes mig lämpligen

kunna beräknas med utgångspunkt från att de sakkunnigas förslag i

huvudsak genomföres. Jag förutsätter sålunda, bland annat, att även rörligt

tillägg skall utgå. Anslagsmedlen till avlöningar böra liksom hittills anvisas

under särskilda anslagsposter, som böra benämnas »avlöningar till

vård- och ekonomipersonal». Anslagsposterna för nästa budgetår böra

övergångsvis upptagas med förslagsvis betecknade belopp. Utgifter för

kristillägg åt förevarande personal böra givetvis bestridas från anslaget till

kristillägg.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Majlis proposition Nr %Jf6.

I enlighet med överstyrelsens förslag torde för avlöningar till tjänstemän

å ordinarie stat vid läroanstalterna för blinda böra anvisas förslagsvis

230,600 kronor (+ 600), till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit, oförändrat belopp, 2,600 kronor, och till avlöningar till

övrig icke-ordinarie personal 8,500 kronor (— 3,900). Enligt inom överstyrelsen

utförda beräkningar, av vilka jag fått del och som torde kunna godtagas,

bör anslagsposten till avlöningar till vård- och ekonomipersonal upptagas

med förslagsvis 85,500 kronor (-f- 4,800). Under anslagsposten till rörligt

tillägg bör med hänsyn till den av mig förordade löneregleringen för

vård- och ekonomipersonal beräknas medel jämväl till rörligt tillägg åt

sådan personal. Med hänsyn härtill torde denna anslagspost böra uppföras

med ett belopp av förslagsvis 42,300 kronor (+ 7,300).

Anslaget bör alltså uppföras med (236,600 + 2,600 + 8,500 + 85,500 -f+

42,300 =) 375,500 kronor. Ökningen i jämförelse med anslaget för innevarande

budgetår utgör 8,800 kronor.

2. Läroanstalter för blinda: Omkostnader m. m.

Förslagsanslaget till omkostnader vid läroanstalter för blinda är för innevarande

budgetår uppfört med 170,000 kronor och disponeras enligt omkostnadsstat

med tillhörande bestämmelser, införd på sid. 537 f. i statsliggaren.

Anordnande av kurser i hushållsgöromål.

I skrivelse den 24 februari 1941 gjorde direktionen över institutet och

förskolan å Tomteboda framställning hos Kungl. Majit om anslag till anordnande

av kurser i hushållsgöromål för manliga elever vid Tomtebodainstitutet

samt för elever vid de båda hantverksskolorna. Till stöd för

framställningen anfördes bland annat.

Alltsedan år 1909 hade undervisning i hushållsgöromål lämnats institutets

kvinnliga elever, och år 1920 hade lärarinnebef attingen i hushållsgöromål

uppförts på ordinarie stat. Under de gångna åren hade man varit i

tillfälle att konstatera den stora betydelsen av en sådan undervisning.

Vid hantverksskolan för blinda kvinnor hade någon sådan undervisning

hittills ej varit anordnad, ehuru framställningar härom från denna skolas

elever gång efter annan gjorts. För att i någon mån råda bot på denna

brist hade under de senaste somrarna med anslag från fondmedel och från

Kronprinsessan Margaretas arbetsnämnd för blinda anordnats kurs i matlagning,

tvätt m. m., omfattande en tid av sex veckor. Till varje sådan

kurs hade kunnat mottagas allenast åtta elever. Antalet ansökningar till

varje kurs hade varit omkring 30.

Det syntes uppenbart, att hantverksskolans elever vore i lika stort behov

av samma undervisning som institutets. Undervisning i hushållsgöromål

borde därför fortast möjligt även komma de förra till del. Behovet

härav vore här till och med större än för institutets elever, då hantverksskolornas

elever i de flesta fall hade att omedelbart efter slutad skolkurs

sörja för sig själva.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Marits proposition Nr 346.

Även de manliga blinda skulle otvivelaktigt ha stor nytta av en kortare

kurs i matlagning och vissa andra husliga sysslor, då ej så få blinda män

på grund av ringa arbetsinkomst eller andra omständigheter vore hänvisade

till att själva sköta sitt hushåll.

En dylik undervisning för hantverksskolornas elever och institutets gossar

skulle utan några större anordningar beträffande lokaler kunna anordnas

vid Tomtebodainstitutet. En mindre, väl belägen lärosal kunde inredas

till skolkök och bostadsrum erhållas i närheten av denna. Skulle däremot

undervisningen förläggas till någon av hantverksskolorna, behövde särskild

tillbyggnad komma till stånd, vilket skulle draga rätt avsevärda kostnader.

För övrigt syntes det mindre lämpligt att till en av hantverksskolorna

sammanföra blinda män och kvinnor. Vid Tomteboda undervisades däremot

endast yngre blinda och avsikten vore att förlägga undervisningen

av de skilda hantverksskolornas elever till olika tider och grupper.

Erfarenheterna från de hållna sommarkurserna hade givit vid handen,

att en kurs omfattande sex till sju veckor vore nog för att bibringa de

blinda nödig kunskap i enklare matlagning m. m. En beräkning av elevantalet

utvisade, att eleverna lämpligen kunde uppdelas i sex grupper. På

detta sätt skulle under det vanliga läsåret, omfattande 39 veckor, samtliga

härför lämpade elever kunna erhålla undervisning.

Varje grupp borde utgöras av fem elever. Med hänsyn till den korta

undervisningstiden och med erfarenheterna från det nuvarande skolköket

samt från de hållna sommarkurserna borde antalet på en gång undervisade

ej vara större. Dessa fem elever kunde erhålla bostad i två mindre personalrum

och ett annat mindre rum, som för närvarande användes som arbetsplats

för en sömmerska. Dessa rum vore belägna alldeles intill det planerade

skolköket och liksom detta skilda från institutelevernas avdelningar.

De som nu bebodde dessa rum, en sömmerska och två städerskor, kunde

utan svårighet bo i staden, där redan en del av institutets personal hade

sin bostad. Då det vore fördelaktigt, att skolkökslärarinnan bodde på platsen,

behövde även ett annat rum tagas i anspråk för hennes räkning. För

det nya skolköket behövde alltså tagas i anspråk en mindre skolsal samt

fyra mindre rum, tre för eleverna och ett för lärarinnan. Då det nuvarande

skolköket vore helt upptaget med undervisningen av institutets flickor,

kunde det ej tagas i anspråk för utökad undervisning.

Kostnaderna för skolkökslärarinnans avlöning, beräknade till ett årligt

belopp av 5,230 kronor, syntes lämpligen kunna bestridas med 5,000 kronor

av de fondräntor, vilka direktionen årligen hade att inleverera till statskontoret

jämlikt Kungl. Ma:jts beslut den 19 oktober 1900, och i övrigt

från övriga fondmedel.

I utlåtande över framställningen tillstyrkte skolöverstyrelsen bifall till

densamma.

Statskontoret framhöll i avgivet utlåtande, bland annat, att statskontoret

icke hade något att i princip invända mot att ovannämnda belopp å

5,000 kronor toges i anspråk för lärarinnans avlönande. Lärarinnans arvode

syntes dock böra bestämmas till högst 5,000 kronor (motsvarande

ungefärligen lön enligt 14 lönegraden 11 löneklassen i löneplanen för extra

tjänstemän jämte 15 procent tillägg), varpå något tillägg icke borde utgå.

De medel, som skulle anlitas för lärarinnans avlönande, hade regelmässigt

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition Nr (älfi.

plägat i viss utsträckning användas för beredande av arbetstillfällen åt

arbetslösa blinda. De disponibla besparingarna av berörda medel syntes

medgiva anvisande i oförändrad omfattning av medel för detta ändamål

under ett antal år framåt. Det syntes emellertid kunna förutses, att anslag

av statsmedel därefter lcomme att äskas för lärarinnans avlönande.

I samband med framläggande av beräkningar för nästa budgetår av

anslaget till omkostnader vid läroanstalterna för blinda har skolöverstyrelsen

ånyo upptagit ovannämnda fråga örn anslag för anordnande av undervisning

i hushållsgöromål för manliga elever vid Tomtebodainstitutet

och för elever vid hantverksskolorna för blinda. Överstyrelsen har därvid

tillstyrkt, att till arvode åt lärarinnan toges i anspråk ovannämnda belopp,

5,000 kronor, som direktionen hade att årligen inleverera till statsverket.

Överstyrelsen har vidare tillstyrkt, att skolkökslokaler m. m. inredas

enligt ett av överstyrelsens byggnadssakkunniga biträde framlagt

förslag, enligt vilket byggnadskostnaderna beräknats till 6,600 kronor.

Till inköp av erforderliga inventarier har överstyrelsen tillstyrkt anvisande

av ett belopp av 1,100 kronor, vilket belopp överstyrelsen ansett

böra anvisas under en särskild i omkostnadsstaten under anslagsposten

till övriga utgifter upptagen delpost, förslagsvis benämnd Inköp av inventarier.

Kostnaderna för resor för elever vid hantverksskolorna, som

skulle bevista ifrågavarande kurser, ha — såsom omnämnts under punkten

172 i årets åttonde huvudtitel — beräknats till 1,000 kronor. Den för

statsverket av ifrågavarande undervisning föranledda minskade inkomsten

av bostadsersättning har beräknats till 1,464 kronor. För bestridande av

kosthållet för hantverksskolornas elever under deltagande i undervisningen

i hushållsgöromål skulle hantverksskolorna till institutet avstå så stort

belopp, som beräknades för elevernas kost under kurserna.

Byggnadsstyrelsen har icke funnit anledning till erinran mot ovannämnda

byggnadsförslag eller mot de beräknade kostnaderna därför. Med

hänsyn till att ifrågavarande arbeten avsåge inredning av lokaler för nytt

ändamål, har byggnadsstyrelsen ansett särskilda anslagsmedel böra utverkas

för ändamålet.

Statskontoret har icke funnit anledning till erinran mot skolöverstyrelsens

förslag beträffande bestridandet av de kostnader för avlönande av

lärarinna och anskaffande av inventarier, som skulle föranledas av anordnande

av ifrågavarande undervisning i hushållsgöromål. Däremot ville

statskontoret ifrågasätta, om icke utgifterna för kosthåll åt eleverna under

kurstiden av praktiska skäl borde gäldas av delposten till kosthåll vid institutet,

vilken post för sådan händelse borde i erforderlig mån höjas under

motsvarande sänkning av hantverksskolornas anslag. De för byggnadsoch

inredningsarbetena erforderliga medlen syntes böra äskas såsom reservationsanslag

å kapitalbudgeten under statens allmänna fastighetsfond.

Bihang till riksdagen} protokoll 19h£. 1 sami. Nr 246. 6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Majlis proposition Nr Ulfö.

Anslagsberäkningar.

Med utgångspunkt från de nu gällande provisoriska lönebestämmelserna

för vårdare och ekonomipersonal och under förutsättning att förutnämnda

undervisning i hushållsgöromål kommer till stånd, har skolöverstyrelsen

beräknat omkostnadsanslaget för nästa budgetår till 202,600 kronor.

Mot överstyrelsens förslag har statskontoret framställt vissa erinringar.

Skolöverstyrelsens och statskontorets förslag framgå av följande sammanställning,

i vilken de av statskontoret icke särskilt berörda posterna

uppförts inom parentes:

Budgetåret

1941/42

Budgetåret 1942/43

Skolöversty- relsens för- slag

Statskonto- rets förslag

400

400

(400)

40,000

60,700

(60,700)

27,600

27,700

27,600

13,900

13,900

(13,900)

71,200

77,300

76,200

17,000

19,800

19,800

8,500

8,100

(8,100)

8,200

8,200

(8,200)

16,000

18,000

(18,000)

17,000

18,500

17,500

—

1,100

1,100

219,800

253,700

251,500

6,670

6,670

(6,670)

4,130

5,200

5,300

10,000

10,000

(10,000)

29,000

29,230

(29,230)

49,800

51,100

51,200

170,000

202,600

200,300

Utgifter

1. Sjukvård m. m. åt personal, förslagsvis.....

2. Expenser:

a. Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis.....

b. Övriga expenser................

3. Övriga utgifter:

a. Undervisnings- och arbetsmateriel, förslagsvis

b. Kosthåll, förslagsvis..............

c. Beklädnad för elever vid institutet och förskolan

för blinda å Tomteboda, förslagsvis

d. Utrustningsbidrag till avgående elever, förslagsvis

.....................

e. Läkare och sjukvård åt elever, förslagsvis .

f. Utackorderingsbidrag till elever vid hant
verksskolan

i Kristinehamn för blinda män,

förslagsvis....................

g. Utgifter för från institutet och förskolan för

blinda å Tomteboda till hantverksskolan i

Kristinehamn för blinda män dimitterade

elever, förslagsvis...............

h. Inköp av inventarier..............

Summa utgifter kronor

Inkomster:

1. Elevavgifter.....................

2. Ersättning för värme, elektrisk ström, städning,

tvätt m. m......................

3. Försäljning av slöjdalster m. m..........

4. Kostersättning m. m................

Summa inkomster kronor

Nettoutgift kronor

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition Nr Ii46.

Av handlingarna i ärendet inhämtas:

Övriga expenser. Skolöverstyrelsen föreslår å ena sidan en

minskning med 100 kronor av anslagsmedlen till skolan i Kristinehamn

och å andra sidan en höjning av anslagsmedlen med 200 kronor till skolan

i Växjö. Styrelsen för skolan i Växjö, som begärt en höjning med 400 kronor,

har åberopat behov av nyanskaffning av skrivmaskiner. Statskontoret

har bland annat anfört, att särskilt starka skäl icke syntes föreligga för en

höjning av delposten till övriga expenser.

Kosthållet. Skolöverstyrelsen föreslår en höjning av denna anslagspost

med 6,100 kronor, varav 5,000 kronor belöpa å blindinstitutet

och 1,100 kronor å hantverksskolan i Växjö. Statskontoret har motsatt

sig höjningen av anslagsmedlen till sistnämnda skola och ansett att till

denna skola bör äskas oförändrat belopp, 11,200 kronor. Till stöd härför

har anförts, att — såvitt statskontoret hade sig bekant — det för budgetåret

1940/41 anvisade medelsbeloppet, 10,000 kronor, icke överskridits

samt att livsmedelsprisindex för andra kvartalet 1941 visat en nedgående

tendens.

Utgifter för_ från blindinstitutet dimitterade

elever. Utackorderingsavgiften har under vårterminen 1941 utgått

med 4 kronor för elev och dag. Då emellertid skolans styrelse med hänsyn

till den fortgående prisstegringen å livsförnödenheter ansett sig kunna bli

nödsakad att redan under budgetåret 1941/42 vidtaga förhöjning av

nämnda avgift, har anslagsbehovet beräknats på grundval av en avgift

av 4 kronor 25 öre. Med denna dagavgift ha enbart utackorderingsavgifterna

beräknats uppgå till 17,786 kronor. Härtill komme utgifter för

kläder, bad och läkarvård. Statskontoret har, då livsmedelsprisindex visat

en nedgående tendens under andra kvartalet 1941, ansett anledning saknas

att räkna med högre utackorderingsa vgift än under vårterminen 1941.

Med hänsyn härtill har statskontoret föreslagit, att anslagsökningen borde

begränsas till 500 kronor i stället för av skolstyrelsen föreslagna och av

skolöverstyrelsen tillstyrkta 1,500 kronor.

Undervisning i hushållsgöromål har sedan ett trettiotal år tillbaka varit

anordnad vid Tomtebodainstitutet för dess kvinnliga elever, under det att

någon motsvarande undervisning icke genom statens försorg anordnats

för elever vid hantverksskolan för blinda kvinnor i Växjö liksom ej heller

för institutets manliga elever eller för elever vid hantverksskolan för blinda

män i Kristinehamn. Enligt det av direktionen över Tomtebodainstitutet

väckta, av skolöverstyrelsen och statskontoret tillstyrkta förslaget skulle

vid nämnda institut anordnas kurser i hushållsgöromål för institutets gossar

och för elever vid de båda hantverksskolorna. Varje kurs skulle omfatta

sex till sju veckor med fem deltagare i varje kurs. Jag biträder för

egen del förslaget, som torde vidga möjligheterna för ifrågavarande blinda

att efter slutad skolgång reda sig på egen hand.

Ehuru donationsmedel helst icke böra användas för bestridande av utgifter,

som eljest täckas av statsanslag, anser jag mig dock kunna som en

tillfällig anordning tillstyrka, att ovannämnda räntemedel, 5,000 kronor,

som direktionen årligen har att inleverera till statsverket, tagas i anspråk

Departe
mentschefen.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Marits proposition Nr 246.

för avlönande av den för hushållsundervisningen erforderliga lärarinnan.

Dennas arvode torde böra bestämmas till högst 5,000 kronor för år och

icke vara förenat med dyrtids- eller kristillägg.

Undervisningens anordnande förutsätter vissa ändringsarbeten inom institutsbyggnaden.

Kostnaderna härför uppgå enligt ett av skolöverstyrelsens

byggnadssakkunniga biträde upprättat, av myndigheterna tillstyrkt

byggnadsförslag till 6,600 kronor. Nämnda belopp torde böra äskas såsom

reservationsanslag å kapitalbudgeten under statens allmänna fastighetsfond.

Härom gör jag hemställan i det följande.

För anskaffande av erforderliga inventarier för ifrågavarande ändamål

torde under omkostnadsanslaget böra i enlighet med skolöverstyrelsens, av

statskontoret utan erinran lämnade förslag anvisas ett belopp av 1,100

kronor.

Under hänvisning till vad jag anfört under punkten 172 i årets åttonde

huvudtitel tillstyrker jag, att kostnaderna för hantverksskolornas elevers

resor för deltagande i frågavarande kurser må bestridas från förslagsanslaget

till resor för blindskolelever jämte åtföljande vårdare enligt de grunder,

som eljest gälla för anslagets disposition.

Till den av statskontoret berörda frågan om bestridandet av utgifterna

för kosthållet åt elever från hantverksskolorna under kurstiden torde Kungl.

Majit framdeles få taga ställning i samband med fastställande av omkostnadsstat.

I fråga örn beräkningen av omkostnadsstatens utgiftssida för nästa budgetår

finner jag mig böra godtaga skolöverstyrelsens förslag utom beträffande

delposten till övriga expenser, vilken i enlighet med statskontorets

förslag torde böra upptagas med oförändrat belopp, 27,600 kronor. Utgiftssidans

slutsumma beräknar jag således till 253,600 kronor.

Beräkningen av omkostnadsstatens inkomstsida påverkas av de föreslagna

nya lönebestämmelserna för vård- och ekonomipersonal. Med beaktande

härav torde inkomstsidans slutsumma kunna uppskattas till i runt

tal 53,000 kronor.

Anslaget till omkostnader torde sålunda böra beräknas till (253,600 —

— 53,000 =) 200,600 kronor, vilket innebär en anslagshöjning med 30,600

kronor. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att efter förslag av skolöverstyrelsen

meddela föreskrifter rörande anslagsfördelningen för nästa

budgetår.

3. Vårdanstalten i Lund för blinda nied komplicerat lyte:

Avlöningar.

Detta anslag är nu uppfört med 198,700 kronor. Personalförteckning och

avlöningsstat återfinnas på sid. 539 i statsliggaren.

Skolöverstyrelsen har i sina anslagspetita — med utgångspunkt från nu

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition Nr 21±6.

gällande provisoriska lönebestämmelser för vårdare och ekonomipersonal —

beräknat medelsbehovet för nästa budgetår till 198,300 kronor. Anslagsposten

till avlöningar till ordinarie tjänstemän har därvid beräknats till

69,900 kronor (+ 200) och anslagsposten till arvode och särskild ersättning,

bestämd av Kungl. Maj:t, till oförändrat belopp, 800 kronor. Ändringen

av förstnämnda anslagspost sammanhänger med löneklassuppflyttningar

och beräknat minskat behov av medel till vikariatsersättning. Anslagsposten

till avlöningar till vårdare och ekonomipersonal har beräknats

till 101,000 kronor (+ 600) och anslagsposten till avlöningar till övrig ickeordinarie

personal till 13,400 kronor (— 1,100). Ändringen av sistnämnda

anslagspost sammanhänger dels med löneklassuppflyttningar, dels ock med

att en extra ordinarie lärarinna i 21 löneklassen beräknats erhålla ordinarie

anställning och komma att efterträdas av en extra ordinarie befattningshavare

i 17 löneklassen. Anslagsposten till rörligt tillägg har beräknats till

13,200 kronor (—100).

Besparingsberedningen, som granskat möjligheterna till besparingar vid

ifrågavarande anstalt, har — under erinran att en av de ordinarie lärarinnebefattningarna

i slöjd vid denna läroanstalt försöksvis utbytts mot en

biträdesbefattning samt att i samband därmed föreskrivits, att den ordinarie

tjänsten skulle tills vidare hållas obesatt — framhållit, att nämnda

tjänst nu syntes kunna indragas, då den försöksvis gjorda anordningen

enligt uppgift visat sig ändamålsenlig.

Skolöverstyrelsen har icke haft något att erinra mot besparingsberedningens

nyssnämnda förslag.

I anslutning till vad chefen för finansdepartementet förordat vid behandlingen

i årets statsverksproposition av för flera huvudtitlar gemensamma

frågor torde befattningen såsom maskinist i lönegraden A 8 böra uppflyttas

till lönegraden A 9 och benämningen å befattningen i samband därmed

ändras till maskinist av 2:a klass.

Vad besparingsberedningen anfört angående indragning av en av de ordinarie

lärarinnebefattningarna i slöjd vid vårdanstalten, vilken befattning

jämlikt given föreskrift skall tills vidare hållas obesatt, har icke givit mig

anledning till erinran, varför jag biträder förslaget örn befattningens indragning.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att vidtaga härav och av

ovannämnda förändring beträffande maskinistbefattningen föranledda ändringar

i personalförteckningen vid vårdanstalten.

De särskilda sakkunniga, vilka framlagt förslag till reglering av löne- och

anställningsförhållandena för vård- och ekonomipersonal vid bland annat

ifrågavarande anstalt, lia förordat, att befattningen såsom sjuksköterska,

för vilken avlöningen hittills fastställts i de för nämnda personal gällande

provisoriska lönebestämmelserna, skulle överföras till löneplanen Eo i civila

icke-ordinariereglementet och såsom assistentsköterska placeras i 5

Departe
mentschefen.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Marits proposition Nr öJJt6.

lönegraden. Förslaget, som lämnats utan erinran av statskontoret, allmänna

lönenämnden och skolöverstyrelsen, synes böra genomföras, varav följer att

medel för ändamålet bör beräknas under anslagsposten till avlöningar till

övrig icke-ordinarie personal.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att vid ovannämnda befattningshavares

övergång till den nya löneformen meddela erforderliga föreskrifter

till förekommande av löneminskning.

I enlighet med skolöverstyrelsens förslag torde för avlöningar till ordinarie

tjänstemän böra anvisas förslagsvis 69,900 kronor (+ 200) och till

arvode och särskild ersättning, bestämd av Kungl. Majit, oförändrat belopp,

800 kronor.

Under åberopande av vad jag anfört vid behandlingen av avlöningsanslaget

till läroanstalterna för blinda förordar jag, att under en anslagspost

till avlöningar till vård- och ekonomipersonal anvisas förslagsvis 103,500

kronor (+ 3,100).

I anslutning till skolöverstyrelsens beräkningar av anslagsposten till avlöningar

till övrig icke-ordinarie personal och med hänsyn till den ovan

förordade överföringen av en befattningshavare till löneplanen Eo torde

denna anslagspost böra upptagas till 16,200 kronor (+ 1,700).

Under anslagsposten till rörligt tillägg bör med hänsyn till den av mig

förordade löneregleringen för vård- och ekonomipersonal jämväl beräknas

medel till rörligt tillägg åt sådan personal. Med hänsyn härtill torde

denna anslagspost böra uppföras med ett belopp av förslagsvis 22,600 kronor

(+ 9,300).

Anslaget bör alltså uppföras med (69,900 + 800 + 103,500 + 16,200 +

+ 22,600 =) 213,000 kronor. Ökningen i jämförelse med anslaget för innevarande

budgetår utgör 14,300 kronor.

4. Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte:

Omkostnader.

Detta anslag är för närvarande uppfört med 94,600 kronor och disponeras

enligt omkostnadsstat, införd på sid. 539 f. i statsliggaren.

Skolöverstyrelsen har i sina anslagsäskanden för nästa budgetår med utgångspunkt

från nu gällande provisoriska lönebestämmelser för vårdare och

ekonomipersonal och i anslutning till de av vårdanstaltens styrelse framlagda

beräkningarna ifrågasatt följande ändringar i omkostnadsstaten:

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr %46- 87

Nuvarande

Beräknade

belopp

belopp

kronor

kronor

Utgifter:

1. Sjukvård m. m. åt personal, förslagsvis.............

200

200

2. Expenser:

a. Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis.............

28,000

29,400

b. Övriga expenser.........................

17,900

18,500

3. Övriga utgifter:

a. Undervisnings- och arbetsmateriel, förslagsvis........

7,000

9,500

b. Kosthåll, förslagsvis......................

63,500

75,700

c. Beklädnad, förslagsvis.....................

9,000

11,000

d. Läkare och sjukvård åt elever, förslagsvis.........

7,500

7,500

Summa utgifter kronor

133,100

151,800

Särskilda uppbördsmedel:

1. Ersättning för värme och elektrisk ström (jämte återbäring

till vårdanstalten av rabatt å elektrisk ström m. m.).....

3,500

3,500

2. Försäljning av slöjdalster.....................

6,500

8,500

3. Kostersättning...........................

26,600

26,600

4. Ersättning för städning och tvätt................

1,900

2,000

Summa särskilda uppbördsmedel kronor

38,500

40,600

Nettoutgift kronor

94,600

111,200

Över anslagsberäkningarna har statskontoret avgivit utlåtande. Beträffande

de olika posterna i omkostnadsstaten inhämtas av handlingarna i ärendet

bland annat:

Övriga expenser. Såsom skäl för höjningen av denna anslagspost

med 600 kronor har anförts, att från posten skulle bestridas kostnader för

nyanskaffning och underhåll av sängutrustningar såsom madrasser, kuddar,

filtar, lakan m. m., å vilka artiklar mycket avsevärda prisökningar ägt rum,

samt att förslitningen vore betydande. Statskontoret har i förevarande fall

icke i och för sig funnit en anslagshöjning obefogad. Statskontoret har emellertid

erinrat, att liksom på andra håll inom statsförvaltningen även vid

vårdanstalten i Lund de för övriga expenser avsedda medlen vid 1940 års

lagtima riksdag i besparingssyfte reducerats. Vid sådant förhållande syntes

spörsmålet om en ökning av anslagsmedlen till övriga expenser utöver den

vid 1940 års lagtima riksdag fastställda ramen böra med hänsynstagande

till det statsfinansiella läget bliva föremål för ett enhetligt bedömande.

Undervisnings- och arbetsmateriel. Statskontoret har

icke motsatt sig den föreslagna höjningen av denna delpost med 2,500 kronor

men ansett att inkomstposten för försäljning av slöjdalster vid förhöjning

av utgiftsposten med nämnda belopp borde höjas med samma belopp

eller till 9,000 kronor. Rektor har framhållit, att försäljningen av färdiga

slöjdvaror bleve allt svårare, allteftersom möjligheterna till fritt val av färger

och material minskades och att han i sådan situation icke ansåge sig kunna

upptaga högre belopp än 8,500 kronor som inkomster av försålda slöjdalster.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr

Kosthållet. Statskontoret har framhållit, att det givetvis med hänsyn

till osäkra prisförhållanden och förekommande ransoneringar förelåge

avsevärda svårigheter att för närvarande beräkna det erforderliga medelsbehovet.

Under sådana omständigheter och då anslagsbelastningen för budgetåret

1940/41 icke syntes hava uppgått till mer än i runt tal 61,400 kronor,

måste ämbetsverket ifrågasätta, örn anslaget, som för löpande budgetår upptagits

med 63,500 kronor, borde höjas så avsevärt som med 12,200 kronor.

Statskontoret, som jämväl ville erinra om pågående utredning rörande ekonomi-

och vårdarpersonalens anställnings- och avlöningsvillkor, ansåge det

ligga närmast till hands, att delposten till kosthållet för nästkommande budgetår

upptoges med samma belopp, som anvisats för löpande budgetår.

Beklädnad. Denna delpost höjdes för innevarande budgetår med

1.000 kronor till 9,000 kronor. Med hänsyn härtill har det synts statskontoret

tveksamt, om ytterligare höjning nu borde medgivas. "Då likväl —

enligt vad som framginge av socialstyrelsens prisstatistik — prisstegringen

å beklädnadsvaror sedan 1 juli 1939 kunde uppskattas till omkring 50 procent,

ville statskontoret icke motsätta sig, att till anstaltens förfogande för

ändamålet ställdes ett med 1,000 kronor förhöjt belopp. Inspektören för

blindundervisningen har funnit det begärda, av skolöverstyrelsen tillstyrkta

beloppet, 11,000 kronor, anmärkningsvärt lågt, då det gällde beklädnad för

192 elever.

Den av skolöverstyrelsen föreslagna höjningen av delposten till övriga

expenser finner jag mig icke kunna biträda. Däremot biträder jag förslaget

om höjning av anslagsposten till undervisnings- och arbetsmateriel, varvid

dock inkomstposten för försäljning av slöjdalster torde i enlighet med statskontorets

förslag böra höjas med samma belopp som anslagsposten och alltså

upptagas med 9,000 kronor. Då en viss höjning av anslagsposten till kosthållet

torde böra vidtagas, beräknar jag denna anslagspost till 70,000 kronor,

vilket innebär en höjning med 6,500 kronor. Med hänsyn till den betydande

prisstegring, som ägt rum å beklädnadsvaror, vill jag icke motsätta mig den

av överstyrelsen föreslagna höjningen av anslagsposten till beklädnad med

2.000 kronor. Då jag i likhet med statskontoret icke funnit anledning till

erinran mot skolöverstyrelsens beräkningar av omkostnadsstatens utgiftsposter

i övrigt, beräknar jag omkostnadsstatens utgiftssida till 145,500 kronor.

Med hänsyn till vad jag ovan anfört beträffande beräkningen av inkomstposten

för försäljning av slöjdalster och med beaktande av den inverkan, som

de föreslagna nya lönebestämmelserna för vård- och ekonomipersonal medför

i fråga om inkomstposterna i övrigt, torde inkomstsidans slutsumma kunna

uppskattas till i runt tal 44,000 kronor.

Anslaget till omkostnader torde sålunda böra beräknas till 101,500 kronor,

vilket innebär en anslagshöjning med 6,900 kronor.

5. Dövstumskolorna: Avlöningar.

Förslagsanslaget till avlöningar vid dövstumskolorna är för innevarande

budgetår uppfört med 1,217,000 kronor. Personalförteckning och avlöningsstat

med tillhörande bestämmelser äro införda på sid. 541 f. i statsliggaren.

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Martts proposition Nr 246.

Skolöverstyrelsen Ilar i sina anslagsäskanden för nästa budgetår, sådana

de slutligen utformats, hemställt, att ifrågavarande anslag måtte uppföras

med 1,215,000 kronor, innebärande en anslagssänkning med 2,000 kronor.

Beräkningarna lia skett med utgångspunkt från överstyrelsens i det föregående

refererade utlåtanden i anledning av besparingsberedningens förslag

samt under förutsättning, bland annat, att överstyrelsens förslag om lönereglering

för viss personal vid lantbruksskolan för dövstumma a Broby gard

och det av särskilda sakkunniga avgivna förslaget örn lönereglering för

viss vård- och ekonomipersonal vid bland annat dövstumskolorna komme att

genomföras.

I fråga om lä rarbehovet under nästa läsår har överstyrelsen yttrat

bland annat.

Vid samtliga dövstumskolor med undantag av lantbruksskolan å Broby

gård leddes verksamheten av rektorer. Beträffande sistnämnda skola hade

överstyrelsen föreslagit, att föreståndarbefattningen från och med budgetåret

1942/43 skulle överföras på ordinarie stat och placeras i 23 lönegraden.

Såsom ledare för de nya skol- och arbetshemmen hade överstyrelsen föreslagit

en föreståndare med placering i lönegrad E 3, samma lönegrad som för

rektor vid nuvarande special- och fortsättningsskolan i Gävle. För dövstumskolorna,

skolhemmet och arbetshemmen komme sålunda att. för budgetåret

1942/43 erfordras 6 rektorstjänster och 2 föreståndarbefattningar.

Innevarande budgetår funnes vid dövstumskolorna 09 lärartjänster i kunskapsämne,

varav 55 ordinarie samt 14 icke-ordinarie. För nästkommande

budgetår komme antalet erforderliga lärartjänster i kunskapsämne att betydligt

minskas, dels genom Gävleskolans indragning, dels på grund av att

från vissa skolor avginge klasser utan motsvarande intagning. Överstyrelsen

beräknade antalet erforderliga lärartjänster i kunskapsämne till 60, varav

53 ordinarie

Av de innevarande år befintliga 55 ordinarie lärartjänsterna vore 7 placerade

vid skolan i Gävle och 11 vid upptagningsskolan i Härnösand. Endast

en av Gävletjänsterna beräknades stanna kvar vid skolhemmet, medan de

övriga 6 måste överflyttas till övriga dövstumskolor. Även fran Härnösandsskolan

måste förflyttning av lärare äga rum, då skolan för nästkommande

läsår endast komme att omfatta 9 läraravdelningar. Av dessa sammanlagt

8 överflödiga lärartjänster hade 3 beräknats bli placerade vid upptagnmgsskolan

å Manilla — varav 2 vid de därstädes föreslagna 2 skriv-teckenklasserna,

avsedda för vissa av nuvarande Gävleskolans elever — 1 vid lantbruksskolan

å Broby och 1 vid fortsättningsskolan i Växjö, 2 av Gävleskolans

lärare tjänstgjorde innevarande läsår vid specialskolan i Orebro, dar

de tänktes kvarstanna även nästkommande läsår. Den återstående tjänsten

syntes kunna förflyttas till annan dövstumskola, förslagsvis Vänersborg, där

den beräknades ersätta en nu befintlig icke-ordinarie tjänst, överstyrelsen

syntes böra erhålla Xungl. Maj:ts bemyndigande att verkställa dessa och

övriga genom omorganisationen eventuella erforderliga överflyttningar.

Innevarande budgetår funnes vid dövstumskolorna 12 arbeislärartjänster

i barndomsskola, placerade i lönegrad All. Av dessa vöre en, i skomakeri,

placerad vid dövstumskolan i Gävle, varjämte lärartjänsten i skomakeri vid

Manilla dövstumskola efter innehavarens avgång med pension uppehållits

av extra befattningshavare. I samband med Gävleskolans omorganisation

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Marits proposition Nr 846.

syntes tjänsten därstädes kunna indragas och innehavaren av densamma

överflyttas till Manilla. Antalet erforderliga ordinarie arbetslärartjänster i

barndomsskola skulle sålunda för budgetåret 1942/43 kunna minskas nied

en till 11.

I sitt tidigare avgivna utlåtande angående Gävleskolan hade överstyrelsen

angivit erforderlig personal vid skolhemmet och arbetshemmen för läsåret

1942—1943, varvid samtliga befattningar beräknats såsom ordinarie. Av skäl,

som i det följande komnie att angivas, ansåge överstyrelsen det lämpligt,

att vissa av de upptagna befattningarna åtminstone under första verksamhetsåret

tillsattes med icke-ordinarie befattningshavare. Detta gällde särskilt

de nya lärarbefattningarna, sinnesslölärarinnor, vävlärarinna och arbets1

ära re i skomakeri. (Den sistnämnda tjänsten räknade överstyrelsen som ny

på grund av den föreslagna lägre löneplaceringen.)

Vidkommande de föreslagna sinnesslölärarinnorna syntes dylika, lämpade

för undervisning av dövstumma barn, icke kunna erhållas redan första arbetsåret.

Någon erfarenhet av dövstumma, exempelvis genom en 6 månaders

kurs vid dövstumlärarseminariet, som överstyrelsen tidigare föreslagit, syntes

vara önskvärd för erhållande av ordinarie anställning. Även andra skäl

talade för en provisorisk anordning under första året. Som ovan angivits,

bomme antalet lärartjänster i kunskapsämne att för budgetåret 1942/43

minskas med 9, från 69 till 60. En följd av denna avsevärda minskning

bleve, att åtskilliga lärare, som nu innehade icke-ordinarie anställning vid

dövstumskolorna, måste söka sig ut till annan verksamhet. En del av dessa

vöre nu anställda som extra ordinarie. Vid slutet av vårterminen 1943 avginge

från vissa skolor den nuvarande sjunde klassen, som vore uppdelad på

b. lärara vdelningar. \ id början av läsaret 1943—1944 skedde nyintagning

vid upptagningsskolorna, vilket, örn man räknade med samma antal elever

och gruppavdelningar som innevarande läsår undervisades i första klassen

i de fyra upptagningsskolorna samt specialskolan i Örebro, skulle medföra

en ökning av antalet läraravdelningar med 12. Man syntes sålunda för läsåret

1943—1944 kunna räkna med en ökning i lärarbehovet vid barndomsskolorna

av cirka 4 lärare. För fortsättningsskolorna beräknades snarare ökning

än minskning i behovet av lärare i kunskapsämne. Med hänsyn till nämnda

förhållanden och då kompetenta lärare för de nya sinnesslölärarinnebefattningarna

vid skolhemmet icke syntes kunna erhållas redan för nästkommande

läsår, syntes det överstyrelsen lämpligt, att två av dessa tjänster

under läsåret 1942—1943 uppehölles med extra ordinarie lärare i kunskapsämne,

varigenom några av de yngre mera dugande dövstumlärarna skulle

beredas möjlighet att obrutet Qvarstanna vid dövstumundervisningsväsendet.

Ä en av dessa sinnesslölärarinnetjänster syntes den vid dövstumskolan

i Gävle anställda ordinarie kindergartenlärarinnan kunna placeras, till dess

anställning vid annan skola kunde beredas henne.

De föreslagna tjänsterna som vävlärarinna samt arbetslärare i skomakeri

vid anstalten i Gävle syntes överstyrelsen under första verksamhetsåret böra

uppehållas med extra befattningshavare, placerade i respektive lönegraderna

Ex 10 och Ex 8.

Innevarande budgetår funnes, såsom i det föregående nämnts, 14 ickeordinarie

lärartjänster i kunskapsämne vid dövstumskolorna, varav 9 vore

extra ordinarie och 5 extra. För nästkommande budgetår uppskattade överstyrelsen

behovet av icke-ordinarie lärare till 7, inklusive de 2 lärare, som

föreslagits skola provisoriskt tjänstgöra vid skolhemmet i Gävle. Samtliga

dessa tjänster beräknade överstyrelsen såsom extra ordinarie.

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. May.ts ''proposition Nr 246.

Vid dövstumskolorna vöre innevarande budgetår anställda 9 extra arbetslärare

i fortsättningsskola, fördelade med 6 på dövstumskolan i Vänersborg,

1 i Gävle och 2 i Växjö. Styrelsen för förstnämnda skola hade för nästkommande

budgetår anhållit, att en av skolans extra tjänster måtte göras till

extra ordinarie. Överstyrelsen ansåge sig icke kunna tillstyrka denna hemställan.

Vidare hade styrelsen för Växjöskolan anhållit örn en ny arbetslärare

med anställning såsom extra ordinarie. Överstyrelsen funne en ny

arbetslärare därstädes behövlig med hänsyn till det utökade elevantalet,

men föresloge densamma såsom extra. Då den kvinnliga arbetslärartjänsten

vid fortsättningskolan i Gävle enligt överstyrelsens förslag vid den nya anstalten

skulle ersättas med en vävlärarinna med lägre löneplacering, komme

antalet extra arbetslärare i fortsättningsskola att för nästkommande budgetår

uppgå till samma antal, som nu funnes anställda, eller 9.

Vid skolan i Växjö vore anställd en extra skolkökslärarinna. Denna tjänst

syntes vara behövlig även för nästkommande budgetår.

Vid de dövstumskolor, som icke hade ordinarie lärare i gymnastik med lek

och idrott, vore under innevarande budgetår med undantag för Brobyskolan

anställda extra lärare med sammanlagt 72 veckotimmars tjänstgöring. För

den nya Gävleanstalten hade särskild gymnastiklärare icke ansetts erforderlig,

varför tjänsten därstädes syntes kunna indragas. Överstyrelsen beräknade

för nästkommande budgetår 4 extra lärare i gymnastik med lek och

idrott med sammanlagt 62 veckotimmars tjänstgöring.

Vid dövstumskolorna vore innevarande budgetår anställda ett antal timlärare

med undervisning i hushållsgöromål, olika arbetsämnen såsom klädsömnad,

linnesömnad, stickning och bokbinderi, samt träslöjd och kindergartenarbete.

Överstyrelsen hade för nästkommande budgetår räknat med i

stort sett samma antal timlärartimmar som innevarande budgetår. Endast

för Växjöskolan hade någon mera betydande höjning föreslagits, från 40 till

60 veckotimmar. Samtidigt beräknades 10 veckotinnnars hushållsgöromål

vid dövstumskolan i Gävle kunna indragas, då särskild lärare för dylik undervisning

icke upptagits för den nya anstalten.

För den nya anstaltens i Gävle vidkommande innebär vad överstyrelsen

sålunda föreslagit, att till densamma skulle för nästa budgetår knytas föl
-

jande lärarpersonal:

Befattning. Lönegrad.

1 föreståndare ............................................ E 3

1 ordinarie lärare i kunskapsämne............................ A 20

2 e. o. lärare i kunskapsämne................................ Eo 18

1 ordinarie kindergartenlärarinna ............................ All

1 vävlärarinna ............................................ Ex 10

1 arbetslärare i skomakeri .................................. Ex 8

Överstyrelsen har vidare beräknat, att följande vid dövstumskolan i Gävle

nu placerade ordinarie befattningshavare, nämligen en vaktmästare, en husmoder

och en sjuksköterska, skola kvarstå vid den nya anstalten.

För denna anstalt har överstyrelsen för nästa budgetår beräknat följande

personal i övrigt, nämligen en ekonomist av lista klass (eldare), fyra vårdarinnor,

en sömmerska, ett första biträde och fem biträden, innebärande en

s. 92 Kontrollera mot PDF

92 Kungl. Maj:ts proposition Nr 21+6.

minskning i förhållande till nuvarande motsvarande personal med sex befattningshavare.

Av överstyrelsens anslagsäskanden inhämtas vidare:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän. Medelsbehovet

under denna anslagspost, inklusive avlöningar till tjänstemän å övergångsstat,

uppskattar överstyrelsen till i avrundat tal 667,000 kronor (+ 13,000).

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit. Denna anslagspost beräknar överstyrelsen till

24,350 kronor (—3,850). Postens fördelning framgår av följande samman
-

ställning.

Arvoden till läkare.................................. kronor 7,100

» » tandläkare .............................. » 2,750

» » skriv- och bokföringshjälp................. » 12,000

Arvode » undervisning i trädgårdsskötsel vid dövstumskolan

i Örebro.......................... » 250

» » praktiska övningar i barnavård på barnkrubba

för elever vid dövstumskolan i Växjö........ » 100

» » föreståndaren vid dövstumlärarseminariet .... » 800

Arvoden » tre lärare vid dövstumlärarseminariet....... » 750

» för särskild undervisning vid dövstumlärarseminariet

.................................. » 200

Arvode till föreståndare för provårskurs .............. » 200

Vikariatersättningar m. m. förslagsvis........... »_200

Summa kronor 24,350.

Minskningen av denna anslagspost föranledes dels av bortfallandet av

arvodet, 5,000 kronor, till föreståndaren för fortsättningsskolan å Broby

gård, dels av överstyrelsen föreslagen höjning av anslagsmedlen till arvoden

till läkare med 100 kronor, till arvoden till tandläkare med 150 kronor och

till skriv- och bokföringshjälp m. m. med 800 kronor, dels ock av föreslaget

anvisande av medel, 100 kronor, till praktiska övningar i barnavård på barnkrubba

för elever vid dövstumskolan i Växjö. Höjningen av anslagsmedlen

till läkar- och tandläkararvoden avser sistnämnda skola och motiveras med

att skolans elevantal beräknas komma att stiga med omkring 25 elever.

Av samma skäl tillstyrker överstyrelsen höjning av anslagsmedlen till skrivoch

bokföringshjälp till skolan med 800 kronor. Anslagsmedlen för sistnämnda

ändamål anses kunna minskas med 1,000 kronor för Gävleanstaltens

vidkommande, medan samma, belopp föreslås skola utgå till fortsättningsskolan

å Broby gård, som tidigare icke åtnjutit anslag för ändamålet.

Nu gällande undervisningsplan upptager undervisning i hemvård och barnavård

under 1 veckotimme i samtliga årsklasser vid Växjöskolan. I sitt tidigare

avgivna förslag angående omorganisation av denna skola har överstyrelsen

framhållit, att undervisning i barnavård borde givas ökat utrymme.

Denna undervisning skulle huvudsakligen förläggas till de två första åren i

den föreslagna allmänna fortsättningsskolan. Överstyrelsen anser lämpligt,

att praktiska övningar i detta ämne försöksvis anordnas redan under nästa

budgetår och tillstyrker för ändamålet ett belopp av 100 kronor.

Avlöningar till vårdare och tjänstepersonal.

Vid beräkningen av kostnaderna för denna personal har överstyrelsen tilllämpat

de av 1941 års löneutredning för viss ekonomipersonal föreslagna

lönebestämmelserna. Kostnaderna ha beräknats uppgå till 235,000 kronor

(—5,000). I det sålunda beräknade beloppet ingå kostnaderna för vid döv
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Marits proposition Nr 246.

stumskolorna anställda värmeledningsskötare, vilka av nämnda utredning

föreslagits skola erhålla lön enligt löneplan Eo i civila icke-ordinariereglementet.

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.

Denna anslagspost beräknar överstyrelsen till 146,000 kronor (—22,000).

Rörligt tillägg. Denna post beräknar överstyrelsen till 143,000

kronor (+ 16,200). För vårdare och tjänstepersonal har överstyrelsen, enligt

vad som föreslagits i de nya bestämmelserna, beräknat tillägget å belopp,

som erhållits efter avdrag av vissa naturaförmåner.

Hos Kungl. Maj:t ha M. Lalander och M. Hjertberg m. fl. icke-ordinarie

dövstumlärare föreslagit vissa åtgärder i syfte att samtliga nu anställda ickeordinarie

dövstumlärare skulle bibehållas i tjänst under nästa budgetår. Därvid

ha de bland annat ifrågasatt, att lärarbefattningarna vid det blivande

skolhemmet skulle få uppehållas av examinerade dövstumlärare.

I anslutning till vad chefen för finansdepartementet förordat vid behandlingen

i årets statsverksproposition av för flera huvudtitlar gemensamma

frågor torde i personalförteckningen för ifrågavarande anstalter böra upptagas

dels ytterligare en vaktmästarbefattning i lönegraden A 6, avsedd för fortsättningsskolan

i Växjö, dels ock en befattning såsom maskinist av 2:a klass

i lönegraden A 9, avsedd för dövstumskolan i Vänersborg, i stället för den

nuvarande befattningen därstädes såsom maskinist i lönegraden A 10, vilken

bör uppföras å övergångsstat i avbidan på att tjänsten blir ledig. I personalförteckningen

bör därvid införas en anmärkning, att den nya befattningen

såsom maskinist av 2:a klass må tillsättas endast i mån av inträffande ledighet

å den på övergångsstat uppförda maskinistbefattningen.

Med hänsyn till den av mig i annat sammanhang förordade löneregleringen

för viss personal vid lantbruksskolan å Broby gård bör å personalförteckningen

uppföras en befattning såsom föreståndare i lönegraden Eo 22.

Vad beträffar löneställningen för föreståndaren vid den nya anstalten för

dövstumma med komplicerat lyte synes befattningen — såsom lönenämnden

föreslagit — därest den nuvarande rektorn vid dövstumskolorna i Gävle

utses till föreståndare, böra bibehållas oförändrad intill utgången av budgetåret

1942/43, då dennes rektorsförordnande utgår, varefter frågan torde böra

underkastas förnyad prövning. Skulle däremot annan person än nuvarande

rektor utses till föreståndare för den nya anstalten, torde med hänsyn till

anstaltens till en början ringa omfattning föreståndarbefattningen tills vidare

böra hänföras till lönegraden Eo 26. Å personalförteckningen torde böra

uppföras en befattning såsom föreståndare i lönegraden Eo 26 och en av de

nuvarande rektorsbefattningarna i lönegraden E 3 i stället uppföras å övergångsstat

i avbidan på att befattningen blir ledig. Därvid bör i personalförteckningen

intagas en anmärkning, att befattningen såsom föreståndare

i lönegraden Eo 26 må tillsättas endast i mån av inträffande ledighet å den

å övergångsstat uppförda rektorsbefattningen.

Enligt överstyrelsens förslag till personalorganisation under nästa budget
-

Departe
mentschefen.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2Jt6.

år för elen blivande vårdanstalten i Gävle skall lärarpersonalen vid anstalten

utgöras av, förutom föreståndaren, en ordinarie och två extra ordinarie dövstumlärare

samt en ordinarie kindergartenlärarinna ävensom en extra vävlärarinna

och en extra arbetslärare i skomakeri, de båda sistnämnda med placering

i lönegraden Ex 10 respektive Ex 8. Vad överstyrelsen sålunda föreslagit

har icke givit mig anledning till annan erinran än att antalet dövstumlärare

torde kunna minskas med en. Mot överstyrelsens förslag till personalorganisation

i övrigt vid vårdanstalten har jag icke funnit anledning till erinran.

I enlighet med överstyrelsens förslag torde en av de nuvarande befattningarna

såsom ordinarie arbetslärare i barndomsskola kunna indragas. Ä personalförteckningen

torde sålunda för nästa budgetår böra upptagas 11 i stället

för såsom nu 12 ordinarie befattningar såsom arbetslärare i barndomsskola.

Å personalförteckningen finnas nu uppförda 54 ordinarie lärartjänster i

kunskapsämne, medan enligt överstyrelsens uppgift antalet innevarande budgetar

befintliga sådana tjänster utgör 55. En av dessa tjänster innehaves av

rektorn vid dövstumskolan i Växjö och uppehälles av icke-ordinarie lärare.

Den av rektor innehavda tjänsten torde av förbiseende ha kommit att uteslutas

ur personalförteckningen.

För nästa budgetår beräknar överstyrelsen antalet erforderliga lärartjänster

i kunskapsämne till 60, varav 53 ordinarie. Då en av de ordinarie tjänsterna

och en icke-ordinarie tjänst — i likhet med vad är fallet innevarande

budgetår — beräknas under nästa budgetår komma att uppehållas av två

dövstumlärare, som äro uppförda på indragningsstat hos Malmöhus läns

landsting, samt den av rektor vid dövstumskolan i Växjö innehavda lärartjänsten

beräknas komma att uppehållas av icke-ordinarie lärare, har överstyrelsen

beräknat anslagsmedel för 51 ordinarie och 7 extra ordinarie lärare

i kunskapsämne.

Då enligt vad jag inhämtat, en ordinarie lärartjänst i kunskapsämne

blivit ledig genom dödsfall och ytterligare en ordinarie lärartjänst kan

beräknas bli ledig genom innehavarens avgång med pension vid slutet av

innevarande budgetår, torde å personalförteckningen för nästa budgetår

böra upptagas allenast 53 ordinarie lärartjänster i kunskapsämne, varav

en, som uppehälles av å indragningsstat hos nämnda landsting uppförd

lärare, tills vidare bör hållas obesatt.

Med hänsyn till vad jag ovan anfört angående behovet av lärare vid den

blivande vårdanstalten för dövstumma torde anslagsmedel böra beräknas

för allenast sex extra ordinarie lärare i kunskapsämne. Det är givetvis vanskligt

att redan nu exakt beräkna lärarbehovet vid ifrågavarande anstalter för

nästkommande budgetår. I annat sammanhang har jag uttalat mig för besparingsberedningens

förslag, att åtgärder borde vidtagas i syfte att elevantalet

i upptagningsskolornas klasser skulle komma att uppgå till de i gällande

stadga för dövstumundervisningen för olika fall angivna. Det torde

böra ankomma på skolöverstyrelsen att vidtaga sådana åtgärder. Det synes

emellertid lämpligt att beräkna medelsbehovet till avlönande av lärare med

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2Jt6.

Överstyrelsen framhåller, att de begärda beloppen ett par år i rad blivit kraftigt

beskurna, under det att priserna för skriv- och slöjdmateriel alltjämt

vore stigande. Ur anslagsposten bestredes även kostnaderna för läroböcker.

Det syntes överstyrelsen ofrånkomligt, att anslagsmedlen höjdes för nästa

budgetår.

Tvätt och r e n h å 11 n i n g. Anslagsmedlen till Ilärnösandsskolan

föreslås höjda med 2,000 kronor till 4,000 kronor, medan för vissa andra skolor

beräknas sänkta anslagsmedel. Vid Härnösandsskolan saknades för närvarande

ordentlig tvättstuga, varför skolans tvätt måste bortsändas, vilket

medförde ökade kostnader under denna utgiftspost. Då tvättningen ombesörjdes

på för skolan förmånliga villkor och avlöning till särskild tvätterska

vid skolan inbesparades, syntes kostnaderna för skolans tvätt icke bli större

än vid andra skolor. Därjämte vore golven i de nuvarande lokalerna vid skolan

mycket s vårskött a och krävde en myckenhet rengöringsmedel.

Kosthåll. De i skolstyrelsernas ansökningar beräknade beloppen pr

elev och dag varierade mellan en krona och en krona 25 öre. Sistnämnda

belopp avsåge Manillaskolan. Överstyrelsen hade intet att erinra mot de

begärda beloppen, tillhopa 253,100 kronor. I anslagen vore även inberäknade

kostnader för kost åt vissa lärare samt personal, vilka intoge sina måltider

på skolorna. Dessa kostnader återbetalades till skolorna i form av kostersättningar,

vilka för samtliga skolor uppginge till ett belopp av 60,700 kronor.

För vårdare och tjänstepersonalen hade dessa ersättningar beräknats enligt

de för denna personal föreslagna nya lönebestämmelserna. Till kosthåll för

budgetåret 1942/43 skulle sålunda, sedan kostersättningarna fråndragits,

åtgå ett belopp av 192,400 kronor.

Utackorder ing av elever. Styrelsen för dövstumskolan i Lund

hade begärt anslag till ^ackordering av 37 elever, vilka av utrvmmesskäl

icke kunde bo på skolan, med ett belopp av 28,829 kronor, beräknat efter

85 kronor pr elev och månad. Styrelsen för Örebroskolan, vars samtliga elever

vore externerade, hade anhållit om 76,950 kronor, beräknat efter 855

kronor pr elev och år. Enligt överstyrelsens beräkningar bleve detta något

mer än 90 kronor i månaden pr elev. Innevarande budgetår vore anslagen

till de båda skolorna beräknade efter cirka 75 respektive 85 kronor pr månad.

På grund av de avsevärt stegrade livsmedelskostnaderna och icke minst med

hänsyn till de höjda bränslepriserna syntes en höjning av inackorderingsavgifterna

för det kommande budgetåret vara ofrånkomlig. Som en jämförelse

ville överstyrelsen åberopa de föreskrivna avdragen för vissa naturaförmåner

i de av 1941 års löneutredning för viss ekonomipersonal föreslagna lönebestämmelserna

för vårdare och tjänstepersonal vid dövstumskolorna. Enligt

dessa bestämmelser skulle befattningshavare, som vid skolan åtnjöte bostad

(ej familjebostad), kost och tvätt, för dessa förmåner erlägga ett månatligt

belopp av ä D-ort (Lund) 72 kronor 90 öre samt å F-ort (Örebro) 78 kronor

30 öre. Med bostad avsåges här delat rum och i tvätt inginge icke handstrykning.

Dessa belopp vore givetvis beräknade till självkostnadspris och jämförda

härmed syntes de ovan angivna inackorderingsavgifterna icke orimliga.

Överstyrelsen ansåge sig därför böra tillstyrka de begärda anslagen, avjämnade

till 28,800 respektive 76,900 kronor.

B e k 1 ä d n a d för el e v e r. Skolstyrelserna hade flir detta ändamål

begärt anslag med sammanlagt 65,055 kronor. De av skolorna beräknade

beloppen varierade mellan 80 och 130 kronor pr elev. Sistnämnda belopp

begärdes för lantbruksskolan i Broby, där förslitningen av kläder på grund

Bihang till riksdagens protokoll lofö. 1 sami. Nr 2/f6.

7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 2Jt6.

av arbetets art vore större än vid övriga skolor. Enligt vad föreståndaren

därstädes meddelat hade det för innevarande budgetår beviljade anslaget,

beräknat efter cirka 120 kronor pr elev, visat sig otillräckligt, varför styrelsen

hade för avsikt att ingå till Kungl. Maj:t med hemställan örn tilläggsanslag.

Överstyrelsen ansåge sig i anledning härav böra tillstyrka det för

Brobyskolan begärda beloppet. För Gävleanstalten, där eleverna och skyddslingarna

tänktes tvärstanna vid anstalten året runt, och för fortsättningsskolan

i Vänersborg syntes böra beräknas ett belopp av 100 kronor per person

samt för barndomsskolorna 95 kronor. För Växjöskolan föresloge överstyrelsen

samma belopp pr elev, som beräknats för innevarande budgetår, 80 kronor.

Flitpengar åt fortsättningsskolpliktiga elever

och skyddslingar vid arbetshemmen. Skolstyrelserna hade

begärt anslag med sammanlagt 12,975 kronor. Beräknat efter en kostnad av

högst 5 kronor pr månad och elev skulle anslaget uppgå till 12,200 kronor.

Överstyrelsen tillstyrkte sistnämnda belopp.

Bibliotek. Det till Gävleskolan för innevarande budgetår beviljade

beloppet, 50 kronor, föresloges bortfalla för nästkommande budgetår. I övrigt

föresloges oförändrad medelsanvisning.

I sina anslagsäskanden synes skolöverstyrelsen ha sökt hålla utgifterna

nere vid en efter rådande förhållanden avpassad nivå och därför endast i

viss utsträckning upptagit från de olika anstalterna framställda krav på

anslagshöjningar. I huvudsak torde anslagsberäkningarna kunna godtagas.

Utackorderingskostnaderna för elever vid skolorna i Lund och Örebro synas

mig dock väl högt beräknade och en jämkning nedåt av dessa befogad.

Med hänsyn till den föreslagna höjningen av anslagsmedlen till undervisnings-

och arbetsmateriel till dövstumskolorna i Vänersborg och Växjö torde

de beräknade inkomsterna av från fortsättningsskolorna därstädes försålda

arbeten böra uppräknas med ytterligare 250 kronor för Vänersborgsskolans

och med 2,000 kronor för Växjöskolans vidkommande. En viss höjning av

de beräknade inkomstmedlen för naturaförmåner torde vara motiverad av

den av mig tillstyrkta löneregleringen för viss personal vid lantbruksskolan

för dövstumma å Broby gård. Slutligen torde nettoinkomsten från lantbruket

och trädgården vid Broby gård — vilken av skolöverstyrelsen beräknats

komma att nedgå från 6,500 kronor till 3,000 kronor — böra uppskattas

till samma belopp som för innevarande budgetår.

Med hänsyn till vad jag sålunda anfört och i anslutning till överstyrelsens

beräkningar uppskattar jag anslagsbehovet för nästa budgetår till 580,000

kronor (+45,000). Inom denna anslagsram torde jämväl kunna bestridas

eventuella utackorderingskostnader för skyddslingar vid vårdanstalten i

Gävle, vilka kunna komma att under nästa budgetår utskrivas för s. k. kontrollerad

familjevård. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att i huvudsaklig

anslutning till vad av mig anförts fastställa omkostnadsstat.

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Mårds fr opposition Nr 2J,6.

7. Vissa byggnadsfrågor vid dövstumskolorna.

Härnösand.

Å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41 har till orri- och

ny byggnadsarbeten vid dövstumskolorna anvisats ett reservationsanslag (B)

av 725,000 kronor. Då förutsättningar för anlitande av detta beredskapsanslag

till de därmed avsedda byggnadsföretagen icke inträtt, har anslaget

ännu icke blivit nyttjat för därmed avsedda ändamål, d. v. s. dels påbörjande

av den beslutade nybyggnaden för dövstumskolan i Härnösand och dels vissa

ändrings- och reparationsarbeten vid dövstumskolorna i Vänersborg. Av anslaget

är ett belopp av 500,000 kronor avsett för Härnösandsskolan medan

återstoden, 225,000 kronor, avsetts för Vänersborgsskolorna. För nybyggnaden

i Härnösand står dessutom till förfogande omkring 290,000 kronor av

det för budgetåret 1939/40 anvisade reservationsanslaget å 500,000 kronor

till örn- och nybyggnadsarbeten vid dövstumskolorna (jfr proposition 1941: 2,

sid. 298—303).

För påbörjande av nybyggnaden för dövstumskolan i Härnösand står sålunda

till förfogande ett belopp av inalles omkring (500,000 -}- 290,000 =)

790,000 kronor. Enligt de av Kungl. Majit i propositionen 1941: 2 framlagda

kostnadsberäkningarna uppskattades totalkostnaderna för byggnadsföretaget

till 1,170,000 kronor. Riksdagen (skrivelsen nr 78) godkände kostnadsberäkningarna

med den ändringen, att riksdagen förklarade sig icke ha något att

erinra mot att den angivna kostnadsramen överskredes med högst 30,000

kronor för realiserande av ett av riksdagen framställt önskemål om utökning

av vissa elevrums storlek. På grundval av prisnivån i början av år 1941

kunna alltså kostnaderna för ifrågavarande byggnadsföretag uppskattas

till 1,200,000 kronor. För ändamålet skulle alltså återstå att anvisa omkring

(1,200,000 — 790,000 =) 410,000 kronor.

Växjö.

Såsom av propositionen nr 156 till 1939 års lagtima riksdag framgår, överlämnade

byggnadsstyrelsen med skrivelse den 21 februari 1939 utredning

rörande vid dövstumskolan i Växjö erforderliga byggnadsarbeten. Enligt

det av byggnadsstyrelsen förordade förslaget, uppgjort av Kronobergs och

Blekinge läns länsarkitektskontor den 7 november och den 13 december 1938

och kostnadsberäknat till 296,000 kronor, skulle internatplatser beredas för

58 elever i smärre sovrum. Därjämte funnes en reservsovsal, i vilken, i mån

av behov, ansågs kunna beredas intill 11 platser. Förslaget innebar vidare

genomgående modernisering av ledningsanläggningarna, inredande av skolkök,

förbättrad köksinredning, uppdelning av de nuvarande större sovsalarna

till smärre enheter, anordnande av dagrum samt avskiljande från skolan i

övrigt av den gifta personalens bostäder.

Sedan Kungl. Majit den 22 juni 1939 anbefallt byggnadsstyrelsen att i

samråd med skolöverstyrelsen i besparingssyfte verkställa förnyad utred
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition Nr 21+6.

ning rörande bland annat dövstumskolan i Växjö, inkom byggnadsstyrelsen

den 27 november 1939 med sådan utredning. Någon kostnadsbesparande

åtgärd kunde dock icke föreslås, då skolöverstyrelsen icke ansett sig kunna

lämna anvisningar på några möjligheter till inskränkningar i lokalbehovet.

Av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår, att rektor vid

dövstumskolan i Växjö ifrågasatt vissa förändringar i det tidigare uppgjorda

ombyggnadsförslaget i syfte att bereda plats vid skolan för ett 80-tal elever

och i övrigt göra skollokalerna lämpade för den föreslagna nya organisationen.

Rektors förslag har i huvudsak tillstyrkts av skolöverstyrelsen samt

i en inom byggnadsstyrelsen upprättad promemoria. De sålunda förordade

byggnadsarbetena ha beräknats draga en kostnad av omkring 375,000 kronor

eller, med frånräknande av kostnaderna för de reparationsarbeten, som

erfordras i anledning av i skollokalerna anordnad militärförläggning, till i

runt tal 300,000 kronor.

Lund.

Dövstumskolan i Lund inrymmes i en stor byggnad, enligt uppgift uppförd

år 1871. Enligt av byggnadsstyrelsen med skrivelse den 21 februari 1939

överlämnad utredning (jfr propositionen nr 156 till 1939 års lagtima riksdag)

vore byggnaden ur rent teknisk synpunkt i försvarligt skick, ehuru

dräneringen vore bristfällig. Verkstäderna, som vore belägna i souterrängvåningen,

kunde däremot icke anses motsvara nutida krav på undervisningslokaler.

På grund av den bristfälliga dräneringen bleve de fuktiga vid perioder

med stark nederbörd. Anläggningarna för värme-, sanitära och elektriska

ledningar vore föråldrade. De stora sovsalarna underströke intrycket av

anstalt och medgåve knappast skapandet av någon hemtrevnad. De i skolan

inrymda familjebostäderna motsvarade ej heller nutida fordringar. — Det

uppgjorda ändringsförslaget avsåge att bereda internatplatser för 40 barn;

platserna vore fördelade på smärre rum med 4 sängar i varje. Den tekniska

utrustningen förutsattes bliva moderniserad. Lokalerna för yrkesundervisningen

hade förlagts till byggnadens bottenvåning mot soliga väderstreck.

Gymnastiksalen hade försetts med tidsenliga biutrymmen. Den nuvarande

högtidssalen, som vore belägen i våningen 1 trappa upp mitt bland lärosalarna,

hade föreslagits uppdelad i två rum, varigenom erforderligt antal

lärosalar utvunnits. En ny högtidssal skulle iordningställas inom ett ovan

den nuvarande befintligt utrymme. Skolans expedition samt bostad för rektor

beräknades förlagda till en särskild byggnad, som skulle uppföras i parken

öster örn skolbyggnaden.

Kostnaderna för de föreslagna till- och ombyggnadsarbetena beräknades

till 375,000 kronor.

Vid anmälan den 3 januari 1941 (proposition nr 2, sid. 301) av byggnadsfrågan

för bland annat Lunds dövstumskola förklarade jag mig vid besök

på ort och ställe ha kommit till den uppfattningen, att frågan om till- och

ombyggnad av denna skola borde tagas under förnyad omprövning från den

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts proposition Nr ?Jfi.

förutsättningen, att externatsystem i ökad utsträckning borde tillämpas vid

skolan. Sådan utredning har dock ännu icke kommit till stånd.

Enligt den i det föregående lämnade redogörelsen har skolöverstyrelsen

icke ansett möjligt, att Lundaskolan skulle redan hösten 1942 kunna mottaga

det ökade elevantal, som skulle erfordras, därest en av de nuvarande

upptagningsskolorna skulle nedläggas. Visserligen kunde skolan, som vore

ordnad som inter-externat, tänkas genom externering av flertalet av de överflyttade

eleverna — beräknade till närmare 40 — sörja för bostäder åt dem.

Däremot syntes det icke möjligt att inom nuvarande byggnader bereda utrymmen

till lärosalar för de tillkommande klasserna.

I det föregående har jag framhållit önskvärdheten av att åtgärder vidtagas,

ägnade att sätta dövstumskolorna i Härnösand och Lund i stånd att

kunna mottaga ett ökat elevantal. Det synes mig därför angeläget, att den

beslutade nybyggnaden för dövstumskolan i Härnösand må komma till utförande

snarast möjligt. Det förtjänar även framhållas, att de nuvarande

dövstumskollokalerna ansetts lämpligen böra tagas i anspråk för militärt

ändamål. Med hänsyn till det anförda förordar jag, att de för påbörjande

av nybyggnadsföretaget tillgängliga anslagsmedlen, enligt det föregående

omkring 790,000 kronor, skola få disponeras oberoende av de förutsättningar,

som eljest gälla för disponerandet av dylika beredskapsanslag. Återstoden

av de erforderliga anslagsmedlen torde-få äskas av nästa års riksdag.

Dövstumskolan i Lund torde, därest externatsystem i ökad utsträckning

kommer till användning, vilket jag enligt det föregående förutsatt skola bli

fallet, kunna utan mera betydande svårigheter mottaga ett 40-tal nya elever.

Vissa nya lärosalar erfordras dock, vilka torde kunna erhållas genom uppdelning

av befintliga utrymmen. I samband härmed torde böra utföras

sådana reparations- och ombyggnadsarbeten, som skulle erfordras även utan

ökning av elevantalet. Dessa arbeten torde dock för närvarande böra inskränkas

till vad som kan anses oundgängligen nödvändigt. Enligt vad jag under

hand från byggnadsstyrelsen inhämtat, torde de erforderliga byggnadsarbetena

kunna hållas inom en kostnadsram av 300,000 kronor.

För att dövstumskolans i Växjö lokaler skola kunna göras lämpade för

den av mig i det föregående förordade omorganisationen erfordras, såsom

av den lämnade redogörelsen framgår, tämligen betydande ombyggnadsarbeten,

kostnadsberäknade till omkring 375,000 kronor. Det framlagda ombyggnadsförslaget

torde kunna i huvudsak godtagas med de modifikationer, som

förordats av skolans rektor och skolöverstyrelsen. Jag förutsätter dock, att

förslaget underkastas sakkunnig granskning i besparingssyfte. Det undandrager

sig för närvarande mitt bedömande, huruvida kostnadssumman skall

kunna reduceras under nämnda belopp, 375,000 kronor; jag anser mig fördenskull

böra tills vidare räkna med nämnda kostnadssumma.

Dövstumskolan i Växjö är för närvarande tagen i anspråk för visst militärt

ändamål. Det torde emellertid få förutsättas, att lokalerna skola få ånyo

Departe
mentschefen.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2J+6.

disponeras för sitt egentliga ändamål inom sådan tid, att ifrågavarande

byggnadsarbeten skola kunna åtminstone i huvudsak slutföras under loppet

av nästa budgetår. Kostnaderna för de reparationer, som föranledas av ianspråktagandet

av lokalerna för militärt ändamål, torde av praktiska skäl

böra bestridas i samma ordning som kostnaderna för övriga ifrågasatta ändringsarbeten.

Jag beräknar alltså för byggnadsarbeten vid dövstumskolorna i Lund och

Växjö ett belopp av sammanlagt (300,000 + 375,000 =) 675,000 kronor

erforderligt. För bestridande av sagda kostnader finnas för närvarande tillgängligt

ett belopp av 225,000 kronor av förutnämnda, på tilläggsstat II

för budgetåret 1940/41 anvisande reservationsanslag (B). Detta belopp,

225,000 kronor, har visserligen avsetts för dövstumskolorna i Vänersborg,

men vid bifall till vad jag i det föregående förordat bör beloppet givetvis

icke för närvarande disponeras för nämnda ändamål. Beloppet torde i stället

— oberoende av de för B-anslag gällande förutsättningarna — få disponeras

för byggnadsarbetena i Lund och Växjö. För sistnämnda ändamål erfordras

alltså ytterligare ett belopp av (675,000 — 225,000 =) 450,000 kronor, vilket

belopp torde böra anvisas såsom kapitalinvesteringsanslag på tilläggsstat

II för budgetåret 1941/42. En förutsättning för igångsättande av dessa

arbeten är givetvis, att deras fullföljande icke äventyras av brist på arbetskraft

eller materiel.

IV. Hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

1. bemyndiga Kungl. Majit att, med tillämpning tills

vidare från och med budgetåret 1942/43, vidtaga de ändringar

i personalförteckningen för läroanstalterna för

blinda, som föranledas av vad jag i det föregående anfört;

2. godkänna följande avlöningsstat för läroanstalterna

för blinda, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1942/43:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis.....................kronor 236,600

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit........ » 2,600

3. Avlöningar till vård- och ekonomipersonal,

förslagsvis............. » 85,500

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal...................... » 8,500

5. Rörligt tillägg, förslagsvis. ........ » 42,300

Summa kronor 375,500;

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2^6.

3. till Läroanstalter för blinda: Avlöningar för budgetåret

1942/43 anvisa ett förslagsanslag av kronor 375,500;

4. till Läroanstalter för blinda: Omkostnader för budgetåret

1942/43 anvisa ett förslagsanslag

av.............................kronor 200,600;

5. såsom kapitalinvestering i statens allmänna fastighetsfond

till Ombyggnads- och inredningsarbeten vid

institutet och förskolan för blinda å Tomteboda för budgetåret

1942/43 anvisa ett reservationsanslag

av...............................kronor 6,600;

6. bemyndiga Kungl. Majit att, med tillämpning tills

vidare från och med budgetåret 1942/43, vidtaga de ändringar

i personalförteckningen för vårdanstalten i Lund

för blinda med komplicerat lyte, som föranledas av vad

jag i det föregående anfört;

7. godkänna följande avlöningsstat för vårdanstalten

i Lund för blinda med komplicerat lyte, att tillämpas

tills vidare från och med budgetåret 1942/43:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis.....................kronor 69,900

2. Arvode och särskild ersättning, bestämd

av Kungl. Majit.......... » 800

3. Avlöningar till vård- och ekonomipersonal,

förslagsvis............. » 103,500

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal...................... » 16,200

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ........ » 22,600

Summa kronor 213,000;

8. till Vårdanstalten i Lund för blinda med komplice
rat

lyte: Avlöningar för budgetåret 1942/43 anvisa ett

förslagsanslag av.................. kronor 213,000;

9. till Vårdanstalten i Lund för blinda med komplice
rat

lyte: Omkostnader för budgetåret 1942/43 anvisa ett

förslagsanslag av..................kronor 101,500;

10. besluta, att specialskolan och fortsättningsskolan

för skriv-teckenelever i Gävle skola nedläggas med utgången

av budgetåret 1941/42 samt att från samma tidpunkt

skall i huvudsaklig överensstämmelse med av vad

mig i det föregående förordats inrättas en vårdanstalt

för dövstumma med komplicerat lyte, omfattande ett

skolhem samt ett arbetshem för män och ett för kvinnor;

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition Nr 21+6.

11. besluta, att en av de nuvarande upptagningsskolorna

för dövstumma barn skall nedläggas med utgången

av budgetåret 1942/43;

12. besluta, att fortsättningsskolan i Växjö för talundervisade

flickor skall från och med budgetåret 1943/44 omorganiseras

på sätt av mig i det föregående förordats;

13. godkänna följande personalförteckning för läroanstalterna

för dövstumma, att tillämpas tills vidare från

och med budgetåret 1942/43:

Personalförteckning.

Befattning. Lönegrad.

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 rektor, avlöningsgrupp II................E 4

4 rektorer, » III................E 3

1 rektor, » IV................E 2

53 lärare i kunskapsämne..................A 20

Anni.: En av dessa befattningar såsom lärare i kunskapsämne

skall tills vidare hållas obesatt.

2 lärare i gymnastik med lek och idrott......A 20

7 arbetslärare i fortsättningsskola...........A15

1 skolkökslärarinna......................A15

2 skolköks- och kindergartenlärarinnor.......A 15

11 arbetslärare i barndomsskola.............All

4 slöjdlärarinnor .......................All

2 kindergartenlärarinnor..................All

1 kindergarten- och gymnastiklärarinna......All

1 maskinist av 2:a klass..................A 9

Anm.: Förestående befattning må tillsättas endast i mån

av inträffande ledighet å den å övergångsstat uppförda

maskinistbefattningen.

6 husmödrar ........................... A 7

7 vaktmästare..........................A 6

4 sjuksköterskor.............. ............A 6

Tjänstemän å övergångsstat.

1 rektor, avlöningsgrupp III................ E 3

1 maskinist............................A10

3 slöjdlärarinnor........................A 8

Extra ordinarie tjänstemän

i högre lönegrad än den 20:e.

1 föreståndare.........................Eo 26

Anni.: Förestående befattning må tillsättas endast i mån

av inträffande ledighet å den å övergångsstat uppförda

rektorsbefattningen.

1 föreståndare........................Eo22;

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts proposition Nr 21fi.

14. godkänna följande avlöningsstat för dövstumskolorna,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1942/43:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis....................kronor 639,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit, förslagsvis

......................... * 23,950

3. Avlöningar till vård- och ekonomipersonal,

förslagsvis............ » 226,500

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal, förslagsvis............ » 165,000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis....... *_140,550

Summa kronor 1,195,000;

15. till Döv stumskolorna: Avlöningar för budgetåret

1942/43 anvisa ett förslagsanslag av. . kronor 1,195,000;

16. till Döv stumskolorna: Omkostnader för budgetåret

1942/43 anvisa ett förslagsanslag av . . . kronor 580,000;

17. medgiva, att det å tilläggsstat II för budgetåret

1940/41 anvisade reservationsanslaget (B) å 725,000 kronor

till Örn- och nybyggnadsarbeten vid dövstumskolorna

må tagas i anspråk oberoende av de för dylikt anslag

eljest gällande förutsättningarna;

18. såsom kapitalinvestering i statens allmänna fastighetsfond

till Örn- och nybyggnadsarbeten vid dövstumskolorna

å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret

1941/42 anvisa ett reservationsanslag

av.............................kronor 450,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

G. v. Krusenstjerna.

Bihang till riksdagens jirotokoll 1912 • 1 sami. Nr ZJfG.

8

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Majlis proposition Nr ti46.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

I. Åtgärder för rationalisering av dövstumskolväsendet........ 2

1. Nuvarande förhållanden........................... 2

2. Specialskolan och fortsättningsskolan i Gävle............. 7

3. Upptagningsskolorna å Manilla och i Vänersborg......... 32

4. Specialskolan för oegentligt dövstumma i Örebro.......... 51

5. Fortsättningsskolan för dövstumma flickor i Växjö......... 55

II. Lönereglering för viss personal vid lantbruksskolan för döv
stumma

......................................... 70

III. Anslagsberäkningar m. m............................ 76

1. Läroanstalter för blinda: Avlöningar................... 76

2. Läroanstalter för blinda: Omkostnader m. m............. 79

3. Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte: Avlö
ningar

........................................ 84

4. Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte: Om
kostnader

..................................... 86

5. Dövstumskolorna: Avlöningar........................ 88

6. Dövstumskolorna: Omkostnader....................... 95

7. Vissa byggnadsfrågor vid dövstumskolorna............... 99

IV. Hemställan........................................102

Stockholm 1942. Ivar Hagströms Boktryckeri A. B.

* 421236

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1942:336 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående vissa anslag för budgetåret 19^21^3 till läroanstalterna för blinda och dövstumma m. s. 1 i texten
  2. SU 1942:153 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag för budgetåret 19Jf2/Jf3 till läroanstalterna för blinda och dövstumma m. m. s. 1 i texten