Sök i Ratio Lex

Angående anvisande av anslag å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941!42 för anskaffning av vissa uppvärm n i t ig.s app ar ater m. in

1942-04-17 · 25 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 25 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:249, Angående anvisande av anslag å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941!42 för anskaffning av vissa uppvärm n i t ig.s app ar ater m. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 249.

1

Nr 249.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående anvisande

av anslag å tilläggsstat II till riksstaten för

budgetåret 1941!42 för anskaffning av vissa uppvärm

n i t ig.s app ar ater m. in.; given Stockholms slott

den 17 april 1942.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 17 april 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, följande ärenden angående

medelsanvisning för försvarsväsendets räkning å tilläggsstat II till riksstaten

för innevarande budgetår. Med förmälan tillika, att ärendena under punkterna

1, 4, 5, 8 och 9 vore av den natur, att närmare redogörelse för deras innebörd

än som av det följande framginge icke borde ske till statsrådsprotokollet

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 24.9.

Dl 5 42

s. 2 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

samt att ytterligare upplysningar i dessa ärenden borde få lämnas genom de

handlingar, som bomme att överlämnas till riksdagens vederbörande utskott,

ävensom att ärendena borde upptagas under de särskilda rubriker i riksstaten

för innevarande budgetår, till vilka de enligt sin natur vore att hänföra, yttrar

departementschefen följande:

EGENTLIGA STATSUTGIFTER.

FJÄRDE HUVUDTITELN.

C. Försvarskrafterna.

Armén.

Sjukvård.

[1.] 14 d. Anskaffning av vissa uppvärmningsapparater m. m., reservationsanslag.

Sedan chefen för armén i skrivelse den 17 mars 1942 hemställt örn viss ändring

av sammansättningsplanen för badpluton, innebärande bland annat utbyte

av för desinfektion avsedda cyanvätekammare mot för samma ändamål på

visst sätt inredda bussar, har arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse i skrivelse

den 21 mars 1942 anfört i huvudsak följande:

Vid bifall till chefens för armén berörda framställning bleve det nödvändigt

att för uppvärmning av bussarna anskaffa särskilda värmeapparater.

Lämpligast för ändamålet vore s. k. Thedecoapparater, modell J, varav till en

början erfordrades ett antal av 50 stycken. Apparaterna betingade enligt avgivet

anbud ett pris av 1,725 kronor per styck, vartill bomme ytterligare kostnader

för frakt m. m., varför styrelsen hemställde, att tillhopa 95,000 kronor

måtte anvisas för ändamålet.

För att göra badplutonerna lämpade att även ombesörja vissa avgasningsarbeten

erfordrades vidare, att plutonernas utrustning kompletterades med

viss materiel till en beräknad kostnad av 5,000 kronor.

Under åberopande av det anförda har arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse

— under förutsättning av bifall till chefens för armén förutnämnda framställning

— hemställt, att ett belopp av 100,000 kronor måtte för de sålunda

angivna ändamålen ställas till styrelsens förfogande.

Chefen för armén har under samma förutsättning förklarat sig tillstyrka

styrelsens framställning.

Kungl. Maj:t har, i överensstämmelse med chefens för armén förslag i

ämnet, i kommandoväg utfärdat nya bestämmelser — nied tillämpning från

och med den 1 april 1942 — i fråga örn sammansättningen av badpluton. De

av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse föreslagna åtgärderna torde därigenom

bliva erforderliga, varför jag för egen del anser mig böra biträda

vad styrelsen sålunda föreslagit. Mot kostnadsberäkningarna, som närmare

framgå av handlingarna i ärendet, synes anledning till erinran icke föreligga,

varför jag får hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 249.

3

att till Anskaffning av vissa uppvärmningsapparater m. m. å

tilläggsstat II till liksstaten för budgetåret 1941/42 anvisa ett

reservationsanslag av 100,000 kronor.

Tygmateriel m. m.

[2.] 40 c. Anskaffning av maskiner och utrustning för försvarsväsendets verkstadsnämnd

underställda fabriker, reservationsanslag. I skrivelse den 6 februari 1942

har försvarsväsendets verkstadsnämnd hemställt, att ett belopp av 1,334,000

kronor måtte ställas till nämndens förfogande för täckning av kostnaderna för

vissa maskiner och annan utrustning, som under förra hälften av innevarande

budgetår anskaffats för de nämnden underställda fabrikernas räkning.

Vidare har nämnden i skrivelse den 30 december 1941 bland annat äskat

ett belopp örn 300,000 kronor för örn- och tillbyggnader samt löpande anskaffningar

vid fabrikerna under senare hälften av innevarande budgetår.

Framställningarna i fråga ingå såsom ett led i strävanden från nämndens

sida att bringa omkostnadsberäkningarna vid nämnden underställda fabriker

i så nära överensstämmelse som möjligt med den civila industriens, i vilket

syfte nämnden i skrivelse den 24 november 1941 gjort framställning örn uppläggande

av förnyelsefonder vid nämnden underställda fabriker.

I sistnämnda skrivelse har verkstadsnämnden angivit huvudprinciperna för

erhållande av en rättvisande kalkylering sålunda: Icke blott direkta kostnader

såsom arbetslöner och materiel utan även alla indirekta kostnader såsom

lokalhyror och slitage å maskiner borde vid kalkyleringen medräknas. De indirekta

kostnaderna borde gottskrivas en för varje fabrik eller verkstad upplagd

förnyelsefond, som borde vara disponibel för ersättningsanskaffningar

och ersättningsarbeten. Däremot borde fonderna icke få tagas i anspråk för

bestridande av kostnader för det löpande underhållet, vilka kostnader borde

direkt påföras driften. Nyanskaffningar av inventarier och maskiner syntes

böra finansieras medelst särskilt anvisade anslag.

I anslutning till sålunda angiven princip har verkstadsnämnden i skrivelsen

den 6 februari 1942 anfört bland annat följande:

Vid de fabriker, som numera vore underställda nämnden, hade för nybyggnader

och större engångsanskaffningar anslag alltid begärts i vanlig ordning,

medan däremot kostnaderna för smärre nyanskaffningar, omändringar och utökningar

vid fabrikerna tidigare i allmänhet förts såsom allmänna omkostnader.

Detta hade framför allt gällt anskaffning av maskiner och annan utrustning,

som blivit nödvändig i samband med av de militära förvaltningarna

respektive statens ammunitionsnämnd på fabrikerna irtlagda ökade beställningar.

Med de under krigsåren på detta sätt alltjämt stegrade kraven på tillverkningskapacitet

hade sådana anskaffningar kommit att uppgå till betydande

belopp. Likaså hade behovet i förväg ofta ej kunnat förutses.

I och för sig syntes det angivna förfarandet ej giva anledning till erinringar

ur statsjfinansiell synpunkt. Anslag för anskaffning av utrustning för fabrikerna

hade också hittills alltid beviljats på driftbudgeten. Emellertid ansåge

nämnden, att stor vikt borde läggas vid att få omkostnadsberäkningarna vid

nämnden underställda fabriker i så nära överensstämmande som möjligt med

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis proposition nr 249.

civilindustrien, icke minst för möjliggörande för anskaffande myndighet av

prisjämförelser. För detta ändamål vore det nödvändigt, att alla anskaffningar,

som innebure kapitalinvestering, också behandlades som sådana och

att således dylika anskaffningar betalades ur särskilda anslag.

För de anskaffningar, som gjorts under budgetåren 1940/42, hade nämnden,

i samråd med arméförvaltningens tygdepartement och statens industrikommission,

begagnat medel, som funnits tillgängliga ur av Kungl. Majit den 29

november 1940 till förfogande ställt anslag på 13,000,000 kronor, medan under

samma budgetår gjorda diverse smärre anskaffningar på grund av vissa

svårigheter att då ordna en omläggning, av nämnden tillåtits kvarstå såsom

omkostnader.

Från och med den 1 januari 1942 hade verkstadsnämnden gjort en ändring

för anskaffningar, varigenom alla sådana med längre ekonomisk livslängd betraktats

såsom kapitalinvestering och centraliserats till verkstadsnämnden.

I framtiden avsåges kostnader för anskaffningar komma att bestridas för reinvesteringar

genom medel ur den föreslagna förnyelsefonden och för löpande

anskaffningar av anslaget härför, varjämte för större utökningar samt för nyanläggningar

särskilda anslag komme att i vanlig ordning begäras hos Kungl.

Maj :t.

Under den förra hälften av budgetåret 1941/42 hade anskaffningar verkställts

av de enskilda fabrikerna, för vilka anskaffningar kostnaderna tidigare

avsetts att föras såsom omkostnader, men enligt verkstadsnämndens mening,

såsom ovan framhållits, borde bestridas av särskilt anslag. För fabrikerna

hade sådana anskaffningar skett till belopp, som, sedan anskaffningarna slutförts,

beräknades uppgå till sammanlagt 1,334,000 kronor.

Arméförvaltningens tyg- och civila departement hava i utlåtande den 3

mars 1942 tillstyrkt anvisande av det begärda anslaget å 1,334,000 kronor.

Departementen hava förklarat sig dela verkstadsnämndens mening, att ifrågavarande

kostnader icke borde redovisas såsom driftskostnader, då ett dylikt

förfarande icke vore förenligt med rationella metoder för självkostnadsberäkning.

Av ett av riksräkenskapsverket den 27 februari 1942 avgivet utlåtande över

verkstadsnämndens förenämnda skrivelse den 30 december 1941 framgår, att

riksräkenskapsverket under hand inhämtat, att det av nämnden för senare

hälften av innevarande budgetår begärda anslaget å 300,000 kronor vore avsett

att täcka kostnaderna för vissa maskinanskaffningar samt anordnande av

fundament för maskinerna. Anslaget syntes icke böra hänföras till fastighetsredovisningen

utan uppföras under fjärde huvudtiteln. Riksräkenskapsverket

förutsatte, att anslaget icke finge användas för tillbyggnader, ombyggnader

eller reparation av fabriksfastigheterna. Frågan om medelsbehovets storlek

undandroge sig riksräkenskapsverkets bedömande.

I yttrande den 30 mars 1942 över verkstadsnämndens framställning örn

anvisande av beloppet örn 1,334,000 kronor har riksräkenskapsverket föreslagit,

att särskilda tilläggsstatsanslag äskas för samtliga de medel, varom

nu vore fråga.

I detta sammanhang har riksräkenskapsverket vidare anfört i huvudsak följande:
Verkstadsnämnden

hade betecknat anskaffning av maskiner såsom kapitalinvestering.

Riksräkenskapsverket ville härtill endast erinra, att dylika an
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 249. 5

skaffningar icke vöre att anse som kapitalinvesteringar i budgetteknisk mening.

Verkstadsnämnden hade anfört, att kostnaderna för smärre nyanskaffningar,

omändringar och utökningar vid fabrikerna tidigare i allmänhet förts

såsom allmänna omkostnader, samt tillagt, att sådana anskaffningar kommit

att uppgå till betydande belopp, Riksräkenskapsverket, som för sin del

funne detta uttalande anmärkningsvärt, ville härtill erinra, att kostnader för

omändringar och utökningar vid fabrikerna vore att hänföra till försvarsväsenclets

fastighetsfond samt att de till underhåll och reparationer av fastigheterna

anvisade medlen vore begränsade och ställda till vederbörande fastighetsförvaltande

myndigheters disposition.

Med anledning av att medel för under tiden den 1 juli—den 31 december

1941 gjorda anskaffningar äskats först efter det utgifterna blivit verkställda

ville riksräkenskapsverket erinra, att verkstadsnämnden hittills bestritt utgifter

med anlitande av från arméförvaltningen erhållna förskott å mycket betydande

belopp samt att dessa förskott ännu icke redovisats mot anslag å riksstaten

och förskottsstaten. Riksräkenskapsverket funne anmärkningsvärt, att verkstadsnämnden

kunnat disponera hos arméförvaltningen lyftade förskott till

anskaffningar utan att medel för ändamålet anvisats av Kungl. Majit.

För egen del har jag intet att erinra mot att, i avbidan på beslut rörande

den framtida organisationen av försvarsförvaltningen, verkstadsnämnden provisoriskt

bemyndigas verkställa årlig avsättning av medel för maskinparkens

förnyelse m. m. Ett av riksräkenskapsverket enligt handlingarna i ärendet

framställt förslag rörande bemyndigandets avgränsning torde härvid kunna

tjäna till ledning. Då riksdagens medverkan icke synes vara erforderlig vid

en dylik provisorisk anordnings genomförande, har jag ej ansett mig böra i

vidare man än nu skett ingå på detta spörsmål.

För nyanskaffning av utrustning och för sådan ersättningsanskaffning,

till vilken de enligt det föregående avsatta medlen icke lämna tillgång, torde

särskilt anslag böra anvisas. I enlighet med nämndens förslag förordar jag,

att ett anslag av 300,000 kronor ställes till förfogande för detta ändamål. Såsom

riksräkenskapsverket anfört, bör detta anslag icke få användas för tilleller

ombyggnad av fabriksfastigheterna eller för reparation av desamma.

Till frågan örn motsvarande medelsanvisning för nästkommande budgetår

torde jag framdeles få återkomma.

Yad angår nämndens förslag i övrigt vill jag, ehuru jag finner vad i ärendet

förekommit anmärkningsvärt, ej motsätta mig att i enlighet med riksräkenskapsverkets

förslag medel anvisas för bestridande av förutnämnda redan verk

ställda utgifter, vilka av de enskilda fabrikerna i strid med de nyss angivna

principerna gäldats såsom omkostnader i allmänhet. Jag ansluter mig även

i övrigt till riksräkenskapsverkets uppfattning i denna fråga och förutsätter

självfallet, att hos arméförvaltningen lyftade förskott icke vidare skola disponeras

för anskaffningar utan att medel anvisats av Kungl. Majit.

Med hänsyn till de föreliggande omständigheterna anser jag det riktigast,

att nu ifrågavarande medel, tillhopa 1,034,000 kronor, anvisas såsom reservationsanslag

å tilläggsstat II till riksstaten för innevarande budgetår. Det

torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela närmare bestämmelser angående

anslagets användning.

Departements
chefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att för Anskaffning av maskiner och utrustning för försvarsväsendets

verkstadsnämnd underställda fabriker å tilläggsstat II

till riksstaten för budgetåret 1941/42 anvisa ett reservationsanslag

av i,634,000 kronor.

Marinen.

Flytande materiel, artillerimateriel m. m.

[3 ] 74 g. Ombyggnad av kanonbåten Svensksund, reservationsanslag. Sedan

marinförvaltningen i skrivelse till chefen för marinen den 7 maj 1941 framlagt

förslag rörande utrangering av fartyg, innefattande bland annat kanonbåten

Svensksund, meddelade nämnde chef i skrivelse till ämbetsverket den

17 i samma månad följande direktiv i ärendet:

Beslut örn fartygets utrangering borde icke fattas, utan följande åtgärd

vidtagas. Fartyget borde efter avslutad expedition hösten 1941 undergå sådan

reparation, att det under ett antal år framåt kunde utnyttjas såsom sjömätningsfartyg

under sommarmånaderna eller såsom basfartyg i sjöstyrka, för

vilket förstnämnda ändamål annat lämpligt fartyg såsom ersättare icke funnes

och i sistnämnda fall för undvikande av ett ianspråktagande av hj älpfartyg.

I skrivelse till marinförvaltningen den 25 september 1941 angav chefen

för marinen vidare vissa önskemål, som borde tillgodoses i samband med

översyn och reparation av fartyget. Sålunda borde vissa ändringar vidtagas

för att fartyget bättre skulle kunna tjäna sina ändamål, dels i inredningen

för att tillfredsställa rimliga moderna anspråk på hygien och komfort, dels

för att öka sjövärdigheten. Slutligen borde sådana anordningar borttagas,

som hörde samman med fartygets tidigare användning som strids- och bärgningsfartyg.

Under erinran örn vad sålunda förekommit har marinförvaltningen i skrivelse

den 13 januari 1942 anfört i huvudsak följande:

Med hänsyn till de av chefen för marinen lämnade direktiven och då planer

förelåge att våren 1942 överlämna fartyget till sjökarteverket räknade marinförvaltningen

i förslag till arbetsplan för Stockholms och Karlskrona örlogsvarv

samt Göteborgs örlogsdepå för budgetåret 1941/42 med ett belopp av

200,000 kronor för översyn och reparation av kanonbåten Svensksund. Detta

belopp inginge i det i arbetsplanen för Stockholms örlogsvarv för specialfartyg

under rubriken »II Underhåll av fartyg och båtar m. m.» upptagna

beloppet av 855,000 kronor. Arbetsplanen hade fastställts av Kungl. Majit

genom beslut den 18 juni 1941.

Marinförvaltningen hade tidigare anmodat Stockholms örlogsvarv att hösten

1941 inkomma med rapport, huruvida Svensksund då borde utrangeras eller

huruvida det möjligen borde få användas ännu några år. Sedan fartyget

hösten 1941 närmare undersökts hade det befunnits, att en reparation av detsamma

vore ur ekonomisk synpunkt berättigad. Kostnaden härför beräknades

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majds proposition nr 249.

emellertid numera uppgå till 264,000 kronor, och marinförvaltningen hade

anmodat chefen för Stocldiolms örlogsvarv att för nämnda kostnad låta iståndsätta

fartyget. — De av chefen för marinen såsom önskvärda angivna ändringsarbetena,

vilka enligt marinförvaltningens prövning ansetts böra vidtagas,

beräknades draga en kostnad av inalles 111,500 kronor.

Då det synts marinförvaltningen angeläget att nämnda arbeten komme till

utförande i samband med översyn och reparation av fartyget, hade ämbetsverket

anbefallt deras utförande och avsåge därvid att bekosta dels översynsoch

reparationsarbeten, enligt det föregående beräknade till 264,000 kronor,

dels ock vissa ändringsarbeten, beräknade till 85,500 kronor, med anlitande

av det å förskottsstaten för försvarsväsendet uppförda förskottsansi ageh

Marinens löpande utgifter (Ea). Övriga ändringsarbeten beräknade till 26,000

kronor, avsåges skola bestridas av medel, som ställdes till förfogande av

chefen för sjökarteverket.

Ehuru marinförvaltningen med hänsyn till anbefalld användning av krigstitlarna

icke torde få anses bunden av de för arbetsplanen för Stockholms

och Karlskrona örlogsvarv samt Göteborgs örlogsdepå uppgjorda beräkningarna,

hade ämbetsverket dock — särskilt med avseende fästat å kanonbåten

Svensksunds överförande till sjökarteverket — ansett sig böra för

Kungl. Majit anmäla vad som förekommit i ärendet.

I utlåtande i ärendet den 20 februari 1942 har riksräkenskapsverket anfort

följande:

Riksräkenskapsverket ville erinra, att de till löpande utgifter anvisade

förskottsanslagen icke kunde användas till andra utgifter än sådana som vore

en direkt följd av Kungl. Majits beslut angående förstärkt försvarsberedskap

eller mobilisering. Det för täckande av marinens löpande utgifter avsedda

förskottsanslaget kunde alltså användas till täckande av de belopp, varmed

kostnaderna för krigsfartygens underhåll på grund av den förstärkta beredskapen

överstege de i riksstaten för dessa ändamål anvisade medlen. Kostnaderna

för de av marinförvaltningen beslutade ändringsarbetena å kanonbåten

Svensksund syntes däremot icke kunna anses såsom löpande utgifter

för den förstärkta försvarsberedskapen och kunde alltså icke belasta förskottsanslaget

för marinens löpande utgifter.

För de ändringsarbeten av engångskaraktär och materielanskaffningar,

som vore betingade av den förstärkta försvarsberedskapen och för vilka anslag

å riksstaten av särskilda skäl icke kunnat äskas hos riksdagen, hade

förskottsanslaget till engångsutgifter stått till förfogande. Medel ur detta

anslag kunde emellertid endast disponeras efter av Kungl. Majit för varje

särskilt fall meddelat beslut. Enligt riksräkenskapsverkets uppfattning

hade alltså marinförvaltningen bort hos Kungl. Majit anhålla om anvisning

av medel till utförande av ifrågavarande arbeten. Med hänsyn till att kanonbåten

Svensksund enligt framställningen avsåges skola användas såsom

sjömätningsfartyg, funne riksräkenskapsverket anledning ifrågasätta, huruvida

förskottsstatens anslag överhuvudtaget kunnat användas för detta ändamål.

Då sjökarteverkets utgifter i övrigt icke berördes av krigsredovisningsföreskrifterna,

kunde riksräkenskapsverket icke finna någon anledning att

redovisa de av marinförvaltningen i detta ärende omnämnda utgifterna såsom

beredskapskostnader.

Riksräkenskapsverket ville vidare erinra, att arbetena med ett belopp å

200,000 kronor inginge i den i framställningen omnämnda av Kungl. Majit

fastställda arbetsplanen samt att marinförvaltningen sedermera anbefallt

arbetenas utförande till en beräknad kostnad å (264,000 -f 85,500 + 26,000 =)

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

375.500 kronor. Överskridandet motiverades bland annat med att marinförvaltningen

med hänsyn till anbefalld användning av krigstitlarna icke ansåge

sig bunden av de för arbetsplanen uppgjorda beräkningarna. Med hänsyn

till vad ovan anförts kunde riksräkenskapsverket icke dela marinförvaltningens

uppfattning.

Med anledning av vad riksräkenskapsverket sålunda anfört har marin förvaltningen

den 10 mars 1942 ånyo utlåtit sig i ärendet. Ämbetsverket har

därvid anfört följande:

Riksräkenskapsverket syntes hava förbisett, att fartyget enligt av chefen

för marinen meddelade direktiv och i enlighet med vad marinförvaltningen

i sin skrivelse anfört avsåges att utnyttjas såsom sjömätningsfartyg under

sommarmånaderna samt därjämte vid förefallande behov såsom basfartyg i

sjöstyrka.

Genom att kanonbåten Svensksund utnyttjades som basfartyg, för vilket

ändamål fartyget vore lämpligt, kunde de med ianspråktagandet av hjälpfartyg

eljest förbundna kostnaderna undvikas. Fartyget vore för närvarande

upptaget bland reservfartygen och avsåges fortfarande -— även efter överförande

till sj ökarte verke t — vid behov under vintermånaderna kunna utnyttjas

såsom basfartyg, d. v. s. för förläggning av personal från i lokalstyrka

ingående hjälpvedettbåtar m. fl., å vilka bostadsförhållandena vore sådana,

att personalen vid fartygens förläggning till basen icke lämpligen borde bo

ombord å eget fartyg.

Att underhållsarbetena betingades av försvarsberedskapen torde vara

ställt utom allt tvivel.

Riksräkenskapsverket syntes hävda, att marinförvaltningen genom att

anbefalla utförande av arbeten å Svensksund intill ett belopp av 375,500

kronor skulle hava överskridit i vederbörlig arbetsplan avsedda medel för

fartyget i fråga, 200,000 kronor, med 175,500 kronor. I sistnämnda belopp

inginge emellertid kostnader för de arbeten, som skulle bestridas av sjökarteverkets

anslag med 26,000 kronor. Vidkommande disponerandet av återstoden,

149.500 kronor, syntes riksräkenskapsverket icke hava beaktat, att de i arbetsplanen

angivna beloppen vore beräknade och således icke att anse såsom

till siffran bestämda; påståendet att här skulle föreligga ett överskridande

torde få anses vara så mycket mindre påkallat som marinförvaltningen i

fastställd stat av reservationsanslaget till underhåll av flottans fartyg m. m.

disponerade särskild anslagspost för förstärkningar av för arbetsplanens genomförande

beräknade medel. Då enligt gällande bestämmelser angående redovisningen

av vissa försvarskostnader finge så anses som örn anslagsmedel

för samtliga utgifter ställts till förfogande från förskottsstatsanslag även i

fall, där medelsanvisning ägt rum över riksstatsanslag, torde det emellertid

sakna betydelse, huruvida en medelsdisposition av förevarande slag härleddes

från reservationsanslaget till underhåll av flottans fartyg m. m. eller från

torskottsstatsanslaget till marinens löpande utgifter. Avsikten med det nuvarande

krigsredovisningssystemet torde vara bland annat att marinförvaltningens

befogenhet att använda till förfogande ställda medel för löpande utgifter

skulle kunna utövas inom en vidare ram än under fredsförhållanden.

Framhållas borde, att ovanberörda arbetsplan uppgjorts för fredsförhållanden

och sålunda rimligtvis icke kunde omfatta alla de arbetsuppgifter, som kunde

föranledas av förstärkt försvarsberedskap eller mobilisering.

Slutligen ville marinförvaltningen anmäla, att reparationsarbetena igångsatts

i slutet av november 1941 och ändringsarbetena i mitten av januari

1942. Samtliga arbeten vore emellertid så beroende av varandra, att exempelvis

ett uppskjutande av ändringsarbetena och dessas utförande senare skulle

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

betydligt fördyra arbetet ävensom försena fartygets färdigställande. Kostnaden

för hittills utförda arbeten och gjorda dispositioner uppskattades till

i runt tal 250,000 kronor. Fartyget beräknades vara färdigt i slutet av april

1942.

RihsräkenskapsverJcet har den 24 mars 1942 ånyo yttrat sig i ärendet och

därvid anfört bland annat följande:

Av chefens för marinen till marinförvaltningen lämnade direktiv frarnginge,

att med frågan örn fartygets utrangering fått tills vidare anstå samt

att marinförvaltningen anbefallts förordna örn därav föranledd reparation.

Enligt marinförvaltningens senaste utlåtande avsåge de pågående arbetena

att förbättra fartyget i dess egenskap av basfartyg samtidigt som dessa förbättringar

ökade fartygets värde som sjömätningsfartyg. Kostnaderna beräknades

— såsom riksräkenskapsverket i sitt tidigare utlåtande framhållit

— till icke mindre än 375,500 kronor. Örn ett så stort belopp disponerades

för iståndsättning av detta mindre, mycket föråldrade och till utrangering

ifrågasatta fartyg, måste reparationen snarast betraktas som en ombyggnad

och i varje fall mera anses såsom engångsutgift än som löpande underhållskostnad.

Riksräkenskapsverket hade för sin del svårt att föreställa sig, att

fartyget skulle äga sådant militärt värde, att det bort iståndsättas, därest

det icke kunnat användas av sjökarteverket såsom sjömätningsfartyg. Såväl

av chefens för marinen direktiv som av marinförvaltningens första skrivelse

i ärendet syntes även framgå, att frågan örn fartygets användning som sjömätningsfartyg

behandlats såsom det primära skälet till den beslutade reparationen.

Att ett för sjömätning avsett fartyg även borde kunna användas som

basfartyg i sjöstyrka funne riksräkenskapsverket naturligt, och ämbetsverket

funne heller icke anmärkningsvärt, att denna omständighet kunde föranleda

vissa kostnadsökningar vid reparationens utförande. Riksräkenskapsverket

hade därför icke förbisett, att fartyget borde kunna användas såsom basfartyg,

men väl funne sig ämbetsverket hava grundad anledning utgå från att

fartygets användning såsom sjömätningsfartyg borde betraktas såsom den

primära orsaken till reparationen.

I anslutning till vad sålunda anförts finge riksräkenskapsverket för sin

del anmäla, att ämbetsverket fortfarande vidhölle sin i ärendet tidigare uttalade

uppfattning.

Skulle emellertid de ifrågavarande iståndsättningsarbetena anses betingade

av övervägande militära skäl, borde kostnaderna härför med hänsyn

till omständigheterna i ärendet i varje fall betraktas som engångsutgifter

och medel för ändamålet i vanlig ordning anvisas av Kungl. Majit.

De statsutgifter, som föranledas av den förstärkta försvarsberedskapen,

bestridas över den av riksdagen såsom beredskapsstat antagna och av Kungl.

Majit såsom förskottsstat fastställda förskottsstaten för försvarsväsendet. Förskottsstaten

upptager under fjärde huvudtiteln fem särskilda förskottsanslag,

nämligen under rubriken C. Försvarskrafterna fyra anslag för respektive

arméns, marinens och flygvapnets löpande utgifter samt för engångsutgifter

ävensom under rubriken E. Diverse ett anslag för övriga utgifter. De tre anslagen

till löpande utgifter äro ställda till vederbörande centrala förvaltningsmyndigheters

förfogande och avses för egentliga löpande utgifter för försvarsberedskapen,

såsom löner, mathållning, drivmedel o. s. v. Anslaget till engångsutgifter

avses för bestridande av försvarsberedskapskostnader av engångsnatur,

såsom ammunition, fortifikatoriska anläggningar o. s. v., och må

Departementschef

an.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Marits ''proposition nr 249.

disponeras endast efter Kungl. Maj:ts för varje särskilt fall meddelade beslut.

Sådant beslut erfordras ock för ianspråktagande av förskottsanslaget till

övriga utgifter.

För redovisningen av försvarsväsendets kostnader under nuvarande förhållanden

gälla av Kungl. Maj:t den 13 juni 1941 med stöd av riksdagens bemyndigande

(propositionen 1939 U: 73, riksdagens skrivelse nr 88) utfärdade föreskrifter.

Dessa innebära i stort sett, att den normala specificerade utgiftsredovisningen

i anslutning till riksstatsanslagen ersättes av en förenklad redovisning

över krigstitlar, vilka i huvudsak motsvara fjärde huvudtitelns underrubriker.

För vinnande av enhetlighet i redovisningsavseende har härvid bland

annat föreskrivits, att vid redovisningen av utgifter å krigstitlarna må tills

vidare så anses som örn anslagsmedel för samtliga utgifter ställts till förfogande

från förskottsanslag även i fall där medelsanvisning ägt rum över riksstats-

eller tilläggsstatsanslag, varefter slutlig reglering mellan riksstaten och

förskottsstaten sker i bokslutet. Vidare har föreskrivits, att utgifter hänförliga

till vissa anslag till materielanskaffningar och förskottsstatens anslag till engångsutgifter

skola genom särskilda undertitlar särskiljas från övriga utgifter.

Nämnas må även, att sjökarteverkets redovisning icke rubbas genom dessa

föreskrifter.

I föreliggande fall har marinförvaltningen med anlitande av det för sjöförsvarets

löpande utgifter avsedda förskottsanslaget låtit föranstalta örn en

genomgripande reparation och förändring av den överåriga kanonbåten Svensksund.

Kanonbåten — vilken såsom av handlingarna framgår — till en början

av marinförvaltningen ifrågasatts till utrangering, har i enlighet med av chefen

för marinen meddelade direktiv iståndsatts och moderniserats i ändamål att

kunna användas för sjömätningsändamål under sommarmånaderna och såsom

basfartyg i sjöstyrka under övriga delar av året.

I och för sig synes intet vara att i huvudsak erinra mot att fartyget undergått

de angivna arbetena, vilka såvitt kan bedömas torde vara tjänliga för fartygets

användning för uppgivna ändamål.

Däremot måste det anses anmärkningsvärt, att arbeten av den art och omfattning,

varom här är fråga, av marinförvaltningen anbefallts utan att ärendet

underställts Kungl. Maj:ts prövning och att till ämbetsverkets förfogande för

löpande försvarsberedskapskostnader avsedda medel tagits i anspråk för utgiftsändamål

av engångsnatur. Marinförvaltningens mening att särskilda befogenheter

av förevarande slag föreligga med avseende å förskottsanslagen

saknar stöd i meddelade beslut eller från statsmakternas sida gjorda uttalanden.

Med hänsyn till vad nyss anförts angående ändamålsenligheten av de av

marinförvaltningen föranstaltade åtgärderna torde emellertid få bero vid vad

i ärendet förekommit. För täckning av det av marinförvaltningen från förskottsanslaget

till marinens löpande utgifter disponerade beloppet, enligt den

i det föregående lämnade redogörelsen (375,500 — 26,000 =) 349,500 kronor,

torde särskilt anslag böra uppföras å tilläggsstat II till riksstaten för innevarande

budgetår.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

•Jag hemställer således, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Ombyggnad av lcanonbåten Svensksund å tilläggsstat

II till riksstaten för budgetåret 1941/42 anvisa ett reservationsanslag

av 349,500 kronor.

Fortifikatoriska anläggningar.

[4.] 85 c. Merkostnader för vissa befästningsanläggningar, reservationsanslag. I

sin skrivelse den 29 augusti 1941 angående vissa medelsäskanden å tilläggsstat

för innevarande budgetår har marinförvaltningen anmält, att ämbetsverket

hade för avsikt att i samband med avslutandet av de större befästningsanläggningar

av olika slag, för vilkas utförande medel ställts till förfogande, utreda

den genom den allmänna prisstegringen föranledda kostnadsökningen å nämnda

anläggningar och att därefter göra framställning örn anvisande av erforderliga

medel för bestridande av dessa merkostnader.

I anslutning härtill har ämbetsverket i en av överbefälhavaren över rikets

för svar skr af ter med tillstyrkan av bifall överlämnad skrivelse inkommit med

förslag i fråga örn anvisande av medel för täckande av ifrågavarande merkostnader.

Marinförvaltningen har därvid anfört i huvudsak följande:

Beträffande förrådslokaler, skyddstunnlar m. m. syntes det vara möjligt att

i huvudsak fullborda anläggningarna inom den ursprungligen beräknade kostnadsramen

med utnyttjande av de i kostnadsberäkningarna upptagna tilläggen

för oförutsedda utgifter. — Vid utförandet av batterianläggningar hade däremot

alla för dylika utgifter reserverade medel tagits i anspråk och överskridits

dels för vidtagande av de moderniseringsarbeten lii. lii., till vilka krigserfarenheterna

och andra omständigheter givit anledning, dels ock för merkostnader,

vilka uppstått på grund av forcering och särskilt svåra vinterförhållanden.

Några medel stöde följaktligen för närvarande icke till ämbetsverkets förfogande

för mötande av de kostnadsökningar, vilka förorsakats av de prisstegringar

på cement och andra byggnadsmaterialier samt den ökning av arbetslöner

m. m., som inträffat sedan anläggningarna kostnadsberäknats. — Marinförvaltningen

hade undersökt möjligheterna att genom förenklingar och uteslutande

av vissa anordningar nedbringa kostnaderna. Det hade emellertid

visat sig vara synnerligen vanskligt att vidtaga några dylika ändringar i besparingssyfte,

då anläggningarnas effektivitet härigenom skulle minskas i avsevärd

grad. Samtliga utrymmen lii. lii. vore nämligen redan från början av

ekonomiska skäl tillmätta att tillgodose endast de mest trängande behoven. —

Marinförvaltningen hade inhämtat detaljerade uppgifter från statens priskontrollnämnd

å prisstegringarna till dato från de tidpunkter, då de olika arbetena

kostnadsberäknats. Med ledning av dessa uppgifter hade ämbetsverket

verkställt en uppskattning av ifrågavarande kostnadsökningar, vilka uppginge

till sammanlagt 726,000 kronor.

På grund av det anförda hemställde marinförvaltiiingen, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen att såsom ytterligare anslag till under utförande

varande befästningsanläggningar å tilläggsstat för budgetåret 1941/42 anvisa

726,000 kronor.

Sedermera har marinförvaltningen, på given anledning, inkommit med uppgift

å de mera betydande av de i ämbetsverkets skrivelse omnämnda moderniseringsarbetena

å batterianläggningarna.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Det Ilar vid flera tillfällen på senare tid visat sig erforderligt att förstärka

tidigare för byggnads- och andra anläggningsarbeten anvisade anslag med hänsyn

till prisstegringar, som inträffat efter arbetenas kostnadsberäknande. I

föreliggande fall har marinförvaltningen angivit, att på grund av prisökningar

å byggnadsmaterialier och arbetskraft ytterligare medel erfordrades för fullföljande

av vissa befästningsanläggningar, till vilkas utförande riksdagen anvisat

medel. Av handlingarna i ärendet framgår emellertid, att de medel, som

vid uppgörandet av de ixrsprungliga kostnadsberäkningarna avsetts bland

annat för att möta eventuella prisstegringar, till stor del tagits i anspråk för

utförande av arbeten, som icke ingått i det ursprungliga byggnadsprogrammet.

De ytterligare medel, marinförvaltningen nu begärt, synas därför rätteligen

bereda täckning för utgifter, till vilka ståndpunkt icke tagits vid prövningen av

medelsanvisningarna för ifrågavarande befästningsanläggningar. Som emellertid

de utförda arbetena måste anses ägnade att förstärka befästningsanläggningarna

och göra dem bättre lämpade för sitt ändamål, torde de nu få godtagas,

oaktat de ej, såsom bort ske, i tid underställts Kungl. Maj:ts prövning.

•Jag vill därför och med hänsyn tagen jämväl till det vid tidpunkten för befästningsanläggningarnas

utförande rådande tillståndet icke motsätta mig, att de

av marinförvaltningen äskade medlen ställas till förfogande.

Jag hemställer därför, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Merkostnader för vissa befästningsanläggningar å tillläggsstat

II till riksstaten för budgetåret 1941/42 anvisa ett

reservationsanslag av 726,000 kronor.

[5.] 85 d. Fortsättning av vissa krigsrustningsarbeten m. m , reservationsanslag.

Såsom av propositionen nr 2 (bilaga 3, punkten 13) till innevarande års riksdag

framgår hade marinförvaltningen hemställt, att ett belopp av 672,000 kronor

måtte anvisas att utgå å tilläggsstat för innevarande budgetår för vissa

angelägna krigsrustningsarbeten inom de marina försvarsanläggningarna.

Fortsatta utredningar i ärendet påginge emellertid, varför ämbetsverket hade

för avsikt att efter avslutandet av desamma inkomma med ytterligare anslagsäskanden.

Sedan riksdagen (skrivelse nr 23, punkten 13) på förslag av Kungl. Majit

anvisat 670,000 kronor för ifrågavarande ändamål, har marinförvaltningen i

skrivelse den 18 februari 1942 anmält, att utredningen i ärendet numera vore

slutförd och utmynnat i en av chefen för marinen upprättad »Plan för slutförande

av fortifikatoriska krigsrustningsarbeten inom kustfästningarna och

kustartilleriförsvaret i övrigt». I planen hade upptagits endast de fortifikatoriska

arbeten, vilka vore nödvändiga för att den materiel av olika slag, vilken

med hänsyn till anbefalld beredskap anskaffats eller beställts, skulle kunna

utnyttjas på ett effektivt sätt. I synnerhet vore det oundgängligen erforderligt,

att fortifikatoriska anordningar snarast möjligt komme till utförande för

samtliga de avståndsmätnings- och observationsinstrument, som skulle uppställas

enligt förenämnda plan och för vilka skyddade uppställningsplatser

erfordrades. Därutöver hade vissa ytterligare arbeten ansetts vara nödvändiga.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Kostnaderna utöver tidigare anmälda 672,000 kronor för slutförande av

planlagda krigsrustningsarbeten hade beräknats i enlighet med av chefen för

marinen utfärdade direktiv och belöpte sig till 9,700,000 kronor enligt en i

handlingarna närmare angiven specifikation.

Kostnadsberäkningarna, som hänförde sig till prisläget den 31 december

1941, inkluderade jämväl kostnader för erforderliga markförvärv, ehuru desamma

endast kunnat uppskattningsvis bedömas.

Marinförvaltningen har under åberopande av vad sålunda anförts hemställt,

att 9,700,000 kronor måtte anvisas för ändamålet, vilket belopp med hänsyn

till nödvändigheten av att anläggningarna snarast bleve färdigställda och för

att arbetena skulle kunna slutföras under den gynnsammaste årstiden borde

ställas till förfogande snarast möjligt.

Chefen för mannen har tillstyrkt bifall till framställningen.

Överbefälhavaren över rikets försvarskrafter har förordat, att medel anvisas

för ändamålet samt föreslagit uppdelning av de ifrågasatta arbetena i

grupper med hänsyn till angelägenhetsgraden, därvid den första gruppen

borde omfatta arbeten till en sammanlagd kostnad av 4,950,000 kronor och den

andra gruppen arbeten till en kostnad av 4,500,000 kronor, av vilka sistnämnda

arbeten ungefär hälften borde komma till utförande i första hand.

Efter att hava tagit del av den föreliggande arbetsplanen anser jag mig böra Departementsförorda,

att ytterligare medel anvisas för här ifrågavarande ändamål. Jag före- chefenslår,

att hela det av överbefälhavaren angivna beloppet, 9,450,000 kronor, äskas

av riksdagen, varefter det bör ankomma på Kungl. Majit att pröva i vad mån

medlen må tagas i anspråk. För att möjliggöra igångsättandet av de mest angelägna

arbetena hemställer jag i annat sammanhang, att Kungl. Majit bemyndigar

marinförvaltningen att, i avbidan på riksdagens beslut, med anlitande

av under händer varande medel utföra sådana krigsrustningsarbeten fölen

kostnad av högst 4,400,000 kronor. Jag utgår från att arbetena planläggas

på sådant sätt, att kostnaderna hållas inom den ram, som av Kungl. Majit bestämmes.

Jag får således hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Fortsättning av vissa krigsrustningsarbeten m. m. å

tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941/42 anvisa ett

reservationsanslag av 9,450,000 kronor.

Flygvapnet.

Undervisning och övningar.

[6.] 105 a. Utbildningskurs i verkstadstjänst. I skrivelse den 27 februari 1942

har chefen för flygvapnet och flygförvaltningen gjort framställning om anvisande

av medel för bestridandet av kostnader för anordnande av en utbildningskurs

i verkstadstjänst vid flygvapnets flottilj verkstäder för blivande volontärer

samt därvid anfört följande:

På grund av flygteknikens utveckling hade flygmaterielen blivit alltmer

komplicerad och svårskött. Härigenom hade kraven på mekanikerpersonalens

s. 14 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

yrkesskicklighet i hög graci ökats. Detta innebure, att flygvapnets stampersonal

icke förrän efter flera års tjänst kunde åläggas det ansvar, som ankomme

på en utbildad flygmekaniker. För att nedbringa ifrågavarande tid

syntes en viss förberedande utbildning i verkstadstjanst kunna bibringas sådana

ynglingar, vilka hade för avsikt att söka fast anställning vid flygvapnet

såsom volontärer. Denna utbildning skulle sålunda kunna förläggas vid de

tvååriga kurser, vilka anordnades vid yrkesskolor inom olika delar av landet.

Samråd med skolöverstyrelsen avseende nämnda utbildning påginge för närvarande.

Rekryteringen från dessa yrkesskolor kunde emellertid icke börja

verka förrän tidigast örn två år.

För att redan till hösten 1942 kunna anställa volontärer med för mekanikertjänsten

vid flygvapnet lämplig förutbildning funnes dock möjligheter att

under stundande sommar anordna särskilda utbildningskurser i verkstadstjänst

för blivande volontärer vid tio av flygvapnets flottiljverkstäder.

Utbildningen planerades omfatta cirka 6 månader med början den 1 maj

1942. Antalet elever beräknas till högst 30 per flygflottilj (motsvarande).

Beträffande anställningsformen för dessa elever syntes två möjligheter stå

till buds. Antingen kunde de anställas såsom arbetare under 18 år med avlöning

enligt bestämmelserna i gällande kollektivavtal mellan försvarsväsendets

centrala förvaltningsmyndigheter och försvarsverkens civila personals

förbund eller också på motsvarande villkor, som gällde för musikelever vid

armén.

Enligt förstnämnda alternativ skulle kostnaderna med utgångspunkt från

lön enligt kollektivavtal, beräknad efter genomsnittlig timlön till 5 kronor

för elev och dag, uppgå till sammanlagt 27,000 kronor per förband för hela

utbildningstiden, eller tillhopa 270,000 kronor.

Därest eleverna anställdes enligt det senare alternativet beräknades kostnaderna

för lärling och dag till 3 kronor 50 öre, varav 2 kronor 50 öre beräknats

utgöra kostnaden för inkvartering, beklädnad, förplägnad och sjukvård

i enlighet med vad för manskap funnes stadgat. Yad beträffade det kontanta

penningbidraget erinrades, att 1941 års försvarsutredning i sitt betänkande

med förslag till plan för organisationsarbetet inom försvarsväsendet (sid. 197)

förutsatt, att avlöning till musikelev skulle utgå med 1 krona för dag. Enligt

denna beräkningsgrund komme de sammanlagda kostnaderna för hela utbildningstiden

att utgöra per förband 18,900 kronor, eller tillhopa 189,000 kronor,

varav kontant erfordrades 54,000 kronor, med fördelning av 18,000 kronor å

innevarande budgetår och 36,000 kronor å nästa budgetår.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen funne sig av kostnadsskäl

böra föreslå, att eleverna i ifrågavarande utbildningskurser anställdes enligt

sistnämnda alternativ.

Under åberopande av vad sålunda anförts har chefen för flygvapnet och

flygförvaltningen hemställt, att angivna kurser måtte få anordnas för högst

300 elever samt att eleverna under kursen skulle åtnjuta naturaförmåner i likhet

med manskap ävensom kontant ersättning med en krona för dag.

Den av flygmyndigheterna föreslagna förberedande utbildningen i verkstads

tjänst för ynglingar, vilka avses för antagning såsom volontärer vid

flygvapnet, torde kunna biträdas som ett provisorium i avbidan på de definitiva

anordningar, vilka torde komma till stånd efter slutförandet av den i

ärendet pågående utredningen. Jag förordar därför, att medel för ändamålet

ställas till förfogande. Under tiden för utbildningskursen torde på sätt flyg
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

förvaltningen föreslagit eleverna böra åtnjuta naturaförmåner i likhet med

manskap ävensom penningbidrag med 1 krona örn dagen. Kostnaderna för

naturaförmånerna torde få bestridas från för sådant ändamål avsedda anslag.

Kostnaderna för penningbidrag till eleverna — för innevarande budgetår beräknade

till 18,000 kronor — böra däremot lämpligen gäldas från särskilt för

ändamålet anvisat anslag. Då medel som nämnts erfordras redan under innevarande

budgetår, torde böra å tilläggsstat II upptagas ett anslag å 18,000 kronor,

vilket synes böra uppföras såsom obetecknat anslag. Till frågan örn bestridande

av de på budgetåret 1942/43 belöpande kostnaderna torde jag framdeles

få återkomma.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl Majit

måtte föreslå riksdagen

att till UtbildningsJcurs i verkstadstjänst å tilläggsstat II till

riksstaten för budgetåret 1941/42 anvisa ett anslag av 18,000

kronor.

[7.] 116. Förvärv av vissa intill Bodens flygfält belägna byggnader, reservations
anslag.

I skrivelse den 10 mars 1942 har flygförvaltningen anfört, bland

annat, följande:

Intill norra gränsen av Bodens flygfält funnes uppförda tre i enskild ägo

varande bostadsbyggnader med därtill hörande uthus, belägna å komministerbostället

i Boden tillhörig mark. Ifrågavarande byggnadsområde utgjorde

på grund av sitt läge numera ett direkt hinder vid start och landning å flygfältet,

vilket särskilt vid större övningar innebure avsevärda olägenheter.

I anledning härav hade flygförvaltningen verkställt utredning angående

kostnaderna för inlösen av byggnaderna, och därvid funnit, att ifrågavarande

kostnader, med hänsyn till den risk för ojämförligt större värdens spolierande,

som här förelåge, vore relativt små.

De till inlösen ifrågasatta byggnaderna vore följande:

a) Bostadsbyggnad, delvis av timmer, tillhörig G. A. Bergman, Sanden,

Boden. Huset, som å en handlingarna i ärendet bilagd kartskiss utmärkts

med I, hade värderats till 7,920 kronor, vilken summa flygförvaltningen med

hänsyn till tvångsförflyttningen och å tomten nedlagda kostnader hemställde

måtte ökas till 10,000 kronor.

b) Bostadsbyggnad av stolpstomme med panel jämte uthusbyggnad, den

senare i dåligt skick, tillhöriga A. Bergman, Sanden, Boden. Byggnaderna,

som å förenämnda kartskiss utmärkts med II respektive II a, hade värderats

till 6,600 kronor, vilken summa med hänsyn till tvångsförflyttningen föresloges

ökad till 8,000 kronor.

c) Bostadsbyggnad jämte tre uthusbyggnader, samtliga i dåligt skick, tillhöriga

änkefru J. Johansson, Sanden, Boden. Byggnaderna, å kartskissen

utmärkta med III respektive III a, lil b, III c, hade värderats till 5,680

kronor, vilken summa med hänsyn till tvångsförflyttningen föresloges ökad till

7,000 kronor.

Beträffande själva marken förelåge icke behov av densammas förvärvande,

utan hade flygförvaltningen för avsikt att träda i förbindelse med ägaren,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majlis proposition nr 249.

Departements
chefen
-

stiftsnämnden i Luleå, i och för träffande av överenskommelse rörande

arrendering av det område, varå byggnaderna vore uppförda. Arrendekostnaderna

torde kunna bestridas av tillgängliga medel.

Med anledning av vad sålunda anförts har flygförvaltningen hemställt,

att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att för förvärv av nämnda byggnader

anvisa ett reservationsanslag av 25,000 kronor.

Av redogörelsen framgår, att ifrågavarande å ofri grund belägna byggnader

i viss män förhindra ett rationellt utnyttjande av Bodens flygfält. Med

hänsyn härtill finner jag mig böra biträda flygförvaltningens förslag, avseende

förvärv för kronans räkning av byggnaderna i fråga. Mot de av ämbetsverket

uppgjorda kostnadsberäkningarna finner jag icke anledning till erinran.

Det erforderliga beloppet torde få anvisas å driftbudgeten såsom tilläggsanslag

till riksstaten för innevarande budgetår.

Jag hemställer således, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Förvärv av vissa intill Bodens flygfält belägna byggnader

å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941/42

anvisa ett reservationsanslag av 25,000 kronor.

KAPITALINVESTERING.

Försvarsväsendets fastighetsfond.

Arméförvaltningens delfond,

[8.] 13 e. Ytterligare förrådsbyggnader m. m. för luftvärnsmateriel, reservations
anslag.

I skrivelse 1941: 360, punkten 2 har riksdagen anmält, att riksdagen

med bifall till Kungl. Majlis därom framställda förslag (proposition

nr 221, punkten 2) till Förrådsbyggnader för luftvärnsmateriel å tilläggsstat II

till riksstaten för budgetåret 1940/41 anvisat ett reservationsanslag av 6,960,000

kronor.

Av detta anslag ha av Kungl. Majit disponerats 6,181,650 kronor.

Till grund för Kungl. Majits framställning till riksdagen örn anvisande av

anslaget låg ett av 1940 års militära byggnadsordning i utlåtande över en

framställning från fortifikationsstyrelsen den 28 februari 1941 framlagt

förslag.

I skrivelse den 2 april 1942 har arméförvaltningens fortifilcationsstyrelse

anmält sin avsikt att, sedan vissa pågående utredningar angående markfrågor

m. m. hunnit slutföras, inkomma med förslag beträffande dispositionen av

återstoden av anslaget. Styrelsen beräknade, att förrådsanläggningar till den

omfattning, som avsetts vid anslagets beviljande, därmed skulle planenligt

bliva slutförda.

Vidare har fortifikationsstyrelsen i sin förenämnda skrivelse anfört bland

annat följande:

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 249.

Chefen för armén hade i skrivelse den 20 november 1941 meddelat fortifikationsstyrelsen

kompletterande direktiv rörande ifrågavarande förrådsbyggnader,

orsakade av under år 1941 fastställda ändringar beträffande organisation

och utrustning m. m. av de territoriella luftvärnsförråden. I förhållande

till tidigare uppgivna förrådsbehov innebure dessa förändringar, dels att

ytterligare nybyggnader erfordrades för inrymmande av materiel, dels att en

minskning i tidigare planerade byggnadsprogram kunde göras beträffande

vissa förrådsutrymmen. Dessutom innebure förändringarna behov av förråd

för utrustning till vissa förband samt på vissa platser anordnande av mindre

verkstadslokaler för materielens skötsel och vård.

Med tillämpande av de beräkningsgrunder beträffande utrymmen och

priser, som godkänts av 1940 års militära byggnadsutredning i dess utlåtande

den 28 februari 1941 angående från fortifikationsstyrelsen då föreliggande framställning

örn medel för förrådsbyggnader för luftvärnsmateriel, hade styrelsen

beräknat kostnaderna för det ökade nybyggnadsbehovet, inklusive kostnadsökning

sedan april 1941 med omkring 7 procent, till 1,323,700 kronor. Med

tillämpande av samma beräkningsgrunder hade kostnaderna för de förrådsbyggnader,

som icke längre erfordrades, beräknats till 177,000 kronor. Den

ändrade omfattningen av bj^ggnadsprogrammet beräknades sålunda medföra

ett ytterligare anslagsbehov av (1,323,700 —177,000=) 1,146,700 kronor,

eller i avrundat tal 1,150,000 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställde fortifikationsstyrelsen, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att för uppförande av ytterligare förrådsbyggnader

m. m. för luftvärnsmateriel anvisa ett reservationsanslag av

1,150,000 kronor.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår står det ökade behovet av Dcpartementsförrådsbyggnader

m. m. i samband med vissa ändringar i de territoriella chefenluftvärnsförbandens

organisation och utrustning. Det är av vikt, att den

ömtåliga och dyrbara luftvärnsmaterielen förvaras på betryggande sätt. Jag

tillstyrker därför, att det begärda beloppet anvisas, och föreslår att anslag

för ändamålet uppföres å tilläggsstat II till riksstaten för innevarande

budgetår. Jag förutsätter emellertid, att vid anslagets disponerande skola

beaktas de möjligheter till besparingar, som kunna ernås bland annat genom

träffande av överenskommelser med kommunala myndigheter eller enskilda

rörande upplåtande av för förvaring av luftvärnsmateriel lämpliga lokaler.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen

att till Ytterligare förrådsbyggnader m. m. för luftvärnsmateriel

å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941/42

anvisa ett reservationsanslag av 1,150,000 kronor.

[9.] 19 a. Förvärv av mark för barackläger i Övre Norrland, reservationsanslag.

Under rådande förstärkta försvarsberedskap hava ett flertal barackläger uppförts

i Övre Norrland. Dessa läger äro förläggningsplatser för truppförband,

avsedda för försvaret av Övre Norrland. Vid anordnandet av lägren har beaktats,

att de skola kunna utnyttjas även under andra förhållanden. I barackläger

inga de byggnader av olika slag, sorn erfordras för förläggning av för
Bihang

till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 249. 915 12 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

banden, sålunda manskapsbaracker, expeditions- och samlingslokaler samt

kokhus, stallar, garage, förrådshus och badstugor m. m. Samtliga byggnader

hava grund av betongplintar. Lägren äro försedda med brunnar för dricksvatten,

avlopp med slambrunnar från kokhus, elektriskt ljus, elektriska värmeelement

samt eldsläckningsmateriel. Därjämte hava vägar för olika ändamål

anlagts i anslutning till lägren. På grund av dessa anordningar, vilka representera

betydande värden, kunna baracklägren betraktas som fasta förläggningsområden

för truppförbanden.

Riksdagens revisorer hava i sin berättelse örn den år 1941 av dem verkställda

granskningen såsom sin mening uttalat, att för baracklägren erforderlig

mark i enskild ägo i allmänhet borde av statsverket förvärvas med äganderätt.

Vid anmälan av fråga örn anvisande av medel för vissa markförvärv för

befästningsanläggningar m. m. (proposition 1942:2, bilaga 3, punkten 4),

erinrade jag att vissa motsvarande frågor örn markförvärv uppkommit i samband

med iordningställande av nämnda barackanläggningar. Dessa frågor

befunno sig, yttrade jag, under utredning inom arméförvaltningens fortifikationsstyrelse,

varför det icke vore mig möjligt att upptaga dem till behandling

i samband med markförvärven för befästningsanläggningarna. Jag förutsatte

emellertid, att utredningen skulle bedrivas så att det skulle vara möjligt att

utan större tidsutdräkt för riksdagen framlägga förslag till reglering jämväl

av de med baracklägren sammanhängande markfrågorna.

På grundval av verkställd preliminär utredning har härefter fortifikationsstyrelsen

i skrivelse den 7 mars 1942 framlagt förslag till förvärv av

erforderlig mark för barackläger i Övre Norrland. Förslaget innebar i

huvudsak att omkring 4,330 hektar mark skulle förvärvas för en kostnad av

omkring 1,400,000 kronor. Fortifikationsstyrelsen anmälde, att vederbörande

militäre chef förordat ett mera omfattande alternativ, innebärande att en

areal av omkring 16,560 hektar mark skulle förvärvas för en kostnad av omkring

5,550,000 kronor. Enligt det senare alternativet skulle bland annat förvärvas

ett större sammanhängande område, varå ett flertal barackläger funnes

uppförda. Sedan fortifikationsstyrelsen hos chefen för armén begärt direktiv

i ämnet, hade denne meddelat, att framställning borde göras i enlighet med

clet mindre omfattande alternativet.

Jämsides med den preliminära utredningen av de båda alternativen har en

omfattande utredning på basis av det mindre alternativet bedrivits. Därvid

ha samtliga barackläger i Övre Norrland inventerats, varjämte lantmäterikartor

m. m. över områdena i fråga upprättats.

Sedan sistnämnda utredning slutförts, har fortifikationsstyrelsen i skrivelse

den 2 april 1942 gjort slutlig framställning i ämnet och därvid på grundval

av upplysningar, som lämnats av vederbörande militära chefer, meddelat

bland annat följande:

Den fullständiga utredningen hade givit vid handen, att den areal, som

enligt det mindre av alternativen borde förvärvas, utgjorde omkring 3,963

hektar och hade åsatts ett markvärde av 1,157,060 kronor. Värdet av de byggnader

inom områdena, vilkas inlösen kunde komma att erfordras, beräknades

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 249.

19

till i runt tal 100,000 kronor. Kostnaderna för laga förrättningar för utbrytning

från vederbörande stamfastigheter av olika delar av den till förvärv

föreslagna marken syntes böra beräknas till högst 90,000 kronor. Vissa närmare

angivna lägerområden, som inginge i den förutnämnda arealen örn 3,963

hektar, borde icke föreslås till inköp, enär därstädes befintliga fåtaliga baracker

torde komma att flyttas. Å andra sidan syntes det sannolikt att vissa

andra, ännu icke planlagda områden, komme att kräva större utrymme och

därmed även större kostnader än som föreslagits.

För egen del har fortifikationsstyrelsen anfört i huvudsak följande:

Enligt den förebragta utredningen hade de områden, som icke borde föreslås

till inköp, värderats till sammanlagt 145,413 kronor, med vilket belopp

värderingssumman 1,157,060 kronor borde minskas. Å andra sidan borde

nämnda värderingssumma ökas med värdet av de områden, som enligt vad

förut anförts kunde behöva tilläggas, enligt fortifikationsstyrelsens beräkningar

förslagsvis 5,000 kronor. Vidare borde till nyssnämnda värderingssumma

läggas dels kostnaderna för inlösen av byggnader, 100,000 kronor, dels,

för bestridande av vissa lantmäterikostnader, 90,000 kronor, dels ock, då för

förvärven expropriationsförfarande sannolikt till stor del måste anlitas, ej

mindre en marginal av 200,000 kronor än även 75,000 kronor för bestridande

av expropriations- m. fl. kostnader. Den sammanlagda kostnaden för förvärvet

av mark för baracklägren uppginge sålunda till sammanlagt (1,157,060

—145,413 + 5,000 + 100,000 + 90,000 + 200,000 + 75,000 =) 1,481,647 kronor

eller i runt tal 1,500,000 kronor. Fortifikationsstyrelsen hemställde, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen att anvisa sistnämnda belopp såsom reservationsanslag

under försvarsväsendets fastighetsfond, arméförvaltningens delfond,

för förvärv av mark för barackläger i Övre Norrland.

Med hänsyn till baracklägrens utförande synes det lämpligt, att den mark, Departementså

vilken de äro belägna, av kronan förvärvas med äganderätt. Jag delar alltså chefen.

den mening, som uttalats av fjolårets riksdagsrevisorer.

Ehuru jag i princip anser, att expropriation bör tillgripas först örn det visar

sig omöjligt att träffa frivilliga försäljningsöverenskommelser, vill det synas

som örn med hänsyn till föreliggande omständigheter — icke minst de enligt

lämnad uppgift ofta oklara äganderättsförhållandena — expropriation i

detta fall icke kan undvikas. Jag finner därför icke anledning föreligga

att i detta fall tillskapa en sådan särskild nämnd för markfrågornas reglering,

som enligt ett av mig tidigare framlagt förslag skall ombesörja förutnämnda

markförvärv för befästningsanläggningar.

Mot markförvärvens omfattning och de på grundval av föreliggande

utredning beräknade kostnaderna synes icke vara något att i huvudsak

erinra. I överensstämmelse med fortifikationsstyrelsens förslag beräknar

jag sålunda det för ändamålet erforderliga anslaget till 1,500,000 kronor,

vilket belopp i likhet med det för markförvärv för befästningsanläggningar

anvisade synes böra upptagas på tilläggsstat II till riksstaten för innevarande

budgetår. Närmare bestämmelser rörande anslagets disposition torde

få meddelas av Kungl. Majit.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

20 Kungl. Maj-.ts proposition nr 249.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att till Förvärv av marle för barackläger i Övre Norrland å tillläggsstat

II till riksstaten för budgetåret 1941/42 anvisa ett

reservationsanslag av 1,500,000 kronor.

[10.] 21 d. Inköp av f. d. Södra marketenteribyggnaden å Kronobergshed, reservationsanslag.

I skrivelse till arméförvaltningens fortifikationsstyrelse den 17

november 1941 har chefen för Kronobergs regemente anhållit, att den vid

Kronobergshed å kronans mark belägna f. d. Södra marketenteribyggnaden

jämte ett tillhörande uthus måtte förvärvas för regementets räkning och därvid

i huvudsak anfört följande:

Regementet använde övningsplatsen Kronobergshed i mycket stor utsträckning

för bedrivande av övningar. Under nuvarande förhållanden användes

den även nästan ständigt som förläggningsplats för beredskapsförband, ofta av

en bataljons storlek. För sådan förläggning saknades följande lokaler, nämligen

bataljons- och kompaniexpeditioner, lektionsrum, dagrum, marketenterilokal,

erforderligt antal befälsrum samt förläggningsutrymme för tjugufem

man. Genom det föreslagna förvärvet kunde ifrågavarande behov tillgodoses.

De till inköp föreslagna byggnadernas nuvarande ägare hade skriftligen erbjudit

regementet byggnaderna för ett pris av 6,000 kronor.

Fortifikationsstyrelsen har i ärendet anfört följande:

Värdering av byggnaderna hade verkställts av byggmästaren J. M. Jansson

i Växjö. Av därvid den 3 november 1941 upprättat värderingsinstrument framginge,

att huvudbyggnaden värderats till 6,200 kronor och uthuset till 300

kronor, att huvudbyggnaden delvis vore i behov av reparation samt att densamma

inrymde 2 mindre källarutrymmen, 12 rum, varav 7 med eldstad, 1 kök.

1 hall samt förstuga, garderober och vindskontor. I skrivelse den 3 mars 1942

hade chefen för Kronobergs regemente uppgivit, att ändringsarbeten å byggnaderna

icke erfordrades samt att nödvändiga reparationer beräknades draga

en kostnad av 250 kronor. Fortifikationsstyrelsens domänofficer hade i yttrande

den 19 februari 1942 upplyst, att tomten vore utarrenderad på ett år i

sänder med tre månaders uppsägning. — Chefen för första arméfördelningen

hade i yttrande den 19 november 1941 tillstyrkt ifrågavarande förvärv. —- Fortifikationsstyrelsen ansåge förvärvandet av ifrågavarande byggnader vara

ägnat att på ett efter förhållandena lämpligt sätt lösa Kronobergs regementes

mest överhängande förläggningsbehov vid Kronobergshed samt funne det begärda

priset, 6,000 kronor, vara förmånligt.

Under åberopande av det anförda hemställde fortifikationsstyrelsen, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att för inköp av f. d. Södra marketenteribyggnaden

å Kronobergshed anvisa ett reservationsanslag av 6,000 kronor.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att behov föreligger av utökade

lokalutrymmen vid Kronobergshed. Det föreslagna förvärvet synes ägnat

att på ett lämpligt sätt tillgodose detta behov. Mot den beräknade kostnaden

har jag intet att erinra. Lämpligen bör anslag för ändamålet anvisas å tilläggsstat

II till riksstaten för innevarande budgetår.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249. 21

På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen

att till Inköp av f. d. Södra märket erit enby g gnaden å Kronobergshed

å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941/42

anvisa ett reservationsanslag av 6,000 kronor.

Marinförvaltningens delfond.

[11.] 25 d. Vissa byggnadsarbeten m. m. vid Stockholms örlogsstation, reservationsanslag.

Efter förslag av Kungl. Majit i propositionen 1941: 221 (punkten

6) anvisade riksdagen (skrivelse nr 360, punkten 6) till ombyggnadsarbeten

m. m. vid Stockholms örlogsstation såsom kapitalinvestering i marinförvaltningens

delfond av försvarsväsendets fastighetsfond å tilläggsstat II för

budgetåret 1940/41 ett reservationsanslag av 790,000 kronor.

Marinförvaltningen bär i skrivelse den 7 mars 1942, efter framställning i

ämnet från chefen för marinen, hemställt, att ytterligare medel för byggnadsarbeten

vid örlogsvarvet måtte ställas till ämbetsverkets förfogande. I ärendet

har ämbetsverket anfört i huvudsak följande:

Pör närvarande förelåge vid örlogsstationen synnerligen allvarliga förläggningssvårigheter,

varför ytterligare utrymmen ofrånkomligen mäste tillskapas.

Enligt normal förläggningsplan kunde i Skeppsholmskasernerna och å logementsfartygen

Göta och af Chapman inrymmas 740 man. Hittills hade såsom

maximal förläggning räknats med 824 man, men under januari månad innevarande

år hade förläggningen å Skeppsholmen mäst hopträngas för att rymma

916 man. För att möjliggöra förläggning av stationens manskap hade därutöver

vissa ytterlighetsåtgärder måst tillgripas, såsom förläggning i för andra

ändamål avsedda lokaler och i under omändring varande byggnader, beviljande

av kvarterförläggning i staden för cirka 200 värnpliktiga samt förläggning

i en konsthall och vid särskilda tillfällen även i en kasern å Södermalm,

vilka åtgärder medförde tidsförluster och stora olägenheter i övrigt.

Härtill komme, att under den närmaste tiden ombyggnadsarbeten vore planerade

i två av de tre förläggningskasernerna, varvid dessa till större delen

måste utrymmas.

Med anledning av sålunda berörda förläggningssvåriglieter hade chefen

för Ostkustens marindistrikt framhållit det trängande behovet av beredande

av ytterligare förläggningsutrymmen för minst 200 man och uttalat, att ett uppskov

med lokalbehovets tillgodoseende icke kunde ske utan de allvarligaste

olägenheter för örlogsstationen.

Ytterligare berördes förläggningsproblemet av den av statens industrikommission

uttalade önskvärdheten att genom nedskrotning av det vid Stockholms

örlogsstation som logementsfartyg utnyttjade pansarskeppet Göta bereda

landets järnindustri ett ytterst önskvärt tillskott av smidesjärnskrot.

Marinförvaltningen underströke angelägenheten av ökade förläggningsutrymmen

för örlogsstationen och att det av marindistriktschefen angivna

omedelbara lokalbehovet snarast möjligt tillgodosåges, oavsett det av 1941

års försvarsutredning förordade forcerandet av örlogsstationens utflyttning.

Ämbetsverket tillstyrkte uppförandet av i första hand tvenne baracker för vardera

100 man och beräknade kostnaderna härför till 55,000 kronor för vardera

baracken eller tillsammans 110,000 kronor, inklusive värme, vatten, av
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Departements
chefen.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 249.

lopp, belysning samt administrationskostnader och oförutsedda utgifter.

Barackerna vore avsedda att uppföras av trä och av sådan konstruktion att

flyttning underlättades.

Vid anmälan av propositionen nr 210 till innevarande års riksdag angående

den fortsatta utbyggnaden och organisationen av landets försvarskrafter anförde

jag, att förläggningsförhållandena vid Stockholms örlogsstation vore

mycket bekymmersamma. Med hänsyn till vad jag i annat sammanhang yttrat

beträffande örlogsstationens förflyttning kunde jag emellertid icke förorda,

att några ytterligare byggnader av mera permanent natur uppfördes å Skeppsholmen.

På grund av förläggningsförhållandenas beskaffenhet och det läge, vari

frågan örn örlogsstationens förflyttning befinner sig har jag intet att erinra

mot att provisoriska åtgärder nu vidtagas för förbättrande av förläggningsförhållandena.

Uppförandet av två flyttbara barackbyggnader enligt marinförvaltningens

förslag synes vara en ur alla synpunkter praktisk åtgärd för av1

hjälpande av de mest överhängande svårigheterna.

Mot de föreslagna kostnaderna torde anledning till erinran icke föreligga;

dock bör, innan medlen disponeras, 1940 års militära byggnadsutredning beledas

tillfälle att granska ritningar och slutliga kostnadsberäkningar.

Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen

att till Vissa byggnadsarbeten m. m. vid Stockholms örlogsstation

å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941/42 anvisa

ett reservationsanslag av 110,000 kronor.

[12.] 32. Ytterligare medel för befälsbostäder i Fårösund, reservationsanslag.

Efter förslag av Kungl. Majit (propositionen 1941:222, punkten 2) medgav

riksdagen (skrivelse nr 304, punkten 2), att ett belopp av 520,000 kronor finge

för budgetåret 1941/42 anvisas för uppförande av befälsbostäder i Fårösund.

I skrivelse den 6 februari 1942 har marinförvältningen anmält behov av tillläggsanslag

för färdigställande av ifrågavarande befälsbostäder och därvid anfört,

bland annat, följande:

Het anvisade anslaget av 520,000 kronor vore beräknat enligt följande uppställning:
Byggnadskostnader

......................................................... kronor 396,300

Elektriska ledningar ...................................................... » 19,300

Värme- och sanitära anläggningar .................................... » 55,400

Servisledningar för vatten och avlopp .............................. » 9,000

Markinköp, stängsel och planering .................................... » 40''000

Summa kronor 520,000

Efter att i olika repriser hava infordrat anbud avseende byggnadsarbetena

hade ämbetsverket slutligen lyckats erhålla ett anbud, som med endast

200 kronor överskridit det beräknade beloppet. Från byggnadsentreprenaden

hade undantagits leverans av tapeter, som marinförvaltningen ansett sig kunna

anskaffa till förmånligare pris än byggnadsentreprenören. Av samma skäl

hade även uteslutits spisar och kylskåp. Vid sedermera verkställd anbuds
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

infordran å värmeinstallation, sanitära anordningar och ventilation

hade vid anbudsprövningen befunnits, att de lägsta och för kronan förmånligaste

anbuden tillsammans lode å 66,589 kronor, d. v. s. i runt tal 11,000

kronor mer än det för ändamålet i byggnadsanslaget ingående beloppet 55,400

kronor. Efter utredning angående tänkbara förenklingar i installationsprogrammet

hade befunnits, att dessa skulle medföra endast mycket obetydlig

kostnadsminskning men en väsentlig olägenhet för bostadsinnehavarna.

Ämbetsverket hade därför antagit anbudet och därvid räknat med att kunna

täcka det överskjutande beloppet, cirka 11,000 kronor, av det till markinköp,

stängsel och planeringar avsedda beloppet, 40,000 kronor. Av sistnämnda

summa vore kostnaderna för markförvärvet, cirka 20,000 kronor, ofrånkomliga,

varemot stängsel och planeringar tills vidare borde kunna uppskjutas för att

möjliggöra utförande av de viktigaste arbetena.

För byggnadernas förseende med elektrisk belysning inginge i kostnadsförslaget

ett belopp av 19,300 kronor. Anbudsinfordran hade givit som

resultat ett godtagbart anbud å 18,275 kronor för samtliga invändiga installationer,

vilket anbud av marinförvaltningen antagits.

De fyra huvudgrupperna: byggnadsarbeten, värme- och sanitära installationer

(invändiga), elektrifieringsarbeten (invändiga) samt markförvärv vore

sålunda beslutade och kostnaderna disponerade, tillsammans uppgående till

514,316 kronor, varav 12,952 kronor utgjorde ersättningar till konsulterande

ingenjörsfirmor m. fl. samt kontrollkostnader.

Byggnaderna som sådana kunde således i huvudsak färdigställas inom

ramen av byggnadsanslaget men kunde icke tagas i bruk i avsaknad av tapeter

och spisar samt utvändiga ledningar för vatten, avlopp och elektricitet.

Ytterligare medel erfordrades för följande ändamål:

1. Yttre ledningar för vatten och avlopp. För detta ändamål hade i kostnadsförslaget

upptagits ett belopp av 9,000 kronor. Detta belopp hade efter

utredning på platsen visat sig vara otillräckligt. Verkställda detalj beräkningar

slutade på ett belopp av 32,000 kronor. Härtill komme kostnader för rätten

att ansluta avloppsledningarna till samhällets ledningsnät, beräknade efter

3 procent å totalkostnaden för hela byggnadsprogrammot eller i runt tal 19,000

kronor.

2. Yttre ledningar för belysnings ström. Enligt underhandsanbud beräknades

dessa uppgå till sammanlagt 7,600 kronor.

3. Anskaffning av tapeter, kylskåp och spisar. Kostnaderna beräknades

till 17,600 krono]''.

4. Stängsel och planeringar. Det för ändamålet i det ursprungliga kostnadsförslaget

ingående beloppet (40,000 — kostnaden för markförvärv cirka

20,000 =) cirka 20,000 kronor vore som tidigare nämnts disponerat för täckning

av överskjutande kostnader å värmeinstallation m. m. Ämbetsverket an

såge emellertid att förhållandena på platsen motiverade vissa planeringsarbeten

och beräknade kostnaderna härför till i första hand 30,000 kronor.

5. Prisstegringar. På grund av anbudsreservation, framställd av byggnadsentreprenören,

vore denne berättigad utfå ett tillägg till entreprenadsumman

i huvudsak beroende på den senaste indexstegringens inverkan på arbetslönerna.

Detta tillägg hade marinförvaltningen beräknat till i runt tal 5,000 kronor.

6. Administration. Vad slutligen beträffade marinförvaltningens administrationskostnader

för byggnadsprogrammets genomförande (utgörande avid

ningar till personal ä arkitekt- och värmekontoren i marinförvaltningen, ersättningar

till konsulterande ingenjörsfirmor för vissa tekniska konstruktionsdetaljer,

kostnader för expenser, kontroll och besiktningar m. m. samt oförutsedda

utgifter) inginge i det meromnämnda kostnadsförslaget ej något särskilt

belopp härför, utan voro sådana kostnader inbegripna i kostnadsförslagets

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

delposter. Efter en beräkningsgrund av 6 procent å de direkta anläggningskostnaderna,

cirka 600,000 kronor, erfordrades till täckande av dessa administrationskostnader

och oförutsedda utgifter cirka 36,000 kronor.

För bestridande av kostnader för brådskande yttre ledningar för vatten och

avlopp, vartill medel enligt ovan saknades, hade marinförvaltningen disponerat

32,000 kronor å förskottstitel.

I anslutning till vad sålunda anförts och under hänvisning till en för ändamålet

uppgjord tablå dels över av ämbetsverket föreslagen medelsdisposition,

dels ock över de hittills havda verkliga kostnaderna, av vilken tablå framginge

att för byggnadernas färdigställande i enlighet nied ämbetsverkets förslag

ytterligare 128,564 kronor erfordrades, vilket belopp av ämbetsverket avrundats

till 128,000 kronor, har marinförvaltningen hemställt, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att för befälsbostäder i Fårösund anvisa sistnämnda belopp.

Över marinförvaltningens framställning har 1940 års militära byggnadsutredning

den 23 mars 1942 avgivit utlåtande och därvid anfört följande:

I yttrande den 20 juni 1941 hade byggnadsutredningen tillstyrkt att för

uppförande av ifrågavarande befälsbostäder finge disponeras högst 480,000

kronor, oberäknat det belopp, som erfordrades för marklösen, planering och

stängsel.

Sedermera hade Kungl. Majit genom brev den 4 juli 1941 fastställt situationsplaner

och huvudritningar till ovannämnda befälsbostäder att i huvudsak

lända till efterrättelse samt medgivit, att marinförvaltningen finge för ifrågavarande

ändamål disponera ett belopp av högst 520,000 kronor att utgå av det

av riksdagen för budgetåret 1941/42 såsom kapitalinvestering i försvarsväsendets

fastighetsfond, marinförvaltningens delfond, till befälsbostäder i Fårösund

anvisade reservationsanslaget å samma belopp.

Enligt remisshandlingarna skulle kostnaderna emellertid uppgå till 598,564

kronor oberäknat marklösen m. m., för vilket ändamål nu beräknades 50,000

kronor i stället för tidigare 40,000 kronor. Skillnaden mellan de nu uppgivna

kostnaderna och det till marinförvaltningens förfogande ställda beloppet utgjorde

128,564 kronor, vilket belopp av marinförvaltningen avrundats till

128,000 kronor.

Enligt remisshandlingarna uppginge byggnadskostnaderna till 414,100 kronor

i stället för förut beräknade 396,300 kronor. En brist skulle alltså föreligga

å 17,800 kronor, varav 17,600 kronor beräknades åtgå för anskaffning av tapeter,

kylskåp och spisar. Enligt under hand lämnade uppgifter beräknades kostnaderna

för kylskåp till 7,500 kronor. De upptagna kostnaderna föranledde i

och för sig ingen erinran.

Den 4 april 1941 hade byggnadsutredningen avgivit yttrande angående

vattenförsörjningen vid Gotlands kustartillerikår och Fårösunds flygstation.

Enligt i detta yttrande avhandlat förslag skulle en huvudledning dragas

genom kasernområdet till officersbostäderna. Härvid åsyftades emellertid

tidigare uppförda bostäder. Enligt vad nu uppgivits, hade de i remisshandlingarna

avsedda bostäderna givits en sådan placering, att för dessa längre ledningsdragningar

blivit erforderliga. Arbetena utfördes i anslutning till övriga

arbeten för ordnandet av kustartillerikårens vattenförsörjning. Med anledning

härav och sedan upplysts, att kostnaderna för enbart scliaktning och

återfyllning av rörgravar uppginge till omkring 14,000 kronor, hade utredningen

intet att erinra mot de upptagna kostnaderna för servisledningar fotvatten

och avlopp.

Med hänsyn till de kraftigt stegrade övriga kostnaderna syntes det bliva

nödvändigt att inskränka planeringsarbetena till vad som kunde anses ound
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

gängligen erforderligt och torde ytterligare medel därför icke anvisas för

detta ändamål. Härigenom vunnes en nedskärning av kostnaderna med

10.000 kronor.

I administrationskostnaderna inräknat arvode för konstruktionsritningar

m. m. syntes med hänsyn till bland annat konstruktionernas likartade utformning

vara väl högt upptaget. Även i övrigt torde beloppet vara för högt beräknat

och borde kunna sänkas med 8,000 kronor.

Det till följd av ökade material- och arbetskostnader upptagna beloppet

5.000 kronor torde endast omfatta huvudentreprenörens förbehåll örn tillägg

för sådan indexhöjning. För att möta liknande krav från övriga entreprenörer

syntes posten böra höjas med 5,000 kronor till 10,000 kronor.

Kostnaderna för anknytning till samhällets avloppsnät hade beräknats

till 3 procent av summan av övriga kostnader. Enligt avtal mellan marinförvaltningen

och kommunen torde emellertid anslutningskostnaderna böra

beräknas till 3 procent av byggnadernas blivande taxeringsvärde, varför

posten borde kunna något reduceras, förslagsvis med 3,500 kronor.

Om vad utredningen ovan anfört iakttoges, skulle merkostnaderna för

ifrågavarande byggnadsföretag kunna begränsas till (128,000 —10,000 —

8.000 + 5,000 — 3,500=) 111,500 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts har byggnadsutredningen tillstyrkt

äskande av ett belopp av 111,500 kronor för färdigställande av under

uppförande varande sju befälsbostadsbyggnader i Fårösund. Två av utredningsmännen

hava såsom sin mening framhållit, att ur besparingssynpunkt

installering av kylskåp icke borde äga rum i dessa bostadshus av villatyp

med lätt tillgängliga matkällare. Härigenom kunde tilläggsanslaget sänkas

med ytterligare 7,500 kronor till 104,000 kronor.

Då ifrågavarande byggnader böra med det snaraste färdigställas, vill jag

icke motsätta mig, att erforderligt tilläggsanslag ställes till förfogande. Vid

anslagets beräkning finner jag mig dock böra biträda byggnadsutredningens

förslag men vill härutöver —- i likhet med minoriteten inom utredningen —

föreslå, att den ifrågasatta installeringen av kylskåp i lägenheterna ställes på

framtiden. Erforderliga medel, tillhopa 104,000 kronor, torde böra anvisas

såsom anslag å tilläggsstat II till riksstaten för innevarande budgetår.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att till Ytterligare medel för befälsbostäder i Fårösund å tillläggsstat

II till riksstaten för budgetåret 1941/42 anvisa ett

reservationsanslag av 104,000 kronor.

Med bifall till vad föredragande departementschefen

sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,

hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

K. G. Linden.

Departements
chefen.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 249.

9ir. 42 3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1942:447 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anvisande \av anslag å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941/42 för ansk s. 7 i texten
  2. SU 1942:209 Utlåtande i anledning av Kungl. Majtts proposition angående anvisande av anslag å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941 42 för anskaffning av viss s. 1 i texten