Angående anslag till bidrag till driften av icke statliga skyddshem m. m
1942-04-24 · 22 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 22 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1942:271, Angående anslag till bidrag till driften av icke statliga skyddshem m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 271.
1
Nr 271.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag
till bidrag till driften av icke statliga skyddshem
m. m.: given Stockholms slott den 24 april 1942.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Gustav Moller.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott
den 24 april 1942.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för socialdepartementet, statsrådet Möller:
I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t på min hemställan under
femte huvudtiteln, punkten 85, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild
proposition i ämnet, till bidrag till driften av icke statliga skyddshem för
budgetåret 1942/43 beräkna ett förslagsanslag av 850,000 kronor.
Jag anhåller nu att få till fortsatt behandling upptaga denna anslagsfråga.
I sammanhang därmed vill jag också behandla uppkommen fråga om anslag
Bihang till riksdagens protokoll 11)42. 1 sami. Nr 271.
925 12
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 271.
till lån till Göteborgs diakoniss-sällskap för det sällskapet tillhöriga skyddshemmet
Härsjögården.
Bidrag till driften av icke statliga skyddshem.
Vid 1936 års riksdag beslöts, att ansvaret för skyddshemsverksamheten
skulle från och med den 1 januari 1938 i princip övertagas av staten. Därvid
avsågs dock icke att helt förstatliga verksamheten. Tvärtom förutsattes, att
vissa skyddshem skulle, liksom tidigare varit fallet, drivas av enskilda sani
manslutningar och stiftelser. Vidare räknades med att städerna Stockholm
och Göteborg själva skulle anordna för dem erforderliga skyddshem. I den
mån skyddshemsverksamheten icke komme att på antytt sätt drivas av sammanslutningar,
stiftelser eller nämnda städer, skulle emellertid verksamheten helt
omhänderhavas av statliga organ.
De skyddshem, vilka anordnats av städerna Stockholm och Göteborg äro
inalles fem till antalet. Av dessa hava tre anordnats av Stockholms stad, nämligen
det för gossar avsedda skyddshemmet Skrubba i Stockholm samt de för
flickor avsedda skyddshemmen Johannelund i Stockholms län och Eknäs i
Uppsala län, medan två anordnats av Göteborgs stad, nämligen skyddshemmet
Fagared, som är beläget i Hallands län och avsett för gossar, och skyddshemmet
Lingatan, som är beläget i Göteborgs och Bohus län och avsett för flickor.
De skyddshem, som anordnats av enskilda sammanslutningar och stiftelser,
äro inalles tolv, därav tre avsedda för gossar och nio för flickor. Dessa skyddshem
äro följande:
A. Skyddshem för gossar.
1) Fröbergska stiftelsens skyddshem å Norrgård i Kalmar län,
2) Råby räddningsinstituts skyddshem Håby i Malmöhus län, samt
3) det stiftelsen Anna Lisa Lidbeck tillhöriga skyddshemmet Margretelund
i Skaraborgs län.
B. Skyddshem för flickor.
1)—3) Diakonissanstalten Samariterhemmets skyddshem å Morängen,
Stockholms stadsmissions skyddshem Skarvik-Tallåsen och svenska diakoniss-sällskapets
skyddshem Sjötorp, samtliga i Stockholms län,
4) —5) Stockholms kyrkliga skyddshemsförenings skyddshem Hornö och
stiftelsen Drottning Sophias skyddshem Bistaborg, båda i Uppsala län,
6) Vita Bandets skyddshem Håkanstorp i Södermanlands län,
7) Svenska diakoniss-sällskapets skyddshem Mossebo i Jönköpings län,
8) Göteborgs diakoniss-sällskaps skyddshem Härsjögården i Älvsborgs län,
samt
9) Värsta diakonissanstalts skyddshem Bålegården i Västernorrlands län.
Grundlinjerna för statsbidrag till driften av de icke statliga skyddshemmen
uppdrogos i stort sett vid 1936 års riksdag men hava sedermera i vissa hänseenden
jämkats. För närvarande tillämpas i huvudsak följande grunder.
Statsbidrag till Stockholms och Göteborgs skyddshem utgår med 900 kronor
för år och elev.
Statsbidrag till annat icke statligt skyddshem utgår såsom regel med 900
Kungl. Maj:ts proposition nr 271. 3
kronor för plats och år, dock att, därest medeltalet i vederbörande skyddshem
fostrade elever överstiger platsantalet, för det överskjutande elevantalet utgår
ett bidrag av 900 kronor för år och elev. Vid skyddshemmet Hornö utgår emellertid
ett platsbidrag av 1,200 kronor för år för envar av 15 platser, avsedda för
unga mödrar med barn. Vidare utgår vid det för själsligt abnorma flickor avsedda
skyddshemmet Skarvik-Tallåsen ett platsbidrag av 1,200 kronor för år,
dock att för sammanlagt 10 platser vid en till hemmet hörande intagnings
och observationsavdelning platsbidraget bestämts till 1,500 kronor för år.
För skyddshemmet Bistaborg — avsett som ungdomshem för flickor -— har
platsbidraget fixerats till 1,200 kronor för år. Härutöver utgår vid detta hem
av statsmedel dels ett årligt bidrag av 300 kronor för varje i hemmet fostrad
elev samt ett beklädnadsbidrag av 200 kronor för varje å hemmet nyintagen elev.
Förutom omförmälda, per elev eller plats beräknade bidrag utgår till vederbörande
skyddshem ersättning för anlitande av biträde av psykiatriskt särskilt
skolad läkare, därvid ersättningen bestämts till det belopp, som utbetalas till
kikaren, dock högst 900 kronor för år vid skol- och yrkeshem i Stockholm,
högst 600 kronor vid övriga skol- och yrkeshem samt vid skyddshemmet Lillgatan
ävensom högst 400 kronor vid andra skyddshem.
Därjämte utgår ersättning för vissa kostnader för från skyddshemmen ut
ackorderade eller villkorligt utskrivna elever.
Vidare utbetalas för vart och ett av skyddshemmen för flickor — frånsett
de skyddshem, som tillhöra städerna Stockholm och Göteborg ■— för underhåll
av skyddshemmets byggnader ett årligt statsbidrag av två procent å byggnadernas
värde. Däremot utgår sådant bidrag icke för något av skyddshemmen
för gossar.
Statsbidragsbestämmelserna hava närmare utformats i de avtal rörande
skyddshemsverksamheten, som — särskilt för varje skyddshem — slutits
mellan Kungl. Maj:t och kronan å ena sidan samt huvudmännen för vederbörande
skyddshem å den andra.
I gällande avtal rörande skyddshemmet Norrgård har stadgats, att örn den
stiftelse, som äger hemmet, under någon avtalsperiod för skyddshemsverksamhetens
bedrivande av egna medel utgivit mer än i genomsnitt 10,000 kronor
för år, stiftelsen av statsmedel erhåller ersättning för det överskjutande beloppet.
Jämlikt beslut vid 1941 års riksdag utgår vidare för samtliga de skyddshem,
som ägas av enskilda sammanslutningar eller stiftelser, med undantag av
Norrgård, för budgetåret 1941/42 ett tilläggsbidrag till platsbidraget motsvarande
15 procent av platsbidragets belopp.
De statsbidrag, som enligt gällande avtal utgå för skyddshemsverksamheten
vid de icke statliga skyddshemmen, utbetalas såsom regel halvårsvis i efterskott.
Dock utanordnas bidragen för skyddshemmet Hornö i huvudsak kvartalsvis
i efterskott.
För budgetåret 1941/42 har för bidrag till driften av icke statliga skyddshem
anvisats ett förslagsanslag av 715,000 kronor.
I skrivelse den 30 augusti 1941 har socialstyrelsen framlagt beräkningar
rörande medelsbehovet för samma ändamål för nästa budgetår,
4
Kungl. Majlis proposition nr 271.
Styrelsen anför, att det genomsnittliga elevantalet vid de städerna Stockholm
och Göteborg tillhöriga skyddshemmen kunde beräknas till
210. För driftbidrag vid dessa hem har därför räknats med en kostnad av
(210 X 900) 189,000 kronor.
Kostnaderna för de till skyddshem, tillhörande enskilda sammanslutningar
och stiftelser enligt gällande avtal utgående platsbidragen
uppskattar styrelsen till 393,900 kronor.
Styrelsen framhåller emellertid, att styrelsen i annat sammanhang hemställt
örn lån av statsmedel för verkställande av viss ombyggnad vid Morängens
skyddshem samt att, i händelse av bifall till framställningen, antalet platser
vid detta skyddshem komme att ökas med 6. I följd härav har styrelsen räknat
med en merkostnad av (6 X 900) 5,400 kronor.
Vidare hemställer styrelsen, att ett platsbidrag av 1,500 kronor måtte få
utgå för ytterligare 6 platser vid intagnings- och observationsavdelningen vid
skyddshemmet Skarvik-Tallåsen. Styrelsen yttrar härom följande.
Avdelningen, som tillkommit år 1939 och ginge under benämningen hemmet
Solåker, omfattade 16 platser. För 10 av dessa utginge enligt gällande avtal
statsbidrag med 1,500 kronor för plats och år, medan för de övriga 6 icke utginge
något bidrag. Sistnämnda platser hade ursprungligen varit avsedda såsom
reservplatser, vilka i fall av behov skulle kunna tagas i bruk för isolering
av elever från andra avdelningar. Efterfrågan på platser vid avdelningen hade
emellertid varit så stor, att även reservplatserna praktiskt taget ständigt måst
tagas i anspråk för nyintagna elever. Å andra sidan hade behovet av isoleringsutrymmen
icke varit så stort och hade detsamma kunnat tillgodoses på annat
sätt. Med hänsyn till det anförda syntes det skäligt, att gällande avtal ändrades
så att platsbidrag av 1,500 kronor för år komme att utgå även för berörda 6
platser. Härmed följande kostnader kunde beräknas till (6 X 1,500) 9,000
kronor.
Sammanlagt har styrelsen uppskattat ifrågavarande kostnader för platsbidrag
till (393,900 + 5,400 + 9,000) 408,300 kronor.
Socialstyrelsen erinrar härefter, att för budgetåret 1941/42 samtliga statsunderstödda
enskilda skyddshem med undantag av skyddshemmet Norrgård
— såsom kompensation för merkostnaderna till följd av prisstegringen — tillerkänts
ett tilläggsbidrag motsvarande 15 procent av enligt avtalen utgående
platsbidrag. Under hänvisning till att styrelsens indextal för livsmedel,
bränsle och lyse, som den 1 januari 1936 utgjort 103, den 1 juli 1940 stigit till
134 och den 1 juli 1941 till 150 ävensom att styrelsens allmänna levnadskostnadsindex,
som den 1 januari 1936 uppgått till 101, stigit den 1 juli 1940 till 124
och den 1 juli 1941 till 140, hemställer styrelsen, att tilläggsbidraget måtte för
nästa budgetår höjas till 25 procent av platsbidragets belopp.
Under förutsättning av bifall till detta förslag beräknar styrelsen nästa
budgetårs kostnader för tilläggsbidrag till platsbidraget till 76,080 kronor.
Styrelsen har härvid tagit hänsyn till att på grund av gällande bestämmelser
om utbetalning av statsbidrag det högre tilläggsbidraget först skulle komma
att utbetalas under senare hälften av nästa budgetår, medan under den förra
hälften komme att — i enlighet med vad som redan beslutats —- utbetalas ett
tilläggsbidrag av 15 procent.
Kungl. Maj:ts proposition nr 271.
5
Utgifterna för det särskilda bidrag av 300 kronor per elev, som utgår
vid skyddshemmet Bistaborg samt för det beklädnadsbidrag, som
jämväl utgår vid nämnda skyddshem, beräknar styrelsen till sammanlagt 14,400
kronor.
Kostnaderna för ersättning för biträde av psykiatriskt särskilt
skolad läkare uppskattar styrelsen till 8,300 kronor.
Vidare har styrelsen för ersättningar för utackorderade eller villkorligt
utskrivna elever upptagit ett belopp av 40,000 kronor.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att staten i de flesta fall till underhåll
av skyddshemmens byggnader utbetalar bidrag med 2 procent å
det fastställda byggnadsvärdet, men att sådant bidrag icke utgår för skyddshemmen
Norrgård, Råby och Margretelund. Styrelsen anser, att det med hänsyn
till bestämmelserna i det avtal, som gäller för skyddshemmet Norrgård,
saknas anledning att beträffande detta hem ifrågasätta något bidrag av här
angivet slag. Däremot har styrelsen föreslagit, att från och med nästa budgetår
bidrag för underhåll av byggnader måtte enligt i allmänhet gällande grunder
få utgå för skyddshemmen Råby och Margretelund. Styrelsen framhåller, att
den ekonomiska ställningen för de stiftelser, vilka ägde dessa hem, under år
1940 blivit mycket ansträngd. Utgifterna vid Margretelund hade under året i
viss mån överskridit inkomsterna och Råby hade av statsmakterna måst för
budgetåret 1940/41 tillföras ett särskilt driftbidrag av 20,000 kronor för att
dess ekonomi skulle kunna tillfälligt regleras. Det vore att befara, att hemmens
byggnader icke skulle kunna hållas i stånd på tillfredsställande sätt, örn
icke vederbörande stiftelser tillerkändes särskilt bidrag för underhållet. Styrelsen
beräknar, att ett underhållsbidrag av 2 procent å byggnadsvärdet skulle
komma att innebära ett ökat årligt statsbidrag av 10,240 kronor för Råby och
av 7,716 kronor för Margretelund.
De totala kostnaderna för nästa budgetår för bidrag till underhåll av byggnader
har styrelsen uppskattat till 58,356 kronor.
Slutligen har styrelsen anmält, att ett flertal skyddshem på grund av de inträffade
prisstegringarna under de senaste åren förorsakats betydande förluster
samt att så kunde antagas bliva fallet även under budgetåret 1941/42.
Styrelsen påpekar dels att tilläggsbidrag å platsbidragen ej utgått för tiden
före 1 juli 1941 samt att de tilläggsbidrag, som bestämts för budgetåret
1941/42, icke vore tillfyllest för täckande av uppkommande merkostnader. Styrelsen
föreslår — under hänvisning till vissa bifogade handlingar —- att såsom
tillfälliga bidrag till bestridande av driftkostnaderna vid vissa hem måtte
ytterligare beviljas de belopp, som angivas i följande tablå.
Skyddshem
Skarvik-Tallåsen
Sjötorp ...........
Hornö..............
Håkanstorp .....
Mossebo...........
Härsj Ögård en
Gälegården .....
Statsbidrag, kronor
.... 15,000
.... 9,307
.... 5,000
... 6,480
.... 9,065
... 13,588
... 3.938
Summa kronor 62,378
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 271.
De av socialstyrelsen föreslagna bidragen hänföra sig till verksamhet
under olika tidsperioder, omfattande i vissa fall kalenderår och i andra fall
budgetår. Bidrag har dock icke nu ifrågasatts för tid efter den 30 juni 1942.
Beträffande några hem lia bidrag begärts med belopp motsvarande uppkomna
eller beräknade förluster å verksamheten under angivna tider, medan i fråga
örn andra hem tillämpats andra beräkningsgrunder. Sålunda har styrelsen i
flera fall räknat med procentuella tillägg å platsbidragen av växlande storlek.
Medelsbehovet för driften av icke statliga skyddshem har alltså av socialstyrelsen
uppskattats till sammanlagt (189,000 + 408,300 + 76,080 + 14,400 +
8,300 + 40,000 + 58,356 + 62,378) 856,814 kronor eller i avrundat tal 856,800
kronor.
över socialstyrelsens framställning har statskontoret den 20 september 1941
avgivit utlåtande.
Beträffande platsbidragen anför statskontoret, att ämbetsverket — för den
händelse det begärda statslånet beviljades för utvidgning av Morängens skyddshem
-— icke hade något att erinra mot att platsbidrag finge utgå även för de
sex planerade nya platserna vid hemmet. Statskontoret har vidare tillstyrkt,
att platsbidrag finge utgå för ytterligare sex platser vid skyddshemmet Skarvik-Tallåsen.
Med anledning av socialstyrelsens förslag örn tillägg å platsbidragen erinrar
statskontoret, att ämbetsverket i yttrande över en av styrelsen under hösten
1940 gjord hemställan örn 15 procents tilläggsbidrag för budgetåret 1941/42
framhållit, att i den mån de icke statliga skyddshemmen på grund av prisstegringen
kunde anses vara i behov av ökat bistånd från det allmännas sida,
utgifterna därför enligt statskontorets mening borde fördelas mellan stat och
kommun. Statskontoret förordar i anslutning härtill, att statsverket gottgör
skyddshemmen för utgiftsstegringen genom beviljande av 20 procents tillägg
till platsbidragen och att kommunerna få vidkännas en ökning av den för år
och elev utgående skyddshemsavgiften från 300 kronor till 375 kronor. Däremot
ifrågasätter statskontoret icke någon skärpning i den kommunen åvilande
skyldigheten att utgiva beklädnadsbidrag och bidrag för villkorligt utskrivna
elever.
Mot socialstyrelsens förslag örn bidrag till underhåll av byggnader vid
skyddshemmen Råby och Margretelund har statskontoret icke haft något att
erinra.
Beträffande socialstyrelsens hemställan om tillfälliga driftbidrag till vissa
skyddshem anför statskontoret följande.
Ämbetsverket kunde icke understödja detta förslag. Frågan örn dylika bidrag
syntes böra upptagas till prövning först sedan ytterligare erfarenhet
vunnits rörande såväl den allmänna varuprisutvecklingen som ock verkan av
de beslut örn förstärkning av de reguljära bidragen, som i anledning av socialstyrelsens
framställning kunde komma att fattas. För den händelse Kungl.
Majit skulle finna styrelsens hemställan förtjänt av tillmötesgående, ville
statskontoret uttala, att understöd i varje fall icke syntes böra utgå i av
styrelsen begärd utsträckning utan dels begränsas till räkenskapsmässigt
konstaterade underskott å skyddshemmens verksamhet per den 31 december
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 271.
1940 dels ock avse allenast underskott av en viss storleksordning, förslagsvis
minst 5,000 kronor. Därest dessa grunder iakttoges skulle, såvitt av handlingarna
i ärendet kunde bedömas, tillfälligt understöd utbetalas till skyddshemmen
Skarvik-Tallåsen, Sjötorp, Mossebo och Härsjögården med respektive
8,439 kronor 26 öre, 5,369 kronor 93 öre, 6,230 kronor 7 öre och 9,658
kronor 73 öre eller tillhopa 29,697 kronor 99 öre.
De avtal, som träffats rörande verksamheten vid de icke statliga men av
staten understödda skyddshemmen, gälla i allmänhet till och med den 31 december
1942. De enda undantagen utgöras av avtalet rörande skyddshemmet
Bistaborg, vilket upphör att gälla den 30 juni 1942, och avtalet rörande skyddshemmet
Margretelund, som gäller till och med den 31 december 1952.
I skrivelse den 5 november 1941 har socialstyrelsen, som förutsatt, att
verksamheten vid de enskilda skyddshemmen skall tills vidare fortgå som
hittills, efter förda förhandlingar med huvudmännen för de olika skyddshemmen
gjort framställning örn vissa ändringar i avtalen, att gälla från och med
den 1 januari 1943. Styrelsen föreslår dels ändrade avtalsbestämmelser med
avseende å vissa av skyddshemmen, dels ock införande i flertalet avtal av en
bestämmelse om rörliga tillägg å utgående platsbidrag.
Inledningsvis har socialstyrelsen därvid anfört följande.
Flertalet av de enskilda skyddshemmen vore avsedda för vård av flickor
över skolåldern. Platsantalet för detta klientel hade under de senaste åren
visat sig alltmer otillräckligt, varför det blivit nödvändigt att medgiva överbeläggning
vid hemmen. Trots detta hade uppstått en för verksamheten menlig
väntetid för elever, som anmälts till intagning. Styrelsen hade haft under
övervägande inrättandet av ett nytt hem men hade under nuvarande förhållanden
icke ansett sig kunna framkomma med dylika anspråk, särskilt som det
i så fall finge bliva fråga om ett statligt hem, vilket skulle medföra betydande
kostnader. Vid förhandlingarna med huvudmännen för de olika skyddshemmen
hade styrelsen nödgats beakta nämnda förhållanden.
Styrelsen ville ock framhålla, att huvudmännen för flickhemmen — med
undantag för hemmet Bistaborg — vore ideella föreningar, som nedlagt ett
stort intresse i skyddshemsarbetet men som saknade ekonomiska resurser.
Vidare vore att nämna, att de enskilda hemmens omkostnader för den
egentliga vården av eleverna icke kunde beräknas nämnvärt lägre än för de
statliga hemmen. Däremot hade vid avtalsförhandlingarna räknats med något
lägre löner för befattningshavare vid skyddshem för kvinnliga elever. Lönekostnaderna
hade i stort sett beräknats efter de minimilöner, som den 10 mars
1941 av socialstyrelsen fastställts för dessa hem.
De skyddshem, för vilka socialstyrelsen — frånsett förslaget örn rörliga
tillägg å platsbidragen — föreslår ändring av gällande avtalsbestämmelser,
äro hemmen Råby, Margretelund, Morängen, Skarvik-Tallåsen, Sjötorp och
Mossebo.
Vad först beträffar skyddshemmet Råby meddelar socialstyrelsen, att
stiftelsen för Råby räddningsinstitut anhållit dels örn ett årligt bidrag till
underhåll av skyddshemmets byggnader motsvarande 2 procent av byggnadernas
värde, dels ock om en höjning från 900 till 1,000 kronor av platsbidraget
för var och en av platserna i skyddshemmets skolhem. Direktionen
hade motiverat sina anspråk dels med att nettoinkomsterna från trädgård och
8
Kungl. Majlis proposition nr 271.
jordbruk måst tagas i anspråk för täckande av egentliga vårdkostnader, varför
underhåll av byggnader och inventarier måst eftersättas, dels nied att stiftelsen
vore nödsakad att höja lönerna för vissa befattningshavare vid hemmet.
Styrelsen har med anledning därav anfört bland annat.
Råby skyddshem kunde mottaga 30 skolelever och 20 äldre elever, vilka
senare åtnjöte undervisning i jordbruk eller enklare hantverk. Vid hemmet
funnes anställda följande befattningshavare: 1 föreståndare, 2 folkskollärare,
tillika avdelningsföreståndare, 1 rättare, 1 trädgårdsmästare, 3 vårdare, tillika
arbetsledare, och 1 husmoder.
Styrelsen kunde intyga, att, under den tid gällande avtal varat, inflytande
inkomster icke räckt till för underhåll av byggnader och inventarier, oaktat
stor sparsamhet iakttagits med avseende å utgifterna. Styrelsen —- som i sin
skrivelse den 30 augusti 1941 för budgetåret 1942/43 tillstyrkt statsbidrag till
underhåll av hemmets byggnader med 2 procent av byggnadsvärdet — ansåge
sig böra förorda, att hemmet tillförsäkrades motsvarande bidrag jämväl i fort
sättningen.
Vid årets förhandlingar hade från stiftelsens sida med skärpa framhållits,
att det med nu utgående löner vore nära nog omöjligt att förvärva och behålla
väl utbildade och lämpliga lärare vid skolhemsavdelningen. Dessa borde med
hänsyn till arbetets omfattning och art avlönas något högre än motsvarande
befattningshavare vid rikets folkskolor och jämställas med lärare och assistenter
vid statens skyddshem. Vidare måste det anses skäligt, att även övrig personal
finge sina löner något förbättrade och tjänsterna reglerade. En reglering
av lönerna kunde beräknas medföra en årlig merkostnad av i runt tal
4,900 kronor. Stiftelsen hade föreslagit, att denna merutgift delvis skulle
täckas genom att platsbidragen för skolhemsavdelningens 30 platser höjdes
från 900 till 1,000 kronor för år och plats.
Socialstyrelsen funne det vara synnerligen angeläget, att lönesättningen
vid de enskilda hemmen bleve sådan, att den möjliggjorde anställandet av
fullt kvalificerad personal. Styrelsen ville därför tillstyrka det begärda beloppet,
vilket dock ej helt komme att täcka merutgifterna. Emellertid förutsatte
styrelsen, att överskjutande kostnad kunde täckas av de räntemedel, som
numera kunde beräknas inflyta från den fond av 100,000 kronor, som genom
riksdagens beslut år 1941 tillförts stiftelsen. Dessa räntemedel vore emellertid
avsedda att till en del tagas i bruk för pensionsbidrag till två befattningshavare
vid Råby, vilka beräknades avgå under de närmaste åren och vilkas
pensioner enligt äldre avtal skulle bekostas delvis av Malmöhus läns landsting,
delvis av stiftelsen.
Även beträffande skyddshemmet Margretelund hänvisar styrelsen till
att styrelsen i sin skrivelse den 30 augusti 1941 för budgetåret 1942/43 tillstyrkt
ett statligt bidrag till byggnadernas underhåll av 2 procent å byggnadsvärdet
samt förordar, att dylikt bidrag i avtalet bestämmes att utgå årligen.
Med avseende å skyddshemmet Morängen anför styrelsen följande.
Huvudmannen för skyddshemmet, diakonissanstalten samariterhemmet,
hade hemställt, att det byggnadsvärde, varå årligt underhållsbidrag beräknades
och som för närvarande vore bestämt till 100,000 kronor, måtte höjas
till 120,000 kronor. Som skäl därför hade åberopats, att redan i det avtal
mellan Kungl. Majit och kronan och samariterhemmet, som träffats den 30
april 1927, byggnadernas värde bestämts till 100,000 kronor ävensom att efter
sistnämnda tidpunkt samariterhemmet av egna medel nedlagt omkring 20,000
kronor på förbättring av ekonomibyggnaderna vid skyddshemmet samt på
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 271.
arbetsledarens bostad. Arkitekten B. Jonsson, som yttrat sig i ämnet, hade
funnit höjningen motiverad och styrelsen ansåge sig därför böra förorda densamma.
Styrelsen förutsatte vidare, att platsbidrag i fortsättningen skulle få utgå
även för de 6 nya platser, vilka berörts i styrelsens skrivelse den 30 augusti
1941 angående anslag till skyddshemsverksamheten för nästa budgetår.
Yad angår skyddshemmet Skarvik-Tallåsen räknar styrelsen — i anslutning
till vad som föreslagits i skrivelsen den 30 augusti 1941 — med ett årligt
platsbidrag av 1,500 kronor för inalles 16 platser vid hemmets intagningsoch
observationsavdelning.
I fråga örn Sjötorp uttalar sig styrelsen sålunda.
Sjötorp hade årligen haft att vidkännas avsevärda underskott. År 1938
hade underskottet uppgått till 1.911 kronor, år 1939 till 5,899 kronor och år
1940 till 5.369 kronor. Enligt vad sällskapet framhållit för styrelsen berodde
detta främst på att Sjötorp vore beläget i Huddinge kommun, som tillhörde
dvrortsgrupp E, medan flertalet icke statliga hem vore belägna i kommuner
tillhörande ortsgrupperna A eller B. Sällskapet hade vidare påpekat, att
eleverna på Sjötorp i relativt stor utsträckning utgjordes av s. k. observationsfall,
vilka endast vistades kortare tid på hemmet och därför icke kunde utföra
ett arbete likvärdigt med det, som verkställdes av de elever, vilka längre tid
kvarstannade därstädes. För förbättrande av hemmets ekonomi hade sällskapet^
begärt, att platsbidraget måtte höjas från 900 till 1,100 kronor.
Socialstyrelsen, som kunde vitsorda riktigheten av sällskapets uppgifter,
ansåge sig böra förorda höjningen ifråga. Vid bifall härtill bomme staten att
åsamkas en årlig merutgift av 5,000 kronor.
Beträffande Mossebo innehåller socialstyrelsens skrivelse bland annat.
Även Mossebo hade under senare år haft att vidkännas underskott. För
år 1938 hade visserligen uppkommit ett överskott å 3,329 kronor, men för åren
1939 och 1940 kunde noteras ett underskott å respektive 1,383 kronor och
6.230 kronor. Den senare siffran måste dock modifieras något, enär omkring
1,500 kronor åtgått till lagringsköp. För år 1941 kunde beräknas ett underskott
av 5,400 kronor.
Sällskapet hade framhållit, att hemmet vore i behov av viss extra personal
samt hemställt, att för avlöning av densamma erhålla ett årligt extra bidrag
av 1,200 kronor. Denna hemställan ansåge sig socialstyrelsen böra tillstyrka.
Socialstyrelsen övergår härefter till frågan örn rörliga tillägg å platsbidragen
samt anför i denna del i huvudsak.
De under de senaste åren stegrade levnadskostnaderna hade föranlett
socialstyrelsen att framlägga förslag om tillägg till de vid skyddshemmen utgående
platsbidragen. För budgetåret 1941/42 hade på förslag av styrelsen
beslutits ett tillägg av 15 procent å platsbidragen och för budgetåret 1942/43
hade styrelsen förordat ett tillägg av 25 procent å sagda bidrag. Dessutom
hade styrelsen föreslagit, att staten skulle anvisa medel för täckande av vissa
förluster, som uppkommit vid hemmen.
Detta sätt att kompensera de icke statliga skyddshemmen för de höida levnadskostnaderna
kunde emellertid icke anses tillfredsställande. Skyddshemmen
nödgades ådraga sig skulder, rörande vilkas likvidering de icke hade
full säkerhet. Ur statlig synpunkt innebure förhållandet bland annat den
olägenheten, att skuldernas uppkomst undandroge sig en noggrannare kontroll.
De statliga myndigheterna och de icke-statliga skyddshemmen hade
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 271.
ingen garanti för att kompensationen komme de olika hemmen till del på ett
för alla lika sätt. Ur praktisk synpunkt innebure det en stor olägenhet, att
undersökningar varje år måste äga rum beträffande skäligheten av de begärda
bidragens belopp.
På grund härav hade socialstyrelsen vid förhandlingar med huvudmännen
för samtliga enskilda skyddshem med undantag av hemmet Norrgård föreslagit
vissa bidragsnormer, vilka även accepterats av huvudmännen.
Dessa normer innebure, att ett kristillägg skulle utgå, vilket anknötes till
socialstyrelsens levnadskostnadsindex med år 1935 som bas. Kristillägget
bleve sålunda rörligt. Vid beräkningen av dess storlek hade tagits till utgångspunkt
socialstyrelsens allmänna levnadskostnadsindex den 1 juli 1941,
vilket varit 140 (1935 = 100). Vid denna indexsiffra skulle tilläggsbidrag
utgå med 24 procent å de fasta platsbidragen. När levnadskostnadsindex
stigit minst 5 enheter, skulle tilläggsbidraget höjas med 3 procent, varvid tillläggets
storlek beräknades por kvartal i enlighet med socialstyrelsens kvartalsvis
offentliggjorda levnadskostnadsindex. Utbetalningen skedde emellertid
liksom tidigare halvårsvis i efterskott. Om levnadskostnadsindex ginge
ned, skulle sänkning hava skett med 5 enheter, innan sänkning av det rörliga
tillägget finge ske.
Styrelsen tillfogar, att den kompensation för dyrtiden, som enligt förslaget
skulle utgå till skyddshemmen, vore synnerligen lågt beräknad, särskilt som
tillägg blott skulle utgå å de fasta platsbidragen och icke å samtliga inkomster
från staten och kommunerna. Styrelsen påpekar emellertid också, att icke alla
ökningar i levnadskostnaderna medförde ökade utgifter för skyddshemmen
och att därför den föreslagna kompensationen syntes vara tillfyllest.
Styrelsen framhåller till sist, att de avtalsändringar, som styrelsen i sin
skrivelse den 5 november 1941 föreslagit, icke, därest de -— såsom styrelsen
beräknade — genomfördes från och med den 1 januari 1943, komme att i nämnvärd
mån påverka belastningen å anslaget till bidrag till driften av icke statliga
skyddshem under budgetåret 1942/43, enär utbetalningarna för första
halvåret 1943 — frånsett ett mindre belopp till Hornö skyddshem — komme
att äga rum först under budgetåret 1943/44. De anslagskalkyler, som av styrelsen
i skrivelse den 30 augusti 1941 framlagts för nästa budgetår, behövde
därför icke vid bifall till styrelsens senaste förslag underkastas någon revidering.
I anledning av den framställning, för vilken nu redogjorts, har statskontoret
den 26 november 1941 avgivit utlåtande.
Beträffande Råby skyddshem erinrar statskontoret, att ämbetsverket —- såsom
framginge av dess utlåtande den 20 september 1941 — icke velat motsätta
sig, att bidrag till underhåll av byggnaderna vid hemmet skulle utgå för
nästa budgetår. Statskontoret påpekar emellertid, att hemmet förfogar över
betydande kapitaltillgångar och driver ett omfattande jordbruk, vars avkastning
under år 1940 trots dåligt skördeutfall täckt mer än 20 procent av hemmets
utgifter. På grund därav har statskontoret icke funnit sig kunna tillstyrka,
att staten avtalsmässigt förbinder sig att för en tidsperiod av 5 år utgiva
bidrag till byggnadsunderhåll. Vidare uttalar statskontoret, att med lönereglering
för hemmets personal borde kunna tills vidare anstå och att i varje
11
Kungl. Maj-.ts proposition nr 271.
fall skäl icke förelåge att giva ifrågavarande hem en fördelaktigare ställning
med avseende å platsbidragets storlek än övriga med detsamma jämförliga
skyddshem. Statskontoret har därför avstyrkt bifall till framställningen även
i denna del.
Också med avseende å skyddshemmet Margretelund har statskontoret
under hänvisning till hemmets betydande kapitaltillgångar och omfattande
jordbruk avstyrkt förslaget örn avtalsenlig rätt för hemmet att uppbära bidrag
till byggnadsunderhåll.
Mot socialstyrelsens förslag rörande hemmen Morängen och Skarv ikTallåsen
har statskontoret icke haft något att erinra.
Med anledning av socialstyrelsens förslag rörande det svenska diakonisssällskapet
tillhöriga hemmet Sjötorp anför statskontoret bland annat.
Styrelsens motivering för förslaget kunde icke frånkännas ett visst beläggande.
Emellertid borde beaktas, att såsom framginge av handlingarna i
ärendet skyddshemmets ekonomi tidigare varit mycket god. Sålunda hade
den 31 december 1937 förelegat en balanserad vinst å icke mindre än 20,049
kronor 12 öre. Enligt vad som inhämtats under hand, hade denna vinst inlevererats
till diakoniss-sällskapet. De under åren 1938—1940 vid hemmet
uppkomna driftunderskotten hade sammanlagt uppgått till allenast 13,181
kronor 45 öre. Bland utgifterna hade därvid upptagits hyra till diakonisssällskapet
med 5,000 kronor för år, vilket belopp, enligt vad som upplysts,
motsvarade ränta efter 5 procent å ett beräknat anläggningskapital av 100,000
kronor. Vid nu angivna förhållanden måste statskontoret finna det synnerligen
tveksamt, huruvida staten borde för nästa avtalsperiod utfästa sig att
— utöver det rörliga tillägg som ifrågasatts — utgiva förhöjt platsbidrag.
Enligt statskontorets mening borde det under alla omständigheter vara uteslutet,
att årsbidraget per plats ökades med mer än 100 kronor.
Socialstyrelsens förslag örn ett extra bidrag av 1,200 kronor för år för det
svenska diakoniss-sällskapet likaledes tillhöriga hemmet Mossebo har statskontoret
icke ansett sig kunna biträda. Statskontoret, som fäst uppmärksamheten
vid att diakoniss-sällskapet också med avseende å detta hem debiterade
hyra'' med 5,000 kronor för år, har icke ansett tillräckliga skäl vara anförda för
bifall till förslaget.
Med avseende å förslaget om rörligt tillägg å platsbidragen uttalar
sig statskontoret på i huvudsak följande sätt.
Statskontoret ville icke motsätta sig, att de icke statliga skyddshemmen i
avtalen garanterades viss kompensation för den utgiftsökning, som uppkommit
i anledning av den inträdda allmänna levnadskostnadsstegringen. Ämbetsverket
kunde emellertid icke helt biträda socialstyrelsens förslag till avtalsbestämmelser
härutinnan. Såsom statskontoret i utlåtande den 20 september
1941 framhållit, borde nämligen de icke statliga skyddshemmens merkostnader
på grund av dyrtiden fördelas mellan staten och kommunerna. Statskontoret
hade i sagda utlåtande förordat, att å de av statsmedel utgående
platsbidragen skulle beviljas 20 procents tillägg, medan kommunerna skulle
hava att vidkännas en ökning av skyddshemsavgiften från 300 till 375 kronor
per år och elev. Procenttalet för tillägget å platsbidraget hade därvid avjämnats
något uppåt. T anslutning därtill finge statskontoret — under vidhållande
av sitt förslag örn skyddshemsavgiftens fastställande till 375 kronor
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 271.
för år och elev -— föreslå, att det rörliga tillägget vid levnadskostnadsindex
av 140 bestämdes till 18 procent av platsbidraget. I fråga om ungdomshemmet
Bistaborg, vilket icke erhölle kommunalt bidrag, torde dessutom det enligt
gällande avtal utgående särskilda statsbidraget å 300 kronor för varje i hemmet
fostrad elev böra höjas till 375 kronor.
Statskontoret ville vidare fästa uppmärksamheten vid att socialstyrelsens
förslag innebure, att rörligt tillägg skulle utgå, även om det allmänna levnadskostnadsindex
skulle sjunka under 140 och upphöra först vid indexsiffran
100 d. v. s. vid 1935 års indextal. Statskontoret ville i anledning därav framhålla
dels att det allmänna levnadskostnadsindex den 1 januari 1938, vid
vilken tidpunkt de nu gällande avtalen trätt i kraft, uppgått till 106 samt
därefter stigit, den 1 januari 1939 till 107, den 1 januari 1940 till 114 och den
1 januari 1941 till 130, dels ock att verksamheten vid de icke statliga skyddshemmen
under åren 1938 och 1939 icke syntes hava i stort sett medfört någon
förlust utan tvärtom för vissa skyddshem vinst samt under år 1940 åtminstone
för ett hem vinst och för en del andra hem endast mindre underskott. Med
hänsyn därtill syntes i avtalen böra bestämmas, att det rörliga tillägget
skulle upphöra att utgå med det kvartal, då det allmänna levnadskostnadsindex
sjunkit under det av socialstyrelsen såsom utgångspunkt angivna talet
140. För den händelse de icke statliga skyddshemmen eller ett eller flera av
dem även efter en nedgång av index under 140 skulle vara i behov av högre
platsbidrag än det reguljära, syntes frågan därom böra prövas i samband
med anslagsframställningarna beträffande varje särskilt budgetår.
Över socialstyrelsens förenämnda framställningar och statskontorets i anledning
därav avgivna yttranden har vidare riksräkenskapsverket den 27
januari 1942 avgivit utlåtande.
Riksräkenskapsverket har såsom sin mening uttalat, att frågan örn kommunernas
andel i krisbördan, i vad avsåge ökade kostnader för driften av allmänna
anstalter och inrättningar, ej lämpligen borde lösas från fall till fall.
I stället borde, om kommunerna ansåges böra i någon utsträckning svara för
den på grund av krissituationen inträffade ökningen i utgifterna för anstaltsvård
och dylikt, företagas en allmän översyn av gällande taxor och avgiftsbestämmelser
för alla slag av anstalter och inrättningar, vilkas driftkostnader
efter olika normer bestredes med dels statliga och dels kommunala medel.
Med denna utgångspunkt har riksräkenskapsverket icke velat ansluta sig till
statskontorets förslag att tillägget till platsbidraget skulle för tiden från och
med den 1 juli 1942 bestämmas till 20 procent av platsbidraget utan har riksräkenskapsverket
tillstyrkt socialstyrelsens förslag örn 25 procents tillägg, att
utgå för tiden innan de föreslagna ändringarna av avtalen med skyddshemmen
trädde i kraft.
Riksräkenskapsverket har vidare anfört följande.
Angående det av statskontoret gjorda uttalandet, för den händelse Kungl.
Majit skulle finna socialstyrelsens hemställan örn tillfälliga driftbidrag åt
vissa skyddshem förtjänt av tillmötesgående, att understöd i varje fall icke
syntes böra utgå i av socialstyrelsen begärd utsträckning utan dels begränsas
till räkenskapsmässigt konstaterade underskott å skyddshemmens verksamhet
per den 31 december 1940, dels ock avse allenast underskott av viss storleksordning,
förslagsvis minst 5,000 kronor, hade riksräkenskapsverket så till vida
en från statskontoret avvikande mening som riksräkenskapsverket funne det
mindre lämpligt, att för utfående av bidrag uppställdes som villkor, att före
-
13
Kungl. Maj-.ts proposition nr 271.
fintligt underskott skulle vara av viss storlek. Uppställandet av ett dylikt
villkor kunde nämligen — därest för det fall att olika skyddshem skulle uppvisa
underskott å ömse sidor om en sålunda fixerad gräns — antagas medföra
ett icke önskvärt gynnande av sådana skjMdshem, som visat mindre återhållsamhet
i fråga örn sina utgifter. Så vitt framginge av handlingarna skulle
ett frångående av statskontorets omförmälda förslag örn minimigräns för
bidrag ej medföra, att något av de enligt de av statskontoret angivna grunderna
för bidragsberäkningen uteslutna hemmen Gälegården, Hornö och
Håkanstorp komme i åtnjutande av bidrag. För dessa tre hem hade nämligen
socialstyrelsen icke beräknat de föreslagna bidragen efter räkenskapsmässigt
konstaterade underskott. Beträffande det slutliga resultatet sammanfölle
alltså riksräkenskapsverkets uppfattning med statskontorets.
I övrigt har riksräkenskapsverket förklarat sig instämma i vad statskontoret
i sitt utlåtande den 20 september 1941 anfört beträffande socialstyrelsens
anslagsäskanden för budgetåret 1942/43.
Riksräkenskapsverket har också i huvudsak anslutit sig till vad statskontoret
anfört i utlåtandet den 26 november 1941, dock att verket på grund av
sin uppfattning i fråga örn kommunernas deltagande i de av krissituationen
föranledda merkostnaderna icke kunnat biträda statskontorets förslag, att det
rörliga tillägget vid levnadskostnadsindex av 140 skulle bestämmas till allenast
18 procent av platsbidraget. Riksräkenskapsverket delar emellertid
statskontorets uppfattning, att staten ej bör i avtalen förbinda sig att utgiva
rörligt tillägg, sedan det allmänna levnadskostnadsindex sjunkit under det av
socialstyrelsen såsom utgångspunkt angivna talet 140.
Vidare torde jag få anmäla, att stadsfullmäktige i Göteborg odi Stockholm
i skrivelser den 18 och den 20 december 1941 i och för reglering av avtalsbestämmelserna
uppsagt de för städerna till och med den 31 december 1942
gällande avtalen rörande den av dem bedrivna skyddshemsverksamheten.
Häröver har socialstyrelsen den 9 januari 1942 avgivit utlåtande. Styrelsen
förklarar, att den av nämnda städer utövade verksamheten i stort sett varit
tillfredsställande samt att nya avtal med städerna borde träffas efter i huvudsak
samma grunder som hittills. Med hänsyn till levnadskostnadernas ökning
har emellertid styrelsen funnit skäligt, att städerna komme i åtnjutande av
något högre statsbidrag. Styrelsen förordar, att de principer för ökade statsbidrag,
som av styrelsen föreslagits i framställningen den 5 november 1941,
måtte tillämpas även i föreliggande fall.
Statskontoret anför i ett den 28 januari 1942 avgivet utlåtande, att städerna
Stockholm och Göteborg syntes i avtal rörande skyddshemsverksamheten
för tiden 1 januari 1943—31 december 1947 böra tillförsäkras — förutom
enligt nu gällande överenskommelser utgående statsbidrag — tillägg å elevbidraget
efter samma grunder som statskontoret i utlåtande den 26 november
1941 förordat beträffande det övriga skyddshem tillkommande platsbidraget.
Sedan stadskollegierna i Stockholm och Göteborg beretts tillfälle att yttra
sig med anledning av socialstyrelsens och statskontorets utlåtanden i ämnet,
hava stadskollegierna förklarat sig icke kunna godtaga de ersättningsgrunder,
som ifrågasatts av socialstyrelsen eller statskontoret.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 271.
Med anledning härav har socialstyrelsen efter anmodan trätt i förhandlingar
med nämnda städer angående grunderna för nya avtal rörande städernas
skyddshemsverksamhet. Efter det sådana förhandlingar ägt rum, har socialstyrelsen
med skrivelse den 14 april 1942 avgivit förnyat förslag i ämnet.
Socialstyrelsen har beträffande utgångspunkterna vid de förda förhand
lingarna anfört följande:
Redan vid förhandlingarnas början hade från städernas sida framhållits,
att de årliga driftkostnaderna för städernas skyddshem under de senaste
åren stigit till sådana belopp, att statsbidraget numera endast täckte en ringa
del av de verkliga kostnaderna. Städerna Stockholm och Göteborg hade sålunda
tvingats att påtaga sig kostnader för skyddshemsvården, som icke blott
väsentligt överstege övriga kommuners kostnader för sådan vård utan även
vore betydligt högre än de utgifter städerna räknat med vid den nu löpande
avtalsperiodens början. Städernas representanter ansåge det därför som ett
rättvist krav att staten skulle övertaga och driva städernas skyddshem. Från
socialstyrelsens sida hade däremot framhållits, att intet inträffat, som kunde
principiellt motivera ett avsteg från de sedan år 1938 tillämpade grunderna för
skyddshemsorganisationen i de delar, som avsåge städerna Stockholm och
Göteborg. Genom ett statens övertagande av städernas skyddshemsverksamhet
komme icke någon förändring eller förbättring av elevernas vård att inträffa.
Enda skälet för ett förstatligande av verksamheten skulle alltså vara
att bereda städerna en lindring i deras utgifter. För städernas representanter
hade det framstått som ett oeftergivligt villkor för att överhuvudtaget upptaga
förhandlingar örn förnyat avtal, att städerna skulle tillförsäkras betydligt
höjda bidrag av statsmedel minst motsvarande vad som kunde komma att utgå
till övriga icke-statliga skyddshem. Även under sådana förutsättningar hade de
ansett sig kunna hos sina huvudmän förorda avtal endast för en period av
högst två år, varefter omprövning finge ske med hänsyn till det då aktuella
läget.
Socialstyrelsen anför vidare, att styrelsen vid en jämförelse mellan kostnaderna
för å ena sidan städernas skyddshemsvård och å andra sidan driftkostnaderna
vid övriga icke statliga skyddshem ävensom vid statens skyddshem
funnit, att förstnämnda kostnader varit ojämförligt mycket högre. Då
styrelsen icke kunnat lämna anvisning på åtgärder som kunde nämnvärt nedbringa
kostnaderna utan att därmed riskerades en försämring av uppfostringsresultatet,
hade styrelsen ansett nödvändigt att ansluta sig till förslag örn
väsentligt höjda statsbidrag. Vid förhandlingarna hade enighet vunnits beträffande
grunder för nya avtal avseende tiden 1 januari 1943—31 december
1944.
Socialstyrelsen, som härefter redogör för den träffade preliminära överenskommelsen,
framhåller till en början, att denna innebure att det nuvarande
statsbidraget av 900 kronor för år och elev skulle utbytas mot ett fast platsbidrag
av 900 kronor för år. Styrelsen anför härom.
Styrelsen hade endast med tvekan velat tillstyrka denna förändring av
bidragsformen. Enligt nu gällande skyddshemsstadga och avtal hade nämligen
skyddshemsinspektören icke något inflytande på beläggningen av hemmen.
Elevbeläggningens storlek vore därjämte mycket varierande, varför
svårigheter förelegat vid bedömandet av det verkliga platsbehovet för städerna.
Då emellertid den preliminärt träffade överenskommelsen även inne
-
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 271.
bure, att skyddshemsinspektören skulle äga rätt att hänvisa barn från andra
kommuner till Stockholms och Göteborgs skyddshem, i den mån de platser,
för vilka fasta platsbidrag utginge, vore obelagda, förminskades nämnda
olägenheter. En sådan överföring av barn till städernas skyddshem vore dock
avsedd att ske huvudsakligen från kommuner, som läge i dessa städers omedelbara
närhet och som hade en anknytning till storstadsmiljön.
Skulle fasta platsbidrag under anförda förutsättningar beviljas städerna,
ernådde dessa en säkrare ekonomisk grundval för sin skyddshemsverksamhet.
Men även för den övriga skyddshemsverksamheten samt för staten erbjöde
överenskommelsen vissa fördelar. För de övriga skyddshemmen, vilka nästan
samtliga för närvarande vore fullbelagda eller överbelagda, skulle möjligheten
att hänvisa klientelet från förorterna till städernas skyddshem medföra
lättnad. Därtill komme, att skapandet av en krisorganisation, varav behov
alltmer framträdde, då möjligen kunde uppskjutas eller begränsas. De kostnader,
som staten skulle åsamkas för inrättande av dylika tillfälliga skyddshem,
skulle sannolikt överstiga de merkostnader, som den nu träffade preliminära
överenskommelsen kunde medföra.
Styrelsen meddelar härefter, att enligt överenskommelserna å platsbidragen
skulle utgå kristillägg enligt de grunder, som styrelsen i skrivelse den 5
november 1941 förordat beträffande flertalet andra icke statliga skyddshem.
Styrelsen påpekar, att sådana skäl, som motiverade kristillägget för sistnämnda
hem, även borde föranleda motsvarande tillägg med avseende å de av ifrågavarande
städer drivna skyddshemmen.
Vidare innehålla överenskommelserna, att städerna skulle tillerkännas ett
årligt bidrag till byggnadsunderhåll motsvarande 2 procent av värdet å
skyddshemsbyggnaderna. Byggnadsvärdena skulle åsättas skyddshemmen
efter besiktning och värdering av utav socialstyrelsen utsedd arkitekt. Med
anledning härav meddelar styrelsen, att arkitekten Birger Jonson, som tidigare
för styrelsens räkning verkställt dylika värderingar, på anmodan av styrelsen
företagit värdering av ifrågavarande skyddshemsbyggnader, därvid byggnaderna
åsatts de värden, som framgå av följande sammanställning:
Skyddshem Byggnadsvärde,
kronor
Skrubba ...................................................... 890,000
Eknäs ...................................................... 210,000
Johannelund ............................................. 270,000
Fagared ...................................................... 750,000
Lillgatan ................................................... 150,000
Enligt den preliminära överenskommelsen med Stockholms stad skulle
staden ytterligare tillerkännas viss ersättning avsedd att utgöra kompensation
för de högre kostnader, som vållades därav att skyddshemmen Skrubba och
Johannelund vore belägna i dyrortsgrupp I, medan skyddshemmen i allmänhet
vore belägna i dyrortsgrupperna A eller B. Styrelsen anför härom följande.
Vid förhandlingarna angående nytt avtal för skyddshemmet Sjötorp
hade det visat sig att kostnaderna för sagda skyddshem vore mycket
höga jämförda med kostnaderna vid övriga hem, vilket främst hade sin
grund i att hemmet vore beläget i ovanligt hög dyrort. Styrelsen hade
därför förut hemställt, att hemmet Sjötorp måtte komma i åtnjutande
16
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 271.
av ett högre platsbidrag än övriga hem, därvid skillnaden i platsbidrag
vore avsedd att utgöra kompensation för av dyrorten iöraniedda merkostnader.
Stockholms stad hade nu ställt krav pä liknande kompensation
för skyddshemmen Skrubba och Johannelund. Styrelsen ansåge sig icke
kunna föreslå, att Stockholms stad förläde ifrågavarande skyddshem till
billigare dyrort. Ej heller skulle styrelsen i händelse av statens övertagande
av skyddshemmen vilja hemställa örn deras förflyttning till sådan ort. Hemmens
nuvarande belägenhet innebure nämligen stora fördelar ur vårdsynpunkt.
Därtill komme, att en förflyttning av hemmen skulle medföra avsevärda
engångskostnader. Styrelsen kunde därför icke finna det annat än
skäligt, att nämnda tilläggsbidrag finge utgå. Tilläggsbidragets storlek hade
föreslagits till en summa motsvarande skillnaden mellan den totala lönekostnaden
för befattningshavarna vid hemmen i dyrortsgrupp I å ena sidan och
dyrortsgrupp B å den andra. Vid beräkningen hade man utgått från de
tjänster, vilka enligt gällande avtal funnes vict hemmen, och hane tjänsterna
upptagits i de lönegrader, i vilka motsvarande tjänster vid de statliga skyddshemmen
vore placerade. Hänsyn hade icke tagits till utgående rörligt tilllägg
eller kristillägg. Med tillämpning av dessa grunder linge styrelsen tillstyrka
en dyrortskompensation av 11,571 kronor för år för Skrubba skyddshem
och av 6,510 kronor för år för Johannelunds skyddshem.
Socialstyrelsen har vidare meddelat, att Göteborgs stad för sin del godkänt
den preliminära överenskommelsen rörande stadens skyddshemsverksamhet,
medan beträffande motsvarande överenskommelse i Stockholm tillstyrkande
yttranden förelåge från vederbörande skyddshemsstyrelser och från
barnavårdsnämnden, varemot stadsfullmäktige i Stockholm ännu icke fattat
beslut i ämnet.
Socialstyrelsen framhåller att, därest föreliggande förslag till ändrade
grunder för avtal med Stockholm och Göteborg antoges, vissa ändringar
bleve nödvändiga i 49 § Kungl. Maj:ts stadga för skyddshemmen den 24
september 1937 (nr 860).
Till sist påpekar styrelsen, att då de nya grunderna skulle äga tillämpning
från och med den 1 januari 1943, men statsbidragen enligt avtalen utbetalades
halvårsvis i efterskott, föreliggande förslag, i händelse av bifall till desamma,
icke komme att inverka på anslagsbehovet för budgetåret 1942/43.
I en till Kungl. Majit ingiven skrift har vidare Göteborgs stadskollegium
hemställt, att de grunder för nytt skyddshemsavtal mellan kronan och staden,
varom preliminär överenskommelse träffats, måtte få tillämpas redan från
och med den 1 juli 1942.
Yad angår de föreliggande förslagen örn ändringar i grunderna för statsbidrag
till driften av de icke statliga skyddshemmen vill jag till en början
uppehålla mig vid statsbidragsbestämmelserna för de av sammanslutningar
och stiftelser drivna skyddshemmen. Med hänsyn till att giltighetstiden för
det stora flertalet av de nu gällande skyddshemsavtalen utlöper med utgången
av år 1942, kommer jag först att taga ståndpunkt till förslagen, i vad de
avse tiden 1 juli—31 december 1942.
Med anledning av vad socialstyrelsen hemställt beträffande skyddshemmet
Morängen får jag erinra, att Kungl. Majit på min hemställan i årets stats
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 271.
17
verksproposition anhållit om anvisande för budgetåret 1942/43 av ett reservationsanslag
av 18,000 kronor, avsett att i form av lån utlämnas till hemmets
ägare och att användas för utförande av vissa byggnadsarbeten m. m. vid
hemmet, därvid förutsatts att, därest dessa arbeten bomme till stånd, platsantalet
vid hemmet bomme att ökas från 19 till 25. Då riksdagen numera anvisat
berörda anslag, utgår jag från att platsbidrag skall få utgå även för de
nya platserna, så snart de avsedda byggnadsarbetena utförts.
Med hänsyn till vad socialstyrelsen anfört anser jag vidare skäligt, att ett
bidrag av 1,500 kronor för år och plats får utgå för ytterligare 6 platser vid intagnings-
och observationsavdelningen vid skyddshemmet Skarvtik—Tallåsen.
I likhet med vad som bestämts för budgetåret 1941/42 bör med hänsyn till
ökningen i levnadskostnaderna för tiden 1 juli—31 december 1942 utgå ett
särskilt procentuellt tillägg till platsbidraget. Då jag — lika med socialstyrelsen
men i motsats till statskontoret -— är av den uppfattningen, att hela
den merkostnad, som uppkommit genom krisförhållandena, bör bestridas av
statsverket samt den av socialstyrelsen föreslagna höjningen synes mig skälig,
får jag vidare tillstyrka, att tillägget för angivna tid utgår med 25 procent av
platsbidraget. Tilläggsbidraget bör — såsom fallet är med nuvarande bidrag
■—- utgå för samtliga de enskilda skyddshemmen med undantag av hemmet
Norrgård.
På grund av de ekonomiska svårigheter, med vilka skyddshemmen Råby
och Margretelund numera hava att kämpa, synes det mig vidare skäligt, att
för dessa hem får för tiden 1 juli—31 december 1942 utgå statsbidrag till
underhåll av hemmens byggnader enligt samma grunder, som i sådant hänseende
gälla beträffande de enskilda skyddshemmen i allmänhet. Jag tillstyrker
alltså i detta avseende socialstyrelsens, av statskontoret och riksräkenskapsverket
biträdda förslag.
Vidkommande härefter socialstyrelsens förslag örn tillfälliga bidrag till
vissa hem för bestridande av hemmens driftkostnader under olika tidsperioder,
dock längst intill den 1 juli 1942, torde starka skäl tala för, att
staten i vissa fall lämnar dylika bidrag. Med hänsyn till vad statskontoret
anfört torde dock statsverket tills vidare blott böra ersätta underskott i
skyddshemsverksamheten, som uppkommit intill utgången av år 1940, därvid
underskottet i varje särskilt fall bör vara bestyrkt genom utdrag av vederbörande
hems räkenskaper. Att begränsa ersättningsrätten till sådana fall,
där underskottet överstigit visst belopp synes mig däremot icke lämpligt,
då en dylik begränsning skulle kunna medföra att ett skyddshem,
vars ledning sökt att iakttaga största möjliga sparsamhet, bleve sämre
ställt än ett skyddshem, där den ekonomiska omtänksamheten varit mindre
stor. Då tillräckliga uppgifter för ett exakt bedömande av de ersättningsbelopp,
som med angivna utgångspunkter böra utgå, icke för närvarande stå
till buds, får jag föreslå, att Kungl. Maj:t — därest riksdagen ej däremot framställer
någon erinran — efter ytterligare utredning i ärendet beslutar angående
ersättning till skyddshemmens ägare för underskottet. Ersättning bör
utbetalas allenast, där så befinnes vara av omständigheterna påkallat. Jag
Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sand. Nr 271. 925 42 2
18
Kungl. May.ts proposition nr 271.
utgår härvid från att ersättningarna böra bestridas från anslaget för nästa
budgetår till bidrag till driften av icke statliga skyddshem.
Jag övergår nu till behandling av frågan om vilka ändringar, som
böra äga rum i skyddshemsavtalen från och med den 1 januari
1943.
Yad då först beträffar skyddshemmen Råby och Margretelund finner jag
övervägande skäl tala för bifall till socialstyrelsens förslag att i avtalen skulle
intagas bestämmelse örn rätt för hemmen att uppbära årligt bidrag till underhåll
av hemmens byggnader motsvarande 2 procent av byggnadernas värde.
Förslaget innebär allenast dessa hem i berörda hänseende skulle bliva
likställda med de icke statliga skyddshemmen i allmänhet. Däremot anser
jag mig icke kunna tillstyrka, att för skolhemsplatserna vid Råby platsbidraget
höjes från 900 till 1,000 kronor.
Beträffande skyddshemmet Morängen bör av förut angivet skäl i avtalet
räknas med 25 platser. Det byggnadsvärde, varå underhållsbidrag beräknas,
bör vidare höjas dels med hänsyn till vad socialstyrelsen anfört angående de
kostnader, som nedlagts å äldre byggnader, dels ock med hänsyn till de byggnadsarbeten,
vilka äro avsedda att medföra den förut omnämnda utökningen
av hemmet med 6 platser.
För skyddshemmet Skarvik-Tallåsens del är, vid bifall till vad jag förut
föreslagit, även fortsättningsvis att räkna med ett bidrag av 1,500 kronor per
plats för 16 platser vid intagnings- och observationsavdelningen Solåker.
Med hänsyn till de speciella omständigheter, som föreligga beträffande
hemmet Sjötorp, får jag vidare förorda en höjning av platsbidraget för detta
hem från 900 kronor till 1,100 kronor.
Även förslaget örn ett extra bidrag av 1,200 kronor för år för hemmet
Mossebo anser jag mig böra tillstyrka.
I likhet med socialstyrelsen anser jag vidare påkallat, att staten lämnar
viss ersättning för de merkostnader, som uppkomma på grund av levnadskostnadernas
stegring. Jag har ''därvid icke något att erinra mot att ersättningen
får ungefär den omfattning styrelsens avsett med sitt förslag beträffande rörliga
tillägg å platsbidragen. Ersättningen synes dock icke böra lämnas i den
av styrelsen föreslagna formen. Jag förordar i stället, att Kungl. Majit bemyndigas
att årsvis i efterskott tillerkänna huvudmännen för vederbörande
skyddshem ett procentuellt tillägg till platsbidraget bestämt med hänsyn till
den genomsnittliga prisstegringen under det förflutna året på så sätt, att
bidraget höjes med 3 procent för varje ökning med 5 enheter, som levnadskostnadsindex
i genomsnitt visat i förhållande till läget år 1935. Om levnadskostnadsindex
nedgår under 140, bör frågan örn eventuellt tillägg å platsbidraget
upptagas till ny prövning i samband med äskande av anslag för hithörande
ändamål. Bestämmelserna rörande ifrågavarande tillägg torde böra intagas i
samtliga avtal rörande de enskilda skyddshemmen med undantag av avtalet
rörande skyddshemmet Norrgård. Kungl. Majit bör äga möjlighet att, där så
befinnes av omständigheterna påkallat, medgiva, att dylikt tillägg får preliminärt
utbetalas redan i förskott. Därest utbetalning sker i förskott, får i
efterhand en definitiv reglering av bidraget äga rum.
19
Kungl. Maj.ts proposition nr 271.
De lija avtalen torde som regel böra få gälla för en tid av fem år.
De förslag till avtalsbestämmelser rörande skyddshemsverksamheten i städerna
Stockholm och Göteborg, som efter förda förhandlingar med städernas
representanter framlagts av socialstyrelsen, bygga i huvudsak på den principen
att dessa städer framdeles böra tillförsäkras rätt till statsbidrag för verksamheten
efter samma grunder, som i allmänhet tillämpas för de enskilda sammanslutningar
och stiftelser, som handhava dylik verksamhet. Häremot synes
med hänsyn till av socialstyrelsen åberopade omständigheter icke vara något
att erinra, även örn genomförandet av denna princip för statsverket kommer
att medföra betydande merkostnader. Jag tillstyrker därför, att man för ifrågavarande
städers del övergår till att räkna med ett fast statsbidrag av 900 kronor
för år och plats i stället för det hittillsvarande bidraget av 900 kronor för år
och elev. I samband härmed böra — såsom avsetts — sagda städers skyddshem
bliva skyldiga att, i mån av platstillgång, enligt skyddshemsinspektörens
anvisningar mottaga elever från andra kommuner — en anordning som kan antagas
komma att underlätta möjligheterna att bereda plats åt skyddshemselever
inom andra delar av riket.
Även städerna Stockholm och Göteborg böra för sina skyddshem erhålla
kompensation för stegringen i levnadskostnaderna genom visst tillägg till
platsbidragen. Detta tillägg bör emellertid utgå enligt samma grunder, som
av mig i det föregående förordats beträffande de enskilda skyddshemmen.
Vidare förordar jag, att städerna Stockholm och Göteborg tillförsäkras rätt
till statligt bidrag för underhåll av skyddshemmens byggnader med belopp
motsvarande 2 procent av byggnadernas värde, därvid värdena torde böra beräknas
enligt den uppskattning, som socialstyrelsen låtit verkställa.
Till sist får jag — ehuru icke utan tvekan —- tillstyrka, att Stockholms stad
tillförsäkras viss särskild ersättning för verksamheten vid skyddshemmen
Skrubba och Johannelund, vilka hem äro belägna inom dyrortsgruppen I och
vilkas drift utan tvivel av detta skäl måste betinga avsevärt högre kostnader
än driften vid flertalet andra skyddshem. Jag erinrar, att jag i det föregående
av liknande skäl tillstyrkt ett högre platsbidrag än det vanliga för skyddshemmet
Sjötorp. Den särskilda ersättningen torde med någon avrundning av
de av socialstyrelsen föreslagna beloppen böra bestämmas till 11,500 kronor för
år för Skrubba och 6,500 kronor för år för Johannelund.
De nya avtalen med städerna Stockholm och Göteborg torde i enlighet med
vad som preliminärt överenskommits böra gälla för tiden 1 januari 1943—31
december 1944. Den av Göteborgs stadskollegium gjorda framställningen att
de nya avtalsvillkoren beträffande stadens skyddshem skulle få gälla redan
från och med den 1 juli 1942 anser jag mig icke kunna tillstyrka.
Vad slutligen beträffar medelsbehovet för nästa budgetår för bidrag till
driften av icke statliga skyddshem kan jag i stort sett godtaga socialstyrelsens
kalkyler. Utgifterna för tillfälliga bidrag till vissa skyddshem,
vilka utgifter av styrelsen uppskattats till 62,378 kronor, torde emellertid med
av mig föreslagna begränsningar icke behöva beräknas till mer än omkring
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 271.
30,000 kronor. Vidare torde det för bidrag till underhåll av byggnader beräknade
beloppet av styrelsen hava upptagits något för högt. Med hänsyn därtill
synes det av styrelsen föreslagna anslagsbeloppet av 856,800 kronor böra
reduceras till 820,000 kronor .
Vid anslagsberäkningen har jag icke tagit hänsyn till de betydande merkostnader,
som vid bifall till vad som förut förordats skulle för statsverket
uppkomma på grund av de nya avtalen, enär dessa kostnader icke i nämnvärd
mån komma att påverka anslagsbelastningen för budgetåret 1942/43.
Lån till Göteborgs diakoniss-sällskap för anordnandet av skyddshemmet
Härsjögården in. lii.
I skrivelse den 13 oktober 1941 har styrelsen för Göteborgs diaJconiss-sällslcap
gjort framställning örn erhållande av ett räntefritt statslån för gäldande
av vissa skulder, som uppkommit i samband med anordnandet av det sällskapet
tillhöriga skyddshemmet Härsjögården. I skrivelsen har anförts i
huvudsak följande.
I överensstämmelse med det avtal, som den 22 mars 1929 träffats mellan
Kungl. Majit och kronan å ena sidan och sällskapet å den andra, hade sällskapet
under nämnda år uppfört skyddshemmet Härsjögården. För ändamålet
hade beviljats sällskapet ett lån av statsmedel å 135,000 kronor. Kostnaderna
för skyddshemmets uppförande, anskaffande av inventarier m. m.
hade emellertid kommit att uppgå till 210,300 kronor. Med anledning därav
hade styrelsen år 1930 ämnat ingå till Kungl. Majit med anhållan örn ett tillläggslån
å skillnaden mellan nämnda belopp eller 75,300 kronor. Enär under
hand inhämtats, att utsikt då icke förefunnits att erhålla hela detta belopp,
hade emellertid styrelsen blott begärt ett ytterligare lån å 25,000 kronor,
vilket också beviljats. Det hade då varit styrelsens förhoppning, att det återstående
beloppet av 50,300 kronor, vilket måst för skyddshemmets räkning
upplånas, skulle kunna, örn icke amorteras, så i varje fall vederbörligen förräntas.
Tyvärr hade detta icke i full utsträckning kunnat ske utan hade
skulden genom förfallna räntor ökats med 19,700 kronor. Dessutom hade
omkring 7,700 kronor måst upplånas för bestridande av kostnaderna för flyttning
och omläggning av skyddshemmets utfartsväg. Sällskapets sammanlagda
skuld för skyddshemmet uppginge alltså i runt tal till 77,700 kronor.
Då möjlighet icke förelåge för skyddshemmet att betala ränta å denna skuld,
nödgades styrelsen hemställa, att sällskapet erhölle ett räntefritt lan av statsmedel
för likviderande av skulden.
I häröver den 5 november 1941 avgivit utlåtande har socialstyrelsen anfört
följande.
Diakonissällskapet syntes rätteligen hava vid hemmets färdigställande bort
omedelbart anmäla hela den uppkomna skulden. Därest likvidering av skulden
då ej kunnat uppnås, borde förhållandena hava framlagts till undersökning
vid de förhandlingar, som förts i och för upprättandet av nu gällande avtal,
och gottgörelse begärts vid detta tillfälle. Det årliga driftbidrag, som avsåge
att bekosta elevernas vård och fostran, vore ej beräknat på sådant sätt, att
det kunde täcka räntebetalning och än mindre amortering å skuld till så stort
belopp, som här vore fråga örn. Örn dessa kostnader uttoges av nu utgående
statsbidrag, skulle risk föreligga, att elevernas vård starkt försämrades, var
-
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 271.
vid skyddshemmets ändamål skulle förfelas. Då ett hem av denna storleksordning
vore oumbärligt för skyddshemsverksamheten i sin helhet, såge sig
socialstyrelsen därför nödsakad tillstyrka, att sällskapet tillförsäkrades erforderligt
statsunderstöd antingen i form av ett räntefritt statslån å 77,700
kronor eller i form av ett årligt extra bidrag på omkring 4,000 kronor för
täckande av ränteutgifterna. Av olika skäl ansåge sig socialstyrelsen böra
förorda det förra alternativet.
Statskontoret har i utlåtande den 26 november 1941 förklarat, att ämbetsverket
för sin del måste finna det. synnerligen betänkligt, att staten, sedan nu
mer än 10 år förflutit, efter det skyddshemmet iordningställts, skulle gottgöra
sällskapet för dess utlägg i samband med iordningsställandet. Under
alla förhållanden — anför statskontoret vidare — syntes framställningen icke
böra bifallas i vidare mån, än att sällskapet beviljades lån till belopp motsvarande
den år 1930 uppkomna kapitalskulden jämte kostnaderna för utfartsvägens
omläggande. Lånebeloppet skulle i sådant fall böra bestämmas till
58,000 kronor, varå, i enlighet med socialstyrelsens förslag, ränta ej skulle
utgå.
Statskontoret tillfogar, att, för den händelse lån skulle befinnas böra beviljas,
medel för lånet borde äskas hos riksdagen i form av ett reservationsanslag
å kapitalbudgeten för nästa budgetår under rubriken fonden för låneunderstöd,
ävensom att såsom villkor för lånets erhållande syntes böra föreskrivas,
att skuldförbindelse skulle utfärdas å lånebeloppet samt att de inteckningar
å tillhopa 160,000 kronor i skyddshemsfastigheterna Olofsred l3
och l4 i Hyssna socken, vilka hypotiserats för tidigare beviljade statslån, ävensom
inteckningar motsvarande det nu ifrågasatta lånet och med rätt i nyssnämnda
fastigheter näst efter inteckningar å 160,000 kronor skulle pantförskrivas
såsom gemensam säkerhet för samtliga statslånen.
Givetvis hade det — såsom socialstyrelsen framhållit — bort ankomma
på Göteborgs diakoniss-sällskap att långt tidigare hos styrelsen göra anmälan
örn ifrågavarande skuld och att vidtaga åtgärder för att få densamma på ett
eller annat sätt regleras. Så som förhållandena nu utvecklat sig, synes det
emellertid icke kunna undvikas, att staten ingriper för att bringa ordning i
skyddshemmets ekonomiska förhållanden. För min del förordar jag socialstyrelsens
förslag, enligt vilket sällskapet skulle för ifrågavarande ändamål
beviljas ett räntefritt statslån å tillhopa 77,700 kronor.
För gäldande av lånet bör för nästa budgetår under kapitalbudgeten fonden
för låneunderstöd anvisas ett reservationsanslag å sagda belopp, vilket anslag
torde kunna rubriceras lån till Göteborgs diakoniss-sällskap för anordnandet
av skyddshemmet Härsjögården m. m.
Såsom villkor för lånet bör föreskrivas, att sällskapet — som jämlikt
tidigare av Kungl. Maj:t meddelade beslut erhållit räntefria statslån å tillhopa
300,500 kronor mot säkerhet av inteckningar å samma belopp i skyddshemsfastigheterna,
därav enligt beslut den 28 juni 1941 ett lån å 140,500 kronor
för utförande av vissa örn- och tillbyggnadsarbeten — för det nya lånet lämnar
ytterligare inteckningar i dessa fastigheter å 77,700 kronor med förmånsrätt
Bihang till riksdagens protokoll 1042. 1 sami. Nr 271. 925 42 ,''i
Departements
chefen.
22
Kungl. May.ts proposition nr 271.
näst efter omförmälda inteckningar ävensom att samtliga nu ifrågavarande inteckningar
å tillhopa 378,200 kronor skola utgöra gemensam säkerhet för
statens lån till sällskapet.
Hemställan.
Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
för budgetåret 1942/43 anvisa
a) under femte huvudtiteln
till Bidrag till driften av icke statliga skyddshem ett förslagsanslag
av 820,000 kronor; samt
b) unde! Kapitalinvesteringar, Fonden för låneunderstöd,
till Lån till Göteborgs diakoniss-sällskap för anordnandet
av skyddshemmet Härsjögården m. m. ett reservationsanslag
av 77,700 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Bengt Hammarberg.
Stockholm 1942. K. L. Beckmans Boktryckeri.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1942:306 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående kostnaderna för uppförande av en hov rätt sbyggnad i Göteborg. s. 3 i texten
- SU 1942:142 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1942/43 till bidrag till driften av icke statliga skyddshem rn. m. s. 3 i texten