Sök i Ratio Lex

Angående anslag till tekniskt-vetenskaplig forskning m. m

1942-04-24 · 39 sidor, varav 39 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 39 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:282, Angående anslag till tekniskt-vetenskaplig forskning m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

1

Nr 282.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till tekniskt-vetenskaplig

forskning m. m.; given Stockholms

slott den 24 april 1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Herman Eriksson.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

24 april 1942.

Närvarande:

#

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Hosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans-, ecklesiastik- och folkhushållningsdepartementen

anför chefen för handelsdepartementet, statsrådet

Eriksson:

Jag får nu anmäla fråga örn åtgärder för den tekniskt-vetenskapliga forskningens

främjande och statens medverkan därvid.

Sedan 1939 års lagtima riksdag i skrivelse nr 328 anhållit, att en utredning

måtte verkställas angående möjligheterna för effektiviserande av den tekniska

forskningen, icke minst för erhållande av billigare och snabbare resultat, samt

Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 282.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj-.ts proposition nr 282.

lör de vunna forskningsresultatens utnyttjande till hela landets bästa, bemyndigade

Kungl. Maj:t den 31 augusti 1940 chefen för handelsdepartementet

att tillkalla högst sju utredningsmän för att utreda frågan örn den teknisktvetenskapliga

forskningens ordnande.

Vid anmälan av ärendet yttrade departementschefen bland annat:

Den tekniskt-vetenskapliga forskningen torde framdeles lika litet som hittills

kunna undvara statens stöd. Anledning torde tvärtom finnas att förmoda,

att ytterligare medverkan från statens sida kommer att i fortsättningen erfordras.

Genom utredningen bör klarläggas, i vilken omfattning och på vilket

sätt en sådan medverkan bör lämnas. Vid tidigare överväganden av riktlinjerna

för en intensifierad forskningsverksamhet torde närmast hava avsetts,

att arbetet borde bedrivas dels vid specialinstitut för de olika industriella branscherna,

dels ock vid ett centralinstitut, vars forskningsresultat kunde nyttiggöras

för tekniska och industriella ändamål överhuvud och där ökade allmänna

förutsättningar för tekniska framsteg och förbättringar kunde skapas.

Statens ekonomiska medverkan skulle därvid närmast komma till uttryck,

beträffande centralinstitutet. Frågan om en lösning efter dessa linjer bör nu

vidare utredas. Utredning bör verkställas angående de uppgifter, som skulle

ankomma på ett dylikt centralinstitut samt angående institutets organisation

och finansiering. Centralinstitutets och specialinstitutens inbördes ställning

bör klarläggas. Redan förefintliga möjligheter till tekniskt-vetenskaplig forskning

måste jämväl uppmärksammas. Centralinstitutets förhållande till befintliga

statliga institutioner nied besläktade uppgifter måste härvid tagas under

omprövning. Särskilt torde verksamheten vid de tekniska högskolorna böra

ägnas uppmärksamhet i detta sammanhang. Det är således av vikt, att det

forskningsarbete, varom nu är fråga, på lämpligt sätt samordnas med forskningsverksamheten

vid högskolorna. Forskningsintresserade lärarkrafter vid

högskolorna böra beredas tillfälle till fortsatt och utvidgad tekniskt-vetenskaplig

forskning vid sidan av undervisningstjänsten, samtidigt som det bör ses

till, att jämväl forskningarna utanför högskolorna komma undervisningen

därstädes till godo. Lämpliga anordningar för att trygga tillvaratagandet och

nyttiggörandet av vunna forskningsresultat på det ur olika synpunkter mest

ändamålsenliga sättet böra övervägas. Ett viktigt spörsmål är också frågan örn

förläggningsplatsen för ett sådant centralt tekniskt-vetenskapligt forskningsinstitut

som det här antydda. Vid prövningen av detta spörsmål bör hänsyn

bland annat tagas till såväl fördelarna av att genom institutets förläggning

samarbete med övriga institutioner och organisationer med liknande uppgifter

underlättas som även möjligheterna för institutets framtida utveckling. Slutligen

synes vid den nu förordade utredningen beaktande böra ägnas frågan

örn åtgärder för mobilisering och bevarande i den tekniskt-vetenskapliga

forskningens tjänst av de forskarbegåvningar, som finnas inom landet. Till

vinnande av detta syfte erfordras måhända, att tryggare framtidsutsikter och

bättre ekonomiska möjligheter än de, vilka för närvarande i allmänhet stå

till buds på detta område, skapas.

I direktiven framhölls vidare, att redan det skisserade programmet gåve

möjlighet till utvidgningar och variationer men att också helt andra vägar

måhända kunde öppna sig och att det på grund härav torde få ankomma på

utredningen att undersöka de möjligheter, som härutinnan kunde förefinnas.

De av departementschefen för ändamålet tillkallade utredningsmännen, som

antagit benämningen utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forsk
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

3

ningens ordnande — f. d. generaldirektören C. G. O. Malm, tillika ordförande,

kommerserådet P. A. H. Carlborg, professorn vid tekniska högskolan i Stockholm

H. Kreuger, fil. doktorn ledamoten av riksdagens första kammare H.

Nordenson, professorn T. Svedberg, verkställande direktören i ingenjörsvetenskapsakademien

professorn E. Velander samt direktören S. Westerberg —

hava med skrivelse den 23 februari 1942 överlämnat ett nied nr I betecknat

betänkande, innehållande allmänna uppgifter angående den tekniskt-vetenskapliga

forskningens nuvarande läge m. m., allmänna synpunkter rörande den

tekniskt-vetenskapliga forskningen samt förslag till vissa åtgärder för den

tekniskt-vetenskapliga forskningens främjande och statens medverkan därtill

(statens off. utredn. 1942:6). Utredningen har tillika avgivit ett betänkande

nr II med förslag till åtgärder för främjande av den tekniskt-vetenskapliga

forskningen på byggnadsområdet och ett betänkande nr III med förslag

till åtgärder för skogsproduktsforskningens ordnande (statens off. utredn.

1942:7 och 12). Utredningsmännens förslag i sistnämnda båda betänkanden

avser jag att anmäla senare.

Utredningen föreslår i nu förevarande betänkande nr I,

att ett statens tekniska forskningsråd måtte inrättas,

att till täckande av kostnaderna för rådets verksamhet måtte för budgetåret

1942/43 anvisas ett anslag av 48,000 kronor,

att statsanslaget till ingenjörsvetenskapsakademiens administrationskostnader

måtte ökas med 14,000 kronor, för möjliggörande av bidrag med motsvarande

belopp till forskningens beredskapsorganisation (FBO),

samt att för budgetåret 1942/43 måtte — i stället för det i 1942 års statsverksproposition

äskade, av riksdagen numera beviljade reservationsanslaget

å 300,000 kronor till undersökningar avseende utnyttjandet av vissa inhemska

råvarutillgångar m. m. — anvisas ett dylikt anslag å 500,000 kronor för tekniskt-vetenskaplig

forskning.

Någon ökning ifrågasättes dock icke för budgetåret 1942/43 av anslaget

till ingenjörsvetenskapsakademiens administrationskostnader, enär förenämnda

bidrag till forskningens beredskapsorganisation anses kunna under nämnda

budgetår bestridas från det ifrågasatta nya anslaget till lekniskt-vetenskaplig

forskning.

I ärendet hava utlåtanden avgivits av överbefälhavaren över rikets försvarskrafter,

försvarsväsendets kemiska anstalt, 1941 års militära förvaltningsutredning,

statskontoret, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen,

telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, direktionen för statens

väginstitut, lantmäteristyrelsen, lantbruksstyrelsen, domänstyrelsen, styrelsen

för statens meteorologisk-hydrografiska anstalt, kommerskollegium efter

hörande av handelskamrarna m. fl., Sveriges geologiska undersökning,

patent- och registreringsverket, styrelsen för statens provningsanstalt, styrelsen

lör flygtekniska försöksanstalten, kanslern för rikets universitet efter hörande

av vederbörande myndigheter vid universiteten i Uppsala och Lund samt vid

Stockholms och Göteborgs högskolor, styrelsen för tekniska högskolan i Stockholm

efter hörande av högskolans lärarkollegium, styrelsen för Chalmers tek
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

niska högskola efter hörande av högskolans lärarkollegium, vetenskapsakademien,

statens uppfinnarnämnd, ingenjörsvetenskapsakademien, styrelsen

för statens skeppsprovningsanstalt, svenska hydrografisk-biologiska kommissionen,

statens livsmedelskommission, statens industrikommission och statens

bränslekommission. Vidare hava Sveriges industriförbund, svenska teknologföreningen,

järnkontoret, Sveriges standardiseringskommission och Sveriges

hantverks- och småindustriorganisation yttrat sig i ärendet.

Innan jag ingår på utredningens olika förslag och de avgivna yttrandena,

torde en kortfattad redogörelse för betänkandets innehåll i vissa övriga delar

lämpligen böra lämnas.

Allmänna synpunkter rörande den tekniskt-vetenskapliga

forskningen.

Utredningen upplyser inledningsvis, att utredningen från praktisk synpunkt

ansett sig böra begränsa sin befattning med den tekniskt-vetenskapliga forskningen

till att avse den grundläggande forskningen och av tillämpningsforskningen

endast sådan, som gäller industriella, byggnadstekniska och kommunikationstekniska

tillämpningar. Teknisk tillämpningsforskning i fråga om

skogs- och jordbruk med binäringar tillhör därför från utredningens synpunkt

gränsområdena. Andra gränsområden äro provning och standardisering, och

uppfinnarverksamheten intager i viss mån en särställning såsom icke alltid

hänförlig till forskningsarbetet.

I fråga om den tekniskt-vetenskapliga forskningens betydelse anför utredningen

bland annat:

Uppskattningen av den tekniska forskningen har starkt varierat från tid

till annan. Så småningom har inträtt en tydlig åtskillnad och i många fall

motsättning mellan vetenskapen och den praktiska tillämpningen, särskilt i

och med industrialismens genombrott. De banbrytande industrierna vörö

ofta resultatet mera av praktisk företagareanda kombinerad med skicklig

ledning och god organisation än av framstående vetenskapliga insikter. Industriens

utveckling har dock efter den första genombrottstiden gått mot

allt större vetenskaplig fördjupning. Den naturvetenskapliga forskningen,

som under decennierna omkring sekelskiftet var stadd i en utomordentligt

stark frammarsch, klargjorde och belyste allt flera problem, och många av

forskningens resultat visade sig direkt kunna tillämpas inom näringslivet.

Detta ledde för forskningens del till att dess betydelse vann allt större beaktande.

Den tekniskt-vetenskapliga forskningen har numera erhållit en så

dominerande betydelse för det moderna samhällets näringsliv, att varje näringsgren

för sin utveckling är beroende av forskningen inom sitt område.

Den senaste tidens tekniskt-vetenskapliga landvinningar i fråga örn framställning

av syntetiska material — konstsilke, konstgjord kautschuk m. m.

torde kunna nämnas som exempel på den revolution inom näringslivet och

hela vår livsföring, som håller på att ske och vars fortsättning endast kan

anas.

Den avspärrning, som vårt land nu har att genomgå, har kanske kommit

oss att klarare än förr inse nödvändigheten av att den tekniskt-vetenskapliga

forskningen hålles på en hög nivå. Allt efter som den ena efter den andra

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

5

av de för samhällets utveckling och livets nödtorft erforderliga förnödenheterna

börjat tryta, lia våra naturvetenskapsmän och tekniska forskare mobiliserats

för att med anlitande av vårt lands egna råvaror och resurser söka

åstadkomma ersättning för vad vi genom den ekonomiska avspärrningen

gått miste om.

Det må dock framhållas, att forskningen framför allt har betydelse för

samhällslivet under normala tider. Utan ständigt fortgående forskning skulle

näringslivet icke kunna bibehålla sin ställning, särskilt i förhållande till

andra länder. Även under fredstid pågår en ständig konkurrens de olika

industriföretagen och de olika länderna emellan. I kulturländernas statsunderstödda

eller industriella laboratorier skapas ständigt nya möjligheter för

det egna landets eller den egna industriens tillverkningar, och endast i de

länder, där forskningen står på en hög nivå, finnas förutsättningar för ett

rikt och väl utvecklat näringsliv och som en följd därav en hög levnadsstandard.

Tidigare skedde länderna emellan ett jämförelsevis fritt utbyte av forskningsresultat,

särskilt i fråga om de rent naturvetenskapliga eller grundläggande

tekniska forskningsområdena. Med den utveckling till autarki, som

i många länder ägt rum såväl åren före det nu pågående krigets utbrott

som ännu mer under kriget, har emellertid det internationella vetenskapliga

utbytet i hög grad minskat, varför det blivit nödvändigt för nationerna att

även på forskningens område göra sig i möjligaste mån självförsörjande.

Klarast framstår nog betydelsen av den tekniska tillämpningsforskningen.

vars resultat kunna påvisas i form av nya tillverkningar eller tillverkningsmetoder.

Den rent vetenskapliga forskningens eller den tekniskt-vetenskapliga

grundforskningens ekonomiska värde är icke lika lätt att påvisa, då sådan

verksamhet i regel icke brukar leda direkt till exploaterbara resultat.

Den grundläggande forskningens ekonomiska betydelse ligger huvudsakligen

i, att den ger det underlag, från vilket tillämpningsforskningen utgår

och arbetar fram sina resultat. Utan grundforskning når tillämpningsforskningen

ganska snart gränserna för sina utvecklingsmöjligheter.

Som exempel på grundforskningens betydelse må nämnas, att den vetenskapliga

forskningen beträffande elektromagnetiska vågor skapat grundvalarna

för radiotekniken.

Forskningens ekonomiska resultat variera givetvis från fall till fall inom

vida gränser. Medan vissa undersökningar kunna giva bart när ovärderliga

resultat, kan resultatet av andra bli helt negativt. Genomsnittligt sett torde

dock den tekniskt-vetenskapliga forskningen som investeringsobjekt tillhöra

de mest lönande. Som exempel må i detta sammanhang nämnas en

av det engelska Departement of Scientific and Industrial Research gjord uppskattning,

enligt vilken vissa forskningsarbeten, som inalles kostat högst

440,000 pund, hade lett till en årlig besparing av över 3 milj. pund.

Med det anförda har utredningen velat understryka betydelsen oell värdet

av den tekniskt-vetenskapliga forskningen och framhålla, att den grundläggande

forskningen är lika nödvändig för utvecklingen sorn tillämpningsforskningen.

Man torde, säger utredningen, vara berättigad till påståendet,

att den höjning av levnadsstandarden, som med undantag för vissa krigsår

kontinuerligt pågått, lill väsentlig del iir en produkt av forskningen och att

det kräves ständigt nya forskningsinsatser för att hävda vårt lands ställning

i nationernas krets.

Beträffande sambandet mellan (leii tekniskt-vetenskapliga forskningen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

samt högre teknisk undervisning, provning och standardisering uttalar utredningen

bland annat:

Teknisk forskning och högre teknisk undervisning stå sinsemellan

i mycket nära samband. Allt efter som den tekniskt-vetenskapliga

forskningen ställer nya hjälpmedel till näringslivets förfogande, ökas även

fordringarna på den enskilda näringsutövarens förmåga att förstå och rätt

använda dessa. För framgång måste näringsidkaren snabbast möjligt tillgodogöra

sig utvecklingens resultat, såväl de mera erfarenhetsmässiga praktiska

rönen som de vetenskapliga forskningsresultaten. På grund härav bör

driftledaren numera vara vetenskapligt utbildad för att kunna nöjaktigt uppfatta

och i praktiken omsätta den vetenskapliga forskningens resultat. Utbildningen

måste därför stå på ett högt plan och giva en tillfredsställande uppfattning

örn det vetenskapliga forskningsarbetet och dess betydelse. För

att meddela sådan undervisning fordras av läraren, att han inom sitt område

håller sig fullt i nivå med vetenskapens senaste landvinningar, och fördenskull

måste tillfälle beredas honom att själv utföra forskning. Härigenom

blir den akademiske läraren nödgad att ständigt hålla sig i kontakt med

vad som uträttas på andra håll inom hans vetenskap. Endast genom att

själv deltaga i utvecklingsarbetet kan han bibringas den entusiasm för sökandet

efter kunskap, som är en så betydelsefull tillgång för meddelande av

vetande till andra.

Alldeles särskilt stor vikt har forskningen vid de tekniska högskolorna, när

det gäller att utbilda lärare för högskolorna eller forskare för industriens

laboratorier eller andra forskningsinstitutioner.

Undervisningen är även av stor betydelse för forskningen. För ett eller

annat decennium sedan ansågs det på många håll, att forskningen och undervisningen

borde hållas isär. De bästa forskningsresultaten ansågos kunna

erhållas, genom att forskarna helt frikopplades från all undervisning och bereddes

tillfälle att i fristående institut uteslutande ägna sig åt forskningsarbete.

Åsikterna ha dock på senare tid ändrats.

Det måste anses vara ett önskemål att etablera och vidmakthålla ett nära

samarbete mellan undervisningen och de fristående forskningsinstituten.

Emellertid måste inom de flesta professurerna vid de tekniska högskolorna

tyngdpunkten alltjämt läggas på undervisningen, varvid det dock bör

beredas tillfälle för professorerna till egen forskningsverksamhet. Denna

hör dock självfallet ej givas sådan omfattning, att undervisningen blir lidande

därpå.

År 1930 inrättades vid tekniska högskolan i Stockholm en första professur

med tyngdpunkten lagd på forskningsverksamhet. Professurens ämne

är cellulosateknik och träkemi, och inrättandet möjliggjordes genom donation

av vederbörande industri. En annan speciellt forskningsbetonad professur

vid högskolan tillkom år 1941, då det inrättades en personlig professur

i teknisk fysik, bekostad av industriell donator.

Utvecklingen vid de tekniska högskolorna torde säkerligen komma att gå

i den riktningen, att ytterligare ett antal forskningsprofessurer efter hand

tillskapas.

Erfarenheten visar, att industrien i allt större omfattning söker samarbete

med professorer såväl vid de tekniska högskolorna som vid universiteten

för lösande av forskningsproblem. Industrien har därvid i en del fall understött

professorernas fria forskning och i andra fall överlämnat bestämda

forskningsuppgifter för behandling vid läroanstalternas institutioner.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

7

Enligt vad utredningen kunnat konstatera, råder inom industriella kretsar

i övervägande grad den uppfattningen, att först och främst de tekniska

högskolornas, universitetens och de allmänna högskolornas möjligheter till

forskning skola till fullo utnyttjas. Vidare har från samma håll anförts, att

de särskilda institut och anstalter, som upprättas för tekniskt-vetenskaplig

forskning, böra förläggas och organiseras så, att den bästa möjliga samverkan

med de tekniska högskolorna kan etableras. Under senare tid tillkomna

fristående statliga forskningsinstitut ha också genomgående på något sätt

fått anknytning till en högskola. Utredningen anför härom:

I fråga örn statens skeppsprovningsanstalt har samband mellan anstalten

och Chalmers tekniska högskola ordnats så, att .styrelsen för skeppsprovningsanstalten

utgöres av högskolans styrelse jämte anstaltens chef. Eleverna

vid högskolan kunna vidare få utföra övningar och examensarbeten vid

skeppsprovningsanstalten. Anstaltens chef har professors titel men uppehåller

icke professur vid högskolan.

Statens institut för folkhälsan har i sin styrelse en representant för karolinska

institutet och de båda instituten äro därjämte förbundna genom att

professorn i liälsovårdslära vid karolinska institutet skall vara föreståndare

för en av institutets avdelningar. Utom sina egentliga huvuduppgifter har

statens institut för folkhälsan även att tjäna som undervisningsinstitution

för medicine studerande och forskningsinstitution för medicinska doktorander.

I styrelsen för statens väginstitut äro bland annat väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

och tekniska högskolan representerade. När statens väginstituts

nya byggnad uppfördes, avsåg man vidare, att samarbete skulle etableras

med såväl väg- och vattenbyggnadsstyrelsen som institutionen för vägbyggnad

och kommunikationsteknik vid tekniska högskolan. Något nämnvärt

samarbete mellan väginstitutet och högskoleinstitutionen synes dock

ännu icke ha åstadkommits. Högskoleinstitutionen överspänner emellertid i

detta fall ett avsevärt vidare ämnesområde än forskningsinstitutet.

Flygtekniska försöksanstalten står under ledning av en styrelse, där såväl

tekniska högskolan och industrien som andra intressenter äro representerade.

Anstaltens chef uppehåller för närvarande en del av professuren i

flygteknik vid tekniska högskolan och en av avdelningscheferna den återstående

delen, men denna anordning har blott givits tillfällig karaktär.

Utredningen framhåller vidare, att forskningsinrättningar även kunna anknytas

till en undervisningsanstalt såsom industriella centrallaboratorier för

branschforskning. Genom sådan anknytning till en högskola kan vetenskaplig

kontakt uppnås med de många specialister i olika fack, som finnas vid

högskolan. Genom lokal och personell sammanbindning underlättas också

för centrallaboratorierna att på vid högskolan utförda grundläggande forskningsarbeten

bygga teknisk tillämpningsforskning och försöksverksamhet i

lialvindustriell skala. Ett exempel av denna typ är Cellulosaindustriens centrallaboratorium

vid tekniska högskolan i Stockholm.

Utredningen har funnit, att tendensen att giva den tekniskt-vetenskapliga

forskningen samt för ändamålet inrättade institut eller laboratorier mer eller

mindre fast anknytning till de tekniska högskolorna i de särskilda fallen

givit goda resultat, och bär i sina förslag beaktat detta.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

Om sambandet mellan forskning och provning anför utredningen:

Forskning och provning höra även ihop, så att man icke utan olägenhet

kan draga en bestämd gräns dem emellan.

En institution, som särskilt ini’ättats för att mot ersättning tillhandagå

myndigheter och enskilda med tekniska provningar, har givetvis i första

rummet att fullgöra sådana betalade uppdrag. Dessa innefatta dock i regel

olika kategorier av uppgifter, alltifrån de enklaste rutinprovningar till de

mest komplicerade tekniskt-vetenskapliga undersökningar. Metoderna för

rutinprovningarna och rutinanalyserna äro icke en gång för alla bestämda

utan befinna sig liksom de tekniska vetenskaperna i övrigt i utveckling och

förändring. För att på ett tillfredsställande sätt kunna utföra provningar

och analyser krävas därför fortgående vetenskapliga studier och undersökningar

för utveckling av provningsmetoder. Kända material kunna också

finna nya användningsområden, och med teknikens snabba frammarsch

framkomma ständigt nya konstruktioner och material, som kräva forskningsarbeten

för att giva provningsmyndigheten den fördjupade materialkunskap,

varförutan kompetens att utarbeta och tillämpa nya provningsmetoder

och anordningar icke kan erhållas.

Uppdragen äro i regel mycket begränsade till sin omfattning, och uppdragsgivarna

äro ofta icke villiga att betala undersökningarnas fortsättande,

till dess ett allmängiltigt och publicerbart resultat uppnås. I sådana fall

skulle det vara av värde, om provningsanstalterna hade möjlighet att med

egna medel fullfölja undersökningarna. Även i samband med vanliga materialprovningar

kunna erfarenheter göras och uppslag framkomma, vilka

skulle vara värda att bygga vidare på genom bredare lagda forskningsarbeten.

Slutligen variera provningsuppdragen i viss mån med konjunkturer och

arbetssäsonger inom de olika industrigrenarna, medan däremot forskningsverksamheten

kan användas som säsongutjämnande uppgift. Det är därför,

även ur synpunkten att effektivt utnyttja de befintliga resurserna, till fördel

att i viss utsträckning kombinera provning och forskning.

Möjligheten att effektivt utnyttja en provningsanstalt för allmänna forskningsarbeten

begränsas av olika omständigheter. I vissa länder har dock

forskningsverksamheten vid de statliga provnings- och kontrollanstalterna

givits betydligt större plats än hos oss. Det förekommer till och med fall,

där forskningen betraktas som minst lika viktig som den egentliga provningsoch

kontrollverksamheten.

Som sammanfattning kan sägas, att en provningsanstalt säkerligen icke är

den effektivaste organisationsformen för en forskningsinstitution, men för att

den skall kunna fylla sin uppgift som provningsanstalt måste vid densamma

kontinuerligt bedrivas forskning angående provningsmetoder samt i icke

ringa utsträckning även materialforskning. Därjämte bör tillfälle beredas

att fullfölja de uppslag till forskningsarbeten, som kunna framkomma i samband

med provningsarbetet, och resurserna i fråga om provningsapparatur

och dylikt böra, i den mån de icke användas till provning, utnyttjas till

forskning.

Forskning och standardisering, fortsätter utredningen, stå på

sätt och vis i motsatsförhållande till varandra. Genom forskningen strävar

man att ständigt framskapa nya metoder och material, men genom standardisering

söker man bland redan kända eller för ändamålet åstadkomna variationer

göra ett ändamålsenligt urval och fastställa detta för allmänt bruk.

Standardisering är dock icke ett självändamål utan motiveras av de fördelar,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

9

som därigenom kunna vinnas, t. ex. genom förenklad och förbilligad produktion

eller distribution. Standardisering innebär en tendens att låsa fast

den tekniska tillämpningen vid vissa ståndpunkter, och forskningen verkar

därför ständigt omvälvande på standardiseringsarbetets resultat. Även andra

faktorer, såsom nya moderiktningar och överhuvudtaget strävan till individualism

i skapandet, kunna snabbt omintetgöra ett standardiseringsarbete.

Å andra sidan kan en god standardisering tjäna till att sprida kännedom

örn och främja tillgodogörandet av goda material och konstruktioner

samt nya tekniska och vetenskapliga rön. Standardiseringsarbetet bör stå

i nära samarbete med forskningsverksamheten, så att det som standardiseras

i varje särskilt fall representerar forskningens nyaste rön. Även i fråga

örn redan genomförd standard bör utvecklingen noga följas och gällande

standard omarbetas eller upphävas, när så blir motiverat.

Översikt över den tekniskt-vetenskapliga forskningens nuvarande

läge i Sverige.

Örn den tekniskt-vetenskapliga forskningens nuvarande läge i Sverige anför

utredningen inledningsvis:

I Sverige har sedan lång tid i viss omfattning bedrivits tekniskt-vetenskaplig

forskning såväl vid universitet och högskolor som vid industriernas

laboratorier. Sedan ingenjörsvetenskapsakademien bildades år 1919, har vidare

under dess hägn bedrivits ganska omfattande forskningsverksamhet, särskilt

beträffande tillgodogörandet av vissa betydelsefulla råvarukällor, såsom

våra skogar och torvmossar.

Den grundläggande tekniskt-vetenskapliga forskningen har framför allt

ett naturligt hemvist vid de tekniska högskolorna, ehuru den vid dessa anstalter

på grund av medelsbrist varit av mindre omfattning än önskvärt. Av

grundläggande art är även till stor del den av ingenjörsvetenskapsakademien

stödda forskningsverksamheten, som utföres av forskare såväl vid de tekniska

högskolorna och andra statliga inrättningar som vid vissa under akademiens

hägn arbetande forskningsinstitut och vid industriföretag.

Tillämpningsforskningen har huvudsakligen varit industriens egen sak och,

särskilt i fråga örn smärre forskningsuppgifter sammanhängande med fabriksdriften,

utförts av varje enskilt företag för sig med anställd personal och i

egna verk och laboratorier. Ej sällan anlita industriföretagen dock någon

lämplig utomstående forskare för bearbetning av speciella problem. Vid högskolor,

universitet och andra vetenskapliga inrättningar utföres sålunda i ej

obetydlig omfattning tillämpningsforskning på uppdrag av industrien.

Inom vissa industrigrenar äger samarbete rum för bedrivande av gemensam

forskning beträffande sådana problem, som äro av betydelse för hela

industrigrenen eller för en större del av företagen inom densamma. Det vill

också synas, som örn tendensen alltmera ginge i sådan riktning, att företagen

branschvis söka ordna någon form av permanent samarbete för forskning,

t. ex. genom att bilda en forskningsgrupp.

Vissa industrigrenar synas dock sakna intresse för samgående i fråga örn

forskning, stundom beroende på utpräglad konkurrensinställning. I andra

fall torde det av andra skäl möta stora svårigheter att organisera lämpliga

forskningsgrupper.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

När det gällt''!- för landet nya tekniska områden har systematisk forskningsverksamhet,

sådan som de stora industrikoncernerna i vissa andra länder

bedriva den, endast i mycket ringa omfattning kommit till utförande inom

vår industri. Vad som i fråga örn nya tillverkningsområden utforskas och

utarbetas i vårt land har i regel anknutits till någon speciell uppfinning.

Ingenjörsvetenskapsakademien har dock i fråga om forskning inom nya

områden gjort en betydelsefull insats genom att i vissa fall taga initiativ och

organisera forskning med bidrag både från staten och industrien.

1 en del fall, där det varit ett tillräckligt betydande statsintresse, att forskning

kommit till stånd, men denna icke lämpligen kunnat ordnas på annat

sätt, hava särskilda statliga forskningsinstitut skapats, såsom statens väginstitut

och flygtekniska försöksanstalten.

En sammanställning av statsanslagen till vissa tekniska ändamål återfinnes

i bilaga 1 till betänkandet. Vissa delar av de nämnda anslagen gå till

forskningsverksamhet, men uppgifter saknas för att kunna bedöma hura

stora delar av de beviljade beloppen, som disponeras för forskning och för

andra tekniska ändamål. Utom från de i bilaga 1 angivna anslagen ha statsmedel

till den tekniskt-vetenskapliga forskningen utgått från anslagen till

högre tekniska och vetenskapliga undervisningsanstalter samt från de statliga

ämbetsverkens anslag och driftmedel.

Bilaga 2 till betänkandet visar resurserna i fråga om personal och lokaler

vid ett antal av de viktigare statliga tekniskt-vetenskapliga laboratorierna.

Uppgifterna äro huvudsakligen hämtade ur en av ingenjörsvetenskapsakademien

år 19.30 verkställd inventering.

I fortsättningen (sid. 11—95) lämnar utredningen en ingående redogörelse

för forskningens nuvarande läge vid olika statliga, kommunala och enskilda

verk och institutioner. Till denna redogörelse torde jag här få hänvisa.

Utredningen lämnar vidare en redogörelse för forskningsarbetets huvudmoment

och allmänna organisationsprinciper för forskningsinstitutioner. I

sistnämnda hänseende går utredningen även in på spörsmålet om statlig eller

enskild drift av dylika institutioner och anför härom:

Statsdrift erbjuder i jämförelse med den enskilda företagsamhetens mera

fria förmer både nackdelar och fördelar. Då dessa diskuterats i många sammanhang

och torde vara väl kända, skall utredningen icke närmare ingå på

dessa spörsmål i vad de äga mera allmän giltighet. Dock bör det förutskickas,

att nackdelarna och i vissa fall även fördelarna bliva särskilt utpräglade

i fråga örn forskningsverksamheten, vilken mer än annan verksamhet kräver

initiativförmåga och vitalitet samt förmåga av organisatorisk anpassning

efter varierande förhållanden.

Vad särskilt beträffar den tekniskt-vetenskapliga forskningen tillkommer

som ett betydande handikap för statsinstitutionerna, att de mest framstående

forskarna ofta äro eftersökta av industrien för dess laboratorier och där

kunna få förmånligare villkor än vad en statsinstitution med dess mera

bundna lönesättning kan erbjuda.

De mera omständliga formerna vid statlig administration medföra vidare

en extra belastning på forskarna, vilken kan bliva så mycket mera besvärande,

som forskarna ofta icke äro särskilt intresserade eller lämpliga för

administrativa uppgifter. Den stränga och formella revision, som statliga

verk och institutioner äro underkastade, medför också en viss ofrihet, som

särskilt i fråga om bagateller kan medföra betydande olägenheter för forskarna

utan tillräckliga däremot svarande fördelar.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 282.

11

Den största fördelen ur forskningssynpunkt med statliga institutioner är,

att dessa i regel i mindre grad torde bli beroende av skiftande konjunkturer

än de enskilda industriernas och föreningarnas forskningsorgan. En följd

av en jämnare och säkrare medelstillgång är, att forskningsprogrammen

kunna planeras på längre sikt. Kravet på att forskningen skall leda till snabba

och direkt påvisbara ekonomiska resultat är icke heller så starkt i fråga

örn de statliga institutionerna, varför arbetet vid dem i större utsträckning

kan inriktas på grundläggande forskning.

En mycket viktig synpunkt vid val av organisationsform är att söka få

näringslivet att intresserat följa och medverka i forskningsverksamheten,

ty därigenom uppstår på bästa sätt den växelverkan mellan forskningen

och det levande livet, sorn gör forskningens resultat snabbast fruktbärande.

I detta avseende torde den rent .statliga organisationen av forskningsinstitut

lida av uppenbar svaghet.

Utredningen har i sina förslag strävat efter lösningar, där hänsyn tages

till nämnda synpunkter.

Utredningens förslag.

Allmän översikt.

Utredningen ger lill en början en allmän översikt över erforderliga åtgärder

för den tekniskt-vetenskapliga forskningens främjande och statens

medverkan därvid. Utredningen anför bland annat:

Av redogörelsen för den tekniskt-vetenskapliga forskning, som bedrives

i vårt land. framgår, att det nedlägges ett beaktansvärt forskningsarbete på

en stor del av folkhushållets olika arbetsfält. Icke dess mindre tyder det

stora antal förslag och önskemål, som framförts "till utredningen, på att i

många avseenden betydande brister finnas. Detta har även av utredningen

kunnat verifieras under utredningsarbetets gång. Som helhet betraktat synes

forskningsarbetet ej drivas i den omfattning, som kräves för att vårt land

skall kunna följa med i tidens tekniska nydaningsarbete. Det har också konstaterats,

alt de resurser, som stå till buds för tekniskt-vetenskaplig forskning

i vårt land. äro proportionsvis betydligt mindre än vad man finner ej blott

i de stora industriländerna utan även i mindre stater med högt utvecklad

industri, såsom t. ex. Schweiz.

Det framstår som så mycket angelägnare att vidtaga åtgärder för att bota

ifrågavarande brister, som tiderna avsevärt ändrat sig i ett betydelsefullt

avseende. Förr var det jämförelsevis lätt att i Sveriges produktion tillgodogöra

sig andra länders tekniska framsteg och forskningsresultat, men numera

är inställningen länderna emellan en helt annan, och man gör hädanefter

klokast i att så långt som möjligt bygga det tekniska utvecklingsarbetet på

egen förmåga och egna resurser att forska.

Med hänsyn till den tekniskt-vetenskapliga forskningens stora betydelse

för hela folkhushållet måste uppenbarligen alla krafter sättas in på att

åstadkomma en efter våra behov avpassad, effektiv tekniskt-vetenskaplig

forskning. Ur samhällets synpunkt bör denna forskning i dess egenskap av

oumbärlig förutsättning för ett högt utvecklat näringsliv betraktas som en

viktig samfällsfunktion, sorn måste bringas att fungera väl. Ehuru det framdeles

liksom hittills i främsta rummet tillkommer det enskilda näringslivets

egna organ att bedriva och bekosta den tekniskt-vetenskapliga forskningen,

måste det med hänvisning till det anförda vara uppenbart, att staten har ett

viktigt intresse att bevaka och betydelsefulla uppgifter alt fylla i denna fråga.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

Allmänt sett kunna de åtgärder, som nu erfordras för den nödvändiga

effektiviseringen av den tekniskt-vetenskapliga forskningen i vårt land, enligt

utredningens mening sammanföras i följande huvudgrupper:

1. Åtgärder för att avhjälpa den brist på utbildade forskare, som allmänt

påtalats.

2. Ökning av forskningsverksamhetens omfattning. I främsta rummet böra

därvid beredas möjligheter att fullt effektivt utnyttja redan befintlig tillgång

på laboratorier, utrustning och personal för forskning. På vissa områden

måste därjämte den befintliga verksamheten vidgas genom uppförande av

nya laboratorier samt anskaffande av ny utrustning och ökad personal. På

andra områden måste ny forskning upptagas och erforderliga forskningsresurser

åstadkommas.

3. Samordning och organisation av forskningen för höjande av effektiviteten

och undvikande av onödigt dubbelarbete.

I fråga örn den första huvudgruppen hänvisar utredningen till de förslag,

som framlagts eller komma att framläggas av 1940 års sakkunniga för den

högre tekniska undervisningen.

Inom utredningen har även dryftats ett förslag att inrätta särskilda forskarstipendier

för fullt utbildade forskare och därigenom bereda deni bättre

ekonomiska möjligheter alt ägna sig åt forskning. Utredningen är dock ännu

icke beredd att taga ställning till detta spörsmål men avser att sedermera

återkomma med synpunkter och eventuellt förslag.

Beträffande den andra huvudgruppen, ökning av forskningsverksamheten,

anför utredningen en del allmänna synpunkter av i huvudsak följande innehåll:
Såsom

av det föregående framgått måste man räkna med, att det enskildas

intresse för att anordna och bekosta forskningsverksamhet är mycket olika

för de skilda slagen av tekniskt-vetenskaplig forskning. Den enskilda företagsamheten

kommer med naturnödvändighet främst att intressera sig för

sådan forskningsverksamhet, som med sannolikhet kan beräknas inom en nära

framtid leda till ekonomiskt exploaterbara resultat. Endast i sådana fall,

då företagen i en bransch förena sig genom koncern- och kartellbildning

eller sammansluta sig till en kooperativt arbetande forskningsgrupp (exempelvis

Järnkontorets forskningsverksamhet), kunna de tänkas ha möjligheter

och intresse att bedriva forskning på lång sikt och beträffande mera ovissa

uppgifter.

Ur samhällets synpunkt är det dock angeläget, att utvecklingen av näringslivet,

betraktat som helhet, säkerställes genom att även den grundläggande

forskningen på längre sikt bedrives i tillräcklig omfattning.

Den ökade omfattning av grundforskningen, som är önskvärd, torde därför

i allmänhet förtjäna och förutsätta ett starkt stöd från statsmakternas

sida.

Denna grundläggande tekniskt-vetenskapliga forskning utföres i främsta

rummet av de vid de tekniska högskolorna arbetande forskarna: professorer

och docenter. Även forskningen vid universiteten berör dock i betydande

utsträckning grundläggande tekniskt-vetenskapliga problem och hör därför

få del av det ökade statliga stöd, som bör utgå till grundforskningen.

Målforskningen bedrives i främsta rummet av de intressenter, som affärsmässigt

sett ha gagn därav, antingen direkt med egna forskarekrafter eller

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

13

genom anlitande av högskolor, universitet eller fristående forskare. Industrien

ombesörjer, som framgår av förut lämnade uppgifter, själv den målforskning,

varav den har särskilt intresse. Staten och de större städerna

låta genom sina organ utföra sådan målforskning, som är av intresse för

det allmännas verksamhet på det industriella eller kommunikationsområdet

eller på de övriga tekniska arbetsfält, där stat eller kommun stå

som företagare.

När det gäller att åstadkomma ökad omfattning av den forskning, som

syftar till tekniska tillämpningar, är det också i främsta rummet de olika

företagarnas egen sak att vidtaga åtgärder härför. Men det är även, som

tidigare anförts, ett betydande statsintresse, alt allt göres för att forskningen

skall få en omfattning och effektivitet motsvarande landets behov.

Staten bör därför bereda sig möjligheter att följa med vad som sker, observera

läget och ta nödiga initiativ för att främja forskningen, när behov

därav förefinnes.

Det kan t. ex. inträffa, att en industribransch är splittrad på ett stort

antal smärre företag, vilka icke var för sig mäkta bekosta regelbunden

forskningsverksamhet, och att branschen visar sig icke vara i stånd att själv

åstadkomma nödig samverkan för gemensam forskning. I sådana och liknande

fall kan staten genom lämpligt förmedlande organ göra en nyttig

insats.

I ett annat fall är läget kanske sådant, att icke något industriföretag

inom landet arbetar inom ett område, som det med hänsyn till folkförsörjningen

eller av andra skäl är nödvändigt att få utforskat och omhändertaget.

Då får staten ej tveka att själv ta ansvaret för upptagande av målforskning.

Staten har även i betydande utsträckning givit stöd åt enskilda

företag beträffande olika slags tillämpningsforskning, som framtvungits av

de av kriget förorsakade speciella förhållandena. Det torde även under

vanliga fredsförhållanden kunna komma ifråga, att staten i särskilda fall

lämnar ekonomiskt stöd åt enskilt företag för tillämpningsforskning.

När det gäller att åstadkomma erforderlig ökning av den tekniskt-vetenskapliga

forskningen i allmänhet, anser utredningen, att det i första hand

bör skapas förutsättningar för ett fullt effektivt utnyttjande av den befintliga

tillgången på laboratorier, utrustning och personal. Utredningen fortsätter:

Utredningen har också jämte 1940 års sakkunniga för den högre tekniska

undervisningen i en den 24 september 1941 dagtecknad skrivelse hos

Kungl. Majit hemställt, att anslag måtte beviljas till forskning vid de tekniska

högskolorna med sammanlagt 150,000 kronor, varav 100,000 kronor

till tekniska högskolan i Stockholm och 50,000 kronor till Chalmers tekniska

högskola i Göteborg. På samma tankegång bygger även det i utredningens

betänkande nr II framförda förslaget örn särskilt anslag till byggnadsforskning.

Även efter utnyttjande av dessa planerade forskningsanslag finnas dock

möjligheter till ytterligare ökning av forskningsverksamheten vid de tekniska

högskolorna.

Vidare finns det utanför de tekniska högskolorna tillgång på forskare

och forskningsresurser, som kunna bättre utnyttjas och ge möjlighet att

snabbt, effektivt och på billigaste sätt öka omfattningen av den teknisktvetenskapliga

forskningen. Hit höra framför allt universitetens och de allmänna

högskolornas kemiska, fysiska och andra naturvetenskapliga institutioner,

ingenjörsvetenskapsakademiens och vetenskapsakademiens forsk
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

ningsresurser samt en del andra forskningsinstitut och enskilda laboratorier.

För att möjliggöra en utvidgning av den tekniskt-vetenskapliga forskningen

genom bättre utnyttjande av tillgängliga forskningsmöjligheter fordras emellertid

statens ekonomiska stöd.

Utredningen föreslår därför, att i riksstaten uppföres ett allmänt anslag

till tekniskt-vetenskaplig forskning att användas enligt de grunder, som äro

närmare utformade i ett följande avsnitt.

Det bör även observeras, att ett dylikt anslag lämnar möjlighet att åstadkomma

angelägen forskning på områden, beträffande vilka utredningen förbereder

men ännu icke hunnit utarbeta särskilda förslag.

Utredningen har till behandling jämväl upptagit fi-ågan örn ordnande avett

centralinstitut för tekniskt-vetenskaplig forskning i allmänhet, men avflera

skäl ansett sig icke i det nuvarande stadiet av utredningsarbetet böra

föreslå inrättande av ett dylikt.

Det har synts riktigast att i första hand vidtaga åtgärder för att möjliggöra

det bästa utnyttjandet av på olika håll redan befintliga laboratorier och

deras utrustning samt att lösa frågan om organiserande av forskning på de

specialområden, inom vilka behovet är mest angeläget. Det framgår av den

verkställda utredningen beträffande de områden, som hittills slutbehandlats,

att deras forskning bör ordnas på annat sätt än genom inordning i något

större centralinstitut för tekniskt-vetenskaplig forskning.

Först sedan utredningen genomgått hela arbetsfältet, kan slutgiltigt bedömas,

örn ett centralinstitut bör inrättas för forskning inom ett flertal specialområden,

vilka lämpligen kunna sammanföras inom ett sådant institut.

För att utreda behovet av tekniskt-vetenskaplig forskning på olika områden

och de erforderliga åtgärderna för främjande av densamma har utredningen

valt att studera förhållandena fackområde för fackområde och industribransch

för industribransch.

Det är utredningens avsikt att längre fram lämna redogörelser över de

undersökningar, som utredningen är sysselsatt med, ävensom förslag till sådana

åtgärder, som kunna befinnas påkallade.

Vad angår ordnandet av den för försvaret erforderliga forskningen torde

utredning härom tillkomma 1941 års militära förvaltningsutredning, vadan

utredningen ansett denna fråga ligga utanför dess uppgift. Uppenbart torde

emellertid vara, att ledningen av en för försvaret organiserad forskningsverksamhet

måste bringas i erforderlig samverkan med det i det följande föreslagna

statens tekniska forskningsråd. Detta synes böra observeras vid den

fortsatta behandlingen av frågan örn ordnandet av försvarsväsendets forskning.

Slutligen behandlar utredningen den tredje huvudgruppen av åtgärder för

forskningens främjande, nämligen samordning och organisation av forskningen,

och kommer därvid in på sitt huvudförslag i betänkandet nr I, nämligen

inrättandet av statens tekniska forskningsråd. Utredningen anför bland

annat:

Redan nu bedrives en betydande tekniskt-vetenskaplig forskning av statliga

organ och av enskilda med bidrag av statsmedel. Denna forskning är det

i första hand statens uppgift att även framdeles uppehålla. I sammanhang

med den intensifiering av den tekniskt-vetenskapliga forskningen, varav behov

med sådan styrka framträtt och som i det föregående berörts, tillkomma

därjämte nya uppgifter för statsverket.

Redan vid nuvarande omfattning av statsåtgärderna till forskningens stöd

har behovet av organisatoriska åtgärder för att samordna statens insatser och

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

15

skänka enhetlighet åt statliga avgöranden i frågor om tekniskt-vetenskaplig

forskning visat sig starkt. Utredningen har därför ansett, att de organisatoriska

problemen från början höra upptagas till behandling, och i det följande

framlägger utredningen ett särskilt förslag i denna fråga.

Frågor om anslag till statfiga verk och institutioner för olika tekniska och

tekniskt-vetenskapliga ändamål handläggas för närvarande av de skilda statsdepartement,

under vilka berörda verk och institutioner äro ställda, och likaledes

behandlas frågor örn tilldelning av anslag till sökande akademier, privata

forskare eller enskilda institutioner av de skilda statsdepartement, som

disponera över anslagen. Följden har blivit en så stark splittring, att anslagsfrågor

rörande tekniskt-vetenskaplig forskning och därmed sammanhängande

spörsmål för närvarande handläggas inom nästan alla departement.

Genom att de tekniska ärendena och därmed sammanhängande forskningsfrågor

äro fördelade på ett flertal departement försvåras överblicken över

vidtagna och erforderliga åtgärder. Vidare kan befaras, att prövningen av

hithörande frågor icke blir i allo enhetlig.

Till de uppgifter, som staten för närvarande har i fråga örn tekniskt-vetenskaplig

forskning, skulle, örn de förslag genomföras vilka framläggas av

denna utredning, även komma vissa nya uppgifter. Särskilda organ skulle

sålunda tillskapas för bedrivande av forskning på vissa specialområden, och

därtill skulle komma frågan om handhavande av ett tillämnat allmänt anslag

till tekniskt-vetenskaplig forskning.

För att till en början inom departementen förenkla behandlingen av tekniska

ärenden skulle det vara till stor fördel att samla dem till ett departement,

lämpligen handelsdepartementet. Då denna fråga dock torde ligga

utanför utredningens egentliga uppdrag, har den här endast i förbigående

berörts, men den synes böra uppmärksammas vid fortsatt behandling av

frågan om den departementala indelningen.

Det skulle vidare naturligtvis vara i hög grad värdefullt, örn det funnes

ett lämpligt statligt organ med största möjliga överblick över bela det

tekniskt-vetenskapliga forskningsfältet med uppgift att dels följa utvecklingen,

dels giva råd åt cheferna för de departement, som behandla frågor

av detta slag, dels ock vid behov taga erforderliga initiativ.

Utredningen har undersökt olika alternativ att åstadkomma ett statligt

centralorgan för tekniskt-vetenskaplig forskning. Därvid har utredningen till

en början förts in på tanken att ordna ett sådant centralorgan i form av en

byrå inom handelsdepartementet för behandling av tekniska ärenden i allmänhet

och forskningsfrågor i synnerhet. Tanken har emellertid övergivits,

då det icke synts vara möjligt att under denna form få fram vare sig den tekniskt-vetenskapliga

auktoritet eller den fria ställning, som erfordras för ett

statligt centralorgan för tekniskt-vetenskaplig forskning med de uppgifter ett

sådant skulle lia att fullgöra. Därmed vill utredningen dock icke lia sagt, att

det icke framdeles av andra skäl kan befinnas riktigt att inrätta en teknisk

byrå i handelsdepartementet. Närmast till hands har därefter legat tanken

att undersöka, huruvida det ej skulle vara möjligt att delegera uppgiften

alt å statens vägnar fungera såsom centralt forskningsråd till ingenjörsvetenskapsakademien.

Härom anför utredningen:

Akademien har alltsedan sin tillkomst i mycket stor utsträckning tjänstgjort

som regeringens rådgivare i dylika frågor. Genom sill rika tillgång på

sakkunskap är akademien eif högkvalificerat remissorgan. Den har även vi
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

sat sig vara ett värdefullt organ för tekniskt-vetenskaplig forskning, både när

det gällt att samordna forskningsintressen och organisera ny forskning. Akademien

har även genom direkt anställda forskare eller särskilda organ (kommittéer

och institut) ordnat forskning. Detta har oftast skett på eget initiativ

men även på uppdrag av staten och har finansierats dels med anslag av staten,

dels med inkomster av egna fonder och dels med särskilda bidrag av

industrien och andra intressenter.

Genom sin stora krets av ledamöter — framstående tekniker och vetenskapsmän

— har akademien en utomordentligt god kontakt med vad som

rör sig på den tekniskt-vetenskapliga forskningens fält, och genom den för

ett par år sedan upprättade forskningens beredskapsorganisation är en kontaktkedja

dragen genom både det tekniskt-vetenskapliga och angränsande

forskningsområden.

Emellertid finnas vissa invändningar emot att åt akademien delegera uppgiften

att vara statens centralorgan för tekniskt-vetenskaplig forskning.

Då akademien driver forskning genom egen personal eller genom till densamma

hörande kommittéer eller anslutna institutioner, kan den få sken av

partiskhet över sig, om den tillstyrker anslag för uppgifter, som bearbetas av

dessa organ. I grund och botten saknas väl reellt fog för denna anmärkning,

eftersom akademien bedriver forskning av nationella och ej egna motiv, men

i vissa fall torde invändningen kunna vara av psykologisk betydelse.

Att å andra sidan förutsätta, att akademien för att kunna omhänderta uppgiften

såsom statligt forskningsråd skulle nedlägga sin nuvarande rikt befruktande

verksamhet att framdriva och själv driva tekniskt-vetenskaplig

forskning, skulle vara högst oklokt, ty i det avseendet har akademien och

kommer alltjämt att få en mycket betydelsefull uppgift.

Det har också anmärkts på, att akademien skulle vara alltför tungrodd

som beslutande organ i t. ex. anslagsfrågor. Ej heller synes akademiens ersättande

med dess presidium såsom beslutande organ vara lämpligt. Presidiet

är nämligen väl fåtaligt och i regel alltför ensidigt ingenjörsbetonat.

Till detta kommer den erinringen, att presidiet i akademien är ett organ, som

-— utom verkställande direktören — består av frivilliga oavlönade krafter,

vilka ej direkt kunna åläggas visst arbete, medan det statliga organ, som det

nu är fråga om att tillskapa, måste hava den karaktären, att staten av dess

funktionärer måste kunna fordra bestämda arbetsprestationer.

Utredningen har vid övervägande av det anförda kommit till den slutsatsen,

att det bör upprättas ett fristående statligt forskningsråd men att

man bör söka liksom hittills få gagn av de stora tjänster, som ingenjörsvetenskapsakademien

kan göra.

Statens tekniska forskningsråd.

Det fristående statliga forskningsråd, som utredningen anser böra inrättas,

bör enligt utredningen benämnas statens tekniska forskningsråd. Om

dess uppgifter anför utredningen:

Det föreslagna forskningsrådet skulle få till uppgift

1) att i stort följa den tekniska utvecklingen och hålla kontakt med den

i landet pågående forskningen samt stödja och vid behov organisera frivilligt

samarbete mellan forskningsintressenter, såväl industriföretag och andra

enskilda forskningsorganisationer som statliga myndigheter och institutioner;
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

17

2) att stödja initiativ till för näringslivet betydelsefull forskning samt vid

behov själv taga initiativ till forskningens främjande, även i fråga om organisation

av ny forskning;

3) att avgiva av Kungl. Majit infordrade utlåtanden, såväl i frågor rörande

organisation av statlig forskning på olika områden som ock rörande statsanslag

och statsbidrag till forskningsverksamhet;

4) att enligt Kungl. Maj:ts uppdrag ordna kontroll över att beviljade medel

användas i enlighet med givna villkor och föreskrifter.

I fråga örn utvecklingen av den tekniskt-vetenskapliga forskningen i vårt

land kan man säga, att statens tekniska forskningsråd bör ha att bland annat

fortsätta det arbete, som är denna utrednings uppdrag.

En särskid uppgift för forskningsrådet, till vilken utredningen i ett senare

betänkande ämnar återkomma i detalj i samband med frågan örn ordnande

av teknisk bibliotekstjänst och dokumentation, är att stödja bekantgörande

av forskningsresultat.

Av avgörande betydelse för att forskningsrådet skall kunna fylla sin uppgift

är, att det begränsar sig till att stödja forskningen och icke i egen regi

låter utföra forskningsarbeten. I annat fall mister rådet sin ställning som

opartisk prövande instans och kommer att betraktas som part vid fördelningen

av anslagen.

En särställning intager i viss mån uppfinnarverksamheten. Enligt sin instruktion

sysslar för närvarande statens uppfinnarnämnd utom med den

egentliga uppfinnarverksamheten även med forskningsfrågor, men då uppfinnarnämnden

ännu så länge är en av krisförhållandena föranledd tillfällig

skapelse, har utredningen ansett sig icke för närvarande behöva närmare

precisera förslag till arbetsfördelning mellan forskningsrådet och uppfinnarnämnden.

Utredningen anser dock, att en samverkan för undvikande av dubbelarbete

även på detta område med nödvändighet måste åstadkommas.

Allteftersom nya statliga forskningsorgan tillkomma och statens stöd

åt forskningen blir större, uppstår ökat behov av att enhetliga grunder tilllämpas

för statens stödjande verksamhet, t. ex. vid träffandet av avtal mellan

å den ena sidan de statliga forskningsorganen och å den andra enskilda forskningsinstitutioner

och forskare. Det bör kunna anförtros åt statens tekniska

forskningsråd att utarbeta nödiga riktlinjer samt öva tillsyn över att enhetliga

principer följas.

Det har ifrågasatts, att man skulle söka göra forskningsrådet till uppsamlingsplats

även för bidrag från enskilda, industrisammanslutningar

m. fl. för att rådet skulle fördela dessa medel till olika forskningsorganisationer

och forskare. Utredningen har dock icke velat föreslå detta. I allmänhet

torde det nämligen vara så, att den, som vill stödja forskning, är inriktad

på något särskilt område och därför helst vill komma i kontakt med forskningsorgan

och forskare inom detta speciella område. I sådana fall blir

resultatet säkerligen bäst och mest fruktbärande, om kontakten sker direkt

och icke genom forskningsrådet. Däremot bör forskningsrådet kunna göra

en viktig insats genom att medverka till och förmedla sådan kontakt i de fall,

då det med hänsyn till forskningens främjande är motiverat. Sålunda bör

rådet taga initiativ till och förmedla samverkan mellan olika företag inom

en bransch för åstadkommande av gruppforskning. Forskningsrådet synes

dock i dylika fall icke böra uppträda som mellanhand vid de ekonomiska

transaktionerna.

Däremot synes forskningsrådet vara viii ägnat att emottaga och förvalta

donationer till forskningens stödjande.

Beträffande industrien torde man kunna förutsätta, att den i regel själv

vill behålla prövningsrätten angående de medel, den ger lill forskning för

Bihang lill riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 2S2. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

sitt tekniska framstegsarbete. I fråga om sådana medel, som industrien vill

skänka med friare dispositionsrätt, har ingenjörsvetenskapsakademien för

övrigt sedan många år med framgång varit förmedlare.

I anslutning härtill anför utredningen, att hänsyn måste tagas till många

faktorer, när det gäller att med utgångspunkt från de angivna uppgifterna

i detalj utforma organisationen för ett forskningsråd. Utredningen anför

härom:

Vad beträffar den med 1) betecknade uppgiften är det ulan vidare klart,

att de lättast tillgängliga informationskällorna beträffande tekniskt-vetenskaplig

forskning för närvarande äro ingenjörsvetenskapsakademien och de

tekniska högskolorna. Den enda nu verksamma kontaktorganisationen är

den till akademien anknutna forskningens beredskapsorganisation (FBO).

Det skulle bli en vidlyftig och onödig dubblering, örn man sökte skapa en

ny, till det statliga forskningsrådet anknuten kontaktorganisation. Utredningen

har därför ej kunnat finna annat än att det — åtminstone tills erfarenheten

givit ett klart begrepp örn hur stor arbetsuppgiften för FBO blir i

fredstid — är förmånligast att behålla denna organisation i dess nuvarande

form men säkra dess verksamhet genom att för ändamålet anvisa statsbidrag

av erforderlig storlek.

Enär det är av stort värde, att personlig kontakt åvägabringas mellan

forskningsrådet och FBO, får utredningen vidare framhålla lämpligheten

av att Kungl. Majit förordnar det tillämnade forskningsrådets ordförande

att även vara ordförande i FBO, varigenom de båda organisationerna redan

från början bli sammanknutna i toppen och rådets möjligheter att genom

FBO stå i kontakt med forskningen väsentligt ökas.

Till rådets möjlighet att följa med den tekniska utvecklingen komma naturligtvis

vidare att bidraga de handlingar, som ansöknings- och remiss vägen

underställas rådets prövning, liksom också de rapporter och redogörelser angående

pågående och utförda forskningsarbeten, som inlämnas till rådet. Initiativ

till forskning av olika slag komma att tillföras forskningsrådet genom

framställningar från skilda håll och genom den kontakt, som var och en

av rådets medlemmar har med sina områden av det tekniskt-vetenskapliga

livet.

Inom ingenjörsvetenskapsakademiens krets torde framdeles som hittills

värdefulla förslag beträffande forskning framkomma, och akademien förutsättes

också fortsättningsvis komma att självständigt fullfölja sin initiativrika

verksamhet.

Forskningsrådet torde beträffande initiativ till forskning oftast ha att söka

befrämja de till dess yttrande inkomna förslag, som synas kloka och viktiga,

men därjämte skall rådet ej tveka att föra fram egna förslag, som det synes

angeläget att genomföra och som icke bli framförda i annan ordning.

Av stor betydelse för forskningsrådets arbete, fortsätter utredningen, är

frågan, huru ärendena inom rådet skola beredas. De flesta ärendena torde

komma att avse framställningar örn bidrag till ändamål inom de mest skilda

tekniska områden. Det är självfallet icke möjligt att inom rådet samla sakkunniga

representanter för alla dessa områden. Rådet skulle i dylikt fall bliva

alltför stort. Ej heller synes man inom det sekretariat, som rådet undfalla

förhållanden behöver, kunna inrymma en sådan mängd sakkunniga,

att alla olika specialiteter bliva företrädda. Utredningen har därför ansett

sig böra utgå ifrån, att den sakkunniga beredningen av ärendena lämpligast

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

19

åsladkommes genom remisser till befintliga organ med speciell sakkunskap.

Ej heller kan man gärna tänka sig, att rådet utrustas med anställd personal

för utövande av den i punkt 4) angivna kontrollen. I den mån kontroll erfordras

utöver de rapporter och redovisningar, som varje anslagstagare bör

åläggas ingiva, bör rådet äga rätt att förordna lämplig person som kurator

mot ersättning enligt bestämmelserna i kommittékungörelsen.

Med utgående från det anförda har utredningen enats örn följande förslag

lill inrättande av statens tekniska forskningsråd.

Rådet bör bestå av en ordförande och sex andra ledamöter, alla utsedda

av Kungl. Majit för en tid av tre år i sänder.

De sex sistnämnda ledamöterna böra utses efter förslag av tekniska högskolan

i Stockholm, Chalmers tekniska högskola, vetenskapsakademien, ingenjörsvetenskapsakademien,

Sveriges industriförbund och svenska teknologföreningen.

Var och en av förslagsställarna bör därvid föreslå tre personer utan angivande

av deras inbördes ordning.

Med angiven sammansättning bör rådet kunna få en sådan överblick över

den tekniska utvecklingen och behovet av forskning, att dess bedömande av

frågorna bör kunna omfattas med förtroende.

Forskningsrådet synes böra få rätt att i sådana frågor, som äro svåra

att avgöra med ledning av erhållna remissyttranden, tillkalla särskilda sakkunniga.

Ett skäligt belopp bör i kostnadsstaten reserveras härför.

Den arbetsbörda, som på längre sikt kommer att åvila rådet och till följd

därav sekretariatet, blir säkerligen i hög grad beroende på storleken av det

allmänna anslaget för tekniskt-vetenskaplig forskning. Men utöver behandlingen

av därmed sammanhängande frågor tillkommer åtskilligt arbete. Till

en början skall verksamheten organiseras, kontakt upprättas med de viktigaste

arbetande organen och forskarna samt det system uppbyggas, enligt

vilket man sedan, så vitt det är möjligt, kan följa utvecklingen av forskningen

inom landet för att därefter rätta rådets eget handlande.

Den sekreterare, som rådet under alla förhållanden behöver, måste därför

redan från början arbeta på heltid. Sekreteraren bör vara en tekniskt och

administrativt kunnig man. Lämpligt synes vara att förordna en för ändamålet

kvalificerad statstjänsteman med liknande villkor som en kommittésekreterare.

När organisationsarbetet slutförts, kan man bättre bedöma, vilken

karaktär man mera definitivt bör ge åt sekreteraretjänsten. Utom sekreteraren

bör finnas viss expeditionspersonal för skriv- och arkivgöromål.

Kostnaderna för rådets verksamhet beräknar utredningen till 48,000 kronor

för år. Härom anför utredningen:

Till rådets ledamöter synes böra utgå skälig ersättning för deras arbete,

dä det eljest torde vara svårt att få lämpliga ledamöter villiga att offra tillräcklig

tid på detta ansvarsfulla arbete.

Arvode föreslås utgå med 3,000 kronor till ordföranden, som kommer att

bli åtskilligt upptagen med enskilda föredragningar av sekreteraren, bestämmande

av remisser m. m., samt med 2,000 kronor till var och en av de övriga

ledamöterna.

Såväl rådets ledamöter sorn sekreteraren böra ha möjlighet att göra erforderliga

resor, och ett beräknat belopp är därför inrymt i förslaget till

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

kostnadsstat. Resekostnads- och traktamentsersättningar synas böra utgå enligt

bestämmelserna i allmänna resereglemente!, varvid för rådets ledamöter

bör tillämpas klass I B och för sekreteraren den klass Kungl. Maj:t kan

finna skäligt bestämma med hänsyn till sekreterarens kvalifikationer.

Vad beträffar lokaler för sammanträden och expedition skulle det vara förmånligt,

om sådana tills vidare kunde erhållas i kanslihuset.

De årliga kostnaderna för forskningsrådet ha sammanställts i följande

tablå:

Kronor

Rådets ordförande och ledamöter .............................. 15,000

Sekretariat och expeditionskostnader (inkl. hyra 3,000 kr.) ........ 23,000

Resekostnader .............................................. 4,000

För särskilda sakkunniga och diverse kostnader ............... 6,000

Summa kronor 48,000.

I samband med sitt förslag till arbetsuppgifter för forskningsrådet förordar

utredningen, såsom förut antytts, att ett ytterligare statsbidrag skulle

lämnas ingenjörsvetenskapsakademien för att bestrida kostnaderna för den

till akademien anknutna forskningens beredskapsorganisation (FBO).

Enligt utredningen har FBO:s verksamhet hittills finansierats av ingenjörsvetenskapsakademien,

som för ändamålet lämnat tillfälliga bidrag om

intill 1,000 kronor per månad. Skulle verksamheten tryggas genom statsbidrag,

synes enligt utredningens mening erfordras anslag enligt följande be
-

räkning:

Kronor

Sekreterare (halvtidstjänst) .................................... 6,000

Verkställande utskott (3 personer å 1,000 kronor) ................ 3,000

Renskrivning, expedition och hyra ............................ 5,000

Summa kronor 14,000.

Utredningen framhåller, att årsarvoden hittills icke utgått till ledamöterna

i verkställande utskottet. Det hade emellertid visat sig omöjligt att tillfredsställande

rekrytera utskottet med oavlönade arbetskrafter.

I anslutning härtill föreslår utredningen, att det under tionde huvudtiteln

upptagna anslaget till Ingenjörsvetenskapsakademien: Akademien ökas med

14,000 kronor för finansiering av FBO:s arbete. Eventuellt kunde bidrag i

stället utgå från det föreslagna anslaget till tekniskt-vetenskaplig forskning.

I varje fall syntes så böra ske för nästa budgetår för att icke behöva ändra

det till akademien redan anvisade anslaget.

Yttranden.

Vad utredningen i skilda hänseenden anfört har i flertalet yttranden, där

de olika spörsmålen berörts, vunnit anslutning. Utredningens förslag örn inrättande

av ett statens tekniska forskningsråd har i huvudsak tillstyrkts eller

lämnats utan erinran av det stora flertalet myndigheter och sammanslutningar,

som yttrat sig i ärendet. Ingenjörsvetenskapsakademien och statens upp
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

21

finnarnämnd hava var för sig föreslagit en annan organisation av rådet.

Statskontoret har helt avstyrkt förslaget. I den följande redogörelsen torde

jag få begränsa mig till de erinringar, som framförts i yttrandena.

överbefälhavaren över rikets försvarskrafter framhåller för egen del, att

den stora betydelsen för krigsmakten av en intensifierad och effektivt samordnad

tekniskt-vetenskaplig forskning vore obestridlig. Särskilt gällde detta

under den nuvarande perioden av omfattande materialanskaffning och byggnadsverksamhet,

som torde fortgå under ett flertal år framåt. Ur militär synpunkt

vore det angeläget, att denna forskningsverksamhet kunde i mån av

behov inriktas på ur försvarets synpunkt betydelsefulla verksamhetsområden.

Vid överbefälhavarens över rikets försvarskrafter utlåtande äro i avskrift

fogade yttranden av vissa militära förvaltningar.

Arméförvaltningens tygdepartement framhåller, att viss för försvaret nödvändig

forskning torde komma att ske genom redan befintliga forskningsinstitutioner,

vilkas arbete genom det föreslagna forskningsrådet skulle stödjas

och samordnas. Plats syntes därför böra beredas i rådet för representant

för den militärtekniska forskningen. Samma önskemål framföres av marinförvaltningen

och flygförvaltningen. Sistnämnda förvaltning ifrågasätter

därjämte, huruvida det icke vore lämpligt att fastare knyta forskningsrådet

och FBO till varandra än endast genom gemensam ordförande, exempelvis

genom att låta FBO helt anslutas till forskningsrådet såsom ett dess organ.

Arméförvaltningens fortifikationsstyrelse uttalar, att den förutsatta planen

beträffande arbetets bedrivande borde underkastas en närmare undersökning.

Det syntes styrelsen olyckligt, att kontakt mellan forskningsrådet och

inom landet arbetande, skilda forskningscentra förutsattes ske med tillhjälp

av fristående eller sidoordnade organisationer. Möjligheten av att skapa en

lämplig kontaktkrets inom ramen för rådets verksamhet och organisation

samt under teknisk och ansvarig kontroll av rådsmedlemmarna syntes böra

övervägas.

Försvarsväsendets kemiska anstalt förklarar sig till alla delar instämma i

ett av anstaltens forskningsavdelning avgivet yttrande. Forskningsavdelningen,

som i övrigt understryker behovet av en organiserad kollektiv forskning,

uttalar, bland annat, att det syntes som örn överbyggnaden till forskningens

organisation enligt förslaget tenderade att bliva oproportionerligt stor och dyrbar

i förhållande till de organ, som skulle aktivt utföra forskningsarbetet.

19A1 Ars militära förvaliningsutredning uttalar, att de av förvaltningsutredningen

i dess betänkande gjorda principuttalandena och framlagda förslagen

helt stå i samklang med förevarande betänkande, varför förvaltningsutredningen

vill helt ansluta sig till vad i betänkandet anförts.

Telegrafstyrelsen säger sig helt allmänt vilja framhålla, att åtgärder, som

kunde förutsättas befrämja tekniskt-vetenskaplig forskning på effektivt sätt,

mäste anses vara synnerligen väl motiverade. Forskningsuppgifterna inom teknikens

olika grenar, icke minst den elektriska teletekniken, som ju vore av

särskilt intresse för telegrafverket, vore speciellt under nuvarande krisläge

håde många och viktiga. Enär forskningsrådet skulle få uppgifter av delvis

samma art som de, vilka folie inom ingenjörsvetenskapsakademiens arbetsområden,

ville styrelsen framhålla önskvärdheten av alt rådets verksamhet

organiserades och dess befogenhet fastställdes på sådant sätt, att dubblering

av instanserna för de olika frågornas handläggning i möjligaste mån undvekes.

En överorganisation skulle kunna medföra icke önskvärd tidsutdräkt

och onödiga kostnader vid ärendes behandling.

Järnvägsstyrelsen uttalar, att det syntes vara ett hela landets intresse men

även särskilt för .statens järnvägars vidkommande en angelägenhet av största

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majus proposition nr 282.

betydelse, att den tekniskt-vetenskapliga forskningen erhölle verksammast

möjliga stöd. De åtgärder, som av utredningen föresloges i sådant syfte, syntes

i det hela vara väl avvägda. Det kunde ifrågasättas, att de statliga affärsverken

finge föreslå ledamöter av rådet. Affärsverkens tekniska verksamhet

vore emellertid, åtminstone vid statens järnvägar, så speciell, att den liksom

hittills kunde bedrivas i redan befintliga former, och vid sådant förhållande

syntes någon medverkan av affärsverken vid utseendet av ledamöterna ej

vara påkallad.

Vattenfallsstyrelsen ifrågasätter, huruvida icke nied den omfattning, som

verksamheten erhållit och ytterligare komme att få inom statens tekniskt betonade

affärsdrivande verk — statens järnvägar, domänverket, telegrafverket

och vattenfallsverket — dessa borde tillsammans föreslå tre eller möjligen

fyra kandidater till rådsplatserna. Styrelsen säger sig lia konstaterat, hurusom

det inom dess område vore av stor betydelse, att dess verksamhet planerades

med hänsyn till de nya möjligheter, som den tekniskt-vetenskapliga

forskningen erbjöde.

Domänstyrelsen föreslår, att i forskningsrådet skall ingå även en ledamot

som representant för skogsbruket.

Kommerskollegium anför, bland annat, att kollegium funne det angeläget,

att staten i större utsträckning än tidigare medverkade i arbetet för den tekniska

forskningen. Ganska tydligt vore dock, att denna stödverksamhet borde

utövas under intim samverkan med bland annat industrien själv. Förutsättningarna

för en dylik samverkan syntes ock — såsom bland annat bestyrktes

av de från handelskamrarna avgivna yttrandena — vara stora. Självfallet

kunde dock olika uppfattningar hysas örn hur samarbetet skulle organisatoriskt

ordnas samt örn lämpligheten av att redan nu tillskapa en helt

ny organisation att handhava ledningen för den tekniska forskningens bedrivande.

Ett spörsmål, som i varje fall måste ytterligare övervägas, vöre de

närmare formerna för samverkan mellan det nya forskningsrådet och den

för närvarande till ingenjörsvetenskapsakademien anknutna forskningens beredskapsorganisation.

Då de planer, som utredningsmännen avsåge att senare

framlägga för forskningsverksamhetens vidare utgestaltning, torde hava tillkomsten

av det nu föreslagna statens tekniska forskningsråd som en grundförutsättning,

ansåge sig kollegium emellertid böra acceptera anordningen,

i all synnerhet som den rent organisatoriskt sett erhållit en rätt tillfällig karaktär

samt kostnaderna för densamma dessutom framträdde som tämligen

begränsade.

Vid kommerskollegii utlåtande äro fogade till kollegium från samtliga handelskammare

i riket — med undantag för handelskammaren i Sundsvall —

och från Sveriges kemiska industrikontor inkomna yttranden.

Samtliga handelskammare, som yttrat sig, hava —- med undantag för handelskammaren

i Jönköping — i huvudsak tillstyrkt de i betänkandet föreslagna

åtgärderna. Handelskammaren i Jönköping säger sig vilja fästa uppmärksamheten

på risken av ett allt för starkt förstatligande av forskningen.

Handelskammaren i Gävle önskar en starkare representation för industrien

i rådet. Sveriges kemiska industrikontor tillstyrker utredningens förslag.

Styrelsen för statens provningsanstalt framhåller, att anstaltens provningsarbete

ingalunda, såsom utredningen syntes antyda, vore ett i huvudsak rutinmässigt

hantverk enligt en gång för alla fastslagna metoder. Materialprovningen

avsåge ytterst alt vinna kunskap örn materialens egenskaper och

lämplighet för olika användningar, vilket krävde ingående vetenskapliga studier

och undersökningar för utveckling av provningsmetoderna.

Universitetskanslern tillstyrker utredningens förslag med de ändringar, som

matematisk-naturvetenskapliga sektionen i Uppsala föreslår.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

23

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen vid Uppsala filosofiska fakultet

framhåller, att då forskningsrådet skulle både taga initiativet till ny forskning

och vara en opartisk prövande instans vid bedömning av pågående eller

planerad forsknings värde, t. ex. när det gällde beviljande av anslag, det vore

av yttersta vikt att bestämmelserna för rådets tillsättning och organisationen

av dess verksamhet så utformades, att största möjliga garantier skapades för

att rådets verksamhet bomme att motsvara de höga krav, som måste ställas

därpå.

Det förefölle sektionen tämligen överflödigt att binda rådets verksamhet till

någon viss kontaktorganisation, enligt utredningens förslag FBO. Rådet borde

väl lämpligen självt få avgöra på vilka vägar det ville skaffa sig informationer

och uppehålla kontakt med utvecklingen. Sektionen finge därför avstyrka,

att FBO skulle vara rådets kontaktorganisation, liksom även förslaget

att Kungl. Majit skulle förordna rådets ordförande att även vara ordförande

i FBO.

Med hänvisning till den även av utredningen omvittnade betydelsen av universitetens

medverkan i den grundläggande tekniska forskningen samt det

positiva intresse och de avsevärda resurser, som här förelåge, syntes det sektionen

vara ett rimligt önskemål, att även universiteten och Stockholms högskola

bereddes möjlighet att inkomma med förslag till representanter i rådet.

Filosofiska fakulteten i Lund uttalar likaledes önskemål om representation

i rådet för universiteten.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid Stockholms högskola uttalar,

att rådsledamöternas uppgift ej borde vara att representera de organisationer,

av vilka de föreslagits, utan de borde inom rådet företräda landets

högsta sakkunskap på de tekniskt-vetenskapliga och allmänt-naturvetenskapliga

forskningsområdena. Endast om rådet sammansattes med denna

princip för ögonen, kunde det på ett lyckligt sätt fylla sin uppgift.

Utredningens förslag, att FBO skulle utgöra rådets kontaktorgan, avstyrktes.

Tekniska högskolans lärarkollegium framhåller, bland annat, att bristen

på ekonomiska resurser begränsat de tekniska högskolornas forskningsarbete,

som dock varit av större omfattning än som vore mera allmänt känt. Kollegiet

anför vidare, att forskningsrådets sekretariat inom kort tid torde förvärva

en sådan översikt över inom landet pågående forskning samt förefintliga

forskningsbehov och forskningsmöjligheter, som tidigare på kort tid

förvärvats av FBO. Det förefölle därför som en överorganisation och en onödig

dubbelkostnad, att medel till dessa båda anstalter skulle utgå. Det syntes

lärarkollegiet, att kostnaderna borde kunna högst väsentligt nedbringas genom

överflyttning av lämpliga delar av den hittillsvarande verksamheten inom

FBO på rådets sekretariat.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola uttalar, att en något ökad

rätt alt föreslå ledamöter i rådet möjligen hort tillkomma industrien. Örn ett

forskningsråd enligt förslaget inrättades, torde erfarenheterna från dess arbete

snart ge besked örn, huruvida ändring eller utökning i det angivna avseendet

vore önskvärd.

Styrelsen för Chalmers tekniska högskola har förklarat sig instämma i vad

lärarkollegiet anfört.

Vetenskapsakademien anser, att antalet rådsledamöter är viii avvägt men

samtidigt representerar maximiantalet. Akademien finner däremot tveksamt,

huruvida rådet bör tillsättas efter förslag av vissa bestämda organisationer,

som så att säga var och en skulle lia rätt till en plats. Det kunde ifrågasättas,

örn ej universiteten och de fria högskolorna, där den grundläggande forskningen

hade sitt huvudsakliga fäste, även borde erhålla representantplatser.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kunni. Maj:ts proposition nr 282.

Det förelåge också risk, att vederbörande ansåge sig skyldiga att i första

rummet bevaka sina egna institutioners intressen. Enligt akademiens mening

vore den bästa lösningen av denna fråga, att förslagsförfarandet slopades och

att Kungl. Maj:t utsåge rådet i dess helhet, varvid borde tillses, att rådet genom

sina ledamöter dels finge önskvärd kontakt med landets forskare och

forskningsinstitutioner inom det tekniskt-vetenskapliga området, dels ock

finge en möjligast allsidig kompetens.

Akademien framhåller, att, om rådet till äventyrs ej självt .skulle genom

sina ledamöter lia den erforderliga kontakten med forskarna och forskningsinstitutionerna,

rådet skulle vara ur stånd att fylla sin uppgift Då utredningen

föreslagit särskilt anslag till ingenjörsvetenskapsakademien för täckande

av administrationskostnaderna för FBO, ville akademien avstyrka, att

denna anslagsfråga — såsom för forskningsrådet ovidkommande — upptoges

i detta sammanhang.

Uppgörandet av en fördelningsplan för anslag av den storleksordning och

omfattning, som av utredningen föreslagits, vore i hög grad arbetskrävande

och förutsatte, förutom gott personomdöme, höga vetenskapliga kvalifikationer

hos den eller dem, som skulle handlägga ärendet. Detta arbete kunde

icke lämpligen skötas av en sekreterare med de kvalifikationer utredningen

föreslagit. Av utredningens förslag i denna del framginge att man tänkt att

lika fördela detta arbete på ledamöterna. Praktiskt torde det emellertid visa

sig lämpligast, att någon bland ledamöterna finge uppdrag att som verkställande

ledamot utföra detaljgranskningen samt införskaffa nödiga personoch

sakupplysningar för uppgörandet av en preliminär fördelningsplan. Behovet

av en sekreterare hos rådet inskränktes icke härigenom utan kvarstode

alltjämt för de uppgifter utredningen angivit.

Statens industrikommission uttalar — under erinran örn de olika alternativ

som diskuterats i betänkandet beträffande åtgärder för forskningens samordning

och organisation — att kommissionen ej tilltror sig att med någon

större bestämdhet kunna träffa ett avgörande mellan dessa alternativ. Kommissionen

finner sig dock i stort sett övertygad örn att det förslag, som utredningen

slutligen framlagt, utgör den mest tillfredsställande lösningen.

Statens bränslekommission framhåller, att de formellt administrativa uppgifterna

visserligen borde bestridas av en administrativt utbildad tjänsteman,

men en förutsättning för rådets effektivitet måste bliva, att inom detsamma

funnes en verkställande ledamot med uppgift att ägna sig åt rådets angelägenheter.

Kommissionen ville föreslå, att som verkställande ledamot och

ledare av rådets arbete måtte förordnas en för uppdraget lämplig person, som

besutte tekniskt-vetenskapliga kvalifikationer och personlig erfarenhet som

fq^skare. De former, som tillämpats vid utseendet av ledamöter av kriskommissionema,

syntes anvisa väg för befattningens besättande med kvalificerad

kraft. Därest rådet inrättades, syntes detta böra övertaga de uppgifter, som

under rådande kris ombesörjts av FBO.

Sveriges industriförbund uttalar, att inrättandet av ett forskningsråd kunde

synas innebära viss risk för överorganisation med hänsyn till de institutioner

för forskningsarbetets samordnande, som redan funnes, ingenjörsvetenskapsakademien,

FBO, ett stort antal samarbetskommittéer m. fl. Emellertid

syntes rådet få vissa viktiga uppgifter att fylla, som icke lika väl kunde

anförtros åt annat organ; särskilt kunde understrykas behovet av en fristående

instans med överblick över de skilda forskningsområdena, som kunde

lämna värdefull hjälp vid forskningsfrågors behandling inom departementen.

Svenska teknologiöreningen anför, att det syntes kunna ifrågasättas, huruvida

icke handläggningen av ärenden rörande forskning kunde anförtros åt

redan befintliga organ, åtminstone tills erfarenhet vunnits örn den verkan.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

25

inrättandet av ett flertal institut och kommittéer finge på forskningsfrågornas

utveckling. Föreningen ansåge sig emellertid icke höra på denna grund

avstyrka bifall till utredningens förslag örn inrättande av ett forskningsråd.

Föreningen framhåller angelägenheten av, att de områden av näringslivet,

som icke vore företrädda av forskningskommittéer och forskningsinstitut,

bleve representerade i detta centrala organ. Det torde därjämte kunna anses

vara en rationell åtgärd att därstädes bereda plats jämväl för de krismyndigheter,

som nu oell under en obestämd tid framåt hade ansvaret för fördelning

och utnyttjande av landets råvarulager och naturtillgångar.

Sveriges standardiseringskommission framhåller, att den standardiseringsrörelse,

som numere bedreves, ytterst sällan stöde i det motsatsförhållande

till forskningen, som utredningen angivit. Utredningen syntes lia avsett sådan

standardisering, som ofta benämndes typisering. Det läge kommissionen fjärran

att bedriva typisering. Standardiseringsresultat uppnåddes ofta först sedan

en vetenskaplig forskning presterats.

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation hemställer, att organisationen

måtte få föreslå ledamot i rådet.

lngenjörsvetenskapsakademien anför: Då det för vårt lands lekniskt-vetenskapliga

forskning redan finnes i verksamhet ett centralorgan, som åsyftats

att vara och också utgör en samordning av den främsta på området förefintliga

sakkunskapen både från vetenskapliga kretsar och från den praktiskt

arbetande industrien, skulle tillkomsten av ett forskningsråd, som icke organiserades

i nilia anknytning till akademien, uppenbarligen utgöra en dubbelorganisation.

Härom synas också utredningsmännen ha varit medvetna.

Ehuru goda skäl även enligt utredningsmännens mening förelegat för att

åt akademien delegera den föreliggande uppgiften, anföras dock vissa invändningar

häremot. Därvid åberopas dels att akademien själv driver forskning,

dels att akademien vore för tungrodd i anslagsfrågor.

Vad beträffar den förstnämnda invändningen uttalas i betänkandet farhågor

för att akademien kunde få sken av partiskhet över sig, örn den skulle

tillstyrka anslag för uppgifter, som bearbetas av akademiens egna organ.

Utredningsmännen ha själva medgivit, att en dylik invändning saknar reellt

fog, eftersom akademien bedriver forskning av nationella och ej egna motiv.

Men invändningen torde i vissa fall enligt utredningsmännens mening

vara av psykologisk betydelse. Vad som härmed avses synes svårförståeligt.

Örn emellertid därmed gives uttryck för en strävan från andra kretsar än

dem som akademien företräder att erhålla inflytande på anslagsfrågornas

behandling, lärer detta, såsom nedan närmare utvecklas, kunna ordnas utan

att behöva för ändamålet tillskapa ett helt fristående organ.

Vad angår den i betänkandet framförda åsikten, att akademiens arbetssätt

vore för tungt, då det gäller anslagsfrågor, får akademien erinra att arbetsformerna

genom den nyligen företagna av Kungl. Majit godkända stadgeändringen

modifierats i syfte bl. a. att i dylika spörsmål erhålla en mera

smidig organisation. Akademiens presidium, bestående av preses, de båda

vice preses och verkställande direktören, är sålunda avsett att utgöra en

styrelse för forskningsarbetets finansiering. Häremot ha nu utredningsmännen

vidare erinrat, att presidiet vore viii fåtaligt och i regel alltför ensidigt

ingenjörsbetonat, vartill komme att presidiets ledamöter, utom akademiens

direktör, vore oavlönade och ej kunde åläggas visst arbete, medan staten

måste av det centralorgan, varom nu vore fråga, kunna fordra bestämda arbetsprestationer.

Akademien kan icke heller finna de nu angivna invändningarna vara av

den vägande art, att de icke skulle, örn så anses önskvärt för undvikande av

en dubbelorganisation, kunna tillgodoses genom en lämplig samordning med

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. May.ts proposition nr 282.

akademiens organisation. Det finns så mycket större anledning att söka frågans

lösning på denna väg som man kan hysa grundade farhågor för att ett

fristående organ, även om det från början gives en mera blygsam organisatorisk

ram, så småningom utvecklas till en för det allmänna ganska anslagskrävande

statsanstalt vid sidan av akademien.

Ett centralt forskningsråd i nära samverkan med akademien skulle, fortsätter

akademien, medföra möjlighet för rådet att mera direkt anlita den vidsträckta

kontaktorganisation, som det i anknytning till akademien arbetande

och på dess initiativ tillkomna organet forskningens beredskapsorganisation

(FBO) utgör. Akademien hade givetvis med tacksamhet observerat utredningens

förslag, att ytterligare statsmedel på sammanlagt 14,000 kronor per

år för FBO borde ställas till akademiens förfogande. Så när som på vissa

hjälpkrafter i sekretariatet hade FBO-verksamheten hittills helt och hållet

baserats på frivilliga insatser. Akademien vore emellertid villig att överväga

införandet av sådana arvoden som ifrågasatts. Akademien fortsätter:

Vad beträffar utredningens förslag, att forskningsrådets ordförande jämväl

skall vara ordförande i FBO, ifrågasätter akademien det önskvärda i en

sådan anordning. Mera naturligt torde det vara att genom ordförandevalet

åstadkomma en nära anknytning mellan FBO och akademiens ledning. Under

alla omständigheter synes det knappast förenligt med klok förtänksamhet

att på förhand begränsa Kungl. Maj:ts rörelsefrihet vid tillsättande av

ordförande i FBO:s centralkommitté.

Även om akademien sålunda ansett sig lia anledning framhålla den ställning,

som akademien intager i förevarande sammanhang, är akademien å

andra sidan angelägen understryka behovet av ett av Kungl. Majit tillsatt

rådgivande organ för prövning av frågor örn statligt stöd åt skilda grenar av

forskningsarbetet. Så till vida får akademien alltså biträda utredningsmännens

i detta avseende uttalade uppfattning. Men akademien önskar betona

vikten av att man vid denna nyorganisation bygger vidare på den grund,

som redan finnes, och tillser att förhandenvarande resurser bliva rationellt

utnyttjade.

Akademien föreslår för sin del, att ett centralt råd för tekniskt-vetenskaplig

forskning bildas och samordnas med ingenjörsvetenskapsakademiens organisation.

Härom anför akademien:

Forskningsrådets uppgift bör vara

att hos Kungl. Majit föreslå och i förekommande fall yttra sig örn anslag

av statsmedel till tekniskt-vetenskaplig forskning,

att utöva kontroll över anslagsmedlens användning samt

att i samverkan med ingenjörsvetenskapsakademien följa den tekniska utvecklingen

och befrämja det tekniskt-vetenskapliga forskningsarbetet.

Rådet består av nio ledamöter. Såsom självskrivna i detsamma ingå medlemmarna

av akademiens presidium — vilka ju äro förordnade av Kungl.

Majit på viss tid — nämligen akademiens preses, förste vice preses, andre

vice preses och verkställande direktör. Övriga fem ledamöter förordnas av

Kungl. Majit likaledes på viss tid, förslagsvis 3 år. Innan dylika förordnanden

meddelas, bör Kungl. Majit, såsom utredningsmännen föreslagit, inhämta

förslag å lämpliga personer från vetenskapsakademien, tekniska högskolan,

Chalmers tekniska högskola, Sveriges industriförbund och svenska

teknologföreningen. Förslagen från envar av nämnda institutioner torde böra

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

27

omfatta tre namn, utvalda ur synpunkten av vederbörandes kompetens för

uppdraget och utan prestige- eller anciennitetshänsyn.

Vad beträffar akademiens presidium såsom självskrivna ledamöter må i

fråga örn verkställande direktören framhållas, att denne såsom den centrala

arbetskraften på området givetvis torde böra tillhöra det centrala forskningsrådet.

Vad angår akademiens preses och båda vice preses ligger det i sakens

natur, att bärtil! böra ifrågakomma endast sådana personer, som på det tekniskt-vetenskapliga

området intaga en framskjutande ställning.

Ordförande i rådet bör förordnas av Kungl. Majit bland rådets medlemmar.

Genom nu angivna form uppnår man å ena sidan, att rådet kommer att

arbeta i intimt samarbete med akademien och med möjlighet att utan omgång

tillgodogöra sig akademiens organisation och sakkunskap samt å andra

sidan att andra institutioner med intressen på det tekniskt-vetenskapliga området

jämväl erhålla ett tillfredsställande inflytande.

Såsom utredningsmännen föreslagit, böra rådets ledamöter åtnjuta arvode.

Detta torde enligt akademiens mening böra utgå med fast belopp per år

till ordföranden, förslagsvis med 3,000 kronor. Till övriga ledamöter av rådet

bör lämpligen utgå ersättning i form av dagarvoden, förslagsvis med 50 kronor

per sammanträdesdag.

Örn forskningsrådet på angivet sätt anknytes till akademiens bestående

organisation, skulle övriga kostnader kunna inskränkas till kompletteringsarvode

åt den tjänsteman, som bär att utföra sekreterarearbetet. Härtill borde

lämpligen kunna användas sekreteraren i FBO, varvid dennes lön torde

utfyllas med föreslagna 6,000 kronor.

En organisation, sådan som nu angivits, bör medföra avsevärt mindre

kostnader än den som av utredningsmännen föreslagits. Enligt akademiens

mening bör kostnaden icke överstiga 20,000 kronor, varvid räknas med arvoden

åt ledamöterna 7,000 kronor, delarvode åt sekreteraren 6,000 kronor

samt renskrivnings- och övriga expenskostnader ävensom eventuella sakkunnigearvoden

och resekostnader 7,000 kronor.

Akademien förutsätter att forskningsrådets arbetsuppgifter och verksamhetsplaner

i enlighet med vad här angivits närmare regleras genom av Kungl.

Majit för rådet utfärdad instruktion. Medelsförvaltningen och övriga med rådets

verksamhet förenade administrativa detaljuppgifter kunna därvid lämpligen

anförtros åt akademien.

Akademien vill sålunda tillstyrka inrättandet av ett forskningsråd i den

modifierade form som ovan angivits, karakteriserad av en nära anknytning

till akademien, och föreslår, att för ändamålet anslås ett belopp av 20,000

kronor utöver det belopp av 14,000 kronor för täckande av kostnaderna för

FBO, som av utredningen föreslagits.

Statens uppfinnarnämnd framhåller, att tillskapandet av en tredje organisation

med i stort sett samma uppgifter som ingenjörsvetenskapsakademien

och uppfinnarnämnden icke syntes rationellt. Utredningen hade med hänsyn

till akademiens egen forskningsverksamhet anfört vissa betänkligheter mot

användningen av akademien såsom sakkunnig remissinstans, vilka betänkligheter

nämnden för sin del delade. En möjlighet att lösa frågan utan tillskapande''

av ett nytt forskningsråd syntes då vara att för behandling av

frågor rörande anslag till forskning förstärka uppfinnarnämnden med ett

nödigt antal ledamöter, förslagsvis 3 eller 5, utsedda av Kungl. Majit och

representerande olika vetenskapliga och industriella områden. Ett särskilt

kansli bleve då obehövligt.

Såsom förut nämnts har statskontoret avstyrkt utredningens förslag örn in

rättande av ett statens forskningsråd. Statskontoret anför i huvudsak:

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

Såvitt statskontoret kan finna sammanfalla de arbetsuppgifter, som utredningen

ansett böra anförtros åt ett statens tekniska forskningsråd, i allt väsentligt

med de uppgifter, för vilkas handhavande ingenjörsvetenskapsakademien

år 1919 inrättades. Statskontoret vill erinra örn att föredragande departementschefen,

vid anmälan av proposition, nr 210, till 1919 års riksdag angående

anslag till en ingenjörsvetenskapsakademi, till statsrådsprotokollet

bland annat uttalade, att det av kommerskollegium väckta förslaget till en

ingenjörsvetenskapsakademi avsåge ett samlande av de spridda krafter, som

inom vårt land arbetade på den tekniskt-vetenskapliga forskningens fält. Vidare

anfördes, att det ifrågasatta organets huvudsakliga verksamhet skulle inriktas

efter tvenne särskilda linjer. Å ena sidan skulle omsorg ägnas åt systematiska

undersökningar rörande tekniska problem, särskilt sådana, som avsåge

de inhemska naturtillgångarnas tillgodogörande; och skulle, om så befunnes

lämpligt, för sådana frågors studium inrättas särskilda institut. Å andra

sidan skulle utövas en ekonomiskt stödjande verksamhet till förmån dels

för ett vetenskapligt arbete i landets tekniska undervisningsanstalter, provningsanstalter

och forskningslaboratorier, dels för enskilda forskare, som

framkomme med uppslag, vilka kunde anses vara förtjänta av sådant stöd.

Påpekas må även departementschefens uttalande, att den statliga prägel, som

enligt förslaget skulle förlänas det ifrågavarande centralorganet för den tekniskt-vetenskapliga

forskningen, vore att anse som en nödvändig förutsättning

för att detsamma skulle kunna träda fram med erforderlig auktoritet.

I detta sammanhang vill statskontoret jämväl fästa uppmärksamheten vid

att det jämlikt stadgarna för ingenjörsvetenskapsakademien åligger akademien

att verkställa utredning och avgiva yttrande i frågor, i vilka sådant infordras

av Kungl. Majit eller chef för statsdepartement eller inom området

för akademiens verksamhet begäres av ämbetsverk eller myndigheter.

Huruvida ingenjörsvetenskapsakademien motsvarat de förväntningar, som

sålunda ställts på densamma såsom ett samlande och ledande centralorgan på

den tekniskt-vetenskapliga forskningens områden, undandrager sig statskontorets

bedömande. Därest emellertid akademien icke kunnat eller numera anses

icke kunna fullgöra den verksamhet, som motiverat densammas inrättande —

vilket föreliggande utredning närmast synes tyda på — lärer detta förhållande

icke böra föranleda inrättande av nya centrala organ för motsvarande arbetsuppgifter

vid sidan av eller över akademien. Statskontoret finner det för

sin del naturligare, att i sådant fall åtgärder i stället vidtagas för att göra akademien

skickad att på ett ändamålsenligt sätt omhänderhava hithörande verksamhet.

Såsom av utredningen framgår, består akademien av 120—125 ledamöter,

fördelade på nio avdelningar, representerande skilda forskningsområden.

Ledningen handhaves av ett presidium på fyra till fem personer och ett förvaltningutskott,

bestående av presidiet jämte ordförandena i de olika avdelningarna.

Det vill förefalla statskontoret, som örn med denna organisation

goda förutsättningar borde föreligga för en tillfredsställande verksamhet i de

avseenden, om vilka här är fråga.

De invändningar, som av de sakkunniga framförts mot att akademien

skulle fungera som »centralt forskningsråd», synas statskontoret icke vara

bärande. Örn akademien anses för tungrodd för att yttra sig i anslagsfrågor

och presidiet för fåtaligt och alltför ensidigt ingenjörsbetonat, synes i varje

fall förvaltningsutskottet böra vara väl ägnat för en sådan uppgift. Härtill

kommer att — i händelse så skulle befinnas erforderligt -— det icke torde

vara uteslutet att på lämpligt sätt komplettera detta utskott. Med anledning av

uttalandet »att presidiet i akademien är ett organ, som — utom verkställande

direktören —- består av frivilliga oavlönade krafter, vilka ej direkt kunna

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

29

åläggas visst arbete», vill statskontoret erinra om att kommerskollegium vid

framläggande av förslaget om akademiens inrättande framhöll, att hela komplexen

av uppgifter pekade hän på behovet av en institution, där den utmärkelse,

som kunde beräknas ligga i ett ledamotskap av institutionen, skulle

utgöra en form av ersättning för arbete och uppoffringar till den teknisktvetenskapliga

forskningens fromma. Att akademien driver forskning genom

egen personal eller genom till densamma hörande kommittéer eller anslutna

institutioner synes statskontoret icke heller böra innebära hinder för att akademiens

sakkunskap utnyttjas av Kungl. Maj:t vid fördelning av statliga

forskningsanslag.

Statskontoret avstyrker alltså utredningens förslag om inrättande av ett

statens tekniska forskningsråd.

Statskontoret förordar att en undersökning kommer till stånd om de åtgärder,

som kunna vara erforderliga för att ingenjörsvetenskapsakademien skall

kunna fullgöra de uppgifter, som avsetts för forskningsrådet, förslagsvis genom

akademiens förvaltningsutskott. I samband härmed borde enligt ämbetsverkets

mening jämväl övervägas, om icke behov av rationalisering kan föreligga

med avseende å de organisatoriska förhållandena på förevarande område.

Beträffande frågan om ökning av det under tionde huvudtiteln uppförda

anslaget till bidrag till ingenjörsvetenskapsakademien med 14,000 kronor för

finansiering av forskningens beredskapsorganisations verksamhet framhåller

statskontoret, att innevarande års riksdag beslutat att — såvitt framgår av

akademiens framställning i ärendet bland annat med hänsyn till denna verksamhet

— för budgetåret 1942/43 upptaga detta anslag med ett med 20,000

kronor förhöjt belopp eller 80,000 kronor.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har utredningen starkt fram-Departement,).

hävt den allt mer framträdande roll, som den tekniskt-vetenskapliga forsk- chefenningen

spelar för den moderna industriens utveckling. De nu rådande försörjningssvårigheterna

till följd av krigsförhållandena och de ansträngningar,

som göras för att skapa ersättningsproduktion för de genom avspärrningen

bortfallna importvarorna, ha i hög grad fäst den allmänna uppmärksamheten

vid den tekniska forskningen och ökat insikten om dess värde. Men hur betydelsefulla

forskningens insatser än må vara i ett krisläge som det nuvarande,

får man likväl icke därför förbise att — såsom utredningen också betonat

— forskningens förnämsta uppgift är att under normala förhållanden

och på längre sikt främja näringslivets utveckling genom att skapa förutsättningar

för nya tillverkningar och förbättrade produktionsmetoder och genom

att möjliggöra ett mera rationellt och i längden ändamålsenligare utnyttjande

av våra naturtillgångar. Anordningar för att främja den tekniskt-vetenskapliga

forskningen böra därför icke betraktas såsom krisåtgärder eller ha formen

av dylika, utan de böra planeras såsom led i näringspolitiken även för

normala tider. Med all rätt framhåller utredningen, att omvårdnaden örn den

grundläggande forskningen inom hithörande vetenskaper är lika viktig för

effektiviseringen av det tekniska nydaningsarbetet inom näringslivet som

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

tillämpningsforskningen, vars resultat mera direkt kan påvisas i form av

nya tillverkningar eller tillverkningsmetoder.

Utredningen har i sitt betänkande lämnat en ingående redogörelse för de

anordningar och övriga resurser för tekniskt-vetenskaplig forskning, som

för närvarande finnas i vårt land. Såsom därav framgår, ha såväl från enskilt

håll som från statsmakternas sida omfattande åtgärder redan vidtagits

till främjande av denna forskning. Undersökningen har emellertid även

visat, att i många avseenden betydande brister finnas, och utredningen fäller

det slutomdömet, att forskningsarbetet, såsom helhet betraktat, ej synes bedrivas

i den omfattning, som kräves för att vårt land skall kunna följa med i

tidens tekniska nydaningsarbete. Jag delar utredningens uppfattning att

åtgärder böra vidtagas för att söka få till stånd en efter våra behov avpassad,

effektiv tekniskt-vetenskaplig forskning. Framdeles liksom hittills bör

det visserligen i första hand ankomma på näringslivets egna organ att bedriva

och bekosta den forskning, av vilken de enskilda företagen direkt eller

indirekt draga ekonomisk nytta. Med hänsyn till forskningens utomordentliga

betydelse för näringslivets utveckling måste emellertid staten även enligt

min mening i vidgad omfattning lämna sin medverkan för att ekonomiskt

och på annat sätt stödja forskningsverksamheten.

Utredningen har sammanfört de åtgärder, som nu erfordras för den nödvändiga

effektiviseringen av forskningen, i följande tre huvudgrupper: avhjälpande

av bristen på utbildade forskare, ökning av forskningsverksamhetens

omfattning, såväl genom fullt utnyttjande av tillgängliga resurser som

genom åstadkommande av ytterligare laboratorier m. m., samt samordning

av forskningen för höjande av effektiviteten och undvikande av onödigt dubbelarbete.

Bristen på utbildade forskare har redan föranlett beslut vid årets riksdag

om inrättande av studiestipendier m. m. Ytterligare åtgärder äro för närvarande

föremål för övervägande av 1940 års sakkunniga för den högre tekniska

undervisningens ordnande.

Vad beträffar de båda andra huvudgrupperna av åtgärder finner jag i likhet

med utredningen, att staten främst bör inrikta sin medverkan härutinnan

på åtgärder, som äro ägnade att åvägabringa samverkan och samordning

inom forskningsverksamheten; härutöver bör staten lämna forskningen ekonomiskt

stöd i skälig omfattning, särskilt med avseende å den grundläggande

forskningen.

Det är uppenbarligen angeläget, att den samordnande verksamheten göres

så effektiv som möjligt, på det att dubbelarbete må undvikas och de tillgängliga

begränsade forskningsresurserna bli väl utnyttjade. Samordnandet av den

tekniskt-vetenskapliga forskningen är så mycket viktigare som denna forskning

för närvarande bedrives på många från varandra organisatoriskt helt

skilda håll: vid universiteten, högskolorna, ingenjörsvetenskapsakademien,

provningsanstalterna, andra statliga verk och enskilda institutioner m. fl.

Otvivelaktigt har på senare år en viss förbättring inträtt i fråga om samverkan

inom förevarande område, bland annat genom den verksamhet, som bedri
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

31

ves av den till ingenjörsvetenskapsakademien anknutna forskningens beredskapsorganisation

(FBO). Men det föreligger ett påtagligt behov av ett sammanhållande

organ, som kan skaffa sig översikt över pågående arbeten, nya

initiativ och behov som yppa sig. Genom tillgången till ett centralt organ på

det tekniskt-vetenskapliga forskningsområdet skulle staten bättre än hittills

kunna sätta in sitt ekonomiska stöd åt forskningen på de punkter, där stödet

blir mest verksamt. Med den mångfald problem, som vänta på sin lösning,

får ett dylikt centralt organ ett rikt arbetsfält. Att tillskapandet av ett sådant

organ ej bör överlämnas åt det enskilda initiativet utan att det måste ankomma

på staten att organisera detsamma synes mig uppenbart.

Utredningens förslag om inrättande av ett statens tekniska forskningsråd

har vunnit anslutning i det övervägande antalet yttranden. Statskontoret

har emellertid avstyrkt det föreliggande förslaget och ansett, att de uppgifter,

som enligt utredningen borde uppdragas åt rådet, i stället borde ombesörjas

av ingenjörsvetenskapsakademien. För min del ansluter jag mig

till utredningens förslag. Även enligt min mening bör det centrala organet

på detta område vara helt fristående och självständigt och anordnas som

en rent statlig institution. Denna ståndpunkt innebär ingen underskattning

av ingenjörsvetenskapsakademiens arbete eller de viktiga uppgifter akademien

har att fylla; akademien har icke heller själv i sitt utlåtande stannat

vid den linje statskontoret förordat.

Enligt utredningens förslag skulle rådet bestå av ordförande och sex ledamöter,

förordnade av Kungl. Maj:t för tre år i sänder. De sex ledamöterna

skulle utses efter förslag av tekniska högskolan i Stockholm, Chalmers tekniska

högskola, vetenskapsakademien, ingenjörsvetenskapsakademien, Sveriges

industriförbund och svenska teknologföreningen. Var och en av förslagsställarna

skulle därvid föreslå tre personer utan angivande av någon

inbördes ordning.

Ingenjörsvetenskapsakademien har föreslagit den modifikationen i utredningens

förslag, att rådet skulle bestå av nio ledamöter, av vilka de fyra

ledamöterna av akademiens presidium skulle vara självskrivna och de återstående

fem förordnas av Kungl. Majit efter förslag av de övriga institutioner,

som enligt utredningen skulle föreslå ledamöter i rådet. Rådets ordförande,

som enligt utredningens förslag skulle utses av Kungl. Majit direkt

utan förslag, skulle enligt akademiens mening förordnas bland ledamöterna

—- de självskrivna eller de efter förslag förordnade. För min del finner jag

utredningens förslag rörande rådets sammansättning vara att föredraga. Det

torde emellertid icke vara lämpligt att på detta stadium så hårt binda sig

i fråga örn rådets sammansättning som utredningens förslag innebär. Det

är självfallet angeläget, att Kungl. Majit vid tillsättande av rådet tillser, att

rådet får en allsidig och med hänsyn till dess arbetsuppgifter ändamålsenlig

sammansättning. I anslutning härtill synes det mig icke vara något att erinra

mot alt ingenjörsvetenskapsakademien i syfte att säkerställa kontakten mellan

akademien och rådet erhåller tillfälle att avgiva förslag till två ledamöter

av rådet. Det bör också stå Kungl. Majit fritt att utom de institutioner och

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

organisationer, som av utredningen angivits såsom förslagsställare, inhämta

förslag från andra institutioner. Särskilt finner jag det önskvärt, att, såsom

matematisk-naturvetenskapliga sektionen vid universitetet i Uppsala och universitetskanslern

framhållit, möjlighet beredes till vidgad representation för

de vid universiteten och Stockholms högskola arbetande forskarna, därigenom

att förslag inhämtas även från dessa institutioner. Inom ramen av de

förslag, som sålunda avgivas, bör det vara möjligt att finna ett antal sakkunniga

personer, lämpade för de maktpåliggande och grannlaga uppgifter, som

skola ankomma på rådet, utan att Kungl. Majit därvid bör vara bunden vid

att låta varje institution, som inkommit med förslag, erhålla en särskild representant

i rådet. Det bör icke vara uteslutet, att en och samma ledamot

företräder mer än en institution i de fall, då de olika institutionernas synpunkter

och intressen måste antagas i stort sett sammanfalla. Det är nämligen

angeläget att tillse, att icke ledamotsantalet sväller ut till hinder för

effektiviteten i arbetets fortgång. Ordförande i rådet bör av Kungl. Majit

utses utan föregående förslag.

Utredningen har, såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår, i

sitt betänkande närmare behandlat forskningsrådets arbetsformer och dess

samarbete med forskningens beredskapsorganisation. I vissa yttranden hava

erinringar framställts mot den planering av arbetet, som utredningen sålunda

tänkt sig. Särskilt hava erinringar framställts mot formerna för det

planerade samarbetet med forskningens beredskapsorganisation. Det torde

emellertid böra ankomma på rådet att i sinom tid till Kungl. Majit inkomma

med förslag till bestämmelser rörande rådets verksamhet och vad därmed

äger sammanhang. Med hänsyn härtill är jag icke nu beredd att förorda

bifall till utredningens förslag om ytterligare statsbidrag till ingenjörsvetenskapsakademien

till bestridande av kostnaden för beredskapsorganisationens

verksamhet.

Vad slutligen angår kostnaderna för forskningsrådet bär utredningen beräknat

dessa till 48,000 kronor för nästa budgetår. Vid denna beräkning,

som givetvis måst ske uppskattningsvis, har medtagits ett belopp av 3,000

kronor för hyra. Hyreskostnaden för rådet bör emellertid enligt vanlig ordning

bestridas från statens allmänna fastighetsfond, varför medel för detta

ändamål icke behöva anvisas i detta sammanhang. Kostnadsberäkningen i

övrigt, slutande å 45,000 kronor, synes icke giva anledning till särskild erinran.

Med hänsyn till att rådets verksamhet icke torde kunna få full omfattning

redan från början av nästa budgetår torde emellertid beloppet kunna

nedsättas till 40,000 kronor. Anslagsberäkningen är dock osäker, och då

bland kostnaderna ingå sådana, lill vilkas bestridande regelmässigt anvisas

anslag av förslagsanslags natur i syfte att möjliggöra för Kungl. Majit att

eventuellt ställa ytterligare erforderliga medel till vederbörandes förfogande,

vill jag förorda, att till forskningsrådets verksamhet under nästa budgetår

anvisas ett förslagsanslag av 40,000 kronor.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

33

Anslag till tekniskt-vetenskaplig forskning.

Bland de åtgärder, som erfordras för den nödvändiga effektiviseringen av

den tekniskt-vetenskapliga forskningen i vårt land, har utredningen såsom

en huvudgrupp upptagit ökning av forskningsverksamhetens omfattning. I

det förut återgivna avsnitt av betänkandet, däri utredningen närmare utvecklat

sina synpunkter på behovet av en sådan ökning, har utredningen

såsom en åtgärd till vinnande av det avsedda syftet föreslagit anvisande av

ett allmänt anslag till tekniskt-vetenskaplig forskning. Utredningen anför

till en början:

Det nu under tionde huvudtiteln uppförda anslaget till undersökningar

avseende utnyttjandet av vissa inhemska råvarutillgångar m. m. bör förändras

till ett allmänt anslag för tekniskt-vetenskaplig forskning och samtidigt

ökas i erforderlig grad.

Förstnämnda anslag har funnits uppfört på riksstaten sedan budgetåret

1938/39, då för ifrågavarande ändamål anvisades ett belopp av 500,000

kronor. För vart och ett av budgetåren 1939/40—1941/42 har anslaget utgått

med 300,000 kronor, och ett lika stort belopp äskas i statsverkspropositionen

för budgetåret 1942/43. Med anslaget avses enligt 1942 års statsverksproposition

att bidraga till lösning av beredskapsfrågan genom att

främja producerandet av sådana varor, vilka vid avspärrning ej kunna erhållas

i tillräcklig mängd utifrån. Av de hittills anvisade beloppen, tillhopa

1,400,000 kronor, hava före utgången av år 1941 tagits i anspråk sammanlagt

cirka 1,175,000 kronor.

Medelstilldelningen har hittills avsett bland annat följande ändamål, nämligen

forskningsarbeten inom motorbränsleområdet beträffande trä, torv,

alunskiffer och sulfitlut, undersökningar rörande möjligheterna att ur svensk

apatit utvinna fosforgödningsämnen, förberedande åtgärder för igångsättande

av torvbrikettillverkning i Stora Mosse i Kristianstads län, undersökning

rörande metallers korrosion, undersökningar angående Sveriges tillgångar

av nickel-, kobolt- och blymalmer, anordning av kurser för utbildande

av civil mekanikerpersonal för generatorgasdrivna motorfordon, undersökningar

och försök avseende framställning av olja ur skiffer, försök

enligt elektrolytisk metod för järnframställning, utnyttjande av viss molybdenmalmfyndighet,

försöksdrift enligt viss kultorvmetod m. m.

De önskemål, som enligt vad utredningen anfört framstå såsom angelägna,

betinga en något friare disposition än den, som är möjlig med den nu

gällande formuleringen av anslagets uppgift.

Enligt utredningens mening skulle man genom det förordade allmänna

anslaget bäst kunna främja ett snabbt genomförande av sådana forskningsinitiativ,

som komma från universiteten, högskolorna och andra statliga institutioner,

från ingenjörsvetenskapsakademien och forskningens beredskapsorganisation

och från enskilda forskningsintrcsserade kretsar. Härigenom

■skulle exempelvis medel omedelbart kunna göras tillgängliga för att successivt

utveckla forskningsverksamheten beträffande skogens produkter under

tiden innan det av utredningen i särskilt betänkande föreslagna träforskningsinstitutet

hunnit komma i verksamhet samt för att igångsätta en vidgad

forskningsverksamhet inom andra områden, såsom oxid- och silikatkemi,

Bihang lill riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 282. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj;ts proposition nr 2S2.

mätteknik och forskningsmetodik m. fl., i avvaktan på lämplig tidpunkt

för inrättandet av mera permanenta organ för uppgifterna. På samma sätt

skulle härigenom bildandet av centrala samarbetsorgan för transporttekniska

och för näringsmedelstekniska frågor underlättas.

Utredningen föreslår, att anslagets benämning ändras till anslag för tekniskt-vetenskaplig

forskning och att anslagets ändamål definieras sålunda,

att det må användas till understöd åt tekniskt-vetenskaplig forskning i syfte

att därigenom främja det svenska näringslivet och tillvarataga landets naturtillgångar.

Utredningen fortsätter:

Liksom nu böra medel från anslaget beviljas genom beslut av Kungl.

Majit i handelsdepartementet. För behandling av framställningar och därav

föranledda utredningar skulle anlitas statens tekniska forskningsråd.

Medel böra efter ansökan kunna tilldelas forskningsinstitutioner och anstalter

ävensom organisationer, enskilda företag och forskare.

Medel från anslaget böra främst utgå till arvoden åt medhjälpare samt till

täckande av försökskostnader. Det bör dock i princip ej vara uteslutet att

jämväl medgiva arvode åt sökanden själv.

När belopp anslås till anskaffning av dyrbarare maskiner, apparater eller

försöksanordningar av mera permanent natur, vilka kunna tänkas få användning

senare för andra ändamål, bör föreskrivas, att sökanden efter

programmets genomförande skall ställa dessa till forskningsrådets disposition

att förvaras för statens räkning för att i fortsättningen kunna ställas

till förfogande för samma eller andra forskare.

Det kan tänkas uppkomma fall, då sökanden ej på förhand kan ange

någon detaljerad arbetsplan. I dylika fall böra de bidrag som beviljas kunna

givas mera personlig karaktär och lämnas med ett begränsat belopp för viss

tid i sänder, exempelvis ett halvt år. Ansökning om ytterligare medel bör då

åtföljas av rapport över föregående halvårs arbeten. Detta förfarande torde

ofta bli nödvändigt i sådana fall, då det gäller grundläggande forskning på

ännu tämligen obearbetade fält.

Beträffande äganderätt till framkomna forskningsresultat, publikationsskyldighet

samt eventuell återbetalningsskyldighet synes Kungl. Majit efter

förslag av statens tekniska forskningsråd böra lämna föreskrifter i varje särskilt

fall.

Vid avvägningen av det ifrågasatta anslagets storlek är det att börja med

självfallet, att behovet av forskning är så stort, att detta icke med befintliga

resurser i fråga om forskare, laboratorier och utrustning kan bli uppfyllt.

Avgörande vid bedömandet av hur stort anslag av föreslagen typ, som

erfordras, är därför vad man genom effektivare utnyttjande av befintliga

resurser kan på ett ändamålsenligt sätt disponera. Utredningen har vid sina

överväganden kommit till den uppfattningen, att sedan genom föreslagna

åtgärder bristen på forskare efter hand avhjälpts och laboratorieutrustningen

i vissa fall kompletterats, för ett nöjaktigt utnyttjande av befintliga laboratorier

skulle erfordras ett allmänt anslag för tekniskt-vetenskaplig forskning

om minst 1,000,000 kronor per år.

Av flera skäl, anför utredningen, synes anslaget dock icke från början

böra bestämmas till ett så högt belopp som 1,000,000 kronor. Först och

främst kräver det statsfinansiella läget ett strängt hushållande, så att endast

sådana anslag beviljas, som kunna på ett fullt effektivt sätt tillgodogöras.

Den planerade intensifieringen av arbetet vid laboratorierna torde icke hel
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

ler kunna med ens genomföras i hela dess omfattning, och bristen på kvalificerade

forskare är ännu sa länge en återhållande faktor. Utredningen har

därför stannat vid att för budgetåret 1942/43 föreslå en ökning av anslagsbeloppel

från 300,000 till 500,000 kronor. Den takt, i vilken höjningen av anslaget

sedan efter hand bör ske, bör bli en bedömningsfråga, i vilken Kungl.

Maj:t, örn utredningens förslag genomföres, utom redan befintliga organ får

statens tekniska forskningsråd att lita till.

Y tt randen.

I de avgivna yttrandena har utredningens förslag i allmänhet tillstyrkts. I

en del yttranden har framhållits att det föreslagna anslagsbeloppet är knappt

tilltaget. I följande avseenden ha erinringar och förslag framställts.

Kommerskollegium förklarar sig finna erforderligt, att medel finnas tillgängliga

även för rent praktiska åtgärder för utnyttjande av råvarutillgångar,

vilka åtgärder icke torde kunna betecknas som tekniskt-vetenskaplig forskning.

Den ifrågasatta ändringen av anslagets benämning syntes därför icke

böra vidtagas.

Sveriges geologiska undersökning framhåller, att det nuvarande anslaget

till utnyttjande av vissa inhemska råvarutillgångar använts bland annat till

undersökningar av mineraltillgångar. Även för framtiden torde man hava

att räkna med att behov av snabb undersökning av mineraltillgångar kunde

uppkomma. Detta behov kunde icke tillgodoses av andra för ämbetsverket

tillgängliga medel. Det vöre i hög grad önskvärt, att jämväl ett särskilt anslag

å 50,000 kronor äskades för att stå till disposition för bestridande av

kostnaderna för dylika undersökningar, som knnde befinnas behövliga med

hänsyn till rikets råvaruförsörjning.

Styrelsen för statens provningsanstalt framhåller, att på grund av anstaltens

intima och fortlöpande kontakt med industrien tillämpningsforskning

kunde planeras och utföras vid anstalten på sådant sätt, att resultaten bleve

i möjligaste mån utnyttjbara, vare sig det gällde forskning för lösande av

aktuella problem eller forskning på längre sikt. En vidgad tillämpningsforskning

skulle för anstaltens del endast innebära viss ökning av kostnaderna

för avlöningar, förbrukningsmaterial och eventuella specialapparater.

På sätt utredningen förordat, finge styrelsen därför hemställa, att anstalten

beviljades ett årligt anslag å 30,000 kronor för bedrivande av fri forskning

i samband med sin verksamhet.

Filosofiska fakulteten i Lund ifrågasätter, huruvida icke undersökningarna

företrädesvis och i första hand borde taga sikte på utnyttjandet av våra

råvarutillgångar samt huruvida det funnes tillgång till kompetenta, tillräckligt

kvalificerade forskare.

Tekniska högskolans lärarkollegium framhåller nödvändigheten av att en

viss institution kan påräkna upprepade anslag för samma forskningsuppgift

under en följd av år.

Styrelsen för statens skeppsprovningsanstalt framhåller önskvärdheten av

ali anstalten lämnas tillfälle att med medel utanför den ordinarie budgeten

bedriva forskning rörande problem av betydelse för skeppsteknik och sjöfart.

Lantbruksstyrelsen understryker önskvärdheten av att anslaget, så länge

nuvarande handelsavspärrning är rådande, i första hand kommer till användning

för forskningsändamål, som avse att åstadkomma ersättning för varor,

som till följd av avspärrningen icke eller endast i otillräcklig mängd

kunna införas till landet.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

Statens livsmedelskommission uttalar önskvärdheten av att vid beviljande

av det föreslagna anslaget fästes det villkoret, att åtminstone under nu

rådande avspärrning sådana forskningsuppgifter, som avsåge stödjande av

landets beredskap på olika områden, bland annat tor livsmedelsförsörjningen,

vid anslagstilldelningen erhölle bestämt företräde framför andra forskningsuppgifter.

Departements■ Enligt utredningens förslag skulle framdeles ett anslag å 1,000,000 kronor

''Wen. årligen anvisas till stödjande av den tekniskt-vetenskapliga forskningen. I avvaktan

på möjligheter att utnyttja ett sådant årsbelopp har utredningen ansett

en begränsning av beloppet kunna ske. Utredningen föreslår, att det i

riksstatsförslaget för nästa budgetår under tionde huvudtiteln upptagna anslaget

å 300,000 kronor till Undersökningar avseende utnyttjandet av vissa

inhemska råvarutillgångar m. m. höjes med 200,000 kronor samt att anslagets

ändamål utvidgas till att avse understöd åt tekniskt-vetenskaplig forskning

i syfte att främja det svenska näringslivet och tillvarataga landets naturtillgångar.

Därvid förutsätter utredningen, att förefintlig reservation å löpande

budgetårs undersökningsanslag överföres till det nya anslaget.

I likhet med utredningen och i anslutning till vad som anförts i de avgivna

yttrandena vill jag framhålla angelägenheten av att medel i erforderlig omfattning

stå till förfogande för understödjande av tekniskt-vetenskaplig forskningsverksamhet.

För nästa budgetår vill jag, i anslutning till utredningens

förslag, tillstyrka anvisande av ett reservationsanslag å 200,000 kronor till

tekniskt-vetenskaplig forskning, avsett att i den ordning, som utredningen

angivit, av Kungl. Majit disponeras för undersökningar i syfte att lösa vissa

bestämda forskningsuppgifter. Tillika bör av riksdagen utverkas medgivande,

att förenämnda anslag å 300,000 kronor må i mån av behov användas, förutom

till därmed avsedda undersökningar, för sådan forskning som avses

med det förordade nya anslaget. Från och med budgetåret 1943/44 böra givetvis

de båda anslagen sammanföras till ett anslag.

Med anledning av vad Sveriges geologiska undersökning anfört örn behovet

av ett särskilt anslag för undersökningar av mineraltillgångar, vilket ändamål

hittills tillgodosetts från förenämnda undersökningsanslag, vill jag framhålla,

att mitt förslag innebär en utvidgning av anslagets ändamål och att

anslagsmedlen vid bifall till förslaget alltjämt skulle fa disponeras för sådana

undersökningar av skilda slag, som hittills finansierats med anlitande

av undersökningsanslaget.

Äganderätt till framkomna forskningsresultat m. m.

Utredningen upptager till principiell behandling frågan om äganderätt till

framkomna resultat vid statlig och statsunderstödd forskning, publikationsskyldighet

och eventuell återbetalningsskyldighet samt anför härom i huvudsak:
Frågan

örn äganderätten till resultaten av sådan tekniskt-vetenskaplig

forskning, som helt eller delvis bekostats med statsmedel, är mycket svår

att generellt avgöra och många omständigheter spela härvid in.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2S2.

37

Vid bestämmande av villkoren för statsbidrag till ett forskningsarbete

synas dessa böra avpassas främst med hänsyn till vad som för landet är

förmånligast. På samma gång som det bör tillses, att resultaten av den statliga

forskningen icke otillbörligt utnyttjas av enskilda företag eller personer,

måste beaktas nödvändigheten av, att enskilda initiativ uppmuntras

och forskningens utsikter till ökat ekonomiskt utbyte icke begränsas. Ett

uttalande i denna riktning gjordes av andra kammarens första tillfälliga

utskott vid 1939 års riksdag.

Vad till att börja med angår sådan av staten bekostad forskning, som

utföres av statliga eller statsunderstödda institutioner, böra forskningsresultaten,

såvida icke särskilda skäl tala däremot, ställas till allmän disposition

och i regel publiceras. Därest dessa forskningsresultat kunna föranleda

uttagande av patent, böra sådana uttagas för vederbörande forskningsinstitutions

räkning. Licens för utövande av sålunda erhållet patent bör av

svenska företagare kunna förvärvas mot en avgift, som svarar mot kostnaderna

för patentets uttagande, dock med tillägg av den ersättning som,

enligt vad nedan sägs, efter prövning i särskilda fall kan anses böra utgå

till vederbörande forskare. Beträffande företag i utlandet synes vederbörande

forskningsinstitution böra betinga sig gottgörelse för patents utnyttjande efter

vanliga affärsmässiga grunder. Inkomster, som härigenom tillföras en forskningsinstitution,

böra kunna disponeras för institutionens verksamhet.

I viss utsträckning böra inkomster av patent kunna tillfalla vederbörande

forskare. Inom en forskningsinstitution kan det dock ofta vara svårt att ange

vilken eller vilka som åstadkommit ett visst forskningsresultat. Forskningen

sker i regel i samarbete inom institutionen och idéerna kunna födas under

kollektivt tankeutbyte. Det kan också anföras, att det ofta är först genom

anställningen vid institutionen, som forskaren erhåller de resurser och den

kontakt med problemen, vilka möjliggöra det resultatgivande forskningsarbetet.

Icke förty synes det lämpligt — med hänsyn framför allt till den sporre

det skulle kunna bli till initiativ — att möjliggöra särskilda ersättningar till

anställda forskare för i tjänsten uppnådda goda resultat. Det har såsom av

det föregående framgår förutsatts, att en forskare skall kunna tillerkännas

viss ersättning i samband med överlåtelse av licens till svensk företagare. I

andra fall kan det vara skäligt att bestämma, att viss del av patentinkomsterna

för ett forskningsresultat skall tillfalla den eller de forskare, som främst

åstadkommit resultatet i fråga. Beslut örn sådana ersättningar åt forskare

böra förbehållas institutionernas styrelser.

Patentering av forskningsresultat uppnådda av statsinstitutioner har nog

hittills i regel icke brukat utföras. Många skäl tala dock för en ändring av denna

praxis. Genom patentering kan landets forskning tillföras vissa inkomster

från utlandet och institutionerna kunna få en extra uppmuntran i arbetet.

I många fall går även utnyttjandet lättare örn en produkt är patentskyddad.

För startande av en ny tillverkning krävas nämligen ofta betydande kapitalinvesteringar

i form av kostnader för fabriksanläggningar, reklam o. s. v. och

den enskilde företagaren ställer sig därför ej .sällan tveksam till ali börja

en tillverkning, sorn icke är patentskyddad. Eftersom statsverket eller vederbörande

statsinstitution i egenskap av patentinnehavare vid licensgivning för

utnyttjande inom landet kan tillse, att sådana villkor föreskrivas, att allmänheten

icke blir lidande på anordningen, synes någon betänksamhet icke behöva

råda mot, att statliga forskningsinstitutioner låta uttaga patent.

När enskilda föreningar, företag eller personer utföra forskningsarbeten

med bidrag av statsmedel, ställa sig förhållandena något annorlunda.

Sker sådan undersökning på uppdrag av statlig myndighet eller institution

och hell på bekostnad av stalsverkct, böra uppenbarligen resultaten tillhöra

uppdragsgivaren och behandlas efter samma principer, som föreslagits

beträffande forskningsresultaten vid statsinstitutioner.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

DtparUments
ehefen.

Om däremot från enskilt håll ansökan göres om statsbidrag till en undersökning

enligt sökandens uppslag, torde icke samma principer böra tillämpas.

Den värdefullaste delen av ett forskningsarbete är ej sällan själva uppslaget

och planen för undersökningens utförande, och sökanden synes därför böra

kunna beredas erforderligt stöd för fullföljande av ett uppslag utan att behöva

avstå från all rätt till de resultat, som kunna framkomma. Kungl. Maj:t

har hittills i en del liknande fall som villkor för statsbidrag föreskrivit, att

det beviljade beloppet efter särskild prövning skall kunna återfordras. Därest

ett underställt forskningsarbete skulle leda till ett ekonomiskt gynnsamt resultat,

kan då krävas återbetalning av bidraget. Detta är en utväg, men även

andra kunna tänkas. Staten kan som villkor för bidrag föreskriva fri dispositionsrätt

till resultaten för statens eller landets behov eller eventuellt andra

villkor.

Det bör dock i sammanhanget erinras om, att den grundläggande forskningen,

vilken alldeles särskilt är i behov av det allmännas stöd, i regel icke

brukar leda till ekonomiskt direkt exploaterbara resultat.

Med hänsyn till det anförda synes det lämpligt att beträffande enskilda

föreningars, företags och personers forskning med statsunderstöd icke föreskriva

generella regler beträffande äganderätten till resultaten, eventuell återbetalning

av de beviljade medlen o. s. v. utan fastställa villkoren från fall till

fall i samband med bidragens beviljande.

I de ärenden av detta slag, som behandlas av statens tekniska forskningsråd,

bör rådet i varje särskilt fall uppgöra förslag till de villkor i fråga örn

äganderätt, publiceringsskyldighet och patentering, som kunna befinnas motiverade.

Yttranden.

I de avgivna yttrandena lia förevarande spörsmål i regel icke berörts.

Försvarsväsendets kemiska anstalt vill starkt understryka, att forskningsinstitutionerna

borde få möjlighet att uttaga och utnyttja patent och för sin

verksamhet disponera medel, som därigenom tillfördes som inkomst. Därvid

borde jämväl ersättning kunna lämnas till forskarna. Licens borde jämväl i

vissa fall kunna erhållas för sådana patent, som överlätes även till svenska

företagare. Som regel borde endast staten själv få använda patent utan licens.

Statskontoret framhåller, att, i den mån inkomster av patent inflyta till statligt

forskningsinstitut, dylika inkomster icke böra få disponeras av institutet

utan tillföras statsregleringen över lämplig inkomsttitel, förslagsvis »övriga

diverse inkomster», ävensom att fråga såväl örn gottgörelse för utnyttjande

av patent som om särskild ersättning till forskare för uppnått resultat bör

underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Patent- och registreringsverket anser det vara av stor vikt, att så uttömmande

bestämmelser som möjligt utfärdas i förevarande ämne, så att uppkomsten

av störande tvistighet förhindrades. Mot vad utredningen anfört i

denna fråga har ämbetsverket i huvudsak icke något att erinra. Som rättsinnehavare

för patent å uppfinningar, som tillkommit genom av staten bekostade

eller anbefallda undersökningar å statliga eller statsunderstödda institutioner,

bör dock, där ej för särskilt fall annorlunda bestämts eller avtalats,

Kungl. Maj:t och kronan och icke de särskilda forskningsinstitutionerna

fungera.

Såsom utredningen framhåller, är frågan om äganderätten till resultaten

av den tekniskt-vetenskapliga forskning, som helt eller delvis bekostas med

statsmedel, svår att lösa med allmängiltiga föreskrifter. I den mån särskilda

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

39

medel anvisas för bestämda forskningsarbeten — vare sig dessa bedrivas vid

statliga eller "enskilda institutioner — torde det vara lämpligast, att frågan

löses från fall till fall och att, därest så anses böra ske, villkor rörande äganderätten

till forskningsresultaten föreskrivas i samband med medelsanvisningen.

Patent å uppfinningar, till vilka äganderätten tillkommer staten, torde

böra sökas för Kungl. Majit och kronan.

Vad beträffar den forskning, som bedrives vid statliga verk och institutioner

såsom ett led i den ordinarie verksamheten, är förevarande spörsmål av

mera invecklad natur. Jag är icke beredd att på grundval av det nu föreliggande

utredningsmaterialet taga ståndpunkt i saken. Emellertid är frågan

uppenbarligen av den vikt, att en lösning av densamma bör sökas, därvid

de av utredningen angivna riktlinjerna böra tjäna till ledning. Jag avser

därför att senare föreslå Kungl. Majit att igångsätta en närmare utredning i

ämnet. I samband därmed synes jämväl böra undersökas, i vad mån och på

vad sätt medel böra disponeras för belöningar till sådana forskare, vilkas

forskningsresultat bliva statens egendom.

Hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående i skilda sammanhang anfört

hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels besluta, att ett statens tekniska forskningsråd med de

uppgifter, som i det föregående angivits, skall inrättas;

dels till Statens tekniska forskningsråd för budgetåret 1942/

43 under tionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av .......................... kronor 40,000;

dels till Tekniskt-vetenskaplig forskning för budgetåret

1942/43 under tionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av ................................ kronor 200,000;

dels ock medgiva, att de medel, som äro anvisade å tionde

huvudtitelns reservationsanslag till Undersökningar avseende

utnyttjandet av vissa inhemska råvarutillgångar m. m., må

användas jämväl för de med nyssnämnda anslag till teknisktvetenskaplig

forskning avsedda ändamålen.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven Forssberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1942:399 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis proposition angående anslag för budgetåret 1942/43 till tekniskt-vetenskaplig forskning m. m. s. 5 i texten
  2. SU 1942:192 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1942/43 till tekniskt-vetenskaplig forskning m. m. s. 1 i texten