Angående anslag till tekniskt-vetenskaplig forskning m. m
1942-04-24 · 39 sidor, varav 39 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 39 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1942:282, Angående anslag till tekniskt-vetenskaplig forskning m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 282.
1
Nr 282.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till tekniskt-vetenskaplig
forskning m. m.; given Stockholms
slott den 24 april 1942.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Herman Eriksson.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
24 april 1942.
Närvarande:
#
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Hosander, Gjöres, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans-, ecklesiastik- och folkhushållningsdepartementen
anför chefen för handelsdepartementet, statsrådet
Eriksson:
Jag får nu anmäla fråga örn åtgärder för den tekniskt-vetenskapliga forskningens
främjande och statens medverkan därvid.
Sedan 1939 års lagtima riksdag i skrivelse nr 328 anhållit, att en utredning
måtte verkställas angående möjligheterna för effektiviserande av den tekniska
forskningen, icke minst för erhållande av billigare och snabbare resultat, samt
Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 282.
1
2
Kungl. Maj-.ts proposition nr 282.
lör de vunna forskningsresultatens utnyttjande till hela landets bästa, bemyndigade
Kungl. Maj:t den 31 augusti 1940 chefen för handelsdepartementet
att tillkalla högst sju utredningsmän för att utreda frågan örn den teknisktvetenskapliga
forskningens ordnande.
Vid anmälan av ärendet yttrade departementschefen bland annat:
Den tekniskt-vetenskapliga forskningen torde framdeles lika litet som hittills
kunna undvara statens stöd. Anledning torde tvärtom finnas att förmoda,
att ytterligare medverkan från statens sida kommer att i fortsättningen erfordras.
Genom utredningen bör klarläggas, i vilken omfattning och på vilket
sätt en sådan medverkan bör lämnas. Vid tidigare överväganden av riktlinjerna
för en intensifierad forskningsverksamhet torde närmast hava avsetts,
att arbetet borde bedrivas dels vid specialinstitut för de olika industriella branscherna,
dels ock vid ett centralinstitut, vars forskningsresultat kunde nyttiggöras
för tekniska och industriella ändamål överhuvud och där ökade allmänna
förutsättningar för tekniska framsteg och förbättringar kunde skapas.
Statens ekonomiska medverkan skulle därvid närmast komma till uttryck,
beträffande centralinstitutet. Frågan om en lösning efter dessa linjer bör nu
vidare utredas. Utredning bör verkställas angående de uppgifter, som skulle
ankomma på ett dylikt centralinstitut samt angående institutets organisation
och finansiering. Centralinstitutets och specialinstitutens inbördes ställning
bör klarläggas. Redan förefintliga möjligheter till tekniskt-vetenskaplig forskning
måste jämväl uppmärksammas. Centralinstitutets förhållande till befintliga
statliga institutioner nied besläktade uppgifter måste härvid tagas under
omprövning. Särskilt torde verksamheten vid de tekniska högskolorna böra
ägnas uppmärksamhet i detta sammanhang. Det är således av vikt, att det
forskningsarbete, varom nu är fråga, på lämpligt sätt samordnas med forskningsverksamheten
vid högskolorna. Forskningsintresserade lärarkrafter vid
högskolorna böra beredas tillfälle till fortsatt och utvidgad tekniskt-vetenskaplig
forskning vid sidan av undervisningstjänsten, samtidigt som det bör ses
till, att jämväl forskningarna utanför högskolorna komma undervisningen
därstädes till godo. Lämpliga anordningar för att trygga tillvaratagandet och
nyttiggörandet av vunna forskningsresultat på det ur olika synpunkter mest
ändamålsenliga sättet böra övervägas. Ett viktigt spörsmål är också frågan örn
förläggningsplatsen för ett sådant centralt tekniskt-vetenskapligt forskningsinstitut
som det här antydda. Vid prövningen av detta spörsmål bör hänsyn
bland annat tagas till såväl fördelarna av att genom institutets förläggning
samarbete med övriga institutioner och organisationer med liknande uppgifter
underlättas som även möjligheterna för institutets framtida utveckling. Slutligen
synes vid den nu förordade utredningen beaktande böra ägnas frågan
örn åtgärder för mobilisering och bevarande i den tekniskt-vetenskapliga
forskningens tjänst av de forskarbegåvningar, som finnas inom landet. Till
vinnande av detta syfte erfordras måhända, att tryggare framtidsutsikter och
bättre ekonomiska möjligheter än de, vilka för närvarande i allmänhet stå
till buds på detta område, skapas.
I direktiven framhölls vidare, att redan det skisserade programmet gåve
möjlighet till utvidgningar och variationer men att också helt andra vägar
måhända kunde öppna sig och att det på grund härav torde få ankomma på
utredningen att undersöka de möjligheter, som härutinnan kunde förefinnas.
De av departementschefen för ändamålet tillkallade utredningsmännen, som
antagit benämningen utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forsk
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
3
ningens ordnande — f. d. generaldirektören C. G. O. Malm, tillika ordförande,
kommerserådet P. A. H. Carlborg, professorn vid tekniska högskolan i Stockholm
H. Kreuger, fil. doktorn ledamoten av riksdagens första kammare H.
Nordenson, professorn T. Svedberg, verkställande direktören i ingenjörsvetenskapsakademien
professorn E. Velander samt direktören S. Westerberg —
hava med skrivelse den 23 februari 1942 överlämnat ett nied nr I betecknat
betänkande, innehållande allmänna uppgifter angående den tekniskt-vetenskapliga
forskningens nuvarande läge m. m., allmänna synpunkter rörande den
tekniskt-vetenskapliga forskningen samt förslag till vissa åtgärder för den
tekniskt-vetenskapliga forskningens främjande och statens medverkan därtill
(statens off. utredn. 1942:6). Utredningen har tillika avgivit ett betänkande
nr II med förslag till åtgärder för främjande av den tekniskt-vetenskapliga
forskningen på byggnadsområdet och ett betänkande nr III med förslag
till åtgärder för skogsproduktsforskningens ordnande (statens off. utredn.
1942:7 och 12). Utredningsmännens förslag i sistnämnda båda betänkanden
avser jag att anmäla senare.
Utredningen föreslår i nu förevarande betänkande nr I,
att ett statens tekniska forskningsråd måtte inrättas,
att till täckande av kostnaderna för rådets verksamhet måtte för budgetåret
1942/43 anvisas ett anslag av 48,000 kronor,
att statsanslaget till ingenjörsvetenskapsakademiens administrationskostnader
måtte ökas med 14,000 kronor, för möjliggörande av bidrag med motsvarande
belopp till forskningens beredskapsorganisation (FBO),
samt att för budgetåret 1942/43 måtte — i stället för det i 1942 års statsverksproposition
äskade, av riksdagen numera beviljade reservationsanslaget
å 300,000 kronor till undersökningar avseende utnyttjandet av vissa inhemska
råvarutillgångar m. m. — anvisas ett dylikt anslag å 500,000 kronor för tekniskt-vetenskaplig
forskning.
Någon ökning ifrågasättes dock icke för budgetåret 1942/43 av anslaget
till ingenjörsvetenskapsakademiens administrationskostnader, enär förenämnda
bidrag till forskningens beredskapsorganisation anses kunna under nämnda
budgetår bestridas från det ifrågasatta nya anslaget till lekniskt-vetenskaplig
forskning.
I ärendet hava utlåtanden avgivits av överbefälhavaren över rikets försvarskrafter,
försvarsväsendets kemiska anstalt, 1941 års militära förvaltningsutredning,
statskontoret, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen,
telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, direktionen för statens
väginstitut, lantmäteristyrelsen, lantbruksstyrelsen, domänstyrelsen, styrelsen
för statens meteorologisk-hydrografiska anstalt, kommerskollegium efter
hörande av handelskamrarna m. fl., Sveriges geologiska undersökning,
patent- och registreringsverket, styrelsen för statens provningsanstalt, styrelsen
lör flygtekniska försöksanstalten, kanslern för rikets universitet efter hörande
av vederbörande myndigheter vid universiteten i Uppsala och Lund samt vid
Stockholms och Göteborgs högskolor, styrelsen för tekniska högskolan i Stockholm
efter hörande av högskolans lärarkollegium, styrelsen för Chalmers tek
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
niska högskola efter hörande av högskolans lärarkollegium, vetenskapsakademien,
statens uppfinnarnämnd, ingenjörsvetenskapsakademien, styrelsen
för statens skeppsprovningsanstalt, svenska hydrografisk-biologiska kommissionen,
statens livsmedelskommission, statens industrikommission och statens
bränslekommission. Vidare hava Sveriges industriförbund, svenska teknologföreningen,
järnkontoret, Sveriges standardiseringskommission och Sveriges
hantverks- och småindustriorganisation yttrat sig i ärendet.
Innan jag ingår på utredningens olika förslag och de avgivna yttrandena,
torde en kortfattad redogörelse för betänkandets innehåll i vissa övriga delar
lämpligen böra lämnas.
Allmänna synpunkter rörande den tekniskt-vetenskapliga
forskningen.
Utredningen upplyser inledningsvis, att utredningen från praktisk synpunkt
ansett sig böra begränsa sin befattning med den tekniskt-vetenskapliga forskningen
till att avse den grundläggande forskningen och av tillämpningsforskningen
endast sådan, som gäller industriella, byggnadstekniska och kommunikationstekniska
tillämpningar. Teknisk tillämpningsforskning i fråga om
skogs- och jordbruk med binäringar tillhör därför från utredningens synpunkt
gränsområdena. Andra gränsområden äro provning och standardisering, och
uppfinnarverksamheten intager i viss mån en särställning såsom icke alltid
hänförlig till forskningsarbetet.
I fråga om den tekniskt-vetenskapliga forskningens betydelse anför utredningen
bland annat:
Uppskattningen av den tekniska forskningen har starkt varierat från tid
till annan. Så småningom har inträtt en tydlig åtskillnad och i många fall
motsättning mellan vetenskapen och den praktiska tillämpningen, särskilt i
och med industrialismens genombrott. De banbrytande industrierna vörö
ofta resultatet mera av praktisk företagareanda kombinerad med skicklig
ledning och god organisation än av framstående vetenskapliga insikter. Industriens
utveckling har dock efter den första genombrottstiden gått mot
allt större vetenskaplig fördjupning. Den naturvetenskapliga forskningen,
som under decennierna omkring sekelskiftet var stadd i en utomordentligt
stark frammarsch, klargjorde och belyste allt flera problem, och många av
forskningens resultat visade sig direkt kunna tillämpas inom näringslivet.
Detta ledde för forskningens del till att dess betydelse vann allt större beaktande.
Den tekniskt-vetenskapliga forskningen har numera erhållit en så
dominerande betydelse för det moderna samhällets näringsliv, att varje näringsgren
för sin utveckling är beroende av forskningen inom sitt område.
Den senaste tidens tekniskt-vetenskapliga landvinningar i fråga örn framställning
av syntetiska material — konstsilke, konstgjord kautschuk m. m.
torde kunna nämnas som exempel på den revolution inom näringslivet och
hela vår livsföring, som håller på att ske och vars fortsättning endast kan
anas.
Den avspärrning, som vårt land nu har att genomgå, har kanske kommit
oss att klarare än förr inse nödvändigheten av att den tekniskt-vetenskapliga
forskningen hålles på en hög nivå. Allt efter som den ena efter den andra
Kungl. Maj.ts proposition nr 282.
5
av de för samhällets utveckling och livets nödtorft erforderliga förnödenheterna
börjat tryta, lia våra naturvetenskapsmän och tekniska forskare mobiliserats
för att med anlitande av vårt lands egna råvaror och resurser söka
åstadkomma ersättning för vad vi genom den ekonomiska avspärrningen
gått miste om.
Det må dock framhållas, att forskningen framför allt har betydelse för
samhällslivet under normala tider. Utan ständigt fortgående forskning skulle
näringslivet icke kunna bibehålla sin ställning, särskilt i förhållande till
andra länder. Även under fredstid pågår en ständig konkurrens de olika
industriföretagen och de olika länderna emellan. I kulturländernas statsunderstödda
eller industriella laboratorier skapas ständigt nya möjligheter för
det egna landets eller den egna industriens tillverkningar, och endast i de
länder, där forskningen står på en hög nivå, finnas förutsättningar för ett
rikt och väl utvecklat näringsliv och som en följd därav en hög levnadsstandard.
Tidigare skedde länderna emellan ett jämförelsevis fritt utbyte av forskningsresultat,
särskilt i fråga om de rent naturvetenskapliga eller grundläggande
tekniska forskningsområdena. Med den utveckling till autarki, som
i många länder ägt rum såväl åren före det nu pågående krigets utbrott
som ännu mer under kriget, har emellertid det internationella vetenskapliga
utbytet i hög grad minskat, varför det blivit nödvändigt för nationerna att
även på forskningens område göra sig i möjligaste mån självförsörjande.
Klarast framstår nog betydelsen av den tekniska tillämpningsforskningen.
vars resultat kunna påvisas i form av nya tillverkningar eller tillverkningsmetoder.
Den rent vetenskapliga forskningens eller den tekniskt-vetenskapliga
grundforskningens ekonomiska värde är icke lika lätt att påvisa, då sådan
verksamhet i regel icke brukar leda direkt till exploaterbara resultat.
Den grundläggande forskningens ekonomiska betydelse ligger huvudsakligen
i, att den ger det underlag, från vilket tillämpningsforskningen utgår
och arbetar fram sina resultat. Utan grundforskning når tillämpningsforskningen
ganska snart gränserna för sina utvecklingsmöjligheter.
Som exempel på grundforskningens betydelse må nämnas, att den vetenskapliga
forskningen beträffande elektromagnetiska vågor skapat grundvalarna
för radiotekniken.
Forskningens ekonomiska resultat variera givetvis från fall till fall inom
vida gränser. Medan vissa undersökningar kunna giva bart när ovärderliga
resultat, kan resultatet av andra bli helt negativt. Genomsnittligt sett torde
dock den tekniskt-vetenskapliga forskningen som investeringsobjekt tillhöra
de mest lönande. Som exempel må i detta sammanhang nämnas en
av det engelska Departement of Scientific and Industrial Research gjord uppskattning,
enligt vilken vissa forskningsarbeten, som inalles kostat högst
440,000 pund, hade lett till en årlig besparing av över 3 milj. pund.
Med det anförda har utredningen velat understryka betydelsen oell värdet
av den tekniskt-vetenskapliga forskningen och framhålla, att den grundläggande
forskningen är lika nödvändig för utvecklingen sorn tillämpningsforskningen.
Man torde, säger utredningen, vara berättigad till påståendet,
att den höjning av levnadsstandarden, som med undantag för vissa krigsår
kontinuerligt pågått, lill väsentlig del iir en produkt av forskningen och att
det kräves ständigt nya forskningsinsatser för att hävda vårt lands ställning
i nationernas krets.
Beträffande sambandet mellan (leii tekniskt-vetenskapliga forskningen
6 Kungl. Maj.ts proposition nr 282.
samt högre teknisk undervisning, provning och standardisering uttalar utredningen
bland annat:
Teknisk forskning och högre teknisk undervisning stå sinsemellan
i mycket nära samband. Allt efter som den tekniskt-vetenskapliga
forskningen ställer nya hjälpmedel till näringslivets förfogande, ökas även
fordringarna på den enskilda näringsutövarens förmåga att förstå och rätt
använda dessa. För framgång måste näringsidkaren snabbast möjligt tillgodogöra
sig utvecklingens resultat, såväl de mera erfarenhetsmässiga praktiska
rönen som de vetenskapliga forskningsresultaten. På grund härav bör
driftledaren numera vara vetenskapligt utbildad för att kunna nöjaktigt uppfatta
och i praktiken omsätta den vetenskapliga forskningens resultat. Utbildningen
måste därför stå på ett högt plan och giva en tillfredsställande uppfattning
örn det vetenskapliga forskningsarbetet och dess betydelse. För
att meddela sådan undervisning fordras av läraren, att han inom sitt område
håller sig fullt i nivå med vetenskapens senaste landvinningar, och fördenskull
måste tillfälle beredas honom att själv utföra forskning. Härigenom
blir den akademiske läraren nödgad att ständigt hålla sig i kontakt med
vad som uträttas på andra håll inom hans vetenskap. Endast genom att
själv deltaga i utvecklingsarbetet kan han bibringas den entusiasm för sökandet
efter kunskap, som är en så betydelsefull tillgång för meddelande av
vetande till andra.
Alldeles särskilt stor vikt har forskningen vid de tekniska högskolorna, när
det gäller att utbilda lärare för högskolorna eller forskare för industriens
laboratorier eller andra forskningsinstitutioner.
Undervisningen är även av stor betydelse för forskningen. För ett eller
annat decennium sedan ansågs det på många håll, att forskningen och undervisningen
borde hållas isär. De bästa forskningsresultaten ansågos kunna
erhållas, genom att forskarna helt frikopplades från all undervisning och bereddes
tillfälle att i fristående institut uteslutande ägna sig åt forskningsarbete.
Åsikterna ha dock på senare tid ändrats.
Det måste anses vara ett önskemål att etablera och vidmakthålla ett nära
samarbete mellan undervisningen och de fristående forskningsinstituten.
Emellertid måste inom de flesta professurerna vid de tekniska högskolorna
tyngdpunkten alltjämt läggas på undervisningen, varvid det dock bör
beredas tillfälle för professorerna till egen forskningsverksamhet. Denna
hör dock självfallet ej givas sådan omfattning, att undervisningen blir lidande
därpå.
År 1930 inrättades vid tekniska högskolan i Stockholm en första professur
med tyngdpunkten lagd på forskningsverksamhet. Professurens ämne
är cellulosateknik och träkemi, och inrättandet möjliggjordes genom donation
av vederbörande industri. En annan speciellt forskningsbetonad professur
vid högskolan tillkom år 1941, då det inrättades en personlig professur
i teknisk fysik, bekostad av industriell donator.
Utvecklingen vid de tekniska högskolorna torde säkerligen komma att gå
i den riktningen, att ytterligare ett antal forskningsprofessurer efter hand
tillskapas.
Erfarenheten visar, att industrien i allt större omfattning söker samarbete
med professorer såväl vid de tekniska högskolorna som vid universiteten
för lösande av forskningsproblem. Industrien har därvid i en del fall understött
professorernas fria forskning och i andra fall överlämnat bestämda
forskningsuppgifter för behandling vid läroanstalternas institutioner.
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
7
Enligt vad utredningen kunnat konstatera, råder inom industriella kretsar
i övervägande grad den uppfattningen, att först och främst de tekniska
högskolornas, universitetens och de allmänna högskolornas möjligheter till
forskning skola till fullo utnyttjas. Vidare har från samma håll anförts, att
de särskilda institut och anstalter, som upprättas för tekniskt-vetenskaplig
forskning, böra förläggas och organiseras så, att den bästa möjliga samverkan
med de tekniska högskolorna kan etableras. Under senare tid tillkomna
fristående statliga forskningsinstitut ha också genomgående på något sätt
fått anknytning till en högskola. Utredningen anför härom:
I fråga örn statens skeppsprovningsanstalt har samband mellan anstalten
och Chalmers tekniska högskola ordnats så, att .styrelsen för skeppsprovningsanstalten
utgöres av högskolans styrelse jämte anstaltens chef. Eleverna
vid högskolan kunna vidare få utföra övningar och examensarbeten vid
skeppsprovningsanstalten. Anstaltens chef har professors titel men uppehåller
icke professur vid högskolan.
Statens institut för folkhälsan har i sin styrelse en representant för karolinska
institutet och de båda instituten äro därjämte förbundna genom att
professorn i liälsovårdslära vid karolinska institutet skall vara föreståndare
för en av institutets avdelningar. Utom sina egentliga huvuduppgifter har
statens institut för folkhälsan även att tjäna som undervisningsinstitution
för medicine studerande och forskningsinstitution för medicinska doktorander.
I styrelsen för statens väginstitut äro bland annat väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och tekniska högskolan representerade. När statens väginstituts
nya byggnad uppfördes, avsåg man vidare, att samarbete skulle etableras
med såväl väg- och vattenbyggnadsstyrelsen som institutionen för vägbyggnad
och kommunikationsteknik vid tekniska högskolan. Något nämnvärt
samarbete mellan väginstitutet och högskoleinstitutionen synes dock
ännu icke ha åstadkommits. Högskoleinstitutionen överspänner emellertid i
detta fall ett avsevärt vidare ämnesområde än forskningsinstitutet.
Flygtekniska försöksanstalten står under ledning av en styrelse, där såväl
tekniska högskolan och industrien som andra intressenter äro representerade.
Anstaltens chef uppehåller för närvarande en del av professuren i
flygteknik vid tekniska högskolan och en av avdelningscheferna den återstående
delen, men denna anordning har blott givits tillfällig karaktär.
Utredningen framhåller vidare, att forskningsinrättningar även kunna anknytas
till en undervisningsanstalt såsom industriella centrallaboratorier för
branschforskning. Genom sådan anknytning till en högskola kan vetenskaplig
kontakt uppnås med de många specialister i olika fack, som finnas vid
högskolan. Genom lokal och personell sammanbindning underlättas också
för centrallaboratorierna att på vid högskolan utförda grundläggande forskningsarbeten
bygga teknisk tillämpningsforskning och försöksverksamhet i
lialvindustriell skala. Ett exempel av denna typ är Cellulosaindustriens centrallaboratorium
vid tekniska högskolan i Stockholm.
Utredningen har funnit, att tendensen att giva den tekniskt-vetenskapliga
forskningen samt för ändamålet inrättade institut eller laboratorier mer eller
mindre fast anknytning till de tekniska högskolorna i de särskilda fallen
givit goda resultat, och bär i sina förslag beaktat detta.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
Om sambandet mellan forskning och provning anför utredningen:
Forskning och provning höra även ihop, så att man icke utan olägenhet
kan draga en bestämd gräns dem emellan.
En institution, som särskilt ini’ättats för att mot ersättning tillhandagå
myndigheter och enskilda med tekniska provningar, har givetvis i första
rummet att fullgöra sådana betalade uppdrag. Dessa innefatta dock i regel
olika kategorier av uppgifter, alltifrån de enklaste rutinprovningar till de
mest komplicerade tekniskt-vetenskapliga undersökningar. Metoderna för
rutinprovningarna och rutinanalyserna äro icke en gång för alla bestämda
utan befinna sig liksom de tekniska vetenskaperna i övrigt i utveckling och
förändring. För att på ett tillfredsställande sätt kunna utföra provningar
och analyser krävas därför fortgående vetenskapliga studier och undersökningar
för utveckling av provningsmetoder. Kända material kunna också
finna nya användningsområden, och med teknikens snabba frammarsch
framkomma ständigt nya konstruktioner och material, som kräva forskningsarbeten
för att giva provningsmyndigheten den fördjupade materialkunskap,
varförutan kompetens att utarbeta och tillämpa nya provningsmetoder
och anordningar icke kan erhållas.
Uppdragen äro i regel mycket begränsade till sin omfattning, och uppdragsgivarna
äro ofta icke villiga att betala undersökningarnas fortsättande,
till dess ett allmängiltigt och publicerbart resultat uppnås. I sådana fall
skulle det vara av värde, om provningsanstalterna hade möjlighet att med
egna medel fullfölja undersökningarna. Även i samband med vanliga materialprovningar
kunna erfarenheter göras och uppslag framkomma, vilka
skulle vara värda att bygga vidare på genom bredare lagda forskningsarbeten.
Slutligen variera provningsuppdragen i viss mån med konjunkturer och
arbetssäsonger inom de olika industrigrenarna, medan däremot forskningsverksamheten
kan användas som säsongutjämnande uppgift. Det är därför,
även ur synpunkten att effektivt utnyttja de befintliga resurserna, till fördel
att i viss utsträckning kombinera provning och forskning.
Möjligheten att effektivt utnyttja en provningsanstalt för allmänna forskningsarbeten
begränsas av olika omständigheter. I vissa länder har dock
forskningsverksamheten vid de statliga provnings- och kontrollanstalterna
givits betydligt större plats än hos oss. Det förekommer till och med fall,
där forskningen betraktas som minst lika viktig som den egentliga provningsoch
kontrollverksamheten.
Som sammanfattning kan sägas, att en provningsanstalt säkerligen icke är
den effektivaste organisationsformen för en forskningsinstitution, men för att
den skall kunna fylla sin uppgift som provningsanstalt måste vid densamma
kontinuerligt bedrivas forskning angående provningsmetoder samt i icke
ringa utsträckning även materialforskning. Därjämte bör tillfälle beredas
att fullfölja de uppslag till forskningsarbeten, som kunna framkomma i samband
med provningsarbetet, och resurserna i fråga om provningsapparatur
och dylikt böra, i den mån de icke användas till provning, utnyttjas till
forskning.
Forskning och standardisering, fortsätter utredningen, stå på
sätt och vis i motsatsförhållande till varandra. Genom forskningen strävar
man att ständigt framskapa nya metoder och material, men genom standardisering
söker man bland redan kända eller för ändamålet åstadkomna variationer
göra ett ändamålsenligt urval och fastställa detta för allmänt bruk.
Standardisering är dock icke ett självändamål utan motiveras av de fördelar,
Kungl. Maj.ts proposition nr 282.
9
som därigenom kunna vinnas, t. ex. genom förenklad och förbilligad produktion
eller distribution. Standardisering innebär en tendens att låsa fast
den tekniska tillämpningen vid vissa ståndpunkter, och forskningen verkar
därför ständigt omvälvande på standardiseringsarbetets resultat. Även andra
faktorer, såsom nya moderiktningar och överhuvudtaget strävan till individualism
i skapandet, kunna snabbt omintetgöra ett standardiseringsarbete.
Å andra sidan kan en god standardisering tjäna till att sprida kännedom
örn och främja tillgodogörandet av goda material och konstruktioner
samt nya tekniska och vetenskapliga rön. Standardiseringsarbetet bör stå
i nära samarbete med forskningsverksamheten, så att det som standardiseras
i varje särskilt fall representerar forskningens nyaste rön. Även i fråga
örn redan genomförd standard bör utvecklingen noga följas och gällande
standard omarbetas eller upphävas, när så blir motiverat.
Översikt över den tekniskt-vetenskapliga forskningens nuvarande
läge i Sverige.
Örn den tekniskt-vetenskapliga forskningens nuvarande läge i Sverige anför
utredningen inledningsvis:
I Sverige har sedan lång tid i viss omfattning bedrivits tekniskt-vetenskaplig
forskning såväl vid universitet och högskolor som vid industriernas
laboratorier. Sedan ingenjörsvetenskapsakademien bildades år 1919, har vidare
under dess hägn bedrivits ganska omfattande forskningsverksamhet, särskilt
beträffande tillgodogörandet av vissa betydelsefulla råvarukällor, såsom
våra skogar och torvmossar.
Den grundläggande tekniskt-vetenskapliga forskningen har framför allt
ett naturligt hemvist vid de tekniska högskolorna, ehuru den vid dessa anstalter
på grund av medelsbrist varit av mindre omfattning än önskvärt. Av
grundläggande art är även till stor del den av ingenjörsvetenskapsakademien
stödda forskningsverksamheten, som utföres av forskare såväl vid de tekniska
högskolorna och andra statliga inrättningar som vid vissa under akademiens
hägn arbetande forskningsinstitut och vid industriföretag.
Tillämpningsforskningen har huvudsakligen varit industriens egen sak och,
särskilt i fråga örn smärre forskningsuppgifter sammanhängande med fabriksdriften,
utförts av varje enskilt företag för sig med anställd personal och i
egna verk och laboratorier. Ej sällan anlita industriföretagen dock någon
lämplig utomstående forskare för bearbetning av speciella problem. Vid högskolor,
universitet och andra vetenskapliga inrättningar utföres sålunda i ej
obetydlig omfattning tillämpningsforskning på uppdrag av industrien.
Inom vissa industrigrenar äger samarbete rum för bedrivande av gemensam
forskning beträffande sådana problem, som äro av betydelse för hela
industrigrenen eller för en större del av företagen inom densamma. Det vill
också synas, som örn tendensen alltmera ginge i sådan riktning, att företagen
branschvis söka ordna någon form av permanent samarbete för forskning,
t. ex. genom att bilda en forskningsgrupp.
Vissa industrigrenar synas dock sakna intresse för samgående i fråga örn
forskning, stundom beroende på utpräglad konkurrensinställning. I andra
fall torde det av andra skäl möta stora svårigheter att organisera lämpliga
forskningsgrupper.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
När det gällt''!- för landet nya tekniska områden har systematisk forskningsverksamhet,
sådan som de stora industrikoncernerna i vissa andra länder
bedriva den, endast i mycket ringa omfattning kommit till utförande inom
vår industri. Vad som i fråga örn nya tillverkningsområden utforskas och
utarbetas i vårt land har i regel anknutits till någon speciell uppfinning.
Ingenjörsvetenskapsakademien har dock i fråga om forskning inom nya
områden gjort en betydelsefull insats genom att i vissa fall taga initiativ och
organisera forskning med bidrag både från staten och industrien.
1 en del fall, där det varit ett tillräckligt betydande statsintresse, att forskning
kommit till stånd, men denna icke lämpligen kunnat ordnas på annat
sätt, hava särskilda statliga forskningsinstitut skapats, såsom statens väginstitut
och flygtekniska försöksanstalten.
En sammanställning av statsanslagen till vissa tekniska ändamål återfinnes
i bilaga 1 till betänkandet. Vissa delar av de nämnda anslagen gå till
forskningsverksamhet, men uppgifter saknas för att kunna bedöma hura
stora delar av de beviljade beloppen, som disponeras för forskning och för
andra tekniska ändamål. Utom från de i bilaga 1 angivna anslagen ha statsmedel
till den tekniskt-vetenskapliga forskningen utgått från anslagen till
högre tekniska och vetenskapliga undervisningsanstalter samt från de statliga
ämbetsverkens anslag och driftmedel.
Bilaga 2 till betänkandet visar resurserna i fråga om personal och lokaler
vid ett antal av de viktigare statliga tekniskt-vetenskapliga laboratorierna.
Uppgifterna äro huvudsakligen hämtade ur en av ingenjörsvetenskapsakademien
år 19.30 verkställd inventering.
I fortsättningen (sid. 11—95) lämnar utredningen en ingående redogörelse
för forskningens nuvarande läge vid olika statliga, kommunala och enskilda
verk och institutioner. Till denna redogörelse torde jag här få hänvisa.
Utredningen lämnar vidare en redogörelse för forskningsarbetets huvudmoment
och allmänna organisationsprinciper för forskningsinstitutioner. I
sistnämnda hänseende går utredningen även in på spörsmålet om statlig eller
enskild drift av dylika institutioner och anför härom:
Statsdrift erbjuder i jämförelse med den enskilda företagsamhetens mera
fria förmer både nackdelar och fördelar. Då dessa diskuterats i många sammanhang
och torde vara väl kända, skall utredningen icke närmare ingå på
dessa spörsmål i vad de äga mera allmän giltighet. Dock bör det förutskickas,
att nackdelarna och i vissa fall även fördelarna bliva särskilt utpräglade
i fråga örn forskningsverksamheten, vilken mer än annan verksamhet kräver
initiativförmåga och vitalitet samt förmåga av organisatorisk anpassning
efter varierande förhållanden.
Vad särskilt beträffar den tekniskt-vetenskapliga forskningen tillkommer
som ett betydande handikap för statsinstitutionerna, att de mest framstående
forskarna ofta äro eftersökta av industrien för dess laboratorier och där
kunna få förmånligare villkor än vad en statsinstitution med dess mera
bundna lönesättning kan erbjuda.
De mera omständliga formerna vid statlig administration medföra vidare
en extra belastning på forskarna, vilken kan bliva så mycket mera besvärande,
som forskarna ofta icke äro särskilt intresserade eller lämpliga för
administrativa uppgifter. Den stränga och formella revision, som statliga
verk och institutioner äro underkastade, medför också en viss ofrihet, som
särskilt i fråga om bagateller kan medföra betydande olägenheter för forskarna
utan tillräckliga däremot svarande fördelar.
Kungl. Maj-.ts proposition nr 282.
11
Den största fördelen ur forskningssynpunkt med statliga institutioner är,
att dessa i regel i mindre grad torde bli beroende av skiftande konjunkturer
än de enskilda industriernas och föreningarnas forskningsorgan. En följd
av en jämnare och säkrare medelstillgång är, att forskningsprogrammen
kunna planeras på längre sikt. Kravet på att forskningen skall leda till snabba
och direkt påvisbara ekonomiska resultat är icke heller så starkt i fråga
örn de statliga institutionerna, varför arbetet vid dem i större utsträckning
kan inriktas på grundläggande forskning.
En mycket viktig synpunkt vid val av organisationsform är att söka få
näringslivet att intresserat följa och medverka i forskningsverksamheten,
ty därigenom uppstår på bästa sätt den växelverkan mellan forskningen
och det levande livet, sorn gör forskningens resultat snabbast fruktbärande.
I detta avseende torde den rent .statliga organisationen av forskningsinstitut
lida av uppenbar svaghet.
Utredningen har i sina förslag strävat efter lösningar, där hänsyn tages
till nämnda synpunkter.
Utredningens förslag.
Allmän översikt.
Utredningen ger lill en början en allmän översikt över erforderliga åtgärder
för den tekniskt-vetenskapliga forskningens främjande och statens
medverkan därvid. Utredningen anför bland annat:
Av redogörelsen för den tekniskt-vetenskapliga forskning, som bedrives
i vårt land. framgår, att det nedlägges ett beaktansvärt forskningsarbete på
en stor del av folkhushållets olika arbetsfält. Icke dess mindre tyder det
stora antal förslag och önskemål, som framförts "till utredningen, på att i
många avseenden betydande brister finnas. Detta har även av utredningen
kunnat verifieras under utredningsarbetets gång. Som helhet betraktat synes
forskningsarbetet ej drivas i den omfattning, som kräves för att vårt land
skall kunna följa med i tidens tekniska nydaningsarbete. Det har också konstaterats,
alt de resurser, som stå till buds för tekniskt-vetenskaplig forskning
i vårt land. äro proportionsvis betydligt mindre än vad man finner ej blott
i de stora industriländerna utan även i mindre stater med högt utvecklad
industri, såsom t. ex. Schweiz.
Det framstår som så mycket angelägnare att vidtaga åtgärder för att bota
ifrågavarande brister, som tiderna avsevärt ändrat sig i ett betydelsefullt
avseende. Förr var det jämförelsevis lätt att i Sveriges produktion tillgodogöra
sig andra länders tekniska framsteg och forskningsresultat, men numera
är inställningen länderna emellan en helt annan, och man gör hädanefter
klokast i att så långt som möjligt bygga det tekniska utvecklingsarbetet på
egen förmåga och egna resurser att forska.
Med hänsyn till den tekniskt-vetenskapliga forskningens stora betydelse
för hela folkhushållet måste uppenbarligen alla krafter sättas in på att
åstadkomma en efter våra behov avpassad, effektiv tekniskt-vetenskaplig
forskning. Ur samhällets synpunkt bör denna forskning i dess egenskap av
oumbärlig förutsättning för ett högt utvecklat näringsliv betraktas som en
viktig samfällsfunktion, sorn måste bringas att fungera väl. Ehuru det framdeles
liksom hittills i främsta rummet tillkommer det enskilda näringslivets
egna organ att bedriva och bekosta den tekniskt-vetenskapliga forskningen,
måste det med hänvisning till det anförda vara uppenbart, att staten har ett
viktigt intresse att bevaka och betydelsefulla uppgifter alt fylla i denna fråga.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
Allmänt sett kunna de åtgärder, som nu erfordras för den nödvändiga
effektiviseringen av den tekniskt-vetenskapliga forskningen i vårt land, enligt
utredningens mening sammanföras i följande huvudgrupper:
1. Åtgärder för att avhjälpa den brist på utbildade forskare, som allmänt
påtalats.
2. Ökning av forskningsverksamhetens omfattning. I främsta rummet böra
därvid beredas möjligheter att fullt effektivt utnyttja redan befintlig tillgång
på laboratorier, utrustning och personal för forskning. På vissa områden
måste därjämte den befintliga verksamheten vidgas genom uppförande av
nya laboratorier samt anskaffande av ny utrustning och ökad personal. På
andra områden måste ny forskning upptagas och erforderliga forskningsresurser
åstadkommas.
3. Samordning och organisation av forskningen för höjande av effektiviteten
och undvikande av onödigt dubbelarbete.
I fråga örn den första huvudgruppen hänvisar utredningen till de förslag,
som framlagts eller komma att framläggas av 1940 års sakkunniga för den
högre tekniska undervisningen.
Inom utredningen har även dryftats ett förslag att inrätta särskilda forskarstipendier
för fullt utbildade forskare och därigenom bereda deni bättre
ekonomiska möjligheter alt ägna sig åt forskning. Utredningen är dock ännu
icke beredd att taga ställning till detta spörsmål men avser att sedermera
återkomma med synpunkter och eventuellt förslag.
Beträffande den andra huvudgruppen, ökning av forskningsverksamheten,
anför utredningen en del allmänna synpunkter av i huvudsak följande innehåll:
Såsom
av det föregående framgått måste man räkna med, att det enskildas
intresse för att anordna och bekosta forskningsverksamhet är mycket olika
för de skilda slagen av tekniskt-vetenskaplig forskning. Den enskilda företagsamheten
kommer med naturnödvändighet främst att intressera sig för
sådan forskningsverksamhet, som med sannolikhet kan beräknas inom en nära
framtid leda till ekonomiskt exploaterbara resultat. Endast i sådana fall,
då företagen i en bransch förena sig genom koncern- och kartellbildning
eller sammansluta sig till en kooperativt arbetande forskningsgrupp (exempelvis
Järnkontorets forskningsverksamhet), kunna de tänkas ha möjligheter
och intresse att bedriva forskning på lång sikt och beträffande mera ovissa
uppgifter.
Ur samhällets synpunkt är det dock angeläget, att utvecklingen av näringslivet,
betraktat som helhet, säkerställes genom att även den grundläggande
forskningen på längre sikt bedrives i tillräcklig omfattning.
Den ökade omfattning av grundforskningen, som är önskvärd, torde därför
i allmänhet förtjäna och förutsätta ett starkt stöd från statsmakternas
sida.
Denna grundläggande tekniskt-vetenskapliga forskning utföres i främsta
rummet av de vid de tekniska högskolorna arbetande forskarna: professorer
och docenter. Även forskningen vid universiteten berör dock i betydande
utsträckning grundläggande tekniskt-vetenskapliga problem och hör därför
få del av det ökade statliga stöd, som bör utgå till grundforskningen.
Målforskningen bedrives i främsta rummet av de intressenter, som affärsmässigt
sett ha gagn därav, antingen direkt med egna forskarekrafter eller
Kungl. Maj.ts proposition nr 282.
13
genom anlitande av högskolor, universitet eller fristående forskare. Industrien
ombesörjer, som framgår av förut lämnade uppgifter, själv den målforskning,
varav den har särskilt intresse. Staten och de större städerna
låta genom sina organ utföra sådan målforskning, som är av intresse för
det allmännas verksamhet på det industriella eller kommunikationsområdet
eller på de övriga tekniska arbetsfält, där stat eller kommun stå
som företagare.
När det gäller att åstadkomma ökad omfattning av den forskning, som
syftar till tekniska tillämpningar, är det också i främsta rummet de olika
företagarnas egen sak att vidtaga åtgärder härför. Men det är även, som
tidigare anförts, ett betydande statsintresse, alt allt göres för att forskningen
skall få en omfattning och effektivitet motsvarande landets behov.
Staten bör därför bereda sig möjligheter att följa med vad som sker, observera
läget och ta nödiga initiativ för att främja forskningen, när behov
därav förefinnes.
Det kan t. ex. inträffa, att en industribransch är splittrad på ett stort
antal smärre företag, vilka icke var för sig mäkta bekosta regelbunden
forskningsverksamhet, och att branschen visar sig icke vara i stånd att själv
åstadkomma nödig samverkan för gemensam forskning. I sådana och liknande
fall kan staten genom lämpligt förmedlande organ göra en nyttig
insats.
I ett annat fall är läget kanske sådant, att icke något industriföretag
inom landet arbetar inom ett område, som det med hänsyn till folkförsörjningen
eller av andra skäl är nödvändigt att få utforskat och omhändertaget.
Då får staten ej tveka att själv ta ansvaret för upptagande av målforskning.
Staten har även i betydande utsträckning givit stöd åt enskilda
företag beträffande olika slags tillämpningsforskning, som framtvungits av
de av kriget förorsakade speciella förhållandena. Det torde även under
vanliga fredsförhållanden kunna komma ifråga, att staten i särskilda fall
lämnar ekonomiskt stöd åt enskilt företag för tillämpningsforskning.
När det gäller att åstadkomma erforderlig ökning av den tekniskt-vetenskapliga
forskningen i allmänhet, anser utredningen, att det i första hand
bör skapas förutsättningar för ett fullt effektivt utnyttjande av den befintliga
tillgången på laboratorier, utrustning och personal. Utredningen fortsätter:
Utredningen har också jämte 1940 års sakkunniga för den högre tekniska
undervisningen i en den 24 september 1941 dagtecknad skrivelse hos
Kungl. Majit hemställt, att anslag måtte beviljas till forskning vid de tekniska
högskolorna med sammanlagt 150,000 kronor, varav 100,000 kronor
till tekniska högskolan i Stockholm och 50,000 kronor till Chalmers tekniska
högskola i Göteborg. På samma tankegång bygger även det i utredningens
betänkande nr II framförda förslaget örn särskilt anslag till byggnadsforskning.
Även efter utnyttjande av dessa planerade forskningsanslag finnas dock
möjligheter till ytterligare ökning av forskningsverksamheten vid de tekniska
högskolorna.
Vidare finns det utanför de tekniska högskolorna tillgång på forskare
och forskningsresurser, som kunna bättre utnyttjas och ge möjlighet att
snabbt, effektivt och på billigaste sätt öka omfattningen av den teknisktvetenskapliga
forskningen. Hit höra framför allt universitetens och de allmänna
högskolornas kemiska, fysiska och andra naturvetenskapliga institutioner,
ingenjörsvetenskapsakademiens och vetenskapsakademiens forsk
-
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
ningsresurser samt en del andra forskningsinstitut och enskilda laboratorier.
För att möjliggöra en utvidgning av den tekniskt-vetenskapliga forskningen
genom bättre utnyttjande av tillgängliga forskningsmöjligheter fordras emellertid
statens ekonomiska stöd.
Utredningen föreslår därför, att i riksstaten uppföres ett allmänt anslag
till tekniskt-vetenskaplig forskning att användas enligt de grunder, som äro
närmare utformade i ett följande avsnitt.
Det bör även observeras, att ett dylikt anslag lämnar möjlighet att åstadkomma
angelägen forskning på områden, beträffande vilka utredningen förbereder
men ännu icke hunnit utarbeta särskilda förslag.
Utredningen har till behandling jämväl upptagit fi-ågan örn ordnande avett
centralinstitut för tekniskt-vetenskaplig forskning i allmänhet, men avflera
skäl ansett sig icke i det nuvarande stadiet av utredningsarbetet böra
föreslå inrättande av ett dylikt.
Det har synts riktigast att i första hand vidtaga åtgärder för att möjliggöra
det bästa utnyttjandet av på olika håll redan befintliga laboratorier och
deras utrustning samt att lösa frågan om organiserande av forskning på de
specialområden, inom vilka behovet är mest angeläget. Det framgår av den
verkställda utredningen beträffande de områden, som hittills slutbehandlats,
att deras forskning bör ordnas på annat sätt än genom inordning i något
större centralinstitut för tekniskt-vetenskaplig forskning.
Först sedan utredningen genomgått hela arbetsfältet, kan slutgiltigt bedömas,
örn ett centralinstitut bör inrättas för forskning inom ett flertal specialområden,
vilka lämpligen kunna sammanföras inom ett sådant institut.
För att utreda behovet av tekniskt-vetenskaplig forskning på olika områden
och de erforderliga åtgärderna för främjande av densamma har utredningen
valt att studera förhållandena fackområde för fackområde och industribransch
för industribransch.
Det är utredningens avsikt att längre fram lämna redogörelser över de
undersökningar, som utredningen är sysselsatt med, ävensom förslag till sådana
åtgärder, som kunna befinnas påkallade.
Vad angår ordnandet av den för försvaret erforderliga forskningen torde
utredning härom tillkomma 1941 års militära förvaltningsutredning, vadan
utredningen ansett denna fråga ligga utanför dess uppgift. Uppenbart torde
emellertid vara, att ledningen av en för försvaret organiserad forskningsverksamhet
måste bringas i erforderlig samverkan med det i det följande föreslagna
statens tekniska forskningsråd. Detta synes böra observeras vid den
fortsatta behandlingen av frågan örn ordnandet av försvarsväsendets forskning.
Slutligen behandlar utredningen den tredje huvudgruppen av åtgärder för
forskningens främjande, nämligen samordning och organisation av forskningen,
och kommer därvid in på sitt huvudförslag i betänkandet nr I, nämligen
inrättandet av statens tekniska forskningsråd. Utredningen anför bland
annat:
Redan nu bedrives en betydande tekniskt-vetenskaplig forskning av statliga
organ och av enskilda med bidrag av statsmedel. Denna forskning är det
i första hand statens uppgift att även framdeles uppehålla. I sammanhang
med den intensifiering av den tekniskt-vetenskapliga forskningen, varav behov
med sådan styrka framträtt och som i det föregående berörts, tillkomma
därjämte nya uppgifter för statsverket.
Redan vid nuvarande omfattning av statsåtgärderna till forskningens stöd
har behovet av organisatoriska åtgärder för att samordna statens insatser och
Kungl. Maj.ts proposition nr 282.
15
skänka enhetlighet åt statliga avgöranden i frågor om tekniskt-vetenskaplig
forskning visat sig starkt. Utredningen har därför ansett, att de organisatoriska
problemen från början höra upptagas till behandling, och i det följande
framlägger utredningen ett särskilt förslag i denna fråga.
Frågor om anslag till statfiga verk och institutioner för olika tekniska och
tekniskt-vetenskapliga ändamål handläggas för närvarande av de skilda statsdepartement,
under vilka berörda verk och institutioner äro ställda, och likaledes
behandlas frågor örn tilldelning av anslag till sökande akademier, privata
forskare eller enskilda institutioner av de skilda statsdepartement, som
disponera över anslagen. Följden har blivit en så stark splittring, att anslagsfrågor
rörande tekniskt-vetenskaplig forskning och därmed sammanhängande
spörsmål för närvarande handläggas inom nästan alla departement.
Genom att de tekniska ärendena och därmed sammanhängande forskningsfrågor
äro fördelade på ett flertal departement försvåras överblicken över
vidtagna och erforderliga åtgärder. Vidare kan befaras, att prövningen av
hithörande frågor icke blir i allo enhetlig.
Till de uppgifter, som staten för närvarande har i fråga örn tekniskt-vetenskaplig
forskning, skulle, örn de förslag genomföras vilka framläggas av
denna utredning, även komma vissa nya uppgifter. Särskilda organ skulle
sålunda tillskapas för bedrivande av forskning på vissa specialområden, och
därtill skulle komma frågan om handhavande av ett tillämnat allmänt anslag
till tekniskt-vetenskaplig forskning.
För att till en början inom departementen förenkla behandlingen av tekniska
ärenden skulle det vara till stor fördel att samla dem till ett departement,
lämpligen handelsdepartementet. Då denna fråga dock torde ligga
utanför utredningens egentliga uppdrag, har den här endast i förbigående
berörts, men den synes böra uppmärksammas vid fortsatt behandling av
frågan om den departementala indelningen.
Det skulle vidare naturligtvis vara i hög grad värdefullt, örn det funnes
ett lämpligt statligt organ med största möjliga överblick över bela det
tekniskt-vetenskapliga forskningsfältet med uppgift att dels följa utvecklingen,
dels giva råd åt cheferna för de departement, som behandla frågor
av detta slag, dels ock vid behov taga erforderliga initiativ.
Utredningen har undersökt olika alternativ att åstadkomma ett statligt
centralorgan för tekniskt-vetenskaplig forskning. Därvid har utredningen till
en början förts in på tanken att ordna ett sådant centralorgan i form av en
byrå inom handelsdepartementet för behandling av tekniska ärenden i allmänhet
och forskningsfrågor i synnerhet. Tanken har emellertid övergivits,
då det icke synts vara möjligt att under denna form få fram vare sig den tekniskt-vetenskapliga
auktoritet eller den fria ställning, som erfordras för ett
statligt centralorgan för tekniskt-vetenskaplig forskning med de uppgifter ett
sådant skulle lia att fullgöra. Därmed vill utredningen dock icke lia sagt, att
det icke framdeles av andra skäl kan befinnas riktigt att inrätta en teknisk
byrå i handelsdepartementet. Närmast till hands har därefter legat tanken
att undersöka, huruvida det ej skulle vara möjligt att delegera uppgiften
alt å statens vägnar fungera såsom centralt forskningsråd till ingenjörsvetenskapsakademien.
Härom anför utredningen:
Akademien har alltsedan sin tillkomst i mycket stor utsträckning tjänstgjort
som regeringens rådgivare i dylika frågor. Genom sill rika tillgång på
sakkunskap är akademien eif högkvalificerat remissorgan. Den har även vi
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
sat sig vara ett värdefullt organ för tekniskt-vetenskaplig forskning, både när
det gällt att samordna forskningsintressen och organisera ny forskning. Akademien
har även genom direkt anställda forskare eller särskilda organ (kommittéer
och institut) ordnat forskning. Detta har oftast skett på eget initiativ
men även på uppdrag av staten och har finansierats dels med anslag av staten,
dels med inkomster av egna fonder och dels med särskilda bidrag av
industrien och andra intressenter.
Genom sin stora krets av ledamöter — framstående tekniker och vetenskapsmän
— har akademien en utomordentligt god kontakt med vad som
rör sig på den tekniskt-vetenskapliga forskningens fält, och genom den för
ett par år sedan upprättade forskningens beredskapsorganisation är en kontaktkedja
dragen genom både det tekniskt-vetenskapliga och angränsande
forskningsområden.
Emellertid finnas vissa invändningar emot att åt akademien delegera uppgiften
att vara statens centralorgan för tekniskt-vetenskaplig forskning.
Då akademien driver forskning genom egen personal eller genom till densamma
hörande kommittéer eller anslutna institutioner, kan den få sken av
partiskhet över sig, om den tillstyrker anslag för uppgifter, som bearbetas av
dessa organ. I grund och botten saknas väl reellt fog för denna anmärkning,
eftersom akademien bedriver forskning av nationella och ej egna motiv, men
i vissa fall torde invändningen kunna vara av psykologisk betydelse.
Att å andra sidan förutsätta, att akademien för att kunna omhänderta uppgiften
såsom statligt forskningsråd skulle nedlägga sin nuvarande rikt befruktande
verksamhet att framdriva och själv driva tekniskt-vetenskaplig
forskning, skulle vara högst oklokt, ty i det avseendet har akademien och
kommer alltjämt att få en mycket betydelsefull uppgift.
Det har också anmärkts på, att akademien skulle vara alltför tungrodd
som beslutande organ i t. ex. anslagsfrågor. Ej heller synes akademiens ersättande
med dess presidium såsom beslutande organ vara lämpligt. Presidiet
är nämligen väl fåtaligt och i regel alltför ensidigt ingenjörsbetonat.
Till detta kommer den erinringen, att presidiet i akademien är ett organ, som
-— utom verkställande direktören — består av frivilliga oavlönade krafter,
vilka ej direkt kunna åläggas visst arbete, medan det statliga organ, som det
nu är fråga om att tillskapa, måste hava den karaktären, att staten av dess
funktionärer måste kunna fordra bestämda arbetsprestationer.
Utredningen har vid övervägande av det anförda kommit till den slutsatsen,
att det bör upprättas ett fristående statligt forskningsråd men att
man bör söka liksom hittills få gagn av de stora tjänster, som ingenjörsvetenskapsakademien
kan göra.
Statens tekniska forskningsråd.
Det fristående statliga forskningsråd, som utredningen anser böra inrättas,
bör enligt utredningen benämnas statens tekniska forskningsråd. Om
dess uppgifter anför utredningen:
Det föreslagna forskningsrådet skulle få till uppgift
1) att i stort följa den tekniska utvecklingen och hålla kontakt med den
i landet pågående forskningen samt stödja och vid behov organisera frivilligt
samarbete mellan forskningsintressenter, såväl industriföretag och andra
enskilda forskningsorganisationer som statliga myndigheter och institutioner;
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 282.
17
2) att stödja initiativ till för näringslivet betydelsefull forskning samt vid
behov själv taga initiativ till forskningens främjande, även i fråga om organisation
av ny forskning;
3) att avgiva av Kungl. Majit infordrade utlåtanden, såväl i frågor rörande
organisation av statlig forskning på olika områden som ock rörande statsanslag
och statsbidrag till forskningsverksamhet;
4) att enligt Kungl. Maj:ts uppdrag ordna kontroll över att beviljade medel
användas i enlighet med givna villkor och föreskrifter.
I fråga örn utvecklingen av den tekniskt-vetenskapliga forskningen i vårt
land kan man säga, att statens tekniska forskningsråd bör ha att bland annat
fortsätta det arbete, som är denna utrednings uppdrag.
En särskid uppgift för forskningsrådet, till vilken utredningen i ett senare
betänkande ämnar återkomma i detalj i samband med frågan örn ordnande
av teknisk bibliotekstjänst och dokumentation, är att stödja bekantgörande
av forskningsresultat.
Av avgörande betydelse för att forskningsrådet skall kunna fylla sin uppgift
är, att det begränsar sig till att stödja forskningen och icke i egen regi
låter utföra forskningsarbeten. I annat fall mister rådet sin ställning som
opartisk prövande instans och kommer att betraktas som part vid fördelningen
av anslagen.
En särställning intager i viss mån uppfinnarverksamheten. Enligt sin instruktion
sysslar för närvarande statens uppfinnarnämnd utom med den
egentliga uppfinnarverksamheten även med forskningsfrågor, men då uppfinnarnämnden
ännu så länge är en av krisförhållandena föranledd tillfällig
skapelse, har utredningen ansett sig icke för närvarande behöva närmare
precisera förslag till arbetsfördelning mellan forskningsrådet och uppfinnarnämnden.
Utredningen anser dock, att en samverkan för undvikande av dubbelarbete
även på detta område med nödvändighet måste åstadkommas.
Allteftersom nya statliga forskningsorgan tillkomma och statens stöd
åt forskningen blir större, uppstår ökat behov av att enhetliga grunder tilllämpas
för statens stödjande verksamhet, t. ex. vid träffandet av avtal mellan
å den ena sidan de statliga forskningsorganen och å den andra enskilda forskningsinstitutioner
och forskare. Det bör kunna anförtros åt statens tekniska
forskningsråd att utarbeta nödiga riktlinjer samt öva tillsyn över att enhetliga
principer följas.
Det har ifrågasatts, att man skulle söka göra forskningsrådet till uppsamlingsplats
även för bidrag från enskilda, industrisammanslutningar
m. fl. för att rådet skulle fördela dessa medel till olika forskningsorganisationer
och forskare. Utredningen har dock icke velat föreslå detta. I allmänhet
torde det nämligen vara så, att den, som vill stödja forskning, är inriktad
på något särskilt område och därför helst vill komma i kontakt med forskningsorgan
och forskare inom detta speciella område. I sådana fall blir
resultatet säkerligen bäst och mest fruktbärande, om kontakten sker direkt
och icke genom forskningsrådet. Däremot bör forskningsrådet kunna göra
en viktig insats genom att medverka till och förmedla sådan kontakt i de fall,
då det med hänsyn till forskningens främjande är motiverat. Sålunda bör
rådet taga initiativ till och förmedla samverkan mellan olika företag inom
en bransch för åstadkommande av gruppforskning. Forskningsrådet synes
dock i dylika fall icke böra uppträda som mellanhand vid de ekonomiska
transaktionerna.
Däremot synes forskningsrådet vara viii ägnat att emottaga och förvalta
donationer till forskningens stödjande.
Beträffande industrien torde man kunna förutsätta, att den i regel själv
vill behålla prövningsrätten angående de medel, den ger lill forskning för
Bihang lill riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 2S2. 2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
sitt tekniska framstegsarbete. I fråga om sådana medel, som industrien vill
skänka med friare dispositionsrätt, har ingenjörsvetenskapsakademien för
övrigt sedan många år med framgång varit förmedlare.
I anslutning härtill anför utredningen, att hänsyn måste tagas till många
faktorer, när det gäller att med utgångspunkt från de angivna uppgifterna
i detalj utforma organisationen för ett forskningsråd. Utredningen anför
härom:
Vad beträffar den med 1) betecknade uppgiften är det ulan vidare klart,
att de lättast tillgängliga informationskällorna beträffande tekniskt-vetenskaplig
forskning för närvarande äro ingenjörsvetenskapsakademien och de
tekniska högskolorna. Den enda nu verksamma kontaktorganisationen är
den till akademien anknutna forskningens beredskapsorganisation (FBO).
Det skulle bli en vidlyftig och onödig dubblering, örn man sökte skapa en
ny, till det statliga forskningsrådet anknuten kontaktorganisation. Utredningen
har därför ej kunnat finna annat än att det — åtminstone tills erfarenheten
givit ett klart begrepp örn hur stor arbetsuppgiften för FBO blir i
fredstid — är förmånligast att behålla denna organisation i dess nuvarande
form men säkra dess verksamhet genom att för ändamålet anvisa statsbidrag
av erforderlig storlek.
Enär det är av stort värde, att personlig kontakt åvägabringas mellan
forskningsrådet och FBO, får utredningen vidare framhålla lämpligheten
av att Kungl. Majit förordnar det tillämnade forskningsrådets ordförande
att även vara ordförande i FBO, varigenom de båda organisationerna redan
från början bli sammanknutna i toppen och rådets möjligheter att genom
FBO stå i kontakt med forskningen väsentligt ökas.
Till rådets möjlighet att följa med den tekniska utvecklingen komma naturligtvis
vidare att bidraga de handlingar, som ansöknings- och remiss vägen
underställas rådets prövning, liksom också de rapporter och redogörelser angående
pågående och utförda forskningsarbeten, som inlämnas till rådet. Initiativ
till forskning av olika slag komma att tillföras forskningsrådet genom
framställningar från skilda håll och genom den kontakt, som var och en
av rådets medlemmar har med sina områden av det tekniskt-vetenskapliga
livet.
Inom ingenjörsvetenskapsakademiens krets torde framdeles som hittills
värdefulla förslag beträffande forskning framkomma, och akademien förutsättes
också fortsättningsvis komma att självständigt fullfölja sin initiativrika
verksamhet.
Forskningsrådet torde beträffande initiativ till forskning oftast ha att söka
befrämja de till dess yttrande inkomna förslag, som synas kloka och viktiga,
men därjämte skall rådet ej tveka att föra fram egna förslag, som det synes
angeläget att genomföra och som icke bli framförda i annan ordning.
Av stor betydelse för forskningsrådets arbete, fortsätter utredningen, är
frågan, huru ärendena inom rådet skola beredas. De flesta ärendena torde
komma att avse framställningar örn bidrag till ändamål inom de mest skilda
tekniska områden. Det är självfallet icke möjligt att inom rådet samla sakkunniga
representanter för alla dessa områden. Rådet skulle i dylikt fall bliva
alltför stort. Ej heller synes man inom det sekretariat, som rådet undfalla
förhållanden behöver, kunna inrymma en sådan mängd sakkunniga,
att alla olika specialiteter bliva företrädda. Utredningen har därför ansett
sig böra utgå ifrån, att den sakkunniga beredningen av ärendena lämpligast
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
19
åsladkommes genom remisser till befintliga organ med speciell sakkunskap.
Ej heller kan man gärna tänka sig, att rådet utrustas med anställd personal
för utövande av den i punkt 4) angivna kontrollen. I den mån kontroll erfordras
utöver de rapporter och redovisningar, som varje anslagstagare bör
åläggas ingiva, bör rådet äga rätt att förordna lämplig person som kurator
mot ersättning enligt bestämmelserna i kommittékungörelsen.
Med utgående från det anförda har utredningen enats örn följande förslag
lill inrättande av statens tekniska forskningsråd.
Rådet bör bestå av en ordförande och sex andra ledamöter, alla utsedda
av Kungl. Majit för en tid av tre år i sänder.
De sex sistnämnda ledamöterna böra utses efter förslag av tekniska högskolan
i Stockholm, Chalmers tekniska högskola, vetenskapsakademien, ingenjörsvetenskapsakademien,
Sveriges industriförbund och svenska teknologföreningen.
Var och en av förslagsställarna bör därvid föreslå tre personer utan angivande
av deras inbördes ordning.
Med angiven sammansättning bör rådet kunna få en sådan överblick över
den tekniska utvecklingen och behovet av forskning, att dess bedömande av
frågorna bör kunna omfattas med förtroende.
Forskningsrådet synes böra få rätt att i sådana frågor, som äro svåra
att avgöra med ledning av erhållna remissyttranden, tillkalla särskilda sakkunniga.
Ett skäligt belopp bör i kostnadsstaten reserveras härför.
Den arbetsbörda, som på längre sikt kommer att åvila rådet och till följd
därav sekretariatet, blir säkerligen i hög grad beroende på storleken av det
allmänna anslaget för tekniskt-vetenskaplig forskning. Men utöver behandlingen
av därmed sammanhängande frågor tillkommer åtskilligt arbete. Till
en början skall verksamheten organiseras, kontakt upprättas med de viktigaste
arbetande organen och forskarna samt det system uppbyggas, enligt
vilket man sedan, så vitt det är möjligt, kan följa utvecklingen av forskningen
inom landet för att därefter rätta rådets eget handlande.
Den sekreterare, som rådet under alla förhållanden behöver, måste därför
redan från början arbeta på heltid. Sekreteraren bör vara en tekniskt och
administrativt kunnig man. Lämpligt synes vara att förordna en för ändamålet
kvalificerad statstjänsteman med liknande villkor som en kommittésekreterare.
När organisationsarbetet slutförts, kan man bättre bedöma, vilken
karaktär man mera definitivt bör ge åt sekreteraretjänsten. Utom sekreteraren
bör finnas viss expeditionspersonal för skriv- och arkivgöromål.
Kostnaderna för rådets verksamhet beräknar utredningen till 48,000 kronor
för år. Härom anför utredningen:
Till rådets ledamöter synes böra utgå skälig ersättning för deras arbete,
dä det eljest torde vara svårt att få lämpliga ledamöter villiga att offra tillräcklig
tid på detta ansvarsfulla arbete.
Arvode föreslås utgå med 3,000 kronor till ordföranden, som kommer att
bli åtskilligt upptagen med enskilda föredragningar av sekreteraren, bestämmande
av remisser m. m., samt med 2,000 kronor till var och en av de övriga
ledamöterna.
Såväl rådets ledamöter sorn sekreteraren böra ha möjlighet att göra erforderliga
resor, och ett beräknat belopp är därför inrymt i förslaget till
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
kostnadsstat. Resekostnads- och traktamentsersättningar synas böra utgå enligt
bestämmelserna i allmänna resereglemente!, varvid för rådets ledamöter
bör tillämpas klass I B och för sekreteraren den klass Kungl. Maj:t kan
finna skäligt bestämma med hänsyn till sekreterarens kvalifikationer.
Vad beträffar lokaler för sammanträden och expedition skulle det vara förmånligt,
om sådana tills vidare kunde erhållas i kanslihuset.
De årliga kostnaderna för forskningsrådet ha sammanställts i följande
tablå:
Kronor
Rådets ordförande och ledamöter .............................. 15,000
Sekretariat och expeditionskostnader (inkl. hyra 3,000 kr.) ........ 23,000
Resekostnader .............................................. 4,000
För särskilda sakkunniga och diverse kostnader ............... 6,000
Summa kronor 48,000.
I samband med sitt förslag till arbetsuppgifter för forskningsrådet förordar
utredningen, såsom förut antytts, att ett ytterligare statsbidrag skulle
lämnas ingenjörsvetenskapsakademien för att bestrida kostnaderna för den
till akademien anknutna forskningens beredskapsorganisation (FBO).
Enligt utredningen har FBO:s verksamhet hittills finansierats av ingenjörsvetenskapsakademien,
som för ändamålet lämnat tillfälliga bidrag om
intill 1,000 kronor per månad. Skulle verksamheten tryggas genom statsbidrag,
synes enligt utredningens mening erfordras anslag enligt följande be
-
räkning:
Kronor
Sekreterare (halvtidstjänst) .................................... 6,000
Verkställande utskott (3 personer å 1,000 kronor) ................ 3,000
Renskrivning, expedition och hyra ............................ 5,000
Summa kronor 14,000.
Utredningen framhåller, att årsarvoden hittills icke utgått till ledamöterna
i verkställande utskottet. Det hade emellertid visat sig omöjligt att tillfredsställande
rekrytera utskottet med oavlönade arbetskrafter.
I anslutning härtill föreslår utredningen, att det under tionde huvudtiteln
upptagna anslaget till Ingenjörsvetenskapsakademien: Akademien ökas med
14,000 kronor för finansiering av FBO:s arbete. Eventuellt kunde bidrag i
stället utgå från det föreslagna anslaget till tekniskt-vetenskaplig forskning.
I varje fall syntes så böra ske för nästa budgetår för att icke behöva ändra
det till akademien redan anvisade anslaget.
Yttranden.
Vad utredningen i skilda hänseenden anfört har i flertalet yttranden, där
de olika spörsmålen berörts, vunnit anslutning. Utredningens förslag örn inrättande
av ett statens tekniska forskningsråd har i huvudsak tillstyrkts eller
lämnats utan erinran av det stora flertalet myndigheter och sammanslutningar,
som yttrat sig i ärendet. Ingenjörsvetenskapsakademien och statens upp
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
21
finnarnämnd hava var för sig föreslagit en annan organisation av rådet.
Statskontoret har helt avstyrkt förslaget. I den följande redogörelsen torde
jag få begränsa mig till de erinringar, som framförts i yttrandena.
överbefälhavaren över rikets försvarskrafter framhåller för egen del, att
den stora betydelsen för krigsmakten av en intensifierad och effektivt samordnad
tekniskt-vetenskaplig forskning vore obestridlig. Särskilt gällde detta
under den nuvarande perioden av omfattande materialanskaffning och byggnadsverksamhet,
som torde fortgå under ett flertal år framåt. Ur militär synpunkt
vore det angeläget, att denna forskningsverksamhet kunde i mån av
behov inriktas på ur försvarets synpunkt betydelsefulla verksamhetsområden.
Vid överbefälhavarens över rikets försvarskrafter utlåtande äro i avskrift
fogade yttranden av vissa militära förvaltningar.
Arméförvaltningens tygdepartement framhåller, att viss för försvaret nödvändig
forskning torde komma att ske genom redan befintliga forskningsinstitutioner,
vilkas arbete genom det föreslagna forskningsrådet skulle stödjas
och samordnas. Plats syntes därför böra beredas i rådet för representant
för den militärtekniska forskningen. Samma önskemål framföres av marinförvaltningen
och flygförvaltningen. Sistnämnda förvaltning ifrågasätter
därjämte, huruvida det icke vore lämpligt att fastare knyta forskningsrådet
och FBO till varandra än endast genom gemensam ordförande, exempelvis
genom att låta FBO helt anslutas till forskningsrådet såsom ett dess organ.
Arméförvaltningens fortifikationsstyrelse uttalar, att den förutsatta planen
beträffande arbetets bedrivande borde underkastas en närmare undersökning.
Det syntes styrelsen olyckligt, att kontakt mellan forskningsrådet och
inom landet arbetande, skilda forskningscentra förutsattes ske med tillhjälp
av fristående eller sidoordnade organisationer. Möjligheten av att skapa en
lämplig kontaktkrets inom ramen för rådets verksamhet och organisation
samt under teknisk och ansvarig kontroll av rådsmedlemmarna syntes böra
övervägas.
Försvarsväsendets kemiska anstalt förklarar sig till alla delar instämma i
ett av anstaltens forskningsavdelning avgivet yttrande. Forskningsavdelningen,
som i övrigt understryker behovet av en organiserad kollektiv forskning,
uttalar, bland annat, att det syntes som örn överbyggnaden till forskningens
organisation enligt förslaget tenderade att bliva oproportionerligt stor och dyrbar
i förhållande till de organ, som skulle aktivt utföra forskningsarbetet.
19A1 Ars militära förvaliningsutredning uttalar, att de av förvaltningsutredningen
i dess betänkande gjorda principuttalandena och framlagda förslagen
helt stå i samklang med förevarande betänkande, varför förvaltningsutredningen
vill helt ansluta sig till vad i betänkandet anförts.
Telegrafstyrelsen säger sig helt allmänt vilja framhålla, att åtgärder, som
kunde förutsättas befrämja tekniskt-vetenskaplig forskning på effektivt sätt,
mäste anses vara synnerligen väl motiverade. Forskningsuppgifterna inom teknikens
olika grenar, icke minst den elektriska teletekniken, som ju vore av
särskilt intresse för telegrafverket, vore speciellt under nuvarande krisläge
håde många och viktiga. Enär forskningsrådet skulle få uppgifter av delvis
samma art som de, vilka folie inom ingenjörsvetenskapsakademiens arbetsområden,
ville styrelsen framhålla önskvärdheten av alt rådets verksamhet
organiserades och dess befogenhet fastställdes på sådant sätt, att dubblering
av instanserna för de olika frågornas handläggning i möjligaste mån undvekes.
En överorganisation skulle kunna medföra icke önskvärd tidsutdräkt
och onödiga kostnader vid ärendes behandling.
Järnvägsstyrelsen uttalar, att det syntes vara ett hela landets intresse men
även särskilt för .statens järnvägars vidkommande en angelägenhet av största
22
Kungl. Majus proposition nr 282.
betydelse, att den tekniskt-vetenskapliga forskningen erhölle verksammast
möjliga stöd. De åtgärder, som av utredningen föresloges i sådant syfte, syntes
i det hela vara väl avvägda. Det kunde ifrågasättas, att de statliga affärsverken
finge föreslå ledamöter av rådet. Affärsverkens tekniska verksamhet
vore emellertid, åtminstone vid statens järnvägar, så speciell, att den liksom
hittills kunde bedrivas i redan befintliga former, och vid sådant förhållande
syntes någon medverkan av affärsverken vid utseendet av ledamöterna ej
vara påkallad.
Vattenfallsstyrelsen ifrågasätter, huruvida icke nied den omfattning, som
verksamheten erhållit och ytterligare komme att få inom statens tekniskt betonade
affärsdrivande verk — statens järnvägar, domänverket, telegrafverket
och vattenfallsverket — dessa borde tillsammans föreslå tre eller möjligen
fyra kandidater till rådsplatserna. Styrelsen säger sig lia konstaterat, hurusom
det inom dess område vore av stor betydelse, att dess verksamhet planerades
med hänsyn till de nya möjligheter, som den tekniskt-vetenskapliga
forskningen erbjöde.
Domänstyrelsen föreslår, att i forskningsrådet skall ingå även en ledamot
som representant för skogsbruket.
Kommerskollegium anför, bland annat, att kollegium funne det angeläget,
att staten i större utsträckning än tidigare medverkade i arbetet för den tekniska
forskningen. Ganska tydligt vore dock, att denna stödverksamhet borde
utövas under intim samverkan med bland annat industrien själv. Förutsättningarna
för en dylik samverkan syntes ock — såsom bland annat bestyrktes
av de från handelskamrarna avgivna yttrandena — vara stora. Självfallet
kunde dock olika uppfattningar hysas örn hur samarbetet skulle organisatoriskt
ordnas samt örn lämpligheten av att redan nu tillskapa en helt
ny organisation att handhava ledningen för den tekniska forskningens bedrivande.
Ett spörsmål, som i varje fall måste ytterligare övervägas, vöre de
närmare formerna för samverkan mellan det nya forskningsrådet och den
för närvarande till ingenjörsvetenskapsakademien anknutna forskningens beredskapsorganisation.
Då de planer, som utredningsmännen avsåge att senare
framlägga för forskningsverksamhetens vidare utgestaltning, torde hava tillkomsten
av det nu föreslagna statens tekniska forskningsråd som en grundförutsättning,
ansåge sig kollegium emellertid böra acceptera anordningen,
i all synnerhet som den rent organisatoriskt sett erhållit en rätt tillfällig karaktär
samt kostnaderna för densamma dessutom framträdde som tämligen
begränsade.
Vid kommerskollegii utlåtande äro fogade till kollegium från samtliga handelskammare
i riket — med undantag för handelskammaren i Sundsvall —
och från Sveriges kemiska industrikontor inkomna yttranden.
Samtliga handelskammare, som yttrat sig, hava —- med undantag för handelskammaren
i Jönköping — i huvudsak tillstyrkt de i betänkandet föreslagna
åtgärderna. Handelskammaren i Jönköping säger sig vilja fästa uppmärksamheten
på risken av ett allt för starkt förstatligande av forskningen.
Handelskammaren i Gävle önskar en starkare representation för industrien
i rådet. Sveriges kemiska industrikontor tillstyrker utredningens förslag.
Styrelsen för statens provningsanstalt framhåller, att anstaltens provningsarbete
ingalunda, såsom utredningen syntes antyda, vore ett i huvudsak rutinmässigt
hantverk enligt en gång för alla fastslagna metoder. Materialprovningen
avsåge ytterst alt vinna kunskap örn materialens egenskaper och
lämplighet för olika användningar, vilket krävde ingående vetenskapliga studier
och undersökningar för utveckling av provningsmetoderna.
Universitetskanslern tillstyrker utredningens förslag med de ändringar, som
matematisk-naturvetenskapliga sektionen i Uppsala föreslår.
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
23
Matematisk-naturvetenskapliga sektionen vid Uppsala filosofiska fakultet
framhåller, att då forskningsrådet skulle både taga initiativet till ny forskning
och vara en opartisk prövande instans vid bedömning av pågående eller
planerad forsknings värde, t. ex. när det gällde beviljande av anslag, det vore
av yttersta vikt att bestämmelserna för rådets tillsättning och organisationen
av dess verksamhet så utformades, att största möjliga garantier skapades för
att rådets verksamhet bomme att motsvara de höga krav, som måste ställas
därpå.
Det förefölle sektionen tämligen överflödigt att binda rådets verksamhet till
någon viss kontaktorganisation, enligt utredningens förslag FBO. Rådet borde
väl lämpligen självt få avgöra på vilka vägar det ville skaffa sig informationer
och uppehålla kontakt med utvecklingen. Sektionen finge därför avstyrka,
att FBO skulle vara rådets kontaktorganisation, liksom även förslaget
att Kungl. Majit skulle förordna rådets ordförande att även vara ordförande
i FBO.
Med hänvisning till den även av utredningen omvittnade betydelsen av universitetens
medverkan i den grundläggande tekniska forskningen samt det
positiva intresse och de avsevärda resurser, som här förelåge, syntes det sektionen
vara ett rimligt önskemål, att även universiteten och Stockholms högskola
bereddes möjlighet att inkomma med förslag till representanter i rådet.
Filosofiska fakulteten i Lund uttalar likaledes önskemål om representation
i rådet för universiteten.
Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid Stockholms högskola uttalar,
att rådsledamöternas uppgift ej borde vara att representera de organisationer,
av vilka de föreslagits, utan de borde inom rådet företräda landets
högsta sakkunskap på de tekniskt-vetenskapliga och allmänt-naturvetenskapliga
forskningsområdena. Endast om rådet sammansattes med denna
princip för ögonen, kunde det på ett lyckligt sätt fylla sin uppgift.
Utredningens förslag, att FBO skulle utgöra rådets kontaktorgan, avstyrktes.
Tekniska högskolans lärarkollegium framhåller, bland annat, att bristen
på ekonomiska resurser begränsat de tekniska högskolornas forskningsarbete,
som dock varit av större omfattning än som vore mera allmänt känt. Kollegiet
anför vidare, att forskningsrådets sekretariat inom kort tid torde förvärva
en sådan översikt över inom landet pågående forskning samt förefintliga
forskningsbehov och forskningsmöjligheter, som tidigare på kort tid
förvärvats av FBO. Det förefölle därför som en överorganisation och en onödig
dubbelkostnad, att medel till dessa båda anstalter skulle utgå. Det syntes
lärarkollegiet, att kostnaderna borde kunna högst väsentligt nedbringas genom
överflyttning av lämpliga delar av den hittillsvarande verksamheten inom
FBO på rådets sekretariat.
Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola uttalar, att en något ökad
rätt alt föreslå ledamöter i rådet möjligen hort tillkomma industrien. Örn ett
forskningsråd enligt förslaget inrättades, torde erfarenheterna från dess arbete
snart ge besked örn, huruvida ändring eller utökning i det angivna avseendet
vore önskvärd.
Styrelsen för Chalmers tekniska högskola har förklarat sig instämma i vad
lärarkollegiet anfört.
Vetenskapsakademien anser, att antalet rådsledamöter är viii avvägt men
samtidigt representerar maximiantalet. Akademien finner däremot tveksamt,
huruvida rådet bör tillsättas efter förslag av vissa bestämda organisationer,
som så att säga var och en skulle lia rätt till en plats. Det kunde ifrågasättas,
örn ej universiteten och de fria högskolorna, där den grundläggande forskningen
hade sitt huvudsakliga fäste, även borde erhålla representantplatser.
24
Kunni. Maj:ts proposition nr 282.
Det förelåge också risk, att vederbörande ansåge sig skyldiga att i första
rummet bevaka sina egna institutioners intressen. Enligt akademiens mening
vore den bästa lösningen av denna fråga, att förslagsförfarandet slopades och
att Kungl. Maj:t utsåge rådet i dess helhet, varvid borde tillses, att rådet genom
sina ledamöter dels finge önskvärd kontakt med landets forskare och
forskningsinstitutioner inom det tekniskt-vetenskapliga området, dels ock
finge en möjligast allsidig kompetens.
Akademien framhåller, att, om rådet till äventyrs ej självt .skulle genom
sina ledamöter lia den erforderliga kontakten med forskarna och forskningsinstitutionerna,
rådet skulle vara ur stånd att fylla sin uppgift Då utredningen
föreslagit särskilt anslag till ingenjörsvetenskapsakademien för täckande
av administrationskostnaderna för FBO, ville akademien avstyrka, att
denna anslagsfråga — såsom för forskningsrådet ovidkommande — upptoges
i detta sammanhang.
Uppgörandet av en fördelningsplan för anslag av den storleksordning och
omfattning, som av utredningen föreslagits, vore i hög grad arbetskrävande
och förutsatte, förutom gott personomdöme, höga vetenskapliga kvalifikationer
hos den eller dem, som skulle handlägga ärendet. Detta arbete kunde
icke lämpligen skötas av en sekreterare med de kvalifikationer utredningen
föreslagit. Av utredningens förslag i denna del framginge att man tänkt att
lika fördela detta arbete på ledamöterna. Praktiskt torde det emellertid visa
sig lämpligast, att någon bland ledamöterna finge uppdrag att som verkställande
ledamot utföra detaljgranskningen samt införskaffa nödiga personoch
sakupplysningar för uppgörandet av en preliminär fördelningsplan. Behovet
av en sekreterare hos rådet inskränktes icke härigenom utan kvarstode
alltjämt för de uppgifter utredningen angivit.
Statens industrikommission uttalar — under erinran örn de olika alternativ
som diskuterats i betänkandet beträffande åtgärder för forskningens samordning
och organisation — att kommissionen ej tilltror sig att med någon
större bestämdhet kunna träffa ett avgörande mellan dessa alternativ. Kommissionen
finner sig dock i stort sett övertygad örn att det förslag, som utredningen
slutligen framlagt, utgör den mest tillfredsställande lösningen.
Statens bränslekommission framhåller, att de formellt administrativa uppgifterna
visserligen borde bestridas av en administrativt utbildad tjänsteman,
men en förutsättning för rådets effektivitet måste bliva, att inom detsamma
funnes en verkställande ledamot med uppgift att ägna sig åt rådets angelägenheter.
Kommissionen ville föreslå, att som verkställande ledamot och
ledare av rådets arbete måtte förordnas en för uppdraget lämplig person, som
besutte tekniskt-vetenskapliga kvalifikationer och personlig erfarenhet som
fq^skare. De former, som tillämpats vid utseendet av ledamöter av kriskommissionema,
syntes anvisa väg för befattningens besättande med kvalificerad
kraft. Därest rådet inrättades, syntes detta böra övertaga de uppgifter, som
under rådande kris ombesörjts av FBO.
Sveriges industriförbund uttalar, att inrättandet av ett forskningsråd kunde
synas innebära viss risk för överorganisation med hänsyn till de institutioner
för forskningsarbetets samordnande, som redan funnes, ingenjörsvetenskapsakademien,
FBO, ett stort antal samarbetskommittéer m. fl. Emellertid
syntes rådet få vissa viktiga uppgifter att fylla, som icke lika väl kunde
anförtros åt annat organ; särskilt kunde understrykas behovet av en fristående
instans med överblick över de skilda forskningsområdena, som kunde
lämna värdefull hjälp vid forskningsfrågors behandling inom departementen.
Svenska teknologiöreningen anför, att det syntes kunna ifrågasättas, huruvida
icke handläggningen av ärenden rörande forskning kunde anförtros åt
redan befintliga organ, åtminstone tills erfarenhet vunnits örn den verkan.
Kungl. Maj.ts proposition nr 282.
25
inrättandet av ett flertal institut och kommittéer finge på forskningsfrågornas
utveckling. Föreningen ansåge sig emellertid icke höra på denna grund
avstyrka bifall till utredningens förslag örn inrättande av ett forskningsråd.
Föreningen framhåller angelägenheten av, att de områden av näringslivet,
som icke vore företrädda av forskningskommittéer och forskningsinstitut,
bleve representerade i detta centrala organ. Det torde därjämte kunna anses
vara en rationell åtgärd att därstädes bereda plats jämväl för de krismyndigheter,
som nu oell under en obestämd tid framåt hade ansvaret för fördelning
och utnyttjande av landets råvarulager och naturtillgångar.
Sveriges standardiseringskommission framhåller, att den standardiseringsrörelse,
som numere bedreves, ytterst sällan stöde i det motsatsförhållande
till forskningen, som utredningen angivit. Utredningen syntes lia avsett sådan
standardisering, som ofta benämndes typisering. Det läge kommissionen fjärran
att bedriva typisering. Standardiseringsresultat uppnåddes ofta först sedan
en vetenskaplig forskning presterats.
Sveriges hantverks- och småindustriorganisation hemställer, att organisationen
måtte få föreslå ledamot i rådet.
lngenjörsvetenskapsakademien anför: Då det för vårt lands lekniskt-vetenskapliga
forskning redan finnes i verksamhet ett centralorgan, som åsyftats
att vara och också utgör en samordning av den främsta på området förefintliga
sakkunskapen både från vetenskapliga kretsar och från den praktiskt
arbetande industrien, skulle tillkomsten av ett forskningsråd, som icke organiserades
i nilia anknytning till akademien, uppenbarligen utgöra en dubbelorganisation.
Härom synas också utredningsmännen ha varit medvetna.
Ehuru goda skäl även enligt utredningsmännens mening förelegat för att
åt akademien delegera den föreliggande uppgiften, anföras dock vissa invändningar
häremot. Därvid åberopas dels att akademien själv driver forskning,
dels att akademien vore för tungrodd i anslagsfrågor.
Vad beträffar den förstnämnda invändningen uttalas i betänkandet farhågor
för att akademien kunde få sken av partiskhet över sig, örn den skulle
tillstyrka anslag för uppgifter, som bearbetas av akademiens egna organ.
Utredningsmännen ha själva medgivit, att en dylik invändning saknar reellt
fog, eftersom akademien bedriver forskning av nationella och ej egna motiv.
Men invändningen torde i vissa fall enligt utredningsmännens mening
vara av psykologisk betydelse. Vad som härmed avses synes svårförståeligt.
Örn emellertid därmed gives uttryck för en strävan från andra kretsar än
dem som akademien företräder att erhålla inflytande på anslagsfrågornas
behandling, lärer detta, såsom nedan närmare utvecklas, kunna ordnas utan
att behöva för ändamålet tillskapa ett helt fristående organ.
Vad angår den i betänkandet framförda åsikten, att akademiens arbetssätt
vore för tungt, då det gäller anslagsfrågor, får akademien erinra att arbetsformerna
genom den nyligen företagna av Kungl. Majit godkända stadgeändringen
modifierats i syfte bl. a. att i dylika spörsmål erhålla en mera
smidig organisation. Akademiens presidium, bestående av preses, de båda
vice preses och verkställande direktören, är sålunda avsett att utgöra en
styrelse för forskningsarbetets finansiering. Häremot ha nu utredningsmännen
vidare erinrat, att presidiet vore viii fåtaligt och i regel alltför ensidigt
ingenjörsbetonat, vartill komme att presidiets ledamöter, utom akademiens
direktör, vore oavlönade och ej kunde åläggas visst arbete, medan staten
måste av det centralorgan, varom nu vore fråga, kunna fordra bestämda arbetsprestationer.
Akademien kan icke heller finna de nu angivna invändningarna vara av
den vägande art, att de icke skulle, örn så anses önskvärt för undvikande av
en dubbelorganisation, kunna tillgodoses genom en lämplig samordning med
26
Kungl. May.ts proposition nr 282.
akademiens organisation. Det finns så mycket större anledning att söka frågans
lösning på denna väg som man kan hysa grundade farhågor för att ett
fristående organ, även om det från början gives en mera blygsam organisatorisk
ram, så småningom utvecklas till en för det allmänna ganska anslagskrävande
statsanstalt vid sidan av akademien.
Ett centralt forskningsråd i nära samverkan med akademien skulle, fortsätter
akademien, medföra möjlighet för rådet att mera direkt anlita den vidsträckta
kontaktorganisation, som det i anknytning till akademien arbetande
och på dess initiativ tillkomna organet forskningens beredskapsorganisation
(FBO) utgör. Akademien hade givetvis med tacksamhet observerat utredningens
förslag, att ytterligare statsmedel på sammanlagt 14,000 kronor per
år för FBO borde ställas till akademiens förfogande. Så när som på vissa
hjälpkrafter i sekretariatet hade FBO-verksamheten hittills helt och hållet
baserats på frivilliga insatser. Akademien vore emellertid villig att överväga
införandet av sådana arvoden som ifrågasatts. Akademien fortsätter:
Vad beträffar utredningens förslag, att forskningsrådets ordförande jämväl
skall vara ordförande i FBO, ifrågasätter akademien det önskvärda i en
sådan anordning. Mera naturligt torde det vara att genom ordförandevalet
åstadkomma en nära anknytning mellan FBO och akademiens ledning. Under
alla omständigheter synes det knappast förenligt med klok förtänksamhet
att på förhand begränsa Kungl. Maj:ts rörelsefrihet vid tillsättande av
ordförande i FBO:s centralkommitté.
Även om akademien sålunda ansett sig lia anledning framhålla den ställning,
som akademien intager i förevarande sammanhang, är akademien å
andra sidan angelägen understryka behovet av ett av Kungl. Majit tillsatt
rådgivande organ för prövning av frågor örn statligt stöd åt skilda grenar av
forskningsarbetet. Så till vida får akademien alltså biträda utredningsmännens
i detta avseende uttalade uppfattning. Men akademien önskar betona
vikten av att man vid denna nyorganisation bygger vidare på den grund,
som redan finnes, och tillser att förhandenvarande resurser bliva rationellt
utnyttjade.
Akademien föreslår för sin del, att ett centralt råd för tekniskt-vetenskaplig
forskning bildas och samordnas med ingenjörsvetenskapsakademiens organisation.
Härom anför akademien:
Forskningsrådets uppgift bör vara
att hos Kungl. Majit föreslå och i förekommande fall yttra sig örn anslag
av statsmedel till tekniskt-vetenskaplig forskning,
att utöva kontroll över anslagsmedlens användning samt
att i samverkan med ingenjörsvetenskapsakademien följa den tekniska utvecklingen
och befrämja det tekniskt-vetenskapliga forskningsarbetet.
Rådet består av nio ledamöter. Såsom självskrivna i detsamma ingå medlemmarna
av akademiens presidium — vilka ju äro förordnade av Kungl.
Majit på viss tid — nämligen akademiens preses, förste vice preses, andre
vice preses och verkställande direktör. Övriga fem ledamöter förordnas av
Kungl. Majit likaledes på viss tid, förslagsvis 3 år. Innan dylika förordnanden
meddelas, bör Kungl. Majit, såsom utredningsmännen föreslagit, inhämta
förslag å lämpliga personer från vetenskapsakademien, tekniska högskolan,
Chalmers tekniska högskola, Sveriges industriförbund och svenska
teknologföreningen. Förslagen från envar av nämnda institutioner torde böra
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
27
omfatta tre namn, utvalda ur synpunkten av vederbörandes kompetens för
uppdraget och utan prestige- eller anciennitetshänsyn.
Vad beträffar akademiens presidium såsom självskrivna ledamöter må i
fråga örn verkställande direktören framhållas, att denne såsom den centrala
arbetskraften på området givetvis torde böra tillhöra det centrala forskningsrådet.
Vad angår akademiens preses och båda vice preses ligger det i sakens
natur, att bärtil! böra ifrågakomma endast sådana personer, som på det tekniskt-vetenskapliga
området intaga en framskjutande ställning.
Ordförande i rådet bör förordnas av Kungl. Majit bland rådets medlemmar.
Genom nu angivna form uppnår man å ena sidan, att rådet kommer att
arbeta i intimt samarbete med akademien och med möjlighet att utan omgång
tillgodogöra sig akademiens organisation och sakkunskap samt å andra
sidan att andra institutioner med intressen på det tekniskt-vetenskapliga området
jämväl erhålla ett tillfredsställande inflytande.
Såsom utredningsmännen föreslagit, böra rådets ledamöter åtnjuta arvode.
Detta torde enligt akademiens mening böra utgå med fast belopp per år
till ordföranden, förslagsvis med 3,000 kronor. Till övriga ledamöter av rådet
bör lämpligen utgå ersättning i form av dagarvoden, förslagsvis med 50 kronor
per sammanträdesdag.
Örn forskningsrådet på angivet sätt anknytes till akademiens bestående
organisation, skulle övriga kostnader kunna inskränkas till kompletteringsarvode
åt den tjänsteman, som bär att utföra sekreterarearbetet. Härtill borde
lämpligen kunna användas sekreteraren i FBO, varvid dennes lön torde
utfyllas med föreslagna 6,000 kronor.
En organisation, sådan som nu angivits, bör medföra avsevärt mindre
kostnader än den som av utredningsmännen föreslagits. Enligt akademiens
mening bör kostnaden icke överstiga 20,000 kronor, varvid räknas med arvoden
åt ledamöterna 7,000 kronor, delarvode åt sekreteraren 6,000 kronor
samt renskrivnings- och övriga expenskostnader ävensom eventuella sakkunnigearvoden
och resekostnader 7,000 kronor.
Akademien förutsätter att forskningsrådets arbetsuppgifter och verksamhetsplaner
i enlighet med vad här angivits närmare regleras genom av Kungl.
Majit för rådet utfärdad instruktion. Medelsförvaltningen och övriga med rådets
verksamhet förenade administrativa detaljuppgifter kunna därvid lämpligen
anförtros åt akademien.
Akademien vill sålunda tillstyrka inrättandet av ett forskningsråd i den
modifierade form som ovan angivits, karakteriserad av en nära anknytning
till akademien, och föreslår, att för ändamålet anslås ett belopp av 20,000
kronor utöver det belopp av 14,000 kronor för täckande av kostnaderna för
FBO, som av utredningen föreslagits.
Statens uppfinnarnämnd framhåller, att tillskapandet av en tredje organisation
med i stort sett samma uppgifter som ingenjörsvetenskapsakademien
och uppfinnarnämnden icke syntes rationellt. Utredningen hade med hänsyn
till akademiens egen forskningsverksamhet anfört vissa betänkligheter mot
användningen av akademien såsom sakkunnig remissinstans, vilka betänkligheter
nämnden för sin del delade. En möjlighet att lösa frågan utan tillskapande''
av ett nytt forskningsråd syntes då vara att för behandling av
frågor rörande anslag till forskning förstärka uppfinnarnämnden med ett
nödigt antal ledamöter, förslagsvis 3 eller 5, utsedda av Kungl. Majit och
representerande olika vetenskapliga och industriella områden. Ett särskilt
kansli bleve då obehövligt.
Såsom förut nämnts har statskontoret avstyrkt utredningens förslag örn in
rättande av ett statens forskningsråd. Statskontoret anför i huvudsak:
28
Kungl. Maj.ts proposition nr 282.
Såvitt statskontoret kan finna sammanfalla de arbetsuppgifter, som utredningen
ansett böra anförtros åt ett statens tekniska forskningsråd, i allt väsentligt
med de uppgifter, för vilkas handhavande ingenjörsvetenskapsakademien
år 1919 inrättades. Statskontoret vill erinra örn att föredragande departementschefen,
vid anmälan av proposition, nr 210, till 1919 års riksdag angående
anslag till en ingenjörsvetenskapsakademi, till statsrådsprotokollet
bland annat uttalade, att det av kommerskollegium väckta förslaget till en
ingenjörsvetenskapsakademi avsåge ett samlande av de spridda krafter, som
inom vårt land arbetade på den tekniskt-vetenskapliga forskningens fält. Vidare
anfördes, att det ifrågasatta organets huvudsakliga verksamhet skulle inriktas
efter tvenne särskilda linjer. Å ena sidan skulle omsorg ägnas åt systematiska
undersökningar rörande tekniska problem, särskilt sådana, som avsåge
de inhemska naturtillgångarnas tillgodogörande; och skulle, om så befunnes
lämpligt, för sådana frågors studium inrättas särskilda institut. Å andra
sidan skulle utövas en ekonomiskt stödjande verksamhet till förmån dels
för ett vetenskapligt arbete i landets tekniska undervisningsanstalter, provningsanstalter
och forskningslaboratorier, dels för enskilda forskare, som
framkomme med uppslag, vilka kunde anses vara förtjänta av sådant stöd.
Påpekas må även departementschefens uttalande, att den statliga prägel, som
enligt förslaget skulle förlänas det ifrågavarande centralorganet för den tekniskt-vetenskapliga
forskningen, vore att anse som en nödvändig förutsättning
för att detsamma skulle kunna träda fram med erforderlig auktoritet.
I detta sammanhang vill statskontoret jämväl fästa uppmärksamheten vid
att det jämlikt stadgarna för ingenjörsvetenskapsakademien åligger akademien
att verkställa utredning och avgiva yttrande i frågor, i vilka sådant infordras
av Kungl. Majit eller chef för statsdepartement eller inom området
för akademiens verksamhet begäres av ämbetsverk eller myndigheter.
Huruvida ingenjörsvetenskapsakademien motsvarat de förväntningar, som
sålunda ställts på densamma såsom ett samlande och ledande centralorgan på
den tekniskt-vetenskapliga forskningens områden, undandrager sig statskontorets
bedömande. Därest emellertid akademien icke kunnat eller numera anses
icke kunna fullgöra den verksamhet, som motiverat densammas inrättande —
vilket föreliggande utredning närmast synes tyda på — lärer detta förhållande
icke böra föranleda inrättande av nya centrala organ för motsvarande arbetsuppgifter
vid sidan av eller över akademien. Statskontoret finner det för
sin del naturligare, att i sådant fall åtgärder i stället vidtagas för att göra akademien
skickad att på ett ändamålsenligt sätt omhänderhava hithörande verksamhet.
Såsom av utredningen framgår, består akademien av 120—125 ledamöter,
fördelade på nio avdelningar, representerande skilda forskningsområden.
Ledningen handhaves av ett presidium på fyra till fem personer och ett förvaltningutskott,
bestående av presidiet jämte ordförandena i de olika avdelningarna.
Det vill förefalla statskontoret, som örn med denna organisation
goda förutsättningar borde föreligga för en tillfredsställande verksamhet i de
avseenden, om vilka här är fråga.
De invändningar, som av de sakkunniga framförts mot att akademien
skulle fungera som »centralt forskningsråd», synas statskontoret icke vara
bärande. Örn akademien anses för tungrodd för att yttra sig i anslagsfrågor
och presidiet för fåtaligt och alltför ensidigt ingenjörsbetonat, synes i varje
fall förvaltningsutskottet böra vara väl ägnat för en sådan uppgift. Härtill
kommer att — i händelse så skulle befinnas erforderligt -— det icke torde
vara uteslutet att på lämpligt sätt komplettera detta utskott. Med anledning av
uttalandet »att presidiet i akademien är ett organ, som — utom verkställande
direktören —- består av frivilliga oavlönade krafter, vilka ej direkt kunna
Kungl. Maj.ts proposition nr 282.
29
åläggas visst arbete», vill statskontoret erinra om att kommerskollegium vid
framläggande av förslaget om akademiens inrättande framhöll, att hela komplexen
av uppgifter pekade hän på behovet av en institution, där den utmärkelse,
som kunde beräknas ligga i ett ledamotskap av institutionen, skulle
utgöra en form av ersättning för arbete och uppoffringar till den teknisktvetenskapliga
forskningens fromma. Att akademien driver forskning genom
egen personal eller genom till densamma hörande kommittéer eller anslutna
institutioner synes statskontoret icke heller böra innebära hinder för att akademiens
sakkunskap utnyttjas av Kungl. Maj:t vid fördelning av statliga
forskningsanslag.
Statskontoret avstyrker alltså utredningens förslag om inrättande av ett
statens tekniska forskningsråd.
Statskontoret förordar att en undersökning kommer till stånd om de åtgärder,
som kunna vara erforderliga för att ingenjörsvetenskapsakademien skall
kunna fullgöra de uppgifter, som avsetts för forskningsrådet, förslagsvis genom
akademiens förvaltningsutskott. I samband härmed borde enligt ämbetsverkets
mening jämväl övervägas, om icke behov av rationalisering kan föreligga
med avseende å de organisatoriska förhållandena på förevarande område.
Beträffande frågan om ökning av det under tionde huvudtiteln uppförda
anslaget till bidrag till ingenjörsvetenskapsakademien med 14,000 kronor för
finansiering av forskningens beredskapsorganisations verksamhet framhåller
statskontoret, att innevarande års riksdag beslutat att — såvitt framgår av
akademiens framställning i ärendet bland annat med hänsyn till denna verksamhet
— för budgetåret 1942/43 upptaga detta anslag med ett med 20,000
kronor förhöjt belopp eller 80,000 kronor.
Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har utredningen starkt fram-Departement,).
hävt den allt mer framträdande roll, som den tekniskt-vetenskapliga forsk- chefenningen
spelar för den moderna industriens utveckling. De nu rådande försörjningssvårigheterna
till följd av krigsförhållandena och de ansträngningar,
som göras för att skapa ersättningsproduktion för de genom avspärrningen
bortfallna importvarorna, ha i hög grad fäst den allmänna uppmärksamheten
vid den tekniska forskningen och ökat insikten om dess värde. Men hur betydelsefulla
forskningens insatser än må vara i ett krisläge som det nuvarande,
får man likväl icke därför förbise att — såsom utredningen också betonat
— forskningens förnämsta uppgift är att under normala förhållanden
och på längre sikt främja näringslivets utveckling genom att skapa förutsättningar
för nya tillverkningar och förbättrade produktionsmetoder och genom
att möjliggöra ett mera rationellt och i längden ändamålsenligare utnyttjande
av våra naturtillgångar. Anordningar för att främja den tekniskt-vetenskapliga
forskningen böra därför icke betraktas såsom krisåtgärder eller ha formen
av dylika, utan de böra planeras såsom led i näringspolitiken även för
normala tider. Med all rätt framhåller utredningen, att omvårdnaden örn den
grundläggande forskningen inom hithörande vetenskaper är lika viktig för
effektiviseringen av det tekniska nydaningsarbetet inom näringslivet som
30
Kungl. Maj.ts proposition nr 282.
tillämpningsforskningen, vars resultat mera direkt kan påvisas i form av
nya tillverkningar eller tillverkningsmetoder.
Utredningen har i sitt betänkande lämnat en ingående redogörelse för de
anordningar och övriga resurser för tekniskt-vetenskaplig forskning, som
för närvarande finnas i vårt land. Såsom därav framgår, ha såväl från enskilt
håll som från statsmakternas sida omfattande åtgärder redan vidtagits
till främjande av denna forskning. Undersökningen har emellertid även
visat, att i många avseenden betydande brister finnas, och utredningen fäller
det slutomdömet, att forskningsarbetet, såsom helhet betraktat, ej synes bedrivas
i den omfattning, som kräves för att vårt land skall kunna följa med i
tidens tekniska nydaningsarbete. Jag delar utredningens uppfattning att
åtgärder böra vidtagas för att söka få till stånd en efter våra behov avpassad,
effektiv tekniskt-vetenskaplig forskning. Framdeles liksom hittills bör
det visserligen i första hand ankomma på näringslivets egna organ att bedriva
och bekosta den forskning, av vilken de enskilda företagen direkt eller
indirekt draga ekonomisk nytta. Med hänsyn till forskningens utomordentliga
betydelse för näringslivets utveckling måste emellertid staten även enligt
min mening i vidgad omfattning lämna sin medverkan för att ekonomiskt
och på annat sätt stödja forskningsverksamheten.
Utredningen har sammanfört de åtgärder, som nu erfordras för den nödvändiga
effektiviseringen av forskningen, i följande tre huvudgrupper: avhjälpande
av bristen på utbildade forskare, ökning av forskningsverksamhetens
omfattning, såväl genom fullt utnyttjande av tillgängliga resurser som
genom åstadkommande av ytterligare laboratorier m. m., samt samordning
av forskningen för höjande av effektiviteten och undvikande av onödigt dubbelarbete.
Bristen på utbildade forskare har redan föranlett beslut vid årets riksdag
om inrättande av studiestipendier m. m. Ytterligare åtgärder äro för närvarande
föremål för övervägande av 1940 års sakkunniga för den högre tekniska
undervisningens ordnande.
Vad beträffar de båda andra huvudgrupperna av åtgärder finner jag i likhet
med utredningen, att staten främst bör inrikta sin medverkan härutinnan
på åtgärder, som äro ägnade att åvägabringa samverkan och samordning
inom forskningsverksamheten; härutöver bör staten lämna forskningen ekonomiskt
stöd i skälig omfattning, särskilt med avseende å den grundläggande
forskningen.
Det är uppenbarligen angeläget, att den samordnande verksamheten göres
så effektiv som möjligt, på det att dubbelarbete må undvikas och de tillgängliga
begränsade forskningsresurserna bli väl utnyttjade. Samordnandet av den
tekniskt-vetenskapliga forskningen är så mycket viktigare som denna forskning
för närvarande bedrives på många från varandra organisatoriskt helt
skilda håll: vid universiteten, högskolorna, ingenjörsvetenskapsakademien,
provningsanstalterna, andra statliga verk och enskilda institutioner m. fl.
Otvivelaktigt har på senare år en viss förbättring inträtt i fråga om samverkan
inom förevarande område, bland annat genom den verksamhet, som bedri
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 282.
31
ves av den till ingenjörsvetenskapsakademien anknutna forskningens beredskapsorganisation
(FBO). Men det föreligger ett påtagligt behov av ett sammanhållande
organ, som kan skaffa sig översikt över pågående arbeten, nya
initiativ och behov som yppa sig. Genom tillgången till ett centralt organ på
det tekniskt-vetenskapliga forskningsområdet skulle staten bättre än hittills
kunna sätta in sitt ekonomiska stöd åt forskningen på de punkter, där stödet
blir mest verksamt. Med den mångfald problem, som vänta på sin lösning,
får ett dylikt centralt organ ett rikt arbetsfält. Att tillskapandet av ett sådant
organ ej bör överlämnas åt det enskilda initiativet utan att det måste ankomma
på staten att organisera detsamma synes mig uppenbart.
Utredningens förslag om inrättande av ett statens tekniska forskningsråd
har vunnit anslutning i det övervägande antalet yttranden. Statskontoret
har emellertid avstyrkt det föreliggande förslaget och ansett, att de uppgifter,
som enligt utredningen borde uppdragas åt rådet, i stället borde ombesörjas
av ingenjörsvetenskapsakademien. För min del ansluter jag mig
till utredningens förslag. Även enligt min mening bör det centrala organet
på detta område vara helt fristående och självständigt och anordnas som
en rent statlig institution. Denna ståndpunkt innebär ingen underskattning
av ingenjörsvetenskapsakademiens arbete eller de viktiga uppgifter akademien
har att fylla; akademien har icke heller själv i sitt utlåtande stannat
vid den linje statskontoret förordat.
Enligt utredningens förslag skulle rådet bestå av ordförande och sex ledamöter,
förordnade av Kungl. Maj:t för tre år i sänder. De sex ledamöterna
skulle utses efter förslag av tekniska högskolan i Stockholm, Chalmers tekniska
högskola, vetenskapsakademien, ingenjörsvetenskapsakademien, Sveriges
industriförbund och svenska teknologföreningen. Var och en av förslagsställarna
skulle därvid föreslå tre personer utan angivande av någon
inbördes ordning.
Ingenjörsvetenskapsakademien har föreslagit den modifikationen i utredningens
förslag, att rådet skulle bestå av nio ledamöter, av vilka de fyra
ledamöterna av akademiens presidium skulle vara självskrivna och de återstående
fem förordnas av Kungl. Majit efter förslag av de övriga institutioner,
som enligt utredningen skulle föreslå ledamöter i rådet. Rådets ordförande,
som enligt utredningens förslag skulle utses av Kungl. Majit direkt
utan förslag, skulle enligt akademiens mening förordnas bland ledamöterna
—- de självskrivna eller de efter förslag förordnade. För min del finner jag
utredningens förslag rörande rådets sammansättning vara att föredraga. Det
torde emellertid icke vara lämpligt att på detta stadium så hårt binda sig
i fråga örn rådets sammansättning som utredningens förslag innebär. Det
är självfallet angeläget, att Kungl. Majit vid tillsättande av rådet tillser, att
rådet får en allsidig och med hänsyn till dess arbetsuppgifter ändamålsenlig
sammansättning. I anslutning härtill synes det mig icke vara något att erinra
mot alt ingenjörsvetenskapsakademien i syfte att säkerställa kontakten mellan
akademien och rådet erhåller tillfälle att avgiva förslag till två ledamöter
av rådet. Det bör också stå Kungl. Majit fritt att utom de institutioner och
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
organisationer, som av utredningen angivits såsom förslagsställare, inhämta
förslag från andra institutioner. Särskilt finner jag det önskvärt, att, såsom
matematisk-naturvetenskapliga sektionen vid universitetet i Uppsala och universitetskanslern
framhållit, möjlighet beredes till vidgad representation för
de vid universiteten och Stockholms högskola arbetande forskarna, därigenom
att förslag inhämtas även från dessa institutioner. Inom ramen av de
förslag, som sålunda avgivas, bör det vara möjligt att finna ett antal sakkunniga
personer, lämpade för de maktpåliggande och grannlaga uppgifter, som
skola ankomma på rådet, utan att Kungl. Majit därvid bör vara bunden vid
att låta varje institution, som inkommit med förslag, erhålla en särskild representant
i rådet. Det bör icke vara uteslutet, att en och samma ledamot
företräder mer än en institution i de fall, då de olika institutionernas synpunkter
och intressen måste antagas i stort sett sammanfalla. Det är nämligen
angeläget att tillse, att icke ledamotsantalet sväller ut till hinder för
effektiviteten i arbetets fortgång. Ordförande i rådet bör av Kungl. Majit
utses utan föregående förslag.
Utredningen har, såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår, i
sitt betänkande närmare behandlat forskningsrådets arbetsformer och dess
samarbete med forskningens beredskapsorganisation. I vissa yttranden hava
erinringar framställts mot den planering av arbetet, som utredningen sålunda
tänkt sig. Särskilt hava erinringar framställts mot formerna för det
planerade samarbetet med forskningens beredskapsorganisation. Det torde
emellertid böra ankomma på rådet att i sinom tid till Kungl. Majit inkomma
med förslag till bestämmelser rörande rådets verksamhet och vad därmed
äger sammanhang. Med hänsyn härtill är jag icke nu beredd att förorda
bifall till utredningens förslag om ytterligare statsbidrag till ingenjörsvetenskapsakademien
till bestridande av kostnaden för beredskapsorganisationens
verksamhet.
Vad slutligen angår kostnaderna för forskningsrådet bär utredningen beräknat
dessa till 48,000 kronor för nästa budgetår. Vid denna beräkning,
som givetvis måst ske uppskattningsvis, har medtagits ett belopp av 3,000
kronor för hyra. Hyreskostnaden för rådet bör emellertid enligt vanlig ordning
bestridas från statens allmänna fastighetsfond, varför medel för detta
ändamål icke behöva anvisas i detta sammanhang. Kostnadsberäkningen i
övrigt, slutande å 45,000 kronor, synes icke giva anledning till särskild erinran.
Med hänsyn till att rådets verksamhet icke torde kunna få full omfattning
redan från början av nästa budgetår torde emellertid beloppet kunna
nedsättas till 40,000 kronor. Anslagsberäkningen är dock osäker, och då
bland kostnaderna ingå sådana, lill vilkas bestridande regelmässigt anvisas
anslag av förslagsanslags natur i syfte att möjliggöra för Kungl. Majit att
eventuellt ställa ytterligare erforderliga medel till vederbörandes förfogande,
vill jag förorda, att till forskningsrådets verksamhet under nästa budgetår
anvisas ett förslagsanslag av 40,000 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
33
Anslag till tekniskt-vetenskaplig forskning.
Bland de åtgärder, som erfordras för den nödvändiga effektiviseringen av
den tekniskt-vetenskapliga forskningen i vårt land, har utredningen såsom
en huvudgrupp upptagit ökning av forskningsverksamhetens omfattning. I
det förut återgivna avsnitt av betänkandet, däri utredningen närmare utvecklat
sina synpunkter på behovet av en sådan ökning, har utredningen
såsom en åtgärd till vinnande av det avsedda syftet föreslagit anvisande av
ett allmänt anslag till tekniskt-vetenskaplig forskning. Utredningen anför
till en början:
Det nu under tionde huvudtiteln uppförda anslaget till undersökningar
avseende utnyttjandet av vissa inhemska råvarutillgångar m. m. bör förändras
till ett allmänt anslag för tekniskt-vetenskaplig forskning och samtidigt
ökas i erforderlig grad.
Förstnämnda anslag har funnits uppfört på riksstaten sedan budgetåret
1938/39, då för ifrågavarande ändamål anvisades ett belopp av 500,000
kronor. För vart och ett av budgetåren 1939/40—1941/42 har anslaget utgått
med 300,000 kronor, och ett lika stort belopp äskas i statsverkspropositionen
för budgetåret 1942/43. Med anslaget avses enligt 1942 års statsverksproposition
att bidraga till lösning av beredskapsfrågan genom att
främja producerandet av sådana varor, vilka vid avspärrning ej kunna erhållas
i tillräcklig mängd utifrån. Av de hittills anvisade beloppen, tillhopa
1,400,000 kronor, hava före utgången av år 1941 tagits i anspråk sammanlagt
cirka 1,175,000 kronor.
Medelstilldelningen har hittills avsett bland annat följande ändamål, nämligen
forskningsarbeten inom motorbränsleområdet beträffande trä, torv,
alunskiffer och sulfitlut, undersökningar rörande möjligheterna att ur svensk
apatit utvinna fosforgödningsämnen, förberedande åtgärder för igångsättande
av torvbrikettillverkning i Stora Mosse i Kristianstads län, undersökning
rörande metallers korrosion, undersökningar angående Sveriges tillgångar
av nickel-, kobolt- och blymalmer, anordning av kurser för utbildande
av civil mekanikerpersonal för generatorgasdrivna motorfordon, undersökningar
och försök avseende framställning av olja ur skiffer, försök
enligt elektrolytisk metod för järnframställning, utnyttjande av viss molybdenmalmfyndighet,
försöksdrift enligt viss kultorvmetod m. m.
De önskemål, som enligt vad utredningen anfört framstå såsom angelägna,
betinga en något friare disposition än den, som är möjlig med den nu
gällande formuleringen av anslagets uppgift.
Enligt utredningens mening skulle man genom det förordade allmänna
anslaget bäst kunna främja ett snabbt genomförande av sådana forskningsinitiativ,
som komma från universiteten, högskolorna och andra statliga institutioner,
från ingenjörsvetenskapsakademien och forskningens beredskapsorganisation
och från enskilda forskningsintrcsserade kretsar. Härigenom
■skulle exempelvis medel omedelbart kunna göras tillgängliga för att successivt
utveckla forskningsverksamheten beträffande skogens produkter under
tiden innan det av utredningen i särskilt betänkande föreslagna träforskningsinstitutet
hunnit komma i verksamhet samt för att igångsätta en vidgad
forskningsverksamhet inom andra områden, såsom oxid- och silikatkemi,
Bihang lill riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 282. 3
34
Kungl. Maj;ts proposition nr 2S2.
mätteknik och forskningsmetodik m. fl., i avvaktan på lämplig tidpunkt
för inrättandet av mera permanenta organ för uppgifterna. På samma sätt
skulle härigenom bildandet av centrala samarbetsorgan för transporttekniska
och för näringsmedelstekniska frågor underlättas.
Utredningen föreslår, att anslagets benämning ändras till anslag för tekniskt-vetenskaplig
forskning och att anslagets ändamål definieras sålunda,
att det må användas till understöd åt tekniskt-vetenskaplig forskning i syfte
att därigenom främja det svenska näringslivet och tillvarataga landets naturtillgångar.
Utredningen fortsätter:
Liksom nu böra medel från anslaget beviljas genom beslut av Kungl.
Majit i handelsdepartementet. För behandling av framställningar och därav
föranledda utredningar skulle anlitas statens tekniska forskningsråd.
Medel böra efter ansökan kunna tilldelas forskningsinstitutioner och anstalter
ävensom organisationer, enskilda företag och forskare.
Medel från anslaget böra främst utgå till arvoden åt medhjälpare samt till
täckande av försökskostnader. Det bör dock i princip ej vara uteslutet att
jämväl medgiva arvode åt sökanden själv.
När belopp anslås till anskaffning av dyrbarare maskiner, apparater eller
försöksanordningar av mera permanent natur, vilka kunna tänkas få användning
senare för andra ändamål, bör föreskrivas, att sökanden efter
programmets genomförande skall ställa dessa till forskningsrådets disposition
att förvaras för statens räkning för att i fortsättningen kunna ställas
till förfogande för samma eller andra forskare.
Det kan tänkas uppkomma fall, då sökanden ej på förhand kan ange
någon detaljerad arbetsplan. I dylika fall böra de bidrag som beviljas kunna
givas mera personlig karaktär och lämnas med ett begränsat belopp för viss
tid i sänder, exempelvis ett halvt år. Ansökning om ytterligare medel bör då
åtföljas av rapport över föregående halvårs arbeten. Detta förfarande torde
ofta bli nödvändigt i sådana fall, då det gäller grundläggande forskning på
ännu tämligen obearbetade fält.
Beträffande äganderätt till framkomna forskningsresultat, publikationsskyldighet
samt eventuell återbetalningsskyldighet synes Kungl. Majit efter
förslag av statens tekniska forskningsråd böra lämna föreskrifter i varje särskilt
fall.
Vid avvägningen av det ifrågasatta anslagets storlek är det att börja med
självfallet, att behovet av forskning är så stort, att detta icke med befintliga
resurser i fråga om forskare, laboratorier och utrustning kan bli uppfyllt.
Avgörande vid bedömandet av hur stort anslag av föreslagen typ, som
erfordras, är därför vad man genom effektivare utnyttjande av befintliga
resurser kan på ett ändamålsenligt sätt disponera. Utredningen har vid sina
överväganden kommit till den uppfattningen, att sedan genom föreslagna
åtgärder bristen på forskare efter hand avhjälpts och laboratorieutrustningen
i vissa fall kompletterats, för ett nöjaktigt utnyttjande av befintliga laboratorier
skulle erfordras ett allmänt anslag för tekniskt-vetenskaplig forskning
om minst 1,000,000 kronor per år.
Av flera skäl, anför utredningen, synes anslaget dock icke från början
böra bestämmas till ett så högt belopp som 1,000,000 kronor. Först och
främst kräver det statsfinansiella läget ett strängt hushållande, så att endast
sådana anslag beviljas, som kunna på ett fullt effektivt sätt tillgodogöras.
Den planerade intensifieringen av arbetet vid laboratorierna torde icke hel
-
35
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
ler kunna med ens genomföras i hela dess omfattning, och bristen på kvalificerade
forskare är ännu sa länge en återhållande faktor. Utredningen har
därför stannat vid att för budgetåret 1942/43 föreslå en ökning av anslagsbeloppel
från 300,000 till 500,000 kronor. Den takt, i vilken höjningen av anslaget
sedan efter hand bör ske, bör bli en bedömningsfråga, i vilken Kungl.
Maj:t, örn utredningens förslag genomföres, utom redan befintliga organ får
statens tekniska forskningsråd att lita till.
Y tt randen.
I de avgivna yttrandena har utredningens förslag i allmänhet tillstyrkts. I
en del yttranden har framhållits att det föreslagna anslagsbeloppet är knappt
tilltaget. I följande avseenden ha erinringar och förslag framställts.
Kommerskollegium förklarar sig finna erforderligt, att medel finnas tillgängliga
även för rent praktiska åtgärder för utnyttjande av råvarutillgångar,
vilka åtgärder icke torde kunna betecknas som tekniskt-vetenskaplig forskning.
Den ifrågasatta ändringen av anslagets benämning syntes därför icke
böra vidtagas.
Sveriges geologiska undersökning framhåller, att det nuvarande anslaget
till utnyttjande av vissa inhemska råvarutillgångar använts bland annat till
undersökningar av mineraltillgångar. Även för framtiden torde man hava
att räkna med att behov av snabb undersökning av mineraltillgångar kunde
uppkomma. Detta behov kunde icke tillgodoses av andra för ämbetsverket
tillgängliga medel. Det vöre i hög grad önskvärt, att jämväl ett särskilt anslag
å 50,000 kronor äskades för att stå till disposition för bestridande av
kostnaderna för dylika undersökningar, som knnde befinnas behövliga med
hänsyn till rikets råvaruförsörjning.
Styrelsen för statens provningsanstalt framhåller, att på grund av anstaltens
intima och fortlöpande kontakt med industrien tillämpningsforskning
kunde planeras och utföras vid anstalten på sådant sätt, att resultaten bleve
i möjligaste mån utnyttjbara, vare sig det gällde forskning för lösande av
aktuella problem eller forskning på längre sikt. En vidgad tillämpningsforskning
skulle för anstaltens del endast innebära viss ökning av kostnaderna
för avlöningar, förbrukningsmaterial och eventuella specialapparater.
På sätt utredningen förordat, finge styrelsen därför hemställa, att anstalten
beviljades ett årligt anslag å 30,000 kronor för bedrivande av fri forskning
i samband med sin verksamhet.
Filosofiska fakulteten i Lund ifrågasätter, huruvida icke undersökningarna
företrädesvis och i första hand borde taga sikte på utnyttjandet av våra
råvarutillgångar samt huruvida det funnes tillgång till kompetenta, tillräckligt
kvalificerade forskare.
Tekniska högskolans lärarkollegium framhåller nödvändigheten av att en
viss institution kan påräkna upprepade anslag för samma forskningsuppgift
under en följd av år.
Styrelsen för statens skeppsprovningsanstalt framhåller önskvärdheten av
ali anstalten lämnas tillfälle att med medel utanför den ordinarie budgeten
bedriva forskning rörande problem av betydelse för skeppsteknik och sjöfart.
Lantbruksstyrelsen understryker önskvärdheten av att anslaget, så länge
nuvarande handelsavspärrning är rådande, i första hand kommer till användning
för forskningsändamål, som avse att åstadkomma ersättning för varor,
som till följd av avspärrningen icke eller endast i otillräcklig mängd
kunna införas till landet.
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
Statens livsmedelskommission uttalar önskvärdheten av att vid beviljande
av det föreslagna anslaget fästes det villkoret, att åtminstone under nu
rådande avspärrning sådana forskningsuppgifter, som avsåge stödjande av
landets beredskap på olika områden, bland annat tor livsmedelsförsörjningen,
vid anslagstilldelningen erhölle bestämt företräde framför andra forskningsuppgifter.
Departements■ Enligt utredningens förslag skulle framdeles ett anslag å 1,000,000 kronor
''Wen. årligen anvisas till stödjande av den tekniskt-vetenskapliga forskningen. I avvaktan
på möjligheter att utnyttja ett sådant årsbelopp har utredningen ansett
en begränsning av beloppet kunna ske. Utredningen föreslår, att det i
riksstatsförslaget för nästa budgetår under tionde huvudtiteln upptagna anslaget
å 300,000 kronor till Undersökningar avseende utnyttjandet av vissa
inhemska råvarutillgångar m. m. höjes med 200,000 kronor samt att anslagets
ändamål utvidgas till att avse understöd åt tekniskt-vetenskaplig forskning
i syfte att främja det svenska näringslivet och tillvarataga landets naturtillgångar.
Därvid förutsätter utredningen, att förefintlig reservation å löpande
budgetårs undersökningsanslag överföres till det nya anslaget.
I likhet med utredningen och i anslutning till vad som anförts i de avgivna
yttrandena vill jag framhålla angelägenheten av att medel i erforderlig omfattning
stå till förfogande för understödjande av tekniskt-vetenskaplig forskningsverksamhet.
För nästa budgetår vill jag, i anslutning till utredningens
förslag, tillstyrka anvisande av ett reservationsanslag å 200,000 kronor till
tekniskt-vetenskaplig forskning, avsett att i den ordning, som utredningen
angivit, av Kungl. Majit disponeras för undersökningar i syfte att lösa vissa
bestämda forskningsuppgifter. Tillika bör av riksdagen utverkas medgivande,
att förenämnda anslag å 300,000 kronor må i mån av behov användas, förutom
till därmed avsedda undersökningar, för sådan forskning som avses
med det förordade nya anslaget. Från och med budgetåret 1943/44 böra givetvis
de båda anslagen sammanföras till ett anslag.
Med anledning av vad Sveriges geologiska undersökning anfört örn behovet
av ett särskilt anslag för undersökningar av mineraltillgångar, vilket ändamål
hittills tillgodosetts från förenämnda undersökningsanslag, vill jag framhålla,
att mitt förslag innebär en utvidgning av anslagets ändamål och att
anslagsmedlen vid bifall till förslaget alltjämt skulle fa disponeras för sådana
undersökningar av skilda slag, som hittills finansierats med anlitande
av undersökningsanslaget.
Äganderätt till framkomna forskningsresultat m. m.
Utredningen upptager till principiell behandling frågan om äganderätt till
framkomna resultat vid statlig och statsunderstödd forskning, publikationsskyldighet
och eventuell återbetalningsskyldighet samt anför härom i huvudsak:
Frågan
örn äganderätten till resultaten av sådan tekniskt-vetenskaplig
forskning, som helt eller delvis bekostats med statsmedel, är mycket svår
att generellt avgöra och många omständigheter spela härvid in.
Kungl. Maj:ts proposition nr 2S2.
37
Vid bestämmande av villkoren för statsbidrag till ett forskningsarbete
synas dessa böra avpassas främst med hänsyn till vad som för landet är
förmånligast. På samma gång som det bör tillses, att resultaten av den statliga
forskningen icke otillbörligt utnyttjas av enskilda företag eller personer,
måste beaktas nödvändigheten av, att enskilda initiativ uppmuntras
och forskningens utsikter till ökat ekonomiskt utbyte icke begränsas. Ett
uttalande i denna riktning gjordes av andra kammarens första tillfälliga
utskott vid 1939 års riksdag.
Vad till att börja med angår sådan av staten bekostad forskning, som
utföres av statliga eller statsunderstödda institutioner, böra forskningsresultaten,
såvida icke särskilda skäl tala däremot, ställas till allmän disposition
och i regel publiceras. Därest dessa forskningsresultat kunna föranleda
uttagande av patent, böra sådana uttagas för vederbörande forskningsinstitutions
räkning. Licens för utövande av sålunda erhållet patent bör av
svenska företagare kunna förvärvas mot en avgift, som svarar mot kostnaderna
för patentets uttagande, dock med tillägg av den ersättning som,
enligt vad nedan sägs, efter prövning i särskilda fall kan anses böra utgå
till vederbörande forskare. Beträffande företag i utlandet synes vederbörande
forskningsinstitution böra betinga sig gottgörelse för patents utnyttjande efter
vanliga affärsmässiga grunder. Inkomster, som härigenom tillföras en forskningsinstitution,
böra kunna disponeras för institutionens verksamhet.
I viss utsträckning böra inkomster av patent kunna tillfalla vederbörande
forskare. Inom en forskningsinstitution kan det dock ofta vara svårt att ange
vilken eller vilka som åstadkommit ett visst forskningsresultat. Forskningen
sker i regel i samarbete inom institutionen och idéerna kunna födas under
kollektivt tankeutbyte. Det kan också anföras, att det ofta är först genom
anställningen vid institutionen, som forskaren erhåller de resurser och den
kontakt med problemen, vilka möjliggöra det resultatgivande forskningsarbetet.
Icke förty synes det lämpligt — med hänsyn framför allt till den sporre
det skulle kunna bli till initiativ — att möjliggöra särskilda ersättningar till
anställda forskare för i tjänsten uppnådda goda resultat. Det har såsom av
det föregående framgår förutsatts, att en forskare skall kunna tillerkännas
viss ersättning i samband med överlåtelse av licens till svensk företagare. I
andra fall kan det vara skäligt att bestämma, att viss del av patentinkomsterna
för ett forskningsresultat skall tillfalla den eller de forskare, som främst
åstadkommit resultatet i fråga. Beslut örn sådana ersättningar åt forskare
böra förbehållas institutionernas styrelser.
Patentering av forskningsresultat uppnådda av statsinstitutioner har nog
hittills i regel icke brukat utföras. Många skäl tala dock för en ändring av denna
praxis. Genom patentering kan landets forskning tillföras vissa inkomster
från utlandet och institutionerna kunna få en extra uppmuntran i arbetet.
I många fall går även utnyttjandet lättare örn en produkt är patentskyddad.
För startande av en ny tillverkning krävas nämligen ofta betydande kapitalinvesteringar
i form av kostnader för fabriksanläggningar, reklam o. s. v. och
den enskilde företagaren ställer sig därför ej .sällan tveksam till ali börja
en tillverkning, sorn icke är patentskyddad. Eftersom statsverket eller vederbörande
statsinstitution i egenskap av patentinnehavare vid licensgivning för
utnyttjande inom landet kan tillse, att sådana villkor föreskrivas, att allmänheten
icke blir lidande på anordningen, synes någon betänksamhet icke behöva
råda mot, att statliga forskningsinstitutioner låta uttaga patent.
När enskilda föreningar, företag eller personer utföra forskningsarbeten
med bidrag av statsmedel, ställa sig förhållandena något annorlunda.
Sker sådan undersökning på uppdrag av statlig myndighet eller institution
och hell på bekostnad av stalsverkct, böra uppenbarligen resultaten tillhöra
uppdragsgivaren och behandlas efter samma principer, som föreslagits
beträffande forskningsresultaten vid statsinstitutioner.
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
DtparUments
ehefen.
Om däremot från enskilt håll ansökan göres om statsbidrag till en undersökning
enligt sökandens uppslag, torde icke samma principer böra tillämpas.
Den värdefullaste delen av ett forskningsarbete är ej sällan själva uppslaget
och planen för undersökningens utförande, och sökanden synes därför böra
kunna beredas erforderligt stöd för fullföljande av ett uppslag utan att behöva
avstå från all rätt till de resultat, som kunna framkomma. Kungl. Maj:t
har hittills i en del liknande fall som villkor för statsbidrag föreskrivit, att
det beviljade beloppet efter särskild prövning skall kunna återfordras. Därest
ett underställt forskningsarbete skulle leda till ett ekonomiskt gynnsamt resultat,
kan då krävas återbetalning av bidraget. Detta är en utväg, men även
andra kunna tänkas. Staten kan som villkor för bidrag föreskriva fri dispositionsrätt
till resultaten för statens eller landets behov eller eventuellt andra
villkor.
Det bör dock i sammanhanget erinras om, att den grundläggande forskningen,
vilken alldeles särskilt är i behov av det allmännas stöd, i regel icke
brukar leda till ekonomiskt direkt exploaterbara resultat.
Med hänsyn till det anförda synes det lämpligt att beträffande enskilda
föreningars, företags och personers forskning med statsunderstöd icke föreskriva
generella regler beträffande äganderätten till resultaten, eventuell återbetalning
av de beviljade medlen o. s. v. utan fastställa villkoren från fall till
fall i samband med bidragens beviljande.
I de ärenden av detta slag, som behandlas av statens tekniska forskningsråd,
bör rådet i varje särskilt fall uppgöra förslag till de villkor i fråga örn
äganderätt, publiceringsskyldighet och patentering, som kunna befinnas motiverade.
Yttranden.
I de avgivna yttrandena lia förevarande spörsmål i regel icke berörts.
Försvarsväsendets kemiska anstalt vill starkt understryka, att forskningsinstitutionerna
borde få möjlighet att uttaga och utnyttja patent och för sin
verksamhet disponera medel, som därigenom tillfördes som inkomst. Därvid
borde jämväl ersättning kunna lämnas till forskarna. Licens borde jämväl i
vissa fall kunna erhållas för sådana patent, som överlätes även till svenska
företagare. Som regel borde endast staten själv få använda patent utan licens.
Statskontoret framhåller, att, i den mån inkomster av patent inflyta till statligt
forskningsinstitut, dylika inkomster icke böra få disponeras av institutet
utan tillföras statsregleringen över lämplig inkomsttitel, förslagsvis »övriga
diverse inkomster», ävensom att fråga såväl örn gottgörelse för utnyttjande
av patent som om särskild ersättning till forskare för uppnått resultat bör
underställas Kungl. Maj:ts prövning.
Patent- och registreringsverket anser det vara av stor vikt, att så uttömmande
bestämmelser som möjligt utfärdas i förevarande ämne, så att uppkomsten
av störande tvistighet förhindrades. Mot vad utredningen anfört i
denna fråga har ämbetsverket i huvudsak icke något att erinra. Som rättsinnehavare
för patent å uppfinningar, som tillkommit genom av staten bekostade
eller anbefallda undersökningar å statliga eller statsunderstödda institutioner,
bör dock, där ej för särskilt fall annorlunda bestämts eller avtalats,
Kungl. Maj:t och kronan och icke de särskilda forskningsinstitutionerna
fungera.
Såsom utredningen framhåller, är frågan om äganderätten till resultaten
av den tekniskt-vetenskapliga forskning, som helt eller delvis bekostas med
statsmedel, svår att lösa med allmängiltiga föreskrifter. I den mån särskilda
Kungl. Maj.ts proposition nr 282.
39
medel anvisas för bestämda forskningsarbeten — vare sig dessa bedrivas vid
statliga eller "enskilda institutioner — torde det vara lämpligast, att frågan
löses från fall till fall och att, därest så anses böra ske, villkor rörande äganderätten
till forskningsresultaten föreskrivas i samband med medelsanvisningen.
Patent å uppfinningar, till vilka äganderätten tillkommer staten, torde
böra sökas för Kungl. Majit och kronan.
Vad beträffar den forskning, som bedrives vid statliga verk och institutioner
såsom ett led i den ordinarie verksamheten, är förevarande spörsmål av
mera invecklad natur. Jag är icke beredd att på grundval av det nu föreliggande
utredningsmaterialet taga ståndpunkt i saken. Emellertid är frågan
uppenbarligen av den vikt, att en lösning av densamma bör sökas, därvid
de av utredningen angivna riktlinjerna böra tjäna till ledning. Jag avser
därför att senare föreslå Kungl. Majit att igångsätta en närmare utredning i
ämnet. I samband därmed synes jämväl böra undersökas, i vad mån och på
vad sätt medel böra disponeras för belöningar till sådana forskare, vilkas
forskningsresultat bliva statens egendom.
Hemställan.
Under åberopande av vad jag i det föregående i skilda sammanhang anfört
hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att
dels besluta, att ett statens tekniska forskningsråd med de
uppgifter, som i det föregående angivits, skall inrättas;
dels till Statens tekniska forskningsråd för budgetåret 1942/
43 under tionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av .......................... kronor 40,000;
dels till Tekniskt-vetenskaplig forskning för budgetåret
1942/43 under tionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av ................................ kronor 200,000;
dels ock medgiva, att de medel, som äro anvisade å tionde
huvudtitelns reservationsanslag till Undersökningar avseende
utnyttjandet av vissa inhemska råvarutillgångar m. m., må
användas jämväl för de med nyssnämnda anslag till teknisktvetenskaplig
forskning avsedda ändamålen.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Sven Forssberg.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1942:399 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis proposition angående anslag för budgetåret 1942/43 till tekniskt-vetenskaplig forskning m. m. s. 5 i texten
- SU 1942:192 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1942/43 till tekniskt-vetenskaplig forskning m. m. s. 1 i texten