Angående höjning av vissa postavgifter m. m
1942-01-30 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1942:29, Angående höjning av vissa postavgifter m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 29.
1
Nr 29.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående höjning
av vissa postavgifter m. m.; given Stockholms slott
den 30 januari 1942.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Gustaf Andersson.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 30 januari 1942.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Eriksson, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Hosander, Gjöres, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson:
På framställning av chefen för finansdepartementet anmodade jag under
hand i slutet av nästlidna år generaldirektören och chefen för postverket att
inkomma med förslag till höjningar av postavgifterna i syfte att bereda statsverket
ökad inkomst. Med anledning härav har generalpoststyrelsen inkommit
med en den 23 december 1941 dagtecknad promemoria rörande ifrågavarande
spörsmål.
Bihang Ull riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 29.
184 42
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 29.
Innan jag redogör för innehållet i promemorian, torde jag få erinra
örn följande i årets statsverksproposition under Inkomster å driftbudgeten
(sid. 36) lämnade, på riksräkenskapsverkets redogörelse grundade inkomstberäkning
i vad avser postverket:
Postverkets till 10 miljoner kronor beräknade inkomstöverskott för innevarande
budgetår torde enligt generalpoststyrelsens beräkningar i november
1941 komma att uppgå till 18.5 miljoner kronor, däri inbegripet ett belopp av
2.75 miljoner kronor i vinstmedel från postsparbanken för år 1940. Den
oväntade stegringen förklarar styrelsen främst med att frankoteckensuppbörden,
som utgör den övervägande delen av verkets inkomster, i stället för
att sjunka visat en ökning, som för perioden januari—oktober 1941 uppgått
till 4.9 procent i jämförelse med motsvarande månader år 1940. I övrigt
har främst bidragit, att ersättningen för kristidsorganens tjänstepost ökats
med något över 1 miljon kronor och att den avsevärt ökade postgirorörelsen
givit en ungefär lika stor vinst.
Beräkningen av inkomstöverskottet för budgetåret 1942/43 har generalpoststyrelsen,
i likhet med vad som tidigare skett i motsvarande fall men med
reservation för att varje större förändring i det politiska och ekonomiska livet
kunde komma att medföra avsevärda förskjutningar, grundat på en uppskattning
av postverkets driftsresultat under kalenderåret 1942. Beräkningen bygger
på förutsättningen, att någon ytterligare försämring av det handelspoli
tiska läget icke skall inträda och att postverket jämväl under hela året skall
tillföras en förhållandevis stor ersättning för befordran av de statliga krisorganens
tjänstepost ävensom av militära brev till och från den i försvarsberedskap
liggande militära personalen. Frankoteckensuppbörden vid postanstalterna
som för år 1940 utgjorde 82.3 miljoner kronor och för år 1941
beräknats till 87 miljoner kronor har styrelsen antagit förbli oförändrat
87 miljoner kronor för år 1942. Beträffande försändelser från kristidsorganen
samt militärbreven har räknats med ungefär samma postmängd som under
senaste tiden avlämnats till postbehandling. För postverkets övriga rörelsegrenar
har styrelsen uppskattat inkomsterna till 32.2 miljoner kronor, varjämte
styrelsen räknar med att postsparbankens vinst för år 1941, uppskattad
till 1.9 miljoner kronor, i nuvarande tidsläge i sin helhet skall tagas i anspråk
för statsregleringen och sålunda inräknas i postverkets överskott för budgetåret
1942/43.
Mot en sammanlagd summa bruttoinkomster på i runt tal 121 miljoner
kronor ställer styrelsen utgifter enligt ett sedermera fastställt förslag till driftkostnadsstat
på sammanlagt 108 miljoner kronor. Inkomstöverskottet beräknas
sålunda till 13 miljoner kronor. Samma belopp antages skola kunna inlevereras
till statsverket under budgetåret 1942/43.
Riksräkenskapsverket har i anledning av den för år 1942 antagna nedgången
av överskottet på den egentliga poströrelsen med 4.6 miljoner kronor
erinrat örn att postverkets inkomster under en följd av år beräknats mycket
försiktigt. Ämbetsverket har under förutsättning av oförändrade handelspolitiska
förhållanden funnit skäl utgå ifrån att postverkets överskott under
år 1942 icke skall bli nämnvärt sämre än under fjolåret men i det ovissa
läget ansett sig icke böra räkna med högre inkomst än 15 miljoner kronor.
Chefen för finansdepartementet har vid anmälan av frågan örn beräkning
av de särskilda inkomsttitlarna för nästa budgetår uttalat, att han ansåge skäl
nu föreligga att höja vissa taxor i statens verksamhet, samt i anslutning härtill
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 29.
förordat, att inkomsttiteln postverket, i avvaktan på att frågan om en höjning
av postavgifterna hunne underkastas en slutlig prövning, i riksstatsförslaget
upptoges med ett beräknat belopp av 30 miljoner kronor.
Generalpoststyrelsen framhåller i sin promemoria till en början, att det
förhållandet, att en taxehöjning i nuvarande läge vore att anse som en form av
beskattning, givetvis medförde, att i viss mån andra synpunkter måste läggas
på spörsmålet än örn fråga varit att bereda postverket skälig ersättning för
utfört arbete. Om någon mera betydande inkomstökning skulle kunna vinnas,
bleve det nämligen nödvändigt att vidtaga en höjning av det inrikes brevportot-,
ehuru befordringen av vanliga brev vore den rörelse, som vöre den för
postverket mest vinstgivande.
I promemorian erinras härefter örn riksbrevportots storlek under olika
tider:
Portot för inrikes brev örn en viktsats, som ej äro lokalförsändelser, är för
närvarande 15 öre. Portot för brev utgjorde intill den 31 maj 1918 10 öre för
första viktsatsen (till och med 20 gram), 20 öre för andra viktsatsen (21—125
gram) och 30 öre för tredje viktsatsen (126—250 gram). Under tiden den
1 juni 1918—den 30 juni 1919 utgjorde nämnda avgifter 12 respektive 25 och
35 öre och under tiden den 1 juli 1919—den 30 juni 1920 15 respektive 30 och
45 öre. Från och med den 1 juli 1919 infördes en ny viktgrupp 251—500 gram,
för vilken portot bestämdes till 60 öre. Ben 1 juli 1920 höjdes slutligen
portot till 20, 40, 60 och 80 öre för respektive viktsatser. Dessa portosatser
gällde till och med den 30 september 1922, vilken dag portot åter sänktes
till 15 respektive 30, 45 och 60 öre, vid vilka belopp det fortfarande kvarstår.
Det nuvarande portot för riksbrev är sålunda 50 procent högre än det porto,
som gällde före det första världskriget. Portoökningen är sålunda väsentligt
lägre än den höjning av prisläget, som inträtt exempelvis beträffande levnadskostnaderna,
vilka enligt socialstyrelsens index ökats med 121 procent från
juli 1914 till oktober 1941.
I anslutning härtill anföres, att en höjning av riksbrevportot i och för sig
icke kunde anses omotiverad. En portohöjning borde av praktiska skäl utgöra
5 öre eller multipel av 5 öre. Användandet av andra portosatser skulle
nämligen bliva ytterligt betungande för arbetet i postkassoma och medföra
besvärligheter i fråga örn växelmynt m. m. Vidare borde ökningen bliva likformig
för de olika portosatserna. Portosatsen inom de olika viktgrupperna
skulle vid en höjning av 5 öre i den lägsta viktsatsen bliva 20, 40, 60 och 80
öre. Härvid skulle portot för ett brev i högsta viktsatsen uppgå till 80 öre,
medan portot för paket upp till 1 kilogram vore 60 öre. Någon höjning av
postavgifterna för paket borde icke komma i fråga i detta sammanhang. Dessa
avgifter hade nämligen tidigare ansetts vara i högsta laget. Då paketavgifterna
syntes böra bibehållas vid nuvarande nivå, torde högsta brevportot icke böra
sättas högre än lägsta paketportot, d. v. s. 60 öre. Detta syntes enklast och
med minsta möjliga rubbning av gällande taxebestämmelser kunna ske genom
att sammanslå de nuvarande båda högsta avgiftsgrupperna till en, vilken
sålunda skulle omfatta brev, som vägde mera än 125 men ej över 500 gram.
I enlighet med vad sålunda förordats skulle följande avgiftsskala erhållas
för riksbrev:
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 29.
Vikt
Nuvarande
porto
Föreslaget
porto
Ökning
till och med
20 gram
... 15 öre
20 öre
5 öre
över 20 till
och med
125 gram .
... 30 »
40 »
10 »
» 125 »
» »
250
...45 »1
60 »
15 »
» 250 »
» »
500 »
...60 »1
—
En begränsning av avgiftsökningen till att omfatta endast de tre lägsta
viktgrupperna hade, framhålles i promemorian, en ringa ekonomisk betydelse.
Antalet brev i högsta viktgruppen utgjorde nämligen endast cirka O.i procent
av totalantalet. En höjning med 20 öre för dessa brev skulle endast medföra
en inkomstökning av omkring 32,000 kronor. Den inkomstökning, som skulle
inträda genom en höjning på föreslaget sätt av portot för riksbrev, hade på
grundval av statistiska uppgifter för år 1940 approximativt beräknats till
ungefär 16.5 miljoner kronor. Postverkets frankoteckensuppbörd under år
1941 hade till och med november månad visat en ökning med något över
5 procent. Man torde emellertid vid en höjning av portot få räkna med viss
minskning av brevrörelsen. Försiktigheten syntes därför bjuda att icke räkna
med större ökning än 16 miljoner kronor.
Rörande frågan om en ökning av övriga postavgifter anföres i promemorian:
Beträffande lokalportot för brev synes någon höjning icke böra vidtagas.
Före den 1 juni 1918 var lokalportot hälften av riksportot. Den kraftigare
ökningen av lokalportot har väsentligen varit beroende på att portot ansetts
böra vara en multipel av 5 öre. En ökning av lokalportot kan även beräknas
medföra en väsentligt större trafikminskning än vad fallet blir beträffande
riksbreven, enär större möjligheter förefinnas att skicka ut räkningar m. m.
med egna bud å samma ort än då de skola tillställas affärsförbindelser å annan
plats.
Icke heller beträffande brevkortsportot anses någon höjning nu böra vid
tagas. Även detta porto var tidigare hälften av portot för riksbrev. Örn lokalportot
bibehölles men brevkortsportot höjdes, exempelvis till 15 öre, bleve
det nödvändigt att införa särskilda lokalbrevkort, enär eljest lokalportot skulle
bli lägre för brev än för brevkort. En höjning av portot för brevkort torde
dessutom leda till att korrespondenterna i större omfattning än för närvarande
skulle ge vissa meddelanden, som nu sändas som brevkort, en sådan uppställning
och formulering, att de kunde befordras som trycksaker. Man torde sålunda
kunna befara, att den nominella inkomstökning på 1.8 a 2 miljoner
kronor, varmed man teoretiskt skulle kunna räkna vid en höjning av brevkortsportot
till 15 öre, i praktiken skulle stanna vid ett väsentligt lägre belopp.
Beträffande korsbandsposten tala onekligen vissa skäl för en portohöjning.
Nu utgående postavgifter för korsbandsförsändelser äro nämligen så låga, att
de icke förslå till nämnvärt mera än att täcka verkets självkostnader. Avgifterna
för korsband utgöra för närvarande i den inrikes utväxlingen 5 öre förvar
je viktsats av 100 gram. Maximi vikten är 1 kilogram med undantag för
varuprov, beträffande vilka maximivikten är 500 gram. För varuprov är fastställd
en minimiavgift av 10 öre och för affärshandlingar en minimiavgift av
10 öre i lokaltrafik och 15 öre i rikstrafik, d. v. s. lika med portot för ett brev
örn en viktsats. I förbindelse med utlandet är portot 5 öre per 50 gram.
Minimiavgifterna äro här för varuprov 10 öre, och för affärshandlingar 3Ö öre.
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 29.
Korsbandsportot till utlandet är enligt gällande internationella postfördrag
fastställt till 4 guldcentimes per 50 gram. Denna avgift kan av iördragsslutande
land höjas till högst 5.6 guldcentimes. Den högsta avgift, som fördragsenligt
kan uttagas i Sverige för ett trycksakskorsband örn 50 grams vikt, utgör
8 öre. Självfallet bör inrikes portot för korsband icke vara högre än för korsband
till utlandet. Vidare synes icke portot för korsband örn 1 kilograms vikt
böra sättas högre än avgiften för ett paket av samma vikt. Möjligheterna att
höja korsbandsportot äro följaktligen mycket begränsade. Av skäl, som i det
föregående anförts, synas endast portosatser, som äro jämnt delbara med 5,
böra komma i fråga. Den enda praktiskt genomförbara utvägen skulle vara
att dela den lägsta viktgruppen i två och således bestämma portot till 5 öre
för försändelser, som väga högst 50 gram och 10 öre för försändelser, som
väga över 50 men högst 100 gram, och därefter höja portot med 5 öre för varje
viktsats örn 100 gram. Då det övervägande antalet försändelser väger mindre
än 50 gram och således icke skulle bli underkastade någon avgiftshöjning,
kommer emellertid inkomstökningen härvid icke att bli av den storlek, att
den kan motivera en sådan åtgärd, vilken skulle ytterligare komplicera de
invecklade taxebestämmelserna för korsband. Härtill kommer, att korsbandsposten,
särskilt i vad det gäller reklamförsändelser, är den som torde vara
mest känslig för taxehöjningar, varför man kan befara, att sådana kunna leda
till en ej oväsentlig minskning av postmängden, framför allt beträffande lokalförsändelser.
Av nu angivna skäl synes ingen annan ändring beträffande postavgifterna
för korsbandsförsändelser böra vidtagas än den ändring av minimi
avgiften för riksförsändelser, innehållande affärshandlingar, från 15 till 20
öre, som betingas av brevportots höjning.
Däremot synas åtgärder böra vidtagas i syfte att förhindra, att försändelser,
vilka rätteligen böra taxeras som brev eller brevkort, vinna befordran som
korsband. Generalpoststyrelsen är medveten örn att sådan feltaxering redan
nu sker i viss omfattning. Detta beror i främsta rummet på otillräcklig tillgång
på fackutbildad personal i postkassorna och för efterföljande granskningav
posten. Generalpoststyrelsen har sedan länge haft sin uppmärksamhet
riktad på denna sak och skall, i den mån så är möjligt, vidtaga åtgärder för
åstadkommande av bättre förhållanden, något som givetvis får större betydelse,
örn skillnaden i porto mellan brev och korsband ökas. På en punkt
synes därjämte en skärpning av gällande bestämmelser rörande korsbandspostens
taxering böra vidtagas. Enligt gällande bestämmelser är det beträffande
korsbandsförsändelser i den inrikes postutvecklingen medgivet att
tillföra siffror i för detta ändamål i den tryckta texten lämnade tomrum. Detta
medgivande, som saknar motsvarighet i den internationella postutväxlingen,
tillkom på sin tid närmast för att å blanketter till medlemskort och dylikt
skulle kunna tillföras ett årtal eller dylikt. Efterhand har det emellertid
visat sig, att medgivandet kunnat utnyttjas på icke avsett sätt. Åtskilliga
större korrespondenter begagna sig av formulär så uppställda, att de kunna
få en avsevärd del av sin korrespondens befordrad mot trycksaksporto. Örn
brevportot höjes men korsbandsportot bibehålies oförändrat, torde man få
räkna med att befintliga möjligheter att förbilliga portokostnaderna komma
att utnyttjas i än högre grad. Det synes därför angeläget, att berörda bestämmelse,
vilken såsom ovan antytts saknar motsvarighet i den internationella
postutväxlingen, nu upphäves. På grundval av vissa av generalpoststyrelsen
verkställda undersökningar synes man kunna räkna med att postverket härvid
skall tillföras minst 1 miljon kronor i ökade portoinkomster.
Från de principiella utgångspunkter, som ovan anlagts vid frågans bedömande,
synes det icke motiverat att vidtaga några höjningar av övriga inrikes
postavgifter.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 29.
Härvid har bortsetts från avgifterna i tidningsrörelsen, vid vilkas fastställande
delvis andra synpunkter fått göra sig gällande, än som i allmänhet
anlagts vid fastställandet av postavgifterna. Frågorna örn avgifterna i tidningsrörelsen
äro dessutom av den komplicerade natur, att de icke gärna
kunna upptagas till behandling utan en mera ingående undersökning än den
som kunnat utföras i förevarande sammanhang.
Sammanfattningsvis uttalas i anslutning till det anförda, att örn en höjningav
postavgifterna nu vidtoges, densamma borde begränsas till dels inrikes
brevförsändelser, som ej utgjordes av lokalbrev, därvid följande portosatser
lämpligen borde fastställas, nämligen
för riksbrev till och med 20 gram................ 20 öre
» » över 20 till och med 125 gram .. 40 »
s » » 125 » » » 500 » .. 60 » ,
och dels korsband i lägsta viktklassen, som innehölle affärshandlingar och
icke vore lokalförsändelse, därvid avgiften borde fastställas till 20 öre. Vidare
borde det för trycksaker i den inrikes postutväxlingen nu gällande medgivandet
att tillföra siffror i för detta ändamål i den tryckta texten lämnade
tomrum återkallas.
Under denna förutsättning kunde taxeändringen beräknas medföra en inkomstökning
för postverket på omkring 17 miljoner kronor för helt år räknat.
I skrivelse den 23 januari 1942 har generalpoststyrelsen föreslagit, att befordringsavgiften
för inrikes blindskriftsförsändelse måtte för varje vikt av
1,000 gram eller del därav fastställas till 3 öre samt att högsta medgivna vikten
för dylik försändelse måtte bestämmas till 7 kilogram.
Till stöd härför har styrelsen anfört:
Befordringsavgiften för inrikes korsband, innehållande blindskrift, utgör
för närvarande 5 öre för varje viktsats av 1,000 gram eller del därav. Den för
dylika försändelser i den inrikes postutväxlingen fastställda maximivikten
utgör 5 kilogram. Såväl avgifter som maximivikt voro vid tiden för deras fastställande
desamma i inrikes och internationell postutväxling. Sedermera ha
emellertid de internationella avgifterna sänkts till 3 öre per 1,000 gram från
och med den 1 januari 1935 (Kungl. Maj:ts beslut den 24 september 1934 i
anslutning till vid världspostkongressen i Kairo träffad överenskommelse)
samt maximivikten höjts till 7 kilogram enligt den vid världspostkongressen
i Buenos Aires år 1939 avslutade och av Sverige ratificerade världspostkonventionen,
vilken trädde i kraft den 1 juli 1940.
Vid bestämmande av villkoren för postbefordran av blindskriftsförsändelser
ha icke ekonomiska utan humanitära skäl varit avgörande. I och för sig torde
avgiftens storlek vara utan betydelse för postverken. För Sveriges del beräknas
postavgifterna för blindskriftsförsändelserna uppgå till endast 500 å
600 kronor per år. Såsom förut nämnts har tidigare befordringsavgiften för
blindskriftsförsändelser varit lika i inrikes och internationell postutväxling.
Sedan avgiften i den internationella trafiken nedsatts, hemställde också generalpoststyrelsen,
i underdånig skrivelse den 15 januari 1935, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen besluta vidtaga enahanda nedsättning i den inrikes
posttrafiken. I samma skrivelse framförde styrelsen förslag örn sänkning av
de inrikes postpaketavgifterna. Sedan Kungl. Majit funnit sistnämnda förslag
Kungl. Maj:ta ''proposition nr 29. 7
böra göras till föremål för gemensam utredning av generalpoststyrelsen och
järnvägsstyrelsen, torde förslaget örn sänkning av portot för blindskriftsförsändelser
ha ansetts vara av allt för ringa betydelse för att ensamt motivera
framläggandet av proposition för riksdagen. Äv enahanda skäl har generalpoststyrelsen
för sin del ansett sig icke böra inge något förslag till Kungl.
Majit örn höjning av maximivikten för inrikes blindskriftsförsändelser förrän
så kunde ske i samband med någon mera betydelsefull ändring av de inrikes
postavgifterna.
I riksstatsförslaget för nästkommande budgetår är inkomsttiteln postverket
upptagen med ett belopp av 30 miljoner kronor. Denna uppskattning
vilar på förutsättningen, att en höjning sker av postbefordringsavgifterna.
Ehuru dessa sedan år 1914 undergått en väsentligt mindre stegring
än den allmänna prisnivån, kunna, såsom framgår av den lämnade redogörelsen
rörande de beräknade inkomsterna från postverkets rörelse vid
oförändrade portosatser, portohöjningar för närvarande knappast anses
påkallade för att ernå en tillfredsställande avkastning å det i postverket
investerade kapitalet jämte en skälig vinstmarginal. En höjning av postavgifterna
får därför karaktären av beskattning och hade enligt min mening
ej bort ifrågasättas, därest normala förhållanden varit rådande. Då det för
erhållande av balans mellan verkliga löpande inkomster och såsom normala
ansedda utgifter för nästa budgetår visat sig nödvändigt att tillföra statsverket
ökade intäkter icke blott genom höjning av de direkta skatterna och
andra avgifter utan även genom en ökning av inkomsterna från statens affärsdrivande
verksamhet, torde emellertid i nuvarande läge en mindre höjning
av vissa av postverkets avgifter kunna anses befogad. Att märka är att en
ökning redan skett i fråga om vissa av telegrafverkets avgifter och att en
höjning av avgifterna i persontrafik vid järnvägarna nu är avsedd att genomföras.
Vad härefter angår de postavgifter, som lämpligen böra höjas, och de belopp,
varmed ökningarna böra ske, delar jag de i promemorian härom framförda
synpunkterna. För att någon mera betydande inkomstökning skall
kunna vinnas, synes sålunda i första hand en höjning av det inrikes brevportot
böra ske. Då portohöjningen av praktiska skäl bör på sätt förordats
utgöra lägst 5 öre eller multipel av 5 öre, torde ökningen icke böra omfatta
portot för lokalförsändelser. En höjning av detta porto med 5 öre kan nämligen
antagas medföra en väsentligt större trafikminskning än vad fallet blir
beträffande riksbreven. Yad riksbrevportot angår torde av skäl som i promemorian
anförts de två nu gällande högsta portosatserna böra sammanslås och
ökningen för de tre portosatserna göras likformig. I enlighet härmed skulle avgifterna
utgå med 20 öre för vikt till och med 20 gram, 40 öre för vikt över
20 gram till och med 125 gram och 60 öre för vikt över 125 gram till och med
500 gram. Då brevportot sedan lång tid tillbaka i förbindelsen mellan de
nordiska länderna varit i huvudsak lika med inrikesportot, torde med en
höjning av nyssnämnda portosatser böra följa en motsvarande höjning av
portot för försändelser till de övriga nordiska länderna. Beträffande övriga post
-
Departements
chefen.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 29.
avgifter torde någon annan ändring icke böra ske än att en av brevportots
höjning betingad ökning från 15 till 20 öre bör genomföras av portot för korsband,
som innehåller affärshandling och icke är lokalförsändelse. Den i promemorian
väckta frågan om ett återkallande av det beträffande trycksaker i
den inrikes postutväxlingen nu gällande medgivandet att tillföra siffror i för
detta ändamål i den tryckta texten lämnade tomrum torde, efter särskild
framställning av generalpoststyrelsen, sedermera få avgöras av Kungl. Majit.
De nu föreslagna ökningarna av portosatserna torde i beaktande av korrespondensens
omfattning ha ekonomisk betydelse endast för affärsvärlden och
industrien, men även här torde utgiftsökningen i allmänhet ej bliva alltför
kännbar.
De här ifrågasatta ändringarna i villkoren för postbefordran kunna enligt
verkställda beräkningar väntas medföra en ökad vinst å poströrelsen av för
år räknat omkring 17 miljoner kronor.
De av generalpoststyrelsen föreslagna ändringarna i vad avser villkoren
för befordran av inrikes blindskriftsförsändelser ha icke givit mig anledning
till erinran.
Ändringarna i postavgifterna böra lämpligen genomföras från och med den
1 april 1942.
I detta sammanhang torde jag få erinra om att det Kungl. Majit av 1937 års
riksdag lämnade bemyndigandet att under en fyraårsperiod besluta i fråga
örn vissa postavgifter (skrivelse nr 14) upphört att gälla med utgången av
år 1941.
Bemyndigandet innebar, att Kungl. Majit ägde besluta i fråga örn de till
den inrikes posttjänsten hörande avgifter, rörande vilka riksdagen icke förklarat
sig vilja utöva sin rätt att ensam bestämma. De från Kungl. Majits
beslutanderätt undantagna avgifterna voro befordringsavgifter i egentlig
mening, assurans-, rekommendations-, postanvisnings-, postförskotts- och inkasseringsavgifter,
avgifter för lösenförsändelser, avgifter för postabonnemang
å tidningar samt avgifter i postgirorörelsen. Därest under den tid bemyndigandet
gällde fråga skulle uppkomma om en eller annan ny avgift, som
ej vore att hänföra till någon befintlig kategori och beträffande vilken rimligtvis
tvekan kunde uppstå, huruvida densamma vore av beskaffenhet att böra
av Kungl. Majit ensam bestämmas, skulle enligt riksdagens beslut veder
börlig framställning avlåtas till riksdagen.
Slutligen innehöll bemyndigandet rätt för Kungl. Majit att under fyraårsperioden
ensam besluta beträffande de till den utrikes posttrafiken hörande
avgifterna.
Nytt bemyndigande av enahanda slag som det av 1937 års riksdag lämnade
torde med giltighet för tiden intill den 1 juli 1946 böra utverkas av riksdagen.
På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att
dels besluta, att befordringsavgiften för inrikes brev, som ej
är lokalförsändelse, skall utgöra:
Kungl. Maj-As proposition nr 29.
9
om brevets vikt icke överstiger 20 gram .................... 20 öre
» vikten överstiger 20 men icke 125 gram ............... 40 »
» » » 125 » » 500 » ............... 60 » ,
att minsta avgiften för korsband, som innehåller affärshandling
och ej är lokalförsändelse, skall utgöra 20 öre, att befordringsavgiften
för inrikes blindskriftsförsändelse skall för varje vikt
av ett kilogram eller del därav utgöra 3 öre, att högsta medgivna
vikten för dylik blindskriftsförsändelse skall utgöra 7 kilogram,
samt att här angivna ändrade grunder för postbefordran skola
tillämpas från och med den 1 april 1942;
dels ock bemyndiga Kungl. Majit att intill utgången av juni
månad 1946 bestämma i fråga örn postavgifter i den omfattning,
som angives i det av 1937 års riksdag i samma ämne lämnade
bemyndigandet.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
''
Ur protokollet:
Nils Hellenius.
Bihang till riksdagens protokoll 1942.
1 sami. Nr 29.
184 42 2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1942:55 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning örn rätt att använda obligationer med 3 procent ränta tillhörande s s. 3 i texten
- BevU 1942:3 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående höjning av vissa postavgifter m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten