Sök i Ratio Lex

Angående anslag till mödrahjälpsv ensamheten m. m

1942-05-15 · 44 sidor, varav 42 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 42 av 44 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:308, Angående anslag till mödrahjälpsv ensamheten m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 308.

1

tfr 308.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag

till mödrahjälpsv ensamheten m. m.; given Stockholms

slott den 15 maj 1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 15 maj 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller.

I årets statsverksproposition har Kungl. Majit på min hemställan under

femte huvudtiteln, punkterna 13, 14, 48 och 49, föreslagit riksdagen att, i avbidan

på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1942/43 beräkna

1) till mödrahjälp i form av understöd utan återbetalningsskyldighet m. m.

ett förslagsanslag av 6,500,000 kronor,

2) till avsättning till fonden för lån till mödrahjälp ett förslagsanslag av

100,000 kronor,

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 308.

1064 42

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 308.

3) till bidrag till sjukkassor ett förslagsanslag av 19,800,000 kronor samt

4) till moderskapspenning ett förslagsanslag av 3,600,000 kronor.

Anledningen till att definitiva anslagsberäkningar i ämnet icke framlades

i statsverkspropositionen var den att från besparingsberedningen förväntades

ett förslag rörande moderskapspenningen m. m., som kunde komma att påverka

uppskattningen av ifrågavarande anslag. Sedan besparingsberedningen

med skrivelse den 13 januari 1942 överlämnat en promemoria i ämnet och densamma

blivit föremål för granskning, ber jag att nu få till fortsatt behandling

upptaga berörda anslagsfrågor. I samband därmed vill jag behandla dels ett

av besparingsberedningen i annat sammanhang framlagt förslag rörande

mödrahjälp i form av tandvård, dels ock uppkommen fråga rörande statligt

kristillägg till de erkända sjukkassorna.

Gällande bestämmelser lii. lii.

Bestämmelserna örn mödrahjälp äro i huvudsak meddelade i förordningen

den 11 juni 1937 (nr 339) örn mödrahjälp, ändrad genom förordningen

nr 786/1940, kungörelsen den 22 oktober 1937 (nr 848) med tillämpningsföreskrifter

till förstnämnda förordning, ändrad genom kungörelsen nr 790/1940

samt instruktionen den 22 oktober 1937 (nr 847) för mödrahjälpsnämnderna,

ändrad genom kungörelsen nr 792/1940.

Enligt förordningen örn mödrahjälp kan kvinna, som i anledning av

havandeskap eller barnsbörd är i uppenbart behov av understöd, tillerkännas

mödrahjälp av statsmedel. Hjälpen lämnas i den form, som för varje särskilt

fall finnes lämpligast, i en eller flera poster, dock högst till ett sammanlagt

värde av trehundra kronor. Då anledning därtill finnes, må mödrahjälp

helt eller delvis lämnas såsom räntefritt lån.

För behandling av frågor rörande mödrahjälp skall i varje landstingsområde

och i varje stad, som icke deltager i landsting, finnas en mödrahjälpsnämnd,

bestående av ordförande och två ledamöter. Utbetalning av beviljad

mödrahjälp sker genom vederbörande barnavårdsnämnd, som jämväl skall

övervaka, att hjälpen kommer till användning i enlighet med givna föreskrifter.

I instruktionen för mödrahjälpsnämnderna föreskrives, bland annat, att

mödrahjälpsnämnd skall sammanträda minst en gång i månaden samt att

sådan nämnd må efter medgivande av socialstyrelsen antaga sekreterare. Enligt

stadgande i instruktionen bestämmer vidare socialstyrelsen, efter framställning

av mödrahjälpsnämnd, det belopp, som nämnden må för viss tid använda

till expenser.

De nu angivna bestämmelserna hava gällt alltsedan tillkomsten av ifrågavarande

hjälpform och hava alltså icke berörts av de år 1940 vidtagna författningsändringarna.

Flertalet av dessa ändringar hade till syfte att

underlätta en förbättrad kontroll över mödrahjälpsverksamheten samt att

skapa större enhetlighet med avseende å tillämpningen av föreskrifterna

rörande denna hjälp. Vissa ändringar voro dock av annan art. Sålunda Ilar

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 308.

bland annat föreskrivits, att hjälp enligt förordningen skulle få lämnas jämväl

make till kvinna, som avlidit i samband med förlossning.

Till ordförande och ledamöter i mödrahjälpsnämnd utgå arvoden och reseersättningar

enligt av Kungl. Majit meddelade föreskrifter. Sålunda föreskrev

Kungl. Majit den 3 december 1937, att för varje sammanträde skulle

utgå ett dagarvode av 30 kronor till ordföranden och 20 kronor till annan

ledamot ävensom att såväl ordförande som ledamot skulle äga uppbära reseersättning

enligt rese- och traktamentsklassen IB i gällande resereglemente.

Genom beslut den 31 augusti 1940 har Kungl. Majit sedermera nedsatt dagarvodet

för ordföranden till 25 kronor och för ledamot till 15 kronor. Samtidigt

har bestämts, att reseersättningen till ordförande och ledamöter skulle

utgå enligt rese- och traktamentsklassen IID i resereglementet.

Kostnaderna för mödrahjälpsverksamheten bestridas från och med budgetåret

1938/39 från två olika anslag, därav det ena rubricerats mödrahjälp i

form av understöd utan återbetalningsskyldighet m. m. och det andra benämnts

avsättning till fonden för lån till mödrahjälp. Båda anslagen äro förslagsanslag.

Medan det senare anslaget är avsett för understöd, vilka lämnas

såsom lån, bestridas från det förra anslaget de understöd, som utlämnas utan

skyldighet till återbetalning, samt därutöver samtliga de med mödrahjälpsverksamheten

förenade organisationskostnaderna.

För budgetåret 1941/42 har anslaget till mödrahjälp i form av understöd

utan återbetalningsskyldighet m. m. upptagits till 6,500,000 kronor och anslaget

till avsättning till fonden för lån till mödrahjälp till 100,000 kronor.

Föreskrifter rörande bidrag till sjukkassor äro meddelade i kungörelsen

den 26 juni 1931 (nr 282) angående statsbidrag åt sjukkassor, ändrad

genom kungörelser nr 333/1935, 341/1937 och 598/1941, samt i kungörelsen

den 22 april 1938 (nr 132) angående särskilt statsbidrag åt sjukkassor i

vissa fall.

Statsbidrag utgår till erkänd sjukkassa dels i förhållande till antalet medlemmar

i kassan (medlemsbidrag), dels ock i förhållande till av kassan meddelad

sjukhjälp (sjukdagsbidrag och sjukvårdsbidrag) samt moderskapshjälp

(moderskapsbidrag).

Sjukdagsbidraget utgår med 50 öre för varje dag erkänd sjukkassa utgivit

sjukpenning om minst en krona eller lämnat ersättning för sjukhusvård.

Sjukvårdsbidraget utgår under vissa förutsättningar för understöd, som av

erkänd sjukkassa meddelats i form av ersättning för medlems utgifter till

läkarvård, läkemedel och andra av läkare föreskrivna sjukvårdande åtgärder

samt intagande å sjukvårdsanstalt med hälften av det utgivna understödet.

Moderskapsbidrag slutligen utgår till centralsjukkassa för moderskapshjälp,

som av kassan lämnats enligt förordningen örn erkända sjukkassor den

26 juni 1931 (nr 280), därvid bidraget utgår med 75 kronor för varje barnsbörd.

Enligt 32 § nyssnämnda förordning, sådan paragrafen numera lyder,

skall centralsjukkassa vid barnsbörd utgiva moderskapshjälp med minst 110

kronor åt kvinnlig medlem, som omedelbart före barnsbörden varit medlem

av erkänd sjukkassa under oavbrutet minst 270 dagar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 308.

För budgetåret 1941/42 har för bidrag till sjukkassor anvisats ett förslagsanslag

av 18,400,000 kronor.

Enligt förordningen den 11 juni 1937 (nr 338) om moderskapspenning,

vilken förordning ändrats genom förordningar nr 552/1940 och 787/1940,

skall av statsmedel utgå moderskapspenning med ett belopp av 75 kronor

till kvinna, som till lindrande av de med barnsbörd förenade kostnaderna

är i behov därav. Behov av moderskapspenning skall, där ej särskilda omständigheter

till annat föranleda, anses föreligga, örn för kvinnan eller,

där hon är gift och sammanlever med sin man, för makarna tillsammans

vid senaste taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt icke upptagits

beskattningsbart belopp, uppgående till minst 2,500 kronor. (Före den 1

juli 1940 var detta senare belopp 3,000 kronor.) Kvinna, som är berättigad

till moderskapshjälp från erkänd sjukkassa, äger icke uppbära moderskapspenning.

Rätten till moderskapspenning prövas och moderskapspenning utbetalas av

centralsjukkassan för den ort, där kvinnan är bosatt, eller, efter överenskommelse

med centralsjukkassan, av vederbörande lokalsjukkassa. Ersättning för

utgivna moderskapspenningar äger centralsjukkassan att månadsvis utbekomma

av tillsynsmyndigheten för erkända sjukkassor, d. v. s. pensionsstyrelsen. Enligt

kungörelse den 11 juni 1937 (nr 342) äger centralsjukkassa för biträde vid

handhavandet av den ifrågavarande verksamheten av statsmedel erhålla vederlag

med 2 kronor för varje av centralsjukkassan eller för dess räkning av lokalsjukkassa

behandlad ansökan örn moderskapspenning, vilket vederlag centralsjukkassa

likaledes äger att månadsvis utbekomma.

Utgifterna för moderskapspenning ävensom för nämnda vederlag bestridas

från ett under rubriken moderskapspenning anvisat förslagsanslag, som för

budgetåret 1941/42 upptagits till 3,600,000 kronor.

Förslag rörande moderskapspenningen ni. ni.

Bes pär ing sberedning en har i sin förenämnda promemoria rörande

moderskapspenningen m. m. dryftat olika möjligheter till besparingar beträffande

denna hjälpform.

Beredningen har förut behandlat frågan örn en eventuell sänkning

av den inkomstgräns, vilken avskär från rätten till moderskapspenning.

Enligt beredningens mening skulle den närmast till hands liggande möjligheten

att vidtaga besparingar otvivelaktigt vara att avstänga de bättre

ställda barnaföderskorna från rätten till moderskapspenning genom att sänka

den nuvarande inkomstgränsen av 2,500 kronor. Beredningen har uppgjort

följande sammanställning över de inkomster (taxerade belopp), vilka inom

olika ortsgrupper och för olika familjetyper svara mot ett beskattningsbart

belopp av 2,500 kronor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 308.

5

Familjetyp

Taxerat belopp motsvarande ett beskattningsbart belopp av

2,500 kronor

Ortsgrupp I

Ortsgrupp II

Ortsgrupp lil

Ortsgrupp IY

Ortsgrupp V

Ensamstående ........

3,400

3,460

3,520

3,580

3,640

Makar utan barn......

4,300

4,420

4,540

4.660

4,780

Makar med ett barn . .

4,990

5,170

5,350

5,530

5,710

Makar med två barn . .

5,680

5,920

6,160

6,400

6,640

Makar med tre barn . .

(3.730

7,060

7,390

7,720

8,050

Beredningen anför, att av sammanställningen framginge, att även personer

i rätt goda ekonomiska omständigheter kunde erhålla moderskapspenning.

Hj älpformen vore sålunda icke enbart förbehållen dem, som under vanliga

förhållanden vore beroende av samhällets hjälpverksamhet.

Meningarna örn var ifrågavarande inkomstgräns lämpligen borde gå hava

— framhåller beredningen — varit mycket delade. Beredningen anför i denna

del följande.

Berörda hjälpform hade tillkommit i befolkningspolitiskt syfte. Befolkningskommissionen,

som framlagt förslag i ärendet, hade föreslagit, att den

nya hjälpformen skulle utgå till alla barnaföderskor, oberoende av vederbörandes

inkomstställning. I propositionen till 1937 års riksdag hade emellertid

föreslagits, att en övre gräns på 3,000 kronor beskattningsbart belopp

skulle fastställas. I riksdagen hade väckts motioner med yrkande dels att

gränsen skulle fastställas till 1,000 kronor, dels att det borde tagas under

övervägande örn icke inkomstgränsen helt kunde borttagas. Andra lagutskottet

hade för sin del föreslagit bifall till Kungl. Majis förslag, men till

utskottsutlåtandet hade fogats reservationer, innebärande att moderskapspenningen

skulle utgå utan någon som helst behovsprövning, att behovsgränsen

skulle sättas till 2,000 kronor samt att samma gräns skulle sättas till

1,000 kronor. Riksdagen hade i denna del beslutat i enlighet med utskottsförslaget.

Genom de förändringar i förordningen örn inkomst- och förmögenhetsskatt,

vilka trätt i kraft från och med ingången av år 1939, hade orts- och

familjebidragen förskjutits i sådan riktning, att för alla gifta personer den

inkomst, som motsvarade 3,000 kronor beskattningsbart belopp, kommit att

icke oväsentligt höjas. När med krigets inbrott det statsfinansiella läget

skärpts, kunde med hänsyn därtill skäl förebringas för en nedsättning av den

ifrågavarande inkomstgränsen. Så hade även skett (jfr propositionen nr 289

till 1940 års lagtima riksdag) och från och med den 1 juli 1940 vore gränsen

dragen vid 2,500 kronor. Den sålunda tillkomna förändringen hade i stort

sett endast inneburit att hjälpformen blivit förbehållen de befolkningsgrupper^

vilka vid tillkomsten av 1937 års beslut varit avsedda.

Vid 1941 års riksdag hade ånyo ifrågasatts örn icke inkomstgränsen kunde

nedsättas. I de likalydande motionerna 1:135 av herr I. Persson m. fl. och

II: 207 av herr V. J. Mattson m. fl. hade yrkats att gränsen för erhållande

av moderskapspenning skulle sänkas från 2,500 kronor till 1,500 kronors beskattningsbar

inkomst. Andra lagutskottet hade emellertid i sitt utlåtande

nr 9 avstyrkt bifall till motionen under framhållande, att den föreslagna sänkningen

av behovsgränsen säkerligen endast komme att medföra en relativt

obetydlig kostnadsbesparing för statsverket. Oavsett huruvida den nu

gällande behovsgränsen ur alla synpunkter kunde anses skälig och lämplig

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr SOS.

tade utskottet dock funnit någon ändring härutinnan icke böra vidtagas

förrän närmare erfarenheter vunnits beträffande resultatet av de år 1940

vidtagna förändringarna i förordningen. Därtill bomme, hade utskottet tillfogat,

att frågan örn ändamålsenligheten av den nuvarande uppdelningen på

olika hjälpformer av de behov, som uppkomme i sammanhang med havandeskap

och barnsbörd, torde bliva föremål för övervägande vid socialvårdskommitténs

utredningsarbete.

Den kostnadsbesparing, som uppkommit för budgetåret 1940/41, kunde

numera fastställas. Nettoutgifterna för nämnda budgetår understege nettoutgifterna

för nästföregående år med cirka 66,000 kronor. Detta belopp kunde

emellertid på intet sätt anses mäta minskningen genom den nämnda nedsättning^

av inkomstgränsen. Flera faktorer hade nämligen inverkat på budgetbelastningens

storlek. Bland annat hade tidpunkten för utbetalningarna av ersättning

till kassorna för utgiven moderskapspenning förskjutits, i det att möjligheter

förelegat att förkorta den tid, som förflutit mellan kassornas utbetalning

av moderskapspenningen och styrelsens ^anordnande av ersättning

härför. Den anslagsöverskridning, som uppkommit under budgetåret 1940/41,

vore helt att tillskriva denna omständighet. Även om det nöjaktigt skulle

låta sig göra, att bestämma denna förskjutning av utanordningarna, skulle

man ändå knappast kunna ernå någon bestämd uppskattning av hur mycket

den nya gränsdragningen minskat kostnaderna. Särskilt torde uppmärksamhet

i detta sammanhang böra fästas vid att inkomstförskjutningarna sedan

krigets utbrott varit betydande. Sjukkassorna kunde också ha blivit nödgade,

att i ökad utsträckning begagna sig av möjligheten att efter prövning i varje

särskilt fall utgiva moderskapspenning till sådana, vilkas beskattningsbara

belopp visserligen nått upp till eller överskridit 2,500-kronorsstrecket, men

för vilka ändrade förhållanden inträtt eller omständigheterna eljest varit särskilt

ömmande. Från sjukkassehåll hade också meddelats, att man ofta ansett

sig böra utnyttja denna möjlighet i fall, där barnafadern en längre tid varit

inkallad i militärtjänst. Slutligen vore att märka, att man — vilket vidare

utvecklades i fortsättningen — icke kunde räkna på mera betydande besparingar

enbart genom mera moderata sänkningar av ifrågavarande belopp.

Beredningen meddelar härefter, att inom finansdepartementet utarbetats

en den 12 december 1940 dagtecknad promemoria rörande frågan huru stora

kostnadsminskningar, som vore att ernå genom en sänkning av inkomstgränsen.

Enligt promemorian, däri man utgått från ett anslagsbelopp till

moderskapspenning av 4,500,000 kronor, skulle kostnadsminskningen uppgå

till de belopp, som angivas i följande sammanställning.

Gränsen nedsättes Kostnadsminskning

kronor

från 2,500 till 2,000 kronor ............................................. 135,000

» 2,500 » 1,500 » 360,000

» 2,500 » 1,000 » 675,000

» 2,500 » 500 » 1,260,000

» 2,500 » 0 » 2,970,000

Beredningen anför beträffande dessa beräkningar följande.

Vid beräkningarna hade man utgått från relationen mellan antalet personer

inom de olika storleksgrupperna av beskattningsbart belopp och hela antalet

personer med taxerat belopp (med undantag för dem, som hade ett beskattningsbart

belopp överstigande 2,500 kronor). Därvid vore att märka, att be
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 308.

räkningar av nämnt slag vore mycket vanskliga. Mera än en ungefärlig bild

av förhållandena kunde de därför icke giva. Ifrågasättas kunde örn man

icke borde för de mera moderata gränssänkningarna räkna med mindre

kostnadsminskningar än de angivna. En av socialvårdskommittén företagen

utredning örn sjukkasseklientelets sammansättning (statens off. utredn.

1940:31) hade nämligen visat, att sjukkasseklientelet huvudsakligen rekryterades

inom befolkningsgrupper med inkomster i ett medelläge. Varken de

mycket fattiga eller de mera välbärgade tillhörde sjukkassorna. Detta vöre

av betydelse i förevarande sammanhang därför, att sjukkassemedlemmar i

regel icke erhölle moderskapspenning utan i stället moderskapshjälp av kassorna.

Om därför i sjukkasseklientelet inginge en förhållandevis stor grupp

av inkomsttagare med beskattningsbar inkomst på mellan 2,500 och 1,000

kronor, konune en nedsättning av inkomstgränsen till t. ex. sistnämnda inkomsttal

endast att drabba dem, som icke tillhörde sjukkassorna. Det torde

därför var nödvändigt att räkna med än mindre besparingar än de i sammanställningen

upptagna.

Till belysande av de sociala konsekvenserna av en sänkning av inkomstgränsen

har besparingsberedningen utarbetat vissa sammanställningar rörande

de inkomster (taxerade belopp), som svara mot olika beskattningsbara belopp.

Sammanställningarna hava följande utseende.

Familjetyp

Taxerat belopp motsvarande ett beskattningsbart belopp av

2,000 kronor

Ortsgrupp I

Ortsgrnpp II

Ortsgrupp III

Ortsgrupp IV

Ortsgrupp V

Ensamstående ........

2,900

2,960

3,020

3,080

3,140

Makar utan barn......

3.800

3,920

4,040

4,160

4,280

Makar med ett barn . .

4.490

4,670

4,850

5,030

5,210

Makar med två barn ..

5,180

5,420

5.660

5,900

6,140

Makar med tre barn . .

6.230

6.560

6,890

7,220

7,550

Familjetyp

Taxerat belopp motsvarande ett beskattningsbart belopp av

1,500 kronor

Ortsgrupp I

Ortsgrupp II

Ortsgrupp III

Ortsgrupp IV

Ortsgrupp V

Ensamstående ........

2,400

2,460

2,520

2,600

2,690

Makar utan barn......

3,300

3,420

3,540

3,660

3,780

Makar med ett barn . .

3,990

4.170

4,350

4,530

4.710

Makar med två barn . .

4,680

4,920

5.160

5,400

5,640

Makar med tre barn . .

5,730

6,040

6,260

6,480

6,700

Familjetyp

Taxerat belopp motsvarande ett beskattningsbart belopp av

1,000 kronor

Ortsgrupp I

Ortsgrupp II

Ortsgrupp III

Ortsgrupp IV

Ortsgrupp V

Ensamstående ........

1,900

1,990

2,090

2,190

2,280

Makar utan barn......

2,800

2,920

3,040

3,160

3,280

Makar med otfc barn . .

3,490

3,670

3,850

4,020

4,140

Makar med två barn . .

4,120

4.280

4,440

4,600

4,760

Makar med tre barn . .

4,820

5,040

5,260

5,480

5,700

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 308.

Beredningen beräknar att vid en sänkning av inkomstgränsen till 2,000

kronor skulle uppstå en besparing av 125,000 kronor, vid en sänkning till

1,500 kronor en besparing av 325,000 kronor och vid en sänkning till 1,000

kronor en besparing av 600,000 kronor, allt för år räknat.

Rörande förhållandet till mödrahjälpsverksamheten anför beredningen i

detta sammanhang bland annat.

Icke i något av de anförda fallen torde man behöva räkna med någon

mera märkbar överföring till mödrahjälpen. Det vore nämligen utan vidare

klart, att personer med faktiska inkomster så stora som det för vederbörande

minst gynnsamma tredje alternativet i regel avskures från rätten till mödrahjälp.

Detta givetvis endast under förutsättning att de nämnda inkomsterna

också motsvarade inkomster vid tidpunkten, då ansökan örn mödrahjälp skulle

ingivas.

Det vöre mycket svårt att avgöra, vid vilken övre inkomstgräns rätten till

mödrahjälp upphörde. Mödrahjälpsverksamheten vore nämligen icke i författningar

bunden vid några vissa inkomstbelopp, vilket naturligtvis icke

hindrade att hänsyn därtill ändå måste tagas. Företagna beräkningar syntes

emellertid giva vid handen, att mödrahjälp i regel icke medgåves vid ett inkomstläge,

svarande mot ett beskattningsbart belopp, något understigande

500 kronor. Man torde därför kunna sänka inkomstgränsen för moderskapspenningen

ända ned till detta belopp, innan man behövde räkna med någon

större överföring till mödrahjälpen. — Det måste emellertid framhållas, att

om inkomstgränsen sänktes till belopp understigande 1,000 kronor beskattningsbar

inkomst, det kunde ifrågasättas, huruvida tillräckliga skäl förelåge

att upprätthålla två särskilda hj älpforiner, som väsentligen avsåge täckandet

av samma behov, när klientelet för dem båda i mycket stor utsträckning

bleve gemensamt.

Besparingsberedningen har kommit till den uppfattningen, att beträffande

moderskapspenningen en måttlig sänkning av inkomstgränsen vore möjlig

utan att de sociala konsekvenserna bleve alltför allvarliga. Sänkningen

skulle nämligen — anför beredningen — främst gå ut över sådana inkomsttagare,

som befunne sig i relativt goda omständigheter. Beredningen framhåller

emellertid, att det vore tänkbart, att man därigenom skulle komma att

träda för nära det syfte, för vilket hjälpformen tillkommit, nämligen det befolknings

poli tiska.

Beredningen erinrar till sist örn de möjligheter, som föreligga att genom

anslutning till erkänd sjukkassa komma i åtnjutande av moderskapshjälp.

Beredningen anför härom.

Moderskapspenningen hade tillkommit på grund av den svaga anslutningen

till de erkända sjukkassorna. På lång sikt framstode det som ett önskemål,

att kostnaderna i samband med förlossningen helt och hållet — dock givetvis

med bidrag av statsmedel — lades på de erkända sjukkassorna. Då redan

nu den möjligheten överallt stöde öppen att genom anslutning till erkänd

sjukkassa tillförsäkra sig ett bidrag vid moderskap, som vore större än moderskapspenningen,

nämligen s. k. moderskapshjälp, som utginge med lägst 110

kronor, skulle i och för sig några olägenheter för de uteslutna grupperna icke

behöva uppkomma. Visserligen kunde man icke vinna inträde eller kvarstå

i erkänd sjukkassa allenast för erhållande av moderskapshjälp. Medlemskap

i sjukkassa måste i regel avse beredande vid sjukdom av sjukvårdsersätt
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts -proposition nr 308.

ning och sjukpenning. Den lägsta avgiften härför vore olika inom olika sjukkassor

och varierade mellan 80 öre och 1 krona 50 öre per månad. Gift kvinna

ägde dock att vara medlem för beredande av allenast sjukvårdsersättning.

Avgiften bleve då lägre och varierade mellan 35 öre och 1 krona 5 öre per

månad vid de olika kassorna. Medlemskap i erkänd sjukkassa medförde utan

särskilt premietillägg rätt till moderskapshjälp och de nu nämnda avgifterna

kunde icke anses vara av den storleksordning att de i mera betydande grad belastade

familjebudgeten i de inkomstskikt, som hade beskattningsbara belopp

på minst 1,000 kronor. Örn en ökad anslutning till sjukkassorna uppkomme,

bleve visserligen statsverkets utgifter för bidrag åt kassorna större, men med

hänsyn till att en anslutning ur allmänt sociala synpunkter framstode som

önskvärd, torde statsmakterna på allt sätt böra främja en dylik utveckling.

Besparingsberedningen framhåller härefter, att den andra besparingsmöjlighet,

som stöde till buds beträffande moderskapspenningen, vore en

minskning av moderskapspenningens belopp. Härom uttalar sig

beredningen sålunda.

För varje sänkning av moderskapspenningen med 5 kronor kunde beräknas

uppstå en kostnadsminskning av 300,000 kronor. Denna kostnadsminskning

vore emellertid icke någon verklig besparing. Man måste nämligen här räkna

med en stark överföring till mödrahjälpen. Örn mödrahjälpsnämnderna fortsatte

att bedöma hjälpbehoven efter samma normer som dittills, komme

nämligen huvudparten av dem, som åtnjöte mödrahjälp, att erhålla kompensation

genom sistnämnda hjälpform. Den ökning i utgifterna för mödrahjälp,

som varje minskning av moderskapspenningens belopp med 5 kronor skulle

medföra, kunde beräknas uppgå till 155,000 kronor. Nettobesparingen av en

sådan åtgärd skulle sålunda för varje minskning med ett 5-tal kronor stanna

vid (300,000 —155,000) 145,000 kronor. Yidtoges emellertid en kraftigare

sänkning av moderskapspenningens belopp t. ex. till 50 kronor, måste man

även räkna med en ökning av antalet till mödrahjälp berättigade, bestående

av alla dem, vilkas behov nu nätt och jämnt täcktes av moderskapspenningen.

Storleken av denna grupp kunde i förevarande sammanhang svårligen uppskattas.

Beredningen har emellertid icke ansett sig kunna förorda någon nedsättning

av moderskapspenningens belopp.

Såsom ett tredje alternativ har besparingsberedningen härefter framhållit

möjligheten att helt indraga moderskapspenningen och hänvisa

de hjälpbehövande att i stället göra ansökan örn mödrahjälp. Denna

möjlighet — anför beredningen — torde i ett för staten hårt ansträngt ekonomiskt

läge vara förtjänt av särskild uppmärksamhet, eftersom det här icke

blott vore möjligt att uppnå besparingar genom att sänka hjälpens effektivitet

utan äA7en genom att åstadkomma en billigare administration av hela den

ifrågavarande hjälpverksamheten.

Beredningen erinrar, att meningarna vid införandet av moderskapspenningen

och mödrahjälpen varit synnerligen delade huruvida man borde uppdela

hjälpverksamheten för mödrar och barn på sjukkassorna å ena sidan

och mödrahjälpsnämnderna å den andra, därvid dock icke ifrågasatts att den

av sjukkassorna meddelade moderskapshjälpen åt kassornas egna medlemmar

skulle få någon annan organisation än tidigare. Beredningen har i detta sammanhang

gjort följande uttalanden.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 308.

Den reform, som genomförts år 1937, hade väsentligen inneburit, att det

tidigare utgående moderskapsunderstödet på effektivt 28 kronor per fall fölbefolkningen

i de allra lägsta inkomstskikten, ersatts med moderskapspenning

på 75 kronor, vilken även kunde utgå till barnaföderskor i bättre ställda inkomstskikt,

samtidigt som en helt ny lijälpform — mödrahjälpen — tillskapats,

enligt vilken större hjälp kunde utgå efter mera obunden behovsprövning.

Flera remissmyndigheter hade uttalat sig för att sjukkassorna endast borde

meddela moderskapshjälp åt sina egna medlemmar medan all övrig hjälpverksamhet

skulle ske genom den nyskapade mödrahjälpen. Uttalanden i

denna riktning hade gjorts av länsstyrelserna i Uppsala och Hallands län.

svenska landskommunernas förbund, Sveriges läkarförbund, svenska barnmorskeförbundet,

Uppsala läns barnavårdsförbund och barnavårdsnämnden i

Borås. Det hade uttalats, att den föreslagna ordningen innebure en ingripande

förändring av sjukkasseverksamheten, vilket ansetts lända denna till skada,

samt ett uppgivande av den naturliga principen, att ali statlig och kommunal

hjälpverksamhet borde grundas på vederbörandes behov av hjälp. I regel

hade från detta håll förordats, att vad som kunde inbesparas genom moder

skapspenningens slopande i stället borde användas för utökning av mödrahjälpen.

En särskild utredningsman inom finansdepartementet, tillkallad hösten

1939, hade framhållit att av olika förekommande slag av hjälp åt mödrar

den hjälp, som lämnades i form av moderskapspenning, i jämförelsevis ringa

mån syntes anpassad efter behovsprincipen samt att därför moderskapspenningen

syntes kunna ifrågakomma till indragning.

Vidare hade riksdagens revisorer i sin år 1939 avgivna berättelse förklarat

sig hava uppmärksammat, att mödrahjälpsmedel i högst betydande omfattning

användes till förlossningskostnader och barnets första utrustning, ett

förhållande, som de funne berättiga till antagandet, att moderskapspenningen

ofta icke använts för dessa ändamål, vilka den likväl vore avsedd att i första

hand tillgodose. Revisorerna hade därför ifrågasatt örn man icke för att vinna

kontroll över moderskapspenningens användning och därjämte uppnå, att

densamma närmare anpassades efter behovsprincipen, borde inarbeta denna

hjälpform i mödrahjälpen.

Besparingsberedningen har härefter framlagt vissa beräkningar rörande de

besparingar, som skulle vinnas, därest moderskapspenningen avskaffades,

dels för den händelse man samtidigt höjde mödrahjälpens maximibelopp från

300 kronor till 375 kronor, dels ock för den händelse man icke vidtoge någon

ändring med avseende å mödrahjälpen.

Kostnadsminskningen uppskattar beredningen — som utgår från att antalet

till moderskapspenning berättigade fall kunde beräknas till 60,000 —

till 4,620,000 kronor, därvid beräknats 4,500,000 kronor för moderskapspenning

och 120,000 kronor för vederlag till sjukkassorna.

Beträffande den kostnadsökning, med vilken skulle vara att räkna, för den

händelse mödrahjälpens maximibelopp höjdes på angivet sätt, framlägger

beredningen följande kalkyler.

Av beredningen inhämtade uppgifter syntes giva vid handen, att cirka 20

procent av mödrahjälpsklientelet erhölle moderskapshjälp i stället för moderskapspenning.

Räknade man alltså med att endast 80 procent eller cirka

34,400 mödrar finge såväl mödrahjälp som moderskapspenning, skulle merkostnaden

för denna grupp uppgå till 34,400 X 75 eller till 2,580,000 kronor,

sedan moderskapspenningen helt avskaffats.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 3US.

11

Man torde emellertid ytterligare böra räkna nied att bland cirka 25,600

mödrar (60,000—-34,400), vilka för närvarande väl erhölle moderskapspenning

men ej mödrahjälp, ett visst antal nu skulle komma att tilldelas dylik. Det finge

väl nämligen hållas för sannolikt, att mödrahjälpsnämnderna komme att se sig

föranlåtna att medgiva mödrahjälp för de personer, vilka för närvarande hade

inkomster, vilka nätt och jämnt avstängde från rätten till denna förmån. Att

utsäga någonting örn antalet dylika personer vore icke möjligt på grundval av

tillgängliga sifferuppgifter. När i fortsättningen ändå ett försök gjordes att

tillnärmelsevis uppskatta storleken av denna grupp och storleken av till densamma

utgående mödrahjälp, måste uttryckligen framhållas, att det därvid

mera komme att röra sig örn antaganden än örn egentliga beräkningar.

Enligt uppgifter från 1935/36 års folkräkning hade funnits 330,000 personer

med beskattningsbart belopp liggande mellan 500 och 1,000 kronor. Antoges

nu, att av dessa 200,000 hade beskattningsbart belopp mellan 500 och 700

kronor och att antalet barnaföderskor vore direkt proportionellt till antalet

personer i respektive inkomstgrupper, skulle på nämnda 200,000 personer

komma 7.2 procent av samtliga barnaföderskor eller sammanlagt cirka 6,700.

Av dessa torde emellertid 20 procent eller cirka 1,340 vara berättigade till

moderskapshjälp, vadan hänsyn i fortsättningen endast toges till 5,400

mödrar. Antoges vidare, att mödrahjälpsnämnderna efter den tänkta förändringen

medgåve mödrahjälp även till personer med beskattningsbart belopp

mellan 500 och 700 kronor, och därjämte, att mödrahjälpens storlek även för

dessa bestämdes till 75 kronor per fall, uppkomme en merkostnad av 5,400 X 75

eller cirka 400,000 kronor.

Beredningen har alltså för detta fall räknat med en nettobesparing av

(4,500,000 + 120,000 — 2,580,000 — 400,000) 1,640,000 kronor.

Under förutsättning att mödrahjälpens maximibelopp bibehålies vid 300

kronor, räknar beredningen med ytterligare besparingar å omkring 850,000

kronor. Under denna förutsättning skulle alltså uppkomma en total besparing

å i runt tal 2,500,000 kronor. Beredningen betonar emellertid, att en dylik

besparing skulle vinnas genom att beskära standarden för de allra fattigaste.

Då en sådan åtgärd måste ur social synpunkt anses betänklig, har beredningen

för sin del förordat det förslag, som innebär, att —- samtidigt med avskaffandet

av moderskapspenningen— mödrahjälpens maximibelopp höjes till 375 kronor.

Över besparingsberedningens förslag hava yttranden avgivits av pensionsstyrelsen,

av socialstyrelsen efter hörande av samtliga mödrahjälpsnämnder

samt av statskontoret, socialvårdskommittén, 1941 års befolkningsutredning

och svenska sjukkasseförbundet. Pensionsstyrelsen, som berett

styrelserna för de 28 erkända centralsjukkassorna tillfälle att yttra sig i ämnet,

har redogjort för innehållet i till pensionsstyrelsen inkomna yttranden från

25 av sagda sjukkassestyrelser.

Statskontoret framhåller, att av de av besparingsberedningen framlagda

förslagen det förslag, som avsåge indragning av moderskapspenningen, skulle

medföra den största besparingen. Beträffande detta förslag uttalar sig statskontoret

på följande sätt.

Statskontoret ville erinra, att ämbetsverket i ett den 8 januari 1940 avgivet

utlåtande över riksdagens år 1939 församlade revisorers förslag rörande

moderskapspenningen och mödrahjälpen framhållit, att de av nämnda revi
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majlis proposition nr 308

sorer lämnade exemplen på hjälpbehov, för vilkas täckande mödrahjälpsmedel

tagits i anspråk, syntes visa, att dylika medel i mycket stor utsträckning använts

för ändamål, vilka i första hand skolat tillgodoses genom moderskapspenning.

I syfte att undvika de av revisorerna anmärkta svårigheterna beträffande

gränsdragningen mellan de ändamål, som skulle tillgodoses genom

moderskapspenningen och genom mödrahjälp, och samtidigt nedbringa statsverkets

kostnader för understöd åt hjälpbehövande mödrar hade statskontoret

funnit den ifrågasatta utvägen att inarbeta moderskapspenningen i mödrahjälpen

förtjäna att övervägas. Hela ifrågavarande hjälpbehov skulle således

enligt statskontorets mening tillgodoses jämlikt mödrahjälpsförordningen.

Då genomsnittet av enligt denna förordning meddelat understöd utgjorde

omkring 200 kronor, borde — hade statskontoret i nämnda utlåtande anfört —

en dylik åtgärd kunna vidtagas utan förhöjning av mödrahjälpens maximibelopp.

Därest åtgärder av sådan innebörd funnes genomförbara, borde

emellertid motsvarande jämkning komma till stånd i fråga örn moderskapshjälpens

belopp.

Yad statskontoret i sagda utlåtande uttalat ansåge sig ämbetsverket i

huvudsak alltjämt böra vidhålla. Med hänsyn till den betydande försämring,

penningvärdet undergått, sedan statskontoret avgivit nämnda utlåtande, ansåge

sig dock ämbetsverket i nuvarande läge icke böra motsätta sig den av

beredningen förordade åtgärden att i samband med moderskapspenningens

borttagande höja mödrahjälpens maximibelopp från 300 kronor till 375

kronor.

Statskontoret har alltså i första hand förordat, att moderskapspenningen

på nu angivet sätt inarbetas i moderskapshjälpen.

Därest det emellertid icke skulle befinnas lämpligt att nu genomföra förslaget

örn moderskapspenningens borttagande, har statskontoret ansett, att de

båda övriga av besparingsberedningen angivna alternativen för nedbringande

av statsverkets kostnader för moderskapspenningen borde tagas under övervägande.

I likhet med besparingsberedningen anser sig statskontoret dock icke

kunna förorda förslaget att minska moderskapspenningens belopp. Statskontoret

framhåller bland annat den försämring i penningvärdet, som inträtt

sedan moderskapspenningens nuvarande belopp fastställdes.

Beträffande besparingsberedningens förslag örn sänkning av den inkomstgräns,

som avskär rätten till moderskapspenning, gör statskontoret följande

uttalanden.

Under nuvarande statsfinansiella förhållanden måste statskontoret för sin

del finna det angeläget, att inkomstgränsen ifråga jämkades nedåt i den utsträckning,

som vore möjlig utan att trä,da syftet med ifrågavarande hjälpform

för nära. I betraktande av de svårigheter, som därigenom i många fall skulle

inträda för familjer med flera barn, syntes det icke vara möjligt att vidtaga

alltför långt gående sänkning av sagda inkomstgräns. I de fall däremot, då

moderskapspenning ifrågasattes för det första barnet, syntes man utan olägenhet

kunna sänka gränsen väsentligt. Då ett beskattningsbart belopp av 500

kronor, enligt vad besparingsberedningen framhållit, motsvarades av ett inkomstbelopp

för makar utan barn av 2,200 kronor i ortsgrupp I och 2,520

kronor i ortsgrupp V, syntes man — i anslutning till vad beredningen anfört

— måhända kunna föreskriva, att moderskapspenning för första barnet ej

skulle utgå vid högre inkomstläge än 500 kronor beskattningsbart belopp.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr SOS.

Ifall makarna tidigare hade ett barn, syntes en något högre inkomstgräns,

förslagsvis 1,000 kronor beskattningsbart belopp, böra fastställas. Därest

makarna förut hade två eller flera barn, borde en ännu högre inkomstgräns,

t. ex. 1,500 kronor beskattningsbart belopp komma ifråga. Mot att på detta

sätt fastställa en glidande skala med olika inkomstgränser i förhållande till

antalet barn inom varje familj skulle möjligen kunna invändas, att behovssynpunkten

redan blivit tillgodosedd genom att vid bestämmandet av det

beskattningsbara beloppet särskilda familjeavdrag medgivits för varje helt

eller delvis underhållet barn under 18 år. Den till följd av dessa avdrag inträdande

skatteminskningen för vederbörande torde emellertid icke framstå

såsom alltför betydande vid en jämförelse med kostnaderna för vård och

underhåll av barn.

Med hänsyn därtill och i betraktande av angelägenheten av att moderskapspenning

icke utginge i andra fall än då behov därav kunde antagas föreligga,

ansåge sig statskontoret böra förorda en glidande skala efter förslagsvis nu

angivna riktlinjer. Framhållas kunde ock, att en dylik anordning skulle, samtidigt

som den möjliggjorde besparingar för statsverket, vara i hög grad ägnad

att tillgodose det befolkningspolitiska syftet med ifrågavarande hjälpform.

Beträffande de yttranden, som avgivits av styrelserna för de erkända centralsjukkassorna

framhåller pensionsstyrelsen, hurusom det övervägande flertalet

av styrelserna uttalat sig för ett bibehållande av moderskapspenningen i dess

nuvarande form. Pensionsstyrelsen anför, att ett av styrelsen för Dala-Gävleborgs

erkända centralsjukkassa gjort yttrande kunde anses motsvara betraktelsesättet

inom ett stort antal kassastyrelser.

Yttrandet är av följande innehåll.

Styrelsens uppfattning vore att moderskapspenningen på ett tillfredsställande

sätt fyllde sin uppgift såsom ett bidrag till lindrande av de med en

barnsbörd förenade kostnaderna och vore en tilltalande form för ett det allmännas

stöd åt barnaföderskor, vilka vid tillfället i fråga väl vore i behov av

viss kontant hjälp men ändock icke befunne sig i sådant ekonomiskt trångmål,

som förutsattes för erhållande av mödrahjälp. Det torde också kunna

förutsättas, att moderskapspenningen utgjorde just det tillfälliga stöd, som

behövdes för att avhålla många från att överhuvudtaget begära mödrahjälp. Den

täckte ett verkligt behov och måste betraktas såsom en av social vidsyn präglad

samhällelig åtgärd. En indragning av moderskapspenningen skulle därför innebära

ett avsteg från utvecklingen och tedde sig så mycket mera egendomligt

i betraktande av allt, som vid moderskapspenningens tillkomst framförts angående

nödvändigheten att av olika skäl bibringa barnaföderskorna samhällets

uppmuntran och stöd, eftersom barnafödandet framför allt vore en

samhällets angelägenhet av yttersta vikt.

Åtskilliga kassastyrelser hava vidare — anför pensionsstyrelsen —- framhållit

nyttan ur rekryteringssynpunkt av att sjukkassorna komme i kontakt

med blivande mödrar utanför kassorna. Sålunda hade styrelsen för Gävle

stads erkända centralsjukkassa meddelat, att förstagångsföderskor, som sökt

moderskapspenning, sedermera i stor utsträckning såsom andragångsföderskor

varit medlemmar av den erkända sjukkassan. Antalet barnaföderskor bland

kassans medlemmar hade under de senaste åren stigit så att antalet år 1941

varit 80 procent högre än år 1938.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majlis proposition nr 308.

Därest en besparing måste äga rum i fråga örn moderskapspenningen, hava

sjukkassestyrelserna förklarat sig föredraga en sänkning av inkomstgränsen

framför övriga av besparingsberedningen ifrågasatta åtgärder.

För egen del har pensions styr elsen uttalat, att de skäl, som motiverat införande

av moderskapspenningen såsom statlig bidragsform, alltjämt syntes

kvarstå. Styrelsen utvecklar sin ståndpunkt i ämnet på följande sätt.

Visserligen hade moderskapspenningens betydelse något minskats sedan

år 1937 såtillvida, att antalet barnsbördsfall, vid vilka moderskapspenning

utgivits, nedgått. Detta förhållande vore emellertid en naturlig och väntad

följd av att anslutningen av kvinnliga medlemmar till de erkända sjukkassorna

stigit och därigenom ett allt större antal barnaföderskor kunnat erhålla ekonomiskt

stöd från sjukkassan i form av moderskapshjälp i stället för moderskapspenning.

I detta hänseende torde böra nämnas att man för närvarande

torde kunna räkna med utbetalningar av moderskapshjälp för minst 30,000

barnsbördsfall årligen. Antalet fall med moderskapspenning beräknades dock

till inemot det dubbla eller nära 60,000 för år. Skulle i enlighet med ett av

besparingsberedningens alternativ moderskapspenningen helt indragas och

endast mödrahjälpen stå till buds för icke sjukkassemedlemmar, komme ett

icke obetydligt antal av sistnämnda barnaföderskor att bli ställda utanför den

statliga hjälpverksamheten vid barnsbörd. Vid ett bibehållande av nuvarande

bedömningsgrunder inom mödrahjälpsnämnderna, sådana dessa angivits av

beredningen, skulle, enligt en av pensionsstyrelsen företagen uppskattning,

detta komma att bli fallet i fråga örn minst 20 procent av de barnaföderskor,

som nu tilldelades moderskapspenning. En omständighet, som i detta sammanhang

borde beaktas, vore, att åtskilliga mindre bemedlade, som gärna mottoge

moderskapspenning, av motvilja mot mödrahjälpen såsom hjälpform

sannolikt hellre skulle avstå från ali hjälp än anlita mödrahjälpen. Därpå

tydde det av utsagor från sjukkassehåll bekräftade förhållandet, att personer,

vilkas inkomster och ekonomiska ställning möjliggjort erhållande av mödrahjälp,

underlåtit att begära sådan och låtit sig nöja med moderskapspenningen.

I varje fall skulle uppenbarligen den närmaste följden av att moderskapspenningen

slopades bli, att den statliga stödverksamheten vid barnsbörd

bleve mindre effektiv. Pensionsstyrelsen funne en dylik utveckling — som

skulle innebära en återgång i riktning mot tidigare såsom otillfredsställande

betecknade förhållanden — så mycket betänkligare som befolkningsfrågans

läge tvärtom torde påkalla skärpt uppmärksamhet och ökat hänsynstagande

från statsmakternas sida. Redan vidtagna åtgärder med befolkningspolitiskt

ändamål borde i betraktande härav enligt pensionsstyrelsens mening icke i

besparingssyfte inskränkas. I fråga om moderskapspenningen syntes med

hänsyn härtill icke någotdera av de av besparingsberedningen angivna alternativen

till besparingsåtgärder böra ifrågakomma.

Med anledning av besparingsberedningens förslag örn sänkning av inkomstgränsen

betonar pensionsstyrelsen, att genom de senaste årens prisstegring

denna gräns redan nedsatts betydligt. Styrelsen förklarar ock, att de belopp,

vilka man kunde inbespara genom en sänkning av ifrågavarande gräns, av besparingsberedningen

beräknats väl högt.

Rörande förslaget örn moderskapspenningens avskaffande framhåller pensionsstyrelsen

vidare, att det kunde ifrågasättas, huruvida det överhuvud vore

möjligt att i något så när säkra siffror ange den kostnadsminskning, som för

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 308. 15

statsverket skulle uppkomma, därest förslaget realiserades. Man måste nämligen

därvid taga i betraktande att, om en barnaföderska efter moderskapspenningens

upphörande förvärvat medlemskap i erkänd sjukkassa och erhölle

moderskapshjälp från kassan, statsbidrag därför bomme att utgå med lika

stort belopp som eljest skulle ha utgått såsom moderskapspenning. Någon

kostnadsminskning skulle alltså icke uppkomma i detta fall. Vidare torde

med stor sannolikhet kunna antagas, att om mödrahjälpen skulle ersätta

moderskapspenningen, många, som förut nöjt sig med att uttaga moderskapspenningen,

bomme att utfå mödrahjälp till högre belopp. Under bägge dessa

förhållanden skulle tydligen den påräknade kostnadsminskningen komma att

reduceras.

Efter erinran att den hjälpform, som moderskapspenningen utgjorde, tillkommit

i befolkningspolitiskt syfte, anför svenska sjukkasseförbnndet bland

annat.

Att statsmakterna alltfort hade sin uppmärksamhet riktad på befolkningsfrågan,

syntes förbundet tydligt framgå av den omständigheten, att den nu

sittande befolkningsberedningen hade till uppgift att utreda sagda fråga ur

olika synpunkter och därvid sannolikt icke kunde undgå att komma in på

en utredning av moderskapspenningen som hjälpform i framtiden. Då därtill

komme, att socialvårdskommittén under sitt utredningsarbete även komme att

syssla med nämnda spörsmål, kunde sjukkasseförbundet icke finna några

bärande skäl tala för att, som besparingsberedningen tänkt sig, vidtaga besparingar

genom att nu avstänga vissa barnaföderskor från rätten till mernämnda

förmån. Enligt förbundets mening borde resultatet av sistnämnda utredningar

föreligga, innan den av besparingsberedningen anvisade vägen eventuellt

beträddes.

De sociala följderna av en sänkning av inkomstgränsen, på sätt beredningen

föreslagit, kunde, såvitt förbundet kunde se, icke helt lämnas å sido. Med

hänsyn till det sjunkande penningvärdet hade ju moderskapspenningens betydelse

i hög grad reducerats, varför enbart ur den synpunkten en nedsättning

av inkomstgränsen icke synts förbundet försvarbar. Det torde även kunna

ifrågasättas, huruvida man med en generell nedsättning av det beskattningsbara

beloppet nådde det av beredningen avsedda syftet, nämligen att på så

sätt avstänga de bättre ställda barnaföderskorna från rätten till mernämnda

förmån. Inkomstgränsen enligt nu gällande förordning örn inkomst- och förmögenhetsskatt

vore icke rättvisande, A''arför begreppet »bättre ställda barnaföderskor»

kunde vara synnerligen relativt.

Några skäl att i nu rådande tidsläge beträda besparingens väg och därigenom

sänka den inkomstgräns, som avskure rätten till moderskapspenningen

med dess nuvarande belopp, hade sjukkasseförbundet icke kunnat finna. I

varje fall syntes de besparingar, som uppstode enligt de alternativ, beredningen

tänkt sig, icke vara av den storleksordning, att förbundet för sin del

kunde tillstyrka någotdera av dem.

Under hänvisning till det anförda har svenska sjukkasseförbundet hemställt,

att besparingsberedningens förslag icke för närvarande måtte leda till

någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Socialstyrelsen medger, att det kunde synas ur hjälptekniska och organisatoriska

synpunkter fördelaktigt, att till ett organ sammanföra två sådana hjälpformer

som moderskapspenningen och mödrahjälpen, vilka tjänade samma

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majlis proposition nr 308.

ändamål. Av mödrahjälpsnämnderna hade också — anför styrelsen — flertalet

eller 20 av samtliga 31 uttalat sig till förmån för besparingsberedningens förslag

att indraga moderskapspenningen och i stället höja mödrahjälpens maximibelopp

från 300 till 375 kronor. Såsom skäl för detta ståndpunktstagande hade

i allmänhet åberopats dels behovet av kontroll över att moderskapspenningens

medel användes till därmed avsedda ändamål och dels lämpligheten av att

behovsprövning tillämpades med avseende å såväl moderskapspenningen som

mödrahjälpen.

Socialstyrelsen erinrar emellertid, att skäl av denna innebörd kunde åberopas

för åtgärder ifråga örn flera andra former av social försäkrings- och hjälpverksamhet.

Dessa skäl hade också föranlett, att socialvårdskommittén till

behandling i ett sammanhang upptagit frågan örn en enhetlig organisation av

socialvården. Förverkligandet av besparingsberedningens ifrågavarande förslag

skulle alltså innebära ett markant föregripande på en viktig punkt av

soc-ialvårdskommitténs arbete. Styrelsen ansåge det vara mest fördelaktigt,

att hela försäkrings- och hjälpverksamheten för barn och mödrar av socialvårdskommittén

underkastades granskning och gjordes till föremål för förslag

i ett systematiskt sammanhang.

Rörande de besparingar, som skulle kunna vinnas vid ett bifall till besparingsberedningens

förslag, gör socialstyrelsen följande uttalanden.

Det vore så mycket mindre befogat att bryta ut hjälpen till de havande

kvinnorna ur sitt systematiska och utredningstekniska sammanhang, som styrelsen

måste ställa sig tveksam till möjligheten att vinna de av beredningen

i utsikt ställda besparingarna. Det mötte stora svårigheter att på förevarande

område utföra annat än ganska vaga överslagsberäkningar. Detta gällde särskilt

de kostnader för hjälp i andra former, som indragning av moderskapspenningen

kunde tänkas draga med sig, samt de ökade administrationskostnaderna.

Därtill komme, att de väntade besparingarna skulle vinnas genom indragning

av moderskapspenningen åt mödrar i inkomstskiktet 700—2,500 kronors

beskattningsbart belopp, d. v. s. mödrar, vilka icke kunde få mödrahjälp och

vilka icke tillhörde sjukkassa. Visserligen kunde dessa kvinnor genom anslutning

till sjukkassa bereda sig kompensation för den bortfallna moderskapspenningen.

Detta innebure :— såsom också besparingsberedningen medgåve

och vilket socialstyrelsen ville särskilt framhäva — att moderskapspenningen

skulle indragas under åberopande av besparingsskäl, men i själva verket

för att främja en ökning av anslutningen till sjukkassorna, trots att

därigenom skulle följa ökade utgifter för statsverket för bidrag till

kassorna. Om den av besparingsberedningen i och för sig med rätta rekommenderade

nyanslutningen till sjukkassorna komme att omfatta alla dem, som

genom besparingsförslaget ginge förlustiga moderskapspenningen, så skulle ju

hela besparingen försvinna genom tillkomsten av motsvarande statsbidrag

för moderskapshjälp och statens kostnader för bidrag i övrigt till sjukkassorna

ökas. Socialstyrelsen anslöte sig för visso till beredningens uttalande, att en

ökad anslutning till sjukkassorna ur allmänt sociala synpunkter framstode såsom

önskvärd och att statsmakterna på allt sätt borde främja en dylik utveckling.

Men denna inställning från beredningens sida ledde som sagt till att

moderskapspenningen skulle försvinna utan besparingseffekt för staten.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 308. 17

Rörande den lämpliga tidpunkten för ändringar beträffande förevarande

hjälpverksamhet anför socialstyrelsen till sist följande.

Man frågade sig, om indragningen av moderskapspenningen eller överhuvudtaget

någon minskning av denna förmån vore lämplig att företaga just

nu under pågående utredningar örn ökat ekonomiskt stöd av staten åt barnaföderskor

och barnfamiljer. Det borde iliågkommas, att moderskapspenningen

tillkommit i befolkningspolitiskt syfte.

Av mödrahjälpsnämnderna hade också nio särskilt betonat, att tidpunkten

för omläggning av den ifrågavarande hjälpen vore olämpligt vald. Socialstyrelsen

instämde helt i vad vissa mödrahjälpsnämnder uttalat, då de ansett det

psykologiskt oklokt att — samtidigt som ansträngningar gjordes för att ytterligare

stärka viljan hos makar att sätta barn till världen och för att i ekonomiskt

avseende underlätta för dem att uppfostra barnen —- från statsmakternas

sida åtgärder vidtoges, som åtminstone för den allmänna meningen måste te

sig såsom direkt motverkande dylika befolkningspolitiska strävanden.

Också socialvårdskommittén betonar, att moderskapspenningen tillkommit

i befolkningspolitiskt syfte. Den hade — anför kommittén — utan tvivel i

detta avseende fyllt och fyllde allt fortfarande en betydelsefull funktion vid

sidan av övriga samhälleliga åtgärder med samma ändamål. Av kända skäl vore

befolkningsfrågan föremål för en oavlåtlig uppmärksamhet från statsmakternas

sida, och det torde numera vara allmänt erkänt, att samhällets insatser på

detta område måste stegras. Det vore därför naturligt, örn man ställde sig

tveksam till varje förslag, som innebure en förändring i negativ riktning av

en redan befintlig och i befolkningspolitiskt syfte tillkommen hjälpform. En

förändring av moderskapspenningen, som i realiteten innebure en försämring

av de förmåner, som dittills tillkommit barnaföderskor, måste givetvis i dagens

läge för den allmänna opinionen te sig egendomlig och måste kunna motiveras

av starkt vägande skäl.

Socialvårdskommittén anför härefter bland annat.

I besparingsberedningens promemoria gjordes icke gällande, att några

direkta missbruk förekommit i samband med moderskapspenningen, men det

framhölles, att — på grund av bestämmelserna angående den inkomstgräns

som avskure från rätten till denna förmån — hjälpformen icke enbart vore

förbehållen dem, som under vanliga förhållanden vore beroende av samhällets

hjälpverksamhet. Kommittén, som icke hade anledning yttra sig över huruvida

inkomstgränsen vore lämpligt avvägd med hänsyn till före kriget rådande

förhållanden, ville emellertid framhålla, att gränsen ifråga genom de efter

krigsutbrottet inträffande förändringarna av penningvärdet realiter blivit sänkt.

Att genom lagändring ytterligare sänka densamma syntes kommittén betänkligt.

På de i promemorian anförda skälen och med hänsyn till de inträffade

prisstegringarna kunde kommittén ej heller förorda, att moderskapspenningens

belopp sänktes. Även mot förslaget att indraga moderskapspenningen

och hänvisa de hjälpbehövande att i stället göra ansökan om mödrahjälp kunde

vägande skäl anföras. Man kunde nämligen icke förbise, att promemorians

förslag i denna del skulle på ett betänkligt sätt minska hjälpens effektivitet,

då det vore otvivelaktigt att åtskilliga barnaföderskor, som nu vore berättigade

till moderskapspenning, skulle draga sig för att ansöka örn mödrahjälp. Vad

nu sagts gällde även det i promemorian förordade förslaget att mödrahjälpens

maximibelopp skulle höjas till 375 kronor. Kommittén ville dessutom fram
Bihang

till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 308. ioel 42 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr SOS.

hålla, att denna fråga borde ses i samband med andra frågor, som berörde samhälleliga

åtgärder till förmån för mödrar och barn, och att sådan hjälpverksamhet

i alla dess olika former borde bliva föremål för samtidig omprövning.

Gemensamt för samtliga i promemorian upptagna alternativ vore, att man

icke torde kunna angiva storleksordningen av eventuell besparing för statsverket.

Kostnadsminskningen för moderskapspenningen motverkades av

ökade utgifter för andra hjälpåtgärder och att därvidlag göra hållbara beräkningar

vore givetvis synnerligen svårt.

På grund av vad sålunda anförts finge socialvårdskommittén avstyrka, att

bestämmelserna örn moderskapspenning för närvarande underginge någon förändring.

Två ledamöter av socialvårdskommittén — herrar Hagård och Skoglund —

hava i särskilt avgivet yttrande förklarat, att de icke till alla delar kunnat

ansluta sig till kommitténs uttalande. De anföra följande.

Moderskapspenningen hade en betydelsefull uppgift i befolkningspolitiskt

avseende. Man borde därför iakttaga stor försiktighet, när det gällde att vidtaga

åtgärder, som kunde förminska dess effekt. För befolkningsgrupper med

relativt goda inkomster och för däri ingående familjer med allenast ett eller

två barn torde emellertid ett bidrag av 75 kronor icke ha någon avgörande betydelse.

Från denna utgångspunkt borde det — därest det statsfinansiella

läget ovillkorligen skulle kräva besparingar även på det sociala området —

vara möjligt att på det sätt ändra de för moderskapspenning gällande bestämmelserna,

att inkomstgränsen i viss mån sänktes. Det av besparingsberedningen

förordade alternativet angående moderskapspenningens uppgående i mödrahjälpen

borde däremot prövas i samband med en allmän socialvårdsreform.

1941 års befolkningsutredning anmäler, att utredningen under sitt fortsatta

arbete med avvägningen av olika former för ekonomiska stödåtgärder åt familjerna

och barnen givetvis bomme att taga ställning till de i besparingsberedningens

promemoria berörda frågorna. Utredningen räknade med att inom

ett halvår kunna framlägga förslag härutinnan, vilka därefter torde kunna

underställas 1943 års riksdag. Under sådana förhållanden förefölle det utredningen

mindre lämpligt, att bestämmelserna angående moderskapspenning nu

underkastades någon mera avsevärd revidering. Utredningen framhåller, att

örn det statsfinansiella läget nödvändiggjorde vissa besparingar, så borde dessa

enligt utredningens uppfattning icke sökas beträffande de befolkningspolitiska

åtgärderna. Utredningen övervägde för sin del i enlighet med sina instruktioner

ytterligare åtgärder, vilka med nödvändighet syntes komma att innebära

betydande ytterligare statsutgifter.

Utredningen anför vidare, att ett accepterande av besparingsberedningens

alternativ örn indragning av moderskapspenningen skulle innebära ett ställningstagande

till de frågor, som utredningen hade under övervägande, och

därför icke syntes för närvarande böra ifrågakomma.

Beträffande alternativet örn minskning av moderskapspenningens belopp

anför utredningen, att utredningen i likhet med besparingsberedningen icke

kunde förorda detta alternativ. En beskärning av moderskapspenningens redan

förut mycket knappt tillmätta belopp kunde nämligen under en tid av stigande

priser icke framstå annat än som en meningslöshet.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. May.ts ''proposition nr 308.

Med avseende å det alternativ, som går ut på en sänkning av den inkomstgräns,

vilken avskär rätten till moderskapspenning, påpekar utredningen, att

man borde taga hänsyn till att den nuvarande inkomstgränsen på grund av

penningvärdets fall redan nu motsvarade en betydligt lägre realinkomst än

som varit fallet, då statsmakterna senast tagit ställning till denna fråga. Utredningen

har därför avstyrkt jämväl detta alternativ.

I detta sammanhang torde jag få anmäla en av svenska sjukkasseförbundet

gjord, den 11 september 1941 dagtecknad framställning, däri förbundet

hemställt örn sådan höjning av moderskapspenningens belopp att därigenom

komme att täckas de genom prisstegringen ökade kostnaderna i samband

med barnsbörden.

Framställningen har avstyrkts av pensionsstyrelsen som anfört, att kompensation

för den av dyrtiden orsakade stegringen i kostnaderna för barnsbörd,

syntes, där sådan kunde befinnas påkallad, kunna lämnas i form av mödrahjälp

eller genom höjning av sådant understöd.

Också socialvårdskommittén har — under hänvisning till vad pensionsstyrelsen

anfört — avstyrkt sjukkasseförbundets berörda hemställan.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har besparingsberedningen beträffande

moderskapspenningen framlagt flera alternativa förslag, därvid beredningen

för sin del förordat ett alternativ, som innebär, att moderskapspenningen

skulle avskaffas, medan i stället mödrahjälpens maximibelopp skulle

höjas från 300 till 375 kronor. Med anledning härav vill jag framhålla, att

moderskapspenningen och mödrahjälpen äro två skilda hjälpformer, vilka icke

böra sammanblandas med varandra. Moderskapspenningen, som tillkommit av

befolkningspolitiska skäl, har till syfte att täcka de med barnsbörden förenade

kostnaderna och utgår i princip till samtliga mödrar, som icke genom medlemskap

i erkända sjukkassor tillförsäkrat sig ersättning för dessa kostnader

— låt vara att det av statsfinansiella skäl befunnits lämpligt att från rätten

till moderskapspenning utesluta vissa högre inkomstkategorier. I motsats härtill

avser mödrahjälpen att bereda understöd åt sådana mödrar, som i anledning

av barnsbörden äro i uppenbart behov därav, eller med andra ord de ekonomiskt

sämst ställda mödrarna. Här träder det socialpolitiska motivet i förgrunden.

Någon ekonomisk fördel av ett sammanförande av hjiilpformerna

synes mig icke möjlig att vinna. Jag vill under dessa omständigheter tillstyrka,

att de båda hjälpformerna bibehållas åtskilda.

Ej heller kan jag ansluta mig till det av besparingsberedningen alternativt

framlagda förslaget örn sänkning av den inkomstgräns, som avskär från rätten

till moderskapspenning. Mot en dylik åtgärd talar redan den omständigheten

att denna gräns blivit nedsatt så sent som den 1 juli 1940.

Lika litet är det mig möjligt att biträda det av besparingsberedningen själv

avstyrkta alternativet om en minskning av moderskapspenningens belopp. Mot

en sådan minskning kan med styrka åberopas den inträdda prisstegringen, som

Departements
chefen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 308.

medfört en icke önskvärd och betydande sänkning i moderskapspenningens

realvärde. Med hänsyn till de överväganden, vilka för närvarande pågå inom

1941 års befolkningsutredning, synes mig å andra sidan tidpunkten ej nu vara

inne att föreslå en höjning av moderskapspenningens belopp.

Jag utgår därför från att bestämmelserna rörande moderskapspenningen

tills vidare skola lämnas orubbade.

Förut har jag avstyrkt en höjning av mödrahjälpens maximibelopp i samband

med avskaffande av moderskapspenningen. Jag vill emellertid icke förneka,

att enligt min åsikt den inträdda prisfördyringen i och för sig skulle

kunna motivera en höjning av sagda maximibelopp. Med hänsyn därtill att

för närvarande mödrahjälp i allmänhet utgår med belopp avsevärt understigande

maximibeloppet och att därför utrymme för höjning av understöden

inom ramen av gällande bestämmelser finnes, vill jag dock icke nu framlägga

förslag i sådan riktning. Jag räknar därvid med att mödrahjälpsnämnderna

vid bestämmande av understödsbeloppen i de särskilda fallen skola taga vederbörlig

hänsyn till den ökning i levnadskostnaderna, som ägt rum.

Förslag rörande mödrahjälpstandvården.

I en av består in gsberedningen utarbetad promemoria angående

folktandvården har beredningen bland annat berört vissa frågor rörande den

inom mödrahjälpen fallande tandvården.

Beredningen erinrar till en början hurusom riksdagens revisorer vid sin

granskning av statsverkets förvaltning för budgetåret 1938/39 uppehållit sig

vid frågan örn anslagen till mödrahjälp och därvid uttalat, att tydliga och

klara bestämmelser beträffande bidrag från dessa anslag till tandvård syntes

erforderliga för att förebygga missbruk och åstadkomma försiktighet och enhetlighet

vid beviljandet.

Beredningen hänvisar härefter till innehållet i de yttranden, som av socialstyrelsen

och statskontoret avgivits i anledning av revisorernas anmärkningar,

och anför i sådant hänseende.

Socialstyrelsen hade anslutit sig till revisorernas berörda ståndpunkt. Styrelsen

hade tillika erinrat, att styrelsen redan tidigare haft sin uppmärksamhet

riktad på denna fråga och i cirkulärskrivelse den 29 april 1939 till mödrahjälpsnämnderna

betonat, att nämnderna vid beviljandet av hjälp till en i och för

sig önskvärd tandvård borde noga överväga, att denna hjälp icke inkräktade

på möjligheten att tillgodose andra mera trängande hjälpbehov, varjämte

även uppenbart understödsbehov alltid måste ha konstaterats. Styrelsen hade

jämväl fäst uppmärksamheten på att det, i den mån folktandvårdsorganisationen

genomfördes och vederbörande kommuner ställde medel till förfogande

för tandvård åt obemedlade och mindre bemedlade, kunde ifrågasättas, örn

mödrahjälp för tandvård över huvud borde utgå, och att i vart fall hänsyn

till sådant förhållande måste tagas vid mödrahjälpsverksamheten.

Statskontoret hade anfört, att ämbetsverket vid den granskning, som inom

statskontoret verkställts av barnavårdsnämndens i Stockholm redovisningar,

hade funnit, att i en del fall praktiskt taget hela mödrahjälpen tagits i anspråk

för gäldande av tandvårdskostnader. Statskontoret säde sig för sin del ha

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 308.

mycket svårt att föreställa sig, att avsikten med mödralij alpen varit att täcka

dylika kostnader i sådan omfattning som här skett. Därtill komme, att statsmakterna

efter mödralij älpsförordningens tillkomst anvisat särskilda vägar

för att tillgodose de obemedlades och mindre bemedlades tandvård och med

allmänna medel bidraga till bestridande av kostnaderna för densamma. Det

syntes ämbetsverket för den skull vara förtjänt att tagas under övervägande,

huruvida icke stadgande borde meddelas av innebörd, att mödrahjälp i form

av tandvård icke finge utgå till kvinna i kommun, där bidrag till tandvård

lämnades i enlighet med föreskrifterna i förordningen den 3 juni 1938 (nr 360)

örn lindring i obemedlades och mindre bemedlades tandvårdskostnader. Beträffande

kvinnor i andra kommuner borde hjälpen under alla omständigheter

begränsas till att avse allenast vårdbehov, som täcktes av berörda förordning.

Vidare erinrar beredningen, hurusom socialstyrelsen i skrivelse den 1 april

1940 förklarat, att styrelsen ämnade, därest styrelsen bleve tillsynsmyndighet

för mödrahjälpsverksamheten, med det snaraste upptaga spörsmålet om en

reglering av hjälpbeviljandet på detta område i det syfte riksdagens revisorer

angivit och efter de linjer, som av statskontoret rekommenderats, till övervägande.

Beredningen erinrar även hurusom medicinalstyrelsen i ett år 1940 avgivet

yttrande anfört, att, sedan folktandvårdsorganisationen utbyggts, all

tandvård, som meddelades enligt förordningen örn mödrahjälp, borde ske

under den betryggande kontrollen å folktandvårdspoliklinik enligt av Kungl.

Majit fastställd taxa. Även där tandvård, under den tid då folktandvårdsorganisationen

vore under utbyggnad, måste meddelas av enskild tandläkare,

kunde enligt medicinalstyrelsen ifrågasättas, om icke statens bidrag för varje

behandling borde begränsas till de belopp, som angåves i folktandvårdstaxan.

Beredningen meddelar härefter, att beredningen varit i tillfälle att taga

del av ett inom socialstyrelsen utarbetat förslag till handbok med råd och anvisningar

för mödrahjälpsverksamheten. I denna handbok, som innehåller

ett särskilt, i samråd med medicinalstyrelsen utarbetat kapitel örn mödrahjälpstandvården,

hade — anför beredningen — bland annat gjorts följande

uttalanden.

Socialstyrelsen funne icke erforderligt, att orsakssammanhang mellan

havandeskap och de förefintliga tandskadorna närmare utreddes. Tandvård

kunde utgå som mödrahjälp, så snart tandskador konstaterats. Mödrahjälpsmedel

finge endast beviljas till tandbehandling, som innefattade full munsanering,

däri inberäknat även helprotesbehandling. Örn endast en del av

beloppet kunde beviljas, så utginge detta bidrag endast under villkor att

sökanden lämnade erforderlig medverkan till att full munsanering komme till

stånd. Mödrahjälpstandvård skulle utgå efter samma regler i alla kommuner,

vare sig folktandvård vore genomförd eller ej och vare sig kommunalt bidrag

anslagits till tandvården eller ej. Enda skillnaden bleve att mödrahjälpstandvård,

där folktandvårdspoliklinik vore inrättad, skulle beviljas i enlighet med

folktandvårdstaxan, men i övriga kommuner enligt »ponsionsstyrelsens taxa».

(Denna överstege den förra med för närvarande minst 33 procent. Tandläkarorganisationernas

ledning hade utlovat att rekommendera tillämpningen

av denna ersättning hos sina medlemmar.) För kontroll, att mödrahjälpsmedlen

på bästa sätt komme mödrarna till godo, hade utarbetats en blankett

(journal), vilken enligt särskilda anvisningar skulle i varje tandvårdsfall

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 308.

ifyllas av tandläkaren. Denna blankett utgjorde då samtidigt ett kostnadsförslag.

Det ålåge i första liand barnavårdsnämnden att tillse, att kostnadsförslaget

vore upprättat i överensstämmelse med taxan. Skulle tandläkaren

lia betingat sig högre arvode, borde örn möjligt annan tandläkare anlitas. I

sista hand borde frågan underställas socialstyrelsen. Blanketterna skulle,

sedan behandlingen vore fullgjord, månadsvis insändas till socialstyrelsen,

där granskning verkställdes tillsammans med representant för medicinalstyrelsen.

Besparingsberedningen anmärker, att socialstyrelsen tydligen numera gåre

en vidare omfattning åt mödrahjälpstandvården än tidigare samt att även

medicinalstyrelsen ändrat sin förut i ämnet intagna ståndpunkt. Beredningen,

som särskilt i betraktande av det starkt ändrade ekonomiska läget icke funnit

tillräckliga skäl föreligga för ett frångående av de ståndpunkter, som tidigare

intagits av sagda myndigheter, framställer gentemot uttalandena i handboksförslaget

följande anmärkningar:

Med de principer, som kommit till uttryck i det föreliggande preliminära

förslaget till handbok, förefölle det som örn tandvården skulle komma att intaga

den centrala platsen i mödrahjälpsverksamheten. De i denna arbetande

krafterna skulle systematiskt forska efter, huruvida hjälpbehov förelåge å

respektive områden av livsföringen. Då man nu visste, att tandskador vore

vanligt förekommande hos ifrågavarande klientel och detta hjälpbehov för

övrigt vore lätt att objektivt fastställa, kunde man utgå ifrån att praktiskt

taget varje kvinna, som över huvud kunde ifrågakomma till understöd av

mödrahjälp, skulle bliva delaktig av tandvård på statens bekostnad, med

undantag av de sämst ställda, för vilka hjälpen i sin helhet måste tagas till

mera trängande behov.

I liandboksförslaget hade icke understrukits vikten av att tandbehandlingen

bomme till stånd så tidigt som möjligt under graviditeten. Därigenom

skulle kunna förebyggas en del senare irreparabla tandskador, och den blivande

modern skulle kunna tillförsäkras en tandvård, som ur medicinsk synpunkt

kunde anses vara nödvändig. Med uppläggningen av mödrahjälpstandvården

i liandboksförslaget kunde man icke undgå att få den uppfattningen,

att protestandvården satts i förgrunden. Dylik vård medförde emellertid särskilt

stora kostnader. Även örn man icke utan särskild utredning kunde erhålla

en tillförlitlig uppgift angående storleken av de belopp, som i form av

mödralijälpsmedel för närvarande lämnades till protesbehandlingen, torde

man kunna utgå från att en betydande del av kostnaderna för mödrahjälpstandvården

användes för detta ändamål.

Den kontroll, som enligt förslaget skulle utövas över tandläkarna, kunde

icke tillmätas något större värde. Barnavårdsnämnderna kunde ingalunda anses

kompetenta att åtaga sig att i första hand granska tandläkarnas kostnadsförslag.

Kontrollen i socialstyrelsen komme att ske i efterhand, långt senare

än vården lämnats. Det vore givetvis mycket enklare och mera effektivt, att

kontrollen utfördes lokalt för varje mödrahjälpsnämnds räkning, t. ex. av

respektive tandvårdsinspektörer för folktandvården eller, där sådan icke

funnes, annan lämplig tandläkare. Fördelen med en dylik anordning vore,

att tandvårdsförslagen kunde sakkunnigt granskas före behandlingens påbörjande.

Man kunde till och med tänka sig kontrollundersöknings utförande

i de fall, då skäl därtill förelåge.

I och med att man för mödrahjälpstandvårds utgående uppställt fordran

på fullständig munsanering, helprotesbehandling inberäknad, komme enligt

besparingsberedningens mening statens utgifter i detta avseende att bindas

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 308.

till vida högre belopp än som kunde inrymmas under begreppet »uppenbart

behov av understöd» enligt mödrahjälpsförordningen.

Det funnes icke tillräcklig anledning att lägga väsentligen skilda synpunkter

på statens utgifter för mödrahjälpstandvård å ena och folktandvård

å andra sidan. Så hade dock blivit förhållandet. Det förelåge en anmärkningsvärd

disproportion i statens intresse för de bägge vårdformerna. Å ena

sidan vidtoges av sparsamhetsskäl åtgärder att försena och uppskjuta utvecklingen

av folktandvården (minskade anslag, direktiv för dess användning),

medan å andra sidan mödrahjälpstandvården gynnades av ett förslagsanslag

och hjälpen i denna form utmättes efter betydligt generösare principer. Disproportionen

belystes bäst av det förhållandet, att medan statens driftbidrag

till folktandvården vore maximerat och beräknats uppgå till 5.5 miljoner

kronor vid fullt utbyggd, hela landet omfattande tandvård, staten till mödrahjälpstandvård

redan utgåve ett årligt belopp av cirka 1.2 miljoner kronor,

ett belopp som för övrigt säkerligen komme att ökas, örn de bidragsformer,

som i handboksförslaget blivit ifrågasatta, skulle tillämpas.

Statens rikliga bidrag till mödrahjälpstandvården hade därjämte utan

tvivel medverkat till att binda tandläkarna till den privata verksamheten, enär

staten för denna tandvård ansåge sig kunna betala minst 1/s mera i ersättning

än vad som uttoges vid folktandvårdspoliklinikerna, trots att dessa senares

driftkostnader till följd av statligt ingripande läge väsentligt högre än för

den privata tandläkarverksamheten.

Besparingsberedningen framlägger härefter förslag örn inskränkningar i

omfattningen av den nu utgående mödrahjälpstandvården. Beredningen föreslår,

att mödrahjälpstandvården begränsas att till art och omfattning utgå

i enlighet med de föreskrifter, som meddelats i förordningen den 3 juni 1938

(nr 360) om lindring i obemedlades och mindre bemedlades tandvårdskostnader

m. m. I denna förordning stadgas, att kommun, som anvisar medel för bidrag

till obemedlade vuxna personers kostnader för tandbehandling av vissa närmare

angivna slag, erhåller ersättning av staten med hälften av kostnaderna.

De slag av tandvård, för vilka statsbidrag i nämnda ordning kan utgå, äro

1) behandling, som erfordras till avhjälpande av akuta tandbesvär; 2) uttagning

av tänder, som ej kunna eller böra bevaras; 3) andra kirurgiska ingrepp,

som ej utan olägenhet kunna uppskjutas; 4) nödvändig behandling

av tänder, som böra bevaras; 5) behandling av tandköttssjukdomar och andra

inflammationer i munhålan; 6) röntgenundersökningar, som befinnas nödvändiga;

samt 7) tandvård på medicinska grunder enligt intyg av tjänsteläkare.

I fråga örn tandvård åt mindre bemedlade vuxna personer gälla

samma bestämmelser med undantag av dels att statsbidrag ej utgår i annat

fall än då behandlingen innefattar fullständig munsanering, dels ock att bidraget

icke utgår med högre belopp än 25 procent av den del av kostnaden

för i ett sammanhang utförd behandling, som överstiger 30 kronor.

Såsom material vid tandvård, för vilken avgift helt eller delvis erlägges

av kommunen med bidrag av statsmedel, få ädla metaller och porslin ej

komma till användning.

Beredningen förutsätter, att inödrahjälpsmedel böra utgå jämväl för den

del av kostnaden, som enligt förordningen skulle utgått från kommunen.

Beredningen finner det lämpligt, att särskilda bestämmelser i ämnet in
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 308.

föras i nämnda förordning, därvid bestämmelser även borde meddelas rörande

ersättningens storlek. Härom uttalar sig beredningen sålunda.

Staten hade i fråga örn annan social tandvård (krigsfamiljebidragskungörelsen,

Sv. förf.-saml. 322/1940 § 15) föreskrivit, att bidrag ej finge utgå

med högre belopp än som motsvarade ersättning enligt taxan för folktandvård.

Även mödrahjälpstandvården borde enligt besparingsberedningens

åsikt i princip lämnas efter nämnda taxa. Givetvis skulle inom område, där

folktandvårdspoliklinik vore anordnad, vederbörande utan undantag hänvisas

till sådan. På platser åter, där folktandvård ännu icke anordnats, skulle statens

bidrag till mödrahjälpstandvård, där det visade sig omöjligt erhålla tandvården

efter folktandvårdstaxan, tills vidare få utgå efter högst »pensionsstyrelsens

taxa».

Vid bifall till vad sålunda föreslagits skulle — anför beredningen — mödrahjälpstandvården

komma att begränsas till en behandling, som motsvarade

de ur hälsovårdssynpunkt nödvändigaste ingreppen, alltså en sanering av

munhålan. En dylik åtgärd vore också enligt besparingsberedningens uppfattning

en given förutsättning för att protesbehandling skulle tillkomma. I

många fall torde väl därefter vederbörande av kosmetiska skäl fullfölja behandlingen

till »fullständig sanering». Där fullständig behandling vore betingad

av medicinska grunder, skulle dock bidrag utgå även till protesbehandling.

Dock måste i så fall tydliga direktiv utfärdas till tjänsteläkarna, i vilken

omfattning dylik behandling kunde anses sakligt befogad.

Besparingsberedningen beräknar att, därest beredningens förslag realiserades,

de årliga utgifterna för mödrahjälpstandvården skulle kunna nedbringas

med omkring 500,000 kronor och att detta skulle kunna ske utan att det väsentliga

i mödrahjälpens sociala syfte äventyrades.

I anledning av besparingsberedningens ifrågavarande förslag hava yttranden

avgivits av medicinalstyrelsen och socialstyrelsen.

Medicinalstyrelsen uppehåller sig först vid den för mödrahjälpstandvården

tillämpade taxan och anför härom.

All tandvård, som meddelades med mödrahjälpsmedel, borde principiellt

ske å folktandvårdspoliklinik och enligt för folktandvård fastställd taxa. Då

folktandvården emellertid dittills erhållit endast ringa utbredning, vore det

uppenbart, att det skulle innebära en orättvisa, örn mödrahjälp icke tills vidare

finge utgå även för tandvård hos privatpraktiserande tandläkare. Medicinalstyrelsen

hade i skrivelse den 23 februari 1940 angående viss ändring i förordningen

örn mödrahjälp ifrågasatt, örn icke statens bidrag för tandbehandling

även i dylikt fall borde begränsas till de belopp, som angåves i folktandvårdstaxan.

Denna tanke hade emellertid icke kunnat genomföras. Vid förhandlingar

mellan å ena sidan pensionsstyrelsen, socialstyrelsen och medicinalstyrelsen

samt å andra sidan tandläkareorganisationerna, hade i stället

för dylika fall måst fastställas en taxa, som visserligen läge högst 33V3 procent

över folktandvårdstaxan men likväl vore lägre än den, som i allmänhet tilllämpades

vid privat tandvård. Medicinalstyrelsen ville i detta sammanhang

icke underlåta att framhålla, att det, då kostnaderna för mödrahjälpstandvården

sålunda bleve lägre, i den mån densamma kunde utföras å folktandvårdspoliklinik,

skulle innefatta möjlighet till avsevärda årliga besparingar,

därest folktandvårdens utbyggnadstakt kunde ökas.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 308.

Vidare bemöter medicinalstyrelsen besparingsberedningens anmärkningar

mot de föreskrifter, som av socialstyrelsen och medicinalstyrelsen gemensamt

utarbetats i syfte att vinna erforderlig översikt och kontroll över mödrahjälpstandvården.

Medicinalstyrelsen anför i denna fråga följande.

Enligt styrelsens mening torde man kunna utgå från att vederbörande

tandläkare i stort sett skulle följa de anvisningar, som lämnats av socialstyrelsen

för ifrågavarande vårds meddelande. Genom kontrollen inom socialstyrelsen

hade denna styrelse möjlighet att — låt vara i efterhand — upptäcka

sådana fall, där tandläkare frångått gällande bestämmelser, varigenom

dylik tandläkare kunde avstängas från mödrahjälpstandvården för framtiden.

Genom den centrala uppsamlingen vunnes vidare möjlighet till den överblick

av mödrahjälpstandvården, som vore erforderlig och som utgjorde en förutsättning

för att enhetliga och likformiga bestämmelser skulle kunna utfärdas

och tillämpas för riket i dess helhet. Av besparingsberedningen föreslagen

förhandskontroll måste innebära en betydande omgång vid behandlandet av

ansökningarna örn mödrahjälp, vilket vore olägligt vid de här föreliggande

särskilda förhållandena. Att tillskapandet av ett nytt kontrollorgan vidare

skulle medföra nya och avsevärda utgifter vore påtagligt.

Styrelsen förnekar vidare, att mödrahjälpstandvården verkat hämmande

på utvecklingen av folktandvården genom att binda tandläkare vid privat

verksamhet. Styrelsen framhåller, att den totala årliga tandvårdskostnaden inom

landet kunde uppskattas till omkring 40,000,000 kronor samt att det därför

vore tydligt, att det sätt, varpå den tandvård, som bekostades av mödrahjälpsmedel,

vore ordnad icke i nämnvärd mån kunde inverka på rekryteringen inom

folktandvården.

Med anledning av besparingsberedningens förslag örn begränsning av

mödrahjälpstandvården i enlighet med föreskrifterna i förordningen örn lindring

i obemedlades och mindre bemedlades tandvårdskostnader anmärker

styrelsen, att förslaget innebure, att sagda tandvård som regel icke skulle

komma att innefatta fullständig munsanering samt att protesbehandling i

stort sett icke skulle förekomma. Styrelsen anför härefter bland annat.

Styrelsen ansåge sig böra betona, att ur medicinsk synpunkt särskilt stora

krav måste ställas på arten av den tandvård, som skulle ägnas kvinnan under

graviditeten och amningen. Örn nämligen på grund av tandkaries och dess

följdtillstånd eller på grund av sjukdomar i de tanden omgivande vävnaderna

en nedsatt tuggningseffekt förelåge hos kvinnan under graviditets- eller amningsperioden,

uppkomme lättare än eljest ett bristtillstånd med åtföljande

ödesdigra allmänskador. Det dåliga närings- och hälsotillstånd, som sålunda

kunde uppstå, nedsatte kvinnans motståndskraft till exempel mot infektioner

och kunde i ogynnsam riktning påverka fostret och dess utveckling. Synnerligen

stor vore därjämte risken under dessa förhållanden, att kvinnan sedermera

icke kunde på tillfredsställande sätt genomföra amningen. Mödrahjälpstandvården

måste främst taga sikte på att ernå ett sunt, från alla infektionshärdar

befriat bett med bästa möjliga tuggningseffekt. Kravet på fullständig

munsanering och nödig bettrestitution finge här mindre än någonsin eftersättas.

Medicinalstyrelsen tillfogar, att den vägledande principen vid fråga örn

beredande av tandvård åt kvinna enligt mödrahjälpsförordningen borde vara

den, att kvinnan på tidigast möjliga stadium av graviditet bereddes tillgång

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 308.

till bettkontroll och eventuell behandling. Idealet syntes vara, att den blivande

modern redan under andra eller tredje graviditetsmånaden, givetvis med

hänsyn tagen till hälsotillståndet i varje särskilt fall, bereddes tillfälle att påbörja

en fullständig tandbehandling.

Till sist har medicinalstyrelsen betonat, att en effektiv tandvård för mödrar

finge sin särskilda betydelse under en tid av pågående eller hotande nativitetsminskning.

Ur denna synpunkt syntes det styrelsen särskilt betänkligt

att nu vidtaga en begränsning av mödrahjälpstandvården i enlighet med besparingsberedningens

förslag.

Socialstyrelsen har till en början erinrat, att den genom en allmän och

fri praxis utvecklade mödrahjälpstandvården ägde en speciell befolkningspolitisk

och medicinsk innebörd. Styrelsen har funnit det vara så mycket

mera angeläget att betona detta, som besparingsberedningen ur sin synpunkt

funnit det giva anledning till en huvudanmärkning, att statens hjälp i form

av mödrahjälpstandvård utmättes efter mera generösa principer än i folktandvårdens

form. Beredningens argumentering vilade väsentligen på en jämförelse

mellan den starkt utvecklade mödrahjälpstandvården och den ännu

blott föga utbyggda folktandvården. Ur de synpunkter, som socialstyrelsen

hade att företräda, måste styrelsen emellertid hävda, att en mycket avsevärd

och väsentlig skillnad i betydelse förelåge mellan tandvården åt de kvinnor

i vårt land, vilka födde och ammade barn, och annan tandvård, och detta i all

synnerhet i rådande befolkningsläge. Mödrahjälpstandvården måste ur sociala

synpunkter värderas högre än vad som av enbart finansiella hänsyn syntes

kunna ske.

Socialstyrelsen meddelar vidare, att styrelsen till alla delar instämde i

vad medicinalstyrelsen i sitt yttrande i ämnet anfört beträffande de medicinska

krav, vilka måste ställas på tandvård åt havande kvinnor och nyblivna

mödrar, beträffande ersättningstaxan och kontrollen samt med avseende å

den påstådda hämmande verkan av mödrahjälpstandvården på folktandvården.

Socialstyrelsen anför ytterligare följande.

De olika hjälpfÖrmer, alltså även tandvården, vilka rymdes inom ramen

för mödrahjälpen, hade praktiskt utformats på grundvalen av barnavårds- och

mödrahjälpsnämndernas omedelbara erfarenheter om mödrarnas behov och

önskemål. Icke minst tack vare denna frihet i valet av hjälpformer hade

mödrahjälpen glädjande nog, så långt hjälpens ekonomiska begränsning i de

enskilda fallen medgivit, i icke ringa omfattning kunnat bidraga till att skapa

bättre levnads- och vårdförhållanden för mödrar och barn, vilket enligt förarbetena

till mödrahjälpsförordningen vore det närmast liggande syftet med

hjälpen. Styrelsen holle före, att någon begränsning i det fria valet av hjälpformer

icke borde ske och att någon beskärning av tandvården icke heller

borde göras. I detta sammanhang ville styrelsen i anledning av vad besparingsberedningen

uttalat, upplysa att styrelsen icke vidtagit någon åtgärd i

avsikt att öka omfattningen av mödrahjälpen i dess helhet eller av tandvården

på bekostnad av andra hjälpformer. Genom den planerade handboken avsåge

styrelsen endast — vilket emellertid vore viktigt nog — att lämna sakliga råd

och anvisningar till ledning för ett effektivt och hälsogagnande utnyttjande

av de olika hjälpformerna. För att få möjlighet att följa de olika hjälpformernas

utveckling i de olika mödrahjälpsområdena införskaffade sty
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 308. 2 i

reisen från och med den sistlidne juli månad från mödrahjälpsnämnderna

löpande månadsredovisningar av beloppet av beslutad mödrahjälp med

fördelning på olika hjälpformer. Därest tandvården eller någon annan hjälpform

i något mödrahjälpsområde skulle få en övernormal eller undernormal

omfattning, hade styrelsen alltså möjlighet att närmare undersöka orsakerna

därtill i det särskilda mödrahjälpsområdet samt att, örn omständigheterna

därtill gåve fog, vidtaga lämpliga åtgärder. Styrelsen ansåge, att varken

tandvården eller någon annan form av mödrahjälp för närvarande borde beskäras

i annan ordning än den nyss antydda.

En annan och ur ekonomisk synpunkt viktigare åtgärd än nedskärning av

tandvårdskostnaderna vore emellertid att skapa garantier för att mödrahjälpen

i varje enskilt fall icke utmättes till mera än vad som med hänsyn

till sökandens ekonomiska omständigheter och föreliggande hjälpbehov vöre

skäligt. Även i fråga örn den ekonomiska behovsprövningen vore det enligt

socialstyrelsens mening angeläget att icke hindra mödrahjälpens anpassning

efter de skiftande individuella behoven eller efter de skiftande förhållandena

i stad och på landsbygd och inom olika landsdelar. Men styrelsen ville icke

underlåta att i detta yttrande nämna, att styrelsen i det förenämnda förslaget

till handbok för modrahjälpsverksamheten rekommenderade vissa allmängiltiga

normer till ledning för behovsprövningen. Det närmaste syftet med

de ifrågasatta normerna vore att i rättvisans och rättssäkerhetens intresse

möjliggöra för de olika mödrahjälps- och barnavårdsnämnderna att bedöma

hjälpbehov efter likartade grunder. Dylika normer vore givetvis även ägnade

att motverka allmänna tendenser till ökad frikostighet vid tilldelandet av

mödrahjälp. Genom likartade normer till ledning för behovsprövningen i

hela landet skulle också styrelsen beredas större möjligheter än hittills att

bedöma beliovsprövningarnas skälighet i enskilda fall samt att överhuvudtaget

bedöma och påverka medelsförbrukningen genom de olika mödrahjälpsnämnderna.

Vid bedömande av föreliggande fråga anser jag mig böra fästa ett mycket

stort avseende vid den ståndpunkt, som intagits av den för hälsovården i vårt

land närmast ansvariga centrala myndigheten. Denna myndighet har framhållit,

att hos kvinnan under graviditet kan inträda en tandförstöring, som

verkar nedsättande på hennes allmänna hälsotillstånd till skada icke blott för

henne själv utan även för hennes barn under amningstiden.

Det måste därför vara ett betydelsefullt samhällsintresse, att mödrarnas

tänder ägnas en omsorgsfull vård. I synnerhet måste detta beaktas under

rådande befolkningspolitiska situation.

Besparingsberedningens förslag går bland annat ut på att den tandvård,

som bestrides av mödrahjälpsmedel, i regel icke skulle få avse fullständig

munsanering ävensom att vid sådan vård protesbehandling blott undantagsvis

skulle få äga rum. Förslaget har avstyrkts av medicinalstyrelsen och socialstyrelsen.

Enligt vad jag inhämtat har detsamma vidare varit föremål för

dryftande vid den av socialstyrelsen under hösten 1941 anordnade konferensen

med representanter för mödrahjälpsnämnderna i riket, därvid förslaget enhälligt

avvisades.

Den besparing, som skulle vinnas vid ett bifall till beredningens förslag,

synes icke stå i rimlig proportion till de risker för folkhälsan, som förslagets

genomförande skulle föra med sig.

Departements
chefen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 308.

På grund av det anförda anser jag mig icke kunna tillstyrka beredningens

förslag. Jag utgår därför från att gällande författningsbestämmelser i ämnet

skola lämnas orubbade och vill icke heller i övrigt ifrågasätta någon principiell

ändring med avseende å ifrågavarande tandvårdsverksamhet. I likhet med

besparingsberedningen finner jag det emellertid lämpligt, att i den planerade

handboken rörande mödrahjälpsverksamheten understrykes vikten av att tandbehandlingen

kommer till stånd på ett så tidigt stadium som möjligt.

Förslag rörande kristillägg till de erkända sjukkassorna.

I sin förut omförmälda den 11 september 1941 dagtecknade skrivelse har

svenska sjukkasseförbundet gjort framställning rörande förhöjt statsbidrag

till de erkända sjukkassorna. Sjukkasseförbundet har anfört bland annat.

Det skulle vara högst betänkligt, om den allmänna prisstegringen och det

därav försämrade penningvärdet finge verka hämmande på den lovande utveckling,

som den erkända sjukkasserörelsen dittills haft. Inom sjukkassekretsar

ansåge man, att goda och bärande skäl talade för att göra sjukhjälpen

från kassorna även under nuvarande bekymmersamma tider så effektiv som

möjligt. Det måste anses vara god socialpolitik att även i ur statsfinansiell

synpunkt svåra ekonomiska förhållanden söka ge de erkända sjukkassorna

möjlighet att vid iråkad sjukdom lämna sina medlemmar en hjälp, som icke

vore av väsentligt mindre värde än den, som tidigare lämnats.

Här framförda synpunkter i fråga örn den allmänna prisstegringen gällde

även kostnaderna i samband med barnsbörd.

På grund av det anförda har sjukkasseförbundet hemställt, att från och

med år 1941 måtte — utöver det nu utgående sjukdagsbidraget till de

erkända sjukkassorna — av statsmedel utgå ett kristillägg med 50 öre per sjukdag,

därvid kristillägget skulle utgå för varje sjukdag, för vilken sjukdagsbidrag

utginge. Förbundet har tillika hemställt örn ett tillägg av statsmedel

till moderskapsbidraget avsett att täcka av dyrtiden föranledda merkostnader

för barnsbörden.

I en den 5 november 1941 dagtecknad skrift har Karlskrona stads erkända

sjukkassa instämt i sjukkasseförbundets hemställan dock att sjukkassan ansett,

att det föreslagna kristidstillägget av 50 öre per sjukdag borde utgå

oberoende av örn sådant fall förelåge att för närvarande sjukdagsbidrag utginge

eller ej.

I anledning av dessa framställningar har pensions styr elsen den 28 februari

1942 avgivit utlåtande.

Styrelsen har beträffande innebörden av den ifrågasatta höjningen av

sjukdagsbidraget anfört bland annat.

Levnadskostnadsindex hade, därest detsamma för den 1 juli 1914 sattes

lika med 100, den 1 juli 1931 stigit till 160, den 1 juli 1939 till 169 och den

1 januari 1942 till 227. Index hade alltså under tiden 1 juli 1931—1 januari

1942 stigit med 67 enheter eller inemot 42 procent och under tiden 1 juli

1939—1 januari 1942 med 58 enheter eller något mer än 34 procent. Ett

bifall till sjukkasseförbundets framställning skulle innebära en höjning av

sjukdagsbidraget med 100 procent. Höjningen skulle sålunda bli'' mer än

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Majds proposition nr SOS.

dubbelt så stor som levnadskostnadsstegringen under tiden efter 1931, vilket

år den nuvarande sjukkasselagstiftningen beslutades, oell inemot tre gånger

så stor som levnadskostnadsstegringen under tiden efter storkrigets utbrott

år 1939. För statsverket skulle bidragshöjningen vid nuvarande medlemsomslutning

i kassorna medföra en årlig ökning av kostnaderna för sjukkasseväsendet

med 9,200,000 kronor.

Med hänsyn till det anförda har pensionsstyrelsen icke ansett sig kunna

tillstyrka den ifrågasatta höjningen. Styrelsen framhåller emellertid, att det

icke kunde bestridas, att de sjukpenningar, vilka de erkända sjukkassornas

medlemmar tillförsäkrat sig och som före krigsutbrottet år 1939 möjligen

motsvarade behovet, numera ofta vore otillräckliga till följd av den minskning

av penningens köpkraft, som sedan krigsutbrottet ägt rum. Särskilt

torde — anför styrelsen — detta vara förhållandet beträffande medlemmar

med små inkomster eller med stor försörjningsbörda.

Styrelsen uttalar sig härefter rörande möjligheten för sjukkassorna att

utan statens medverkan uppnå en ökad effekt hos sjukpenningförsäkringen

och anför därvid följande.

Då fråga vore örn en frivillig försäkring, såsom den svenska, borde det

principiellt sett i första hand ankomma på den försäkrade själv att vid stegring

av levnadskostnaderna öka sina inbetalningar till försäkringen i sådan

grad, att en erforderlig höjning av den tillförsäkrade sjukpenningen därigenom

ernåddes. En dylik höjning skulle kunna åstadkommas såväl genom

uppflyttning i högre sjukpenningklass som genom en höjning av sjukpenningen

inom de olika klasserna. För att vinna uppflyttning i högre sjukpenningklass

erfordrades emellertid, förutom att medlemmen erlade de för

nämnda klass stadgade högre avgifterna, att den sökande medlemmen vore

frisk samt icke överskridit viss i stadgarna bestämd ålder. Då åldersgränsen

för uppflyttning genomgående utgjorde 40 år, skulle redan genom sistnämnda

begränsning ej mindre än omkring 40 procent av sjukkassornas nuvarande

medlemmar bliva förhindrade att förskaffa sig behövlig kompensation för

levnadskostnadernas stegring. För en ökning av sjukpenningen inom de olika

klasserna erfordrades bland annat, att kassorna frivilligt beslutade höjning

av avgifterna. Att samtliga eller ens flertalet kassor frivilligt skulle göra

detta, torde på förhand kunna betraktas såsom uteslutet. Vid en mera betydande

avgiftsförhöjning skulle för övrigt med säkerhet många medlemmar,

framför allt sådana som vore i behov av ökad sjukpenning, komma att lämna

kassorna, då de icke ansåge sig ha råd att betala de högre avgifterna.

En ytterligare möjlighet kunde tänkas vara, att kassorna använde sina

uppsamlade tillgångar för lindrande av det utav dyrtiden orsakade ekonomiska

trycket för medlemmarna. Även denna möjlighet finge emellertid anses utesluten.

Enligt 35 § sjukkasseförordningen finge nämligen sjukhjälpsfondens

kapital och avkastning tagas i anspråk allenast i den mån kassans inkomster

ej försloge till täckande av dess löpande utgifter. Tillgångar, vilka eljest

skulle ingå i sjukhjälpsfonden, kunde visserligen under i 35 § sjukkasseförordningen

angiva förutsättningar överföras från fonden och enligt bestämmelser

i kassornas stadgar användas för beredande av understöd åt eller

erläggande av avgifter för medlemmar, vilka vore i särskilt behov av understöd

eller avgiftsbefrielse. Dylika överskottsmedel torde emellertid för närvarande

finnas endast i mycket obetydlig utsträckning.

Styrelsen har därför kommit till den uppfattningen att, örn en förbättring

i förevarande hänseende skulle kunna vinnas, ett ingripande från statens sida

opaginerad Kontrollera mot PDF

HO Kungl. Maj.ts proposition nr 308.

bleve nödvändigt. Styrelsen har utgått från att det vore mest angeläget,

att åtgärder vidtoges till förmån för de sjukkassemedlemmar, som vore försörjningsskyldiga

gentemot barn, enär dessa medlemmar i regel måste anses

vara de av kristiden hårdast drabbade. Styrelsen anför i anslutning härtill.

.Redan för normala förhållanden torde kunna ifrågasättas, om icke sjukpenningförsäkringen

borde utbyggas med barntillägg som försäkringsprestation

i någon form med statsbidrag. Förutom att en sådan anordning krävde

ändring såväl i sjukkasseförordningen som i kassornas stadgar och sålunda

redan på den grund toge tid, fordrade den en reglering av ett spörsmål som

icke vore löst i gällande sjukkasseförordning och som alltid bleve svårlöst i

en frivillig försäkring, nämligen överförsäkringsfrågan. Enligt vad styrelsen

hade sig bekant hade socialvårdskommittén under övervägande både fråga om

barntillägg som försäkringsprestation och örn överförsäkringen. Även örn

därigenom skulle vållas viss tidsutdräkt, hade det varit önskvärt att frågan

örn barntillägg som försäkringsprestation i första hand hade kunnat upptagas

till säkrare omprövning och bringas till en åtminstone provisorisk lösning,

enär förmodligen därigenom spörsmålet om ett särskilt av statsmedel utgående

kristillägg hade kunnat avföras från dagordningen. Därest emellertid ett

dylikt avvaktande icke ansåges böra ske, funnes enligt pensionsstyrelsens

uppfattning ej någon annan framkomlig väg än att man så att säga sloge in

på en liknande linje, d. v. s. till grund för kristillägget lade medlemmens försörjningsskyldighet

gentemot barn. På ett dylikt kristillägg, som givetvis

allenast borde lia tillfällig karaktär, måste vidare ställas den fordran, att

grunderna vore enkla, vilket då sjukkassorna, särskilt lokalsjukkassorna, skulle

handha utbetalningen måste anses nödvändigt och att bidraget i stort sett

kunde förväntas komma de medlemmar till del som hade största behov därav.

Huruvida kristillägget kunde komma att föregripa en reform med införande

av barntillägg som försäkringsprestation, undandroge sig pensionsstyrelsens

bedömande. Ett kristillägg, som byggde på nu angivna grunder, syntes böra

göras oberoende av sjukdomstidens längd samt sättas att utgå med det av

sjukkasseförbundet föreslagna beloppet eller 50 öre för varje sjukdag. Bestämdes

tillägget till lägre belopp än 50 öre per dag eller att utgå först efter

utgången av en viss längre karenstid, skulle statens kostnader visserligen betydligt

kunna nedbringas. Men å andra sidan skulle bidraget i sådant fall

knappast kunna bli av verklig betydelse som kompensation för prisstegringen.

Givetvis skulle en sådan anmärkning icke träffa en kortare förlängning, såvitt

anginge kristillägget, av den nu tillämpade karenstiden, tre dagar. Men

förutom att besparingen för statsverket bleve förhållandevis ringa, skulle en

dylik anordning medföra den olägenheten, att sjukkassorna vid utgivande av

sjukpenning och kristillägg skulle få tillämpa två olika karenstider.

Med angivna utgångspunkter framlägger styrelsen härefter följande

alternativa förslag till hjälpåtgärder från statens sida.

Yid en begränsning av kristillägget till medlemmar, vilka vore försörjningsskyldiga

gentemot barn, vore tänkbart, att tillägget bestämdes att utgå med

50 öre för varje barn under 15 år från slutet av den för sjukpenning stadgade

karenstiden, d. v. s. från och med fjärde dagen från sjukdomsfallets inträffande.

I sådant fall skulle statsverkets kostnader för bidraget komma att

uppgå till omkring 3.8 miljoner kronor för år. Ett vägande skäl mot att på

detta sätt anknyta bidraget till försörjningsskyldigheten syntes emellertid

vara, att för medlemmar med många barn bidraget skulle få en helt annan

karaktär än ett av dyrtiden betingat kristillägg, i det att det skulle komma

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 308.

att uppgå till flera gånger den kompensation, som levnadskostnadernas

stegring kunde motivera. Vidare kunde därigenom medlemmarna tänkas få

ett så stort ekonomiskt intresse av att vara sjukskrivna, att de frestades till

att söka obehörigt utnyttja sjukförsäkringen genom förlängning av sjukhjälpstiden.

I vissa fall skulle säkerligen för sjukkassorna uppstå svårigheter att

kontrollera, att en dylik otillåten förlängning av sjukhjälpstiden icke ägde

rum. I särskild grad torde detta gälla, då den försäkrade vore hustru åt

arbetsför man. I dylika fall skulle visserligen olägenheterna kunna minskas

■— örn ock ej helt undanrödjas —■ genom att tillägget för hustrur minskades

till exempelvis 25 öre för dag. Tillägget skulle alltså utgå med 50 öre för

varje barn, då föräldrarna vore gifta och mannen uppbure sjukpenning, men

med 25 öre, då föräldrarna vore gifta samt hustrun insjuknade och vore sjukpenningberättigad.

Med det lägre beloppet skulle tillägget, för likformighetens

skull, även utgå då en ogift fader eller moder med barn vore berättigad

till sjukpenning. Emellertid torde, såsom förut framhållits, ett tilllägg,

som vore lägre än 50 öre om dagen, icke böra ifrågakomma. Skulle

tillägget förbehållas hustrur till arbetsoförmögna män och icke alls utgå till

arbetsföra mäns hustrur, bortfölle visserligen delvis förut nämnda erinringar.

Men därigenom skulle säkerligen många behövande uteslutas från tillägg,

varjämte för kassorna skulle uppkomma ett betydande arbete med tilläggets

administrering på grund av det utredningsarbete, som bleve nödvändigt för

klarläggande av, örn mannen kunde anses arbetsför eller icke.

En anordning med kristillägg, som i tillämpningshänseende skulle ställa

sig enklare än de sist berörda och icke medföra nämnda olägenheter ur kontrollsynpunkt,

vore att låta tillägg utgå oberoende av barnantal med 50 öre

per sjukdag för varje medlem, som hade barn, för vilket eller vilka han vore

försörjningsskyldig. En allvarlig invändning häremot läge emellertid däri,

att anordningen skulle premiera familjer med endast ett barn.

Med hänsyn härtill och då familjer med ett barn icke torde böra uteslutas

från kristillägg hade pensionsstyrelsen funnit sig böra stanna vid ett

förslag, som utgjorde en modifikation av det sistnämnda i så måtto, att tillägg

skulle utgå med 50 öre för sjukdag, därest medlem hade ett eller två barn,

men med 1 krona för dag, örn barnens antal vore tre eller flera. För ett sådant

bidragssystem hade även sjukkassenämnden uttalat sig. Därest detta förslag

genomfördes, skulle för statsverket uppkomma kostnader, som vid nuvarande

medlemsomslutning kunde beräknas till omkring 2.5 miljoner kronor

för år.

Pensionsstyrelsen har vidare tagit ställning till ett flertal spörsmål, som

sammanhänga med genomförandet av det av styrelsen förordade förslaget.

Styrelsen, som förutsätter, att kristilläggen skola förskottsvis utgivas av

sjukkassorna i samband med till betalning förfallen sjukpenning för att sedermera

efter rekvisition ersättas kassorna av statsmedel, framhåller att krist.

illägg blott borde utgå för barn under 15 år. Med hänsyn till gällande bestämmelser

om sjukvårdsersättning för medlems barn funnes — anför

styrelsen — hos kassorna uppgifter tillgängliga å de medlemmars barn, som

icke uppnått 15 års ålder. Begränsades tillägget på angivet sätt, skulle därför

någon särskild utredning rörande ifrågavarande förhållande i allmänhet icke

behöva företagas. Därtill komme, att person, som fyllt 15 år, ägde inträda

som medlem i kassan. Skulle kristillägg kunna utgå för barn över 15 år,

kunde följaktligen inträffa, att medlem finge uppbära sådant tillägg för annan

medlem, som själv agde utfå sjukpenning från kassan.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 308.

Vidare förklarar styrelsen, att det icke syntes lämpligt att inskränka kristillägget

till att utgå blott för medlemmar, vilkas inkomst icke överskrede en

viss gräns. Tillämpning av en dylik inkomstgräns torde nämligen stöta på

stora praktiska svårigheter samt förorsaka en avsevärd ökning av kassornas

administrativa arbete. Detta skulle visserligen betydligt förminskas, örn man

satte gränsen vid 8,000 kronors beskattningsbart belopp, vilken gräns med

hänsyn till stadgandena i 20 § sjukkasseförordningen borde vara för sjukkassa

känd beträffande kassans medlemmar. Besparingen för statsverket

genom införande av en så hög inkomstgräns, skulle emellertid sannolikt bliva

mycket ringa.

Pensionsstyrelsen föreslår, att kristillägg icke får utgå för andra sjukdagar

än sådana, som enligt gällande stadganden berättiga till erhållande av

s j ukdagsbidrag.

Enligt pensionsstyrelsen bör den omständigheten att medlem har barn,

gentemot vilket han är försörjningspliktig, icke få grunda rätt till kristillägg

utan bör man jämväl fordra att medlemmen fullgör sin försörjningsskyldighet.

Styrelsen anför vidare.

I fråga om medlems barn, som bodde hos medlemmen, torde få förutsättas,

att försörjningsskyldigheten fullgjordes av medlemmen, detta även

örn den sjukpenningberättigade vore gift kvinna utan eget förvärvsarbete och

endast indirekt bidroge till familjens försörjning. Beträffande medlems barn,

som icke vore boende hos medlemmen, syntes ett sådant antagande ej utan

vidare kunna göras. I dylika fall skulle vara nödvändigt att fordra intyg av

barnavårdsman eller myndighet, utvisande att underhållsskyldigheten fullgjordes.

Ett sådant intyg skulle vara erforderligt icke blott vid tilläggets beviljande

utan även med vissa mellanrum under sjukhjälpstidens lopp. En kontroll

av ifrågavarande art skulle, såvitt kunde förutses, i betydande grad öka arbetsbördan

för kassor och myndigheter. Särskilt med hänsyn till vad nu anförts

syntes den förenklingen böra vidtagas, att kristillägget begränsades till att

utgå blott för medlems barn, som vore boende hos medlemmen. Örn barnet

verkligen kunde anses boende hos medlemmen men t. ex. tillfälligtvis vistades

å annan ort, borde en dylik omständighet icke hindra att kristillägg utginge

för barnet.

Börande sättet för utbetalande av kristilläggen och erforderlig kontroll

över utbetalningarna anför styrelsen härefter följande.

Att för utbetalning från kassorna av kristillägg avfordra medlemmarna

intyg av vederbörande pastorsämbete rörande barnens antal och ålder syntes

icke möjligt med hänsyn till de, särskilt å landsbygden, med anskaffande av

dylika intyg förenade besvär samt den arbetsökning intygens utfärdade skulle

medföra för pastorsämbetena. Man syntes därför böra inskränka sig till att

av medlemmen fordra avlämnandet av en skriftlig försäkran, enligt lämpligt

formulär, att de ifrågavarande barnen, vilkas namn och födelseår skulle i försäkringen

angivas, vore boende hos honom. Med hänsyn till den personkännedom,

som lokalsjukkassorna i allmänhet förvärvat rörande sina medlemmar

samt den begränsade omfattningen av dessa kassors verksamhetsområden

ägde lokalsjukkassorna större möjlighet än centralsjukkassorna att

effektivt kontrollera, huruvida nämnda förutsättning förelåge. Beviljande och

utbetalning från kassorna av kristillägg torde därför också i princip böra ske

på sätt som gällde beträffande sjukpenning och ersättning för sjukhusvård.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 308.

Vederbörande lokalsjukkassa skulle sålunda dels ensam svara för fullgörandet

av angivna uppgifter under den för kassan stadgade sjukhjälpstiden 18 eller

90 dagar och dels för centralsjukkassans räkning ombesörja utgivande av kristillägg

under därefter på centralsjukkassan belöpande sjukhjälpstid. Emellertid

måste i detta sammanhang uppmärksamhet ägnas åt det förhållandet, att

eftersom kristillägget icke inginge i de av kassan utfästa försäkringsförmånerna,

medlemmarna icke kunde förutsättas undantagslöst få kännedom örn

tillägget. Till förebyggande av oegentligheter inom kassorna, som kunde möjliggöras

av denna medlemmarnas bristande kännedom, torde en särskild kontroll

böra anordnas över lokalsjukkassornas handha vande av kristillägget.

Denna kontroll kunde förslagsvis utövas av vederbörande centralsjukkassa,

som alltså skulle ha att granska lokalsjukkassas utbetalningar av kristillägg,

icke blott avseende centralsjukkassans egen sjukhjälpstid utan även avseende

sjukhjälpstiden i lokalsjukkassan. Kontrollen torde böra föreskrivas genom

särskilda bestämmelser, vilka emellertid, med hänsyn till angelägenheten av

att centralsjukkassorna särskilt under nu rådande kristid även i andra hänseenden

övade kontroll över lokalsjukkassornas ekonomiska förvaltning, lämpligen

kunde givas en mera allmän avfattning.

Pensionsstyrelsen påpekar, att det alltjämt funnes ett mindre antal sjukkassemedlemmar,

vilka tillhörde två statsunderstödda kassor. Till förhindrande

av att dylika medlemmar finge uppbära dubbla kristillägg föreslår styrelsen,

att för sådana fall kristillägget måtte bestämmas att utgå med 25 öre

från vardera kassan.

Enligt pensionsstyrelsens mening bör någon höjning av förvaltningsbidraget

till de erkända sjukkassorna med anledning av kristillägget icke ifrågakomma.

Pensionsstyrelsen avstyrker sjukkasseförbundets förslag om kristillägg till

moderskapshjälpen. Styrelsen anser, att kompensation för dyrtiden, när det

gällde kostnaderna för barnsbörden, borde, i den mån så erfordrades, lämnas

i form av mödrahjälp.

Till sist förordar pensionsstyrelsen, att de av styrelsen föreslagna bestämmelserna

örn kristillägg måtte få träda i kraft den 1 oktober 1942, enär detta

med hänsyn till arbetsförhållandena inom sjukkassorna vore den lämpligaste

tidpunkten härför.

I detta ärende har yttrande infordrats jämväl från socialvårdskommittén.

Kommittén gör inledningsvis följande uttalanden.

Redan under normala förhållanden hade de erkända sjukkassornas medlemmar,

enligt vad erfarenheten utvisade, allt för ofta tillförsäkrat sig sjukpenningar,

vilka vore otillräckliga. Till följd av den minskning av penningens

köpkraft, som sedan krigsutbrottet ägt rum, hade nackdelarna härav framträtt

i allt skarpare dager. Det vore därför förklarligt örn representanterna för

sjukkasserörelsen befarade, att rörelsens utveckling skulle hämmas, och att

frågan örn åtgärder till stärkande av sjukförsäkringens effektivitet blivit

aktuell för deni. Sistnämnda spörsmål vore även föremål för uppmärksamhet

av socialvårdskommittén, som enligt sina direktiv skulle granska den svenska

socialförsäkringen för att utröna, huruvida den borde underkastas förändringar

i syfte att bättre tillgodose föreliggande uppgifter. Inom en obligatorisk

sjukförsäkring vore det givetvis lättare att undanröja vissa av de svagheter,

varmed en frivillig försäkring nödvändigtvis måste vara behäftad,

exempelvis sådan underförsäkring som i det föregående nämnts. Av sakens

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 308. tour 12 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 308.

natur följde, att en obligatorisk sjukförsäkring måste förutsätta en icke obetydlig

ekonomisk medverkan från statens sida. Även den frivilliga försäkringen

åtnjöte statsbidrag till betydande belopp, men det skulle strida mot

dess grundläggande principer, örn kravet på ekonomisk medverkan från medlemmarnas

sida alltför mycket skötes i bakgrunden. Det borde, såsom pensionsstyrelsen

yttrade, principiellt sett i första hand ankomma på den försäkrade

själv att vid stegring av levnadskostnaderna öka sina inbetalningar

till försäkringen i sådan grad, att en erforderlig höjning av den tillförsäkrade

sjukpenningen ernåddes.

Visserligen vore medlemmar över 40 års ålder förhindrade att vinna inträde

i grupp med högre sjukersättning, varför man för deras del möjligen skulle

kunna anse särskilda hjälpåtgärder från det allmännas sida vara påkallade.

Åtskilliga invändningar av rent praktisk art kunde dock resas mot en klyvning

av det sjukförsäkrade klientelet efter ålder i tvenne grupper, varav den

ena med extra förmåner utan egen merprestation och den andra utan dylika

förmåner. En sådan uppdelning införde ett helt nytt moment i sjukkasserörelsen

och kunde befaras på olika sätt få ett mindre lyckligt inflytande.

Vidare läte det sig icke bestridas att beviljandet av kristillägg till samtliga

sjukkassemedlemmar eller vissa grupper av dessa i en hel del fall komme att

i större eller mindre grad innebära en överkompensation för den gynnade

gruppen, d. v. s. att ökningen av sjukpenningen bleve större än vad som motsvarade

levnadskostnadernas stegring. Understundom skulle även s. k. överförsäkring

komma att uppstå, i det att medlems kontanta sjukhjälp bleve

högre än vad den med hänsyn till hans arbetsinkomst borde vara.

I likhet med pensionsstyrelsen ställer sig socialvårdskommittén avvisande

till sjukkasseförbundets förslag örn allmänna kristillägg och finner det ej

heller tillrådligt att lämna kristillägg, begränsade till kassemedlemmar över

40 års ålder.

Socialvårdskommittén, som icke heller ansett sig kunna biträda det av

pensionsstyrelsen framlagda förslaget, anför med anledning av detsamma i

huvudsak följande.

Pensionsstyrelsen hade icke ansett sig helt böra tillbakavisa förslaget örn

någon form av särskilda krisbidrag av statsmedel utan hade ansett sig böra

föreslå dylika bidrag, anknutna till sjukkassemedlems försörjningsplikt gentemot

minderåriga barn. Därest det över huvud taget skulle lämnas särskilt

bidrag av statsmedel, funne kommittén den av pensionsstyrelsen föreslagna

principen riktig. Emellertid gällde förut anförda erinringar mot allmänna

kristillägg väsentligen även ett förslag av dylik innebörd. Därtill kunde läggas

att varje förslag örn bidrag i relation till barnantalet åtminstone i viss mån

innebure ett föregripande av den anordning med barntillägg, som kunde

komma att ingå som ett led i en blivande sjukförsäkringsreform. Då det icke

kunde undgås, att dylika provisoriska barntillägg medförde en viss störning

i kassornas normala verksamhet, borde anordningen ifrågakomma endast,

därest den kunde givas sådana dimensioner, att den bleve av verklig betydelse

för familjerna inom sjukkassorna. Av flera skäl måste emellertid anordningen

i själva verket bliva av mycket begränsad omfattning. Det av pensionsstyrelsen

och sjukkassenämnden förordade förslaget innebure, att tillägg skulle

utgå med 50 öre för sjukdag, därest medlemmen hade ett eller två barn och

med 1 krona för sjukdag, om barnantalet vore minst tre. Tillägg i så pass ringa

omfattning vore åtminstone i många fall föga effektiva. Då vidare anordningen

uppenbarligen vöre förenad med icke oväsentliga olägenheter, hade

kommittén ansett anledning förefinnas att ställa sig mycket tveksam inför

forslaget. Kommittén hade funnit sig icke kunna tillstyrka detsamma

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 308.

Därest likväl ett förslag angående ett tillägg i viss relation till barnantalet

ansåges böra genomföras, funne kommittén detsamma böra utformas på ett

annat sätt än som av pensionsstyrelsen föreslagits. Sistnämnda förslag funne

kommittén alltför schematiskt. Detsamma toge ringa hänsyn till det ur befolkningspolitisk

synpunkt i olika sammanhang hävdade kravet att familjerna

skulle beredas hjälp i proportion till barnantalet, önskvärt vore därför, att

tillägget, därest ett dylikt skulle utgå, bestämdes till visst belopp per barn,

dock med viss maximibegränsning. Ett lämpligt avvägt belopp funne kommittén

vara 40 öre per barn och dag, dock högst 2 kronor per dag.

Fördelarna med att ordna saken på detta av kommittén förordade sätt vore

i jämförelse med en anordning enligt pensionsstyrelsens förslag uppenbarligen

mycket stora. Den nya statshjälpen satte då in principiellt och praktiskt

med hänsyn tagen till det förefintliga behovet, och hjälpen bleve på ett bättre

sätt nyanserad. En sålunda avvägd hjälp vore också lättare att motivera för

sjukkassornas medlemmar och vore därför ägnad att väcka mindre missnöje än

en mera schematisk anordning.

Visserligen komme förslaget utan tvekan att i en del fall innebära överkompensation.

Skillnaden i detta avseende mellan pensionsstyrelsens och

kommitténs förslag vore emellertid obetydlig, bortsett från de barnrikaste

familjerna. Det kunde dock här icke gälla något större antal familjer, och det

insåges lätt att ett högsta tilläggsbelopp av 2 kronor per dag i dylika familjer

vore av så pass begränsad betydelse för familjens uppehälle, när försörjaren

genom sjukdom är arbetsoförmögen, att förhållandet ej behövde väcka betänkligheter.

Vad beträffade möjligheterna för överförsäkring vore dessa visserligen

även något större än enligt pensionsstyrelsens förslag. Skillnaden torde dock

praktiskt icke vara av någon större betydelse. Som en säkerhetsåtgärd skulle

man kunna tänka sig att sätta en gräns för sjukpenningens och tilläggets

summa, förslagsvis 6 kronor per dag. För en särskild grupp kunde ifrågasättas

uteslutning från rätten till tillägg. Kommittén syftade här på hustrur,

vilka hade rätt till sjukpenning samtidigt som deras makar vore sjukpenningförsäkrade.

I mycket stor utsträckning hade hustrurna en låg sjukpenning

och vid flera barn skulle därför uppstå en icke oväsentlig överkompensation.

Detta förhållande förefölle likväl i och för sig mindre väsentligt. Mera värt

att uppmärksamma vore att en så relativt kraftig ökning av sjukpenningen,

som tillägget för många hustrur skulle innebära, kunde befaras komma att

aktualisera de redan nu förefintliga svårigheterna att utöva kontroll över att

sjukpenning icke uttoges i onödan. Ur de här anförda synpunkterna kunde

det ifrågasättas att begränsa tilläggen för makar, som sammanbodde, till sådana

tillfällen, när mannen uppbure sjukpenning. I varje fall borde det föreskrivas,

att örn bägge makarna uppbure sjukpenning, tillägg finge utgå endast

till den ena makens sjukpenning.

De föreskrifter i övrigt, som av pensionsstyrelsen föreslagits skola gälla

för kristillägg, syntes kommittén böra tillämpas även om det här förordade

systemet valdes.

Enligt vad kommittén under hand inhämtat skulle kostnaderna för det av

kommittén skisserade förslaget bliva ungefärligen desamma som för pensionsstyrelsens

förslag.

I likhet med pensionsstyrelsen och på de av styrelsen anförda skälen har

kommittén avstyrkt den av Karlskrona stads erkända sjukkassa gjorda framställningen

ävensom sjukkasseförbundets hemställan att kristillägg måtte utgå

jämväl till moderskapshjälp.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr SOS.

Av socialvårdskommitténs ledamöter hava fem — nämligen herrar Hagård,

Höjer, Skoglund, Wallén och Österström — anslutit sig till det yttrande,

för vars innehåll nu redogjorts, medan fyra av kommitténs ledamöter varit

av skiljaktig mening.

Tre av reservanterna i kommittén — herrar Eriksson och Wangson samt

fru Nordgren — anföra bland annat.

Sjukkassornas bestämmelser omöjliggjorde för medlemmar över 40 år att

vinna inträde i grupp med högre sjukersättning, ett faktum, vilket obestridligen

talade för att man åtminstone med avseende å dessa medlemmar borde pröva

förslag örn särskilda hjälpåtgärder till följd av tidsförhållandena,

Det extra statsbidrag, som nu kunde komma ifråga, borde lämnas i sådan

form att det tydligen framginge, att detsamma vore ett kristidstillägg av tillfällig

natur. I likhet med pensionsstyrelsen kunde reservanterna dock icke

förorda sjukkasseförbundets framställning örn en fördubbling av sjukdagsbidraget.

Förutom den stora kostnad detta skulle medföra skulle ett sjukdagsbidrag

av en krona för de medlemmar, som tillförsäkrat sig en sjukpenning

av endast en eller två kronor, bliva ett omotiverat högt statsbidrag

i förhållande till den egna insatsen. För att undgå denna olägenhet och för

att ett kristillägg utan allt för stora kostnader skulle få någon verklig betydelse

för medlemmarna syntes en anordning med särskilt barnbidrag vara en

lämplig lösning.

Reservanterna hade helst sett, att det varit möjligt att tillstyrka barnbidrag,

som varit i verklig mening differentierat efter behovet och alltså utgått

med visst belopp för dag för varje barn. Emellertid hade det viel en

undersökning visat sig, att ett sådant förslag nu stötte på betydande praktiska

svårigheter. Till en början torde ett system med barnbidrag förutsätta särskilda

bestämmelser mot överförsäkring. Detta läte sig dock icke göra annat

än i samband med en genomgående revision av lagstiftningen. I nuvarande

situation måste man därför i stället genomföra en maximering av barnbidrag,

exempelvis till 2 kronor för dag. Även i sådant fall skulle dock en överförsäkring

mycket lätt kunna uppkomma, särskilt för hustrur utan eget förvärvsarbete.

För att kunna genomföra ett system med barnbidrag örn förslagsvis

40 öre örn dagen per barn och maximerat till 2 kronor eller för fem barn

syntes man därför vara nödsakad att stadga, att hustrur utan förvärvsarbete

ej skulle vara berättigade att erhålla bidrag. I och för sig skulle väl detta

icke behöva möta några principiella betänkligheter, då en familj dock skulle

beredas den ökade hjälpen vid familjeförsörjarens sjukdom. Emellertid

kunde man icke bortse från att statsbidrag efter sådana linjer bröte den nuvarande

likställigheten mellan män och kvinnor beträffande statsbidraget och

därför skulle vara ägnat att framkalla en kritik från sjukkassefolket, som bleve

till skada för rörelsen. Det torde vara olämpligt att för en krisanordning beröra

frågor, som mera hörde tillsammans med revision av hela sjukförsäkringen.

Med hänsyn till den betydelse, som dessa synpunkter måste tillmätas,

hade reservanterna stannat för att tillstyrka bifall till det förslag, som pensionsstyrelsen

framlagt. Även detta förslag tillgodosåge dock behovet hos.

de grupper, som nu vore sämst ställda, örn än icke i den utsträckning, som

reservanterna helst velat se.

En av reservanterna inom kommittén — herr Bexelius — anför i huvudsak.

Statsmakterna borde i nuvarande situation icke undandraga sig att bereda

sjukkasserörelsen ett provisoriskt ökat stöd. Några principiella betänkligheter

behövde en sådan åtgärd icke medföra. Då redan den statsfinansiella situationen

förbjöde, att en allmän höjning av sjukpenningen genomfördes medelst

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. May.ts proposition nr 308.

ett förhöjt statsbidrag, oell då genom den av sjukkasseförbundet föieslagna

anordningen en klar överkompensation i förhållande till de fördyrade levnadsomkostnaderna

skulle inträda, syntes det ökade skyddet, på sätt pensionsstyrelsen

funnit, böra givas åt de sjukkassemedlemmar, som vöre föisörjningspliktiga

gentemot barn. Den av pensionsstyrelsen i sådant hänseende föreslagna

anordningen vore emellertid icke lämplig. Det höjda statsbidraget

syntes i stället böra erhålla formen av ett barntillägg, som utginge med visst

belopp per barn. Då man i vart fall torde böra sträva fram mot att barntillägg

lämnades i en allmän sjukförsäkring, syntes ett provisoriskt beslut örn barntillägg

av statsmedel nu icke vara olämpligt med hänsyn till deli framtida

utvecklingen. Då den frivilliga sjukförsäkringen saknade garantier mot överförsäkring,

syntes det tyvärr vara nödvändigt att lata barntillägget stanna Dd

ett icke allt för högt belopp.

Barntillägg syntes därför böra få utgå i enlighet med det förslag, vilket

såsom ett tänkbart alternativ framlagts av kommitténs majoritet. Till förhindrande

av överförsäkring syntes det emellertid nödvändigt, att sjukpenningförsäkrade

hustrur utan förvärvsarbete uteslötes från latten till barntillägg.

Svenska sjukkasseförbundet, som beretts tillfälle att yttra sig i anledning

av vad som anförts av pensionsstyrelsen och av socialvardskommittén, Ilai anfört

bland annat.

Förbundet uppskattade tillfullo de synpunkter i befolkningspolitiskt avseende,

som legat till grund för socialvardskommittens förslag, men ansåge

sig ändock icke kunna förorda detsamma. De skäl, reservanterna inom kommittén

— Eriksson, Wangson och Nordgren — anfört mot förslaget, måste, enligt

förbundets mening, tillmätas avgörande betydelse. Ett bidrag enligt

kommitténs förslag skulle medföra, att man nödgades införa vissa bestämmelser

till förhindrande av överförsäkring. Denna sida av frågan syntes icke

tillräckligt ha beaktats av kommitténs majoritet. Den vöre emellertid av

mycket stor betydelse och löstes inte endast med att införa en bestämmelse

örn att sjukpenningförsäkrad hustru utan förvärvsarbete skulle vara utesluten

från rätten till barntillägg. .Längre gående åtgärder torde få vidtagas, och då

denna fråga vore av synnerligen komplicerad och ömtålig natur, kunde det

icke vara tillrådligt, att ett provisoriskt bidrag finge en sådan form, att det

nödvändiggjorde införandet av sådana bestämmelser. ^ Pensionsstyrelsens förslag

torde i detta avseende tangera gränsen för hur långt man kunde gå utan

vidtagande av särskilda åtgärder mot överförsäkring.

Sjukkasseförbundet vore alltfort av den meningen, att den av förbundet

föreslagna krishjälpen vore betydligt överlägsen den hjälpform, pensionsstyrelsen

föreslagit. Nille man verkligen under nu rådande kristid lämna samtliga

medlemmar i sjukkassorna vid irakad sjukdom en någorlunda offektii

hjälp, måste man enligt förbundets bestämda uppfattning ställa sådana fordringar

på kristidstilläggets storlek, som förbundet tillåtit sig göra. Även för

sjukkassornas del innebure förbundets förslag ur kontroll- och aibetssynpunkt

en fördel framför pensionsstyrelsens förslag.

Förbundet vore emellertid fullt medvetet örn, att ett genomforande av dess

förslag kommo att medföra stora kostnader för statsverket. Skulle det däiföi

icke kunna läggas till grund för ett tillfälligt bidrag, syntes pensionsstyrelsens

förslag om ett särskilt barnbidrag vara att förorda. Ett bidrag enligt

denna princip hade den fördelen, att det i regel tillf olle de medlemmar, som

hade det svårast i ekonomiskt hänseende och som dyrtiden drabbat hårdast.

Under hänvisning till det anförda har sjukkasseförbundet tillstyrkt pen

sionsstyrelsens förslag i ämnet.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 308.

Den prisstegring, som inträtt under de senaste åren, har medfört att

de förmåner, som medlemmarna i de erkända sjukkassorna tillförsäkrat

sig, i allmänhet blivit otillräckliga. Då man av skäl, som närmare utvecklats

av pensionsstyrelsen, icke har att räkna med att denna olägenhet

skall avhjälpas genom åtgöranden från de enskilda sjukkassemedlemmarna

eller från sjukkassorna, torde det bliva nödvändigt, att staten träder hjälpande

till genom beviljande av ett särskilt kristillägg.

Kristillägget synes blott böra utgå å sjukpenningen och ej å andra sjukkassemedlemmarna

tillkommande förmåner. Vidare torde det ej böra ifrågakomma,

att — såsom svenska sjukkasseförbundet föreslagit — kristillägget

får utgå till samtliga sjukkassemedlemmar utan åtskillnad. Ett dylikt generellt

tillägg synes knappast i och för sig tillräckligt motiverat och skulle dessutom

åsamka statsverket synnerligen höga kostnader. Jag förordar därför,

att endast de sjukkassemedlemmar, vilka hava försörjningsskyldighet mot

barn, skola bliva berättigade att erhålla kristillägg. Med en dylik begränsning

skulle tillägget i stort sett reserveras för de kategorier, beträffande vilka

det största hjälpbehovet föreligger. Samtidigt skulle möjlighet vinnas att

utan alltför stor kostnad för statsverket lämna en någorlunda effektiv hjälp.

Delade meningar hava framkommit rörande det belopp, varmed — därest

angivna utgångspunkter godtagas — kristillägget bör få utgå. Medan pensionsstyrelsen

föreslagit, att tillägget skall utgå med 50 öre för sjukdag,

därest sjukkassemedlemmen har ett eller två barn och med 1 krona för sjukdag''

därest medlemmen har mer än två barn, har socialvårdskommitténs majoritet’

som principiellt avvisat tanken på kristillägg men föreslagit att, därest likväl

kristillägg infördes och tillägget graderades med hänsyn till barnantalet,

tillägget bör få utgå med 40 öre för varje barn och sjukdag, dock sammanlagt

högst med 2 kronor för varje sjukdag. Till pensionsstyrelsens förslag

hava anslutit sig sjukkassenämnden, tre reservanter inom socialvårdskommittén

och — i sitt senaste yttrande — även sjukkasseförbundet. Enligt mitt

förmenande kan det av socialvårdskommitténs majoritet framlagda förslaget

icke genomföras utan att samtidigt särskilda bestämmelser utfärdas till förhindrande

av överförsäkring. Detta synes emellertid icke lämpligen nu böra

ske. Frågan örn överförsäkring är nämligen för närvarande föremål för prövning

inom socialvårdskommittén i samband med spörsmålet rörande en omläggning

av hela sjukförsäkringsväsendet och ett meddelande av bestämmelser

rörande överförsäkring skulle därför kunna komma att föregripa en blivande

sjukkassereform. Med hänsyn därtill anser jag mig icke kunna förorda sistnämnda

förslag. Jag ansluter mig i stället i denna del till pensionsstyrelsens

förslag, vilket lärer kunna realiseras utan särskilda föreskrifter till förekommande

av överförsäkring och vilket överhuvud har den fördelen att vara enklare

och av mera begränsad räckvidd.

Även beträffande de närmare förutsättningarna för erhållande av kristilllägg

biträder jag pensionsstyrelsens förslag. Sålunda förordar jag, att tillägg

får utgå blott för barn under 15 år samt endast för barn, som äro boende hos

vederbörande sjukkassemedlem. Att inskränka rätten till kristillägg till med
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 308.

lemmar, vilkas inkomst icke överstiger visst belopp, synes mig på, av pensionsstyrelsen

anförda skäl icke lämpligt. Vidare bör tillägg icke utgå folandra

sjukdagar än sådana, för vilka enligt gällande bestämmelser sjukdagsbidrag

erhålles. Kristilläggen böra, på sätt pensionsstyrelsen tänkt sig, utbetalas

av lokalsjukkassorna, därvid dock viss kontroll från centralsjukkassornas

sida torde bliva erforderlig. För den händelse sjukkassemedlem tillhör

två erkända sjukkassor bör från vardera kassan utgå ett kristillägg motsvarande

hälften av det belopp, som skulle utgått, därest medlemmen blott tillhört

en sjukkassa.

För de utbetalade kristilläggen böra sjukkassorna erhålla ersättning av

statsverket i samma ordning, som gäller beträffande det för närvarande utgående

statsbidraget till sjukkassorna, dock att statens kostnader för kristillägget

torde böra gäldas från ett särskilt anslag rubricerat kristillägg till

sjukkassorna. Kostnaderna torde för år räknat kunna uppskattas till omkring

2,500,000 kronor.

Kristillägg torde böra få utgå från och med den 1 oktober 1942 och tills

vidare. Närmare bestämmelser i ämnet torde efter förslag av pensionsstyrelsen

böra utfärdas av Kungl. Majit.

Anslagsberäkningar.

Mödrahjälp i form av understöd utan återbetalnings skyldighet

m. m. förslagsanslag.

Budgetår Anslag Nettoutgifter

1938/39 ........................... 1,700,000 8,691,633

1939/40 ........................... 5,800,000 7,278,190

1940/41 ........................... 6,500,000 7,374,015 ‘

1941/42 ........................... 6,500,000 —

1942/43 (förslag) ............... 7,500,000 —

I skrivelse den 30 augusti 1941 har socialstyrelsen anfört, att utgifterna för

ifrågavarande ändamål företedde en viss tendens till ökning. Ökningen berodde

emellertid icke på att mödrarna erhållit mera omfattande hjälp än som

tidigare varit fallet utan vore en följd av den senaste tidens prisstegringar.

Styrelsen ansåg, att man av vissa skäl i fortsättningen måste räkna med

ytterligare utgiftsökningar. Sålunda vore det för åstadkommande av en

snabbare handläggning av mödrahjälpsärendena nödvändigt att något utöka

antalet sammanträden med mödrahjälpnämnderna. Därigenom kunde de årliga

utgifterna för ersättning till ordförande, ledamöter och sekreterare i nämnderna,

vilka utgifter senast utgjort omkring 54,000 kronor för år, beräknas

komma att stiga till omkring 62,000 kronor för år. Vidare räknade styrelsen

med en viss stegring av kostnaderna för nämndernas expenser.

De totala utgifterna för ifrågavarande ändamål under nästa budgetår uppskattade

styrelsen till 7,500,000 kronor. Styrelsen har vid sina beräkningar

utgått från att hittillsvarande grunder för utbetalande av mödrahjälp skulle

gälla jämväl under budgetåret 1942/43.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 308.

Departements
chefen.

Departements
chefen.

Av vad jag anfört i det föregående framgår, att jag i likhet med socialstyrelsen

för närvarande räknar med oförändrade bestämmelser med avseende

å mödrahjälpen. Mot styrelsens uppskattning av anslagsbehovet för nästa

budgetår har jag icke något att erinra.

Avsättning till fonden för lån till mö dr ali fälp, förslagsanslag.

Budgetår

Anslag

Nettoutgifter

1938/39 ......................

......... 300,000

123,215

1939/40 ......................

......... 150,000

111,252

1940/41 ......................

......... 120,000

102,415

1941/42 ......................

......... 100,000

—

1942/43 (förslag) ..........

......... 80,000

—

I skrivelse den 30 augusti 1941 har socialstyrelsen framhållit, att låneformen

inom mödrahjälpsverksamheten, vilken hjälpform ursprungligen avsetts

att komma till användning i större omfattning, numera huvudsakligen anlitades

i de fall, då kvinnor i anledning av havandeskap eller barnsbörd kommit

i mera tillfälligt trångmål, men normalt befunne sig i sådana omständigheter,

att de skäligen borde kunna inom kortare tid återbetala hjälpen. Detta hade

medfört en successiv nedgång i utgifterna för ifrågavarande ändamål.

Styrelsen föreslår, att det för avsättning till lånefonden avsedda anslaget

för nästa budgetår upptages till oförändrat belopp.

Då man lärer kunna utgå från att statlig mödrahjälp i fortsättningen kommer

att i allt mindre utsträckning lämnas i form av lån och att såsom följd

härav belastningen å ifrågavarande anslag skall komma att ytterligare nedgå,

synes mig anslaget icke behöva för nästa budgetår upptagas till högre belopp

än 80,000 kronor.

Bidrag till sjukkassor, förslagsanslag.

Budgetär Anslag Nettoutgifter

1940/41 ...................... 17,600,000 17,046,678

1941/42 ...................... 18,400,000

1942/43 (förslag) ............ 20,000,000

I skrivelse den 30 augusti 1941 har pensionsstyrelsen framlagt beräkningar

rörande medelsbehovet för ifrågavarande ändamål under nästa budgetår.

Styrelsen har därvid inledningsvis uppgivit, att utgifterna å anslaget för

innevarande budgetår förväntades uppgå till i runt tal 19,645,000 kronor.

Anslaget syntes alltså komma att överskridas med cirka 1,245,000 kronor.

Huvudanledningen härtill vore — framhåller styrelsen — att medlemsanslutningen,

tvärt emot vad som antagits vid anslagsberäkningen, icke visat

någon nedgång.

Härefter anför styrelsen väsentligen följande.

För beräknande av anslaget för budgetåret 1942/43 hade raan att söka

komma till en uppskattning av dels det sannolika medlemsantalet i sjuk
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj-.ts proposition nr 308.

kassorna vid utgången av åren 1941 och 1942, dels sjuktalen under dessa

bägge år och dels omfattningen av på åren belöpande utgifter inom kassorna

för sjukvårdsersättning och moderskapshjälp.

På grundval av införskaffade uppgifter från centralsjukkassorna angående

nyrekryteringen av medlemmar under de fyra första månaderna av år 1941

samt antaganden beträffande nyanslutningen av medlemmar till kassorna

under de återstående månaderna av nämnda år hade antalet statsbidragsberättigade

medlemmar vid 1941 års slut beräknats komma att uppgå

till omkring 1,595,000. Då medlemsantalet vid 1940 års slut uppgått till i

runt tal 1,475,000, skulle sålunda medlemsökningen under år 1941 utgöra

cirka 120,000 emot 100,000 år 1940. Den tillväxt i medlemsbeståndet, som

dessa siffror utvisade, hade styrelsen med hänsyn till det osäkra tidsläget

antagit icke kunna i fullt samma grad fortsätta under år 1942 och därför

beräknat medlemsökningen under året till endast 100,000, d. v. s. lika som

för år 1940. Medlemsantalet vid 1942 års slut skulle alltså kunna beräknas

uppgå till 1,695,000.

Yad sjuktalen anginge, hade dessa i tämligen hög grad påverkats av

inkallelserna till militärtjänstgöring, beroende på att sjukkassemedlem som

regel icke komme i åtnjutande av sjukpenning för sjukdomsfall, som inträffade

under sådan tjänstgöring. Sålunda hade sjuktalet för år 1940 befunnits

xxtgöra 11.7 emot 12.0, som antagits vid anslagsberäkningen för budgetåret

1941/42. För åren 1941 och 1942 hade styrelsen ansett sig böra räkna med

samma sjuktal som det för år 1940 konstaterade.

Utgifterna för sjukvårdsersättning hade styrelsen ujxpskattat med

utgångspunkt från kassornas faktiska utgifter av ifrågavarande slag under år

1940. Därvid hade antagits, att den stegring av utgifterna för läkarvård, per

medlem räknat, som eljest torde varit att förvänta till följd av att sjukvårdsförsäkringen

alltmer utnyttjades av de försäkrade, komme att uppvägas av den

kostnadsminskning, som föranleddes av inkallelserna till militärtjänstgöring.

Vidkommande kostnaderna för intagning på sjukvårdsanstalt hade förutsatts,

att dessa komme att stiga i samma grad som medlemsantalet, vilket

innebure, att statsbidraget för dylika utgifter skulle öka från 157,000 kronor

för år 1940 till 168,900 kronor för år 1941 och 183,000 kronor för år 1942.

Vad slutligen moderskapshjälpen beträffade, hade antalet moderskapshjälpsfall

beräknats på grundval av, förutom antaganden beträffande antalet

kvinnliga medlemmar i fruktsamlietsåldrarna, den under år 1940 konstaterade

födelsefrekvensen inom sjukkassorna. Frekvenssiffran i fråga hade dock först

reducerats med hänsyn till den nedgång i födelsefrekvensen bland befolkningen

i dess helhet, som ägt ram under första kvartalet av år 1941 i jämförelse

med motsvarande tid av år 1940. För år 1942 hade räknats med

samma frekvenstal som för år 1941.

Vid beräkningarna hade vidare förutsatts, att utbetalning förskottsvis av

statsbidrag för åren 1941 och 1942 komme att påkallas i samma utsträckning

som för år 1940 eller med 61 procent av statsbidragens sammanlagda

belopp.

För täckande av det medelsbehov, som avsåge särskilt statsbidrag enligt

kungörelsen den 22 april 1938, beräknades ett belopp av 130,000 kronor

bliva erforderligt för år 1941 och 115,000 kronor för år 1942.

Med utgångspunkt från dessa beräkningar har pensionsstyrelsen uppskattat

förevarande medelsbehov till i runt tal 19,800,000 kronor.

Mot pensionsstyrelsens förslag rörande uppskattningen av ifrågavarande ncpartcmentsmedelsbehov

har jag i stort sett icke något att invända. Dock synas mig thefen
Bihang

till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 308. 1064 vi 4

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr SOS.

styrelsens kalkyler genomgående vara hållna i underkant. Bland annat har

styrelsen räknat med ett mycket lågt sjuktal och — vid beräkningen av utgifterna

för moderskapshjälp — med en ovanligt ringa födelsefrekvens. Med

hänsyn härtill och i betraktande därav att — såsom styrelsen framhållit —

för löpande budgetår är att förutse en tämligen betydande överbelastning å

det för ändamålet anvisade anslaget, anser jag mig böra förorda, att det av

styrelsen för nästa budgetår ifrågasatta anslagsbeloppet något avrundas uppåt

och beräknas till 20,000,000 kronor.

Kristillägg till sjukkassor.

I det föregående har jag förordat, att från och med den 1 oktober 1942 tills

vidare skulle till vissa medlemmar av de erkända sjukkassorna få utgå kristilllägg,

vilka tillägg skulle utbetalas av sjukkassorna men gäldas av statsmedel.

Kostnaderna för ändamålet, som för år uppskattats till omkring 2,500,000

kronor, skulle bestridas från ett särskilt anslag, rubricerat kristillägg till

sjukkassor.

Kostnaderna för ifrågavarande kristillägg behöva med hänsyn till den föreslagna

tidpunkten för ikraftträdandet av de nya bestämmelserna samt de föreskrifter

rörande statens ersättande av utbetalade tillägg, som äro avsedda att

gälla, icke för nästa budgetår beräknas till högre belopp än omkring 1,000,000

kronor. Anslaget för ändamålet bör givetvis upptagas såsom ett förslagsanslag.

Moderskap spenning, förslagsanslag.

Budgetår Anslag Nettoutgifter

1940/41 ........................... 4,500,000 4,633,018

1941/42 ........................... 4,150,000

1942/43 (förslag) ............... 4,000,000 -—

I skrivelse den 30 augusti 1941 har pensions styr elsen gjort framställning

rörande medelsbehovet för berörda ändamål för nästkommande budgetår.

Styrelsen upplyser till en början, att överskridandet av det för budgetåret

1940/41 anvisade anslaget helt berodde på att en förskjutning ägt rum i tiden

för utbetalningarna av ersättning för utgiven moderskapspenning. Denna förskjutning

sammanhängde därmed, att det varit möjligt att förkorta den tid,

som förflöte mellan kassornas utbetalning av moderskapspenningen och styrelsens

utanordnande av ersättning härför.

Härefter anför styrelsen väsentligen följande.

För bedömandet av medelsbehovet under budgetåren 1941/42 och 1942/43

hade styrelsen verkställt en uppskattning av antalet fall med moderskapspenning

under åren 1941—1943. Därvid hade, med hänsyn därtill att antalet

födelser i riket under första kvartalet 1941 jämfört med födelseantalet

under första kvartalet 1940 sjunkit med 12 procent, antagits, att hela antalet

fall med av centralsjukkassorna utgiven moderskapspenning eller moderskapshjälp

komme att under kalenderåret 1941 jämfört med kalenderåret

1940 nedgå med nämnda procenttal. Antalet fall med moderskapspenning

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 308. 43

beräknades med ledning härav komma att utgöra 50,550 år 1941, 47,750 år

1942 och 45,300 år 1943.

För varje sålunda beräknat fall hade förutsatts skola utgå dels ersättning

med 75 kronor och dels vederlag till vederbörande erkända centralsjukkassa

med 2 kronor. Vederlag hade därjämte beräknats skola utgivas årligen för

360 avslagna ansökningar.

Under budgetåret 1941/42, då anslaget uppginge till 4,150,000 kronor,

skulle enligt företagen beräkning utanordnas dels 2,484,132 kronor, utgörande

vad som den 1 juli 1941 återstode av ersättningar och vederlag för

år 1941, och dels 1,225,823 kronor, utgörande V3 av ersättningar och vederlag

för kalenderåret 1942. Hela det för budgetåret behövliga beloppet skulle

sålunda komma att utgöra 3,709,955 kronor, vilket innebure, att anslaget

kunde förväntas komma att lämna ett överskott av 440,045 kronor.

Under budgetåret 1942/43 förutsattes komma att utanordnas 2/s av ersättningar

och vederlag för kalenderåret 1942 samt Vä av ersättningar och vederlag

för kalenderåret 1943. På grund härav beräknades under angivna förutsättningar

medelsbehovet för sistnämnda budgetår till 3,614,587 kronor eller

i avrundat tal 3,600,000 kronor, vilket belopp sålunda syntes böra uppföras i

riksstaten såsom anslag till moderskapspenning.

Medan pensionsstyrelsen i sina kalkyler rörande anslagsbehovet för ifrågavarande

ändamål under löpande budgetår uppskattade antalet till moderskapspenning

berättigade fall till 54,550 för år 1941 och 52,690 för år 1942,

har styrelsen, såsom framgår av den lämnade redogörelsen, nu beräknat antalet

sådana fall för berörda år till allenast 50,550 respektive 47,750. Den

ändrade beräkningen har främst sin grund i den nedgång i födelsefrekvensen,

som ägt rum under första kvartalet 1941. Då enligt föreliggande statistiska

uppgifter antalet födelser efter utgången av nämnda kvartal åter stigit rätt

betydligt, torde man vara berättigad antaga, att sagda nedgång varit av mera

tillfällig natur. De under budgetåret 1942/43 till moderskapspenning berättigade

fallen kunna därför antagas bliva avsevärt flera än styrelsen i sina kalkyler

förutsatt. Vid sådant förhållande torde anslaget för sistnämnda budgetår

ej böra sättas till lägre belopp än 4,000,000 kronor. Jag har härvid i likhet

med pensionsstyrelsen räknat med att nuvarande bestämmelser rörande

moderskapspenning skola oförändrade gälla under nästa budgetår.

Hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

I) till Mödrahjälp i form av understöd titan återbetalningsskyldighet

m. m. för budgetåret 1942/43 anvisa

ett förslagsanslag av ................................. kronor 7,500,000;

II) till Avsättning till fonden för lån till mödrahjälp för

budgetåret 1942/43 anvisa ett förslagsanslag av... kronor 80,000;

III) till Bidrag till sjukkassor för budgetåret 1942/43 anvisa

ett förslagsanslag av ................................. kronor 20,000,000;

Departements
chefen.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 308.

IY) medgiva, att kristillägg till sjukkassor må utgå i huvudsaklig

överensstämmelse med av mig i det föregående förordade

grunder;

Y) till Kristillägg till sjukkassor för budgetåret 1942/43 anvisa

ett förslagsanslag av ........................... kronor 1,000,000;

Yl) till Moderskapspenning för budgetåret 1942/43 anvisa ett

förslagsanslag av ....................................... kronor 4,000,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt förordnar,

att proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Jan-Erik Stenius.

Stockholm 1942. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1942:363 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majus proposition angående anslag för hudgetåret 1942 43 till mödrahjälpsverksamheten m. m. s. 14 i texten
  2. SU 1942:170 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 19U2/U3 till mödrahjålpsverksamheten m. m. s. 2 i texten