Sök i Ratio Lex

Angående anslag till prisrabattering å vissa livsmedel

1942-05-22 · 35 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 34 av 35 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:338, Angående anslag till prisrabattering å vissa livsmedel

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 338.

1

Nr 338.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till prisrabattering

å vissa livsmedel; given Stockholms slott

den 22 maj 1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av ^ilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över folkhushållningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Axel Gjöres.

Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet d Stockholms slolt

den 22 maj 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld.

Eriksson, Bergquist, Bagge, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen

för folkhushållningsdepartementet, statsrådet Gjöres:

I årets statsverksproposition (elfte huvudtiteln, punkt 34) har Kungl.

Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,

till Prisrabattering å matfett och mjölk beräkna ett reservationsanslag av

100 000 000 kronor. Jag torde nu få ånyo anmäla denna fråga.

Nu gällande bestämmelser i fråga om prisrabattering å matfett och mjölk

återfinnas i kungörelserna den 10 maj 1940 (nr 319) angående prisrabattering

å smör och den 23 maj 1941 (nr 303) angående prisrabattering å mjölk

samt i statens livsmedelskommissions cirkulär den 7 november 1941, nr

507. Förenämnda kungörelser hava ändrats senast den 30 oktober 1941 (nr

824 och 825). Vidare har i kungörelse den 3 0 oktober 1941 (nr 786) förllihnng

lill riksdagens protokoll 1042. 1 sami. Nr 338. 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Majlis proposition nr 338.

ordnats, att vad i samma kungörelser stadgats beträffande smör och mjölk

skall äga tillämpning jämväl i fråga om fodermedel, utsädesspannmål och

konstgödselmedel. Vad i kungörelsen angående prisrabattering å smör är

stadgat beträffande smör, som framställts vid mejeri, skall enligt kungörelse

den 7 november 1941 (nr 863) äga tillämpning även i fråga örn övriga slag

av matfett samt grädde. Rabattbestämmelsernas innehåll är i huvudsak

följande:

Flertalet rabattkort utlämnas efter rekvisition, d. v. s. utan individuell

behovsprövning. För att rabattkort skall kunna erhallas efter rekvisition

fordras, att det beskattningsbara beloppet vid senaste taxering till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt icke översteg 900 kronor samt att den

skattepliktiga förmögenheten icke översteg 15 000 kronor. Om dessa förutsättningar

äro uppfyllda, erhålles ett rabattkort för matfett och ett rabattkort

för mjölk för varje barn fött år 1926 eller senare, för varje åldring

född år 1874 eller tidigare, för varje person med tilläggspension samt för

varje person med invalidunderstöd. Under samma förutsättningar erhålla

vuxna personer, som icke tillhöra någon av de nyssnämnda kategorierna,

ett rabattkort för matfett. För ensamstående personer fordras därvid att

vederbörande har eget hushåll, varför exempelvis vuxna hemmavarande barn

icke kunna erhålla rabattkort. Vidare märkes, att barn under ett år, för

tiden intill dess barnet fyllt ett år, erhålla två mjölkrabattkort.

Person, som enligt de refererade bestämmelserna skulle vara berättigad

att erhålla rabattkort, får ej tilldelas sådant kort, därest hans inkomst- och

förmögenhetsförhållanden efter den tid, som nyssnämnda taxering avser,

undergått sådan förbättring, att de angivna inkomst- och förmögenhetsgränserna

skulle ha överskridits, för den händelse taxeringen hänfört sig till den

aktuella inkomsten.

I de fall då inkomsten efter tiden för senaste taxering undergått sådan

försämring, att vederbörande skulle varit berättigad att erhålla rabattkort,

därest taxeringen hänfört sig till den aktuella inkomsten, utlämnas rabattkort

efter särskild ansökan och prövning av behovet i varje särskilt fall.

Vidare märkes, att lungsjuk, som erhållit extra tilldelning av matfett, jämväl

erhåller rabatt för extratilldelningen.

För tilldelning av rabattkort åt medlemmar av producenthushåll gälla i

stort sett samma regler som för övriga personer, dock med den i praktiken

oväsentliga skillnaden, att rabattkorten, som ha ett särskilt utseende, ej få

utlämnas efter rekvisition utan endast efter särskild ansökan.

Varje rabattkort för matfett berättigar under en fyraveckorsperiod till en

rabatt av en krona 50 öre på ett kilogram matfett, d. v. s. på hela den ordinarie

ransonen. Korten gälla alternativt även vid inköp av grädde. På varje

mjölkrabattkort får dagligen inköpas en halv liter mjölk till ett pris, som

med 5 öre understiger det vanliga priset, varför rabatten alltså utgör 10 öre

per liter. För producenter gälla båda korten alternativt vid inköp av fodermedel,

utsädesspannmål och konstgödselmedel.

Enligt av statens livsmedelskommission lämnade uppgifter kan matfettrabattkortens

antal uppskattas till i runt tal 2 600 000, motsvarande 41 % av

folkmängden, medan mjölkrabattkortens antal utgör cirka 1 400 000, motsvarande

22 % av befolkningen. Eftersom mjölkrabattkort i regel endast

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 338.

3

erhållas av barn, åldringar och invalider, böra de rimligen sättas i relation

till dessa personers antal och ej till hela befolkningen. Sammanlagda antalet

barn under 16 år, åldringar över 67 år samt invalider kan uppskattas

till 2 000 000, varav sålunda 70 % äro innehavare av rabattkort.

Varje matfettsrabattkort har ett årsvärde av 19 kronor 50 öre, varför årskostnaden

för denna rabattering kan beräknas utgöra 51 miljoner kronor.

Mjölkrabattkortets årsvärde är 18 kronor 25 öre, och kostnaden för denna

rabattering utgör följaktligen i runt tal 26 miljoner kronor. Årskostnaden

för båda rabatteringarna tillsammans kan alltså uppskattas till 77 miljoner

kronor.

För finansiering av ifrågavarande utgifter har 1941 års riksdag (skr. nr

412), med bifall till Kungl. Maj:ts proposition nr 279, för budgetåret 1941/42

anvisat ett reservationsanslag av 98 000 000 kronor.

Vid sidan av prisrabatteringen å matfett och mjölk har sedan hösten 1940

tillämpats ett system med s. k. förmalningsersättningar, vilket system har till

syfte att förhindra att de höjda producentpriserna å brödsäd skola medföra

ökning av priserna på mjöl och bröd. Förmalningsersättningama, som utbetalas

till kvarnarna för av dem förmålen spannmål, utgöra för närvarande

8 kronor 15 öre per deci ton för handelsförmalning samt 2 kronor vid förmälning

mot lön och utgå från det under elfte huvudtiteln anvisade förslagsanslaget

till Förmalningsersättningar å 33 000 000 kronor.

Vid anmälan av frågan om anslagen under elfte huvudtiteln i årets statsverksproposition

framhöll jag, alt vissa mycket betydande kostnader, bland

dem förmalningsersättningama, på grund av olika faktorer kunde bliva av

mycket växlande storlek och att till följd därav medel till deras bestridande

under budgetåret 1942/43 icke borde beräknas å riksstaten utan i stället utgå

från förskottsstat. Riksdagen har ej funnit anledning till erinran häremot.

I skrivelse den 10 april 1942 med förslag örn prisreglerande åtgärder på

jordbrukets område har statens livsmedelskommission upptagit frågan om

avvägningen av de generella subventionerna på mjöl och bröd samt på mjölk

och matfett. Kommissionen har därvid framhållit den oerhört stora betydelse

dessa livsmedel ha i vår försörjning samt i anslutning därtill fortsatt:

Mjöl och bröd utgöra väsentliga beståndsdelar i vår kost och det har

alltid varit ett önskemål, att dessa så att säga grundläggande födoämnen

skulle kunna tillhandahållas allmänheten till ett rimligt pris. Den i år utgående

totala subventionen för sistnämnda livsmedel motsvarar cirka 20

löre per kilogram mjöl. Ett fullständigt borttagande av subventionen skulle

lia medfört en höjning av priset på vetemjöl med cirka 22 öre per kilogram

och av priset på rågmjöl med omkring 18 öre per kilogram. De generella

subventionerna på mjölk och matfett motsvara iner än 2 öre per kilogram

mjölk eller 50 (öre per kilogram smör. Med tanke på det pris, som smöret

redan nu betingar, måste det väcka betänkligheter att helt avskaffa nämnda

sidi ven tion.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 338.

Kommissionen har därefter behandlat ett förslag örn eventuell avveckling

eller minskning av de nu utgående subventionsbeloppen och har därvid

särskilt beaktat spörsmålet, om och i vad mån det kunde anses lämpligt att

ersätta de generella subventionerna för mejeriprodukter samt mjöl och bröd

med nya eller ökade rabatter för de mindre bemedlade befolkningsgrupperna.

Kommissionen har funnit sig icke kunna tillstyrka ett borttagande av

nämnda generella subventioner och har som skäl härför anfört:

Varje form av rabatter för den mindre bemedlade befolkningen måste alltid

medföra vissa orättvisor på grund av svårigheten att avgränsa det klientel,

som skall erhålla del av rabatterna. För närvarande tillämpas i nämnda

hänseende vissa schematiska inkomst- och förmögenhetsgränser. Därest

samma begränsning skulle gälla för de nya eller ökade rabatterna, skulle de

befolkningsgrupper, som ligga närmast över inkomststrecket, bli starkt missgynnade.

Örn man å andra sidan för att undvika denna konsekvens höjde

inkomststrecket, skulle man ej vinna så mycket genom den ifrågasatta omläggningen.

I detta sammanhang torde böra erinras om att den del av befolkningen,

som har ett beskattningsbart belopp, exempelvis överstigande

2 000 kronor, endast utgör 20 å 25 procent av hela befolkningen. Det är därför

ur många synpunkter bättre med en generell subvention än med en rabatt

som utgår till den större delen av folkmängden. En dylik utvidgning av

rabattklientelet skulle bland annat medföra ett väsentligt ökat arbete för

kristidsnämnderna och handeln.

Det förtjänar vidare uppmärksammas, att en avveckling av de generella

subventionerna skulle komma att inverka i stegrande riktning på prisnivån.

Enligt gjorda beräkningar motsvara enbart de generella subventionerna för

mjöl och bröd samt matfett och mjölk en sänkning av levnadskostnadsindex

(med år 1935 som bas) med cirka 3.5 enheter. Med den lönepolitik,

som nu tillämpas, är det av vikt att en stegring av sagda index om möjligt

undvikes. Det bör dock framhållas, att en indexstegring kan undvikas genom

införande av specialrabatter för vissa, större befolkningsgrupper. Om man

således, på anförda skäl, icke synes böra tillstyrka ett borttagande av de

generella subventionerna, kan det likväl — med hänsyn till den statsfinansiella

situationen — övervägas alt minska dessa.

I sådant hänseende har kommissionen angivit viss sänkning av förmalningsersättningen

för brödsäd samt ifrågasatt, att under den tid, som margarintillverkningen

i sommar kan komma att ligga nere, kompensation för den

härigenom uppkommande merkostnaden för matfettsransonen skall utgå

endast till de befolkningsgrupper, som erhålla rabatt å matfett. Beträffande

sistnämnda spörsmål har kommissionen anfört:

Av samma skäl som åberopades föregående år torde det sannolikt bli

nödvändigt, att förbud mot tillverkning av margarin utfärdas att gälla under

instundande sommar. Om så blir fallet, synes i likhet med föregående år

viss kompensation böra beredas i varje fall de mindre bemedlade hushållen

för den ökning av liushållsutgifterna för matfett, som ett tillverkningsförbud

för med sig. I somras gavs dylik kompensation i form av en allmän

sänkning av smörpriset med 50 öre per kilogram. Såsom gottgörelse för

denna sänkning utbetalades ett lika stort bidrag till mejerierna. Kostnader
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

5

na härför uppgingo till 18 miljoner kronor. I anslutning till de allmänna

synpunkter som inledningsvis anförts förordas, att under innevarande år

endast de s. k. rabatthushållen skola erhålla kompensation för de ökade

kostnader, som uppkomma med anledning av tillverkningsförbudet. Kompensationen

synes böra utgå i form av en höjning av matfettsrabatten med

50 öre per kilogram. Kostnaden för nämnda höjning av rabatten kan beräknas

till 6 miljoner kronor. Vid denna beräkning har hänsyn tagits till att

förbudet torde bli av något kortare varaktighet än under föregående år.

I skrivelse den 17 april 1942 har livsmedelskommissionen därefter avgivit

förslag rörande medelsanvisning för prisrabattering och förmalningsersättningar

för budgetåret 1942/43. I samband härmed har kommissionen meddelat,

att kommissionen från kristidsstyrelser och länsstyrelser samt under

dessa sorterande organ, från kommissionens näringssakkunniga ävensom

från Sveriges köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund och Kooperativa

förbundet inhämtat yttranden rörande de nu gällande prisrabatteringarna

samt rörande behovet av en ändring och utvidgning av rabattsystemet.

Sveriges köpmannaförbund och Kooperativa förbundet lia framhållit, att

det skulle medföra allvarliga olägenheter för detaljhandlarna örn prisrabatteringen

utsträcktes till nya varuslag. Den därmed avsedda effekten borde

i stället kunna vinnas genom en ökning av nu utgående rabatter på matfett

och mjölk.

Av livsmedelskommissionen tillkallade näringssakkunniga ha i yttrande

rörande önskvärdheten av vissa förändringar i det nuvarande rabaltsystemet

anfört:

Den stegring av livsmedelskos tnaderna, som ägt rum under kriget, har

otvivelaktigt varit mera kännbar för de befolkningsgrupper, som äro bosatta

i städer och andra samhällen, än för befolkningen på landsbygden, som i

större omfattning anlitar naturahushållning. De hittills inträffade försämringarna

i näringsstandarden och de ytterligare försämringar, som kunna

befaras komma att äga rum, träffa följaktligen i främsta rummet städernas

och tätorternas befolkning, och det är alltså denna del av befolkningen, som

i första hand är i behov av rabattkort på livsmedel. För närvarande äro

rabattkorten emellertid betydligt vanligare på landsbygden än i städerna.

Ehuru jordbruksbefolkningen kan utnyttja rabattkorten för inköp av fodermedel

m. m. och rabattkorten följaktligen inom denna befolkningskategori

spela en annan roll än inom andra befolkningsgrupper, förefaller det, ej

minst av psykologiska skäl, önskvärt att grunderna för utdelningen av rabattkort

ändras på ett sådant sätt, att rabattkorten i vart fall ej bli vanligare

på landsbygden än i städerna.

Rabattkort finnas för närvarande på matfett och mjölk, varav de senare

endast utdelas lill åldringar och med dem likställda samt tilt barn. Så länge

efterfrågan på mjölk kan tillgodoses i full utsträckning, böra åldringar och

med dem likställda liksom hittills erhålla rabatt på mjölk. Någon anledning

att förändra rabattbeloppet finnes icke.

Eftersom de barnrika familjerna otvivelaktigt utgöra en befolkningskategori,

som ;ir dåligt ställd i näringsliänseendc, skulle det vara förmånligt,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majda proposition nr 338.

om rabattbeloppet för barn kunde höjas förslagsvis från 10 till 20 öre per

liter mjölk. En sådan ändring framstår såsom särskilt önskvärd därest

mjölkpriset skulle komma att höjas. Enligt vad som meddelats de sakkunniga,

kan en höjning av mjölkpriset med högst 3 öre per kilogram bli aktuell.

Under förutsättning att en prishöjning av denna storleksordning verkställes

och under förutsättning att de skattefria avdragen för harn icke höjas vid

innevarande års riksdag, bör rätten att erhålla rabattkort för mjölk helst

utvidgas, så att inkomstgränsen bestämmes till ett beskattningsbart belopp

av 1 500 kronor mot för närvarande 900 kronor. Därigenom undvikes, att den

ekonomiska situationen på grund av den allmänna prishöjningen på mjölk

försämras för familjer nied ett beskattningsbart belopp mellan 900 och 1 500

kronor.

Enligt vad socialstyrelsens konsumtionsundersökningar utvisat, är inom

mindre bemedlade hushåll konsumtionen av grönsaker samt av frukt och

bär mycket låg. Det synes angeläget att vidtaga åtgärder för en ökning

av nämnda konsumtion. Enligt vad som upplysts kan emellertid en rabattering

av dessa varuslag lämpligen icke ifrågakomma.

Ehuru nämnda undersökningar icke ge belägg för, att någon brist på

äggvita i kosten hos de undersökta hushållen skulle förekomma, anse sig de

sakkunniga, särskilt med hänsyn till köttvarornas relativt höga pris, böra

tillstyrka att rabattsystemet för stadsbefolkningen utsträckes till att gälla

även kött och fläsk. Härvid kan övervägas att tillämpa en lägre inkomstgräns

än för matfett. Eftersom köttvaror få inköpas även på ransoneringskortet

för ägg, torde rabatt böra lämnas även vid inköp mot detta kort (av

kött eller ägg). De sakkunniga skulle finna det förmånligt om rabatterna

på dessa varuslag samt på matfett kunde sammanföras till ett rabattkort;

dock bör detta ske endast under förutsättning, att rabattsystemets nuvarande

konsumtionsdirigerande verkan bibehålies.

Av de avgivna yttrandena har livsmedelskommissionen dragit huvudsakligen

följande slutsatser:

Rabattsystemet förefaller att tekniskt fungera i stort sett tillfredsställande.

Missbruk i form av överlåtelser av kort etc. synas praktiskt taget icke förekomma

eller komma i varje fall icke till myndigheternas kännedom. Den

enda tekniska svårigheten av betydelse består i att handeln har ett omfattande

arbete med att mottaga och redovisa rabattkupongerna.

Livsmedelskommissionen har varit angelägen om att utforma rabattsystemet

så, att det ej skulle erhålla prägeln av understöd utan blott innebära, att

en stor del av de mindre bemedlade erhölle rätt att inköpa vissa ur näringsfysiologisk

synpunkt särskilt viktiga varor till ett lägre pris. De till kommissionen

inkomna yttrandena ge emellertid närmast vid handen, att rabattsystemet

i stor utsträckning betraktas som en hjälpform, som endast föga

skiljer sig från arbetslöshetshjälp o. d. Åtskilliga kristidsstyrelser och kristidsnämnder

framhålla sålunda, att det i princip skulle vara önskvärt, om

rabattkorten uteslutande kunde utdelas efter individuell behovsprövning och

om de gällde valfritt för ett flertal varor. Flertalet remissinstanser anse emellertid,

att det nuvarande utdelningssystemet i princip bör bibehållas, trots

de olägenheter, som äro förbundna med att i flertalet fall låta det beskattningsbara

beloppets storlek vara avgörande för rätten att erhålla rabattkort.

Dessa olägenheter ligga framför allt i att, enligt vad erfarenheten visar, det

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 338.

7

beskattningsbara beloppet i mångå fall ger en felaktig föreställning åtminstone

om de aktuella inkomstförhållandena.

De nu gällande inkomst- och förmögenhetsgränserna anses emellertid av

det övervägande antalet hörda myndigheter under alla förhållanden böra bli

föremål för en justering nedåt. Flertalet remissinstanser uttala sålunda, att

befolkningen enligt nu gällande regler kan erhålla rabattkort i större utsträckning

än som anses behövligt. Kristidsstyrelserna föreslå i allmänhet,

att det beskattningsbara beloppet siinkes från nuvarande 900 kronor till 500

kronor och att förmögenhetsgränsen sättes vid 10 000 kronor mot för närvarande

15 000 kronor skattepliktig förmögenhet.

Det har för kommissionen icke varit oväntat, att en avsevärd del av befolkningen

erhållit rabattkort. De av kommissionen ursprungligen framlagda

beräkningarna över det uppskattade antalet rabattkortsberättigade, vilka beräkningar

legat till grund för rabattsystemets hittillsvarande utformning, ha

tvärtom visat sig hålla mycket väl. Kostnaderna för rabatteringarna ha i

verkligheten varit lägre än de belopp, som av statsmakterna anvisats för

ändamålet.

Av särskilt intresse är, att det framför allt är kristidsnämnderna på landsbygden,

som framhålla, att enligt nuvarande bestämmelser alltför många äro

berättigade att erhålla rabattkort. Detta är anmärkningsvärt, eftersom nämnderna

tidigare — då rätten att erhålla rabattkort var starkt begränsad för

jordbruksproducenter — ansågo att samma tilldelningsgrunder borde gälla

på landsbygden som i städerna. Det är anledning tro, att erfarenheten av de

förändrade bestämmelserna i viss mån kommit kristidsnämnderna att revidera

sin tidigare uppfattning.

Vad angår frågan örn en utökning av rabatterna i form av en höjning

av rabattbeloppen eller en utvidgning till nya varuslag anses en sådan utökning

särskilt i städerna vara behövlig för de minst bemedlade bland de

nuvarande rabattkortsinnehavarna. Åtskilliga kristidsstyrelser anse, att det

skulle vara bättre att höja de nuvarande rabattbeloppen än att införa rabatt

på nya varuslag. Därest rabattsystemet utvidgas till nya varuslag, anses i

första hand kött och fläsk (särskilt konserver) böra komma i fråga. Åtskilliga

myndigheter anse, att i så fall ett för olika rabatterade varuslag gemensamt

rabattkort bör införas.

Livsmedelskommissionen har för egen del anfört följande:

Vad först beträffar frågan örn den princip, enligt vilken rabattkortsinnehavarna

böra utväljas, utgår kommissionen från att en övergång till individuell

behovsprövning icke bör äga rum. Kommissionen anser icke, att ett

individuellt system kan på ett hållbart och konsekvent sätt uppbyggas inom

den nuvarande organisationens ram. Det nuvarande systemet synes alltså

under rådande förhållanden vara det bästa, trots de olägenheter, som äro

förknippade med att utdela rabattkorten med ledning av det beskattningsbara

beloppet, som ofta kan ge en felaktig uppfattning om inkomstens storlek

och som i vai-je fall avser en förfluten tid. En viss förbättring bör dock

kunna ske därigenom att rabattkortsinnehavarna i fortsättningen bli skyldiga

att på rekvisitionsblanketten uppge arbetsgivarens namn och adress.

Därigenom blir det i större utsträckning än för närvarande möjligt för kristidsnämnderna

alt kontrollera huruvida de lämnade uppgifterna örn den

aktuella månadsinkomsten äro riktiga.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 338.

Om det nuvarande systemet för utdelning av rabattkorten i princip bibehålies,

så kan det däremot givetvis övervägas att förändra gränsbeloppen.

Såsom redan omnämnts har en sänkning av såväl det beskattningsbara beloppet

som den skattepliktiga förmögenheten i allmänhet förordats av remissinstanserna.

För kommissionen framstår en begränsning av antalet rabatt - kortsinnehavare såsom särskilt motiverad därför att den möjliggör en utvidgning

av rabatternas värde för de minst bemedlade utan att den av 1941

års riksdag fastställda totala kostnadsramen för ifrågavarande rabatteringar

behöver utvidgas.

De nu utdelade rabattkorten för matfett och mjölk äro avsedda att gälla

till och med november 1942, till vilken månad en ny utdelning av rabattkort

är planerad. Örn en förändring av reglerna för tilldelningen av dessa

kort skall genomföras före nämnda tidpunkt, måste följaktligen de nu gällande

rabattkorten indragas och nya rabattkort utdelas. Detta måste ur flera

synpunkter anses såsom mycket olägligt. Med hänsyn till önskvärdheten av

att den i november 1942 föreliggande nya taxeringen snarast möjligt skall

äga tillämpning för bestämmandet av vilka som äro berättigade till rabatt,

torde en ny utdelning under alla förhållanden då böra äga rum. Därest

rabattkorten nu skulle omedelbart indragas, skulle följaktligen rabatteringsklientelet

få underkastas omprövning med relativt kort mellanrum, varigenom

arbetet för kristidsnämnderna skulle betydligt ökas. Härtill kommer,

att man icke utan mycket starka skäl synes böra fråntaga personer en förmån,

som de redan erhållit. På grund av vad sålunda anförts, förutsätter

kommissionen, att eventuella ändringar i tilldelningsgrunderna icke träda i

kraft förrän omkring den 1 december 1942.

Det är givetvis svårt att nu bedöma hur försörjningsläget för de mindre

bemedlade kommer att gestalta sig under år 1943. Sannolikt torde det emellertid

icke vara något att erinra mot att en viss sänkning av det beskattningsbara

beloppet företages. Kommissionen anser det därför kunna övervägas

att sänka inkomstgränsen till 750 kronor beskattningsbart belopp. Då

det är svårt att på förhand bedöma utvecklingen torde det emellertid böra

tillkomma Kungl. Majit att fastställa den inkomstgräns, som i fortsättningen

skall gälla. Härvid torde viss hänsyn även böra tagas till rabattsystemets

verkningar i penningpolitiskt hänseende.

En viss begränsning av antalet rabattkortinnehavare kan också ske därigenom

att förmögenhetsgränsen sänkes från nuvarande 15 000 kronor skattepliktig

förmögenhet. Kommissionen anser, alf någon erinran i princip icke

kan göras mot en sänkning av nämnda gräns till 10 000 kronor. Med hänsyn

särskilt till att de befolkningsgrupper, företrädesvis änkor och åldringar,

som för sin utkomst huvudsakligen äro beroende av hopsparat kapital, i

många fall hårt träffats av den rådande dyrtiden, torde emellertid viss möjlighet

böra beredas dessa att erhålla rabattkort. I sådant syfte föreslår kommissionen,

att rätten att erhålla rabattkort bör bibehållas för hushåll, som

lia en förmögenhet överstigande 10 000 men ej 20 000 kronor, under förutsättning

att det beskattningsbara beloppet ej överstiger en viss lägre gräns,

förslagsvis 250 kronor. Det må påpekas, att en dylik kombinerad inkomstoch

förmögenhetsgräns förekommer i fråga om vissa andra samhällsåtgärder

av socialpolitisk karaktär.

De föreslagna sänkningarna av det beskattningsbara beloppet och den

skattepliktiga förmögenheten skulle förmodligen medföra den största effekten

i städerna. Det förefaller emellertid önskvärt, att antalet rabattkort ned
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 338.

9

bringas mera på landsbygden än i städerna, eftersom det relativa antalet

sådana kort nu är betydligt större på landsbygden och detta förhållande

blivit föremål för stark kritik, särskilt från landskommunernas kristidsnämnder.

Näringssakkunniga lia också i sitt yttrande anfört, att den stegring

av livsmedelskostnaderna, som ägt rum under kriget, otvivelaktigt har

varit mera kännbar för de befolkningsgrupper, som äro bosatta i städer och

andra samhällen, än för befolkningen på landsbygden, som i större omfattning

anlitar naturahushållning. Med hänsyn härtill uttala näringssakkunniga,

att det vore önskvärt, örn grunderna för utdelningen av rabattkorten

ändrades på ett sådant sätt, att rabattkorten i vart fall ej bleve vanligare

på landsbygden än i städerna.

Det har synts kommissionen lämpligast att åstadkomma den önskvärda

begränsningen av antalet rabattkort på landsbygden på så sätt att i fråga

örn jordbrukarhushåll förmögenhetsgränsen kompletteras med den bestämmelsen,

att rabattkort ej heller må erhållas, då den av vederbörande brukade4

jordbruksfastigheten är taxerad för ett belopp överstigande 10 000 kronor.

I överensstämmelse med förut omförmälda regler beträffande förmögenhetsgränsen,

torde emellertid personer, som bruka en fastighet med ett taxeringsvärde,

liggande mellan 10 000 och 20 000 kronor, böra tilldelas rabattkort,

under förutsättning att deras beskattningsbara belopp ej överstiger 250

kronor. Enligt här förordade regler skulle således följande grupper vara

uteslutna från erhållande av rabattkort, nämligen dels, oberoende av det

beskattningsbara beloppets storlek, de, som ha större skattepliktig förmögenhet

än 20 000 kronor eller bruka jordbruksfastighet med högre taxeringsvärde

än 20 000 kronor, dels, där det beskattningsbara beloppet är högre än 250

kronor, de, vilkas förmögenhet ligger mellan 10 000 och 20 000 kronor eller

vilka bruka jordbruksfastighet med ett taxeringsvärde liggande mellan nämnda

belopp.

Kompletterandet av förmögenhetsgränsen med en taxeringsvärdesgräns

torde komma att reducera antalet rabattkortsinneliavare på den egentliga

landsbygden med i runt tal 20 procent, vilket torde få till följd, att antalet

rabattkortsinneliavare i förhållande till folkmängden blir ungefär detsamma

på landsbygden som i städerna.

Kommissionen har härefter kommit in på frågan örn vilka varor som i

fortsättningen böra rabatteras och om rabattbeloppens storlek. För mjölk

åtnjutes för närvarande rabatt endast av barn och åldringar samt med dem

likställda. Med hänsyn bland annat till den begränsade mjölktillgången har

kommissionen funnit rabatteringen icke böra utsträckas till samtliga de

kategorier, som erhålla rabatt å matfett. Därest gemensamt rabattkort införes

för andra rabatterade varor bör därför det särskilda rabattkortet

för mjölk ändock bibehållas. Rabatt erhålles nu vid inköp av en halv

liter mjölk örn dagen och anledning finnes icke alt ändra denna kvantitet.

I fråga örn rabattbeloppets storlek, som nu är 10 öre per liter mjölk, har

kommissionen, efter att lia återgivit de näringssakkunnigas yttrande i hithörande

delar, funnit, att näringssakkunnigas önskemål örn att förbättra

de barnrika familjernas ställning genom en höjning av mjölkrabatten är väl

motiverat och att, därest en höjning av rabattbeloppet för barn företages,

motsvarande höjning bör komma åldringarna till godo. 1 anslutning härtill

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 338.

har kommissionen föreslagit, att rabattbeloppet på mjölk för såväl barn som

åldringar höjes från nuvarande 10 till 15 öre per liter. En ytterligare höjning

av rabatten synes enligt kommissionens mening däremot icke böra förordas

i nuvarande läge. Kommissionen bar härvid utgått från att någon mera betydande

höjning av mjölkpriset icke äger rum. Enligt kommissionens åsikt

skulle en höjning av rabatten till 20 öre utan samband med en höjning av

mjölkpriset kunna leda till en sådan ökning i efterfrågan på konsumtionsmjölk,

att i vissa

kommer den tekniska svårigheten, att vissa arbetargrupper nu tillhandahållas

mjölk till ett pris, som är lägre än 20 öre per liter. Om rabatten fastställdes

till 20 öre per liter, skulle dessa grupper icke kunna utnyttja rabattens

hela värde.

Kommissionen har därefter gått in på frågan om kostnaderna för mjölkrabatteringen

samt därvid anfört bland annat:

Kostnaderna för den nuvarande mjölkrabatteringen utgöra i runt tal 26

miljoner kronor. Med oförändrat antal rabattkort skulle en höjning av rabattbeloppet

till 15 öre medföra, att kostnaderna stege till 39 miljoner kronor.

Om de i det föregående diskuterade förändringarna i inkomst- och förmögenhetsgränserna

genomföras, kommer emellertid antalet rabattkortsinnehavare

att inskränkas något, enligt beräkning från nuvarande 1 400 000 till 1 200 000.

Med ett rabattbelopp av 15 öre per liter skulle kostnaderna följaktligen

komma att utgöra 33 miljoner kronor per år.

Vidare har kommissionen till behandling upptagit ett par detaljspörsmål

samt framhållit:

Enligt nu gällande bestämmelser kunna mjölkrabattkort ej erhållas av

lantarbetare för den mjölkkvantitet, som ingår i deras stat. Kommissionen

har från Svenska lantarbetareförbundet mottagit en skrivelse, vari bland

annat framhålles. att de statavlönade lantarbetarna odisputabelt tillhöra

de lägst stående inkomstgrupperna i landet. Det vore därför i hög grad motiverat

att lämna lantarbetarna en kompensation motsvarande rabatten på

mjölk. Liknande synpunkter ha också framkommit i kristidsstyrelsernas och

kristidsnämndernas yttranden.

Jämväl kommissionen anser det skäligt, att lantarbetarna erhålla den begärda

kompensationen. Detta kan lämpligen ske på det sätt, att lantarbetare,

som erhålla en del av sin lön i form av statmjölk, få utnyttja sina rabattkort

för mjölk vid inköp av andra mejeriprodukter. Såsom villkor härför torde

emellertid, för kontrollens skull, böra uppställas, att inköpen företagas vid

det mejeri, till vilket arbetsgivaren levererar mjölk.

Antalet barn inom rabattberättigade lantarbetarhushåll torde kunna uppskattas

till i runt tal 50 000, varför en utsträckning av rabatteringen till

denna kategori kan beräknas komma att medföra en årskostnad av 1,5 miljoner

kronor, under förutsättning att mjölkrabatten utgör 15 öre per liter.

Rabattkort för mjölk ha hittills icke uldelats till havande kvinnor. Däremot

ha ammande mödrar kommit i åtnjutande av mjölkrabatt (rabattkort

ha nämligen uldelats till barn i första levnadsåret). Anledningen till att havande

kvinnor icke erhållit del av samma förmån har närmast varit, att dessa

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 338.

11

kvinnors behov av skyddsfödoämnen i viss utsträckning kan tillgodoses genom

mödrahjälpen. Under framhållande av den stora betydelsen av att havande

kvinnor redan på tidigt stadium av havandeskapet erhålla en ur näringssynpunkt

tillfredsställande kost, lia näringssakkunniga hos kommissionen

tillstyrkt, att även dessa kvinnor beviljas mjölkrabattkort. Kommissionen

anser sig för sin del kunna biträda detta förslag. Rabatten synes böra utgå

under samma villkor beträffande inkomst och förmögenhet, som gälla för

utdelningen av mjölkrabattkort till barn. Antalet rabattberättigade havande

kvinnor torde då kunna uppskattas till årligen 60 000, vilka i genomsnitt

kunna beräknas komma att åtnjuta rabatten i sex månader. Kostnaderna för

denna utsträckning av mjölkrabatteringen kunna följaktligen uppskattas till

i runt tal 800 000 kronor under förutsättning att rabatten utgör 15 öre per

liter mjölk.

I fråga örn matfett har kommissionen funnit det nuvarande rabattbeloppet,

1 krona 50 öre per kilogram, böra bibehållas oförändrat, men har föreslagit

följande ändrade tilldelningsgrunder:

Under förutsättning att förslaget att utvidga rabattsystemet till att omfatta

även kött bifalles, föreslår kommissionen, att grunderna för tilldelning av

rabattkort för matfett förändras såtillvida, att andra personer än barn och

åldringar kunna erhålla sådant kort endast om det beskattningsbara beloppet

uppgår till högst 500 kronor. Barn och åldringar böra däremot erhålla

rabattkort upp till den för samtliga rabatteringar fastställda högsta inkomstgränsen.

De nuvarande reglerna örn eget hushåll föreslås skola bibehållas

oförändrade, ehuru med den uppmjukningen, att hemmavarande vuxna barn

efter behovsprövning kunna berättigas att erhålla rabattkort, då de ha försörjningsplikt

gentemot föräldrarna.

Med de föreslagna begränsningarna i rätten att erhålla matfettsrabattkort

skulle antalet rabattkortinnehavare minska från nuvarande 2 600 000 till

i runt tal 2 100 000. Eftersom varje matfettsrabattkort har ett årsvärde av

19 kronor 50 öre, skulle årskostnaderna följaktligen minska från 51 miljoner

kronor till 41 miljoner kronor.

Kommissionen har härefter berört förslaget om införande av prisrabattering

å köttvaror:

Näringssakkunniga lia i sitt yttrande anfört, att socialstyrelsens konsumtionsnndersökningar

icke syntes ge belägg för att någon brist på äggvita i

kosten hos de undersökta hushållen skulle förekomma. Särskilt med hänsyn

till köttvarornas relativt höga pris ansågo sig näringssakkunniga likväl böra

tillstyrka, att rabattsystemet för stadsbefolkningen utsträcktes till att gälla

även kött och fläsk.

Kommissionen delar denna uppfattning och vill särskilt påpeka, att det

förhållandet, att en del av köttransonen måste uttagas i form av de i förhållande

till andra köttvaror dyrbara köttkonserverna, gör en rabatt på köttvaror

av behovet påkallad.

Kommissionen har ingående diskuterat möjligheterna att anordna rabatterna

på matfett och kött med ett gemensamt rabattkort, varvid det vid behov

skulle finnas möjlighet att inom oförändrad kostnadsram utsträcka rabattsystemet

till att gälla även andra varor, såsom exempelvis fisk. Det har emel
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majlis proposition nr 338.

lertid befunnits omöjligt att anordna ett ur administrativ synpunkt tillräckligt

enkelt dylikt system, varigenom rabattkortens konsumtionsdirigerande verkan

kan bibehållas. Eftersom kommissionen betraktar det såsom ett primärt

önskemål, att rabattkorten icke komma att av allmänheten betraktas och

nyttjas såsom kontanta medel, har kommissionen därför sett sig nödsakad

att trots önskemålen örn ett gemensamt rabattkort föreslå, att rabatten på

kött och fläsk lämnas på ett särskilt rabattkort, anslutet till inköpskortet för

kött på samma sätt som matfettsrabattkortet är anslutet till inköpskortet

för matfett. I detta sammanhang önskar kommissionen framhålla, att arbetsbördan

med rabatteringen för handelns vidkommande synes bliva endast

obetydligt större, om man väljer ett gemensamt rabattkort för matfett och

kött eller går in för särskilda rabattkort för dessa varuslag. Det är nämligen

den samlade kupongvolymens storlek, som i huvudsak är avgörande för

arbetsbördan. Denna volym blir lika stor, vilket av nyssnämnda system man

än väljer.

Med anledning av det i vissa yttranden framförda förslaget, att man i

stället för att utvidga rabatteringen till köttvaror skulle kunna höja rabatten

på exempelvis matfett, vill kommissionen understryka, att den av kommissionen

förordade utvidgningen av rabatteringen till köttvaror avser att möjliggöra

för de mindre bemedlade att inköpa just dessa varor till ett billigare

pris.

Rabattbeloppet på köttvaror föreslås skola utgöra 1 krona 50 öre per

1 000 poäng. Ransonen utgör för närvarande 320 poäng per vecka, varför

rabattens värde med nuvarande ranson skulle komma att utgöra 48 öre per

vecka eller med oförändrad ranson 24 kronor 90 öre per år. Det är emellertid

riktigare att vid uppskattning av kostnaderna räkna med att köttransonen

kommer att bliva lägre än för närvarande, i vilket fall också rabattens

värde kommer att bliva lägre. Örn man räknar med att ransonen i genomsnitt

kommer att uppgå till 250 poäng per vecka, kommer köttrabattkortets årsvärde

att bliva 19 kronor 50 öre.

Köttrabattkortet föreslås skola utdelas enligt samma grunder som matfettsrabattkortet,

vilket bl. a. innebär att producenter av kött skola äga alternativt

utnyttja kupongerna vid inköp av fodermedel, utsäde eller konstgödselmedel.

Antalet till köttrabatt enligt dessa grunder berättigade personer skulle

bliva 2 100 000, varibland i runt tal 200 000 barn, födda år 1937 eller senare,

vilka erhålla halv köttranson och följaktligen endast skulle erhålla halvt köttrabattkort.

Med ett kortvärde av 19 kronor 50 öre skulle årskostnaderna

således kunna uppskattas till i runt tal 39 miljoner kronor.

Kommissionen har funnit det önskvärt, att utvidgningen av rabattsystemet

till att omfatta även köttvaror genomföres snarast möjligt. I fråga om övriga

rabatter har kommissionen, såsom redan tidigare berörts, ansett de föreslagna

ändringarna böra genomföras först i samband med en ny utdelning

av rabattkort i november 1942.

De regler, enligt vilka rabattkort med tillämpning av livsmedelskommissionens

förslag skulle komma att utdelas, framgå av följande tablå:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 338.

13

Beskattnings-

Rabattkort på nedanstående

varuslag utlämnas till

Den skattepliktiga

förmögenheten eller

taxeringsvärdet för

bart

belopp

Korn neh

övriga vuxna

brukad jordbruks-

i/ill II Uvll ellvi

ringar

med eget

fastighet uppgår

hushåll

till högst

0—250

kronor ..

.. mjölk, matfett

matfett

och kött

och kött

20 000 kronor

250—500

»

D:o

D:o

10 000 »

500—750

»

D:o

—

10 000 »

De i tablån upptagna beskattningsbara beloppen motsvara emellertid betydligt

större taxerade belopp. I följande sammanställningar har upptagits

det taxerade belopp, som inom olika familjetyper motsvarar ett beskattningsbart

belopp av 250, 500 och 750 kronor:

Beskattningsbart belopp av 250 kronor.

Ortsgrupp

I II III IV V

Ensamstående.................. 1 110 1 190 1 280 1 360 1 440

Makar utan barn................ 1 700 1 780 1 860 1 940 2 020

Makar med 1 barn.............. 2 160 2 280 2 400 2 520 2 640

» » 2 » 2 620 2 780 2 940 3 100 3 260

» » 3 » 3 320 3 540 3 760 3 980 4 200

» » 4 » 4 020 4 300 4 580 4 860 5 140

Beskattningsbart belopp

av 500

kronor.

Ort

s g r u

P P

I

II

in

IV

V

Ensamstående

....... 1 440

1 530

1 630

1 700

1

790

Makar

utan

barn..........

....... 2 200

2 280

2 360

2 440

2

520

))

med

1

b axal.......

....... 2 660

2 780

2 900

3 020

3

140

))

))

2

)) ........

....... 3 120

3 280

3 440

3 600

3

760

))

))

3

» ........

4 040

4 260

4 480

4

700

))

))

4

)) ........

....... 4 520

4 800

5 080

5 360

5

640

Beskattningsbart belopp

av 750

kronor.

Ort

s g r u

P P

i

II

III

IV

V

Ensamstående

....... 1 670

1 780

1 880

1 980

2

070

Makar

utan

barn.........

....... 2 550

2 670

2 790

2 910

• •

020

))

))

i

barn.......

....... 3 160

3 280

3 400

3 520

3

640

))

))

2

)) .......

....... 3 620

3 780

3 940

4 100

4

260

))

))

3

)) .......

....... 4 320

4 540

4 760

4 980

5

200

))

))

4

)) ........

....... 5 020

5 300

5 580

5 860

6

140

Det beräknade antalet utlämnade kort samt de med ledning därav beräknade

årskostnaderna framgå av följande tablå:

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 338.

Rabattkort

För närvarande

Antal

rabattkort

Årskostnad

Enligt

Antal

rabattkort

förslaget

Årskostnad

mjölk .... 1 400 000 26 miljoner kronor 1 200 0001 33 miljoner kronor

matfett____ 2 600 000 51 ''» » 2 100 000 41 » »

köttvaror.. — — 2 100 0002 39 » )>

Summa 4 000 000 77 miljoner kronor 5 400 000 113 miljoner kronor

Livsmedelskommissionen har gjort följande sammanfattande beräkningar

av medelsbehovet för prisrabatteringar för nästkommande budgetår:

Under beaktande av vad förut anförts angående ikraftträdandet av de nu

föreslagna åtgärderna, torde medelsbehovet för prisrabattering under budgetåret

1942/43 kunna uppskattas till i runt tal 115 (113+1,5+0,8) miljoner

kronor. Härvid har antagits, att matfettsrabatten under hela budgetåret

skall utgöra 1 krona 50 öre per kilogram. För den händelse det skulle befinnas

lämpligt att utfärda förbud mot tillverkning av margarin även under

instundande sommar — en fråga som ännu icke kan med säkerhet bedömas

— synes, såsom förut framhållits, viss kompensation böra utgå till de

mindre bemedlade befolkningsgrupperna för den härigenom uppkommande

fördyringen av matfettet. Av skäl, som anförts i skrivelsen angående prisreglerande

åtgärder på jordbrukets område, bör sagda kompensation erhålla

formen av en med 50 öre per kilogram förhöjd rabatt på matfett. Kostnaden

härför har i nämnda skrivelse uppskattats till 6 miljoner kronor,

varav hälften eller 3 miljoner kronor kan beräknas belöpa på nästa budgetår.

Medelsbehovet för prisrabattering under samma år ökas härigenom till

118 miljoner kronor. Då emellertid å innevarande års anslag torde uppstå

en reservation av cirka 18 miljoner kronor, synes för nu ifrågavarande prisrabatteringar

100 miljoner kronor behöva anvisas på budgeten för 1942/43,

d. v. s. samma belopp, som i riksstaten för nämnda år beräknats för prisrabattering

(å matfett och mjölk).

Livsmedelskommissionen har vidare gått in på frågan örn förmå 1- ningsersättningar samt därom anfört:

Jämlikt beslut av Kungl. Majit utbetalas för närvarande s. k. förmalningsersättning

till kvarnarna med 8 kronor 15 öre per deci ton förmald

spannmål. Med denna anordning har man velat förhindra att de höjda

producentpriserna å brödsäd medföra en stegring av mjölpriserna. Förmalningsersättningen

utgår såväl för handelsförmalning som vid förmälning

mot lön. I sistnämnda fall utgår ersättningen dock icke med högre belopp

än två kronor per deciton.

För nedbringande av mjölpriserna utgå dessutom bidrag i annan ordning.

Sålunda betalar spannmålsaktiebolaget vissa handels- och fraktkostnader

för den inhemska brödspannmålen, varjämte importspannmålen tillhandahålles

av bolaget till samma pris som den inhemska. Under innevarande

1 Lantarbetare och havande kvinnor ej inräknade.

2 Därav 200 000 halva rabattkort.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 338.

15

konsumtionsår har bolaget vidare åsamkats förluster å de potatisflingor och

det potatismjöl, som inblandas i mjölet.

Av kommissionens omförmälda skrivelse angående prisreglerande åtgärder

på jordbrukets område framgår, att de sammanlagda subventionerna

för brödsäd motsvara cirka 22 öre per kilogram siktat mjöl och omkring

18 öre per kilogram sammalet mjöl.

Kommissionen har i nämnda skrivelse givit uttryck åt den meningen, att

det icke bör ifrågakomma att helt slopa de nu utgående subventionerna.

Med hänsyn till att dessa numera nått upp till ett avsevärt belopp och då

kommissionen ovan föreslagit en utvidgning av prisrabatteringen för de

mindre bemedlade befolkningsgrupperna, anser kommissionen det böra

övervägas att något sänka sagda subventioner. Denna sänkning bör av

praktiska skäl läggas på förmalningsersättningen. Med vilket belopp denna

ersättning bör minskas, synes åter böra bliva beroende av den förhöjning,

som därav föranledes å mjöl- och brödpriserna. Enligt kommissionens mening

synes intet böra vara att erinra mot att, i syfte att minska statens subventionskostnader,

dessa priser stiga med några öre per kilogram. Därest

mjölpriserna tillåtas stiga exempelvis med 2 å 3 öre per kilogram (2 öre för

sammalet mjöl och cirka 3 öre för siktat mjöl), kan förmalningsersättningen

nedbringas med 2 kronor per deciton. Härigenom skulle för statsverket uppkomma

en besparing av i runt tal 10 å 11 miljoner kronor.

Örn kommissionens nu relaterade uppfattning biträdes av Kungl. Majit,

torde anslaget till förmalningsersättningar för nästa budgetår böra upptagas

med 34 miljoner kronor. Vid beräkningen av detta belopp har hänsyn

tagits till att kommissionen i sin skrivelse angående prisreglerande åtgärder

på jordbrukets område föreslagit viss höjning av priset på råg- och

vetekli, varigenom behovet av förmalningsersättning något minskas.

Livsmedelskommissionen har slutligen uttalat sig örn de föreslagna åtgärdernas

inverkan på levnadskostnaderna m. m. samt därvid beräknat att

de föreslagna ändringarna i fråga örn prisrabatteringen skola medföra en sänkning

av levnadskostnadsindex med 0,39 enheter. Förslaget rörande förmalningsersättningen

föranleder en höjning av samma index med 0,25 enheter.

Sammanlagda resultatet i indexhänseende av samtliga åtgärder blir alltså,

att index endast obetydligt påverkas.

Vid behandlingen inom livsmedelskommissionen av förevarande ärende

ha deltagit kommissionens ordförande och samtliga ledamöter. Av dessa

lia herr Cederlund och fru Nordgren på vissa punkter reserverat sig mot de

framlagda förslagen.

Herr Cederlund har framhållit, att han icke kunnat biträda kommissionsmajoritetens

förslag att införa ett särskilt rabattkort för kött och fläsk.

Härutinnan har herr Cederlund anfört:

Jag delar nämligen helt den uppfattning, som med styrka hävdats i remissyttranden

från såväl kooperativa förbundet som Sveriges köpmannaförbund,

nämligen att sådana former måste väljas tor en i och för sig säkerligen

behövlig utvidgning av rabattförmånerna för de minst bemedlade

samhällsgrupperna, att handelns arbete med redovisningen av rabattkupongerna

icke ytterligare okas. Påfrestningarna på handeln lia i oell med den

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 338

nödvändiga fortskridande utbyggnaden av ransoneringssystemet blivit mycket

betydande. Enligt min mening kan det under sådana förhållanden ur

det allmännas synpunkt icke framstå som försvarligt att lämna de från

handelns sida framförda synpunkterna på rabattsystemets tekniska utformning

obeaktade. Det torde råda allmän enighet om att de redan nu mycket

omfattande uppgifter, handeln utan särskild ersättning har att fullgöra inom

ramen för kristidens regleringssystem, äro av central betydelse för krisadministrationens

förmåga att fungera någorlunda effektivt. Varje sådan

mer väsentlig ökning av handelns arbetsvolym, som för handelns egna representanter

icke framstår som ofrånkomligt nödvändig, är enligt min mening

betänklig och kan i nuvarande läge — trots att handelns folk säkerligen

kommer att göra sitt yttersta för att bära den växande arbetsbördan

— leda till en minskad »verkningsgrad» överhuvud taget i handelns arbete

med krisregleringarnas praktiska verkställighet.

Vid bedömandet av rabatteringssystemets utformning ur den här anlagda

synpunkten synes det även naturligt att icke blott taga i betraktande situationen

just för ögonblicket. Det förefaller lämpligt att även fästa avseende

vid en möjlig framtida utvidgning av främst livsmedelsransoneringen. Ett

allvarligt skärpt försörjningsläge kan, örn skörden på nytt skulle slå fel,

komma att inträda redan i höst. Enbart denna eventualitet borde enligt

min mening utgöra ett tillräckligt skäl mot att nu företaga en sådan förändring

av livsmedelsrabatteringen, att rabattkupongvolymen ökar.

Inför eventualiteten av en nödvändig utvidgning av livsmedelsransoneringen

kunde det enligt min mening i stället övervägas, huruvida icke rabatteringssystemet

nu borde omformas så, att ett enda gemensamt rabattkort infördes,

gällande vid inköp av flera livsmedel, t. ex. mjölk, matfett, kött och

fläsk. Kupongerna på ett sådant kort kunde ges en rätt hög valör, exempelvis

50 öre eller 1 krona. Kupongerna skulle gälla som betalningsmedel

vid inköp av de nämnda livsmedlen, oberoende av inköpskvantiteten för

vart och ett av livsmedlen ifråga. Genom ett sådant rabattkort, som närmast

finge karaktären av en penninganvisning, skulle kupongvolymen bli

relativt liten och handelns arbete högst avsevärt reduceras. Med hänsyn till

att den nuvarande rabatteringens konsumtionsdirigerande effekt härigenom

skulle gå förlorad har jag emellertid icke nu velat rekommendera en sådan

radikal omläggning. Om emellertid det av ransoneringarna förorsakade arbetet

för handeln skulle komma att ytterligare öka mer avsevärt i samband

med en växande livsmedelsknapphet, kan enligt min mening en sådan arbetsbesparande

förenkling av rabattsystemet komma att visa sig oundgänglig.

Genom en sådan förändring skulle ju f. ö. möjligheterna att differentiera

rabatterna efter behovet avsevärt ökas.

Undertecknad önskar, som förut sagts, i likhet med kommissionsmajoriteten

förorda, att rabattförmånerna ökas för de mindre bemedlade. I likhet

med näringssakkunniga anser jag emellertid, att förbättringarna i särskilt

hög grad böra komma barnen i mindre bemedlade familjer tillgodo. Enligt

min mening bör systemet samtidigt göras så enkelt som möjligt beträffande

tilldelningsgrunderna. Jag vill därför förorda,

att mjölkrabatten för åldringarna bibehålies vid nuvarande nivå (10 öre

per litel-) men för de rabattberättigade barnen höjes till det belopp (20 öre

per liter), näringssakkunniga föreslagit;

samt att matfettsrabatten för rabattberättigade med 0 kronors beskatt
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 338.

17

ningsbart belopp liöjes till 2 kronor 50 öre per kilogram samt för övriga

rabattberättigade bibehålies vid nuvarande storlek, 1 krona 50 öre för kilogram.

Det av mig förordade rabatteringssystemet innefattar sålunda icke några

nya rabattkort men medför icke desto mindre en betydande ekonomisk förbättring

för de mindre bemedlade samhällsgrupperna och i all synnerhet

för de barnrika familjerna inom dessa samhällsskikt. Att en sådan förbättring,

särskilt för de barnrika familjerna, är synnerligen av behovet påkallad,

har, såsom i kommissionens skrivelse angivits, ådagalagts av socialstyrelsens

budgetstatistiska material och f. ö. även vitsordats av kommissionens

näringssakkunniga.

Fru Nordgren har i sin reservation icke kunnat ansluta sig till den av

kommissionens majoritet intagna ståndpunkten att, med hänsyn till den

statsfinansiella situationen, en viss mindre sänkning av förmalningsersättningen

bör kunna företagas. Härom har fru Nordgren anfört:

Utan att vilja bestrida att det ur statsfinansieli synpunkt är angeläget att

statssubventionerna på här ifrågavarande område icke tillåtas stiga huru

mycket som helst, anser jag dock att mjöl och bröd utgöra så väsentliga beståndsdelar

i vårt tolks kosthåll att det är ett allmänt inti-esse att priserna

på dessa grundläggande födoämnen hållas så låga som möjligt. Detta inte

minst under en kristid, som den nu rådande, da stora delar av folket till

väsentlig del måste basera sin kost på dessa födoämnen.

Mot den allmänna rabattering av mjöl och bröd, som nu utgående subventioner

å nämnda varor innebär, kan givetvis den invändningen resas, att

de grupper av vårt folk som ha råd att betala ett högre pris för brödet, böra

göra detta, och att mindre bemedlade folkgrupper kunna hållas skadeslösa

för en dylik prisförhöjning genom förhöjda rabatter på annan vara, exempelvis

matfett. Eller genom att rabatterna utsträckas att omfatta jämväl

kött och fläsk.

Enligt min mening komme emellertid knappast någondera av här Hännida

anordningar att — av de ekonomiskt sämst ställda — betraktas som en

kompensation för det höjda brödpriset utan närmast som ett ytterligare förbilligande

av matfettet eller som ett välbehövligt förbilligande av de dyrare

födoämnena kött och fläsk. Medan man komme att anse det som ett faktum

att de fattigas viktigaste födoämne, brödet, fördyrats. Detta även örn prisförhöjningen

icke bleve av någon betydande storleksordning. Den psykologiska

verkan, en prisförhöjning å brödet skulle komma att få på stora delar

av vårt folk, bör icke underskattas.

På antoina skäl anser jag, att nu utgående förmalningsersättning för bröd

bör bibehållas oförändrad.

Sedan livsmedelskommissionen beslutat framlägga de förslag till prisrabatterande

åtgärder, för vilka jag i det föregående redogjort, lia ledamöterna

av livsmedelskommissionens råd bereus tillfälle att inkomma med särskilda

yttranden i anledning av förslagen. Ledamöterna av rådet, herrar Carl Norenberg,

Gustaf Borgström, Gösta Olin, Ilj. Degerstedt och Ernst Abramson

samt fru Hildur Alvén lia ansett sig icke kunna oförändrat godkänna kommissionens

förslag.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 338.

o

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 338.

Herrar Norenberg, Borgström och Olin ha förenat sig om följande yttrande:
Vi

kunna för vår del icke biträda den av kommissionens majoritet förordade

ståndpunkten, att särskilda rabattkort på kött och fläsk snarast

skulle införas.

Såsom motivering för beslutet anföres i huvudsak, att ytterligare stödåtgärder

åt mindre bemedlade visat sig nödvändiga samt att köttvarorna

betinga ett relativt högt pris.

Socialstyrelsens konsumtionsundersökningar synas dock icke ge belägg

för att någon brist på äggvita i de undersökta bushållen skulle förekomma.

Visserligen har, vilket åberopas i en inom näringssakkunniga upprättad promemoria,

ett antal mindre bemedlade hushåll förklarat, att de ej bade råd

att köpa ut ransonen av kött och fläsk. Men det är att märka, att den

undersökning det härvidlag gäller daterar sig från november 1941, då ransonen

av kött och fläsk var betydligt rikligare än nu. Med hänsyn till den

nuvarande knappa tilldelningen av kött och fläsk, vilken därjämte kan väntas

att bli ytterligare minskad, torde dessa olägenheter ha minskat i styrka.

En rabatterings konsumtionsdirigerande verkan minskas också givetvis i

samband med att ransonerna nedsättas på varorna i fråga. Det kan för

övrigt även ur psykologiska skäl ifrågasättas, örn det är lämpligt att utfärda

bestämmelser örn rabattering på kött och fläsk, samtidigt som ytterligare

^knäppning av ransonerna äger rum.

Örn ytterligare rabatteringar till stöd för de mindre bemedlade anses nödvändiga

— vilket torde kunna anses ådagalagt — bör samma verkan kunna

erhållas genom en utökning av nu redan förefintliga rabatter. Gentemot

detta anför majoriteten, att köttpriserna i så fall detta oaktat skulle synas

höga för konsumenterna. Detta är givetvis riktigt, men å andra sidan skulle

då andra rabatterade livsmedel synas så mycket billigare, vilket väl torde

uppväga det förra ogynnsamma intrycket.

Största vikt bör emellertid i detta sammanhang fästas vid de svårigheter,

som skulle uppstå för handeln vid införande av ett nytt rabattkort. Redan

nu är arbetsbördan inom livsmedelshandeln till ytterlighet pressad. En i

dagarna avslutad utredning har också ådagalagt, att arbetsbördan inom

handeln kraftigt ökat till följd av ransoneringar och rabatteringar, samtidigt

som varuvolymen minskat. Under sådana förhållanden synes det allt

annat än välbetänkt att ytterligare utöka arbetsbördan inom handeln. I

längden kunna icke myndigheterna ålägga en befolkningsgrupp den ena

arbetsuppgiften efter den andra utan att det dessförinnan klargjorts, örn

inga andra vägar finnas och örn befolkningsgruppen i fråga, köpmännen

och de handelsanställda, verkligen äro i stånd att fullgöra nya arbetsuppgifter.

Rabatteringarna måste för övrigt på ett annat sätt än ransoneringarna

anses falla utanför detaljhandelns egentliga arbetsuppgifter.

När majoriteten anför, att kupongvolymen är avgörande för arbetsbördan

inom handeln, är detta en sanning med modifikation. Varje nytt kupongslag

och varje ny form av redovisning med därmed förknippat ekonomiskt

ansvar måste anses innebära en ökning av arbetsbördan, även örn den egentliga

kupongvolymen i samband därmed skulle vara oförändrad. Att expeditionstiden

inom butikerna skulle öka i samband med en ny prisrabattering

torde även kunna anses ostridigt.

Vi kunna ej heller biträda förslaget från kommissionens majoritet örn en

viss mindre sänkning av förmalningsersättningen. En dylik indirekt sub
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 338.

19

version innebär vissa fördelar, bl. a. därigenom att ingen administrativ apparat

av betydelse kräves. I detta sammanhang bör det observeras, att kommissionens

majoritet vid beräkningen av kostnaderna för en rabattering på

kött och fläsk icke synes uppmärksammat de kostnader av olika slag, som

uppstå vid en sådan rabatterings genomförande.

Herr Degerstedt har anfört, att han finner det omöjligt att i vissa väsentliga

avseenden tillstyrka det förslag till förändringar i nu gällande prisrabattering

för livsmedel, som förordats av majoriteten inom livsmedelskommissionen.

Herr Degerstedt har därför anmält reservation mot kommissionsmajoritetens

beslut i detta ärende samt därvid framhållit:

Det är främst två omständigheter, som betinga mitt ståndpunktstagande:

Dels har kommissionsmajoriteten ansett sig böra föreslå ett särskilt rabattkort

för kött och fläsk; dels innefattar majoritetsförslaget införande av ej

mindre än tre olika inkomstgränser, på visst sätt kombinerade med tvenne

förmögenhetsstreck förutom den särskilda bestämmelsen om ett visst högsta

taxeringsvärde för jordbruksfastighet — allt avsett att utgöra normerande

grunder vid kristidsnämndernas prövning av vilka medborgarkategorier,

som skola anses berättigade att åtnjuta förmånen av en mer eller mindre

omfattande prisrabattering vid inköpen av vissa livsmedel.

Vad beträffar den första huvudpunkten i kommissionsmajoritetens förslag

kan jag inskränka mig till att hänvisa till de tungt vägande invändningar,

som anförts dels i kooperativa förbundets remissyttrande, dels i

kommissionsledamoten direktör C. F. Cederlunds reservation. Jag vill samtidigt

erinra örn att i sak alldeles likartade betänkligheter eftertryckligt

framförts i yttranden även från den enskilda handelns båda huvudorganisationer,

Sveriges köpmannaförbund och Sveriges grossistförbund.

Jag avstyrker sålunda bestämt förslaget örn särskilt rabattkort för kött

och fläsk och förordar i stället, att på sätt i kooperativa förbundets yttrande

föreslagits och i direktör C. F. Cederlunds reservation närmare preciserats,

de mindre bemedlade medgivas en ekonomisk förbättring i form

av en förhöjning av nu utgående rabatter å mjölk och matfett.

Vad den andra här påtalade huvudpunkten i kommissionsmajoritetens

förslag angår, må framhållas: Det kan uppenbarligen icke vara rationellt,

att man i fortsättningen — vilket kommissionsmajoriteten föreslår — skall

laborera med en hel serie, inbördes på visst sätt kombinerade, inkomst- och

förmögenhetsstreck såsom normerande för rabattkortstilldelningen. Enligt

vad som uppgivits från sakkunnigt håll, måste det vara ett relativt sett

ringa antal rabattberättigade, som kommer att falla mellan de tätt liggande

inkomstgränserna fi kommissionsmajoritetens förslag 250—500—750 kronors

beskattningsbart belopp). Man frågar sig därför ovillkorligen, huruvida

en sådan långt gående uppspaltning av rabattagarna, vilken otvivelaktigt

måste medföra elt mycket omfattande arbete för kristidsnämnderna vid

kortfördelningen, verkligen kan lia något som helst sakligt berättigande. Det

kan vidare ifrågasättas, örn dessa invecklade bestämmelser, ens vid det

mest omsorgsfulla arbete från kristidsnämndernas sida för att rätt tolka

desamma, kunna komma alt i praktiken tillämpas någorlunda enhetligt

inom Sveriges c:a 1 000 olika kristidsnämndsområden.

Motiveringen för de komplicerade tilldelningsgrunderna torde ha varit

en i och för sig naturlig önskan alt i görligaste mån differentiera rabattför
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 338.

månerna med hänsyn till det varierande behovet hos olika inkomstgrupper

inom befolkningen. Den farhågan synes icke desto mindre berättigad, att

de nu föreslagna tilldelningsgrunderna just på grund av sin för allmänheten

minst sagt svåröverskådliga struktur kunna komma att framkalla åtskilligt

intensivare klagomål över verkliga och förmenta orättvisor, än vad

mer summariska men därför också lättbegripligare tilldelningsgrunder vore

ägnade att göra.

Det synes enligt min mening under alla förhållanden olämpligt att i nuvarande

läge för den problematiska vinsten av en något ökad differentiering

inom rabattsystemet starkt stegra såväl kristidsnämndernas som även

handelns arbetsbörda. Att i oträngt mål — mot uttryckliga uttalanden av

både de lokala kristidsorganen och handeln — öka arbetsbelastningen för

dem, som ha att praktiskt realisera de centralt konstruerade kristidsregleldngarna,

kan enligt min mening icke vara välbetänkt.

Med stöd av vad sålunda anförts har herr Degerstedt förordat,

att de i herr Cederlunds reservation yrkade förändringarna i fråga örn

prisrabatteringen för mjölk och matfett genomföras;

att den övre inkomstgränsen för tillgodonjutande av såväl mjölk- som

matfettsrabatt fastställes till 750 kronor beskattningsbart belopp och att

»förmögenhetsstrecket» lägges vid en skattepliktig förmögenhet av högst

10 000 kronor resp. samma belopp i taxeringsvärde för brukad jordbruksfastighet;

samt

att kristidsnämnderna, om så anses erforderligt, givas ett något vidgat bemyndigande

att efter ansökan och beliovsprövning lämna mjölk- och/eller

matfettsrabattkort till sådana personer, som ekonomiskt sett befinna sig

strax ovanför de nämnda inkomst- och förmögenhetsstrecken.

Herr Abramson har framhållit att han icke kan biträda kommissionens

förslag att höja mjölkrabatten för åldringar från nuvarande 10 till 15 öre per

liter. Härom bär herr Abramson uttalat:

Kommissionen har icke ansett sig kunna förorda en höjning av rabatten

till 20 öre per liter hl. a. därför att man därefter kunde befara en sådan ökning

av efterfrågan av konsumtionsmjölk, att i vissa fall svårigheter kunde

uppstå att tillgodose densamma. På grund av mjölkens särskilda betydelse

i barnkosten skulle jag helst se, att rabatterna för barnen kunde höjas till

20 öre per liter. Därest detta icke är möjligt förordar jag en rabatt av 15 öre

per liter för barnen.

Då mjölk ur näringssynpunkt icke är av särskild betydelse för åldringar,

och då det i nuvarande försörjningsläge är av stor vikt, att konsumtionen

av mjölk icke ökas på ett sätt, som kan medföra svårigheter att tillgodose

behovet för de befolkningsgrupper, där en riklig mjölktillförsel är särskilt

betydelsefull, förordar jag, att mjölkrabatten för åldringar borttages, och att

denna befolkningsgrupp i lämplig form kompenseras för borttagna rabattens

ekonomiska värde.

Fru Alvén har uttalat, att hon icke kan ansluta sig till den av livsmedelskommissionens

majoritet intagna ståndpunkten att, med hänsyn till den

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 338.

21

statsfinansiella situationen, en viss mindre sänkning av förmalningsersättningen

bör kunna företagas. Fru Alvén bär funnit en nedsättning av förmal - ningsersättningen, som innebär en fördyring av brödet, föga lämplig just

nu. Ur flera synpunkter är det fördelaktigt om brödet allt fortfarande får utgöra

en vara, som har lika rabatt för alla. Rabattkort för matfett och mjölk

bör enligt fru Alvéns åsikt allt fortfarande bestå, och rabattens storlek bör

vara lika för barn och åldringar. I fråga om rabatt på kött och fläsk framhåller

fru Alvén, att hon anser det mindre lämpligt att ge rabatt på en vara,

vars tilldelning blir allt mindre. Det ger föga hjälp åt dem, som lia det

verkligt svårt i ekonomiskt avseende. Däremot kan en ökad rabatt på redan

rabatterade varor med en mera konstant tilldelning verka utjämnande på

levnadskostnaderna. Såsom slutsats framhåller fru Alvén,

att förmalningsersättningen bör bibehållas oförändrad,

att för matfett och mjölk bör rabatten vara lika stor för barn och åldringar,

och

att i stället för rabatt å kött och fläsk bör en ökad rabatt givas på matfett

oell mjölk.

Över livsmedelskommissionens förslag har 1941 års befolkningsutredning

den 4 maj 1942 avgivit utlåtande. Utredningen har i sitt utlåtande inledningsvis

lämnat en sammanfattande redogörelse för de barnrika familjernas läge

samt därvid bland annat framhållit:

Företagna undersökningar av levnadsstandarden hos familjer med olika

barnantal lia givit vid handen, att vid mitten av 1930-talet de barnrika familjerna

i stor utsträckning fingo nöja sig med en lägre levnadsstandard än

barnfattiga och barnlösa familjer. De mellan 1935 och 1939 inträffade prisstegringarna,

främst på livsmedel, lia drabbat olika familjetyper lika hårt,

de större familjerna t. o. m. något hårdare än de mindre. Huvudparten av

de barnrika familjerna voro därför vid krisens utbrott avsevärt sämre ställda

än de barnfattiga och barnlösa. Även under krisen ha levnadskostnaderna i

jämförelse med 1935 stigit praktiskt taget lika mycket för samtliga familjetyper.

Prisrabatterna å matfett och mjölk, vilka lia den största betydelsen för

flerbarnsfamiljerna, lia endast hindrat prisstegringen från att procentuellt

höja dessa familjers levnadskostnader mera än andra familjers, men lia i övrigt

icke medfört några lättnader för de barnrika familjerna. Detta måste

innebära, att barnfamiljerna drabbats kännbarare av prisstegringen, eftersom

de redan före krisen voro sämre ställda än andra familjer. Den allmänna

sänkning av levnadsstandarden, som nödvändiggjorts av knappheten på varor,

särskilt livsmedel och bränsle, måste lia varit svårast för barnfamiljerna,

vilka redan förut hade en lägre standard än de barnlösa.

De undersökningar av konsumtionen inom olika familjetyper, som socialstyrelsen

utfört kvartalsvis sedan ingången av 1940, utvisa att ransoneringarna

åstadkommit cn utjämning mellan barnrika och barnfattiga familjer i

fråga örn konsumtionen av lie billigare livsmedlen. Tydligt är emellertid, att

de barnrika hushållen i- förhållande till sin storlek icke förbruka på långt

när lika mycket av dyrare livsmedel som de barnfattiga hushållen. En bearbetning

av kvartalsundersökningarna ur näringsfysiologiska synpunkter

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Mcij.ts proposition nr 338.

visar tydligt, att tillförseln av viktiga näringsämnen försämras med stigande

barnantal. Sålunda kan exempelvis konstateras, att tillförseln av järn, vitamin

A och vitamin Bi för flerbarnsfamiljerna icke obetydligt understiger

de normtal för den önskvärda tillförseln som angivits av statens institut för

folkhälsan.

En mera detaljerad bild av krisens inverkan på barnrika familjers hälsotillstånd

och ekonomi har befolkningsutredningen ansett sig kunna lämna

genom att i sammandrag återgiva svaren å en av medicinalstyrelsens chef

gjord förfrågan i ämnet hos ett flertal läkare. Innehållet i detta sammandrag

är huvudsakligen följande:

Det synes vara en tämligen allmän erfarenhet bland läkarna, att något

nedsatt hälsotillstånd, som skäligen kan tillskrivas kristiden, endast sällan

iakttagits. 18 procent av de i enquéten deltagande läkarna lia dock ansett

sig kunna besvara en fråga härom jakande, varav emellertid i sin tur hälften

angivit, att det är fråga örn enstaka fall. Det är karakteristiskt för

läget, att nära hälften av de svarande i alla fall ansett svårigheter föreligga

att ekonomiskt tillgodose familjernas elementära behov och att nära 60 procent

av de svarande ansett, att beslut örn ytterligare åtgärder till stöd för

familjer med barn redan vid årets riksdag äro av nöden. Läkarenquétens

resultat synes angiva att familjerna hittills i relativt tillfredsställande grad

lyckats undgå en sådan inknappning av kosten, att hälsotillståndet menligt

påverkats. I viss mån synes detta sammanhänga därmed, att konsumtionen

genom rabatterna och särskilt ransoneringarna dirigerats på ett ur hälsosynpunkt

gynnsamt sätt. Uppehållandet av näringsstandarden synes dock i

viss utsträckning ha skett på bekostnad av annan viktig konsumtion. Det

synes sålunda icke ovanligt, att nyanskaffning och underhåll av kläderna

eftersatts för att pengarna skola räcka till för maten. Ett sådant eftersättande

kan dock endast fortgå under en begränsad tid och utgör ett förebud

till skärpta svårigheter i fortsättningen. På samma sätt torde understundom

familjeförsörjarnas och barnens näringsstandard hållas uppe genom

att husmodern minskar sin egen konsumtion; att detta i viss utsträckning

förekommit har omvittnats av flera läkare. Också detta måste uppfattas

som ett symptom på att familjerna nått den gräns, under vilken standarden

icke gärna kan sjunka, utan att betydande olägenheter uppstå.

I anslutning till den sålunda lämnade redogörelsen har befolkningsutredningen

understrukit betydelsen av att särskilt det uppväxande släktets behov

av skilda näringsämnen i första hand tillgodoses samt framhållit, att

med hänsyn till de osäkerhetsmoment, som vidlåda uppgörandet av tillförlitliga

normer för önskvärd tillförsel, det är av betydelse att barnen tillförsäkras

en sådan konsumtion, att man för deras vidkommande kan räkna

med en betryggande säkerhetsmarginal. En tillfällig minskning av vitamintillförseln

torde i allmänhet kunna bäras, men sannolikheten för att bristsymptom

mera allmänt skola uppträda växer i samma mån som tillförseln

fortsätter att vara otillräcklig.

Befolkningsutredningen har härefter gått in på livsmedelskommissionens

förslag örn ändringar i rabattbestämmelserna och örn utvidgning av rabatt
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 338.

23

systemet samt däx-vid funnit, att rabattsystern et av tekniska skäl icke bör

utsträckas till andra varuslag än de av kommissionen föreslagna, för vilka

utredningen alltså förordar rabatter. Däremot torde enligt utredningens

åsikt rabattbeloppen utan olägenheter för handeln kunna höjas, varvid höjningen

bör avpassas så, att densamma icke blott kompenserar de prishöjningar,

som sedan krigsutbrottet inträffat å mjölk, matfett och köttvaror,

utan även motväger den prisstegring, som andra livsmedel eller till och med

andra poster i livsmedelskostnaderna varit utsatta för. Utredningen har förordat,

att mjölkrabatten för barn höjes från föreslagna 15 öre till 20 öre per

liter och att matfettsrabatterna för barn höjas till 3 kronor per kilogram

från förordade en krona 50 öre. I fråga om köttvaror har utredningen på

grund av de höga priserna och de begränsade tilldelningskvantiteterna föreslagit,

att rabattbeloppet fastställes till 2 kronor per 1 000 poäng i stället

för av livsmedelskommissionen förordade en krona 50 öre.

Utredningen har förklarat sig knappast lia anledning att i och för sig

taga ställning till storleken av rabatterna åt andra grupper i samhället än

barnen, men då rabatteringssystemet måste betraktas i ett sammanhang

har utredningen även vidrört frågan om rabatterna för andra än barnen

samt därvid funnit, att även för åldringar mjölkrabatten bör utgå med samma

belopp som för barn, enär det av praktiska anledningar måste anses

olämpligt med rabattkort av olika värde för barn och åldringar. Beträffande

matfett är situationen enligt utredningens uppfattning i viss mån en

annan, varför utredningen anslutit sig till livsmedelskommissionens förslag

örn en oförändrad rabatt av en krona 50 öre per kilogram för andra än

barn. Vad slutligen köttet angår har utredningen framhållit, att rabatterna

härå böra begränsas till barnen, då det ur näringshygienisk synpunkt är av

stor vikt, att just det uppväxande släktet tillföres äggviterik föda. Åldringar

torde, enligt vad utredningen framhållit, vanligen konsumera relativt litet

kött och kunna enligt näringsfysiologernas uppfattning bättre undvara sådan

föda. Någon anledning att uppmuntra åldringarnas köttkonsumtion

under en tid av stark köttbrist föreligger alltså icke.

Rörande de nuvarande rabattbeloppen och de föreslagna ändringarna har

utredningen gjort följande sammanställning:

1. Rabattens storlek för olika varuslag.

Varuslag

Nuvarande

system

Livsmedelskom- missionens förslag

Befolkningsutred- ningens förslag

Mjölk, öre pr liter ......

10

15

20

Matfett, öre pr kilogram . ,

150

150 (Barn) 500

Köttvaror, öre pr 1 000

poäng ...............

(Övriga) 150

150 (Barn) 200

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 338.

2. Rabattkortens årsvärde för olika varuslag.

Varuslag

Nuvarande

Livsmedelskom-

Befolkningsutred

system

missionens förslag

ningens förslag

Mjölk, kronor..........

18:25

27: 37

36: 50

Matfett, kronor ........

19:50

19: 50

39: —

Köttvaror, kronor ......

19: 50i

26: —i

3. Summa rabatter pr

år för olika grupper.

a) barn

Mjölk .............

27: 37

36: 50

Matfett..........

19: 50

39: —

Köttvaror...........

19:50i

26: —i

b) åldringar

Mjölk .......

Matfett ........

Köttvaror.......

Summa

37:75

18: 25

19: 50

G6: 37

27: 37

19: 50

19: 50

101:50

36: 50

19: 50

c) övriga vuxna

Summa

37:75

66:37

56: •—

Mjölk .........

_

_

_

Matfett..........

19: 50

19: 50

19: 50

Köttvaror.......

—

19: 50

Summa

19:50

39: —

19:50

Utredningen har vidare tillstyrkt förslagen om utdelning av mjölkrabattkort

till statavlönade lantarbetare för inköp av andra mejeriprodukter än

mjölk och örn utsträckning av mjölkrabatteringen även till havande kvinnor,

samt föreslagit att rabatten jämväl för de senare skall utgå med 20 öre per

liter mjölk.

Beträffande frågan om gränsdragningen mellan rabattberättigade och icke

rabattberättigade har befolkningsutredningen lämnat livsmedelskommissionens

förslag i fråga örn reglerna för utdelningen av rabattkort till andra

än barn utan erinran. Utredningen, som framhållit att gränsdragningen för

barnfamiljernas del bör ske på ett sådant sätt, att en mjukare övergång vinnes

mellan rabattberättigade och icke rabattberättigade, har vidare erinrat örn

det i annat sammanhang framlagda förslaget örn höjning av gällande barnavdrag

vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Då emellertid,

enligt vad utredningen inhämtat, detta förslag icke torde komma till genomförande,

har utredningen sökt skissera ett system, som tager större hänsyn

till de verkliga barnkostnaderna. I detta syfte har utredningen förordat, att

ett system med flera inkomstgränser införes. Enligt detta system skola familjer

med ett beskattningsbart belopp understigande 750 kronor erhålla

rabattkort för samtliga barn, familjer med ett beskattningsbart belopp mellan

750 och 1 000 kronor för alla barn utom ett, familjer med ett beskatt
-

1 Barn födda 1937 och senare halva beloppet.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 338.

25

ningsbart belopp mellan 1 000 och 1 250 kronor för alla barn utom två

och så vidare, så att rabatträtten på detta sätt successivt bortfaller för ett

barn vid envar av gränserna 1 500, 1 750 och 2 000 kronors beskattningsbart

belopp. Utredningen har vidare uttalat sin anslutning till livsmedelskommissionens

förslag om att rabatteringsrätten skall anknytas även till familjernas

taxerade förmögenhet eller taxeringsvärdet av jordbruksfastighet, som de

bruka, varvid emellertid utredningens förslag med differentierade inkomstgränser

bör anknytas till kommissionens förslag. Härom har utredningen

anfört:

Rabatteringsrätten för barnens vidkommande torde böra gälla familjer,

vilkas förmögenhet icke överstiger 10 000 kronor eller där den av vederbörande

brukade jordbruksfastigheten icke är taxerad för ett belopp överstigande

10 000 kronor. Där förmögenheten resp. jordbruksfastighetens taxeringsvärde

överstiger 10 000 kronor men ej 20 000 kronor, synas rabattkort

för barnen likväl böra utgå såvida det beskattningsbara beloppet icke överstiger

ovan angivna gränser, minskade med 500 kronor. För dessa familjers

vidkommande skulle sålunda rabattkort utgå för alla barn inom familjer

med ett beskattningsbart belopp av intill 250 kronor, för alla barn utom ett

inom familjer med ett beskattningsbart belopp mellan 250 och 500 kronor

etc.

Till ytterligare belysning av förslagets innebörd ha i följande tablå angivits

antal rabattberättigade inom familjer med olika barnantal.

Antal rabattberättigade barn inom olika familjestorlekar och inkomstgrupper.

Beskattningsbart belopp vid förmögenhet

resp. jordbruksfastighet

taxerad till

högst 10 000 kr.

— 750

750—1 000

1 000—1 250

1 250—1 500

1 500—1 750

1 750—2 000

10 000—20 000 kr.

— 250 . .

250— 500 . .

500— 750 . .

750—1 000 . .

1 000—1 250 . .

1 250—1 500-. .

l

Familjer med

2 3 4 5 6 barn

1 2 3 4 5 6

— 1 2 3 4 5

_ _ 1 2 3 4

— — —123

— — — — 1 2

Rabatten bortfaller sålunda helt för hushåll med olika barnantal vid olika

gränser. För enbarnsfamiljer upphör den vid ett beskattningsbart belopp

av 750 kronor, för tvåbarnsfamiljer vid ett beskattningsbart belopp av 1 000

kronor, för trebarnsfamiljer vid ett beskattningsbart belopp av 1 250 kronor

o. s. v.

Utredningen har såsom fördelar av detta system framhållit, att förändringen

i rabattförmånerna vid passerandet av någon inkomstgräns aldrig

blir större än den för ett barn utgående rabattens storlek, att differensen i

förmåner för familjer på ömse sidor av en sådan gräns nedbringas väsentligt

samt att familjer med större barnantal erhålla viss rabattering även vid högre

inkomster än vad livsmedelskommissionens förslag innebär.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 338.

Utredningen har vidare kommit in på frågan om de praktiska svårigheter,

som kunna vara förenade med genomförande av det föreslagna systemet.

I detta hänseende har utredningen anfört:

Såvitt utredningen kan bedöma böra större praktiska svårigheter icke behöva

uppstå för genomförandet av här framställt förslag. För handelns vidkommande

spelar uppenbarligen gränsdragningen mellan rabattberättigade

och icke rabattberättigade i och för sig ingen roll. Det totala antalet rabattkort

kommer enligt utredningens förslag att bli mindre än enligt livsmedelskommissionens,

därigenom att rabattkort för köttvaror endast skulle utgå

för barnen. För kristidsnämnderna kunna de av utredningen föreslagna reglerna

vid första påseendet förefalla komplicerade. Ett genomförande av utredningens

förslag medför emellertid ett hänsynstagande till endast obetydligt

flera omständigheter än kommissionens förslag. För varje sökande skulle

kristidsnämnden sålunda behöva fastställa dels vederbörandes taxerade belopp,

dels den taxerade förmögenheten resp. brukad jordbruksfastighets

taxeringsvärde, dels den sökandes barnantal. Kännedom om det taxerade

beloppet förutsätta redan nu gällande regler. Beträffande den taxerade förmögenheten

och brukad jordbruksfastighets taxeringvärde förutsätter utredningens

förslag icke annan kännedom än kommissionens förslag. Antalet

rabattberättigade barn torde icke behöva förorsaka kristidsnämnderna större

svårigheter att fastställa. Med ledning av dessa uppgifter böra kristidsnämnderna

lätt kunna utlämna rabattkorten i enlighet med utredningens förslag.

I fråga örn kostnaderna för utredningens förslag har utredningen framhållit,

att desamma endast kunna summariskt beräknas, men likväl framlagt

vissa kalkyler om storleken av de medel som kunna bli erforderliga för

genomförande av förslaget. Dessa beräkningar innehålla huvudsakligen följande:
Livsmedelskommissionen

har beräknat kostnaderna för av densamma

föreslagen mjölkrabattering med 15 öre per liter till 35 miljoner kronor per

år räknat. Örn rabattbeloppet höjes till 20 öre per liter enligt utredningens

förslag, skulle detta vid oförändrade inkomstgränser i förhållande till kommissionens

förslag medföra en kostnadsstegring till 44 miljoner kronor. —

Kommissionens förslag beträffande rabatteringen av matfett har beräknats

draga en kostnad av 41 miljoner kronor. Utredningen har för sin del förordat

en förhöjning av rabatternas storlek från 1 krona 50 öre per kilogram till

3 kronor för barnens del. Räknar man med att omkring 900 000 barn

komma i åtnjutande av matfettrabattkort, skulle denna höjning av rabattens

storlek medföra en kostnadsökning av omkring 18 miljoner kronor per år,

och totalkostnaden för matfettrabatteringen stiga till omkring 59 miljoner

kronor. — Kommissionens förslag beträffande köttrabatter har beräknats

draga en kostnad av 39 miljoner kronor. För utredningens förslag, enligt

vilket köttrabatterna skulle begränsas till barnen, kan man räkna med

omkring 900 000 rabattkort till ett årsvärde av 26 kronor eller totalt

omkring 24 miljoner kronor. — Härtill komma slutligen kostnaderna för

mjölkrabatterna för lantarbetare och havande kvinnor, som av livsmedelskommissionen

beräknats uppgå till 1,5 resp. 0,8 miljoner kronor och som

enligt utredningens förslag skulle komma att öka med en tredjedel till 2,0

resp. 1,1 miljoner kronor. Totalkostnaderna skulle sålunda enligt utred
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 338.

27

ningens förslag komma att uppgå till omkring 130 miljoner kronor mot omkring

115 miljoner kronor för livsmedelskommissionens förslag.

Utredningen har vidare framhållit, att den kostnadsökning, som uppkommer

genom de föreslagna förskjutningarna av inkomstgränserna för barnfamiljerna,

är svårare att någorlunda exakt beräkna. Kostnadsökningen härför

beräknas emellertid av utredningen enligt verkställda överslagskalkyler

uppgå till högst 5 miljoner kronor.

Vad slutligen angår den av livsmedelskommissionen behandlade frågan

örn en sänkning av de generella subventionerna på olika livsmedel har utredningen

framhållit, att varje sådan sänkning, som i nuvarande situation

kan komma att innebära en höjning av de på marknaden gällande livsmedelspriserna,

framstår såsom ogynnsam och ägnad att motverka även de

speciella rabatternas syften.

Livsmedelskommissionen har därefter i skrivelse den 8 maj 1942 yttrat

sig i anledning av vad befolkningsutredningen anfört i sitt yttrande samt

därvid förklarat sig vidhålla sina tidigare avgivna förslag. Kommissionen

har i skrivelsen till en början påpekat, att den av utredningen förordade

väsentliga höjningen av rabattbeloppen syntes ingå såsom ett led i utredningens

strävan att åstadkomma en förbättring i barnfamiljernas ekonomiska

och näringshygieniska standard, och att utredningen närmast torde

åsyfta att genom höjningen motväga den prisstegring, som andra livsmedel

eller t. o. m. andra poster i levnadskostnaderna varit utsatta för. Kommissionen

har i anslutning härtill erinrat örn att kommissionens avsikt med rabatterna

i första hand varit att möjliggöra för de mindre bemedlade att inköpa

de varor, för vilka rabatterna gälla, till ett för deras ekonomiska förhållanden

överkomligt pris. Anledningen till att rabatterna knutits just till

mjölk, matfett och kött hade varit, att dessa livsmedel dels ur näringshygienisk

synpunkt måste anses som särskilt viktiga och dels betingat ett i förhållande

till andra livsmedel högt pris. Därest syftet med rabatteringarna

begränsades på sätt sorn nu nämnts, skulle enligt kommissionens åsikt anledning

saknas att föreslå höjning av rabattbeloppen utöver de av kommissionen

föreslagna. Om man i stället betraktade rabatteringen ur den

vidare synpunkt, som befolkningsutredningen anlagt på densamma, bleve

frågeställningarna av en helt annan art. Det skulle då främst gälla att undersöka,

huruvida en höjning av rabattbeloppen kunde anses vara en lämplig

form för att bereda barnfamiljerna den av befolkningsutredningen avsedda

kompensationen. I detta hänseende har kommissionen anfört:

En höjning av rabatten per kilogram matfett för barn från 1 krona 50 öre

upp till ett så högt belopp som 3 kronor måste kommissionen avstyrka redan

av rabatteringstekniska skäl. Matfettsrabatteringen är nämligen så anordnad,

att rabatt utgår på den myckenhet, som kan inköpas mot ransoneringskort

och oberoende av huruvida ransonen uttages i form av smör, marga
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 338.

rin, flott eller matnyttig talg. Om matfettsrabatten skulle höjas till 3 kronor

per kilogram, skulle följden vid nuvarande rabatteringssystem bli, att

de som inköpte talg icke kunde utnyttja hela rabatten, eftersom lägsta priset

på denna vara utgör endast 2 kronor 70 öre per kilogram. För att undvika

denna konsekvens skulle man visserligen kunna tänka sig, att allt matfett

belädes med en viss avgift, varigenom priset bomme att ökas i motsvarande

mån. Med hänsyn till att priset på matfett å den icke-rabatterade

marknaden redan nu måste anses högt anser sig kommissionen dock icke

kunna tillstyrka en sådan linje. På grund härav och då det icke synes böra

komma i fråga att ransonera det billigaste matfettet för sig, bör rabatten i

varje fall icke överstiga 2 kronor 70 öre per kilogram.

Även andra skäl tala emot den av befolkningsutredningen förordade höjningen.

Det måste sålunda i och för sig, särskilt med tanke på framtiden

då rabattsystemet väl skall avvecklas, möta betänkligheter, att en stor del

av befolkningen skall kunna erhålla margarin gratis och inköpa smör för

ett så lågt pris som 1 krona 55 öre per kilogram. Kommissionen är vidare

av den åsikten, att en så stor skillnad som 3 kronor per kilogram mellan

priset på matfett vid inköp mot barnrabattkort och vid inköp utan rabattkort

skulle komma att avsevärt öka den redan nu märkbara psykologiska

spänningen mellan rabatthushållen och andra hushåll. En dylik ökning av

prisskillnaden skulle dessutom avsevärt öka risken för att det rabatterade

matfettet skulle olovligen försäljas. Och kommissionen förmenar, att de

av befolkningsutredningen föreslagna gränsbestämmelserna icke skulle föranleda

någon mildring i detta förhållande. Snarare har man anledning att

befara motsatsen.

Vad sålunda anförts i fråga om matfettsrabatten har kommissionen funnit

i stort sett kunna gälla även för de föreslagna höjningarna av rabattbeloppen

för mjölk och köttvaror.

Livsmedelskommissionen har icke kunnat biträda utredningens förslag,

att rabatten på köttvaror skulle begränsas till barnen. Härom har kommissionen

anfört:

En väsentlig anledning till kommissionens förslag rörande köttvarorna

är, att det från de mindre bemedlades sida framkommit upprepade klagomål

örn att köttvarornas och särskilt köttkonservernas pris läge alltför högt.

I de yttranden, som kommissionen inhämtat från kristidsstyrelser och kristidsnämnder,

har denna synpunkt även starkt understrukits. Därest rabatten

begränsas till barn, kommer med all sannolikhet missnöjet med de höga

köttpriserna icke att undanröjas. Den stora allmänheten torde vidare få

svårt att förstå, att inom de minst bemedlade hushållen endast barnen, som

i mindre utsträckning än de vuxna förtära kött, skola komma i åtnjutande

av rabatt. Det må vara riktigt, att åldringar vanligen konsumera relativt

litet kött och kunna undvara sådan föda. Det förefaller emellertid mindre

logiskt att åberopa detta förhållande såsom skäl för att ej ens inom de

minst bemedlade hushållen några vuxna skola erhålla köttrabatt.

Beträffande gränsdragningen mellan rabattberättigade och icke rabattberättigade

har livsmedelskommissionen upplyst, att frågan vid åtskilliga tillfällen

varit under behandling inom kommissionen. För att erhålla så mjuka

övergångar som möjligt hade kommissionen hösten 1940 diskuterat ett lik
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 338

29

nande system som det befolkningsutredningen nu föreslagit. Med hänsyn

till det väsentligt ökade arbete som detta system skulle medföra för kristidsnämnderna

hade kommissionen dock ansett, att detsamma icke borde

förordas. Kommissionen har framhållit, att i stort sett samma invändning

måste göras mot befolkningsutredningens system samt anfört:

Utdelningen av rabattkort sker nu enligt i stort sett samma enkla grunder

som utdelningen av ransoneringskort. I allmänhet äger utdelningen rum

antingen genom särskilt utsedda ombud eller på för ändamålet särskilt inrättade

kortutlämningsställen. Denna ordning förutsätter, att kortutdelarna

snabbt och på ett enkelt sätt skola kunna avgöra, huruvida vederbörande

är berättigad till rabattkort. Med hänsyn härtill har kommissionen för sin

del hyst betänkligheter redan mot att utöka den nuvarande enhetliga inkomstgränsen

med ytterligare två gränser. Därest ett så stort antal inkomstgränser

skulle fastställas och så många kombinationer bliva möjliga som

enligt befolkningsutredningens förslag, torde det bli omöjligt att bibehålla

det hittills använda enkla utdelningsförfarandet.

Det torde i förevarande sammanhang icke böra bortses från, att kommissionens

förslag i förhållande till nu gällande bestämmelser innebär såväl

en starkare differentiering mellan barnfamiljer och andra familjer som en

mjukare övergång mellan rabattberättigade och icke rabattberättigade. Enligt

kommissionens förslag utgör den allmänna inkomstgränsen 500 kronor

beskattningsbart belopp. Familjer med barn erhålla emellertid rabattkort

för barnen upp till en inkomstgräns av 750 kronor beskattningsbart belopp.

För närvarande finnes endast en gemensam inkomstgräns, nämligen 900

kronor beskattningsbart belopp.

Med anledning av vad befolkningsutredningen anfört örn behovet av en

höjning av inkomstgränserna för barnfamiljerna torde böra erinras om att

inkomstgränsen för dessa familjer ursprungligen låg vid 1 500 kronor beskattningsbart

belopp. Denna inkomstgräns ansågs emellertid av riksdagen

vara alldeles för hög, varför den på hösten 19-10 sänktes till 1 000 kronor.

Enligt kommissionens omförmälda skrivelse skall ifrågavarande gräns ytterligare

sänkas till 750 kronor. Sistnämnda förslag är närmast föranlett av

de av kommissionen infox-dradc yttrandena i ärendet och har uttryckligen

satts i sammanhang med gällande system för indexberäkning.

Kommissionen anser sig slutligen böra ifrågasätta, huruvida den stora

allmänheten kommer att förstå innebörden av och syftet med befolkningsutredningens

gränsdragningssystem. Bland annat kommer det sannolikt att

för många förefalla underligt, att i vissa fall exempelvis en familj med sex

barn endast skall erhålla ett rabattkort.

Statens priskontrollnumnd har i ett den 6 maj 1942 avgivet yttrande över

livsmedelskommissionens förslag till prisreglerandc åtgärder på jordbrukets

område även behandlat frågan om avvägningen av de generella subventionerna

på mjöl och bröd samt på mjölk och matfett. Nämnden har därvid

upplyst, att nämnden tidigare ifrågasatt en avveckling av en större eller

mindre del av de generella subventionerna. I det nuvarande statsfinansiella

läget hade det icke synts nämnden försvarligt att med statsmedel förbilliga

viktiga livsmedel även för sådana befolkningsgrupper, som måste anses lia

råd att betala vad som svarar mot vad producenterna måst tillerkännas.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj-.ts proposition nr 338.

Departements
chefen.

.

Under förutsättning att de mindre bemedlade familjerna erhölle en förhöjd

rabatt på mjölk syntes man enligt nämndens uppfattning icke böra draga

sig för en viss förhöjning av mjölkpriserna i allmänna handeln och en däremot

svarande avveckling av de generella subventionerna på detta område.

Även en sänkning av förmalningsersättningen i enlighet med kommissionens

förslag eller med än mera funne sig nämnden kunna tillstyrka. Nämnden

hoppades att inom kort kunna framlägga förslag till sådana prisreglerande

åtgärder för bagerinäringens vidkommande, att priset på mjukt matbröd

icke skulle behöva höjas i den utsträckning, som i och för sig skulle

svara mot den ifrågakommande prishöjningen på mjöl.

- Huvudsyftet med prisrabatterna har hittills varit att mildra dyrtidens

verkningar för de mindre bemedlade och särskilt att underlätta för dessa

befolkningsgrupper att inköpa just de varuslag för vilka rabatt införts. Härigenom

har man velat vinna att de mindre bemedlades kost erhåller en såvitt

möjligt tillfredsställande sammansättning.

Mot de nuvarande rabatteringsbestämmelserna ha emellertid åtskilliga

erinringar framställts. Sålunda anses i vissa fall rabatter utgå till grupper

med så god ekonomisk ställning att rabatterna ej äro motiverade, medan

rabattbeloppen för de mindre bemedlade anses allt för knappa. Livsmedelskommissionen

har i anledning härav föreslagit dels att den nu gällande övre

gränsen för de rabattberättigades inkomst, uttryckt i beskattningsbart belopp,

skall sänkas, och att en uppdelning sker av de rabattberättigade i

familjer med barn samt åldringar, å ena sidan, och övriga vuxna personer,

å andra sidan, med olika beskattningsbara belopp såsom gräns för tilldelning

av rabattkort för matfett åt de båda grupperna, dels att mjölkrabatten

skall höjas, dels ock att rabatt skall åtnjutas icke endast å hittills rabatterade

varuslag utan även å köttvaror.

Livsmedelskommissionens förslag innebär i princip, att de nuvarande

gränserna för rätten att erhålla rabattkort, nämligen beskattningsbart belopp

och skattepliktig förmögenhet örn 900 kronor respektive 15 000 kronor,

sänkas till 750 kronor beskattningsbart belopp respektive 10 000 kronor

skattepliktig förmögenhet. För de hittills rabattberättigade vuxna, som

ej äro att hänföra till åldringar, pensionärer eller invalider, föreslår kommissionen

en ytterligare sänkning av rabattgränsen till 500 kronor beskattningsbart

belopp. Dessutom innebär kommissionens förslag jämkningar för

tillgodoseende av vissa särskilda önskemål. Sålunda förordar kommissionen,

att rabattkort skola tilldelas personer, som för sin utkomst äro beroende av

kapital, samt föreslår i detta avseende, att rätten till rabattkort skall bibehållas

för hushåll, som ha en förmögenhet överstigande 10 000 kronor men

ej 20 000 kronor, under förutsättning att det beskattningsbara beloppet ej

överstiger 250 kronor. Vidare föreslår kommissionen att i fråga om jordbrukarhushåll

komplettera förmögenhetsgränsen med föreskrift om viss be
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 338.

31

gränsning av rätten att erhålla rabattkort, då av vederbörande brukad jordbruksfastighet

är taxerad till högre belopp än 10 000 kronor. I anslutning

till nyss angivna regler beträffande förmögenhetsgränsen föreslår kommissionen

dock, att personer, som bruka jordbruksfastighet med taxeringsvärde

mellan 10 000 och 20 000 kronor, böra kunna få rabattkort, örn deras beskattningsbara

belopp ej överstiger 250 kronor.

Befolkningsutredningen ansluter sig beträffande gränsdragningen mellan

rabattberättigade och icke rabattberättigade till de av livsmedelskommissionen

angivna grunderna, såvitt angår andra än barn. Beträffande de senare

skisserar utredningen, i syfte att få en mjukare övergång mellan de rabattberättigade

och de icke rabattberättigade barnfamiljerna, en anordning med

flera inkomstgränser, överstigande 750 kronor beskattningsbart belopp.

Detta system innebär, att rabatten bortfaller för hushåll med olika barnantal

vid olika gränser, nämligen så, att rabatten för enbarnsfamiljer bortfaller

vid 750 kronors beskattningsbart belopp, för tvåbarnsfamiljer vid

1 000 kronors beskattningsbart belopp, för trebarnsfamiljer vid 1 250 kronors

beskattningsbart belopp o. s. v. intill ett beskattningsbart belopp av

2 000 kronor.

För att ett rabattsystem, som icke grundar sig på individuell behovsprövning,

skall kunna handhavas utan alltför stora svårigheter vid tillämpningen

måste det vara uppbyggt efter tämligen enkla linjer. Det nuvarande systemet

har präglats av en sådan enkelhet. Ehuru befolkningsutredningens förslag

innehåller beaktansvärda synpunkter, torde det därför icke nu eller

utan närmare prövning kunna godtagas. Det torde icke kunna bestridas att

även de av kommissionen föreslagna bestämmelserna komma att öka arbetet

med utdelningen av rabattkorten, men med hänsyn till de skäl som anförts

för den föreslagna differentieringen anser jag mig med vissa jämkningar

kunna godtaga den.

Såsom av utredningen i ärendet framgår har den föreslagna sänkningen

av inkomstgränserna, uttryckt i beskattningsbara belopp, motiverats av att

man genom en minskning av antalet rabattberättigade skulle kunna inom

huvudsakligen den nuvarande kostnadsramen öka rabatternas värde för de

minst bemedlade. Ökningen av rabatternas sammanlagda värde vill kommissionen

åstadkomma dels genom en höjning av rabatten å mjölk från

nuvarande 10 öre för liter till 15 öre för liter och dels genom införande av

köttrabatt. Med hänsyn till den stora betydelse mjölken för närvarande har

särskilt för de mindre bemedlade befolkningsgrupperna synes en förhöjning

av mjölkrabatten vara att förorda. En höjning till 20 öre för liter

skulle i och för sig vara önskvärd, men med hänsyn till de betänkligheter

som häremot framförts vill jag för närvarande begränsa mig till att föreslå

en höjning av mjölkrabatten till 15 öre för liter. Tillräcklig anledning att

göra skillnad på barn och åldringar torde icke föreligga. Rabatten är avsedd

att liksom hittills utgå för en halv liter mjölk örn dagen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 338.

Vad den föreslagna köttrabatten angår förefaller det, som om denna vore

mindre påkallad under en period, då ransonerna äro så beskurna som för

närvarande. Därtill kommer att de ökade besvär, som genomförandet av en

ytterligare livsmedelsrabatt medför för handeln, icke kunna frånkännas

betydelse vid bedömandet av detta spörsmål. Den med förslaget om införande

av köttrabatter åsyftade sänkningen av levnadskostnaderna kan enklare

vinnas genom en höjning av nu utgående rabatter på exempelvis matfett.

Den möjligheten bör dock övervägas att företaga viss justering av priset

på de enligt livsmedelskommissionens anvisningar lagrade köttkonserverna.

I fråga örn matfeltrabatten föreligga skilda förslag; livsmedelskommissionens

majoritet förordar oförändrad rabatt av 1 krona 50 öre per

kilogram under det att en reservant föreslår 2 kronor 50 öre per kilogram

för de rabattberättigade personer, vilka icke hava något beskattningsbart

belopp, och 1 krona 50 öre per kilogram för övriga rabattberättigade.

Befolkningsutredningen föreslår ur sina synpunkter en rabatt av 3 kronor

för barn men oförändrad rabatt för vuxna. Ett bifall till befolkningsutredningens

förslag skulle medföra, att margarin skulle erhållas gratis och att

rabatten på vissa slags talg icke skulle kunna till fullo utnyttjas. För egen

del föreslår jag en förhöjning av matfettrabattens belopp till 2 kronor per

kilogram.

Vad därefter angår antalet rabattberättigade belöper sig för närvarande

antalet rabattkort för mjölk och matfett till omkring 1 400 000 respektive

2 600 000, under det att enligt livsmedelskommissionens förslag antalet sådana

kort skulle nedgå till 1 200 000 respektive 2 100 000. En så långt

gående inskränkning i antalet rabattberättigade kan jag ej förorda. En preliminär

kalkyl över antalet rabattberättigade enligt ett system med den

nuvarande gränsen, 900 kronor beskattningsbart belopp, för familjer med

barn samt åldringar, pensionärer eller invalider, och en inkomstgräns

av 600 kronor beskattningsbart belopp för vuxna, som ej äro att hänföra

till åldringar, pensionärer eller invalider, jämte en förmögenhetsgräns av

10 000 kronor skattepliktig förmögenhet, kombinerat med den av livsmedelskommissionen

vid förmögenheter mellan 10 000 och 20 000 kronor angivna

inkomstgränsen av 250 kronor beskattningsbart belopp, giver till resultat,

att antalet rabattkort för mjölk och matfett skulle utgöra i runt tal

1 300 000 respekive 2 250 000. Jag finner mig böra tillstyrka genomförandet

av denna gränsdragning. Dessutom torde i enlighet med livsmedelskommissionens

förslag rabattkort för mjölk böra kunna tilldelas såväl lantarbetare

som havande kvinnor; rabattkorten för lantarbetare böra på sätt kommissionen

föreslagit få utnyttjas vid inköp av andra mejeriprodukter än mjölk.

Vid sidan av här behandlade särskilda livsmedelsrabatter, vilka utgå

endast till de mindre bemedlade, förekomma, såsom av den förut lämnade

redogörelsen framgår, anordningar, vilka åsyfta att hindra producent
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 338.

33

priserna för vissa jordbruksprodukter att i sin helhet belasta konsumenterna

i allmänhet. Hit höra de tidigare berörda förmalningsersättningarna, vilka

utbetalas till kvarnarna med visst belopp, för närvarande vid handelsförmalning

8 kronor 15 öre per deciton förmald spannmål. Med hänsyn till de

betydande kostnader sorn denna anordning åsamkar statsverket och de förslag

örn höjda livsmedelsrabatter sorn livsmedelskommissionen framlagt har

kommissionen förordat en sådan sänkning av förmalningsersättningarna,

att mjölpriset skulle tillåtas stiga med 2 å 3 öre för kilogram. Detta skulle

betyda, att förmalningsersättningarna borde minskas nied omkring 2 kronor

per deciton.

Mjöl och bröd ha i dessa tider för stora delar av vårt folk större betydelse

än vanligt. Det är därför angeläget att priserna därå hållas så låga

som möjligt. Då det stöter på stora praktiska svårigheter att genomföra

något slags rabattsystem för mjöl och bröd, lärer man knappast kunna

undgå att alltjämt bibehålla den nuvarande anordningen för att hålla nere

priserna å dessa varor. En av priskontrollnämnden verkställd undersökning

giver vid handen, att priset å mjukt bröd inom flertalet orter i landet kan

nedsättas. Priskontrollnämnden upplyser vidare, att möjligheter synas föreligga

att genom frivillig överenskommelse med bageriidkarna åstadkomma

viss prisnedsättning å sådant bröd. Det är därför möjligt att priserna på

mjukt matbröd skulle kunna hållas tämligen oförändrade även vid en

mindre prisstegring på mjöl, men för hårt bröd bleve en prisstegring i allmänhet

ofrånkomlig. Här anförda omständigheter föranleda mig att i likhet

med en reservant inom livsmedelskommissionen förorda, att förmalningsersättningarna

bibehållas oförändrade. Jag utgår från att vid oförändrat

pris å mjöl priset å mjukt matbröd inom stora delar av landet kommer att

nedsättas.

Kommissionen har föreslagit, att de ändrade grunderna för prisrabatteringarna

för mjölk och matfett skola genomföras efter utgången av giltighetstiden

för nu gällande rabattkort eller under december månad 1942. Vad

ikraftträdandet av de nya reglerna för rabatt å mjölk och matfett angår

synes det mig kunna ifrågasättas, om den föreslagna tidpunkten, med hänsyn

till att en ökad konsumtion av mjölk möjligen kan väntas bli följden

av den förhöjda mjölkrabatten, är särskilt lämpligt vald, då det i regel torde

vara vid denna tid mjölkproduktionen är lägst. Jag vill förorda, att de nya

bestämmelserna skola börja tillämpas vid en tidpunkt, som med hänsyn till

mjölkproduktionen må befinnas lämplig.

Kostnaderna för statsverket för de nu gällande rabatterna å mjölk och

matfett, 10 öre för liter respektive 1 krona 50 öre per kilogram, beräknas

för mjölken uppgå till 26 miljoner kronor och för matfettet till 51 miljoner

kronor eller tillhopa 77 miljoner kronor. Härvid har man kalkylerat med

ett antal av I 400 000 mjölkrabattkort och 2 600 000 matfettrabattkort lill

ett värde per år av 18 kronor 25 öre för varje mjölkrabattkort och av 19

Bihang till riksdagens protokoll 10''i2. 1 saini. Nr 338. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 338.

kronor 50 öre för varje matfettrabattkort. Enligt de av mig i det föregående

förordade ändrade bestämmelserna kunna antalet personer, berättigade till

mjölkrabatt och matfettrabatt, beräknas utgöra i runt tal 1 300 000 respektive

2 250 000. Med en storlek å rabatterna av 15 öre för liter mjölk och

2 kronor per kilogram matfett kommer med nuvarande tilldelningsgrunder

det årliga värdet av mjölkrabatten och matfettrabatten att utgöra 27 kronor

30 öre respektive 26 kronor. Årskostnaden för mjölkrabatten kan således

uppskattas till omkring (27:30X1 300 000=) 35,5 miljoner kronor.

Därtill komma kostnaderna för rabatterna för lantarbetare och havande

kvinnor, som enligt livsmedelskommissionen kunna beräknas till 1,5 miljoner

kronor respektive 0,8 miljoner kronor. Totalt kan man alltså räkna med

en årskostnad för mjölkrabatten av (35,5+1,5+0,8 =) 37,8 miljoner kronor.

Årskostnaden för matfettrabatten kan beräknas uppgå till i runt tal

(26X2 250 000=) 58,5 miljoner kronor. Någon anledning att räkna med

särskild utgift för att hålla smörpriset nere under sommaren föreligger ej.

Sammanlagda årskostnaden för rabatterna å mjölk och matfett kunna alltså

uppskattas till (37,8+58,5 =) 96,3 miljoner kronor.

De nya reglerna torde, såsom av det anförda framgår, icke komma att

tillämpas förrän någon tid förflutit av budgetåret 1942/43. Kostnaderna för

rabattsystemet komma att utgå enligt hittillsvarande grunder, till dess

de nya bestämmelserna sättas i kraft. Då årskostnaderna enligt nu gällande

grunder äro lägre än dem som komma att utgå enligt de föreslagna

nya föreskrifterna, torde totalkostnaderna för budgetåret 1942/43 komma

att något understiga de årskostnader, som beräknats med tillämpning av

de av mig förordade grunderna. Då de gjorda beräkningarna emellertid

lida av betydande osäkerhet samt den framtida utvecklingen inom detta

område måste anses oviss, anser jag mig — även med hänsyn till den förut

nämnda möjligheten att förbilliga priset på vissa köttvaror — böra räkna

med en årskostnad av ungefär den storlek, som förutsättes i statsverkspropositionen.

Jag förordar därför, att ett till 100 miljoner kronor avrundat

belopp anvisas för ändamålet för nästa budgetår såsom reservationsanslag

under benämningen Prisrabattering å vissa livsmedel.

I enlighet med vad jag anfört vid anmälan av frågan om anslagen under

elfte huvudtiteln i årets statsverksproposition synas kostnaderna för förmalningsersättningarna

böra utgå från förskottsstat. Något anslag å riksstaten

för budgetåret 1942/43 blir alltså icke erforderligt för detta ändamål.

Såsom jag förut antytt kunna på grund av växlande förhållanden ändringar

i här angivna riktlinjer för rabattsystemet visa sig påkallade. Kungl.

Majit bör därför äga att vidtaga av omständigheterna föranledda ändringar

i rabattsystemet.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 338.

35

att till Prisrabattering å vissa livsmedel för budgetåret

1942/43 under elfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av ................................ kronor 100 000 000

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t

Konungen, att proposition av den lydelse bilaga vid

detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Curt Nordwall.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1942:456 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till prisrabattering å vissa livsmedel jämte i ämnet väckta motioner. s. 5 i texten
  2. SU 1942:228 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till prisrabattering å vissa livsmedel jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten