Sök i Ratio Lex

Angående befrielse för H. G. Persson från ersättningsskyldighet m. m.j

1942-01-23 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:35, Angående befrielse för H. G. Persson från ersättningsskyldighet m. m.j

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 35.

1

Nr 35.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse

för H. G. Persson från ersättningsskyldighet

m. m.j given Stockholms slutt den 23 januari 1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de

förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 23 januari 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorf, Westman, Wigforss,

Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö,

Hosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet såvitt angår

punkten 3:o anför chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld följande:
l:o.

Den 24 februari 1940 förde värnpliktige nr 276 8/1935 Hans Gunnar Persson

enligt order en för Wendes artilleriregemente inlejd lastbil under övningskörning.

Efter körningens slut parkerades bilen å regementets kaserngård.

Persson underlät emellertid att tömma kylaren, med påföljd att denna under

den följande natten frös sönder.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 35.

242 42

s. 2 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

2 Kungl. Majlis proposition nr 35.

Vederbörande krigsfiskal yrkade att Persson måtte förpliktas ersätta kronan

kostnaderna för bilens reparation med 474 kronor 47 öre. Wendes artilleriregementes

krigsrätt fann genom utslag den 19 mars 1940 väl utrett, att Persson

ådagalagt vårdslöshet och försummelse. Enär denna vårdslöshet med hänsyn

till omständigheterna i målet skäligen icke borde medföra skyldighet för

honom att gälda de därigenom uppkomna skadorna, lämnades emellertid krigsfiskalens

talan utan bifall.

Krigshovrätten, där krigsfiskal besvärat sig, prövade genom utslag den

11 juli 1940 rättvist att, med ändring av krigsrättens utslag, förplikta Persson

att till kronan utgiva ersättning med nämnda belopp. — Jämlikt 30 kapitlet

6 § rättegångsbalken ägde Persson ej fullfölja talan mot krigshovrättens

utslag.

I en av chefen för armén den 17 september 1940 överlämnad skrift har

Persson anhållit örn befrielse från skadeståndsskyldigheten. Persson har

framhållit, att han vore jordbruksarbetare och ej kunde anses vara en särskilt

van motorman. Utkrävandet av det honom ådömda skadeståndet skulle för

honom få svåra ekonomiska konsekvenser. Med allenast tre veckors uppehåll

hade han sedan mitten av februari 1940 varit inkallad till beredskapstjänst,

vilken medfört svårt ekonomiskt avbräck.

Chefen för Wendes artilleriregemente och militär områdesb efälhav ar en i

södra militärområdet hava tillstyrkt bifall till ansökningen.

Arméförvaltningens tyg- och civila departement hava under hänvisning till

vad som förekommit i ett likartat, till 1941 års riksdag genom propositionen

nr 120 (punkt 3) hänskjutet ärende icke velat motsätta sig, att sökanden, därest

han inom tid, som av Kungl. Majit bestämdes, inbetalade ett belopp, motsvarande

omkring Va av skadeståndsbeloppet-, eller förslagsvis 150 kronor, befriades

från återstående betalningsskyldighet.

Statskontoret, som framhållit, att vad sökanden låtit komma sig till last

måste betecknas som grov vårdslöshet, har med hänsyn till föreliggande omständigheter

icke velat helt motsätta sig ett tillmötesgående av ansökningen

men ansett, att sökanden borde inbetala omkring hälften av det ådömda ersättningsbeloppet.

I överensstämmelse med det av arméförvaltningens tyg- och civila departement

framställda förslaget förordar jag, att Persson mot inbetalande till statsverket

av 150 kronor befrias från därefter återstående skadeståndsskyldighet.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att bestämma den tidpunkt, inom

vilken ifrågavarande betalningsskyldighet skall vara fullgjord. Jag hemställer,

att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att Hans Gunnar Persson må, därest han inom tid, som av

Kungl. Majit må bestämmas, till arméförvaltningen inbetalar ett

belopp av 150 kronor, befrias från återstående betalningsskyldighet

till kronan enligt krigshovrättens förutnämnda utslag den 11

juli 1940.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 35.

2:o.

Beträffande skadeståndskyldighet för förare av motorfordon, som tillhöra

eller nyttjas av staten, gällde intill den 1 juli 1939, att föraren, även om

fordonet icke var försäkrat, åtnjöt samma frihet från regressanspråk från

statens sida som örn trafikförsäkring funnits. Detta innebar, att föraren blev

skyldig ersätta staten skador, som trafikförsäkringen omfattade, endast örn

han gjort sig skyldig till uppsåt eller grov vårdslöshet. Då emellertid trafikförsäkringen

ej alltid omfattade skador å passagerare och ej heller skador å

själva fordonet, kunde staten i vissa fall göra gällande regressanspråk mot

förare även om endast lägre grad av vållande låg denne till last. I fråga örn

skador å militära fordon plägade förare, som enligt domstols beslut ålagts att

till kronan utgiva ersättning för av honom vållad skada å dylikt fordon, hos

Kungl. Majit anhålla att bliva befriad från den honom ålagda ersättningsskyldigheten,

varefter Kungl. Majit, därest föraren ej uppsåtligen eller genom

grov vårdslöshet föranlett skadan, hos riksdagen gjorde härav föranledd framställning

i ämnet.

Med tillämpning från och med den 1 juli 1939 föreskrev emellertid Kungl.

Majit med riksdagen genom en den 22 juni 1939 utfärdad förordning (nr 286),

att för skada i följd av trafik med staten tillhörigt motorfordon, motorredskap

eller traktortåg, finge staten av fordonets förare utkräva ersättning endast

örn denne förorsakat skadan uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet eller

genom att han varit så påverkad av starka drycker, att han kunde antagas

icke hava ägt nödigt herravälde över sina handlingar, eller örn han brukat

fordonet utan lov. Yad sålunda stadgats skulle äga motsvarande tillämpning

beträffande motorfordon, motorredskap och traktortåg, som innehades av

staten med nyttjanderätt, varmed följde befogenhet att anställa förare å

fordonet.

Den sålunda genomförda författningsändringen innebar avsevärda lättnader

för förare av militära fordon. Några övergångsbestämmelser, varigenom

de nya föreskrifterna förklarats skola vara tillämpliga även beträffande skador,

som inträffat före den 1 juli 1939, hava icke meddelats och ej heller vid

riksdagens behandling av detta ärende ifrågasatts.

I gemensam skrivelse den 12 december 1941 hava nu arméförvaltningens

tyg- och civila departement överlämnat handlingarna i fjorton särskilda, på

tygdepartementets handläggning beroende ärenden, där förare av kronan tillhöriga

motorfordon före den 1 juli 1939 förpliktats att till kronan utgiva

ersättning för skada i följd av trafik med motorfordon, samt anfört, att i

samtliga dessa fall omständigheterna finge anses hava varit sådana, att ersättningsanspråk

icke skulle hava från kronans sida framställts, därest vid

den föreliggande tidpunkten de nya bestämmelserna varit gällande. Ersättningsbeloppen

hade av olika anledningar icke uttagits hos vederbörande

förare — ehuru i vissa fall smärre avbetalningar gjorts — varför förarna alltjämt

häftade i skuld till statsverket med vissa närmare angivna belopp, tillhopa

3,418 kronor 79 öre. Under åberopande av vad sålunda och i övrigt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 35.

anförts och då ämbetsverken funne billighetsskäl tala för att här ifrågavarande

personer icke försattes i sämre ställning än de, å vilka förenämnda

förordning den 22 juni 1939 vore tillämplig, hemställde ämbetsverken, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att med framställningen avsedda

personer finge befrias från skyldighet att till kronan gälda dem ännu

åvilande skadeståndsbelopp.

Statskontoret har funnit vad i ärendet anförts utgöra tillräckliga skäl för

efterskänkande av statsverkets ifrågavarande fordringar samt tillstyrkt, att

proposition i ämnet måtte avlåtas till riksdagen.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande:

1) Värnpliktige nr 388 53/1936 E. E. Johansson, som vid framförande av

en kronan tillhörig lastbil den 15 juni 1937 i Stockholm sammanstött med

ett spårvägståg, varvid bland annat bilen skadats, dömdes den 17 augusti

1937 av Stockholms rådhusrätt för ovarsamt framförande av motorfordon till

20 dagsböter örn 2 kronor samt förpliktades att i skadestånd till kronan utgiva

920 kronor 81 öre. Utslaget har vunnit laga kraft. Johansson har vid

verkställd undersökning befunnits sakna utmätningsbara tillgångar.

2) Värnpliktige nr 394 2. komp. 12 G. O. Olsson, som vid framförande

av en kronan tillhörig motorcykel den 13 augusti 1937 i Linköping sammanstött

med en automobil, varvid bland annat motorcykeln skadats, dömdes

den 18 november 1937 av rådhusrätten i Linköping för ovarsamt framförande

av motorfordon till 15 dagsböter örn 1 krona samt förpliktades att till kronan

utgiva ej mindre skadestånd med 66 kronor 48 öre än även ersättning för

rättegångskostnaderna med 60 kronor. Utslaget har vunnit laga kraft. Olsson

har vid verkställd undersökning befunnits sakna utmätningsbara tillgångar.

3) Värnpliktige nr 660 60/1936 E. E. Eriksson, som vid framförande av

en kronan tillhörig personbil den 2 april 1937 å allmän väg i trakten av

Sollefteå kört av vägbanan, varvid bilen skadats, dömdes 27 april 1937 av

krigsrätten vid Norrlands trängkår för försummelse i tjänsten till disciplinstraff

av vaktarrest i tre dagar samt förpliktades att i skadestånd till kronan

utgiva 187 kronor 79 öre. Utslaget har vunnit laga kraft. Eriksson har vid

verkställd undersökning befunnits sakna utmätningsbara tillgångar.

4) Värnpliktige nr 83 29/1936 N. H. Jj. Nilsson, som vid framförande av

en kronan tillhörig motorcykel den 16 juli 1937 å allmän landsväg inom

Kyrkefalla socken i Skaraborgs län sammanstött med en mötande bil, varvid

motorcykeln skadats, dömdes den 8 oktober 1937 av Kåkinds häradsrätt för

ovarsamt framförande av motorfordon till 10 dagsböter örn 2 kronor samt förpliktades

att i skadestånd till kronan utgiva ett jämkat belopp av 51 kronor

60 öre. Utslaget har vunnit laga kraft. Nilsson har vid verkställd undersökning

befunnits sakna utmätningsbara tillgångar.

5) Värnpliktige nr 581 45/1935 C. E. J. Ohrberg, som vid framförande

av en kronan tillhörig lastbil den 25 augusti 1937 å allmän landsväg inom

Kronobergs län kört av vägbanan, varvid bilen skadats, dömdes den 17 september

1937 av krigsrätten vid Norrlands trängkår för försummelse i tjänsten

till disciplinstraff av vaktarrest i en dag samt förpliktades att i skadestånd till

kronan utgiva 95 kronor 60 öre. Sedan utslaget överklagats av vederbörande

åklagare, fastställdes detsamma av krigshovrätten den 9 november 1937.

Krigshovrättens utslag har vunnit laga kraft. Ohrberg har vid verkställd

undersökning befunnits sakna utmätningsbara tillgångar.

6) Värnpliktige nr 8 60/1934 E. Nylander, som vid framförande av en

kronan tillhörig motorcykel den 10 september 1937 kört av vägbanan, varvid

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Marits proposition nr 35.

motorcykeln skadats, åtog sig skriftligen att såsom ersättning för reparationskostnaderna

till kronan inbetala ett belopp av 100 kronor. Genom beslut den

1 mars 1938 förpliktade lagsökningsdomaren i Gävle Nylander att till kronan

inbetala ifrågavarande belopp jämte sex procent ränta därå från den 1

december 1937 samt 10 kronor i ersättning för lagsökningskostnaden. Nylander

har vid verkställd undersökning befunnits sakna utmätningsbara tillgångar.

7) Värnpliktige nr 16 59/1937 G. Hedberg, som vid framförande av en

kronan tillhörig lastbil den 13 augusti 1938 å allmän väg i trakten av Sollefteå

kort av vägbanan, varvid bilen skadats, dömdes den 10 september 1938 av

krigsrätten vid Norrlands trängkår för försummelse i tjänsten till disciplinstraff

av vaktarrest i två dagar samt förpliktades att i skadestånd till kronan

utgiva 870 kronor 50 öre. Utslaget överklagades icke. Hedberg, som å

beloppet avbetalat 2 kronor, har vid verkställd undersökning befunnits sakna

utmätningsbara tillgångar.

8) Värnpliktige nr 1 57/1937 C. J. I. Larsson dömdes den 21 juli 1938

av krigsrätten vid Norrlands trängkår för försummelse i tjänsten till disciplinstraff

av vaktarrest i två dagar samt förpliktades att i skadestånd till kronan

för genom hans förvållande uppkommen skada å en kronan tillhörig bil

erlägga 48 kronor 40 öre. Larsson, som å nämnda belopp avbetalat 10 kronor,

har vid verkställd undersökning befunnits sakna utmätningsbara tillgångar.

9) Värnpliktige nr 581 28/1938 K. D. A. Nygren, som vid framförande

av en kronan tillhörig lastbil den 26 april 1939 i Karlstad sammanstött med

ett under gång varande tågsätt, varvid bilén skadats, dömdes den 31 maj 1939

av rådhusrätten i Karlstad för ovarsamt framförande av motorfordon till 15

dagsböter om 2 kronor samt förpliktades att i skadestånd till kronan utgiva

375 kronor 5 öre. Utslaget har vunnit laga kraft.

10) Värnpliktige nr 680 46/1933 B. Ä. Andersson, som vid framförande

av en kronan tillhörig lastbil den 2 januari 1934 i Stockholm sammanstött

med en omnibus, varvid bland annat bilen skadats, dömdes den 8 mars 1934

av Stockholms rådhusrätt för ovarsamt framförande av motorfordon till 8

dagsböter örn 2 kronor samt förpliktades att i skadestånd till kronan utgiva

37 kronor 90 öre. Av det utdömda beloppet ha 6 kronor 20 öre inbetalats.

Utslaget har vunnit laga kraft.

11) Korpralen vid Signalregementet E. T. Johnsson, som vid framförande

av en kronan tillhörig personbil den 29 april 1938 i Stockholm sammanstött

med ett spårvägståg, varvid bilen skadats, dömdes den 26 september

1938 av Stockholms rådhusrätt för ovarsamt framförande av motorfordon till

8 dagsböter örn 2 kronor samt förpliktades — delvis solidariskt med föraren

å spårvägståget — att i skadestånd till kronan utgiva 199 kronor 33 öre.

Sedan utslaget överklagats av föraren å spårvägståget fann Svea hovrätt i

utslag den 20 april 1939 skäligt att, med ändring av överklagade utslaget,

befria spårvägsföraren från ansvar och ersättningsskyldighet i målet, vadan

således Johnsson ensam förpliktades erlägga skadeståndsbeloppet. Svea

hovrätts utslag har vunnit laga kraft.

12) Värnpliktige nr 317 12/1931 H. J. J. F. Sörensen, som vid framförande

av en kronan tillhörig lastbil den 11 juni 1932 påkört en bensinpump,

som därvid blivit skadad, dömdes den 5 juli 1932 av krigsrätten vid Svea

trängkår för försummelse och vårdslöshet vid fullgörande av tjänsteplikt till

disciplinstraff av vaktarrest i två dagar samt att ersätta kronan kostnaderna

för pumpens iståndsättande med 71 kronor 30 öre. Utslaget har vunnit laga

kraft. Sörensen har vid verkställd undersökning befunnits sakna utmätnings

bara tillgångar.

13) Värnpliktige nr 598 1/1934 L. V. Cederholm, som vid framförande

av en lastbil den 17 september 1935 från Frösunda till Järvafältet under back
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 35.

ning påkört en annan, av kronan inlejd lastbil, som därvid erhållit vissa

skador, förpliktades genom utslag den 27 september 1935 av regementskrigsrätten

vid Fälttelegrafkåren att i skadestånd till kronan utgiva 205 kronor 2o

öre. Utslaget har vunnit laga kraft.

14) Värnpliktige nr 334 27/1934 K. G. L. Jonsson, som vid framförande

av en kronan tillhörig bil den 20 juli 1935 i trakten av Linköping kört av vägbanan,

varvid bilen skadats, dömdes den 18 oktober 1935 av krigsrätten vid

Svea trängkår dels för försummelse i tjänsten till disciplinstraff av vaktarrest

i tre dagar, dels ock för ovarsamt framförande av motorfordon till 10

dagsböter om 2 kronor samt förpliktades, bland annat, att i skadestånd till

kronan utgiva 137 kronor. Utslaget har vunnit laga kraft. Jonsson har vid

verkställd undersökning befunnits sakna utmätningsbara tillgångar.

Av ovanstående summariska redogörelse för skadefallen framgår, att de

utdömda skadeståndsbeloppen i allmänhet äro tämligen obetydliga, att i de

fall, då överhuvudtaget ansvarstalan förts, de utmätta straffen — vare sig det

gällt dagsböter eller disciplinstraff — äro relativt låga, varför någon högre

grad av vårdslöshet knappast torde hava förelegat, samt att i flertalet fall

vederbörande förare konstaterats sakna utmätningsbara tillgångar. Då jag i

likhet med arméförvaltningens tyg- och civila departement och statskontoret

finner starka billighetsskäl tala för att skadeståndsskyldighet ej vidare bör

göras gällande mot de med framställningen avsedda personerna, hemställer

jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att här ifrågavarande fjorton personer må befrias från dem

åliggande skyldighet att till kronan utgiva förutnämnda skadestånd,

tillhopa 3,418 kronor 79 öre.

3:o.

Den 11 augusti 1940 blev fru Nelly Håkansson, Sinclairsholm, som med

cykel färdades å allmänna landsvägen Hässleholm—Gumlösa, påkörd av en

kronan tillhörig och av Skånska trängkåren disponerad personbil, förd av

löjtnanten i trängens reserv N. J. S. Ekesiöö. Nelly Håkansson åsamkades

därvid vissa kroppsskador.

Sedan Ekesiöö i anledning av det inträffade ställts under åtal vid Västra

Göinge häradsrätt, har häradsrätten genom utslag den 12 mars 1941 dömt

Ekesiöö för ovarsamt framförande av motorfordon till 60 dagsböter örn 6 kronor

samt förpliktat honom att till Nelly Håkansson utgiva dels engångsersättning

med ett belopp av 1,067 kronor, dels ock en månatlig livränta, beräknad efter en

invaliditetsgrad av 25 procent och fastställd att utgå från och med den 31

oktober 1940 under hennes återstående livstid med ett belopp av 20 kronor

83 öre. Häradsrätten fann förseelsen vara av allvarlig beskaffenhet, även örn

den icke ansågs böra bedömas som grov vårdslöshet. Utslaget, som av Ekesiöö

överklagats allenast beträffande ansvarsfrågan, har numera vunnit laga

kraft, sedan hovrätten över Skåne och Blekinge i utslag den 4 juli 1941 ej

funnit skäl göra annan ändring i häradsrättens utslag än viss nedsättning av

bötesstraffet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:is proposition nr 35.

Arméförvaltningens tyg- och civila departement hava i gemensam skrivelse

den 20 december 1941 hemställt — såvitt här är i fråga — att Kungl. Majit

måtte för riksdagen framlägga proposition om utbetalande från tolfte huvudtitelns

anslag till diverse pensioner och understöd m. m. av ifrågavarande

livränta.

Med stöd av brevet den 4 juli 1941 angående reglering av skador i följd av

trafik med lantförsvarets motorfordon (jfr bilagan fjärde huvudtiteln till 1942

års statsverksproposition, sid. 204) hade tygdepartementet enligt beslut den 12

september 1941 till befullmäktigad ombud för Nelly Håkansson utbetalat förenämnda

engångsersättning, 1,067 kronor. Jämlikt föreskrifterna i brevet torde

emellertid frågan örn utbetalande till Nelly Håkansson av belopp, motsvarande

årlig livränta, böra underställas Kungl. Majits prövning.

Då kronan icke intagit partställning i målet och sålunda icke kunde anses

bunden av häradsrättens utslag i ersättningsfrågan, hade tygdepartementet

ansett sig böra inhämta sjukvårdsstyrelsens yttrande rörande skäligheten av

det utdömda livräntebeloppet. Styrelsen hade därvid åberopat innehållet uti

ett av styrelsens vetenskapliga råd, professorn A. Troell, avgivet utlåtande,

vari uttalats, att det syntes skäligt att uppskatta invaliditetsgraden under det

första året efter slutet av oktober 1940 till 33Vs procent och därefter definitivt

till 25 procent.

I anledning härav syntes åtgärd böra vidtagas för att i anslutning till

häradsrättens utslag i målet förskaffa Nelly Håkansson en efter sistnämnda

invaliditetsgrad beräknad livränta. Livräntebeloppet torde böra utgå från

det under tolfte huvudtiteln uppförda anslaget till diverse pensioner och

understöd m. m.

Statskontoret har förklarat sig biträda vad arméförvaltningens tyg- och civila

departement sålunda föreslagit,

Av den lämnade redogörelsen framgår, att Nelly Håkansson genom laga Departementskraftvunnet

utslag tillerkänts en livränta, beräknad efter en invaliditetsgrad av chefen.

25 procent. Med hänsyn till professorn Troells berörda utlåtande synes kronan

böra godtaga den av häradsrätten beräknade invaliditetsgraden. Såsom

ägare till den av Ekesiöö förda bilen lärer kronan jämlikt gällande bestämmelser

icke kunna undgå skyldighet att till Nelly Håkansson utgiva de utdömda

skadeståndsbeloppen jämte livräntan. Enligt förordningen den 22 juni

1939 (nr 286) med vissa bestämmelser rörande skadeståndsskyldigheten för

förare av motorfordon, motorredskap och traktortåg, som tillhöra eller nyttjas

av staten, torde kronan — enär Ekesiöö icke kan anses hava gjort sig skyldigtill

grov vårdslöshet — icke äga regressrätt gentemot Ekesiöö. Yad beträffar

sättet för bestridande av den till Nelly Håkansson utgående livräntan, torde

på sätt arméförvaltningens tyg- och civila departement föreslagit av riksdagen

böra utverkas medgivande, att ifrågavarande ersättning må gäldas av anslaget

till diverse pensioner och understöd m. m. Såsom tidigare i likartade fall ägt

rum bör föreskrift meddelas därom, att å ersättningsbeloppen icke må åtnjutas

någon sådan tilläggsförmån, som enligt gällande bestämmelser tillkommer

pensionstagare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 35.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att den Nelly Håkansson jämlikt Västra Göinge häradsrätts

förutnämnda utslag den 12 mars 1941 tillkommande årliga livräntan

må bestridas från anslaget till diverse pensioner och understöd

m. m., med iakttagande av att å beloppet icke må åtnjutas

någon sådan tilläggsförmån, som enligt gällande bestämmelser

tillkommer pensionstagare.

Vad departementschefen under punkterna l:o—3:o hemställt,

däri statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar

Hans Maj:t Konungen bifalla samt förordnar, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Älvar Lindencrona.

Stockholm 1912. K. I.

Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. BU 1942:7 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts förslag i fråga örn. bestridande av en fru Nelly Håkansson tillkommande årlig livränta. s. 1 i texten
  2. Rskr. 1942:53 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för H. G. Persson m. fl. från ersättningsskyldighet m. m. a1 i texten
  3. SU 1942:38 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för H. G. Persson m. fl. från ersättningsskyldighet m. m. s. 8 i texten