Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 30 maj 1873 (nr 31) örn rikets mynt

1942-05-22 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:353, Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 30 maj 1873 (nr 31) örn rikets mynt

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 353■

1

Nr 353.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i vissa delar av lagen den 30 maj 1873

(nr 31) örn rikets mynt; given Stockholms slott den

22 maj 1942.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen

den 30 maj 1873 (nr 31) örn rikets mynt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 sami.

Nr 353.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl Maj:ts proposition nr 353.

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 30 maj 1873 (nr 31)

om rikets mynt.

Härigenom förordnas, att §§ 5—8 samt 11 lagen den 30 maj 1873 örn rikets

mynt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

§ 5.

Till skiljemynt skall användas dels silver, legerat med koppar eller med

koppar och nickel eller med annan för ändamålet lämpad metall, dels kopparnickel,

dels brons eller järn.

§ 6.

Av silver skola präglas myntstycken av följande namnvärde, nämligen:

två kronor,

en krona,

femtio öre,

tjugufem öre,

tio öre.

Dessutom må, efter av Konungen för varje gång därom meddelat beslut,

präglas myntstycken av silver med ett namnvärde av fem kronor.

Silvermynten skola utmyntas av legering innehållande minst fyrtio etthundradelar

silver.

Etthundra stycken silvermynt skola innehålla fint silver till lägst följande

vikt, nämligen :

femkronestycken: niohundrafemton och två tiondels gram;

tvåkronestycken: femhundrasextio gram;

enkronestycken: tvåhundraåttio gram;

femtioörestycken: etthundranittiotvå gram;

tjugufemörestycken: nittiotvå och åtta tiondels gram;

tioöres tycken: femtiosju och sex tiondels gram.

Av kopparnickel må, efter av Konungen för varje gång därom meddelat

beslut, präglas myntstycken av följande namnvärde:

femtio öre; tjugufem öre; tio öre.

1 Senaste lydelse se beträffande § 5 1920:309, beträffande § 6 1935: 28, beträffande § 7

1917:128 och beträffande § 8 1881:35.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 353.

3

§ 7.

Av brons präglas myntstycken av följande namnvärde:

fem öre; två öre; ett öre.

Av järn må, efter av Konungen för varje gång därom meddelat beslut,

präglas myntstycken av följande namn värde:

fem öre; två öre; ett öre.

§ 8.

Avvikelsen över eller under den i § 4 stadgade guldhalten får högst utgöra

femton tiotusendelar fint guld av varje myntstyckes bruttovikt.

Avvikelserna över eller under i § 4 stadgade vikter få högst utgöra:

för varje tjugukronestycke: femton tiotusendelar.

» » tiokronestycke: tjugu tiotusendelar,

» » femkronestycke: trettio tiotusendelar,

allt av varje myntstyckes rätta vikt; dock skall vid guldets utmyntning iakttagas,

att avvikelsen i vikt för vart parti av tio kilogram myntguld ej får

överskrida fem gram.

§ Il
Närmare

bestämmelser örn sammansättningen av de legeringar, av vilka silver-,

kopparnickel- och bronsmynt skola utmyntas, örn silvermyntens vikt,

örn det antal skiljemynt av andra slag, som skall utmyntas av viss viktsmängd

metall, samt örn högsta tillåtna avvikelser i fråga om silvermyntens silverhalt

och vikt meddelas av Konungen

Angående huvud- och skiljemyntstyckenas diameter, prägel, inskrift, rand

och vad mer till deras yttre utseende hörer, vill Konungen särskilt förordna,

ävensom de regler, vilka vid myntverket böra gälla för probering och justering,

inlämnande av guld till förmyntning m. m.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet d Stockholms slott den 22 maj

1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga angående

ändring i vissa delar av lagen den 30 maj 1873 (nr 31) om rikets mynt

samt anför därvid följande.

I lagen den 30 maj 1873 (nr 31) om rikets mynt föreskrives i § 5, att till

skiljemynt skall användas dels silver, legerat med koppar i det förhållande

som i lagen stadgas, dels kopparnickel, dels brons eller järn.

Enligt § 6 skola av silver präglas myntstycken av följande namnvärde,

nämligen två kronor, en krona, femtio öre, tjugufem öre och tio öre. Etthundra

stycken sådana skiljemynt skola innehålla följande viktsmängder fint

silver, nämligen tvåkronestycken 1,200 gram, enkronestycken 600 gram,

femtioörestycken 300 gram, tjugufemörestycken 145Vs gram samt tioörestycken

58 gram.

Dessa skiljemynt skola utmyntas av följande legeringar: två- och enkronestycken:

av 800 viktdelar silver och 200 viktdelar koppar; femtio- och tjugufemörestycken:

av 600 viktdelar silver och 400 viktdelar koppar; samt tioörestycken:

av 400 viktdelar silver och 600 viktdelar koppar. Alltså skall vikten

av varje myntstycke utgöra för tvåkronestycke 15 gram, för enkronestycke

7.5 gram, för femtioörestycke 5 gram, för tjugufemörestycke 2.42 gram

och för tioörestycke 1.45 gram.

Dessutom må, efter av Kungl. Maj:t för varje gång därom meddelat beslut,

präglas myntstycken av silver med ett namnvärde av fem kronor. Etthundra

stycken sådana skiljemynt skola innehålla 2,250 gram fint silver. De skola

utmyntas av en legering av 900 viktdelar silver och 100 viktdelar koppar.

Varje myntstycke skall alltså väga 25 gram.

I § 8 föreskrives i fråga om silvermynt, att avvikelserna över eller under

angiven silverhalt få utgöra högst trettio tiotusendelar fint silver av varje

myntstyckes bruttovikt. Avvikelserna över eller under stadgad vikt få högst

utgöra: för varje fem- eller tvåkronestycke: trettio tiotusendelar; för varje

enkronestycke: femtio tiotusendelar; för varje kilogram av femtioörestycken:

sextio tiotusendelar; för varje kilogram av tjugufemörestycken: etthundra

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 353.

5

tiotusendelar; samt för varje kilogram av tioörestycken: etthundrafemtio

tiotusendelar, allt av varje myntstyckes rätta vikt.

I § 11 stadgas, att angående myntstyckenas diameter, prägel, inskrift, rand

och vad mer till deras yttre utseende hörer, vill Kungl. Majit särskilt förordna.

Beträffande skiljemynt av kopparnickel, brons och järn upptagas i §g 6

och 7 bestämmelser angående namnvärden, legeringarnas sammansättning

samt det antal mynt, till vilket angiven viktsmängd metall skall utmyntas.

I en den 21 maj 1942 dagtecknad skrivelse har mynt- och just ering sverk et

anfört, att situationen på silvermarknaden undan för undan försämrats avsevärt,

i det att importen fullständigt avstannat. Det vore under sådana omständigheter

icke längre möjligt att tillgodose det ständigt växande behovet

av skiljemynt av silver. Med anledning därav hade verket haft under övervägande

olika åtgärder för avhjälpande av myntsvårigheterna och hade därvid

utgått från att utgivande av sedlar av lägre valör än de nuvarande sedlarna

såvitt möjligt borde undvikas. Följande möjligheter hade i stället övervägts

:

1. övergång till helt ny metallegering, ej innehållande silver;

2. bibehållande av nuvarande legering för en- och tvåkronor men övergång

till kopparnickel för 50-, 25- och 10-öres mynt; samt

3. övergång till lägre silverhalt i samtliga myntsorter och användande av

samma legering för alla silvermynt.

I fråga om alternativen 1 och 2 har mynt- och justeringsverket anfört.

Beträffande legering av oädla metaller stöter man på den svårigheten, att

tillgången på sådana metaller, som lämpa sig för myntframställning, under

nuvarande förhållanden är mycket dålig. Närmast torde kopparnickel böra

komma i fråga, men då denna legering innehåller 25 procent nickel kan erforderlig

mängd av denna metall icke disponeras. Aluminium eller legeringar

därav torde även kunna diskuteras, men även i detta fall äro tillgångarna

ovissa. Även beträffande övergång till kopparnickel för de mindre mynten

gäller samma invändningar.

Mynt- och justeringsverket har av nu angivna skäl stannat vid alternativ 3,

d. v. s. en övergång till lägre silverhalt och användande av samma legering

för alla silvermynt. Till närmare utveckling av denna ståndpunkt har myntoch

justeringsverket anfört.

Verket ifrågasätter, att silverhalten sänkes till 40 procent d. v. s. samma

halt, som i de nuvarande 10-örena. Med denna silverhalt blir emellertid färgen

på legeringen rätt starkt gulaktig, om utom silver legeringen endast innehåller

koppar. Vid myntfabrikationen glödgas''alltid myntämnena före präglingen

under lufttillträde, varvid på ytan kopparn oxideras. Denna oxid löses

sedan bort genom behandling med svavelsyra och ytan av myntet kommer

sålunda att till ett visst ringa djup utgöras av finsilver. Detta finsilverskikt

slites emellertid småningom bort, varefter den gula färgen framkommer

och verkar mindre tilltalande.

Om emellertid till silvret utom koppar införes en mindre nickelhalt (cirka

5 procent) blir den gula färgen avsevärt mindre framträdande och utförda

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 353.

prov hava visat, att färgen då närmast motsvarar den för 50- och 25-ören

använda legeringen av 60 procent silver och 40 procent koppar. Denna legering

verkar även vid slitning icke anmärkningsvärt missfärgad.

De nickelmängder, som för detta ändamål skulle åtgå, äro relativt mindre

betydande och torde enligt meddelande från industrikommissionen kunna påräknas.

En allvarlig olägenhet är givetvis den ökade kopparåtgången, vilken

dock ej är så betydande att den behöver ingiva farhågor, i synnerhet sedan

de tidigare bronsmynten ersatts med järnmynt.

I fråga örn de föreslagna myntens utseende hav mynt- och

justeringsverket framhållit följande.

Det torde vara nödvändigt att förse de nya mynten med en ny prägel, varvid

verket vill föreslå att för åisidan å 1- och 2-kronor användes samma bild

av Hans Maj:t Konungen, som finnes på de i anledning av riksdagsjubileet

utgivna 5-kronorna förminskad i lämplig storlek, omgiven av inskriften

»Gustaf V, Sveriges Konung» samt med »Med folket för fosterlandet» samt

att å frånsidan anbringas riksvapnet i den form, som förekommer å de senast

utgivna guldmynten, jämte valörtecken, årtal, S:t Eriksbild och myntdirektörens

märke. Kanten bör göras räfflad och storleken densamma som

nuvarande 1- och 2-kronor. Beträffande prägeln å mynt av lägre valör anhåller

verket att senare få inkomma med förslag.

Vidare har mynt- och justeringsverket beträffande de nya myntens

vikt anfört.

Den nya legeringen har beroende av den lägre silverhalten en mindre

egentlig vikt än den gamla, varför, om diameter och tjocklek skola bibehållas,

mynten få lägre vikt. Enligt utförda försök är egentliga vikten 9.48 mot de

gamla legeringarnas 10.19 för 800-gods, 9.85 för 600-gods och 9.53 för 400- gods. Myntvikten skulle då för 2-kronor ändras från nuvarande 15.0 gram

till 14.0 gram, för 1-kronor från 7.5 gram till 7.0 gram, för 50-ören från

5.0 gram till 4.8 gram, för 25-ören från 2.42 gram till 2.32 gram under det att

10-ören bliva praktiskt taget oförändrade eller 1.44 gram.

Beträffande tillåtna avvikelser över och under de nya myntens

rätta vikt har mynt- och justeringsverket anfört.

På grund av myntens lägre silverhalt torde man lämpligen böra införa en

något högre viktstolerans. Den nuvarande toleransen av för 2-kronor ± 3 tusendelar

och för 1-kronor ± 5 tusendelar av vikten är ytterst snäv och först

genom de senaste årens ökade precision har större kassationer under tillverkningen

kunnat undvikas. Då emellertid denna onormalt höga precision medför

sänkning av produktionskapaciteten och ökning av arbetarepersonalen,

torde böra ifrågasättas, huruvida ej för 1- och 2-kronor den individuella vägningen

av varje mynt kunde slopas och ersättas med en genomsnittsvikt för

ett större antal mynt som fallet är med 50-, 25- och 10-ören. Vid den omsorgsfulla

fabrikation, som uiyier alla förhållanden mynttillverkningen innebär,

blir den individuella viktsavvikelsen i alla händelser så liten, att den av

allmänheten svårligen observeras. Den enda betydelse, som den individuella

vägningen har, torde kunna sägas ligga däri, att man vid nya mynt kan kontrollera

räkningen av mynten genom vägningen. Då mynten blivit slitna bortfaller

givetvis denna möjlighet.

Med hänsyn till att alla mynt komma att utföras av samma legering torde

det vara lämpligt införa lika bestämmelser för alla mynt, varvid verket anser

att nu gällande bestämmelser för 25-ören bör vara normgivande, d. v. s.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

7

att vid uppvägning av det antal mynt, som närmast motsvarar 1 kilogram,

avvikelsen över och under den nominella vikten icke må överstiga 1 procent.

Mynt- och justeringsverket har vidare uttalat, att den föreslagna legeringen

med 40 procent silver och med en viss nickelhalt prövats med gott resultat.

Med hänsyn till att en myntlegering knappast kunde laboratoriemässigt underkastas

sådana prov, att dess egenskaper under verkliga bruksförhållanden

kunde ådagaläggas, syntes det emellertid lämpligt att i myntlagen, i likhet

med vad som vore fallet i England, endast silverhalten fastställdes och att

det finge ankomma på Kungl. Maj:t att nämare precisera halten av oädla

metaller.

Under åberopande av vad i skrivelsen anförts har mynt- och justeringsverket

föreslagit sådan ändring i gällande myntlag, att silverhalten hos skiljemynt

av silver, i den mån densamma vore fastställd att vara större än 400

tusendelar, måtte sänkas till detta belopp samt att rörande de tekniska detaljerna

i övrigt bestämmelser måtte få utfärdas av Kungl. Majit. Enligt verkets

uppfattning borde övergången till den nya mynttypen göras definitiv.

Det vöre emellertid icke nu nödvändigt att taga ståndpunkt till om så skulle

bliva fallet. Man skulle sålunda för tillfället kunna begränsa sig till en provisorisk

lagstiftning.

Efter remiss ha fullmäktige i riksbanken den 22 maj 1942 avgivit utlåtande

över mynt- och justeringsverkets förevarande framställning. Fullmäktige

ha därvid tillstyrkt en sådan ändring av myntlagen, att möjlighet bereddes

att utmynta skiljemynt av silver med en silverhalt av 400 tusendelar

samt att bestämmelser rörande de tekniska detaljerna i övrigt vid utmyntningen

finge utfärdas av Kungl. Majit. Fullmäktige ha för sin del velat

förorda, att ifrågavarande bestämmelser utformades på sådant sätt, att silverhalten

fastställdes lill minst det angivna talet, varigenom möjlighet skulle

föreligga att utan ny ändring av myntlagen utmynta jämväl mynt med en

högre silverhalt.

Möjligheterna att tillgodose det alltjämt betydande behovet av nya skiljemynt

av högre valörer begränsas för närvarande av svårigheterna att vidmakthålla

en import av silver. Som skiljemyntsbristen vållar allvarliga

olägenheter, torde åtgärder böra vidtagas för att minska skiljemyntsförsörjningens

beroende av silvertillgången. Därvid kunde övervägas att liksom

under förra världskriget låta silvermynten i viss utsträckning ersättas med

sedlar av motsvarande valör. Erfarenheterna av dessa sedlar ha emellertid

icke varit gynnsamma. Enligt min mening bör därför en sådan lösning

icke accepteras så längre andra möjligheter stå till buds. Närmast ifrågakommer

att, på sätt mynt- och justeringsverket föreslagit, minska silverhalten

i skiljemynten. Jag vill erinra örn att skiljemyntens metalliska värde

redan enligt gällande regler avsevärt understiger deras penningvärde och

saknar varje betydelse för detta. Skiljemyntens sammansättning är alltså ett

rent tekniskt spörsmål utan intresse ur penningpolitiska synpunkter.

Departement»-

chefen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 353.

Mynt- och justeringsverket, som vid bedömandet av frågan örn en reduktion

av skiljemyntens silverhalt fäst avgörande vikt vid möjligheten att inom

landet erhålla de erforderliga metallerna, har för sin del stannat för den

meningen, att en övergång borde ske till lägre silverhalt i samtliga myntsorter

utom tioöresmyntet. Verket har därvid ifrågasatt, att silverhalten i

dessa skiljemynt skulle sänkas till 40 viktprocent, d. v. s. samma halt som

i de nu använda tioöresmynten, och att till samtliga slag av skiljemynt i

silver skulle användas en legering bestående av — förutom silver — koppar

till omkring 55 viktprocent och nickel till omkring 5 viktprocent. Enligt

mynt- och justeringsverkets mening skulle en sådan åtgärd möjliggöra

en avsevärd ökning av silvermyntkvantiteten utan att den ökade förbrukningen

av andra metaller behövde ingiva farhågor.

Då enligt vad mynt- och justeringsverket anfört verkställda prov visat,

att en legering med den lägre silverhalten är tekniskt fullt tillfredsställande

för sitt ändamål, anser jag mig av tidigare angivna skäl böra godtaga myntoch

justeringsverkets förslag, att silverhalten i samtliga skiljemynt av silver

med undantag av tioöresmyntet — för vilket den lägre silverhalten redan

gäller — skall sänkas till 40 viktprocent, samt att till alla slag av silvermynt

skall användas en legering bestående av — förutom silver — koppar till

omkring 55 och nickel till omkring 5 viktprocent.

Såsom mynt- och justeringsverket framhållit, erfordras för genomförande

av den föreslagna omläggningen vissa ändringar i lagen om rikets mynt.

Däremot torde — i följd av tilläggsartikeln den 22 mars 19241 och med

hänsyn till att de nya mynten avses skola erhålla annan prägling än de nu

använda — tillägg till eller ändring av den gällande myntkonventionen mellan

Sverige, Damnark och Norge icke behöva ske.

I fråga örn sättet för genomförandet av ändringarna i myntlagen har

mynt- och justeringsverket hemställt, att endast bestämmelsen örn silvermyntens

silverhalt, 40 viktprocent, måtte införas i myntlagen, under det att

övriga erforderliga föreskrifter skulle utfärdas i administrativ ordning. Mot

förslaget härutinnan ha fullmäktige i riksbanken icke gjort annan erinran

än att fullmäktige för sin del förordat en sådan bestämmelse i myntlagen,

att silverhalten i mynten skulle utgöra minst 40 viktprocent, varigenom

möjlighet skulle föreligga att utan ny ändring av myntlagen utmynta jämväl

mynt med en högre silverhalt.

Den av bankofullmäktige förordade modifikationen av mynt- och justeringsverkets

förslag synes böra beaktas med hänsyn till de praktiska fördelar

som därigenom vinnas. Jag ansluter mig sålunda till bankofullmäktiges

förslag, att myntlagen skall angiva endast den minimiprocent silver, som

skall ingå i legeringen. Därutöver torde myntlagen böra innehålla bestämmelser

örn de myckenheter fint silver, som silvermynt av olika valörer

minst skola innehålla. Minimikvantiteten fint silver torde böra fixeras till

Vio av de föreslagna myntens vikt, d. v. s. 4/10 av respektive 14.0, 7.0, 4.8, 2.32

Se prop. nr 11 år 1024.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

9

och 1.44 gram. För silvermynt å 5 kronor har bruttovikten under hand

uppgivits till 22.88 gram, varför minimikvantiteten fint silver för detta mynt

torde böra fixeras till Ilo av nämnda vikt. Därest de nu föreslagna bestämmelserna

intagas i själva myntlagen, torde några principiella betänkligheter

icke möta mot förslaget, att utfärdandet av övriga för präglingen erforderliga

föreskrifter anförtros åt Kungl. Maj:t. En sådan anordning synes fördelaktig

bland annat med hänsyn till att en mindre justering framdeles kan visa sig

behövlig beträffande legeringens sammansättning.

I likhet med vad redan nu är fallet i fråga om silvermynten kan framdeles

uppkomma fråga om ändring av den metalliska sammansättningen av

de för framställning av kopparnickelmynt och bronsmynt använda legeringarna.

Det synes därför lämpligt, att i detta sammanhang vidtaga sådan ändring

av myntlagen, att åt Kungl. Majit anförtros jämväl att utfärda föreskrifter

örn sammansättningen av legeringar för framställning av kopparnickel-

och bronsmynt samt om kopparnickel-, brons- och järnmyntens vikt.

Såsom ytterligare skäl för en sådan lagändring må anföras, att det ur systematisk

synpunkt är mindre lämpligt att bibehålla omförmälda föreskrifter

i själva lagen, medan motsvarande föreskrifter rörande silvermynten utbrytas

ur lagen och upptagas i en administrativ författning. -— Någon saklig

ändring beträffande kopparnickel-, brons- och järnmynten är emellertid

icke för närvarande ifrågasatt.

Efter en ändring av myntlagen i enlighet med de nu angivna riktlinjerna

kommer att, i fråga om skiljemynten, i lagen kvarstå endast de stadganden,

som angå det eller de slag av metaller, vilka skola användas vid tillverkningen

av skiljemynt, eller som angå skiljemyntens namnvärde eller, i fråga om

skiljemynt av silver, den lägsta tillåtna viktprocenten silver eller den lägsta

tillåtna myckenheten fint silver.

Ändringarna i myntlagen beröra §§ 5—8 samt 11. Ändringarna ha intagits

i ett inom finansdepartementet upprättat förslag till lag angående ändring

i vissa delar av lagen den 30 maj 1873 (nr 31) om rikets mynt.

Då det är avsett att särskilda tillämpningsföreskrifter skola utfärdas av

Kungl. Majit, synes det lämpligt, att ifrågavarande lagstiftning får träda i

kraft den dag Kungl. Majit förordnar. Någon tidsbegränsning av giltighetstiden

torde icke böra föreskrivas. Jag vill emellertid framhålla, att med den

föreslagna utformningen en återgång till nu gällande bestämmelser i fråga

örn silverhalt m. m. är möjlig utan att själva myntlagen ändras.

Därest förevarande lagförslag antages av riksdagen, torde jag framdeles

få förelägga Kungl. Majit förslag — förutom beträffande de tidigare berörda

detaljföreskrifterna i fråga örn kopparnickel-, brons- och järnmynt — angående

silvermyntlegeringens sammansättning, örn silvermyntens vikt och tilllåtna

halt- och viktavvikelser samt rörande dessa mynts prägel, inskrift och

utseende i övrigt.

Föredraganden hemställer härefter, att nyssnämnda lagförslag måtte genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Ililläng till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 353.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Rolf Arfwedson.

428072. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1942.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1942:480 Skrivelse till Rönningen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nied förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 30 maj 1873 a1 i texten
  2. BU 1942:65 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 30 maj 1873 s. 1 i texten