Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om förbud mot bebyggelse till hinder för försvaret

1942-02-06 · 21 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 20 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:36, Med förslag till lag om förbud mot bebyggelse till hinder för försvaret

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 36.

1

Nr 36.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

förbud mot bebyggelse till hinder för försvaret; given

Stockholms slott den 6 februari 19A2.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag om förbud mot bebyggelse till hinder för

försvaret.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 36.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

Förslag

till

Lag

om förbud mot bebyggelse till hinder för försvaret.»

Härigenom förordnas som följer:

Nybyggnad må ej utan tillstånd företagas i närheten av befästning eller

flygfält, örn genom byggnaden sådan anläggnings användning för rikets försvar

försvåras eller eljest avsevärt men åsamkas försvaret. Vad nu sagts

örn nybyggnad skall ock gälla väsentlig om- eller tillbyggnad.

Har beslut meddelats om anläggande eller utvidgning av befästning eller

flygfält eller kan avsevärt men uppstå genom bebyggelse i närheten av militär

anläggning av annat slag, äger länsstyrelsen förordna, att vad i första

stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning.

2 §•

I ort, där byggnadsnämnd finnes, åligge nämnden att vid prövning av

fråga om byggnadslov iakttaga vad i 1 § stadgas eller av länsstyrelsen med

stöd av samma paragraf föreskrivits.

För annan ort äger länsstyrelsen stadga, att nybyggnad eller väsentlig omeller

tillbyggnad, som ej utföres för försvarsväsendets räkning, ej må äga

rum, med mindre länsstyrelsen på ansökan prövat, att hinder som avses i 1 §

ej föreligger däremot. Ändå att sådan föreskrift ej meddelats för orten, skall

länsstyrelsen på ansökan pröva, huruvida hinder föreligger.

3 §•

Innan beslut meddelas med anledning av ansökan om byggnadslov eller

tillstånd enligt 2 § skall, därest tvekan kan råda huruvida hinder som avses

i 1 § föreligger, byggnadsnämnden eller länsstyrelsen inhämta yttrande därom

av myndighet, som Konungen bestämmer.

4 §-

Om synnerliga skäl därtill äro, äger länsstyrelsen medgiva tillstånd till

nybyggnad eller om- eller tillbyggnad, oaktat den kan medföra men som

avses i 1 §. Underrättelse om meddelat tillstånd skall ofördröjligen tillställas

myndighet som har att avgiva yttrande enligt 3 §.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 36.

3

Finner byggnadsnämnd vid prövning av fråga om byggnadslov, att synnerliga

skäl därtill äro oaktat byggnaden kan vålla men som nyss sagts,

skall nämnden överlämna handlingarna till länsstyrelsen för prövning, huruvida

tillstånd må medgivas enligt första stycket. Sedan länsstyrelsens beslut

vunnit laga kraft, skola handlingarna återställas till nämnden.

5 §•

Finnes på grund av denna lag tillstånd till nybyggnad eller om- eller

tillbyggnad icke kunna meddelas, och föranledes därav, att sökanden, under

den tid hindret varar, får vidkännas kostnad utan motsvarande nytta av

fastigheten eller att han går miste om avkastning å nedlagt kapital, vare han

berättigad till skälig gottgörelse av kronan, om det intrång som åsamkats

honom ej är att anse såsom ringa.

6 §■

Ersättning enligt 5 § bestämmes av riksvärderingsnämnden.

Ansökan därom ingives till länsstyrelsen som har att med eget yttrande

överlämna ärendet till nämnden. Vid ärendets behandling inför nämnden

skall i tillämpliga delar gälla vad som stadgas om fastställande av ersättning

på grund av rekvisition för krigsmaktens behov.

över nämndens beslut må klagan ej föras.

7 §•

Den som utan länsstyrelsens tillstånd uppför nybyggnad eller verkställer

väsentlig om- eller tillbyggnad i ort, för vilken länsstyrelsen utfärdat föreskrift

enligt 2 § andra stycket, straffes med dagsböter.

8 §•

Där byggnadsnämnd ej finnes, åge länsstyrelsen med avseende å tillämpningen

av denna lag göra sig hörsammad genom förelägganden så ock förbjuda

fortsättandet av påbörjat arbete, som står i uppenbar strid mot lagens

bestämmelser, på sätt enligt vad särskilt är stadgat tillkommer byggnadsnämnd

i stad i fråga om olovligen vidtagen åtgärd.

9 §•

Böter och vitén som ådömas enligt denna lag tillfalla kronan.

10 §.

Närmare bestämmelser angående tillämpningen av denna lag meddelas

av Konungen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1942 och gäller till och med den

30 juni 1943. Föreskrift som meddelats jämlikt denna lag skall ej gälla

längre än lagen äger giltighet. Vad i lagen sägs om prövning av ersättningsanspråk

och om straff för förseelse som begåtts under rngens giltighetstid

skall äga tillämpning även efter det lagen i övrigt upphört alt gälla.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 30.

5

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 16 januari 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, kommunikationsoch

finansdepartementen anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet

Westman, fråga om provisorisk lagstiftning angående förbud mot bebyggelse

till hinder för försvaret.

Föredraganden anför:

Framställningar om lagstiftning.

I skrivelse den 9 juni 1941 har länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

hemställt om revision av gällande lagstiftning om byggnadsverksamhet och

planläggning.

Länsstyrelsen, som särskilt med hänsyn till frågans betydelse ur militär synpunkt

understrukit angelägenheten av att en utredning utfördes med största

möjliga skyndsamhet, hade vid skrivelsen fogat en av länsstyrelsen åberopad

framställning från regionplanekontoret i Göteborg. I denna utvecklas närmare

behovet av en regionplanelagstiftning. Regionplanekontoret erinrar om

att, sedan Kungl. Majit den 22 december 1939 fastställt arbetsordning för upprättande

av regionplan för Göteborg med omgivningar, arbetet härmed pågått

i över ett år. Vissa redan tidigare väl kända brister i den lagstiftning som

reglerar byggnadsverksamhet och planläggning hade därvid ytterligare framträtt

och bestyrkts. Göteborgsregionen omfattade områden kring Göteborg ut

till tre å fyra mil från stadens centrum och inbegrepe 44 kommuner. Den

skulle angiva huvuddragen av markens disposition för olika ändamål, såsom

för industri, jordbruk, bostadsbebyggelse och rekreation, samt principerna i

fråga om sträckning och anordnande av huvudtrafikleder och huvudavlopp.

Vad som härvidlag upptoges i regionplanen finge emellertid icke lagligen

bindande verkan utan utgjorde endast ett uttryck för vad som ur teknisk, ekonomisk

och social synpunkt prövats lämpligt. En ändring i denna del måste

äga rum så att bindande bestämmelser kunde meddelas angående användningen

av mark inom regionplaneområdet. Vid bestämmande av de områden

som finge exploateras borde bland annat militära synpunkter beaktas.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

I skrivelse den 18 oktober 1941 har länsstyrelsen i Hallands lån, med överlämnande

av en skrivelse från länsarkitekten, uttalat sin livliga anslutning

till den av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län gjorda framställningen och

ävenledes särskilt framhållit angelägenheten av att den begärda utredningen

komme till stånd så skyndsamt som möjligt. Länsarkitekten i länet har i

nämnda skrivelse erinrat om vissa aktuella önskemål örn skydd mot bebyggelse

till hinder för rikets försvar samt har vidare anfört bland annat:

För att vid upprättandet av byggnads- och avstyckningsplaner hänsyn —

så vitt det för närvarande är möjligt —- skall kunna tagas till de militära synpunkterna,

torde i första hand en fullständig inventering böra företagas i fråga

om områden, som önskas obebyggda, och resultatet därav skyndsamt meddelas

länsstyrelsen. Intill dess så skett, kunna onödiga missförhållanden uppstå.

Det torde emellertid för närvarande föreligga stora, ibland oöverstigliga

hinder för ett tillgodoseende av de militära kraven på bvggnadsfria områden.

I de trakter, där en tillämpning av byggnads- och avstyckningsplaneinsti tuten

icke kommer i fråga, synes länsstyrelsen helt sakna möjlighet att förhindra

olämplig bebyggelse. Då det här ofta är fråga om vidsträckta områden, som

dessutom i vissa fall äro efterfrågade som byggnadsmark, torde det av kostnadsskäl

knappast vara tänkbart, att staten genom förvärvande av äganderätt

till områdena skaffar sig kontroll över byggnadsverksamheten inom desamma.

Det är tänkbart, att den begränsning av byggnadsrätten, som bör genomföras

på grund av militära skäl, kan åstadkommas genom servitut till förmån

för kronan på de berörda fastigheterna. I vissa fall måste emellertid de militära

önskemålen vägas mot andra allmänna intressen. Det allmänna torde

exempelvis böra tillse, att bebyggelse för rekreationsändamål på härför särskilt

lämpade strandområden icke förhindras utan starkt bärande skäl. De

byggnadsfria områdena torde icke kunna avgränsas på ett i allo lämpligt sätt

utan att ett flertal inverkande faktorer bedömas. Med hänsyn till att nya förhållanden

kunna uppkomma, är det dessutom av vikt att gjorda dispositioner

utan svårighet kunna ändras. Byggnadsregleringen bör sålunda givas en smidighet,

som knappast synes möjlig vid ett servitutsförfarande. En landsbygdsplanering

av regionplanekaraktär torde utgöra en bättre regleringsform.

Från chefen för flygvapnet och flygförvaltningen har tidigare inkommit

en den 25 januari 1941 dagtecknad skrivelse i syfte att skydda flygfält mot

menlig bebyggelse i deras närhet. I skrivelsen anföres följande:

För flygvapnets liksom för den civila luftfartens verksamhet är av synnerlig

vikt, att invid och inom visst avstånd från flygfälten icke uppstår bebyggelse,

som kan bliva hinderlig för flygverksamheten. Det är ur denna synpunkt

nödvändigt att erhålla kontroll över bebyggelsen i flygfältens närhet,

så att denna planeras och regleras på sådant sätt, att flygverksamheten ej

hindras eller försvåras.

Med nu gällande rättsregler synes — såvitt flygvapnets verksamhet angår

— ej förefinnas annan i lag reglerad möjlighet att tillgodose angivna syfte än

att Kronan förvärvar samtliga områden, varå en olämplig bebyggelse kan uppstå,

eller med vederbörande markägare träffar avtal om servitut, innebärande

av flygverksamheten betingade inskränkningar i rätten att bebygga respektive

områden. Den förstnämnda utvägen kan, då det här gäller mycket

stora arealer, av ekonomiska och andra skäl ej ifrågakomma. Vad servitutsbeläggning

beträffar, stöter det, enligt vad erfarenheten givit vid handen, ofta

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 36.

7

på hinder att få till stånd avtal härom, särskilt med hänsyn till svårigheten

att fastställa rationella grunder för ersättning till vederbörande markägare.

I ett nyligen förekommet fall, där vederbörande länsarkitekt för att få till

stånd en ur sociala och andra synpunkter lämplig bebyggelse av ett landsbygdsområde

i närheten av ett flygfält hos länsstyrelsen väckt fråga örn upprättande

av utomplansbestämmelser för området, har chefen för flygvapnet

och flygförvaltningen fått tillfälle att avgiva yttrande rörande de ifrågasatta

bestämmelsernas utformning med hänsyn till önskvärdheten att förhindra för

flygverksamheten hinderlig bebyggelse å avsett område. Även om genom ett

sådant förfarande visst beaktande av flygverksamhetens intresse i angivna

och andra fall kan förutsättas, är dock detta intresse för närvarande icke

lagligen skyddat. Bland annat sakna chefen för flygvapnet och flygförvaltningen

rätt till initiativ för åstadkommande av en reglering av den enskilda

byggnadsverksamheten, som tager sikte på angivna intresse. Icke heller föreligger

någon garanti för att dessa myndigheter alltid bliva hörda i sådana

ärenden.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen anse därför anledning föreligga

att undersöka, huruvida icke särskilt det i stadsplanelagen reglerade utomplansbestämmelseinstitutet,

men även i någon mån byggnadsplan- och stadsplaneinstituten

skulle kunna utbyggas för att i möjlig mån tillgodose här ifrågavarande

syfte, förslagsvis enligt följande grunder:

1. Utomplansbestämmelser må kunna fastställas -—- förutom av nu gällande

orsaker — jämväl i syfte att reglera bebyggelsen inom område, som angränsar

eller är beläget i närheten av flygfält och varå kan uppstå för flygverksamhet

hinderlig bebyggelse.

2. Rätt att hos länsstyrelse påkalla upprättande av utomplansbestämmelser

må tillkomma chefen för flygvapnet och flygförvaltningen samt, då fråga

är om civilt flygfält, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

3. I ärende rörande utomplansbestämmelser, stadsplan eller byggnadsplan

för område i flygfälts närhet skall länsstyrelsen vara pliktig inhämta yttrande

av chefen för flygvapnet och flygförvaltningen eller, då ärendet berör civilt

flygfält, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

4. Vid fastställande av utomplansbestämmelser, stadsplan eller byggnadsplan

för område, som ovan sägs, skola önskemål, som framställts av chefen

för flygvapnet och flygförvaltningen eller väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

tillgodoses, i den mån så kan ske utan oskäligt betungande av vederbörande

markägare. För de fall, där gottgörelse åt markägare för skada och intrång,

som härigenom skulle åsamkas dem, finnes påkallad, bör lämpligt rättsinstitut

tillskapas för bestämmande av sådan ersättning.

Promemoria.

Med anledning av de inkomna framställningarna har inom justitiedepartementet

upprättats en den 3 november 1941 dagtecknad promemoria angående

förbud mot bebyggelse till hinder för försvaret.

I promemorian framhålles till en början, att de inkomna framställningarna

avsåge införandet av bestämmelser som .skulle reglera byggnadsverksamheten

även ur rent militära synpunkter. Detta innebure en nyhet av stor betydelse.

Nu gällande byggnadsbestämmelser finge antagas utgå från att byggnadsregleringen

skedde i fastighetsägarnas och vederbörande samhälles gemensamma

intresse. De inskränkningar i rörelsefriheten som en fastighetsägare

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

underkastades genom regleringen uppvägdes ofta av de fördelar denna erbjöde,

bland annat genom att andra fastigheter underkastades motsvarande reglering.

Fastighetsägaren finge därför i stor utsträckning underkasta sig inskränkningarna

utan ersättning. Å andra sidan vore det tydligt, att någon fullständig

rättvisa ej skipades de olika fastighetsägarna emellan. Den enes mark

avsattes till bostadskvarter, den andres till fabriksområde eller annan användning

som icke gåve lika högt tomtvärde. Till en viss grad vöre denna fördelning

beroende av markens beskaffenhet, men samhället hade möjlighet att

även ur andra synpunkter på nämnda sätt leda utvecklingen genom vissa ändamålsbestämmelser.

Beträffande de militära synpunkterna uttalas i promemorian, att det icke

syntes uteslutet, att militära synpunkter borde få göra sig gällande vid nu

nämnda planering. Det måste ju anses i hög grad önskvärt att t. ex. »krigsviktiga

mål» icke placerades mitt i annan bebyggelse, att öppna platser förlädes

med tanke på befolkningens bästa även under krigstid och att även i

övrigt planläggningen ej skedde enbart med fredliga förhållanden för ögonen.

Frågan, huru långt man kunde utan ersättning eller expropriation beakta militära

synpunkter vid planeringen, krävde ett noggrant övervägande i varje

särskilt fall. Såsom ledande synpunkt syntes kunna tillämpas den principen,

att en reglering, som avsåge att skydda befolkningen på en viss ort och således

kunde sägas ligga i dennas gemensamma intresse, borde kunna inbegripas,

såvida icke fastighetsägaren därigenom inskränktes i sin rörelsefrihet på ett

avsevärt mera kännbart sätt än eljest. Man borde alltså söka avgränsa vad

som naturligt hörde till ett ordnande av orten på lämpligaste sätt. Därtill

borde kunna hänföras t. ex. att hindra högbebyggelse i närheten av en hamn,

som vore ett åtråvärt krigsmål, eller i närheten av en järnvägsstation, möjligen

även högbebyggelse i närheten av flygfält. Tydligen kunde dylika främst

ur skyddssynpunkt framsprungna bestämmelser tänkas i hög grad underlätta

även det rent militära försvaret. Skottfältet bleve friare och eventuella

hinder i form av lågbebyggelse kunde lättare undanröjas än om högbebyggelse

funnits. För övrigt sammanfölle uppenbarligen de militära önskemålen

i dylika fall i viss utsträckning med önskemål som hystes av brandväsendets

män och kommunikationsmedlens representanter. Därest fråga vore om försvarsåtgärder

som vidtoges icke så mycket för att trygga befolkningen i orten

utan mera ur rikssynpunkt, kunde de däremot näppeligen falla in under en

sådan reglering som nu nämnts.

I promemorian erinras härefter, att kraven på förbud mot bebyggelse som

vore olämplig ur militär synpunkt vore särskilt aktuella nu, i det att talrika

befästningar som anlagts icke vore skyddade mot att olämplig bebyggelse

kunde komma att hindra deras användning. Det vore visserligen sant, att

byggnader som uppfördes till men för försvaret vid behov kunde förstöras,

men det kunde befaras, att en sådan åtgärd uppskötes i det längsta med risk

för att det bleve för sent. Det syntes angeläget att söka skapa ett provisoriskt

skydd för nämnda befästningars användbarhet. Ett sådant skydd kunde vinnas

utan väsentlig olägenhet för markägaren, örn bestämmelserna ej gjordes

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

9

alltför ingripande. Vad nu sagts om befästningar gällde även flygfält, vare

sig de för närvarande användes för militärt ändamål eller ej.

Vid promemorian fanns fogat ett utkast till lag om förbud mot bebyggelse

till hinder för försvaret. Lagen skall enligt utkastet vara provisorisk och gälla

allenast till och med den 30 juni 1943.

Enligt 1 § i utkastet skall förbud gälla mot nybyggnad eller väsentlig omeller

tillbyggnad i sådan närhet av fasta befästningar eller flygfält, att deras

användning för rikets försvar genom bebyggelsen försvåras eller nyttan av

dem för försvaret eljest uppenbart minskas. I promemorian uttalas, att ett

sådant byggnadsförbud möjligen kunde synas innebära ett avsevärt intrång

för fastighetsägaren men att det i regel kunde antagas att den stadgade begränsningen

i hans handlingsfrihet icke medförde någon olägenhet. Begränsningen

vore för det första endast temporär. De befästningar, örn vilka det vore

fråga, läge vidare i regel i kustbandet, och det intrång som hotade militära

intressen härrörde väsentligen från bebyggelse för sommarnöjen. För de flesta

människor vore det helt naturligt att under en kritisk tid uppskjuta dylika

ej strängt nödvändiga byggnadsarbeten, och de flesta funne det nog också

självfallet, att de icke borde försvåra användningen av befintliga befästningar

genom att utan hänsyn till de utrikespolitiska förhållandena uppföra hindrande

byggnader. De som ej ville taga sådan hänsyn vore helt visst i minoritet,

men det vore dock icke uteslutet att de kunde vålla betydlig skada. Om

en byggde, kunde andra, som eljest skulle väntat, anse isen bruten och även

de börja uppföra sina tilltänkta byggnader.

Beträffande den närmare innebörden av paragrafen framhålles i promemorian,

att den icke avsåge att uppställa något ovillkorligt byggnadsförbud att

gälla i närheten av befästning eller flygfält, utan gåve utrymme för en sådan

förläggning av byggnad att den ej medförde hinder som förut sagts. 1 många

fall påkallades endast en jämkning av platsen för den tilltänkta byggnaden,

ehuru det naturligtvis vore möjligt, att ett markområde vore så beläget, att

örn de militära synpunkterna skulle tillgodoses, någon bebyggelse därå tills

vidare ej kunde äga rum.

I kontrollsyfte stadgas under 2 § i utkastet, att i ort, där byggnadsnämnd

finnes, nämnden skall vid prövning av fråga om byggnadslov iakttaga vad i

lagen stadgas. I anslutning därtill uttalas i promemorian, att då fråga vore

om byggnader, till vilka ritningar prövades av Konungen eller byggnadsstyrelsen,

prövningen ur försvarssynpunkt skulle verkställas i samband med

prövningen av ritningarna. För annan ort än nyss nämnts skall enligt nämnda

paragraf i utkastet länsstyrelsen äga stadga, att nybyggnad eller väsentlig

om- eller tillbyggnad ej i något fall må äga rum innan länsstyrelsen på ansökan

prövat, att binder enligt den föreslagna lagen ej föreligger. Ändå att

sådan föreskrift ej meddelats för orten, skall länsstyrelsen på ansökan pröva,

huruvida hinder föreligger.

I 3 § bar upptagits stadgande om att yttrande skall inhämtas från militär

myndighet innan byggnadslov meddelas i tveksamma fall, nämligen från mi
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 36

litärområdesbefälhavaren och, i fråga om marindistrikt, distriktets chef. I

promemorian uttalas, att om vederbörande befälhavare behövde rådfråga

annan sakkunnig, detta givetvis borde ske. Bestämmelse härom kunde meddelas

i administrativ ordning.

Då en byggnad kunde vara av den betydelse att den borde tillåtas, även om

den kunde medföra men ur försvarssynpunkt, har i 4 § möjlighet öppnats

att medgiva dispens. Befogenhet att pröva dispensansökan skall enligt utkastet

tillkomma länsstyrelsen. Byggnadsnämnd skall, när dispens kan komma

ifraga i ärende som den handlägger, underställa ärendet länsstyrelsens prövning

i denna del.

För att icke genom lagstiftningen tillskapat byggnadsförbud skall kunna i

undantagsfall drabba för hårt har i 5 § av utkastet upptagits en ersättningsregel.

Förutsättning för att ersättning skall komma ifråga skall i första hand

vara, att byggnadslov eller länsstyrelses tillstånd icke kunnat meddelas på

grund av lagens bestämmelser. I promemorian uttalas, att härigenom antalet

fall, då ersättningskrav kunde komma att väckas, syntes komma att begränsas

till dem då det förelegat ett mera påtagligt intresse av att bygga. Helt uteslutet

vore dock icke, att ansökan om byggnadslov gjordes för skens skull,

men faran syntes icke vara alltför stor. Ersättningen skall enligt utkastet avse

gottgörelse för särskild kostnad som sökanden fått vidkännas under den tid

hindret varat utan att han har motsvarande nytta av fastigheten. Såsom

exempel härå nämnes i promemorian, att han fått betala ränta å lån för tomt

utan att ha någon nytta av denna, eller fått bekosta underhåll av någon redan

befintlig anläggning utan att kunna använda den. Vidare skall ersättning utgå

för att nedlagt kapital utestår räntelöst. Ersättningsfrågan skall enligt 6 §

prövas av riksvärderingsnämnden, som i ärendet skall infordra yttrande av

länsstyrelsen.

Vissa straffbestämmelser och handräckningsbestämmelser meddelas i 7

och 8 §§ av utkastet.

Yttranden.

över promemorian jämte lagutkast ha efter remiss avgivits yttranden av

överbefälhavaren över rikets försvarskrafter, arméförvaltningen, marinförvaltningen,

flygförvaltningen, statskontoret, byggnadsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstvrelsen,

riksvärderingsnämnden, länsstyrelserna i Stockholms,

Malmöhus, Hallands samt Göteborgs och Bohus län ävensom Sveriges fastighetsägareförbund.

Vid det utlåtande som avgivits av länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län ha fogats yttranden av befälhavaren i västra militärområdet,

chefen för västkustens marindistrikt, länsarkitekten i länet och regionplanechefen

i Göteborg. Länsstyrelserna i Stockholms och Hallands län ha

bifogat yttranden av länsarkitekterna i länen.

I yttrandena har behovet av åtgärder i den riktning som föreslagits

i promemorian livligt vitsordats, därvid i flera fall uttalats att behovet

vore trängande.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 36.

11

överbefälhavaren har beträffande behovet av lagstiftningen uttalat följande:

De försvarsanläggningar av mera permanent art, som kommit till utförande,

hava placerats under hänsynstagande till att befintlig bebyggelse icke

skall vara dem till hinder. Där så kunnat ske, ha platserna valts med hänsyn

till att anläggningarna om möjligt skola förbli oberörda även av framtida bebyggelse.

Någon säkerhet härvidlag kan emellertid icke uppnås med nu gällande

bestämmelser. Genom en oreglerad framtida bebyggelse kan sålunda

värdet ur försvarssynpunkt av anläggningar, på vilka stora kostnader nedlagts,

avsevärt minskas och försvaret av ifrågavarande område därmed i hög

grad försvåras, ja kanske helt omöjliggöras, därest icke nya, efter bebyggelsen

anpassade försvarsanläggningar ständigt skola komma till utförande. Da

detta skulle medföra orimliga kostnader, synes det ur försvarets synpunkt

vara av största betydelse, att försvarsanläggningarnas effektivitet säkerställes

genom utfärdande av lagbestämmelser i enlighet med vad som i promemorian

föreslås.

Arméförvaltningen bar anfört, att en lagstiftning av ifrågavarande art motsvarades

av ett påtagligt och med tiden alltmera ökat behov, och byggnadsstyrelsen

har funnit lagutkastet välbetänkt och väl lämpat att läggas till grund

för en lag i ämnet. Även länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus och Hallands

län ha framhållit, att den ifrågasatta lagstiftningen uppbures av ett

otvivelaktigt behov.

Sveriges fastighetsägareförbund har ur fastighetsägarnas synpunkt framställt

vissa erinringar mot huvudgrunderna i det remitterade lagutkastet

samt därvid anfört följande:

Bestämmelser som reglera bebyggelsen även ur rent militära synpunkter

innebära en principiell nyhet, som för fastighetsägarna är av den största betydelse.

Vilka ekonomiska värden som här stå på spel får man en livlig uppfattning

om bland annat genom den i promemorian åberopade skrivelsen från

chefen för flygvapnet samt flygförvaltningen, däri framhålles, att det av

ekonomiska skäl ej kan ifrågakomma att kronan förvärvar samtliga områden,

varå en för flygverksamheten olämplig bebyggelse kan uppstå. Jämväl länsarkitekten

i Hallands län betraktar det av kostnadsskäl såsom otänkbart att

staten genom förvärvande av äganderätt till ifragakommande områden skaffar

sig kontroll över byggnadsverksamheten, så att denna tillgodoser de militära

kraven på frihet från bebyggelse.

Vad sorn sålunda av kostnadsskäl betraktas såsom otänkbart för staten att

ikläda sig avser man nu att åvälva fastighetsägarna. Det kan icke anses skäligt

och än mindre ur principiell synpunkt riktigt all man, då man tvekar inför

kostnader som skulle drabba medborgarna i gemen, i stället låter samma

kostnader gå ut över ett visst mindre antal medborgare och detta allenast av

den anledningen att dessa äro markägare. Örn marken är efterfrågad såsom

byggnadsgrund, men ägaren på grund av ett av försvarsändamål motiverat

förbud icke får bebygga den, innebär detta att kostnaden för en anordning

som anses önskvärd ur det allmännas synpunkt och är till gemensamt gagn

för samtliga medborgare vältras över på vissa enskilda. Ett sådant förfaringssätt

strider mot den likställighet medborgarna emellan i rättigheter och skyldigheter,

som principiellt utmärker ett demokratiskt samhällsskick.

Från bär angivna utgångspunkter ter sig vad som nu föreslås synnerligen

betänkligt. De inskränkningar i förfoganderätten, som en markägare redan

med gällande byggnadslagstiftning är underkastad, skulle utökas så att

byggnadsrätten skulle göras beroende av militära krav. Dessa krav kunna på

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 36.

grund av sakens natur lätt bli synnerligen vittgående. De som lia att bära

ansvaret för effektiviteten av försvarsanordningarna sträva självfallet och

med all rätt till att komma på den säkra sidan och de skulle enligt förslaget

icke vara bundna av att byggnadsområdet vöre beläget på något visst största

avstånd från befästningen resp. flygfältet. Huruvida kraven vore tekniskt

berättigade skulle dessutom ofta komma att bli svårt för den utomstående

att sakligt bedöma.

Vad i promemorian anföres därom att intrånget för den enskilde icke

skulle komma att bli av allvarligare natur verkar långt ifrån övertygande.

Visserligen är, såsom anföres, begränsningen av byggnadsrätten temporär, i

det att förbudslagstiftningen föreslås att gälla allenast till och med den 30

juni 1943. Det är emellertid uppenbart, att särskilt om kriget kommer att

räcka längre, så kommer lagens giltighetstid utan något tvivel att förlängas

och detta för en tid vars längd för närvarande torde undandraga sig varje

rationellt bedömande.---Enligt förbundets erfarenhet kan det med

bestämdhet påstås att här även i mycket stor utsträckning kommer ifråga

befästningar som icke ligga i kustbandet utan till och med i städer och där

på centrala platser med höga tomtpriser. Att en markägare under dylika

förhållanden förbjudes att verkställa nybyggnad, ja till och med att verkställa

om- eller tillbyggnader, som kanske i och för sig äro ytterst behövliga,

är självfallet ett utomordentligt rigoröst ingrepp i äganderätten, låt vara att

ingreppet kan vara synnerligen väl motiverat ur militära synpunkter.

I allmänhet förorsakar ingreppet ägaren icke blott särskild kostnad utan

det innebär dessutom i regel ett hinder för honom att utnyttja fastigheten

pa det mera ekonomiska sätt som han planerat och som i allmänhet motiverat

det pris han betalat för fastigheten. Då det allmänna sålunda gör ett

intrång, som ägaren icke bort taga med i beräkningen, är det, såsom också

framgår av förslaget, ett naturligt och lojalt krav att det allmänna jpke låter

enskilda medborgare lida skada därav. I dylikt hänseende kan förslaget

emellertid icke anses vara tillfredsställande. Den enskildes rätt till gottgörelse

av det allmänna bör enligt förbundets mening effektivt tillgodoses.

Vad angår de särskilda bestämmelserna i lagutkastet har i

flera yttranden förordats en utvidgning av det genom 1 § i utkastet bestämda

tillämpningsområdet. Armeförvaltningen framhåller, att lagutkastet toge

sikte på förhindrande av en för försvaret icke önskvärd bebyggelse endast

i den mån redan färdiga befästningar eller flygfält berördes därav. Det förelåge

emellertid jämväl intresse av att erhålla en reglering av byggnadsverksamheten

inom sådana områden, där permanenta befästningar planerades

komma till utförande, exempelvis vid skärpt utrikespolitiskt läge eller vid

ökade möjligheter till disposition av medel för befästningsändamål. Härvid

avsåges icke endast orter, för vilkas befästande planer redan utformats,

utan även orter, som kunde förutses bliva av en sådan betydelse för riksförsvaret

i dess helhet, att de borde förbliva obebyggda. Ämbetsverket har

föreslagit, att 1 § i utkastet ändras i överensstämmelse härmed. Av marinförvaltningen

uttalas, att förbud mot bebyggelse borde föreskrivas även i

närheten av andra militära anläggningar än fasta befästningar eller flygfält,

såsom vid militära verkstäder, förråd, örlogsstationer m. m., för att

bland annat minska risken för eldfara från intilliggande bebyggelse. På

platsen gällande brandordning vore icke tillfyllest i detta avseende. Härjämte

borde vid ifrågasatt nybyggnad beaktas, att obehörig insyn i eller

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 36.

13

utforskande av den militära anläggningen icke kunde ske från byggnaden

samt att en byggnad genom sitt läge eller utförande, t. ex. en byggnad med

torn, kunde vara till god ledning för lokalisering av en i närheten liggande

militär anläggning utan att det kunde sägas att härigenom anläggningens

användning för rikets försvar försvårades eller eljest nyttan av densamma

för försvaret uppenbart minskades. Med hänsyn till vad nu sagts borde 1 §

innehålla, att nybyggnad ej finge utan tillstånd äga rum i sådan närhet av

fasta befästningar, flygfält eller andra militära anläggningar, att genom

byggnaden deras användning för rikets försvar försvårades eller eljest nyttan

av dem för försvaret uppenbart minskades eller ock i annat hänseende

påtaglig olägenhet uppstode ur försvarssynpunkt. Vidare vore det

önskvärt, att bestämmelser till hinder för bebyggelse utfärdades även för

sådana områden, där militära anläggningar vore planerade.

I huvudsaklig överensstämmelse med marinförvaltningens ståndpunkt har

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län förordat, att byggnadsförbudet i

paragrafen utsträckes att omfatta även områden i närheten av andra viktigare

större militära anläggningar än fasta befästningar och flygfält. Chefen

för västkustens marindistrikt har framhållit, att Göteborgs örlogsdepå vore

omgiven av höga berg, som icke borde bebyggas. Länsstyrelsen och länsarkitekten

i Hallands län ha uttalat, att därest med uttrycket »fasta befästningar»

avsåges även enklare mera provisoriska befästningar (kulsprutenästen,

skyttevärn, bunkers och dylikt) syntes ej något vara att erinra mot

1 § i lagutkastet men att i annat fall sådana anläggningar borde nämnas

i lagtexten. Av länsstyrelsen i Malmöhus län har framhållits, att i administrativ

ordning borde närmare bestämmas vad som avsåges med fasta befästningar.

Samma länsstyrelse har anmärkt, att nybyggnadsbegreppet borde

i lagen givas samma innehåll som i stadsplanelagen och byggnadsstadgan.

Med anledning av 2 § i lagutkastet har i några uttalanden berörts frågan,

hur den föreslagna lagstiftningen skall göras effektiv i tillämpningen. Arméförvaltningen

har funnit det ändamålsenligt, att länsstyrelse skall äga utfärda

generellt byggnadsförbud för ort, där byggnadsnämnd ej finnes. Länsstyrelsen

ägde emellertid icke möjlighet att ensam bedöma å vilka orter anlagda

eller planerade befästningar gjorde frihet från bebyggelse önskvärd.

Initiativ till åvägabringande av sagda förbud måste i någon form komma

från militär myndighet för att en ur försvarssynpunkt ändamålsenlig reglering

av byggnadsverksamheten skulle kunna erhållas. I detta syfte skulle det

kunna tänkas, att en av Kungl. Majit fastställd, av fortifikationsstyrelsen

enligt överbefälhavarens direktiv utarbetad generalplan för rikets försvar lädes

till grund för länsstyrelsernas ifrågavarande verksamhet. Denna plan

skulle upptaga de områden i stort, vilka borde hållas fria från bebyggelse.

Länsstyrelserna skulle med stöd av generalplanen, i samarbete med fortifikationsstyrelsen,

utfärda de byggnadsförbud som befunnes erforderliga. Ämbetsverket

ville i detta sammanhang framhålla såsom sin uppfattning, att

lagen, ehuru den avsåge att bereda möjlighet att förhindra en för försvaret

ogynnsam bebyggelse, icke borde utnyttjas på sådant sätt, att byggnadsför
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 36.

bud utfärdades för varje ort eller ansökan om byggnadstillstånd avsloges å

varje plats där en fast befästning funnes uppförd. Av länsstyrelse med stöd

av 2 § stadgat byggnadsförbud för en viss ort borde icke avse byggnadsarbeten

som utfördes av militär myndighet. I överensstämmelse härmed borde

en omredigering av lagtexten vidtagas. Byggnadsstyrelsen har framhållit

önskvärdheten av att i samband med lagens utfärdande de militära myndigheterna

anbefalldes att på förhand snarast möjligt lämna vederbörande

länsstyrelser och byggnadsnämnder, där sådana funnes, uppgift om de

markområden, där enligt deras mening bebyggelse ej borde ifrågakomma

eller ock underkastas särskilda restriktioner. Sådant besked borde i de fall,

där plankartor funnes, med fördel kunna utmärkas på en av byggnadsnämnden

tillhandahållen kopia av plankartan. Där så av militära skäl ej

lämpligen kunde ske eller användbara kartor saknades, borde på annat sätt,

exempelvis genom bestämmelse om minimiavstånd från skyddade anläggningar,

de regioner angivas, inom vilka byggnadstillstånd borde helt eller

delvis vägras. Av praktiska skäl vore det även önskvärt, att därvid de militära

myndigheterna noggrant övervägde, örn helt byggnadsförbud borde råda

eller om lindrigare restriktioner, såsom begränsning till visst antal våningar

eller visst slag av bebyggelse, kunde vara tillfyllest inom vissa delar av

regionen.

Även länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har berört denna fråga

samt därvid föreslagit följande riktlinjer för tillämpningen:

I samråd med de i 3 § omförmälda militära myndigheterna bestämmer

länsstyrelsen genom beslut, som icke må överklagas, vilka kommuner inom

länet, som skola anses berörda av den ifrågavarande lagstiftningen. Meddelande

om dessa kommuner (givetvis utan nämnande av själva förbudsområdena)

delgives allmänheten genom länskungörelserna. I sådana fall,

där militära intressen kräva att icke viss kommun särskilt angives, böra ett

flertal med varandra sammanhängande kommuner — även örn i och för

sig endast en av dem behövde ifrågakomma — i stället kunna i kungörelsen

upptagas såsom föremål för den ifrågavarande lagens bestämmelser.

De områden inom respektive kommuner, som behöva direkt beröras av

det i 1 § stadgade byggnadsförbudet, angivas av militärområdesbefälhavare

eller marindistriktschef å karta som med eventuellt erforderlig beskrivning

överlämnas till länsstyrelsen. I samråd med överlantmätaren uppgör länsstyrelsen

med ledning härav för landsbygd, där byggnadsnämnd saknas, en

detaljerad plan över vilka fastigheter i de berörda kommunerna, som ingå

i förbudsområdet. För städer och andra orter med byggnadsnämnd torde

vederbörande militära myndigheter kunna direkt lill byggnadsnämnderna

och, för kontrollens skull, även till länsstyrelsen angiva, för vilka stadsdelar

eller områden hinder mot nybyggnad utan tillstånd enligt 1 § föreligger eller

yttrande enligt 3 § skall inhämtas. Här berörda karta och planer skola icke

vara offentliga.

För städer och andra orter med byggnadsnämnd bör prövning enligt den

föreslagna lagen därefter kunna utan vidare ske i samband med bedömande

av sökt byggnadslov på sätt i 2 och 3 §§ avses.

För landsbygden i övrigt skall länsstyrelsen hava att förvara kartor och

planer.

Var och en, som önskar uppföra nybyggnad eller vidtaga därmed jämförlig

örn- eller tillbyggnad inom kommun, som, enligt vad ovan föreslagits,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kunut. Majus proposition nr 36.

15

kungjorts berörd av den ifrågavarande lagstiftningen, skall, där han icke i

vanlig ordning har att för byggnadslov vända sig till byggnadsnämnd, hava

att, innan han vidtager någon byggnadsåtgärd, hos länsstyrelsen inhämta

kostnadsfri upplysning, huruvida byggande på av honom härvid angiven

plats må ske utan särskilt tillstånd. Finner länsstyrelsen vid jämförelse med

karta och planer att tillstånd enligt 1 § erfordras, har länsstyrelsen att meddela

vederbörande vilka handlingar som krävas för tillståndsprövning.

Örn meddelade tillstånd, vilka där de grundas uteslutande på ifrågavarande

lagstiftning böra lämnas kostnadsfritt, hålles den lokala polismyndigheten

underrättad.

Länsstyrelsen har i anslutning till vad nu anförts anmärkt att vissa av de

förordade bestämmelserna kunde behöva inryckas i lagen.

Beträffande den i 3 § behandlade frågan, vilken myndighet som i byggnadsärenden

bör avgiva yttrande ur militär synpunkt, ha vissa ändringsförslag

framställts i de avgivna utlåtandena. Arméförvaltningen har funnit det

tveksamt, huruvida det vore lämpligt att åt en rent militär förvaltningsmyndighet

såsom en militärområdesbefälhavare inrymma en befogenhet i fråga

av denna natur, på vilken mången gång andra än rent militära synpunkter

borde läggas. Det vore önskvärt, att hos myndighet, som skulle hava att i

ifrågavarande spörsmål avgiva yttrande, funnes såväl militär som administrativ

kunskap och erfarenhet. Under innevarande rustningsperiod och under

pågående krig hade inom fortifikationsstyrelsen å befästningsväsendets område

vissa erfarenheter vunnits, vilka borde och kunde tillgodogöras vid bedömandet,

huruvida bebyggelse på viss plats borde få komma till stånd. Örn

ifrågavarande uppgifter anförtroddes åt fortifikationsstyrelsen, som givetvis

komrne att stå i kontakt med vederbörliga militära myndigheter, skulle nämnda

önskemål tillgodoses, varjämte genom centraliseringen större stadga och

enhetlighet i bedömningen skulle vinnas. Flygförvaltningen har mot lagutkastet

anmärkt, att militärområdesbefälhavarna och marindistriktens chefer

icke eljest hade att taga befattning med de militära flygfälten och saknade

förutsättningar att kunna bedöma frågor örn bebyggelse i närheten av flygfälten.

Dessa frågor borde städse remitteras till chefen för flygvapnet. Marinförvaltningen

samt länsstyrelsen och länsarkitekten i Hallands län lia uttalat,

att enär byggnadsnämnderna icke ägde erforderlig kompetens att avgöra när

ett ur militär synpunkt tveksamt fall förelåge, byggnadsnämnderna städse

och alltså icke blott i tveksamma fall borde inhämta militär myndighets yttrande.

Mot den i 4 § föreslagna dispensrälten för länsstyrelsen har överbefälhavaren

anmärkt, att den kunde leda till att befästningsanläggningar, vilka vore

av väsentlig betydelse inom ett försvarssystem, gjordes oanvändbara, eller att

annai för försvaret allvarligt men uppkomme. Då meningsskiljaktighet uppkomme

mellan den militära myndigheten och länsstyrelsen, borde frågan

hållskjuts lill Kungl. Majit. Arméförvaltningen och flygförvaltningen lia intagit

samma ståndpunkt.

Den under 5 § i lagutkastet föreslagna ersättningsbestämmelsen har föranlett

uttalanden i flera av de avgivna yttrandena. Överbefälhavaren har 1''un
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj :ts proposition nr 36.

nit det tveksamt alt i denna lag införa en ersättningsrätt av så omfattande

natur som den föreslagna. En sådan ersättningsrätt skulle bland annat kunna

väsentligen förrycka kostnadsberäkningarna för åtskilliga försvarsanläggningar.

I varje fall syntes gottgörelse icke böra utgå till den som förvärvat

fastighet eller byggnad efter det den militära anläggningen utförts och ej heller

i det fall att förvärvet skett efter lagens ikraftträdande. Även statskontoret

har förordat en begränsning av ersätlningsrätten och har därvid anfört

följande:

Enligt lagutkastet har som enda förutsättning för att ersättning skall utgå

uppställts det villkoret, att byggnadslov eller länsstyrelsens tillstånd till bebyggelse

icke kunnat meddelas på grund av lagens bestämmelser. Som i promemorian

även antytts torde det icke vara uteslutet att, om endast sagda

villkor uppställes för ersättnings utgående, ansökan om byggnadslov göres

för skens skull med enda syfte att erhålla ersättning av statsmedel. Även

örn således i realiteten det kan förutsättas, att — om byggnadslov lämnades

— en byggnadsverksamhet aldrig skulle kunna komma till stånd, exempelvis

på grund av brist på byggnadsmateriel eller på grund av en alltför kraftig

stegring av byggnadskostnaderna, skulle ersättning utgå. I syfte att förhindra

dylika konsekvenser av lagstiftningen synes enligt statskontorets mening

jämväl det villkoret böra uppställas, att sökanden kan göra sannolikt, att —

därest ansökningen beviljats — fastigheten hade blivit bebyggd eller i varje

fall en byggnadsverksamhet igångsatts före utgången av lagens giltighetstid

eller den 30 juni 1943.

Även med en sådan begränsning kan antalet fall, då gottgörelse skulle utgå,

förväntas bliva förhållandevis stort. Då det här emellertid är fråga om

en provisorisk, tidsbegränsad lagstiftning, främst motiverad av nu rådande

särskilda förhållanden, samt — som i promemorian även understrukits — ersättningsregeln

tillkommit i syfte att förhindra, att byggnadsförbudet i undantagsfall

skulle drabba för hårt, måste statskontoret ifrågasätta, om icke,

i anslutning till vad som gäller i fråga örn ersättning till näringsidkare vid

avspärrningsåtgärder, jämväl det villkoret bör uppställas, att byggnadsförbudet

medfört en avsevärd rubbning av sökandens ekonomi.

Därest angivna begränsningar av rätten till ersättning genomföras, synas

de fall, där ersättning kan förekomma, bliva så fåtaliga, att enligt statskontorets

mening några mera vägande skäl icke kunna anföras mot att ifrågavarande

ersättningsärenden avgöras av Kungl. Majit efter remiss till vederbörande

länsstyrelse och riksvärderingsnämnden. Härigenom erhållas större

möjligheter att vid frågans avgörande taga hänsyn till samtliga i det enskilda

fallet föreliggande särskilda förhållanden.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har ifrågasatt, huruvida icke den inskränkningen

borde stadgas att ersättning icke skulle utgå, då förlusten endast vore

ringa, men å andra sidan uttalat, att ersättning kunde vara befogad även örn

byggnadstillstånd meddelats men därigenom skett avvikelse från vad sökanden

planerat.

Sveriges fastighetsägareförbund har yrkat, att rätt till full ersättning måtte

stadgas så snart och i den mån ansökan örn byggnadslov bleve avslagen eller

länsstyrelsen prövade hinder föreligga mot nybyggnad eller väsentlig omeller

tillbyggnad. Beträffande ersättningsbeloppets bestämmande av riksvärderingsnämnden

har förbundet uttalat, att betänkligheter däremot anförts

inom förbundet och att, örn nämnden bibehölles såsom organ för ersättning
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

17

ens utmätande, det vöre angeläget att en representant för den kategori fastighetsägare

som här herördes bereddes plats i nämnden.

Riksvärderingsnämnden har i sitt utlåtande berört frågan om förfarandet

inför nämnden samt har därom uttalat följande:

För att riksvärderingsnämnden på ett tillfredsställande sätt skall kunna

lösa den vanskliga uppgiften att såsom enda instans behandla de enligt den

föreslagna lagstiftningen uppkommande ersättningsfrågorna är det av särskild

vikt, att nämnden kommer att få tillgång till en så fullständig utredning

som möjligt. Bestämmelsen att yttrande skall avgivas av länsstyrelsen

synes därför välbetänkt. Föreskriften innebär emellertid knappast tillräcklig

säkerhet för att ett ärende icke kommer att tarva ytterligare beredning

innan det kan avgöras. Riksvärderingsnämnden bör därför beredas möjlighet

att även av eget initiativ införskaffa den ytterligare utredning, som må

finnas erforderlig. En god form härför är muntligt förfarande inför nämnden.

Vid behandlingen av frågor om ersättning enligt rekvisitionslagen förekommer

sådant ofta. Kronan företrädes därvid enligt 31 § första stycket

rekvisitionsförordningen av ombud och sakägaren är enligt andra stycket

av nyssnämnda paragraf skyldig — förutom att på anfordran tillhandahålla

nämnden erforderliga handlingar och upplysningar — att inställa sig inför

nämnden för att meddela muntliga upplysningar. Vid en dylik muntlig förhandling

pläga ej sällan spörsmål, som vid enbart studium av handlingarna

i ärendet framstått såsom tveksamma, uppklaras på ett enkelt sätt. Överhuvud

har erfarenheten visat att förfarandet i fråga varit väl ägnat att giva

nämndens ledamöter en god grundval för det beslut, som sedermera meddelats.

Riksvärderingsnämnden föranlåtes därför att hemställa, att vad som i

förevarande avseende gäller vid behandlingen av ersättningsfrågor enligt

rekvisitionslagen erhåller tillämplighet jämväl vid handläggning av ersättningsanspråk

enligt den föreslagna lagen.

Slutligen må nämnas, alt arméförvaltningen ansett, att lagstiftningen ej

borde tidsbegränsas, samt att länsstyrelsen i Stockholms län föreslagit, att i

15 § byggnadsstadgan borde införas föreskrift att vid stadsplans uppgörande

jämväl försvarets krav skulle vederbörligen beaktas. På grund av 88 § i stadgan

bleve en sådan föreskrift tillämplig även vid uppgörande av byggnadsplan.

Den verkställda utredningen har ådagalagt nödvändigheten av att för tryggande

av befästningars och flygfälts användbarhet i krig vidtaga åtgärder i

den riktning som förordats i den remitterade promemorian. De aktuella önskemål

som där behandlas kunna icke tänkas bliva tillgodosedda genom planbestämmelser

för bebyggelsen eller genom tillskapandet av servitut. För att

nämnda syfte skall uppnås torde det icke kunna undvikas alt i fastighetsägarnas

möjligheter att disponera sin egendom göras vissa inskränkningar

som under normala förhållanden icke skulle komma i fråga. De betänkligheter

som på grund härav göra sig gällande torde emellertid icke höra tillmätas

avgörande betydelse, då bestämmelserna äro avsedda att allenast vara

av provisorisk natur och alltså ej innebära annat än ett av tidsläget betingat

uppskov med vissa byggnadsåtgärder som eljest eventuellt skulle lia kommit

till stånd. Frågan, i vad mån bestämmelser örn hänsynstagande till militära

Dihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 30. 2

Departe
ments
chefen.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majda proposition nr 36.

önskemål böra införas i den allmänna byggnadslagstiftningen, tarvar helt naturligt

en mera ingående undersökning och kommer att upptagas vid den påbörjade

utredningen om regionplanelagstiftning och en översyn av stadsplanelagstiftningen.

I flera yttranden har uttalats, att de nu föreslagna bestämmelserna borde

utvidgas så att förbud mot en ur militär synpunkt olämplig bebyggelse komme

att gälla även i närheten av andra anläggningar än befästningar och flygfält

och att hänsyn borde tagas även till planerade anläggningar. Det torde

med hänsyn till vad i ärendet blivit upplyst vara erforderligt, att dessa

önskemål beaktas. I detta syfte synes länsstyrelsen böra erhålla befogenhet

att förklara, att vad i den föreslagna lagen sägs med avseende å befintliga

befästningar och flygfält skall äga motsvarande tillämpning, därest beslut

meddelats örn anläggande eller utvidgning av befästning eller flygfält eller

örn avsevärt men kan uppslå genom bebyggelse i närheten av militär anläggning

av annat slag. Stadgande härom torde böra upptagas under 1 § som i

övrigt lärer böra jämkas något. Med anledning av vad i ett par yttranden anförts

må anmärkas, att till befästningar skola räknas även mindre anläggningar

såsom bunkers o. d.

De under 2 och 3 §§ föreslagna bestämmelserna torde i huvudsak böra

godtagas. Det skulle utan tvivel bliva alltför betungande för de militära

myndigheterna att, såsom i vissa yttranden blivit ifrågasatt, uttala sig i

varje byggnadsärende. I överensstämmelse med vad i ett yttrande anförts

torde däremot länsstyrelsens befogenhet att stadga skyldighet att inhämta

dess tillstånd böra inskränkas till byggnader som ej utföras för försvarsväsendets

räkning. I 3 § torde vidare böra vidtagas den ändringen, att Kungl.

Maj:t må bestämma vilken myndighet som skall avgiva yttrande ur militär

synpunkt.

Även de i 4 § föreslagna bestämmelserna om tillstånd till byggnad som

kan medföra men för försvaret synas lämpliga. Att länsstyrelsen skall iakttaga

synnerlig försiktighet vid tillämpning av befogenheten att medgiva sådant

tillstånd är självfallet. För att säkerställa militär myndighets möjlighet

att kunna fullfölja talan mot länsstyrelsens beslut torde dock böra föreskrivas,

att meddelande örn tillstånd skall ofördröjligen tillställas myndighet som

har att avgiva yttrande enligt 3 §.

Mot den föreslagna ersättningsregeln i 5 § lia som nämnt överbefälhavaren

och statskontoret uttalat betänkligheter under det att fastighetsägareförbundet

krävt en utvidgad ersättningsrätt.

Det synes kunna medföra obilliga verkningar att inskränka den enskildes

möjlighet att erhålla ersättning så mycket som överbefälhavaren eller statskontoret

ifrågasatt. I anslutning till bland annat viss bestämmelse i luftskyddslagen

torde emellertid böra stadgas, att ersättning ej skall utgå för

intrång som är att anse såsom ringa. Med anledning av vad statskontoret

anfört angående den närmare innebörden av bestämmelsen vill jag framhålla

att, för att ersättning skall utgå, utredningen skall visa, att det är

beslutet örn avslag på begäran om byggnadstillstånd som föranlett att sökan
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

den fått vidkännas kostnad utan motsvarande nytta av fastigheten eller

gått miste om avkastning å nedlagt kapital. Sökanden bör alltså förebringa

skäl för antagande att lian kunnat bygga, om tillstånd erhållits, och att

hinder sålunda icke mött t. ex. på grund av brist på byggnadsmateriel.

Har möjlighet att bygga i och för sig förelegat, men är det likväl t. ex. på

grund av rådande priser osannolikt att han skulle hava byggt, bör icke

heller ersättning utdömas enligt förslaget.

Vad riksvärderingsnämnden anfört beträffande förfarandet vid ersättnings

bestämmande synes böra beaktas.

Enligt 120 § byggnadsstadgan den 20 november 1931 äger byggnadsnämnd

förordna om undanröjande av olovligen utförd byggnad och i 122 § stadgas,

att byggnadsnämnd, örn det är uppenbart att påbörjat arbete, vartill tillstånd

bort inhämtas, står i strid mot gällande bestämmelser för områdets

bebyggande, äger förbjuda arbetets fortsättande. I 5 § meddelas bestämmelse

om rätt för byggnadsnämnd i stad att meddela erforderliga förelägganden,

en befogenhet som enligt 82 § i vissa andra samhällen tillkommer

antingen byggnadsnämnden eller länsstyrelsen. I nu förevarade lagstiftning

jorde böra meddelas bestämmelse om rätt för länsstyrelsen att, där byggnadsnämnd

ej finnes, göra sig hörsammad genom förelägganden samt förbjuda

fortsättandet av arbete som står i uppenbar strid mot lagens bestämmelser.

I övrigt torde allenast böra göras det tillägget till lagutkastet att Kungl.

Majit tillerkännes befogenhet att utfärda närmare bestämmelser angående

tillämpningen av lagen. Vid utfärdande av sådana tillämpningsföreskrifter

bör tagas i övervägande vad i vissa yttranden anförts om förutsättningarna

för att göra lagen effektiv och örn riksvärderingsnämndens sammansättning.

Lagstiftningen torde böra träda i kraft den 1 april 1942.

I överensstämmelse med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats

förslag till lag om förbud mot bebyggelse till hinder för försvaret.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över förslaget, av den

lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

avsedda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

T. Elieason.

* Denna bilaga, som är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här

uteslutits.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majlis proposition nr 36.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Majlis lagråd den 4 februari

1942.

Närvarande:

justitieråden Forssman,

Bellinder,

regeringsrådet Lundevall,

justitierådet Sterzel.

Enligt lagrådet den 26 januari 1942 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet

den 16 januari 1942, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag om förbud mot bebyggelse till hinder för

försvaret.

Förslaget, som finnes hilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet revisionssekreteraren

Gösta Walin.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 36.

2]

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 6 februari 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, kommunikationsoch

finansdepartementen anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet

Westman, lagrådets den 4 februari 1942 avgivna utlåtande över det till

lagrådet den 16 januari 1942 remitterade förslaget till lag om förbud mot

bebyggelse till hinder för försvaret, därvid föredraganden hemställer, att förslaget,

som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Thore Wisén.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 36.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. JoU 1942:31 Utlåtande i anledning av väckt motion om ersättning åt personer, som av hänsyn till det allmännas intressen hindras från att torrlägga sin mark. s. 7 i texten
  2. Rskr. 1942:74 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om förbud mot bebyggelse till hinder för försvaret. a1 i texten
  3. 2LU 1942:9 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om förbud inot bebgggelse till hinder för försvaret. s. 1 i texten