Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 11 juni 1918 (nr 375) angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall

1942-01-30 · 14 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:42, Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 11 juni 1918 (nr 375) angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 42.

1

Nr 42.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i vissa delar av förordningen den 11 juni

1918 (nr 375) angående en särskild för fiskare avsedd

försäkring mot skada till följd av olycksfall; given

Stockholms slott den 30 januari 1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen

den 11 juni 1918 (nr 375) angående en särskild för fiskare avsedd

försäkring mot skada till följd av olycksfall.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 42.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 42.

Förslag

till

Förordning

om ändring i vissa delar av förordningen den 11 juni 1918 (nr 375)

angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd

av olycksfall.

Härigenom förordnas, alt §§ 1, 2 och 4 förordningen den 11 juni 1918

angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av

olycksfall1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

§ 1.

Envar svensk undersåte, som har sitt hemvist i Sverige och idkar fiske såsom

yrke eller eljest för sin utkomst, äger att genom försäkring i riksförsäkringsanstalten

bereda sig ersättning enligt de i 6 och 7 §§ lagen den 17

juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete stadgade grunder; dock att

erforderlig läkarvård jämte läkemedel och andra till lindrande av menliga

följder av olycksfallet nödiga särskilda hjälpmedel utgår från och med dagen

för olycksfallet samt sjukpenning från och med dagen därefter under förutsättning,

vad angår sjukpenning, att sjukdomen varat under mer än tre dagar

efter dagen för olycksfallet, samt att hel sjukpenning utgår med belopp, som

framgår av den i § 4 intagna tabellen.

Med fiske---av säl.

§ 2.

Den årliga arbetsförtjänst, som omförmäles i 6 och 7 §§ lagen örn försäkring

för olycksfall i arbete, skall i fråga om denna särskilda försäkring efter

försäkringssökandens val bestämmas till något av de belopp, som omförmälas

i den i § 4 intagna tabellen.

Försäkring i försäkringsklass med årlig arbetsförtjänst av 2,100 eller 2,400

kronor må dock äga rum allenast under förutsättning, att försäkringstagarens

årliga arbetsförtjänst vid tiden för försäkringens meddelande kan beräknas

uppgå till minst det belopp, som avses i försäkringsklassen.

§ 4.

Försäkring meddelas i allmänhet för en tid av ett år. Den årliga försäkringsavgiften

samt beloppet av hel sjukpenning inom de olika försäkringsklasserna

framgå av följande tabell:

1 Senaste lydelse av § 1 se SFS 1926: 216 samt av § 4 se SFS 1922: 131.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 42.

Årlig arbetsförtjänst

kronor

Årlig försäkrings- avgift

kronor

Hel sjukpenning

kronor

600

6

1:10

900

8

1: 65

1,200

10

2:20

1,500

12

2: 75

1,800

14

3:30

2,100

18

3:85

2,400

22

4:40

Efter riksförsäkringsanstaltens —■ — — försäkringen avser.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1942.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 42.

Utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 30 januari 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Eriksson, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, fråga om viss förhöjning

av ersättningar enligt fiskarförsäkringsförordningen samt anför:

Gällande bestämmelser.

Enligt förordningen den 11 juni 1918 (nr 375) angående en särskild för

fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall, i vilken förordning

ändringar vidtagits genom förordningar den 31 mars 1922 (nr 131),

den 18 juni 1926 (nr 216) och den 5 maj 1939 (nr 143), äger envar svensk

undersåte, som har sitt hemvist i Sverige och idkar fiske — varmed även

förstås fångst av säl — såsom yrke eller eljest för sin utkomst, att genom

försäkring i riksförsäkringsanstalten bereda sig ersättning i huvudsak enligt

de grunder, som stadgas i lagen den 17 juni 1916 örn försäkring för olycksfall

i arbete (§§ 1 och 11). Ersättning i anledning av försäkringen utgår

(§ 3) för skada till följd av olycksfall, som härflyter från utövningen av

fiskeyrket eller som uppstår vid försök att rädda människoliv ur sjönöd

eller vid användning av fiskebåt, utan att fiske därvid bedrives (olycksfall i

arbete). Ersättning utgår dock ej för skada, som drabbat den försäkrade vid

användning av utländsk båt eller utländskt fartyg.

Försäkring kan tecknas i endera av tre klasser, av riksförsäkringsanstalten

benämnda A, B och C. Den försäkrade tillhör den klass, som han vid försäkringens

sökande själv väljer (§ 2). Den årliga försäkringspremien (§ 4),

årlig arbetsförtjänst varom förmäles i 6 och 7 §§ i 1916 års olycksfallsförsäkringslag

(§ 2) samt beloppet av hel sjukpenning (§ 1) i de olika klasserna

framgå av följande tabell:

Klassens benämning

Årlig arbets- förtjänst

kronor

Årspremie

kronor

Hel sjuk- penning

kronor

A..................

1,200

10

2:20

B..................

900

8

1:65

C..................

600

6

1:10

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 42.

o

Vid premiernas bestämmande utgick man ifrån att de skulle täcka hälften

av kostnaderna för försäkringen. I den mån premierna äro otillräckliga för

bestridandet av försäkringskostnaderna, fylles bristen av statsmedel (§ 5).

Fiskare, som tecknat försäkring för olycksfall i arbete, kan erhålla tillläggsförsäkring

enligt samma grunder för olycksfall utom arbetet (§ 6), dock

med de inskränkningar beträffande vissa olycksfall och på de villkor i övrigt,

som bestämmas av riksförsäkringsanstalten. Till försäkringen för

olycksfall utom arbetet utgår icke statsbidrag, utan de försäkrade hava att

själva bära hela kostnaden för ersättningarna. — Årspremien för försäkring

för olycksfall utom arbetet utgör 3 kronor 50 öre i klass A, 2 kronor 75 öre

i klass B och 2 kronor i klass C.

Förvaltningskostnaderna bestridas helt av statsmedel såväl beträffande

försäkringen för olycksfall i arbete som i fråga om försäkringen för olycksfall

utom arbetet (§ 8).

Ersättning enligt fiskarförsäkringen utgår ej i den mån motsvarande ersättning

i anledning av olycksfallet utgives enligt 1916 års olycksfallsförsäkringslag

eller 1927 års förordning örn ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring.

I kungörelse den 27 oktober 1939 (nr 755) har föreskrivits, att, om olycksfall

förorsakats av krigsåtgärd, till sjukpenning, livränta eller begravningshjälp,

som utgår enligt fiskarförsäkringsförordningen, skall utgivas ett tilllägg

av statsmedel, motsvarande 50 procent av ersättningen.

Försäkringens nuvarande omfattning.

Antalet försäkrade fiskare utgjorde den 31 oktober 1941 8,029, av vilka

7,900 tecknat försäkring jämväl för olycksfall utom arbetet.

Huru de försäkrade fördela sig på de olika klasserna samt i vad mån försäkring

för olycksfall utom arbetet tecknats framgår av följande sammanställning:
-

Klass A........ 7,858, därav 7,748 med försäkring för olycksfall utom arbetet,

» B........ 82, » 75» » » » » »''

» C........ 89, » 77 » » » » » » :

Framställning örn författningsändring.

I skrivelse den 8 september 1941 har svenska västkust fiskarnas centralförbund

hemställt, att i fiskarförsäkringsförordningen måtte införas en ny

försäkringsklass med 100 procent högre ersättningar vid olycksfall än i den

nuvarande klass A.

Förbundet har framhållit, att för fiskare med stor familj, som råkade ut

för olycksfall, ersättningen enligt nu gällande bestämmelser visserligen vore

värdefull men dock så knapp, att man ej ens under normala förhållanden

kunde klara sig utan måste skuldsätta sig. Nuvarande dyrtid hade naturligtvis

förvärrat situationen. Största delen av västkustfiskarna hade valt A-klassen.

Funnes en högre klass, skulle säkert många fiskare teckna sig i denna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 42.

Yttranden över framställningen.

Yttrande över centralförbundets framställning har avgivits av riksförsäkringsanstalten;

därefter hava försäkringsrådet och statskontoret yttrat sig

över handlingarna i ärendet.

Riksförsäkringsanstalten anför — efter att hava framhållit, att enligt förbundets

förslag statsbidrag till försäkringen i den nya försäkringsklassen

förutsattes skola utgå efter samma grunder som hittills —- att anstalten, med

hänsyn till bland annat den stegring av levnadskostnaderna, som efter hand

ägt rum och som alltjämt fortfore, funne det skäligt, att möjlighet öppnades

för fiskarna att genom försäkringen bereda sig och sina anhöriga större ersättningar

än hittills. Fråga vore dock, örn en så stor höjning av maximiersättningarna

som den föreslagna kunde anses motiverad eller örn man borde

stanna vid en lägre nivå. Vilken ståndpunkt man än intoge beträffande

avvägningen därutinnan, syntes emellertid bestämmelserna örn förhöjning

av ersättningarna böra utformas i anslutning till nuvarande system med

klassindelning såsom en direkt påbyggnad på detta med nya försäkringsklasser.

Riksförsäkringsanstalten erinrar därom, att, sedan fiskarförsäkringsförordningen

trädde i kraft den 1 juli 1918, någon höjning av ersättningarna enligt

förordningen icke ägt rum. I fråga om 1916 års olycksfallsförsäkringslag,

som trädde i kraft den 1 januari 1918, hade däremot höjning av den årliga

arbetsförtjänsten för bestämmande av sjukpenning, livränta och begravningshjälp

— och därmed även av maximibeloppen för dessa ersättningar -—

skett från 1,800 kronor till 2,400 kronor år 1919, till 3,000 kronor år 1926

samt slutligen till 3,900 kronor år 1941 (enligt proposition nr 316 till 1941

års riksdag). Den framställning, i vilken förslag om sistnämnda höjning

framställts, remitterades på sin tid till riksförsäkringsanstalten, som därvid

framhöll, att en viss varsamhet alltid måste iakttagas vid en dylik höjning

av den årliga arbetsförtjänsten (anstalten tillstyrkte 3,600 kronor). Liksom

vid förra världskriget kunde nämligen stegringen av den allmänna prisnivån

måhända antagas bliva åtminstone delvis av övergående natur. På grund

härav kunde särskilt de för lång tid utgående ersättningarna, såsom livräntor,

komma att bliva alltför höga vid prisnivåns nedgång. Denna synpunkt

syntes böra uppmärksammas även vid dryftandet av höjning av ersättningarna

enligt fiskarförsäkringsförordningen.

Därest genom inrättande av nya försäkringsklasser en sådan påbyggnad

av fiskarförsäkringen skulle företagas, att ersättningarna komme att gå upp

till den i centralförbundets förslag åsyftade maximigränsen, skulle beloppen

av årlig arbetsförtjänst och hel sjukpenning i de olika försäkringsklasserna

bestämmas på följande sätt:

Årlig arbetsförtjänst

600 kronor...

900 » ..

1,200 »

Hel sjukpenning

1 krona 10 öre

1 » 65 »

2 kronor 20 »

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 42.

7

Årlig arbetsförtjänst Hel sjukpenning

1,500 kronor.......................... 2 kronor 75 öre

1,800 » .......................... 3 * 30 »

2,100 » .......................... 3 » 85 »

2,4u0 » .......................... 4 » 40 »

Riksförsäkringsanstalten anför härefter:

Den nuvarande maximigränsen, 1,200 kronor, har kommit att bliva för låg

med hänsyn till de förtjänstmöjligheter fisket kan erbjuda. Många yrkesutövande

fiskare torde nämligen numera kunna uppnå årsinkomster, som

överstiga 1,200 kronor och även gå upp till 2,400 kronor eller mera. I den

mån särskilt höga inkomster kunna påvisas, torde de emellertid bero på speciella

omständigheter och synas därför icke böra få tillmätas någon avgörande

betydelse för bestämmande av maximigränsen för den årliga arbetsförtjänsten

vid fiskarförsäkringen. Anstalten har, framför allt i samband

med utredningar i skaderegleringsärenden, där fråga varit örn tillerkännande

av livränta efter behovsprövning åt efterlevande till fiskare, som omkommit

genom olycksfall, vunnit viss erfarenhet angående storleken av de försäkrade

fiskarnas inkomster, och denna erfarenhet giver vid handen, att även

under nuvarande förhållanden endast ett relativt fåtal fiskare torde hava så

stora skattepliktiga årsförtjänster som 2,400 kronor eller i närheten därav.

Med hänsyn till dessa omständigheter synes det anstalten, som om tillräckligt

starka skäl för en höjning av maximigränsen för den årliga arbetsförtjänsten

ända upp till 2,400 kronor icke skulle hava förebragts. Härjämte

torde böra beaktas, att den höjning, som nu eventuellt genomföres, måste

antagas komma att bliva bestående tills vidare även örn fiskarnas förtjänster

på grund av ändrade konjunkturer skulle komma att åter nedgå.

Riksförsäkringsanstalten måste även fästa uppmärksamheten på den ali-,

varliga fara för överförsäkring, som med hänsyn till fiskarnas inkomstförhållanden

skulle uppkomma vid en höjning av maximibeloppet för den årliga

arbetsförtjänsten till 2,400 kronor. Efter den erfarenhet anstalten har

från verksamheten bland fiskarna för anslutning till försäkringen, torde man

nämligen med stor visshet kunna utgå från, att de ojämförligt flesta fiskarna,

oavsett deras årsinkomster, skulle komma att liksom nu teckna försäkring

i högsta ersättningsklassen, om de lämnades frihet härutinnan. Ersättningarna

i denna klass skulle, i synnerhet med tilläggsersätlning vid krigsolycksfall,

komma att uppgå till avsevärda belopp (hel sjukkpenning 4 kronor 40

öre; vid krigsolycksfall 0 kronor 60 öre; livränta vid fullständig invaliditet

1,600 kronor för år; vid krigsolycksfall 2,400 kronor; livränta till änka 600

kronor för år; vid krigsolycksfall 900 kronor o. s. v.). Härtill kommer att de

försäkrade i många fall torde vara medlemmar av statsunderstödda erkända

sjukkassor och skulle erhålla ersättning jämväl från dessa vid sjukdom till

följd av olycksfall. I motsats till vad som är fallet beträffande den obligatoriska

försäkringen enligt olycksfallsförsäkringslagen gäller nämligen, att

sjukpenning jämlikt fiskarförsäkringsförordningen och från erkänd sjukkassa

utgår samtidigt och oberoende av varandra. De fiskare, som äro delaktiga

av båda dessa försäkringsformer, erhålla ersättning med statsbidrag

från två håll på en gång, varvid lilläggsersättning vid krigsolycksfall skulle

helt utgöras av statsmedel.

Enda utvägen att verkligen förebygga denna fara för överförsäkring genom

anslutning till de nya försäkringsklasserna torde vara att såsom villkor

för försäkring i dessa klasser föreskriva, att försäkringstagarnas årliga arbetsförtjänst

måste uppgå lill det för varje klass angivna beloppet och att

riksförsäkringsanstalten i annat fall skulle hava skyldighet att vägra med
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 42.

givande till försäkring. Införandet av en dylik bestämmelse skulle medföra,

att anstalten vid ansökan örn försäkring i de nya inkomstklasserna måste i

varje särskilt fall pröva storleken av försäkringstagarens årliga arbetsförtjänst.

Härjämte skulle det emellertid bliva nödvändigt med en fortlöpande

kontroll från anstaltens sida, att årsinkomsten jämväl sedermera under försäkringstiden

uppginge lill föreskrivet belopp. En dylik prövning och kontroll

måste för alt få åsyftad verkan bliva förenad med mycket stora svårigheter

och torde i de flesta fall icke komma att kunna genomföras utan noggranna

och ingående utredningar rörande försäkringstagarnas arbetsförtjänster och

arbetsförhållanden i övrigt. På detta sätt skulle emellertid uppkomma en

allvarlig fara för irritation och missnöje bland fiskarna, varigenom anslutningen

till försäkringen kunde komma att motverkas. Slutligen torde en dylik

anordning med obligatorisk inkomstprövning få antagas komma att medföra

en icke oväsentlig ökning av förvaltningskostnaderna för försäkringen genom

den utvidgning av förvaltningsapparaten, som säkerligen skulle visa sig

oundviklig.

Riksförsäkringsanstalten förklarar sig hava kommit till den uppfattningen,

att höjningen av inkomst- och ersättningsbeloppen borde begränsas till 50

procent. Därvid skulle komma att inrättas två nya försäkringsklasser och

maximibeloppet för den årliga arbetsförtjänsten skulle bliva 1,800 kronor

och den högsta sjukpenningen 3 kronor 30 öre. Den risk för överförsäkring,

som förut framhållits, skulle vid en på angivet sätt begränsad höjning av inkomst-

och ersättningsnivån komma att väsentligt minskas och någon obligatorisk

inkomstprövning borde därför icke bliva nödvändig i detta fall.

Riksförsäkringsanstalten måste dock för att kunna hindra överförsäkring,

örn ansatser därtill skulle förekomma, alltid hava möjlighet öppen att vägra

medgivande till försäkring i de nya klasserna. Bestämmelse skulle därför

meddelas, att försäkring i dessa finge äga rum endast under förutsättning,

att försäkringstagarnas årliga arbetsförtjänst skäligen befunnes uppgå till

de för respektive klasser angivna beloppen. En mera ingående prövning av

försäkringstagarnas inkomstförhållanden torde emellertid icke behöva bliva

erforderlig annat än där särskild anledning att befara överförsäkring kunde

tänkas föreligga. Företrädesvis skulle en dylik noggrannare kontroll vara avsedd

att äga rum beträffande särskilt unga eller ålderstigna försäkringstagare

samt i fråga om kvinnor. I övrigt borde som regel kunna räcka med en summarisk

prövning, i allmänhet grundad på försäkringstagarnas egna uppgifter.

Härigenom skulle de olägenheter, som äro förenade med en obligatorisk inkomstprövning,

kunna i allt väsentligt undvikas.

Under förutsättning att statsbidrag bör utgå till försäkringstagarna i de

nya inkomstklasserna efter samma grunder som de nu gällande, skulle den

årliga premien för försäkring i inkomstklassen 1,500 kronor bestämmas till

12 kronor och i inkomstklassen 1,800 kronor till 14 kronor. Därest maximigränsen

för den årliga arbetsförtjänsten skulle höjas till 2,400 kronor, skulle

premien i inkomstklassen 2,100 kronor utgöra 16 kronor och i inkomstklassen

2,400 kronor 18 kronor. Premien för försäkring utom arbetet skulle i de olika

klasserna utgöra respektive 4 kronor 25 öre, 5 kronor, 5 kronor 75 öre och 6

kronor 50 öre. Den ökning av statens kostnader för försäkringen, som skulle

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 42.

9

uppkomma lill följd av höjda ersättningsförmåner, måste givetvis, framhåller

riksförsäkringsanstalten, bliva beroende på i vad mån de försäkrade

komme att begagna sig av de nya klasserna. Om man emellertid såsom ett

ytterlighetsfall räknade med, att de försäkringstagare, som nu hade försäkring

i högsta klassen, samtliga skulle övergå till inkomstklassen 1,800 kronor,

örn den årliga arbetsförtjänsten maximerades till detta belopp, skulle ökningen

av statens kostnader för försäkringen kunna beräknas till i det närmaste

femtio procent av det enligt nu gällande bestämmelser erforderliga

statsbidraget. Vid en utbyggnad av försäkringen till en maximiinkomst av

2,400 kronor skulle statsbidraget under motsvarande förutsättningar komma

att belöpa sig till ungefär dubbelt så stort belopp som enligt nu gällande

bestämmelser. Beträffande förvaltningskostnaderna förutsatte riksförsäkringsanstalten,

att dessa under alla förhållanden fortfarande skulle komma

att helt bestridas av statsmedel.

Riksförsäkringsanstalten har ytterligare, med anledning av att i centralförbundets

framställning framhållits, att ersättningarna enligt fiskarförsäkringsförordningen

vore otillräckliga särskilt i sådana fall, där den som drabbats

av olycksfall hade stor familj, omnämnt, att anstalten genom beslut den

24 maj 1941 föreskrivit, att i de fall, då försäkrad fiskare, som vore gift, intagits

å sjukvårdsanstalt, avdrag å sjukpenningen enligt förordningen icke

skulle ske beträffande fiskare, som tecknat försäkring i klass B eller klass C.

Med avseende å fiskare i motsvarande situation, vilka tillhörde klass A, skulle

avdrag komma ifråga endast för såvitt tillägg till sjukpenning utginge jämlikt

kungörelsen om krigsolycksfall den 27 oktober 1939. I sådana fall, som

nyss sagts, skulle anstalten fatta beslut rörande avdrag i varje särskilt fall.

Dessa bestämmelser tillämpades tills vidare från och med den 1 juni 1941. —

Vidkommande ett annat spörsmål, nämligen frågan om att låta den skadades

försörjningsplikt inverka på sjukpenningens belopp, anför riksförsäkringsanstalten,

att denna fråga i vad avsåge olycksfallsförsäkringslagen torde

komma under övervägande i samband med den utredning, som Kungl. Majit

genom beslut den 11 juni 1937 anbefallt anstalten att verkställa rörande en

förbättrad lagstiftning om försäkring för olycksfall i arbete. I detta sammanhang

torde denna fråga komma att dryftas även för fiskarförsäkringens vidkommande.

Riksförsäkringsanstalten erinrar slutligen om att genom propositionen

nr 316 till 1941 års riksdag förslag framlagts om höjning av minimibeloppet

av begravningshjälpen enligt 1916 års olycksfallsförsäkringslag från

100 till 250 kronor. Bestämmelserna örn minimigränsen för begravningshjälp

följde enligt fiskarförsäkringsförordningen automatiskt motsvarande bestämmelser

i 1916 års lag.

Försåkringsrädet förklarar sig icke hava något att erinra mot riksförsäkringsanstaltens

förslag.

Statskontoret vill icke motsätta sig, att de i fiskarförsäkringsförordningen

fastställa ersättningarna höjas genom inrättandet av nya försäkringsklasser,

och ansluter sig, såvitt angår klassernas antal, de klasserna bestämmande

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 42. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 42.

årsinkomsterna samt ersättningarnas storlek, till riksförsäkringsanstaltens

förslag.

I fråga örn försäkringsavgifterna framhåller statskontoret, att de för de nuvarande

tre klasserna fastställda premierna visat sig icke vara tillräckliga

för att statens kostnader för den särskilda fiskarförsäkringen skulle kunna

hållas inom den ram, som vid tillkomsten av ifrågavarande försäkringsform

förutsatts. Härom anför statskontoret: •

Såsom framgår av proposition nr 97 till lagtima riksdagen år 1918 (sid. 13

samt 35—40) avsågs vid antagandet av 1918 års förordning, att försäkringsavgifterna

— vilka då fastställdes till respektive 8 kronor, 11 kronor 25 öre

och 14 kronor 50 öre för år räknat — skulle förslå till täckande av hälften

av de ersättningar, som kunde antagas komma att utgå. Den nedsättning av

avgifterna till deras nuvarande belopp, vilken vidtogs vid 1922 års riksdag,

föranleddes, såsom inhämtas av proposition nr 53/1922 (sid. 15—16), därav,

att de under tiden efter ikraftträdandet av 1918 års förordning utbetalda ersättningarna

befunnits uppgå till allenast omkring två tredjedelar av det beräknade

beloppet. Efter år 1922 har emellertid totalsumman av utgivna ersättningar

kraftigt ökats, i följd varav staten nödgats bidraga till desamma

med betydligt mer än hälften.

Till upplysning därutinnan åberopar statskontoret följande uppgifter (vilka

grunda sig i fråga om tiden 1922—1939 å uppgifter, som lämnats i Kungl.

Maj:ts propositioner, samt beträffande år 1940 å upplysningar, som under

hand inhämtats från riksförsäkringsanstalten):

Antalet försäkrade

Försäkrings-

Statens

År

fiskare vid årets

avgifter

bidrag

slut

kronor

kronor

1922 .......

............. 2,822

31,722

29,005

1923 .......

............. 3,464

33,939

39,515

1924 .......

............. 3,962

38,069

68,570

1925 .......

............. 4,327

41,180

26,260

1926 .......

............. 4,506

44,631

67,104

1927 .......

............. 4,722

46,873

49,043

1928 .......

............. 5,095

50,547

90,990

1929 .......

............. 5,918

58,827

118,338

1930 .......

............. 6,533

64,655

133,161

1931.......

............. 7,130

70,539

73,208

1932 .......

............. 7,405

73,424

87,339

1933 .......

............. 7,433

73,636

72,484

1934 .......

............. 7,471

74,171

74,416

1935 .......

............. 7,703

76,602

82,075

1936 .......

............. 7,959

79,127

93,460

1937 .......

............. 8,084

80,370

96,230

1938 .......

............. 8,125

80,772

62,286

1939 .......

............. 8,029

79,824

18,044

1940 .......

............. 7,661

'' 76,405

218,983

Summa 1,176,313

1,500,511

Statskontoret anför härefter:

Vid beräknandet av premierna i de föreslagna nya klasserna har riksförsäkringsanstalten

utgått från de nu stadgade avgifterna. Statens kostnader i

händelse av ett utbyggande av försäkringen skulle fördenskull vid bifall till

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 42.

11

riksförsäkringsanstaltens förslag beträffande premieberäkningen bliva betydande.

Med hänsyn till vad som sålunda anförts förefaller det statskontoret

kunna ifrågasättas, huruvida icke dels nu utgående avgifter borde höjas, dels

ock avgifterna i de föreslagna nya klasserna bestämmas till högre belopp än

som av riksförsäkringsanstalten förordats. Eli fastställande av högre premier

i samtliga klasser synes desto mera motiverat, som olycksfallsrisken för

närvarande, i anledning av rådande krigstillstånd, är avsevärt större än under

fredsförhållanden. Härtill kommer, att fiskarnas inkomster — vilka

vid tidigare överväganden av åtgärder till nedbringande av statens utgifter

för försäkringen ansetts så små, att en höjning av avgifterna icke borde ske

— under de senaste åren torde hava avsevärt förbättrats. Statskontoret får

fördenskull i anslutning till de före 1922 års ändring gällande bestämmelserna

föreslå, att årspremierna i de fem av riksförsäkringsanstalten förordade

klasserna med antagna årsinkomster å respektive 1,800, 1,500, 1,200, 900 och

600 kronor fastställas till respektive 21, 18, 14, 11 och 8 kronor.

Anslag till bidrag till fiskares försäkring.

Statens kostnader för fiskarförsäkringen, däri inbegripet även förvaltningskostnaderna,

bestridas från ett under femte huvudtiteln upptaget förslagsanslag

till Bidrag till fiskares försäkring, vilket för innevarande budgetår

fastställts till 150,000 kronor. I årets statsverksproposition (femte huvudtiteln,

punkten 35) har jag, efter att hava erinrat om svenska västkustfiskarnas

centralförbunds nu ifrågavarande framställning, anfört, att, även för

den händelse de nuvarande bestämmelserna skulle ändras i anledning av

förslaget, detta icke torde komma att i avsevärd mån påverka medelsbehovet

för nästa budgetår. Nämnda medelsbehov har uppskattats till 150,000

kronor.

Enligt de nuvarande för fiskarförsäkringen gällande bestämmelserna äger

en försäkringssökande själv välja vilken av försäkringens tre klasser han vill

tillhöra. Med få undantag hava de försäkrade hittills valt den högsta klassen,

i vilken den årliga arbetsförtjänsten antages utgöra 1,200 kronor, hel

sjukpenning uppgår till 2 kronor 20 öre samt årspremien utgör 10 kronor.

Ersättningarna enligt fiskarförsäkringsförordningen äro, även i den högsta

klassen, uppenbarligen mycket låga, särskilt i nuvarande tidsläge. Att märka

är även, att fiskarnas arbetsinkomster numera ofta uppgå till belopp, som

betydligt överstiga 1,200 kronor. Svenska västkustfiskarnas centralförbund

har med hänsyn till nyss angivna omständigheter hemställt, att en ny försäkringsklass

med 100 procent högre ersättningar än i den nuvarande

högsta klassen måtte införas.

Den i anledning av framställningen verkställda utredningen visar, att ett

behov av möjlighet till försäkring i högre klasser otvivelaktigt föreligger.

Förslag innefattande ett inrättande av flera försäkringsklasser synes mig

därför böra framläggas. På sätt riksförsäkringsanstalten anfört, torde bestämmelser

i ämnet böra utformas i anslutning till det nuvarande systemet,

d. v. s. genom en direkt påbyggnad med ytterligare några klasser. Anstalten

har emellertid ansett en sådan utökning av antalet klasser, all den

Departe
ments
chefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majlis proposition nr 42.

i centralförbundets framställning åsyftade maximigränsen —• en beräknad

årlig arbetsinkomst av 2,400 kronor — skulle uppnås, icke vara tillrådlig.

Anstalten utgår från att endast ett fåtal fiskare, även under nuvarande

förhållanden, uppnår så stor årsförtjänst som 2,400 kronor. Då man kunde

räkna med, att det stora flertalet fiskare, om maximibeloppet för årsinkomsten

höjdes, komme alt försäkra sig i högsta klassen, kunde befaras,

att överförsäkring komme att ske. Visserligen kunde en bestämmelse införas,

att försäkringsbeloppet icke finge överstiga den faktiska arbetsinkomsten,

men detta skulle nödvändiggöra en obligatorisk inkomstprövning,

som säkerligen skulle medföra irritation och missnöje bland fiskarna samt

därjämte föranleda en betydande ökning av riksförsäkringsanstaltens förvaltningskostnader.

Anstalten har med hänsyn till sålunda föreliggande omständigheter

föreslagit inrättande av endast två nya försäkringsklasser med

beräknade årsinkomster i den ena å 1,500 kronor och i den andra å 1,800

kronor. Anstaltens förslag härutinnan har tillstyrkts av försäkringsrådet och

statskontoret.

Enligt för mig tillgängliga upplysningar hava fiskare under de senaste

åren i avsevärd utsträckning haft inkomster uppemot den av centralförbundet

avsedda inkomstgränsen — 2,400 kronor — och i många fall åtskilligt

överstigande densamma. Med hänsyn till fiskarnas särskilt i dessa tider för

landet betydelsefulla verksamhet synas mig statsmakterna böra tillse, att,

därest de skulle råka ut för olycka, de själva eller deras efterlevande kunna

erhålla ersättningar, som stå i rimlig proportion till fiskarnas inkomster. Jag

anser därför, att den särskilda för fiskare inrättade försäkringen bör, i enlighet

med förbundets förslag, erhålla påbyggnad med nya inkomstklasser, den

högsta med en antagen årsinkomst av 2,400 kronor. Till förhindrande av

överförsäkring synes dock, såvitt angår de två högsta inkomstklasserna —

med beräknad inkomst av respektive 2,100 och 2,400 kronor — böra föreskrivas,

att försäkring i desamma får äga rum allenast under förutsättning,

att den faktiska inkomsten vid tiden för försäkringens meddelande kan beräknas

uppgå till minst det belopp, som avses i den av fiskaren valda försäkringsklassen.

Denna beräkning synes emellertid kunna göras i viss mån

summarisk. Ett genomförande av nu ifrågavarande förslag föranleder givetvis

för framtiden vissa ökade kostnader för statsverket såväl med avseende

å utgifter för försäkringsbelopp som i fråga om förvaltningskostnader.

Dessa ökade kostnader äro, med hänsyn bland annat till ovissheten rörande

den blivande anslutningen till de högre försäkringsklasserna, ej möjliga att

exakt beräkna. Enligt vad riksförsäkringsanstalten upplyst kunna emellertid

statsverkets utgifter för ersättningar enligt fiskarförsäkringen, anordnad enligt

de föreslagna reglerna, uppskattas till högst dubbelt så stort belopp som det,

vilket utgår vid tillämpning av gällande bestämmelser.

Bestämmas premierna i de nya klasserna efter samma grunder som i de

nuvarande, skulle årspremierna för inkomstklasserna 1,500, 1,800, 2,100 och

2,400 kronor utgöra respektive 12, 14, 16 och 18 kronor. Statskontoret har

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 42.

anmärkt, att med tillämpning av nuvarande bestämmelser statsverkets kostnader

för fiskarförsäkringen flertalet år överstigit halva kostnaden för försäkringen

— för vilken andel statsverket enligt förutsättningarna vid försäkringens

tillkomst skulle svara — samt med hänsyn härtill föreslagit förhöjda

premier. Vid bedömande av dessa kostnadsuppgifter synes emellertid bora

observeras, att de omfatta jämväl det helt abnorma året 1940, då det erforderliga

statsbidraget uppgick till närmare 219,000 kronor under det att försäkringsavgifterna

belöpte sig till 76,400 kronor. Anledningen till statsbidragets osedvanliga

höjd var i främsta rummet den, att icke mindre än 33 i riksförsäkringsanstalten

försäkrade fiskare under år 1940 omkommit på grund av krigsåtgärd.

Ersättningarna i anledning av krigsskador under nämnda år hava

uppgått till omkring 245,000 kronor. Härutinnan bör vidare uppmärksammas,

att i de på grund av angivna exceptionella förhållanden uppkomna relativt

höga ersättningarna ingår den särskilda förhöjning av ersättningarna

med 50 procent, som enligt 1939 års kungörelse skall utgå av statsmedel. Att

den stora kostnadsökningen under år 1940 varit av tillfällig natur bestyrkes

därav, att statsverkets kostnader för år 1941, såvitt nu kan bedömas, komma

att bliva av väsentligt mindre omfattning. Härtill bidrager bland annat det

förhållandet, att endast tre fall av krigsskada under detta år äro kända. Försäkringsavgifterna

för år 1941 uppgå till omkring 84,000 kronor. Statens utgifter

för försäkringen, ersättning för krigsskador inberäknade, antagas icke

komma att avsevärt överstiga sistnämnda belopp.

Med hänsyn till önskemålet att försäkringen för fiskarna om möjligt icke

göres mindre förmånlig än tidigare, anser jag, under hänvisning till vad i det

föregående anförts rörande försäkringskostnaderna, att premierna i de nuvarande

klasserna böra bibehållas med oförändrade belopp. Vad premierna

i de nya inkomstklasserna beträffar synas de, såvitt angår klasserna

med 1,500 och 1,800 kronors inkomst, kunna i anslutning till gällande grunder

bestämmas till 12 och 14 kronor. För de två högsta klasserna torde däremot

någon relativ höjning kunna ifrågakomma. Jag föreslår, att premierna

i dessa klasser bestämmas till 18 och 22 kronor. Enligt vad jag från riksförsäkringsanstallen

inhämtat beräknas dessa premier, under förutsättning

att risken för olycksfall och därav föranledda ersättningar icke förändras,

helt täcka de kostnader, som uppstå på grund därav, att inkomstbeloppen enligt

försäkringen överstiga 1,800 kronor.

Kostnaderna för statsverket på grund av införandet av de nya klasserna

i fiskarförsäkringen torde för budgetaret 1942/43 få utgå fran det anslag

till Bidrag till fiskares försäkring, som med anledning av framställning i

årets statsverksproposition kommer alt anvisas för nämnda budgetår.

De ändrade bestämmelserna hava sammanfattats i ett inom socialdepartementet

upprättat förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen

den 7/ juni 1918 (nr .375) angående en särskild för fiskare avsedd

försäkring mot skada till följd av olycksfall. Den föreslagna förordningen synes

böra träda i kraft den 1 juli 1942.

Bihang tilt riksdagens protokoll 1012. 1 sami. Nr 42.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 42.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att nyssnämnda

författningsförslag måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bengt Hammarberg.

Stockholm 1942. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

420108

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1942:76 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslug till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 11 juni 1918 a1 i texten
  2. 2LU 1942:11 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 11 juni 1918 s. 1 i texten