Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 17 juni 1938 (nr 287) örn semester•

1942-02-13 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:44, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 17 juni 1938 (nr 287) örn semester•

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 44.

1

Nr 44.

Kungl. Majds proposition till riksdagen med förslag till

lag angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 17

juni 1938 (nr 287) örn semester•; given Stockholms

slott den 13 februari 1942.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Majit härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogat förslag till lag örn ändrad lydelse av 4 § lagen den

17 juni 1938 (nr 287) örn semester.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 44.

45 4£

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition nr 44.

Förslag

tili

Lag

angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 17 juni 1938 (nr 287)

om semester.

Härigenom förordnas, att 4 § lagen den 17 juni 1938 om semester1 skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

4§-

Semester utgår---mellan parterna.

Kätt till semester föreligger endast för kalendermånad, under vilken arbetstagaren

för arbetsgivarens räkning utfört arbete å minst sexton dagar. Härvid

skall med dag, å vilken arbete utförts, jämställas dag, varunder arbetstagaren

åtnjutit semester eller varit oförmögen till arbete på grund av olycksfall

i arbetet eller sådan sjukdom, som avses i lagen örn försäkring för vissa

yrkessjukdomar, eller fullgjort i 27 § värnpliktslagen eller med stöd därav

föreskriven militärövning örn högst sextio dagar, dock ej beredskapsövning

samt ej heller militärövning som direkt ansluter sig till första tjänstgöring.

I fråga örn militärövning må likväl högst sextio dagar under varje kvalifikationstid

räknas arbetstagaren till godo. Dag, under vilken arbetstagaren varit

oförmögen till arbete eller fullgjort militär tjänstgöring, må icke räknas honom

till godo, därest arbete eljest uppenbarligen icke kunnat beredas honom å

sådan dag.

I semestern--—- däremot inräknas.

Denna lag länder till efterrättelse från och med den 1 januari 1942.

Senaste lydelse se SFS 1941: 559.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 30 januari 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Eriksson, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, fråga örn ändring av 4 §

semesterlagen samt anför:

Gällande bestämmelser.

Enligt 4 § första stycket lagen den 17 juni 1938 (nr 287) om semester

(ändrad genom lagen den 28 juni 1941, nr 559) skall semester till arbetstagare,

som enligt lagens övriga bestämmelser är berättigad till semester, utgå för

kalenderår och omfatta en dag för varje kalendermånad anställningen varat

under närmast föregående kalenderår (kvalifikationstid), för såvitt icke parterna

träffat överenskommelse örn att annan period av samma längd skall

gälla såsom kvalifikationstid. Rätt till semester föreligger jämlikt andra

stycket i samma paragraf endast för kalendermånad, under vilken arbetstagaren

för arbetsgivarens räkning utfört arbete å minst 16 dagar. Härvid skall med

dag, å vilken arbete utförts, jämställas dag, varunder arbetstagaren åtnjutit

semester eller varit oförmögen till arbete på grund av olycksfall i arbetet eller

sådan sjukdom, som avses i lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar,

eller fullgjort i värnpliktslagen föreskriven repetitionsövning, beredskapsövning,

landstormsrepetitionsövning eller landstormsbefälsövning. Dag, under

vilken arbetstagaren varit oförmögen till arbete eller fullgjort militär tjänstgöring,

må dock icke räknas honom till godo, därest arbete eljest uppenbarligen

icke kunnat beredas honom å sådan dag.

6 § tredje stycket innehåller bland annat den föreskriften, att semestern

icke utan arbetstagarens medgivande får förläggas till tid, då arbetstagaren

fullgör sådan militär tjänstgöring, varom förmäles i 4 § andra stycket.

I detta sammanhang må anmärkas, att arbetstagare, som utför arbetet i sitt

hem eller eljest under sådana förhållanden, att det ej kan anses tillkomma

arbetsgivaren att vaka över arbetets anordnande, icke är berättigad till semester

utan endast till semesterlön (9 §), vars storlek bestämmes med hänsyn till

arbetstagarens sammanlagda arbetsinkomst hos arbetsgivaren under den

kvalifikationstid, som omförmäles i 4 § första stycket.

Jämlikt den till och med 1941 års utgång gällande värnpliktslagen den 30

juni 1936 (nr 443) omfattade vanlig repetitionsövning 25 eller 30 dagar, bered
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr dd.

skapsövning högst 30 dagar, landstormsrepetitionsövning 5 dagar och land

stormsbefälsövning 12 dagar. Huvuddelen av de värnpliktiga skulle fullgöra en

repetitionsövning men viss för befälsutbildning uttagen personal skulle deltaga

i två sådana övningar. Repetitionsövningarna skulle fullgöras före utgången av

tredje året efter inskrivningen, medan skyldigheten att fullgöra beredskaps

övning upphörde med utgången av fjärde året efter inskrivningen. Landstorms

repetitions- och landstormsbefälsövningar skulle fullgöras före utgången av

andra året efter inträdet i landstormen.

I den från och med den 1 januari 1942 gällande nya värnpliktslagen

den 30 december 1941 (nr 967) finnas i 27 § upptagna bestämmelser

rörande utbildningstiden, som innebära väsentliga ändringar i förhållande

till 1936 års värnpliktslag. Enligt de nya bestämmelserna är värnpliktig

skyldig att för sin utbildning tjänstgöra under sammanlagt 450 dagar.

Värnpliktiga tilldelade armén och kustartilleriet skola fullgöra, förutom

en första tjänstgöring om 360 dagar, två repetitionsövningar örn var

dera 30 dagar, den första före utgången av tredje året och den andra

före utgången av åttonde året efter inskrivningsåret, samt en efterutbild

ningsövning om 30 dagar före utgången av adertonde året efter inskrivningsåret.

Flottan tilldelade värnpliktiga skola fullgöra utbildningstiden antingen i en

följd eller ock med en första tjänstgöring om 420 dagar samt en efterutbildningsövning

om 30 dagar före utgången av adertonde året efter inskrivningsåret.

Värnpliktiga tilldelade flygvapnet skola fullgöra, förutom en första tjänst

göring örn 360 dagar, en repetitionsövning örn 60 dagar eller två repetitionsövningar

örn vardera 30 dagar före utgången av åttonde året efter inskrivnings

året samt en efterutbildningsövning örn 30 dagar före utgången av adertonde

året efter inskrivningsåret. Beträffande värnpliktiga, som uttagits för utbild

ning till officer eller underofficer vid armén eller kustartilleriet eller till

underofficer vid flygvapnet, skall gälla, att de skola fullgöra fortsatt tjänst

göring, för utbildning till officer under högst 360 dagar och för utbildningtill

underofficer under högst 180 dagar, samt att den tid, inom vilken föreskrivna

repetitionsövningar skola fullgöras, må undergå den förskjutning, som

av Konungen bestämmes. Värnpliktiga tilldelade marinen, som vid navigationsskola

avlagt sjökaptens- eller styrmansexamen eller övermaskinistexamen

eller maskinistexamen av andra klass, skola utöver förut nämnd utbildning

undergå fortsatt utbildning under en tid av 120 dagar, fördelad på två repetitionsövningar

örn vardera 60 dagar, vilka skola fullgöras före utgången av

adertonde året efter inskrivningsåret. Värnpliktiga, som idka studier för ut

bildning till läkare, tandläkare, m. m. skola kunna åläggas fullgöra, förutom

den för värnpliktiga i allmänhet föreskrivna utbildningstiden, en fortsatt

tjänstgöring under högst 180 dagar, vilken kan fördelas i omgångar på hela

värnpliktstiden. Örn Konungen med hänsyn till krigsberedskapen så prövar

nödigt, skola andra värnpliktiga än de sist omnämnda kunna åläggas att utöver

förut nämnd tjänstgöring fullgöra en eller flera beredskapsövningar örn

sammanlagt 180 dagar. Skyldigheten att fullgöra beredskapsövning upphör

dock, sedan ett och ett halvt år förflutit efter avslutandet av första tjänstgöring

(tjänstgöring i en följd) eller, beträffande till befälsutbildning uttagna,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

fortsatt tjänstgöring. Beträffande tjänstgöringen för värnpliktiga avsedda för

handräckningstjänst äger Konungen meddela bestämmelser, som avvika från

vad i det föregående omnämnts. Landstormsrepetitionsövningar och landstormsbefälsövningar

skola icke vidare anordnas.

Jämlikt 28 § 1 mom. nya värnpliktslagen äger Konungen, då rikets försvar

eller dess säkerhet eljest det kräver, efter statsrådets hörande till tjänstgöring

inkalla samtliga värnpliktiga eller värnpliktiga till det större eller mindre

antal, som finnes behövligt.

Slutligen må erinras örn vissa bestämmelser i lagen den 28 juni 1941 (nr

560) om semester för viss militär tjänstgöringstid m. m. I 1 § av denna lag

stadgas följande: Har arbetstagare, å vilken lagen örn semester äger tillämpning,

under år 1940 varit inkallad till tjänstgöring jämlikt § 28 mom. 1 eller

§ 36 mom. 2 värnpliktslagen, skall, med iakttagande i övrigt av vad i förstnämnda

lag stadgas, sådan tjänstgöring jämställas med militär tjänstgöring,

varom i 4 § andra stycket semesterlagen förmäles. I fråga örn månad, för

vilken arbetstagaren äger åtnjuta semesterlön eller ersättning därför på den

grund, att tjänstgöring jämlikt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen

jämställes med tid, då arbete utförts för arbetsgivarens räkning, skall dock

sådan lön eller ersättning utgå av statsmedel med tio kronor samt utbetalas i

den ordning Konungen bestämmer.

Promemoria rörande författningsändringar

med anledning av nya

värnpliktslagen.

I den proposition (nr 318), genom vilken förslag till ny värnpliktslag framlades

för 1941 års riksdag, anfördes (sid. 125), att förslaget, därest det upphöjdes

till lag, bomme att nödvändiggöra ändringar i andra lagar och författningar.

I en inom försvarsdepartementet den 10 november 1941 upprättad promemoria

hava behandlats de av den nya värnpliktslagens bestämmelser berörda

författningar, för vilkas ändring krävdes riksdagens medverkan, med

undantag dock för lagen örn värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter

mot värnpliktstjänstgöring, beträffande vilken författning särskild utredning

påginge. I första hand har i promemorian behandlats semesterlagen.

Efter en redogörelse för stadgande!] a i semesterlagen och den äldre värnpliktslagen

ävensom för de i propositionen nr 318 föreslagna — samt sedermera

den 30 december 1941 utfärdade — bestämmelserna i den nya värnpliktslagen

har i promemorian anförts:

I fråga om de militära övningar, som enligt semesterlagen skola jämställas

med arbetad tid, medför den nya värnpliktslagen i huvudsak följande förändringar

i jämförelse med nu rådande förhållanden. För huvuddelen av de värnpliktiga

ökas antalet repetitionsövningar till två, varjämte övningarnas längd

för en del värnpliktiga ökas från 25 till 30 dagar och i vissa fall kan uppgå till

60 dagar. Medan värnpliktig enligt nu gällande bestämmelser är skyldig att

fullgöra allenast en beredskapsövning om högst 30 dagar, skola de värnpliktiga

enligt förslaget till ny värnpliktslag vara skyldiga att deltaga i en eller

flera beredskapsövningar om sammanlagt högst 180 dagar. Landstormsrepetitions-

och landstormsbefälsövningarna avskaffas visserligen, men i stället in

föres för flertalet värnpliktiga en efterutbildningsövning örn 30 dagar.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

Promemorian innehåller därefter följande:

Enligt uttalanden i samband med semesterlagens tillkomst utgör den

semester, som enligt lagen tillförsäkras arbetstagaren, principiellt en mot

prestation till det arbete, som denne utfört för arbetsgivarens räkning, och

den avvikelse från denna princip, som skett därigenom, att viss militärtjänst

göring likställts med utfört arbete, har föranletts av rena billighetsskäl. Att,

därest förslaget till ny värnpliktslag genomföres, låta beredskapsövningarna,

vilka ju som nämnts skola kunna erhålla en längd av ända till 180 dagar, bliva

jämställda med tid, varunder arbete utförts för arbetsgivarnas räkning, synes

därför knappast kunna komma i fråga. Däremot torde sådana övningar böra

i ifrågavarande avseende tillgodoräknas arbetstagaren, i den mån deras längd

icke överstiger 30 dagar. Därigenom sker ju ingen ändring i nu rådande för

hållanden. Bepetitionsövningar och efterutbildningsövningar torde böra i

sin helhet jämställas med tid varunder arbete utförts. De förra skola visserligen

enligt den nya värnpliktslagen kunna för vissa mindre kategorier värn

pliktiga nå en längd av 60 dagar, men det skulle utan tvivel verka stötande,

om dessa värnpliktiga finge tillgodoräkna sig allenast hälften av den tid de

fullgöra repetitionsövningar, medan flertalet värnpliktiga, som fått samma

slags tjänstgöring uppdelad på två övningar örn vardera 30 dagar, skulle få

räkna sig hela denna tjänstgöringstid till godo.

I anslutning till det sålunda anförda fanns vid promemorian fogat ett utkast

till lag om ändrad lydelse av 4 § semesterlagen, enligt vilket utkast andra

stycket i berörda paragraf skulle erhålla följande lydelse:

Rätt till semester föreligger endast för kalendermånad, under vilken arbets

tagaren för arbetsgivarens räkning utfört arbete å minst sexton dagar. Härvid

skall med dag, å vilken arbete utförts, jämställas dag, varunder arbetstagaren

åtnjutit semester eller varit oförmögen till arbete på grund av olycksfall i arbetet

eller sådan sjukdom, som avses i lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar,

eller fullgjort i värnpliktslagen föreskriven repetitionsövning, efterutbildningsövning

eller beredskapsövning. Beredskapsövning må dock endast under högst

trettio dagar av varje kvalifikationstid anses såsom arbetstid. Dag, under vilken

arbetstagaren varit oförmögen till arbete eller fullgjort militär tjänstgöring, må

likväl icke räknas honom till godo, därest arbete eljest uppenbarligen icke kunnat

beredas honom å sådan dag.

Yttranden över försvarsdepartementets promemoria hava avgivits av socialstyrelsen,

kommerskollegium efter hörande av Sveriges industriförbund samt

handelskamrarna i Stockholm, Göteborg och Malmö, chefen för försvarsstaben,

svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen i Sverige samt de anställdas

centralorganisation (Daco).

I fråga örn tillgodoräknandet av viss militär tjänstgöring såsom arbetad

tid vilja Daco och chefen för försvarsstaben räkna såsom arbetad tid militär

tjänstgöring i större utsträckning än vad i promemorian föreslagits, socialstyrelsen,

landsorganisationen och handelskammaren i Göteborg godtaga i

huvudsak promemorieförslaget, kommerskollegium samt Stockholms och

Skånes handelskammare förklara, att den nya lagstiftningen ej bör sträcka

sig längre än den nu gällande, under det att svenska arbetsgivareföreningen

och Sveriges industriförbund i princip avstyrka lagförslaget.

Av dem, vilka såsom arbetad tid vilja räkna militär t jänstgöring

i större utsträckning än vad i promemorian föreslagits anför

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

Daco, att arbetsgivare borde vara skyldig att betala semesterersättning för all

sådan militär tjänstgöringstid, som icke sammanhängde med den grundläggande

första utbildningen, enär av sådan tjänstgöringstid föranledda arbetsavbrott

faktiskt icke föranledde någon rubbning i ett bestående mera stadigvarande

anställningsförhållande. De föreslagna nya beredskapsövningarna

borde därför i sin helhet bliva jämställda med övrig privilegierad arbetsfrånvaro.

Detta vore desto mera angeläget som dessa beredskapsövningar

torde komma att drabba de värnpliktiga ytterst ojämnt och redan i och för sig

medförde betydande ekonomiska svårigheter för vissa av dem vid deras uttagande

av semester.

Chefen för försvarsstaben framhåller, att den i förslaget gjorda uppräkningen

av i värnpliktslagen använda benämningar på olika slag av kortare

värnpliktstjänstgöring icke vore fullständig. Till undvikande av osäkerhet i

lagens tillämpning vore det av betydelse, att semesterlagen toge ställning till

alla de slag av värnpliktstjänstgöring, som kunde förekomma. Det syntes

därför lämpligt att i stället för en uppräkning av vissa slag av värnpliktstjänstgöring

bestämma, att värnpliktstjänstgöring örn högst ett visst antal dagar

skulle anses som arbetstid. Dagantalet borde alltså vara utslagsgivande för

semesterlagens ställning till tjänstgöringen och icke tjänstgöringens benämning.

Ur militär synpunkt vore det av ringa betydelse, örn maximigränsen

sattes till trettio eller sextio dagar. Skäl för bådadera syntes föreligga.

Till myndigheter och organisationer, som godtaga promemorieförslaget,

hör, som nyss nämnts, landsorganisationen, vilken såsom

skäl för sitt tillstyrkande anför, att förslaget i jämförelse med gällande

semesterlag icke medför någon inskränkning i anseende till längden av den

privilegierade tj änstgöringstiden.

Handelskammaren i Göteborg uttrycker farhågor för de allmänna konsekvenserna

av en utveckling i enlighet med förslaget, varigenom de enskilda

arbetsgivarna alltmera skulle betungas i förhållande till det allmänna, Den

föreslagna förlängningen i vissa fall av repetitionsövningarna skulle medföra

ej oväsentligt ökade svårigheter och kostnader för arbetsgivarna. Med hänsyn

emellertid till de till stöd för förslaget åberopade billighetssynpunkterna

Adile handelskammaren dock icke motsätta sig den föreslagna ändringen av

semesterlagen.

Socialstyrelsen anför:

Socialstyrelsen har icke något att erinra mot att repetitionsövning och

efterutbildningsövning bliva jämställda med arbetad tid. Arbetsgivarna påläggas

visserligen härigenom en något ökad belastning mot vad som för närvarande

gäller. Förslaget bygger dock i dessa delar helt på de synpunkter,

som voro avgörande vid utarbetandet av semesterlagen och som allmänt

accepterades. Den omständigheten, att Anssa värnpliktiga komma att i stället

för två repetitionsövningar örn vardera 30 dagar få en sådan övning örn 60

dagar, bör icke ställa dessa värnpliktiga i sämre ställning. Däremot torde

det icke vara lämpligt, att tid för repetitionsövning privilegieras, örn övningen

skulle omedelbart ansluta sig till den första tjänstgöringen. En privilegiering

skulle i dylika fall vara konstlad och synes ej böra ifrågakomma.

Socialstyrelsen har visserligen ur förslaget till ny värnpliktslag trott sig finna,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majlis proposition nr 44.

att en dylik sammankoppling av första tjänstgöring och repetitionsövning

icke är avsedd att äga rum, men en bestämmelse, som förhindrar privilegiering

av tid för repetitionsövning i dylika fall, torde likväl böra inflyta i semesterlagen.

En värnpliktig, som i framtiden skulle få en repetitionsövning förlagd

omedelbart intill första tjänstgöringen, skulle därmed bliva jämställd

med värnpliktiga, som tilldelats flottan, för vilka båda repetitionsövningarna

inlagts i den första tjänstgöringen.

Beträffande förslaget att jämväl privilegiera tid för beredskapsövning är

socialstyrelsen mera tveksam. Beredskapsövning är även för närvarande jämställd

med arbetad tid, men det är härvid att observera, att en sådan övning

nu icke kan överstiga 30 dagar. Enligt förslaget till ny värnpliktslag kan beredskapsövning

uppgå till 180 dagar. I de fall, då en dylik övning sträcker

sig över en tid av flera månader, skulle det onekligen stå bäst i överensstämmelse

med de synpunkter, som föranlett utfärdandet av lagen örn semester

för viss militär tjänstgöringstid m. m., att tid för beredskapsövning icke

privilegierades i allmänna semesterlagen. Vidare kan det icke anses vara en

lämplig konstruktion, att en beredskapsövning, som pågår i en följd men som

faller på två kalenderår (två kvalifikationstider), skall kunna bliva tillgodoräknad

nied 30 dagar på vartdera kalenderåret. En privilegiering i enlighet

härmed vore konstlad. Å andra sidan är det icke uteslutet, att en beredskapsövning

kan komma att omfatta allenast en eller ett par månader. I sådant

fall ligger det närmast till hands att behandla beredskapsövningen på samma

sätt som repetitionsövningarna. Socialstyrelsen har efter vägande av skälen

för och mot funnit sig böra uttala, att styrelsen väl helst skulle se, att tid

för beredskapsövning jämställdes med tjänstgöring enligt 28 § 1 morn. värnpliktslagen

och alltså icke privilegierades, men att styrelsen likväl icke ville

motsätta sig ett bifall till förslaget även i denna del. En förutsättning härför

är dock att det föreskrives, att tid för beredskapsövning icke privilegieras

i det fall, då övningen omedelbart ansluter sig till den första tjänstgöringen,

och att icke mer än högst 30 dagar av en fortlöpande beredskapsövning må

tillgodoräknas, även om inkallelsen skulle komma att fördela sig på två

kalenderår.

Att den nya lagstiftningen icke bör sträcka sig längre än

den nu gällande framhålles av Stockholms handelskammare, som emellertid

därjämte gör det principiella uttalandet, att, då underhållet av de till

militärtjänst inkallade åvilade staten och arbetstagarna sålunda icke vore

berättigade till lön av arbetsgivaren, så borde inkallade arbetstagare under

denna tid ej heller förvärva semesterrätt inom sitt civila arbete. I den mån

militärtjänstgöring ansåges skola kvalificera till semester, borde i varje fall

kostnaderna därför icke bestridas av arbetsgivaren utan liksom övriga försvarsutgifter

åvila det allmänna.

Skånes handelskammare anser, att de jämkningar i gällande föreskrifter,

som bliva erforderliga med anledning av den nya värnpliktslagen, böra hålla

sig inom den tidsram, som innefattas under lagrummets nuvarande lydelse.

I enlighet därmed förordar handelskammaren, att repetitionsövningar och

efterutbildningsövningar men däremot ej beredskapsövningar skola jämställas

med tid, varunder arbete utförts för arbetsgivarens räkning.

Kommerskollegium förklarar, att — då frågan örn ändring av semesterlagen

nu blivit aktuell genom den nya värnpliktslagen — spörsmålet i vilken utsträckning

värnpliktstjänstgöring borde kvalificera till erhållande av semester

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

och semesterersättning principiellt borde upptagas till förnyad prövning.

Kollegium utginge därvid från att den semester, som enligt lagen tillförsäkrades

arbetstagaren, skulle utgöra en motprestation till det arbete, som

denne utfört för arbetsgivarens räkning. En dylik ståndpunkt torde även

kunna anses ligga till grund för lagen örn semester för viss militär tjänstgöringstid

m. m., enligt vilken lag staten iklätt sig skyldighet att utbetala

viss semesteravlöning. I överensstämmelse med denna uppfattning ansåge

sig kommerskollegium icke kunna tillstyrka den föreslagna utvidgningen av

den arbetsgivaren hittills åvilande skyldigheten att låta viss militärtjänstgöring

kvalificera till erhållande av semester och semesterersättning. Därest

repetitionsövningar och därmed jämställda militära övningar komme att öka

i omfattning, syntes jämväl kostnaderna för de förmåner, som i semesterhänseende

ansåges böra tillkomma arbetstagaren, helt böra bestridas av statsverket.

Då emellertid privilegierad frånvaro för vissa militära övningar redan

nu normalt omfattade en tid av sammanlagt högst 35 å 42 dagar, funne kommerskollegium

skäligt föreslå, att som privilegierad frånvaro skulle få räknas

i värnpliktslag föreskriven repetitions- och därmed jämställd övning för en

sammanlagd tid av högst 60 dagar.

I två yttranden avstyrkes i princip, att militär tjänstgöringstid

skall räknas såsom arbetad tid.

Svenska arbetsgivareföreningen påpekar, att enligt nu gällande bestämmelser

repetitionsövning normalt kvalificerade till en eller två dagars semester

och landstormsrepetitionsövning möjligen till en eller i sällsynta undantagsfall

två dagars semester. Båda övningarna kvalificerade således sammanlagt

till l—4 dagars semester. Medräknades även beredskapsövning, som kunde

kvalificera till en eller två semesterdagar, kunde antalet av de på grund av

militärtjänstgöring intjänade semesterdagarna för en arbetstagare ixppgå till

2—6. Det antal semesterdagar, vartill militärtjänstgöringen kvalificerade,

kunde variera, beroende på örn övningarna infölle under en eller två på

varandra följande månader och i vad mån arbetstagaren före inryckningen och

efter utryckningen utfört civilt arbete. — Enligt reglerna i den nya värnpliktslagen

gåve repetitionsövningar och efterutbildningsövningen normalt arbetstagarna

3—6 semesterdagar. Det kunde antagas, att de genomsnittligen

komme att giva arbetstagarna två semesterdagar mer än vad repetitionsövningarna

gåve enligt nu gällande regler. Beredskapsövningen, som enligt den

nya värnpliktslagen kunde uppdelas, kunde därutöver medföra 1—4 semesterdagar.

För övrigt vore bestämmelsen att beredskapsövning endast under 30

dagar av varje kvalifikationstid finge anses som arbetstid något oklar. Semesterförmånens

storlek komme nämligen att bliva beroende av vilka 30 dagar av

beredskapsövningen som skulle räknas som arbetad tid. Sammanlagt komme

enligt förslaget, under förutsättning att jämväl beredskapsövning anordnades

och denna icke sammanfölle med tiden för repetitionsövning, att kunna erhållas

4—10 semesterdagar, d. v. s. 2—4 dagar utöver vad nu kunde utgå på

grund av militärtjänstgöring. Vissa marinen tilldelade värnpliktiga, vilka

avlagt vissa examina, skulle utöver första tjänstgöring undergå fortsatt ut
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

bildning under 120 dagar, uppdelad på två repetitionsövningar, vilket för

dessa kategorier kunde medföra ytterligare semesterförmåner.

Härefter har arbetsgivareföreningen anfört:

Det föreliggande förslaget medför, att den nuvarande väsentliga belastning

på produktionen, som semesterlagen medfört, kommer att öka. Förutom

den omständigheten att i nuvarande för många industrier ytterst bekymmersamma

läge en dylik åtgärd framstår såsom direkt olämplig, tala

enligt föreningens mening starka principiella skäl emot en sådan utvidgningav

arbetsgivarens förpliktelser enligt semesterlagen.

Det är i princip allmänt erkänt, att underhållet av till militärtjänst inkallade

åvilar det allmänna. Arbetsgivarna äro sålunda ej skyldiga att utgiva

lön till inkallade arbetstagare. I konsekvens härmed böra inkallade arbetstagare

i princip ej heller förvärva semesterrätt inom sitt civila arbete för tid,

då de varit frånvarande från detta för fullgörande av militärtjänstgöring. Örn

man emellertid av olika anledningar finner skäligt att låta viss militär tjänstgöring

kvalificera till semester, bör enligt föreningens uppfattning de härav

följande kostnaderna icke åläggas arbetsgivarna utan liksom övriga försvarsutgifter

åvila det allmänna. Föreningen vill erinra örn, att denna uppfattning

i princip även godtagits av statsmakterna genom lagen om semester för

viss militär tjänstgöringstid m. m. Ett konsekvent fullföljande av den tankegång,

som ligger till grund för nämnda lag, måste leda till att även i nu

ifrågavarande hänseende ersättning för semester, örn sådan anses böra lämnas,

skall utgå på statsverkets bekostnad.

Det må erinras om att en utvidgning av privilegieringsreglerna i 4 §

semesterlagen även är betänklig ur den synpunkten, att därigenom till

följd av den — i och för sig irrationella — bestämmelsen i 6 § tredje stycket

en motsvarande inskränkning inträder jämväl i arbetsgivarens rätt att fritt

förlägga semestern.

Under åberopande av vad sålunda anförts får föreningen avstyrka den

föreslagna ändringen i semesterlagen. Föreningen anser det i stället mest

rationellt, att bestämmelsen att viss militär tjänstgöring jämställes med

arbetad tid utgår ur semesterlagen. I den mån det befinnes önskvärt att låta

viss militär tjänstgöring kvalificera till semester, förordar föreningen en lagstiftning

byggd på principerna i lagen örn semester för viss militär tjänstgöringstid.

De principiella synpunkter, åt vilka svenska arbetsgivareföreningen givit

uttryck, anföras även av Sveriges industriförbund. I

I samband med nu föreliggande spörsmål har landsorganisationen i sitt

yttrande berört även andra bestämmelser i semesterlagen. Sålunda

anföres, att, då enligt förslaget viss tid för beredskapsövningar icke komme

att utgöra, i kvalifikationshänseende privilegierad frånvarotid, semester skulle

på grund av bestämmelsen i 6 § tredje stycket semesterlagen kunna utan

arbetstagarens medgivande förläggas till sålunda icke privilegierad tid. Landsorganisationen

ifrågasätter, örn icke detta bör undvikas och därför erforderlig

ändring i sistnämnda lagrum vidtagas.

Landsorganisationen anser det vidare lämpligt, att i förevarande sammanhang

till reglering upptages frågan örn rätt för arbetstagare, vilkas semester

utgår enligt 9 § semesterlagen, att för kvalificering till semesterlön tillgodoräkna

sig i 4 § andra stycket samma lag omförmäld, för dem ifrågakommande

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

frånvarotid. Med hänsyn till ordalydelsen av bestämmelsen i 9 § torde för

närvarande här ifrågavarande okontrollerade arbetstagare icke omfattas av

privilegieringen. De skälighetshänsyn, som åberopats för privilegieringen av

viss frånvarotid, hade emellertid ingalunda mindre giltighet för dessa arbetstagares

vidkommande än för andra. Att i fråga örn privilegierad militärtjänstgöring

göra någon åtskillnad mellan denna arbetstagarkategori och övriga

arbetstagare syntes särskilt oegentligt, sedan alla arbetstagare genom 1941 års

lag likställts i avseende å rätten att räkna tjänstgöring i förstärkt försvarsberedskap

såsom privilegierad frånvarotid.

I gällande semesterlag hava dels repetitions- och beredskapsövningar enligt Departementsäldre

värnpliktslagen, vilka övningar icke omfattat längre tidrymd än vardera ^efen.

högst 30 dagar och vilka skolat fullgöras senast under tredje respektive fjärde

året efter inskrivningen, och dels de enligt samma lag anordnade kortvariga

landstormsrepetitions- och landstormsbefälsövningarna, vilka skolat fullgöras

före utgången av andra året efter inträdet i landstormen, jämställts med arbetad

tid. Detta innebär, att semesterlön eller semesterersättning för sådan militär

tjänstgöringstid skall erläggas av arbetsgivarna samt därjämte att semester

icke utan arbetstagarens medgivande fått förläggas till tid, då sådan militärtjänstgöring

pågått.

Genom den nya värnpliktslagen av den 30 december 1941 hava dels landstormsrepetitionsövning

och landstormsbefälsövning utmönstrats ur lagstiftningen,

dels repetitions- och beredskapsövningarna med avseende å såväl antal,

längd som förläggning blivit ändrade och dels slutligen vissa nya militära

övningar införts, vilka kunna vara av så kort varaktighet, att de kunna anses

jämställda med de slag av militär tjänstgöring, som för närvarande upptagas

i andra stycket av 4 § semesterlagen. Bestämmelser rörande de nu ifrågavarande

övningarna återfinnas i 27 § värnpliktslagen.

De jämkningar i förhållande till vad tidigare gällt, som sålunda vidtagits

i värnpliktslagen, föranleda ändring av nyss omnämnda stadgande i semesterlagen.

Jag finner, i motsats till vad i några yttranden anförts, skäl icke

föreligga att nu frångå den princip, som genomfördes vid scmesterlagens

tillkomst, nämligen att vissa militära övningar av kort varaktighet av billighetsskäl

skola anses såsom arbetad tid och att den semesterlön eller semesterersättning,

som till följd därav skall utgå, skall bestridas av arbetsgivarna.

De nu ifrågavarande bestämmelserna i lagen äro av den natur, att de skola gälla

främst under normala förhållanden. Huru militärtjänstgöring jämlikt 28 §

1 mom. värnpliktslagen skall behandlas ur semestersynpunkt är däremot ett

spörsmål, som tarvar sin särskilda lösning. Yad sådan tjänstgöring under år

1940 beträffar bestämdes genom särskild lag den 28 juni 1941, att staten skulle

svara för därå belöpande semesterkostnader; huruvida liknande eller annan

anordning skall tillämpas såvitt angår av försvarsberedskapen föranledd mili

tärtjänstgöring under år 1941 och eventuellt under följande år är föremål för

övervägande av särskilda sakkunniga.

Regler i förevarande ämne kunna utformas så, att vissa i lagen angivna

särskilda slag av övningar — t. ex. repetitionsövningar — skola anses såsom

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

arbetad tid, oavsett övningstidens längd i det särskilda fallet, eller ock kan

föreskrivas, att militära övningar av vad slag det vara må, som omfatta

viss bestämd kortare tid, skola jämställas med arbetad tid. Den förra utvägen

har anlitats i gällande semesterlag, den senare utvägen tillstyrkes nu

av chefen för försvarsstaben.

De olika i den nya vämpliktslagen upptagna övningar, örn vilka nu synes

kunna vara fråga, äro:

repetitionsövningar: antingen två örn vardera 30 dagar eller en örn

60 dagar eller i vissa mera sällan förekommande fall två om vardera 60 dagar;

efterutbildningsövning: en om 30 dagar;

beredskapsövningar: en eller flera örn sammanlagt högst 180 dagar.

I fråga om den tidrymd, inom vilken de olika övningarna senast skola vara

fullgjorda, får jag hänvisa till den redogörelse, som lämnats i det föregående.

Vidare kan i detta sammanhang ifrågakomma även fortsatt tjänstgöring,

vilken åligger värnpliktiga, som uttagits för utbildning till officer

eller underofficer, samt värnpliktiga, som idka studier för utbildning till

läkare, tandläkare m. m.

Beträffande tjänstgöring för värnpliktiga, avsedda för handräckningstjänst,

äger Konungen meddela föreskrifter. Det kan givetvis

tänkas, att vissa kortvariga övningar därvid anbefallas.

Grunden till att den tid, under vilken vissa militära övningar fullgjorts, i

4 § semesterlagen förklarats jämställd med arbetad tid har varit den, att

frånvaron från anställningen under en kortare tid för fullgörande av en sådan

allmän medborgerlig plikt som värnplikt ansetts icke skäligen böra föranleda

förlust av semesterförmåner för samma tid. Kostnaderna härför hava ansetts

böra gäldas på samma sätt som övriga näringslivets omkostnader. Då

den i gällande lag av praktiska skäl använda metoden med uppräkning av

vissa övningar numera icke torde kunna utan undantag tillämpas, synes

det mig lämpligt att nu övergå till den andra, nyss angivna metoden,

vilken för övrigt närmare ansluter sig till grunden för nu ifrågavarande

bestämmelser. Därvid synes böra föreskrivas, att med dag, å vilken

arbete utförts, skall jämställas dag, under vilken arbetstagaren fullgjort

i 27 § värnpliktslagen föreskriven militärövning örn högst sextio dagar. Dagantalet

sextio har valts med hänsyn till repetitionsövningarnas längd. Det är

givetvis klart, att, örn en i och för sig längre militärövning, t. ex. första tjänstgöring,

avbrytes efter högst sextio dagar, t. ex. genom friskrivning på grund

av sjukdom, den fullgjorda tjänstgöringen icke blir sådan att den i semesterlagens

mening skall räknas såsom arbetad tid.

Bestämmelser av angivet innehåll medföra otvivelaktigt en ökad belastning

på näringslivet. Denna är emellertid enligt min mening icke av sådan

storleksordning, att annan princip för ifrågavarande övningars tillgodoräknande

såsom arbetad tid än den nu tillämpade, enligt vilken arbetsgivaren

och icke staten skall svara för kostnaden, bör övervägas; föreliggande förslag

bygger på de synpunkter, som voro avgörande vid semesterlagens tillkomst och

som då allmänt accepterades. Då de värnpliktiga åläggas starkt ökade bördor,

är det skäligt, att dessa icke göras tyngre än som är oundgängligt. Det

synes rimligt, att andra medborgargrupper bidraga till att lätta dessa bördor.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

13

Från denna utgångspunkt synes den nyss omnämnda ökade belastningen på

näringslivet motiverad.

Vissa modifikationer i nyss angivna huvudregel synas emellertid böra

göras. Sålunda bör beredskapsövning över huvud icke få tillgodoräknas såsom

arbetad tid, även örn den har en varaktighet av högst sextio dagar. Be

redskapsövningar avses nämligen icke skola ifrågakomma under ordinära förhållanden.

Vidare bör militärövning icke få anses jämställd med arbetad tid i

det fall, att övningen följer direkt på första tjänstgöring; medgåves detta

skulle de kategorier värnpliktiga, vilkas första tjänstgöring kan anses innefatta

även annan övning, bliva orättvist behandlade. Slutligen bör under en

och samma kvalifikationstid militärtjänstgöring icke få räknas såsom arbetad

tid till större tidslängd än sextio dagar.

I 27 § vämpliktslagen föreskrivna militärövningar, vilka icke under några

förhållanden komma att i semesterlagens mening räknas såsom arbetad tid.

bliva med tillämpning av de i det föregående föreslagna bestämmelserna följande,

nämligen första tjänstgöring (tjänstgöring i en följd), beredskapsövning,

fortsatt tjänstgöring örn mer än sextio dagar samt tjänstgöring för

värnpliktiga, avsedda för handräckningstjänst, örn mer än sextio dagar.

Till militär tjänstgöringstid, som jämlikt nu föreslagna bestämmelser skall

få tillgodoräknas såsom arbetad tid, får arbetsgivaren enligt 6 § tredje stycket

ej förlägga semester för en arbetstagare, därest denne ej samtycker därtill.

För en utvidgning i nu förevarande sammanhang av ifrågavarande bestämmelse,

på sätt landsorganisationen ifrågasatt, synas mig icke föreligga tillräckliga

skäl.

Landsorganisationen har slutligen förklarat, att det syntes lämpligt att nu

till reglering upptaga frågan örn rätt för arbetstagare, vilkas semester utgår

enligt 9 § semesterlagen, att för kvalificering till semesterlön få tillgodoräkna

sig frånvarotid, varom förmäles i 4 § andra stycket semesterlagen. Nämnda

spörsmål innefattar emellertid principiella överväganden av den natur, att de

enligt min mening icke lämpligen kunna upptagas till prövning i nu förevarande

sammanhang.

I överensstämmelse med de i det föregående anförda synpunkterna har

inom socialdepartementet upprättats förslag till lag angående ändrad lydelse

av 4 § lagen den 17 juni 1938 (nr 287) om semester. Ifrågavarande lag synes

böra lända till efterrättelse från och med den 1 januari 1942.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande

över nyssnämnda lagförslag, av den lydelse bilaga1 till detta protokoll

utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan bifaller

Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Bengt Hammarberg.

1 Denna bilaga, vilken frånsett viss jämkning av redaktionell natur iir likalydande med

det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majlis proposition nr 44.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den

11 februari 1942.

Närvarande:

justitieråden Forssman,

Bellinder,

regeringsrådet Lundevall,

justitierådet Sterzel.

Enligt lagrådet den 9 februari 1942 tillhandakommet utdrag av protokoll

över socialärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 30

januari 1942, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för

det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 17 juni 1938 (nr 287)

om semester.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

chefen för rättsavdelningen i socialdepartementet hovrättsrådet Sven Björkholm.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

15

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

13 februari 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson,

Domö, Rosander, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, lagrådets den 11 februari

1942 avgivna utlåtande över det den 30 januari 1942 till lagrådet remitterade

förslaget till lag angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 17 juni 1938

(nr 287) om semester samt hemställer, att förslaget, som av lagrådet lämnats

utan erinran, måtte efter viss redaktionell jämkning, jämlikt § 87 regeringsformen,

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bertha Klemedtson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1942:75 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om förbud mot bebyggelse till hinder för försvaret. s. 7 i texten
  2. 2LU 1942:10 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 17 juni 1938 s. 1 i texten