Angående disposition av Härnösands stifts byggnadskassa
8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1942:49, Angående disposition av Härnösands stifts byggnadskassa
Dokumentets text
Kungl. Majlis ''proposition Nr 49.
1
Nr 49.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående disposition
av Härnösands stifts byggnadskassa; given Stockholms
slott den 23 januari 1943.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Gösta Bagge.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 23 januari 1943.
N ärvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman,
Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson,
Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge anför:
I skrivelse den 2 oktober 1940 har domkapitlet i Härnösand framlagt förslag
till förändrad disposition av stiftets byggnadskassa, varigenom dels
domkapitelshusets underhåll skulle säkerställas, dels stiftsbibliotekets lokalbehov
skulle tillgodoses genom upplåtelse av vissa utrymmen inom domkapitelshuset.
Domkapitlets förslag innebär, att stiftets byggnadskassa, som
den 1 juli 1940 visat en behållning av 30,842 kronor 3 öre, skulle överföras
till domkapitlets »synodalkassa», d. v. s. det konto, över vilket domkapitelshusets
inkomster och utgifter redovisas. Genom överföringen skulle en
bland byggnadskassans tillgångar ingående fordran hos synodalkassan —
Bihang till riksdagens ''protokoll 19i%. 1 sami. Nr 1)9.
1
2
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 49.
vid sistnämnda tidpunkt uppgående till 20,514 kronor 40 öre — bortfalla1.
Den utöver fordringen föreliggande behållningen i byggnadskassan har domkapitlet
anhållit att få använda som fond för domkapitelshusets framtida
underhåll.
Till stöd för sin framställning har domkapitlet anfört:
Hos domkapitlet vore sedan år 1936 inrättat Härnösands stiftsbibliotek,
avsett att till fromma för i första hand prästerskapets
fortsatta studier tjänstgöra som ett lokalt vetenskapligt bibliotek med teologien
som specialitet. Biblioteket ansåges vara en avdelning av domkapitlet
och sköttes utan egentliga kostnader av dess personal. Biblioteket hade
fått sin första skriftsamling genom ett stort antal gåvor från in- och utländska
teologiska författare, vartill lagts vad domkapitlet förut ägde av
teologiska tidskrifter, prästmötestryck och dylikt. Biblioteket hade därefter
genom ytterligare gåvor från olika håll tillväxt utomordentligt hastigt.
Med hjälp av ett pär av domkapitlet förvaltade fonder hade kompletterings-
och nyinköp i begränsad omfattning därjämte kunnat verkställas.
Ur samma fonder hade kunnat bestridas nödvändiga utgifter för katalogisering
och dylikt. Prästerskapet hade också lämnat frivilliga tillskott till
bibliotekskassan. Bokbeståndet omfattade nu 6,001 katalogiserade nummer,
till allra största delen inom teologiska och närbesläktade discipliner.
Lokalfrågan hade från början utgjort det största hindret för bibliotekets
utveckling. Hittills hade ett av domkapitlets arkivrum, som tack vare
landsarkivets närbelägenhet kunnat utrymmas, varit tillräckligt. Ytterligare
utvidgningsmöjligheter funnes nu ej längre. Inom kort stöde man
inför nödvändigheten att fortsätta på en delvis redan anlitad väg, nämligen
att deponera nyförvärv på vindar, otillgängliga, för besökare. Stiftsbiblioteket
riskerade därigenom att icke kunna fullfölja sin uppgift, vilken
det hittills tillfredsställande fyllt. Bland annat hade ett flertal yngre präster
i stiftet under flitigt anlitande av bibliotekets för dem rätt bekväma
lånemöjligheter påbörjat ordnade licentiatstudier.
Stiftsbibliotekets lokalfråga sammanhängde med den för domkapitlet
lika viktiga frågan örn underhåll av domkapitelshuset.
Den fastighet domkapitlet disponerade hade rättsligt sett en säregen
ställning. Då Härnösands stift bildats, hade Kungl. Majit den 5 mars
1648 beviljat ett kronotiondeanslag till delning mellan kyrkan i staden
och ett hus för prästerskapets synodalmöten. Då gymnasiehus på 1700- talet uppförts, hade däri inrymts även synodallokalen och arbetsrum för
domkapitlet. När sedermera gymnasiehuset (nuvarande rådhuset) överlåtits
till Härnösands stad, hade domkapitlet fått behålla en byggnad,
som utgjort annex till gymnasiehuset. Å tomten, där byggnaden stöde,
hade laga fasta tidigare meddelats för konsistoriet. Givetvis vöre huset
trots detta en statens fastighet men det hade hittills kunnat utan riksstatens
belastande underhållas genom hyror och den domkapitlet alltjämt
tillgodokommande andelen av 1648 års ständigt sjunkande kronotiondeanslag.
Åren 1925—26 hade verkställts en genomgripande reparation.
Kostnaden därför hade bestritts genom ett amorteringslån på omkring
40,000 kronor, som med Kungl. Maj:ts medgivande den 19 december 1924
1 Enligt vad i ärendet sedermera upplysts, utgjorde den 1 juli 1941 byggnadskassans behållning
31,306 kronor 74 öre och synodalkassans skuld till byggnadskassan 19,074 kronor.
3
Kungl. Majda proposition Nr 1+9.
upptagits i några av domkapitlet förvaltade fonder. Genom nådigt brev
den 10 augusti 1934 hade domkapitlet erhållit rätt att placera lånets då
återstående belopp räntefritt i stiftets byggnadskassa. Vid utvidgning av
domkapitlets expeditionslokaler år 1937 hade lånet nied Kungl. Maj:ts
medgivande den 22 april 1938 höjts med 1,800 kronor.
Det hade emellertid visat sig omöjligt att i längden underhålla en så
ömtålig och underhållskrävande fastighet som domkapitlets med de medel
som därför årligen stöde till buds, sedan amorteringen fullgjorts. Synod
a 11c a s s a n hade för närvarande följande inkomster:
Hyror, sammanlagt................................ kronor 2,100:
Andel i kronotiondeanslag................... »_919; 78
Summa kronor 3,019: 78.
Därtill kunde komma någon ränta.
Om från inkomstsumman droges amorteringssumman 1,440 kronor, återstode
allenast 1,579 kronor 78 öre. Ur sistnämnda belopp skulle betalas
fastighetsskatt samt avgifter för brandförsäkring, gatuunderhåll, vattenförbrukning,
gaturenhållning m. m. Vad som återstode försloge ej till husets
behöriga underhåll. Dess yttre hade, ehuru med dryga kostnader, hållits
i stånd men i det inre hade åtskilligt måst eftersättas.
Domkapitlet måste anse, att domkapitelshuset i Härnösand hade en i
jämförelse med andra statens fastigheter och även med flertalet övriga
domkapitelsbyggnader ofördelaktig ställning. Tack vare försiktig förvaltning
hade huset hållits i stånd utan särskild kostnad för statsverket, under
det att andra domkapitelsbyggnader tillerkänts betydande statsanslag för
ombyggnadsarbeten. Ett avlägsnande av skuldbördan skulle för domkapitlet
utgöra en befrielse från de största bekymren och lämna ökad rörelsefrihet
för underhåll av huset. Samtidigt skulle, då huset bleve mindre beroende
av hyresintäkter, ett nu för 800 kronor örn året uthyrt utrymme
kunna inredas till stiftsbibliotekslokaler.
En nära till hands liggande möjlighet att uppnå skuldfrihet utan belastande
av statsverket såge domkapitlet i ett överlåtande på domkapitlet av
Härnösands stifts byggnadskassa.
Stiftens byggnadskassör hade visserligen tillkommit för tillgodoseende av
de allmänna läroverkens behov och för sådant ändamål disponerats av
domkapitlen. Numera gällde, att utbetalning från byggnadskassa icke finge
ske utan Kungl. Maj:ts tillstånd.
Byggnadskassornas medel vore av övervägande ecklesiastik natur. Om
kassorna ej längre hade någon vägande betydelse för det ändamål, för vilket
de tillkommit, förefölle det därför vara i och för sig rätt naturligt, att
en dylik kassa finge tillfalla en myndighet, från vars verksamhetsområde
den härflutit.
Det syntes också numera vara så, att samtliga läroverkskommuner i
Härnösands stift åtagit sig byggnadsskyldighet för läroverkens behov utan
förbehåll örn tillskott från stiftets byggnadskassa. Uppdelad på stiftets läroverk,
skulle kassan tillföra envar skolkommun ett belopp, som vore utan
ekonomisk betydelse för en ny- eller ombyggnads finansiering.
Örn byggnadsskulden avlyftes från Härnösands domkapitelshus genom
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr ^9.
att byggnadskassan överföres till synodalkassan, skulle huset erhålla en relativt
tryggad ställning. Den del av byggnadskassans behållning, som icke
redan ställts till synodalkassans förfogande som byggnadslån, skulle efter
överföringen bilda en synodalkassans grundval och med sin ränta bidraga
till husets underhåll. Domkapitlet skulle då, trots att hyresinkomsterna därigenom
komme att minskas, kunna taga en uthyrd dublett på husets nedre
botten i anspråk för stiftsbibliotekets räkning.
En rundfråga till domkapitlen hade visat, att byggnadskassorna på
många håll spelat ut sin roll. Sålunda vore kassorna försvunna i Uppsala,
Skara, Strängnäs, Västerås, Göteborgs, Luleå och Visby stift. Till namnet
funnes kassan kvar i Växjö stift, medan i Linköping endast en mindre behållning
å 1,534 kronor funnes kvar. Däremot vore kassan även till gagnet
kvar i Lunds stift (21,334 kronor). I Karlstads stift slutligen hade kassan
för närvarande en behållning av 16,299 kronor.
Enligt uppgift hade behållningen i Västerås stifts byggnadskassa fått användas
till uppförande av Västerås stifts- och läroverksbibliotek. Även örn
detta bibliotek vore närmare knutet till läroverket än stiftsbiblioteket i
Härnösand, vore dock anslagsbehoven i viss utsträckning analoga. Härnösands
stiftsbibliotek stöde givetvis öppet icke endast för stiftets präster utan
för vem som helst. Det vore även läroverkets lärare till nytta genom sin
jämfört med läroverkets egna bibliotek rikligare tillgång till teologisk
litteratur. Även studerande hade för särskilda uppgifter och feriearbeten
uppträtt som låntagare.
Domkapitlet ville slutligen till stöd för sin hemställan åberopa, att Karlstads
stifts byggnadskassa efter Kungl. Maj:ts medgivanden den 14 april
1927 och den 30 juni 1938 delvis tagits i anspråk för restaurering av byggnad,
i vilken domkapitlet i sistnämnda stift hade sina lokaler.
Över domkapitlets framställning hava utlåtanden avgivits av skolöverstyrelsen,
kammarkollegium och statskontoret.
Skolöverstyrelsen har förklarat sig icke ha något att erinra mot bifall till
domkapitlets hemställan.
Ur kammarkollegiets utlåtande må först återgivas följande uppgifter beträffande
stiftens byggn adskassors tillkomst och utveckling.
I skolordningen den 16 december 1820 föreskrev Kungl. Majit, bland
annat, dels att städerna skulle bygga och underhålla lärohusen, där denna
skyldighet enligt gällande författningar ålåge dem, under det att på andra
ställen lärohusens byggnad och vidmakthållande skulle ombesörjas av
stiftens byggnadsfonder under vederbörande biskops och konsistorie tillsyn,
dels ock att varje stift skulle hava sin särskilda byggnadskassa, vilken
skulle erhålla följande inkomster: a) de härtill från statsverket utgående
medel, b) två årliga kollektör över hela stiftet, c) ett års behållen inkomst,
sedan avlöning och utskylder blivit vederbörligen bestridda, efter
den ecklesiastika tjänsteman, som doge eller avginge utan att efterlämna
änka eller omyndiga barn, vilka lagligen kunde få nådår (det s. k. kadukåret),
och d) frivilliga gåvor, städernas otvungna bidrag och alla andra
efter olika orter tillfälliga inkomster eller odisponerade fonder, vilka eurenia
funne lämpligt ditföra.
Kungl. Maj:ts proposition Nr Jt9. 5
Liknande bestämmelser gåvos i de författningar angående de allmänna
läroverken, som efterträdde 1820 års skolordning. I läroverksstadgan den
18 februari 1905 upptogos bestämmelser i ämnet i §§ 213 och 217.
I proposition nr 164 till 1908 års riksdag angående avskrivande av byggnadskassornas
i Uppsala, Skara och Kalmar stift skulder till riksgäldskontoret
m. m. framhöll vederbörande departementschef, bland annat, att det
vore i hög grad otidsenligt och olämpligt, att kollektmedel fortfarande
inginge till byggnadskassorna. I ännu högre grad gällde detta de s. k.
kadukmedlen, d. v. s. inkomster av prästerliga sysslor. Byggande och underhåll
av läroverkshus tillkomme i regel vederbörande kommuner. Denna
skyldighet borde, under vissa förutsättningar, utsträckas till de kommuner,
som då ännu voro befriade därifrån. Skulle så beträffande vissa kommuner
icke kunna eller böra ske, borde likväl icke för läroverkshusens
byggande och underhåll fortfarande användas löneinkomster av prästerliga
tjänster, utan borde erforderliga medel anskaffas på annat sätt. Departementschefen
anförde vidare: Vad åter beträffar de behållningar, som nu
finnas i de flesta stifts byggnadskassör, anser jag, att de icke kunna utan
åsidosättande av läroverkens rätt, dragas från det ändamål, för vilket kassorna
bildats. De stiftens byggnadskassör, som hava behållning, böra således
enligt min mening fortfarande äga bestånd. I den mån kassornas tillgångar
icke måste tagas i anspråk för uppfyllande av vissa särskilda förpliktelser
såsom t. ex. vad Linköpings stifts byggnadskassa beträffar underhåll
av stiftsbibliotek1 eller vad Västerås stifts byggnadskassa angår
möjligen beredande av lämplig lokal åt dess värdefulla stiftsbibliotek2, böra
dessa tillgångar med medgivande i varje särskilt fall av Kungl. Maj:t fortfarande
som hittills användas såsom bidrag till byggnad och underhåll av
läroverkshus inom respektive stift och därigenom i någon mån underlätta
städernas hithörande byggnads- och underhållsskyldighet.
Riksdagen biföll propositionen under förutsättning att bestämmelser i
vederbörlig ordning meddelades örn borttagande av det s. k. kadukåret
ävensom om upphävande av stiftens byggnadskassors rätt att åtnjuta kollekt-
och kadukmedel.
I stadgan för rikets allmänna läroverk av den 24 september 1928 samt
nu gällande förnyade stadga för läroverken av den 17 mars 1933 upptogs
följande stadgande rörande stiftens byggnadskassör: »§ 212. Det åligger
kommun att i överensstämmelse med av kommunen gjorda åtaganden tillhandahålla
erforderliga undervisningslokaler, däri inbegripna laboratorieoch
materialrum, biblioteks- och studierum m. m. samt i de fall, då sådant
blivit vederbörligen bestämt, jämväl inredning och möbelutrustning.
Där ovan nämnt åtagande icke föreligger eller skyldighet i sagda avseende
eljest icke förefinnes, skola byggnad och underhåll av läroverkshus
ske på bekostnad av läroverkets byggnadsfond ävensom i stift, där byggnadskassa
finnes, med bidrag av denna i män av Kungl. Maj:ts medgivande.
Dock skall kommun alltid vara skyldig att för läroverkshus med därtill
hörande byggnader kostnadsfritt upplåta sådan byggnadsplats, som i § 56
sägs.»
Beträffande byggnadska ssornas nuvarande betydelse samt angående dom
-
1 Linköpings stifts byggnadskassa ansågs vara ägare av den fastighet, i vilken bland annat
stiftsbiblioteket funnes inrymt.
2 Västerås stiftsbibliotek var vid ifrågavarande tid inrymt i byggnad, som ansågs erforderlig
för läroverket.
6
Kungl. Marits proposition Nr J{9.
kapitlets framställning anför kollegiet: Stiftens byggnadskassör syntes numera
vara av mindre betydelse. Flertalet kassor hade försvunnit och ännu
återstående kassor hade förhållandevis ringa behållning. Några nya medel
tillfördes icke kassorna, varför de kunde ökas endast genom avkastning å
egen behållning. Jämlikt gällande läroverksstadga finge stifts byggnadskassa
icke tagas i anspråk för läroverksbyggnad, beträffande vilken byggnadsskyldigheten
ålåge vederbörande kommun. Dylik skyldighet för kommun
torde såsom regel föreligga.
Inom Härnösands stift förelåge, enligt vad kollegiet från skolöverstyrelsen
inhämtat, byggnadsskyldighet i avseende å läroverken för samtliga
läroverkskommuner. Dessa kommuner kunde vid sådant förhållande icke
göra anspråk på anslag ur stiftets byggnadskassa.
Då ifrågavarande byggnadskassa alltså icke syntes erforderlig för förefintliga
läroverksbyggnader inom stiftet, kunde knappast något vara att
erinra mot att kassans medel toges i anspråk för annat ändamål, som befunnes
likartat med eller eljest närstående det ändamål, för vilket kassan
bildats. Frågan örn en sålunda förändrad disposition borde emellertid, med
beaktande av vad tidigare förekommit beträffande stiftens byggnadskassör,
underställas riksdagen.
Underhåll av domkapitelshus ålåge såsom regel vederbörande domkyrka.
Härnösands domkyrka hade emellertid icke egna tillgångar, frånsett andelen
i tiondeanslaget och hyresinkomsterna, och syntes därför icke kunna åläggas
dylik underhållsskyldighet. Då underhållet sålunda icke kunde tillgodoses
av domkyrkans tillgångar, skulle, om ej heller byggnadskassans
medel toges i anspråk därför, särskilt anslag för ändamålet få anvisas.
Då enligt domkapitlets utredning endast ett fåtal byggnadskassör funnes
kvar och behållningarna i dem vore förhållandevis ringa, kunde det ifrågasatta
beslutets eventuella prejudicerande verkan icke väntas bliva av större
betydelse.
Kollegiet ansåge sig på grund av det anförda kunna tillstyrka bifall till
domkapitlets framställning.
Statskontoret har däremot förklarat sig icke kunna tillstyrka bifall till
domkapitlets framställning men anser frågan örn förfarandet med samtliga
bestående byggnadskassör böra upptagas till prövning ur principiella synpunkter.
Statskontoret har i sitt utlåtande anfört:
Framställningen syntes huvudsakligen vara motiverad av önskemålet
att bereda möjlighet för en utvidgning av stiftsbiblioteket. Detta föranledde
statskontoret bringa i erinran domkapitlets skrivelse den 23 januari
1937 örn anslag av statsmedel till bestridande av vissa kostnader för verksamheten
vid biblioteket. Ämbetsverket hade i utlåtande däröver framhållit,
att stiftsbiblioteket skulle komma att stå vid sidan av de bibliotelcsorganisationer,
som dittills inrättats på grundval av de av bibliotekssakkunniga
och folkbildningssakkunniga uppdragna riktlinjerna. Med hänsyn
därtill och då de för biblioteksändamål i riksstaten uppförda anslag icke
vore disponibla för ändamålet och andra medel icke heller syntes stå till
buds, hade statskontoret — under erinran tillika om förefintligheten inom
Härnösand av såväl läroverks- som stadsbibliotek — avstyrkt bifall till
framställningen. Kungl. Majit hade också genom beslut den 4 juni 1937
lämnat ansökningen utan bifall.
7
Kungl. Marits ''proposition Nr 49-
I detta sammanhang ville statskontoret även fästa uppmärksamheten
vid att ämbetsverket i utlåtande den 9 april 1937 angående anslag ur byggnadskassan
för anordnande av lokal till stiftsbiblioteket uttalat, att ämbetsverket
funne det i hög grad tveksamt, om byggnadskassan, som enligt
läroverksstadgan vore avsedd att lämna bidrag^ till byggnad^ och underhåll
av läroverkshus, kunde och borde tagas i anspråk för det ifrågasätta ändamålet,
vilket icke på något sätt vore anknutet till en undervisningsanstalt.
Kungl. Majit hade ej heller beslutat disposition av kassans tillgångar utan
i stället anvisat nödiga medel från kyrkofondens post till extra utgifter
(kungl, brev den 13 maj 1937).
I betraktande av vad sålunda förekommit ansåge sig statskontoret icke
kunna tillstyrka bifall till domkapitlets föreliggande, likartade framställning.
I likhet med kammarkollegium ville statskontoret emellertid framhålla,
att stiftens byggnadskassör numera torde hava förlorat varje praktisk betydelse.
Ur principiella synpunkter borde under sådana omständigheter
övervägas, huru med kassorna lämpligen skulle förfaras. En prövning i
sådant hänseende syntes emellertid böra avse samtliga inom stiften ännu
kvarvarande byggnadskassör.
Såsom av det föregående framgår, underhålles Härnösands domkapitelshus
huvudsakligen medelst hyresinkomster och tiondemedel. Underhållet av
domkapitelshus anses eljest i allmänhet åligga domkyrkorna, vilka bilda ett
slags stiftelser med egen förmögenhetsförvaltning. Härnösands »domkyrka»
är dock domkyrka endast till namnet och saknar den nyssnämnda rättsliga
särställning, som tillkommer domkyrkor i egentlig mening; kyrkan äger icke
heller, såsom av redogörelsen framgår, tillgång till bestridande av kostnader
för domkapitelshusets underhåll. Domkapitlet, som därigenom åsamkats
svårigheter att hålla domkapitelshuset i vederbörligt skick, har nu hemställt
örn åtgärder, ägnade att möjliggöra ett bättre underhåll. Den nu föreliggande
framställningen åsyftar därjämte att bereda det i domkapitelshuset
inrymda stiftsbiblioteket bättre lokaler. För att statsmedel icke skall behöva
anlitas, skulle enligt domkapitlets förslag stiftets byggnadskassa överföras
till den s. k. synodalkassan, d. v. s. kontot för domkapitelshusets inkomster
och utgifter.
I fråga örn stiftens byggnadskassör har framhållits, att de numera äro
av ringa antal och betydenhet samt att deras ursprungliga uppgift, byggande
och underhåll av läroverkshus, sedan länge huvudsakligen ombesörjes
av läroverkskommunema. Det torde endast vara byggnadskassan i
Lunds stift, som ännu användes för sitt ursprungliga ändamål. I Härnösands
stift äro enligt i ärendet lämnad uppgift samtliga läroverkskommuner
enligt åtagande skyldiga att tillhandahålla läroverkslokaler, varför de
enligt gällande läroverksstadga icke äro berättigade till bidrag ur stiftets
byggnadskassa. Betänkligheter mot att disponera byggnadskassan för annat
ändamål synas därför icke behöva föreligga. Såsom i ärendet omnämnts, ha
byggnadskassorna i Västerås och Linköpings stift fått disponeras för upp
-
Departe
mentschefen.
8
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr Jj9-
förande av lokaler åt stiftsbibliotek, därvid omständigheterna dock icke varit
direkt jämförliga med förevarande fall. I Karlstads stift har byggnadskassan
delvis tagits i anspråk för ombyggnadsarbeten för domkapitlets räkning.
Vid min prövning av det föreliggande ärendet har jag funnit, att domkapitlet
i Härnösand för att kunna tillfredsställande underhålla och i
erforderlig omfattning för egna ändamål utnyttja domkapitelshuset är i
behov av den ekonomiska lättnad, som skulle vinnas genom den av domkapitlet
föreslagna medelsöverföringen. Denna överföring, vilken såsom
nämnts icke synes behöva föranleda betänkligheter, torde också innebära
den för statsverket förmånligaste utvägen att tillgodose domkapitlets ifrågavarande
behov. Jag har icke funnit anledning att i samband med detta
ärende föranstalta örn den av statskontoret ifrågasatta prövningen, huru
med övriga ännu bestående byggnadskassör — vilkas sammanlagda behållning
enligt vad i ärendet uppgivits utgör endast omkring 40,000 kronor
— bör förfaras, men jag förutsätter att de byggnadskassör, som befinnas
hava förlorat all betydelse för sitt ursprungliga ändamål, skola kunna disponeras
för annat syfte. Riksdagens samtycke till sådan förändring av dispositionen
synes böra inhämtas.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att behållningen i Härnösands stifts byggnadskassa må
tillföras domkapitlets i samma stift synodalkassa att av
domkapitlet disponeras på sätt jag i det föregående förordat.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
G. v. Krusenstjerna.
Stockholm 1942, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.
420457
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- SU 1942:42 Utlåtande i anledning av Kungl. Martts proposition angående disposition av Härnösands stifts byggnadskassa. s. 1 i texten