Sök i Ratio Lex

Angående disposition av Härnösands stifts byggnadskassa

8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:49, Angående disposition av Härnösands stifts byggnadskassa

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis ''proposition Nr 49.

1

Nr 49.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående disposition

av Härnösands stifts byggnadskassa; given Stockholms

slott den 23 januari 1943.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gösta Bagge.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 23 januari 1943.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman,

Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson,

Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge anför:

I skrivelse den 2 oktober 1940 har domkapitlet i Härnösand framlagt förslag

till förändrad disposition av stiftets byggnadskassa, varigenom dels

domkapitelshusets underhåll skulle säkerställas, dels stiftsbibliotekets lokalbehov

skulle tillgodoses genom upplåtelse av vissa utrymmen inom domkapitelshuset.

Domkapitlets förslag innebär, att stiftets byggnadskassa, som

den 1 juli 1940 visat en behållning av 30,842 kronor 3 öre, skulle överföras

till domkapitlets »synodalkassa», d. v. s. det konto, över vilket domkapitelshusets

inkomster och utgifter redovisas. Genom överföringen skulle en

bland byggnadskassans tillgångar ingående fordran hos synodalkassan —

Bihang till riksdagens ''protokoll 19i%. 1 sami. Nr 1)9.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 49.

vid sistnämnda tidpunkt uppgående till 20,514 kronor 40 öre — bortfalla1.

Den utöver fordringen föreliggande behållningen i byggnadskassan har domkapitlet

anhållit att få använda som fond för domkapitelshusets framtida

underhåll.

Till stöd för sin framställning har domkapitlet anfört:

Hos domkapitlet vore sedan år 1936 inrättat Härnösands stiftsbibliotek,

avsett att till fromma för i första hand prästerskapets

fortsatta studier tjänstgöra som ett lokalt vetenskapligt bibliotek med teologien

som specialitet. Biblioteket ansåges vara en avdelning av domkapitlet

och sköttes utan egentliga kostnader av dess personal. Biblioteket hade

fått sin första skriftsamling genom ett stort antal gåvor från in- och utländska

teologiska författare, vartill lagts vad domkapitlet förut ägde av

teologiska tidskrifter, prästmötestryck och dylikt. Biblioteket hade därefter

genom ytterligare gåvor från olika håll tillväxt utomordentligt hastigt.

Med hjälp av ett pär av domkapitlet förvaltade fonder hade kompletterings-

och nyinköp i begränsad omfattning därjämte kunnat verkställas.

Ur samma fonder hade kunnat bestridas nödvändiga utgifter för katalogisering

och dylikt. Prästerskapet hade också lämnat frivilliga tillskott till

bibliotekskassan. Bokbeståndet omfattade nu 6,001 katalogiserade nummer,

till allra största delen inom teologiska och närbesläktade discipliner.

Lokalfrågan hade från början utgjort det största hindret för bibliotekets

utveckling. Hittills hade ett av domkapitlets arkivrum, som tack vare

landsarkivets närbelägenhet kunnat utrymmas, varit tillräckligt. Ytterligare

utvidgningsmöjligheter funnes nu ej längre. Inom kort stöde man

inför nödvändigheten att fortsätta på en delvis redan anlitad väg, nämligen

att deponera nyförvärv på vindar, otillgängliga, för besökare. Stiftsbiblioteket

riskerade därigenom att icke kunna fullfölja sin uppgift, vilken

det hittills tillfredsställande fyllt. Bland annat hade ett flertal yngre präster

i stiftet under flitigt anlitande av bibliotekets för dem rätt bekväma

lånemöjligheter påbörjat ordnade licentiatstudier.

Stiftsbibliotekets lokalfråga sammanhängde med den för domkapitlet

lika viktiga frågan örn underhåll av domkapitelshuset.

Den fastighet domkapitlet disponerade hade rättsligt sett en säregen

ställning. Då Härnösands stift bildats, hade Kungl. Majit den 5 mars

1648 beviljat ett kronotiondeanslag till delning mellan kyrkan i staden

och ett hus för prästerskapets synodalmöten. Då gymnasiehus på 1700- talet uppförts, hade däri inrymts även synodallokalen och arbetsrum för

domkapitlet. När sedermera gymnasiehuset (nuvarande rådhuset) överlåtits

till Härnösands stad, hade domkapitlet fått behålla en byggnad,

som utgjort annex till gymnasiehuset. Å tomten, där byggnaden stöde,

hade laga fasta tidigare meddelats för konsistoriet. Givetvis vöre huset

trots detta en statens fastighet men det hade hittills kunnat utan riksstatens

belastande underhållas genom hyror och den domkapitlet alltjämt

tillgodokommande andelen av 1648 års ständigt sjunkande kronotiondeanslag.

Åren 1925—26 hade verkställts en genomgripande reparation.

Kostnaden därför hade bestritts genom ett amorteringslån på omkring

40,000 kronor, som med Kungl. Maj:ts medgivande den 19 december 1924

1 Enligt vad i ärendet sedermera upplysts, utgjorde den 1 juli 1941 byggnadskassans behållning

31,306 kronor 74 öre och synodalkassans skuld till byggnadskassan 19,074 kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majda proposition Nr 1+9.

upptagits i några av domkapitlet förvaltade fonder. Genom nådigt brev

den 10 augusti 1934 hade domkapitlet erhållit rätt att placera lånets då

återstående belopp räntefritt i stiftets byggnadskassa. Vid utvidgning av

domkapitlets expeditionslokaler år 1937 hade lånet nied Kungl. Maj:ts

medgivande den 22 april 1938 höjts med 1,800 kronor.

Det hade emellertid visat sig omöjligt att i längden underhålla en så

ömtålig och underhållskrävande fastighet som domkapitlets med de medel

som därför årligen stöde till buds, sedan amorteringen fullgjorts. Synod

a 11c a s s a n hade för närvarande följande inkomster:

Hyror, sammanlagt................................ kronor 2,100:

Andel i kronotiondeanslag................... »_919; 78

Summa kronor 3,019: 78.

Därtill kunde komma någon ränta.

Om från inkomstsumman droges amorteringssumman 1,440 kronor, återstode

allenast 1,579 kronor 78 öre. Ur sistnämnda belopp skulle betalas

fastighetsskatt samt avgifter för brandförsäkring, gatuunderhåll, vattenförbrukning,

gaturenhållning m. m. Vad som återstode försloge ej till husets

behöriga underhåll. Dess yttre hade, ehuru med dryga kostnader, hållits

i stånd men i det inre hade åtskilligt måst eftersättas.

Domkapitlet måste anse, att domkapitelshuset i Härnösand hade en i

jämförelse med andra statens fastigheter och även med flertalet övriga

domkapitelsbyggnader ofördelaktig ställning. Tack vare försiktig förvaltning

hade huset hållits i stånd utan särskild kostnad för statsverket, under

det att andra domkapitelsbyggnader tillerkänts betydande statsanslag för

ombyggnadsarbeten. Ett avlägsnande av skuldbördan skulle för domkapitlet

utgöra en befrielse från de största bekymren och lämna ökad rörelsefrihet

för underhåll av huset. Samtidigt skulle, då huset bleve mindre beroende

av hyresintäkter, ett nu för 800 kronor örn året uthyrt utrymme

kunna inredas till stiftsbibliotekslokaler.

En nära till hands liggande möjlighet att uppnå skuldfrihet utan belastande

av statsverket såge domkapitlet i ett överlåtande på domkapitlet av

Härnösands stifts byggnadskassa.

Stiftens byggnadskassör hade visserligen tillkommit för tillgodoseende av

de allmänna läroverkens behov och för sådant ändamål disponerats av

domkapitlen. Numera gällde, att utbetalning från byggnadskassa icke finge

ske utan Kungl. Maj:ts tillstånd.

Byggnadskassornas medel vore av övervägande ecklesiastik natur. Om

kassorna ej längre hade någon vägande betydelse för det ändamål, för vilket

de tillkommit, förefölle det därför vara i och för sig rätt naturligt, att

en dylik kassa finge tillfalla en myndighet, från vars verksamhetsområde

den härflutit.

Det syntes också numera vara så, att samtliga läroverkskommuner i

Härnösands stift åtagit sig byggnadsskyldighet för läroverkens behov utan

förbehåll örn tillskott från stiftets byggnadskassa. Uppdelad på stiftets läroverk,

skulle kassan tillföra envar skolkommun ett belopp, som vore utan

ekonomisk betydelse för en ny- eller ombyggnads finansiering.

Örn byggnadsskulden avlyftes från Härnösands domkapitelshus genom

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr ^9.

att byggnadskassan överföres till synodalkassan, skulle huset erhålla en relativt

tryggad ställning. Den del av byggnadskassans behållning, som icke

redan ställts till synodalkassans förfogande som byggnadslån, skulle efter

överföringen bilda en synodalkassans grundval och med sin ränta bidraga

till husets underhåll. Domkapitlet skulle då, trots att hyresinkomsterna därigenom

komme att minskas, kunna taga en uthyrd dublett på husets nedre

botten i anspråk för stiftsbibliotekets räkning.

En rundfråga till domkapitlen hade visat, att byggnadskassorna på

många håll spelat ut sin roll. Sålunda vore kassorna försvunna i Uppsala,

Skara, Strängnäs, Västerås, Göteborgs, Luleå och Visby stift. Till namnet

funnes kassan kvar i Växjö stift, medan i Linköping endast en mindre behållning

å 1,534 kronor funnes kvar. Däremot vore kassan även till gagnet

kvar i Lunds stift (21,334 kronor). I Karlstads stift slutligen hade kassan

för närvarande en behållning av 16,299 kronor.

Enligt uppgift hade behållningen i Västerås stifts byggnadskassa fått användas

till uppförande av Västerås stifts- och läroverksbibliotek. Även örn

detta bibliotek vore närmare knutet till läroverket än stiftsbiblioteket i

Härnösand, vore dock anslagsbehoven i viss utsträckning analoga. Härnösands

stiftsbibliotek stöde givetvis öppet icke endast för stiftets präster utan

för vem som helst. Det vore även läroverkets lärare till nytta genom sin

jämfört med läroverkets egna bibliotek rikligare tillgång till teologisk

litteratur. Även studerande hade för särskilda uppgifter och feriearbeten

uppträtt som låntagare.

Domkapitlet ville slutligen till stöd för sin hemställan åberopa, att Karlstads

stifts byggnadskassa efter Kungl. Maj:ts medgivanden den 14 april

1927 och den 30 juni 1938 delvis tagits i anspråk för restaurering av byggnad,

i vilken domkapitlet i sistnämnda stift hade sina lokaler.

Över domkapitlets framställning hava utlåtanden avgivits av skolöverstyrelsen,

kammarkollegium och statskontoret.

Skolöverstyrelsen har förklarat sig icke ha något att erinra mot bifall till

domkapitlets hemställan.

Ur kammarkollegiets utlåtande må först återgivas följande uppgifter beträffande

stiftens byggn adskassors tillkomst och utveckling.

I skolordningen den 16 december 1820 föreskrev Kungl. Majit, bland

annat, dels att städerna skulle bygga och underhålla lärohusen, där denna

skyldighet enligt gällande författningar ålåge dem, under det att på andra

ställen lärohusens byggnad och vidmakthållande skulle ombesörjas av

stiftens byggnadsfonder under vederbörande biskops och konsistorie tillsyn,

dels ock att varje stift skulle hava sin särskilda byggnadskassa, vilken

skulle erhålla följande inkomster: a) de härtill från statsverket utgående

medel, b) två årliga kollektör över hela stiftet, c) ett års behållen inkomst,

sedan avlöning och utskylder blivit vederbörligen bestridda, efter

den ecklesiastika tjänsteman, som doge eller avginge utan att efterlämna

änka eller omyndiga barn, vilka lagligen kunde få nådår (det s. k. kadukåret),

och d) frivilliga gåvor, städernas otvungna bidrag och alla andra

efter olika orter tillfälliga inkomster eller odisponerade fonder, vilka eurenia

funne lämpligt ditföra.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr Jt9. 5

Liknande bestämmelser gåvos i de författningar angående de allmänna

läroverken, som efterträdde 1820 års skolordning. I läroverksstadgan den

18 februari 1905 upptogos bestämmelser i ämnet i §§ 213 och 217.

I proposition nr 164 till 1908 års riksdag angående avskrivande av byggnadskassornas

i Uppsala, Skara och Kalmar stift skulder till riksgäldskontoret

m. m. framhöll vederbörande departementschef, bland annat, att det

vore i hög grad otidsenligt och olämpligt, att kollektmedel fortfarande

inginge till byggnadskassorna. I ännu högre grad gällde detta de s. k.

kadukmedlen, d. v. s. inkomster av prästerliga sysslor. Byggande och underhåll

av läroverkshus tillkomme i regel vederbörande kommuner. Denna

skyldighet borde, under vissa förutsättningar, utsträckas till de kommuner,

som då ännu voro befriade därifrån. Skulle så beträffande vissa kommuner

icke kunna eller böra ske, borde likväl icke för läroverkshusens

byggande och underhåll fortfarande användas löneinkomster av prästerliga

tjänster, utan borde erforderliga medel anskaffas på annat sätt. Departementschefen

anförde vidare: Vad åter beträffar de behållningar, som nu

finnas i de flesta stifts byggnadskassör, anser jag, att de icke kunna utan

åsidosättande av läroverkens rätt, dragas från det ändamål, för vilket kassorna

bildats. De stiftens byggnadskassör, som hava behållning, böra således

enligt min mening fortfarande äga bestånd. I den mån kassornas tillgångar

icke måste tagas i anspråk för uppfyllande av vissa särskilda förpliktelser

såsom t. ex. vad Linköpings stifts byggnadskassa beträffar underhåll

av stiftsbibliotek1 eller vad Västerås stifts byggnadskassa angår

möjligen beredande av lämplig lokal åt dess värdefulla stiftsbibliotek2, böra

dessa tillgångar med medgivande i varje särskilt fall av Kungl. Maj:t fortfarande

som hittills användas såsom bidrag till byggnad och underhåll av

läroverkshus inom respektive stift och därigenom i någon mån underlätta

städernas hithörande byggnads- och underhållsskyldighet.

Riksdagen biföll propositionen under förutsättning att bestämmelser i

vederbörlig ordning meddelades örn borttagande av det s. k. kadukåret

ävensom om upphävande av stiftens byggnadskassors rätt att åtnjuta kollekt-

och kadukmedel.

I stadgan för rikets allmänna läroverk av den 24 september 1928 samt

nu gällande förnyade stadga för läroverken av den 17 mars 1933 upptogs

följande stadgande rörande stiftens byggnadskassör: »§ 212. Det åligger

kommun att i överensstämmelse med av kommunen gjorda åtaganden tillhandahålla

erforderliga undervisningslokaler, däri inbegripna laboratorieoch

materialrum, biblioteks- och studierum m. m. samt i de fall, då sådant

blivit vederbörligen bestämt, jämväl inredning och möbelutrustning.

Där ovan nämnt åtagande icke föreligger eller skyldighet i sagda avseende

eljest icke förefinnes, skola byggnad och underhåll av läroverkshus

ske på bekostnad av läroverkets byggnadsfond ävensom i stift, där byggnadskassa

finnes, med bidrag av denna i män av Kungl. Maj:ts medgivande.

Dock skall kommun alltid vara skyldig att för läroverkshus med därtill

hörande byggnader kostnadsfritt upplåta sådan byggnadsplats, som i § 56

sägs.»

Beträffande byggnadska ssornas nuvarande betydelse samt angående dom
-

1 Linköpings stifts byggnadskassa ansågs vara ägare av den fastighet, i vilken bland annat

stiftsbiblioteket funnes inrymt.

2 Västerås stiftsbibliotek var vid ifrågavarande tid inrymt i byggnad, som ansågs erforderlig

för läroverket.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Marits proposition Nr J{9.

kapitlets framställning anför kollegiet: Stiftens byggnadskassör syntes numera

vara av mindre betydelse. Flertalet kassor hade försvunnit och ännu

återstående kassor hade förhållandevis ringa behållning. Några nya medel

tillfördes icke kassorna, varför de kunde ökas endast genom avkastning å

egen behållning. Jämlikt gällande läroverksstadga finge stifts byggnadskassa

icke tagas i anspråk för läroverksbyggnad, beträffande vilken byggnadsskyldigheten

ålåge vederbörande kommun. Dylik skyldighet för kommun

torde såsom regel föreligga.

Inom Härnösands stift förelåge, enligt vad kollegiet från skolöverstyrelsen

inhämtat, byggnadsskyldighet i avseende å läroverken för samtliga

läroverkskommuner. Dessa kommuner kunde vid sådant förhållande icke

göra anspråk på anslag ur stiftets byggnadskassa.

Då ifrågavarande byggnadskassa alltså icke syntes erforderlig för förefintliga

läroverksbyggnader inom stiftet, kunde knappast något vara att

erinra mot att kassans medel toges i anspråk för annat ändamål, som befunnes

likartat med eller eljest närstående det ändamål, för vilket kassan

bildats. Frågan örn en sålunda förändrad disposition borde emellertid, med

beaktande av vad tidigare förekommit beträffande stiftens byggnadskassör,

underställas riksdagen.

Underhåll av domkapitelshus ålåge såsom regel vederbörande domkyrka.

Härnösands domkyrka hade emellertid icke egna tillgångar, frånsett andelen

i tiondeanslaget och hyresinkomsterna, och syntes därför icke kunna åläggas

dylik underhållsskyldighet. Då underhållet sålunda icke kunde tillgodoses

av domkyrkans tillgångar, skulle, om ej heller byggnadskassans

medel toges i anspråk därför, särskilt anslag för ändamålet få anvisas.

Då enligt domkapitlets utredning endast ett fåtal byggnadskassör funnes

kvar och behållningarna i dem vore förhållandevis ringa, kunde det ifrågasatta

beslutets eventuella prejudicerande verkan icke väntas bliva av större

betydelse.

Kollegiet ansåge sig på grund av det anförda kunna tillstyrka bifall till

domkapitlets framställning.

Statskontoret har däremot förklarat sig icke kunna tillstyrka bifall till

domkapitlets framställning men anser frågan örn förfarandet med samtliga

bestående byggnadskassör böra upptagas till prövning ur principiella synpunkter.

Statskontoret har i sitt utlåtande anfört:

Framställningen syntes huvudsakligen vara motiverad av önskemålet

att bereda möjlighet för en utvidgning av stiftsbiblioteket. Detta föranledde

statskontoret bringa i erinran domkapitlets skrivelse den 23 januari

1937 örn anslag av statsmedel till bestridande av vissa kostnader för verksamheten

vid biblioteket. Ämbetsverket hade i utlåtande däröver framhållit,

att stiftsbiblioteket skulle komma att stå vid sidan av de bibliotelcsorganisationer,

som dittills inrättats på grundval av de av bibliotekssakkunniga

och folkbildningssakkunniga uppdragna riktlinjerna. Med hänsyn

därtill och då de för biblioteksändamål i riksstaten uppförda anslag icke

vore disponibla för ändamålet och andra medel icke heller syntes stå till

buds, hade statskontoret — under erinran tillika om förefintligheten inom

Härnösand av såväl läroverks- som stadsbibliotek — avstyrkt bifall till

framställningen. Kungl. Majit hade också genom beslut den 4 juni 1937

lämnat ansökningen utan bifall.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Marits ''proposition Nr 49-

I detta sammanhang ville statskontoret även fästa uppmärksamheten

vid att ämbetsverket i utlåtande den 9 april 1937 angående anslag ur byggnadskassan

för anordnande av lokal till stiftsbiblioteket uttalat, att ämbetsverket

funne det i hög grad tveksamt, om byggnadskassan, som enligt

läroverksstadgan vore avsedd att lämna bidrag^ till byggnad^ och underhåll

av läroverkshus, kunde och borde tagas i anspråk för det ifrågasätta ändamålet,

vilket icke på något sätt vore anknutet till en undervisningsanstalt.

Kungl. Majit hade ej heller beslutat disposition av kassans tillgångar utan

i stället anvisat nödiga medel från kyrkofondens post till extra utgifter

(kungl, brev den 13 maj 1937).

I betraktande av vad sålunda förekommit ansåge sig statskontoret icke

kunna tillstyrka bifall till domkapitlets föreliggande, likartade framställning.

I likhet med kammarkollegium ville statskontoret emellertid framhålla,

att stiftens byggnadskassör numera torde hava förlorat varje praktisk betydelse.

Ur principiella synpunkter borde under sådana omständigheter

övervägas, huru med kassorna lämpligen skulle förfaras. En prövning i

sådant hänseende syntes emellertid böra avse samtliga inom stiften ännu

kvarvarande byggnadskassör.

Såsom av det föregående framgår, underhålles Härnösands domkapitelshus

huvudsakligen medelst hyresinkomster och tiondemedel. Underhållet av

domkapitelshus anses eljest i allmänhet åligga domkyrkorna, vilka bilda ett

slags stiftelser med egen förmögenhetsförvaltning. Härnösands »domkyrka»

är dock domkyrka endast till namnet och saknar den nyssnämnda rättsliga

särställning, som tillkommer domkyrkor i egentlig mening; kyrkan äger icke

heller, såsom av redogörelsen framgår, tillgång till bestridande av kostnader

för domkapitelshusets underhåll. Domkapitlet, som därigenom åsamkats

svårigheter att hålla domkapitelshuset i vederbörligt skick, har nu hemställt

örn åtgärder, ägnade att möjliggöra ett bättre underhåll. Den nu föreliggande

framställningen åsyftar därjämte att bereda det i domkapitelshuset

inrymda stiftsbiblioteket bättre lokaler. För att statsmedel icke skall behöva

anlitas, skulle enligt domkapitlets förslag stiftets byggnadskassa överföras

till den s. k. synodalkassan, d. v. s. kontot för domkapitelshusets inkomster

och utgifter.

I fråga örn stiftens byggnadskassör har framhållits, att de numera äro

av ringa antal och betydenhet samt att deras ursprungliga uppgift, byggande

och underhåll av läroverkshus, sedan länge huvudsakligen ombesörjes

av läroverkskommunema. Det torde endast vara byggnadskassan i

Lunds stift, som ännu användes för sitt ursprungliga ändamål. I Härnösands

stift äro enligt i ärendet lämnad uppgift samtliga läroverkskommuner

enligt åtagande skyldiga att tillhandahålla läroverkslokaler, varför de

enligt gällande läroverksstadga icke äro berättigade till bidrag ur stiftets

byggnadskassa. Betänkligheter mot att disponera byggnadskassan för annat

ändamål synas därför icke behöva föreligga. Såsom i ärendet omnämnts, ha

byggnadskassorna i Västerås och Linköpings stift fått disponeras för upp
-

Departe
mentschefen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr Jj9-

förande av lokaler åt stiftsbibliotek, därvid omständigheterna dock icke varit

direkt jämförliga med förevarande fall. I Karlstads stift har byggnadskassan

delvis tagits i anspråk för ombyggnadsarbeten för domkapitlets räkning.

Vid min prövning av det föreliggande ärendet har jag funnit, att domkapitlet

i Härnösand för att kunna tillfredsställande underhålla och i

erforderlig omfattning för egna ändamål utnyttja domkapitelshuset är i

behov av den ekonomiska lättnad, som skulle vinnas genom den av domkapitlet

föreslagna medelsöverföringen. Denna överföring, vilken såsom

nämnts icke synes behöva föranleda betänkligheter, torde också innebära

den för statsverket förmånligaste utvägen att tillgodose domkapitlets ifrågavarande

behov. Jag har icke funnit anledning att i samband med detta

ärende föranstalta örn den av statskontoret ifrågasatta prövningen, huru

med övriga ännu bestående byggnadskassör — vilkas sammanlagda behållning

enligt vad i ärendet uppgivits utgör endast omkring 40,000 kronor

— bör förfaras, men jag förutsätter att de byggnadskassör, som befinnas

hava förlorat all betydelse för sitt ursprungliga ändamål, skola kunna disponeras

för annat syfte. Riksdagens samtycke till sådan förändring av dispositionen

synes böra inhämtas.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att behållningen i Härnösands stifts byggnadskassa må

tillföras domkapitlets i samma stift synodalkassa att av

domkapitlet disponeras på sätt jag i det föregående förordat.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

G. v. Krusenstjerna.

Stockholm 1942, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

420457

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1942:42 Utlåtande i anledning av Kungl. Martts proposition angående disposition av Härnösands stifts byggnadskassa. s. 1 i texten