Angående anslag till bidrag till ljusoch vedkassorna vid de allmänna läroverken
1942-02-06 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1942:50, Angående anslag till bidrag till ljusoch vedkassorna vid de allmänna läroverken
Dokumentets text
Kungl. Majlis proposition Nr 50.
1
Nr 50.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till bidrag
till ljus- och vedkassorna vid de allmänna läroverken;
given Stockholms slott den 6 februari 1942.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Gösta Bagge.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6
februari 1942.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
härefter chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge:
Under punkten 121 i 1942 års åttonde huvudtitel har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde varda
riksdagen förelagd, beräkna för budgetåret 1942/43 till Allmänna läroverken:
Bidrag till ljus- och vedkassorna m. m. ett förslagsanslag av 500,000 kronor.
Jag anhåller att nu få ånyo anmäla denna anslagsfråga ävensom i samband
därmed fråga örn förstärkning av det för innevarande budgetår anvisade
anslaget till motsvarande ändamål.
Bihang till riksdagens protokoll 191/S1. 1 sami. Nr 50.
1
2
Kungl. Majlis ''proposition Nr 50.
Gällande bestämmelser m. m.
Enligt gällande läroverksstadga, § 217, skall varje allmänt läroverk äga
en ljus- och vedkassa, varur skola bestridas, bland annat, kostnaderna för
belysning, uppvärmning och renhållning av läroverkets lokaler. Dessa kassors
huvudsakliga inkomst är en terminsavgift, som av lokalstyrelsen på rektors
förslag fastställes i mån av behov till lika belopp för varje lärjunge. Beloppet
må dock icke utan skolöverstyrelsens medgivande fastställas till högre belopp
än 25 kronor.
Sedan läsåret 1928/29 kunna obemedlade och mindre bemedlade lärjungar
befrias från, respektive erhålla nedsättning i avgifterna till ljus- och vedkassorna.
De belopp, som till följd härav frångå dessa kassor, ersättas av
statsmedel. Anslag för detta ändamål har utgått alltsedan budgetåret
1928/29 (jfr 1928 års åttonde huvudtitel, sid. 373 ff.). Ifrågavarande ersättningar
utbetalas av vederbörande länsstyrelse respektive statskontoret på
rekvisition av rektor.
Intill år 1918 voro ljus- och vedkassorna självförsörjande. Den ekonomiska
kris, som följde på förra världskriget, medförde emellertid bland annat
kraftigt stegrade bränslepriser. Därmed uppkommo även oöverstigliga svårigheter
för ljus- och vedkassorna att utan statsingripande svara för de ökade
utgifterna. Terminsavgifterna sprungo i höjden och uppgingo under höstterminen
1917 till i medeltal 20 kronor 11 öre mot i medeltal 10 kronor 10 öre
under höstterminen 1914. Höjningen var av mycket olika storlek vid olika
läroverk; avgifterna höjdes sålunda vid vissa läroverk till över 30 kronor,
i ett par fall ända upp till 40 eller 50 kronor. Denna utveckling ansågs, såsom
framgår av propositionen 1918: 291 (sid. 41 ff), böra föranleda, att särskilda
medel av statsmakterna anvisades till bidrag till de allmänna läroverkens
ljus- och vedkassor. Härvid utgick man ifrån att anslaget borde sättas till
det belopp, som erfordrades för att lärjungarnas terminsavgifter till Ijusoch
vedkassan ej skulle behöva överstiga 15 kronor. Maximibeloppet för
terminsavgifterna höjdes sedermera av 1920 års riksdag till 20 kronor och
av 1921 års riksdag till 25 kronor.
Anslaget till nedbringande av terminsavgifterna uppgick för år 1918 till
150,000 kronor (anslaget avsåg endast höstterminen nämnda år), för år
1919 till 430,000 kronor, för år 1920 till 600,000 kronor och för år 1921
till 450,000 kronor. Därefter sjönk anslagsbehovet raskt, men anslaget bibehölls
likväl med smärre belopp, i allmänhet uppgående till 3,500 å 5,000
kronor. På förslag av Kungl. Majit förändrades anslagets natur av 1924
års riksdag från förslags- till reservationsanslag, i samband varmed maximigränsen
för terminsavgifternas storlek slopades såsom anslagsvillkor. Hittills
har dock statsbidrag alltid beviljats i sådan utsträckning, att terminsavgiften
kunnat begränsas till 25 kronor.
3
Kungl. May.ts proposition Nr 50.
Sedan 1928 års riksdag anslagit medel såsom ersättning till ljus- och vedkassorna
för nedsättning i eller befrielse från avgifterna till dessa kassor för
mindre bemedlade respektive obemedlade lärjungar, har för varje budgetår
därefter anvisats ett gemensamt förslagsanslag till ifrågavarande två ändamål,
varvid tillika angivits ett högsta belopp, vilket må, efter Kungl. Maj:ts
beprövande, användas såsom bidrag till nedbringande för samtliga lärjungar
av avgifterna till nämnda kassor i sådana fall, då berörda avgifter kunna
anses alltför tyngande.
Sistnämnda del av anslaget har de senaste budgetåren successivt höjts från
7.000 kronor för budgetåret 1931/32 till 45,000 kronor för innevarande budgetår.
Anslaget i dess helhet är för innevarande budgetår uppfört med
500.000 kronor. Anslagsbelastningen utgjorde under budgetåret 1931/32 omkring
288,000 kronor och har därefter oavbrutet stegrats till omkring 461,000
kronor för budgetåret 1939/40 och omkring 613,000 kronor för budgetåret
1940/41.
Förstärkning av anslaget för innevarande budgetår.
I skrivelse den 16 oktober 1941 anmälde skolöverstyrelsen, att överstyrelsen
genom särskilda beslut med stöd av bestämmelserna i läroverksstadgan § 217
medgivit, att terminsavgifterna till ljus- och vedkassorna vid vissa allmänna
läroverk (14 högre allmänna läroverk och 16 realskolor) finge höjas utöver
25 kronor. De fastställda beloppen varierade mellan 28 kronor 50 öre och
65 kronor (samrealskolan i Strömstad). Ifrågavarande läroverk hade anhållit
om statsbidrag för höstterminen 1941 med tillhopa 139,632 kronor i syfte
att kunna nedbringa terminsavgiften till 25 kronor (i tre fall till 25 kronor
50 öre). De sålunda begärda statsbidragsbeloppen syntes överstyrelsen vara
väl motiverade. För bestridande av de för höstterminen 1941 begärda statsbidragen
vore emellertid det för hela budgetåret 1941/42 för ifrågavarande
ändamål beviljade beloppet av 45,000 kronor icke på långt när tillräckligt.
Överstyrelsen föresloge därför, att Kungl. Majit, i likhet med vad som tidigare
i några fall skett, måtte medgiva, att ifrågavarande läroverks byggnadsfonder,
där så lämpligen kunde ske, finge i viss utsträckning användas till
förstärkning av ljus- och vedkassorna vid respektive läroverk. Vad som icke
lämpligen kunde bestridas på detta sätt, omkring 100,000 kronor, syntes böra
bestridas av tillgängliga statsmedel, eventuellt efter riksdagens medverkan.
Beträffande principerna för bestämmande av byggnadsfondernas tillskott
till ljus- och vedkassorna har överstyrelsen anfört:
Överstyrelsen hade undersökt, i vilken utsträckning de olika läroverkens
byggnadsfonder lämpligen kunde anlitas för att helt eller delvis bestrida de
mycket stora kostnader det här gällde. Vid uppskattningen av de ifrågavarande
beloppens storlek ansåge sig överstyrelsen givetvis icke böra föreslå,
att byggnadsfondernas behållning skulle helt och hållet utnyttjas, då det ju
4
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 50.
vore önskvärt, att en viss icke alltför obetydlig del av densamma reserverades
för kommande behov. Enligt överstyrelsens mening torde den reserverade
behållningen böra utgöra cirka 50 procent av behållningen den 1 juli 1941.
I några fall syntes dock vederbörande byggnadsfond icke böra tagas i anspråk
i så stor utsträckning som till hälften. Dessa fall utgjordes dels av
sådana, i vilka byggnadsfondens behållning den 1 juli 1941 eller dess beräknade
behållning den 30 juni 1942 vore relativt sett mycket ringa, varvid
överstyrelsen ansett sig böra föreslå, att inga medel för här ifrågavarande
ändamål skulle tagas ur respektive byggnadsfonder, dels av sådana, i vilka
byggnadsfondens medel till någon del vore placerade i statsobligationer,
vilket i tre fall medfört, att till utgående ur byggnadsfonden föresloges ett
reducerat belopp respektive intet belopp alls, dels slutligen av sådana, i vilka
enligt rektorsämbetets uppgift en större eller mindre del av byggnadsfonden
torde böra reserveras för bestridande av vissa närmare specificerade utgifter.
Om samtliga sistnämnda gällde, att staden icke åtagit sig skyldigheten att
svara för läroverkets inredning och möbelutrustning.
Statskontoret fann enligt i ärendet avgivet utlåtande icke anledning till
annan erinran mot överstyrelsens förslag om anlitande av byggnadsfonderna
för ifrågavarande ändamål, än att statskontoret ansåge byggnadsfonderna
vid vissa angivna läroverk kunna belastas i något större omfattning än överstyrelsen
beräknat. Vidare framhöll statskontoret, att ämbetsverket icke
kunde finna den omständigheten, att en byggnadsfonds tillgångar helt eller
delvis placerats i statsobligationer, lägga hinder i vägen för ett disponerande
av tillgångarna. Statskontoret ansåge, att av det av läroverken för höstterminen
1941 äskade statsbidragsbeloppet av tillhopa 139,632 kronor omkring
44,600 kronor borde kunna tillskjutas av byggnadsfonderna. Därefter skulle
av det äskade beloppet återstå i runt tal 95,000 kronor att täckas på annat
sätt. Skulle Kungl. Majit anse medel böra ställas till förfogande utöver byggnadsfondernas
bidrag och det för ändamålet anvisade anslaget av 45,000
kronor, syntes Kungl. Majit böra inhämta riksdagens medgivande att i erforderlig
män få överskrida det till 45,000 kronor begränsade anslagsbelöppet.
Genom beslut den 19 december 1941 har Kungl. Majit medgivit, att från
byggnadsfonderna vid ifrågavarande läroverk finge till nedbringande av terminsavgifterna
till respektive läroverks ljus- och vedkassa utgå sammanlagt
44,634 kronor. Härjämte fördelade Kungl. Majit hela det till förfogande stående
statsanslaget av 45,000 kronor på de statsbidragssökande läroverken.
För höstterminen 1941 skulle sålunda återstå att anvisa ytterligare
(139,632—44,634—45,000 =) i runt tal 50,000 kronor för att terminsavgifterna
till ljus- och vedkassan icke skulle för höstterminen 1941 behöva överstiga
25 kronor. Härtill skulle komma det belopp, som för samma ändamål
skulle behöva anvisas för vårterminen 1942, enligt överstyrelsen sannolikt
omkring 140,000 kronor. Emellertid har, såsom av det följande framgår,
ifrågasatts en höjning av avgiftens maximum från 25 kronor till 30 kronor.
Kungl. Majlis proposition Nr 50.
5
Ifrågasatta besparingsåtgärder.
I sitt yttrande över statsbidragsansökningarna för höstterminen 1941
anförde statskontoret, att det i nuvarande statsfinansiella läge ville förefalla
som örn det icke skulle vara oberättigat, att en ändring skedde i fråga om den
hittills tillämpade praxis, att statsbidrag utginge för nedbringande av terminsavgifterna
till ljus- och vedkassorna ända till 25 kronor.
Bespanngsberedningen har likaledes ifrågasatt, huruvida icke den hittills
såsom skälig ansedda maximigränsen för ifrågavarande terminsavgifter, 25
kronor, kunde höjas något.
Terminsavgifterna vid läroverken utgjorde för närvarande: till ljus- och
vedkassan maximum 25 kronor, till bibliotekskassan 10 kronor, till byggnadsfonden
5 kronor samt till statsverket 20 kronor för elev i realskolan och lyceets
tre lägre kretsar och 30 kronor för elev i gymnasiet och lyceets tre högre
kretsar, för realskoleelever alltså sammanlagt högst 60 kronor och för gymnasieelever
sammanlagt högst 70 kronor.
Besparingsberedningen har därjämte ifrågasatt, huruvida icke det särskilda
statsbidraget för nedsättning i eller nedbringande av terminsavgifterna borde
slopas; det belopp, som på grund av befrielser eller nedsättningar frånginge
ljus- och vedkassan, borde i stället i första hand uttagas i form av förhöjda
terminsavgifter av de fullt betalande lärjungarna och i andra hand, för den
händelse avgifterna behövde sättas till högre belopp än föreskrivet maximum,
gäldas av statsmedel.
Avgifterna till ljus- och vedkassan växlade — även under normala förhållanden
— i hög grad vid olika läroverk. Denna olikhet betingades av flera
omständigheter, vilka normalt tillförsäkrade lärjungarna vid vissa läroverk
förmåner framför deras kamrater vid andra skolor. För det första vore läroverkets
storlek av betydelse. En liten skola vore nödsakad att upptaga en förhållandevis
större avgift än ett stort läroverk, enär kassans utgifter icke vore
proportionella mot lärjungeantalet. Vidare spelade läroverkets geografiska
läge in. Slutligen vore att beakta de inkomster, som läroverket kunde ha av
uthyrning av läroverkets lokaler. Av dessa inkomster tillfälle normalt en
tredjedel ljus- och vedkassan. Där dessa tre faktorer samverkade, utövade
de under vanliga förhållanden ett mycket stort inflytande på terminsavgiftens
belopp.
Maximigränsen för avgiften till ljus- och vedkassan, normalt 25 kronor,
torde motsvara vad som hittills ansetts skäligt uttaga av en icke medellös
eller mindre bemedlad elev. Någon minimigräns för avgiften funnes däremot
icke. Det syntes kunna ifrågasättas, huruvida avgiftens avgränsning på detta
sätt och bestämmelserna örn avgiften i övrigt vore ur statsekonomisk synpunkt
lämpliga.
Ett exempel syntes enklast belysa frågan. I det antagna fallet beräknades
årsutgifterna för kassan vid ett läroverk med 500 elever till 20,000 kronor —
ett belopp, som under normala förhållanden varit högt räknat. Terminsavgiften
till kassan skulle i detta fall utgå med 20 kronor. Örn det nu antoges,
att 100 lärjungar helt befriades från avgiften, så bomme de återstående 400
lärjungarna att under läsåret inbetala 16,000 kronor. Återstående 4,000 kro
-
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.
nor skulle gäldas av statsmedel. Hade nu i stället avgiften för de fullt betalande
400 eleverna bestämts till 25 kronor för termin, hade hela det erforderliga
beloppet av 20,000 kronor influtit och staten icke behövt lämna något
bidrag.
Det valda exemplet illustrerade ett fall, där lärjungarnas egna avgifter försloge
till täckande av ljus- och vedkassans utgifter. Kring detta grupperade
sig tydligen å ena sidun sådana fall, där en avgift understigande 25 kronor —
eventuellt tillsammans med inflytande hyresmedel — skulle vara tillräcklig
för utgifternas bestridande och där följaktligen intet statsbidrag behövde förekomma,
samt å den andra sidan fall, då en terminsavgift av 25 kronor —
jämte eventuella hyresmedel — icke skulle vara tillräcklig för föreliggande
utgifter. Då avgiften till ljus- och vedkassan — i varje fall tidigare vid lägre
bränslepriser — vid ett stort antal läroverk understigit 25 kronor, skulle på
den antydda vägen en icke obetydlig kostnadsbesparing för staten kunna Ira
vunnits.
Staten syntes sakna anledning att bidraga till en reduktion av ifrågavarande
terminsavgifter i de fall, då av fullt betalande lärjungar icke uttoges den
förutsatta och som skälig ansedda maximiavgiften, för närvarande 25 kronor
för termin.
Statskojitoret har förklarat sig biträda vad besparingsberedningen anfört.
I detta sammanhang ber jag få anmäla en av styrelsen för statsläroverkens
rektorsförening den 1 november 1941 gjord framställning om höjning av den
i läroverksstadgan föreskrivna maximigränsen för terminsavgiften till ljusoch
vedkassan från 25 kronor till 30 kronor.
Ljus- och vedkassans ställning vore nu vid läroverken flerstädes synnerligen
bekymmersam. Utgifter för belysning, uppvärmning och renhållning,
vilka bestredes av nämnda kassa, hade stegrats i avsevärd grad. Bränslepriserna
hade mer än fördubblats, arbetslönerna hade stigit, material för städning
betingade ökade priser, oförutsedda utgifter hade tillkommit, t. ex. för
extra hjälp med eldning. Inkomsterna, sorn vid de flesta läroverk praktiskt
taget endast utgjordes av lärjungarnas terminsavgifter, vore i många fall icke
till fyllest för täckning av behoven. För läroverkens vidkommande vore det
fara värt, att denna utveckling komme att medföra betänkliga konsekvenser
och försätta åtskilliga rektorer i brydsamma situationer. Även om statsbidrag
beviljades i enlighet med gjorda framställningar, syntes de icke kunna utbetalas
förrän efter terminens slut, vilket kunde få till följd, att rektorerna
komme att sakna medel att bestrida de löpande utgifterna.
I detta läge hade rektorsföreningens styrelse funnit enda utvägen att samtidigt
bereda läroverken möjlighet att ordna ljus- och vedkassornas ekonomi
och att minska anspråken på statsverket vara att söka skolöverstyrelsens
medgivande till höjning av maximiavgiften till exempelvis 30 kronor. En
sådan åtgärd skulle få följande konsekvenser. Å ena sidan skulle statsverket
få vidkännas en ökning av bidraget för de lärjungar, som åtnjöte befrielse
från eller nedsättning i terminsavgiften. Då höjningen av avgiften från 25
kronor till 30 kronor innebure en ökning med 20 procent, skulle tydligen
statsbidraget behöva ökas med samma procent. Det kunde framhållas, att
ökningen givetvis icke inträffade vid de läroverk, som upptoge en avgift av
upp till 25 kronor, utan endast där avgiften sattes till 30 kronor. Den frågan
uppstode då, örn slutresultatet för statsverkets del bleve en besparing eller
7
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 50.
en utgiftsökning. Rektorsföreningens styrelse saknade visserligen överblick
över läroverken i stort, men ett konkret exempel torde vara belysande för hur
verkningarna skulle te sig. Vid ett stockholmsläroverk med 750 lärjungar
skulle enligt nuvarande bestämmelser en av skolöverstyrelsen medgiven terminsavgift
på 30 kronor innebära ett anspråk på statsverket för två terminer
på 7,500 kronor. Statsbidraget på grund av nedsättningar eller befrielser
utgjorde för närvarande 6,000 kronor. 20 procents förhöjning av detta belopp
utgjorde 1,200 kronor. Statsverket skulle alltså i detta fall göra en besparing
på 6,300 kronor. Sannolikt bleve resultatet analogt vid andra läroverk.
Genom den föreslagna åtgärden skulle enligt rektorsföreningens förmenande
vinnas två beaktansvärda fördelar. Dels skulle de onormalt höga anspråken
på statsbidrag reduceras avsevärt, dels skulle läroverken befrias från
ekonomiska bekymmer och själva kunna bestrida sina utgifter i den omfattning,
som torde få anses vara den normala. Att målsmännen måste vidkännas
en ökning av terminsavgifterna vore visserligen sant, men ökningen vore
mycket måttlig och drabbade dem, som den rimligtvis borde drabba.
Skolöverstyrelsen har avstyrkt besparingsberedningens förslag örn slopande
av det särskilda statsbidraget till befrielse från eller nedsättning
i terminsavgifterna men däremot tillstyrkt rektorsföreningens förslag örn
höjning av avgiftsmaximum från 25 kronor till 30 kronor.
Besparingsberedningen hade framkastat tanken på i viss mån ändrade
principer för statsbidragets utgående. Besparingsberedningens uppslag
ginge ut på att den ersättning av statsmedel, som nu utginge i fråga om
de lärjungar, vilka helt eller delvis befriades från terminsavgiften till Ijusoch
vedkassa, tänktes bortfalla. I stället skulle terminsavgiften höjas så
mycket, att inkomsterna från de elever, som betalade full avgift eller del
därav, skulle kunna jämte övriga inkomster (hyror, räntor) räcka till för
att bestrida kassans utgifter. Staten skulle däremot allt fortfarande bistå
med bidrag till nedbringande för samtliga lärjungar av avgiften, när
denna överstege ett visst maximibelopp.
Den av besparingsberedningen framkastade tanken på en höjning av
maximiavgiften till ljus- och vedkassan anknöte osökt till den av styrelsen
för statsläroverkens rektorsförening gjorda framställningen om höjning
av terminsavgiftsmaximum från 25 till 30 kronor. Mellan det av
beredningen och det av rektorsföreningen framförda uppslaget förelåge
emellertid den väsentliga skillnaden, att rektorsföreningen i motsats till
besparingsberedningen önskade bibehålla statsbidraget till ersättning för
de avgifter, som på grund av befrielse eller nedsättning frånginge kassan.
Överstyrelsen hade infordrat uppgifter om ljus- och vedkassans inkomster
under höstterminen 1941: dels a) enligt nu gällande bestämmelser,
dels b) efter en terminsavgift av högst 25 kronor, varvid befrielser
och nedsättningar beräknades efter samma grunder som nu men statsbidrag
icke beräknades utgå för de belopp, som genom befrielserna och
nedsättningarna frånginge kassan utan endast för de belopp, som erfordrades,
för att samtliga fullt betalande elever skulle erlägga maximum
25 kronor, dels slutligen c) efter en terminsavgift av 30 kronor under
motsvarande betingelser som enligt alternativ b). I följande tabell över
statsbidragets storlek höstterminen 1941 enligt ovannämnda alternativa
beräkningssätt sammanfattades resultatet av förfrågningen.
8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.
Högre allmänna läroverk........
Realskolor för gossar...........
Samrealskolor...............
a.
Statsbidrag för
höstterminen
1941 enligt
nu gällande
bestämmelser
(avgiften =
25 kronor)
b.
Statsbidrag för
höstterminen
1941 enligt
besparingsbered- ningens förslag
(avgiften =
25 kronor)
C.
Statsbidrag =
alt. b. med
terminsavgiften
höjd till 30
kronor
286,240: 39
21,852: 57
130,571:26
276,169:19
20,267: 24
111,794:17
165,585:24
11,884: —
74,232: 37
Summa
438,664: 22
408,230: 60
251,701:61
Tabellen gåve vid handen, att en höjning av terminsavgiften för fullt
betalande elever till nuvarande maximum 25 kronor med samtidigt slopande
av statsbidrag för nedsättningar och befrielser ur statsekonomi
synpunkt skulle vara av föga betydelse. Detta bekräftades ytterligare därav,
att flera av rektorsämbetena meddelat, att de förutsåge en höjning
av statsbidragsbeloppen för kommande vårtermin beroende på stegrade
utgifter för kassan. Denna höjning torde kunna uppskattas till sammanlagt
cirka 35,000 kronor. Däremot vöre det uppenbart, att en höjning
av maximiavgiften till 30 kronor, likaså med slopande av statsbidrag för
nedsättningar och befrielser, skulle för statsverket innebära en väsentlig
utgiftsminskning. En noggrann beräkning av denna vore under nuvarande
osäkra förhållanden givetvis icke möjlig, men om man kunde antaga,
att utgifterna icke komme att undergå större förskjutningar uppåt och
att nedsättningar och befrielser beviljades i ungefär samma utsträckning
som nu, skulle, med utgångspunkt från de antagna förhållandena vårterminen
1942, statsverkets utgifter för bidrag till ljus- och vedkassorna
under budgetåret 1942/43 kunna beräknas till 570,000 kronor mot enligt
nuvarande bestämmelser och med samma utgångspunkt beräknade
950,000 kronor. Ytterligare stegring av bränslekostnaderna och andra hithörande
utgifter kunde givetvis komma att radikalt förändra dessa beräkningar.
Höjningen av maximiavgiften från 25 till 30 kronor hade emellertid
även en principiell innebörd, som överstyrelsen icke kunde underlåta att
beröra. Överstyrelsen ville då först erinra örn den tidigare framförda tanken
på att helt avskaffa terminsavgifterna vid de allmänna läroverken.
Det syntes kunna hävdas, att endast de nuvarande krisförhållandena
hindrat ett förverkligande av tanken på att slopa terminsavgifterna vid
de allmänna läroverken. Icke minst med tanke härpå hyste överstyrelsen
en viss tveksamhet inför den nu uppkomna frågan om att ytterligare
höja terminsavgifterna. Denna tvekan gällde dock mindre höjningen av
terminsavgifterna i och för sig — då det ju finge anses rimligt, att den
enskilde medborgaren i kristider finge vidkännas relativt större uppoffringar
— än omläggningen av en mångårig praxis därhän, att vissa bättre
situerade föräldrar och målsmän i realiteten skulle komma att åläggas
extra utgifter till förmån för vissa andra ekonomiskt något sämre rustade
— utgifter som tidigare bestritts av samtliga skattebetalare. Besparingsberedningens
förslag innebure ju, att den lindring, som mindre bemedlade
elever nu erhölle, skulle vinnas på de mer eller mindre väl
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 50. 9
situerade kamraternas bekostnad, icke genom att staten trädde hjälpande
emellan.
Enligt överstyrelsens mening torde det redan med hänsyn till utgifternas
mera rättvisa fördelning vara lämpligast, ätt tillskottet för de
mindre bemedlade elevernas räkning utginge av statsmedel och icke av
enskilda medel. Bestämmandet av vilka lärjungar som skulle åtnjuta nedsättning
i eller befrielse från avgifter vore en ofta ytterst vansklig och
grannlaga uppgift, varför de ökade utgifterna kunde befaras drabba de
berörda målsmännen i någon mån godtyckligt. Gränsen mellan mindre
bemedlade elever och andra vore ofta flytande. Komme avgifterna för
helt eller delvis betalande elever att höjas, kunde man också förutse,
att lokalstyrelserna komme att i större utsträckning än förut bevilja befrielser
och nedsättningar, varför statsverkets besparing kunde bli tämligen
illusorisk. Spörsmålet hade även en socialpolitisk sida, vilken knappast
torde kunna förbises och vilken kraftigt undeirströkes i åtskilliga
av de yttranden över besparingsberedningens förslag, som inkommit till
överstyrelsen. Rektor vid samrealskolan i Sundbyberg skreve sålunda, att
man icke, då familjernas utgifter på alla områden stege, borde avlasta
det ekonomiska trycket för staten genom ätt vältra det över på dem,
som hade barn att försörja och uppfostra. Kollegiet vid högre allmänna
läroverket i Västerås hade samma inställning: Den föreslagna överflyttningen
av en del av dessa kostnader från statsverket till föräldrarna
rimmade föga väl med den nativitetsstimulerande befolkningspolitik, som
statsmakterna de senaste åren åtminstone teoretiskt förfäktat. I stället,
framhölles det i några yttranden, borde staten i största möjliga män bidraga
till uppfostran av de barn som funnes. Det hade även påpekats,
bland annat av kollegiet vid samrealskolan i Vaxholm, att en åtgärd av
det slag, som besparingsberedningen gjort sig till tolk för, särskilt hårt
skulle drabba skolorna i fattiga trakter, där antalet mindre bemedlade
elever vore relativt sett mycket stort och den extra belastningen på de
övriga och bättre situerade — vilket långt ifrån alltid vore detsamma
som de förmögna — skulle bli större än vid andra läroverk. Slutligen
kunde man invända, att de allmänna läroverken på detta sätt skulle
komma i en egendomlig motsatsställning till vissa andra läroanstalter,
vid vilka terminsavgifter icke utginge, t. ex. vissa kommunala mellanskolor,
och där de utgiftsposter, som här avsåges, helt gäldades med allmänna
medel.
Av anförda skäl och med särskilt framhävande av att det här icke
gällde en verklig besparing — vilken ju endast kunde vinnas genom en
utgiftsminskning — utan endast en ur samhällsekonomisk synpunkt knappast
önskvärd överflyttning av utgifter från en kategori av målsmän till
en annan, avstyrkte överstyrelsen det av besparingsberedningen framförda
förslaget om slopande av det statsbidrag, som för närvarande utginge
för befrielserna från och nedsättningarna i terminsavgifterna till
ljus- och vedkassan.
Vad åter rektorsföreningens framställning beträffade, vore den av helt
annan innebörd än besparingsberedningens. Ett genomförande av en höjning
av det i § 217 läroverksstadgan fastställda maximum för terminsavgiften
till ljus- och vedkassan från 25 till 30 kronor innebure under
nuvarande förhållanden en betydande administrativ lättnad såväl för läroverken
som för överstyrelsen och förtjänade redan på denna grund stort
Bihang till riksdagens protokoll 191/2. 1 sami. Nr SO. 2
Departe
mentschefen.
10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.
beaktande. Man kunde ifrågasätta, om den nuvarande gränsen för statsbidrags
utgående för samtliga elever samtidigt också borde höjas från 25
till 30 kronor eller den borde hållas oförändrad vid 25 kronor. Ur statsekonomisk
synpunkt vore denna fråga av mindre vikt: den ifrågavarande
höjningen skulle, enligt vad överstyrelsen beräknat, för höstterminen 1941
inneburit en besparing för statsverket på omkring 41,000 kronor, ett
belopp, som säkerligen i framtiden komme att åtminstone delvis kompenseras
genom i större utsträckning beviljade befrielser och nedsätta
ningar. Med hänsyn till de stegrade utgifterna för bränsle, lyse, städning
etc. vore det, såsom redan ovan sagts, rimligt, att målsmännen i något
större utsträckning än tidigare bidroge till kostnaderna, varför en höjning
med 5 kronor för fullt betalande elever torde kunna försvaras. Ur
administrativ synpunkt förefölle det även mest tilltalande, att gränsen
för den avgift, som lokalstyrelsen utan överstyrelsens särskilda medgivande
kunde fastställa, och gränsen för statsbidrag till samtliga elever
sammanfölle, liksom hittills varit fallet. Överstyrelsen tillstyrkte därför
rektorsföreningens förslag i förevarande hänseende.
Anslagsberäkning för nästa budgetår.
I sina den 31 augusti 1941 avgivna anslagsäskanden för de allmänna läroverken
för nästa budgetår beräknade skolöverstyrelsen anslagsbehovet till
förevarande ändamål till 680,000 kronor, varav högst 110,000 kronor skulle
användas till nedbringande i förekommande fall av terminsavgifterna till
ljus- och vedkassan för samtliga lärjungar till 25 kronor.
I sitt den 4 december 1941 avgivna yttrande över besparingsberedningens
och rektorsföreningens förslag har överstyrelsen emellertid anmält, att
från rektorsämbetena infordrade uppgifter givit överstyrelsen anledning
ätt justera de tidigare lämnade uppgifterna. Det för nästa budgetår erforderliga
beloppet syntes — örn hänsyn icke toges till eventuella bidrag
ur byggnadsfonderna och örn maximiavgiften i enlighet med rektorsföreningens
förslag fastställes till 30 kronor — kunna beräknas till 868,000 kronor,
därav enligt för höstterminen 1941 inkomna ansökningar högst 280,000
kronor skulle användas till nedbringande för samtliga lärjungar av terminsavgifterna
i de fall, då dessa avgifter kunde anses alltför tyngande.
Vid beräknandet av dessa belopp — vilkas osäkerhet överstyrelsen icke
ansåge sig behöva ytterligare understryka — hade särskild hänsyn icke
tagits till lärjungeantalets ökning men icke heller till eventuella bidrag
ur läroverkens byggnadsfonder, poster, vilka möjligen i stort sett torde
utjämna varandra.
Vid bestämmandet av terminsavgifterna till ljus- och vedkassan vid
ett allmänt läroverk tillgår det för närvarande så, att lokalstyrelsen räknar
ut hur stor avgift som skulle falla på envar av lärjungarna under förutsättning,
att alla kunde betala lika mycket. Därefter beviljas nedsättning
i eller befrielse från den sålunda bestämda avgiften för mindre berned
-
11
Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.
lade och obemedlade lärjungar. De avgifter, respektive delar därav, som
till följd härav frångå ljus- och vedkassan, betalas av statsverket. Besparingsberedningens
förslag innebär, att i stället de betalande eleverna skulle
svara för de belopp, varmed staten sålunda bidrager, varvid dock staten
skulle garantera, att de fullt betalandes avgifter icke skulle behöva överstiga
ett visst belopp. För närvarande går denna maximigräns vid 25 kronor.
I de fall, då denna gräns måst överskridas, har staten hittills svarat för det
överskjutande beloppet. Under åren 1918—1922, då bränslekostnaderna voro
onormalt höga, bidrog staten till sänkande av avgifterna, såsom av den inledningsvis
lämnade redogörelsen framgår, med ansenliga belopp. Under åren
1923—1939 erfordrades för ändamålet endast relativt obetydliga belopp. Det
nuvarande krisläget synes emellertid framtvinga ett statsingripande av
ungefär samma omfattning som för 20 år sedan. Det synes med hänsyn
härtill påkallat att upptaga till övervägande, huruvida icke den nämnda
25-kronorsgränsen kunde något höjas. Såsom av det föregående framgår,
ha de allmänna läroverkens rektorsförening och skolöverstyrelsen ansett
en höjning till 30 kronor försvarbar. Även besparingsberedningen och
statskontoret ha ifrågasatt en höjning, ehuru utan angivande av något
belopp. För egen del har jag ansett mig kunna biträda rektorsföreningens
och skolöverstyrelsens förslag på denna punkt och tillstyrker alltså,
att den ifrågavarande avgiftsgränsen fastställes till 30 kronor.
Vid tillämpande av 30-kronorsgränsen, på sätt jag förordat, men utan
accepterande av besparingsberedningens förslag örn slopande av det särskilda
statsbidraget till kassorna för avgiftsbefrielser eller -nedsättningar,
skulle anslagsbehovet för nästa budgetår enligt överstyrelsens beräkning
kunna uppskattas till 868,000 kronor eller i runt tal 870,000 kronor, vilket
skulle innebära en anslagshöjning med 370,000 kronor. Med 25-kronorsgränsen
bibehållen skulle anslagsbehovet ha uppgått till 950,000 kronor.
Ett med 80,000 kronor minskat anslagsbehov vinnes alltså på denna
väg. Därest tillika besparingsberedningens förslag godtages, skulle enligt
skolöverstyrelsens beräkning vinnas en minskning av anslagsbelastningen
med ytterligare omkring 300,000 kronor; anslaget för nästa budgetår beräknas
sålunda vid bifall till besparingsberedningens förslag till 570,000
kronor. Skolöverstyrelsen har likväl av principiella skäl motsatt sig detta
förslag, bland annat enär överstyrelsen icke ansett skäligt att målsmännen
skulle betungas med utgifter, vilka enligt hittills tillämpad praxis åvilat statsverket.
Jag kan för min del icke i nuvarande statsfinansiella läge tillmäta
denna synpunkt avgörande betydelse. Den av besparingsberedningen förordade
utvägen synes mig även ägnad att i viss grad utjämna den orättvisa,
som kan sägas ligga däri, att terminsavgifterna vid de allmänna
läroverken på skilda orter utgå med olika belopp. Vid bifall till besparingsberedningens
förslag torde nämligen med nuvarande höga bränsle
-
12
Kungl. Marits proposition Nr 50.
kostnader avgifterna till ljus- och vedkassan näppeligen komma att i
allmänhet nämnvärt understiga 25 kronor för termin utan torde snarare
komma att närma sig 30 kronor.
En förutsättning för biträdande av besparingsberedningens förslag är dock,
att staten ikläder sig garanti för att avgifterna icke skola behöva överstiga
ett visst maximum, eller i enlighet med vad jag förut förordat 30 kronor.
Vad som skulle behöva uttagas av de fullt betalande eleverna utöver detta
belopp torde alltså böra bestridas av statsmedel liksom sedan år 1921 varit
fallet med vad som överskjutit en maximigräns av 25 kronor.
Till stöd för besparingsberedningens förslag kan även anföras den omständigheten
att det sedan länge ansetts önskvärt att beträffande de allmänna
läroverken övergå till det vid statsinstitutioner i allmänhet tillämpade
systemet med särskilda omkostnadsanslag, från vilket samtliga
expensutgifter bestridas. Tillämpat på de allmänna läroverken skulle detta
system i princip innebära ljus- och vedkassornas upphörande och statens
övertagande av dessas utgifter. Härvid komme lärjungarnas avgifter att
inlevereras direkt till statsverket och fastställas till lika belopp för alla
läroverk, oavsett expenskostnadernas storlek vid de skilda läroverken.
Med ett dylikt system komme givetvis de av överstyrelsen anförda invändningarna
att förfalla. Systemet torde även ur budgetär synpunkt
vara att förorda framför det nu tillämpade. Jag anser därför önskvärt, att
en utredning kommer till stånd rörande möjligheterna för och verkningarna
av en övergång för de allmänna läroverkens vidkommande till ett dylikt
system för bestridande av expenskostnaderna. Jag har för avsikt att föranstalta
örn en dylik utredning, vilken torde böra bedrivas så skyndsamt,
att dess resultat kan föreligga till övervägande i samband med anslagsäskandena
för de allmänna läroverken för budgetåret 1943/44.
Jag förordar alltså för egen del besparingsberedningens förslag, kombinerat
med en höjning av terminsavgifternas maximigräns till 30 kronor.
Denna förändring kan av praktiska skäl icke genomföras förrän från och
med nästa budgetår. I enlighet med överstyrelsens kalkyler, varemot jag
icke funnit anledning till erinran, torde vid bifall härtill såsom bidrag
till ljus- och vedkassorna vid de allmänna läroverken för nästa budgetår
böra anvisas ett förslagsanslag av 570,000 kronor, vilket i förhållande till
det tidigare i statsverkspropositionen beräknade beloppet innebär en anslagshöjning
med 70,000 kronor. Härvid förutsättes, att anslaget i dess
helhet skall disponeras till nedbringande på sätt jag förordat av terminsavgifterna
till ljus- och vedkassorna för fullt betalande lärjungar till
högst 30 kronor. Det torde böra ankomma på skolöverstyrelsen att besluta
angående det belopp, som i enlighet härmed må utgå till varje ifrågakommande
läroverk. Läroverkens byggnadsfonder torde från och med
nästa budgetår icke böra anlitas för bestridande av utgifter, som ankomma
på ljus- och vedkassorna.
13
Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.
Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår, förslår det av riksdagen
för innevarande budgetår anvisade beloppet av högst 45,000 kronor
icke till nedbringande för samtliga lärjungar av avgifterna till ifrågavarande
kassor i sådana fall, då dessa avgifter kunna anses alltför tyngande,
d. v. s. till 25 kronor, vilket hittills ansetts böra utgöra den övre
gränsen. Från och med innevarande vårtermin torde emellertid i enlighet
med skolöverstyrelsens förslag denna gräns böra höjas till 30 kronor.
Trots detta erfordras dock för nu löpande budgetår en förstärkning av
denna anslagspost med omkring 150,000 kronor, varvid dock förutsatts,
att vederbörande byggnadsfonder skola bidraga till kostnaderna i enlighet
med de för höstterminen 1941 tillämpade principerna. För bestridande
av dessa utgifter torde Kungl. Majit böra i enlighet med statskontorets
förslag inhämta riksdagens medgivande att överskrida ifrågavarande anslagspost
med erforderligt belopp.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen att
dels medgiva, att det belopp å högst 45,000 kronor av
det för budgetåret 1941/42 anvisade förslagsanslaget till
Allmänna läroverken: Bidrag till ljus- och vedkassorna
m. m., vilket, efter Kungl. Majits beprövande, må användas
såsom bidrag till nedbringande för samtliga lärjungar
av avgifterna till nämnda kassor i sådana fall, då berörda
avgifter kunna anses alltför tyngande, må, med iakttagande
av vad jag i det föregående anfört, i erforderlig mån
överskridas;
dels ock till Allmänna läroverken: Bidrag till ljus- och
vedkassorna för budgetåret 1942/43 anvisa ett förslagsanslag
av..............................kronor 570,000.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Bo Tideström.
Bihang till riksdagens protokoll 191/2. 1 sami. Nr 50.
3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1942:72 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1942/43 till bidrag till ljusoch vedkassorna vid de allmänna lär a1 i texten
- SU 1942:43 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1943/43 till bidrag till Ijusoch vedkassorna vid de allmänna läroverken m. m. s. 7 i texten