Sök i Ratio Lex

Angående anslag till bidrag till ljusoch vedkassorna vid de allmänna läroverken

1942-02-06 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:50, Angående anslag till bidrag till ljusoch vedkassorna vid de allmänna läroverken

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 50.

1

Nr 50.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till bidrag

till ljus- och vedkassorna vid de allmänna läroverken;

given Stockholms slott den 6 februari 1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Gösta Bagge.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6

februari 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

härefter chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge:

Under punkten 121 i 1942 års åttonde huvudtitel har Kungl. Majit föreslagit

riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde varda

riksdagen förelagd, beräkna för budgetåret 1942/43 till Allmänna läroverken:

Bidrag till ljus- och vedkassorna m. m. ett förslagsanslag av 500,000 kronor.

Jag anhåller att nu få ånyo anmäla denna anslagsfråga ävensom i samband

därmed fråga örn förstärkning av det för innevarande budgetår anvisade

anslaget till motsvarande ändamål.

Bihang till riksdagens protokoll 191/S1. 1 sami. Nr 50.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis ''proposition Nr 50.

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt gällande läroverksstadga, § 217, skall varje allmänt läroverk äga

en ljus- och vedkassa, varur skola bestridas, bland annat, kostnaderna för

belysning, uppvärmning och renhållning av läroverkets lokaler. Dessa kassors

huvudsakliga inkomst är en terminsavgift, som av lokalstyrelsen på rektors

förslag fastställes i mån av behov till lika belopp för varje lärjunge. Beloppet

må dock icke utan skolöverstyrelsens medgivande fastställas till högre belopp

än 25 kronor.

Sedan läsåret 1928/29 kunna obemedlade och mindre bemedlade lärjungar

befrias från, respektive erhålla nedsättning i avgifterna till ljus- och vedkassorna.

De belopp, som till följd härav frångå dessa kassor, ersättas av

statsmedel. Anslag för detta ändamål har utgått alltsedan budgetåret

1928/29 (jfr 1928 års åttonde huvudtitel, sid. 373 ff.). Ifrågavarande ersättningar

utbetalas av vederbörande länsstyrelse respektive statskontoret på

rekvisition av rektor.

Intill år 1918 voro ljus- och vedkassorna självförsörjande. Den ekonomiska

kris, som följde på förra världskriget, medförde emellertid bland annat

kraftigt stegrade bränslepriser. Därmed uppkommo även oöverstigliga svårigheter

för ljus- och vedkassorna att utan statsingripande svara för de ökade

utgifterna. Terminsavgifterna sprungo i höjden och uppgingo under höstterminen

1917 till i medeltal 20 kronor 11 öre mot i medeltal 10 kronor 10 öre

under höstterminen 1914. Höjningen var av mycket olika storlek vid olika

läroverk; avgifterna höjdes sålunda vid vissa läroverk till över 30 kronor,

i ett par fall ända upp till 40 eller 50 kronor. Denna utveckling ansågs, såsom

framgår av propositionen 1918: 291 (sid. 41 ff), böra föranleda, att särskilda

medel av statsmakterna anvisades till bidrag till de allmänna läroverkens

ljus- och vedkassor. Härvid utgick man ifrån att anslaget borde sättas till

det belopp, som erfordrades för att lärjungarnas terminsavgifter till Ijusoch

vedkassan ej skulle behöva överstiga 15 kronor. Maximibeloppet för

terminsavgifterna höjdes sedermera av 1920 års riksdag till 20 kronor och

av 1921 års riksdag till 25 kronor.

Anslaget till nedbringande av terminsavgifterna uppgick för år 1918 till

150,000 kronor (anslaget avsåg endast höstterminen nämnda år), för år

1919 till 430,000 kronor, för år 1920 till 600,000 kronor och för år 1921

till 450,000 kronor. Därefter sjönk anslagsbehovet raskt, men anslaget bibehölls

likväl med smärre belopp, i allmänhet uppgående till 3,500 å 5,000

kronor. På förslag av Kungl. Majit förändrades anslagets natur av 1924

års riksdag från förslags- till reservationsanslag, i samband varmed maximigränsen

för terminsavgifternas storlek slopades såsom anslagsvillkor. Hittills

har dock statsbidrag alltid beviljats i sådan utsträckning, att terminsavgiften

kunnat begränsas till 25 kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. May.ts proposition Nr 50.

Sedan 1928 års riksdag anslagit medel såsom ersättning till ljus- och vedkassorna

för nedsättning i eller befrielse från avgifterna till dessa kassor för

mindre bemedlade respektive obemedlade lärjungar, har för varje budgetår

därefter anvisats ett gemensamt förslagsanslag till ifrågavarande två ändamål,

varvid tillika angivits ett högsta belopp, vilket må, efter Kungl. Maj:ts

beprövande, användas såsom bidrag till nedbringande för samtliga lärjungar

av avgifterna till nämnda kassor i sådana fall, då berörda avgifter kunna

anses alltför tyngande.

Sistnämnda del av anslaget har de senaste budgetåren successivt höjts från

7.000 kronor för budgetåret 1931/32 till 45,000 kronor för innevarande budgetår.

Anslaget i dess helhet är för innevarande budgetår uppfört med

500.000 kronor. Anslagsbelastningen utgjorde under budgetåret 1931/32 omkring

288,000 kronor och har därefter oavbrutet stegrats till omkring 461,000

kronor för budgetåret 1939/40 och omkring 613,000 kronor för budgetåret

1940/41.

Förstärkning av anslaget för innevarande budgetår.

I skrivelse den 16 oktober 1941 anmälde skolöverstyrelsen, att överstyrelsen

genom särskilda beslut med stöd av bestämmelserna i läroverksstadgan § 217

medgivit, att terminsavgifterna till ljus- och vedkassorna vid vissa allmänna

läroverk (14 högre allmänna läroverk och 16 realskolor) finge höjas utöver

25 kronor. De fastställda beloppen varierade mellan 28 kronor 50 öre och

65 kronor (samrealskolan i Strömstad). Ifrågavarande läroverk hade anhållit

om statsbidrag för höstterminen 1941 med tillhopa 139,632 kronor i syfte

att kunna nedbringa terminsavgiften till 25 kronor (i tre fall till 25 kronor

50 öre). De sålunda begärda statsbidragsbeloppen syntes överstyrelsen vara

väl motiverade. För bestridande av de för höstterminen 1941 begärda statsbidragen

vore emellertid det för hela budgetåret 1941/42 för ifrågavarande

ändamål beviljade beloppet av 45,000 kronor icke på långt när tillräckligt.

Överstyrelsen föresloge därför, att Kungl. Majit, i likhet med vad som tidigare

i några fall skett, måtte medgiva, att ifrågavarande läroverks byggnadsfonder,

där så lämpligen kunde ske, finge i viss utsträckning användas till

förstärkning av ljus- och vedkassorna vid respektive läroverk. Vad som icke

lämpligen kunde bestridas på detta sätt, omkring 100,000 kronor, syntes böra

bestridas av tillgängliga statsmedel, eventuellt efter riksdagens medverkan.

Beträffande principerna för bestämmande av byggnadsfondernas tillskott

till ljus- och vedkassorna har överstyrelsen anfört:

Överstyrelsen hade undersökt, i vilken utsträckning de olika läroverkens

byggnadsfonder lämpligen kunde anlitas för att helt eller delvis bestrida de

mycket stora kostnader det här gällde. Vid uppskattningen av de ifrågavarande

beloppens storlek ansåge sig överstyrelsen givetvis icke böra föreslå,

att byggnadsfondernas behållning skulle helt och hållet utnyttjas, då det ju

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 50.

vore önskvärt, att en viss icke alltför obetydlig del av densamma reserverades

för kommande behov. Enligt överstyrelsens mening torde den reserverade

behållningen böra utgöra cirka 50 procent av behållningen den 1 juli 1941.

I några fall syntes dock vederbörande byggnadsfond icke böra tagas i anspråk

i så stor utsträckning som till hälften. Dessa fall utgjordes dels av

sådana, i vilka byggnadsfondens behållning den 1 juli 1941 eller dess beräknade

behållning den 30 juni 1942 vore relativt sett mycket ringa, varvid

överstyrelsen ansett sig böra föreslå, att inga medel för här ifrågavarande

ändamål skulle tagas ur respektive byggnadsfonder, dels av sådana, i vilka

byggnadsfondens medel till någon del vore placerade i statsobligationer,

vilket i tre fall medfört, att till utgående ur byggnadsfonden föresloges ett

reducerat belopp respektive intet belopp alls, dels slutligen av sådana, i vilka

enligt rektorsämbetets uppgift en större eller mindre del av byggnadsfonden

torde böra reserveras för bestridande av vissa närmare specificerade utgifter.

Om samtliga sistnämnda gällde, att staden icke åtagit sig skyldigheten att

svara för läroverkets inredning och möbelutrustning.

Statskontoret fann enligt i ärendet avgivet utlåtande icke anledning till

annan erinran mot överstyrelsens förslag om anlitande av byggnadsfonderna

för ifrågavarande ändamål, än att statskontoret ansåge byggnadsfonderna

vid vissa angivna läroverk kunna belastas i något större omfattning än överstyrelsen

beräknat. Vidare framhöll statskontoret, att ämbetsverket icke

kunde finna den omständigheten, att en byggnadsfonds tillgångar helt eller

delvis placerats i statsobligationer, lägga hinder i vägen för ett disponerande

av tillgångarna. Statskontoret ansåge, att av det av läroverken för höstterminen

1941 äskade statsbidragsbeloppet av tillhopa 139,632 kronor omkring

44,600 kronor borde kunna tillskjutas av byggnadsfonderna. Därefter skulle

av det äskade beloppet återstå i runt tal 95,000 kronor att täckas på annat

sätt. Skulle Kungl. Majit anse medel böra ställas till förfogande utöver byggnadsfondernas

bidrag och det för ändamålet anvisade anslaget av 45,000

kronor, syntes Kungl. Majit böra inhämta riksdagens medgivande att i erforderlig

män få överskrida det till 45,000 kronor begränsade anslagsbelöppet.

Genom beslut den 19 december 1941 har Kungl. Majit medgivit, att från

byggnadsfonderna vid ifrågavarande läroverk finge till nedbringande av terminsavgifterna

till respektive läroverks ljus- och vedkassa utgå sammanlagt

44,634 kronor. Härjämte fördelade Kungl. Majit hela det till förfogande stående

statsanslaget av 45,000 kronor på de statsbidragssökande läroverken.

För höstterminen 1941 skulle sålunda återstå att anvisa ytterligare

(139,632—44,634—45,000 =) i runt tal 50,000 kronor för att terminsavgifterna

till ljus- och vedkassan icke skulle för höstterminen 1941 behöva överstiga

25 kronor. Härtill skulle komma det belopp, som för samma ändamål

skulle behöva anvisas för vårterminen 1942, enligt överstyrelsen sannolikt

omkring 140,000 kronor. Emellertid har, såsom av det följande framgår,

ifrågasatts en höjning av avgiftens maximum från 25 kronor till 30 kronor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 50.

5

Ifrågasatta besparingsåtgärder.

I sitt yttrande över statsbidragsansökningarna för höstterminen 1941

anförde statskontoret, att det i nuvarande statsfinansiella läge ville förefalla

som örn det icke skulle vara oberättigat, att en ändring skedde i fråga om den

hittills tillämpade praxis, att statsbidrag utginge för nedbringande av terminsavgifterna

till ljus- och vedkassorna ända till 25 kronor.

Bespanngsberedningen har likaledes ifrågasatt, huruvida icke den hittills

såsom skälig ansedda maximigränsen för ifrågavarande terminsavgifter, 25

kronor, kunde höjas något.

Terminsavgifterna vid läroverken utgjorde för närvarande: till ljus- och

vedkassan maximum 25 kronor, till bibliotekskassan 10 kronor, till byggnadsfonden

5 kronor samt till statsverket 20 kronor för elev i realskolan och lyceets

tre lägre kretsar och 30 kronor för elev i gymnasiet och lyceets tre högre

kretsar, för realskoleelever alltså sammanlagt högst 60 kronor och för gymnasieelever

sammanlagt högst 70 kronor.

Besparingsberedningen har därjämte ifrågasatt, huruvida icke det särskilda

statsbidraget för nedsättning i eller nedbringande av terminsavgifterna borde

slopas; det belopp, som på grund av befrielser eller nedsättningar frånginge

ljus- och vedkassan, borde i stället i första hand uttagas i form av förhöjda

terminsavgifter av de fullt betalande lärjungarna och i andra hand, för den

händelse avgifterna behövde sättas till högre belopp än föreskrivet maximum,

gäldas av statsmedel.

Avgifterna till ljus- och vedkassan växlade — även under normala förhållanden

— i hög grad vid olika läroverk. Denna olikhet betingades av flera

omständigheter, vilka normalt tillförsäkrade lärjungarna vid vissa läroverk

förmåner framför deras kamrater vid andra skolor. För det första vore läroverkets

storlek av betydelse. En liten skola vore nödsakad att upptaga en förhållandevis

större avgift än ett stort läroverk, enär kassans utgifter icke vore

proportionella mot lärjungeantalet. Vidare spelade läroverkets geografiska

läge in. Slutligen vore att beakta de inkomster, som läroverket kunde ha av

uthyrning av läroverkets lokaler. Av dessa inkomster tillfälle normalt en

tredjedel ljus- och vedkassan. Där dessa tre faktorer samverkade, utövade

de under vanliga förhållanden ett mycket stort inflytande på terminsavgiftens

belopp.

Maximigränsen för avgiften till ljus- och vedkassan, normalt 25 kronor,

torde motsvara vad som hittills ansetts skäligt uttaga av en icke medellös

eller mindre bemedlad elev. Någon minimigräns för avgiften funnes däremot

icke. Det syntes kunna ifrågasättas, huruvida avgiftens avgränsning på detta

sätt och bestämmelserna örn avgiften i övrigt vore ur statsekonomisk synpunkt

lämpliga.

Ett exempel syntes enklast belysa frågan. I det antagna fallet beräknades

årsutgifterna för kassan vid ett läroverk med 500 elever till 20,000 kronor —

ett belopp, som under normala förhållanden varit högt räknat. Terminsavgiften

till kassan skulle i detta fall utgå med 20 kronor. Örn det nu antoges,

att 100 lärjungar helt befriades från avgiften, så bomme de återstående 400

lärjungarna att under läsåret inbetala 16,000 kronor. Återstående 4,000 kro
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.

nor skulle gäldas av statsmedel. Hade nu i stället avgiften för de fullt betalande

400 eleverna bestämts till 25 kronor för termin, hade hela det erforderliga

beloppet av 20,000 kronor influtit och staten icke behövt lämna något

bidrag.

Det valda exemplet illustrerade ett fall, där lärjungarnas egna avgifter försloge

till täckande av ljus- och vedkassans utgifter. Kring detta grupperade

sig tydligen å ena sidun sådana fall, där en avgift understigande 25 kronor —

eventuellt tillsammans med inflytande hyresmedel — skulle vara tillräcklig

för utgifternas bestridande och där följaktligen intet statsbidrag behövde förekomma,

samt å den andra sidan fall, då en terminsavgift av 25 kronor —

jämte eventuella hyresmedel — icke skulle vara tillräcklig för föreliggande

utgifter. Då avgiften till ljus- och vedkassan — i varje fall tidigare vid lägre

bränslepriser — vid ett stort antal läroverk understigit 25 kronor, skulle på

den antydda vägen en icke obetydlig kostnadsbesparing för staten kunna Ira

vunnits.

Staten syntes sakna anledning att bidraga till en reduktion av ifrågavarande

terminsavgifter i de fall, då av fullt betalande lärjungar icke uttoges den

förutsatta och som skälig ansedda maximiavgiften, för närvarande 25 kronor

för termin.

Statskojitoret har förklarat sig biträda vad besparingsberedningen anfört.

I detta sammanhang ber jag få anmäla en av styrelsen för statsläroverkens

rektorsförening den 1 november 1941 gjord framställning om höjning av den

i läroverksstadgan föreskrivna maximigränsen för terminsavgiften till ljusoch

vedkassan från 25 kronor till 30 kronor.

Ljus- och vedkassans ställning vore nu vid läroverken flerstädes synnerligen

bekymmersam. Utgifter för belysning, uppvärmning och renhållning,

vilka bestredes av nämnda kassa, hade stegrats i avsevärd grad. Bränslepriserna

hade mer än fördubblats, arbetslönerna hade stigit, material för städning

betingade ökade priser, oförutsedda utgifter hade tillkommit, t. ex. för

extra hjälp med eldning. Inkomsterna, sorn vid de flesta läroverk praktiskt

taget endast utgjordes av lärjungarnas terminsavgifter, vore i många fall icke

till fyllest för täckning av behoven. För läroverkens vidkommande vore det

fara värt, att denna utveckling komme att medföra betänkliga konsekvenser

och försätta åtskilliga rektorer i brydsamma situationer. Även om statsbidrag

beviljades i enlighet med gjorda framställningar, syntes de icke kunna utbetalas

förrän efter terminens slut, vilket kunde få till följd, att rektorerna

komme att sakna medel att bestrida de löpande utgifterna.

I detta läge hade rektorsföreningens styrelse funnit enda utvägen att samtidigt

bereda läroverken möjlighet att ordna ljus- och vedkassornas ekonomi

och att minska anspråken på statsverket vara att söka skolöverstyrelsens

medgivande till höjning av maximiavgiften till exempelvis 30 kronor. En

sådan åtgärd skulle få följande konsekvenser. Å ena sidan skulle statsverket

få vidkännas en ökning av bidraget för de lärjungar, som åtnjöte befrielse

från eller nedsättning i terminsavgiften. Då höjningen av avgiften från 25

kronor till 30 kronor innebure en ökning med 20 procent, skulle tydligen

statsbidraget behöva ökas med samma procent. Det kunde framhållas, att

ökningen givetvis icke inträffade vid de läroverk, som upptoge en avgift av

upp till 25 kronor, utan endast där avgiften sattes till 30 kronor. Den frågan

uppstode då, örn slutresultatet för statsverkets del bleve en besparing eller

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 50.

en utgiftsökning. Rektorsföreningens styrelse saknade visserligen överblick

över läroverken i stort, men ett konkret exempel torde vara belysande för hur

verkningarna skulle te sig. Vid ett stockholmsläroverk med 750 lärjungar

skulle enligt nuvarande bestämmelser en av skolöverstyrelsen medgiven terminsavgift

på 30 kronor innebära ett anspråk på statsverket för två terminer

på 7,500 kronor. Statsbidraget på grund av nedsättningar eller befrielser

utgjorde för närvarande 6,000 kronor. 20 procents förhöjning av detta belopp

utgjorde 1,200 kronor. Statsverket skulle alltså i detta fall göra en besparing

på 6,300 kronor. Sannolikt bleve resultatet analogt vid andra läroverk.

Genom den föreslagna åtgärden skulle enligt rektorsföreningens förmenande

vinnas två beaktansvärda fördelar. Dels skulle de onormalt höga anspråken

på statsbidrag reduceras avsevärt, dels skulle läroverken befrias från

ekonomiska bekymmer och själva kunna bestrida sina utgifter i den omfattning,

som torde få anses vara den normala. Att målsmännen måste vidkännas

en ökning av terminsavgifterna vore visserligen sant, men ökningen vore

mycket måttlig och drabbade dem, som den rimligtvis borde drabba.

Skolöverstyrelsen har avstyrkt besparingsberedningens förslag örn slopande

av det särskilda statsbidraget till befrielse från eller nedsättning

i terminsavgifterna men däremot tillstyrkt rektorsföreningens förslag örn

höjning av avgiftsmaximum från 25 kronor till 30 kronor.

Besparingsberedningen hade framkastat tanken på i viss mån ändrade

principer för statsbidragets utgående. Besparingsberedningens uppslag

ginge ut på att den ersättning av statsmedel, som nu utginge i fråga om

de lärjungar, vilka helt eller delvis befriades från terminsavgiften till Ijusoch

vedkassa, tänktes bortfalla. I stället skulle terminsavgiften höjas så

mycket, att inkomsterna från de elever, som betalade full avgift eller del

därav, skulle kunna jämte övriga inkomster (hyror, räntor) räcka till för

att bestrida kassans utgifter. Staten skulle däremot allt fortfarande bistå

med bidrag till nedbringande för samtliga lärjungar av avgiften, när

denna överstege ett visst maximibelopp.

Den av besparingsberedningen framkastade tanken på en höjning av

maximiavgiften till ljus- och vedkassan anknöte osökt till den av styrelsen

för statsläroverkens rektorsförening gjorda framställningen om höjning

av terminsavgiftsmaximum från 25 till 30 kronor. Mellan det av

beredningen och det av rektorsföreningen framförda uppslaget förelåge

emellertid den väsentliga skillnaden, att rektorsföreningen i motsats till

besparingsberedningen önskade bibehålla statsbidraget till ersättning för

de avgifter, som på grund av befrielse eller nedsättning frånginge kassan.

Överstyrelsen hade infordrat uppgifter om ljus- och vedkassans inkomster

under höstterminen 1941: dels a) enligt nu gällande bestämmelser,

dels b) efter en terminsavgift av högst 25 kronor, varvid befrielser

och nedsättningar beräknades efter samma grunder som nu men statsbidrag

icke beräknades utgå för de belopp, som genom befrielserna och

nedsättningarna frånginge kassan utan endast för de belopp, som erfordrades,

för att samtliga fullt betalande elever skulle erlägga maximum

25 kronor, dels slutligen c) efter en terminsavgift av 30 kronor under

motsvarande betingelser som enligt alternativ b). I följande tabell över

statsbidragets storlek höstterminen 1941 enligt ovannämnda alternativa

beräkningssätt sammanfattades resultatet av förfrågningen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.

Högre allmänna läroverk........

Realskolor för gossar...........

Samrealskolor...............

a.

Statsbidrag för

höstterminen

1941 enligt

nu gällande

bestämmelser

(avgiften =

25 kronor)

b.

Statsbidrag för

höstterminen

1941 enligt

besparingsbered- ningens förslag

(avgiften =

25 kronor)

C.

Statsbidrag =

alt. b. med

terminsavgiften

höjd till 30

kronor

286,240: 39

21,852: 57

130,571:26

276,169:19

20,267: 24

111,794:17

165,585:24

11,884: —

74,232: 37

Summa

438,664: 22

408,230: 60

251,701:61

Tabellen gåve vid handen, att en höjning av terminsavgiften för fullt

betalande elever till nuvarande maximum 25 kronor med samtidigt slopande

av statsbidrag för nedsättningar och befrielser ur statsekonomi

synpunkt skulle vara av föga betydelse. Detta bekräftades ytterligare därav,

att flera av rektorsämbetena meddelat, att de förutsåge en höjning

av statsbidragsbeloppen för kommande vårtermin beroende på stegrade

utgifter för kassan. Denna höjning torde kunna uppskattas till sammanlagt

cirka 35,000 kronor. Däremot vöre det uppenbart, att en höjning

av maximiavgiften till 30 kronor, likaså med slopande av statsbidrag för

nedsättningar och befrielser, skulle för statsverket innebära en väsentlig

utgiftsminskning. En noggrann beräkning av denna vore under nuvarande

osäkra förhållanden givetvis icke möjlig, men om man kunde antaga,

att utgifterna icke komme att undergå större förskjutningar uppåt och

att nedsättningar och befrielser beviljades i ungefär samma utsträckning

som nu, skulle, med utgångspunkt från de antagna förhållandena vårterminen

1942, statsverkets utgifter för bidrag till ljus- och vedkassorna

under budgetåret 1942/43 kunna beräknas till 570,000 kronor mot enligt

nuvarande bestämmelser och med samma utgångspunkt beräknade

950,000 kronor. Ytterligare stegring av bränslekostnaderna och andra hithörande

utgifter kunde givetvis komma att radikalt förändra dessa beräkningar.

Höjningen av maximiavgiften från 25 till 30 kronor hade emellertid

även en principiell innebörd, som överstyrelsen icke kunde underlåta att

beröra. Överstyrelsen ville då först erinra örn den tidigare framförda tanken

på att helt avskaffa terminsavgifterna vid de allmänna läroverken.

Det syntes kunna hävdas, att endast de nuvarande krisförhållandena

hindrat ett förverkligande av tanken på att slopa terminsavgifterna vid

de allmänna läroverken. Icke minst med tanke härpå hyste överstyrelsen

en viss tveksamhet inför den nu uppkomna frågan om att ytterligare

höja terminsavgifterna. Denna tvekan gällde dock mindre höjningen av

terminsavgifterna i och för sig — då det ju finge anses rimligt, att den

enskilde medborgaren i kristider finge vidkännas relativt större uppoffringar

— än omläggningen av en mångårig praxis därhän, att vissa bättre

situerade föräldrar och målsmän i realiteten skulle komma att åläggas

extra utgifter till förmån för vissa andra ekonomiskt något sämre rustade

— utgifter som tidigare bestritts av samtliga skattebetalare. Besparingsberedningens

förslag innebure ju, att den lindring, som mindre bemedlade

elever nu erhölle, skulle vinnas på de mer eller mindre väl
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 50. 9

situerade kamraternas bekostnad, icke genom att staten trädde hjälpande

emellan.

Enligt överstyrelsens mening torde det redan med hänsyn till utgifternas

mera rättvisa fördelning vara lämpligast, ätt tillskottet för de

mindre bemedlade elevernas räkning utginge av statsmedel och icke av

enskilda medel. Bestämmandet av vilka lärjungar som skulle åtnjuta nedsättning

i eller befrielse från avgifter vore en ofta ytterst vansklig och

grannlaga uppgift, varför de ökade utgifterna kunde befaras drabba de

berörda målsmännen i någon mån godtyckligt. Gränsen mellan mindre

bemedlade elever och andra vore ofta flytande. Komme avgifterna för

helt eller delvis betalande elever att höjas, kunde man också förutse,

att lokalstyrelserna komme att i större utsträckning än förut bevilja befrielser

och nedsättningar, varför statsverkets besparing kunde bli tämligen

illusorisk. Spörsmålet hade även en socialpolitisk sida, vilken knappast

torde kunna förbises och vilken kraftigt undeirströkes i åtskilliga

av de yttranden över besparingsberedningens förslag, som inkommit till

överstyrelsen. Rektor vid samrealskolan i Sundbyberg skreve sålunda, att

man icke, då familjernas utgifter på alla områden stege, borde avlasta

det ekonomiska trycket för staten genom ätt vältra det över på dem,

som hade barn att försörja och uppfostra. Kollegiet vid högre allmänna

läroverket i Västerås hade samma inställning: Den föreslagna överflyttningen

av en del av dessa kostnader från statsverket till föräldrarna

rimmade föga väl med den nativitetsstimulerande befolkningspolitik, som

statsmakterna de senaste åren åtminstone teoretiskt förfäktat. I stället,

framhölles det i några yttranden, borde staten i största möjliga män bidraga

till uppfostran av de barn som funnes. Det hade även påpekats,

bland annat av kollegiet vid samrealskolan i Vaxholm, att en åtgärd av

det slag, som besparingsberedningen gjort sig till tolk för, särskilt hårt

skulle drabba skolorna i fattiga trakter, där antalet mindre bemedlade

elever vore relativt sett mycket stort och den extra belastningen på de

övriga och bättre situerade — vilket långt ifrån alltid vore detsamma

som de förmögna — skulle bli större än vid andra läroverk. Slutligen

kunde man invända, att de allmänna läroverken på detta sätt skulle

komma i en egendomlig motsatsställning till vissa andra läroanstalter,

vid vilka terminsavgifter icke utginge, t. ex. vissa kommunala mellanskolor,

och där de utgiftsposter, som här avsåges, helt gäldades med allmänna

medel.

Av anförda skäl och med särskilt framhävande av att det här icke

gällde en verklig besparing — vilken ju endast kunde vinnas genom en

utgiftsminskning — utan endast en ur samhällsekonomisk synpunkt knappast

önskvärd överflyttning av utgifter från en kategori av målsmän till

en annan, avstyrkte överstyrelsen det av besparingsberedningen framförda

förslaget om slopande av det statsbidrag, som för närvarande utginge

för befrielserna från och nedsättningarna i terminsavgifterna till

ljus- och vedkassan.

Vad åter rektorsföreningens framställning beträffade, vore den av helt

annan innebörd än besparingsberedningens. Ett genomförande av en höjning

av det i § 217 läroverksstadgan fastställda maximum för terminsavgiften

till ljus- och vedkassan från 25 till 30 kronor innebure under

nuvarande förhållanden en betydande administrativ lättnad såväl för läroverken

som för överstyrelsen och förtjänade redan på denna grund stort

Bihang till riksdagens protokoll 191/2. 1 sami. Nr SO. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.

beaktande. Man kunde ifrågasätta, om den nuvarande gränsen för statsbidrags

utgående för samtliga elever samtidigt också borde höjas från 25

till 30 kronor eller den borde hållas oförändrad vid 25 kronor. Ur statsekonomisk

synpunkt vore denna fråga av mindre vikt: den ifrågavarande

höjningen skulle, enligt vad överstyrelsen beräknat, för höstterminen 1941

inneburit en besparing för statsverket på omkring 41,000 kronor, ett

belopp, som säkerligen i framtiden komme att åtminstone delvis kompenseras

genom i större utsträckning beviljade befrielser och nedsätta

ningar. Med hänsyn till de stegrade utgifterna för bränsle, lyse, städning

etc. vore det, såsom redan ovan sagts, rimligt, att målsmännen i något

större utsträckning än tidigare bidroge till kostnaderna, varför en höjning

med 5 kronor för fullt betalande elever torde kunna försvaras. Ur

administrativ synpunkt förefölle det även mest tilltalande, att gränsen

för den avgift, som lokalstyrelsen utan överstyrelsens särskilda medgivande

kunde fastställa, och gränsen för statsbidrag till samtliga elever

sammanfölle, liksom hittills varit fallet. Överstyrelsen tillstyrkte därför

rektorsföreningens förslag i förevarande hänseende.

Anslagsberäkning för nästa budgetår.

I sina den 31 augusti 1941 avgivna anslagsäskanden för de allmänna läroverken

för nästa budgetår beräknade skolöverstyrelsen anslagsbehovet till

förevarande ändamål till 680,000 kronor, varav högst 110,000 kronor skulle

användas till nedbringande i förekommande fall av terminsavgifterna till

ljus- och vedkassan för samtliga lärjungar till 25 kronor.

I sitt den 4 december 1941 avgivna yttrande över besparingsberedningens

och rektorsföreningens förslag har överstyrelsen emellertid anmält, att

från rektorsämbetena infordrade uppgifter givit överstyrelsen anledning

ätt justera de tidigare lämnade uppgifterna. Det för nästa budgetår erforderliga

beloppet syntes — örn hänsyn icke toges till eventuella bidrag

ur byggnadsfonderna och örn maximiavgiften i enlighet med rektorsföreningens

förslag fastställes till 30 kronor — kunna beräknas till 868,000 kronor,

därav enligt för höstterminen 1941 inkomna ansökningar högst 280,000

kronor skulle användas till nedbringande för samtliga lärjungar av terminsavgifterna

i de fall, då dessa avgifter kunde anses alltför tyngande.

Vid beräknandet av dessa belopp — vilkas osäkerhet överstyrelsen icke

ansåge sig behöva ytterligare understryka — hade särskild hänsyn icke

tagits till lärjungeantalets ökning men icke heller till eventuella bidrag

ur läroverkens byggnadsfonder, poster, vilka möjligen i stort sett torde

utjämna varandra.

Vid bestämmandet av terminsavgifterna till ljus- och vedkassan vid

ett allmänt läroverk tillgår det för närvarande så, att lokalstyrelsen räknar

ut hur stor avgift som skulle falla på envar av lärjungarna under förutsättning,

att alla kunde betala lika mycket. Därefter beviljas nedsättning

i eller befrielse från den sålunda bestämda avgiften för mindre berned
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.

lade och obemedlade lärjungar. De avgifter, respektive delar därav, som

till följd härav frångå ljus- och vedkassan, betalas av statsverket. Besparingsberedningens

förslag innebär, att i stället de betalande eleverna skulle

svara för de belopp, varmed staten sålunda bidrager, varvid dock staten

skulle garantera, att de fullt betalandes avgifter icke skulle behöva överstiga

ett visst belopp. För närvarande går denna maximigräns vid 25 kronor.

I de fall, då denna gräns måst överskridas, har staten hittills svarat för det

överskjutande beloppet. Under åren 1918—1922, då bränslekostnaderna voro

onormalt höga, bidrog staten till sänkande av avgifterna, såsom av den inledningsvis

lämnade redogörelsen framgår, med ansenliga belopp. Under åren

1923—1939 erfordrades för ändamålet endast relativt obetydliga belopp. Det

nuvarande krisläget synes emellertid framtvinga ett statsingripande av

ungefär samma omfattning som för 20 år sedan. Det synes med hänsyn

härtill påkallat att upptaga till övervägande, huruvida icke den nämnda

25-kronorsgränsen kunde något höjas. Såsom av det föregående framgår,

ha de allmänna läroverkens rektorsförening och skolöverstyrelsen ansett

en höjning till 30 kronor försvarbar. Även besparingsberedningen och

statskontoret ha ifrågasatt en höjning, ehuru utan angivande av något

belopp. För egen del har jag ansett mig kunna biträda rektorsföreningens

och skolöverstyrelsens förslag på denna punkt och tillstyrker alltså,

att den ifrågavarande avgiftsgränsen fastställes till 30 kronor.

Vid tillämpande av 30-kronorsgränsen, på sätt jag förordat, men utan

accepterande av besparingsberedningens förslag örn slopande av det särskilda

statsbidraget till kassorna för avgiftsbefrielser eller -nedsättningar,

skulle anslagsbehovet för nästa budgetår enligt överstyrelsens beräkning

kunna uppskattas till 868,000 kronor eller i runt tal 870,000 kronor, vilket

skulle innebära en anslagshöjning med 370,000 kronor. Med 25-kronorsgränsen

bibehållen skulle anslagsbehovet ha uppgått till 950,000 kronor.

Ett med 80,000 kronor minskat anslagsbehov vinnes alltså på denna

väg. Därest tillika besparingsberedningens förslag godtages, skulle enligt

skolöverstyrelsens beräkning vinnas en minskning av anslagsbelastningen

med ytterligare omkring 300,000 kronor; anslaget för nästa budgetår beräknas

sålunda vid bifall till besparingsberedningens förslag till 570,000

kronor. Skolöverstyrelsen har likväl av principiella skäl motsatt sig detta

förslag, bland annat enär överstyrelsen icke ansett skäligt att målsmännen

skulle betungas med utgifter, vilka enligt hittills tillämpad praxis åvilat statsverket.

Jag kan för min del icke i nuvarande statsfinansiella läge tillmäta

denna synpunkt avgörande betydelse. Den av besparingsberedningen förordade

utvägen synes mig även ägnad att i viss grad utjämna den orättvisa,

som kan sägas ligga däri, att terminsavgifterna vid de allmänna

läroverken på skilda orter utgå med olika belopp. Vid bifall till besparingsberedningens

förslag torde nämligen med nuvarande höga bränsle
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Marits proposition Nr 50.

kostnader avgifterna till ljus- och vedkassan näppeligen komma att i

allmänhet nämnvärt understiga 25 kronor för termin utan torde snarare

komma att närma sig 30 kronor.

En förutsättning för biträdande av besparingsberedningens förslag är dock,

att staten ikläder sig garanti för att avgifterna icke skola behöva överstiga

ett visst maximum, eller i enlighet med vad jag förut förordat 30 kronor.

Vad som skulle behöva uttagas av de fullt betalande eleverna utöver detta

belopp torde alltså böra bestridas av statsmedel liksom sedan år 1921 varit

fallet med vad som överskjutit en maximigräns av 25 kronor.

Till stöd för besparingsberedningens förslag kan även anföras den omständigheten

att det sedan länge ansetts önskvärt att beträffande de allmänna

läroverken övergå till det vid statsinstitutioner i allmänhet tillämpade

systemet med särskilda omkostnadsanslag, från vilket samtliga

expensutgifter bestridas. Tillämpat på de allmänna läroverken skulle detta

system i princip innebära ljus- och vedkassornas upphörande och statens

övertagande av dessas utgifter. Härvid komme lärjungarnas avgifter att

inlevereras direkt till statsverket och fastställas till lika belopp för alla

läroverk, oavsett expenskostnadernas storlek vid de skilda läroverken.

Med ett dylikt system komme givetvis de av överstyrelsen anförda invändningarna

att förfalla. Systemet torde även ur budgetär synpunkt

vara att förorda framför det nu tillämpade. Jag anser därför önskvärt, att

en utredning kommer till stånd rörande möjligheterna för och verkningarna

av en övergång för de allmänna läroverkens vidkommande till ett dylikt

system för bestridande av expenskostnaderna. Jag har för avsikt att föranstalta

örn en dylik utredning, vilken torde böra bedrivas så skyndsamt,

att dess resultat kan föreligga till övervägande i samband med anslagsäskandena

för de allmänna läroverken för budgetåret 1943/44.

Jag förordar alltså för egen del besparingsberedningens förslag, kombinerat

med en höjning av terminsavgifternas maximigräns till 30 kronor.

Denna förändring kan av praktiska skäl icke genomföras förrän från och

med nästa budgetår. I enlighet med överstyrelsens kalkyler, varemot jag

icke funnit anledning till erinran, torde vid bifall härtill såsom bidrag

till ljus- och vedkassorna vid de allmänna läroverken för nästa budgetår

böra anvisas ett förslagsanslag av 570,000 kronor, vilket i förhållande till

det tidigare i statsverkspropositionen beräknade beloppet innebär en anslagshöjning

med 70,000 kronor. Härvid förutsättes, att anslaget i dess

helhet skall disponeras till nedbringande på sätt jag förordat av terminsavgifterna

till ljus- och vedkassorna för fullt betalande lärjungar till

högst 30 kronor. Det torde böra ankomma på skolöverstyrelsen att besluta

angående det belopp, som i enlighet härmed må utgå till varje ifrågakommande

läroverk. Läroverkens byggnadsfonder torde från och med

nästa budgetår icke böra anlitas för bestridande av utgifter, som ankomma

på ljus- och vedkassorna.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.

Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår, förslår det av riksdagen

för innevarande budgetår anvisade beloppet av högst 45,000 kronor

icke till nedbringande för samtliga lärjungar av avgifterna till ifrågavarande

kassor i sådana fall, då dessa avgifter kunna anses alltför tyngande,

d. v. s. till 25 kronor, vilket hittills ansetts böra utgöra den övre

gränsen. Från och med innevarande vårtermin torde emellertid i enlighet

med skolöverstyrelsens förslag denna gräns böra höjas till 30 kronor.

Trots detta erfordras dock för nu löpande budgetår en förstärkning av

denna anslagspost med omkring 150,000 kronor, varvid dock förutsatts,

att vederbörande byggnadsfonder skola bidraga till kostnaderna i enlighet

med de för höstterminen 1941 tillämpade principerna. För bestridande

av dessa utgifter torde Kungl. Majit böra i enlighet med statskontorets

förslag inhämta riksdagens medgivande att överskrida ifrågavarande anslagspost

med erforderligt belopp.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen att

dels medgiva, att det belopp å högst 45,000 kronor av

det för budgetåret 1941/42 anvisade förslagsanslaget till

Allmänna läroverken: Bidrag till ljus- och vedkassorna

m. m., vilket, efter Kungl. Majits beprövande, må användas

såsom bidrag till nedbringande för samtliga lärjungar

av avgifterna till nämnda kassor i sådana fall, då berörda

avgifter kunna anses alltför tyngande, må, med iakttagande

av vad jag i det föregående anfört, i erforderlig mån

överskridas;

dels ock till Allmänna läroverken: Bidrag till ljus- och

vedkassorna för budgetåret 1942/43 anvisa ett förslagsanslag

av..............................kronor 570,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bo Tideström.

Bihang till riksdagens protokoll 191/2. 1 sami. Nr 50.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1942:72 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1942/43 till bidrag till ljusoch vedkassorna vid de allmänna lär a1 i texten
  2. SU 1942:43 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1943/43 till bidrag till Ijusoch vedkassorna vid de allmänna läroverken m. m. s. 7 i texten