Sök i Ratio Lex

Angående avskiljande från aktiv stat av vissa beställningshavare vid försvarsväsendet

1942-02-13 · 44 sidor, varav 44 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 44 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:74, Angående avskiljande från aktiv stat av vissa beställningshavare vid försvarsväsendet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 74.

1

tfr 74.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående avskiljande

från aktiv stat av vissa beställningshavare

vid försvarsväsendet; given Stockholms slott den

13 februari 1942.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels godkänna härvid fogade förslag till kungörelse om ändring av 3 § militära

avlöningsreglementet den 15 juni 1939 (nr 275),

dels ock bifalla de förslag i övrigt, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami.

Nr 74.

!)17 42

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

Förslag
till
Kungörelse
om

ändring av 3 § militära avlöningsreglementet den 15 juni 1939

(nr 275).

Härigenom förordnas, att till 3 § militära avlöningsreglementet den 15 juni

1939 skall fogas ett nytt moment, betecknat 3 inom., av nedan angivna lydelse:

3 §•

3 mom. Genom fullmakt tillsatt beställningshavare tillhörande någon av

lönegraderna Oa 4—6, Ob 1—3, Ca 26—30 samt Cb 1 och 3 är jämväl pliktig

att avgå från beställningen, där så finnes påkallat med hänsyn till statens in-»

tresse. Beslut härom meddelas av Kungl. Majit efter förslag av vederbörande

försvarsgrenschef eller, då överbefälhavare finnes förordnad, av denne. Innan

sådant förslag avgives skola yttranden hava inhämtats från övriga beställningshavaren

överordnade myndigheter eller chefer. Innan beslut meddelas, skall

beställningshavaren hava beretts tillfälle att inkomma med yttrande i ärendet.

Med stöd av första stycket entledigad beställningshavare, som icke var innehavare

av förtroendesyssla enligt § 35 regeringsformen, är berättigad att bliva

försatt i disponibilitet mot åtnjutande av disponibilitetsarvode enligt grunder,

som bestämmas av Kungl. Majit och riksdagen.

Entledigas beställningshavare, som är innehavare av förtroendesyssla enligt

§ 35 regeringsformen, med stöd av bestämmelserna i första stycket ankommer

på Kungl. Majis prövning huruvida han må bliva försatt i disponibilitet mot

åtnjutande av disponibilitetsarvode, som i andra stycket sägs.

Henna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen enligt därå

meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 74.

3

Utdrag av protokollet över för svar sär enden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 13 februari W42.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson,

Domö, Bosander, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och finansdepartementen

anför chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld:

I skrivelse den 14 februari 1941 har överbefälhavaren över rikets försvarskrafter

gjort framställning om dels införande av bestämmelser, som skulle möjliggöra

ett avförande från aktiv stat av till militära avlöningsreglementet hänförliga

beställningshavare av regementsofficers eller högre grad och motsvarande

civilmilitära beställningshavare genom dessa beställningshavares försättande

i disponibilitet mot åtnjutande av exspektansarvode och dels prövning

av frågan örn vissa ändringar i militära tjänstepensionsreglementet den 17 maj

1935 (nr 167), likaledes åsyftande att bereda större möjligheter att från aktiv

stat avkoppla personal vid försvarsväsendet.

Den i överbefälhavarens framställning berörda frågan om vissa ändringar i

militära tjänstepensionsreglementet har redan av Kungl. Majit upptagits till

behandling i den till 1941 års riksdag avlåtna propositionen nr 339 med förslag

till allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen m. m. Sedan riksdagen

i huvudsak godkänt Kungl. Maj:ts förslag, har den 30 december 1941

utfärdats allmänna tjänste- och pensionsreglementen, vilka träda i kraft den

1 juli 1942.

Jag anhåller att nu få upptaga ärendet i övrigt till behandling.

Med stöd av Kungl. Maj:ts den 21 mars 1941 givna bemyndigande anmodade

jag samma dag presidenten i kammarrätten N. J. E. Quensel och expeditionschefen

i finansdepartementet E. A. Westling att inom försvarsdepartementet

biträda med utredning rörande lämpligheten av och möjligheterna för ett

genomförande helt eller delvis av dé i överbefälhavarens förutnämnda skrivelse

angivna åtgärderna ävensom att, örn och i den mån utredningen därtill

gåve anledning, inkomma med förslag till bestämmelser i ämnet.

I skrivelse den 30 juni 1941 ha utredningsmännen avgivit utlåtande,

över utredningsmännens utlåtande ha i anledning av remiss yttranden avgivits

av överbefälhavaren över rikets försvarskrafter, försvarsväsendets lönenämnd,

statskontoret och svenska officersförbundet.

Överbefälhavaren har bifogat yttranden från arméförvaltningen, marinförvaltningen,

flygförvaltningen och chefen för flygvapnet samt cheferna för armén

och marinen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

För innehållet i yttrandena kommer redogörelse att lämnas under de särskilda

avsnitt, som därav beröras.

I det följande ämnar jag — efter en redogörelse för nuvarande bestämmelser

rörande skyldighet för ordinarie beställningshavare vid försvarsväsendet att

underkasta sig förflyttning till annan beställning eller att avgå från sin beställning

— upptaga till behandling frågan om utvidgad avgångsskyldighet

för viss sådan personal. Därefter behandlas frågan örn avlöningsförmåner och

tjänstgöringsskyldighet m. m. för personal, som överföres å avgångs- eller

disponibilitetsstat, varefter redogörelse lämnas för vissa kostnadsberäkningar.

Nuvarande bestämmelser rörande beställningshavares förflyttnings- och

avgångsskyldighet.

Enligt 3 § 2 mom. militära avlöningsreglementet den 15 juni 1939 (nr 275),

vilket äger tillämpning å bland annat ordinarie officersbeställningar å aktiv stat

samt vissa ordinarie civilmilitära beställningar, är beställningshavare pliktig

underkasta sig den förflyttning till annan förläggningsort eller till annan beställning

eller befattning vid försvarsväsendet, som må beslutas antingen av

Kungl. Majit eller ock av vederbörlig myndighet med stöd av myndigheten i

reglemente, instruktion eller annan dylik författning tillagd befogenhet.

Bestämmelser angående ordinarie beställningshavares skyldighet att avgå

från sin beställning ha intagits i såväl nu gällande militära tjänstepensionsreglemente

som 1941 års allmänna tjänstepensionsreglemente, vilket träder i

kraft den 1 juli 1942.

Enligt 11 § 1 mom. militära tjänstepensionsreglementet den 17 maj 1935 (nr

167) är beställningshavare på aktiv stat skyldig avgå från sin beställning —

förutom vid inträde i den för hans beställning stadgade pensionsåldern då

beställningshavaren drabbats av olycksfall eller skada i tjänsten, av sjukdom

(som ej är att hänföra till olycksfall) eller av nedsatt arbetsförmåga och det

behörigen styrkts, att han på grund därav är för framtiden oförmögen att på

tillfredsställande sätt sköta sin tjänst. En förutsättning för avgångsskyldighet

i här berörda fall är dock, att beställningshavaren prövas icke lämpligen

kunna tjänstgöra i annan befattning vid försvarsväsendet, till vilken han må

vara pliktig att låta förflytta sig.

Jämlikt 11 § 3 mom. sistnämnda reglemente må vidare Kungl. Majit i vissa

andra fall förklara beställningshavare skyldig att avgå från tjänsten och entlediga

honom (s. k. tvångspensionering). Såsom förutsättningar härför stadgas,

att beställningshavaren befinnes urståndsatt att på tillfredsställande sätt fullgöra

sina tjänsteåligganden ävensom att högst fem år återstå till pensionsålderns

inträde.

Beställningshavare, som på grund av nu nämnda bestämmelser är skyldig

att avgå från tjänsten, äger uppbära pension.

Förutom nu omnämnda pensionering i samband med avgångsskyldighet

förekommer även frivillig förtidspensionering. Beställningshavare, som tidigast

fem år före uppnåendet av pensionsåldern frivilligt avgår ur tjänst, kan

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

nämligen enligt 16 § 1 mom. militära tjänstepensionsreglementet av Kungl.

Majit under vissa förutsättningar medgivas rätt att komma i åtnjutande av

förtidspension.

I allmänna tjänstepensionsreglementet den 30 december 1941 (nr 1008),

vilket som nämnts träder i kraft den 1 juli 1942 och därvid kommer att ersätta

såväl 1935 års militära tjänstepensionsreglemente som motsvarande reglemente

för den civila statsförvaltningen, ha i 8 § 2 mom. upptagits bestämmelser örn

avgångsskyldighet på grund av olycksfall, sjukdom och dylikt av i huvudsak

samma innehåll som i 1935 års militära tjänstepensionsreglemente. Till skillnad

från vad som gäller enligt sistnämnda reglemente skall dock avgångsskyldighet

föreligga, så snart vederbörande befinnes för framtiden oförmögen att

på tillfredsställande sätt sköta sin tjänst. Där så är förhållandet, skall

frågan, huruvida beställningshavaren lämpligen bör överflyttas till annan beställning

eller befattning, till vilken han må vara skyldig att låta förflytta sig,

komma under särskild prövning, innan beslut örn avsked på grund av invaliditet

eller sjukdom meddelas.

I 8 § 4 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet har upptagits, förutom

en mot 11 § 3 mom. i 1935 års militära tjänstepensionsreglemente svarande bestämmelse,

ett stadgande av innehåll att tjänsteman, som genom lagakraftägande

dom befunnits skyldig till förfarande i tjänsten, varå avsättning kunnat

följa, men som jämlikt 5 kap. 5 § strafflagen förklarats fri från ansvar, av

Kungl. Majit må förklaras skyldig att avgå och entledigas.

Frivillig förtidspensionering må enligt 13 § 2 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet

ske under samma förutsättningar som enligt 1935 års militära

tjänstepensionsreglemente.

I annan mån än nu sagts kunna icke ordinarie beställningshavare, å vilka

militära avlöningsreglementet är tillämpligt, i administrativ ordning tvingas

att mot sin vilja avgå från tjänsten, därest de icke äro att hänföra till sådana

förtroendeämbetsmän, varom förmäles i § 35 regeringsformen. Enligt denna

paragraf inneha vissa däri uppräknade ämbetsmän »förtroendesysslor, varifrån

Konungen må dem entlediga, när han prövar rikets tjänst det fordra». Paragrafen

innehåller ingen annan begränsning eller närmare reglering av Kungl.

Majits befogenhet än att Konungen skall kungöra sådana beslut i statsrådet,

»vars ledamöter vare skyldiga att däremot göra underdåniga föreställningar,

örn de finna sig därtill skäl äga».

Förtroendeämbetsman, som avskedas, äger icke rätt att efter avskedet bibehålla

några avlöningsförmåner och är ej heller berättigad till pension. Jämlikt

16 § 3 mom. i 1935 åra militära tjänstepensionsreglemente må emellertid Kungl.

Majit efter prövning tilldela entledigad förtroendeämbetsman förtidspension.

Denna skall bestämmas enligt de grunder, som gälla för fastställande av ålders*

pension, men utgår med lägst 75 procent av hel ålderspension.

Enligt 1941 års allmänna tjänstepensionsreglemente må genom fullmakt tillsatt

förtroendeämbetsman av Kungl. Majit medgivas rätt att komma i åtnjutande

av förtidspension, örn han entledigas utan att han själv uttryckt önskan

därom och utan att avgångsskyldighet föreligger på grund av i reglementet

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

meddelade bestämmelser (13 § 2 mom. andra stycket). Förtidspensionen utgår

såsom hel pension, därest beställningen innehafts minst 12 år i oavbruten följd,

men eljest såsom avkortad pension, dock lägst med 85 procent av hel pension

(21 § 2 mom. och 24 § 3 mom. första och andra styckena). Medelst förordnande

på viss tid tillsatt ordinarie beställningsliavare, som entledigas på grund av

stadgandet i § 35 regeringsformen, äger i regel rätt att erhålla pension enligt

nyss anförda grunder (24 § 1 mom. d)).

Frågan om utvidgad avgångsskyldighet för viss personal vid försvarsväsendet.

Överbefälhavarens framställning. I sin skrivelse den 14 februari 1941 har

överbefälhavaren framhållit, att det är ett statens intresse av vital betydelse,

att den vid krigsmakten på aktiv stat anställda personalen besitter sådan tjänstduglighet,

att den på ett fullt tillfredsställande sätt kan fullgöra med innehavande

beställning i fred förenade tjänsteåligganden ävensom i krig bestrida

mot beställningen svarande krigsbefattning.

Överbefälhavaren har därom anfört följande:

Den aktiva staten är så knappt tillmätt, att det av envar kräves högsta

arbetskapacitet för att krigsmakten i fred skall kunna så effektivt danas för

sin uppgift, att den vid givet tillfälle omedelbart är redo att fylla densamma.

Den aktiva personalen bildar krigsmaktens stomme; dess vid mobilisering i

förhållande till andra personalkategorier relativt ringa kvantitet nödvändiggör,

att dess kvalitet är den högsta möjliga. Den aktiva personalen får icke förete

brister i psykiskt eller fysiskt avseende ägnade att äventyra lösandet av de

uppgifter, som föreläggas densamma.

Beställningshavare, som icke fyller ovan angivna krav, bör utan omgång

kunna skiljas från sin beställning på aktiv stat, så att beställningen kan besättas

med för densamma mera lämpad person. Särskilt gäller detta beställningshavare

i chefsbefattning från lägsta regementsofficersgraden och uppåt

samt likställda civilmilitärer.

Gällande lag och författning giva endast snävt begränsade möjligheter till

önskvärd utgallring från aktiv stat före pensionsåldern av sådana personer,

som visa sig icke fylla måttet i fråga örn tjänstens krav i innehavande beställning.

Regeringsformen § 35 —- — —-är sålunda tillämplig endast på ett begränsat

antal beställningshavare och bjuder redan på grund härav icke möjlighet

att från aktiv stat avföra varje beställningshavare, vars avgång från sådan

stat ur statens synpunkt är önskvärd.

Överbefälhavaren har vidare framhållit, att den i militära avlöningsreglementet

intagna bestämmelsen örn skyldighet för beställningshavare att underkasta

sig förflyttning till annan beställning vid försvarsväsendet icke giver

möjlighet att helt skilja beställningshavare från aktiv stat.

Icke heller bestämmelserna i 1935 års militära tjänstepensionsreglemente

rörande skyldighet för beställningshavare att i händelse av nedsatt tjänstduglighet

avgå från sin beställning äro enligt överbefälhavarens mening till-,

fyllest för att man under alla de omständigheter, som av överbefälhavaren

inledningsvis angivits, skulle kunna skilja beställningshavare från aktiv stat.

överbefälhavaren har i fråga örn militära tjänstepensionsreglementets

stadgande angående tvångspensionering i förtid av mindre tjänstduglig personal

anfört:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 74.

7

Militära tjänstepensionsreglementet synes genom stadgandet om sjukpension

förutsätta, att beställningshavare, som entledigats enligt detta

moment, icke skall för framtiden användas för någon tjänst vid försvarsväsendet.

Det är därför icke möjligt att till detta författningsrum hänföra

beställningshavare, vilka ehuru de, måhända efter bästa förmåga, åtminstone

till formen fullgöra sin tjänst i fredstid, dock icke fylla måttet för de krav,

som bestridandet av beställningen uppställer, eller som icke anses kunna bekläda

mot beställningen svarande krigsbefattning, men likväl kunna användas

i annan mindre krävande eller mindre ansvarsfull på aktiv stat icke uppförd

befattning vid försvarsväsendet.

Med hänsyn till de fordringar, som för upprätthållandet av krigsmaktens

effektivitet måste ställas på den aktiva personalen, är det av lika stor betydelse,

att sådana beställningshavare, likaväl som de i militära tjänstepensionreglementet

§ 11, kunna avskiljas från aktiv stat.

Detta kan icke ske genom tillämpning av pensionsreglementets bestämmelser

örn förtidspensionering. Härför fordras nämligen frivillig ansökan,

och härigenom är denna väg stängd för beställningens frigörande, när så påfordras

ur statens intresse, vilket i detta fall kan förutses stå i motsats till

individens.

Överbefälhavaren har därför funnit det erforderligt, att gällande bestämmelser

rörande militära och civilmilitära beställningshavares avgångsskyldighet

kompletteras och revideras, och har därom anfört:

En tillfredsställande lösning erhålles icke genom förändring av pensionsåldern.

Det är väl sannolikt, att därigenom vissa beställningshavare, som

icke fylla måttet, skulle komma att avföras från aktiv stat. Kvaliteten och

därmed tjänstbarheten är emellertid icke direkt hänförlig till levnadsårens

antal, den beror jämväl av många andra faktorer. Ålderns verkan är individuell:

en femtioåring kan vara, i fysiskt såväl som i psykiskt hänseende,

mera förbrukad än en sextioåring. Erfarenheterna från beredskapstjänstgöringen

hava givit tydliga belägg härför. En generell sänkning av pensionsåldern

säkerställer icke, att alla förbrukade eller mindre tjänstdugliga elimineras,

under det att den med visshet undanskaffar många kvalitativt fullt dugande

och ifråga örn erfarenhet och omdömesmognad för staten värdefulla individer.

En genomgripande generell sänkning av pensionsåldern medför dessutom

betydande kostnader.

Föreskrifterna örn avgång från aktiv stat böra därför främst fullständigas

på sådant sätt, att de bereda en ökad möjlighet till utgallring av de ur

tjänstens synpunkt mindre användbara, oberoende av deras ålder.

Överbefälhavaren har föreslagit, att den för höjande av krigsmaktens effektivitet

erforderliga utgallringen av mindre tjänstduglig personal möjliggöres

genom utfärdandet av en särskild författning angående avskiljande från aktiv

stat av beställningshavare, som icke på grund av tjänstepensionsreglementets

bestämmelser äro avgångsskyldiga.

Härom har överbefälhavaren anfört:

Genom denna författning bör Kungl. Maj:t bemyndigas att efter förslag av

vederbörande försvarsgrenschef entlediga beställningshavaren från aktiv

stat. För att skapa en viss garanti i avseende å tillämpningen bör försvars
frenschefens

förslag vara åtföljt av utlåtande från mellanstående chefer. I

rig bör det tillkomma armékårschef (chefen för kustflottan, chef för flygeskader)

att beträffande honom underlydande beställningshavare inkomma

med förslag till entledigande, och bör utlåtande, som nyss nämnts, därvid

icke krävas. Enär i de lägre graderna större möjligheter förefinnas att genom

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

omplacering råda bot för olägenheter av den art, som här ifrågavarande sätt

för avskiljande av viss personal från aktiv stat avser att möta, torde detta sätt

för entledigande, åtminstone tills vidare, kunna begränsas till regements- och

högre officerare samt likställda civilmilitärer.

Beslutar Kungl. Majit örn entledigande, bör beställningshavaren försättas

i disponibilitet och tillerkännas exspektansarvode.

Utredningsmännen. Utredningsmännen lia inledningsvis anfört, att de icke

fattat sin uppgift så, att det skulle ankomma på dem att avgiva ett omdöme

örn huruvida de tämligen vittgående åtgärder för avkoppling av aktiv personal

vid försvarsväsendet, som åsyftades i överbefälhavarens framställning, vore

i rådande läge erforderliga. Utredningsmännen hade ansett sig böra inskränka

sig till att söka klarlägga de rättsliga förutsättningarna för dylika åtgärders

genomförande, att belysa olika tänkbara utvägar härför samt att söka angiva

en i praktiken genomförbar teknisk utformning av en lösning, som kunde

ifrågakomma.

Efter en redogörelse för de i det föregående berörda bestämmelserna i

avlönings- och tjänstepensionsreglementen rörande beställningshavares förflyttnings-

och avgångsskyldighet lia utredningsmännen i fråga örn förflyttningsskyldigheten

anfört:

Militär personal kan alltså numera förflyttas till annan beställning i samma

eller lägre lönegrad vid försvarsväsendet, varvid beställningshavaren äger

rätt att vara bibehållen vid sina förutvarande avlöningsförmåner. En förutsättning

för dylik förflyttning är dock givetvis, att en beställning finnes

ledig och kan genom förflyttningsbeslutet besättas. Utan utnämning till

annan beställning kan emellertid en militär beställningshavare förflyttas till

annan befattning inom försvarsväsendet. Det bör understrykas, att de militära

befattningarna icke i samma grad som civila befattningar äro knutna till viss

i stat upptagen beställning utan att försvarsväsendets organisation inrymmer

en avsevärt större smidighet vid placering av beställningshavare i olika befattningar.

Denna rörelsefrihet ökas ytterligare genom det inom försvarsväsendet

förefintliga kommenderingsinstitutet. Självfallet är dock--—

rörelsefriheten i viss mån begränsad av de militära kadrernas storlek, vilka avvägts

på grundval av beräkningar angående olika beställningars behövlighet

för vissa uppgifter.

I fråga örn de rättsliga möjligheterna för genomförande av överbefälhavarens

förslag om beställningshavares försättande i disponibilitet ha utredningsmännen

framhållit att — bortsett från det fåtal beställningar vid försvarsväsendet

som tillsättas medelst förordnande — enligt nu gällande bestämmelser

ett förtidsavskedande av militär eller civilmilitär beställningshavare

under andra förutsättningar än de i vederbörligt tjänstepensionsreglemente

angivna är möjligt allenast beträffande sådana beställningshavare, som äro

förtroendeämbetsmän.

Efter en närmare undersökning, vilka för närvarande befintliga beställningar

som äro att hänföra till förtroendesysslor (utredningen härom fogas

vid detta protokoll såsom bilaga A), ha utredningsmännen sammanfattningsvis

anfört, att de flesta högre militära cheferna med undantag för vissa beställningshavare

i lönegraden Ob 2 tillhöra gruppen förtroendeämbetsmän men att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

9

av regementsofficerare i lägre beställning än överstes eller kårchefs endast

officerare vid generalstabskåren äro att hänföra till denna grupp. Flertalet

majorer och överstelöjtnanter samt motsvarande beställningshavare vid

marinen stå sålunda — liksom samtliga civilmilitära beställningshavare —

enligt utredningsmännens undersökning utanför förtroendeämbetsmännens

krets.

Enligt vad utredningsmännen vidare anfört kunde man, örn ett realiserande

av överbefälhavarens förslag ansåges böra komma till stånd även beträffande

beställningshavare, som icke vore förtroendeämbetsmän, tänka sig tre vägar

för att öppna möjlighet därtill. Man kunde genomföra en grundlagsändring

i syfte att utsträcka begreppet förtroendeämbetsman till andra kategorier av

beställningshavare än dem som för närvarande avsåges i § 35 regeringsformen.

Man kunde införa generella förbehåll i avlöningsbestämmelserna, innebärande

rätt för Kungl. Maj: t att från aktiv stat avföra beställningshavare i

här avsedda tjänstegrader. Slutligen kunde man möjligen tänka sig ett införande

av särskilda förbehåll i fullmakterna å de militära beställningar, som

avsåges i framställningen.

Utredningsmännen ha avvisat sistnämnda utväg såsom mindre lämplig, i

första hand därför att förbehåll i fullmakterna i annat fall än där de avsåge

en snart övergående situation — exempelvis vid en förestående organisatorisk

omläggning eller införande av ny lönestat — innebure så betydande individuella

ingrepp i de ordinarie beställningshavarnas rättsställning, att de icke

syntes kunna ur konstitutionell synpunkt genomföras, med mindre förbehållen

förknippades med utfästelser om vissa någorlunda bestämt reglerade förmåner

vid ett avförande från aktiv stat. Man finge alltså förutsätta en av

riksdagen godkänd enhetlig reglering av hithörande spörsmål av liknande

natur som den, vilken måste föregå ett genomförande av generella förbehåll

i avlöningsbestämmelserna. Vid sådant förhållande kunde den nu åsyftade

utvägen icke möjliggöra ett smidigare eller snabbare förfarande än alternativet

med generella regler, införda i avlöningsreglementet.

Alternativet med generella förbehåll i avlöningsreglementet skulle — enligt

vad utredningsmännen anfört — innebära, att i reglementet infördes bestämmelser,

enligt vilka de avsedda beställningshavarna bleve pliktiga att

under vissa förutsättningar underkasta sig entledigande från aktiv stat. Under

förutsättning att parallellt härmed — i avlöningsreglementet eller i en särskild

författning, anslutande sig till avlöningsreglementets bestämmelser örn

avgångsskyldighet — verkställdes en reglering av de rättigheter i avseende å

avlöning och pension, som skulle tillkomma de entledigade beställningshavarna,

syntes invändning ur konstitutionell synpunkt icke kunna riktas mot

här avsedda förfarande. Den avgångsskyldighet, som sålunda skulle åläggas

beställningshavarna mot åtnjutande av vissa förmåner, läge nämligen principiellt

i linje med gällande skyldighet att underkasta sig förflyttning och

pensionering. Det borde emellertid framhållas, att dylika avgångsföreskrifter

icke kunde omedelbart bringas i tillämpning. Med hänsyn till de befullmäktigade

beställningshavarnas rättsliga ställning kunde avgångsskyldigheten prim

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

cipiellt icke göras gällande gentemot redan utnämnda utan först gentemot

beställningshavare, som nyutnämnts eller befordrats till högre regementsofficersbeställning

efter bestämmelsernas utfärdande. I anslutning till vad

förut yttrats stöde emellertid den utvägen öppen, att i en situation, då Kungl.

Majit hade för avsikt att förelägga riksdagen förslag örn ändring i reglementsbestämmelser

av nu ifrågavarande slag, temporära förbehåll gjordes i fullmakterna.

Även den återstående av de tre till buds stående utvägarna, en ändring av

grundlagens bestämmelser örn förtroendeämbetsmän, lede enligt utredningsmännens

uppfattning — och i än högre grad än den nyss berörda lösningen —

av långsamhet i genomförandet. De särskilda, tidskrävande villkoren för

slutgiltigt antagande av grundlagsändring måste nämligen här iakttagas. Därtill

komme, att billighetsskäl kunde tänkas åberopade till stöd för att förknippa

även en grundlagsändring med övergångsbestämmelser, avsedda att

inskränka ändringens verkan till samma kategorier beställningshavare, som

skulle bliva underkastade nya bestämmelser i avlöningsreglementet.

Utredningsmännen ha framhållit, att ingen av de lösningar av frågan örn

viss militär personals avförande från aktiv stat, som kunde tänkas möjliga,

när det gällde en mera bestående anordning, tillgodosåge det i överbefälhavarens

framställning skönjbara syftemålet att bereda möjlighet till omedelbara

åtgärder. Ett tillgodoseende av ett föreliggande behov av sådan art syntes

med hänsyn till beställningshavarnas rättsliga ställning i själva verket kunna

åstadkommas allenast på en väg, som i princip bevarade nuvarande beställningshavare

vid dem tillkommande ekonomiska förmåner. En sådan lösning

syntes förutsätta anlitande av institutet övergångsstat.

Anordningen med övergångsstat hade hittills plägat tillgripas väsentligen

vid organisatoriska omläggningar, vilka medfört att viss personal blivit övertalig

i förhållande till ett beräknat normalt personalbehov för vissa arbetsuppgifter.

I sådant sammanhang hade denna anordning i betydande utsträckning

kommit till användning vid den omorganisation av försvarsväsendet, som

genomförts enligt beslut vid 1925 års riksdag. Något hinder att använda

nämnda institut för genomförande av en av särskilda skäl påkallad effektivisering

av personalorganisationen utan att åtgärden stöde i samband med

kaderminskning syntes dock i och för sig ej föreligga. För den händelse ett

starkt behov av omedelbara åtgärder i sådant syfte prövades föreligga inom

försvarsväsendet, syntes ett anlitande av denna utväg böra övervägas. Det

lage i anordningens natur, att den vore av tillfällig art och att bestämda

gränser för dess användning borde uppdragas.

För den händelse en mera bestående anordning för att möjliggöra ett avförande

från aktiv stat av vissa i sina beställningar mindre användbara högre

beställningshavare skulle befinnas erforderlig jämsides med de möjligheter

till förflyttning och förtidspensionering, som enligt vad förut påpekats redan

enligt gällande bestämmelser stå öppna, borde man enligt utredningsmännens

mening taga de två förut omnämnda utvägarna under övervägande — en

grundlagsändring innebärande utvidgning av förtroendereglernas tillämpningsområde

eller införande av generella förbehåll i avlöningsreglementet

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 74.

i syfte att möjliggöra en avkoppling i samband med tillskapande av ett

disponibilitetsinstitut. Dessa båda utvägar kunde enligt utredningsmännens

åsikt möjligen böra beträdas parallellt.

Beträffande frågan örn utvidgning av förtroendereglernas tillämpningsområde

ha utredningsmännen anfört följande:

Att de högre militära beställningarnas innehavare intaga förtroendeställning

innebär uppenbarligen vissa fördelar ur statens synpunkt. Den gränsdragning

mellan förtroendeämbeten och andra högre militära beställningar,

som — ---nu existerar såsom resultat av den faktiska utvecklingen, synes

emellertid icke rationell, och en mera förnuftsenlig avgränsning av förtroendebegreppet

är därför påkallad. Avgörande för frågan, örn en beställning bör

hava förtroendekaraktär eller ej, bör vara tjänstens vikt och betydelse. Utstakningen

i detalj av gränserna är i första hand en militär bedömningsfråga,

men praktiska hänsyn synas närmast motivera en gränsdragning efter tjänstegraden.

Att överstar i regementschefs ställning tillhörande lönegraden Ob 1

äro förtroendeämbetsmän, medan vissa högre befälhavare i lönegraden Ob 2

tillhöra denna kategori endast örn de erhållit högre tjänsteställning än överstes,

är uppenbarligen otillfredsställande. En väg att vinna rättelse härutinnan

är att ändra grundlagen därhän, att alla beställningshavare i överstes eller

högre tjänstegrad bliva förtroendeämbetsmän, varav följden skulle bliva att

jämväl överstar i lönegraden Oa 6 (skolchefer, överstar vid intendenturkåren

m. fl.) överfördes till denna kategori. En annan utväg vore att utgå från

regementschefsgraden såsom lägsta förtroendegrad och i stället täcka den

lucka, som för närvarande finnes med avseende å vissa beställningshavare

tillhörande lönegraden Ob 2, genom återinförande av den gamla tjänstegraden

generaladjutant för samtliga beställningshavare i sistnämnda lönegrad. En

lösning enligt det senare alternativet — vilken lösning synes bäst ansluta

sig till de nuvarande grundlagsstadgandenas andemening och som jämväl i

andra avseenden sannolikt skulle innebära vissa fördelar — skulle medföra,

att utan grundlagsändring alla beställningshavare i regementschefs och högre

ställning bleve förtroendeämbetsmän. Det förutsättes, att benämningen

generaladjutant kommer till användning för beställningshavare tillhörande

samtliga försvarsgrenar.

Beträffande övriga i överbefälhavarens framställning avsedda beställningshavare,

majorer och överstelöjtnanter — vid den av utredningsmännen

senast antydda lösningen likställas med dessa jämväl överstar i lägre ställning

än regementschefer — syntes enligt utredningsmännens mening under

alla förhållanden vägen med införande av avgångsregler i avlöningsreglementet

böra ensam komma i fråga. Dylika regler borde dock göras formellt

tillämpliga även på förtroendeämbetsmännen, på det att Kungl. Maj:t skulle

kunna, i den mån så ansåges lämpligt, tillämpa nämnda regler även på de

högre beställningshavare, vilka tillhörde förtroendeämbetsmännens krets.

Utredningsmännen lia dock ansett ett eventuellt disponibilitetsinstitut ej

böra göras tillämpligt på de medelst förordnande på viss tid tillsatta beställningshavarna

i lönegraden Ob 4.

Utredningsmännen ha i fortsättningen erinrat örn att det i överbefälhavarens

framställning åsyftade disponibilitetsinstitutet sedan lång tid tillbaka har en

viss motsvarighet på ett annat förvaltningsområde, utrikesförvaltningens,

varefter de närmare utrett institutets innebörd och syfte i den utformning

det där erhållit.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majlis proposition nr 74.

Efter en redogörelse för den historiska utvecklingen av detta institut och

för nu gällande bestämmelser därom lia utredningsmännen anfört:

Kungl. Majit äger sedan gammalt försätta diplomatisk eller konsulär

tjänsteman i disponibilitet och sålunda avföra vederbörande från hans

ordinarie tjänst. Någon närmare reglering av förutsättningarna härför finnes

icke meddelad i författning eller eljest genom beslut av statsmakterna, utan

Kungl. Maj :t äger i detta avseende fria händer. Rättsgrunden för anordningen

är numera regeringsformens § 35, som till förtroendeämbetsmän hänför

samtliga diplomatiska och konsulära tjänstemän. Någon rätt till ekonomisk

gottgörelse är icke tillförsäkrad tjänsteman, vilken försättes i disponibilitet,

men Kungl. Majit äger befogenhet att tilldela sådan tjänsteman exspektansarvode

med belopp, som inom viss maximigräns fastställes efter Kungl. Majlis

fria skön. Sättes arvodet ej lägre än till pensionsunderlagets belopp, bibehåller

vederbörande sin pensionsrätt och äger alltså tillträda pension efter

samma regler, som gälla för tjänstemän å aktiv stat.

Syftet med exspektansarvodet till diplomatisk och konsulär personal är,

såsom namnet anger, att ge vederbörande en ersättning i avvaktan på möjlighet

att insätta honom i en ny beställning. En genomgång av Kungl. Majlis

praxis vid försättande i disjronibilitet och tilldelande av exspektansarvode

visar, att sådant arvode i vissa fall tillerkänts befattningshavare, som sedermera

icke återgått i tjänst, i några fall även befattningshavare, vars inträde

i ny beställning troligen icke varit avsett med hänsyn till vederbörandes

ålder vid entledigandet eller till olämplighet eller andra särskilda omständigheter.

Stundom har Kungl. Majit i disponibilitet försatt tjänstemän utan

att tilldela dem exspektansarvode.--- —- Alltjämt torde dock den huvud
sakliga

grunden för disponibilitetsinstitutet med däri innefattade regler örn

exspektansarvode m. m. få anses vara, att den entledigade tjänstemannen skall

kunna bibehållas i karriären och vid tillfälle kunna tilldelas en ny post.

Vid en jämförelse mellan disponibilitetsinstitutet inom utrikesförvaltningen

och det disponibilitetsinstitut inom försvarsväsendet, som åsyftades

i överbefälhavarens framställning, folie det ■— enligt vad utredningsmännen

vidare framhållit —- främst i ögonen, att i nämnda framställning icke vore

fråga örn tilldelande av någon interimsersättning åt beställningshavare, som

av särskilda skäl entledigades från innehavd beställning men som förutsattes

i regel senare böra erhålla annan post inom förvaltningsområdet. I stället

avsåges här att erhålla en möjlighet att från aktiv stat avskilja beställningshavare,

vilka ansåges icke kunna tillfredsställande uppehålla sin befattning

utan böra definitivt avskiljas från den aktiva personalstaten, låt vara att

beställningshavaren förutsattes kunna i åtskilliga fall användas för annat

arbete inom försvarsväsendet. Ett disponibilitetsinstitut innefattande regler

om exspektansarvode syntes alltså icke på detta område avsett att fylla de

uppgifter, som direkt svarade mot begreppsbestämningarna, eller eljest vara

helt jämförligt med motsvarande anordning inom utrikesförvaltningen.

Den skiljaktighet, som sålunda förelåge, syntes enligt utredningsmännens

mening icke i och för sig vara av beskaffenhet att utesluta disponibilitetsinstitutets

användning inom försvarsväsendet för de syften, som i överbefälhavarens

framställning avsetts. Skiljaktigheterna syntes däremot påkalla att,

örn anordningen ansåges böra komma till användning på förevarande område,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

man sökte filina-en annan benämning än exspektansarvode på den förmån,

som skulle tillkomma de entledigade. Exspektansbeteckningen ledde nämligen

tanken på ett annat syfte än det som skulle ligga till grund för det här ifrågavarande

institutet. Det ville synas, som örn benämningen disponibilitetsarvode

lämpligen skulle kunna komma till användning.

Utredningsmännen ha härefter sökt skissera en tänkbar utformning av en

disponibilitetsanordning sådan som den av överbefälhavaren ifrågasatta och

därvid anfört, att rättsgrundvalen för en sådan anordning måste skapas genom

införande av bestämmelser i militära avlöningsreglementet. Den lämpliga

platsen härför syntes vara reglementets 3 §, vari intagits bestämmelser om

beställningshavares skyldighet att underkasta sig t jänstgö ringsföreskrifter

m. m. samt förflyttning till annan förläggningsort eller annan beställning

eller befattning. I ett särskilt moment av denna paragraf syntes böra intagas

bestämmelser, som gjorde beställningshavare i regementsofficers eller högre

grad pliktiga att efter av Kungl. Majit meddelat beslut avgå från beställningen.

Möjligen borde i stadgandet allmänt angivas förutsättningarna för

denna skyldighet, t. ex. att densamma skulle föreligga, då Kungl. Majit

funne beställningshavarens avgång vara av statens intresse påkallat eller

dylikt. Några andra begränsningar i avgångsskyldigheten — t. ex. viss

levnadsålder eller viss tjänstetid i beställningen — syntes icke böra stadgas.

Däremot kunde det synas påkallat att, till förebyggande av missbruk, i

stadgandet införa vissa grundläggande procedurregler, förslagsvis att Kungl.

Majits beslut om entledigande finge meddelas endast efter förslag av vederbörande

försvarsgrenschefer eller, där överbefälhavare funnes förordnad, av

denne. Yttrande av vederbörande mellanstående chefer syntes jämväl, på

sätt överbefälhavaren ifrågasatt, böra inhämtas.

I momentet syntes vidare — enligt vad utredningsmännen fortsättningsvis

anfort — böra intagas ett stadgande om rätt för entledigad beställningshavare,

som ej vore att hänföra till förtroendeämbetsman, att efter entledigandet

komma i åtnjutande av viss ersättning samt att bibehållas vid pensionsrätt.

De närmare grunderna för ersättningen borde regleras genom av Kungl. Majit

och riksdagen beslutade bestämmelser, som utfärdades fristående från avlöningsreglementet

och kunde bliva föremål för ändring med giltighet även

gentemot tidigare utnämnda beställningshavare. Med hänsyn därtill borde

stadgandet i avlöningsreglementet endast innehålla, att beställningshavare,

som entledigades, vore berättigad att bliva försatt i disponibilitet mot åtnjutande

av disponibilitetsarvode enligt grunder, som bestämdes av Kungl.

Majit och riksdagen, samt att bibehållas vid den rätt till pension, som tillkommit

honom såsom innehavare av beställningen. För rätt till disponibilitetsarvode

borde dock föreskrivas såsom villkor, att boställningshavaren

underkastade sig viss tjänstgöringsskyldighet. En precisering av denna

tjänstgöringsskyldighet och av möjligheterna till ersättning syntes böra ske

i särskild ordning.

Yttranden. De av utredningsmännen angivna riktlinjerna för överförande

å övergångs- eller disponibilitetsstat av mindre tjänstdugliga militära och

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

civilmilitära beställningshavare lia i huvudsak lämnats utan erinran av överbefälhavaren

över rikets försvarskrafter, arméförvaltningen, marinförvaltningen,

flygförvaltningen och chefen för flygvapnet, cheferna för armén och

marinen samt försvarsväsendets lönenämnd.

Statskontoret har däremot i väsentliga delar avstyrkt utredningsmännens

förslag, medan svenska officersförbundet förklarat sig allenast under vissa i

det följande närmare berörda förutsättningar kunna tillstyrka detsamma.

Överbefälhavaren har i sitt yttrande förklarat sig icke ha något att i princip

erinra mot användande av institutet övergångsstat på sätt utredningsmännen

föreslagit. Denna anordning borde dock, så snart utan olägenhet

kunde ske, ersättas med åtgärder av mera beständig natur. Genom det av utredningsmännen

föreslagna disponibilitetsinstitutet såsom en sådan mera bestående

anordning för att möjliggöra ett avförande av beställningshavare från

aktiv stat skulle enligt överbefälhavarens mening syftet med hans framställning

i huvudsak nås. Det framginge icke med full tydlighet av utredningen,

huruvida disponibilitetsinstitutet skulle vara tillämpligt jämväl på förtroendeämbetsmännen.

Det vore av betydelse för övergångsstats- och disponibilitetsinstitutets

syfte, att de kunde tillämpas oberoende av bestämmelserna i § 35

regeringsformen och således kunde tillämpas på samtliga regementsofficersoch

högre samt motsvarande civilmilitära beställningshavare, med undantag

av sådana, som tillsattes genom förordnande.

Utredningsmännens förslag örn återinförande av tjänstegraden generaladjutant

har avstyrkts av överbefälhavaren, som i stället förordat förslaget

örn ändring av grundlagen därhän, att alla beställningshavare i överstes eller

högre tjänstegrad bleve förtroendeämbetsmän.

Cheferna för armén och marinen samt chefen för flygvapnet och flygförvaltningen

lia anfört liknande synpunkter.

Arméförvaltningen, som i huvudsak lämnat utredningsmännens förslag utan

erinran, har anfört följande:

Enligt arméförvaltningens mening synes ett eventuellt system med ändamål

att bereda möjlighet till utgallring av mindre tjänstedugliga beställningshavare

vid försvarsväsendet kunna utformas på följande sätt. I 3 § militära

avlöningsreglementet införas bestämmelser av det innehåll, som utredningsmännen

föreslagit. I avvaktan på att dylik ändring med riksdagens medverkan

blivit vidtagen, synes hinder icke böra möta för Kungl. Maj:t att såsom en

interimsåtgärd i de fullmakter, som dessförinnan utfärdas för beställningshavare

av regementsofficers- och högre grad samt motsvarande civil mili tära,

beställningshavare, intaga förbehåll örn skyldighet för beställningshavaren

att efter beslut av Kungl. Majit avgå från beställning på aktiv stat i enlighet

med blivande bestämmelser om försättande i disponibilitet. Såsom utredningsmännen

framhållit, kunna här omförmälda anordningar icke träffa de beställningshavare,

vilka redan erhållit fullmakter å respektive beställningar.

Anses åter så för en snabbare effektivisering av personalorganisationen böra

ske, torde ett sådant intresse kunna tillgodoses genom införande efter vederbörligt

riksdagsbeslut temporärt av en övergångsstat för ifrågakommande beställningshavare

inom sistnämnda grupp.

Vid en lösning i nu antydd riktning synes frågan örn ändring av § 35 regeringsformen

få en i förevarande sammanhang minskad aktualitet.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Marits proposition nr 74.

Arméförvaltningen har i likhet med utredningsmännen funnit angeläget, att

förfaringssättet vid överförande till övergångsstat respektive försättande i

disponibilitet erhölle en betryggande utformning, så att godtycke och oenhetlig

tillämpning samt därmed sammanhängande osäkerhetskänsla för beställningshavarna

undvekes. Arméförvaltningen har erinrat örn att redan tillkomsten

av bestämmelserna i 11 § 3 mom. militära tjänstepensionsreglementet

väckt oro bland statens befattningshavare. I anslutning till det anförda har

arméförvaltningen ifrågasatt, örn icke utöver de procedurregler, som utredningsmännen

antytt, beställningshavaren borde, i likhet med vad i fråga om

tvångspensionering förekomme enligt 11 § 3 mom. militära tjänstepensionsreglementet,

beredas tillfälle inkomma med yttrande. Likaledes syntes kunna

övervägas, huruvida icke eventuellt förefintlig förhandlingsberättigad personalorganisation

borde beredas tillfälle yttra sig.

Jämväl marinförvaltningen har förklarat sig i princip icke ha något att

erinra mot utredningsmännens förslag. Marinförvaltningen kunde dock icke

förorda införande av benämningen generaladjutant för marinens beställningshavare

i lönegraden Ob 2 utan anslöte sig i stället till eventuell ändring av

grundlagen därhän, att alla beställningshavare i kommendörs eller högre

tjänstegrad bleve förtroendeämbetsmän. Ett eventuellt disponibilitetsinstitut

borde ej göras tillämpligt å marinöverdirektören, vilken i likhet med chefen

för marinen tillsattes medelst förordnande på viss tid.

Försvar sväsendets lönenämnd har i sitt yttrande anfört, att det enligt lönenämndens

mening förelåge starka skäl för att åtgärder vidtoges i det syfte,

som överbefälhavaren med sin framställning i ämnet velat vinna. Även om

nu befintliga möjligheter att från aktiv stat avföra befattningshavare vid försvarsväsendet,

som av olika anledningar befunnes icke kunna på ett tillfredsställande

sätt fullgöra sina tjänsteåligganden, tillfullo utnyttjades, syntes det

emellertid få anses oundgängligen erforderligt, att rätten att förtidsavskeda

personal, som icke uppfyllde de krav i fråga örn duglighet och tjänstbarhet,

vilka skäligen borde ställas å densamma, ytterligare utvidgades, så att garantier

skapades för att mera krävande arbetsuppgifter inom vårt försvar städse

omhänderhades av fullt tjänstduglig personal. Det syntes emellertid löne^

nämnden knappast möjligt att nu taga definitiv ståndpunkt till frågan, huru

§ 35 regeringsformen borde ändras för ernående av det angivna syftet. Det

syntes för övrigt ej gärna låta sig göra att endast reglera de militära förtroendeämbetsmännens

ställning, då även beträffande civila tjänstemän grundlagsstadgandet

ifråga numera vore föråldrat. Under sådana förhållanden och

då i allt fall en grundlagsändring måste taga avsevärd tid, syntes det lönenämnden

ofrånkomligt att omedelbart genomföra de anordningar för åstadkommande

av en utvidgning av rätten att förtidsavskeda personal, som kunde

åstadkommas enbart genom ändringar i militära avlönings- och tjänstepensionsreglementet.

Beträffande formen härför har lönenämnden förklarat sig i stort sett kunna

ansluta sig till utredningsmännens förslag.

Lönenämnden har härutinnan närmare anfört:

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

Vad---angår den tilltänkta disponibilitetsstaten, vill det emellertid

synas lönenämnden, att denna benämning icke är fullt tillfredsställande, då

densamma ej täcker det med det nya institutet avsedda ändamålet. Lönenämnden

vill för sin del ifrågasätta, om icke i stället ett nytt begrepp kunde

införas, förslagsvis överförande å »avgångsstat». Beträffande det nya författningsrum

i militära avlöningsreglementet, vilket enligt utredningsmännens

förslag skulle införas i 3 § reglementet, synes denna bestämmelse böra innehålla,

dels att militär beställningshavare eller innehavare av befattning tillhörande

lägst lönegrad Oa 4, så ock civilmilitär befattningshavare i lägst lönegrad

Ca 24 skall vara skyldig att efter beslut av Kungl. Majit låta överflytta

sig å avgångsstat mot åtnjutande av för vederbörlig beställning eller befatt

ning i avlöningsreglementet bestämd avlöning och under de villkor i övrigt,

vilka stadgas i samma reglemente, dels ock att övergång till avgångsstat icke

skall medföra någon inskränkning i vederbörandes rätt till tjänste- och familjepension

i den beställning han innehade före överförandet till avgångsstat. I

avlöningsreglementet bör fördenskull under särskild avdelning intagas dels

en löneplan för den till avgångsstat överförda personalen, dels ock de före

skrifter, vilka äro erforderliga för reglerandet av denna personals löneför

hållanden i övrigt.

Mot utredningsmännens förslag örn överförande av icke tjänstdugliga beställningshavare

å övergångsstat har lönenämnden i stort sett icke haft något

att erinra, Lönenämnden har dock funnit benämningen övergångsstat mindre

lämplig och i stället jämväl här förordat beteckningen avgångsstat. Även nu

avsedd personal borde regelmässigt förtidsj>ensioneras med tillämpning av

bestämmelserna i 11 § 3 mom. militära tjänstepensionsreglementet.

Lönenämnden — som ställt sig tveksam till ett av överbefälhavaren framfört

yrkande, att 1935 års militära tjänstepensionsreglemente skulle ändras

därhän, att beställningshavare, som befinnes urståndsatt att tillfredsställande

sköta sina åligganden, skulle kunna tvångspensioneras jämväl för det fall, att

han ej uppnått en levnadsålder, som med högst fem år understiger den för

hans beställning stadgade pensionsåldern — har slutligen anfört följande:

Då lönenämnden för sin del håller före, att överbefälhavarens förslag bör

modifieras på sätt ovan förordats, har lönenämnden ansett, att tillräckliga

medel i allt fall komma att förefinnas för en behövlig utgallring av beställningshavare,

vilkas bibehållande i tjänst skulle vara till ogagn för försvaret.

Lönenämnden utgår nämligen från att de möjligheter att från tjänsten avlägsna

dylika beställningshavare, som redan förefinnas, komma att utan eftergift

tillvaratagas. Lönenämnden syftar härvid främst på att gällande bestämmelser

rörande sjuk- och annan förtidspensionering utnyttjas i full utsträckning,

något som måhända tidigare icke alltid varit fallet. Vidare förutsätter

lönenämnden att före befordran noggrant prövas, att vederbörande icke

företer sådana fysiska eller psykiska egenskaper och anlag, som under påfrestningar

av det ökade ansvaret kunna befaras sätta honom ur stånd att på

ett fullt tillfredsställande sätt fylla den högre tjänstens krav.

Statskontoret har i sitt yttrande som nämnts ställt sig bestämt avvisande

till förslaget örn att för framtiden permanenta anordningar vidtagas i syfte

att från aktiv stat successivt avföra personal. Statskontoret har härutinnan

anfört följande:

Därest det---är att anse såsom ofrånkomligt att i den utsträckning,

som överbefälhavarens framställning synes giva vid handen, avföra personal

från aktiv stat, måste enligt statskontorets mening därav dragas den slut
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

satsen, att det hittills tillämpade militära befordringssystemet är behäftat

med synnerligen allvarliga brister. Korrektivet häremot för framtiden synes

icke vara att i militära avlöningsreglementet inrymma särskilda bestämmelser

örn skyldighet för efter bestämmelsernas ikraftträdande befordrade beställningshavare

att avgå från aktiv stat till disponibilitetsstat (aygångsstat). I

stället bör enligt statskontorets förmenande skyndsamma åtgärder vidtagas i

syfte att omlägga det militära befordringssystemet så att garantier skapas för

att till regementsofficerare eller högre beställningar framdeles befordras

endast sådana beställningshavare, vilka utan tvekan kunna förväntas på ett

tillfredsställande sätt komma att fullgöra dem genom befordringen anförtrodda

mera kvalificerade åligganden.

Statskontoret har däremot förklarat sig icke ha något att erinra emot att i

enlighet med utredningsmännens förslag i vart fall samtliga beställningshavare

å löneplan Ob gjordes till förtroendetjänstemän. Den närmast till

hands liggande utvägen att genomföra detta syntes onekligen vara att, såsom

utredningsmännen framhållit, för beställningshavare i lönegrad Ob 2 återinföra

den gamla tjänstegraden generaladjutant.

Vad åter anginge de beställningshavare, vilka med tillämpning av nu rådande

befordringssystem erhållit beställningar, för vilka de uppenbarligen

icke besutte erforderliga kvalifikationer, vore det enligt statskontorets mening

givetvis ur försvarssynpunkt i högsta grad angeläget, att dessa snarast avkopplades

från aktiv stat. Detta syntes emellertid redan med stöd av nu

gällande bestämmelser kunna ske i icke oväsentlig utsträckning, ehuru dessa

möjligheter — enligt vad statskontoret i sin egenskap av pensionsbeviljande

myndighet hade sig bekant — praktiskt taget icke utnyttjats.

I anslutning härtill har statskontoret anfört:

Vad först angår beställningshavare i lönegraden Ob 1 och Ob 3, vilka äro

förtroendetjänstemän, kunna de -—- oberoende av levnadsålder — och böra

ock enligt statskontorets mening entledigas endast i den ordning, varom

stadgas i § 35 regeringsformen, såframt icke i något undantagsfall en tillämpning

av 11 § 3 mom. militära tjänstepensionsreglementet anses böra ifrågakomma.

Så bör även ske med de beställningshavare i lönegraden Ob 2, vilka

innehava förtroendesysslor. Övriga anställningshavare i samma lönegrad uppgå

till — vilket framgår av de av de sakkunniga lämnade uppgifterna — ett

tjugotal. Med ledning av senaste rulla för försvarsväsendet har statskontoret

kunnat konstatera, att det övervägande flertalet av dessa beställningshavare

uppnått en sådan levnadsålder, att de i förekommande fall kunna entledigas

med stöd av stadgandet i 11 § 3 mom. militära tjänstepensionsreglementet.

Statskontoret föreställer sig, att under sådana förhållanden det i realiteten

för närvarande saknar praktisk betydelse, att dessa officerare icke äro förtroendetjänstemän.

Vid nya befordringar till sagda beställningar torde, örn

tjänstegraden generaladjutant icke anses böra införas, i avvaktan på ett

genomförande av en grundlagsändring, beställningarna antingen kunna tillsättas

endast med förordnande eller erforderligt förbehåll göras i fullmakterna.

Då enligt statskontorets mening av den lämnade redogörelsen syntes

framgå, att gällande lagstiftning inrymde möjligheter att effektivt avkoppla

ej tjänstdugliga beställningshavare med avlöning enligt löneplan Ob, har

statskontoret förklarat sig icke kunna tillstyrka, att åtgärder vid sidan därav

vidtoges med enahanda syfte. Förslaget om att införa bestämmelser om sär
Bihang

till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 14. si7 42 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

skild övergångsstat för dessa beställningshavare finge ämbetsverket därför

avstyrka.

Icke heller i fråga om beställningshavare i lönegraderna Oa 4, Oa 5 eller

Oa 6 har statskontoret funnit det erforderligt med vidtagande av särskilda an

ordningar för införandet av en övergångsstat.

Statskontoret har därom anfört följande:

Beträffande--— officerare med lön enligt lönegraderna Oa 4, Oa 5

och Oa 6 får statskontoret — i anslutning till vad försvarsväsendets lönenämnd

anfört — framhålla, att sagda beställningshavare, då de uppnått en

sådan levnadsålder, att ett entledigande med stöd av stadgandet i 11 § 3 mom.

militära tjänstepensionsreglementet kan ifrågakomma, i förekommande fall

böra avkopplas från aktiv tjänst med tillämpning av sagda författningsbestämmelse.

Detta innebär, att något behov av en särskild övergångsstat för dessa

officerare, eller, som lönenämnden föreslagit, avgångsstat — vilken beteckning

jämväl statskontoret anser bättre täcka syftet med anordningen ifråga

— icke erfordras för beställningshavare i majors- och överstelöjtnantsgraderna,

vilka nått en levnadsålder av 50 år eller — för officerare i överstegraden

(Oa 6) — en levnadsålder av 55 år. Här bortses från de undantagsfall,

då för officerare i intendenturbefattning fastställts högre pensionsålder.

Då statskontoret måste förutsätta, att de officerare, som åsyftas i överbefälhavarens

framställning, företrädesvis äro att hänföra till dessa åldersgrupper,

synes det ämbetsverket knappast erforderligt att vidtaga särskilda

anordningar för införandet av en avgångsstat. I vart fall lärer detta böra ske

endast såframt det kan påvisas, att behov föreligger att entlediga ett större

antal officerare av lägre ålder än som ovan angivits. Skulle så visa sig vara

nödvändigt, bör emellertid — som lönenämnden framhållit —- till avgångsstat

överförd beställningshavare kvarstå å denna stat endast till 50, respektive

55 år.

Svenska officersförbundet har i sitt yttrande framhållit, att det även ur de

synpunkter, förbundet hade att företräda, måste vara ett intresse att i möjli

gaste mån säkerställa krigsmaktens behov av kvalificerad personal för upp

rätthållande av ledande befattningar inom försvarsväsendet. Rent principiellt

hade förbundet därför intet att erinra mot det syftemål, som läge till grund

för överbefälhavarens framställning och det av utredningsmännen framlagda

förslaget. Förbundet vore alltså berett lämna sin medverkan till strävanden

i detta syfte. Men vid förverkligandet härav finge icke lämnas åsido den

ytterst betydelsefulla omständigheten, att det här vore fråga örn ett mycket

starkt ingrepp i den enskildes rätt. Det nu framlagda förslaget, vilket ensidigt

drabbade allenast en tjänstemannagrupp, innebure i själva verket helt nya

principer i fråga örn tjänstemäns avsättning, varvid icke ens ifrågasatts, att

»dom och rannsakning» skulle förekomma, även örn man i någon mån sökte

mildra de ekonomiska konsekvenserna av ett avsättningsbeslut.

I fråga örn de statsrättsliga grunderna för de framlagda förslagen funne

sig officersförbundet endast böra göra det principiella uttalandet, att det

ifrågasatta avsättningsförfarandet för de därav berörda icke framstode såsom

stående i någon som helst överensstämmelse med grundlagens anda och

mening i fråga örn ämbets- och tjänstemäns oavsättlighet. Häremot kunde

visserligen invändas, att förtroendeämbetsmän länge befunnit sig i den

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Majrts proposition nr 74.

ställning, som förslagen avsåge, vitan att därav förmärkts någon mera framträdande

olägenhet. En sådan invändning saknade emellertid praktiskt berättigande,

enär densamma hänförde sig till förhållanden, varom här icke vore

fråga.

Officersförblindet har emellertid funnit det både naturligt och berättigat,

att en personalorganisation lämnade sin medverkan till åtgärder, vilka kunde

bidraga till att framför allt de högre befattningshavarna i fråga örn kvalifikationer

och lämplighet för vederbörlig befattnings handhavande fyllde alla

rimliga anspråk.

I detta sammanhang har förbundet anfört:

Härvid måste emellertid såsom ett ofrånkomligt villkor förutsättas, att

härtill syftande bestämmelser gälla icke blott militära befattningshavare utan

även motsvarande inom andra områden av statsförvaltningen. Även där

finnas helt naturligt befattningshavare, • vilka efter längre eller kortare tids

verksamhet i en befattning visa sig icke fylla måttet med hänsyn till de krav,

tjänsten ställer på dem. Statens intresse uppställer givetvis med samma styrka

fordringar på att dessa kunna avlägsnas från sin post, som fallet är beträffande

militära befattningshavare. Frågan örn försättande i disponibilitet av

personal inom sistnämnda grupp av statstjänstemän synes sålunda icke böra

förås till en lösning, utan att motsvarande problem beträffande civila beställningshavare

samtidigt göres till föremål för behandling och avgörande. I

första hand är detta betingat av hänsyn till rättvisa och billighet. Kanske

framstår dock nödvändigheten härav med samma styrka under hänsynstagande

till rekryteringen. Man lärer hava anledning befara, att just de mest kvalificerade

och dugligaste aspiranterna skola tveka att ägna sig åt en bana, där

de efter uppnående av högre grad riskera att bliva berövade sin anställning

långt före ingången i stadgad pensionsålder. Detta skulle kunna medföra en

standardsänkning av officerskåren av allra allvarligaste art.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har officersförbundet funnit sig böra

bestämt hävda kravet på att bestämmelser örn avförande av vissa högre

militära befattningshavare mot åtnjutande av disponibilitetslön eller dylikt

komme till stånd först i samband med att motsvarande anordning genomfördes

beträffande civila befattningshavare inom ungefär liknande avlöningsgrupper.

Officersförbundet har i sitt yttrande vidare framhållit, att det vid genomförande

av ett förslag i förevarande syfte vore av avgörande betydelse, att det

skapades effektiva garantier gentemot missbruk av möjligheterna att överföra

befattningshavare till disponibilitetslön. De av överbefälhavaren och utredningsmännen

därutinnan föreslagna bestämmelserna syntes ur personalsynpunkt

otillfredsställande.

Officersförbundet har i anslutning härtill anfört följande:

Först och främst torde böra påpekas, att befordringsförhållandena växla

vid olika tider. Vidare är det ofrånkomligt, att olika chefer tillämpa skiljaktiga

principer för bedömande av en persons användbarhet. Den ene är mera

sträng i sina fordringar, den andre mindre. Även i fråga örn skälighetshänsyn

göra sig olika uppfattningar gällande. En befattningshavare kan vidare vara

placerad på mera utsatta poster än en annan. Den ene observeras och även

mindre betydelsefulla brister uppmärksammas. En annan har ej tillfälle att

göra något utöver det vanliga rutinarbetet, och han blir ej föremål för prov
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Departementschefen

.

Kungl. Alaj:ts proposition nr 74.

ning under mera påfrestande förhållanden. Redan häri ligger en svårighet att

skapa likformighet i fråga örn bedömandet av skälen för en persons avlägsnande

från sin post. Även i övrigt måste detta innebära mycket betydande

svårigheter. Det räcker sålunda icke med den garanti, som ligger i att ett

eventuellt förslag till entledigande åtföljes av underlydande myndigheters

yttranden. Man får härvid ej förbise den omständigheten, att den överordnades

ställningstagande kan utöva visst inflytande på den underordnades uttalande.

En viljestark chef kan sålunda beröva mellaninstansernas yttranderätt

det avsedda praktiska värdet. Rättssäkerheten lärer sålunda icke kunna

tryggas med mindre än att ett utomstående organ beredes tillfälle deltaga i

bedömandet av de enskilda fallen.

I anslutning härtill må först framhållas, att även örn ekonomisk rättvisa

gives dem, som komma att försättas i disponibilitet, så är det dock en

mycket allvarlig prövning för den enskilde att icke blott förlora sitt arbete

utan även att detta sker under förhållanden, vilka innebära ett underkännande

under mera uppseendeväckande former av vederbörandes militära duglighet

och sålunda medföra själsliga påfrestningar av allvarligaste natur. Förfarandet

får, som redan antytts, ovedersägligen karaktären av avsättning utan dom

och rannsakning.

Officersförbundet har funnit, att allt detta, när det gällde en för den enskilde

så allvarlig sak som ett förtidsavskedande, syntes betinga ett särskilt

prövningsinstitut för behandling av ärenden rörande befattningshavares försättande

i disponibilitet.

I anslutning härtill har förbundet anfört:

Närmast kan man tänka sig en befordringskommission för varje försvarsgren

ungefär i överensstämmelse med för marinen gällande bestämmelser.

Även andra utvägar kunna emellertid tillgripas för frågans lösning på ett ur

olika synpunkter tillfredsställande sätt. Tillkomsten av ett prövningsinstitut

eller annan motsvarande anordning synes vara icke blott av betydelse ur

personalens synpunkt utan även av värde för vederbörande förslagsgivande

myndigheter.

Det är självfallet ett försvarsintresse av vikt, att krigsmaktens personal på

aktiv stat besitter sådan tjänstduglighet, att den på ett fullt tillfredsställande

sätt kan fullgöra sina uppgifter i krig såväl som i fred. Behovet av i alla avseenden

tjänstdugliga beställningshavare gör sig med särskild kraft gällande

under nu rådande förhållanden, men även under fredstid måste höga anspråk

ställas på ifrågavarande befattningshavare, vilka ju då bland annat ha att

utföra ett för försvarskrafternas stridsduglighet betydelsefullt förberedelsearbete.

Såsom av det föregående framgår, bereda gällande bestämmelser till en

viss grad möjlighet till utgallring av befattningshavare, vilka icke äro vuxna

sina uppgifter, eller till omflyttning av personal efter användbarhet. Sålunda

är det möjligt att till annan beställning inom försvarsväsendet förflytta beställningshavare,

som anses icke kunna nöjaktigt fullgöra honom förelagda arbetsuppgifter.

Genom sådana förflyttningar kan i många fall vinnas, att beställningshavare,

som satts att fullgöra ansvarsfulla och krävande uppgifter men befunnits

icke besitta tillräcklig kompetens därför, placeras i mindre viktiga befattningar.

Samma resultat kan ibland nås genom kommendering av befattnings
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

havare till annan tjänstgöring. Vederbörande myndigheter ha jämväl tillagts

rätt att i vissa fall från aktiv stat till pensionsstat överföra mindre tjänstdugliga

beställningshavare. Bestämmelser härutinnan äro meddelade både i

gällande militära tjänstepensionsreglemente och i det allmänna pensionsreglemente,

som träder i kraft den 1 juli 1942. Beträffande en särskild grupp av

beställningshavare, förtroendeämbetsmännen, gäller därjämte enligt § 35 regeringsformen,

att dessa kunna av Konungen entledigas, »när han prövar rikets

tjänst det fordra».

Flertalet av de beställningar, som äro av särskild vikt för försvarsväsendet,

torde vara att hänföra till förtroendeämbeten, vilkas innehavare enligt

nämnda grundlagsstagande kunna entledigas, där så med hänsyn till allmänna

intressen prövas erforderligt. Vid sidan av dessa finnas emellertid

andra beställningar inom försvarsväsendet av sådan betydelse, att deras innehavare,

där de befinnas för sin tjänst mindre lämpliga, böra kunna avföras

från aktiv stat. De möjligheter därtill, som förutberörda bestämmelser innefatta,

synas icke vara tillfyllest. Särskilt må framhållas, att en beställningshavare,

som av annan anledning än sjukdom eller dylikt befinnes urståndsatt

att på tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänsteåligganden, icke kan avskiljas

från aktiv stat, förrän han uppnått en levnadsålder, som med högst fem år

understiger pensionsåldern. Såsom statskontoret i sitt yttrande framhållit,

torde visserligen de beställningshavare, beträffande vilka förtidsavgång befinnes

önskvärd, i regel ha nått en sådan ålder, att förtidspensionering kan

äga rum. Emellertid lärer i vissa fall kunna föreligga behov av att från aktiv

stat avskilja beställningshavare, oaktat de icke uppnått denna ålder. Likaledes

torde det, såsom överbefälhavaren i sin framställning anfört, kunna vara behövligt

att från aktiv stat avskilja beställningshavare, som visserligen utan

formella anmärkningar fullgör sin tjänst i fredstid men som dock icke fyller de

krav, som med hänsyn till beställningens vikt måste uppställas. En förflyttningtill

annan tjänstgöring är visserligen ofta genomförbar men kan i många fall

innebära endast en temporär och bristfällig lösning, särskilt när fråga är örn

beställningshavare i de högre graderna.

Under sådana omständigheter är det naturligt, att frågan om beredande avökade

möjligheter att från tjänstgöring avskilja för sina uppgifter olämpliga

beställningshavare upptagits till behandling. Det är likaledes naturligt, att

de i detta hänseende framställda förslagen i stort sett begränsats till att avse

beställningshavare i de högre graderna. Ehuru motsvarande spörsmål kan

uppkomma även beträffande andra beställningshavare, är det givetvis med

hänsyn till de särskilt ansvarsfulla och krävande uppgifter, som ankomma på

de förstnämnda, av speciell vikt, att dessa hålla måttet.

Det bör icke förbises, att den föreliggande frågan i viss mån kan äga aktuali

tet även beträffande andra befattningshavare i det allmännas tjänst än officerare

och att skäl kunna anföras för den av svenska officersförbundet uttalade uppfattningen,

att nämnda fråga icke bör lösas utan att motsvarande problem samtidigt

göres till föremål för behandling och avgörande beträffande andra befattningshavare.

I vårt lands nuvarande läge kan jag emellertid icke förorda

det uppskov mod frågans lösning för försvarsväscndets del, som ett sådant

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj-.ts ''proposition nr 74.

ståndpunktstagande innebär, utan förordar, att utan vidare tidsutdräkt föreskrifter

meddelas, som göra det möjligt att från tjänstgöring avskilja sådana

innehavare av för vårt lands försvar betydelsefulla officersbeställningar, som

icke äro för sina uppgifter lämpliga.

Vid bedömandet av denna fråga måste skillnad göras mellan de åtgärder,

som kunna få omedelbar effekt, och de åtgärder, som på längre sikt äro

möjliga att genomföra. Någon större principiell skillnad mellan de olika

slag av åtgärder, som här avses, bör visserligen icke förefinnas. Av formella

skäl föreligger emellertid, såsom av den föreliggande utredningen framgår, den

olikheten, att en anordning, som kan få omedelbar effekt beträffande redan

utnämnda beställningshavare, icke kan genomföras med mindre de i vederbörligt

avlöningsreglemente bestämda avlöningsförmånerna i princip bibehållas

för beställningshavare, som avskilts från aktiv stat, medan statsmakterna vid

genomförande av en mera bestående anordning för avskiljande av efter anordningens

genomförande utnämnd beställningshavare från aktiv stat ha möjlighet

att besluta om minskning i avlöningsförmånerna. Denna olikhet betingas

därav, att — bortsett från förtroendeämbetsmännen — avgångsskyldigheten

principiellt icke kan göras gällande gentemot redan utnämnda utan först gentemot

beställningshavare, som nyutnämnts eller befordrats till högre beställning

efter anordningens genomförande.

Ett omedelbart tillgodoseende av behovet av att från aktiv stat avskilja

mindre dugliga beställningshavare, som ej äro att hänföra till gruppen förtroendeämbetsmän,

kan sålunda åstadkommas allenast på en väg, som i

princip bevarar nuvarande beställningshavare vid dem tillkommande rättsligt

bundna förmåner, nämligen genom beställningshavarens överförande på övergångsstat.

Visserligen har detta institut tidigare väsentligen plägat tillgripas

vid organisatoriska omläggningar, vilka medfört, att viss personal blivit övertalig.

I princip synes emellertid hinder icke föreligga att använda detta förfarande

jämväl i det syfte, varom nu är fråga. Jag föreslår därför, att för

ändamålet inrättas en särskild stat, vilken i överensstämmelse med försvarsväsendets

lönenämnds och statskontorets förslag synes böra benämnas avgångsstat.

Avgångsstaten lärer böra begränsas till att avse allenast beställningar i

regementsofficers eller högre grad och motsvarande civilmilitära beställningar,

i den mån de äro att hänföra till militära avlöningsreglementet.

Ehuru beställningshavare tillhörande gruppen förtroendeämbetsmän redan

enligt nu gällande bestämmelser kunna äv Kungl. Maj:t entledigas utan

att de därvid äga rätt att bibehållas vid dem före avgången tillkommande

avlöningsförmåner, torde möjlighet böra beredas Kungl. Majit att överföra

jämväl sådana beställningshavare å den föreslagna avgångsstaten. Härför talar

icke minst den omständigheten, att gränsdragningen mellan förtroendeämbetsmännen

och övriga beställningshavare enligt vad i det föregående anmärkts i

vissa avseenden är mindre tillfredsställande. Det skulle sålunda utan tvivel verka

stötande, örn en överste vid exempelvis intendenturkåren efter entledigande

av nu ifrågavarande anledning skulle bibehållas vid sina avlöningsförmåner, medan

en regementschef, som av samma skäl avskiljes från aktiv stat, skulle be
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 74.

hova vidkännas en avsevärd reduktion i sina inkomster. Statskontoret har i sitt

yttrande framhållit, att redan enligt gällande lagstiftning möjligheter förelåge

att effektivt avkoppla ej tjänstdugliga beställningshavare med avlöning

enligt löneplan Ob, samt därför avstyrkt införande av bestämmelser örn avgångsstat

för dessa beställningshavare. Med hänsyn till vad jag nyss anfört

anser jag emellertid den av statskontoret föreslagna begränsningen icke vara

att förorda.

En beställningshavares överförande från aktiv stat till avgångsstat innebär

givetvis, även örn han bibehålies vid sina avlöningsförmåner, en åtgärd, som

för den enskilde är av mycket allvarlig natur. De bestämmelser, som reglera

förfarandet för överflyttning på avgångsstat, böra därför såvitt möjligt utformas

så, att de förhindra godtycke och oenhetlig tillämpning. Sådan överflyttning

bör sålunda icke kunna ske annorledes än genom beslut av Kungl.

Majit efter förslag av vederbörande försvarsgrenschef eller, då överbefälhavare

finnes förordnad, av denne. Vid ärendets avgörande böra yttranden från

mellanstående chefer finnas tillgängliga, i vilka på ämbetsansvar angivas de

skäl, som motivera åtgärden. Såsom arméförvaltningen föreslagit, bör därjämte

beställningshavaren själv beredas tillfälle att inkomma med yttrande,

för vilket ändamål han bör få tillgång till utredningen i ärendet. Däremot

tinner jag mig icke kunna förorda arméförvaltningens förslag, att yttrande

bör inhämtas från förhandlingsberättigad personalorganisation, liksom icke

heller ett av svenska officersförbundet framfört förslag om anordnande av ett

särskilt prövningsinstitut för handläggning av här avsedda ärenden. Den

enskildes intressen torde bliva tillräckligt väl tillgodosedda även utan att

frågan underkastas en sådan särskild prövning.

Jag återkommer i det följande till frågan om å avgångsstat överförda beställningshavares

avlöningsförmåner m. m.

Genom inrättande av ifrågavarande avgångsstat tillgodoses endast det

omedelbara behovet av att från aktiv stat avskilja mindre tjänstdugliga beställningshavare.

Det synes däremot mindre lämpligt att på denna väg tillgodose

ett mera permanent sådant behov. Utredningsmännen ha förordat två

utvägar för genomförande av en mera bestående anordning, dels viss utvidgning

av förtroendereglernas tillämpningsområde genom grundlagsändring eller

på annat sätt och dels införande av generella förbehåll i avlöningsreglementet,

möjliggörande ett överförande av beställningshavare från aktiv stat till en särskild

disponibilitetsstat.

Av den förut lämnade redogörelsen framgår, att den gränsdragning mellan

förtroendeämbeten och andra högre militära beställningar, som nu existerar,

i vissa avseenden icke kan anses tillfredsställande. Sålunda äro exempelvis

överstar i regementschefs ställning tillhörande lönegraden Ob 1 att anse såsom

förtroendeämbetsmän, medan vissa högre befälhavare i lönegraden Ob 2

tillhöra denna kategori endast örn de erhållit högre tjänsteställning än över

stes. För vinnande av rättelse härutinnan ha utredningsmännen förordat återinförande

av den gamla tjänstegraden generaladjutant för samtliga beställ
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

ningshavare i lönegraden Ob 2. Detta förslag har avstyrkts av överbefälhavaren

och försvarsgrenscheferna.

I sitt den 12 januari 1942 avgivna betänkande med förslag till plan för

organisationsarbetet inom försvarsväsendet (Statens off. utredn. 1942:1)

har 1941 års försvarsutredning (sid. 37) upptagit frågan om tjänstegrad och

titel för beställningshavare i lönegraden Ob 2 till förnyad behandling och

därvid kommit till det resultatet, att starka skäl tala för att beställningshavare

i nämnda lönegrad hänföras till generalspersoner (flaggmän). För dessa beställningshavare

borde därför tillkomma en ny generals- och amiralsgrad,

liggande mellan generalmajors- och överstegraderna respektive konteramiralsoch

kommendörsgraderna. Titeln för beställningshavare i den nya graden

borde bliva generalmajor av 2. graden respektive konteramiral av 2. graden.

Detta medförde i sin tur, att de nuvarande generalmajors- och konteramiralstitlarna

borde ändras till generalmajor av 1. graden respektive konteramiral

av 1. graden.

Därest den av 1941 års försvarsutredning föreslagna nya tjänstegraden för

beställningshavare i lönegraden Ob 2 införes, komma samtliga dessa att hänföras

till gruppen förtroendeämbetsmän. Utan grundlagsändring skulle härigenom

kunna vinnas en klarare gränsdragning mellan förtroendeämbetsmän

och övriga beställningshavare. Med hänsyn härtill torde med prövningen av

föreliggande förslag om ändring av grundlagen böra tills vidare anstå.

För beredande av möjlighet att från aktiv stat avskilja de av ifrågavarande

beställningshavare, som icke äro förtroendeämbetsmän, ha de för prövning av

den föreliggande frågan tillsatta utredningsmännen förordat införande av ett

disponibilitetsinstitut av ungefär samma art som utrikesförvaltningens. Medan

emellertid utrikesförvaltningens disponibilitetsinstitut endast äger tillämpning

å förtroendeämbetsmän — samtliga diplomatiska och konsulära tjänstemän äro

nämligen att hänföra till denna ämbetsmannagrupp -— bör enligt utredningsmännens

förslag motsvarande institut inom försvarsväsendet göras tillämpligt

å andra beställningshavare än förtroendeämbetsmän.

Mot en sådan mera bestående anordning för avskiljande från aktiv stat av

mindre tjänstdugliga beställningshavare har statskontoret framställt bestämda

erinringar. Örn det vore att anse såsom ofrånkomligt att i den utsträckning,

som överbefälhavarens framställning syntes giva vid handen, avföra personal

från aktiv stat, måste enligt statskontorets mening därav dragas den slutsatsen,

att det hittills tillämpade militära befordringssystemet vore behäftat med syn

nerligen allvarliga brister. Korrektivet häremot för framtiden vore enligt statskontorets

förmenande, att skyndsamma åtgärder vidtoges i syfte att omlägga

det militära befordringssystemet så att garantier skapades för att till regementsofficerare

eller högre beställningar framdeles befordrades endast sådana

beställningshavare, vilka utan tvekan kunde förväntas på ett tillfredsställande

sätt komma att fullgöra dem genom befordringen anförtrodda mera kvalificerade

åligganden.

Givet är, att för befordran till regementsofficer eller högre beställning bör

krävas, att vederbörande kan förväntas komma att på ett tillfredsställande

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

25

sätt fullgöra med den högre beställningen förenade mera kvalificerade åligganden.

Jag behöver emellertid ipke närmare ingå på de stora svårigheter, som

icke endast på detta område utan inom alla stora personalkårer -—- inom vilka

den utnämnande myndigheten ej kan besitta en ingående personkännedom —

möta då det gäller att utvälja de för befattningar av olika slag i alla hänseenden

lämpligaste. Ett befordringssystem, som bereder de av statskontoret

angivna garantierna, är icke möjligt att åstadkomma ens inom en personalkår

av ringa omfattning och än mindre inom försvarsväsendet med dess stora

antal befattningshavare och olikartade personalkategorier. Det är emellertid

uppenbart, att befordringsmyndigheterna söka i görligaste mån främja strävandena

att ernå bästa möjliga urval vid tillsättande av beställningar inom försvarsväsendet

och att denna fråga speciellt under den utbyggnad av försvarsväsendet,

som nu försiggår, är föremål för allvarlig uppmärksamhet.

En omsorgsfull urvalsprocedur kan dock icke i och för sig överflödiggöra

anordningar för utgallring av mindre tjänstdugliga beställningshavare.

Med hänsyn till de särskilda förhållanden, som i fråga örn tjänstgöring

och arbetsuppgifter råda inom försvarsväsendet, torde nämligen där förhållandevis

oftare än inom andra delar av statsförvaltningen kunna inträffa,

att en person, som vid befordran till högre beställning förutsatts äga för den

högre beställningen erforderliga fysiska och psykiska egenskaper, efter någon

tid befinnes vara urståndsatt att på ett i allo tillfredsställande sätt fullgöra

sina åligganden.

Av dessa skäl finner jag mig böra föreslå, att med gällande lönebestämmelser

såsom en bestående anordning införlivas ett institut av samma principiella

karaktär som det inom utrikesförvaltningen förefintliga disponibilitetsinstitutet.

Beträffande avgränsningen av de beställningshavare, vilka i detta sammanhang

böra komma i fråga, torde böra tillämpas samma principer, som i det

föregående angivits beträffande överförande på avgångsstat.

Det sålunda föreslagna disponibilitetsinstitutet inom försvarsväsendet blir

som nämnts tillämpligt å beställningshavare, som utnämnas efter det erforderliga

ändringar i gällande avlöningsreglemente trätt i kraft. På sätt arméförvaltningen

föreslagit torde emellertid i de fullmakter, som dessförinnan utfärdas

för beställningshavare av regementsofficers- och högre grad samt motsvarande

civilmilitära befattningshavare, böra intagas förbehåll örn skyldighet

för beställningshavaren att efter beslut av Kungl. Majit avgå från beställning

på aktiv stat i enlighet med blivande bestämmelser örn försättande i disponibilitet.

Utredningsmännen ha framhållit, att det föreslagna institutet icke borde

avse de medelst förordnande för viss tid tillsatta beställningshavarna (i lönegraden

Ob 4 cheferna för försvarsstaben, armén, marinen och flygvapnet samt i

lönegraden Cb 2 marinöverdirektören). Häremot har jag intet att erinra. Örn

emellertid i framtiden fullmaktsbeställningar i lönegraderna Ob 4 och Cb 2

skulle komma att inrättas, synes frågan örn disponibilitetsinstitutets tillämpning

å beställningshavare i nämnda lönegrader böra upptagas till förnyad

prövning.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

Rättsgrundvalen för den föreslagna anordningen mäste, såsom utredningsmännen

anfört, skapas genom införande av bestämmelser därom i militära avlöningsreglementet.

I reglementets 3 § torde böra införas ett nytt moment, i

vilket stadgas skyldighet för beställningshavare tillhörande här avsedda kategorier

att avgå från sin beställning, där så finnes påkallat med hänsyn till statens

intresse. I samband därmed böra meddelas vissa procedurregler, vilka

synas böra givas samma innehåll som de här förut föreslagna bestämmelserna

angående beställningshavare, som överföras å avgångsstat. I enlighet med utredningsmännens

förslag bör vidare i avlöningsreglementet intagas stadgande

därom, att enligt här berörda bestämmelser entledigad beställningshavare, som

ej är förtroendeämbetsman, är berättigad att bliva försatt i disponibilitet mot åtnjutande

av disponibilitetsarvode enligt grunder, som bestämmas av Kungl.

Majit och riksdagen. Beträffande förtroendeämbetsmän åter torde det böra

ankomma på Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall, huruvida sådan befattningshavare

må bliva försatt i disponibilitet mot åtnjutande av vederbörligt

disponibilitetsarvode. Bestämmelser rörande avlöningsförmåner och tjänstgöringsskyldighet

torde lämpligen böra meddelas i särskild författning. Till

denna fråga återkommer jag i det följande.

Lönenämnden, i vars yttrande statskontoret instämt, har framhållit, att den

föreslagna benämningen disponibilitet icke är fullt tillfredsställande, enär densamma

ej täcker det med det nya institutet avsedda ändamålet. Ehuru denna

anmärkning äger visst fog, har jag ändock icke funnit mig böra ifrågasätta

ändring i det av utredningsmännen i detta hänseende framställda förslaget.

I 3 § 2 mom. 1941 års allmänna tjänstepensionsreglemente har nämligen tjänsteman,

som försättes i disponibilitet mot åtnjutande av disponibilitetsarvode,

under vissa förutsättningar tillförsäkrats rätt till pension. Ett bifall till lönenämndens

förslag skulle kräva ändring i denna bestämmelse, vilket synes böra

undvikas.

Av den nu lämnade redogörelsen framgår, att i tekniskt hänseende någon

större skillnad vid bifall till mitt förslag ej kommer att förefinnas mellan avgångsstaten

och disponibilitetsstaten. Däremot kommer, såsom av det följande

framgår, en större olikhet att förefinnas i avseende å de löneförmåner, som

utgå i ena eller andra fallet.

Avlöningsförmåner och tjänstgöringsskyldighet m. m. för personal, som

överföres å avgångsstat.

Utredningsmännen. Med avseende å personal, som överförts å övergångsstat

(avgångsstat), ha utredningsmännen anfört, att de i samband med 1925

års härordning stadgade reglerna i detta hänseende beträffande beställningshavare,

som tvångsvis överförts till övergångsstat (kungörelsen den 23

oktober 1925, nr 429, med vissa bestämmelser rörande arméns och marinens

övergångsstater), kunde med vissa modifikationer tagas till utgångspunkt.

Lön borde sålunda i förekommande fall utgå efter ortsgrupp B. Löneklassuppflyttning

borde äga rum endast i mån av effektiv tjänstgöring.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. May.ts proposition nr 74.

Beställningshavare, som överförts till övergångsstat, borde enligt utredningsmännens

mening tagas i anspråk för tjänstgöring inom försvarsväsendet

och borde för kostnadernas begränsande i möjlig mån användas i befattningar,

som eljest bestredes med pensionerad personal mot åtnjutande av arvode.

Beträffande förening av lön å övergångsstat med lön för eventuell annan

stats anställning eller ersättning för statligt uppdrag kunde — enligt vad utredningsmännen

vidare anfört — särskilda bestämmelser bliva erforderliga.

Därvid syntes de grunder, vilka av 1928 års riksdag i motsvarande hänseende

godkänts i fråga örn beställningshavare, som överförts på övergångsstat i

samband med 1925 års försvarsordning, kunna tjäna såsom förebild (jfr

propositionen 1928: 56).

Yttranden. Utredningsmännens ifrågavarande förslag har i yttrandena i

allmänhet lämnats utan erinran.

överbefälhavaren har dock föreslagit, att till övergångsstat överförd beställningshavare

under tjänstgöring borde åtnjuta lön efter den ortsgrupp,

där tjänstgöringen fullgöres.

Cheferna för armén och marinen ha framställt samma förslag under framhållande

av att eljest beställningshavarna i de icke dyrortsgrupperade lönegraderna

Ob 1—3 skulle komma i en vida gynnsammare ställning än beställningshavare

i de dyrortsgrupperade lönegraderna Oa 4—6. Det förutsattes

givetvis, att pensionsförmånerna skulle utgå som om beställningshavaren

kvarstått på aktiv stat.

Arméförvaltningen har anfört, att ett avskiljande från aktiv stat, varom

bär vore fråga, i allmänhet komme att för beställningshavaren medföra en

avsevärd rubbning i hans ekonomiska förhållanden. Det syntes därför billigt,

att beställningshavaren erhölle viss varseltid före överföringen, exempelvis

så, att han erhölle del av beslut om försättande i disponibilitet minst sex

månader före laga fardag den 1 oktober. Därest en så lång tidsfrist skulle

anses komma att alltför mycket minska effektiviteten i anordningen, skulle

det kunna tänkas att giva ett stadgande i sådant hänseende allenast karaktär

av huvudregel. X allmänhet syntes väl också möjlighet föreligga att vid behov

lämna beställningshavaren tjänstledighet.

Försvarsväsendets lönenämnd har ansett, att på avgångsstat överförd

personal principiellt icke borde tagas i anspråk för tjänstgöiing i vidare mån

än som i detta hänseende gällde för i reserven kvarstående, pensionsavgangen

personal. Beträffande beställningshavare å avgångsstat borde sådana omständigheter

anses vara för handen, att vederbörande med stöd av bestämmelserna

i gällande tjänstepensionsreglemente borde förtidspensioneras, då han

uppnått den levnadsålder, som förutsattes för förtidspensionering. Slutligen

syntes föreskrift böra meddelas, att personal å avgångsstat, som ej inkallats

till tjänstgöring, ej finge komma i åtnjutande av kristillägg.

Statskontoret har instämt i vad lönenämnden sålunda anfört men beträffande

avlöningsförmånerna föreslagit, att desamma borde bestämmas efter

ortsgrupp A. Statskontoret har härom anfört:

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

Enligt statskontorets mening äro--— förutsättningar för en analog

tillämpning av 192o års beslut icke för handen. Den direkta orsaken till

överförandet av beställningshavare från aktiv stat i samband med 1925 års

beslut var icke beställningshavarnas inkompetens utan kaderminskningar.

överförandet till avgångsstat däremot skall icke äga rum på grund av

organisatoriska förhållanden utan under åberopande av dokumenterad bristande

förmåga hos vederbörande att på ett tillfredsställande sätt fullgöra honom

förelagda arbetsuppgifter. Vid sådant förhållande kunna enligt statskontorets

mening icke anföras billighetsskäl för att beställningshavaren skall å sådan

stat uppbära större avlöning än vad som föreslagits skola utgå i disponibilitetsarvode1).

När emellertid av lönetekniska skäl en så radikal minskning av

lönen icke kan ifrågakomma, synas fullgoda motiv föreligga för att bestämma

avlöningen å avgångsstaten till så lågt belopp, som tekniskt är möjligt, eller

till Ion enligt ortsgrupp A, å vilken lön — såsom lönenämnden även föreslagit

— kristillägg icke bör utgå.

Svenska of floer sförbundet har hemställt, att till alla beställningshavare,

som av här berörd anledning avförts från aktiv stat, måtte utgå avlöning

enligt de principer, som vid genomförande av 1925 års försvarsordning tilllämpades

betiäffande till övergångsstat tvångsvis överförda beställningshavare,

varvid under tjänstgöring avlöning borde utgå efter den ortsgrupp,

där tjänstgöringen fullgjordes.

Beträffande på avgångsstat överförd beställningshavares avlöningsförmåner

torde, såsom utredningsmännen föreslagit och flertalet remissmyndigheter

tillstyikt, de i samband med genomförandet av 192o års härordning stadgade

reglerna beträffande beställningshavare, som tvångsvis överförts till övergångsstat,

kunna med vissa modifikationer tagas till utgångspunkt. Dessa

regler återfinnas som nämnts i kungörelsen den 23 oktober 1925 (nr 429) med

vissa bestämmelser rörande arméns och marinens övergångsstater.

Till den som överföres å avgångsstat bör utgå avlöning efter de närmast

före övergången till denna stat gällande grunderna, varvid dock lönen i enlighet

med statskontorets förslag torde böra beräknas efter A-ort. och icke såsom

utredningsmännen föreslagit efter B ort. Enär anledningen till överförandet

å avgångsstat förutsättes vara beställningshavarens bristande förmåga att

tillfredsställande fullgöra sina tjänsteåligganden, torde det nämligen föreligga

skäl att bestämma lönen å avgångsstaten till så lågt belopp som tekniskt

är möjligt. I motsats till lönenämnden och statskontoret anser jag däremot,

att kristillägg skäligen bör utgå till beställningshavare, som överförts å

sådan stat, så länge och i den utsträckning sådant tillägg kan komma att enligt

statsmakternas beslut utgå till befattningshavare och pensionärer med rätt

till rörligt tillägg.

I enlighet med lönenämndens av statskontoret tillstyrkta förslag synes till

avgångsstat överförd beställningshavare böra vara tjänstgöringsskyldig allenast

i den omfattning, som stadgas för i reserven kvarstående, pensionsavgången

personal. Han bör sålunda vara skyldig att tjänstgöra i krig och då

1) Jfr nedan sid. 31 ff.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

värnpliktiga eljest tagas i anspråk för rikets försvar eller säkerhet ävensom

vid sådan övning eller större rustning, som till utrönande av arméns, marinens

eller flygvapnets krigsberedskap eller eljest kan bliva anbefalld. Då det här

är fråga örn mindre tjänstduglig personal, torde det i regel vara mest förenligt

med statens intressen, att vederbörande i fred helt avkopplas från tjänstgöring.

Givet är, att jämväl i krig tjänstgöring torde böra äga rum allenast

undantagsvis.

Beträffande avlöningsförmåner m. m. till på avgångsstat avförd beställningshavare,

som i enlighet med vad nyss anförts inkallats till tjänstgöring,

synas i tillämpliga delar böra gälla samma bestämmelser som beträffande

nyssnämnda reserven tillhörande personal, som inbeordrats till tjänstgöring.

Vid den av mig förordade begränsade tjänstgöringsskyldigheten torde nämligen

de i kungörelsen den 23 oktober 1925 meddelade bestämmelserna icke

lämpligen kunna läggas till grund för stadganden i nu ifrågavarande avseende.

Ehuru å avgångsstat överförd beställningshavare icke bör åläggas skyldighet

att tjänstgöra i vidare mån än här föreslagits, lärer det i vissa fall kunna

befinnas lämpligt, att sådana beställningshavare berättigas uppehålla befattningar,

som eljest bestridas av pensionerad personal mot åtnjutande av

arvode. Enär här avsedda beställningshavare, därest de ägde att utöver sin

lön å avgångsstat uppbära det för befattningen bestämda arvodet, uppenbarligen

skulle komma i en alltför gynnsam ställning, synes avlöning för sådana

fall — ävensom då tjänstgöring inom försvarsväsendet i andra fall än här

nämnts förekommer, vilket undantagsvis lärer kunna ifrågakomma — böra

utgå enligt de grunder, som stadgas i kungörelsen den 23 oktober 1925 för

tvångsvis överförd beställningshavare, som fullgör tjänstgöring. Under tjänstgöring

å bostadsorten bör alltså lön utgå efter bostadsortens ortsgrupp, och

vid sådan tjänstgöring utom bostadsorten, som på förhand kan beräknas komma

att omfatta en tidrymd av 12 månader eller därutöver, bör lönen utgå efter

tjänstgöringsortens ortsgrupp. Om däremot tjänstgöring å annan ort än

bostadsorten icke på förhand kan beräknas komma att pågå i 12 månader, bör

utgå tjänstgöringstraktamente samt resekostnads- och traktamentsersättning

enligt allmänna resereglementet.

Uppflyttning till högre löneklass inom den lönegrad, vederbörande vid

överflyttningen till avgångsstat tillhör, bör äga rum endast i mån av fullgjord

tjänstgöring, varvid före överföringen fullgjord tjänstgöring å aktiv

stat bör tillgodoräknas vederbörande. Beträffande de beställningshavare,

som tvångsvis överfördes till övergångsstat i samband med 1925 års härordning,

föreskrevs, att effektiv tjänstgöring under viss tid i beställning å övergångsstat

skulle anses motsvara tjänstgöring under dubbelt så lång tid i

beställning å aktiv stat. Samma förmånliga regel torde icke böra gälla beträffande

beställningshavare, som överföres till den nu ifrågasatta avgångsstaten.

I fråga örn förening av lön å avgångsstat med lön för eventuell annan statsanställning

eller med ersättning för statligt uppdrag ha utredningsmännen an
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

fört, att de grunder, som 1928 års riksdag i motsvarande hänseende godkänt

beträffande beställningshavare, som överförts å övergångsstat i samband med

1925 års härordning, syntes kunna tjäna till förebild. I detta hänseende

torde det få ankomma på Kungl. Majit att i anslutning till nämnda grunder

meddela närmare bestämmelser.

Arméförvaltningen har framhållit, att en beställningshavares avförande

från aktiv stat i allmänhet syntes komma att för beställningshavaren medföra

en så avsevärd rubbning i hans ekonomiska förhållanden, att det syntes

billigt, att beställningshavaren erhölle viss varseltid före överföringen.

Enär emellertid anordningen med avgångsstat ju avser att tillgodose ett

omedelbart behov att från aktiv stat avföra inkompetent personal, synes en

sådan av arméförvaltningen föreslagen uppsägningstid icke böra ifrågakomma.

Den enskildes intressen i förevarande avseende torde däremot lämpligen

kunna tillgodoses på det sätt, att beställningshavare, som överföres å avgångsstat,

berättigas att uppbära oförminskad avlöning enligt de före överförandet

gällande grunderna intill den näst efter överförandet infallande

1 oktober, om överförandet sker under månaderna oktober—mars, och eljest

intill den näst efter överförandet infallande 1 april.

Till avgångsstat överförd beställningshavare skall självfallet vara bibehållen

vid sin rätt till tjänste- och familjepension, varvid dock givetvis jämväl

föreligger skyldighet för honom att vidkännas för vederbörlig beställning

stadgade pensionsavdrag.

Försvarsväsendets lönenämnd har framhållit, att i fråga örn beställningshavare,

som överförts å avgångsstat, böra anses föreligga sådana omständigheter,

att beställningshavaren med stöd av vederbörligt tjänstepensionsreglemente

bör förtidspensioneras, då han uppnått en levnadsålder, som

med fem år understiger den för hans beställning stadgade pensionsåldern.

För att en beställningshavare skall kunna mot sin vilja förtidspensioneras

gäller, enligt vad förut anförts, att han skall befinnas urstandsatt att på

tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänsteåligganden. Enär emellertid en

beställningshavare förutsättes skola kunna överföras å avgångsstat, även örn

ej nu angivna förhållande föreligger, anser jag mig icke böra biträda lönenämndens

ifrågavarande förslag.

En fullmaktstjänst, vars innehavare överföres å avgångsstat, kan icke i

vanlig ordning återbesättas med ordinarie innehavare förrän den överförde

avlidit eller avgått med pension. Med hänsyn härtill torde Kungl. Majit

äga besluta om den tillfälliga ökning av antalet ordinarie tjänster, som

erfordras på grund av beställningshavares överförande å avgångsstat.

Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse

med här angivna grunder utfärda de föreskrifter, som erfordras beträffande

till avgångsstat överförda beställningshavares avlöningsförmåner

och tjänstgöringsskyldighet m. m.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

31

Avlöningsförmåner och tjänstgöringsskyldighet m. m. för personal, som

försättes i disponibilitet.

Överbefälhavarens framställning. Överbefälhavaren har i sin skrivelse den 14

februari 1941 föreslagit, att beställningshavare, som försatts i disponibilitet,

borde tillerkännas exspektansarvode, motsvarande lönen minskad exempelvis

med A-avdrag enligt 17 § militära avlöningsreglementet. I disponibilitet

försatt beställningshavare borde vara underkastad full tjänstgöringsskyldighet

och borde, då han fullgjorde tjänstgöring, kunna beredas vederlag härför

avpassat efter tjänstgöringens art och ansvar samt borde bibehållas vid

med förut innehavd beställning på aktiv stat förenade pensionsförmåner.

Placerades beställningshavare i disponibilitet till tjänstgöring på annan ort

än kyrkobokföringsorten, borde han åtnjuta rätt till reseersättning och flyttningskostnadsersättning

enligt för personal på aktiv stat gällande grunder.

Utredningsmännen. Utredningsmännen ha erinrat om att Kungl. Majit

beträffande ersättning till inom utrikesförvaltningen anställd befattningshavare,

som försatts i disponibilitet, ägde fria händer att avväga arvodet,

vilket dock ej finge överstiga lönen minskad med A-avdrag. Såsom minimum

för arvodet gällde likväl, örn befattningshavaren skulle bibehållas vid pensionsrätten,

ett belopp motsvarande pensionsunderlagets storlek.

Då det här regelmässigt vore fråga örn personal, som icke avsåges komma

till vidare användning i beställning på aktiv stat, syntes det knappast vara

påkallat att på sätt överbefälhavaren förordat generellt berättiga vederbörande

till den ersättning, som inom utrikesförvaltningen utgjorde maximibelopp

och som där åtminstone i princip utgjorde gottgörelse till en tjänsteman,

vilken avsåges att framdeles bliva placerad på ny post samt åsyftade

att kunna bibehålla honom i karriären i avvaktan på möjlighet att tilldela

honom en sådan post. Här berörda omständigheter kunde måhända tala för

att disponibilitetsarvodet ej borde bestämmas högre än den förtidspension,

som kunde utgå enligt tjänstepensionsreglementet och som bestämdes med

utgångspunkt från grunderna för ålderspensionen men med iakttagande av

vissa reduktioner. Möjligen kunde man tänka sig, att beställningshavaren ej

berättigades till högre arvode än som svarade mot pensionsunderlaget för

beställningen, med befogenhet för Kungl. Majit att höja arvodet högst upp

till lönen minskad med A-avdrag; härigenom skulle en viss parallell med

reglerna för utrikesförvaltningens personal åstadkommas.

Emellertid talade enligt utredningsmännens mening praktiska skäl för

fastställande av fixa arvodesbelopp för de olika lönegraderna. Dessa belopp

borde lämpligen bestämmas så att de något överstege pensionsunderlagen

men icke uppginge till de belopp, vilka kvarstode efter avräknande från lönen

(i förekommande fall slutlönen å A-ort) av A-avdrag.

Utredningsmännen ha därefter anmärkt, att kvarstående lönebelopp efter

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

frånräknande av A-avdrag i här avsedda lönegrader genomgående utgjorde

grovt räknat 75 procent av de oavkortade lönebeloppen. Pensionsunderlagen

enligt 1935 års militära tjänstepensionsreglemente varierade för samma lönegrader

mellan omkring 58.5 och 47.2 procent av samma belopp. Enligt ett

alternativ i avgivet förslag till nytt allmänt tjänstepensionsreglemente utgjorde

pensionsunderlaget omkring två tredjedelar av slutlönen i ortsgrupp C

för lönegrader med dyrortsgraderade löner.

Med beaktande av dessa relationssiffror ha utredningsmännen uträknat

arvodesbelopp, utgörande för lönegraden Oa 4 drygt 70 procent av det oavkortade

lönebeloppet och för de högre lönegraderna successivt sjunkande

procenttal, för lönegraden Ob 3 ej fullt 60 procent.

I enlighet härmed lia utredningsmännen ifrågasatt följande arvodesbelopp,

vilka avrundats så att de blivit i helt krontal jämnt delbara med 12:

Lönegrad Arvodesbelopp

Oa 4 ............................................................ 6,840

»5 ............................................................ 7,380

»6 ............................................................ 8,340

Ob 1 ............................................................ 9,180

»2 ............................................................ 9,600

»3 .......................... 10,560

Utöver disponibilitetsarvodet borde enligt utredningsmännens mening särskild

ersättning få åtnjutas i den mån beställningshavaren fullgjorde tjänstgöring.

Denna ersättning borde utgå, för det fall att beställningshavaren

toges i anspråk för bestridande av befattning avsedd för pensionerad personal,

med det arvodesbelopp, som vore bestämt för dylik befattning, och

eljest såsom arvode med belopp, som i det särskilda fallet fastställdes av

Kungl. Majit. I båda fallen borde iakttagas, att ersättningen ej finge överstiga

det lönebelopp, som vid stationering å tjänstgöringsorten skulle hava

utgått i den beställning, från vilken avgång skett. — Vid förslagets framläggande

hade hänsyn tagits endast till mera fortlöpande tjänstgöring men

däremot ej till de periodiskt återkommande, mera kortvariga övnings- eller

repetitionstjänstgöringar, som eventuellt kunde vara påkallade.

Å disponibilitetsarvodet syntes böra utgå rörliga tilläggsförmåner enligt

de för lön gällande grunderna. Från arvodet borde självfallet avgå tjänsteoch

familjepensionsavdrag i vanlig ordning.

Därest i disponibilitet överförd beställningshavare erhölle civil anställning

eller avlönat statligt uppdrag, syntes, såvitt ersättningen för anställningen

eller uppdraget uppginge till eller överstege lönen i den förra beställningen,

disponibilitetsarvodet böra bortfalla för den tid anställningen eller uppdraget

varade; där ersättningen understege lönen, borde disponibilitetsarvodet få

bibehållas i den mån förmånerna sammanlagt ej överstege den förra lönen.

Yttranden. Överbefälhavaren har i sitt yttrande förklarat sig icke kunna

tillstyrka en så radikal sänkning av lönen, som utredningsmännen föreslagit.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 74. 33

Disponibilitetsarvodena borde icke sättas lägre än som föreslagits i överbefälhavarens

framställning den 14 februari 1941.

Även cheferna för armén och marinen ha anfört, att disponibilitetsarvodenas

storlek borde bestämmas efter de i överbefälhavarens framställning angivna

grunderna, varjämte i yttrandena förutsatts, att i disponibilitet överförda

beställningshavare skola komma i åtnjutande av de pensionsförmåner,

som skulle ha tillkommit dem vid avgång från aktiv stat vid pensionsålderns

inträde.

Chefen för armén har vidare anfört, att den tjänstgöringsskyldighet, som

utredningsmännen förutsatt för beställningshavare i disponibilitet, lämpligen

borde bestämmas till 35 dagar per kalenderår, d. v. s. ett dagantal motsvarande

vad som avsåges för personal i reserven (för reservpersonal dock icke

årligen). För beställningshavare i arvodesbefattning borde dock icke förutsättas

annan tjänstgöring än den han i sagda befattning fullgjorde.

Jämväl chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha ansett de av utredningsmännen

föreslagna disponibilitetsarvodena väl snävt tillmätta och härutinnan

anfört:

Under erinran örn att 1938 års pensionssakkunniga i sitt betänkande med

förslag till allmänna tjänste- och familj epensionsreglementen vid utformningen

av alternativet med enhetliga pensionsunderlag tagit slutlönen inom

de olika lönegraderna för ortsgrupp C till utgångspunkt, anse chefen för flygvapnet

och flygförvaltningen, att slutlönen å C-ort inom vederbörande lönegrad

bör i förekommande fall jämväl i här avsett hänseende tagas till utgångspunkt.

Den särskilt svåra ställning, som kan förutses komma att intagas av personal

vid flygvapnet, som försättes i disponibilitet — det kan vara fråga örn

andligen och kroppsligen förbrukade individer utan möjlighet till annan utkomst

— synes påkalla, att det tages i övervägande, örn icke disponibilitetsarvoden

åt f. d. flygare böra utgå med förhöjda belopp.

Beträffande sistnämnda fråga har en av flygförvaltningens ledamöter, t. f.

byråchefen Lagergren, anmält avvikande mening och härom anfört:

Förslaget att tillgodose i disponibilitet försatta flygare med högre arvoden

än som eljest skulle komma att utgå till i disponibilitet försatt icke flygande

personal finner jag mig icke kunna biträda och anser ej heller att frågan bör

bliva föremål för närmare utredning. Ett tillgodoseende i här åsyftad riktning

skulle enligt mitt förmenande vara att förbise flygtilläggens karaktär av

riskpremier och skulle därjämte medföra att den i disponibilitet försatte beställningshavaren,

som på grund av bristande duglighet försatts ur tjänst,

skulle komma, i ett förmånligare läge än den, som på grund av olycksfall i eller

utom tjänsten, sjukdom eller av annan orsak, varöver han icke kunnat råda,

förtidspensionerats. Disponibilitetsarvodena måste nämligen anses vara så

intimt förknippade med graderingen av pensionsförmånerna åt flygande, respektive

icke flygande personal att någon undantagsställning icke bör beredas

den flygande personalen så länge pensionsförmånerna äro desamma för alla

försvarsgrenarna.

Arméförvaltningen har funnit de av utredningsmännen föreslagna disponibilitetsarvodena,

i jämförelse med de avlöningsförmåner, som föreslagits

för å övergångsstat överförda, förhållandevis låga. Ämbetsverket ansåge för

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 74. 317 42 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

sin del skäl tala för en mindre kraftig begränsning av arvoden till i disponibilitet

försatta än vad utredningsmännen föreslagit. Härutöver kunde framhållas,

att en olikformighet i fråga örn lönesättning samt beträffande förmåner

i övrigt och skyldigheter för, å ena sidan, till övergångsstat överförda och, å

andra sidan, i disponibilitet försatta beställningshavare måste framstå såsom

irrationell, då beställningshavarna av en och samma anledning, mindre tjänstduglighet,

avförts från aktiv stat.

Beträffande här avsedda beställningshavares förmåner i övrigt under olika

slag av tjänstgöring har arméförvaltningen yttrat:

I fråga örn ersättning under tjänstgöring för i disponibilitet försatt beställningshavare,

som uppehåller för pensionerad personal avsedd arvodesbefattning,

hava utredningsmännen föreslagit, att vederbörande skulle äga åtnjuta

för befattningen anslaget arvode. Härvid torde böra beaktas, att å sagda

arvode utgår dyrtidstillägg enligt för reglerade verk gällande grunder, medan

å disponibilitetsarvodet avses skola utgå rörliga tilläggsförmåner, i följd varav

vid beräkningen skola tillämpas i 3 § 2 stycket kungörelsen den 22 juni 1939,

nr 511 (nr 1941: 406) intagna reduceringsregler. ----I övrigt synes be
ställningshavare,

som tages i anspråk för uppehållande av arvodesbefattning,

böra erhålla ersättning för kostnaderna för flyttning till ny tjänstgöringsort

samt förmån av sjukvård i enlighet med för beställningshavare å aktiv stat

gällande bestämmelser.

Beställningshavare i disponibilitet, som icke uppehåller arvodesbefattning,

torde för inställelse till tjänstgöring böra åtnjuta fri resa från bostadsorten

(hemvistet i kyrkobokföringsorten) samt traktamentsersättning enligt resereglemente^

dock att beställningshavare som styrker, att han vid resans anträdande

stadigvarande uppehållit sig å annan än nämnda ort, äger åtnjuta fri

resa från dåvarande vistelseorten inom riket eller vid vistelse utom riket från

den plats inom riket, å vilken han vid resan först inträffar; därjämte torde

enahanda förmåner böra utgå vid återfärd från tjänstgöringen. Yad angår ersättning

under dylik tjänstgöring, ifrågasätter arméförvaltningen, örn icke en

i disponibilitet försatt beställningshavare bör, i likhet med beställningshavare

på reservstat, åtnjuta tjänstgöringstraktamente, dock endast vid tjänstgöring

utom bostadsorten (hemvistet i kyrkobokföringsorten), ävensom förmån av

sjukvård enligt de bestämmelser, som gälla för personal på aktiv stat.--- —

Beträffande i övrigt erforderliga avlöningsbestämmelser torde i tillämpliga

delar böra gälla de för beställningshavare å reservstat meddelade föreskrifterna.

Arméförvaltningen har slutligen förordat, att tjänstgöringsskyldigheten i

fredstid fastställes till visst antal dagar, förslagsvis 45 dagar (in- och utryckningsdagar

icke inräknade) under loppet av varje under anställningstiden i

disponibilitet infallande period av två år.

Även marinförvaltningen har funnit de av utredningsmännen föreslagna

disponibilitetsarvodena väl snävt tilltagna, med hänsyn till att tjänste- och

familjepensionsavdrag avsetts skola utgå från desamma, Vid arvodenas tillmätande

borde hänsyn tagas därtill, att den i disponibilitet försatte beställningshavaren

icke borde i ekonomiskt hänseende bliva avsevärt sämre ställd

än örn han kvarstått i lägre beställning, å vilken disponibilitetsinstitutet icke

vore tillämpligt. Marinförvaltningen har härom anfört följande:

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

Även med avseende å denna synpunkt synas ifrågavarande arvoden för låga,

vilket exempelvis framgår av, att i disponibilitet försatt beställningshavare

i lönegrad Oa 4 föreslagits erhålla 6,840 kronor i disponibilitetsarvode under

det att, om han kvarstått i beställning tillhörande lönegrad Oa 3, han skulle

hava erhållit 8,175 kronor i slutlön å A-ort. Rättvisligen måste dock medgivas,

att nu framhållen synpunkt icke bör tillmätas allt för stor betydelse, enär beställningshavare

i lönegrad Oa 3 i de flesta fall torde hava avgått med pension

vid den ålder, då disponibilitetsinstitutet kan komma i fråga att tillämpas å

högre beställningshavare. Å andra sidan är det antagligt, att den pensionerade

beställningshavaren kommer att vara i gynnsammare ställning än den i disponibilitet

försatte i fråga örn möjligheten att förskaffa sig annan inkomst.

Försvarsväsendets lönenämnd har i sitt yttrande framhållit, att avgångslönen

borde vara fixerad för varje lönegrad och löneklass. Yad anginge storleken

av avgångslönen anslöte sig lönenämnden närmast till det av överbefälhavaren

framlagda förslaget, varvid lönenämnden utginge från att lönen beräknades

efter B-ortsgrupp. Tjänstgöringsskyldighet borde principiellt icke

åvila i disponibilitet försatt personal i vidare mån än som i detta hänseende

gällde för i reserven kvarstående, pensionsavgången personal. Ej heller borde

någon företrädesrätt givas disponibilitetsstat tillhörande personal till erhållande

av arvodesbefattningar. En till avgångsstat överförd beställningshavare

borde således i vanlig ordning få anmäla sig som sökande till ledigförklarad

arvodesbefattning, och befattningen i fråga borde tillsättas enbart under hänsynstagande

till vederbörandes lämplighet för den sökta befattningen. Under

inkallelse till tjänstgöring borde för övrigt den å avgångsstat överförda personalen

erhålla enahanda löneförmåner, som skulle hava utgått, därest vederbörande

tillhört reserven och i denna egenskap inbeordrats till tjänstgöring.

Jämväl i disponibilitet försatt personal borde regelmässigt förtidspensioneras

med tillämpning av bestämmelserna i tjänstepensionsreglementet.

Statskontoret har förklarat, att de av utredningsmännen föreslagna disponibilitetsarvodena

syntes i och för sig skäliga. Det hade emellertid uppmärksammats,

att från de föreslagna arvodena skulle avgå tjänste- och familjepensionsavdrag

i vanlig ordning. Undantagsvis kunde detta leda till att en beställningshavare

å disponibilitetsstat kunde komma att uppbära lägre arvode än den

pension, som framdeles tillkomme honom vid avgång från sagda stat fem år

före pensionsålderns inträde. Med hänsyn därtill och då ett överförande å

disponibilitetsstat i realiteten måste anses hava karaktären av en förtidspensionering,

skulle det kunna ifrågasättas, örn icke disponibilitetsarvodet genomgående

borde avvägas så, att nettoarvodet, inberäknat rörliga förmåner, uppginge

till samma belopp, som beställningshavaren komme att uppbära i pension

vid den framtida avgången från tjänsten.

Svenska officersförbundet har, såsom förut anmärkts, föreslagit, att till beställningshavare,

som avförts från aktiv stat, skulle utgå avlöning enligt de

principer, som vid genomförande av 1925 års försvarsordning tillämpades beträffande

till övergångsstat tvångsvis överförda beställningshavare, varvid

under tjänstgöring avlöning borde utgå efter den ortsgrupp, där tjänstgöringen

fullgjordes.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Departementschefen.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 74.

Förbundet har framhållit, att det, även om i enlighet med dess förslag ett

särskilt prövningsinstitut inrättades för behandling av ärenden rörande befattningshavares

försättande i disponibilitet, syntes vara förenat med svårigheter

att nå fram till full rättvisa. Detta underströke nödvändigheten av att de

ekonomiska bestämmelserna gåves en sådan utformning, att förtidsavskedandet

icke finge för den enskilde rentav upprörande följdverkningar. Förbundet har

härom närmare anfört följande:

Åtminstone måste man härvid fordra, att den ekonomiska gottgörelsen för

den avförde ordnas på sätt, som kan anses skäligt. Härvid kan jämförelse

icke ske med försättande i disponibilitet av beställningshavare inom utrikesförvaltningen.

Sådant sker nämligen under helt andra förutsättningar än vad

här ifrågasättes och har normalt förekommit i starkt begränsad omfattning.

Som redan framhållits, bliva förhållandena här helt annorlunda.

Mot bakgrunden av sålunda anförda principiella synpunkter finner sig

svenska officersförbundet böra, vad beträffar den ersättning i form av disponibilitetslön

eller dylikt, som kan böra befinnas utgå, anföra följande. Utredningsmännen

förutsätta, att med disponibilitetslön avförd personal skall vara

underkastad tjänstgöringsskyldighet enligt i särskild ordning utfärdade bestämmelser.

Därvid avses den avförde för kostnadernas begränsning i möjlig

mån användas i befattning, som eljest bestrides av pensionerad personal med

arvode. Ersättning för tjänstgöringen skall då utgå med för befattningen bestämt

arvode men eljest med arvode, som fastställes av Kungl. Maj:t. Regelmässigt

avses härvid den totala avlöningen understiga det lönebelopp, som

skulle hava utgått för den beställning, från vilken avgång skett. Denna ogynnsamma

lönesättning har framkommit därigenom, att utredningsmännen föreslagit

disponibilitetsarvoden, vilka utgöra endast mellan 60 och 70 procent av

avlöningen för vederbörlig beställning. En dylik reduktion av inkomsten måste

medföra synnerligen ogynnsamma konsekvenser för den avförde. Han kan

knappast heller skaffa sig anställning i privat tjänst, eftersom lian när som

helst kan bliva inkallad till tjänstgöring. Rent av orimligt synes utredningsmännens

förslag vara på den punkten, att till disponibilitet överförd beställningshavare,

som verkligen erhåller civil anställning, skall berövas rätt till

disponibilitetsarvode, örn ersättningen för anställningen uppgår till eller överstiger

lönen i den förra beställningen, samt, där ersättningen understiger lönen,

få behålla disponibilitetsarvodet endast i den mån förmånerna sammanlagt ej

överstiga den förra lönen. Därmed förhindras den avförde praktiskt taget från

möjlighet att söka sig arbete utanför krigsmakten. En dylik bestämmelse har

icke ens ifrågasatts för övergångsstatspersonal. Den kan heller icke för nu

berörd personal ifrågakomma.

Av den lämnade redogörelsen för remissyttrandena framgår, att flera olika

meningar yppats i fråga örn storleken av de arvoden, som böra utgå till beställningshavare,

överförda å disponibilitetsstat. Utredningsmännen anse sålunda,

att för de olika lönegraderna böra fixeras vissa bestämda arvodesbelopp,

större än de för respektive lönegrader fastställda pensionsunderlagen men lägre

än den enligt vanliga regler bestämda lönen, minskad med s. k. A-avdrag. Statskontoret

håller före, att de av utredningsmännen sålunda föreslagna arvodena

i och för sig äro skäliga, men har föreslagit, att arvodena i stället bestämmas så,

att nettoarvodena, d. v. s. disponibilitetsarvodena inberäknat rörliga förmåner

men minskade med vederbörliga pensionsavdrag, uppgå till samma belopp som

beställningshavarna skulle komma att uppbära i pension vid framtida avgång

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

från tjänsten. Överbefälhavaren, nied vilken flertalet övriga militära myndigheter

ävensom försvarsväsendets lönenämnd i huvudsak instämt, anser däremot,

att arvodet bör motsvara avlöning i vederbörlig lönegrad, minskad med

A-avdrag. Händd förutsätter lönenämnden, att lönen skall beräknas efter ortsgrupp

B. Slutligen föreslår svenska officersförbundet, att vid bestämmande

av arvode till här berörd personal skola tillämpas de grunder, som gälla beträffande

beställningshavare, vilka i samband med genomförandet av 1925 års

försvarsordning tvångsvis överförts å övergångsstat; lön skulle alltså i de fall

där dyrortsgradering förekommer utgå efter ortsgrupp B.

I likhet med utredningsmännen finner jag praktiska skäl tala för att fixa

arvodesbelopp fastställas för de olika lönegraderna. Däremot torde icke, såsom

lönenämnden föreslagit, olika arvodesbelopp böra fastställas för skilda

löneklasser inom samma lönegrad. Vid fastställandet av arvodesbeloppen synes

till en början böra tillses, att beställningshavare, som försättes i disponibilitet,

blir bevarad vid sin rätt till pension. I 3 § 2 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet

den 30 december 1941 stadgas, att örn tjänsteman försättes i disponibilitet

mot åtnjutande av disponibilitetsarvode av statsmedel till belopp ej

understigande tjänstepensionsunderlaget för den av honom senast innehavda

ordinarie befattningen, skall det i pensionshänseende så anses, som örn han

alltjämt kvarstode i nämnda befattning. Örn disponibilitetsarvodet icke sättes

lägre än pensionsunderlaget, kommer befattningshavaren alltså att bibehållas

vid sin rätt till pension men blir då jämväl skyldig att, så länge han uppbär

disponibilitetsarvode, vidkännas stadgade pensionsavdrag. Till förhindrande av

att nettoinkomsten för en i disponibilitet försatt beställningshavare blir lägre

än den pension han efter den slutliga avgången kan påräkna torde, i enlighet

med vad i några av remissyttrandena framhållits, såsom utgångspunkt vid bestämmandet

av disponibilitetsarvodena böra tagas pensionsunderlaget, ökat

med vederbörliga pensionsavdrag. Hänsyn bör därvid tagas till de i 1941 års

allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen fastställda pensionsunderlagen

och pensionsavdragen. Enär rörligt tillägg och kristillägg — vilka förmåner

synas böra utgå till beställningshavare som uppbär disponibilitetsarvode

— enligt 1941 års allmänna tjänstepensionsreglemente icke skola beräknas å

belopp, varmed pensions grundbelopp överstiger 6,000 kronor, medan motsvarande

gräns i gällande avlöningsreglemente bestämts till 10,800 kronor,

kommer disponibilitetsarvodet, inberäknat rörliga löneförmåner men med frånräknande

av vederbörliga pensionsavdrag, med den antagna utgångspunkten

att något överstiga den blivande pensionen, därest för beräkning av rörliga

förmåner å disponibilitetsarvode skola gälla de i avlöningsreglementet stadgade

grunderna, vilket synes vara att förorda. Mot detta torde emellertid intet

vara att erinra, enär, enligt vad i det föregående anförts, en beställningshavare

förutsättes kunna överföras i disponibilitet, även örn hans tjänstduglighet icke

är så nedsatt, att tvångspensionering kan ske. I fråga örn de i löneplanerna

Ob och Cb upptagna lönegraderna torde, för undvikande av en oskäligt stor

inkomstminskning vid övergång till disponibilitetsstaten, arvodena a denna

stat böra sättas något högre än nyss angivits. Med hänsyn till de bestäm

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Marits proposition nr 74.

meisel-, som gälla beträffande arvoden till i disponibilitet försatt personal inom

utrikesförvaltningen, torde motsvarande arvoden för beställningshavare inom

försvarsväsendet icke böra överstiga lönen — i förekommande fall slutlönen —

i avgångsbeställningen, minskad med A-avdrag.

I en vid detta protokoll fogad tablå (bilaga B) lia beträffande här avsedda

lönegrader uträknats de belojjp, som enligt vad här ovan anförts böra tillmätas

betydelse vid avvägningen av disponibilitetsarvodenas storlek.

Med beaktande av vad sålunda anförts föreslår jag, att disponibilitetsarvodena

bestämmas till följande avrundade belopp:

Lönegrad

Arvode

Lönegrad

Arvode

Oa 4 .............

........... 7,380

Ca 27 .............

........... 7,800

5 .............

........... 8,100

28 .............

........... 8,160

6 .............

........... 9,240

29 .............

........... 8,520

Ob 1 .............

........... 9,840

30.............

........... 8,940

2 .............

........... 10,320

Cb 1 .............

........... 9,240

3 .............

Ca 26 .............

........... 11,160

........... 7,440

3.............

........... 11,160

Å de sålunda bestämda arvodesbeloppen, vilka något överstiga de av utredningsmännen

föreslagna, böra såsom förut anförts utgå rörligt tillägg och kristillägg.

Av flygförvaltningen och chefen för flygvapnet framfört förslag, att disponibilitetsarvoden

till f. d. flygare skulle utgå med förhöjda belopp, kan jag

icke tillstyrka. De synpunkter, som beträffande denna fråga anförts i förutnämnda

till ämbetsverkets protokoll antecknade avvikande mening, finner jag

riktiga.

I likhet nied vad som föreslagits i fråga om personal, som överföres å avgångsstat,

synes beställningshavare, som överföres å disponibilitetsstat, böra

berättigas att uppbära oförminskad avlöning enligt de före överförandet gällande

grunderna intill den näst efter överförandet infallande 1 oktober, örn

överförandet skett under månaderna oktober-—mars, och eljest intill den näst

efter överförandet infallande 1 april.

I enlighet med vad som föreslagits beträffande tjänstgöringsskyldighet för

beställningshavare, som överförts å avgångsstat, torde i disponibilitet försatt

beställningshavare icke böra vara tjänstgöringsskyldig i vidare mån än i

reserven kvarstående, pensionsavgången personal. Under tjänstgöring på

grund av här berörd skyldighet böra likaledes i tillämpliga delar gälla de för

sådan personal meddelade bestämmelserna.

I fråga örn avlöningsförmåner m. m. till i disponibilitet försatt beställningshavare,

som inkallats till tjänstgöring, synas — på sätt lönenämnden

föreslagit — i tillämpliga delar böra gälla samma bestämmelser som beträffande

nyssnämnda reserven tillhörande personal, som inbeordrats till tjänstgöring.

Beställningshavare, som tages i anspråk för bestridande av befattning avsedd

för pensionerad personal, bör utöver disponibilitetsarvodet erhålla det

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

för befattningen bestämda arvodesbeloppet, dock med iakttagande av att de

sammanlagda arvodesbeloppen icke överstiga det lönebelopp, som vid statioi

nering å tjänstgöringsorten skulle lia utgått i den beställning, från vilken avgång

skett. I detta sammanhang må i anledning av vad lönenämnden anfört

framhållas, att i disponibilitet försatt beställningshavare icke bör erhålla företrädesrätt

till sådana befattningar. Örn beställningshavare tjänstgör i annan

beställning inom försvarsväsendet än här nämnts, bör på sätt utredningsmännen

föreslagit arvode utgå med belopp, som i det särskilda fallet fastställes

av Kungl. Majit.

Erhåller i disponibilitet överförd beställningshavare civil statsanställning

eller avlönat statligt uppdrag, bör i enlighet med utredningsmännens förslag

disponibilitetsarvodet bortfalla för den tid anställningen (uppdraget) varar,

därest ersättningen för anställningen (uppdraget) uppgår till eller överstiger

lönen i den förra beställningen. Örn ersättningen understiger denna lön, bör

disponibilitetsarvodet få bibehållas i den mån förmånerna sammanlagt icke

överstiga den förra lönen. Officersförbundets uppfattning, att i disponibilitet

överförda beställningshavare genom sådana regler skulle praktiskt taget förhindras

från möjlighet att söka sig arbete utanför krigsmakten, synes sakna

fog. Beställningshavaren beredes ju dock möjlighet att få sina inkomster förhöjda

från disponibilitetsarvodet till den förra lönen, vilken ju i många fall är

icke obetydligt högre. Anmärkas må för övrigt, att vad av mig sålunda föreslagits

ansluter sig till vad i motsvarande hänseende föreskrivits i andra likartade

fall.

Beställningshavare, som överförts å disponibilitetsstat, bör äga rätt att

kvarstå å denna stat intill den för hans förut innehavda beställning bestämda

pensionsåldern. Jag kan sålunda icke biträda lönenämndens förslag örn förtidspensionering

av sådan beställningshavare, då han uppnått en levnadsålder,

som med fem år understiger pensionsåldern. Jag hänvisar till vad jag i motsvarande

hänseende i det föregående yttrat beträffande beställningshavare,

som överförts å avgångsstat.

Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad här föreslagits utfärda närmare bestämmelser angående avlöningsvillkor

och tjänstgöringsskyldighet m. m. för personal, som försatts i

disponibilitet. Såsom förut anmärkts böra dessa bestämmelser kunna göras

tillämpliga å medelst fullmakt tillsatt förtroendeämbetsman, som försättes i

disponibilitet.

Kostnadsberäkningar m. m.

Utredningsmännen. Utredningsmännen, vilka icke utfört några kostnadsberäkningar,

lia beträffande den av dem ifrågasatta övergångsstaten anfört, att

erforderlig begränsning av statens omfattning syntes böra åvägabringas antingen

på sådant sätt, att ett bestämt antal beställningar i vissa lönegrader av

riksdagen uppfördes på dylik stat, varvid lönekostnaderna syntes lämpligen

kunna bestridas från de vanliga, såsom förslagsanslag uppförda avlöningsanslagen,

eller ock på det sättet, att av riksdagen anvisades ett till beloppet

s. 40 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

40 Kungl. May.ts proposition nr 74.

begränsat anslag, inom vars ram Kungl. Majit finge verkställa överföring av

beställningshavare från aktiv stat utan att vara bunden till visst antal i olika

grader. Det sistnämnda alternativet kunde måhända med hänsyn till behovet

för Kungl. Majit att äga rörelsefrihet vid anordningens genomförande vara

att föredraga.

I fråga örn begränsning av Kungl. Majits befogenhet att överföra beställningshavare

i disponibilitet ha utredningsmännen anvisat samma utvägar.

Yttranden, överbefälhavaren har i fråga om avgångsstatens omfattning förordat,

att av riksdagen anvisades ett till beloppet bestämt anslag, inom vars

ram Kungl. Majit finge verkställa överföring av beställningshavare från aktiv

stat utan bestämd fördelning på olika lönegrader. Anslagsbehovet för innevarande

budgetår kunde icke exakt angivas men syntes komma att understiga

300,000 kronor. Omfattningen av disponibilitetsstaten kunde icke förutses på

lång sikt och komme att växla år från år, varför det syntes lämpligast, att ett

förslagsanslag, till storleken beräknat efter de erfarenheter på området, som

framdeles komme att vinnas, ställdes till Kungl. Majits förfogande.

Cheferna för armén och marinen ha anfört liknande synpunkter beträffande

de ifrågasatta staternas begränsning.

Chefen för armén har angivit anslagsbehovet för avgångsstaten för innevarande

budgetår till 225,000 kronor, inom vilken summa i medeltal 15 beställningshavare

i lönegraderna Oa 4—6 och Ob 1—3 skulle kunna överföras

till avgångsstat. Därvid har dock förutsatts, att rörligt tillägg och kristillägg

skulle utgå från särskilt anslag.

Motsvarande anslagsbehov för marinen har av chefen för marinen angivits

till 45,000 kronor.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen samt arméförvaltningen ha

förordat, att en viss totalsumma utan bestämd fördelning å olika lönegrader

av riksdagen ställdes till Kungl. Majits förfogande för löner å avgångsstat och

för disponibilitetsarvoden.

De exspektansarvoden, som utgå till utrikesrepresentationen tillhörande

befattningshavare i disponibilitet, bestridas från en särskild förslagsvis betecknad

anslagspost i den för diplomatisk och konsulär personal m. m. fastställda

avlöningsstaten (jfr statsliggaren, sid. 163). De avlöningar å avgångsstat

och disponibilitetsarvoden, örn vilka här är fråga, torde böra bestridas

på motsvarande sätt. För ändamålet böra upptagas särskilda anslagsposter i

respektive avlöningsstater. Från dessa poster böra bestridas samtliga ifrågavarande

befattningshavare tillkommande löneförmåner frånsett rörligt tillägg,

vilken förmån bör bestridas frän de för detta ändamål uppförda anslagsposterna,

samt kristillägg, vilken förmån bör gäldas från vederbörligt riksstatsanslag.

Det är självfallet vanskligt att på detta stadium verkställa en tillförlitlig

beräkning av anslagsbehovet för ifrågavarande ändamål under de särskilda

avlöningsanslagen. Såvitt jag nu kan bedöma torde emellertid vid beslut i

enlighet med de av mig i det föregående angivna riktlinjerna medelsbehovet

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

kunna för helt år beräknas för försvarsväsendet i dess helhet komma att, frånsett

kristillägg, uppgå till sammanlagt 250,000 kronor, därav omkring 30,000

kronor belöpa å rörligt tillägg. Härvid har förutsatts att rörligt tillägg utgår

enligt nu gällande grunder, d. v. s. med 15 procent å grundlönen.

Ännu vanskligare är att nu angiva huru kostnaderna komma att fördelas på

de särskilda avlöningsanslagen. Av denna anledning synes den anordning, jag

ovan föreslagit i fråga örn kostnadernas bestridande, icke kunna genomföras

förrän någon erfarenhet vunnits rörande medelsåtgången, vilket torde kunna

ske först under loppet av budgetåret 1942/43. Under innevarande budgetår och

under budgetåret 1942/43 böra kostnaderna lämpligen bestridas från den i

respektive avlöningsstater ingående förslagsvis betecknade anslagsposten till

avlöningar till ordinarie tjänstemän, i vilket hänseende riksdagens bemyndigande

torde böra inhämtas. Från och med budgetåret 1943/44 bör det däremot

vara möjligt att övergå till det system för kostnadernas bestridande, som enligt

vad nyss anförts normalt bör tillämpas.

Hemställan.

Inom försvarsdepartementet har i samråd med finansdepartementet utarbetats

förslag till kungörelse om ändring av 3 § militära avlöningsreglementet

den 15 juni 1939 (nr 275). Förslaget innefattar de tillägg till berörda avid

ningsreglemente, som i det föregående förordats.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna berörda förslag till kungörelse,

dels besluta, att för försvarsväsendet skola inrättas en avgångsstat

och en disponibilitetsstat för beställningshavare tillhörande

lönegraderna Oa 4—6, Ob 1—3, Ca 26—30 samt Cb 1 och

3, vilka i enlighet nied de grunder, som i det föregående angivits,

avskilts från aktiv stat,

dels bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse

med de grunder, som av mig i det föregående angivits, utfärda

bestämmelser angående avlöning och tjänstgöringsskyldig

het m. m. för beställningshavare å avgångsstat och disponibilitetsstat,

dels ock medgiva, att avlöningar och disponibilitetsarvoden

till å avgångsstat respektive disponibilitetsstat överförda beställningshavare

må intill budgetåret 1943/44 bestridas på sätt

av mig i det föregående angivits.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lennart Österholm.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 74.

817 4ä 4

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Majrts proposition nr 74.

Bilaga A.

Utredningsmännens undersökning rörande inom försvarsväsendet befintliga

förtroendesysslor.

De beställningshavare vid försvarsväsendet, vilka uppräknas i regeringsformens

§ 35, äro följande: »fältmarskalkar, generaler och amiraler av alla grader, generaladjutanter,

överadjutanter, stabsadjutanter, kommendanter i fästningarna, överstar

för regementena, sekundcheferna för gardesregementena till häst och fot och för

livregementets kårer samt cheferna för övriga särskilt för sig bestående militära

kårer eller bataljoner», ävensom cheferna för artilleriet, fortifikations-, fältmätnings-

och sjornatningsväsendet.

Den nuvarande lydelsen av regeringsformens § 35 har tillkommit år 1876.

Denna lydelse innefattar för övrigt endast obetydliga jämkningar i förhållande till

den år 1809 antagna ursprungliga avfattningen. Då paragrafens formulering icke

anpassats efter senare vidtagna organisationsändringar, är det icke alldeles klart,

vilka för närvarande befintliga beställningar som äro att hänföra till förtroendesysslor.

Tillgängliga grundlagskommentarer giva i allmänhet föga ledning för

denna frågas bedömande. Den granskning, som utredningsmännen gjort av detta

spörsmål under beaktande av försvarsorganisationens historiska utveckling, har

givit följande resultat.

Yad armén beträffar, torde det vara ostridigt, att alla i lönegraderna Ob 3 och

Ob 4 upptagna beställningar äro förtroendeämbeten. Dessa beställningar hava av

ålder varit generalsbeställningar, och flertalet av dem hava intill på senaste tiden

sammanhållits i en stat för »generalitetet» (t. ex. chefen för armén, armefördelningscheferna,

chefen för Övre Norrlands trupper, inspektören för infanteriet, inspektören

för artilleriet, generalfälttygmästaren och generalintendenten). Den

enda i arméns personalförteckning för ordinarie tjänstemän upptagna kommendantsbeställningen,

avsedd för kommendanten i Bodens fästning, är enligt grundlagens

uttryckliga föreskrift att inrangera bland förtroendeämbetena. Att överadjutanter

och stabsadjutanter vid generalstabskåren äro förtroendeämbetsmän är

likaledes otvivelaktigt; härunder inbegripas samtliga i personalförteckningen under

generalstabskåren upptagna beställningshavare, medan kårens chef, upptagen

under arméstaben såsom chef för denna stab, ej synes vara att beteckna såsom

»överadjutant». Förtroendeställning tillkommer vidare alla regements- och sekundchefer,

vilka ju äro särskilt nämnda i grundlagsstadgandet. Beträffande andra

truppförbandschefer än regements- och sekundcheferna har man att hålla sig till

grundlagsparagrafens beteckning »cheferna för övriga särskilt för sig bestående

militära kårer eller bataljoner». En jämförelse med det i paragrafen förekommande

uttrycket »cheferna för livregementets kårer» visar hän på att med begreppet

kår här närmast bör förstås ett såsom »kår» benämnt truppförband, alltså

en benämning tämligen parallell med beteckningen »bataljoner». En sådan tolkning

synes väl täckas av den närmare bestämningen »särskilt för sig bestående» förband

Med stadgandets uttryck »kår» torde sålunda icke kunna avses de nu bestående

personalkårer, vilka äro avsedda för organisatorisk sammanhållning och

redovisning av personal, som icke tillhör ett visst fristående truppförband utan

är placerad till tjänstgöring på olika kårer, staber, truppförband etc. Såsom förtroendeämbetsmän

torde dock här avsedda truppförbandschefer kunna betraktas

endast i den mån de erhållit fullmakt å förbandschefsbeställning men däremot icke

om deras chefskap för visst truppförband grundar sig endast på förordnande eller

placeringsbeslut och fullmakten avser t. ex. beställning såsom överste vid viss

personalkår. Sedan numera de för regementschef vid luftvärnsartilleriet samt kår
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 74.

chef vid ingenjörtruppema och trängen avsedda beställningarna upptagits i personalförteckningen

under beteckningen kårchef och fullmakterna anpassats därefter,

torde innehavarna otvivelaktigt vara att betrakta såsom förtroendeämbetsmän.

Beträffande truppslagsinspektörer och vissa jämförliga, i lönegraden Ob 2 upptagna

beställningshavare (t. ex. ställföreträdande arméfördelningschefer, chefen

för arméstaben, biträdande inspektören för luftvärnsartilleriet, militärbefälhavaren

på Gotland, cheferna för ingenjörtrupperna, trängen och fortifikationskåren) kan

tvekan råda, örn dessa äro att hänföra till förtroendeämbetsmän eller ej. Enligt

utredningsmännens uppfattning ger grundlagsstadgandets allmänna uttryck »generaler

av alla grader, generaladjutanter» ett bestämt stöd för att betrakta beställningshavarna

såsom förtroendeämbetsmän, i den mån de innehava generalspersons

tjänstegrad. Sådan grad lärer regelmässigt icke tilldelas vederbörande beställningshavare

genast vid beställningens tillträdande men torde merendels senare

förlänas honom. Beträffande kavalleriinspektören må anmärkas, att denne vid

grundlagsstadgandets tillkomst var uppförd på generalitetets stat och först nyligen

avförts från denna stat utan att detta medfört någon ändring vare sig i löneställning

eller, åtminstone hittills, i tjänstegrad.

För marinens vidkommande torde, vad flottan angår, endast innehavare av

någon av de till lönegraderna Ob 4 och Ob 3 hörande beställningarna •—- av

vilka de till sistnämnda lönegrad hänförliga av ålder i staterna varit upptagna

med beteckningen »flaggman» — ostridigt vara att anse såsom förtroendeämbetsmän.

Några regementschefer eller chefer för »särskilt för sig bestående kårer»

(i betydelsen truppförband) finnas icke vid flottan. Beträffande frågan, huruvida

de för cheferna för marinstaben samt Karlskrona örlogsvarv upptagna beställningarna

i lönegraden Ob 2 böra inrangeras bland förtroendeämbetsmän, kan

samma tvekan råda som i det föregående antytts med avseende å vissa till armén

hörande beställningar i lönegraden Ob 2. Enligt utredningsmännens uppfattningböra

beställningshavarna i fråga betraktas såsom förtroendeämbetsmän i den mån

amirals tjänstegrad tillagts dem. — Vid kustartilleriet måste samtliga beställningshavare

i högre grad än överstelöjtnant — nämligen chefen för kustartilleriet

(generalsperson), kommendanten i Vaxholms fästning samt två regementschefer

och en kårchef — otvivelaktigt hänföras till förtroendeämbetsmännens krets.

Vid flygvapnet torde hittills endast chefen för vapnet hava varit att betrakta

såsom förtroendeämbetsman. Efter den ändring i personalförteckningen, som beslutits

av 1941 års riksdag och som innebär att särskilda beställningar upptagas

för cheferna för flygvapnets truppförband (flottiljer), äro även dessa beställningshavare

numera att räkna bland förtroendeämbetsmän. Då flygkrigsskolan

oavsett institutionens benämning torde vara att räkna såsom truppförband,

lärer även chefen för flygkrigsskolan böra betraktas såsom förtroendeämbetsman.

Med avseende å de i lönegraden Ob 2 upptagna beställningarna såsom souschef

vid flygförvaltningen och chef för flygstaben gäller detsamma som i det föregående

anförts beträffande motsvarande beställningar vid armén och marinen,

nämligen att innehavarna lära vara att anse såsom förtroendeämbetsmän endast

där de innehava generalspersons tjänstegrad.

Ställer man frågan, vilka militära beställningshavare i regementsofficers och

högre grad som icke böra hänföras till förtroendeämbetsmän, blir svaret — med

det förbehåll som föranledes av den förut uttalade tvekan beträffande vissa beställningshavare

i högre grad — att till denna grupp böra föras dels sådana

överstar och kommendörer, vilka icke innehava fullmakt å beställning såsom truppförbandschef

(alltså t. ex. överstar vid fälttygkåren, fortifikationskåren och

intendenturkåren, cheferna för olika skolor, hemvärnschefer m. fl.), dels överstelöjtnanter

och majorer (kommendörkaptener), i den mån de icke äro överadjutanter

eller stabsadjutanter.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Majlis proposition nr 74.

En sammanställning upptagande regementsofficers- och högre beställningar vid

armén, marinen och flygvapnet enligt de av 1941 års riksdag godkända personalförteckningarna

och angivande i detalj de beställningar, som enligt utredningsmännens

uppfattning äro, respektive icke äro att hänföra till förtroendeämbeten,

har upprättats och fogas såsom bilaga vid denna skrivelse.1)

Några civilmilitära beställningshavare finnas i det här ifrågavarande grundlagsstadgandet

icke upptagna bland förtroendeämbetsmännen. Det allmänna uttrycket

»generaler och amiraler av alla grader» lärer knappast kunna tolkas så

vidsträckt, att till förtroendeämbetsmän kunna hänföras civilmilitära beställningshavare

med generals eller amirals tjänstegrad, detta så mycket mindre som

den vid stadgandets tillkomst gällande personalorganisationen icke innefattade

någon civilmilitär beställningshavare i sådan tjänstegrad.

Av vad här anförts framgår, att de flesta högre militära cheferna tillhöra

gruppen förtroendeämbetsmän men att av regementsofficerare i lägre beställning

än överstes eller kårchefs endast officerare vid generalstabskåren äro att hänföra

till denna grupp. Flertalet majorer och överstelöjtnanter samt motsvarande beställningshavare

vid marinen står sålunda utanför förtroendeämbetsmännens

krets.

*) Se handlingarna i ärendet.

Bilaga B.

Tablå

över vissa lönebelopp m. m. för beställningshavare i lönegraderna Oa 4—6,

Ob I—3, Ca 26—30 samt Cb I och 3.

Lönegrad

Slutlön

å C-ort

Slutlon

å C-ort med

A-avdrag för

365 dagar

Tjänste- pensions- underlag *)

Pension s- avdrag2)

Tjänste- pensions- underlag, ökat

med pensions- aydrag

Oa 4................

10,095

7,759: -

6,648

687

7,335

5................

11,055

8,354; —

7,296

780

8,076

6................

12,660

9,375: —

8,268

927

9,195

Ob 1................

15,000

11,350: —

8,580

990

9,570

2................

16,000

11,985: —

8,820

1,032

9,852

3................

18,000

13,437: 50

9,372

1,137

10,509

Ca 26................

10,155

7,782; 50

6,696

693

7,389

27................

10,650

8,095: —

7,020

741

7,761

28................

11,145

8,407: 50

7,356

789

8,145

29................

11,640

8,720: —

7,680

837

8,517

30................

12,150

9,047: 50

8,016

885

8.901

Cb 1................

14,000

10,715: —

8,268

927

9,195

3................

18,000

13,437: 50

9,372

1,137

10,509

*) Enligt allmänna tjänstepensionsreglementet den 30 december 1941.

a) Enligt allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena den 30 december 1941

Stockholm 1942. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1942:408 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis ■proposition angående avskiljande från aktiv stat av vissa beställningshavare vid försvarsväsendet jämte i s. 3 i texten
  2. 3SärU 1942:6 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj;ts proposition angående avskiljande från aktiv stat av vissa beställning shav are vid försvarsväsendet jämte i ämnet väckta s. 1 i texten
  3. KU 1942:19 Skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla om utredning, med beaktande av de synpunkter, som anförts i betänkandet, av frågan örn revision av de i §§ 35 och 36 r a1 i texten
  4. SU 1942:81 Memorial angående överlämnande till särskilt utskott av vissa till statsutskottet remitterade ärenden, som äga samband med frågan angående den fortsatta utbyggn s. 2 i texten