Sök i Ratio Lex

Angående ändrade grunder för långtid stillägg åt vissa värnpliktiga

1942-02-06 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:79, Angående ändrade grunder för långtid stillägg åt vissa värnpliktiga

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:tu proposition nr 79.

1

Nr 79.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ändrade

grunder för långtid stillägg åt vissa värnpliktiga;

given Stockholms slott den 6 februari 1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Magd Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 6 februari 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, "Westman, Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld:

Med bifall till Kungl. Maj:ts i propositionen 1941: 270 i ämnet framlagda

förslag godkände riksdagen (skrivelse nr 366) de grunder för långtidstillägg

för vissa värnpliktiga, vilka innefattades i ett vid det propositionen bilagda

statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 16 maj 1941 fogat kungörelseförslag.

Kungl. Majit utfärdade den 28 juni 1941, med giltighet från och med

den 1 juli samma år, kungörelse i ämnet (Sv. förf.-sami. 1941: 506) av i allt

väsentligt samma lydelse som nämnda kungörelseförslag.

Enligt 1 § i nämnda kungörelse äger värnpliktig, som uppbär krigsavlöning

och som efter den 2 september 1939 mot åtnjutande av värnpliktigs avlöningsförmåner

fullgjort sammanlagt 360 dagars tjänstgöring enligt § 28 mom. 1

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 79.

■UC 42

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majds proposition nr 79.

eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen, lör tjänstgöringstid därutöver, som infaller

efter den 1 juli 1941, åtnjuta långtidstillägg med 30 kronor i månaden eller,

för kortare tjänstgöringstid än en månad, en krona örn dagen (i stället för

nämnda lagrum i 1936 års värnpliktslag gäller nu 28 § 1 mom. nya värnpliktslagen,

vartill i det följande hänvisas). Från rätten till långtidstillägg äro

undantagna samvetsömma värnpliktiga. Därjämte är beträffande värnpliktiga,

tillhörande årsklass 1939 (årsgrupp 1940) eller yngre årsklass (-grupp),

sådana föreskrifter meddelade att de först sedan de tjänstgjort en tid, motsvarande

dem åliggande fredstjänstgöring, få börja tillgodoräkna tjänstgöring

såsom kvalifikationstid för långtidstillägg. I 2 § stadgas, att värnpliktig, som

blivit berättigad till långtidstillägg och därefter vinner anställning såsom frivillig,

skall vara bibehållen vid sin rätt till tillägg. Närmare bestämmelser angående

tillämpningen av kungörelsen ha med stöd av 5 § de centrala förvaltningsmyndigheterna

utfärdat var för sitt verksamhetsområde.

I skrivelse den 9 oktober 1941 till chefen för försvarsdepartementet har

överbefälhavaren över rikets försvarskrafter anmält, att det hos myndigheter,

som ha att handlägga ärenden angående långtidstillägg, rådde osäkerhet i

fråga örn rätt till dylik förmån för viss frivilligt tjänstgörande personal, samt

hemställt, att i anledning därav förtydligande bestämmelser måtte utfärdas.

Den frivilliga personal, som överbefälhavaren därvid åsyftat, är värnpliktiga,

som efter eget åtagande tjänstgöra vid eget förband, medan detta ligger i fältdepå,

värnpliktiga, som frivilligt tjänstgöra vid luftbevakningen men tillhöra

annat förband, samt personer, som, sedan de upphört att vara värnpliktiga, taga

anställning såsom krigsfrivilliga.

I fråga örn nämnda värnpliktiga gäller spörsmålet, huruvida den frivilliga

tjänstgöringen må tillgodoräknas såsom kvalifikationstid för erhållande av

långtidstillägg. För egen del anser överbefälhavaren att sådant tillgodoräknande

bör få ske beträffande båda de nämnda kategorierna värnpliktiga.

Till stöd för denna sin åsikt har överbefälhavaren i fråga örn värnpliktiga,

som efter åtagande tjänstgöra vid eget förband i fältdepå,

anfört i huvudsak följande:

När fältförband gått i fältdepå (»förpuppats») hade i de flesta fall en mindre

del av de värnpliktiga fått tvärstanna för vakthållning, materielvård, hästvård

och dylikt. Därvid hade i första hand kvarhållits sådana, som förklarat sig

villiga därtill. I någon utsträckning hade särskilt handräckningsmanskap inkallats

eller civil arbetskraft anställts. I den mån de nu nämnda kategorierna

ej räckt till, hade fältförbandets manskap inbeordrats i omgångar. Vid kvarhåilandet

av de »frivilliga» hade regelmässigt förfarits så att de som själva,

anmälde sig till viss tjänstgöringsperiod sedermera icke inbeordrats till annan

period, förrän de övriga vid förbandet även varit inne en omgång. Meddelande

att detta skulle iakttagas hade från början lämnats. De som frivilligt stannat

kvar hade tillförsäkrats, att de skulle ha samma förmåner som andra värnpliktiga.

I regel torde det av förda listor kunna utletas, vilka av de inbeordrade

som förklarat sig villiga tjänstgöra. Detta vore dock icke alltid fallet; ibland

hade vederbörande chef efterhört, vilka som varit villiga, och sedan med hjälp

av vad han därvid fått veta gjort upp en turlista utan att anteckna, vilka som

förklarat sig villiga. — Ibland torde det ha utsagts, att de s. k. frivilliga in
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

kallats jämlikt 28 § 1 mom. värnpliktslagen, ibland icke. — Stundom hade

kontrakt skrivits med de värnpliktiga. — Förbandscheferna hade ibland övat

tryck på vissa värnpliktiga för att få dem att stanna kvar; särskilt hade det

ansetts önskvärt att de, som svarade för förråden, stannade länge, enär man

därigenom finge folk som lärt sig förrådstjänsten och man dessutom sluppe

tidsödande inventeringar.

Vid bedömning av frågan huruvida dylik frivillig tjänstgöring finge räknas

såsom kvalifikationstid för långtidstillägg, kunde till stöd för den tänkbara

tolkningen av 2 § att ingen tjänstgöring, som grundades på ett mer eller mindre

frivilligt åtagande, finge räknas såsom kvalifikationstid, föras ungefär följande

resonemang: Långtidstillägget vore avsett såsom en extra gottgörelse åt dem,

som under särskilt lång tid tvingats lämna sin civila sysselsättning. För den,

som frivilligt fullgjort tjänstgöring, kunde denna icke antagas hava inneburit

någon nackdel, och han hade därför icke samma anspråk på extra gottgörelse.

Skälen för att låta ifrågavarande tjänstgöring räknas såsom kvalifikationstid

syntes emellertid starkare. Till en början kunde framhållas, att tjänstgöringen

ofta vore endast skenbart frivillig. Därest en värnpliktig ej anmält sig till viss

tjänstgöringstid, skulle han i regel förr eller senare hava blivit mot sin vilja

inbeordrad; det frivilliga vore då i verkligheten endast ett val av tidpunkten.

Att i dylika fall låta några räkna tjänstgöringen under förpuppningen såsom

kvalifikationstid, andra icke vore orättvist. Stundom framginge det ej heller

av tillgängliga handlingar, huruvida den värnpliktige förklarat sig villig att

tjänstgöra eller icke. De löften örn lika förmåner med andra värnpliktiga, vilka

ofta lämnats, innebure väl endast en försäkran örn de förmåner, vilka utgingo

vid tiden för löftena, alltså ej örn de förmåner, vilka kunde bestämmas framdeles.

De värnpliktiga torde dock ofta ha fattat löftena avse även framtida förmåner.

Framför allt kunde anföras, att det syntes fullt skäligt, att all tjänstgöring

räknades den värnpliktige till godo för löneförhöjningen. I den mån

frivilliga ej anmält sig, hade inkallelse tvångsvis varit nödvändig. Det hade

varit ett både militärt och samhällsekonomiskt intresse, att de, vilka hade ordnat

arbete, i minsta möjliga utsträckning bleve inkallade.

Denna ståndpunkt syntes även vara kungörelsens. Den tjänstgöring, varom

här vore fråga, borde enligt överbefälhavarens mening betraktas såsom tjänstgöring

enligt 28 § 1 morn. värnpliktslagen. Därest en värnpliktig tjänstgjorde

vid sitt eget förband, kunde denna tjänstgöring svårligen anses såsom annat

än tjänstgöring enligt värnpliktslagen. Huruvida vid inkallelsen nämnda

lagrum åberopats eller icke kunde ej ändra förhållandet i sak. Av det nu

sagda följde alltså, att enligt 1 § kungörelsen tjänstgöringen skulle räknas

såsom kvalifikationstid.

Jämväl beträffande värnpliktiga, som frivilligt tjänstgöra vid

luftbevakningen, oaktat de tillhöra annat förband, borde enligt

överbefälhavarens mening det avgörande för ifrågavarande spörsmåls bedömande

vara, huruvida tjänstgöringen skulle anses fullgjord enligt nyss angivna

lagrum i värnpliktslagen eller icke. Genom beslut den 10 november 1939

hade Kungl. Maj:t, erinrar överbefälhavaren, föreskrivit, att värnpliktiga, som

önskade bliva inkallade i viss luftbevakningstjänst, finge oberoende av årsklass

inkallas i samband med förstärkt försvarsberedskap jämlikt 28 § 1 mom.

värnpliktslagen. Vid sådant förhållande borde även denna kategori värnpliktiga

få räkna den frivilliga tjänstgöringen såsom kvalifikationstid.

Vad slutligen beträffar personer, som, sedan de upphört att vara

värnpliktiga, taga anställning såsom krigsfrivilliga, anser över
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

Departementschefen.

befälhavaren, att de med tillämpning av 2 § kungörelsen böra få uppbära långtidstillägg,

örn de såsom värnpliktiga blivit berättigade till sådant tillägg. I

detta sammanhang har överbefälhavaren tillika anmält, att en myndighet

tolkat 2 § i kungörelsen så att det för att en frivillig skulle äga uppbära långtidstillägg

krävdes, att han efter den 1 juli 1941 såsom värnpliktig haft rätt

att uppbära tillägget; en tolkning, som enligt överbefälhavarens mening ledde

till föga rimliga konsekvenser.

I ärendet hava utlåtanden avgivits av försvarsväsendets lönenämnd den 20

november 1941 samt av arméförvaltningens civila departement, marinförvaltningen

och flygförvaltningen gemensamt den 23 januari 1942.

I sitt utlåtande ha civila departementet, marinförvaltningen och flygförvaltningen

vitsordat, att tillämpningen av föreskrifterna örn långtidstillägg

vållat mycken tvekan, samt ansett det angeläget att ändrade eller förtydligande

bestämmelser snarast möjligt komme till stånd. — Samtliga remissmyndigheter

lia ansett, att det för ett ställningstagande till de av överbefälhavaren

angivna fallen vore nödvändigt att klargöra begreppet frivillig tjänstgöring.

Utifrån sinsemellan delvis skilda uppfattningar härutinnan ha samtliga

myndigheter funnit, att frivillig tjänstgöring vid eget förband i fältdepå

borde få tillgodoräknas såsom kvalifikationstid. Beträffande tjänstgöring, som

värnpliktig efter eget åtagande fullgör vid annat förband än det han tillhör,

ha meningarna däremot varit delade. Civila departementet, marinförvaltningen

och lönenämnden ha ansett, att tillgodoräknande bör få ske, lönenämnden

dock endast i det fall att inkallelsen till tjänstgöringen skett med stöd

av värnpliktslagens föreskrifter, under det att flygförvaltningen kommit till

att rätt till tillgodoräknande icke bör föreligga. I fråga örn de övriga av överbefälhavaren

angivna fallen av ovisshet vid tolkning av gällande bestämmelser

har lönenämnden, vars uppfattning i denna del flygförvaltningen och,

i sak, jämväl de övriga hörda myndigheterna förklarat sig dela, ansett,

att långtidstillägg borde utgå till krigsfrivillig, som i egenskap av värnpliktig

fullgjort hel kvalifikationstid och som kvarbliver i tjänst, även efter

det han upphört att vara värnpliktig, samt att långtidstillägg borde utgå till

frivillig även örn den kvalificerande värnpliktstjänstgöring han fullgjort avslutats

före den 1 juli 1941. Civila departementet, marinförvaltningen och

flygförvaltningen ha framhållit, att fråga uppkommit, huruvida officers- och

reservofficersaspiranter samt kadetter vid marinen på den grund, att de i avlöningshänseende

skulle likställas med värnpliktiga, kunde anses berättigade

till långtidstillägg. Myndigheterna ansåge, att enär å ena sidan förmånen av

långtidstillägg tillkommit för att tillgodose dem, som under avsevärd tid

toges ifrån sin civila verksamhet, och å den andra tjänstgöringen för aspiranterna

respektive kadetterna föranletts av deras yrkesval, ifrågavarande förmän

icke torde varit avsedd att utgå till dem. Ett förtydligande av författningen

även i detta avseende syntes därför myndigheterna påkallat.

Såsom av det anförda framgår har det vid tillämpningen av de av riksdagen

godkända grunderna för långtidstillägg visat sig råda viss tvekan örn i

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

vad mån desamma äga avseende å frivilligt tjänstgörande personal. Sålunda

har fråga uppkommit, huruvida tjänstgöring, som värnpliktig efter eget

åtagande fullgör vid eget förband, medan detta ligger i fältdepå, eller vid

luftbevakningen, oaktat han tillhör annat förband, må räknas såsom kvalifikationstid

för erhållande av långtidstillägg. Vidare råder ovisshet huruvida

långtidstillägg bör utgå till person, som, sedan han upphört att vara värnpliktig,

vunnit anställning såsom krigsfrivillig. Därjämte har ifrågasatts, huruvida

det för att frivillig skall kunna komma i åtnjutande av långtidstillägg

erfordras, att han efter den 1 juli 1941, från och med vilken dag långtidstillägg

tidigast börjat löpa, haft rätt att uppbära tillägg. Härutöver ha arméförvaltningens

civila departement och marinförvaltningen i sitt i ärendet avgivna

utlåtande pekat på ytterligare en personalgrupp, vars rätt till tillägg kunde

ifrågasättas, nämligen officers- och reservofficersaspiranter samt kadetter vid

marinen.

Av vad jag vid framläggandet av propositionen 1941: 270 anförde till statsrådsprotokollet

framgår, att syftet med långtidstillägget varit att genom förbättrade

ekonomiska förmåner bereda de värnpliktiga, vilka nödgas fullgöra

beredskapstjänstgöring under mera avsevärd tid, en viss kompensation för de

olägenheter och uppoffringar, som den långa tjänstgöringstiden medför. Därav

följer, att avsikten icke varit, att någon form av frivillig tjänstgöring skulle

få inräknas i de 360 dagars beredskapstjänstgöring, som skall hava fullgjorts,

innan tillägg kan börja utgå. Med det sålunda angivna syftet låter sig heller

icke förena, att långtidstillägg skulle kunna utgå till officers- och reservofficersaspiranter

samt kadetter vid marinen; någon anledning att kompensera

dessa personalkategorier för den längre tjänstgöringstid de i utbildningssyfte

underkasta sig förefinnes uppenbarligen icke.

Vad vidare beträffar de av överbefälhavaren angivna fallen av tveksamhet

vid tolkningen av kungörelsens 2 § torde, vid det förhållandet, att kungörelsen

allenast har avseende å värnpliktiga, en person, som sedan han upphört att

vara värnpliktig vunnit anställning såsom frivillig, icke kunna åberopa

nämnda paragraf till stöd för något anspråk på långtidstillägg. — Någon anledning

att i uttrycket »blivit berättigad» i kungörelsens 2 § inlägga större

krav än att villkoren i 1 § skola vara uppfyllda föreligger enligt min mening

icke.

Emellertid finner jag anledning föreligga att i vissa hänseenden tillmötesgå

de enligt det föregående av överbefälhavaren framställda förslagen.

Överbefälhavaren har ansett starka skäl tala för att värnpliktiga, vilka

efter eget åtagande tjänstgöra vid eget förband, medan detta ligger i fältdepå,

skola få räkna denna tjänstgöring såsom kvalifikationstid. Särskilt har härvid

framhållits, att tjänstgöringen, även där dess frivilliga karaktär verkligen

kan otvivelaktigt konstateras, endast är skenbart frivillig, enär den värnpliktige,

därest han icke anmält sig till viss tjänstgöringstid, i regel skulle

senare blivit inbeordrad. På grund av vad sålunda och i övrigt i denna del

i ärendet anförts vill jag icke motsätta mig, att tjänstgöring, som värnpliktig

efter eget åtagande fullgör vid eget förband, medan detta ligger i fältdepå,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

får räknas den värnpliktige till godo såsom kvalifikationstid för erhållande

av långtidstillägg. Detta medgivande torde böra gälla all tjänstgöring, som

värnpliktig efter eget åtagande fullgör vid förband, som han tillhör. Därest

vad nu föreslagits i fråga örn rätt till tillgodoräknande av tjänstgöringstid

vinner bifall, torde jämväl böra stadgas, att tillägg, vartill någon med tilllämpning

av dessa ändrade grunder bliver berättigad, må utgå jämväl för tid

före de ändrade bestämmelsernas ikraftträdande.

I fråga örn den andra kategorien värnpliktiga, som överbefälhavaren i

sin framställning omnämnt: de som, ehuru tillhörande annat förband, frivilligt

tjänstgöra vid luftbevakningen — med dessa torde för övrigt böra jämställas

alla värnpliktiga, som efter eget åtagande tjänstgöra vid annat förband

än det de tillhöra — föreligga icke de skäl att låta räkna fullgjord

tjänstgöring såsom kvalifikationstid för långtidstillägg som, enligt vad i det

föregående anförts, kunna åberopas beträffande värnpliktiga, vilka frivilligt

tjänstgöra vid eget förband. Icke heller förefinnes ur militär synpunkt anledning

att genom utfästande av höjda löneförmåner stimulera värnpliktiga

att taga frivillig anställning vid ett främmande förband. Här ifrågavarande

tjänstgöring bör därför icke få räknas den frivilligt tjänstgörande till godo

såsom kvalifikationstid för erhållande av tillägg. Skulle emellertid vid beräkning

av kvalifikationstid i något fall hänsyn redan ha tagits till frivillig

tjänstgöring av nu ifrågavarande slag och långtidstillägg i anledning därav

redan ha börjat utgå, bör rätten till dylikt tillägg icke fråntagas vederbörande.

Att värnpliktig, som frivilligt tjänstgör vid annat förband än sitt eget, är

berättigad att för denna tjänstgöring uppbära långtidstillägg, därest han

före anställningen såsom frivillig i vederbörlig ordning blivit berättigad till

tillägg, följer av 2 § kungörelsen.

Den princip, som kan sägas ligga till grund för stadgandet i 2 § kungörelsen,

att personal, som redan gjort sig berättigad till långtidstillägg, icke skall

fråntagas denna förmån vid fortsatt tjänstgöring, synes mig böra föranleda ett

tillmötesgående av överbefälhavarens önskemål, att person, som, sedan han

upphört att vara värnpliktig, tagit anställning såsom krigsfrivillig, skall vara

bibehållen vid den rätt till långtidstillägg, han såsom värnpliktig förvärvat.

Därest riksdagen ej har något att erinra mot vad av mig nu anförts, torde

bestämmelser böra meddelas i huvudsaklig överensstämmelse med vad nedan

angives:

a) Vid beräkning av den i 1 § kungörelsen omnämnda tjänstgöringstiden

örn 360 dagar tages hänsyn jämväl till tjänstgöring, som värnpliktig efter

eget åtagande fullgjort vid det förband han tillhör.

b) Långtidstillägg, vartill någon med tillämpning av bestämmelsen under

a) bliver berättigad, utgår jämväl för tid före bestämmelsens ikraftträdande.

c) Tjänstgöring, som värnpliktig efter eget åtagande fullgör vid annat

förband än det han tillhör, må icke räknas honom tillgodo såsom kvalifikationstid

för erhållande av tillägg. Därest vid tidpunkten för de ändrade bestämmelsernas

ikraftträdande sådant tillgodoräknande redan i något fall

skett, skall dock vederbörande äga att jämväl i fortsättningen uppbära det

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79. 7

tillägg, han med tillämpning av sådan beräkningsgrund redan börjat uppbära.

d) Nu gällande bestämmelser bliva icke tillämpliga på sådana värnpliktiga,

som undergå utbildning till fast anställning vid krigsmakten, såsom officersoch

reservofficersaspiranter samt kadetter vid marinen.

e) Bestämmelserna i 2 § kungörelsen bliva tillämpliga jämväl på krigsfrivilliga,

som upphört att vara värnpliktiga.

I samband med meddelandet av ifrågavarande bestämmelser torde självfallet

få vidtagas de jämkningar i övrigt i gällande föreskrifter, som härav

föranledas, och meddelas de närmare anvisningar, som kunna finnas påkallade.

Enligt vad jag under hand inhämtat är det antagligt, att den genom särskilda

sakkunniga pågående översynen av gällande bestämmelser om krigsfamiljebidrag

kan komma att utmynna i förslag örn ersättande av långtidstillläggen

med annan form av kompensation från statens sida för förlängd tjänstgöring

inom försvarsväsendet. Härvid torde även frågan örn den frivilliga

tjänstgöringens tillgodoräknande upptagas till prövning. Med hänsyn härtill

torde vad av mig nu föreslagits få betraktas som en provisorisk reglering på

detta område i avbidan på den mer allmänna bedömning, som i nyssnämnda

sammanhang torde komma att ske. Att låta med frågans prövning i sin helhet

anstå tills ifrågavarande översyn slutförts har icke synts mig lämpligt. Ur

olika synpunkter är det av vikt, att en klarare avgränsning av de nuvarande

bestämmelsernas giltighetsområde så snart som möjligt kommer till stånd.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Majit att fastställa ändrade grunder för

långtidstillägg åt vissa värnpliktiga i huvudsaklig överensstämmelse

med vad av mig i det föregående anförts.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Anders Broberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1942:95 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade grunder för långtidst Magg åt vissa värnpliktiga. a1 i texten
  2. SU 1942:55 Utlåtande i anledning av Kungl. Martts proposition angående ändrade grunder för långtidstillägg ät vissa värnpliktiga. s. 20 i texten