Sök i Ratio Lex

Angående anslag till undervisning i meteorologi vid Stockholms högskola

1942-02-27 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:99, Angående anslag till undervisning i meteorologi vid Stockholms högskola

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Alaris proposition Nr 99.

1

Nr 99.

Kungl. Majis proposition till riksdagen angående anslag till undervisning

i meteorologi vid Stockholms högskola;

given Stockholms slott den 27 februari 1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gösta Bagge.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maji Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

27 februari 1942.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres,

Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, finans- och jordbruksdepartementen

anför härefter chefen för ecklesiastikdepartementet,

statsrådet Bagge följande:

I underdånig skrivelse den 15 februari 1941 anhöll styrelsen för Stockholms

högskola örn rätt för högskolan att tills vidare till och med den 30 juni 1945

anställa filosofisk ämbetsexamen, filosofie kandidatexamen och statsvetenskaplig

examen i ämnet meteorologi, så länge docenten vid högskolan T. H. P.

Bergeron enligt honom vederbörligen meddelat förordnande såsom lärare vid

högskolan förestode den med nämnda examina förknippade undervisningsoch

examinationsskyldigheten i detta ämne.

Bihang till riksdagens protokoll 194®. 1 sami. Nr 99.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 99.

Genom beslut elen 5 september 19-H biföll Kungl. Majit efter vederbörandes

hörande den gjorda framställningen.

Sedermera Ilar styrelsen för Stockholms högskola anhållit om statsbidrag

till undervisningen i meteorologi.

1. framställningen om examensrätt.

Till stöd för sin framställning örn examensrätt i ämnet meteorologi anförde

styrelsen för Stocldiolms högskola:

Ämnet meteorologi hade under senare år tillvunnit sig allt större intresse

särskilt som följd av den civila luftfartens och det militära flygets mycket

snabba utveckling. Flygvapnet hade under nu pågående krig intagit en dominerande

ställning. För all flygning vore en tillförlitlig väderlekstjänst^ med

god prognostik en nödvändig förutsättning. Allmänt bekant vore också den

mycket stora uppmärksamhet, som de krigförande länderna ägnat denna del

av meteorologien och vilken utomordentlig betydelse den haft. Hösten 1940

Ilade överbefälhavaren för rikets försvarskrafter framlagt ett förslag, som

syftade till att utbryta den militär-meteorologiska informationstjänsten ur

statens meteorologisk-hydrografiska anstalt och att anförtro den militära

väderlekstjänsten åt ett särskilt, chefen för flygvapnet underställt organ, kallat

den militära väderlekscentralen. Av förslaget framginge att en ökad akademisk

undervisning i meteorologi, särskilt väderlekslära, vöre nödvändig,

vincet också av flygvapnets representanter kraftigt understrukits för högskolans

företrädare.

Intresset knötes härvid icke blott till utbildning av personer, som upprätthölle

befattningar inom den militära väderlekscentralen och vid de särskilda

militära förbanden, utan även och i lika hög grad gällde den personer, som

skulle handhava väderlekstjänsten för den civila flygtrafiken.

Meteorologiens betydelse för många grenar av vårt lands näringsliv, särskilt

för jordbruket, fisket och sjöfarten vore också allmänt känd och erkänd.

Väderleksläran framträdde som en del av meteorologien, som vore särskilt

viktig för vårt land med dess stora utsträckning i norr—söder. Ett omfattande

forskningsarbete krävdes för klarläggandet av vårt lands väderleksförhållanden,

förändringarna hos dessa och orsakerna därtill.

Lämpligaste platsen för undervisning och forskningsarbete av ifrågavarande

slag inom ämnet meteorologi med särskild hänsyn till väderleksläran

vore utan tvivel Stockholm och dess högskola, då direkt förbindelse fordrades

med den utrustning och erfarenhet, som funnes hos statens meteorologisk-hydrografiska

anstalt och hos den militära väderlekscentralen, samt med

de dagliga arbeten, som där utfördes. För de elever, som för sitt blivande

kall som militärmeteorologer fordrade även annan utbildning, vore vistelse i

Stockholm också nödvändig.

Enligt vad högskolan inhämtat holle såväl vederbörande militära myndigheter

som statens meteorologisk-hydrografiska anstalt före, att det förelåge

ett ofrånkomligt behov av ökad undervisning i meteorologi och dess praktiska

tillämpning. Statsmeteorologen Bergeron, som sedan 1935 vore docent

i meteorologi vid Stockholms högskola, vöre fullt kompetent för upprätthållande

av en lärartjänst i meteorologi, särskilt väderlekslära, och vore villig

ställa sig till förfogande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts ''proposition Nr 99. 3

Över nämnda framställning avgåvos yttranden av vederbörande universitetsinyndigheter

och av statens meteorologisk-hy dr ografiska anstalt.

Filosofiska fakulteten och det större akademiska konsistoriet i Uppsala,

åberopade matematisk-naturvetenskapliga sektionens yttrande, vari sektionen

ansåg sig förhindrad biträda högskolestyrelsens framställning.

Sektionen underströk den växande betydelsen av ämnet meteorologi såväl

för vissa grenar av landets näringsliv som för det militära och civila flygväsendet.

Sektionen fann det vidare uppenbart, att tillgången till meteorologer

med grundlig utbildning i ämnet måste ökas för att tillgodose det växande

behovet av nya befattningar, som krävde meteorologisk utbildning, och

detta särskilt då det gällde väderlekstjänsten för det civila och framförallt

för det militära flygväsendet. Sektionen anförde vidare bland annat.

Då det sålunda här kunde anses föreligga ett statligt behov av största betydelse,

funne sektionen det synnerligen anmärkningsvärt, att i högskolestyrelsens

skrivelse, som tillkommit efter samråd med två statliga organ, meteorologisk-hydrografiska

anstalten och flygstaben, icke nämnts något örn de

möjligheter, som staten redan förfogade över för att tillgodose kraven på ett

ökat antal akademiskt utbildade meteorologer. Sektionen syftade härvid på

den vid Uppsala universitet sedan år 1878 befintliga professuren i meteorologi,

den enda i landet, och den till denna professur knutna institutionen.

Utan att taga hänsyn till dessa redan befintliga statliga resurser föresloges,

att kraven på ökat antal akademiskt utbildade meteorologer skulle tillgodoses

genom införande av examination och ökad undervisning för lägre akademiska

examina vid en icke statlig läroanstalt, vartill komme att man syntes förvänta,

att de högskolan härigenom åsamkade kostnaderna skulle bestridas

av statsmedel.

Enligt sektionens mening måste den akademiska undervisningen i meteorologi

läggas så, att lärarutbildningen och bibringandet av den nödvändiga

grunden för förutsättningslös vetenskaplig forskning icke bleve lidande, men

att å andra sidan icke heller undervisningen i väderlekslära för praktiska mål

åsidosattes. Detta innebure, att naturligtvis en i möjligaste mån allmän översikt

av alla meteorologiens delar måste inhämtas för de lägre examina i meteorologi.

Särskilt viktigt vore, att en säker teoretisk grund Indes för fortsatta

studier och för förståelsen av de företeelser, som sammanfattades under benämningen

väderleken, eller med andra ord av väderleksläran, vilken över

huvud taget icke kunde studeras eller förstås utan denna grund. Meteorologien

omfattade numera mycket väl avgränsade områden, av vilka kunde

framhållas luftelektricitet, meteorologisk optik, klimatologi, aerodynamik,

aerologi, atmosfärisk termodynamik, vilka samtliga vore av större eller mindre

betydelse för en rätt förståelse av väderleken och förutsättningarna för

prognostisk verksamhet. En mycket viktig och ofta förbisedd del av meteorologien

vore även en grundlig instrumentkännedom. Övning i skötseln av åtminstone

de allmännast förekommande instrumenten inom alla meteorologiens

områden borde fordras för även lägre examina inom ämnet.

De uppgifter, som en akademisk lärare i meteorologi hade att fylla, vöre

alltså synnerligen fordrande och måste helt kräva sin man. Läraren mäste

även till sin disposition lia resurser för sin undervisning, en institution, sorn

möjliggjorde en effektiv såväl praktisk som teoretisk utbildning av de inom

ämnet studerande. Till denna institution måste anslutas ett observatorium

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts ''proposition Nr 99.

så beläget, att i möjligaste mån lokala inflytanden icke gjorde sig gällande,

och att en direkt beröring med studerade problem ernåddes.

Deri meteorologiska institutionen i Uppsala vöre sedan gammalt i stort sett

organiserad efter de principer, som enligt sektionens mening borde gälla folden

akademiska undervisningen i meteorologi. Sedan 1936 förelåge dessutom

förslag om en betydlig utvidgning och modernisering av denna institution.

Medel för det föreslagna nya observator^ hade äskats på tilläggsstat för

budgetåret 1940/41 och den större med laboratorier och andra utrymmen

föreslagna institutionsbyggnaden hade sedan 1936 varje år uppförts på universitetets

budgetlista och tillstyrkts av universitetskanslern. Den utvidgning,

som föreslagits, vore av den art, att den förmådde möta även en mycket stor

tillströmning av studerande inom ämnet meteorologi. Redan nu syntes hinder

icke möta för utvidgning av undervisningen och hållandet av eventuellt

påtänkta kurser för utbildning av flygmeteorologer eller andra för praktisk

verksamhet avsedda meteorologer.

Sektionen kunde ej inse, att den av Kungl. Maj:t i propositionen 1941: 190

förordade organisationen av den militära väderlekstjänsten, som innebure,

att för utövande av den militära väderlekstjänsten en särskild avdelning,

benämnd militär-meteorologiska avdelningen, skulle inrättas inom meteorologisk-hydrografiska

anstalten, i och för sig innebure så stor personalökning,

att den kunde påfordra införande och anställande av examina i meteorologi

nied statens understöd vid Stockholms högskola.

Sektionen vore ense med högskolestyrelsen, då denna i fråga örn väderlekslära

framhölle denna del av meteorologien som särskilt viktig för vårt land

och att ett omfattande forskningsarbete krävdes för klarläggande av landets

väderleksförhållanden. Sektionen kunde emellertid ej dela styrelsens uppfattning,

att Stockholm med dess högskola skulle vara lämpligaste platsen för

förläggning av ett dylikt forskningsarbete. Sektionen kunde ej finna det antagligt,

att stat ens meteorologisk-hydrografiska anstalt skulle kunna användas

såsom institution för speciell akademisk forskning och undervisning inom

meteorologien, ett ändamål vartill den icke avsetts och för vilket den följaktligen

icke organiserats. De för dessa speciella forskningsarbeten erforderliga

observationerna syntes även kräva vida mer ostörda atmosfäriska förhållanden

än de, som vore rådande över en storstad, varför följden måste bli den,

att observationerna i fråga måste komma att kräva ett meteorologiskt observatorium

på lämplig plats tillräckligt långt utanför huvudstaden.

Ett realiserande av högskolestyrelsens förslag måste medföra dubbelkostnader

för staten, något som man avsett att undvika genom införande av riksgiltighet

för tentamensbetyg, eftersom det vid universitetet i Uppsala funnes

en meteorologisk institution, som hade möjlighet mottaga ett betydligt

ökat antal studerande för akademisk examen.

Sektionen ansåge det uteslutet, att en undervisning i meteorologi, som

skulle leda till akademisk examen, skulle på ett tillfredsställande sätt kunna

bestridas av en lärare, som därtill visserligen vore kvalificerad men som även

hade att uppehålla en annan enligt sektionens uppfattning synnerligen krävande

statsbefattning.

Med anledning av vad de akademiska myndigheterna i Uppsala sålunda

och i övrigt anfört framhöll högskolans styrelse i skrivelse den 18 juli 1941

till universitetskanslern bland annat.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majlis ''proposition Nr 99.

Sektionen hade funnit det anmärkningsvärt, att i styrelsens framställning

ingenting nämnts örn den undervisningsskyldighet, som skulle vara förenad

med den föreslagna lärartjänsten. Det vore självfallet att undervisningen

skulle ske efter samma grunder, som gällde för Stockholms högskolas ordinarie

och tillförordnade lärare, d. v. s. två offentliga föreläsningar i veckan

samt den undervisning och handledning som för lärjungarnas studium vore

av nöden. Den senare innebure enligt framlagt förslag om examensfordringarna

praktiska övningar med sammanlagt omkring 60 timmar under höstterminen

och omkring 80 timmar under vårterminen. Dessutom skulle givetvis

i förslaget icke särskilt nämnda seminarieövningar hållas, vilkas antal

delvis finge bli beroende av antalet deltagare, men som borde äga rum minst

två gånger i månaden, d. v. s. sammanlagt 12 gånger under läsåret.

Därest den planerade utvidgade undervisningen i meteorologi vid högskolan

komrne till stånd, hade den tillämnade innehavaren av lärarbefattingen,

docenten Bergeron, för avsikt att ansöka örn erforderlig tjänstledighet från

sin tjänst vid meteorologisk-hydrografiska anstalten. Anstalten hade genom

sin överdirektör utfäst sig att tillstyrka en sådan ansökning.

Undervisningen i meteorologi med särskild vikt lagd på den synoptiska

delen av ämnet måste till en mycket väsentlig del grunda sig på det material

av svenska — och under fredstid internationella — observationer, som

dagligen komme statens meteorologisk-hydrografiska anstalt telegrafiskt tillhanda,

och som dessutom därstädes vore lätt och instruktivt tillgängligt i

form av analyserande väderlekskartor för löpande och gångna år. Likaså vore

forskningen i synoptisk meteorologi till stor del beroende av detta material

och framförallt av de cirka 800 svenska stationernas originalobservationer,

vilka förvarades vid anstalten och ojämförligt lättast kunde utnyttjas där.

På grund av den framstående kompetens, som funnes vid anstalten och framförallt

på grund av nämnda där tillgängliga material, vore det nödvändigt,

att ett intimt samarbete komme att äga rum med denna institution.

Att Stockholms temperatur- och siktförhållanden i viss grad vore påverkade

av storstadsförhållandena kunde icke göra observationerna mindre

ägnade att tjäna undervisningssyften. Av vida större betydelse vore, att i

Stockholm de dagliga observationerna omedelbart kunde konfronteras med

den synoptiska kartans analys av väderleksläget och med de sonderingar av

de högre luftlagrens temperatur och fuktighet, som under normala förhållanden

utfördes flera gånger i veckan vid Stockholm, dels av militärflyget,

dels av flygväderlekstjänsten vid Bromma.

De förändringar i det av överbefälhavaren för rikets försvarskrafter framlagda

förslaget angående den militärmeteorologiska informationstjänsten, som

inginge i propositionen 1941:190, vilken proposition av riksdagen antagits,

vore av organisatorisk natur. Det antagna förslaget underströke enligt styrelsens

förmenande behovet av en ökad undervisning särskilt i praktisk meteorologi

i Stockholm. Hänsyn finge uppenbarligen ej tågås blott till den obetydliga

personalökning som omedelbart skedde genom det antagna organisalionsförslaget.

Framförallt måste beaktas det ökade behov av meteorologiskt

utbildad personal, som framtiden kunde beräknas föra med sig vid anstalten

oell viel försvarsmakten, särskilt vid de civila och militära flygplatserna.

Många av de studerande, som kunde väntas begagna sig av den föreslagna

undervisningen, syntes komma att lia sina tjänster i Stockholm — särskilt

förordnanden vid flygväderlekstjänsten i Bromma och l id den militära

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 99.

väderlektjänsten å Kungsholmen — och för sin utkomst vara bundna till

denna ort.

Gentemot matematisk-naturvetenskapliga sektionens mening att realiserandet

av styrelsens förslag skulle fordra dubbelkostnader för staten ville

styrelsen erinra örn den av professorn E. Du Rietz i av honom avgiven

reservation till sektionens yttrande citerade motiveringen till inskränkningen

av den undervisningsskyldighet, som åvilade professorn i meteorologi i Uppsala.

Med hänsyn till vad däri anförts syntes någon motsvarighet till den vid

högskolan planerade forskningen och undervisningen icke utan kostnader för

staten kunna komma till stånd vid Uppsala universitet.

Du Rietz hade i den av styrelsen åberopade reservationen, i vilken han tillstyrkt

styrelsens framställning om examensrätt i meteorologi, anfört bland

annat.

Undervisningsskyldigheten för professorn i meteorologi vid universitetet i

Uppsala vore inskränkt till 34 föreläsningar under läsåret utöver den handledning

han såsom föreståndare för den meteorologiska institutionen vid universitetet

hade att meddela de studerande. Denna alltsedan den 22 november

1878 rådande och för varje ny innehavare av professuren förnyade begränsningen

av undervisningsbördan vore i Kungl. Maj:ts brev den 29 oktober

1909 motiverad med »att redan vid ifrågavarande befattnings tillkomst

upprätthållandet av observationsverksamheten och det öfriga vetenskapliga

arbetet i meteorologiska institutionen varit det som i första hand afsetts,

att arbetet å institutionen fortfarande vore lika betungande för föreståndaren

som vid tiden för Hildebrandssons utnämning, samt att den föreläsningsskyldighet,

som gällt under hans tid, icke kunde höjas utan att den praktiska

och vetenskapliga verksamheten vid institutionen skulle bliva lidande».

Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt förordade livligt ifrågavarande

framställning och förklarade sig i alla delar instämma i de synpunkter, som

framförts av högskolestyrelsen.

Det vore för anstalten av största betydelse, att en undervisning i praktisk

meteorologi och särskilt i synoptisk meteorologi och väderlekslära komme till

stånd och att detta skedde i närmaste anslutning till anstaltens verksamhet.

För att undervisningen skulle kunna ske i den samverkan med anstalten,

som vore nödvändig, vore det ett ofrånkomligt villkor att undervisningen

förlädes till Stockholm. Detta krav hade efter samråd med anstalten utförligt

motiverats av högskolestyrelsen. Nödvändigt vore även, att ledaren av

denna undervisning ägde utbildning och tillräcklig erfarenhet i fråga örn praktisk

prognosverksamhet. Det gällde nämligen i fråga om denna undervisning

icke så mycket en utbildning för den »speciella akademiska forskning», angående

vilken matematisk-naturvetenskapliga sektionen syntes vara av den

uppfattningen, att den vore väsensskild från den vetenskapliga verksamhet

som anstalten bedreve, utan det gällde, från anstaltens synpunkt sett, främst

en utbildning för ett effektivt bedrivande just av anstaltens praktiska och

vetenskapliga uppgifter. Då den ojämförligt största delen av landets meteorologer

vore knuten till eller avsåges att knytas till anstalten, vore det av

vikt, att en på anstaltens uppgifter inriktad undervisning snarast komme

till stånd. En sådan undervisning vore ett nödvändigt komplement till den

på »speciell akademisk forskning» inriktade undervisningen i Uppsala.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kuncjl. Maj:ts ''proposition Nr 99.

Skulle den föreslagna undervisningen icke komma till stånd, syntes anstalten

bli nödsakad att, såsom hittills i viss utsträckning skett, inom sig organisera

dylik undervisning, trots de svårigheter som därmed vore förbundna.

Endast på så sätt bleve det nämligen då möjligt för anstalten att på tillfredsställande

sätt fullgöra sina uppgifter. Det borde i detta sammanhang framhållas,

att någon för undervisning i praktisk väderlekslära med prognostik

fullt kompetent lärare icke stöde att erhålla inom landet utanför anstalten.

Universitetskanslern tillstyrkte framställningen.

Såsom av handlingarna framginge rådde enighet därom att det civila och

militära flygväsendets utomordentliga utveckling under senare år ställde

ökade krav på akademisk undervisning och utbildning i meteorologi och dess

praktiska tillämpning. Det kunde synas ligga närmast till hands att, såsom

matematisk-naturveten skapliga sektionen i Uppsala förordat, tillgodose detta

intresse genom att hänvisa de studerande till den meteorologiska institutionen

vid Uppsala universitet. Under mer ordinära förhållanden skulle kanslern

finna en sådan utväg mest ändamålsenlig, helst någon utredning icke förelåge

angående erforderligt statsanslag för den tilltänkta undervisningen vid

Stockholms högskola. Emellertid syntes det under nuvarande förhållanden

vara synnerligen angeläget att, i enlighet med yrkanden från såväl flygvapnets

som den meteorologisk-hydrografiska anstaltens sida, undervisning och

examination för lägre examina i meteorologi anordnades även i Stockholm.

Vad undervisningen anginge, hade Bergeron redan tidigare bedrivit sådan i

egenskap av docent vid högskolan. Örn hans utmärkta kompetens som lärare

och examinator kunde något tvivel ej råda.

Som nämnts har Kungl. Majit bifallit den av högskolans styrelse gjorda

ansökningen.

2. Framställningen om statsanslag.

Högskolans styrelse har i underdånig skrivelse den 17 november 1941 hemställt,

att till styrelsens förfogande måtte ställas ett belopp av 9,000 kronor

per år för undervisningen i meteorologi vid högskolan.

Viss undervisning i meteorologi med särskild hänsyn till väderleksläran

hade från och med hösten 1937 upprätthållits vid högskolan av docenten

Bergeron med stöd av privata donationsmedel. Dessa medel möjliggjorde

även undervisning i enlighet med de fastställda fordringarna under läsåret

1941/42, men vid dettas slut hade de fem år, för vilka medel donerats, gått

till ända.

Under nu rådande förhållanden kunde enskilda medel icke anskaffas för

ifrågavarande behov. Upprätthållandet av dylik undervisning vore emellertid

såsom framginge av styrelsens ovan omförmälda skrivelser och statens

meteorologisk-hydrografiska anstalts yttrande samt av uttalanden särskilt

från flygvapnets representanter ett rent statsintresse, och initiativet i saken

hade också direkt utgått från militärt håll. Styrelsen finge därför hemställa,

att offentliga medel ställdes till dess förfogande för undervisningens upprätthållande

efter utgången av innevarande läsår.

Vad arvodet för läraren i ämnet beträffade syntes det principiellt böra

utgå efter samma grunder, som gällde för t. f. professorer vid högskolan,

d. v. s. med 9,000 kronor per år. Med hänsyn till att undervisnings- och exa
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

& Kungl. Maj:ts proposition Nr 99.

minationsskyldigheten icke omfattade filosofie licentiatexamen och att vederbörande

lärare samtidigt bedreve delvis likartad vetenskaplig verksamhet vid

statens meteorologisk-hydrografiska anstalt, syntes arvodet emellertid kunna

reduceras något men dock ej sättas lägre än till 7,000 kronor för läsår. För

amanuens och tillfällig arbetshjälp vid skötseln av kurserna i instrumentlära,

väderleksobservationer och kartritning erfordrades ett belopp av 1,000 kronoi

pei åi, och ett hiva stort belopp behövdes för utgifter av expensnatur.

Institutionen för meteorologi vore nu provisoriskt inrymd tillsammans med

den geografiska institutionen i dennas lokaler på Observatoriekullen. Styrelsen

konnne dock att så snart sig göra läte till institutionens förfogande ställa

särskilda lokaler på samma plats. Behovet av instrument kunde tills vidare

tyllas genom att den av statens meteorologisk-hydrografiska anstalt tillhöriga

meteorologiska stationen på Observatoriekullen kunde utnyttjas för undervisningsändamål

och genom att vissa instrument, sorn icke funnes vid denna

station, kunde lånas från anstalten. Dennas laboratorium kunde därjämte

tills vidare utnyttjas för vissa meteorologiska övningar. Om de belopp, som

tarvades för inredning av de nya lokalerna samt för önskvärd anskaffning av

egna meteorologiska instrument, icke kunde anskaffas på annat sätt, ämnade

styrelsen framdeles inkomma med framställning om beviljande av härför

erforderliga medel.

L niversite t skri lisler n Ilar tillstyrkt, att statsmedel ställes till förfogande för

ifrågavarande ändamål. Kanslern, som i övrigt icke haft något att erinra emot

de begärda beloppen, har ansett, att det beräknade arvodet till Bergeron i

egenskap av lärare, 7,000 kronor, kunde reduceras till 6,000 kronor. Då Bergeron

innehade befattning såsom statsmeteorolog vid statens meteorologiskhydrografiska

anstalt, bleve lärarbefattningen vid högskolan icke någon heltidstjänst

såsom fallet i allmänhet vore med de av högskolan nämnda befattningarna

såsom t. f. professorer. Föreskrifter rörande undervisningen syntes

böra fastställas av kanslern.

Statskontoret har bestämt avstyrkt framställningen.

Spörsmålet örn ett understödjande med statsmedel av den vid Stockholms

högskola bedrivna verksamheten hade tidigare varit föremål för behandling

inom statskontoret. Ämbetsverket hade således den 2 december 1939 avgivit

utlåtande över en av högskolans styrelse gjord hemställan om ett årligt statsbidrag

å 300,000 kronor.

I berörda ärende hade kanslern för rikets universitet framhållit, bland

annat, att vid prövning av framställningen måste hållas i minnet, att högskolan

tillkommit och utvecklats genom privata donationer och under Stockholms

stads kraftiga och intresserade medverkan, under det att statsmakterna

icke haft något inflytande på dess utbyggnad i olika riktningar. Högskolan

fullgjorde visserligen en ur det allmännas synpunkt synnerligen viktig uppgift

inom den vetenskapliga forskningen och undervisningen, men det vore

icke säkert eller ens sannolikt, att, därest den varit en statlig institution, de

riktlinjer för dess expansion hade följts, som i verkligheten varit vägledande.

Inom vissa ämnesområden hade de studerande kunnat utan olägenheter hänvisas

till något av universiteten, utan att några extra kostnader för staten

hade föranletts därav. Nämnda förhållande måste givetvis vid bedömandet

av frågan örn statens övertagande av ett avsevärt finansiellt engagement i

högskolans framtida verksamhet inverka på omfattningen av och formen för

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maurts proposition Nr 99.

statens bidrag. Staten borde sålunda icke lämna sitt bidrag under en fonn,

som föranledde högskolan att räkna med statens framtida ansvar för de oberäkneliga

och ständigt växande materiel- och personalanslagen vid de naturvetenskapliga

institutionerna.

Det vore enligt kanslerns mening naturligt med hänsyn till högskolans tillkomst

och hittillsvarande historia, att i första rummet Stockholms stad, såsom

hittills skett, inskrede och medverkade till en förbättring av högskolans

ekonomiska ställning. Kanslern hade dock ansett det rimligt, att även staten

— med hänsyn till den brydsamma ekonomiska situationen för högskolan

— gåve ett kontinuerligt bidrag till densamma. Högskolans betydande

roll inom vårt lands vetenskapliga odling hade synts kanslern motivera ett

sådant bidrag. Vid bedömandet av den skäliga storleken av ett statsanslag

hade kanslern utgått ifrån att anslaget icke skulle avse att bereda ökade

medel till olika ändamål eller nya professurer utan åsyfta att konsolidera den

nuvarande ställningen och sålunda möjliggöra eller underlätta för högskolan

att få sin budget balanserad.

I sitt utlåtande i ärendet hade statskontoret i likhet med kanslern understrukit

de betänkligheter, som måste resas mot ett ekonomiskt ingripande

från statsmakternas sida beträffande ifrågavarande verksamhet, och framhållit,

att särskild uppmärksamhet borde ägnas frågan örn de konsekvenser för

statsverket, som ett bifall till framställningen kunde föra med sig. I sistnämnda

avseende hade statskontoret erinrat, att liknande framställningar

med säkerhet skulle kunna förväntas icke endast från Göteborgs högskola

utan även från handelshögskolorna i Stockholm och Göteborg, som åtnjöte

allenast mycket obetydliga statsbidrag. Vidare hade statskontoret uttalat,

röt tillräckligt bärande skäl icke förelåge för ett understödjande av högskolan

av den anledningen, att dess förmögenhetsförvaltning på grund av räntefall

givit sämre utbyte. Icke heller förefunnes skäl att bereda högskolan bidragför

möjliggörande av ökade anslag för olika ändamål. En förutsättning för

bidrag från statens sida i sådant syfte borde nämligen vara, att det ur statsverkets

synpunkt kunde anses nödvändigt eller i varje fall önskvärt att pä

ifrågavarande område i sådan utsträckning utvidga den verksamhet, som

redan bedreves vid landets båda statsuniversitet, att utvidgningen icke lämpligen

kunde eller borde ske vid dessa läroanstalter. Då sådana förutsättningar

icke syntes föreligga i ärendet, hade statskontoret avstyrkt bifall till

högskolans hemställan. Framställningen syntes ännu icke ha slutligt avgjorts.

I anslutning till den uppfattning, varåt statskontoret sålunda givit uttryck,

ville ämbetsverket ytterligare framhålla, att vägande principiella invändningar

— i all synnerhet under rådande exceptionella förhållanden —

mäste riktas mot att staten på undervisningens område utökade sin ekonomiskt

understödjande verksamhet beträffande enskilda läroanstalter i sådana

fall, där statliga undervisningsmöjligheter vöre tillfinnandes och utan allvarliga

olägenheter kunde utnyttjas.

I yttrande den I(> maj 1941 i fråga örn examensrätt för Stockholms högskola

i ämnet meteorologi hade matematisk-naturvetenskapliga sektionen vid

Uppsala universitet, vars yttrande åberopa Is av filosofiska fakulteten och

större akademiska konsistoriet, bland annat uttalat, att intet hinder syntes

möta för utvidgning av undervisningen i meteorologi och hållandet av eventuellt

påtänkta kurser för utbildning av flygmeteorologer eller andra för

praktisk verksamhet avsedda meteorologer.

Milan!/ lill riksdagens profokol! 19If%. 1 sami. Nr 99. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 99.

Av statens meteorologisk-hydrografiska anstalts skrivelse till universitetskanslern

den 13 augusti 1941 syntes vidare framgå, att avsikten med den

till Stockholms högskola förlagda undervisningen främst vore att i kompletterande

syfte utbilda meteorologaspiranterna för huvudsakligen anstaltens

praktisk-vetenskapliga uppgifter. Undervisningen vid högskolan skulle härutinnan

ersätta en hittills vid anstalten bedriven utbildning.

Då således vetenskaplig undervisning i meteorologi i erforderlig utsträckning

kunde meddelas vid universitetet i Uppsala, och då den praktiska utbildning,

som därutöver kunde vara erforderlig, enligt statskontorets meningborde

— såsom hittills — försiggå vid meteorologisk-hydrografiska anstalten,

kunde statskontoret icke finna bärande skäl föreligga för att bevilja Stockholms

högskola statsanslag för undervisning i meteorologi. Ämbetsverket

finge för den skull och med hänsyn till de principiella betänkligheterna ävensom

till konsekvenserna av ett bifall till framställningen bestämt avstyrka

densamma.

I detta sammanhang torde böra erinras örn föreliggande förslag örn utvidgning

och modernisering av den meteorologiska institutionen i Uppsala. En

närmare redogörelse för nämnda institutions byggnadsfrågor har lämnats i

propositionerna 1938:275, sid. 266 ff., 1939:242, sid. 200 ff. och 1941:2,

sid. 291 ff.

Av denna redogörelse framgår bland annat, att byggnadsarbetena uppdelats

i två etapper. Den första byggnadsetappen skulle omfatta uppförande

av ett nytt meteorologiskt observatorium utanför Uppsala i stället för det

nuvarande, som av olika skäl ansetts otillfredsställande. För uppförande av

detta observatorium anvisade 1941 års riksdag å tilläggsstat II till riksstaten

för budgetåret 1940/41 ett reservationsanslag (B) av 90,000 kronor. Byggnadsritningarna

till observatoriet ha underkastats granskning av 1940 års

civila byggnadsutredning. Ärendet är för närvarande beroende på Kungl.

Maj:ts prövning. Till den andra byggnadsetappen hade ursprungligen hänförts

om- och tillbyggnad av själva institutionsbyggnaden. Byggnadsstyrelsen

har emellertid sedermera i stället ifrågasatt nybyggnad. Vid anmälan föregående

år av meteorologiska institutionens byggnadsfrågor uttalade jag, att

jag ansåg, att meteorologiska institutionens lokalfråga borde med hänsyn till

vad byggnadsstyrelsen anfört underkastas förnyad prövning från universitetsmyndigheternas

sida.

I sitt i det föregående refererade yttrande bär matematisk-naturvetenskapliga

sektionen framhållit, att den föreslagna utvidgningen av meteorologiska

institutionen i Uppsala vore av den art, att den förmådde möta även en

mycket stor tillströmning av studerande inom ämnet meteorologi.

Den snabba utveckling, som det civila och militära flygväsendet det senaste

decenniet genomgått och alltjämt genomgår, har givit väsentligt ökad betydelse

åt meteorologien såsom vetenskap och akademiskt läroämne. Framför

allt har den gren av meteorologien, som sammanfattas under benämningen

väderlekslära, trätt i förgrunden genom sin stora praktiska betydelse för flyg
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 99.

väsendet. Den civila och militära väderlekstjänstens centralorganisation är

den i Stockholm belägna meteorologisk-hydrografiska anstalten, som till sig

knutit den ojämförligt största delen av landets meteorologer. Anstalten har

med styrka hävdat, att utbildningen av meteorologer för praktisk tjänst borde

ske i närmaste anslutning till anstaltens verksamhet. Onekligen synas goda

skäl tala för denna ståndpunkt, och det är med hänsyn härtill naturligt, att

anstalten inlett samarbete med Stockholms högskola, ela det gällt att tillfredsställa

det ökade behovet av utbildade meteorologer. Kungl. Majit har även

funnit skäl föreligga att tillerkänna högskolan viss examensrätt i ämnet

meteorologi. Å andra sidan kan icke heller den av universitetet i Uppsala

hävdade uppfattningen frånkännas betydelse. Från detta håll göres gällande,

att den meteorologiska institutionens i Uppsala examenskapacitet vore fullt

tillräcklig för att möta det ökade behovet av meteorologer, i vart fall efter

förverkligandet av föreliggande planer på utvidgning och modernisering av

Uppsalainstitutionen.

Såsom av den föregående redogörelsen framgår har vid Stockholms högskola

från och med hösten 1937 med stöd av privata donationsmedel upprätthållits

viss undervisning i meteorologi med särskild hänsyn till väderleksläran.

Med utgången av innevarande läsår ha emellertid de fem år, för vilka

medel donerats, gått till ända, och högskolans styrelse har, då under nuvarande

förhållanden enskilda medel icke kunde anskaffas, hemställt, att ett

årligt anslag av 9,000 kronor måtte ställas till styrelsens förfogande för undervisningens

upprätthållande. Ansökningen har tillstyrkts av universitetskanslern

med den ändringen, att kanslern ansett anslaget böra bestämmas

till 8,000 kronor.

För egen del har jag icke funnit den föreliggande utredningen giva tillräckligt

underlag för ett definitivt ställningstagande till den föreliggande frågan,

huruvida staten bör för framtiden genom statsbidrag stödja undervisningen

i meteorologi vid Stockholms högskola. Härför erfordras enligt min mening

en mera ingående utredning av frågan, huru den akademiska undervisningen

i meteorologi lämpligen bör ordnas, än den som för närvarande föreligger. I

avvaktan på resultatet av en dylik utredning finner jag emellertid med hänsyn

till de särskilda krav på undervisning i ämnet, som det militära och civila

flygväsendets utveckling särskilt under nuvarande förhållanden ställer, önskvärt,

att undervisningen i meteorologi vid Stockholms högskola icke avbrytes

på grund av brist på medel. Jag är därför beredd att i anslutning till

kanslerns förslag tillstyrka, att för ändamålet ett anslag av 8,000 kronor

ställes till högskolestyrelsens förfogande för budgetåret 1942/43.

Då vad jag förordat sålunda är att anse såsom en tillfällig åtgärd, bör ett

bifall härtill givetvis icke tillmätas någon prejudicerande betydelse för bedömande

av den av statskontoret berörda frågan örn statsbidrag till Stockholms

högskolas verksamhet i allmänhet, till vilken fråga jag icke är beredd att i

förevarande sammanhang taga ställning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 99.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen

att såsom Bidrag till undervisning i meteorologi vid Stockholms

högskola för budgetåret 1942/43 anvisa ett anslag

av .................................... 8,000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

C. A. Charpentier.

Stockholm 1942, Ivar Hagströms Boktryckeri A. B.

420718

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1942:185 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1942/43 till undervisning i meteorologi vid Stockholms högskola. s. 3 i texten
  2. SU 1942:74 Utlåtande i anledning av Kungl. Marits ''proposition angående anslag för budgetåret 1942/43 till undervisning i meteorologi vid Stockholms högskola. s. 1 i texten