Angående anslag till undervisning i meteorologi vid Stockholms högskola
1942-02-27 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1942:99, Angående anslag till undervisning i meteorologi vid Stockholms högskola
Dokumentets text
Kungl. Alaris proposition Nr 99.
1
Nr 99.
Kungl. Majis proposition till riksdagen angående anslag till undervisning
i meteorologi vid Stockholms högskola;
given Stockholms slott den 27 februari 1942.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Gösta Bagge.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maji Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
27 februari 1942.
N ärvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld,
Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres,
Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, finans- och jordbruksdepartementen
anför härefter chefen för ecklesiastikdepartementet,
statsrådet Bagge följande:
I underdånig skrivelse den 15 februari 1941 anhöll styrelsen för Stockholms
högskola örn rätt för högskolan att tills vidare till och med den 30 juni 1945
anställa filosofisk ämbetsexamen, filosofie kandidatexamen och statsvetenskaplig
examen i ämnet meteorologi, så länge docenten vid högskolan T. H. P.
Bergeron enligt honom vederbörligen meddelat förordnande såsom lärare vid
högskolan förestode den med nämnda examina förknippade undervisningsoch
examinationsskyldigheten i detta ämne.
Bihang till riksdagens protokoll 194®. 1 sami. Nr 99.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 99.
Genom beslut elen 5 september 19-H biföll Kungl. Majit efter vederbörandes
hörande den gjorda framställningen.
Sedermera Ilar styrelsen för Stockholms högskola anhållit om statsbidrag
till undervisningen i meteorologi.
1. framställningen om examensrätt.
Till stöd för sin framställning örn examensrätt i ämnet meteorologi anförde
styrelsen för Stocldiolms högskola:
Ämnet meteorologi hade under senare år tillvunnit sig allt större intresse
särskilt som följd av den civila luftfartens och det militära flygets mycket
snabba utveckling. Flygvapnet hade under nu pågående krig intagit en dominerande
ställning. För all flygning vore en tillförlitlig väderlekstjänst^ med
god prognostik en nödvändig förutsättning. Allmänt bekant vore också den
mycket stora uppmärksamhet, som de krigförande länderna ägnat denna del
av meteorologien och vilken utomordentlig betydelse den haft. Hösten 1940
Ilade överbefälhavaren för rikets försvarskrafter framlagt ett förslag, som
syftade till att utbryta den militär-meteorologiska informationstjänsten ur
statens meteorologisk-hydrografiska anstalt och att anförtro den militära
väderlekstjänsten åt ett särskilt, chefen för flygvapnet underställt organ, kallat
den militära väderlekscentralen. Av förslaget framginge att en ökad akademisk
undervisning i meteorologi, särskilt väderlekslära, vöre nödvändig,
vincet också av flygvapnets representanter kraftigt understrukits för högskolans
företrädare.
Intresset knötes härvid icke blott till utbildning av personer, som upprätthölle
befattningar inom den militära väderlekscentralen och vid de särskilda
militära förbanden, utan även och i lika hög grad gällde den personer, som
skulle handhava väderlekstjänsten för den civila flygtrafiken.
Meteorologiens betydelse för många grenar av vårt lands näringsliv, särskilt
för jordbruket, fisket och sjöfarten vore också allmänt känd och erkänd.
Väderleksläran framträdde som en del av meteorologien, som vore särskilt
viktig för vårt land med dess stora utsträckning i norr—söder. Ett omfattande
forskningsarbete krävdes för klarläggandet av vårt lands väderleksförhållanden,
förändringarna hos dessa och orsakerna därtill.
Lämpligaste platsen för undervisning och forskningsarbete av ifrågavarande
slag inom ämnet meteorologi med särskild hänsyn till väderleksläran
vore utan tvivel Stockholm och dess högskola, då direkt förbindelse fordrades
med den utrustning och erfarenhet, som funnes hos statens meteorologisk-hydrografiska
anstalt och hos den militära väderlekscentralen, samt med
de dagliga arbeten, som där utfördes. För de elever, som för sitt blivande
kall som militärmeteorologer fordrade även annan utbildning, vore vistelse i
Stockholm också nödvändig.
Enligt vad högskolan inhämtat holle såväl vederbörande militära myndigheter
som statens meteorologisk-hydrografiska anstalt före, att det förelåge
ett ofrånkomligt behov av ökad undervisning i meteorologi och dess praktiska
tillämpning. Statsmeteorologen Bergeron, som sedan 1935 vore docent
i meteorologi vid Stockholms högskola, vöre fullt kompetent för upprätthållande
av en lärartjänst i meteorologi, särskilt väderlekslära, och vore villig
ställa sig till förfogande.
Kungl. May.ts ''proposition Nr 99. 3
Över nämnda framställning avgåvos yttranden av vederbörande universitetsinyndigheter
och av statens meteorologisk-hy dr ografiska anstalt.
Filosofiska fakulteten och det större akademiska konsistoriet i Uppsala,
åberopade matematisk-naturvetenskapliga sektionens yttrande, vari sektionen
ansåg sig förhindrad biträda högskolestyrelsens framställning.
Sektionen underströk den växande betydelsen av ämnet meteorologi såväl
för vissa grenar av landets näringsliv som för det militära och civila flygväsendet.
Sektionen fann det vidare uppenbart, att tillgången till meteorologer
med grundlig utbildning i ämnet måste ökas för att tillgodose det växande
behovet av nya befattningar, som krävde meteorologisk utbildning, och
detta särskilt då det gällde väderlekstjänsten för det civila och framförallt
för det militära flygväsendet. Sektionen anförde vidare bland annat.
Då det sålunda här kunde anses föreligga ett statligt behov av största betydelse,
funne sektionen det synnerligen anmärkningsvärt, att i högskolestyrelsens
skrivelse, som tillkommit efter samråd med två statliga organ, meteorologisk-hydrografiska
anstalten och flygstaben, icke nämnts något örn de
möjligheter, som staten redan förfogade över för att tillgodose kraven på ett
ökat antal akademiskt utbildade meteorologer. Sektionen syftade härvid på
den vid Uppsala universitet sedan år 1878 befintliga professuren i meteorologi,
den enda i landet, och den till denna professur knutna institutionen.
Utan att taga hänsyn till dessa redan befintliga statliga resurser föresloges,
att kraven på ökat antal akademiskt utbildade meteorologer skulle tillgodoses
genom införande av examination och ökad undervisning för lägre akademiska
examina vid en icke statlig läroanstalt, vartill komme att man syntes förvänta,
att de högskolan härigenom åsamkade kostnaderna skulle bestridas
av statsmedel.
Enligt sektionens mening måste den akademiska undervisningen i meteorologi
läggas så, att lärarutbildningen och bibringandet av den nödvändiga
grunden för förutsättningslös vetenskaplig forskning icke bleve lidande, men
att å andra sidan icke heller undervisningen i väderlekslära för praktiska mål
åsidosattes. Detta innebure, att naturligtvis en i möjligaste mån allmän översikt
av alla meteorologiens delar måste inhämtas för de lägre examina i meteorologi.
Särskilt viktigt vore, att en säker teoretisk grund Indes för fortsatta
studier och för förståelsen av de företeelser, som sammanfattades under benämningen
väderleken, eller med andra ord av väderleksläran, vilken över
huvud taget icke kunde studeras eller förstås utan denna grund. Meteorologien
omfattade numera mycket väl avgränsade områden, av vilka kunde
framhållas luftelektricitet, meteorologisk optik, klimatologi, aerodynamik,
aerologi, atmosfärisk termodynamik, vilka samtliga vore av större eller mindre
betydelse för en rätt förståelse av väderleken och förutsättningarna för
prognostisk verksamhet. En mycket viktig och ofta förbisedd del av meteorologien
vore även en grundlig instrumentkännedom. Övning i skötseln av åtminstone
de allmännast förekommande instrumenten inom alla meteorologiens
områden borde fordras för även lägre examina inom ämnet.
De uppgifter, som en akademisk lärare i meteorologi hade att fylla, vöre
alltså synnerligen fordrande och måste helt kräva sin man. Läraren mäste
även till sin disposition lia resurser för sin undervisning, en institution, sorn
möjliggjorde en effektiv såväl praktisk som teoretisk utbildning av de inom
ämnet studerande. Till denna institution måste anslutas ett observatorium
4
Kungl. Maj.ts ''proposition Nr 99.
så beläget, att i möjligaste mån lokala inflytanden icke gjorde sig gällande,
och att en direkt beröring med studerade problem ernåddes.
Deri meteorologiska institutionen i Uppsala vöre sedan gammalt i stort sett
organiserad efter de principer, som enligt sektionens mening borde gälla folden
akademiska undervisningen i meteorologi. Sedan 1936 förelåge dessutom
förslag om en betydlig utvidgning och modernisering av denna institution.
Medel för det föreslagna nya observator^ hade äskats på tilläggsstat för
budgetåret 1940/41 och den större med laboratorier och andra utrymmen
föreslagna institutionsbyggnaden hade sedan 1936 varje år uppförts på universitetets
budgetlista och tillstyrkts av universitetskanslern. Den utvidgning,
som föreslagits, vore av den art, att den förmådde möta även en mycket stor
tillströmning av studerande inom ämnet meteorologi. Redan nu syntes hinder
icke möta för utvidgning av undervisningen och hållandet av eventuellt
påtänkta kurser för utbildning av flygmeteorologer eller andra för praktisk
verksamhet avsedda meteorologer.
Sektionen kunde ej inse, att den av Kungl. Maj:t i propositionen 1941: 190
förordade organisationen av den militära väderlekstjänsten, som innebure,
att för utövande av den militära väderlekstjänsten en särskild avdelning,
benämnd militär-meteorologiska avdelningen, skulle inrättas inom meteorologisk-hydrografiska
anstalten, i och för sig innebure så stor personalökning,
att den kunde påfordra införande och anställande av examina i meteorologi
nied statens understöd vid Stockholms högskola.
Sektionen vore ense med högskolestyrelsen, då denna i fråga örn väderlekslära
framhölle denna del av meteorologien som särskilt viktig för vårt land
och att ett omfattande forskningsarbete krävdes för klarläggande av landets
väderleksförhållanden. Sektionen kunde emellertid ej dela styrelsens uppfattning,
att Stockholm med dess högskola skulle vara lämpligaste platsen för
förläggning av ett dylikt forskningsarbete. Sektionen kunde ej finna det antagligt,
att stat ens meteorologisk-hydrografiska anstalt skulle kunna användas
såsom institution för speciell akademisk forskning och undervisning inom
meteorologien, ett ändamål vartill den icke avsetts och för vilket den följaktligen
icke organiserats. De för dessa speciella forskningsarbeten erforderliga
observationerna syntes även kräva vida mer ostörda atmosfäriska förhållanden
än de, som vore rådande över en storstad, varför följden måste bli den,
att observationerna i fråga måste komma att kräva ett meteorologiskt observatorium
på lämplig plats tillräckligt långt utanför huvudstaden.
Ett realiserande av högskolestyrelsens förslag måste medföra dubbelkostnader
för staten, något som man avsett att undvika genom införande av riksgiltighet
för tentamensbetyg, eftersom det vid universitetet i Uppsala funnes
en meteorologisk institution, som hade möjlighet mottaga ett betydligt
ökat antal studerande för akademisk examen.
Sektionen ansåge det uteslutet, att en undervisning i meteorologi, som
skulle leda till akademisk examen, skulle på ett tillfredsställande sätt kunna
bestridas av en lärare, som därtill visserligen vore kvalificerad men som även
hade att uppehålla en annan enligt sektionens uppfattning synnerligen krävande
statsbefattning.
Med anledning av vad de akademiska myndigheterna i Uppsala sålunda
och i övrigt anfört framhöll högskolans styrelse i skrivelse den 18 juli 1941
till universitetskanslern bland annat.
5
Kungl. Majlis ''proposition Nr 99.
Sektionen hade funnit det anmärkningsvärt, att i styrelsens framställning
ingenting nämnts örn den undervisningsskyldighet, som skulle vara förenad
med den föreslagna lärartjänsten. Det vore självfallet att undervisningen
skulle ske efter samma grunder, som gällde för Stockholms högskolas ordinarie
och tillförordnade lärare, d. v. s. två offentliga föreläsningar i veckan
samt den undervisning och handledning som för lärjungarnas studium vore
av nöden. Den senare innebure enligt framlagt förslag om examensfordringarna
praktiska övningar med sammanlagt omkring 60 timmar under höstterminen
och omkring 80 timmar under vårterminen. Dessutom skulle givetvis
i förslaget icke särskilt nämnda seminarieövningar hållas, vilkas antal
delvis finge bli beroende av antalet deltagare, men som borde äga rum minst
två gånger i månaden, d. v. s. sammanlagt 12 gånger under läsåret.
Därest den planerade utvidgade undervisningen i meteorologi vid högskolan
komrne till stånd, hade den tillämnade innehavaren av lärarbefattingen,
docenten Bergeron, för avsikt att ansöka örn erforderlig tjänstledighet från
sin tjänst vid meteorologisk-hydrografiska anstalten. Anstalten hade genom
sin överdirektör utfäst sig att tillstyrka en sådan ansökning.
Undervisningen i meteorologi med särskild vikt lagd på den synoptiska
delen av ämnet måste till en mycket väsentlig del grunda sig på det material
av svenska — och under fredstid internationella — observationer, som
dagligen komme statens meteorologisk-hydrografiska anstalt telegrafiskt tillhanda,
och som dessutom därstädes vore lätt och instruktivt tillgängligt i
form av analyserande väderlekskartor för löpande och gångna år. Likaså vore
forskningen i synoptisk meteorologi till stor del beroende av detta material
och framförallt av de cirka 800 svenska stationernas originalobservationer,
vilka förvarades vid anstalten och ojämförligt lättast kunde utnyttjas där.
På grund av den framstående kompetens, som funnes vid anstalten och framförallt
på grund av nämnda där tillgängliga material, vore det nödvändigt,
att ett intimt samarbete komme att äga rum med denna institution.
Att Stockholms temperatur- och siktförhållanden i viss grad vore påverkade
av storstadsförhållandena kunde icke göra observationerna mindre
ägnade att tjäna undervisningssyften. Av vida större betydelse vore, att i
Stockholm de dagliga observationerna omedelbart kunde konfronteras med
den synoptiska kartans analys av väderleksläget och med de sonderingar av
de högre luftlagrens temperatur och fuktighet, som under normala förhållanden
utfördes flera gånger i veckan vid Stockholm, dels av militärflyget,
dels av flygväderlekstjänsten vid Bromma.
De förändringar i det av överbefälhavaren för rikets försvarskrafter framlagda
förslaget angående den militärmeteorologiska informationstjänsten, som
inginge i propositionen 1941:190, vilken proposition av riksdagen antagits,
vore av organisatorisk natur. Det antagna förslaget underströke enligt styrelsens
förmenande behovet av en ökad undervisning särskilt i praktisk meteorologi
i Stockholm. Hänsyn finge uppenbarligen ej tågås blott till den obetydliga
personalökning som omedelbart skedde genom det antagna organisalionsförslaget.
Framförallt måste beaktas det ökade behov av meteorologiskt
utbildad personal, som framtiden kunde beräknas föra med sig vid anstalten
oell viel försvarsmakten, särskilt vid de civila och militära flygplatserna.
Många av de studerande, som kunde väntas begagna sig av den föreslagna
undervisningen, syntes komma att lia sina tjänster i Stockholm — särskilt
förordnanden vid flygväderlekstjänsten i Bromma och l id den militära
6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 99.
väderlektjänsten å Kungsholmen — och för sin utkomst vara bundna till
denna ort.
Gentemot matematisk-naturvetenskapliga sektionens mening att realiserandet
av styrelsens förslag skulle fordra dubbelkostnader för staten ville
styrelsen erinra örn den av professorn E. Du Rietz i av honom avgiven
reservation till sektionens yttrande citerade motiveringen till inskränkningen
av den undervisningsskyldighet, som åvilade professorn i meteorologi i Uppsala.
Med hänsyn till vad däri anförts syntes någon motsvarighet till den vid
högskolan planerade forskningen och undervisningen icke utan kostnader för
staten kunna komma till stånd vid Uppsala universitet.
Du Rietz hade i den av styrelsen åberopade reservationen, i vilken han tillstyrkt
styrelsens framställning om examensrätt i meteorologi, anfört bland
annat.
Undervisningsskyldigheten för professorn i meteorologi vid universitetet i
Uppsala vore inskränkt till 34 föreläsningar under läsåret utöver den handledning
han såsom föreståndare för den meteorologiska institutionen vid universitetet
hade att meddela de studerande. Denna alltsedan den 22 november
1878 rådande och för varje ny innehavare av professuren förnyade begränsningen
av undervisningsbördan vore i Kungl. Maj:ts brev den 29 oktober
1909 motiverad med »att redan vid ifrågavarande befattnings tillkomst
upprätthållandet av observationsverksamheten och det öfriga vetenskapliga
arbetet i meteorologiska institutionen varit det som i första hand afsetts,
att arbetet å institutionen fortfarande vore lika betungande för föreståndaren
som vid tiden för Hildebrandssons utnämning, samt att den föreläsningsskyldighet,
som gällt under hans tid, icke kunde höjas utan att den praktiska
och vetenskapliga verksamheten vid institutionen skulle bliva lidande».
Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt förordade livligt ifrågavarande
framställning och förklarade sig i alla delar instämma i de synpunkter, som
framförts av högskolestyrelsen.
Det vore för anstalten av största betydelse, att en undervisning i praktisk
meteorologi och särskilt i synoptisk meteorologi och väderlekslära komme till
stånd och att detta skedde i närmaste anslutning till anstaltens verksamhet.
För att undervisningen skulle kunna ske i den samverkan med anstalten,
som vore nödvändig, vore det ett ofrånkomligt villkor att undervisningen
förlädes till Stockholm. Detta krav hade efter samråd med anstalten utförligt
motiverats av högskolestyrelsen. Nödvändigt vore även, att ledaren av
denna undervisning ägde utbildning och tillräcklig erfarenhet i fråga örn praktisk
prognosverksamhet. Det gällde nämligen i fråga om denna undervisning
icke så mycket en utbildning för den »speciella akademiska forskning», angående
vilken matematisk-naturvetenskapliga sektionen syntes vara av den
uppfattningen, att den vore väsensskild från den vetenskapliga verksamhet
som anstalten bedreve, utan det gällde, från anstaltens synpunkt sett, främst
en utbildning för ett effektivt bedrivande just av anstaltens praktiska och
vetenskapliga uppgifter. Då den ojämförligt största delen av landets meteorologer
vore knuten till eller avsåges att knytas till anstalten, vore det av
vikt, att en på anstaltens uppgifter inriktad undervisning snarast komme
till stånd. En sådan undervisning vore ett nödvändigt komplement till den
på »speciell akademisk forskning» inriktade undervisningen i Uppsala.
7
Kuncjl. Maj:ts ''proposition Nr 99.
Skulle den föreslagna undervisningen icke komma till stånd, syntes anstalten
bli nödsakad att, såsom hittills i viss utsträckning skett, inom sig organisera
dylik undervisning, trots de svårigheter som därmed vore förbundna.
Endast på så sätt bleve det nämligen då möjligt för anstalten att på tillfredsställande
sätt fullgöra sina uppgifter. Det borde i detta sammanhang framhållas,
att någon för undervisning i praktisk väderlekslära med prognostik
fullt kompetent lärare icke stöde att erhålla inom landet utanför anstalten.
Universitetskanslern tillstyrkte framställningen.
Såsom av handlingarna framginge rådde enighet därom att det civila och
militära flygväsendets utomordentliga utveckling under senare år ställde
ökade krav på akademisk undervisning och utbildning i meteorologi och dess
praktiska tillämpning. Det kunde synas ligga närmast till hands att, såsom
matematisk-naturveten skapliga sektionen i Uppsala förordat, tillgodose detta
intresse genom att hänvisa de studerande till den meteorologiska institutionen
vid Uppsala universitet. Under mer ordinära förhållanden skulle kanslern
finna en sådan utväg mest ändamålsenlig, helst någon utredning icke förelåge
angående erforderligt statsanslag för den tilltänkta undervisningen vid
Stockholms högskola. Emellertid syntes det under nuvarande förhållanden
vara synnerligen angeläget att, i enlighet med yrkanden från såväl flygvapnets
som den meteorologisk-hydrografiska anstaltens sida, undervisning och
examination för lägre examina i meteorologi anordnades även i Stockholm.
Vad undervisningen anginge, hade Bergeron redan tidigare bedrivit sådan i
egenskap av docent vid högskolan. Örn hans utmärkta kompetens som lärare
och examinator kunde något tvivel ej råda.
Som nämnts har Kungl. Majit bifallit den av högskolans styrelse gjorda
ansökningen.
2. Framställningen om statsanslag.
Högskolans styrelse har i underdånig skrivelse den 17 november 1941 hemställt,
att till styrelsens förfogande måtte ställas ett belopp av 9,000 kronor
per år för undervisningen i meteorologi vid högskolan.
Viss undervisning i meteorologi med särskild hänsyn till väderleksläran
hade från och med hösten 1937 upprätthållits vid högskolan av docenten
Bergeron med stöd av privata donationsmedel. Dessa medel möjliggjorde
även undervisning i enlighet med de fastställda fordringarna under läsåret
1941/42, men vid dettas slut hade de fem år, för vilka medel donerats, gått
till ända.
Under nu rådande förhållanden kunde enskilda medel icke anskaffas för
ifrågavarande behov. Upprätthållandet av dylik undervisning vore emellertid
såsom framginge av styrelsens ovan omförmälda skrivelser och statens
meteorologisk-hydrografiska anstalts yttrande samt av uttalanden särskilt
från flygvapnets representanter ett rent statsintresse, och initiativet i saken
hade också direkt utgått från militärt håll. Styrelsen finge därför hemställa,
att offentliga medel ställdes till dess förfogande för undervisningens upprätthållande
efter utgången av innevarande läsår.
Vad arvodet för läraren i ämnet beträffade syntes det principiellt böra
utgå efter samma grunder, som gällde för t. f. professorer vid högskolan,
d. v. s. med 9,000 kronor per år. Med hänsyn till att undervisnings- och exa
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
& Kungl. Maj:ts proposition Nr 99.
minationsskyldigheten icke omfattade filosofie licentiatexamen och att vederbörande
lärare samtidigt bedreve delvis likartad vetenskaplig verksamhet vid
statens meteorologisk-hydrografiska anstalt, syntes arvodet emellertid kunna
reduceras något men dock ej sättas lägre än till 7,000 kronor för läsår. För
amanuens och tillfällig arbetshjälp vid skötseln av kurserna i instrumentlära,
väderleksobservationer och kartritning erfordrades ett belopp av 1,000 kronoi
pei åi, och ett hiva stort belopp behövdes för utgifter av expensnatur.
Institutionen för meteorologi vore nu provisoriskt inrymd tillsammans med
den geografiska institutionen i dennas lokaler på Observatoriekullen. Styrelsen
konnne dock att så snart sig göra läte till institutionens förfogande ställa
särskilda lokaler på samma plats. Behovet av instrument kunde tills vidare
tyllas genom att den av statens meteorologisk-hydrografiska anstalt tillhöriga
meteorologiska stationen på Observatoriekullen kunde utnyttjas för undervisningsändamål
och genom att vissa instrument, sorn icke funnes vid denna
station, kunde lånas från anstalten. Dennas laboratorium kunde därjämte
tills vidare utnyttjas för vissa meteorologiska övningar. Om de belopp, som
tarvades för inredning av de nya lokalerna samt för önskvärd anskaffning av
egna meteorologiska instrument, icke kunde anskaffas på annat sätt, ämnade
styrelsen framdeles inkomma med framställning om beviljande av härför
erforderliga medel.
L niversite t skri lisler n Ilar tillstyrkt, att statsmedel ställes till förfogande för
ifrågavarande ändamål. Kanslern, som i övrigt icke haft något att erinra emot
de begärda beloppen, har ansett, att det beräknade arvodet till Bergeron i
egenskap av lärare, 7,000 kronor, kunde reduceras till 6,000 kronor. Då Bergeron
innehade befattning såsom statsmeteorolog vid statens meteorologiskhydrografiska
anstalt, bleve lärarbefattningen vid högskolan icke någon heltidstjänst
såsom fallet i allmänhet vore med de av högskolan nämnda befattningarna
såsom t. f. professorer. Föreskrifter rörande undervisningen syntes
böra fastställas av kanslern.
Statskontoret har bestämt avstyrkt framställningen.
Spörsmålet örn ett understödjande med statsmedel av den vid Stockholms
högskola bedrivna verksamheten hade tidigare varit föremål för behandling
inom statskontoret. Ämbetsverket hade således den 2 december 1939 avgivit
utlåtande över en av högskolans styrelse gjord hemställan om ett årligt statsbidrag
å 300,000 kronor.
I berörda ärende hade kanslern för rikets universitet framhållit, bland
annat, att vid prövning av framställningen måste hållas i minnet, att högskolan
tillkommit och utvecklats genom privata donationer och under Stockholms
stads kraftiga och intresserade medverkan, under det att statsmakterna
icke haft något inflytande på dess utbyggnad i olika riktningar. Högskolan
fullgjorde visserligen en ur det allmännas synpunkt synnerligen viktig uppgift
inom den vetenskapliga forskningen och undervisningen, men det vore
icke säkert eller ens sannolikt, att, därest den varit en statlig institution, de
riktlinjer för dess expansion hade följts, som i verkligheten varit vägledande.
Inom vissa ämnesområden hade de studerande kunnat utan olägenheter hänvisas
till något av universiteten, utan att några extra kostnader för staten
hade föranletts därav. Nämnda förhållande måste givetvis vid bedömandet
av frågan örn statens övertagande av ett avsevärt finansiellt engagement i
högskolans framtida verksamhet inverka på omfattningen av och formen för
9
Kungl. Maurts proposition Nr 99.
statens bidrag. Staten borde sålunda icke lämna sitt bidrag under en fonn,
som föranledde högskolan att räkna med statens framtida ansvar för de oberäkneliga
och ständigt växande materiel- och personalanslagen vid de naturvetenskapliga
institutionerna.
Det vore enligt kanslerns mening naturligt med hänsyn till högskolans tillkomst
och hittillsvarande historia, att i första rummet Stockholms stad, såsom
hittills skett, inskrede och medverkade till en förbättring av högskolans
ekonomiska ställning. Kanslern hade dock ansett det rimligt, att även staten
— med hänsyn till den brydsamma ekonomiska situationen för högskolan
— gåve ett kontinuerligt bidrag till densamma. Högskolans betydande
roll inom vårt lands vetenskapliga odling hade synts kanslern motivera ett
sådant bidrag. Vid bedömandet av den skäliga storleken av ett statsanslag
hade kanslern utgått ifrån att anslaget icke skulle avse att bereda ökade
medel till olika ändamål eller nya professurer utan åsyfta att konsolidera den
nuvarande ställningen och sålunda möjliggöra eller underlätta för högskolan
att få sin budget balanserad.
I sitt utlåtande i ärendet hade statskontoret i likhet med kanslern understrukit
de betänkligheter, som måste resas mot ett ekonomiskt ingripande
från statsmakternas sida beträffande ifrågavarande verksamhet, och framhållit,
att särskild uppmärksamhet borde ägnas frågan örn de konsekvenser för
statsverket, som ett bifall till framställningen kunde föra med sig. I sistnämnda
avseende hade statskontoret erinrat, att liknande framställningar
med säkerhet skulle kunna förväntas icke endast från Göteborgs högskola
utan även från handelshögskolorna i Stockholm och Göteborg, som åtnjöte
allenast mycket obetydliga statsbidrag. Vidare hade statskontoret uttalat,
röt tillräckligt bärande skäl icke förelåge för ett understödjande av högskolan
av den anledningen, att dess förmögenhetsförvaltning på grund av räntefall
givit sämre utbyte. Icke heller förefunnes skäl att bereda högskolan bidragför
möjliggörande av ökade anslag för olika ändamål. En förutsättning för
bidrag från statens sida i sådant syfte borde nämligen vara, att det ur statsverkets
synpunkt kunde anses nödvändigt eller i varje fall önskvärt att pä
ifrågavarande område i sådan utsträckning utvidga den verksamhet, som
redan bedreves vid landets båda statsuniversitet, att utvidgningen icke lämpligen
kunde eller borde ske vid dessa läroanstalter. Då sådana förutsättningar
icke syntes föreligga i ärendet, hade statskontoret avstyrkt bifall till
högskolans hemställan. Framställningen syntes ännu icke ha slutligt avgjorts.
I anslutning till den uppfattning, varåt statskontoret sålunda givit uttryck,
ville ämbetsverket ytterligare framhålla, att vägande principiella invändningar
— i all synnerhet under rådande exceptionella förhållanden —
mäste riktas mot att staten på undervisningens område utökade sin ekonomiskt
understödjande verksamhet beträffande enskilda läroanstalter i sådana
fall, där statliga undervisningsmöjligheter vöre tillfinnandes och utan allvarliga
olägenheter kunde utnyttjas.
I yttrande den I(> maj 1941 i fråga örn examensrätt för Stockholms högskola
i ämnet meteorologi hade matematisk-naturvetenskapliga sektionen vid
Uppsala universitet, vars yttrande åberopa Is av filosofiska fakulteten och
större akademiska konsistoriet, bland annat uttalat, att intet hinder syntes
möta för utvidgning av undervisningen i meteorologi och hållandet av eventuellt
påtänkta kurser för utbildning av flygmeteorologer eller andra för
praktisk verksamhet avsedda meteorologer.
Milan!/ lill riksdagens profokol! 19If%. 1 sami. Nr 99. 2
10
Departe
mentschefen.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 99.
Av statens meteorologisk-hydrografiska anstalts skrivelse till universitetskanslern
den 13 augusti 1941 syntes vidare framgå, att avsikten med den
till Stockholms högskola förlagda undervisningen främst vore att i kompletterande
syfte utbilda meteorologaspiranterna för huvudsakligen anstaltens
praktisk-vetenskapliga uppgifter. Undervisningen vid högskolan skulle härutinnan
ersätta en hittills vid anstalten bedriven utbildning.
Då således vetenskaplig undervisning i meteorologi i erforderlig utsträckning
kunde meddelas vid universitetet i Uppsala, och då den praktiska utbildning,
som därutöver kunde vara erforderlig, enligt statskontorets meningborde
— såsom hittills — försiggå vid meteorologisk-hydrografiska anstalten,
kunde statskontoret icke finna bärande skäl föreligga för att bevilja Stockholms
högskola statsanslag för undervisning i meteorologi. Ämbetsverket
finge för den skull och med hänsyn till de principiella betänkligheterna ävensom
till konsekvenserna av ett bifall till framställningen bestämt avstyrka
densamma.
I detta sammanhang torde böra erinras örn föreliggande förslag örn utvidgning
och modernisering av den meteorologiska institutionen i Uppsala. En
närmare redogörelse för nämnda institutions byggnadsfrågor har lämnats i
propositionerna 1938:275, sid. 266 ff., 1939:242, sid. 200 ff. och 1941:2,
sid. 291 ff.
Av denna redogörelse framgår bland annat, att byggnadsarbetena uppdelats
i två etapper. Den första byggnadsetappen skulle omfatta uppförande
av ett nytt meteorologiskt observatorium utanför Uppsala i stället för det
nuvarande, som av olika skäl ansetts otillfredsställande. För uppförande av
detta observatorium anvisade 1941 års riksdag å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1940/41 ett reservationsanslag (B) av 90,000 kronor. Byggnadsritningarna
till observatoriet ha underkastats granskning av 1940 års
civila byggnadsutredning. Ärendet är för närvarande beroende på Kungl.
Maj:ts prövning. Till den andra byggnadsetappen hade ursprungligen hänförts
om- och tillbyggnad av själva institutionsbyggnaden. Byggnadsstyrelsen
har emellertid sedermera i stället ifrågasatt nybyggnad. Vid anmälan föregående
år av meteorologiska institutionens byggnadsfrågor uttalade jag, att
jag ansåg, att meteorologiska institutionens lokalfråga borde med hänsyn till
vad byggnadsstyrelsen anfört underkastas förnyad prövning från universitetsmyndigheternas
sida.
I sitt i det föregående refererade yttrande bär matematisk-naturvetenskapliga
sektionen framhållit, att den föreslagna utvidgningen av meteorologiska
institutionen i Uppsala vore av den art, att den förmådde möta även en
mycket stor tillströmning av studerande inom ämnet meteorologi.
Den snabba utveckling, som det civila och militära flygväsendet det senaste
decenniet genomgått och alltjämt genomgår, har givit väsentligt ökad betydelse
åt meteorologien såsom vetenskap och akademiskt läroämne. Framför
allt har den gren av meteorologien, som sammanfattas under benämningen
väderlekslära, trätt i förgrunden genom sin stora praktiska betydelse för flyg
-
11
Kungl. Maj:ts proposition Nr 99.
väsendet. Den civila och militära väderlekstjänstens centralorganisation är
den i Stockholm belägna meteorologisk-hydrografiska anstalten, som till sig
knutit den ojämförligt största delen av landets meteorologer. Anstalten har
med styrka hävdat, att utbildningen av meteorologer för praktisk tjänst borde
ske i närmaste anslutning till anstaltens verksamhet. Onekligen synas goda
skäl tala för denna ståndpunkt, och det är med hänsyn härtill naturligt, att
anstalten inlett samarbete med Stockholms högskola, ela det gällt att tillfredsställa
det ökade behovet av utbildade meteorologer. Kungl. Majit har även
funnit skäl föreligga att tillerkänna högskolan viss examensrätt i ämnet
meteorologi. Å andra sidan kan icke heller den av universitetet i Uppsala
hävdade uppfattningen frånkännas betydelse. Från detta håll göres gällande,
att den meteorologiska institutionens i Uppsala examenskapacitet vore fullt
tillräcklig för att möta det ökade behovet av meteorologer, i vart fall efter
förverkligandet av föreliggande planer på utvidgning och modernisering av
Uppsalainstitutionen.
Såsom av den föregående redogörelsen framgår har vid Stockholms högskola
från och med hösten 1937 med stöd av privata donationsmedel upprätthållits
viss undervisning i meteorologi med särskild hänsyn till väderleksläran.
Med utgången av innevarande läsår ha emellertid de fem år, för vilka
medel donerats, gått till ända, och högskolans styrelse har, då under nuvarande
förhållanden enskilda medel icke kunde anskaffas, hemställt, att ett
årligt anslag av 9,000 kronor måtte ställas till styrelsens förfogande för undervisningens
upprätthållande. Ansökningen har tillstyrkts av universitetskanslern
med den ändringen, att kanslern ansett anslaget böra bestämmas
till 8,000 kronor.
För egen del har jag icke funnit den föreliggande utredningen giva tillräckligt
underlag för ett definitivt ställningstagande till den föreliggande frågan,
huruvida staten bör för framtiden genom statsbidrag stödja undervisningen
i meteorologi vid Stockholms högskola. Härför erfordras enligt min mening
en mera ingående utredning av frågan, huru den akademiska undervisningen
i meteorologi lämpligen bör ordnas, än den som för närvarande föreligger. I
avvaktan på resultatet av en dylik utredning finner jag emellertid med hänsyn
till de särskilda krav på undervisning i ämnet, som det militära och civila
flygväsendets utveckling särskilt under nuvarande förhållanden ställer, önskvärt,
att undervisningen i meteorologi vid Stockholms högskola icke avbrytes
på grund av brist på medel. Jag är därför beredd att i anslutning till
kanslerns förslag tillstyrka, att för ändamålet ett anslag av 8,000 kronor
ställes till högskolestyrelsens förfogande för budgetåret 1942/43.
Då vad jag förordat sålunda är att anse såsom en tillfällig åtgärd, bör ett
bifall härtill givetvis icke tillmätas någon prejudicerande betydelse för bedömande
av den av statskontoret berörda frågan örn statsbidrag till Stockholms
högskolas verksamhet i allmänhet, till vilken fråga jag icke är beredd att i
förevarande sammanhang taga ställning.
12
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 99.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen
att såsom Bidrag till undervisning i meteorologi vid Stockholms
högskola för budgetåret 1942/43 anvisa ett anslag
av .................................... 8,000 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
C. A. Charpentier.
Stockholm 1942, Ivar Hagströms Boktryckeri A. B.
420718
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1942:185 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1942/43 till undervisning i meteorologi vid Stockholms högskola. s. 3 i texten
- SU 1942:74 Utlåtande i anledning av Kungl. Marits ''proposition angående anslag för budgetåret 1942/43 till undervisning i meteorologi vid Stockholms högskola. s. 1 i texten