Sök i Ratio Lex

Angående statsbidrag till folkköksverksamhet

1943-01-08 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:10, Angående statsbidrag till folkköksverksamhet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 10.

1

Nr 10.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående statsbidrag till

folkköksverksamhet; given Stockholms slott den 8

januari 1943.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över folkhushållningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Axel Gjöres.

Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 8 januari 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld,

Eriksson, Bergquist, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen

anför chefen för folkhushållningsdepartementet, statsrådet Gjöres:

I skrivelse den 8 maj 1942 har statens livsmedelskommission underställt

Kungl. Maj:ts prövning inom kommissionen till behandling upptagen fråga

örn statsbidrag till folkköksverksamhet samt vad därmed sammanhänger.

I detta hänseende har kommissionen framhållit, att då den åtstramade

regleringen av flera utav våra viktigaste livsmedel i förening med inträdd

prisstegring på såväl livsmedel som bränsle kunde väntas medföra vissa

svårigheter för tillagning av mat i de enskilda hushållen, livsmedelskommissionen

redan under hösten 1941 ansett sig böra taga under övervägande,

huruvida det kunde bliva nödvändigt att vidtaga åtgärder för anordnande

av folkkök för tillhandahållande av lagad mat till billigt pris. Av denna

anledning hade, enligt vad kommissionen vidare anfört, kommissionen

anmodat kristidsstyrelserna att till kommissionen inkomma nied yttrande,

bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 10. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

dels huruvida och på vilka orter behov av folkkök kunde förväntas uppkomma,

dels på vad sätt folkkök lämpligast borde anordnas och huru kostnaderna

för desamma borde bestridas, dels ock huruvida på de orter, där

behov av folkkök kunde tänkas uppkomma, funnes tillgång på för ändamålet

lämpliga lokaler jämte utrustning m. m.

Beträffande innehållet av till kommissionen med anledning härav inkomna

yttranden har kommissionen anfört följande:

Kristidsstyrelserna uttalade i allmänhet, att behov av genom det allmännas

försorg anordnade folkkök ej framträtt eller kunde förväntas framträda

inom den närmaste tiden. En del kristidsstyrelser hade dock framhållit,

att vid en ytterligare inknappning av tillgången på livsmedel eller i

händelse av en ytterligare stegring av prisc na på livsmedel och bränsle

frågan om inrättande av folkkök för vissa orters vidkommande snart nog

kunde bliva aktuell. Andra kristidsstyrelser framhöllo, att anledningen till

att behov av folkkök icke gjort sig gällande främst vore att söka i den

förhållandevis goda tillgången på arbete, på grund varav mera nämnvärd

arbetslöshet kunnat undvikas. Frågan om anordnande av folkkök ansågs

därför bliva aktuell först i händelse av en till följd av ett försämrat konjunkturläge

inträdande allmännare arbetslöshet. Ett par kristidsstyrelser

hade emellertid påpekat vikten av att, även om behov av folkkök ännu ej

uppstått, vidtaga sådana förberedande åtgärder, som skulle göra det möjligt

för vederbörande kommuner att utan allt för stort dröjsmål kunna

igångsätta folkköksrörelse vid en hastigt inträdande försämring av försörjningsläget.

Så gott som samtliga kristidsstyrelser uttalade, att folkköken borde drivas

som kommunala inrättningar under ledning av antingen något redan

existerande kommunalt organ såsom kristidsnämnd eller fattigvårdsstyrelse

eller medelst anlitande av lokala beredskapsorganisationer eller ock

genom att kommunerna träffade avtal med folkrestauranger eller andra

för ändamålet lämpliga näringsställen örn handhavande av den utspisning,

som ansåges böra ankomma på folkköken.

Beträffande frågan om finansieringen av folkköksrörelsen, i den mån

rörelsen komme att lämna underskott, syntes flertalet kristidsstyrelser vara

av den åsikten, att kommunerna borde vara berättigade till statsbidrag för

viss del av utgifterna för folkköken, men det uttalades även, såväl att

staten ensam borde svara för samtliga kostnader som att folkköken borde

vara en uteslutande kommunal angelägenhet.

Beträffande slutligen frågan örn anskaffande av lokaler och utrustning

för folkköken syntes densamma, av kristidsstyrelsernas yttranden att döma,

i allmänhet icke komma att bereda vederbörande kommuner några större

svårigheter.

Kommissionen har därefter anfört, att kommissionen efter att hava tagit

del av kristidsstyrelsernas yttranden kommit till den uppfattningen att —

även om frågan örn anordnande av folkkök ännu icke blivit aktuell — det

likväl funnes anledning vidtaga sådana förberedande åtgärder, som erfordrades

för att snabbt kunna igångsätta folkkök. Kommissionen hade

därför i skrivelse den 19 januari 1942 anmodat kristidsstyrelserna att träda

i förbindelse med vederbörande kommunala myndigheter å de platser, där

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

3

i händelse av ett skärpt försörjningsläge eller större arbetslöshet behov

av folkkök kunde tänkas uppkomma, med hemställan, att planer för inrättande

av folkkök måtte utarbetas.

För utförandet av ifrågavarande planläggningsverksamhet hade, enligt

vad kommissionen vidare anfört, utarbetats följande direktiv. Till en början

borde undersökning verkställas angående vilka kategorier av konsumenter,

som borde utspisas från folkköken, samt beräkning av det ungefärliga

antalet personer, som efter sålunda angivna utgångspunkter kunde

komma att anlita folkköken. I de fall folkköken ansågos böra handhavas

av folkrestauranger eller andra näringsställen borde preliminärt avtal träffas

med näringsställets innehavare angående de huvudsakliga villkoren för

driften av folkköken. I andra fall borde i planen angivas, på vad sätt

lokal och utrustning skulle anskaffas samt vem som skulle handhava skötseln

av folkköket. Vidare borde kalkyler upprättas angående kostnaderna

— med utgångspunkt från prisnivå m. m. vid tiden för planens upprättande

— för anordnande och drift av folkköken. Slutligen borde de kommunala

myndigheterna uttala sig örn huruvida och efter vilka grunder

statsbidrag ansåges böra utgå till bestridande av kostnaderna för folkköken.

Beträffande de planer som med anledning av livsmedelskommissionens

förenämnda anmodan utarbetats har kommissionen anfört i huvudsak följande:
Ehuru

det icke ingått i de kommunala myndigheternas ifrågavarande

uppdrag alf uttala sig om huruvida anledning vore att befara, att behov

av folkkök inom nära framtid skulle uppkomma, ha åtskilliga kommunrepresentanter

ingått på detta spörsmål. De ha härvid i likhet med kristidsstyrelserna

i allmänhet utgått ifrån att först vid en än ytterligare åtstramad

reglering av tillgången på livsmedel elier en ytterligare prisstegring å livsmedel

och bränsle eller vid en allmännare arbetslöshet frågan om anordnande

av follckök kommer att bliva aktuell.

När det gällt att uttala sig om vilket befolkningsklientel folkköken skola

avses, för har det i vissa fall ansetts, att folkköken skola stå öppna endast

för fattigvårdsbehövande, arbetslösa, ensamstående åldringar och andra

därmed jämställda personer. I andra fall har det framhållits, att folkköken

borde i främsta rummet avses för barn och barnrika familjer, medan det

slutligen från en tredje grupp av kommunrepresentanter hävdats, att folkköken

skola vara tillgängliga för samtliga samhällsmedlemmar men med

den skillnaden, att av bemedlade personer skall uttagas full ersättning för

utspisningen. På grund av dessa olika utgångspunkter lia de hörda myndigheterna

beräknat folkköksklientelet till synnerligen varierande antal

inom de olika kommunerna.

När det gällt att bestämma, på vad sätt folkkök lämpligast skola kunna

anordnas, har det stora flertalet kommuner valt utvägen att överlåta 1’oikköksrörelsen

åt på platsen redan befintliga folkrestauranger och andra

därmed jämförbara näringsställen eller industriella anläggningar för tilllagning

av mat (charkuterifabrikör). Det torde ej heller råda någon tvekan

örn att, där avtal kan träffas med näringsställen eller fabriker örn hand
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis proposition nr 10.

havande av folkköksrörelsen, en sådan lösning bör eftersträvas, då nian

därigenom ej blott vinner fördelen av en enkel organisation utan även i

allmänhet kan lösa folkköksfrågan med mindre kostnader, än örn särskilda,

av kommunerna själva drivna folkkök skola anordnas. Det förutsättes

vidare i allmänhet, att en stor del av folkköksklientelet kommer att avhämta

matportionerna vid folkköken eller särskilda utlämningsställen.

Som exempel på en lösning av folkköksfrågan på nu antytt sätt kan

anföras den för Norrköpings stad uppgjorda planen. Enligt denna plan

räknar man med att folkköksklientelet i första hand bör utgöras av personer,

som åtnjuta arbetslöshets- eller fattigvårdsunderstöd, pension eller

familjebidrag. Under vintertiden kan detta klientel beräknas utgöra 10 000

—15 000 personer. Två tredjedelar av folkkökets klientel bör kunna avhämta

maten och förtära den i hemmen. För tillagning av dessa matportioner

äga stadens charkuterifabrikör tillräcklig kapacitet. Genom att

distributionen förlägges till stadens livsmedelsaffärer undvikes köbildning.

De tre största folkrestaurangerna, nämligen Konsum, Kafébolaget och

Frälsningsarmén, äro villiga att medverka för utspisning av ett mål mat

per dag till cirka 5 000 personer. På så sätt bli de planerade anordningarna

tillräckliga för utspisning av det beräknade antalet klienter. Vid nämnda

folkrestauranger torde en måltid om två rätter kunna beräknas kosta 1

krona 10 öre. För likartad måltid tillagad i charkuterifabrik och avhämtad

i affär torde priset bli ungefär detsamma.

På andra platser åter finnas ej möjligheter att överlåta folkköksrörelsen

på redan befintliga inrättningar. Där föreslås i stället, att skolkök och

andra lämpliga lokaler skola efter vissa omändringar och anskaffning av

viss utrustning kunna användas som folkkök. Endast undantagsvis har

det ifrågasatts att låta uppföra särskild byggnad för att kunna anordna

folkkök. I de fall, då folkköken skola drivas av kommunerna själva, förutsättes,

att skötseln av desamma handhaves av redan befintliga kommunala

organ såsom fattigvårdsstyrelse eller kristidsnämnd eller av befintliga beredskapsorganisationer.

De beräknade kostnaderna för de matportioner eller måltider, folkköken

skola tillhandahålla, variera självfallet inom de olika kommunerna. En

måltid om två maträtter har i allmänhet beräknats komma att kosta mellan

en krona och en krona 50 öre, medan måltider med endast en maträtt ansetts

kunna tillhandahållas för en kostnad av i allmänhet 50—75 öre.

På vissa undantag när äro de hörda kommunala myndigheterna* ense

örn att, därest förhållandena göra det nödvändigt att inrätta folkkök, prisrabatt

måste beviljas vissa befolkningsgrupper, som komma att anlita folkköken.

Utöver fattigvårdsklientelet har det ansetts, att arbetslösa, barn

och barnrika familjer, ensamstående åldringar m. fl., icke ha möjlighet

att själva erlägga full betalning för den mat, som folkköken komma att

tillhandahålla. Det förutsättes därför, att personer tillhörande dessa befolkningsgrupper,

efter individuell prövning av något kommunalt organ,

skulle tillerkännas rätt till viss prisrabatt vid anlitande av folkköken. När

det sedan gäller frågan, örn staten eller kommunen skall svara för kostnaderna

för ifrågavarande prisrabatt, äro meningarna delade. Det stora

flertalet av de hörda myndigheterna synes anse, att kostnaderna för prisrabatterna

böra delas mellan staten och vederbörande kommun, medan

andra åter göra gällande, att utgifter av detta slag icke till någon del skola

belasta kommunerna. Även till utrustningen för folkköken ifrågasättes

statsbidrag.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

5

För egen del har livsmedelskommissionen angående behovet att inrätta

folkkök framhållit följande:

I likhet med det stora flertalet av i frågan hörda myndigheter är livsmedelskommissionen

av den uppfattningen, att behov av folkkök hitintills

knappast gjort sig gällande. Huruvida en ytterligare inknappning av tillgången

på i vårt vanliga kosthåll ingående livsmedel jämte en fortsatt

prisstegring på livsmedel och bränsle kan komma att medföra, att en kollektiv

utspisning ställer sig fördelaktigare än matlagning i hemmen, är

självfallet svårt att nu uttala sig om. Det föreligger emellertid även andra

omständigheter än de nyss nämnda, som snabbt kunna aktualisera frågan

örn anordnande av folkkök. En sådan omständighet är, såsom tidigare

påpekats, en mera allmän arbetslöshet. Såvitt nu kan bedömas, föreligger

dock ej anledning att hysa några större farhågor på detta område. Utvecklingen

på arbetsmarknaden under den senaste tiden tyder snarare på

en tilltagande brist på arbetskraft inom flera näringsgrenar. En annan

omständighet, som man har att räkna med i detta sammanhang, är vidare

huru det kan komma att ställa sig med möjligheten att erhålla bränsle

samt gas och elektrisk energi för de enskilda hushållens köksspisar. Skulle

t. ex. gasverken av en eller annan orsak icke kunna uppehålla sin verksamhet,

torde matlagning i de enskilda hushållen på vissa platser bliva i

det närmaste omöjliggjord.

Kommissionen har därefter anfört att, även om den nuvarande situationen

icke gåve anledning antaga, att något omedelbart behov av att inrätta

folkkök förelåge, försiktigheten likväl bjöde att man även på detta

område sökte få till stånd en tillfredsställande beredskap.

Angående organiserandet av denna beredskap har kommissionen framhållit

följande:

Genom att kommunerna uppgjort förut omnämnda planer för anordnande

av folkkök, föreligger visserligen en viss beredskap. Åtminstone

torde de kommuner, som låtit uppgöra dylika planer i enlighet med kommissionens

direktiv, kunna på kortare lid igångsätta folkköksrörelsen än

om någon förberedelse härför icke ägt rum. Såsom de hörda myndigheterna

allmänt framhållit, torde folkköken dock icke kunna helt fylla sin

uppgift, utan att även åtgärder vidtagas för att bereda vissa befolkningsgrupper

möjlighet att genom folkköken erhålla lagad mat till nedsatta

priser. Då kommunerna i allmänhet torde sakna möjlighet eller vilja att

ensamma svara för kostnaderna för en dylik prisnedsättning, torde till

en fullgod beredskap på detta område även höra ett ståndpunktstagande i

stora drag till frågan örn rätt för kommunerna att under vissa omständigheter

kunna komma i åtnjutande av statsbidrag till dessa kostnader. Det

skulle i detta sammanhang även kunna ifrågasättas, huruvida icke lagstiftning

angående skyldighet för kommun alt under vissa omständigheter

anordna folkkök borde komma till stånd. Med hänsyn till alt kommunerna,

att döma av den utav kommissionen verkställda undersökningen, genomgående

synas vara villiga att medverka till att folkkök anordnas, så snart

behov därav uppstår, under förutsättning att staten lämnar bidrag till vissa

kostnader, har kommissionen ansett sig icke böra förorda en dylik lagstiftning,

särskilt som genomförande av åläggande för kommun ali an
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

ordna folkkök säkerligen skulle medföra svårigheter av olika slag. Däremot

anser kommissionen det vara av vikt, att upprättandet av folkkök

säkerställes genom att redan nu möjlighet beredes att lämna statsbidrag

till kommunernas kostnader härför.

Kommissionen har därefter behandlat frågan, under vilka förutsättningar

statsbidrag skulle kunna beviljas för ett eventuellt bedrivande av folkköksrörelse

i kommunal regi, och därvid anfört bland annat följande:

Kommissionen förutsätter, att som första villkor för att kommun skall

kunna erhålla statsbidrag till kostnader för folkkök skall gälla, att Kungl.

Majit eller efter Kungl. Maj:ts bemyndigande underordnad myndighet funnit

behov av folkkök vid den ifrågavarande tidpunkten föreligga inom vederbörande

kommun.

Enär ledningen av folkköken kräver särskild sakkunskap och sammanhänger

med arbetet inom flera av de ordinära och extraordinära kommunala

organen, har kommissionen ansett, att denna ledning lämpligen torde

böra anförtros åt en särskild styrelse, i vilken obligatoriskt representanter

för kristidsnämnd och arbetslöshetskommitté böra ingå. Därjämte bör alltid

minst en av ledamöterna vara en rörande hushållsgöromål sakkunnig

kvinna. På denna styrelse bör bland annat ankomma att i enlighet med i

planen för folkköket angivna grunder besluta angående nedsättning av priset

å den mat, som tillhandahålles vid folkköken. Som villkor för statsbidrag

till folkköksrörelse bör vidare gälla, att kostnaden för utspisning av

sådana fattigvårdsklienter, som äro omhändertagna för varaktig försörjning,

påföres fattigvårdssamhället, samt att full ersättning uttages av personer,

som icke prövas vara i behov av prisnedsättning.

Utöver här angivna förutsättningar för statsbidrag till folkköksverksamhet

har kommissionen föreslagit, att som villkor härför skall gälla, att folkköket

drives i enlighet med av vederbörande myndighet godkänd plan, som

skall innefatta uppgifter angående på vad sätt och i vilken omfattning folkköket

är avsett att drivas, folkköksstyrelsens sammansättning och befogenheter,

de grunder, enligt vilka kostnaderna för utspisningen skola beräknas,

vilka befolkningsgrupper, som enligt folkköksstyrelsens bestämmande må

kunna medgivas rätt att erhålla utspisning till nedsatt pris, samt grunderna

för prisnedsättningen, och folkkökets räkenskaper och granskningen av desamma.

Vidare har kommissionen uttalat, att kommun, som önskar vidtaga

förberedande åtgärder för anordnande av foikkök, äger påkalla granskning

av plan för sådant kök utan hinder av att behov av folkkök inom kommunen

ännu icke visats föreligga.

Vad angår statsbidragets storlek har kommissionen framhållit, att det

givetvis vore svårt att redan nu angiva vad som därvidlag kunde vara behövligt

och lämpligt. Kommissionen har i detta sammanhang anfört, att

kommissionen vid sina överväganden om storleken av det ifrågasatta statsbidraget

bland annat diskuterat frågan, om statsbidrag borde differentieras

mellan olika kommuner med hänsyn till deras skattekraft eller dylikt, men

att kommissionen emellertid ehuru med en viss tvekan stannat vid den uppfattningen,

att statsbidraget som regel borde till alla kommuner utgå med

50 procent av det belopp, varmed prisnedsättning beviljades, dock att stats
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 10.

7

bidrag icke borde utgå å kostnad för prisnedsättning, som överstege hälften

av den verkliga kostnaden för utspisning^!. Högre statsbidrag borde emellertid,

enligt kommissionen, kunna beviljas, där särskilda förhållanden, såsom

hög kommunal utdebitering eller ett förhållandevis stort antal personer,

som måste tillerkännas prisnedsättning, därtill föranledde. Ett sådant förhöjt

statsbidrag borde, enligt vad kommissionen vidare uttalat, med hänsyn

till att beslutanderätten beträffande prisnedsättning läge hos ett kommunalt

organ, dock i intet fall överstiga 70 procent av kostnaden för prisnedsättningen.

Kommissionen har i sin skrivelse därefter påpekat, att mot förenämnda

förslag kunde måhända med visst fog göras gällande att vissa av våra kommuner,

däribland en del av våra större städer, hade så goda skatteunderlag

att de, så länge kostnaderna för folkköksrörelsen holle sig inom rimliga

gränser, skäligen torde kunna bära en större andel än hälften av dessa kostnader.

Enligt kommissionens mening skulle det för statsverket innebära en

avsevärd kostnadsminskning, örn statsbidraget till ifrågavarande kommuner

kunde bestämmas skola utgå med lägre procentsats än den, som borde tilllämpas

vid beviljande av statsbidrag till de mera skattetyngda kommunerna.

Kommissionen har därför alternativt föreslagit, att statsbidrag till kostnaderna

för folkköksrörelse skulle utgå efter en lägre procentsats, i den mån

kostnaderna ej överstege ett i förhållande till vederbörande kommuns skatteunderlag

bestämt belopp, samt efter en högre procentsats å den del av kostnaderna,

som överstege sistnämnda belopp. Sitt förslag härutinnan har kommissionen

närmare preciserat på följande sätt:

Statsbidraget beräknas på grundval av sammanlagda beloppet av kommunens

kostnad under ett vart kalenderår för beviljad prisnedsättning vid utspisning

från folkkök av andra personer än sådana, som äro av allmänna

fattigvården omhändertagna för varaktig försörjning, dock att i detta kostnadsbelopp

högst må inräknas hälften av verkliga kostnaden enligt granskade

räkenskaper för utspisningen under samma kalenderår. Å sålunda

begränsat kostnadsbelopp utgår statsbidrag med 30 procent av den del därav,

som motsvarar en utdebitering av högst 25 öre för skattekrona, samt

med 50 eller, där särskilda förhållanden därtill föranleda, med högst 70

procent av återstående kostnadsbelopp. Utdebiteringen beräknas med hänsyn

till det antal skattekronor och skatteören, som påförts de skattskyldiga

inom kommunen vid nästföregående års taxering till allmän kommunalskatt.

Kommissionen har angående detta alternativa förslag anfört, att detsamma

lode av den nackdelen, alt för kommuner, som icke kunde räkna med

att få komma i åtnjutande av statsbidrag efter den högre procentsatsen,

statsbidragen kunde komma att utgöra otillräcklig stimulans för igångsättande

av folkköksrörelse, när behov därav uppkomme.

Kommissionen har därefter till behandling upptagit frågan örn statsbidrag

skulle utgå jämväl till kostnaderna för anskaffande av utrustning till folkköken

samt därom anfört följande:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

I de fall, där folkköksrörelsen överlåtes åt näringsställe eller annat förefintligt

företag, torde kostnaderna för utrustning kunna hållas inom mycket

rimliga gränser, varför statsbidrag till utrustningskostnaderna i dessa fall icke

kan anses motiverat. För vissa kommuner kan det emellertid bliva nödvändigt

att för folkkök taga i anspråk lokaler, som tidigare icke använts för liknande

ändamål. Därest i dylika fall kostnaderna för utrustning skulle uppgå

till i förhållande till kommunens ekonomiska bärkraft mera avsevärda belopp,

torde krav på statsbidrag till dessa kostnader få anses befogade. Innan

utrustning till folkkök anskaffas, bör det emellertid undersökas, örn andra

beredskapsorganisationer tillhörig materiel kan komma till gemensam användning.

Kommissionen har stannat vid att föreslå, att statsbidrag för detta ändamål

skall kunna utgå med högst 50 procent av kostnaderna för utrustningen.

Beträffande statsverkets kostnader för ifrågavarande bidrag har kommissionen

framhållit, att det givetvis icke nu vore möjligt att framlägga några

beräkningar, men som exempel nämnt att, om man utgår från 100 000

portionstagare med prisnedsättning och ett portionspris av en krona, statsbidraget

enligt det av kommissionen framlagda första alternativet skulle

bliva högst 750 000 kronor i månaden.

Över livsmedelskommissionens skrivelse ha utlåtanden avgivits av Överståthållarämbetet,

samtliga länsstyrelser, statskontoret, socialstyrelsen, statens

institut för folkhälsan, statens utrymningskommission, svenska landskommunernas

förbund och svenska stadsförbundet. Överståthållarämbetet

har vid sitt utlåtande fogat ett från Stockholms stads kristidsnämnd införskaffat

yttrande samt länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar, Blekinge, Värmlands

och Västernorrlands län från respektive kristidsstyrelser inhämtade

yttranden, varjämte länsstyrelsen i Jämtlands län bilagt sitt utlåtande ett

yttrande från magistraten i Östersund.

Av de hörda länsstyrelserna ha flera anslutit sig till eller förklarat sig icke

ha något att erinra mot livsmedelskommissionens förslag örn planläggning

av folkköksverksamhet, under det att andra endast uttalat sig i frågan om

grunderna för statsbidrag för ändamålet. Sålunda ansluta sig länsstyrelserna

i Södermanlands, Blekinge och Gävleborgs län till de av livsmedelskommissionen

framförda synpunkterna angående planläggningen; länsstyrelserna i

Östergötlands, Jönköpings, Gotlands, Hallands och Älvsborgs lån ha ej någon

erinran mot den av kommissionen skisserade planläggningen och länsstyrelserna

i Göteborgs och Bohus, Västmanlands samt Västernorrlands län

finna förslaget i denna del välbetänkt. Såväl Överståthållarämbetet som länsstyrelsen

i Skaraborgs län framhålla vikten av att åtgärder för inrättande av

folkkök utan dröjsmål planläggas och på annat sätt förberedas. Därvid bör

hänsyn tagas icke endast till mera socialt betonade faktorer såsom arbetslöshet,

bränslebrist, ökad knapphet på livsmedel, utan även till luftskyddets

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 10.

9

krav samt till de fordringar som måste ställas på folkkök i händelse av utrymning

och bortflyttning från tätbebyggda orter. Kommunernas skyldighet att

anordna folkkök bör fastställas genom lagstiftning. Länsstyrelsen i Uppsala

lån bär anfört, att anordnandet av folkkök i större skala kommer att

medföra mycket betydande svårigheter. Sålunda har erfarenheten från

andra länder visat, att distributionen, så snart klientelet uppgår till höga

siffror, blir mycket svår att ordna på tillfredsställande sätt. Köbildning med

förlust av tid för en mängd människor, framför allt husmödrarna och barnen,

torde icke kunna undvikas, även örn utspisningen fördelas å flera ställen.

Kostnaderna för stat och kommun komma att uppgå till betydande

belopp och de praktiska anordningarna ställa stora anspråk på ledningen.

Länsstyrelsen har således den uppfattningen, att man bör vara försiktig

med att anordna folkkök, bland annat av finansiella hänsyn. Gratisbespisning

bör allenast medgivas efter noggrann individuell prövning. Länsstyrelsen

i Örebro län har framhållit, att spörsmålet örn inrättande av folkkök

är en social beredskapsfråga, som redan nu kan behöva förberedas genom

tillskapande av lämpliga organ, vilka vid behov kunna sättas i verksamhet.

Det är därför knappast tillrådligt att överlåta åt den kommunala beslutanderätten

att avgöra om och när åtgärder för utspisning genom folkkök skola

företagas, utan det bör enligt länsstyrelsens åsikt ankomma på offentlig

myndighet att bestämma örn och när ifrågasatt rörelse skulle igångsättas.

Enligt länsstyrelsens mening bör frågan göras till föremål för utredning i

syfte att åstadkomma en beredskapslagstiftning.

I fråga örn grunderna för statsbidraget ha Överståthållarämbetet samt

länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Kalmar, Gotlands, Blekinge,

Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs,

Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Jämtlands och Västerbottens

län uttalat sig till förmån för livsmedelskommissionens huvudförslag.

Endast länsstyrelserna i Uppsala, Kronobergs och Norrbottens län ha förklarat

sig anse livsmedelskommissionens alternativa förslag vara att föredraga.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län har icke angivit någon mening

örn huruvida det ena eller andra förslaget bör givas företräde, utan endast

framhållit, att en mycket viktig förutsättning för att folkkök vid inträdande

behov över huvud skola komma till stånd är, att kommunerna erhålla statsbidrag

i tillräcklig utsträckning. I detta hänseende hänvisar länsstyrelsen

till ett av kristidsstyreisen i Ångermanland avgivet yttrande, däri krislidsstyrelsen

föreslår, att, där särskilda förhållanden såsom omfattande arbetslöshet,

stora fattigvårdskostnader, hårt skattetryck samt stort antal personer,

vilka utan att vara hjälpbehövande enligt fattigvårdslagens bestämmelser,

prövas vara i trängande behov av utspisning till nedsatt pris därtill föranleda,

statsbidrag skola kunna utgå med 80 procent av kommunernas kostnader

för folkköksutspisning och för anskaffning av erforderlig utrustning.

Länsstyrelsen i Örebro län har i frågan örn ersättning för kostnader för pris
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

nedsättning vid utspisning från folkkök uttalat, att det synes bäst överensstämma

med nu tillämpade principer i fråga om prisrabattering å vissa

livsmedel, att kostnaderna bestridas av statsmedel och att, därest det statsfinansiella

läget icke medgiver en sådan belastning, det synes lämpligast att

statsbidrag kommer att utgå enligt de för statsbidrag till arbetslöshetens bekämpande

fastslagna normerna. Kristidsnämnden i Stockholm har icke ansett

erforderligt, att särskilda för ändamålet inrättade folkkök upprättas, utan

framhållit, att syftet kan vinnas genom utnyttjande av vissa allmänna inrättningar,

restauranger, hushållsskolor och livsmedelsfirmor. I fråga örn

de befolkningskategorier som böra utspisas på folkköken har nämnden ansett,

att i första hand de som inneha rabattkort å matvaror böra ifrågakomma,

men att givetvis även andra befolkningskategorier på grund av särskilda

förhållanden kunna bliva nödsakade att vända sig till folkköken. I

den mån allmänna medel böra tillskjutas för att täcka folkkökens kostnader

för prisnedsättningar böra bidrag utgå av statsmedel i likhet med vad

fället är beträffande de rabatter som beviljas å matfett och mjölk. Den omständigheten

att det i ena fallet är fråga örn vissa matvaror och i andra

fallet om färdiglagad mat utgör icke något sakligt skäl för frångående av

ett rabattsystem. Ett för hela landet gällande, efter dyrortsgruppering upplagt

rabattsystem måste anses mest tilltalande och rättvist, framför allt ur

den synpunkten att karaktären av understöd icke blir så framträdande. Rabattsystemet

bör alternativt berättiga till rabatt på folkkökens portionspriser

eller till rabatt å vissa nödvändiga livsmedel.

Statskontoret har till en början anfört, att, såvitt statskontoret kunde

finna, Kungl. Majit jämlikt 2 § lagen den 15 juni 1939 (nr 254) om skyldighet

för kommun att fullgöra vissa av krig m. m. föranledda arbetsuppgifter

borde kunna ålägga kommunerna att inrätta folkkök för här avsedda ändamål,

vid vilket förhållande statskontoret ifrågasatte om icke tillräcklig beredskap

på förevarande område kunde anses redan hava uppnåtts genom

den planläggning, örn vilken livsmedelskommissionen föranstaltat. Statskontoret

har vidare framhållit, att därest emellertid Kungl. Maj:t skulle

finna frågan örn statsbidrag till en folkköksrörelse nu böra upptagas till

prövning, det av kommissionen alternativt framlagda förslaget till statsbidragsgrunder

enligt ämbetsverkets mening vore att föredraga framför

huvudförslaget, enär kommissionens invändning, att det statsbidrag, vilket

enligt alternativförslaget skulle komma alf utgå, i vissa fall kunde visa sig

utgöra otillräcklig stimulans för igångsättande av folkköksrörelse, knappast

syntes böra tillmätas betydelse med hänsyn till den befogenhet Kungl. Majit

torde äga jämlikt det av statskontoret förut åberopade lagrummet; alternativförslaget

anslöte sig även i princip lill de regler, som godtagits för utmätande

av statsbidrag till kristidsnämndernas verksamhet. Då sådana

statsbidrag dock icke kunde utgå nied högre belopp än som motsvarade

50 procent av de bidragsberättigade kostnaderna, ställde sig statskontoret

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

11

synnerligen tveksamt i fråga om lämpligheten av att i förevarande fall bereda

möjlighet till bidrag upp till 70 procent. Slutligen anförde statskontoret

alt erforderliga medel för utbetalande av statsbidragen tills vidare torde böra

ställas till förfogande å beredskapsstat.

Socialstyrelsen har anfört följande:

I likhet med livsmedelskommissionen anser socialstyrelsen, att försiktigheten

bjuder att en tillfredsställande beredskap åvägabringas, så att folkkök

utan onödigt dröjsmål kan inrättas i kommun, där behov därav kan komma

att uppstå. Styrelsen biträder också i stort sett kommissionens förslag men

vill framföra följande synpunkter till beaktande.

Att vissa befolkningsgrupper, däribland personer, som äro föremål för

samhällets hjälpverksamhet, medgivas rätt att till nedsatt pris vid kommunens

folkkök intaga eller avhämta av lagad mat bestående måltid, finner

socialstyrelsen riktigt. Någon åtskillnad mellan olika befolkningsgrupper

bör givetvis icke få göras.

Likaledes instämmer styrelsen i förslaget, att kommun må erhålla statsbidrag

för de kostnader, som åsamkats kommunen till följd av dylika prisnedsättningar.

I fråga om beräkningen av statsbidraget anser styrelsen, att

arten av den tillfälliga folkköksverksamhet, som förslaget avser att ställa i

beredskap, icke motiverar någon differentiering av statsbidragen efter antalet

skattekronor i kommunerna. Den stimulans, som statsbidraget avser

att ge folkköksverksamheten, bör främja icke blott verksamhetens igångsättande

i.rätt tid utan även dess utvidgande till erforderlig omfattning;

icke minst i de stora städerna är det av vikt, att den sistnämnda synpunkten

beaktas. Genom differentiering av statsbidraget efter antalet skattekronor,

såsom föreslås i det alternativa förslaget, skulle visserligen statens andel i

kostnaderna hållas tillbaka men kommunernas kostnader för den viktiga

folkköksverksamheten i motsvarande mån ökas, vilket icke skulle innebära

någon kostnadsminskning för samhället i dess helhet men lätt bli till förfång

för verksamheten och därmed för folkhälsan. Socialstyrelsen finner sig därför

böra förorda den i huvudförslaget angivna enhetliga beräkningsgrunden

för statsbidraget.

Vad beträffar de föreslagna villkoren för erhållande av statsbidrag vill

socialstyrelsen i fråga örn folkköksstyrelsens sammansättning framhålla, att

en representant för fattigvårdsstyrelsen givetvis bör ingå i folkköksstyrelsen.

Fattigvårdsstyrelsen har nämligen att svara för upphandling av livsmedel

samt matlagning och utspisning av pensionärerna å kommunernas

ålderdomshem. Örn såsom representant för fattigvårdsstyrelsen i folkköksstyrelsen

insattes en med utspisningsförhållandena vid fattigvårdens anstalt

förtrogen ledamot av fattigvårdsstyrelsen eller anstaltens syssloman skulle

folkköksstyrelsen otvivelaktigt tillföras en önskvärd erfarenhet. Av vikt är

även att beakta behovet av nära kontakt med fattigvårdsstyrelsen med hänsyn

till den avsevärda del av folkköksverksamhetens klientel, som utgöres

av understödstagare.

Fattigvårdsstyrelsens utspisning på fattigvårdssamhällets bekostnad av de

personer, sorn äro intagna å styrelsens vårdhem etc., måste givetvis äga rum

även då folkkök finnes inrättat i kommun, och även om fattigvårdsanstaltens

köksinrältning ingår som filial i folkköksverksamheten i kommunen.

Socialstyrelsen linner det riktigt, att kostnaden för utspisning av de perso
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

ner, som äro intagna å kommunens fattigvårdsanstalt, helt åvilar fattigvårdssamhället.

Villkoret härom i utkastet till statsbidragsgrunder bör enligt

styrelsens mening förtydligas i enlighet härmed. Alla personer med hemunderstöd

böra sålunda få kost från folkkök, och kommunen bör för hithörande

prisnedsättning få räkna med statsbidrag, under det att alla på fattigvårdsanstalt

intagna skola komma vid sidan av verksamheten.

I sammanhang med den förevarande folkköksfrågan vill socialstyrelsen

betona vikten av att utspisningen av barnen ägnas särskild uppmärksamhet.

Skolbespisning bör inrättas eller utbyggas i samband med inrättande av

folkkök, och styrelsen vill till övervägande framställa förslag om att skolbespisningen

utnyttjas även för barn i åldrarna närmast före skolåldern.

Slutligen är socialstyrelsen angelägen att framhålla vikten av att noggranna

föreskrifter meddelas rörande exempelvis grunderna för prövning av

prisnedsättning, så att icke en alltför skiftande praxis utvecklas i olika kommuner.

Även i andra avseenden torde närmare föreskrifter vara behövliga.

Då syftet med den remitterade framställningen närmast synes vara att erhålla

statsmedel i beredskap till undvikande av dröjsmål vid ett eventuellt

igångsättande av folkköksverksamliet, vill socialstyrelsen emellertid stanna

vid de framförda synpunkterna.

Statens institut för folkhälsan har förklarat sig ansluta sig till livsmedelskommissionens

mening, att åtgärder måste vidtagas för att åstadkomma en

tillfredsställande folkköksberedskap. Vad angår de kategorier av konsumenter,

vilka skulle komma att utspisas från folkköken, har institutet ansett

det mindre välbetänkt att redan nu taga ställning till denna fråga, utan

det avgörande torde böra bliva det för tillfället föreliggande behovet, varvid

det emellertid vid planläggning av folkkökens omfattning torde böra beaktas,

att förhållandena kunde bliva sådana, att i visst fall en mycket avsevärd

del av befolkningen kunde bliva i behov av dylik utspisning. Institutet

har beträffande frågan örn statsbidrag till folkköksverksamheten uttalat,

att statsbidrag borde utgå i de fall då prisrabatt skäligen måste beviljas vid

inköp av livsförnödenheter från folkköken samt att, för att undvika att härvid

olika regler komme att tillämpas inom olika kommuner, det vöre nödvändigt

att utarbeta enhetliga riktlinjer för befolkningskategorier, som borde

komma i åtnjutande av sådan rabatt. Institutet har beträffande beräkningen

av statsbidragets storlek ifrågasatt, örn icke statsbidraget, där så befunnes

oundgängligen nödvändigt, undantagsvis finge sättas till högre belopp än

70 procent av kostnaden för prisnedsättningen samt örn icke statsbidraget

till anskaffande av utrustning kunde utgå med högre belopp än av livsmedelskommissionen

föreslagna 50 procent av anskaffningskostnaden. Vidare

har institutet föreslagit, att de särskilda lokalstyrelsei-, åt vilka ledningen

av folkköken enligt livsmedelskommissionens förslag borde anförtros,

skulle för vinnande av erforderlig planmässighet vid inköp och anskaffande

av utrustning, inredning av lokaler, utarbetande av ut-spisningsstater

m. m., kunna inhämta råd och anvisningar från en särskild inom livsmedelskommissionen

eller annan myndighet inrättad central folkköksorganisation.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 10.

13

Statens utrymningskommission har i sitt utlåtande till en början erinrat

om, att kommissionen i en till Kungl. Majit ställd skrivelse av den 12 maj

1942 hemställt om medel för anskaffning av viss materiel för den beredskapsorganisation,

som enligt kommissionens uppfattning borde upprättas å vissa

orter för inkvartering och bespisning av dem, vilkas bostäder förstörts eller

eljest blivit obeboeliga till följd av krigsåtgärd, samt därvid bland annat

framhållit, att kommissionen i skrivelsen föreslagit inrättandet av luftskyddshärbärgen,

där hemlösa personer också skulle utspisas genom myndigheternas

försorg antingen från restauranger, folkkök eller andra lämpliga

storkök eller också från rörliga utspisningsenlieter, bestående av kokvagnar

med stor kapacitet jämte utrustning. Kommissionen har därefter uttalat, att

kommissionen räknat med att i de orter, varom i det föregående talats, en

folkköksorganisation skulle finnas tillgänglig under krig samt att en sådan

organisation å alla större luftskyddsorter vore ett synnerligen betydelsefullt

led i den civila försvarsberedskapen, enär endast under den förutsättningen,

att en sådan organisation funnes förberedd, de lokala myndigheterna kunde

anses i stånd att möta de påfrestningar i utspisningshänseende, som kunde

komma att förorsakas av händelserna under ett krig. Enligt kommissionens

uppfattning borde organisationen under fredstid, även om den icke behövde

träda i verksamhet, förberedas så att densamma vid behov mycket snabbt

kunde igångsättas, vilket vore av särskild vikt i fråga om sådana orter,

där icke folkrestauranger, livsmedelsfabriker eller andra dylika för matutspisning

lämpade inrättningar stöde till förfogande. Kommissionen har därefter

— under åberopande av vad kommissionen sålunda anfört — framhållit,

att livsmedelskommissionens av allmänt sociala skäl betingade intresse av

en folkköksorganisation sammanfölle med utrymningskommissionens intresse

av att en för krigstid avsedd utspisningsorganisation upprättades å

viktigare orter samt att det syntes kommissionen i hög grad angeläget, att

planläggningar i ifrågavarande båda hänseenden icke bedreves på olika

linjer utan att en nära anknytning ägde rum, varför folkköksorganisationen

borde utformas i samråd med de lokala luftskydds- och utrymningsmyndigheterna

under beaktande av försvarsberedskapssynpunkterna och att sålunda

för underlättande av samarbete en representant för nyssnämnda myndigheter

borde insättas i de lokala folkköksstyrelserna. Vad angår spörsmålet

örn kostnaderna för folkköken har utrymningskommissionen understrukit

vikten ur beredskapssynpunkt av att principerna för kostnadernas

fördelning mellan stat och kommun snarast möjligt fastställdes, så att oklarhet

i detta hänseende icke behövde verka hämmande å folkköksorganisationernas

utveckling. Kommissionen har icke närmare ingått på frågan om de

proportioner, i vilka stat och kommun i allmänhet borde bidraga till kostnaderna

för prisnedsättningar å den från folkköken utlämnade maten, utan

blott framhållit, ali reglerna härom borde givas sådan avfattning, alt de befrämjade

upprättandet av en relativt omfattande folkköksorganisation. Be
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majus proposition nr 10.

träffande frågan om statsbidrag skulle kunna utgå även till anskaffning av

utrustning för utspisning har utrymningskommissionen slutligen förklarat

sig vilja livligt tillstyrka livsmedelskommissionens förslag i denna del, då

anskaffningen av en dylik utrustning måste anses vara av stort värde även

ur civil försvarsberedskapssynpunkt.

Departe- Förhållandena på livsmedelsförsörjningens område och prisstegringarna

hentschel en.^ ] i vsmcclel och bränsle ha föranlett överväganden örn icke särskilda åtgärder

äro eller kunna bliva påkallade för att, särskilt för de mindre bemedlade,

underlätta möjligheterna att erhålla lagad mat. Inom livsmedelskommissionen

har med denna utgångspunkt gjorts undersökningar örn behovet

av inrättande av s. k. folkkök. Därvid har framkommit, att något

aktuellt behov av folkkök icke ansetts föreligga, men att, örn förhållandena

förändra sig till det sämre, en folkköksorganisation snart nog

kan visa sig nödvändig. Särskilt har påpekats att ej blott skärpta regleringsåtgärder

och ökad prisstegring å de viktigare livsförnödenheterna utan

även inträdandet av en mera omfattande arbetslöshet eller begränsning av de

enskilda hushållens möjligheter att erhålla bränsle, gas eller elektricitet

för matlagnängsändamål kunna aktualisera behovet av folkkök. Även örn förhållandena

för närvarande icke vöre så allvarliga, att folkkök omedelbart

borde komma till stånd, har det, med hänsyn till att vårt försörjningsläge

inom skilda områden hastigt nog kunde undergå en försämring, synts vara

välbetänkt att redan nu vidtaga erforderliga planläggningsåtgärder för

genomförande av en folkköksorganisation. Jag ansluter mig till denna

tanke.

Vad själva planläggningen angår synas de av livsmedelskommissionen

uppdragna linjerna böra tillämpas. Sålunda bör utredas vilka befolkningsgrupper

samt antalet konsumenter som kunna väntas komma att anlita

folkköken. Vidare bör planläggningen omfatta undersökningar av frågor

om lokaler och utrustning samt sättet för folkkökens drift. Särskilt beaktande

torde därjämte böra ägnas åt det av utrymningskommissionen framförda

spörsmålet örn en samordning av för folkköken erforderliga anordningar

med de åtgöranden som ur civil försvarsberedskapssynpunkt kunna

vara påkallade.

Livsmedelskommissionen och de hörda myndigheterna utgå från att

folkköken böra drivas såsom kommunala inrättningar, och livsmedelskommissionen

ifrågasätter därjämte för vinnande av detta syfte, huruvida

icke särskild lagstiftning angående skyldighet för kommun att anordna

folkkök bör komma till stånd. Kommissionen vill dock icke förorda sådan

lagstiftning, enär kommunerna torde vara villiga att, därest statsbidrag

erhålles för vissa kostnader, på frivillighetens väg medverka till inrättande

av folkkök. Även jag finner det lämpligt, att folkköksverksamheten anförtros

kommunala organ, särskilt med tanke på att inom vissa kommuner

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

15

åtskilliga anstalter redan träffats för planläggning av en sådan verksamhet.

Någon särskild lagstiftning örn skyldighet för kommun att anordna folkkök

anser jag icke vara påkallad. Kungl. Maj:t torde nämligen, såsom statskontoret

framhållit, äga befogenhet att med stöd av 2 § lagen den 15 juni 1939 (nr

254) om skyldighet för kommun att fullgöra vissa av krig m. m. föranledda

arbetsuppgifter föreskriva, att kommun skall inrätta folkkök.

Livsmedelskommissionen har framhållit, att folkköken knappast kunna

väntas fylla sin uppgift, om icke de mindre bemedlade befolkningsgrupperna

erhålla möjlighet att anlita desamma till nedsatta priser och att kommunerna

i allmänhet torde sakna möjlighet eller vilja att ensamma svara för kostnaderna

för sådan prisnedsättning. Därför ifrågasättas särskilda statsbidrag för

dessa kostnader.

I den händelse tidsläget skulle kräva inrättandet av folkkök synes man

böra utgå från att de mindre bemedlade skola kunna från dessa erhålla lagad

mat till priser, som understiga självkostnaderna. Huruvida en dylik prisnedsättning

bör stå till buds under alla förhållanden torde dock kunna ifrågasättas;

är anledningen till att folkkök inrättas att söka exempelvis i brist på

bränsle för matlagningsändamål, lärer någon prisnedsättning i och för sig

knappast vara motiverad. I regel synes man dock böra räkna med att prisnedsättning

skall kunna medgivas. Vederbörande kommuner synas emellertid

knappast kunna med stöd av nyssnämnda lag om skyldighet för kommun

att fullgöra vissa av krig m. m. föranledda arbetsuppgifter åläggas att svara

för de kostnader, som kunna komma att uppstå till följd av sådana

prisnedsättningar. På grund härav kommer det att vara beroende av vederbörande

kommuner, huruvida från folkkök skall verkställas utspisning till nedsatta

priser. Det måste vid sådant förhållande anses tillrådligt att genom beviljande

av statsbidrag stimulera kommunerna att frivilligt åtaga sig viss del

av kostnaderna för sådan prisnedsättning som här avses. Då dessutom

ett fastslående av statens avsikt att bevilja statsbidrag redan i det förberedande

skede, vari frågan om inrättande av folkkök nu befinner sig,

kan påverka kommunernas beredvillighet att medverka till den fortsatta

planläggningen av folkkökens organisation, är jag nu beredd att tillstyrka

att statsbidrag må kunna utgå för ändamålet.

Att fastställa några mera detaljerade regler för åtnjutandet av statsbidrag

torde för närvarande icke vara möjligt. För att kommun skall erhålla .statsbidrag

till kostnader för folkkök synas emellertid följande huvudgrunder

böra uppställas. Bidrag skall kunna utgå, sedan Kungl. Majit eller av Kungl.

Majit utsedd myndighet funnit behov av folkkök föreligga inom vederbörande

kommun samt därjämte skäl föreligga för prisnedsättning. Till skillnad mot

eljest gällande regler, att krisåtgärderna inom en kommun skola handhavas

av kristidsnämnden, synes med hänsyn till de särskilda insikter som fordras

för att leda en folkköksverksamhet kommunen böra äga bestämma, att ledningen

av verksamheten skall utövas av en särskild styrelse, vilken i sig inne
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majlis proposition nr 10.

sluter representanter för såväl kristidsnämnd som, därest arbetslöshet medverkat

till folkkökets tillkomst, arbetslöshetskommitté. På sätt socialstyrelsen

och utrymningskommissionen förordat böra även företrädare för kommunens

fattigvårdsstyrelse och lokala utrymningsmyndigheter vara ledamöter

av folkköksstyrelsen, så att de speciella synpunkter som dessa representanter

företräda kunna vinna erforderligt beaktande vid folkkökens organisation,

utrustning och drift. På folkköksstyrelsen bör ankomma att efter

grunder som bestämts av Kungl. Maj:t eller efter Kungl. Maj:ts bemyndigande

av annan myndighet besluta örn vilka befolkningsgrupper, som

skola tillhandahållas mat till nedsatta priser. Tillträde till folkköken bör

mot full ersättning stå även andra kommunens medlemmar till buds. Å

styrelsen skall vidare ankomma att i enlighet med föreskrivna grunder bestämma

storleken av den prisnedsättning som därtill berättigade skola åtnjuta.

Statsbidrag bör i enlighet med vad jag förut framhållit utgå för viss del

av de kostnader som uppstå för kommunerna för prisnedsättningen åt

vissa befolkningskategorier. Om det befinnes lämpligt att genomföra prisnedsättning,

synes det vara rättvist, att samtliga kommuner, oavsett skatteunderlag,

erhålla statsbidrag efter enhetliga grunder. På sätt livsmedelskommissionen

i första hand föreslagit synes statsbidraget böra fastställas

till 50 procent av det belopp, varmed prisnedsättning beviljas, dock icke

å kostnad för prisnedsättning, som överstiger hälften av självkostnaden

för utspisningen. Med självkostnad förstås därvid utgifter för ingredienserna

i maten, personalkostnader, eventuella hyror och dylika rörliga kostnader,

men icke kostnader för amortering av utrustning och andra inventarier.

Genom att fixera en bestämd gräns för statsbidragets storlek synas

kommunerna erhålla en fastare utgångspunkt för bedömandet av de kostnader

för folkköken, vilka kommunerna själva äro skyldiga att bestrida,

än örn statsbidraget skulle utgå i förhållande till skatteunderlaget. Där

synnerliga skäl föreligga, exempelvis särskilt högt skattetryck eller ovanligt

höga kostnader för folkkökens anordnande och utrustning, böra statsbidrag

efter Kungl. Maj:ts beprövande i varje särskilt fall kunna tillerkännas

kommun för kostnaderna för prisnedsättning till högre procenttal än

förut angivits, dock högst 75 procent av det belopp, varmed prisnedsättning

beviljas, ävensom för andra kostnader än för prisnedsättning. Även

i dessa fall torde statsbidrag för prisnedsättning böra begränsas till högst

hälften av självkostnaden för utspisningen.

Då några kostnader för statsverket för här skisserade statsbidrag icke

komma att uppstå, förrän inrättande av folkkök blir aktuellt, erfordras för

närvarande icke något särskilt anslag å riksstaten för ändamålet. För den

händelse medel skulle bliva behövliga, torde Kungl. Majit få tillgodose dylikt

behov genom anlitande av lämpligt förskottsstatsanslag.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

17

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att godkänna av mig i det föregående angivna riktlinjer

för beviljande av statsbidrag åt kommuner för vissa kostnader

för utspisning vid folkkök.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit

Konungen, att proposition av den lydelse bilaga vid

detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gustaf Lindholm.

*

milling till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Kr 10.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1943:46 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående stats - bidrag till folkköksverksamhet. s. 1 i texten