Angående anslag till bestridande av vissa kostnader för utredning rörande Horssjöns torrläggningsföretag av år 1937 i Jönköpings län
1943-03-05 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1943:117, Angående anslag till bestridande av vissa kostnader för utredning rörande Horssjöns torrläggningsföretag av år 1937 i Jönköpings län
Dokumentets text
Kungl. Maj.ls proposition nr 117
1
Nr 117.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till bestridande
av vissa kostnader för utredning rörande
Horssjöns torrläggningsföretag av år 1937 i Jönköpings
län; given Stockholms slott den 5 mars 1943.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.
GUSTAF.
Fritiof Domö.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden. hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
5 mars 1943.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,
Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander,
Gjöres, Ewerlöf.
Föredraganden, statsrådet Domö, anför efter gemensam beredning med
chefen för finansdepartementet.
I anledning av ansökan av Gustaf Fransson i Hädinge m. fl. verkställde
lantbruksingenjören C. Berner efter vederbörligt förordnande och med biträde
av gode män syneförrättning avseende torrläggning av den s. k. Horssjön
med kringliggande marker i Kävsjö och Värnamo socknar av Jönköpings
län. I utlåtande den 12 maj 1937 förklarade synemännen, som ansågo
att företaget icke vore att anse såsom sänkning av sjö, att laga hinder mot
företagets utförande icke förelåge. Företaget skulle benämnas Horssjöns
torrläggningsföretag av år 1937. Mot synemännens utlåtande anförde vissa
sakägare besvär hos Söderbygdens vattendomstol med yrkande att förrättningen
måtte undanröjas eller ock klagandena befrias från delaktighet i
företaget. Vattendomstolen fann i utslag den 22 augusti 1938, att företaget
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 77?''.
I
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 117.
vore att anse som dikningsföretag samt att alla ägare till eller delägare i
mark, som vunne båtnad genom företaget, vore skyldiga deltaga i kostnaden
för detsamma. Vattenöverdomstolen, varest förenämnda klagande sökte ändring
i vattendomstolens utslag, fann i dom den 17 mars 1939 ej skäl att göra
ändring i vattendomstolens utslag.
Sedan målet fullföljts till Kungl. Majit, förklarade Kungl. Majit i dom den
27 september 1940, att företaget vore att anse såsom vattenavledning. Vid
sådant förhållande och då, enligt vad hos Kungl. Majit blivit utrett angående
områdets natur och betydelse såsom uppehållsort och häckningsplats för
olika slag av fåglar, det måste antagas alt ett genomförande av företaget
skulle förorsaka en sådan bestående förändring av naturförhållandena, att
betydande förlust för landets djurvärld vore att befara, fann Kungl. Majit,
att företaget icke finge komma till stånd samt förklarade att till följd härav
sökandena till företaget skulle vara skyldiga att svara för uppkomna kostnader
för detsamma.
I en till Kungl. Majit ställd skrift den 28 februari 1941 har Sven Gustaf
Fransson, Frans Oskar Svensson, dödsboet efter Johan Alg. Johansson, Axel
Malm, Harry Eriksson, Gustaf Petterson, Axel Nilsson, Thage Petterson samt
Tor Ivar Johansson, alla såsom sökande till förenämnda syneförrättning,
hemställt örn ersättning av statsmedel med 22,316 kronor för den förlust som
tillskyndats dem genom att ifrågavarande torrläggningsföretag icke fått komma
till stånd samt med 4,400 kronor för kostnader för syneförrättningen rörande
företaget. Vidare ha nämnda personer med undantag för Thage Petterson
i en till jordbruksdepartementet den 26 januari 1943 inkommen skrift
förnyat sin framställning örn ersättning för sistnämnda kostnader, vilka därvid
angivits till 3,510 kronor, över framställningarna ha utlåtanden avgivits
av lantbruksstyrelsen den 15 februari 1943 och av statskontoret den 5 mars
1943. Lantbruksstyrelsen har vid sitt utlåtande fogat yttrande av jordbrukskonsulenten
hos Jönköpings läns hushållningssällskap H. Drake rörande
storleken av de indirekta förluster, som åsamkats sökandenas fastigheter
därigenom att företaget ej fått komma till stånd. Sökandena lia i sin förstnämnda
framställning anfört i huvudsak följande.
Av ett av förrättningsmannen, lantbruksingenjuren C. Berner, avgivet utlåtande
franninge, att båtnaden genom företagets utförande vid syneförrättningen
beräknats till 106,400 kronor. Arbetskostnaden för företaget hade beräknats
till 66,000 kronor, vartill komme förrättnings-, domstolskostnader o. d.
med 4,400 kronor. Kostnadssumman slutade alltså på inalles 70,400 kronor.
Härav skulle dock, därest tillstånd till företagets utförande lämnats, enligt
gällande bestämmelser kunnat erhållas statsbidrag av 26,820 kronor. Jordägarnas
utgifter för företaget skulle alltså, därest detsamma kommit till utförande,
endast uppgått till (70,400 — 26,820 =) 43,580 kronor. Nettovinsten
för jordägarna skulle följaktligen lia utgjort (106,400 — 43,580 =) 62,820
kronor, varav på sökandena till förrättningen belöpte 22,316 kronor.
Då företaget ej fått komma till stånd hade sökandena till förrättningen
i stället för att komma i åtnjutande av nämnda nettovinst måst ensamma bestrida
kostnaderna för förrättning, rättegång o. d. med 4,400 kronor. Sökandena
Kungl. Maj.ts proposition nr 117. 3
förlorade alltså genom företagets inhiberande sammanlagt ett belopp av 26,716
kronor.
Såsom enda motiv för att företaget ej fått komma till stånd hade angivits,
att betydande förlust för landels djurvärld vore att befara genom företagets
utförande. Då alltså företagets inhiberande ansetts bliva till nytta för landet
i dess helhet, syntes rättvisa och billighet kräva, att de förluster, som uppkomme
för sökandena, ej skulle bäras av dem ensamma utan bestridas med
statsmedel. Detta syntes så mycket mer motiverat som sökandenas ekonomiska
resurser vore synnerligen begränsade. Samtliga vore sålunda innehavare
av s. k. ofullständiga jordbruk, i det att fastigheternas innehav av
odlad jord ej i något fall vore större än sex hektar. Avkastningen vore relativt
liten, varav kunde inses, att varken föda eller full sysselsättning för en
familj kunde åstadkommas på någon av dessa gårdar.
Vidare kunde framhållas, att de förluster som uppkomme genom företagets
inhiberande säkerligen bleve betydligt större än vad som angivits. Därest
företaget utförts, hade nämligen såväl den mänskliga arbetskraften som gårdarnas
maskiner i form av radsåningsmaskiner, slåttermaskiner, tröskverk
o. d. kunnat utnyttjas för fullt, vilket däremot ej nu vore fallet. Detsamma
gällde ladugårdarna, vilka i de flesta fall vore nybyggda och med tanke på
den beräknade blivande ökningen av arealen så stort tilltagna, att de skulle
räcka även för detta tillskott. Den stora fördelen att lia både torr och relativt
vattenbehållande jord till varje fastighet med säkerhet för tillräckligt
foder åt kreaturen varje år kunde nu ej heller ernås.
Sökandenas senare framställning innehåller följande av lantbruksingen.
iören Berner vitsordade sammanställning beträffande de direkta kostnader,
sökandena fått vidkännas för ifrågavarande företag.
Kostnader för syneförrättning inklusive godemansarvoden
samt hantlangnings- och materialkostnader .............. kronor 2,608
Räntor å lån efter avdrag av ränteinkomster ............ » 625
Kostnader för arbetsstyrelsens resor, traktamenten och arvoden
under rättegången ................................ » 230
Porton, telefon o. d.................................. » 47
kronor 3,510.
I detta sammanhang torde jag få erinra om innehållet i jordbruksutskottets
av riksdagen godkända utlåtande nr 31 i anledning av en hos 1942 års
riksdag väckt motion (II: 205) om utredning av frågan huruvida och under
vilka förutsättningar ersättning av statsmedel skäligen borde beredas jordägare,
som hindrades från att företaga torrläggning av honom tillhörig mark
på grund av att torrläggningsföretaget såsom sådant skulle förorsaka intrång
i något allmänt intresse. I utlåtandet har utskottet anfört följande.
Vid bedömande av frågan huruvida ersättning av allmänna medel skäligen
bör utgå till enskilda personer på grund av ingripanden från det allmännas
sida synes man böra skilja mellan de fall, då ingripandet riktar sig mot
någon redan bestående enskild rätt eller rättighet, och de fall, då så icke är
förhållandet. I det förra fallet synas allmänna rättsgrundsatser bjuda att ersättning
beredes den som sålunda avhänts eller lider intrång i sin rätt eller
sina intressen. I det senare fallet te sig förhållandena enligt utskottets uppfattning
väsentligt annorlunda, i det att någon ovillkorlig rätt icke förefinnes
för en enskild medborgare att genom vattenavledning förändra de bestående
4
Kunni. Maj.ts proposition nr 117.
naturförhållandena eller förorsaka intrång i andra därav beroende allmänna
intressen, innan domstol eller eventuellt Kungl. Maj:t meddelat tillstånd till
företaget. I sistnämnda fall är det allmänna intresset redan bestående, medan
det enskilda intresset är nytillträdande. Enligt vattenlagens bestämmelser
tillkommer det i dylika fall den beslutande myndigheten att pröva, om företaget
må komma till stånd eller icke. Därest skadan är större än nyttan, skall
föreskrivas, att företaget icke må utföras. I dylika fall bör enligt utskottets
uppfattning ersättning icke i allmänhet tillkomma torrläggningsintressets representanter.
I anslutning till vad som anföres i motionen kan utskottet emellertid
icke bortse från, att förhållandena ibland kunna vara sådana, att dylik
ersättning torde kunna ifrågasättas. Sålunda kan det allmänna intresset ba
uppträtt så pass sent under företagets planläggning, att de enskilda jordägarna
icke skäligen bort räkna med detsamma vid undersökningarnas igångsättande,
samt vidare företagets planerande ha åsamkat jordägarna avsevärda
kostnader. Att såsom motionärerna ifrågasätta företaga en utredning av
berörda förhållanden och med ledning av vad som därunder kan framkomma
söka utforma generella regler för de fall, då ersättning i nämnda avseende
bör ifrågakomma, torde emellertid enligt utskottets uppfattning icke
vara lämpligt och för övrigt erbjuda synnerligen stora svårigheter bland annat
i avseende å bestämmandet av ersättningens storlek och den lämpligaste
formen för densammas erläggande. Utskottet vill sålunda icke förorda någon
sådan utredning som föreslås i motionen. Utskottet förutsätter emellertid, att
Kungl. Majit har sin uppmärksamhet riktad på frågan och från fall till fall
bedömer, huruvida omständigheterna skäligen böra föranleda framställning
i ämnet till riksdagen.
Härjämte torde få erinras örn en hos 1942 års riksdag väckt motion (II:
87), vari hemställdes, att riksdagen måtte besluta att till sökandena till Horssjöns
torrläggningsföretag av år 1937 måtte utanordnas skälig ersättning för
deras kostnader för undersökning och planläggning av företaget m. m. samt
även, örn skäl därtill ansåges föreligga, för den förlust de komme att göra
genom att företaget icke finge komma till stånd. Jordbruksutskottet anförde
i utlåtande, nr 52, över sistnämnda motion, vilket utlåtande av riksdagen godkändes,
bland annat följande.
Utskottet har funnit sådana särskilda omständigheter föreligga, att starka
billishetsskäl synas tala för att sökandena till företaget i fråga av statsverket
erhålla bidrag till de förrättningskostnader, de visa sig ha fått vidkännas.
Beträffande sättet för anvisande av statsbidrag vill emellertid utskottet erinra
örn att Kungl. Majit jämlikt kungörelsen den 30 juni 1939 (nr 431) angående
villkoren för statsbidrag från statens avdikningsanslag i vissa fall
kan bevilja bidrag med upp till 75 procent av den godkända utredningskostnaden
för torrläggningsföretag. För den händelse sökandena till ifrågavaran
de företag icke i nämnda ordning kunna erhålla statsbidrag, torde det få an
komma nå Kungl. Maid att för riksdagen framlägga förslag i ämnet. Vad
angår frågan örn ersättning av statsmedel till sökandena för »den förlust de
komma att göra genom att företaget icke får komma till stånd» anser sig utskottet
i enlighet med sitt utlåtande nr 31/1942 icke kunna tillstyrka sådan
ersättning.
Lantbruksstyrelsen har i ärendet anfört följande.
Vad angår frågan om ersättning för den förlust sökandena förmenat sig
ha åsamkats genom att ifrågavarande torrläggningsföretag icke må komma
Kungl. Maj:ts proposition nr 117.
5
till utförande, vill ämbetsverket under åberopande av vad jordbruksutskottet
i utlåtande nr 31/1942 anfört avstyrka bifall till sökandenas framställning i
denna del.
Vidkommande sökandenas hemställan örn ersättning för kostnaderna för
ifrågavarande syneförrättning m. m. ina anföras följande.
Enligt 14 § kungörelsen den 30 juni 1939 (nr 431) kan Kungl. Majit, därest
vid planläggning av torrläggningsföretag utredningen giver vid handen, att
i kungörelsen stadgade förutsättningar för erhållande av statsbidrag ej föreligga,
bevilja statsbidrag till kostnaderna för utredningen. Enahanda gäller
jämväl för det fall att i kungörelsen stadgade villkor för företags understödjande
med statsbidrag föreligga, men Kungl. Majit med hänsyn till särskilda
omständigheter finner sådant understödjande icke böra komma i fråga. I
“båda fallen må statsbidrag beviljas med högst sjuttiofem procent av den godkända
utredningskostnaden.
Då ifrågavarande torrläggningsföretag jämlikt Kungl. Majits förutberörda
dom icke må komma till utförande, torde nyssnämnda bestämmelser icke
vara tillämpliga i förevarande fall. Lantbruksstyrelsen finner emellertid i likhet
med vad jordbruksutskottet uttalat starka billighetsskäl tala för att sökandena
av statsmedel beviljas ersättning för de direkta kostnaderna för det
planerade företaget i enlighet med de i förenämnda stadgande angivna grunderna.
o .
Vad beträffar de i sökandenas framställning angivna kostnaderna a tillhopa
3,510 kronor, till vilkas bestridande statsbidrag sökes, har lantbruksstyrelsen
intet att erinra beträffande den till 2,608 kronor upptagna posten
avseende kostnader för syneförrättningen m. m. Vidkommande posterna
kostnader för arbetsstyrelsens resor m. m. å 230 kronor samt porton, telefon
m. m. å 47 kronor vill lantbruksstyrelsen, örn ock med tvekan, tillstyrka,
att ersättning av .statsmedel med hänsyn till de särskilda omständigheterna
i förevarande fall beviljas jämväl för bestridande av^ nämnda kostnader.
I fråga om den till 625 kronor upptagna posten räntor å lån efter avdrag av
ränteinkomster finner lantbruksstyrelsen sig icke kunna förorda, att ersättning
av statsmedel utgår. I den kostnadsberäkning, som ligger till grund för
beviljande av statsunderstöd till torrläggningsföretag, inräknas som regel icke
räntekostnader.
Sammanlagda beloppet av de kostnader, till vilka ersättning av statsmedel
enligt lantbruksstyrelsen mening bör ifrågakomma, uppgår sålunda till
(2,608 + 230 + 47 —) 2,885 kronor och det belopp, varmed statsbidrag i enlighet
med nyss antydda grunder synes böra utgå. till [ jqq x 2,885 = j 2,163
kronor 75 öre eller i runt tal 2,160 kronor.
Statskontoret har anfört följande.
Med hänsyn till 1942 års riksdags i ämnet gjorda uttalande avstyrker statskontoret
bifall till framställningen örn ersättning av statsmedel för förlust,
som tillskyndats sökandena genom att i ärendet omförmälda torrläggningsföretag
ej kommit till utförande. Vidkommande sökandenas hemställan örn
ersättning för kostnaderna för ifrågavarande syneförrättning med tillhopa
3,510 kronor synes det statskontoret skäligt att sökandena av statsmedel beredas
ersättning för de direkta kostnaderna för det planerade företaget i enlighet
med de i 14 8 kungörelsen den 30 juni 1939 (nr 431) angivna grunderna.
Vad beträffar de i sistnämnda belopp ingående posterna synes ersättning
böra utgå allenast för de i posten kostnader för syneförrättning lii. m.
avsedda kostnaderna. Enligt vad statskontoret inhämtat inräknas nämligen i
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 117.
Före
draganden.
regel icke det slag av kostnader, som avses i de övriga tre posterna, i den kostnadsberäkning,
som ligger till grund för beviljande av statsunderstöd till torrläggningsföretag.
Därest vad statskontoret nu anfört .skulle vinna beaktande,
torde ett anslag, beräknat enligt här förut antydda grunder, å 2,608 =J
1,956 kronor eller i runt tal 1,960 kronor böra äskas av riksdagen såsom bidrag
till bestridande av nyssnämnda kostnader för syneförrättning m. m.
I likhet med lantbruksstyrelsen och statskontoret kan jag icke tillstyrka
sökandenas framställning i vad den avser ersättning för den förlust, som må
ha åsamkats dem genom att ifrågavarande torrläggningsföretag icke fått
komma till stånd. Däremot finner jag, i anslutning till vad 1942 års riksdags
jordbruksutskott i sitt utlåtande nr 52 anfört, starka billighetsskäl tala för
att sökandena till företaget av statsmedel erhålla bidrag till de direkta kostnader
för det planerade företaget som de fått vidkännas. Bidraget synes böra utgå
i enlighet med de i 14 § kungörelsen den 30 juni 1939 (nr 431) angivna
grunderna och bör, med hänsyn lill vad statskontoret anfört, beräknas å de
för syneförrättning m. m. upptagna kostnaderna, 2,608 kronor. På grund härav
förordar jag, att för ändamålet må anvisas ett belopp av ''
runt tal 1,960 kronor, vilket belopp bör utgå av statens avdikningsanslag.
Härtill synes riksdagens medgivande böra inhämtas. Beloppet torde icke böra
inräknas i det belopp, som enligt riksdagens medgivande för visst år må beviljas
jämlikt gällande bestämmelser för avdikningsanslagets användning.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att till bidrag för bestridande av kostnader för utredning
rörande Horssjöns torrläggningsföretag av år 1937 i Jönköpings
län må från statens avdikningsanslag utgå ett belopp av
1,960 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt förordnar,
att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Siv Schiöler.
437525. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1943.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1943:173 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till bestridande av vissa kostnader för utredning, rörande Horssjöns torrläggni a1 i texten
- JoU 1943:21 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till bestridande av vissa kostnader för utredning rörande Horssjöns torrläggningsföretag av d s. 20 i texten