Sök i Ratio Lex

Angående åtgärder till främjande av sommarvistelse på landet för barn från städer och andra tättbebyggda samhällen m.m

71 sidor, varav 71 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 71 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:123, Angående åtgärder till främjande av sommarvistelse på landet för barn från städer och andra tättbebyggda samhällen m.m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

1

Nr 123.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärder

till främjande av sommarvistelse på landet för barn

från städer och andra tättbebyggda samhällen m.m.;

given Stockholms slott den 5 mars 1943.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det

förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet oven'' socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott

den 5 mars 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö,

Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller.

I årets statsverksproposition har Kungl. Majit på min hemställan under

femte huvudtiteln, punkten 87, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild

proposition i ämnet, till åtgärder till främjande av sommarvistelse på landet

för barn från städer och andra tättbebyggda samhällen för budgetåret

1943/44 beräkna ett förslagsanslag av 1,000,000 kronor.

Jag anhåller nu att till fortsatt behandling få upptaga denna anslagsfråga.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 123.

509 <3

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis ''proposition nr 123.

I. Tidigare åtgärder.

Under senare år ha statsmakterna på olika sätt medverkat till att ett

ökat antal barn kunnat beredas möjlighet till lantvistelse sommartid. Ur

allmänna arvsfonden ha sålunda bidrag lämnats till byggandet av sommarkolonier.

Under ett antal år erhöllo folkskolebarn från obemedlade och

mindre bemedlade hem i städer, köpingar och municipalsamhällen nedsättning

av biljettpriserna på statens järnvägar vid ferie- och studieresor. Från

och med budgetåret 1940/41 har emellertid detta anslag indragits. Sommaren

1940 organiserade statens utrymningskommission en omfattande sommarutflyttning

av barn från städer och industrisamhällen. Efter förslag av 1941

års befolkningsutredning, som fann det särdeles angeläget att under nuvarande

kristid med dess försämrade kost och sänkta hygieniska standard

barnen i så stor utsträckning som möjligt kunde komma ut på landet under

sommaren, anvisades 1942 ett förslagsanslag av 500,000 kronor till bestridande

av resekostnaderna för sommarkolonierna och vid lantvistelse för

vissa barn från städer och samhällen med mer än 8,000 invånare. Resultaten

och erfarenheterna av dessa statsmakternas åtgöranden, speciellt åtgärden

under sommaren 1942, redovisas i en av befolkningsutredningen utarbetad

promemoria, vilken torde få som bilaga fogas till detta protokoll

(Bilaga).

II. Befolkningsutredningens promemoria.

I nyssnämnda promemoria har 1941 års befolkningsutredning under beaktande

av de erfarenheter, som utvunnits 1942, framlagt riktlinjer för fortsatta

statliga åtgärder för främjande av barns sommarvistelse på landet. I

anslutning härtill föreslår utredningen, att anslag beviljas i detta syfte för

budgetåret 1943/44.

Befolkningsutredningen finner, att behovet av fortsatta stödåtgärder på

förevarande område, så länge nuvarande kristid består, icke kan sättas i

fråga. De skäl, som åberopades i utredningens förslag den 2 maj 1942,

föreligga fortfarande. Utredningen kan hänvisa till att de åtgärder, som vidtogos

från statsmakternas sida 1942, på det hela taget högt värdesatts.

Erfarenheterna av 1942 års verksamhet ha varit så goda, att de tala för

en upprepning av denna. Utredningen anför vidare resultaten från en stickprovsundersökning,

omfattande 35 orter av olika storleksordning och i olika

delar av landet, vilka äro ägnade belysa, att trots de vidtagna åtgärderna

antalet barn, som icke hade möjlighet att få vara på landet under önskvärd

tid sommaren 1942, var allför stort. Bland annat under hänvisning härtill

är utredningen av den meningen, att verksamheten under 1943 bör väsentligt

utökas.

De år 1942 beslutade och genomförda statliga åtgärderna följde tvenne

linjer. Dels gavs stöd åt sommarkoloniverksamheten genom att koloniernas

resekostnader bestredos av staten, dels lämnades barn under vissa villkor

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 123. 3

fria resor till sommarvistelse i enskilda hem eller på privata sommarställen,

varvid nödvändig vårdare ägde fritt medfölja.

Yid diskussionen av dessa båda linjer framhåller utredningen, att ur

barnens synpunkt en sommarvistelse i sedvanliga sommarnöjesformer tillsammans

med föräldrarna är att föredraga framför andra former. Någorlunda

jämställd med denna vistelseform kan sommarvistelse hos på landsbygden

bosatta anhöriga och bekanta anses vara. Mot sommarkoloniverksamheten

anför utredningen vissa betänkligheter på grund av de medicinska

och hygieniska risker samt pedagogiska svårigheter, som kunna vara förknippade

med kolonivården. Utredningen anser dock, att vid en rätt skött

koloni de berörda svårigheterna kunna reduceras till ett minimum och att

vistelse i en välordnad koloni i vissa hänseenden kan ha avsevärda fördelar

framför vistelse i enskilda hem, i det att dess klimatiska läge, den vård,

som den kan erbjuda klena barn, och den kost, som den kan ge, kunna

vara bättre än det enskilda hemmets.

Utredningen finner, att ehuruväl enskild sommarvistelse i allmänhet vore

att föredraga, kan likväl därmed med säkerhet endast ett begränsat antal

barn beredas lantvistelse och luftombyte. Att under nuvarande förhållanden

genom statliga åtgärder exempelvis uppmuntra byggande av sommarstugor

torde vara uteslutet. Någon annan form för stöd till enskild sommarvistelse

än beviljande av fria resor synes för närvarande icke utredningen tänkbar.

Dessa resor skulle gälla dels familjernas egna sommarställen, dels släktingar

och bekanta på landsbygden. En utveckling av den s. k. feriebarnsverksamheten

i mera avsevärd utsträckning anser utredningen stöta på svårigheter.

Utredningen finner sålunda, att sommarkoloniverksamheten är en väsentlig

förutsättning för att städernas barn i önskvärd utsträckning skall kunna

beredas lantvistelse. Det är vidare angeläget, att klena och ogynnsamt

ställda barn på landsbygden och i de mindre städerna få tillfälle till luftoch

miljöombyte. Av praktiska skäl finner utredningen, att härvid kolonivistelse

måste komma i första hand. Det är på grund härav utredningens

uppfattning, att koloniverksamheten måste stödjas och utbyggas, varvid det

bör beaktas, att dess standard hålles på önskvärd nivå.

På grund av de anförda skälen finner utredningen att båda ifrågavarande

vistelseformer böra understödjas jämsides, den enskilda sommarvistelsen

genom fria resor, koloniverksamheten genom olika former av statsbidrag.

I det senare fallet kan komma i fråga dels driftbidrag och dels nybyggnadsbidrag.

Utredningen förutsätter, att byggnadsbidrag alltjämt kan komma

att utgå från allmänna arvsfonden; fastän den anser, att medel därutöver

vid behov borde ställas till förfogande under de närmaste åren, föreslår den

dock för närvarande icke något extra nybyggnadsanslag.

I stort sett ansluter sig det förslag till riktlinjer för fortsatta åtgärder,

som befolkningsutredningen framlägger, till de åtgärder, som vidtogos 1942.

På grund av de erfarenheter, som gjorts, införas smärre modifikationer och

främst anordningar för att tillgodose bättre kontroll och ökad möjlighet till

statlig översyn och samordning av verksamheten. — Den väsentliga nyheten

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

är dock, att vid sidan av resebidragen till kolonierna föreslås ett särskilt

bidrag till övriga driftkostnader, då särskilda skäl härför föreligga,

Befolkningsutredningen föreslår sålunda i huvudsak följande åtgärder

från statsmakternas sida.

Koloniverksamheten stödes liksom under 1942 genom statsbidrag till bestridande

av dess resekostnader och dessutom — i vissa fall — genom särskilt

statsbidrag till övriga driftkostnader. I detta sammanhang bortses från

det fortsatta stöd, som allmänna arvsfonden kan lämna genom byggnadskostnadsbidrag

till kolonibyggnader. Statsanslag utgår till en koloni för en

resa i vardera riktningen mellan kolonien och dess hemort på järnväg, buss

eller båt både för barn och personal. Härvid förutsattes, att resorna sker

på billigaste sätt och med utnyttjande av möjliga rabatter. I allmänhet bör

resan ske i grupp.

Som bidrag till övriga driftkostnader föreslås 100,000 kronor, att fördelas

mellan kolonianordnare, som ansöka härom, på sådant sätt att de

mest angelägna behoven tillgodoses. Härvid tages hänsyn till vederbörande

kommuns ekonomi och struktur och dess behov av koloniverksamhet. Även

kolonier, som mottaga barn av viss behövande kategori från större område,

t. ex. från ett län eller del av län, kunna komma i fråga, så ock s. k. dagskolonier.

Bidragsbeloppet bör maximeras till 1 krona per barn och dag.

Enskilda sommarresor för barn till och från lantvistelse i enskilt hem bekostas

under vissa villkor helt av statsmedel. Detta gäller resor 3:e klass

järnväg, båt eller buss, där biljettpriset är minst 3 kronor. Den sträcka, för

vilken statsbidrag utgår, maximeras till cirka 60 mil, utom för barn hemmahörande

och bosatta i Jämtlands och Västernorrlands län, där maximigränsen

är 80 mil och i Norbottens och Västerbottens län, där maximigränsen är

100 mil. Generellt villkor är, att resorna avse lantvistelse under minst 4

veckor. Rätt till dylik friresa tillkommer barn, som under det år resan

företages fyller 14 år eller som är yngre, hemmahörande i stad, köping eller

muncipalsamhälle med minst 8,000 invånare och tilldelat rabattkort för

livsmedel. Mödrar, som på dylik resa medfölja barn som under det år

resan sker fyller tio år eller är yngre, äga också erhålla fri resa. I allmänhet

bekostas endast en sådan mödraresa per familj; är modern förhindrad att

stanna minst 4 veckor på barnets sommarvistelseort, kan hon erhålla

fria tur- och returbiljetter både vid barnets utresa och dess hemresa. Örn

modern är förhindrad medfölja barnet och detta icke heller lämpligen kan

följa med på grnppresa, kan annan vårdare än modern medfölja under samma

villkor. Vid s. k. feriebarnsverksamhet på orter med minst 8,000 invånare

bestrider ävenledes staten kostnaderna för resor för barn jämte ledsagare

enligt samma regler i tillämpliga delar som vid enskilda resor, dock att

denna verksamhet skall utövas under former, som närmare anges i promemorian.

Utredningen föreslår vidare, att verksamheten i dess helhet underställes

socialstyrelsen. Socialstyrelsen fungerar som tillsynsmyndighet över

koloniverksamheten. Ämbetsverket utfärdar erforderliga anvisningar rörande

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj-.ts proposition nr 123.

koloniväsendet oell kontrollerar, att dessa följas. I medicinska frågor av

principiell betydelse förutsattes socialstyrelsen samråda med medicinalstyrelsen,

oell för den lokala tillsynen har den att anknyta till tjänsteläkare

och barnavårdsnämnd. Socialstyrelsen svarar för att statsbidrag endast beviljas

till kolonier, som fylla de krav i olika avseenden, som den finner

anledning att uppställa. Fördelningen av det särskilda driftbidraget verkställes

ävenledes av socialstyrelsen. Den skall vidare aktivt verka för att

koloniverksamheten utbygges i orter, där det enskilda initiativet icke är

tillräckligt kraftigt.

Sommarreseverksamheten ledes också centralt av socialstyrelsen, som utfärdar

tillämpningsföreskrifter. Utredningen förutsätter dock, att det kan

uppdragas åt utrymningskommissionen att i organisatoriskt avseende medverka

vid denna verksamhet.

Den lokala ledningen och kontrollen av reseverksamheten uppdrages åt

barnavårdsnämnderna under biträde av skolmyndigheterna för utlämning

av biljettrekvisitionerna.

Befolkningsutredningen anser, att i vissa fall vederbörande myndigheter

skola kunna vid tillämpningen modifiera här återgivna huvudregler. I synnerhet

gäller detta vid den enskilda reseverksamheten. För dessa möjligheter

till modifikationer, som dock i allmänhet innebära en åtstramning i förhållande

till den praxis, som förekom vid 1942 års verksamhet, liksom för

kontrollåtgärder, som kunna anses nödvändiga, och motiveringarna för de

olika reglerna är närmare redogjort i promemorian.

Enligt de kalkyler, som befolkningsutredningens promemoria innehåller,

kan medelsbehovet för de föreslagna statliga åtgärderna beräknas stiga

avsevärt i förhållande till 1942 års behov. Detta gäller i synnerhet för de

enskilda resorna. Kostnaderna för koloniernas resor beräknas till 200,000

kronor och för de enskilda resorna till 800,000 kronor per år. Härvid förutsättes,

att statens järnvägar beviljar rabatt med 37,5 procent. Därtill

kommer det föreslagna bidraget till driftkostnader vid sommarkolonier på

100,000 kronor.

Befolkningsutredningen föreslår därför, att för budgetåret 1943/44 måtte

anvisas anslag med följande belopp:

för fria resor till sommarkolonier ............................ kronor 200,000

» bidrag till driftkostnader i övrigt vid sommarkolonier.. » 100,000

» resor till sommarvistolse i enskilda hem................ » 800,000

Summa kronor 1,100,000

lil. Yttranden.

För utlåtanden har befolkningsutredningens promemoria remitterats till

statskontoret, socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, skolöverstyrelsen, järnvägsstyrelsen,

statens utrymningskommission, statens trafikkommission, Överståthållarämbetet

och länsstyrelserna i Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands,

Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition nr 123.

Dessutom La följande institutioner beretts tillfälle att yttra sig i anledning

av promemorian: svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas

förbund, överstyrelsen för svenska röda korset och svenska fattigvårds- och

barnavårdsföii) lindet.

Allmänna synpunkter. Ingen av de myndigheter och institutioner, som avgivit

yttranden, har i princip haft något att erinra mot att statsmakterna vidtaga

åtgärder för att främja barns sommarvistelse på landet. I de flesta fall har önskvärdheten

härav starkt understrukits och det har framhållits, att under den

rådande kristiden med dess sänkta närings- och hygienstandard behovet av

dylika åtgärder icke kan sättas i fråga.

Skolöverstyrelsen finner det sålunda önskvärt, att ökade möjligheter skapas

till främjande av barns sommarvistelse på landet. Medicinalstyrelsen hänvisar

till den i promemorian redovisade undersökningen av skolbarns sommarvistelse

år 1942 och finner den verkställda utredningen i hög grad understryka

behovet av kraftigare åtgärder i ifrågavarande syfte än vad som hittills

vidtagits. Styrelsen tillstyrker livligt, att medel måtte beviljas härför budgetåret

1943/44 i den utsträckning, som begärts i befolkningsutredningens

promemoria. Socialstyrelsen finner det angeläget, att man fullföljer och utvecklar

de åtgärder, vilka vidtagits 1942. Den finner liksom befolkningsutredningen,

att behovet av stödåtgärder icke kan sättas i fråga, så länge

nuvarande kristid består. Hotet mot barnens hälsa — i synnerhet i barnrika,

och fattiga familjer icke blott i städer och samhällen utan även flerstädes

på landbygden — växer med kristidens varaktighet. Detta krisliot är så

mycket farligare, som det till en början uppträder sporadiskt hos en familj

här och en där. Dylika smygande hälsoskador på barnen kunna snabbt

nog överraska såsom ett vittutbrett och växande socialt ont. Till motverkande

av denna fara utgöra fria sommarresor och särskilt det av befolkningsutredningen

nu förordade statsbidraget till driften av sommarkolonier

en betydelsefull åtgärd.

Svenska landskommunernas förbund har intet i sak att erinra mot förslaget

i den mån stödåtgärderna äro avsedda att bli bestående under kristiden. Under

nuvarande kris, framhåller förbundet, äro kostförhållandena onekligen gynnsammare

på landsbygden än i städerna, och en sommarvistelse på landet

för stadsbarn måste därigenom bli synnerligen värdefull. Förbundet anför

dock vissa principiella invändningar.

Förbundet finner det naturligt, att stadsbor, som vistas lediga på landet

under jordbrukets brådaste tid, väcka avund hos lantbor. Särskilt skulle

detta vara fallet hos barnen på landet. Stadsbarnen framstå för lantbarnen

som gynnade; de senare få redan tidigt en falsk föreställning örn livet i

städerna, något som är ägnat befordra flykten från landsbygden. De större

kolonibarnen böra därför lia någon form av arbete.

Förbundet ifrågasätter visserligen icke, att stödåtgärder från det allmännas

sida äro behövliga, men diskuterar frågan, huruvida icke rätteligen här kommunerna

borde träda till i stället för staten. Stödåtgärder i den föreslagna

formen komma tämligen ensidigt att gynna städer och större industriorter

med god skattekraft. Förbundet ifrågasätter, huruvida icke statsbidragen

skulle kunna minskas genom lämpligt avvägd ekonomisk motprestation från

de kommuner, till vilka barnen höra. Detta gäller tydligen främst kostnaderna

för de fria resorna. Vidare menar förbundet, att rättvisan bör kräva,

att en statlig hjälpverksamhet, som i första hand tar sikte på stadssamhällenas

minderåriga, kompletteras med hjälp i en eller annan form åt det

uppväxande släktet på landsbygden, främst i ödebygdsområdena.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

Sommarkolonier och självordnad sommarvistelse. Ej Leiler mot principen

att stödåtgärderna avse att främja tvenne parallella linjer i sommarvistelsen

nämligen dels kolonirörelsen och dels de enskilda

resorna jämte feriebarnsverksamheten lia några invändningar rests.

De fördelar för barnen, som befolkningsutredningen finner förknippade

med den enskilt ordnade sommarvistelsen, ha i allmänhet understrukits, då

vederbörande myndighet eller institution väger de båda linjerna mot varandra,

men framförallt betonas den praktiska betydelsen av sommarkolonirörelsen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter under åberopande ay

yttrande av barnavårdsnämnden i Göteborg, örn icke verksamheten borde i

högre grad än vad förslaget gör taga sikte på en utvidgning av koloniverksamheten

för barn i förskoleåldern. Erfarenheten tyder på att barn i

denna ålder i regel ha sämre möjligheter att komma till landet än skolbarnen.

Statens fattigvårds- och barnavårdskonsulent i nionde distriktet, vilken

av länsstyrelsen i Norrbottens län beretts tillfälle att yttra sig, ifrågasätter,

örn icke önskvärd ökning av antalet kolonibyggnader skulle kunna ske inom

ramen av nu från allmänna arvsfonden tillgängliga medel genom sänkning

av byggnadsstandarden. Länsstyrelsen i Malmöhus län finner det önskvärt,

att åt sommarkoloniverksamheten kunde givas starkare stöd än som av utredningen

föreslagits. Genom en sådan verksamhet, rationellt skött, torde

det nämligen bliva möjligt att på ändamålsenligaste sätt placera och vårda

de barn, som ur medicinsk och kanske mest ur näringsfysiologisk synpunkt

äro i behov av särskild vård å därför lämplig plats. Visserligen kan detta

syfte även vinnas vid sommarvistelse i enskilt hem, men endast ett mera

begränsat antal familjer kan begagna sig härav och resekostnaderna bli stora,

då i många fall jämväl fri resa måste bekostas för vårdare. Malmö stads

barnavårdsnämnd, som av länsstyrelsen beretts tillfälle att yttra sig, understryker

starkt sommarkoloniväsendets betydelse och behovet av dess utvidgning

och citerar till stöd för sin uppfattning befolkningskommissionens starkt

positiva principuttalande för sommarkoloniväsendet. Vad den s. k. feriebarnsverksamheten

beträffar är nämnden tämligen kritisk. Den är av den bestämda

uppfattningen, att denna verksamhet är betydligt överskattad. Nämnden

anför vidare dels svårigheten att kontrollera hemmens lämplighet, dels de

slitningar, som uppstå, då av en eller annan anledning inte barnet är lämpligt

för det hem, dit det har sänts. Malmö stads folkskolestyrelse, som ävenledes

yttrat sig, anser, att möjligheten för föräldrarna att själva placera

barn i hem på landsbygden iir så begränsad, att en utvidgning enbart av

denna verksamhet ej för Malmöbarnens vidkommande skulle ge tillfredsställande

resultat. Mot feriebarn sverksamheten reser folkskolestyrelsen liksom

barnavårdsnämnden starka betänkligheter. Vill man nå önskvärda resultat

i förevarande avseende, måste man i vida högre grad jin befolkningsutredningen

synes tro lita till sommarkoloniverksamhet. Statens åtgörande i detta

syfte skulle närmast bli att lämna bidrag till uppförande av nya kolonibyggnader.

Liknande värdering av koloniverksamheten anmäler Umeå stads

barnavårdsnämnd, som anser, att både då det gäller ferieverksamhetens hem

och självvalda hem för sommarvistelse en viss standard på hemmets kosthåll

och vård måste bli avgörande för sommarvistelsens värde. Behovet av kontroll

av sommarhemmens lämplighet framhäves i vissa yttranden än starkare.

Med hänsyn till de vanskligheter, som äro förenade med de kostnadsfria

resorna till självordnad sommarvistelse, finner länsstyrelsen i Norrbottens län

det lämpligt, att tyngdpunkten i understödsverksamheten lägges på sommar
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

kolonierna, som äro mindre kostsamma för statsverket och beträffande vilka

garanti kan vinnas, att statens bidrag kommer till avsedd användning.

Sommarkoloniverksamheten. I allmänhet framhäves i utlåtanden och yttranden

de värdefulla erfarenheterna av sommarkoloniverksamheten och över

hela linjen framhålles, under påtalande av bristen på kolonier, betydelsen av

en fortsatt utvidgning av kolonirörelsen, ehuru givetvis svårigheten för

statsmakterna att under nuvarande förhållanden starkare engagera sig i nybyggnadsverksamhet

beaktats.

I yttrandena framhålles i allmänhet, att det är önskvärt och rimligt, att

staten stöder koloniverksamheten; dock har svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet,

ehuru det tillstyrker en understödsverksamhet på försök

under innevarande kristid, anmält en viss tveksamhet inför risken att den

enskilda offerviljan kan slappna, då möjlighet till statsbidrag öppnas för

kolonierna.

Att ekonomiskt svaga kommuner erhålla särskilt stöd genom anslaget till

bidrag till driftkostnaderna har i allmänhet ansetts betydelsefullt och

därför har jämväl en ökning av detta anslag ifrågasatts. Statskontoret har

helt avstyrkt anslaget under motivering, att det innebär en utvidgning

av understödsverksamheten och att bidragen från enskilda och kommuner

antagligen liksom hittills komma att möjliggöra ett successivt utbyggande

av koloniverksamheten.

Beträffande de av befolkningsutredningen föreslagna principerna för beviljandet

av särskilda driftbidrag ha vissa erinringar gjorts. Utredningen

föreslår att härvid beaktas vederbörande »kommuns ekonomi och struktur».

Socialstyrelsen framhåller, att bidragsgrunderna för särskilt driftbidrag äro

vagt utformade, men förutsätter att det lämnas åt socialstyrelsen att efter

hand söka sig fram till lämpliga fördelningsprinciper. Medicinalstyrelsen

tolkar »struktur» som »social struktur», och svenska stadsförbundet, förutsätter,

att med kommuners ekonomi avses de ekonomiska förhållandena,

under vilka kommunens innevånare leva, icke kommunens skattekvot.

Malmö stads barnavårdsnämnd framhåller, att bidraget helst borde utgå till

de största och bäst skötta kolonierna under i viss mån aktgivande på deras

tillgängliga, för driften avsedda kapitalbehållning. Länsstyrelsen i Västernorrlands

län påpekar, att då kolonierna i länet i allmänhet ligga nära

hemorten, spela reseutgifterna liten roll i deras budget, varför ett på

resekostnaderna grundat statsbidrag blir av ringa betydelse; dels i anledning

härav, dels på grund av den begränsade sociala räckvidd, som länsstyrelsen

anser bidragen till de enskilda resorna ha, föreslår den, att det

av befolkningsutredningen föreslagna anslaget omdisponeras så, att för

sommarkoloniernas fria resor utgå 100,000 kronor, till bidrag till driftkostnaderna

i övrigt 300,000 kronor och för resor till sommarvistelse i enskilda

hem 700,000 kronor.

Från några håll har påpekats att statsbidragen böra utgå även till andra

kolonier än sommarkolonier.

Socialstyrelsen framhåller vikten av att koloniverksamhet bedrives icke

endast sommartid. Det är önskvärt, att även vinter- och vårkolonierna i

framtiden beredas statsbidrag under samma villkor och förutsättningar som

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

sommarkolon ier; i den mån det till förfogande stående anslaget därtill förslår,

bör försöksvis i någon utsträckning beviljas driftbidrag till kolonier

under annan del av budgetåret 1943/44 än sommaren. Länsstyrelsen och

förste provinsialläkaren i Värmlands län framföra liknande synpunkter. — I

flera yttranden understrykes befolkningsutredningens uttalande, att även

dagskolonier böra kunna komma i åtnjutande av driftbidrag.

Statens utrymningskommission framhåller, att den intet har att erinra mot

utredningens förslag, att dess medverkan i vissa avseenden tages i anspråk

vid iordningställandet av kolonier men att från det föreslagna driftanslaget

ersättning till kommissionen bör lämnas för det material, som förbrukas

vid sommarkolonier, så att genom kommissionens medverkan härvid

icke föranledes minskning i kommissionens beredskap för utrymning.

Fria resor. Då de fria sommarresorna äro en ny social institution, av

vilken endast finnes ett års erfarenhet, är det naturligt, att den i remissutlåtanden

och yttranden underkastas mera diskussion än sommarkoloniverksamheten,

som redan har viss fasthet och stadga. På det hela taget anses

denna linje för främjande av barnens lantvistelse som mycket värdefull

vid sidan av koloniverksamheten, även örn, som ovan redovisats, olika nyanser

framträda i bedömningen av dess värde i förhållande till koloniverksamheten.

Under alla omständigheter anses den under nu rådande krisförhållanden

såsom högst önskvärd.

De olika erinringar, som rests, röra de villkor, som uppställts för de fria

resorna, och organisationen av desamma.

Vad först begränsningen till städer, köpingar och municipalsamhällen

med minst 8,000 invånare beträffar, har den finansiella nödvändigheten

av en dylik gränsdragning i allmänhet accepterats, även örn från olika håll

påpekats de orättvisor, som härav kunna uppkomma. I synnerhet anföres

önskvärdheten av dylika fria resor för barn i mindre industrisamhällen.

Det framhålles, att trångboddheten i smärre industri- och brukssamhällen

just nu under krisen i hög grad motiverar, att möjlighet beredes även för

hemmen där att under sommaren sända barnen till anförvanter. Tätorter

intill en större stad, men belägna i en landskommun med mindre än 8,000

invånare, bli också missgynnade. Barnen där kunna vara sämre ställda än

exempelvis barnen i större samhällens ytterområden.

Länsstyrelsen i Norrbottens län föreslår ytterligare utredning i denna fråga;

om en godtagbar generell regel icke kan åstadkommas, synes enligt länsstyrelsen

i särskild ordning böra från fall till fall avgöras vilka samhällen,

som skola beröras. — Ett annat uppslag, som framförts i yttrande av barnavårdsombudet

i Västerbottens läns barnavårdsförbund, är, att den ur finansiell

synpunkt nödvändiga begränsningen av anslaget sker därigenom, att minimigränsen

för resekostnader liöjes t. ex. till 7—10 kronor och maximigränsen

för resornas längd mera snävt begränsas.

Befolkningsutredningens förslag att rätten till fri resa anknytes till

livsmedelsrabattkorten anses i allmänhet vara praktisk, även örn talesmän

finnas för en fri behovsprövning, vid vilken ekonomiska eller medicinska

skäl böra vara avgörande. Det i samband härmed av befolkningsutredningen

föreslagna medgivandet åt den lokala myndigheten att efter

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

behovsprövning i begränsad omfattning även bevilja barn i familjer, som

icke inneha rabattkort, fria resor anser sig ej Göteborgs allmänna folkskolestyrelse

kunna biträda på grund av svårigheten för den lokala myndigheten att

verkställa behövlig undersökning av den sökandes ekonomi. Dessa familjer

borde istället, enligt styrelsen, hänvisas till fattigvårds- eller kristidsmyndigheterna

för att efter behovsprövning erhålla rabattkort.

Förslaget örn begränsning av de fria resornas längd har vunnit

allmänt erkännande under hänvisning till de missbruk, som i enstaka fall

förekommit under 1942. Ytterligare begränsning av reselängden föreslås i

vissa utlåtanden.

Järnvägsstyrelsen anser det önskvärt, att, åtminstone för resor från Sydoch

Mellansverige, 40 mil sattes som högsta gräns, men vill dock ansluta

sig till befolkningsutredningens förslag, örn en ytterligare begränsning anses

avsevärt motverka resornas syfte. Det är statskontorets uppfattning,,, att resornas

längd bör ha snävare maximigräns än i utredningens förslag. Ämbetsverket

föreslår, att högsta reslängd, för vilken statsbidrag må utgå, fastställes

till 50 mil i Norrbottens och Västerbottens län, 40 mil i Jämtlands och

Västernorrlands län samt 30 mil i den övriga delen av landet. Överståthållarämbetet

anser, att de föreslagna rayonerna böra avsevärt nedskäras. Resekostnaderna

för ett barns sommarvistelse bli, då fri resa medgives för så

långa avstånd som i utredningens förslag, proportionsvis för höga. Enbart

resekostnaderna för ett barn, som på enskild resa ledsagas av vårdare, torde

kunna överstiga hela utgiften för vistelsen på koloni. Örn ytterligare rayonbegränsning

företoges, kan dock ökad belastning uppstå för koloniverksamheten,

varför Överståthållarämbetet föreslår, att en skälig andel av de besparingar,

som göras härigenom, bör komma koloniverksamheten till godo.

I de nordliga länen anses däremot i allmänhet de av utredningen föreslagna

maximigränserna för snävt tilltagna. Det framhålles, att det överhuvud

vid utformandet av stödåtgärderna bör tagas speciell hänsyn till barn,

som äro bosatta i trakter med långa, pressande vintrar. Vad resornas längd

beträffar, bör maximigränsen fixeras så, att barnen i norra Lappland beredas

möjlighet till fria resor till västkusten, anför Gällivare folkskolestyreise.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anför:

För resornas längd har föreslagits ett maximum, som för Norrbottens

och Västerbottens län skulle bliva detsamma eller 100 mil och med endast

20 mil överstiga den för Västernorrlands och Jämtlands län. Häremot bör

anmärkas att avståndet fågelvägen från de båda residensstäderna Härnösand

och Östersund till Luleå eller järnvägsknutpunkten Boden uppgår till drygt

40 mil. Dessutom har man att taga hänsyn till avståndet till malmfältssamhällena.

Från Kiruna till Boden är det en resa på över 30 mil. Maximilängden

synes därför beträffande Norrbottens län böra ökas till förslagsvis

150 mil.

För att exemplifiera reselängdens otillräcklighet påpekar Skellefteå stads

socialbyrå, att vid kopparverket i Rönnskär finns ett icke ringa antal arbetsanställda,

vars alla släktingar och anhöriga äro bosatta i landets södra delar.

örn för Västerbottens del, heter det vidare, reselängden maximeras till 100 mil

enkel färd, vilket principiellt icke finnes något att erinra emot, synes möjlighet

böra givas lokal myndighet, att med särskild motivering, t. ex. saknad

av släktingar inom angiven maximigräns, i enstaka fall göra undantag från

bestämmelsen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 123.

Förslaget till bestämmelser örn fri mödraresa ägnas i regel stor uppmärksamhet.

Principen som sådan anses i allmänhet böra tillämpas. Man

understryker likaledes värdet av att mödrarna på detta sätt få tillfälle att

resa ut på landet. Överståthållarämbetet anser sig dock icke kunna tillstyrka

denna form för understödjande av mödrasemestern, då praktiskt taget varje

garanti saknas för att förmånen verkligen kommer de mest semesterbehövande

husmödrarna till del. I stället förordar Överståthållarämbetet, att resorna

normalt böra företagas såsom gruppresor och att vårdarbiljett för enskild

vårdare endast får utställas, då barnet icke kan medfölja gruppresa.

Beträffande den generella åldersgränsen för barn, som kan anses ha behov

av vårdare, ha uppfattningar framförts, som avvika från utredningens.

Skolöverstyrelsen ifrågasätter en sänkning på ett eller två år, varvid dock

skulle gälla att undantag efter prövning i enskilda fall finge göras. Statskontoret

föreslår en begränsning till barn under 7 år. Göteborgs allmänna

folkskolestyrelse sätter den generella gränsen vid högst 8 års ålder. Den av

befolkningsutredningen föreslagna regeln, att förmånen av fri vårdarresa i

första hand bör komma mödrarna till del, har allmänt förordats, och med

hänsyn härtill föreslås i ett fall, att åldern i detta sammanhang bör höjas

till 14 år. I detta sammanhang föreslår medicinalstyrelsen med åberopande

av tidigare skrivelser, att järnvägsstyrelsen erhåller i uppdrag att undersöka

förutsättningarna för en ändring av tur- och returbiljetternas giltighetstid

från 10 — 15 dagar. — Vid förhinder för modern anses någon form av gruppresa

i första hand böra förekomma.

Resornas tekniska organisation. Beträffande detta spörsmål anför

järnvägsstyrelsen följande:

Under sommaren 1942 begärdes i ett stort antal fall, att uppehåll skulle

få göras under resan, ofta sannolikt i syfte att utnyttja biljetten för annat

än det ursprungliga ändamålet. Det har även iakttagits, att framställning

gjorts örn lösen av prisskillnad till resa i 2 klass. På grund härav torde

det böra bestämmas, att uppehåll i resa samt övergång till högre vagnklass

icke tillåtas.

För att underlätta expedieringen vid resor på järnväg har styrelsen för

avsikt att inrätta kombinerade beställnings- och biljettformulär för utskrivning

direkt genom de organ, som skola handha det lokala arbetet med resorna.

Särskild beställning respektive biljett utskrives för barn och särskild

för vårdare. Biljetten blir gällande för resa först sedan den kompletterats

och stämplats genom vederbörliga järnvägsstationers försorg. Sådan stämpling

skall ske både vid fram- och återresan.

För av staten bekostade resor med buss eller båt avses att använda särskilda

beställningsformulär för avlämning direkt till biljettgranskaren.

Gemensamma bestämmelser för gruppresor och individuella

resor. Med hänsyn till den stora resandefrekvensen vid veckoskiftena

samt vid pingst- och midsommarhelgerna fordras att resor med järnväg och

buss icke få företagas under tiden omkring dessa helger och icke heller

under tiden från och med kl. 0.00 vardagen före sön- och helgdag till kl.

6.00 vardagen efter sön- och helgdag. Resa, som anträdes före kl. 24.00 natt

till vardagen före sön- och helgdag och avslutas senast kl. 16.00 nämnda

vardag, må dock fullföljas. Under juni månad kunna resorna alltså ske

endast den 1, 4, 7—11, 15, 16 och 17 juni samt under juli månad först från

och med den 5 juli. Vårdare ina likväl inom 10 dagar efter framresan återresa

liven andra dagar än de ovan medgivna, dock icke den 12—14, 19, 20,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

23, 24, 26 och 27 juni samt 3 och 4 juli. Med hänsyn till den stora trafikanhopningen

under juni och juli är det önskvärt, att resor för barn under

skolåldern påbörjas redan i maj månad.

För resornas planläggning och transporternas utförande är det av vikt

att berörda järnvägsmyndigheter på förhand underrättas örn såväl gruppresor

som individuella resor. Gruppresor i bägge riktningarna böra i allmänhet

anmälas 14 dagar och övriga resor i riktning till landet minst 3 dagar i förväg,

varefter järnvägsbefälet bestämmer dag och tåglägenhet för resornas anträdande.

I större städer, varifrån transporterna kunna beräknas bliva av

särskilt stor omfattning, böra såvitt möjligt allmänhetens biljettbeställningar

ske genom ett centralt, med järnvägsbefälet samarbetande organ.

Den centrala organisationen. Socialstyrelsen anför följande.

Förslaget att socialstyrelsen blir tillsyningsmyndighet över koloniverksamheten

samt centralmyndighet över den förordade verksamheten i övrigt

för beredande av sommarvistelse för barn finner socialstyrelsen riktigt.

Verksamhetens sociala innebörd och syfte ligger nämligen inom styrelsens

verksamhetsområde med avseende å den sociala barnavården. De sociala,

administrativa och ekonomiska fördelarna av en samlad överblick, rådgivning

och ledning på barnavårdens hela område, alltså även med avseende

å nu ifrågavarande förebyggande sociala barnavård, äro uppenbara.

De organisatoriska problemen avse uppgifter av tvenne slag, nämligen

dels det kontorsmässiga arbetet, dels den sociala och hygieniska tillsynen.

Vad beträffar den förra uppgiften vill det synas som om befolkningsutredningen

avsett, att denna åtminstone i huvudsak skulle skötas av utrymningskommissionen.

På grund härav har styrelsen från kommissionen inhämtat

upplysning om det behov av arbetskraft, som förefunnits hos kommissionen

på grund av dess arbete för sommarresorna 1942. Härvid framgick att

detta behov varit ganska omfattande.

Sammanfattningsvis torde kunna sägas att verksamheten från dess början

till årets slut helt tagit i anspråk en tjänsteman (amanuens) och ett skrivbiträde

vid den administrativa avdelningen av kommissionens kansli; att

även kansliets övriga personal fått lämna sin medverkan i mån av behov

och i den utsträckning kommissionens övriga arbete tillåtit; samt att ytterligare

en tjänsteman under tiden september—januari varit helt sysselsatt

med avslutning av räkenskaperna.

Då socialstyrelsens personal är otillräcklig redan för de uppgifter, som

nu åvila styrelsen, är det uteslutet, att styrelsen utan en förstärkning av

kontorspersonalen skall kunna själv sköta nu ifrågavarande arbete. Huruvida

utrymningskommissionen har så god tillgång på personal, att den utan

att anställa ny kan omhänderliava den kontorsmässiga delen av nu ifrågavarande

arbetsuppgifter, är icke för socialstyrelsen bekant. Frågan huruvida

dessa uppgifter böra skötas inom styrelsen eller inom kommissionen bör i

varje fall ses i samband med den andra arbetsuppgiften, alltså den sociala

och hygieniska kontrollen.

Sistnämnda kontroll skulle enligt förslaget ankomma på socialstyrelsen,

som borde kunna i nödig omfattning anlita tjänsteläkare och barnavårdsnämnder

för den lokala tillsynen. Aven örn det förutsättes, att så kan ske,

torde det emellertid vara ofrånkomligt, att ett tidskrävande och kvalificerat

arbete nedlägges direkt från socialstyrelsen för denna tillsyn. Eljest kan

tillsynen lätt urarta till en papperskontroll. Lämpligen bör tillsynen under

ledning av statens inspektör för fattigvård och barnavård handhavas av den

hos styrelsen anställda barnavårdsinspektrisen. Med hänsyn till att hon

redan nu är starkt upptagen av sina ordinarie uppgifter är emellertid detta

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

13

icke möjligt, utan att lion erhåller en kompetent assistent. Därest styrelsen

skall lia möjlighet att ansvara för en noggrann tillsyn över sommarkolonierna,

är därför en sådan förstärkning av styrelsens arbetskrafter nödvändig.

Utförandet av tillsynen ställer i och för sig vissa krav på kontorslijälp,

vilka måste tillgodoses inom socialstyrelsen, även örn det mera räkenskapsoch

bokföringsmässiga arbetet skulle kunna överlämnas åt utrymningskommissionens

kansli. Vidare måste det över huvud taget anses vara en egendomlig

anordning, att det ena verket omhänderhar den centrala ledningen

av en verksamhet med användande av det andra verket såsom sitt kansli.

Att t. ex. alla de protokoll över socialstyrelsens beslut, som här måste upprättas,

skola utskrivas på kommissionens kansli, är självfallet förenat med

praktiska olägenheter. Med hänsyn därtill vill socialstyrelsen bestämt hävda,

att den personal, som erfordras för allt kontorsmässigt arbete i nu ifrågavarande

sammanhang, bör anställas inom socialstyrelsen för den tid och i

den omfattning, som verksamheten fordrar.

För de arbetsuppgifter, som enligt förslaget skulle ankomma på socialstyrelsen,

erfordras följande förstärkning av ämbetsverkets personal.

1 assistent.............................. i lönegrad Ex 15,

2 kanslibiträden........................ » » Ex 7,

3 skrivbiträden ........................ » » Ex 2.

Personalen bör anställas successivt allt efter behovet med början med

assistenten förlagsvis den 1 april 1943. Samtliga anställningar böra räknas

till kalenderårets slut. Kostnaderna härför (exklusive rörligt tilliigg och

kristillägg) uppgå till sammanlagt närmare 13,500 kronor. Av detta belopp

hänföra sig 4,500 kronor till budgetåret 1942/43 (månaderna april—juni) och

återstoden till budgetåret 1943/44 (månaderna juli—december).

Styrelsen måste vidare anmäla, att verket saknar ämbetslokaler för denna

personal. Med hänsyn till önskvärdheten av att personalen uppdelas i olika

grupper allt efter arbetets art — telefonarbete samt maskinskrivnings- och

räknemaskinsarbeten — torde minst tre rum erfordras. Kostnaderna härför

synas böra uppskattas till omkring 2,000 kronor för år räknat.

Statens utrymningsicommission understryker värdet av den föreslagna tillsynen

av koloniverksamheten. Kommissionen har för sin del funnit det

förenat med vissa olägenheter, att det år 1942 icke varit möjligt att kontrollera

efter vilka riktlinjer de sommarkolonier, som ansökt örn fria resor,

bedriva sin verksamhet.

Kommissionen framhåller, att den faktiska ledningen av den verksamhet,

som föranleddes av statsmakternas beslut 1942 örn åtgärder till främjande

av barns sommarvistelse på landet, har varit förlagd till kommissionens

kansli, där beredning och expedition av samtliga ärenden ägt rum. Riktlinjerna

för verksamheten ha uppdragits i samråd av socialstyrelsen och

kommissionen. Viktigare ärenden ha under verksamhetens fortgång underställts

socialstyrelsen, vilken härjämte i efterhand granskat av kommissionen

gjorda utbetalningar. Denna organisation har enligt kommissionens uppfattning

fungerat väl.

Kommissionen anför vidare:

Den ifrågavarande verksamheten faller otvivelaktigt närmast inom området

för socialstyrelsens allmänna ämbetsutövning, i det att utrymningssynpunkterna

— i motsats till vad förhållandet var år 1940 — numera endast tillmätas

en mindre väsentlig betydelse vid verksamhetens utformning. Detta

framträder bland annat däruti, att do lokala utrymningsorganen icke tagas i

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

anspråk i annan mån än när det gäller förut omnämnd medverkan vid ordnande

av nya sommarkolonier medan sommarutflyttningen 1940 däremot

keit sköttes av de lokala utrymningsmyndigheterna. I enlighet härmed har

befolkningsutredniugen också föreslagit, att socialstyrelsen skall vara centralmyndighet

för verksamheten. Utredningen har emellertid antytt, att det

även innevarande år kan visa sig fördelaktigt att anlita utrymningskommissionens

medverkan i organisatoriskt hänseende. Med anledning härav vill

kommissionen framhålla, att därest utredningens förslag i stort sett vinner

bifall, förutsättningarna för den centrala organisationen ändras. Sålunda

tillkommer en tillsynsverksamhet över sommarkolonier och feriebarnsföreningar,

som måste helt åvila socialstyrelsen. Vidare torde fördelningen av

det särskilda anslaget örn 100,000 kronor till sommarkoloniers driftkostnader

vara av den natur, att den måste helt handhavas av styrelsen. Det synes

därför icke längre möjligt, att hela kansliverksamheten förlägges till kommissionen

utan en del av densamma måste under alla förhållanden ombesörjas

inom styrelsen. Därest sålunda vissa uppgifter fortfarande skulle

ankomma på kommissionens kansli, skulle resultatet bliva en uppdelning av

den kanslimässiga skötseln av verksamheten, vilken icke synes kunna undgå

att förorsaka olägenheter.

Det synes därför enligt kommissionens uppfattning lyckligast, att ledningen

av verksamheten i dess helhet redan innevarande år överflyttas till

socialstyrelsen. Detta torde icke hindra, att den erfarenhet av verksamheten,

som förvärvats av kommissionen, irtnyttjas för den for-tsatta verksamheten,

exempelvis genom samråd i lämpliga delar mellan socialstyrelsen och

kommissionen.

Slutligen vill kommissionen icke underlåta att framhålla vikten av att

beslut i förevarande fråga kommer till stånd snarast möjligt, så att vederbörande

centrala och lokala organ erhålla tillräcklig tid att förbereda verksamheten.

Den lokala organisationen. Mot utredningens förslag att den lokala ledningen

och kontrollen av reseverksamheten uppdrages åt barnavårdsnämnden

har i allmänhet inga erinringar gjorts. Länsstyrelserna i Malmöhus och

Göteborgs och Bohus län samt några lokala myndigheter synas dock närmast

vara av den uppfattningen, att den lokala ledningen liksom under 1942

bör uppdragas åt barnavårdsnämnden och folkskolestyrelsen gemensamt.

IY. Departementschefen.

De åtgärder för främjande av barns sommarvistelse på landet, som föreslås

i 1941 års befolkningsutrednings promemoria, äro visserligen aktualiserade

av krisförhållandena, men jag finner det angeläget att, liksom befolkningsutredningen,

rikta uppmärksamhet på att denna verksamhet har perspektiv,

som gå vida utöver den föreliggande krissituationen. Att det är en angelägenhet

av vikt att sörja för att barnen från städer och samhällen under sommaren

komma ut på landet, torde vara allmänt erkänt. Insikten härom har

under tidigare år bland annat tagit sig uttryck i initiativ från den enskilda välgörenheten

och från kommunerna och i stödjande åtgärder från statsmakternas

sida, då det gällt att bereda sommarvistelse åt barn, vilkas föräldrar ej

haft möjlighet att bekosta sådan vistelse. Det mål, som bör uppställas, har av

befolkningsutredningen formulerats sålunda: praktiskt taget alla barn i de

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

större städerna i förskole- ock folkskoleåldern böra erhålla tillfälle till en icke

alltför kort vistelse på landet varje sommar. Befolkningsutredningen har vidare

understrukit, att det är angeläget, att Idena och eljest ogynnsamt ställda barn

på landsbygden och i de mindre städerna och orterna beredas tillfälle till

stärkande sommarvistelse med god omvårdnad i olika hänseenden.

För lösningen av denna fråga i hela dess vidd komma med säkerhet kollektiva

former för sommarvistelse — vid sidan av den enskilt ordnade — av

praktiska och organisatoriska skäl att få en framträdande plats. Även örn det

är tänkbart, att i och för ett rationellt ordnande av den s. k. folksemestern

nya organisatoriska former för sommarvistelse i framtiden kunna framkomma,

t. ex. i form av särskilda större semesteranläggningar, och härigenom en ökad

möjlighet beredes föräldrar och barn att vara tillsamman under de äldres

semester, torde dock alltjämt behovet av särskilda åtgärder för barnens längre

lantvistelse komma att kvarstå.

En utbyggd koloniverksamhet torde vara en väsentlig förutsättning för

möjligheten att kunna lösa ifrågavarande problem. Karakteristisk för

denna verksamhets nuvarande utveckling är att den nått mycket olika

omfattning på olika orter. Som föregångare stå i allmänhet större

städer, där tack vare enskild välgörenhet, stort intresse från allmänhetens

sida och goda kommunala resurser föredömliga resultat uppnåtts,

även örn också där lantvistelsen är ett olöst problem för stora

skaror barn. I fattigare kommuner och landsändar är sommarkoloniväsendet

i regel svagt utvecklat. På flera håll torde förutsättningar saknas för

en rationell lösning enbart med anlitande av lokala hjälpkällor. En uppgift

som förestår, är att på dessa orter bringa sommarvistelseverksamheten upp

till den nivå, som nåtts i de i detta avseende bäst ställda orterna. Härför

torde emellertid komma att krävas statliga åtgärder av en omfattning, som

för närvarande icke kunna genomföras. En samordning och översyn av

de lokala initiativen genom en central statlig ledning torde också bliva en

nödvändighet. En effektiv utbyggnad av koloniverksamheten efter dessa

linjer måste emellertid tills vidare anstå på grund av det statsfinansiella läget.

Även örn ett definitivt utformande av denna verksamhet icke låter sig göra

för närvarande, finner jag dock, att de risker, som krisförhållandena medfört

för barnens hälsa, likväl göra det angeläget att under budgetåret 1943/44

vidtaga åtgärder, som i görligaste mån främja tillgodoseendet av barnens

behov av sommarvistelse. Befolkningsutredningen föreslår i detta hänseende,

anknytande till de åtgärder som vidtogos under sommaren 1942, att dels under

vissa villkor barn från större städer och tättbebyggda samhällen erhålla fria

resor till självordnad sommarvistelse i enskilda hem, dels att koloniverksamheten

understödes genom fria resor och genom särskilt bidrag till driftkostnaderna

i övrigt, maximerat till 1 krona per dag och barn, att utgå till behövande

kolonier ur ett anvisat anslag på 100,000 kronor. Jag kan i stort sett

ansluta mig till utredningens förslag.

Yad först beträffar stödet till Jcoloniverksamheten innebär det särskilda

anslaget för bidrag till driftkostnaderna en utvidgning i förhållande till före
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

gående sommars åtgärder. Jag finner det emellertid vara av stor vikt, att härigenom

möjlighet beredes att stimulera och stödja koloniverksamheten i orter

och kommuner med svag ekonomi, där utan ekonomiskt bistånd sådan verksamhet

icke skulle kunna komma till stånd men där det kan vara särskilt av

behovet påkallat att barnen erhålla tillfälle till växling av miljö. Utredningen

har övervägt möjligheten att utforma en automatiskt verkande

statsbidragsregel, varigenom koloniverksamheten i de delar av landet,

som på grund av sin fattigdom eller barnrikedom i första hand vore i

behov av stöd, skulle kunna stödjas. På grund av svårigheten att med den begränsade

överblick av hithörande problem, som ännu står till buds, utforma

en dylik regel har emellertid utredningen avstått därifrån och i stället tills

vidare förordat fri behovsprövning. Jag ansluter mig till denna ståndpunkt.

Såsom grund för fördelningen av bidraget bör härvid läggas vederbörande

kommuns ekonomi och struktur samt en därur härledd uppskattning av behovet

av koloniverksamhet. Vidare böra för erhållande av bidrag ifrågakomma

kolonier, som mottaga barn av viss särskilt behövande kategori från ett större

område, exempelvis ett län eller större del av ett län. Det föreslagna statsstödet

skall utnyttjas för att få till stånd en utvidgning av verksamheten. Det har

anförts, att det föreslagna beloppet är för lågt för ett verksamt tillgodoseende

av det behov av stöd, som föreligger. Även örn denna synpunkt icke saknar

grund, anser jag mig för närvarande icke kunna tillstyrka ett högre anslag,

då användningen av denna stödform under budgetåret 1943/44 närmast får

karaktären av en försöksverksamhet. Det förutsättes, att den anslagsbeviljande

myndigheten noga beaktar angelägenhets- och behovsgraden vid prövningen

av inkomna ansökningar örn driftbidrag; det torde vara möjligt, att härvid

vinna en erfarenhet, ur vilken för framtiden normgivande bidragsregler kunna

utformas. Med hänsyn till vad jag här anfört, bör det föreslagna beloppet icke

överskridas och lämpligen maximeras till 100,000 kronor.

Det särskilda driftanslaget är så starkt begränsat, att för bidrag från

detsamma endast böra ifrågakomma sommarkolonier. Det skulle dessutom

vara förenat med svårigheter att vid behovsprövningen taga särskild hänsyn

till vinter- och vårkolonier. Däremot synes det lämpligt, att s. k.

dagskolonier kunna erhålla driftbidrag, om den bidragsbeviljande myndigheten

finner, att denna utväg representerar den mest effektiva lösningen av

sommarvistelseproblemet. Emellertid finner jag det motiverat, att vinter- och

vårkolonier understödjas genom fria resor, varför jag tillstyrker, att anslaget

till fria resor för sommarkolonier jämväl må gälla dylika kolonier.

På av utrymningskommissionen anförda grunder anser jag det lämpligt, att

ersättning ur ifrågavarande anslag må utgå till kommissionen för material, som

förbrukats på kolonier, vilka utrustats ur kommissionens förråd.

Beträffande villkoren för fria resor till självordnad sommarvistelse och till

s. k. feriebarns sommarvistelse tillstyrker jag i enlighet med befolkningsutredningens

promemoria att enskilda sommarresor för barn till och från lantvistelse

i enskilt hem under vissa villkor helt bekostas av statsmedel. Detta

gäller resor 3:dje klass järnväg, båt eller buss, där biljettpriset är minst 3

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 123.

kronor och då resorna avse sommarvistelse på minst 4 veckor. Rätt till dylik

resa bör tillkomma barn, som under det år resan företages fyller 14 år eller

som är yngre, hemmahörande i stad, köping eller municipalsamhälle med

minst 8,000 invånare och tilldelat rabattkort för livsmedel.

Principen att rätt till fria resor begränsas till barn i städer och andra tättbebyggda

orter med minst 8,000 invånare har varit föremål för åtskilliga erinringar.

Med hänsyn till det finansiella läget kan jag icke tillstyrka en sänkning

av denna generella gräns, men möjlighet bör föreligga för centralmyndigheten

att bevilja dispens för vissa orter enligt i huvudsak samma praxis, som följdes

under sommaren 1942.

Jag ansluter mig i princip till utredningens förslag att resornas längd begränsas.

I enlighet med befolkningsutredningen föreslår jag som maximigräns

för Norrbottens och Västerbottens län 100 mil, för Jämtlands och Västernorrlands

län 80 mil medan jag för landet i övrigt förordar 50 mil i stället för av

utredningen föreslagna 60 mil. Med den starka och vidsträckta omflyttning,

som ägt rum i vårt land, anser jag icke en snävare begränsning tillrådlig

om syftet med resorna skall nås, nämligen att barnen skola erhålla

möjlighet av fri resa till familjens anhöriga och bekanta. För barn från Norrbotten

bör dock centralmyndigheten kunna medgiva dispens för fria resor

utöver den angivna maximigränsen.

Befolkningsutredningen har föreslagit, att även vårdare, vilken medföljer

barn, som det år resan företages fyller 10 år eller som är yngre, må erhålla

fri resa, dock att härvid i första hand skall ifrågakomma barnets moder. Det

har anförts, att barn ned till 8 års ålder bör kunna resa på egen hand. Den

omständigheten att i första hand mödrarna skola ha rätt att följa barnen som

vårdare, finner jag tala emot en sänkning av åldern under den av utredningen

föreslagna. Det måste anses vara av värde för såväl moder som barn att

ha möjlighet att följas åt på resorna från och till sommarvistelsen. En

sänkning av åldern med två år, skulle säkerligen också medföra en stark

ökning av antalet fall, då föräldrarna icke våga låta barnet resa. Resvanan

är icke stor i de befolkningsskikt, där barnen komma i åtnjutande av fri

resa. Jag förutsätter att de lokala myndigheterna, då modem är förhindrad att

resa, noga pröva möjligheten att organisera gruppresor.

På av befolkningsutredningen anförda skäl förordar jag, att socialstyrelsen

utses till tillsynsmyndighet för koloniverksamheten och centralmyndighet för

reseverksamheten, varvid jag ansluter mig till de riktlinjer för socialstyrelsens

verksamhet, vilka skisserats i befolkningsutredningens promemoria. I anslutning

till vad som skedde vid ordnandet av barnens sommarvistelse år 1942

bör åt utrymningskommissionen uppdragas att lämna medverkan i organisatoriskt

avseende.

Så länge de statliga åtgärderna för främjande av barns sommarvistelse icke

ha större räckvidd än den, som föreslås för budgetåret 1943/44, finner jag,

att det organisatoriska och kontormässiga arbetet utan olägenhet skall kunna

handhavas av utrymningskommissionens personal. Organisationen av reseverksamheten

torde kunna uppläggas i stort sett efter samma linjer som under

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 123.

509 48 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

sommaren 1942. De ytterligare arbetsuppgifter, som komma att åvila socialstyrelsen

i egenskap av tillsynsmyndighet för kolonirörelsen och därmed

anslagsbeviljande myndighet, böra örn möjligt fullgöras utan förstärkning av

dess personal.

Då befolkningsutredningen utarbetade sin promemoria, kunde ännu icke

kostnaderna för reseverksamheten under sommaren 1942 i sin helhet angivas.

Av utrymningskommissionen har jag sedermera under hand erfarit, att de

sammanlagda kostnaderna för reseverksamheten uppgingo till cirka 748,000

kronor, varav 560,000 kronor kommo på de enskilda resorna, 184,800 kronor

på koloniernas resor samt 3,200 kronor på trycksaker, transport av material

m. m. Av kostnaderna för de enskilda resorna kommo 538,000 kronor på järnvägsresor,

12,000 kronor på bussresor och 10,000 kronor på båtresor. Vid

koloniresorna blevo resekostnaderna per person i genomsnitt cirka 6 kronor

50 öre och per barn cirka 7 kronor 10 öre, vid de enskilda resorna blevo motsvarande

genomsnittskostnader cirka 12 kronor och 19 kronor.

Vad beträffar omfattningen av reseverksamheten räknar jag liksom befolkningsutredningen

med att den säkerligen kommer att bli vidgad i förhållande

till fjolårets. En sannolik ökning av koloniverksamheten kommer att medföra

ytterligare behov av resebidrag för kolonierna, och därjämte komma anspråk på

fria resor att framställas från familjer, som i fjol sommar icke hade kännedom

örn denna förmån. Tendensen till vidgning motverkas dock därav, att antalet

barn, som kommer i åtnjutande av fria resor, minskats genom de begränsningar i

rätten till livsmedelsrabatter, som sedan förra sommaren vidtagits. Begränsningen

av resornas längd är även en kostnadsbegränsande faktor. Utredningen

har för budgetåret 1943/44 beräknat statens kostnader för fria resor till sommarkolonier

till 200,000 kronor och för fria resor till sommarvistelse i enskilda

hem till 800,000 kronor. Dessutom upptager utredningens förslag som förut

nämnts ett anslag av 100,000 kronor till sommarkoloniernas driftkostnader i

övrigt. Med hänsyn till de kostnadsbegränsande faktorer, som anförts beträffande

de fria resorna, anser jag, att anslaget till fria resor bör beräknas till

700,000 kronor. I anslutning till denna beräkning torde för nästa budgetår

böra under femte huvudtiteln, rubriken åtgärder till främjande av sommarvistelse

på landet för barn från städer och andra tättbebyggda samhällen, anvisas

ett förslagsanslag av 1,000,000 kronor, varav högst 100,000 kronor för

bidrag till driftkostnader vid sommarkolonier.

På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen

att till Åtgärder till främjande av sommarvistelse på landet för

barn från städer och andra tättbebyggda samhällen för budgetåret

1943/44 anvisa ett förslagsanslag av ......... kronor 1,000,000

Indrivning ay fordringar från skolbarnsutflyttningeu sommaren 1940.

Vid den sommaren 1940 av utrymningskommissionen anordnade utflyttningen

av vissa barn till landet skulle föräldrarna principiellt vara skyldiga att

utgiva ersättning för barnens vistelse å av kommissionen upprättad internat
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 123.

förläggning med 70 öre per dag och barn. Vissa undantag gjordes dock härifrån.

Sålunda skulle ersättningsskyldighet icke föreligga, om försörjaren vid

anmälningstillfället var inkallad till militärtjänst eller tidigare under 1940

under längre tid varit inkallad till sådan tjänstgöring. Ej heller skulle ersättning

utgå örn föräldrarnas för föregående år beskattningsbara inkomst uppginge

till högst 700 kronor. Härjämte borde undantag från avgiftsskyldigheten

kunna medgivas örn familjens ekonomiska ställning avsevärt försämrats,

sedan det beskattningsbara beloppet fastställts.

Av till förläggningarna utflyttade 18,301 barn ha 2,574 befunnits vara ersättningsskyldiga

med ett belopp av 87,690 kronor 80 öre. Sedan de lokala utrymningsmyndighetema

så långt de kunnat uppburit ersättningsbeloppen och där;

efter kommissionen hänvänt sig till de ersättningsskyldiga återstod i augusti

1942 av detta belopp ännu obetalt 14,834 kronor 60 öre. I skrivelse den 6

augusti 1942 har kommissionen hemställt örn bemyndigande att underlåta att

vidtaga ytterligare åtgärder för indrivning av nämnda 14,834 kronor 60 öre.

Kommissionen är av den uppfattningen, att rättsligt förfarande icke lämpligen

bör tillgripas för beloppens inkassering, dels därför att kostnaderna för ett

dylikt förfarande skulle bliva avsevärda, dels därför att det synes kommissionen

olämpligt att med hänsyn till det syfte, som låg till grund för verksamheten,

gå alltför hårt fram gentemot de ersättningsskyldiga.

Statskontoret, som avgivit utlåtande i ärendet, avstyrker denna hemställan

och finner, att utrymningskommissionen i stället bör anbefallas att omedelbart

vidtaga nödiga åtgärder för att få till stånd en inbetalning av resterande ersättningar.

Enligt vad jag inhämtat ha, sedan kommissionen ingivit sin framställning,

intill den 5 februari 1943 ytterligare omkring 300 kronor influtit av de

från skolbamsutflyttningen sommaren 1940 utestående fordringarna. Jag har

låtit undersöka den ekonomiska ställningen hos de föräldrar, som alltjämt

underlåtit att betala. Därvid har framkommit att vissa av dem borde kunna

fullgöra sin betalningsskyldighet. Gentemot dessa torde indrivningsåtgärder

böra vidtagas. För flertalet gäller emellertid att möjligheterna att indriva

beloppen te sig ganska ringa. Beträffande dessa fall är jag särskilt med hänsyn

till den speciella karaktär, som 1940 års utflyttning hade, beredd att, örn

riksdagen icke däremot framställer någon erinran, förorda utrymningskommissionens

hemställan.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Anders Lundstedt.

Departements
chefen.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 123.

21

Bilaga.

1941 ÅRS 13E FOLK NINO S UTR EUNES? G

Promemoria angående åtgärder för främjande av barns sommarvistelse

på landet.

Om sommarmånaderna rätt utnyttjades, kunde de otvivelaktigt kraftigt

bidraga till att uppbygga våra barns hälsa och skänka dem motståndskraft

mot vinterns påfrestningar. Framförallt under nuvarande förhållanden ter

det sig nödvändigare än under normala tider, att barnen i största xrtsträckning

få del av de möjligheter till hälsans uppbyggande, som sommaren för med sig.

En stor del av landets barn torde f. n. ha möjligheter att tillbringa sommaren

under lämpliga former. För ett betydande antal, framförallt av

städernas barn, får emellertid sommaren förgå, utan att den effektivt utnyttjas

i nu antydd riktning. 1941 års béfolkningsutredning har därför ansett sig

böra till prövning upptaga frågan, örn man genom vidtagandet av statliga åtgärder

kunde utöka antalet barn, som få tillbringa sommaren under tillfredsställande

villkor. Den 2 maj 1942 framlade utredningen ett förslag till statsstöd

för sommarvistelse på landet för vissa barn under sommaren 1942. Med

anledning av detta utredningens förslag ha sommaren 1942 relativt omfattande

åtgärder i angivna syfte vidtagits. Utredningen vill nu framlägga förslag om

motsvarande anordningar för framtiden under den tid nuvarande krisförhållanden

bestå.

Utredningen kommer härvid först att lämna en översikt över frågans läge

f. n., omfattningen av den enskilda verksamheten på området samt tidigare

förslag och åtgärder från statens sida. Härefter lämnar utredningen en redogörelse

för den omnämnda verksamheten 1942. Slutligen framlägger utredningen

sina förslag på förevarande område.

Översikt.

Den verksamhet, som bedrives för att bereda barn sommarvistelse, har helt

naturligt olika motivering och utformning för stad och landsbygd.

För de större städernas barn ter sig utflyttningen på landet som den första

förutsättningen för ett effektivt utnyttjande av sommaren i hälsovårdande

syfte. Ett betydande antal av städernas barn beredes varje sommar lantvistelse

genom föräldrarnas försorg. Under senare tid har på detta område

en gynnsam utveckling ägt rum i det att den bland stadsbefolkningen hävdvunna

sommarnöjesseden i olika former vunnit en allt vidsträcktare utbredning,

markerad av byggandet av talrika sommarvillor och sportstugor, ordnandet

av campingområden o. s. v. I icke obetydlig omfattning torde också

stadsbarn under sommaren få vistas hos anhöriga och bekanta på landsbyg
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

den. För de barn, som icke kunnat beredas sommarvistelse av föräldrarna,

ha kommunala och enskilda institutioner ingripit i allt mera ökad omfattning.

Sedan lång tid tillbaka ha dessa institutioner utvecklat en omfattande och

förtjänstfull verksamhet genom anordnande av sommarkolonier och anskaffande

av enskilda feriehem. Denna verksamhet tar sikte på att bereda barnen

möjlighet till viss tids sommarvistelse på landsbygden under sådana former

att lantvistelsens hälsobefrämjande faktorer utnyttjas. Även staten har lämnat

sitt stöd åt denna verksamhet, men dess insatser ha intill de senaste åren icke

varit synnerligen omfattande. När staten de senaste åren ingripit på ett kraftigare

sätt har detta väsentligen motiverats med kristidens särskilda förhållanden.

När frågan örn barnens sommarvistelse upptagits till prövning även för

landsbygdens samt de mindre städernas och samhällenas del har det skett

därför att det här gällt att bereda klena barn och barn i ogynnsamma förhållanden

tillfälle till sommarvistelse i annan miljö och under bättre betingelser

i fråga örn vård, kosthåll o. s. v. För att tillgodose detta syfte har en viss

koloniverksamhet igångsatts, varemot feriebarnsverksamheten åtminstone i

fråga örn den egentliga landsbygden icke torde äga någon betydelse. Koloniverksamheten

i denna del har kommit i åtnjutande av statens stöd i ungefär

samma omfattning som samma verksamhet i städerna.

Den enskilda verksamheten.

Koloniverksamhetens omfattning m. m. Genom socialstyrelsens försorg

har på begäran av befolkningsutredningen företagits en undersökning av sommarkoloniverksamheten

1941. En redogörelse för denna undersökning har

tillhandahållits av socialstyrelsen och bifogas (bilaga 1).

Undersökningen är av särskilt intresse enär år 1941 intet som helst statsbidrag

till koloniernas driftskostnader utgick, vilket däremot var fallet både

1940 och 1942.

Av undersökningen framgår, att koloniverksamheten som helhet nått en

betydande omfattning. Dess fördelning å olika orter är emellertid ojämn.

Den största utvecklingen har verksamheten fått i de största städerna, men

även mellan dessa konstateras betydande olikheter. Den administrativa landsbygdens

andel i verksamheten är endast c:a 25 % och den egentliga landsbygdens

torde vara ännu mycket mindre. Kolonier för skolbarn finnas i avsevärt

större utsträckning än för barn under skolåldern, i det att c:a 86 % av

antalet kolonibarn utgjordes av skolbarn och endast c:a 14 % av barn i förskoleåldern.

Vidare konstateras, att kolonierna till allra största delen drivas av enskilda

sammanslutningar medan kommuner och landsting samt församlingar och

andra statskyrkliga organ tillsammans endast driva 11 % av hela antalet. De

kommunala anslagen utgjorde däremot i det närmaste 40 % av koloniernas

inkomster. Avgifter från försörjama utgöra i allmänhet en mycket ringa del

av inkomsterna.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

Undersökningen ger vid handen, att barnen nied relativt få undantag uttagas

enligt medicinska eller sociala grunder eller enligt båda dessa grunder

i förening. Såsom av socialstyrelsen framhålles är det av särskilt intresse att

konstatera, att medan antalet barn, som i städerna uttogos av direkta hälsoskäl,

var en tiondel av samtliga kolonibarn från städerna, motsvarande siffra

för landsbygden var en tredjedel.

Enligt vad undersökningen anger ha å de flesta kolonierna vidtagits åtgärder

för att barnen skola stå under en viss läkarkontroll. Aven i fråga örn

de medicinska och hygieniska anordningarna består dock en mycket betydande

olikhet mellan kolonierna.

Undersökningen visar vidare, att antalet kolonier sedan lång tid tillbaka

ökats ganska snabbt. I samband med undersökningen ha anordnarna av c:a

400 kolonier yttrat sig angående behovet av koloniverksamhet å sina respektive

verksamhetsorter. Från dessa svar inhämtas, att kolonianordnarna i de

allra flesta fallen anse en ytterligare utbyggnad av verksamheten behövlig.

I åtskilliga fall har man uppgivit, att antalet ansökningar brukar uppgå till

2—3 gånger det antal barn, som kan beredas plats på vederbörande koloni.

Kristiden anses ha särskilt ökat behovet av koloniverksamhet. Från många

håll har framhållits, att behovet av en utbyggnad är särskilt stort när det

gäller barn i förskoleåldern samt landsbygdens barn.

Vissa uppgifter angående koloniverksamhetens omfattning 1942 återfinnas

nedan i samband med redogörelsen för den statliga verksamheten detta år.

FeriebarnsverJcsamheten. Exakta uppgifter angående feriebarnsverksamhetens

omfattning ha icke kunnat erhållas. Såsom exempel å denna verksamhet

kan emellertid anföras, att genom Frälsningsarmén årligen omkring 1 200

barn beredas sommarvistelse i enskilda hem på landsbygden. Barnens dagsföreningen

i Stockholm ordnade och bekostade 1941 sådan sommarvistelse

för 203 barn. Centralkommittén för feriebarns utsändande i Stockholm utsände

1941 sammanlagt 800 barn. Såsom exempel på kostnadernas fördelning

inom denna verksamhet kan anföras, att enligt centralkommitténs berättelse

för 1941 de sammanlagda kostnaderna utgjorde kr. 15 496:72, varav resekostnaderna

utgjorde kr. 10 383:60. Sommarhemmen torde till mycket

stor del upplåtas gratis och i de fall, då inackorderingsavgift utgår,

torde denna i de flesta fall endast utgå med ett mindre belopp, vilket icke är

beräknat som ersättning för sommarvärdarnas verkliga kostnader.

lJefolkniiigskoinmissionens förslag ni. m.

I sitt den 15 juni 1938 avgivna betänkande angående bamkrubbor och

sommarkolonier m. m. (statens offentliga utredningar 1938:20) har befolkningskommissionen

även behandlat frågan örn statsbidrag till sommarkolonier.

Dessa kolonier ha av kommissionen ställts vid sidan av daghem, lekskolor

och eftermiddagshem såsom en nyttig barnavårdande institution med ändamål

att åvägabringa ett effektivt utnyttjande i rekreations- och hälsovårdande

syfte av sommarfritiden. Kommissionen föreslog, att sommarkolonierna när

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

det gällde statens stöd skulle jämställas med förenämnda vårdformer. Kom

missionen anför härvid följande:

Det har synts kommissionen vara konsekvent att sommarkolonierna, vilka till

ändamålet äro så närbesläktade med de institutioner, som kommissionens huvudförslag

i detta betänkande gäller, jämväl skola äga möjlighet att uppbära statsbidrag.

Visserligen har hela verksamheten hittills fortgått utan dylika understöd.

Den har emellertid i mycket stor utsträckning byggts upp på en organiserad

välgörenhet. Varje år har med ny möda reklam måst läggas upp, vädjanden till

den privata offervilligheten göras och insamlingar till verksamheten komma till

stånd. Det har i och för sig varit av enastående betydelse, att en institution av

så vitalt värde för barnens hälsa som denna i stort organiserade lantvistelse har

kunnat åstadkommas av det privata initiativet. När emellertid en välfärdsanordning

nått en viss omfattning och en viss stabilitet, ställes samhället inför frågan,

huruvida det icke är rimligare att erkänna denna institution såsom en ordinarie

del av samhällets välfärdsanordningar och därför också bära kostnaderna såsom

en ordinarie del av den sociala budgeten. Den privata välgörenheten, offervilligheten

och uppfinningsrikedomen för penningsamlande arrangemang skulle därmed

frigöras för att kunna söka nya initiativ. Dess uppgift bör nämligen — sett

i stort — vara att förhjälpa nya idéer till förverkligande, medan den privata välgörenheten

däremot icke bör göras till finansieringsbas för tillgodoseendet genom

sommarkolonier av ett så omfattande, stabilt och ofrånkomligt socialt behov som

det ifrågavarande. Åtminstone böra statsmakterna ådagalägga sin uppskattning

av denna vårdform genom att bära en del av de därmed förenade kostnaderna. Da

totalkostnaderna per barn och underhållsdag icke ställa sig väsentligt olika vid

sommarkolonier än tidigare behandlade institutioner, vill kommissionen föreslå,

att statsbidrag efter ansökan måtte kunna utgå jämväl till sommarkolonier av

olika slag efter enahanda grunder som tidigare föreslagits, d. v. s. med högst

hälften av driftskostnaderna, dock högst med 50 öre per underhållsdag. Även

dessa institutioner böra vara underkastade inspektion, såsom i nästföljande kapitel

säges, saint i övrigt uppfylla de medicinska, pedagogiska och ekonomiska fordringar,

som komma att uppställas.

Kostnaderna beräknades av kommissionen till maximalt 600 000 kr. (20 000

barn under 60 dagar).

Befolkningskommissionens förslag föranledde icke några statsmakternas

åtgärder.

År 1939 uppdrog statsrådet och chefen för socialdepartementet åt nuvarande

undervisningsrådet Josef Weijne att såsom sakkunnig inom socialdepartementet

utreda frågan angående statsbidrag till barnkrubbor och sommarkolonier

m. m. Till grund för uppdraget skulle ligga befolkningskommissionens

ovannämnda betänkande. På grund av de internationella förhållandenas skärpning

och de därav föranledda påfrestningarna på statsfinanserna ansåg utredningsmannen,

att nya penningkrävande förslag av den art utredningen avsåge

hade små utsikter att vinna statsmakternas gillande. Han hade därför kommit

till den uppfattningen att med åtgärder i denna del borde anstå till dess mera

normala förhållanden inträtt.

Däremot borde sommarkoloniverksamheten just på grund av de genom

krisen orsakade förhållandena ytterligare utbyggas genom ett särskilt stöd

för anläggandet av nya kolonier. Betydelsen för barnen, att tillfällen till stärkande

kolonivistelse i största möjliga utsträckning bereddes dem, vore enligt

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 123. 25

utredningsmannens mening större under de av kristiden föranledda svårigheterna

för barnens försörjning än eljest.

Ytterligare ett betydelsefullt skäl för en omedelbar utökning av antalet

sommarkolonier vore nödvändigheten att i händelse av krig kunna bereda

skydd åt det uppväxande släktet, varvid sommarkolonierna skulle kunna fylla

en betydelsefull uppgift.

För att skyndsamma åtgärder skulle vidtagas av föreningar och kommuner

föreslog utredningsmannen, att ett belopp av 500 000 kr., förslagsvis ur

allmänna arvsfonden eller av tipsmedel, skulle avsättas för statsbidrag till

nyuppförande av kolonier, varvid bidrag borde utgå med 90 % av kostnaderna

för byggnader och inventarier. Såsom villkor för erhållande av statsbidrag

skulle utöver de för bidrag ur allmänna arvsfonden stadgade villkoren gälla, att

vederbörande koloni hade ett sådant läge, att det kunde godkännas ur luftskyddssynpunkt,

samt att kolonien vore vinterbonad och försedd med uppvärmningsanordningar

så att den kunde utnyttjas även under den kallare årstiden.

Ej heller detta förslag har föranlett några statsmakternas åtgärder.

Tidigare statliga åtgärder.

Allmänna arvsfonden och koloniverksamheten. Utbyggandet av koloniverksamheten

har under senare år till väsentlig del möjliggjorts av understöd från

allmänna arvsfonden. En sammanställning över till detta och andra ändamål

utdelade understöd ur fonden bifogas (bilaga 2). Av denna framgår, att under

budgetåren 1938/39—1941/42 följande belopp utgått såsom understöd till

barnkolonier:

1938/39 kr. 614 925

1939/40 .................. » 428 769

1940/41 » 187192

1941/42 » 341662

I fråga örn grunderna för utdelning av bidrag ur arvsfonden kan hänvisas

till följande utdrag ur statens fattigvårds- och barnavårdsinspektions år 1936

utfärdade råd och anvisningar för anordnande av sommarkolonier m. m.:

»I första hand kommer behovet av dispensärkolonier (A-kolonier) att tillgodoses.

Emellertid torde — då så prövas lämpligt med hänsyn bl. a. till,

i vilken utsträckning arvsfondsmedel stå till förfogande för utdelning —

bidrag i mindre omfattning komma att lämnas även till anordnande av skollovskolonier

(C-kolonier).

I fråga örn nybyggnader torde bidrag kunna erhållas till byggnadens uppförande

och inredning, anordnande av brunn m. m. samt eventuellt till anskaffande

av inventarier eller annan utrustning. Särskilt bidrag till anskaffande

av tomt torde däremot i regel icke vara att påräkna. Storleken av det

bidrag, som i varje särskilt fall må komma att utgå, låter sig givetvis ej på

förhand närmare fixeras. Med utgångspunkt från ett normalpris av 15 000 kr.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

lärer bidraget emellertid -— såvitt nu kan bedömas — i regel icke komma

att överstiga 2/s av totalkostnaden för anläggningen.

Beträffande äldre byggnader torde bidrag kunna påräknas till inköp av

fastigheten, till nödiga reparations- och ändringsarbeten samt till anskaffande

av inventarier m. m. I fråga örn bidragets storlek gäller i detta fall detsamma

som beträffande nybyggnader.

Vid beviljande av bidrag ur arvsfonden torde såsom villkor för bidragets

åtnjutande i regel komma att föreskrivas, att sökanden skall avgiva skriftlig

förbindelse,

att icke utan särskilt medgivande använda kolonibyggnaden (resp. inventarier

m. m.) till annat ändamål,

att tillse att varken barnen — då de mottagas vid kolonien — eller den

där befintliga personalen lida av tuberkulos eller andra smittosamma sjukdomar,

att icke låta överbeläggning förekomma vid kolonien samt

att, örn koloniverksamheten nedlägges eller sökanden underlåter att fullgöra

någon av ovannämnda utfästelser, återbära ur arvsfonden uppburet belopp

— såvida ej annat särskilt medgives.»

Enligt under hand inhämtade upplysningar beviljas numera på grund av

de ökade byggnadskostnaderna bidrag till uppförande av sommarkolonier på

upp till 750 kr per plats. Vidare har inhämtats, att ansökningar örn bidrag ur

arvsfonden till uppförande av nya sommarkolonier, vilka befunnits fylla

kraven på ändamålsenlighet, i de allra flesta fall kunnat bifallas.

Tidigare ferieresor. Vid ferieresor och studieresor för folkskolebarn från

obemedlade eller svagt bemedlade hem i städer, köpingar och municipalsamhällen

beviljades tidigare nedsättning av biljettpriset till en fjärdedel av det

för vuxna gällande biljettpriset. För ändamålet beviljades t. o. m. budgetåret

1939/40 ett anslag under åttonde huvudtiteln, för nämnda budgetår ett förslagsanslag

örn 100 000 kr. Av detta anslag togs enligt från järnvägsstyrelsen

inhämtad uppgift ett belopp av 51 012 kr. i anspråk för prisrabattering vid

ferieresor för 19 736 barn. Fr. o. m. budgetåret 1940/41 har anslaget indragits.

Sommarutflyttningen 1940. Sommaren 1940 företogs genom utrymningskomm

issi oneus försorg en relativt omfattande utflyttning av barn till landet,

för vilket ändamål anslag örn sammanlagt 8 milj. kr. beviljades i anledning av

proposition den 31 maj 1940, nr 303.

Till grund för propositionen låg en framställning från medicinalstyrelsen

den 24 maj 1940, vari styrelsen hemställde, att ett anslag av 14 milj. kr.

måtte ställas till statens utrymningskommissions förfogande att i samråd

med medicinalstyrelsen disponeras för stadsbarns vistelse på landet sommaren

1940. Såsom motivering härför anförde styrelsen, att den rådande

situationen liksom kristider i allmänhet utan tvivel innebure ett hot mot

folkhälsan, vilket enligt gammal erfarenhet medförde bl. a. risk för uppkomsten

av vissa epidemier och för ett svårare förlopp av olika sjukdomar och

vissa åldrars, främst barns, ungdoms och äldres sjukdomar. Styrelsen på
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

minde om utbredningen av tuberkulosen och den epidemiska influensan i anslutning

till världskriget 1914—1918. I denna situation hade styrelsen frågat

sig örn icke något kunde göras för att under den förestående gynnsamma årstiden

stärka barnaålderns motståndskraft. Den åtgärd som härvid osökt erbjöde

sig vore att söka bereda största möjliga antal barn i städerna möjlighet

att under sommaren vistas på landsbygden. Styrelsen hänvisade till att statens

utrymningskommission hade internatförläggningar för mer än 100 000

skolbarn i beredskap att tagas i bruk vid en utrymning. Det skulle enligt

styrelsens uppfattning ur kommissionens synpunkt vara en fördel, att dess

förläggningar bleve prövade i praktiskt bruk under en tid på året, då man

hade bättre möjligheter än under övriga årstider att bota vad som kunde befinnas

brista i planläggningen. Ur folkhälsans synpunkt vore det ännu mera

att tillstyrka, att förläggningarna togos i anspråk för att bereda stadsbarn

sommarvistelse på landet. Styrelsen föreslog därför, att kommissionens förläggningar

samt hela dess organisatoriska apparat skulle tagas i bruk för

skollovskoloniverksamhet under sommaren.

Föredragande departementschefen förklarade, att de synpunkter medicinalstyrelsen

anfört beträffande nyttan av lantvistelse under sommaren för det

uppväxande släktet voro värda allt beaktande. Det dåvarande läget syntes,

därest icke särskilda åtgärder vidtogos, leda till en beklaglig begränsning av

koloniverksamheten, medan krisförhållandena i stället gjorde en väsentlig

utvidgning önskvärd. Hos föräldrarna borde därför inskärpas vikten av att

den kommande sommaren bleve tillvaratagen såsom en hälsokälla för barnen.

Då det gällde städernas och industrisamhällenas föräldrar borde deras intresse

väckas för att tillvarataga alla förefintliga möjligheter för utflyttning av

barnen till landsbygden. Här sammanföllo hälsoskälen med ett försvarspolitiskt

motiv. De större städerna och industriorterna utgjorde nämligen som

regel luftskyddsorter av den typ, för vilken utrymning planerades. Självfallet

skulle utrymningen från dessa orter, örn en sådan av militära skäl bleve

aktuell under sommaren, i hög grad underlättas, om barnen redan vore kringspridda

på landsbygden. Utrymningen vore därmed i själva verket till hälften

verkställd.

Det kunde enligt departementschefens uppfattning förväntas, att antydda

synpunkter i största utsträckning komme att beaktas av ett stort antal föräldrar,

som själva hade möjlighet att anskaffa bostad åt sina barn hos släkt

eller vänner på landsbygden. En stimulans borde emellertid beredas denna

utflyttning därigenom att barnen liksom vid utrymning åtminstone då det

gällde längre avstånd bereddes fria resor. Detta borde dock endast medgivas

under förutsättning att lantvistelsen såsom regel utsträcktes till två månader.

Ett mera svårlöst problem erbjöde sommarvistelsen för de barn, vilkas

föräldrar icke själva kunde ordna bostad på landet utan voro hänvisade att

söka platser vid skollovskolonierna. Den av medicinalstyrelsen anvisade lösningen

att utrymningskommissionen skulle erbjuda sina för utrymning avsedda

skolinternat såsom sommarkolonier fann departementschefen godtag
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

bar linder de rådande förutsättningarna, d. v. s. då det gällde att för underlättande

av en eventuellt kommande utrymning förflytta så många barn som

möjligt från städerna och industrisamhällena till landsbygden.

En av utrymningskommissionen avgiven redogörelse för verksamheten

finnes intagen i propositionen den 15 maj 1942, nr 298, vartill i detta sammanhang

hänvisas.

Åtgärder till främjande av barns sommarvistelse 1942.

Befolkningsutredningens förslag. I framställning den 2 maj 1942 avgav

befolkningsutredningen förslag till vissa åtgärder för beredande av vistelse

på landet under sommaren 1942 för barn från städer och andra tättbebyggda

samhällen m. m.

Såsom motivering för de föreslagna åtgärderna anförde befolkningsutredningen

i sin framställning följande:

Sommarvistelse på landet under goda förhållanden har sedan länge allmänt

ansetts vara en betydelsefull hälsovårdande åtgärd för barn i städer, stadsliknande

samhällen och vissa andra orter. Barn, som under inflytande av ogynnsamma

faktorer blivit klena, få härigenom tillfälle att återhämta sig. Även övriga barn

erhålla ökad motståndskraft för en kommande vinters påfrestningar. Den nuvarande

situationen understryker kraftigt denna allmänna motivering för barns

vistelse på landet under den kommande sommaren.

Under pågående krig ha samma erfarenheter gjorts som under det föregående

världskriget ifråga om krigets inverkan på folkhälsan och ej minst på barnens

tillstånd med minskad motståndskraft och ökad dödlighet, allmännare utbredning

av tuberkulos, andra infektionssjukdomar och olika bristsjukdomar. De krigförande

länderna ha varit de mest utsatta, men intet land — och ej heller vårt -—- har kunnat helt undgå återverkningarna av världskrisen på folkhälsan.

Visserligen ha enligt vad befolkningsutredningen inhämtat av undersökningar,

utförda av socialstyrelsen och medicinalstyrelsen, återverkningarna av krisen på

hälsotillståndet i vårt land ännu icke varit av allvarligare art, men undersökningarna

ge dock vid handen, att särskilt för vissa familjegrupper man kommit i

farlig närhet av den gräns, där risk för återverkningar på barnens hälsa föreligger.

Ifråga örn näringsförhållandena torde på grund av tillgångarnas begränsning och

levnadskostnadernas ökning en inknappning allmänt ha skett av marginalen mellan

det faktiska kosthållet och det för hälsans bevarande nödvändiga. Vidare ha vid

dessa undersökningar förmärkts en sänkning av beklädnadsstandarden, vilken

torde få betraktas som det första tydliga utslaget av en allmän standardsänkning.

Tillgängliga uppgifter ge också vid handen, att en sänkning av standarden ifråga

örn renlighet och hudvård gör sig märkbar. I olika delar av landet ha vissa läkare

ansett sig kunna konstatera, att hos mindre bemedlade barnrika familjer krisen

börjat tära på allmäntillståndet både hos barn och mödrar. Att försörjningssvårigheter

för barnrika familjer ofta i första hand gå ut över husmödrarna är för övrigt

en erfarenhet, som gjorts såväl under fredliga förhållanden som under detta krig

i andra länder.

Allt detta måste anses peka på att en fortsatt försämring av näringsförhållandena

relativt snart skulle kunna medföra svårartade återverkningar — framför

allt på barnen. Att dessas hälsotillstånd under det kommande året blir utsatt för

ytterligare påfrestningar torde vara oundgängligt att räkna med. Vissa undersökare

anse också, att de återverkningar på hälsotillståndet, som följa varje vinter, i år

varit kraftigare än vanligt till följd av den gångna vinterns långvarighet och

stränghet.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

29

Det anförda talar kraftigt för att så inånga barn som möjligt få tillfälle att

under sommaren på landsbygden tillgodogöra sig det hälsobefordrande inflytandet

av ett rikligare kosthåll, sol, luft, vatten och frihet till rörelse i omväxlande terräng.

De evakueringssynpunkter, som år 1940 spelade en avgörande roll för statsmakternas

åtgärder till befordrande av stadsbarnens sommarvistelse på landet, äro

ej heller i nuvarande situation utan betydelse.

Från olika håll, kommunala och enskilda, pågå f. n. som vanligt vid

denna årstid ivriga ansträngningar att tillgodose anförda behov. De mötas under

innevarande läge av allehanda svårigheter. Befolkningsutredningen finner den

aktuella situationen påkalla ett stöd från statsmakterna åt verksamheten.

Det stöd som enligt befolkningsutredningens förslag borde utgå, innebar

dels att avgiftsfria resor till sommarvistelse i enskilda hem skulle beviljas

vissa barn från större städer och industrisamhällen, dels ock att samtliga sommarkolonier

skulle erhålla fria resor. Dessutom skulle en tillfällig utbyggnad

av koloniverksamheten befrämjas genom att utrymningskommissionen lämnade

viss hjälp med anskaffning av lämpliga kolonifastigheter samt utrustning

för dessa. Däremot ansåg utredningen det icke möjligt att i detta sammanhang

föreslå statsbidrag till koloniernas driftskostnader.

Förmånen av fria resor för sommarvistelse i enskilda hem skulle tillkomma

barn från städer, köpingar och municipalsamhällen med över 8 000 invånare.

Möjlighet skulle dock finnas att efter prövning utsträcka tillämpningen av de

fria resorna till orter med lägre invånarantal, örn särskilda förhållanden så

påfordrade, t. ex. örn de administrativa gränserna uppenbarligen ej följde tätbebyggelsen

eller då fråga var om förorter till större städer.

Förmånen av fria resor skulle tillkomma barn, födda år 1928 eller senare,

vilka erhållit rabattkort för inköp av livsmedel. Detta innebar, att i allmänhet

endast barn, vilkas försörjare hade ett till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

beskattningsbart belopp ej överstigande 900 kr., skulle komma i åtnjutande

av de fria resorna.

För att det avsedda syftemålet skulle vinnas, borde endast fri resa för

vistelse på landsbygden beviljas. Föräldrar och målsmän måste förbinda sig

att låta barnen stanna på landet minst 4 veckor.

I övrigt gällde enligt förslaget den begränsningen att fria resor ej beviljades

på de kortaste sträckorna. Det ordinarie biljettpriset för enkel järnvägsresa

i tredje klass (för vuxen) samt motsvarande resa med buss eller båt

måste nämligen uppgå till minst 3 kr.

Jämväl mödrar eller andra vårdare skulle i vissa fall kunna erhålla fria

resor för att åtfölja barnen på utresan och för att hämta dem vid sommarvistelsens

slut. Sålunda föreslog utredningen, att mödrar till barn, som voro

födda 1932 eller senare, skulle kunna få avgiftsfria biljetter för att följa barnen

på resan. Örn särskilda skäl, såsom försenad utveckling eller klenhet hos barnet,

särskilt besvärlig resväg o. s. v., förelågo, skulle modern efter ansökan kunna

få åtfölja även ett äldre barn. Örn modern ej kunde följa barnet kunde annan

vårdare få motsvarande förmån. Yårdarens fribiljett skulle gälla för återresa

antingen tillsammans med barnet vid sommarvistelsens slut eller inom 10

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

dagar på samma sätt som en vanlig tur- och returbiljett. Örn vårdaren måst

återvända inom sistnämnda tid, borde ny fribiljett utlämnas till vårdaren för

att vid sommarvistelsens slut hämta barnet.

Högst en vårdare inom varje familj skulle i allmänhet beviljas fri resa. Örn

en familj med flera barn ville sända dessa till olika sommarhem, och örn vårdare

behövde medfölja på de olika resorna, borde dock flera vårdarbiljetter

kunna beviljas en och samma familj.

lie avgiftsfria resorna föreslogos skola gälla järnväg, båt och buss.

Verksamheten skulle lokalt handhavas av skolorna i fråga örn barn i skolåldern

samt av barnavårdsnämnden i fråga örn barn under skolåldern. Skolan

respektive barnavårdsnämnden skulle utfärda intyg örn vederbörandes rätt

att erhålla fri resa, varefter fribiljett skulle avhämtas vid trafikföretagets biljettexpedition.

Samtliga sommarkolonier borde erhålla fria resor, oavsett örn de togo hand

örn stadsbarn eller barn från landsbygden. Barnen skulle dock vara födda

1928 eller senare. Även personalens resor från koloniens hemort till dess

vistelseort för sommaren och åter skulle vara fria.

För att underlätta en åtminstone tillfällig utbyggnad av koloniverksamheten

skulle viss hjälp lämnas av statens utrymningskommission. Kommissionen

skulle sålunda biträda vid anskaffning av lämpliga lokaler. Dessa lokaler skulle

på statens bekostnad ställas i ordning på samma sätt som avses ifråga örn

internatförläggningar vid utrymning. Enkla träsängar samt träull för stoppning

av madrasser ävensom köksutrustning skulle sålunda tillhandahållas.

Något statsbidrag till hyra och driftskostnader skulle däremot icke lämnas,

utan här förutsattes att kommuner och enskilda skulle träda in.

Kostnaderna för den föreslagna verksamheten beräknades av befolkningsutredningen

till 1 000 000 kr.

Yttranden. Över befolkningsutredningens förslag avgåvos yttranden av

skolöverstyrelsen, medicinalstyrelsen, socialstyrelsen, statens utrymningskommission

och järnvägsstyrelsen.

Skolöverstyrelsen vitsordade för sin del behovet av de ifrågasatta åtgärderna

och fann icke anledning till erinran mot de föreslagna formerna för

statens stödåtgärder. I fråga örn den föreslagna begränsningen av de fria

resorna till enskilda hem till städer och samhällen med minst 8 000 invånare

förklarade sig överstyrelsen förstå de organisatoriska svårigheter, som kunna

vara förenade med att utsträcka denna rätt till mindre samhällen, överstyrelsen

framhöll dock, att behovet av lantvistelse — icke minst ombyte av miljö

och klimat — kan vara lika stort i en del samhällen med ett färre antal invånare

än 8 000. I vart fall ville överstyrelsen understryka betydelsen av att

dispens från nämnda föreskrift beviljades i den utsträckning förhållandena

medgåvo.

Medicinalstyrelsen tillstyrkte de av utredningen föreslagna åtgärderna och

underströk ytterligare behovet av särskilda åtgärder för ett ökat utsändande

av stadsbarn till landet. Styrelsen ville dock ifrågasätta örn icke i viss ut
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 123

sträckning småbarnens resor från de större orterna kunde anordnas kollektivt,

varigenom ett begränsat antal medföljande vårdare skulle behövas för barnens

tillsyn under resorna och kostnaderna därigenom nedbringas.

Socialstyrelsen uttalade sin fulla och livliga anslutning till den allmänna

motiveringen för de av befolkningsutredningen föreslagna åtgärderna. Styrelsen

ville framhålla den betydelse som sommarvistelse på landet äger även

ur socialvårdssynpunkt för många barn från mindre bemedlade hem. Den

återhämtning och den ökade motståndskraft, som barnen skulle vinna genom

sommarvistelsen, innebär nämligen ett förebyggande eller åtminstone ett motverkande

av växande hjälpbehov hos barnen under nästkommande vinterhalvår.

Under denna tid skulle följaktligen också för barnens del ställas mindre

anspråk än eljest på samhällets understöd i form av sjukvård, fattigvård m. m.

Järnvägsstyrelsen, vilken sade sig ha närmare övervägt endast de delar av

förslaget som berörde resornas organisation och betalning, förklarade sig medgiva

att ersättningen för varje järnvägsresa skulle bestämmas till 37''5 % av

priset för hel enkel biljett i 3 klass. Prisnedsättningen skulle gälla även för

resa å enskilda järnvägar. Snälltågsbiljett liksom inskrivningsavgifter för resgods

och cyklar skulle i förekommande fall betalas kontant av de resande. För

varje resande skulle dock medgivas 12 kg frivikt för resgods.

Kungl. Maj:t och riksdagen. De av befolkningsutredningen föreslagna åtgärderna

framlades i Kungl. Maj:ts proposition den 15 maj 1942, nr 298, för

riksdagen, som genom beslut den 12 juni 1942 för ändamålet under femte

huvudtiteln anvisade ett förslagsanslag av 500 000 kr. I riksdagens skrivelse

anfördes, att Kungl. Maj :ts förslag icke föranlett erinran från riksdagens sida

i annat avseende än i fråga örn fastställande av fyra veckor såsom minimitid

för lantvistelsen. Denna minimitid borde enligt riksdagens mening endast

gälla för de fria resorna för vistelse i enskilda hem, medan däremot den

egentliga sommarkoloniverksamheten borde vara fri från detta villkor.

Den centrala ledningen av verksamheten uppdrogs härefter åt socialstyrelsen

och utrymningskommissionen i förening, med beredning och expedition

av ärendena inom utrymningskommissionens kansli.

Verksamhetens omfattning, kostnader m. m. Rätt till fria resor beviljades

med utnyttjande av den medgivna dispensrätten av socialstyrelsen och utrymningskommissionen

tättbebyggda samhällen inom 37 olika kommuner, vilka

gjorde ansökan härom. Sådant undantag beviljades sålunda följande städer

och andra samhällen med mindre än 8 000 invånare:

Enköping

Mjölby

Motala stad och de tättbebyggda delarna av Motala landskommun

Eksjö

Höganäs

Falkenberg

Kungälv

Köping

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

Ludvika

Borlänge köping samt de tättbebyggda delarna av Domnarvets kommun

Grängesbergs samhälle

Hudiksvall

Gällivare, Malmberget och Koskullskulle.

Härjämte beviljades dispens för förorter till följande städer med minst

8 000 invånare, nämligen Stockholm, Uppsala, Göteborg, Alingsås, Vänersborg,

Örebro, Gävle, Sundsvall, Östersund, Skellefteå och Umeå.

Endast dispensansökningar för Täby kommun i Stockholms län, Kinna i

Älvsborgs län samt Filipstad, Skoghall och Skåre i Värmlands län avslogos.

Det visade sig att de fria resorna i de orter som erhållit särskild dispens

icke alltid utnyttjades i den utsträckning som påräknats. Sannolikt spelade

härvid in att sommaren var relativt långt framskriden innan verksamheten

kunde igångsättas och att de lokala myndigheterna därför icke hunno bekantgöra

den beviljade förmånen i full utsträckning.

De fria resorna till enskilda hem förmedlades på så sätt, att särskild rekvisition

å biljett utfärdades av barnavårdsnämnden eller skolmyndigheten, sedan

det konstaterats att vederbörande var berättigad till fri resa. Mot företeende

av denna rekvisition vid resp. trafikföretag utlämnades biljett utan avgift, och

trafikföretaget hade därefter att för betalning insända rekvisitionerna till utrymningskommissionen.

De fria resorna till sommarkolonier däremot utgingo först i efterhand, såsom

ersättning till koloniernas anordnare för de utlagda resekostnaderna.

Detta förfarande användes enär flertalet kolonier redan ordnat för sina resor

vid den tidpunkt, då den statliga verksamheten sattes igång.

Biljettrekvisitioner för resor till enskilda hem utfärdades för sammanlagt

29 225 barn och 16 835 vårdare. Kostnaderna för resorna kunna ännu icke

angivas.

Omkring 12 800 vårdare som åtföljde barnen på utresan anmälde att de

ämnade återvända tillsammans med barnen vid sommarvistelsens slut. I

ungefär 4 000 fall beviljades fria resor för vårdare dels för att följa med på

utresan och dels för att vid sommarvistelsens slut hämta barnen, d. v. s. två

resor fram och åter.

I c:a 1100 fall beviljades fria resor åt vårdare till barn, födda tidigare än

1932. Endast i ett fåtal fall ha flera vårdare fått fri resa för att åtfölja barn

från samma familj.

Enligt bestämmelserna kunde även annan vårdare än modern få fri resa i

de fall, då modern var förhindrad att resa. Denna möjlighet har i de flesta

orter kommit till användning vid c:a 10 % av alla vårdarresor.

Från anordnare av sommarkolonier ha inkommit ansökningar örn ersättning

för resekostnader avseende 490 kolonier med sammanlagt c:a 26 100 barn

jämte en personal på c:a 2 400 personer. De sammanlagda kostnaderna för

dessa resor utgöra c:a 180 000 kr. Detta gör i genomsnitt c:a kr. 6:30

per person och kr. 6: 90 per barn. •

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 123.

Av kolonibarnen voro 20 BOO att hänföra till städerna, därav: Stockholm

8 500, Göteborg 2 300, Malmö 1 300. 5 500 barn voro från landsbygden eller

vistades å kolonier, som mottogo barn både från städer och landsbygd.

Erfarenheter av de fria resorna för vistelse i enskilda hem. Efter det resorna

avslutats lia socialstyrelsen och utrymningskommissionen från barnavårdsnämnderna

och folkskolestyrelserna i de orter, som blevo delaktiga av förmånen

av fria resor till sommarvistelse i enskilda hem, inhämtat yttranden

angående de av verksamheten vunna erfarenheterna. En översikt över yttrandena

återges härnedan.

Yad beträffar behovet av fria resor har i yttrandena med endast ett fåtal

undantag förklarats, att statens hjälp varit av stort värde. I åtskilliga yttranden

har med eftertryck framhållits, att genom denna förmån många barn, som

eljest skulle ha fått stanna kvar i hemorten under sommaren, heretta sommarvistelse

på landet.

Såsom exempel på vad i denna del anförts kunna följande yttranden anföras:

Folkskoledirektionen och barnavårdsnämnden i Stockholm: Att statens hjälp

varit av största värde är uppenbart. I annat fall hade sannolikt en avsevärd del

av de barn, som nu fått fria resor ej kommit i åtnjutande av sommarvistelse.

Göteborgs allmänna folkskolestyreise: Naturligtvis måste man förutsätta, att

en del av de 4 038 barn, som i år erhållit fria resor, under alla omständigheter

hade rest ut till landet, men i de flesta fall torde gratisresorna ha givit tillfälle

till lantvistelse för barn, som annars skulle fått stanna i staden.

Folkskolestyrelsen och barnavårdsnämnden i Malmö: Den genom statsmakternas

åtgärder igångsatta verksamheten har varit av stort värde för det avsedda

ändamålet, vilket bäst torde belysas av det faktum, att 1 740 barn i Malmö erhållit

biljettrekvisition för enskilda resor. Härtill kommer ett antal av minst 200 barn

under 4 år, vilka icke erhållit särskild biljett.

Barnavårdsnämnden i Eskilstuna: Den av staten lämnade hjälpen i form av fria

resor för barn och vårdare torde hava berett ett betydligt större antal barn, än

som annars skulle hava blivit fallet, en tids välbehövlig vistelse på landet under den

gångna sommaren. I flera fall ha barnens föräldrar vid rekvisitionens avhämtande

förklarat sig vara synnerligen tacksamma över reshjälpen och sagt sig i annat fall

ej hava haft råd att bereda sina barn lantvistelse. Genom de av nämnden utfärdade

fria resorna har säkerligen ytterligare minst något 10-tal barn under 4 år, för vilka

särskild biljett å järnvägen ej varit erforderlig, kommit i åtnjutande av sommarvistelse

samtidigt med äldre syskon. I många fall lia barnen tidigare somrar

vistats på samma ställe som i år, och det är sannolikt, att många av dessa även i

sommar kommit i åtnjutande av sommarvistelse, även om de fria resorna ej erhållits.

Då det emellertid ofta varit fråga örn flerbarnsfamiljer, hade säkerligen under

nuvarande förhållanden dessa resor berett föräldrarna kännbara uppoffringar.

Vistelsen hade möjligen ej heller blivit så lång, då mannens intagande av måltider

utom hemmet även utgör en merbelastning på familjens ekonomi.

Barnavårdsnämnden i Gävle: De fria sommarresorna ha visat sig fylla ett stort

och verkligt behov. Genom barnavårdsnämnden har utfärdats sammanlagt 101

rekvisitioner, omfattande ett betydligt större antal barn. Tacksamheten hos de

anhöriga över statens hjälp har varit påtaglig. En mor framhöll sålunda nyligen,

att hon utan denna hjälp icke skulle kunnat ha antagit ett erbjudande att med

barnen — fyra minderåriga — få bebo en stuga i Dalarna under sommaren. Andra

år hade barnen varit på koloni. Att de denna sommar fingo ha ett hem på landet

tillsammans med modern — fadern inkallad —■ var för dom samtliga en ofattbar

glädje, som de förut aldrig upplevat.

Bihang till riksdagens protokoll är 1943. 1 sami. Nr 123.

609 43 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

Folkskolestyrelsen i Sandviken: De fria resorna synas ha fyllt ett verkligt behov.

Detta är det bestämda intrycket efter samtal med närmare hundratalet föräldrar

och målsmän från vårt samhälle, som i sommar utnyttjat resorna för sina

barn. Många av de berörda barnen skulle säkert på grund av målsmännens ekonomiska

svårigheter fått stanna hemma utan detta initiativ.

Folkskolestyrelsen i Karlshamn: Att statens hjälp varit av stort värde, har betygats

från alla de berörda hemmen vid skriftlig förfrågan. Ofta har det sagts, att varken

moder eller barn i annat fall kunnat få tillfälle till en så stärkande och värdefull

bortovaro som nu beretts dem i sommar. Barnen ha ökat i vikt upp till 4V2 kg i

bästa fall. »Att få se sitt land» — också en synpunkt. Luftrörskatarren har gett

med sig så som skolläkaren förmodade, då han tillstyrkte utsändningen av några

barn till Dalarna. Barnen ha även hjälpt till i lanthemmen i många fall på ett

värdefullt sätt. Barnens bortovaro från det fattiga hemmet har lättat matbekymren.

I ett flertal yttranden har anmärkts, att de fria resornas utnyttjande begränsats

därav att verksamheten igångsatts så sent. Man kan därför enligt

yttrandena förvänta, att örn samma förmån erbjudes ett annat år, denna skall

komma att utnyttjas i större omfattning.

I flera yttranden har framhållits vikten av att såsom skett även förorter

med mera stadsmässig bebyggelse bli delaktiga i de fria resorna även örn de

icke i administrativt hänseende tillhöra huvudorten.

Det fåtal yttranden som återgivit en mera kritisk inställning ha grundat

denna på olika skäl. I några fall ha sålunda andra hjälpformer ansetts lämpligare:
Folkskolestyrelsen

och barnavårdsnämnden i Landskrona ha i detta hänseende

anfört: De statliga åtgärderna för fria resor under sommaren 1942 ha givetvis

varit till gagn för många barn. Men det förefaller oklart, örn ändamålet med dessa

resor främst varit att under sommaren få bort så många barn som möjligt från

de större och ur luftskyddssynpunkt mest utsatta städerna, eller örn man tänkt sig

de fria sommarresorna såsom en bestående anordning, oberoende av kristiden. I

senare fallet borde man kanske undersöka möjligheten av att återuppliva de förut

gällande bestämmelserna örn nedsatta biljettpris under ferierna för skolbarn. Åtskilliga

målsmän, som nu låtit sina barn resa fritt, skulle ha kunnat betala en del

av biljettpriset.

Barnavårdsnämnden i Umeå yttrar: I viss mån ha de fria resorna givetvis

tjänat sitt syfte att bereda lantvistelse åt barn som eljest icke skulle ha erhållit

dylik. Men i övervägande antalet fall skulle lantvistelse säkerligen ha

kunnat beredas dem, som därav varit i behov, på annat sätt, exempelvis medelst

bidrag till utackordering. Påfallande stor är frekvensen beträffande barn, bosatta

i stadens utkanter, där lekplatser, badmöjligheter o. d. ej saknas. Förmånen

av fria resor bar utnyttjats synbarligen mera för mödrarnas vidkommande än

barnens.

Barnavårdsnämnden i Boden anför: För bevarande och stärkande av barnens

hälsa under sommaren ha bjälpåtgärderna i form av fria resor för vistelse i

sommarkolonier på landet varit av stort värde. Fria resor till enskilda hem, där

förmedling av hem icke sker av myndighet, äro däremot diskutabla, dels emedan

kännedom örn hemmet saknas, dels emedan det visat sig, att i vissa fall resorna

torde ha uttagits för att i första hand bereda vårdaren en gratisresa och syftet

med stärkande sommarvistelse för barnet fått komma i andra hand. Med skärpta

kontrollåtgärder borde emellertid i vissa undantagsfall fria resor till enskilda hem

böra komma ifråga även i fortsättningen. Barnavårdsnämnden anser emellertid

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

35

att det bästa resultatet vinnes genom att barnen under sommarmånaderna få

vistas å sommarkolonier. Denna verksamhet bör därför erhålla största möjliga

understöd från statsmakternas sida, såväl till resekostnaderna, som för övriga

kostnader.

Vidare har i ett par fall anförts, att vederbörande ort med hänsyn till

sin ringa storlek och bebyggelsens struktur icke gjorde statlig hjälp i den

praktiserade omfattningen erforderlig.

Barnavårdsnämnden i Arvika har härom yttrat: Beträffande barn under skolåldern,

för vilka de fria resorna förmedlats genom barnavårdsnämnden, måste

nog sägas, att här i staden hjälpen ifråga varit av ganska ringa betydelse.

Hjälpen har tagits i anspråk endast i några få fall och man måste nog misstänka,

att i de flesta av dessa fall hade nog lantvistelsen kommit till stånd även örn

hjälpen ej funnits. Det måste nog i detta sammanhang framhållas, att inom stora

delar av den egentliga staden bebyggelsen har sådan landsbygds- eller åtminstone

villastadskaraktär, att de svårare olägenheterna av att barn få vistas där över

sommaren äro obefintliga.

Barnavårdsnämnden i Katrineholm har anfört: Staden i sin helhet är en

trädgårdsstad med öppna gårdar, där det ej finnes en enda kringbyggd gård,

varför det i jämförelse med de tätt hopbyggda större städerna knappast kan

sägas föreligga verkligt behov av resor till landsbygden för katrineholmsbarn i

andra fall, än då det gäller mera klena barn. Flera av våra småstäder torde i

det fallet vara lika lyckligt lottade som Katrineholm och likaså en del förorter

till de större städerna, varför, med tanke på att all sparsamhet bör iakttagas,

de barn, som från sådana platser skulle åtnjuta förmånen av fria resor, böra med

läkarintyg styrka behovet av lantvistelse. Vi hava nämligen konstaterat, att i

ett flertal fall var det främst modern, som ville hälsa på hos långt borta boende

föräldrar eller andra anhöriga och därför utnyttjade den fria resan med sitt barn,

och även sådana som årligen bruka göra samma resa, som de då själva bekostat,

begagnade nu den extra förmånen att få fri resa.

I ytterligare några yttranden har anförts, att vissa ytterområden inom

städernas administrativa områden kunna ha karaktären av landsbygd, varför

dessa böra undantagas från delaktighet i de fria resorna. Barnavårdsnämnden

i Eskilstuna har härom yttrat:

Det har synts nämnden oegentlig!, att barn från stadens ytterområden — ren

landsbygd — har kunnat komma i åtnjutande av fria resor under det att barn,

bosatta i mera stadsliknande bebyggelse i angränsande kommuner ej kunnat

komma i åtnjutande av denna förmån. Möjligen skulle därför en begränsning

böra ske på så sätt, att endast de, som äro bosatta inom en kommuns planlagda

område, blevo berättigade till de fria resorna. För barn bosatta utanför det

planlagda området kunde man möjligen tänka sig en prövning med hänsyn till

barnets hälsa och eventulla behov av luftombyte.

Folkskolestyrelser och barnavårdsnämnder ha också tillfrågats angående

de kommunala myndigheternas möjligheter att förmedla sommarhem för barn.

Av svaren har framgått, att sådan förmedling förekommit endast å ett fåtal

orter. I åtskilliga fall har dock angivits, att anledningen till att sådana åtgärder

ej vidtagits varit den korta tid, som stått till buds. Follcslcolestyrelsen

och barnavårdsnämnden i Malmö lia meddelat, att där 216 barn beretts sommarhem

på skånska landsbygden genom de kommunala myndigheterna. En

genom länsstyrelsen i länet igångsatt propagandaverksamhet för anskaffande

av sommarhem hade i icke ringa grad bidragit till detta relativt goda resultat.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

Erfarenheterna av de villkor som uppställts för att erhålla fria resor voro

i stort sett goda. Anknytningen av rätten till fri resa till gällande prisrabattering

å livsmedel har på så gott som alla håll ansetts lämplig. Särskilt

har framhållits fördelen av det enkla prövningsförfarande, som möjliggjordes

av anknytningen. I några fall har emellertid en friare prövningsrätt för de

lokala myndigheterna ansetts önskvärd.

Barnavårdsnämnden i Eskilstuna har sålunda anfört:

Anknytningen till livsmedelsrabatteringen synes vara ett enkelt och lättkontrollerbart

sätt för avgörande av rätten till fri resa. Från allmänheten har ej heller

gjorts några invändningar eller anmärkningar mot detta sätt för behovsprövning,

annat än i ett avseende, nämligen i de fall, där rätten till rabatteringskort förefunnits

men familjen ifråga av olika skäl ej uttagit sådana. I några sådana fall

har nämnden med nuvarande bestämmelser måst neka att utfärda rekvisitioner

för fri resa. En fortsatt anknytning till livsmedelsrabatteringen medför således,

att familjer, som vilja klara sig själva utan hjälp från det allmänna i någon annan

form, för att komma i åtnjutande av fri resa tvingas att taga ut rabattkort. I

sådana fall synes den myndighet, som i fortsättningen får hand örn verksamheten,

böra äga rätt att, med tillämpande av samma behovsprövning som för erhållande

av rabatteringskort, utfärda rekvisition för fria resor. Sökanden skall då vara

skyldig förete senaste kronodebetsedel i stället för rabatteringskort.

Liknande synpunkter ha framförts bland annat av vederbörande myndigheter

i Sollentuna, Katrineholm, Oskarshamn, Lund, Trälleberg och

Vänersborg.

Från några orter har framställts förslag om mera avvikande prövningsförfarande.

Folkskolestyrelsen och barnavårdsnämnden i Lidingö ha ifrågasatt huruvida

icke en inkomstuppgift för de senaste 12 månaderna, i likhet med vad som tilllämpas

vid utredningen rörande mödrahjälp och arbetslöshetshjälp, vore mera

ändamålsenlig.

Folkskolestyr elsen i Östersund anser att anknytningen till livsmedelsrabatteringen

icke lämnar någon som helst upplysning om att vederbörande är i verkligt

behov av sommarvistelse på landet. Det är just detta som bör vara avgörande.

Uttagningen av barnen bör därför rättvisligen grunda sig på utlåtande

från exempelvis skolläkare. I sådant fall kunde inkomstgränsen i fråga örn målsmannen

sättas relativt högt.

Folkskolestyr elsen i Spånga har anfört att familjer med flera barn borde få

fri resa oavsett livsmedelsrabatt. I dylika fall skulle läkarutlåtande vara tillfyllest

för att verkligt behov skulle anses föreligga.

Bestämmelserna angående åldersgränsen 14 år liksom lantvistelsens längd

minst 4 veckor ha å det övervägande antalet orter befunnits väl avvägda.

Såsom alternativ till 14-årsgränsen ha anförts olika åldersgränser från 13

upp till 18 år. Några orter ha ansett tiden 4 veckor vara i det minsta laget,

medan andra återigen föreslagit en sänkning till 3 veckor.

De gällande bestämmelserna föreskrevo ingen begränsning beträffande

resans längd. Bland de tillämpningsföreskrifter, som utfärdades av socialstyrelsen

och utrymningskommissionen, ingick emellertid, att barnavårdsnämnder

och folkskolestyrelser icke ringö bevilja anmärkningsvärt långa

resor med mindre sommarvistelse icke kunde ordnas på närmare håll. Enligt

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

åtskilliga lokala myndigheters uppfattning utnyttjades dock de fria resorna

för påfallande långa resor (t. ex. från Skåne till nordligaste Norrland och

omvänt). En stor del av de lokala organ, som ansett att onödigt långa resor

förekommit, ha emellertid ansett denna olägenhet ofrånkomlig örn det med

de fria resorna avsedda syftet skall vinnas. Man har sålunda framhållit,

att de långa resorna skett till anhöriga samt att dylika långa resor måst beviljas

enär föräldrarna uppgivit, att de icke kunnat ordna sommarvistelse på

närmare håll. I de fall då förslag lämnats å maximigräns har denna utformats

på olika sätt. Barnavårdsnämnden i Malmö har föreslagit, att fri resa skall

beviljas intill en gräns, där resekostnaden för 3 klass järnvägsresa för vuxen

person uppgår till 25 kr.

I andra fall har föreslagits fria resor intill ett visst antal mil från vederbörande

ort, varvid de resande själva skulle få stå för kostnaderna utöver

denna gräns. I fråga örn det antal mil, vartill rätten till fria resor skulle

begränsas, ha åtskilliga förslag framlagts. 10—-15 mil har föreslagits från

Katrineholm, 20 mil från Umeå, 25 mil från Kalmar och Falköping, 30 mil

från Växjö, Ystad, Lund, Kristinehamn, Härnösand och Östersund, 40 mil

från Hälsingborg, 50 mil från Karlskrona, Borås, Domnarvet och Skellefteå

landskommun samt 45—60 mil från Göteborg.

I vissa fall har föreslagits att det klientel, som ej kan erhålla sommarvistelse

inom maximigränsen, genom kommunens försorg skall beredas avgiftsfri

sommarvistelse på närmare håll. Sistnämnda system har i begränsad

omfattning kommit till användning redan under sommaren 1942. Det har

sålunda förekommit, att då föräldrarna endast kunnat ordna sommarvistelse

på mycket långt avstånd från hemorten men barnavårdsnämnden kunnat

bereda avgiftsfri sommarvistelse på närmare håll, vederbörande hänvisats att

utnyttja den sålunda erbjudna förmånen. Detta förfarande har godkänts av

socialstyrelsen och utrymningskommissionen.

De tillämpade reglerna om vårdares rätt att följa barnen på resan ha i

det övervägande antalet fall ansetts lämpliga. Av yttrandena framgår emellertid,

att frågan örn vårdares rätt att medfölja barn, födda före 1932, i många

fall visat sig svårlöst. F olkskolestyrelsen och barnavårdsnämnden i Kristianstad

ha härom anfört:

Reglerna om vårdares rätt att medfölja särskilt i fråga om barn, födda före

1932, ha visat sig ganska svåra att tillämpa. Som skäl har här godtagits: barnet

är ovant att resa, barnet kan icke reda sig med tågombytena, barnet är klent

och nervöst, barnet är sjukligt eller efterblivet. I vissa fall har vårdare fått

följa med ett barn, enär man envisats med att eljest icke låta det resa. örn

föräldrabekymren varit verkliga eller simulerade, har inte alltid varit lätt att

avgöra. Så mycket torde kunna sägas, att hade maximigräns för resans längd

stadgats och vårdare endast i undantagsfall fått medfölja barn, födda före år

1932, så hade ej så få måst stanna hemma och gått miste om en stärkande lantvistelse

och väl också tillfällen till rikligare och närande kost.

Från några håll ha önskemål om skärpning av reglerna för vårdares resor

framförts, från andra önskemål örn lindring. I den förra riktningen har folkskoledir

eldi oven och barnavårdsnämnden i Stockholm uttalat sig:

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 123.

Efter särskild prövning har fri resa för sådana vårdare beviljats i 193 fall,

men det har icke varit möjligt att med full visshet kunna konstatera, att alla

dessa vårdare verkligen varit behövliga. En lösning vöre, att kategoriskt begränsa

rätten till vårdare att gälla barn, som under året uppnå en ålder av högst

10 år. Detta skulle dock lia till följd, att vissa sent utvecklade eller klena barn,

vilka oundgängligen vore i behov av vårdare, kanske skulle utestängas från möjligheten

till lantvistelse, enär föräldrarna av ekonomiska skäl saknade medel att

bekosta resa för vårdare. I ett flertal fall ha barn i en ålder av 8—9 år fått

göra ganska långa resor ensamma, därför att föräldrarna ansett vårdare överflödig.

Vetskapen örn att barn upp till 10 år varit berättigade till vårdare, har

säkerligen lockat många att utnyttja denna möjlighet i onödan. Troligt är, att

den generella gränsen för rätt till vårdare utan större svårighet skulle kunna

sänkas ett eller ett par år, varvid dock skulle gälla, att undantag efter prövning

i enskilda fall finge göras. Som en jämförelse kan påpekas, att frälsningsarmén,

som huvudsakligen har att göra med barn under skolåldern, i regel sänder sina

barn utan vårdare. I åtskilliga fall ha t. o. m. småbarn i 4—5-års åldern fått

göra både långa och besvärliga resor ensamma. Tack vare tillmötesgående från

tågpersonal och resenärer har det enligt uppgift aldrig förekommit att något barn

kommit på villovägar.

Önskemål om en skärpning framföras också av skolrådet och barnavårdsnämnden

i Falköping:

Eeglerna för vårdares rätt att medfölja barnen böra skärpas. Barn över 12 år

bör ej få åtföljas av vårdare utom i mycket ömmande fall (sjukdom, vanförhet).

Annan än barnets moder bör endast i undantagsfall få rätt medfölja som vårdare.

I år har ett flertal fall förekommit, då annan familjemedlem rest med som

vårdare och sålunda utnyttjat statens fria resor för egen del. Det synes oss särskilt

angeläget att husmödrarna bli barnens vårdare då det i en del fall visat

sig svårt att eljest få barnen att stanna kvar å landet. Örn skärpta bestämmelser

härom utfärdas har frågan örn husmödrarnas semester bragts närmare sin

lösning.

Vidare föreslår folkskolestyrélsen i Göteborg, att åldersgränsen för

vårdarresor skall sättas till 8 år, samt att ifråga örn äldre barn läkarintyg

eller liknande skall fordras.

Önskemål örn en uppmjukning av reglerna lia framförts av bland annat

folkskolestyrelsen och barnavårdsnämnden i Halmstad, som föreslagit höjning

av gränsen för vårdares rätt att medfölja till 12 år ävensom att i fråga

örn äldre barn samma rätt skall få medgivas efter särskild ingående behovsprövning.

Samma inställning företrädes av folkskolestyrelsen och barnavårdsnämnden

i Uppsala.

I flera yttranden har möjligheten att ordna gruppresor för barnen framhållits.

Så har skett exempelvis i yttrandena från folkskolestyrelserna och

barnavårdsnämnderna i Malmö och Hälsingborg.

Från flera orter har särskilt understrukits att de fria resorna för vårdare

berett mödrarna tillfälle till nyttig rekreation. I anslutning härtill har i

några fall föreslagits att endast modern bör få fri resa som vårdare.

Vad organisationen beträffar har det tillämpade förfarandet att låta

skolorna taga hand örn skolbarnen och barnavårdsnämnden de mindre barnen

i allmänhet visat sig fungera tillfredsställande. Ett flertal orter hade dock

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

förlagt hela verksamheten till ett gemensamt organ och låtit barnavårdsnämnden,

socialvårdsbyrån eller annat socialvårdande organ övertaga även skolornas

uppgifter. Som motivering för en sådan åtgärd har framförts bl. a.

olämpligheten av att låta en familj med barn såväl i som under skolåldern

vända sig till två olika myndigheter för att få biljettrekvisitioner samt önskemålet

att erhålla bättre kontroll över att icke flera vårdarbiljetter utlämnas

till samma familj. Vidare framhölls skolornas tunga arbetsbörda vid skolårets

avslutning samt de socialvårdande organens större erfarenheter i hithörande

frågor.

Det tillämpade systemet att låta vederbörande själv få hämta sin biljett

hos trafikföretaget mot avlämnande av biljettrekvisition hade genomgående

visat sig fungera oklanderligt.

Bland de i övrigt föreslagna åtgärderna märkas krav på ökad kontroll beträffande

vistelsens längd och plats samt blanketter för uppgift härom från

det hem, där barnet skall vistas eller från myndighet i orten.

Verksamheten hade för de lokala myndigheterna som regel icke förorsakat

större kostnader. Endast de största städerna hade i samband med upprättandet

av särskilda byråer för de fria sommarresorna fått vidkännas vissa

kostnader. Kostnaderna för Stockholms vidkommande uppgingo sålunda till

c:a 1 700 kr. och för Malmös till 1 500 kr.

Erfarenheter av de fria resorna för sommarkolonier. Å de blanketter, som

av socialstyrelsen och utrymningskommissionen fastställts för begäran örn ersättning

för sommarkoloniers resor, har uppgift begärts bl. a. örn det sätt

på vilket statens stöd utnyttjats av kolonierna. En genomgång av de lämnade

svaren visar följande.

Ett relativt stort antal kolonianordnare har direkt angivit, att de fria

resorna möjliggjort eller bidragit till en ökning av barnantalet med sammanlagt

c:a 1100 barn, motsvarande mellan 4 och 5 % av hela antalet barn

å de kolonier, för vilka fria resor begärts. Åtskilliga kolonianordnare ha

svarat, att de på grund av den sena tidpunkt vid vilken visshet vanns att

fria resor skulle erhållas, icke varit i stånd att utnyttja stödet genom ökning

av barnantalet på sätt som kunnat ske om klarhet i angivna hänseende vunnits

tidigare. I fråga om ett icke obetydligt antal kolonier har uppgivits, att

vistelsens längd kunnat ökas tack vare de medel som frigjorts genom de fria

resorna.

I åtskilliga fall har uppgivits, att statsbidraget möjliggjort upprätthållande

av verksamheten i oförminskad omfattning trots de ökade utgifterna. Särskilt

har framhållits, att resekostnaderna ökats genom att bussar icke kunnat

anlitas och att transporter av bagage och livsmedel dragit större kostnader

än tidigare.

Några kolonianordnare ha meddelat, att genom de fria resorna föräldrarna

kunnat befrias från att erlägga resekostnader såsom de eljest skulle ha

gjort.

Ett relativt stort antal kolonianordnare har använt statsbidraget till för
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

bättring av sin allmänna ekonomiska ställning, t. ex. för täckning av underskott

från föregående år, eller för något speciellt ändamål såsom exempelvis

anställning av kompetent ledare eller föreståndarinna, kostförbättring, utökning

av kosten med ett mellanmål och planerad barnbespisning under

kommande vinter.

TJtrymningskommissionens medverkan vid anordnande av nya kolonier har

endast tagits i anspråk i några få fall, sannolikt enär tiden icke tillät så omfattande

åtgärder som upprättande av helt nya kolonier.

Undersökning av skolbarnens sommarvistelse 1942.

Utredningen har vid behandlingen av förevarande spörsmål funnit det

vara en brist, att några statistiska uppgifter angående omfattningen av barnens

sommarvistelse på landet icke funnits. För att i någon mån avhjälpa

denna brist har utredningen genom skolöverstyrelsens förmedling från c:a

35 orter av olika storlek och i olika delar av landet begärt uppgift angående

sommarvistelsen 1942. Uppgifterna ha inhämtats genom skolorna och ha avsett

barnen i folkskolornas samtliga klasser (1—8) och de klasser i andra

skolor, som i åldershänseende motsvara angivna klasser. En sammanställning

av de lämnade uppgifterna återfinnes i bilaga 3.

I fråga örn sammanställningen kan följande anmärkas. Största intresset

tilldraga sig siffrorna för antalet barn, som icke åtnjutit sommarvistelse på

landet minst 4 veckor. Detta antal har varierat från lägst 20 % (Stockholm) till

c:a 80 % (Mjölby) men i allmänhet har det hållit sig mellan 40 och 60 %

utan anmärkningsvärt stor skillnad mellan större och mindre orter. I fråga örn

siffrorna för kolonivistelse örn minst 4 veckor bör anmärkas, att å vissa

av de ifrågavarande orterna finns koloniverksamhet, som icke håller barnen

ute så lång tid som 4 veckor. Slutligen måste framhållas, att kontrollundersökningar

givit vid handen, att ifråga om vissa orter fördelningen mellan

kolumnerna för vistelse i enskilda hem med av staten betalade resor och

med av föräldrarna betalade resor icke är fullt tillförlitlig, i det att ett större

antal barn än i sammanställningen angivits erhållit fria resor genom statens

försorg.

Riktlinjer för statens stödåtgärder.

Av vad i det föregående anförts torde med all klarhet framgå, att behovet

av fortsatta stödåtgärder på förevarande område så länge nuvarande kristid

består icke kan sättas i fråga.

Enligt utredningens mening ha erfarenheterna från verksamheten 1942

varit så goda, att en upprepning och ett utbyggande av denna verksamhet i

första hand böra komma ifråga. Utan att i detta sammanhang taga ställning

till frågan huruvida liknande åtgärder kunna vara behövliga även under mera

normala tider finner utredningen det emellertid angeläget, att riktlinjerna för

statens åtgärder nu upptagas till övervägande ur en något vidare synvinkel

än som kunde ske vid avgivande av utredningens förslag den 2 maj 1942. Det

synes sålunda av vikt, att utvecklingen i fråga örn barns sommarvistelse icke

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Majda proposition nr 123.

genom statens för krisförhållandena anpassade åtgärder bringas in på vägar,

som kunna förutses i längden komma att visa sig mindre lämpliga.

Den fråga, till vilken ställning härvid bör tagas, är främst sommarkoloniverksamhetens

uppgifter och önskvärdhet. Det synes sålunda möjligen kunna

ifrågasättas, huruvida en fortsatt utveckling av denna verksamhet enligt nuvarande

linjer är önskvärd, eller örn statens åtgärder i stället böra inriktas

enbart på att främja sommarvistelse i enskilda hem. I denna fråga vill utredningen

anföra följande.

En sommarvistelse tillsammans med föräldrarna i sedvanliga sommarnöjesformer

måste i allmänhet ur barnens synpunkt vara att föredraga framför

andra former. Någorlunda jämställd med denna vistelseform kan sommarvistelse

hos på landsbygden bosatta anhöriga och bekanta anses vara. Under

en sådan sommarvistelse kan i regel påräknas ett individuellt omhändertagande,

som icke är möjligt på förläggningar för ett flertal barn. Över huvud

taget har denna sommarvistelse i enskilda hem i jämförelse med sommarkolonierna

samma fördelar som ett hem alltid måste anses äga framför en anstalt,

när det gäller vårdnad örn friska barn. Av särskild vikt är att barnets möjligheter

att komma i nära kontakt med bygdens liv i de flesta fall måste vara

större vid vistelse i ett enskilt hem. Denna pedagogiska sida av sommarvistelsen

måste tillmätas stort värde.

Sommarkolonierna ha vissa nackdelar. Sammanförandet av ett större antal

barn i en förläggning kan i och för sig icke vara önskvärt, då det alltid måste

förutsätta ett mera schematiskt omhändertagande av barnen. Medicinska och

hygieniska risker kunna vidare vara förknippade med en dylik förläggning.

För något äldre barn spelar också den omständigheten in att kolonierna mera

sällan kunna bereda tillfälle till passande och pedagogiskt värdefullt arbete.

Denna nödtvungna sysslolöshet utgör en icke obetydlig olägenhet. Slutligen

kan emot koloniformen anföras, att den är oekonomisk, i det att den förutsätter

ett bindande av betydande kapital i tomter samt byggnader och andra

anordningar, som vanligen endast användas under sommarmånaderna.

Å andra sidan kan anföras, att på en rätt skött sommarkoloni de anförda

olägenheterna kunna reduceras till ett minimum. En sådan rätt skött koloni

erbjuder också i vissa hänseenden avsevärda fördelar framför sommarvistelse

i enskilda hem. Sommarkoloniernas läge är sålunda vanligen bestämt av

hälsoskäl i det att tillgång till skogs- eller havsluft samt bad särskilt eftersträvats.

Personalen har vidare vanligen särskilda kvalifikationer för sin uppgift

och läkarkontroll av barnen hör även till regeln. En förstklassig sommarkoloni

kan därför särskilt för klena och sjukliga barn erbjuda en miljö och

en vård, vartill motsvarighet icke alltid kan bjudas i de enskilda hemmen.

En förutsättning härför är dock såsom framgår av det sagda, att kolonien fyller

vissa krav på standard i olika avseenden. Dess läge måste vara hälsosamt,

lokalerna måste vara lämpliga för sitt ändamål, tillgång till bad och gott

dricksvatten måste finnas. Personalen måste vara kunnig och dess hälsa kontrollerad.

Kosthållet måste vara ändamålsenligt, barnens hälsotillstånd måste

stå under läkarkontroll o. s. v. Kolonierna böra därför helst vara permanenta.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

Därest angivna förutsättningar i fråga om koloniverksamheten uppfyllas,

synes det klart, att denna vistelseform har sådana förtjänster, att den bör av

staten kunna understödjas vid sidan av sommarvistelse i enskilda hem. Den

uppskattning och det förtroende, som sommarkolonierna ostridigt förmått

väcka bland föräldrarna, synas därför fullt berättigade.

I fråga örn åtminstone de större städerna bör målet enligt utredningens

mening vara, att praktiskt taget samtliga barn i folkskoleåldern och förskoleåldern

erhålla tillfälle till en icke alltför kort tids vistelse på landet varje

sommar. För att sommarvistelse på landsbygden skall kunna beredas stadsbarnen

i denna omfattning synes det nödvändigt, att båda de ifrågavarande

vistelseformerna understödjas jämsides.

Sommarvistelse i enskilda hem kan sålunda med säkerhet icke beredas mer

än ett begränsat antal av de ifrågavarande barnen. Föräldrarnas möjligheter

att själva ordna sommarnöje i egen eller förhyrd sommarbostad äro till allra

största delen avhängiga av vederbörandes ekonomiska förhållanden. De som

ha ekonomisk förmåga att ordna sådan sommarvistelse göra det sannolikt i de

flesta fall redan nu. Statens möjligheter att i detta hänseende lämna stöd till

mindre bemedlade synas återigen f. n. ringa. Visserligen är det tänkbart att

exempelvis uppmuntra byggande av sommarstugor genom olika statliga åtgärder,

men det synes uteslutet att en så vittomfattande fråga, som sådana

åtgärder skulle innebära, skulle kunna tagas under övervägande i nuvarande

förhållanden. Någon annan åtgärd än beviljande av fria resor till sommarvistelse

av ifrågavarande slag synes icke f. n. tänkbar. Verkningarna av en

dylik stödåtgärd kan, när det gäller nu berörda sommarvistelse i egen eller

förhyrd sommarbostad, icke beräknas bliva stora.

Gynnsammare torde situationen vara i fråga örn sommarvistelse hos anhöriga

och bekanta på landsbygden. För mindre bemedlade torde fria resor

kunna beräknas medföra betydligt ökad möjlighet att utnyttja den gästfrihet,

som landsbygdens befolkning kan vilja visa framför allt sina släktingar i

städerna. Erfarenheterna från sommaren 1942 ge vid handen att de fria

resorna i detta hänseende varit av avsevärd betydelse. Det synes därför väl

motiverat, att denna förmån för barn i de mindre bemedlade familjerna i de

större städerna tills vidare bibehålies, och att därvid de sommaren 1942 tilllämpade

riktlinjerna i stort sett följas.

Emellertid torde även den nu angivna formen för sommarvistelse stå till

buds endast för en mycket begränsad del av stadsbefolkningen, framför allt

den del, som inflyttat från landsbygden relativt sent. För de stadsbor, som

sakna närmare anknytning till landsbygden, erbjuder sig ingen annan möjlighet

att få barnen placerade i enskilda hem på landsbygden än den som

feriebarnsverksamheten kan giva. I och för sig är det tänkbart att utvidga

denna verksamhets förmedling av sommarhem. F. n. bedrives verksamheten

i relativt ringa omfattning och sommarhemmen torde till övervägande

del ställas till förfogande gratis eller mot en ersättning, som icke ens tillnärmelsevis

täcker den verkliga kostnaden för gästfriheten. Dess omfattning

begränsas av att endast ett relativt ringa antal lämpliga lanthem vilja och

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 123.

kunna taga emot stadsbarn på sådana villkor. Därest möjlighet beredes de förmedlande

organen att betala större ersättning till sommarhemmen, torde tillgången

till sådana hem kunna ökas i avsevärd omfattning. En sådan utveckling

synes emellertid förutsätta, att relativt betydande belopp ställas till de

förmedlande organens disposition för betalning av vårdavgifter. Utredningen

finner det icke möjligt att f. n. räkna med att medel härför ställas till förfogande

av staten. Intet hinder synes dock föreligga mot att även feriebarnsverksamheten

på samma sätt som Arnrit fallet sommaren 1942 blir delaktig i

förmånen av fria resor. Då största delen av verksamhetens kostnader f. n.

torde falla på resorna, beredes verksamheten härigenom ett relativt kraftigt

stöd. Detta stöd bör emellertid endast utgå under förutsättning att de förmedlande

organen, i den mån de icke utgöras av barnavårdsnämnder eller

andra offentliga organ, ställas under betryggande kontroll.

Av det sagda framgår, att sommarkoloniernas verksamhet är en väsentlig

förutsättning för att sommarvistelse i önskvärd utsträckning skall kunna beredas

städernas barn. För de familjer, som icke på något av förut berörda sätt

kunna placera sina barn i enskilda hem på landsbygden, utgöra sommarkolonierna

den enda till buds stående utvägen. Såsom förut framhållits kan en

rätt skött koloniverksamhet även i många fall antagas bereda barnen ett bättre

omhändertagande än som kan åstadkommas i andra former av sommarvistelse.

Koloniverksamheten bör därför stödjas och utbyggas. I samband härmed bör

den ställas under statlig tillsyn på sådant sätt, att garanti erhålles för dess

bedrivande i betryggande former. Det effektivaste stödet lämnas utan tvivel

genom ett på lämpligt sätt utformat bidrag till driftskostnaderna. Genom sådana

bidrag lägges en fast grund för verksamheten och förutsättningar skapas

för en mera ingående statlig kontroll över dess standard. Vidare skapas gynnsamma

betingelser för en fortsatt utbyggnad av verksamheten genom att anspråken

på kommuners och enskildas insats minskas. Nybyggnad av kolonier

bör intill dess att koloniverksamheten byggts ut i önskvärd omfattning även

stödjas av staten genom nybyggnadsbidrag. Verksamhetens utvecklingsmöjligheter

synas goda och endast begränsade av tillgången på medel och personal.

Vid den fortsatta utbyggnaden böra de nu tillämpade riktlinjerna för verksamheten

fortfarande följas och denna sålunda söka sitt klientel bland de ur

medicinsk och social synpunkt mest behövande barnen.

Även för landsbygdens och de mindre städernas barn är det emellertid

otvivelaktigt ett angeläget intresse, att klena och eljest ogynnsamt ställda

barn beredas tillfälle till stärkande sommarvistelse med god omvårdnad i

olika hänseenden. För ifrågavarande barn kan ombyte av miljö och särskilt

vistelse vid kusten, i fjällen eller andra särskilt hälsosamma trakter ha samma

betydelse som för stadsbarnen. För tillgodoseende härav måste av praktiska

skäl koloniverksamheten komma ifråga i första hand. Såsom framgår av tidigare

lämnad redogörelse finnes f. n. en koloniverksamhet av icke obetydlig

omfattning för de mindre städerna och med dessa jämställda samhällen. För

den egentliga landsbygden finnes däremot tillgång till sommarkolonier endast

i mycket ringa utsträckning. Det synes angeläget, att koloniverksamheten för

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

dessa städer och samhällen samt för den egentliga landsbygden stödes av

staten på samma sätt som de större städernas koloniverksamhet. Feriebarnsverksamhet

och självordnad sommarvistelse torde däremot vara verksamhetsformer,

som icke äga samma betydelse som för städerna. Något understödjande

av dessa verksamhetsformer för landsbygden och de mindre samhällena föreslås

därför icke.

Sominarkoloniverksamlieten.

Fria resor. Till koloniernas driftskostnader har hittills icke utgått statsunderstöd

i annan mån än att kolonierna under somrarna 1940 och 1942 i stor

omfattning beretts fria resor. Det synes ändamålsenligt, att detta understöd

i form av fria resor fortfarande får utgå till samtliga sommarkolonier, oberoende

av om de taga emot barn från städer eller från landsbygden. Framför

allt äger denna understödsform den fördelen, att den verkar kraftigast för

kolonier från mera ogynnsamt belägna landsdelar.

De fria resorna böra avse järnväg, buss och båt samt omfatta både utresa

och hemresa för barn och personal. Däremot synas de fria resorna icke böra

avse personalens resor för besök i hemorten under tiden för koloniverksamheten.

Ett villkor för erhållande av fria resor bör vara, att resorna skett på

billigaste sätt och med utnyttjande av de rabatter, som kunna erhållas på

trafiklinjerna. I allmänhet böra sålunda endast gruppresor ifrågakomma. Enskilda

resor böra äga rum endast i sådana fall, då en koloni tar emot enstaka

barn från olika håll samt då personal sändes i förväg för att göra i ordning

kolonien till barnens ankomst eller efter dessas avresa stannar kvar för städning

och rengöring. Till förhindrande av missbruk bör kostnaden för personalens

fria resor ej få överstiga kostnaden för resa från resp. till koloniens

hemort, även örn resan faktiskt anträdes från eller avslutas å annan ort. Resor

med taxebil böra ej ersättas av staten annat än i undantagsfall.

På den centralmyndighet, som får hand arn verksamheten, bör ankomma

att i samråd med järnvägsstyrelsen avgöra, huruvida ersättning för resekostnaderna

skall beviljas i efterhand såsom skett innevarande år eller om avgiftsfria

biljetter skola utlämnas för resorna.

Såsom framgår av socialstyrelsens utredning utgjorde kostnaderna för koloniernas

resor sommaren 1941 genomsnittligt endast 5‘7 % (lil 933 kr.) av

samtliga vid denna undersökning redovisade kostnader för koloniverksamheten,

1 950 019 kr. Sommaren 1942 har kostnaden för koloniernas resor uppgått

till c:a 180 000 kr. för ungefär samma barnantal som det av socialstyrelsen

redovisade.

Härvid bör observeras, att rätten till fria resor 1942 endast skulle gälla

en resa i vardera riktningen, således ej personalens eventuella resor för besök

i hemorten under kolonitiden m. fl. dylika resor. Ej heller har ersättning

lämnats för resor med taxebil eller för fraktkostnader o. d., som möjligen ingå

i socialstyrelsens resekostnadsbelopp.

Det är sålunda tydligt, att resekostnaderna 1942 varit avsevärt större än

1941. Det föreliggande materialet ger ej möjlighet att bedöma om hela kostnadsökningen

hänför sig till taxehöjningar, inskränkningar i busstrafiken etc.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

Till viss del torde skillnaden kunna förklaras därav, att trafikföretag tidigare

befordrat kolonibarn avgiftsfritt men nu indragit denna förmån. Det kan

dock icke angivas huru stor del av kostnadsökningen detta representerar. Det

är icke heller möjligt att med ledning av föreliggande material bedöma örn

ökningen av resekostnaderna motsvaras av någon ökning av det sammanlagda

kostnadsbeloppet för koloniverksamheten. Dessa omständigheter medföra,

att man icke exakt kan beräkna hur stor del av kolonikostnaderna som i framtiden

kommer att avlastas genom att kolonierna få fria resor. Det synes

emellertid sannolikt, att denna förmån kommer att motsvara mellan 5 och

10 % av de sammanlagda kostnaderna.

Den sammanlagda resekostnaden 1942 har såsom nämnts uppgått till c:a

180 000 kr. för c:a 26 100 barn. Den sammanlagda kostnaden för de närmaste

åren torde böra beräknas till något högre belopp dels på grund av att koloniverksamhetens

omfattning torde komma att ökas och dels på grund av att

resekostnaderna per person torde bli högre för varje år som krisläget varar.

En summa om 200 000 kr. synes dock böra förslå under de närmaste åren.

Bidrag till driftskostnaderna i övrigt. Såsom framgår av bl. a. den förut

åberopade undersökningen av omfattningen av skolbarnens sommarvistelse

1942 är koloniverksamhetens utveckling mycket växlande å olika orter. På

vissa orter (t. ex. Stockholm) har verksamheten nått en mycket stor omfattning

så att omkring 20 % av skolbarnen kunna beredas plats å kolonierna.

På andra orter är koloniverksamheten mycket obetydlig. Så är också fallet

när det gäller kolonier för landsbygdens barn. Det är tydligt att verksamheten

utvecklats mest i de ekonomiskt bärkraftigaste kommunerna, medan i

de fattigare kommunerna enskilda eller kommunala medel icke stått till förfogande

i erforderlig omfattning. Det kan också hända, att behovet av koloniverksamhet

i en fattig kommun är större än i en kommun med bättre ekonomi,

enär barnens möjligheter att erhålla lantvistelse genom föräldrarnas försorg

äro mindre i den förra kommunen än i den senare. Belysande är i detta hänseende

förhållandet mellan Göteborg och Mölndal sådant detsamma framträder

i den åberopade undersökningen (bilaga 3). Medan skillnaden mellan

den procentuella andelen av skolbarnen, som erhållit plats på koloni, icke är

större än mellan c:a 10 och c:a 8 i de båda orterna, uppgår antalet barn, som

icke vistats på landet i fyra veckor under den förflutna sommaren, till c:a

10 % i Mölndal mot endast 31 % i Göteborg.

Det är sålunda tydligt, att utöver det bidrag till driftskostnaderna, som

samtliga sommarkolonier föreslås skola erhålla genom de fria resorna, även bidrag

till driftskostnaden i övrigt i många fall är i hög grad önskvärt. Utredningen

har övervägt möjligheterna att utforma en statsbidragsregel, som skulle

ge statens stöd åt de delar av landet, som på grund av sin fattigdom eller barnrikedom

i första hand vore i behov av stöd för koloniverksamhet. En tänkbar

linje hade därvid varit att konstruera statsstödet så, att det utginge efter ett

visst kommunalt bidrag. Storleken av detta kommunala bidrag finge bli beroende

av kommunens ekonomiska resurser, exempelvis på så sätt att man

utginge från att kostnader för koloniverksamhet, som icke överstege 5 öre per

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

skattekrona, finge helt bestridas av kommunen, under det att överskjutande

kostnader halverades mellan stat och kommun. Motsvarande regler skulle

otvivelaktigt ha kunnat utarbetas för de enskilda kolonierna, som icke åtnjuta

kommunalt stöd eller som erhålla stöd från ett flertal kommuner.

Utredningen har emellertid avstått från att utforma en automatiskt verkande

bidragsregel. Utredningen vill i stället föreslå att man under 1943 bedriver

en försöksverksamhet, som avser att stödja de verkligt behövande kolonierna.

Utredningen finner sig därför böra föreslå, att ett bidrag örn förslagsvis

100 000 kr. anslås till ifrågavarande ändamål samt att detta bidrag av centralmyndigheten

för verksamheten får fördelas mellan de kolonianordnare, som

ansöka härom, på sådant sätt att de mest angelägna behoven tillgodoses. Såsom

grund för fördelningen av bidraget bör härvid läggas vederbörande kommuns

ekonomi och struktur samt en därur härledd uppskattning av behovet

av koloniverksamhet. Vidare böra för erhållande av bidrag ifrågakomma kolonier,

som mottaga barn av en viss särskilt behövande kategori från ett större

område, exempelvis ett län eller större delen av ett län. Slutligen böra även

dagskolonier, d. v. s. kolonier där barnen icke vistas under nätterna, kunna

erhålla bidrag, örn den bidragsbeviljande myndigheten finner, att denna utväg

i det föreliggande fallet representerar den mest effektiva lösningen av

sommarvistelseproblemet.

Såsom maximibelopp för bidraget bör lämpligen sättas ett belopp örn en

krona per barn och vårddag. Då dagskostnaderna för de egentliga sommarkolonierna

f. n. i allmänhet torde ligga närmare två kronor, skulle härigenom

erhållas en garanti för att vissa medel alltid mobiliserades även av kolonianordnaren.

För att underlätta en utbyggnad av koloniverksamheten bör statens utrymningskommissions

medverkan även under år 1943 kunna påkallas för utväljande

och utrustning av kolonier på samma sätt som skett 1942.

Byggnadsbidrag. Koloniverksamhetens utbyggnad till dess nuvarande omfattning

har utan tvivel till väsentlig del möjliggjorts genom de från allmänna

arvsfonden lämnade bidragen. De ansökningar örn bidrag till upprättande av

sommarkolonier som inkommit ha i stort sett kunnat bifallas. Då sannolikt

bidrag även i framtiden torde kunna påräknas ur fonden åtminstone i ungefär

samma omfattning som de sista budgetåren, synes en viss årlig utbyggnad av

verksamheten på denna grund komma att äga rum även i fortsättningen. Omfattningen

av denna utbyggnad begränsas emellertid av de allt drygare byggnadskostnaderna,

som medföra att bidragen ur fonden ge allt mindre valuta.

Allt eftersom koloniernas antal växer torde också större krav på bidrag till

underhåll och reparationer av äldre byggnader komma att ställas på fonden.

Å andra sidan torde genom det föreslagna bidraget till koloniernas driftskostnader

ökade möjligheter skapas för kommuner och enskilda sammanslutningar

att påtaga sig det ekonomiska ansvaret för upprättandet av nya kolonier.

önskvärt skulle därför vara, att ytterligare medel vid behov kunde

ställas till förfogande för ändamålet åtminstone under de närmaste åren. Med

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj.ts proposition nr 123.

hänsyn till den ovisshet som f. n. måste råda angående detta anslagsbehov

finner sig utredningen emellertid icke f. n. böra föreslå dylikt extra nybyggnadsanslag.

Tillsyn å verksamheten m. m. I samband med att statligt understöd av den

föreslagna omfattningen lämnas koloniverksamheten, bör denna ställas under

noggrann tillsyn. Centralt bör denna tillsyn åvila socialstyrelsen, som i medicinska

frågor av principiell betydelse bör samråda med medicinalstyrelsen.

Tillsynsmyndigheten bör härjämte kunna i nödig omfattning anlita tjänsteläkare

och barnavårdsnämnder för den lokala tillsynen.

Tillsynsmyndigheten bör även bevilja driftsbidrag.

Rätten att bli delaktig i det statliga understödet bör göras beroende av att

tillsynsmyndighetens krav på de enskilda koloniernas standard i fråga örn

driften uppfyllas. Tillsynsmyndigheten skall sålunda svara för att kolonierna

förläggas på lämpliga platser, att de byggas på ett ekonomiskt och hygieniskt

godtagbart sätt, att personalen, mathållningen och hälsovården fylla tillbörliga

krav, att barnen uttagas efter riktiga grunder o. s. v. Erforderliga

anvisningar böra utfärdas av tillsynsmyndigheten i samråd med medicinalstyrelsen.

Tillsynsmyndigheten bör även aktivt verka för att koloniverksamheten

utbygges i orter, där det enskilda initiativet icke är tillräckligt kraftigt.

Vissa riktlinjer för koloniverksamheten finnas angivna i en av leg. läkaren

L.-G. Sterner utarbetad promemoria, vilken såsom bilaga (bilaga 4) fogas vid

denna promemoria och vartill i detta sammanhang hänvisas.

Avgiftsfria resor till sommarvistelse i enskilda hem.

Resor till självordnad sommarvistelse. Denna form av understöd bör såsom

framgår av den allmänna motiveringen tillämpas i fråga örn större städer

och stadsliknande samhällen, där behovet av att barnen erhålla tillfälle till

sommarvistelse på landsbygden är särskilt framträdande.

Sommaren 1942 fastställdes gränsen så att fria resor skulle tillkomma

städer, köpingar och municipalsamhällen med ett invånarantal av minst 8 000.

Denna gräns synes tills vidare böra bibehållas. Någon höjning bör under nu

rådande kristid icke företagas.

En möjlighet synes också böra hållas öppen att på samma sätt som skedde

sommaren 1942 göra undantag för orter med lägre invånarantal om särskilda

förhållanden så påfordra. Med hänsyn till det statsunderstöd, som föreslås

för sommarkoloniverksamheten, synes emellertid antalet undantag i framtiden

möjligen kunna begränsas.

I några yttranden angående verksamheten 1942 har föreslagits att stadsbarn

som bo i ytterområden med landsbygdskaraktär skola undantagas från

förmånen av fria resor. I vissa sådana fall är behovet av fria resor otvivelaktigt''

ringa. Det antal barn, som skulle uteslutas genom en dylik inskränkning,

torde emellertid vara mycket obetydligt, och gränsdragningen skulle med

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. May.ts proposition nr 123.

säkerhet i inånga fall medföra betydande praktiska svårigheter. På grund

härav finner sig utredningen ej böra föreslå någon begränsning av antytt slag.

I fråga om villkoren för erhållande av avgiftsfria resor bör följande gälla.

På samma sätt som sommaren 1942 bör rätten till fria resor tillkomma barn,

som under det år resorna äga rum fylla 14 år, samt yngre barn.

Sommaren 1942 knöts rätten till fria resor till prisrabatteringen å livsmedel

så att barn, som erhållit rabattkort å livsmedel, ägde erhålla fria resor. Rabattkort

utlämnades enligt då gällande bestämmelser, därest försörjarens till

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara belopp ej översteg

900 kr., varjämte möjlighet fanns att efter ansökan erhålla prisrabattering örn

det senaste beskattningsbara beloppet väl översteg angivna summa men med

hänsyn till särskilda omständigheter synnerligt behov av rabattkort förelåg.

Enligt inhämtade uppgifter medförde denna inkomstgräns, att i Stockholm

omkring hälften av barnen hade prisrabattering och i övriga orter upp till

tre fjärdedelar.

Denna inkomstgräns har sommaren 1942 i allmänhet befunnits lämplig. I

några fall ha dock i yttrandena från barnavårdsnämnder och folkskolestyrelser

påtalats, att anknytningen till livsmedelsrabatteringen medfört, att förmånen

av fria resor tillkommit personer, vilka icke synts de lokala myndigheterna i

behov därav, medan å andra sidan fria resor icke kunnat beviljas andra

familjer, som trots att de icke haft rabattkort ansetts vara i stort behov aven

dylik hjälp. En möjlighet till diskretionär prövning för de lokala organen

har därför ansetts önskvärd.

Anknytningen till livsmedelsrabatteringen har haft den särskilda fördelen

att prövningsförfarandet för de lokala organen blivit mycket enkelt, då de

sökande endast behövt styrka beviljad prisrabattering genom företeende av

personkort och rabattkort. Detta har varit av särskilt värde sommaren 1942

på grund av den korta tid som då stod till buds för prövningsförfarandet.

Då nya rabattkort utdelats i november 1942 har utdelningen skett enligt

ändrade bestämmelser. Rätt att utan behovsprövning erhålla rabattkort tillkommer

sålunda numera i regel barn, födda efter den 31 december 1926, örn

dess föräldrar vid senaste taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

upptagits för ett beskattningsbart belopp örn högst 750 kr. eller, örn föräldrarna

ha två eller flera efter den 31 december 1926 födda barn, 1 000 kr.

Med beskattningsbart belopp av angivna storlek jämställes bl. a. innehav

av skattepliktig förmögenhet överstigande 10 000 kr.

Enligt utredningens uppfattning kan viss tvekan råda i fråga örn var inkomstgränsen

skall dragas. Anknytningen till livsmedelsrabatteringen medför

emellertid så påtagliga praktiska fördelar, att denna anknytning synes

böra bibehållas.

Det framförda önskemålet örn rätt för den lokala myndigheten att i

vissa fall bevilja fria resor även örn vederbörande sökande icke innehar

rabattkort synes utredningen välgrundat. Sådan rätt bör därför tillkomma

den lokala myndigheten men endast om synnerliga skäl åberopas. I främsta

rummet bör denna rätt tagas i anspråk när det gäller flerbarnsfamiljer, vars

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 123. 49

beskattningsbara belopp endast obetydligt överstiger det för rätt till rabattkort

stadgade.

Rätten till fria resor synes böra avse resa i 3 klass med järnväg, båt eller

buss men icke andra trafikmedel.

Sommaren 1942 beviljades icke fria resor på de kortaste sträckorna. Rätten

till fria resor begränsades sålunda till sträckor, å vilka det ordinarie biljettpriset

för hel enkel järnvägsbiljett i 3 klass samt motsvarande biljettpris å

buss eller båt uppgår till minst 3 kronor. Denna gräns synes ha visat sig

lämplig och bör bibehållas. I fråga om dessa korta sträckor torde icke fria

resor ha någon nämnvärd mission att fylla.

Däremot fanns sommaren 1942 icke någon maximigräns för resorna stadgad.

Från barnavårdsnämnder och folkskolestyrelser har såsom förut framhållits

i vissa fall påtalats, att förmånen utnyttjats för onödigt långa resor, t. ex. från

Skåne till Norrbotten. Visserligen ha sådana långa resor sommaren 1942 enligt

verkställd undersökning icke förekommit i större utsträckning (endast 5—6 %

av samtliga resor ha överstigit 60 mil). Det kan emellertid befaras, att antalet

långa resor kommer att ökas ett kommande år. Det vill också synas som örn

dessa långa resor icke ha någon väsentlig betydelse för vinnande av det med

de fria resorna avsedda syftet. Å de flesta större orter torde nämligen barnavårdsnämnderna

och skolmyndigheterna äga möjlighet att utplacera ett visst

antal barn för sommarvistelse å sommarkoloni eller i enskilda hem på landsbygden,

där kostnadsfri sommarvistelse kan beredas. Örn föräldrarna icke

kunna utplacera sina barn hos anhöriga eller bekanta annat än på mycket

långt avstånd från hemorten, synas dessa möjligheter böra tagas i anspråk.

En maximigräns för resornas längd bör därför stadgas, varvid en sträcka örn

c:a 60 mil synes lämplig. Detta motsvarar från Stockholm en resa söderut

ungefär till Malmö och norrut ungefär till Östersund. Från Göteborg går

motsvarande maximiresa ungefär till Bollnäs, varjämte hela södra delen av

landet faller inom det fria området. Från Malmö kan man inom samma gräns

nå ungefär till Stockholm, Krylbo och Sunne. För Jämtlands och Västernorrlands

län bör emellertid maximigränsen sättas vid 80 mil (ungefär motsvarande

sträckan Östersund—Uddevalla) samt för Norrbottens och Västerbottens

län till 100 mil (i det närmaste motsvarande sträckan Luleå—Krylbo).

Den som önskar resa till sommarvistelse på längre avstånd från hemorten

bör kunna själv få betala överskjutande kostnad. De lokala myndigheter, som

handhava verksamheten, synas emellertid böra äga möjlighet att göra undantag

från denna bestämmelse, örn sommarvistelse icke på annat sätt kan beredas

barn, som i övrigt äro berättigade att erhålla fria resor. Centralmyndigheten

för verksamheten bör utfärda de kompletterande föreskrifter, som

betingas av lokala förhållanden (t. ex. i fråga om Gotland).

För att lantvistelsen skall få avsedd effekt, är det nödvändigt, att den icke

blir alltför kort. Med de fria resorna bör därför förknippas ett villkor, att

barnen få stanna på landsbygden en viss minimitid, och biljetterna böra icke

gälla för återresa förrän efter denna tid. I allmänhet torde lantvistelsen böra

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 123.

609 43 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

utsträckas över en tid av 6 till 8 veckor. Det är emellertid sannolikt, att såväl

föräldrarna som värdarna på landet i många fall ha svårt att på förhand binda

sig för en så lång lantvistelse för barnen. För att icke ovisshet i detta avseende

skall behöva förhindra ett utnyttjande av de fria resorna, synes minimitiden

på samma sätt som skedde sommaren 1942 kunna begränsas till 4 veckor.

Det är sannolikt att, örn barnen väl befinna sig ute på landsbygden, vistelsen

i många fall kommer att utsträckas utöver denna tid.

Fria resor böra principiellt endast beviljas för resa till sommarvistelse på

landsbygden. Framför allt böra större städer eller industrisamhällen icke

ifrågakomma såsom vistelseort. Mindre städer och andra samhällen, som

huvudsakligen äga karaktären av rekreationsorter, synas emellertid kunna

jämställas med den egentliga landsbygden. Dessa regler tillämpades sommaren

1942. Från några håll påtalades emellertid dels att det i vissa fall var

svårt att avgöra huruvida den uppgivna vistelseorten var att anse som landsbygd

(t. ex. då vistelsen skulle äga rum inom större stads administrativa område)

dels ock att någon kontroll icke kunde utövas över att barnen verkligen

vistades på uppgiven ort. Med hänsyn härtill synes möjlighet böra öppnas

för de lokala organen i barnens hemorter att i fall då så finnes påkallat inhämta

behövliga upplysningar genom barnavårdsnämnderna i vistelseorterna,

att fordra företeende av intyg från dessa nämnder angående sommarvistelsen,

att avstänga personer som missbrukat statens hjälp o. s. v.

Det synes nödvändigt att räkna med att barn under skolåldern samt yngre

barn i skolåldern i stor utsträckning måste åtföljas av moder eller annan

vårdare på resorna. Valet synes här stå mellan helt fria resor och resor till

nedsatt pris. Sommaren 1942 erhöllo vårdarna helt fria resor, men rätten att

erhålla dylika vårdarbiljetter begränsades genom särskilda föreskrifter. De

regler, som härvid gällde, synas i allmänhet ha varit väl avpassade och böra

i stort sett kunna tillämpas även i framtiden. Det är givet att, särskilt för de

minst bemedlade, helt avgiftsfria biljetter för vårdare medföra avsevärt större

möjlighet att utnyttja de fria resorna för barnen. För många småbarn torde

detta vara enda möjligheten att komma ut på landet med hänsyn till den

ringa omfattningen av den för dessa barn bedrivna koloniverksamheten (denna

omfattar såsom framgår av socialstyrelsens förut åberopade undersökning ett

barnantal, som endast uppgår till Vs av skolbarnskoloniernas). I fråga örn

barn under 4 år tillkommer den omständigheten, att för dessa barn i allmänhet

icke utgår någon biljettavgift, varför ett understödjande av sommarresor

i vad angår dessa barn måste ske genom att vårdhavarens resemöjlighet underlättas.

I enlighet med de 1942 tillämpade bestämmelserna bör rätt till fria resor i

allmänhet endast tillkomma vårdare till barn, som uppnått högst 10 års ålder.

För att förenkla prövningen härav synes det lämpligast att fri resa lämnas

vårdare till barn, som det år resan skall äga rum fyller 10 år, samt vårdare

till yngre barn. Särskilda skäl kunna dock föreligga, som föranleda till att

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Majlis proposition nr 123.

vårdare bör medfölja barn, som är äldre än nu sagts (försenad utveckling eller

klenhet hos barnet, särskilt besvärlig resväg o. s. v.). I sådana fall bör rätt

till fri resa kunna beviljas vårdaren av den lokala myndighet, som har hand

örn ledningen av verksamheten.

I allmänhet bör högst en vårdare få medfölja varje familj. Möjlighet bör

emellertid finnas att i undantagsfall bevilja flera vårdare fria resor, örn i en

familj med flera barn dessa måste sändas till olika sommarhem.

Vårdarbiljett bör gälla för återresa tillsammans med barnet vid sommarvistelsens

slut. I ett stort antal fall torde det emellertid icke vara möjligt

för vårdaren att stanna kvar på landsbygden tillsammans med barnet utan

vårdaren måste återvända till hemorten efter att ha följt barnet till dess

vistelseort för sommaren. Vårdarbiljetten bör därför gälla för återresa enligt

samma regler som vanliga tur- och returbiljetter d. v. s. inom 10 dagar. Har

vårdaren på detta sätt måst återvända till hemorten bör ny avgiftsfri biljett

vid sommarvistelsens slut kunna utlämnas till vårdare, som skall hämta

barnet och ledsaga det på återresan.

De fria vårdarbiljetterna utgöra en förutsättning för att de fria resorna

för barnen skola kunna utnyttjas effektivt även när det gäller mindre barn.

Vid sidan härav lämna de också en viss möjlighet för hårt ansträngda mödrar

att åtminstone en kortare tid komma ut på landet. Den härigenom vunna

rekreationen för modern kommer säkerligen även barnen till godo. För att

denna senare verkan skall kunna uppnås, bör rätten att erhålla vårdarbiljett

i allmänhet tillkomma modern. Kan denna av någon anledning icke ledsaga

sina barn, bör undersökas örn icke barnet kan få medfölja annan vårdare på

resan. Från vissa håll har sålunda påpekats att de lokala organ, som ha ledningen

av verksamheten, säkerligen i viss utsträckning skola kunna organisera

gruppresor, där ett flertal barn få medfölja samma vårdare. Endast örn en

sådan anordning icke kan träffas, bör annan vårdare än modern få fri resa.

I och med att de fria resorna till enskilda hem på landsbygden begränsas

genom det föreslagna inkomststrecket och genom de ytterligare restriktioner,

som härovan föreslagits för vårdarnas fria resor, kommer sistnämnda förmån

att gälla endast en mindre del av det totala barnantalet. Tänkbart vore att

ytterligare begränsa vårdarnas fria resor genom en särskild behovsprövning.

Det ställer sig emellertid utomordentligt svårt att ge regler för en sådan prövning,

vilka skulle kunna tillämpas utan att bereda de lokala organen, vilka skulle

lia prövningen om hand, ett synnerligen omfattande och svårt arbete. En

sådan prövning synes därför icke böra komma i fråga.

Sommaren 1942 uppdrogs ledningen av verksamheten åt barnavårdsnämnden

och folkskolestyrelsen i de berörda orterna. Avsikten var att ernå enklaste

och billigaste expeditionsförfarande genom att biljettrekvisitioner för

skolbarn utlämnades i skolorna och för barn under skolåldern av barnavårdsnämnden.

Det från vissa håll framförda önskemålet örn koncentrering av

verksamheten till ett organ synes emellertid väl motiverat. Då barnavårds
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Majlis proposition nr 123.

nämnderna synas mest lämpade för uppgiften ifråga, föreslås att åt dessa

nämnder uppdrages att handhava den lokala ledningen. Det torde emellertid

vara lämpligt att utlämningen av biljettrekvisitioner sker med biträde av skolmyndigheterna

ifråga örn skolbarnen, för vilket ändamål samarbete lokalt

bör inledas mellan barnavårdsnämnden och skolmyndigheterna.

Centralmyndighet för verksamheten bör socialstyrelsen vara. I anslutning

till vad som skedde vid ordnandet av barnens sommarvistelse år 1942 bör

emellertid åt utrymningskommissionen kunna uppdragas att lämna medverkan

i organisatoriskt hänseende. Å socialstyrelsen bör ankomma att utfärda

erforderliga tillämpningsföreskrifter.

Feriebarnsverhsamheten. Denna verksamhet bör å orter med minst 8 000

invånare stödjas genom att staten bestrider kostnaderna för resor med järnväg,

båt och buss för barnen ävensom deras ledsagare på resan. Förutsättningar

för detta stöd böra vara, att verksamheten bedrives på ett ekonomiskt

sätt och under betryggande former. Det är ifråga örn denna verksamhet särskilt

angeläget, att en noggrann tillsyn utövas å anordnarnas kvalifikationer,

de grunder efter vilka barnen och sommarhemmen uttagas o. s. v. Enskild

institution, som önskar bli delaktig av det statliga understödet, bör därför

i förväg godkännas av förutnämnda tillsynsmyndighet, varvid riktlinjerna för

verksamheten först böra prövas. Understöd bör, oavsett örn verksamheten

bedrives av barnavårdsnämnd eller annat offentligt organ eller av enskild

organisation, lämnas endast örn barnen uttagas enligt medicinskt och socialt

godtagbara grunder. De föreslagna reglerna angående avgiftsfria resor till

självordnad sommarvistelse böra i tillämpliga delar gälla även feriebarnsverksamheten.

Socialstyrelsen bör utfärda erforderliga anvisningar för institutioner,

som driva verksamhet av ifrågavarande slag.

Kostnaderna för de avgiftsfria resorna kunna innan uppgifter angående

motsvarande kostnader sommaren 1942 finnas att tillgå icke med säkerhet

beräknas. En stickprovsundersökning har emellertid givit vid handen, att

resekostnaden i genomsnitt icke kommer att överstiga 14 kronor per person.

Därest resorna på sätt som föreslagits göras till en permanent institution,

synes man böra räkna med att antalet personer, som utnyttja ifrågavarande

förmån kommer att ökas jämfört med innevarande år, då antalet utgjorde

c:a 4G000 (29 200 barn och 16 800 vårdare). Man torde sålunda böra räkna

med c:a 60 000 personer. Den sammanlagda kostnaden för de avgiftsfria

resorna till sommarvistelse i enskilda hem kan med hänsyn härtill beräknas

komma att uppgå till c:a 800,000 kr. per år. Härvid förutsättes att samma

nedsättning av biljettpriset för järnvägsresorna eller till 37''5 % av ordinarie

priset för hel biljett, som beviljats 1942, även kommer att medgivas i fortsättningen.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 123.

53

Sammanfattning.

Med stöd av det anförda får befolkningsutredningen föreslå, att för budgetåret

1943/44 måtte anvisas anslag med följande belopp:

för fria resor till sommarkolonier ....................................... kr. 200 000

för bidrag till driftskostnader i övrigt vid sommarkolonier ...... » 100 000

för resor till sommarvistelse i enskilda hem ........................ » 800 000

Summa kr. 1100 000

Stockholm den 29 december 1942.

På 1941 års befolkningsutrednings vägnar:

Tage Erlander.

/ Leif Hultström.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Majlis ''proposition nr 123.

Bilaga 1.

»Statistisk undersökning rörande verksamheten vid sommarkolonier

under år 1941.

Undersökningens syfte och planläggning. Förevarande undersökning har verkställts

inom socialstyrelsen i anledning av det uppdrag, som styrelsen erhöll genom

kungl, brev den 26 september 1941 att i samråd med 1941 års befolkningsutredning

utföra vissa undersökningar rörande samhällets familjevärnande och

barnavårdande verksamhet. Uppgifter örn antalet barn m. m. vid s. k. skollovsltolonier

inhämtas vart femte år av skolöverstyrelsen från skoldistrikten i samband

med rapporterna till undervisningsstatistiken. Dylika uppgifter förelågo

senast med avseende på verksamheten under sommaren 1940 och ha i detta

sammanhang utnyttjats av socialstyrelsen. Då ifrågavarande uppgifter icke

omfattade koloniverksamheten i dess helhet och ej heller i andra avseenden

gåvo en tillräckligt ingående kännedom om de förhållanden, varunder sådan

verksamhet bedrives, inhämtades av socialstyrelsen särskilda upplysningar enligt

ett för ändamålet utarbetat frågeformulär. Formuläret distribuerades i ett antal

exemplar till de skolstyrelser, inom vars distrikt skolbarn uttagits till kolonivistelse

under sommaren 1940; skolstyrelserna skulle sedan vidarebefordra

formulären till de myndigheter, föreningar eller andra, vilka underhöllo koloniverksamhet.

Från provinsialläkare, Röda korset, Barnens dag-föreniDgarna, Majblommans

riksförbund, länskommittéerna för solstickan, Frälsningsarmén m. fl.

erhöllos dessutom adresser till olika huvudmän för koloniverksamhet, vilka tillskrevos

direkt av styrelsen utan anlitande av skolmyndigheterna som mellanhand.

Formuläret avsåg verksamheten under sommaren 1941 och utsändes i

december detta år; då koloniföreningarna vanligen uppgöra sina verksamhetsberättelser

och räkenskapssammandrag först på nyåret, kunde emellertid de begärda

uppgifterna i många fall ej erhållas förrän under februari och mars.

Enligt socialstyrelsens frågeformulär erhöllos användbara uppgifter för 574

kolonier med tillsammans något över 26 000 barn. Antalet kolonier, som materialet

omfattar, torde emellertid vara något högre än den anförda siffran, då en

del koloniföreningar synes ha redovisat verksamheten vid flera kolonier på samma

blankett utan att ange detta förhållande. Till belysning av undersökningens

omfattning kan nämnas, att i skolöverstyrelsens uppgifter för koloniverksamheten

under år 1940 redovisas 13 123 kolonibarn för hela riket med undantag

av Stockholm, medan enligt socialstyrelsens uppgifter för år 1941 antalet kolonibarn

i skolåldern, som voro hemmahörande i landsorten, uppgick till 16 884.

Skillnaden torde endast till en mindre del förklaras av verksamhetens större

omfattning år 1941 utan främst sammanhänga därmed, att sistnämnda uppgifter

i allmänhet utgöra ett fullständigare material. I fem län redovisades emellertid

ett något högre antal (sammanlagt 500 flera) kolonibarn enligt skolöverstyrelsens

uppgifter än enligt socialstyrelsens enquete. Det torde dessutom ha funnits

ytterligare några kolonier, som icke ingingo i någotdera materialet. Man kan

därför uppskatta hela antalet barn, som vistades vid sommarkolonier under år

1941, till omkring 27 000. Det bör nämnas, att detta antal endast avser den

kollektiva sommarkoloniverksamheten, och att däri icke inbegripas s. k. feriebarn

med enskild inackordering hos familjer på landsbygden. S. k. dagskolonier, där

barnen blott vistades under dagen, ingå ej heller i enquéten.

Koloniverksamhetens utbredning och omfattning m. m. Sommarkolonierna ägas och

underhållas i stor utsträckning av för ändamålet särskilt stiftade koloniföreningar

samt av sammanslutningar för folkhälsans främjande men drivas ibland även

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

av kommunala myndigheter, kyrkliga församlingar och frireligiösa samfund,

ideella organisationer av olika slag, företag m. fl. Av de i socialstyrelsens enquéte

redovisade 574 kolonierna underhöllos sålunda 216 (38 %) av koloniföreningar,

163 (28 %) av Röda korset, sammanslutningar för bekämpande av tuberkulos

o. d., 38 (7 %) av landsting och kommuner, 23 (4 %) av församlingar och andra

statskyrkliga organ samt 134 (23 %) av andra huvudmän.

Verksamheten vid de särskilda kolonierna är vanligen avsedd att tillgodose

behoven inom en viss kommun. En dylik lokalt organiserad koloniverksamhet

redovisades i enquéten beträffande samtliga städer med över 30 000 invånare, 6

av 7 städer med 20 000—30 000 invånare, 24 av 27 städer med 10 000—20 000

invånare, 19 av 38 städer med 5 000—10 000 invånare samt 15 av övriga 33

städer med mindre än 5 000 invånare. Andra kolonier, vars verksamhetsområde

omfattade ett helt län eller hela riket, voro åtminstone i en del fall avsedda

för ett speciellt klientel, t. ex. tuberkulösa barn.

Sommarkolonierna synas numera vanligen förläggas i närheten av den ort,

där barnen äro hemmahörande. Stockholmskolonierna äro sålunda i allmänhet

förlagda till skärgården inom de angränsande länen. En del kolonier på västkusten,

i Dalarna och i fjällområdena ha emellertid förlagts till dessa trakter

av med speciella vårdbehov sammanhängande klimathänsyn och mottaga barn

från vitt skilda delar av landet.

En sammanfattning av sommarkoloniernas fördelning på olika län med avseende

på dels barnens hemort, dels verksamhetens förläggning lämnas i tabell 1.

Till belysning av koloniverksamhetens utveckling begärdes i frågeformuläret

uppgift om sedan vilket år sådan verksamhet bedrivits av vederbörande myndighet

eller sammanslutning. Enligt de erhållna svaren härom hade närmare

50 % av kolonierna bedrivits på nuvarande eller annan ort sedan före 1920,

Tabell 1. De redovisade sommarkoloniernas fördelning'' på olika län med avseende

på dels barnens hemort, dels verksamhetens förläggning.

Län

Antal redovisade

kolonier, fördelade

med avseende på

Ii ä n

Antal redovisade

kolonier, fördelade

med avseende på

barnens

hemort

verksam-

hetens

förlägg-

ning

barnens

hemort

verksam-

hetens

förlägg-

ning

Stockholms stad........

122

Skaraborgs län ........

9

7

.Stockholms län ........

14

85

Värmlands län..........

24

23

Uppsala län............

11

11

Orebro län ............

15

18

Södermanlands län......

9

26

Västmanlands län ......

15

15

Ostergötlands län ......

9

13

Kopparbergs län........

25

47

14

11

Gävleborgs län ........

18

15

Kronobergs län ........

6

4

Västernorrlands län ....

14

16

Kalmar län ............

8

8

Jämtlands län..........

15

18

1

1

Västerbottens län ......

16

16

Blekinge län............

14

14

Norrbottens län........

29

29

Kr i sti ansstads län ......

15

39

Ej särskilt angivet län 1

17

_

Malmöhus län..........

o?

14

Hallands län ..........

ii

34

Göteborgs och Bohus län

94

93

Alvsborgs län..........

12

17

Hela riket

574

574

1 Avser kolonier med barn från mer än ett län samt kolonier utan uppgift om barnens hemort.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Majlis proposition nr 123.

medan 20 % tillkommit onder 1920-talet, 25 % på 1930-talet samt 5 % under

åren 1940 och 1941.

Det antal barn från olika län, som enligt enquéten vistades vid sommarkolonier

år 1941, redovisas i tabell 2 med fördelning på städer och landsbygd samt

på åldersgrupper; uppgifter lämnas därjämte i samma tabell örn barnens fördelning

med avseende på skälen för deras uttagande till kolonivistelse. I den mån

det varit möjligt att skilja mellan barn från olika orter, har i tabell 3 en särredovisning

skett av antalet kolonibarn från städer med över 20 000 invånare.

Tabell 2. Antal redovisade barn från olika län med fördelning på städer och

landsbygd saint på åldersgrupper m. m.

Barnens hemortslän

Hela

antalet

redo-

visade

barn

Antal

bär

i

vid

kolonier med

barn från

i åldern

enbart

landsbygd

enbart

städer

både

landsbygd

och städer

under

4 år

4 — 6

år

7 år

och

däröver

Stockholms stad..........

6 881

6 881

166

1 107

5 608

Stockholms län ..........

539

336

149

54

8

65

466

Uppsala län..............

421

128

255

38

25

63

333

Södermanlands län........

623

40

583

—

4

34

585

Ostergötlands län ........

317

69

226

22

2

26

289

Jönköpings län ..........

694

151

420

123

25

60

609

Kronobergs län ..........

256

103

35

118

—

6

250

Kalmar län ..............

302

30

194

78

8

57

237

Gotlands län ............

22

—

—

22

—

4

18

Blekinge län..............

405

—

207

198

13

44

348

Kristianstads län ........

653

477

88

88

_

1

t.52

Malmöhus län............

3195

631

2 516

48

52

185

2 958

Hallands län..............

433

224

209

—

6

45

382

Göteborgs och Bohus län

3 102

198

2 711

193

82

357

2 663

Alvsborgs län ............

696

301

365

30

7

99

590

Skaraborgs län ..........

352

30

83

239

1

29

322

Värmlands län............

757

424

256

77

42

136

579

Örebro län ..............

910

88

646

176

32

88

790

Västmanlands län ........

752

259

314

179

5

47

700

Kopparbergs län..........

829

551

200

78

3

60

766

Gävleborgs län ..........

637

250

318

69

22

136

479

Västernorrlands län .......

497

359

138

—

8

29

460

Jämtlands län............

493

271

122

100

11

58

424

Västerbottens län ........

547

347

66

134

11

80

456

Norrbottens län..........

969

567

106

296

3

57

909

Ej särskilt angivet län 1 . .

751

127

151

473

14

118

619

Hela riket

26083

o 961

17 239

2 833

550

2991

22 492

Därav vid kolonier, till vilka

barnen uttogos av......

a) sociala skäl............

3131

112

2 755

264

165

1143

1823

b) hälsoskäl ..............

4 322

2 036

1223

1063

87

427

3 808

c) båda dessa skäl........

17 168

3 706

12 165

1 297

262

1302

15 604

d) andra eller ej angivna skäl

1 412

107

1096

209

36

119

1257

1 Avser kolonier nied barn

från nior

än ett län samt kolonier utan

uppgift örn barnens

hemort.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

Tabell 3. Antal kolonibarn från vissa större städer.1

Antal

Därav i åldern

Städer

redovisade

barn

under

4 år

4—6 år

7 år och

däröver

Stockholm ....................................

6 881

166

1 107

5 608

Göteborg......................................

2 671

77

323

2 271

Malmö........................................

1145

4

29

1 112

Norrköping....................................

245

—

10

235

Hälsingborg ..................................

673

20

44

609

Orebro........................................

585

6

68

511

Borås ........................................

508

3

71

434

Eskilstuna ....................................

499

4

33

462

Linköping ....................................

139

1

10

128

Gävle ........................................

256

17

57

182

Västerås ......................................

273

1

13

259

Uppsala ......................................

255

25

44

186

Jönköping ....................................

363

21

46

296

Karlskrona....................................

178

7

27

144

Karlstad......................................

134

9

25

100

Halmstad......................................

169

2

3

164

Lund..........................................

568

11

20

537

Karlskoga ....................................

58

—

1

57

Kristianstad. ..................................

—

—

—

—

Kalmar........................................

166

8

48

110

Landskrona....................................

Tillhopa

334

16100

17

399

91

2 070

226

13 631

1 I enquéten redovisat antal barn ha i tabellen med ledning av skolöverstyrelsens uppgifter höjts

med 200 för Norrköping, 350 för Borås samt 200 för Lund eller med sammanlagt 750.

Av samtliga redovisade 26 033 barn voro 5 961 eller drygt 25 % hemmahörande

på landsbygden och 17 239 eller icke fullt 75 % i städerna. Inom

Stockholms, Kristianstads, Hallands, Värmlands, Kopparbergs, Västernorrlands,

Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län redovisades dock flera barn från

landsbygden än från städerna. Med landsbygden förstås i detta sammanhang

den administrativa landsbygden, d. v. s. andra kommuner än städer. Antalet

kolonibarn från den egentliga landsbygden torde vara mycket litet; i allmänhet

är det fråga örn barn från andra tätorter än städer. Av stadsbarnen kommo

omkring 38 % på Stockholm, 15 % på Göteborg, 6 % på Malmö, 35 % på städer

med 20 000—100 000 invånare samt 6 % på mindre städer.

Omkring 14 % av barnen voro i förskoleåldern och 86 % i skolåldern. Såsom

framgår av nedanstående tablå var antalet i förskoleåldern jämförelsevis

mindre bland barn från landsbygden än bland barn från städerna.

Kolonier med barn från

a) enbart landsbygd ....................

b) » städer ........................

c) » både landsbygd och städer ..

Samtliga kolonier

Antal

Därav i i

eidern

redovisade

under

4—C

7 år och

barn

4 år

år

däröver

5 961

66

512

5 383

17 239

415

2 165

14 659

2 833

69

314

2 450

26 033

550

2 991

22 492

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Majda proposition nr 123.

Vad beträffar sammanställningarna i tabell 2 angående de grunder, efter vilka

barnen uttogos till kolonivistelse, är det av särskilt intresse att konstatera, att

icke mindre än en tredjedel av barnen från landsbygden erhöllo kolonivistelse

av direkta hälsoskäl, under det att detta var fallet endast i fråga örn mindre

än en tiondel av barnen från städerna. Bland barn i förskoleåldern motiverades

kolonivistelsen i något större utsträckning av medicinska skäl än bland skolbarn.

I fråga örn det övervägande flertalet barn inom olika åldrar samt från olika

orter föranleddes deras omhändertagande för kolonivård av mera allmänna

rekreationsbehov i förening med ekonomiska och sociala hjälpbehov.

Sommarkoloniernas storlek framgår av nedanstående tablå:

Antal kolonier

Absoluta tal

Procenttal

Mindre än 15 barn ........

................ 13

2-3

15—19 barn ................

................ 33

5-7

20—29 » ................

................ 157

27''4

30—39 » ................

................ 163

28''4

40—49 »

................ 68

11-8

50—59 » ................

................ 32

5-6

60—69 » ................

................ 32

5-6

70—79 » ................

................ 16

2-8

80—89 » ................

................ 15

2-6

90—99 » ................

................ 10

1*7

100—149 barn..............

................ 22

3-8

150—199 » ..............

................ 6

11

200 barn och däröver ......

................ 7

1-2

Samtliga 574

100 o

Den vanligast förekommande storleksordningen av kolonier utgjorde sålunda

20-—40 barn. Det sammanlagda antalet barn inom olika storleksgrupper av

kolonier meddelas i nedanstående sammanställning:

Därav antal barn

Antal

Antal

(i

%) i

kolonier

barn

förskole-

skol-

åldern

åldern

Kolonier

med

mindre än 50

barn .........

....... 434

13 046

16-5

83-5

»

50—99 barn .

....... 105

7 234

8-3

91-7

»

100 barn och

däröver.......

....... 35

5 753

13-7

86-3

Samtliga kolonier 574

26 033

13 6

86''4

Verksamheten vid kolonier med vardera mindre än 50 barn omfattade över

80 % av samtliga redovisade barn i åldern under 4 år och bortåt 60 % av

barnen i åldersgruppen 4—6 år men icke fullt 50 % av barnen i skolåldern.

Skillnaderna mellan olika storleksgrupper av kolonier i fråga om barnens åldersfördelning,

bero delvis därpå, att å ena sidan barn i förskoleåldern i jämförelsevis

stor utsträckning uttagas till kolonivistelse av medicinska skäl, och att de

för sådana speciella vårdbehov inrättade institutionerna ofta äro ganska små,

medan å andra sidan den omfattande koloniverksamhet för skolbarn från de

större städerna, som avser att tillgodose mera allmänna rekreationsbehov, på

många håll bedrives vid större anläggningar. Det bör emellertid i detta sam
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 123.

59

manhang påpekas, att det i fråga om vissa uppgifter i det föreliggande materialet

varit svårt att bedöma, huruvida de borde anses gälla en fristående koloni

eller endast en avdelning av en större anläggning. Sålunda har t. ex. den verksamhet,

som Barnens dag-föreningen i Stockholm bedriver på Barnens ö och

som för övrigt omfattar förhållandevis många barn före skolåldern, redovisats

med särskiljande av olika smärre kolonier.

Verksamhetens anordnande m. m. Av samtliga 574 kolonier hade 504 samma barn

under hela den tid, som kolonin hölls öppen, medan vid 67 kolonier ombyte av

barn skedde en gång under sommaren; vid 1 koloni ägde ombyte av barn rum

två gånger och vid 2 kolonier tre gånger. I nedanstående tablå lämnas en fördelning

av barnen efter vistelsens längd.

Antal

redo-

visade

barn

Därav antal barn (i %\ vars kolonivistelse

varade under nedanstående antal dagar

mindre

än 25

25 — 34

35—44

45—54

55 — 64

65 och

däröver

ej

angivet

Barn före skolåldern ............

3 541

Oo

6-8

13-g

13 9

44-7

16-9

4i

» i » ............

22 492

0''9

18-4

21-5

36 9

20-o

1*6

0 7

Samtliga

26 033

0-8

16''8

204

338

23-s

3-7

1-2

Koloniverksamheten har i allmänhet karaktären av en understödsform för

barn från mindre bemedlade familjer. Helt fri vistelse för samtliga barn förekom

sålunda vid 339 kolonier (59 %) och för en del av barnen vid 213 kolonier

(37 %). Endast vid 12 kolonier (2 %) erlades avgift för samtliga barn. Antalet

barn, som erhöllo fri vistelse, utgjorde 22 lil eller 85 %, under det att avgift

erlades för 3 360 barn eller 13 %. Uppgifter angående avgiftsförhållandena

saknas i fråga örn 10 kolonier (2 %) samt 562 barn (2 %). Avgiftens storlek

varierade högst avsevärt från ofta endast något tiotal ören per dag till i några

fall eller vid vissa kolonier full underhållskostnad.

Barnens resor till och från kolonin voro likaledes i allmänhet kostnadsfria.

Detta uppgavs sålunda vara fallet vid 447 kolonier (78 %j med 20 937 barn

(80 %). Resorna uppgåvos vidare betalas av kolonin till viss del eller för vissa

barn vid 65 kolonier (11 %) med 2 792 barn (11 %), men hugo bekostas av

barnens föräldrar vid 45 kolonier (8 %) med 1 685 barn (7 %), varjämte uppgifter

saknas i fråga om 17 kolonier (3 %j med 619 barn (2 %). Det bör tillläggas,

att vid vissa kolonier med kostnadsfria resor, synas trafikföretag eller

enskilda donatorer ha stått för kostnaderna, som sålunda i dylika fall icke kommit

att belasta koloniföreningens budget.

I formuläret upptagen fråga om barnen erhöllo fria kläder har besvarats med

»ja» i fråga örn 162 kolonier (28 %) med 5 273 barn (20 %), med »delvis» i

fråga om 140 kolonier (25 %j med 6 877 barn (27 %) och med »nej» i fråga

örn 271 kolonier (47 %) med 13 854 barn (53 %j samt lämnats obesvarad i fråga

om 1 koloni med 29 barn. Enquéten ger emellertid icke full klarhet om förhållandena

i ifrågavarande avseende, då den erhållna utrustningens art och omfattning

torde varit högst varierande. Även då frågan besvarats med »ja» synes

i en del fall full utrustning ej ha erhållits.

Läkarvård, sjukdomsfrekvens m. m. Särskilt anställd läkare stod till förfogande

vid 151 kolonier, d. v. s. drygt en fjärdedel av samtliga. Förundersökning av

barnen ägde emellertid rum vid det övervägande flertalet kolonier, och regelbundna

läkarbesök förekommo likaså vid de allra flesta kolonierna; det torde

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

därvid vanligen vara fråga om av skolläkare eller tjänsteläkare verkställd inspektion.

Tabell 4. Frekvensen av epidemiska sjukdomar och av »förkylningssjukdoinar»

vid sommarkolonier under år 1941.

Antal sjukdomsfall

Antal

kolonier,

Antal barn vid

i % av

antalet

Hela

Antal

barn vid

redo-

där sjuk-

kolonier,

visade

kolonier,

visade

kolonier

rappor-

terats

samtliga

kolonier

där sjuk- domsfall

rappor-

sjukdoms-

fall

samtliga

kolonier

där sjuk- domsfall

rappor-

Sjukdomar av epidemisk lea-

terats

terats

valdar..................

574

97

26 033

5 919

913

3-5

15 4

Därav vid kolonier med

a) mindre än 50 barn . .

434

66

13 046

2 184

565

4 3

25-9

b) 50—99 barn..........

105

20

7 234

1373

236

3-8

17-2

c) 100 barn och däröver

35

11

5 753

2 362

112

1''9

4‘7

»Förkylningssjulcdomar» ...

574

154

26 033

7 708

996

38

129

Därav vid kolonier med

a) mindre än 50 barn . .

434

103

13 046

3 314

574

44

17‘3

b) 50 — 99 bara..........

105

39

7 234

2 650

330

4*6

12-5

c) 100 barn och däröver

35

12

5 753

1 744

92

1*6

5*3

Enligt föreliggande uppgifter förekommo under sommaren 1941 epidemiska

sjukdomar vid ungefär en sjättedel av samtliga kolonier och förkylningssjukdomar

vid betydligt mer än en fjärdedel. De redovisade sjukdomsfallen berörde

ett relativt sett avsevärt mindre antal små koloniförläggningar än stora sådana.

Detta förhållande var särskilt framträdande i fråga om epidemiska sjukdomsfall;

i tabell 4 meddelade data ge sålunda vid handen, att epidemiska sjukdomar

rapporterats från i avrundade tal resp, 15, 20 och 30 % av institutionerna inom

resp. storleksgrupperna mindre än 50, 50—99 och 100 eller flera barn. Den

anförda procenttalsserien torde åtminstone i fråga örn den allmänna tendens,

som där kommer till uttryck, ge en riktig uppfattning örn ifrågavarande förhållanden.

Det kan dock synas sannolikt, att differenserna mellan resp. grupper

voro något mindre i verkligheten. Man kan nämligen förmoda, att uppgiftslämnare

för mindre kolonier i många fall icke sett sig i stånd att lämna upplysningar

örn sjukdomsförhållandena, varför materialet särskilt i fråga örn denna

grupp kan lia blivit ofullständigt.

Enligt tabell 4 utgjorde hela antalet redovisade epidemiska sjukdomsfall 913,

vilket motsvarade 3''5 % av samtliga kolonibarn. Hela antalet fall av förkylningssjukdomar

utgjorde 996, motsvarande 3''8 % av samtliga barn. Även i

fråga om de här nämnda relationstalen mellan antalet sjukdomsfall och koloniverksamhetens

omfattning måste reservation göras för eventuella brister med

avseende på materialets fullständighet. Vad beträffar olika storleksgrupper av

kolonier, motsvarade emellertid vid institutioner med mindre än 50 barn antalet

sjukdomsfall 4—41/2 % av barnantalet, medan vid institutioner med 100 barn

och däröver ifrågavarande jämförelsetal rörde sig om IV2—2 %.

I tabell 4 lämnas slutligen även procenttal för antalet sjukdomsfall i förhållande

till antalet barn vid de kolonier, där epidemiska sjukdomar resp. förkylningssjukdomar

förekommo. Man erhåller här ett uttryck för smittorisken inom

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

61

infekterade förläggningar, och en jämförelse av härom erhållna data för epidemiska

sjukdomar (15''4 %) och för förkylningssjukdomar (12''9 %) ger vid handen,

att större smittorisk förelåg i fråga om den förstnämnda sjukdomsgruppen

än i fråga örn den sistnämnda. Vad beträffar förhållandena vid kolonier av

olika storlek skulle enligt frekvenstalen i tabell 4 sjukdomsfrekvensen och smittorisken

vara flera gånger högre vid smärre förläggningar än vid större sådana.

En förklaring härtill, som dock icke kan vara tillräckligt uttömmande, var att

barn i förskoleåldern förekommo i avsevärt större utsträckning vid smärre kolonier

än vid större. Man kan också framhålla, att de mindre institutionerna

ofta ej äro byggda för koloniändamål, och att de av detta, men även andra

skäl, äro mera primitivt utrustade i fråga örn isoleringsmöjligheter, utrymmen

m. m.

1 formuläret upptagen fråga örn möjligheterna att isolera sjuka barn har så

gott som genomgående besvarats jakande. Särskilda isoleringsrum syntes dock

endast finnas vid större kolonier; vid mindre kolonier användes t. ex. något av

personalens rum, då något barn insjuknade och behövde isoleras från de övriga.

Angående de hygieniska förhållandena i övrigt kan nämnas, att enligt förevarande

uppgifter möjlighet till varmbad fanns vid 161 kolonier eller mer än

en fjärdedel av samtliga. — Friskintyg av personalen fordrades vid 257 kolonier

eller icke fullt hälften.

Barnens sysselsättande. Det övervägande flertalet kolonier (543 av samtliga

574) voro förlagda i närheten av badstrand, och friluftsbad utgjorde i allmänhet

en av huvudpunkterna på barnens dagsschema. Särskild simundervisning var

dock ej anordnad vid mer än två tredjedelar av kolonierna. I övrigt sysselsattes

barnen vanligen med lekar o. d. Under regndagar lingö barnen vid flertalet

kolonier vistas i matsalen, dagrum eller annat större rum i kolonibyggnaderna.

Några av de mera välutrustade kolonierna hade särskilda lekhallar som användes

vid sådana tillfällen.

Då koloniverksamheten numera endast i vissa fall har karaktären av sjukvård

utan vanligen avser att överhuvud taget bereda barn från städer och tättbebyggda

samhällen tillfälle till lantvistelse under sommaren, ansågs det vid frågeformulärets

uppgörande vara av intresse att få reda på i vad mån dagsschemat

vid kolonierna anpassats efter denna utveckling. Sålunda efterfrågades vilka

möjligheter, som funnos för barnen att lära känna bygdens arbetsliv och att

själva syssla med arbeten i lantbruk, trädgårdsskötsel, skogsplanteringar o. s. v.

De erhållna svaren på denna fråga ge vid handen, att kolonibarnen endast undantagsvis

få närmare kontakt med landsbygdsmiljön och tillfälle att aktivt

deltaga i arbeten av nämnda slag. — Däremot Ängö barnen ofta, ehuru ej alltid,

inom kolonin hjälpa till med arbeten i köket, dukning, städning o. d.

Personalen. Vid de kolonier, som redovisats i socialstyrelsens enquéte, sysselsattes

under sommaren 1941 sammanlagt 2 710 personer. Man kan därför

räkna med att inom koloniverksamheten bortåt 3 000 personer äro anställda

under sommaren. Något mer än hälften av de anställda utgjordes av vårdpersonal

och de övriga av ekonomipersonal. Vid en koloni av genomsnittlig storlek

synas i allmänhet finnas en föreståndarinna samt ett biträde för barnens vård

och sysselsättande, vidare en kokerska och ett köksbiträde. Vårdpersonalen utgöres

vanligen av under sommaren ledig lärår- och barnavårdspersonal, medan

bland ekonomipersonalen åtminstone köksbiträden, städerskor o. d. ofta anställas

från den trakt, där kolonierna äro förlagda. Koloniverksamheten sysselsätter

företrädesvis kvinnlig personal. Lönevillkoren för de anställda framgår

av tabell 5.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Kungl. Maj.ts proposition nr 123.

Tabell 5. Personalens antal oell löneförhållanden.

Ställning i arbetet

Antili

redovisade

anställda

Därav

Genomsnittlig

kontant lön per

månad kr.

(förutom fri bostad

och kost)

män

kvinnor

män

kvinnor

Föreståndare ............................

615

63

552

146

113

Biträden, lekledare........................

651

65

586

81

59

Barnsköterskor ..........................

127

—

127

—

63

Sjukvårdspersonal ........................

27

—

27

—

94

Husmödrar ..............................

43

—

43

—

104

Kokerskor................................

544

—

544

—

85

Ekonomipersonal i övrigt ................

694

25

669

69

59

Praktikanter och dylikt ..................

9

—

9

—

28

Samtliga

2 710

153

2 557

110

78

Kolonibyggnader, ekonomiska förhållanden o. d. Bland de i enquéten redovisade

574 kolonierna ägdes de av kolonierna använda byggnaderna och markområdena

i 289 fall av vederbörande huvudman för verksamheten samt voro fritt upplåtna

i 125 fall; i fråga örn lil kolonier voro byggnaderna förhyrda, varjämte

uppgift saknas beträffande 49 kolonier. Vid icke mindre än 277 kolonier voro

byggnaderna helt eller delvis uppförda för ändamålet och i 136 fall enligt förefintliga

standardritningar. I övrigt var det vanligen byggnader, som tidigare

använts som bostadshus, vilka inköpts eller förhyrts för koloniändamål. I 18

fall användes skola som förläggning för sommarkoloni. Endast en fjärdedel av

de redovisade kolonibyggnaderna användes numera för annat ändamål under den

tid av året, då koloniverksamheten ej pågick.

De summariska uppgifter, som begärdes i frågeformuläret angående inkomsternas

och utgifternas fördelning på vissa huvudposter, voro i allmänhet besvarade

på ett tillfredsställande sätt. En sammanställning av de erhållna upplysningarna

örn de ekonomiska förhållandena inom koloniverksamheten lämnas

i nedanstående tablå.

Inkomster

Kronor

%

Avgifter................

136

387

6''7

Kommunala anslag ....

800

322

39''2

Donationsmedel........

733

697

35''9

Övriga inkomster......

372

459

182

Summa

2 042

865

lOOo

Utgifter Kronor %

Lokalkostnader ........ 205 774 10''5

Löner och arvoden.... 315 506 16-2

Mat .................... 978 447 50’2

Kesor .................. lil 933 5''"

Övriga utgifter........ 338 359 17‘4

Summa 1 950 019 100‘0

Då dels enquéten överhuvud taget icke omfattar samtliga kolonier och dels

några kolonier icke lämnat ifrågavarande uppgifter, äro de ovan meddelade

absoluta talen för inkomster och utgifter något för låga.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

63

Bilaga 2.

Fördelning av ur allmänna arvsfonden utdelade understöd.

Räkenskapsår

Understöd till institutioner

Understöd till enskilda

Summa

Barnhem

Anstalter

till stöd

för hem- uppfostran

Barn-

kolonier

Diverse

institutioner

Barnrika

familjer

Studier och

yrkes- utbildning

1938/39

1939/40

1940/41

1941/42

270 303: —

273 210: - 199 732: —

240 579:19

114 539:28

105 500: —

84 250: —

109 000: —

614 925: —

428 769:- 187 192: —

341 662: -

97 900: - 84 145: - 119 200: - 94 500: —

3 000: —

300:-

94 045: —

98 700: - 114 150: - 120 940: —

1194 712: 28

990 624: - 704 524: - 906 681:19

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 123.

Bilaga 2.

Undersökning rörande skolbarnens sonimarvistelse 1942.

Antal barn som tillbringat

Antal barn

minst 4 veckor

som ej

åtnjutit

i enskilt hem

Summa

lan t vistelse

å sommar-

med av

med av

minst

staten

föräldrarna

4 veckor

betalade

betalade

Städer med över 50 000

resor

resor

invånare.

Stockholm.

Folkskolor................

5 646

6160

3 274

10 911

495

26 486

% av summa ..........

21-3

23-2

12-4

41-2

1’9

—

Övriga skolor ............

1463

533

493

6 254

109

8 852

% av summa ..........

16-5

6*o

5-6

70-7

1*2

—

7 109

6 693

3 767

17 165

604

35 338

% av summa ..........

20i

18-9

10''7

48-g

1*7

—

Göteborg.

Folkskolor ..............

6 306

2 328

2 420

7 559

486

19 099

% av summa ..........

3Bo

12-2

12-7

39 g

2-5

—

Övriga skolor ............

832

66

317

2 636

62

3 913

% av summa ..........

21-2

1*7

8-i

67-4

l6

—

Hela orten ..............

7 138

2 394

2 737

10 195

548

23 012

% av summa ..........

31-o

10 4

11 9

44s

2-4

—

Malmö.

Folkskolor ..............

5 827

1395

804

1773

83

9 882

% av summa ..........

59o

14i

8-i

18o

0-8

—

Övriga skolor............

1016

44

93

1098

42

2 293

% av summa ..........

44''3

1*9

4i

47-9

1*8

—

Hela orten ..............

6 843

1439

897

2 871

125

12175

% av summa ..........

56''2

11-8

7-4

23-6

1‘0

—

Norrköping.

Folkskolor................

2 287

535

345

1880

16

5 063

% av summa ..........

45-2

10-6

6-8

37-i

0-3

—

Övriga skolor ............

196

10

37

663

1

907

% av summa ..........

21-6

li

4‘i

73i

0-i

—

Hela orten ..............

2 483

545

382

2 543

17

5 970

% av summa ..........

41-6

9i

6-4

42-6

0*3

—

Hälsingborg.

Folkskolor ..............

3 246

585

271

595

—

4 697

% av summa ..........

69-i

12-4

5‘8

12-7

—

—

Övriga skolor ............

475

49

24

337

9

894

% av summa ..........

53i

5-5

2-7

37-7

lo

—

Hela orten ..............

3 721

634

295

932

9

5 591

% av summa ..........

66-5

lis

5‘3

16 7

0-2

—

Städer oell samhällen med

under 50 000 invånare.

Sundbyberg.

Folkskolor ..............

304

95

143

236

—

778

% av summa ..........

39i

12-2

18-4

30-s

—

—

Övriga skolor ............

24

3

8

23

—

58

% av summa ..........

41-4

5-2

13-8

39 g

—

—

Hela orten ..............

328

98

151

259

—

836

% av summa ..........

39''ä

11-7

18-1

31o

—

—

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

65

ntal barn

som ej

åtnjutit

intvistelse

minst

i veckor

Antal barn som tillbringat

minst 4 veckor

Ej svar

Summa

å sommar- koloni

i enskilt hem

med av

staten

betalade

resor

med av

föräldrarna

betalade

resor

1273

422

137

871

2

2 705

47o

lös

fri

32-a

0-i

—

44

6

2

290

2

344

12-8

1’7

0‘6

84-3

Os

—

1317

428

139

1 161

4

3 049

43''a

14-o

4-6

38i

0i

—

1338

206

93

877

11

2 525

53-o

8*2

3-7

34’7

0-4

—

158

1

28

498

2

687

23-o

O-i

4-i

72-5

Os

—

1496

207

121

1 375

13

3 212

46-6

6-4

3-s

42-8

0-4

—

454

10

3

55

522

87-o

1*9

0-6

10-5

—

—

31

—

3

30

—

64

48-4

—

4*7

46-9

—

—

485

10

6

85

—

586

82-8

1*7

l-o

14-5

—

— ;

390

102

48

193

733

53-a

13-9

6-e

26-3

—

—

76

1

5

79

11

172

44-a

0-6

2-9

45-9

6-4

—

486

103

53

272

11

905

51-5

114

5-9

30-o

1*2

—

618

35

49

239

941

65''7

3-7

5*2

25-4

—

—

107

7

8

106

1

229

46''?

3i

3''5

46-3

0-4

—

725

42

57

345

1

1170

61-9

36

4-9

29-5

0-1

—

1020

178

34

427

34

1 693

60-s

10-5

2-o

25''2

2-o

—

178

20

19

392

8

617

28-»

3-a

3-i

63 b

1*8

—

1 198

198

53

819

42

2 310

51-9

8-6

2-s

354

1*8

—

226

63

7

53

23

372

60-s

16''9

1-9

14’2

6-2

—

51

—

—

211

—

262

19-s

—

—

80-B

—

—

277

63

7

264

23

634

43-7

9»

li

41-7

3r,

—

Eskilstuna.

Folkskolor

% ay summa

Övriga skolor ..

% av summa

Hela orten . . .

% av summa

Linköping.

Folkskolor

% av summa

Övriga skolor .

% av summa

Hela orten . . .

% av summa

Mjölby.

Folkskolor.....

% av summa

Övriga skolor .

% av summa

Hela orten . . .

% av summa

Nässjö.

Folkskolor

% av summa

Övriga skolor .

% av summa

Hela orten . . .

% av summa

Västervik.

Folkskolor.....

% av summa

Övriga skolor .

% av summa

Hela orten . . .

% av summa

Kristianstad.

Folkskolor.....

% av summa

Övriga skolor .

% av summa

Hela orten . . .

% av summa

Ängelholm.

Folkskolor.....

% av summa

Övriga skolor .

% av summa

Hela orten . . .

% av summa

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 123.

50!) 4!) 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

Antal barn som tillbringat

Antal barn

minst 4 veckor

åtnjutit

i enskilt hem

Ej svar

Summa

lantyistelse

å sommar-

med av

med av

minst

staten

föräldrarna

4 veckor

betalade

betalade

resor

resor

Lund.

Folkskolor ..............

875

250

86

310

14

1535

% av summa ..........

57-o

16-3

fy 6

20 2

0-9

—

Övriga skolor ............

208

20

15

420

12

675

% av summa ..........

30-8

3-o

2-2

62-2

1''8

—

Hela orten ..............

1083

270

101

730

26

2 210

% av summa ..........

49-o

12-2

4*r»

33o

1*2

—

Mölndal.

Folkskolor ..............

1002

127

84

227

6

1446

% av summa ..........

69-3

8 8

5*8

15-7

0-4

—

Övriga skolor ............

47

—

3

15

—

65

% av summa ..........

72-3

—

4-6

23i

—

—

Hela orten ..............

1049

127

87

242

6

1511

% av summa ..........

69-4

84

5-8

16-o

0-4

—

Borås.

Folkskolor ..............

1590

502

330

1037

15

3 474

% av summa ..........

45''8

14-5

9-5

29-8

0-4

—

Övriga skolor ............

244

4

46

614

2

910

% av summa ..........

26-8

0''4

5*i

b/‘5

0’2

—

Hela orten ..............

1834

506

376

1 651

17

4 384

% av summa ..........

41''8

11-6

8-6

37-7

0-4

—

Skövde.

Folkskolor................

431

78

67

198

—

774

% av summa ..........

55 7

10-i

8-6

25-6

—

—

Övriga skolor ............

117

4

19

261

—

401

% av summa ..........

29-2

1*0

4*7

65‘ i

—

—

Hela orten ..............

548

82

86

459

—

1 175

% av summa ..........

46-6

7-o

7-3

39i

—

—

Karlstad.

Folkskolor................

1142

169

182

509

- •''

2 002

% av summa ..........

57i

8''4

9u

25-4

—

—

Övriga skolor............

97

3

8

168

—

276

% av summa ..........

35i

l-i

2-9

60 9

—

—

Hela orten ..............

1239

172

190

677

—

2 278

% av summa ..........

54-4

7*6

8-s

29-7

—

—

örebro.

Folkskolor................

801

594

139

902

112

2 548

% av summa ..........

314

23-8

55

35-4

4-4

—

Övriga skolor ............

163

19

32

567

3

787

% av summa ..........

21-1

2-4

4i

72-o

0-4

—

Hela orten ..............

967

613

171

1 469

115

3 335

% av summa ..........

29-o

18''4

5*i

44-o

3-5

—

Västerås.

Folkskolor................

1 211

425

130

687

—

2 453

% av summa ..........

49-4

17-3

5-3

28-o

—

—

Övriga skolor............

241

5

9

363

—

618

% av summa ..........

39-o

0-8

1*5

58-7

—

—

Hela orten ..............

1452

430

139

1050

—

3 071

% av summa ..........

47-3

14-o

4-5

34-2

—

—

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 123

67

Antal barn, som tillbringat

Antal barn

minst 4 veckor

åtnj utit

i enskilt hem

Ej svar

Summa

lantvistelso

med av

med av

minst

koloni

staten

föräldrarna

4 veckor

betalade

betalade

resor

resor

Sala.

Folkskolor................

430

92

35

57

8

622

% av summa ..........

69-1

14''8

5*6

9*2

1-3

—

Övriga skolor ............

18

1

2

59

21

101

% av summa ..........

17-8

ro

2-o

584

20-8

—

Hela orten ..............

448

93

37

116

29

723

% av summa ..........

62o

12-9

5*i

16o

4*o

—

Köping.

Folkskolor................

244

41

6

307

5

603

% av summa ..........

40-5

6-8

1*0

50-9

0*8

—

Övriga skolor ............

25

—

—

66

i

92

% av summa ..........

27-2

—

—

717

i-i

—

Hela orten ..............

269

41

6

373

6

695

% av summa ..........

38-7

5-9

09

53-7

0''8

—

Falun.

Folkskolor................

358

137

32

236

—

763

% av summa ..........

46-9

18-o

4''2

30-9

—

—

Övriga skolor ............

187

20

17

282

2

508

36s

3-9

3-4

55 5

0’4

Hela orten ..............

545

157

49

518

2

1 271

42-9

12-3

3-9

40''7

0-2

Ludvika.

Folkskolor................

294

50

9

137

13

503

% av summa ..........

58-5

9 9

1*8

27''2

2-6

—

Övriga skolor ............

44

1

—

76

—

121

% av summa ..........

36''4

0-8

—

62''8

—

—

Hela orten ..............

338

51

9

213

13

624

% av summa ..........

54''2

8-2

1-4

34i

2*i

—

Gävle.

Folkskolor................

1339

213

202

761

n

2 526

% av summa .......

53''o

8-4

8-o

30 i

0*5

—

Övriga skolor ............

179

5

29

361

12

586

% av summa ..........

03

O

e»

0*9

5*o

61*6

2-o

—

Hela orten ..............

1 518

218

231

1 122

23

3112

% av summa ..........

48-8

7-u

7-4

36i

0*7

—

Söderhamn.

Folkskolor................

464

46

46

76

—

632

% av summa ..........

73''4

7-3

7-3

12-o

—

—

Övriga skolor ............

63

3

11

270

—

347

% av summa ..........

18-2

0-8

3*2

77s

—

—

Hela orten ..............

527

49

57

316

—

979

% av summa ..........

53-8

5‘0

5-8

35''4

-

—

Härnösand.

Folkskolor................

430

66

32

206

—

734

% av summa ..........

58''6

9o

4\3

28''i

—

Övriga skolor............

185

6

5

191

i

388

% av summa ..........

47-7

1*5

1*8

49-2

0»

Hela orten ..............

615

72

37

397

i

1 122

% av summa ..........

54'' 8

6-4

3*8

35 i

0i

—

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

Antal barn, som tillbringat

Antal barn

minst 4 veckor

sorn ej

åtnjutit

i enskilt hem

Ej svar

lantviötelse

å sommar-

med av

med av

minst

staten

föräldrarna

4 Tector

betalade

betalade

resor

resor

Sundsvall.

Folkskolor................

622

115

159

352

—

1248

% av summa ..........

49-8

9-2

128

28-2

—

—

Övriga skolor ............

118

6

43

423

—

590

% av summa ..........

20-o

1*0

7-3

717

—

—

Hela orten ..............

740

121

202

775

—

1838

% av summa ..........

40-2

6-6

ll-o

42''2

—

—

Östersund.

Folkskolor................

420

133

113

340

27

1033

% av summa ..........

40-7

12-9

10''9

329

2*6

—

Övriga skolor ............

178

3

42

332

5

560

% av summa ..........

31-8

0 5

7-5

59-3

0*9

—

Hela orten ..............

598

136

155

672

32

1593

% av summa ..........

37-e

8’5

9-7

42’2

2-o

—

Umeå.

Folkskolor................

346

96

69

204

3

718

% av summa ..........

48-2

13-4

9-6

28-4

0-4

—

Övriga skolor ............

151

6

31

358

2

548

% av summa ..........

27-5

l-i

5-7

65-8

0*4

—

Hela orten ..............

497

102

100

562

5

1266

% av summa ..........

39-s

8-o

7-9

44-4

0''4

—

Skellefteå.

Folkskolor................

646

45

109

218

—

1018

% av summa ..........

63-5

4''4

107

214

—

—

Övriga skolor ............

154

1

30

257

—

442

% av summa ..........

34-8

0-2

6-8

58''t

—

Hela orten ..............

800

46

139

475

—

1460

% av summa ..........

54''8

3-2

9 6

32-5

—

—

Luleå.

Folkskolor................

615

122

66

275

—

1078

% av summa ..........

57i

lis

6u

25-5

—

—

Övriga skolor ............

154

1

30

219

18

422

% av summa ..........

36-5

0-2

7-1

51-9

4-8

—

Hela orten ..............

769

123

96

494

18

1500

% av summa ..........

513

8-2

6-4

32-9

1*2

—

Boden.

Folkskolor................

403

41

21

170

—

635

% av summa ..........

63''4

6-5

3-s

26-8

—

—

Övriga skolor ............

63

1

1

86

5

156

% av summa ..........

40*

0-6

0-6

55''2

3*

—

Hela orten ..............

466

42

22

256

5

791

% av summa ..........

58-9

5s

2-8

32-4

0*6

—

Haparanda.

Folkskolor................

217

23

1

17

—

258

% av summa ..........

84-1

8-9

0-4

6‘6

—

—

Övriga skolor ............

73

—

i

116

—

190

% av summa ..........

38-4

—

OS

61i

—

—

Hela orten ..............

290

23

2

133

—

448

% av summa ..........

64-7

5*i

0*5

29-7

—

—

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

69

Antal barn, som tillbringat

minst 4 veckor

Ej svar

Summa

å sommar- koloni

i enskilt hem

med av

staten

betalade

resor

med av

föräldrarna

betalade

resor

127

256

270

1323

9-e

194

20-4

—

—

—

13

67

—

155

—

8-4

43-2

—

—

127

269

337

—

1478

8''6

18-2

22-s

—

—

184

306

199

1327

13»

23-o

15 o

—

—

8

15

58

5

128

6-3

11-7

45-3

39

—

192

321

257

5

1455

13''2

22 i

17''7

0''3

—

Kiruna.

Folkskolor......

% av summa

Övriga skolor ..

% av summa

Hela orten

% av summa

Gällivare—Malmberget.

Folkskolor..........

% av summa ....

Övriga skolor......

% av summa ....

Hela orten ........

% av summa ....

Antal barn

sora ej

åtnjutit

lantvistelse

minst

4 veckor

670

50-6

75

48-4

745

50-4

638

48-1

42

32s

680

46-7

Anm. I kolumnen för barn som av staten erhållit fria resor till sommarvistelse i

enskilt hem har. där så förekommit, inräknats harn, som erhållit fria resor av kommun,

förening etc. I kolumnen för barn, vars resor betalats av föräldrarna, har på samma

sätt inräknats barn, vars resor betalats av andra anhöriga. Beträffande tillförlitligheten

av fördelningen mellan kolumnerna för vistelse i enskilt hem med av staten betalade

resor och med av föräldrarna betalade resor må hänvisas till uttalande i texten sid. 20.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

Bilaga 3.

P. M. angående sommarkolonier.

Av leg. läk. L.-G. Sterner.

Med sommarkoloni menas i det följande en sluten vårdform där barnen i

större eller mindre grupper under sommaren tillbringa minst 4 veckor på landet.

På flera ställen i landet tillämpas en vistelsetid på kolonien av endast c:a 14

dagar, men detta kan av gjorda erfarenheter att döma ej anses som en fullgod

vårdform. Visserligen kan härigenom ett större barnantal tas örn hand, men

å andra sidan hinna barnen knappast på så kort tid acklimatisera sig och draga

nytta av kolonivistelsen, och vidare bli resekostnaderna dryga. Den vanligaste

vistelsetiden vid landets sommarkolonier är också 6—8 veckor; på Barnens ö, där

c:a 2 000 stockholmsbarn vistas på sommaren, är kolonitiden 58-—60 dagar.

Då den nuvarande koloniverksamheten drivits på huvudsakligen privat väg

genom olika föreningar och donationer, ha inga enhetliga linjer följts vid koloniernas

planering. Man finner sålunda alla övergångsformer från bondgården,

där några småbarn inackorderats, till den stora skollovskolonien, där ett 100-tal

skolbarn bo i särskilda för ändamålet uppförda byggnader. Givet är att dessa

olika institutioners standard är synnerligen varierande. Örn ett statligt stöd i

en eller annan form skall givas sommarkoloniverksamheten, torde det vara nödvändigt

fordra, att respektive institutioner uppfylla vissa minimikrav beträffande

läge, byggnaders kvalité och planering m. m. Frågan örn tilldelning av understöd

bör därför avgöras av en central myndighet, lämpligen inom socialstyrelsen,

vilken samtidigt fungerar som myndighet för daghems- och lekskoleverksamheten.

Denna centrala myndighet bör även utöva den högsta inspekterande verksamheten

bland sommarkolonierna och inom sig ha tillgång till särskild läkare med

erfarenhet örn hithörande frågor. Genom en dylik organisation har man möjlighet

att höja koloniernas standard, en synnerligen viktig uppgift, då nuvarande

förhållanden i en del fall äro så dåliga, att de kunna anses medföra risker för

barnen. Å andra sidan kan .man ej uppställa allt för stränga krav; detta skulle

kunna förlama och skada hela verksamheten. Den primära inspektionsverksamheten

torde lämpligast utövas av l:ste provinsialläkarna i respektive län, vilka

till den centrala myndigheten avlämnade rapport och även yttrade sig över inkommande

ansökningar örn bidrag.

TJrvalet av kolonibarn: Detta sker f. n. dels genom skolorna, dels genom

diakonissorna, dels direkt genom olika religiösa och välgörande sammanslutningar

m. fl. Dessa sätt för barnens urval ha hittills fungerat väl och någon

ändring härvidlag torde ej vara påkallad. Av viss betydelse är emellertid en

närmare precisering av kolonibarnens ålder. F. n. uttagas dels småbarn i åldern

4—6 år, dels skolbarn i åldern 7—15 år. De sista åren har frågan örn högsta

tillåtna ålder alltmera aktualiserats. Erfarenheten har visat, att gossar och

flickor, som äro fyllda 15 år, i allmänhet ej lämpligen böra vistas på koloni.

Speciellt stadsbarnen med sin ofta tidigare utveckling ha svårt att inpassa sig

i kolonilivet, de känna sig instängda, de ha behov av en ordnad sysselsättning.

Bortsett från arbete med löpande sysslor såsom bäddning, städning, diskning etc.

är det svårt att på en koloni organisera ett verkligt ordnat arbete. 15-åringarna

skulle sannolikt passa bäst i läger för beredskapsarbete e. d. och därigenom

även kunna göra en nyttig insats. Örn den övre åldersgränsen för kolonibarnen

sattes till 14 år, skulle ytterligare platser för mindre barn bli disponibla, vilket

vore av stor betydelse, då behovet av kolonivistelse är störst i de lägre åldrarna.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

Barnens fördelning på kolonier: Principiellt skiljer man på småbarnskolonier

(ålder 4—7 år) och skollovskolonier (8 år och uppåt). Dessa båda åldersgrupper

böra av flera skäl ej blandas i gemensamma kolonier. För småbarnen gäller, att

de böra vara såpass försigkomna, att de hjälpligt kunna kläda sig och äta själva,

detta bl. a. för att ej onormalt stor personal skall erfordras. För barnen upp

till 8 års ålder är en uppdelning i olika kolonier för pojkar och flickor knappast

nödvändig, ehuru den kan vara önskvärd, när förhållandena tillåta det. För skolbarnen

måste det däremot anses nödvändigt att pojkar och flickor hållas helt

skilda. Detta måste här påpekas, då f. n. på flera håll gemensamhetskolonier

praktiseras. Vissa tråkiga komplikationer ha därvid upprepade gånger inträffat.

Koloniernas storlek: Det lämpliga antalet barn på en koloni bestämmes dels

av barnens ålder, dels av byggnadernas typ och planering. En grundregel är,

att ju mindre barnen äro, desto mindre böra kolonienheterna vara. För småbarnen

i åldern 4—7 år torde det lämpliga antalet ligga mellan 20—30 barn.

Då man räknar med c:a 10 barn per vårdarinna bör en 20-barnskoloni ha 2

vårdarinnor och en 30-barnskoloni 3 vårdarinnor. För de större barnen, där

infektionskänsligheten är mindre och där vårdpersonalen ej behöver vara så stor

torde det lämpliga barnantalet vara 30—60 per kolonienhet, men knappast

högre.

Stora kolonier äro svåra att hålla samman, kontrollen och sysselsättningen av

barnen är ej så lätt att genomföra. Vid .utbrott av epidemisk sjukdom blir

denna svårare att behärska, örn barnantalet är för stort. Däremot kan man med

fördel — som förhållandet nu är på Barnens ö — sammanföra ett flertal kolonier,

var och en isolerad från de övriga, och därvid ha gemensam administration,

eventuellt centralkök, gemensam hälso- och sjukvård m. m.

Kolonivistelsens längd: Som ovan anförts bör denna ej göras för kort och den

lämpligaste tiden torde vara 6—8 veckor.

Kolonibyggnadernas läge och planering; Beträffande först läget ur klimatisk

synpunkt kan man skilja på kustkolonier och inlandskolonier. För friska barn

äro kustkolonierna säkerligen mycket välgörande med i allmänhet utmärkta badmöjligheter.

Emellertid finnes en icke obetydlig grupp mer eller mindre ömtåliga

barn (astmatiska, med anlag för luftrörskatarr, tidigare tuberkulosinfekterade),

som må avgjort bättre i inlandsklimat. Den lämpliga placeringen bör

avgöras av läkare före utresan till kolonien. Många kolonistyrelser ha beaktat

detta och ha därför både kust- och inlandskolonier, där barnen kunna fördelas.

Känt är, att en tids klimatbyte ofta verkar stimulerande på barnen; ofta kan

det därför vara bra att låta barn, bosatta i kusttrakter, få vistas på inlandskoloni

och barn från det inre av landet på kustkoloni.

Kolonierna böra ligga soligt och i mesta möjliga mån vindskyddade, åtminstone

för nordliga vindar. Särskilt gäller detta för småbarnen, som när vädret i övrigt

tillåter det, böra få springa omkring lätt klädda eller nakna. I övrigt bör marken

vara torr och tillgång i närheten finnas till badplats med helst långgrund sandstrand.

För barn över 10 års ålder bör badplatsen möjliggöra undervisning i

simning.

Kolonibyggnaderna: Från Statens Fattigvårds- och Barnavårdsinspektion ha

utgivits »Råd och anvisningar för anordnande av sommarkolonier för barn m. m.»

samt 4 stycken typritningar för sommarkolonier. Senare års erfarenheter ha givit

vid handen att dessa anvisningar och typritningar i vissa avseenden behöva revideras.

Beträffande först anvisningarna framhålles på sid. 2 att kolonivistelsens

längd vanligen är 6 veckor. En viss förskjutning mot 7—8 veckor har nu inträtt

och är säkerligen att rekommendera. Som tidigare nämnts böra 2 olika barngrupper

ej vistas vid samma koloni under sommaren, örn vistelsetiden därigenom

blir kort. På sidan 3 anföres, att kolonibyggnaden ej bör vara avsedd folmer

än 30 barn. En något närmare precisering torde här behövas. Man bör

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

här skilja på småbarnskolonier, som gärna göras relativt små och skollovskolonier,

som kunna vara större. Även när det gäller typritningarna bör skillnad

göras mellan dessa 2 typer av kolonier. Kolonierna böra vara uppförda i en

våning på grund av bl. a. eldfaran. I anvisningarna framhålles det som onödigt

att byggnaderna vinterbonas. Detta kan emellertid diskuteras. Särskilt på försommaren

är vädret ofta såpass kyligt, att barnen måste beredas varma bostäder;

tillgång till lämplig uppvärmningsanordning är i varje fall nödvändig. En vinterbonad

byggning är givetvis lättare att bålla varm. Vidare är den hållbarare och

fordrar mindre underhåll. Slutligen kan en vinterbonad byggning användas även

andra tider på året (evakuering, semesterhem för husmödrar m. m.). Å andra

sidan innebär vinterboning en ej oväsentlig ökning av byggnadskostnaderna,

varför i allmänhet en medelväg bör gås med varmt byggda hus med trossbottnar.

Husens sockel bör ej göras för låg. På sidan 4 anges byggnaden böra innehålla

2 stora sovsalar, en för pojkar och en för flickor. Som tidigare framhållits böra

endast bland småbarnen gossar och flickor få vistas inom samma koloni. Bland

skolbarnen böra pojkar och flickor ha skilda kolonier. Fordran på en luftkub av

9 m3 per barn måste genomsnittligt anses vara för hög även örn den kan vara

önskvärd. Man torde kunna nöja sig med c:a 7 m3 örn byggnaderna för övrigt

äro goda. Isoleringsrummen böra avses endast för sjuka barn och deras platser

alltså ej inräknas i koloniens totala platsantal. Personalrummen böra örn möjligt

ej placeras åt norr. Beträffande ekonomilokalerna kunna dessa ofta med fördel

vara belägna i friliggande byggnader, inrymmande kök, matsalar, skafferi, visthusbod,

eventuellt även kökspersonalens bostäder m. m. En dylik köksbyggnad kan

eventuellt vara gemensam för flera, intill varandra liggande kolonier. Källaren

kan gärna ligga under huset, men nedgången till densamma bör ej vara genom

en lucka i golvet. Detta är dels ohygieniskt, dels tungarbetat samt medför risk

för olyckshändelser (t. ex. fall genom lucka, som lämnats öppen).

I samarbete med arkitekt ha upprättats 7 typritningar1, där hänsyn tagits till

ovan framförda anmärkningar. Byggnaderna äro tilltänkta som varmt byggda men

ej vinterbonade.

Kolonibarnens hälsovård: Nödvändigt är, att tillgång till läkare finnes vid

varje barnkoloni. I de flesta fall torde distriktets provinsialläkare böra anlitas

och överenskommelse bör vid sommarens början träffas med honom. Han bör

emellertid besöka kolonien ej endast vid inträffade sjukdomsfall och olycksfall

utan i varje fall åtminstone en gång under sommaren inspektera kolonien och

övervaka den allmänna hygienen. Vid större anhopning av kolonier på ett mindre

område kan det vara lämpligt med en särskilt anställd läkare, som förhållandet

är t. ex. på Barnens ö. önskvärt är att varje koloni har tillgång till en åtminstone

något sjukvårdskunnig person, som kan giva första behandlingen vid sårskador,

arm- och benbrott, drunkningstillbud m. m. På varje koloni måste finnas en

sjukvårdslåda med det nödvändigaste för särbehandling. En ampull ormserum

bör eventuellt även finnas.

Lika väl som samtliga barn skola vara läkarundersökta före utresan till kolonien,

likaväl måste man fordra, att personalen kan uppvisa friskintyg. Detta

senare är av särskild vikt med hänsyn till tuberkulosen, då vid några tillfällen

inträffat att flera barn blivit infekterade av vårdarinnor med öppen tuberkulos.

Slutligen bör påpekas nödvändigheten av att journalanteckningar föras beträffande

olycksfall och sjukdomsfall som under sommaren inträffa bland barn och

personal.

1 Ej intagna här.

Stockholm 1943. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:226 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder till främjande av sommarvistelse på landet för barn från städer och andra tät s. 11 i texten
  2. SU 1943:113 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj;ts proposition angående åtgärder till främjande av sommarvistelse på landet för barn från städer och andra tättbebyggda samh s. 1 i texten