Sök i Ratio Lex

Angående anslag till polisradioväsendet

1943-03-05 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:127, Angående anslag till polisradioväsendet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 127.

1

Nr m.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag

till polisradioväsendet; given Stockholms slott den 5

mars 1943.

Kungl. Majit vill härmed,''under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över'' sociala,venden, hållet inför

Hans May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 5 mars 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö,

Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, kommunikationsoch

finansdepartementen anför chefen för socialdepartementet, statsrådet

Möller.

Genom beslut den 25 april 1941 uppdrog Kungl. Majit åt polismästaren

E. Fontell, byrådirektören A. S. Lemoine, polismästaren A. K. E. Ros och

statspolisintendenten G. Å. L. Thulin att i egenskap av sakkunniga inom socialdepartementet

verkställa undersökning rörande de erfarenheter, som vunnits

av de radioanläggningar, vilka anskaffats för polisens behov i vissa städer,

samt att på grundval härav verkställa kompletterande undersökningar rörande

möjligheterna att åstadkomma enhetlighet och samordning vid det fortsatta

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 127.

583 43

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

anskaffandet av radioanläggningar för rikets polisväsen. Den 2 oktober 1941

överlämnades till de sakkunniga för övervägande vid utredningsarbetets fullgörande

en av polismästaren Fontell i skrivelse den 10 februari 1938 gjord

framställning, att Kungl. Majit måtte låta verkställa utredning rörande möjligheten

att åstadkomma prisbilliga radioanläggningar för polis- och luftskyddsändamål,

jämte över framställningen avgivna utlåtanden. De sakkunniga avgåvo

den 5 november 1942 betänkande med förslag till samordning av polisradioväsendet

i riket (statens off. utredn. 1942:51).

Över betänkandet hava utlåtanden avgivits av samtliga länsstyrelser —- efter

hörande av, som regel, vederbörande landsfogde och emellanåt andra polischefer,

kommunala myndigheter m. fl. — chefen för försvarsstaben, telegrafstyrelsen,

statskontoret, luftskyddsinspektionen, statens kriminaltekniska anstalt,

säkerhetschefen, 1939 års polisutredning, 1941 års hemortsförsvarssakkunniga,

svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund samt

föreningarna Sveriges polismästare, Sveriges stadsfiskaler och Sveriges landsfiskaler.

Innan jag närmare ingår på de spörsmål, vartill de sakkunnigas förslag giva

anledning, torde redogörelse — i nära anslutning till framställningen i betänkandet

— böra lämnas för polisradions allmänna konstruktion och tekniska utveckling,

för polisradions nuvarande ställning i Sverige samt för polisradions

betydelse.

Polisradions allmänna konstruktion och tekniska utveckling.

En anläggning för polisradio består dels av en fast station eller huvudstation

och dels av särskilda, i bilar installerade radiostationer, de, senare på

fackspråket kallade rörliga stationer. I sin enklaste form utgöres den fasta

stationen av en sändaranläggning och de rörliga stationerna av mottagningsapparater.

Ett dylikt system medgiver kommunikation allenast från den fasta

stationen till radiobilarna men däremot icke i motsatt riktning. I ett fullt utbyggt

polisradiosystem består apparaturen vid de skilda stationerna av såväl

sändare som mottagare. Dubbelsidig kommunikation kan därvid upprätthållas

mellan huvudstationen och radiobilarna. Även bilarna inbördes kunna i viss

utsträckning stå i omedelbar förbindelse med varandra.

Ursprungligen voro polisradioanläggningarna anordnade för sändning

medelst telegrafi. Detta medförde, att för anläggningarnas begagnande krävdes

tillgång till telegrafiutbildad personal. Numera ha de tekniska framstegen

möjliggjort en övergång till bruket av telefoni såsom kommunikationsmedel.

Telegrafin har dock icke helt övergivits för polisradions del; de nutida anläggningarna

äro oftast utrustade jämväl med anordningar för kommunikation

på telegrafisk väg. Möjlighet finnes sålunda att för överbringandet av ett

meddelande alternativt begagna sig av tal- eller teckenspråk. Främst ur synpunkten

att hindra avlyssning från allmänhetens sida kan det understundom

visa sig fördelaktigt att ha tillgång till systemet med telegrafisändning.

En teknisk fråga av största betydelse för polisradion har varit spörsmålet

örn den lämpligaste våglängden för systemet. De äldsta anläggningarna ha

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

i allmänhet varit anordnade för sändning på s. k. kortvåg, varmed förstås våglängder

från 200 ned till 10 meter. Även system, som arbetat med högre våglängder,

ha kommit till användning. Sedan den radiotekniska utvecklingen

möjliggjort användandet av våglängder under 10 meter, s. k. ultrakorta vågor,

ha polismyndigheterna i allt större utsträckning begagnat sig av sådana våglängder

för polisradions del. De sakkunniga ha å sid. 20 i betänkandet lämnat

en redogörelse för erfarenheterna av de båda systemen, till vilken hänvisas.

Sammanfattningsvis ha de sakkunniga uttalat, att kortvågsystemet på grund av

därmed förenade olägenheter ur störnings- och sekretessynpunkt vore att anse

som direkt olämpligt för polisradioverksamhet i större omfattning, medan det

hittillsvarande ultrakortvågsystemet med hänsyn till den begränsade räckvidden

— cirka 20 kilometer — kunde tillgodose allenast det rent lokala behovet

av radioförbindelse.

De nuvarande polisradioanläggningarna för telefoni karakteriseras därav,

att de i regel äro anordnade enligt det s. k. amplitudmoduleringssystemet

(AM-systemet), varmed i korthet förstås, att moduleringen av talet åstadkommes

genom vissa förändringar av radiovågornas amplituder. Under de

senaste åren har i Amerikas förenta stater ett nytt system för talmoduleringen,

kallat det frekvensmodulerade systemet (FM-systemet), utexperimenterats

och tagits i bruk. Enligt detta system sker talets modulering genom förändringar

av den utsända frekvensen. På de sakkunnigas föranstaltande har

FM-systemet provats med avseende å sin lämplighet för polisradioändamål.

Rörande de erfarenheter som vid de anordnade proven vunnits torde få hänvisas

till de sakkunnigas framställning härom å sid. 22 och 24 i betänkandet.

De sakkunniga uttala, att såsom resultat av de i olika avseenden företagna

undersökningarna framgått, att FM-systemet vore AM-systemet avgjort överlägset

för polisradiobruk samt att överlägsenheten främst bestode däri, att

FM-systemet besutte ökad störningsfrihet och väsentligt ökad räckvidd —

intill 60 kilometer — på ultrakorta vågor.

Polisradion i Sverige.

Det svenska radioväsendet är underställt statlig kontroll. Denna regleras

genom lagen den 3 november 1939 om anläggningar för radiotelegrafi eller

radiotelefoni. Enligt denna lag åligger det den, som vill här i riket på land

innehava eller nyttja radioanläggning, att söka Konungens tillstånd därtill.

Sådant tillstånd kan meddelas endast för viss tid. Den på tillståndsgivningen

grundade rätten är i övrigt på det sätt begränsad, att Konungen vid tillståndets

meddelande äger föreskriva på vilket sätt och under vilka villkor anläggningen

må innehavas eller nyttjas. Härigenom har i Konungens hand

lagts att meddela sådana bestämmelser med avseende å radioanläggningarna,

som kunna visa sig erforderliga för radiotrafikens ändamålsenliga utveckling.

över tillståndsansökningarna höras telegrafstyrelsen och försvarsstaben.

Telegrafstyrelsen tillser, att radioanläggningarna i riket stå i överensstämmelse

med de internationella föreskrifterna, och föreslår de bestämmelser, som

i detta hänseende böra meddelas. Av försvarsstaben granskas ansökningarna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. May.ts proposition nr 127.

ur militära synpunkter. Sedan tillstånd beviljats, anvisar telegrafstyrelsen,

efter samråd med försvarsstaben, våglängd för anläggningarna.

Tillstånd att för polisändamål inrätta och nyttja radioanläggningar ha meddelats

polismyndigheterna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Orebro,

Borås, Katrineholm och Varberg, i vilka åtta städer polisradio sålunda finnes

anordnad. Anmärkas bör, att vissa av tillstånden gälla även anläggningar för

luftskyddsändamål.

Av de sakkunnigas å sid. 9—12 i betänkandet lämnade redogörelse för de

skilda anläggningarna framgår, att samtliga äro anordnade enligt AM-systemet,

att anläggningarna i Göteborg, Norrköping, Katrineholm och b arberg, tillkomna

respektive 1935, 1938, 1939 och 1940, begagna kortvåg samt att anläggningarna

i Stockholm, Malmö, Örebro och Borås, inrättade den förstnämnda

1939 och de övriga 1940, sända på ultrakorta vågor.

Polisradions betydelse.

De sakkunniga uttala, att polisradion befunnits vara av stor betydelse för

polisväsendet ur såväl organisatorisk som ekonomisk synpunkt, samt anföra

härom följande.

Sin betydelse ur organisatorisk synpunkt hade radion utövat främst

därigenom, att den i hög grad vidgat möjligheterna att praktiskt utnyttja

bilen i polisens t jänst. Förmedelst radion kunde förbindelse uppi ätthallas mellan

polisledningen och bilpatrullerna; a ena sidan kunde dessa omedelbart

inrapportera sådana iakttagelser och händelser, som vöre av beskaffenhet

att böra komma till polisledningens kännedom, och å andra sidan kunde polisledningen

följa och övervaka patrullernas arbete samt meddela de förhållningsorder

och vidtaga de dispositioner, som kunde visa sig erfordeiliga alltefter

förhållandenas olika gestaltning. Dessa fördelar ur kommuniceringssynpunkt

hade medfört en ökad användning av bilen för patrulleringsändamål.

Tidigare skedde patrulleringen i städerna så gott som uteslutande genom

fotpatrullering; endast för trafikövervakning och piketändamål användes bil

mera regelbundet i ordningspolistjänst. Av kostnadsskäl kunde en tillfredsställande

fotpatrullering icke upprätthållas över städernas hela områden;

patrulleringen koncentrerades huvudsakligen till städernas inre delar, medan

Ytterområdena allenast kunde bliva föremål för patrulleringsverksamhet i

mindre omfattning. Allt eftersom städerna tillväxte och bebyggelsen utvidgades,

ökades de olägenheter och risker, som vore förbundna med den

bristande övervakningen. Genom radiobilarna hade fortlöpande polisövervakning

möjliggjorts även för de yttre områdena; dessa avpatrullerades

numera dygnet örn medelst radiobil. Badiobilarna hade emellertid innebunt

en värdefull tillgång för övervakningstjänsten, även vad anginge städernas

centralare delar till utfyllnad av fotpatrulleringen. Denna patrullermg hade

dock vad dessa stadsdelar beträffade allenast i mindre utsträckning kunnat

ersättas med bilpatrullering; förhållandena påkallade här den mera ingående

och stadigvarande tillsyn som kunde utövas endast vid patrullermg till lots

inom jämförelsevis små bevakningsområden. Utöver den förbättring av polisbevakningen

inom de mera centrala delarna, som otvivelaktigt skett genom

radiobilarna, hade dessa emellertid på indirekt väg medverkat till att bevakningen

inom dessa delar kunnat effektiviseras. Bilpatrulleringen hade narnligen

medfört, att personal, som tidigare varit sysselsatt med fotpatrullering,

delvis kunnat lösgöras och användas till annan polistjänstgöring. Aven

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majlis proposition nr 127.

i övrigt hade radiobilsystemet medfört fördelar i avseende å möjligheterna

att på ett ändamålsenligt sätt utnyttja den tillgängliga personalen. Detta

gällde sålunda i avseende å pikettjänsten eller utryckningstjänsten. Yad de

större poliskårerna beträffade hölles ständigt en viss styrka avdelad för

sådan tjänst. Denna utryckningstjänst kompletterades numera på ett lyckligt

sätt genom radiobilama. Samtidigt som bilpatrullerna utövade sin dagliga

bevakningstjänst, stöde de till polisledningens förfogande för tjänstgöring vid

tillfälligt uppkommande behov av hastiga polisingripanden. Att detta förhållande

medfört en avgjord fördel ur rationaliseringssynpunkt torde vara

uppenbart.

Fördelarna med radiobilarna hade visat sig främst därutinnan, att ett polisingripande

kunde ske mycket snabbt efter det rapport eller meddelande om

en inträffad händelse inkommit. Därigenom att bilarna så gott som ständigt

befunne sig i rörelse inom sina bevakningsområden eller eljest i övervakningstjänst

åtginge ingen tid till bemanning, stallning och dylikt. I det uppgiftsmaterial,

som av de sakkunniga införskaffats, hade i detta hänseende upplysts,

att det vid många tillfällen inträffat, att en radiobil, som beordrats utföra

ett uppdrag, kunnat vara på den angivna platsen samtidigt som ordern örn

ingripandet slutrepeterats. En annan viktig roll hade radiobilsystemet visat

sig spela vid större kommenderingar av polispersonal för ordningens upprätthållande

eller återställande. Vid sådana tillfällen hade utryckning ägt rum

med flera radiobilar på en gång eller ock hade patrullbilarna sammankallats

för gemensamt ingripande. På grund av den lätthet och snabbhet, varmed

order och meddelanden kunnat utväxlas, hade effektiviteten i polisens arbete

i detta hänseende avsevärt ökats.

Även för trafikövervakningen hade polisradion varit av stor betydelse.

Inom denna gren av polisverksamheten hade bilen begagnats sedan åtskilliga

år tillbaka. Genom radion hade vunnits den fördelen, att bilpatrullerna kunnat

komma i förbindelse med polisstationen och genom dennas förmedling erhålla

uppgifter ur automobilregistret och ur vissa hos polisen förda förteckningar.

Härigenom hade polisarbetet underlättats och befrämjats. Tilläggas kunde i

detta sammanhang, att radiobilarna med framgång kunnat sättas in vid bekämpandet

av rattfylleriet.

Vad kriminalpolisverksamheten beträffade hade radion visat sig vara till

synnerlig nytta främst för spanings- och efterforskningstjänsten. Denna

tjänst krävde i alldeles särskild grad, att arbetet kunde ledas centralt och att

större områden kunde skyndsamt genomsökas. Tack vare radiobilarna hade

möjlighet beretts att anordna verksamheten efter dessa linjer. I uppgiftsmaterialet

från polismyndigheterna framhölles, att åtskilliga fall förekommit,

där man med tillhjälp av radiobilarna kunnat gripa en brottsling på flyende

fot eller eljest strax efter brottets begående. Detta hade möjliggjorts därigenom,

att polisledningen kunnat sätta en bilpatrull på spåren omedelbart

efter det ett brott anmälts. Bland annat hade ett flertal bilstölder på detta

sätt blivit utredda och bilarna återställda till sina ägare.

Det torde böra påpekas, att goda erfarenheter av polisradion vunnits jämväl

i de mindro städer, där polisradio blivit anordnad. Såsom särskilt betydelsefull

hade därvid framträtt fördelen av att vakten på polisstationen

snabbt kunnat komma i förbindelse med bilpatrullen.

Radiobilsystemets värde för polisarbetet kunde sålunda icke skattas nog

högt. På grund av sin mångsidiga användning inom polisverksamheten hade

radiobilarna visat sig vara ett värdefullt medel för rationaliseringssträvandena

inom polisorganisationen. I de städer, där polisradio funnes inrättad, ansåges

den såsom oumbärlig för polistjänsten.

Polisradions betydelse ur (''k ono mi sk synpunkt härrörde i främsta

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

rummet från den i det föregående berörda möjligheten, att komplettera fotpatrullering

med bilpatrullering. I detta hänseende hade i olika sammanhang

den uppfattningen gjort sig gällande, att en nedskärning av poliskårens storlek

skulle kunna möjliggöras genom polisradion. Denna uppfattning byggde

på en överskattning av radions betydelse. Polisradion vore ett tekniskt hjälpmedel

i polisarbetet och såsom sådant synnerligen värdefullt. Den levande

arbetskraften kunde polisradion dock icke ersätta, främst då det gällde ingripande

för ordningens upprätthållande. Särskilt vid orostillfällen krävdes, att

polispersonal i tillräcklig omfattning stöde till polisledningens förfogande.

Den regelbundna övervakningen av lugnet och ordningen hade däremot på

grund av polisradion i viss omfattning kunnat anförtros åt bilpatruller. Härigenom

hade patrulleringstjänsten kunnat upprätthållas och i vissa avseenden

jämväl effektiviseras, oaktat poliskårernas numerära storlek icke ökats i

proportion till städernas tillväxt och till den allmänna utvecklingen på samhällslivets

olika områden. Detta hade inneburit en icke oväsentlig begränsning

av kostnaderna för polisväsendet. Ätt siffermässigt fastställa polisradions

ekonomiska betydelse vore förenat med stora svårigheter. De sakkunniga

hade i detta hänseende icke företagit någon närmare utredning. Erfarenheten

hade emellertid givit vid handen, att kostnaderna för polisradion

vore jämförelsevis små i förhållande till den nytta, som densamma medförde

för polisväsendet.

De sakkunniga förklara vidare, att radiobilarna kommit till praktisk användning

jämväl å områden utanför den egentliga polistjänsten. De begagnades

sålunda i ambulanstjänst för transport av sjuka personer och i åtskilliga

fall hade radiobilpatruller tillkallats för undsättning vid olyckshändelser, därvid

skadade personer kunnat omhändertagas och befordras till läkare. I sådana

fall som de sist avsedda vore det främst tack vare radion som patrullerna kunnat

beordras att lämna bistånd och tack vare den snabbhet, varmed de kunnat

komma tillstädes, som hjälp kunnat bringas.

Slutligen framhålla de sakkunniga, att polisradion även för det civila luftskvddets

behov visat sig vara en värdefull tillgång.

Behovet av samordning av den svenska polisradion.

De sakkunniga framhålla, att den svenska polisradion vidlåddes av oenhetlighet

i flera hänseenden. Skilda system hade valts för anläggningarna och

dessa företedde stora skiljaktigheter i fråga örn apparatur och anordningar i

övrigt. Denna oenhetlighet innebure en brist i organisatoriskt hänseende,

särskilt som de vid anläggningarna begagnade systemen till sina verkningar

vore av väsentligt skild natur. Med hänsyn till de svårlösta tekniska problem,

som vore förenade med anordnandet av polisradio, torde det enligt de sakkunnigas

mening vara betydelsefullt, att en reglering åvägabringades. Jämväl

ur synpunkten av polisradions ändamålsenliga utveckling i sin helhet

syntes en allmän planläggning av organisationen erforderlig. I detta hänseende

torde särskilt böra beaktas, att flera polismyndigheter stöde i begrepp

att anskaffa polisradio.

Ehuru redan ur nämnda synpunkter — fortsätta de sakkunniga — skäl

kunde anses föreligga för vidtagandet av reglerande åtgärder, vore det likväl

i ett annat avseende som behovet av sådana åtgärder gjorde sig starkast

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

gällande. De nuvarande polisradioanläggningarna vore avsedda enbart för

den lokala polisen i vederbörande städer. Inom statspolisverksamheten hade

polisradion däremot icke lämpligen kunnat komma till användning. För statspolisens

del skulle möjligheten att begagna sig av radioförbindelse vara av

synnerligen stort värde, enär statspolisen i sitt arbete i stor omfattning betjänade

sig av bilar. Ordningsstatspolisens verksamhet utgjordes till övervägande

del av patrullering medelst bil och inom kriminalstatspolisen spelade

bilen jämväl en framträdande roll. Det torde vara uppenbart, att bilarnas utrustande

med radio skulle i hög grad underlätta och befordra polisarbetet.

Det syntes därför vara en angelägenhet av största vikt, att förutsättningar

skapades för polisradions utnyttjande jämväl inom statspolisverksamheten.

Angående sättet för tillgodoseende av statspolisens behov av radio anföra

de sakkunniga följande.

Frågan örn anordnandet av polisradio för statspolisen behövde visserligen

icke med nödvändighet sammankopplas med frågan örn reglerandet av den

lokala polisradion; i och för sig kunde de båda frågorna lösas fristående

från varandra. En sådan utväg måste emellertid avstyrkas ur ekonomisk

synpunkt, enär den skulle innebära, att särskilda anläggningar finge inrättas

för statspolisens del vid sidan av lokalpolisens anläggningar och särskild

personal avdelas för skötseln av statspolisens anläggningar. Någon motsvarande

nytta skulle ej heller vara förenad med en dylik överorganisation.

Samma anläggningar och samma personal kunde nämligen i regel utan svårighet

betjäna såväl den lokala polisen som statspolisen. Härtill komme, att

det vore av stor betydelse, att möjligheterna till samarbete inom polisradioorganisationen

på allt sätt underlättades. Detta gällde icke enbart i förhållandet

mellan den lokala polisen och statspolisen utan även mellan de

skilda lokala och statliga poliskårerna inbördes. Örn skilda anläggningar

begagnades, skulle detta medföra, att samarbetet försvårades.

De sakkunniga framhålla härefter, att de behov, som ur olika synjmnkter

gjorde sig gällande med avseende å polisradioorganisationen, icke syntes

kunna på ett ändamålsenligt sätt tillgodoses med mindre en samordning av

organisationen åvägabringades. En sådan rationalisering av polisradion vore

en reform till gagn för polisväsendet, som kunde genomföras inom ramen

för den bestående polisorganisationen; spörsmålet ägde sålunda intet nödvändigt

samband med frågan örn polisväsendets förstatligande. Därest å

andra sidan polisväsendet komme att förstatligas, innebure naturligen det

förhållandet att polisradion vore enhetligt organiserad en avgjord fördel.

De sakkunnigas förslag till samordning.

De sakkunniga inleda sin framställning under denna rubrik med att i korthet

beröra spörsmålet örn polisradioorganisationens ställning i förhållande

till vissa polisväsendet närstående förvaltningsgrenar. Beträffande luftskyddet,

som i detta hänseende tilldrager sig särskild uppmärksamhet, framhålla

de sakkunniga, att de i likhet med luftskyddsinspektionen funne ett

samordnande av polisväsendets och luftskyddets radioförbindelser lämpligt

samt att ökade förutsättningar härför skulle skapas genom samordning av

polisradioväsendet i enlighet med de sakkunnigas förslag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Vidkommande frågan, efter vilka linjer en samordning av polisradion bör ske,

anföra de sakkunniga i huvudsak följande.

Med häsyn till de fördelar, som ur skilda synpunkter visat sig förenade

med FM-systemet, förordades, att den svenska polisradioorganisationen uppbyggdes

med detta system såsom grundval. De nuvarande anläggningarna

vore sålunda icke av beskaffenhet att kunna inlemmas i organisationen. Sändningen

skulle ske på ultrakorta vågor.

De starkaste skälen för en samordning förelåge ur statspolisens synpunkt.

Även om jämväl för den lokala polisens del vägande skäl funnes för en

reglering, kunde dessa i och för sig icke anses motivera så långt gående förändringar

i de bestående förhållandena som en samordning komme att innebära.

På grund härav hade de sakkunniga begränsat samordningen så till

vida, att densamma icke skulle omfatta andra anläggningar än dem som ur

statspolisens synpunkt borde däri ingå. Övriga anläggningar komme icke att

beröras av samordningen.

För tillgodoseende av å ena sidan statspolisens behov av förbindelse

mellan statspolisavdelningarna samt mellan bilpatrullerna och de olika

radiostationer, inom vilkas räckviddsområden patrullerna tjänstgjorde, samt

å den andra lokalpolisens intresse av att risken för störningar mellan närliggande

anläggningar förebyggdes funne de sakkunniga, att polisradioorganisationen

borde uppbyggas dels med ett riksnät, arbetande på en för hela

riket gemensam våglängd (riksvåglängd) och avsett i första hand för statspolisen,

och dels med lokalnät, avsedda för lokalpolisen och arbetande på

riksvåglängden närliggande våglängder (lokalvåglängder), så anpassade att

störningar icke uppkomme mellan lokalnäten inbördes.

Piksnätet skulle vara det primära i organisationen. Alla av samordningen

berörda anläggningar skulle vara anordnade för sändning å riksnätets våglängd.

I vissa fall torde denna våglängd kunna begagnas såväl för statspolisens

som för den lokala polisens radiotrafik; förutsättning härför vore,

att trafiken utan svårighet kunde ombesörjas på gemensam våglängd. I sådana

fall kunde anläggningarna anslutas enbart till riksnätet.

Beteckningen riksnät avsåge att utmärka, att förbindelsen skedde på

samma våglängd över hela riket. På grund av den relativt ringa räckvidden

hos radioanläggningar, anordnade enligt FM-systemet — cirka 60 kilometer

— kunde däremot omedelbar förbindelse över riket i dess helhet ingalunda

upprätthållas. Därest två fasta stationer vore belägna inom varandras

räckviddsområden, kunde emellertid kommunikation ske mellan dessa stationer

inbördes. Vidare kunde meddelanden överbringas från den ena stationen

via den andra till en tredje längre bort belägen station inom den

andras räckviddsområde. I denna ordning kunde förbindelselinjen fortsättas

så långt nya stationers räckviddsområden mötte. En vidsträcktare sådan förbindelsemöjlighet

måste emellertid under normala förhållanden anses såsom

mindre bekväm och säker. Under oroliga tider torde förbindelsen dock kunna

vara värdefull, helst örn andra kommunikationsmedel avbrötes.

Vad nu sagts gällde om förbindelsemöjligheterna mellan fasta stationer

inbördes. Sin största betydelse komme riksnätet emellertid att äga för statspolisens

regelbundna verksamhet. Statspolisavdelningarnas föreståndare

kunde med radions hjälp stå i förbindelse med de till avdelningarna hörande

bilpatrullerna under deras arbete. Detta gällde icke enbart så länge

patrullerna befunne sig inom räckviddsområdet för de fasta stationer, vartill

avdelningarnas radioförbindelse i första hand vore knuten, utan kommunikationen

kunde även med tillhjälp av förmedlande stationer upprätthållas

på längre avstånd.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Den av de sakkunniga förordade planläggningen av samordningen medförde,

att de skilda anläggningarna underkastades prövning ur synpunkten av

vad samordningen för varje fall krävde i fråga om deras storlek och räckvidd.

En anläggning, som därest det gällt allenast ortsbehovet kunnat vara

av mindre storleksklass, kunde i samordningens intresse behöva utbyggas i

större omfattning. Det gällde härvid främst frågan ohi den lämpliga anpassningen

av sändareffekt och antennhöj d. För denna frågas avgörande kunde

icke med avseende å de särskilda anläggningarna på förhand meddelas bestämda

föreskrifter med mindre spörsmålet om radionätets detaljerade utformning

gjordes till föremål för behandling. Detta spörsmål kunde med hänsyn

till lokalpolisens kommunala organisation icke lösas i ett sammanhang; samordningsplanen

finge i stället bringas i tillämpning för de skilda anläggningarna

allteftersom de komme till stånd.

De sakkunniga förordade vidare, att den inom organisationen använda

apparaturen skulle i erforderlig utsträckning standardiseras. Därigenom

skulle betryggande säkerhet skapas för att apparaturen vore i skilda hänseenden

ändamålsenlig och tillverkningskostnaderna kunna nedbringas. För

åstadkommandet av standardiseringen hade de sakkunniga låtit utarbeta

»Anvisningar rörande tillverkning och leverans av polisradioanläggningar

enligt FM-systemet», vilka såsom bilaga fogats vid betänkandet. Enligt anvisningarna

skulle anläggningarna med avseende å sändareffektens storlek

inordnas i tre klasser. I anläggningar av den största klassen skulle sändareffekten

utgöra 250 watt. Dessa anläggningar torde endast komma till utförande

i enstaka fall. Huvudtypen inom organisationen skulle utgöras av

anläggningar av den mellersta storleksklassen. Dessa anläggningar skulle

arbeta med en sändareffekt av 50 watt. Anläggningar av den minsta klassen

skulle användas å orter, där effekten hos den fasta sändaren allenast behövde

motsvara effekten hos de rörliga stationernas sändare. Effekten hos dessa

stationer kunde variera mellan 15 och 25 watt. På grund härav komme även

den fasta sändarens effekt i denna klass att variera mellan nämnda effektbelopp.

Genomförandet av de sakkunnigas förslag till samordning.

De sakkunniga finna hinder möta mot de nuvarande polisradioanläggningarnas

tvångsvisa inordnande i samorganisationen. Under för anläggningarna

meddelade tillstånds giltighetstid, vilken i flertalet fall utlöpte först

med utgången av år 1949, komme samordningen därför icke att vinna tilllämpning

beträffande dessa anläggningar annorledes än i samband med sådan

ombyggnad som medförde, att nytt tillstånd måste sökas. -— Genomförandet

av samordningen skulle nämligen enligt sakkunnigförslaget vara knutet till

förfarandet vid tillståndsgivningen. Detta betydde, att härunder skulle fastställas,

huruvida en anläggning skulle ingå i samorganisationen, och att tillstånd

till sådan anläggning icke skulle beviljas annorledes än under villkor,

att anläggningen utfördes på det sätt som betingades av samordningen. De

villkor, som borde föreskrivas för de samordnade anläggningarna, vore dels

att anläggningarna skulle anordnas enligt FM-systemet och vara så inrättade,

att de kunde anslutas till riksnätet, och dels att anläggningarnas apparatur

skulle utföras i huvudsaklig överensstämmelse med de vid do sakkunnigas

betänkande fogade anvisningarna. Därest särskilt lokalnät skulle finnas,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

borde föreskrift därom jämväl meddelas. Genom att på detta sätt uppställa

samorganisationen såsom förutsättning för tillståndsgivningen, tryggades

samordningsplanens genomförande i formell bemärkelse.

För säkerställandet av samordningsplanens praktiska förverkligande erfordrades

enligt de sakkunnigas mening, att en fortlöpande kontroll anordnades

över att polisradioorganisationens utbyggnad skedde i enlighet med

de riktlinjer, som vore grundläggande för planen. Denna verksamhet borde

omhänderhavas av statspolisintendenten såsom företrädare för samordningsintresset.

Kontrollen kunde lämpligast åvägabringas därigenom, att statspolisintendenten

bereddes tillfälle yttra sig över tillståndsansökningarna.

De sakkunniga förutsatte, att de olika spörsmål, som uppstode vid samordningsplanens

tillämpning i de skilda fallen, komme att avhandlas mellan de

lokala polismyndigheterna och statspolisintendenten, varigenom planens förverkligande

komme att underlättas. Sedan tillstånd beviljats, skulle statspolisintendenten,

därest särskilt lokalnät skulle finnas, bestämma vilken av

lokalvåglängderna som skulle begagnas för detta nät. Telegrafstyrelsen och

försvarsstaben skulle i allt väsentligt bibehållas vid sina hittillsvarande uppgifter

med avseende å polisradioväsendet. Sedan sistnämnda myndigheter

genom beslut, tillkommet på framställning av de sakkunniga, en gång för

alla anvisat de för samordningen tillämnade våglängderna till begagnande

för polisradions del, erfordrades emellertid icke längre från dessa myndigheters

sida någon prövning av frågan örn våglängdstilldelningen såvitt anginge

dessa våglängder.

Vidkommande härefter de ekonomiska förutsättningarna för samordningsplanens

förverkligande anföra de sakkunniga till en början följande.

I detta hänseende framträdde de spörsmål, som betingades därav, att

gemensamma anläggningar skulle begagnas av statspolisen och den lokala

polisen. Härutinnan erfordrades en reglering, som skapade förutsättningar

för att de ekonomiska frågorna icke lade hinder i vägen för planens genomförande.

Den lösningen kunde häx-vid tänkas, att kommunerna finge svara

för anläggningskostnaderna i dess helhet och att staten erlade ett visst årligt

belopp såsom ersättning för att statspolisen bereddes tillfälle att begagna

anläggningarna. Denna anordning skulle närmast stå i överensstämmelse

med det system, enligt vilket övriga, av statspolisorganisationen föranledda

ekonomiska frågor mellan staten och kommunerna reglerades. Med

hänsyn till de jämförelsevis små belopjx, varmed årlig ersättning kunde beräknas

komma att utgå, syntes anordningen emellertid bliva allför omständlig

för att lämpligen böra ifrågakomma i förevarande fall. I stället toi''de en

fördelning av anläggningskostnaderna mellan staten och kommunerna böra

åstadkommas. De kostnader, som härvid komme i fi*åga, vore kostnaderna

för de fasta anläggningarnas apparatur och montering; radioutrustningen

till bilarna borde naturligen anskaffas av statspolisen för sig och av den

lokala polisen för sig. Enligt de sakkunnigas mening borde de nämnda

kostnaderna i regel lika fördelas; staten borde sålunda svara för hälften och

vederbörande kommun för hälften därav. Fall kunde emellertid föreligga,

där denna fördelningsgrund icke visade sig rättvis. Sålunda kunde en anläggnings

betydelse för statspolisen och lokalpolisen vara så väsentligt olika,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

att fördelningen borde ske efter andra normer. Vid anläggningar med såväl

riksvåglängd som lokalvåglängd syntes fördelningen allenast böra omfatta

kostnaderna för den fasta sändaren jämte tillhörande antennanordning;

för mottagningen krävdes särskilda apparater för vartdera nätet, vilka

lämpligen torde böra bekostas, för riksnätet av statspolisen och för lokalnätet

av den lokala polisen. Vidare kunde säranordningar tarvas antingen

för statspolisens eller''den lokala polisens del; de merkostnader, som uppstode

till följd av dylika anordningar, borde icke drabba annan än den för vilkens

räkning de utfördes. I detta hänseende torde böra framhållas, att det för tillgodoseendet

av statspolisens behov i vissa fall kunde komma att visa sig erforderligt

att vidtaga säranordningar i fråga örn sändarantennens utförande

och placering. Av det sagda torde framgå, att kostnadsfördelningen icke

kunde allmängiltigt fastställas på förhand. Spörsmålet torde i stället få upptagas

till behandling för varje anläggning för sig.

I fråga örn sättet för statens deltagande i kostnaderna finna de sakkunniga

två alternativa linjer böra övervägas. Antingen kunde den för statspolisen

uppkommande andelen gäldas av medel, som ställdes till statspolisens förfogande,

eller ock kunde deltagandet ske i form av statsbidrag. I förra fallet

komme kostnaderna att prövas av Kungl. Majit i samma ordning som gällde

för övriga utgifter för statspolisorganisationen. Ett visst anslag finge sålunda

beräknas för ändamålet; detta anslag kunde lämpligen omfatta även

kostnaderna för inköp av radioutrustning till bilarna. På detta sätt skulle

samtliga de för statspolisen uppkommande anskaffnings- och anläggningskostnaderna

för polisradio komma att utgå från ett gemensamt anslag, vilket i och

för sig vore av ett visst värde. Vidare skulle systemet medföra den fördelen,

att statens ekonomiska medverkan till anläggningarna bestämdes på förhand;

härigenom kunde tillses, att utbyggnaden av polisradionätet, såvitt densamma

vore beroende av nämnda medverkan, ägde rum på ett för statspolisen så

planmässigt sätt som möjligt. Å andra sidan skulle svårighet uppkomma

för statspolisintendenten att vid statförslagets upprättande förutse vilka anläggningar,

som kunde bliva utförda under det kommande budgetåret, och

för vilka medel sålunda skulle begäras. En konsekvens av systemet skulle

vidare bliva, att ett samäganderättsförhållande uppstode mellan staten och

kommunerna i avseende å de fasta anläggningarna; ett förhållande som

kunde vålla vissa besvärligheter. På grund liärav hade de sakkunniga funnit

sig böra förorda, att spörsmålet löstes enligt det andra av de båda alternativen,

eller att statens andel i anläggningskostnaderna tillskötes i form av

statsbidrag. Genom en sådan anordning möjliggjordes, att anläggningarna

kunde bringas till stånd allteftersom förhandlingarna därom mellan statspolisintendenten

och de lokala myndigheterna kunde slutföras, varjämte

större reda komme att utmärka organisationen ur äganderättssynpunkt; de

för gemensamt bruk avsedda anläggningarna komme naturligen i detta fall

att tillhöra kommunerna. En annan fördel med detta system vore, att beträffande

anläggningar, som användes jämväl för luftskyddsändamål, frågan

om statens bidrag till anläggningarna ur denna synpunkt kunde bedömas samtidigt

med frågan örn statsbidrag enligt samordningsplanen. Framställning

om statsbidrag borde göras i samband med ansökan om tillstånd till en an
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 127.

läggning. Jämväl över denna framställning borde statspolisintendenten beredas

tillfälle att yttra sig.

Såsom villkor för åtnjutande av statsbidrag skulle enligt sakkunnigförslaget

föreskrivas dels att statspolisen skulle äga rätt att för sitt behov begagna

sig av den anläggning som avsåges, dels att staten skulle vara berättigad

att efter vissa grunder inlösa anläggningen, därest kommunen skulle

vilja nedlägga densamma, och dels att kommunen skulle vidkännas de av anläggningen

betingade underhålls- och driftkostnaderna, vari inginge kostnaderna

för dess betjäning. Yad angår sistnämnda villkor uttala de sakkunniga,

att den ökning av underhålls- och driftkostnaderna, som kunde uppkomma

till följd av att statspolisens radiobilar anslötes till anläggningen, vore så

obetydlig, att den icke kunde sägas spela någon egentlig roll för kommunen.

De sakkunniga förorda, att statsbidrag skulle utgå icke enbart till nyanläggningar

utan även till ombyggnad av nuvarande anläggningar; allt i den

mån anläggningarna omfattades av samordningen. Härigenom bomme organisationsplanens

genomförande även i förhållande till de bestående anläggningarna

att underlättas. Tilldelning av statsbidrag skulle äga rum även örn

statspolisen icke omedelbart vid anläggningarnas tillkomst eller ombyggnad

hade tillfälle att begagna sig av anläggningarna; statspolisen hade exempelvis

icke erhållit medel anslagna för anskaffandet av radioutrustning till bilarna.

I sådana fall skulle rätt föreligga för statspolisen att vid en senare tidpunkt

anknyta radioförbindelsen.

Vad slutligen angår frågan örn storleken av de kostnader, som enligt sakkunnigförslaget

skulle åvila staten, anföra de sakkunniga följande.

De angivna riktlinjerna för organisationsplanens genomförande i ekonomiskt

hänseende vore grundade på en samverkan mellan staten och kommunerna.

I första hand komme organisationens omfattning att bliva beroende

på i vad mån kommunerna komme att anskaffa polisradio. Det förhållandet,

att statsbidrag skulle utgå till anläggningarna, medförde emellertid,

att spörsmålet örn den utsträckning, i vilken ett förverkligande av planen

komme att äga rum, bleve förknippat med frågan i vilken omfattning staten

funne sig böra anslå medel för ändamålet. Avgörande för sistnämnda frågas

bedömande komme i sin tur att bliva i vad mån statspolisens behov av radioförbindelse

funnes böra tillgodoses. Med hänsyn till de ovissa faktorer,

som sålunda komme att inverka på spörsmålet örn polisradioorganisationens

utveckling, kunde någon översiktlig beräkning av de kostnader, som samordningen

komme att medföra för statsverket, icke verkställas. Däremot

kunde vissa uppgifter lämnas rörande de ungefärliga kostnaderna för varje

anläggning. Anskaffningskostnaderna för en sändar- och mottagaranläggning

av normal storleksklass (50 watts sändareffekt) kunde i sin helhet uppskattas

till 6,500 kronor, varav 6,000 kronor för apparaturen och 500 kronor för

montaget. Vid tillämpningen av den av de sakkunniga föreslagna huvudregeln

skulle hälften eller omkring 3,250 kronor gäldas av statsmedel. Statens

kostnader komme emellertid att undergå förskjutningar dels för det fall, att

kostnadsfördelningen skedde efter annan grund än den angivna, och dels

därest säranordningar visade sig erforderliga för statspolisens del. Vid anläggningar

för såväl riksnäts- som lokalnätsförbindelse medförde jämväl den

omständigheten, att, endast sändaranordningarna kunde nyttjas gemensamt,

vissa förändringar i kostnadshänseende. — Till kostnaderna för själva an
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 127. 13

läggningarna komme utgifterna för anskaffandet av rörliga stationer till statspolisens

bilar. Dessa kostnader kunde beräknas till 4,000 kronor per bil.

Yttranden i anledning av förslaget.

Samtliga över de sakkunnigas förslag hörda myndigheter ansluta sig helt

eller med vissa reservationer till de i förslaget uppdragna riktlinjerna för en

samordning av polisradioväsendet i riket. Emellertid påpeka länsstyrelserna

och landsfogdarna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, att samordningen

icke ur statspolisens synpunkt skulle erbjuda så stora fördelar i

rikets nordliga län med deras stora avstånd som i södra och mellersta Sverige.

Yad angår sakkunnigförslagets olika delar avse erinringarna huvudsakligen

följande frågor, nämligen polisradioorganisationens ställning till vissa polisväsendet

mer eller mindre närstående förvaltningsgrenar, den takt, i vilken

polisradions utbyggnad och samordning bör ske, och den därmed i viss mån

sammanhängande frågan örn storleken av statsbidraget till anläggningskostnaden

samt huruvida statsbidrag borde utgå jämväl till underhålls- och driftkostnaderna.

I fråga om tillgodoseende genom polisradion av även det beliov

av radioförbindelse, som föreligger för andra förvaltningsgrenar

än polisväsendet, uttalar luftskyddsinspektionen, att den föreslagna

organisationen medgåve samordnande av luftskyddets radio med polisradion

samt att inspektionen i sin plan för luftskyddets radiotjänst komme att

tillvarataga alla de möjligheter till samordnande, som kunde förefinnas. Inspektionen

hade för avsikt att vid planläggandet av luftskyddets radiotjänst

föreslå utbyggnad i etapper, varvid till den första utbyggnadsetappen skulle

hänföras de radioinstallationer, som för luftskyddet vore av synnerlig betydelse.

En etappvis skeende utbyggnad nödvändiggjordes av de tekniska möjligheterna

att tillverka erforderligt antal apparater. Inspektionen ifrågasätter,

örn icke även utbyggandet av polisradioväsendet kunde ske på detta sätt.

Chefen för försvarsstaben förklarar, att det för riksförsvaret vore av betydelse,

att luftskyddets behov av radioförbindelser bleve tillgodosett, samt understryker

lämpligheten av att samordning av polis- och luftskyddsradio komme

till stånd. Länsstyrelsen i Jönköpings län finner, att hemortsförsvaret skulle

stärkas, därest — utom luftskyddet — även hemvärnet och landstormspolisen

kunde få i viss mån utnyttja en samordnad polisradioorganisation. Länsstyrelserna

i Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Skaraborgs län framhålla, att utbyggnad

av polisradioväsendet och dettas samordning vore av den största

betydelse icke blott för polisväsendet och luftskyddet utan även för att, örn

andra kommunikationsmedel avbrötes, möjliggöra snabb förbindelse mellan

myndigheter i olika landsdelar. 1941 års hemorts för svar ssakkunniga slutligen

finna det angeläget, att vid förslagets genomförande uppmärksammades frågan

örn vidtagande av sådana anordningar, att samtrafik med de militära territoriella

myndigheterna, särskilt försvarsområdesstaberna, vid behov kunde etableras.

Beträffande härefter spörsmålet örn takten för polisradions utbygg
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

nåd och samordning samt den i visst samband därmed stående frågan

örn storleken av statsbidraget till anläggningskostnaden finnér

länsstyrelsen i Skaraborgs län —- med hänsyn till att samordningsplanens

genomförande bomme ätt tillgodose intressen, som mindre anknöte till lokala

behov än allmänna polisuppgifter, samt till angelägenheten av att planen med

det snaraste genomfördes — starka skäl tala för att polisradioväsendet helt

förstatligades och icke gjordes beroende av oberäkneliga kommunala anslag.

Liknande synpunkter anföras av länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt

Örebro län, landsfogden i Kalmar län ävensom poliskamrarna i Karlskrona

och örebro, därvid emellertid länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län endast

ifrågasätter, örn icke statens medverkan såväl i fråga örn ekonomiskt bidrag

som i övrigt borde givas större omfattning än de sakkunniga avsett, medan

länsstyrelsen i Örebro län kraftigt framhåller, att utbyggnad och samordning

av polisradioväsendet på grund av dess betydelse även för hemortsförsvaret

vore en beredskapsåtgärd av största vikt och att därför, oavsett kostnaderna,

fullständig plan för omedelbar utbyggnad borde upprättas och åtgärder för

planens realiserande skyndsamt vidtagas. Upprättande av sådan plan förordas

jämväl av länsstyrelsen och landsfogden i Älvsborgs län samt polismästaren

i Borås. — Stockholms stads polisnämnd, vars yttrande åberopas av Överståthållarämbetet,

förklarar, att staden på sitt nuvarande polisradioväsende nedlagt

ett belopp av över 100,000 kronor och att en avveckling härav icke kunde

ifrågakomma utan att vara påkallad av mycket starka krav, som det läge i kommunens

intresse att tillgodose. Rimligt vore därför, att statsverket i polisdistrikt,

som redan tidigare vore utrustat med polisradio, omedelbart på egen

bekostnad anskaffade den erforderliga sändarapparaturen enligt det nya FMsystemet,

till vilket polisdistriktet sedan så småningom kunde anpassa sina

rörliga anläggningar. Enahanda uttalande göres av svenska stadsförbundet,

vilket tillägger, att kommunerna icke borde berövas sin rätt att efter utgången

av gällande tillståndsperioder bibehålla egna lokala anläggningar. Ordningspolisintendenten

i Stockholm ifrågasätter med hänsyn till redan nu — med

ett relativt ringa antal radiobilar samtidigt i bruk — i Stockholm uppkommande

»köbildning» beträffande radiomeddelandena, örn icke i de största

polisdistrikten för riksnätet borde anordnas särskild fast station, låt vara i

viss mån organisatoriskt sammankopplad med lokalnätets. Länsstyrelsen i

Malmöhus län finner angeläget, att en samordning av polisradioväsendet

genomfördes snarast möjligt, samt föreslår därför, att staten skulle lämna

ökat bidrag i sådant fall, där särskilda kostnader erfordrades för samordnande

av redan befintlig lokal radioanläggning, och att i fråga örn rätten till i betänkandet

föreslaget statsbidrag skillnad ej borde göras mellan redan utförd lokal

radioanläggning enligt FM-systemet och tillämnad sådan. Samma mening i

fråga örn rätt till retroaktivt statsbidrag beträffande anläggningar enligt FMsystemet

företrädes av polismästaren i Hälsingborg och föreningen Sveriges

polismästare.

Gentemot de sakkunnigas förslag, att vederbörande kommun skulle vidkännas

de av en samordnad anläggning betingade underhålls- och drift
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majda proposition nr 127.

kostnaderna anför Stockholms stads polisnämnd, med instämmande av

Överståthållarämbetet, att en halvering mellan stat och kommun av anläggningskostnaden

borde få till följd en halvering jämväl av underhållskostnaderna,

vilka vore mycket varierande och stundom kunde uppgå till rätt betydande

belopp. Poliskammaren i örebro gör gällande, att kostnaden för betjäning

av den fasta stationen icke torde bliva obetydlig samt att underhållsoch

driftkostnaderna borde fördelas mellan staten och kommunen.

I sin redogörelse för polisradions betydelse uttala de sakkunniga, att

denna främst består däri, att radion i hög grad vidgar möjligheterna att praktiskt

utnyttja bilen i polisens tjänst. Enär statspolisen i stor omfattning

är utrustad med bilar, finna de sakkunniga, att radion kan bliva ett synnerligen

värdefullt hjälpmedel inom statspolisverksamheten. Vidare framhålla

de sakkunniga, att det för lokalpolisen framstår som en angelägenhet av särskild

vikt, att risken för störningar mellan närliggande anläggningar förebygges.

Med hänsyn till båda dessa förhållanden och även ur synpunkten

av polisradions ändamålsenliga utveckling i sin helhet föreslå de sakkunniga,

att en samordning av polisradioorganisationen, i den mån denna är av betydelse

för tillgodoseende av statspolisens behov av radioförbindelse, skall

åvägabringas. Förslaget innebär en allmän planläggning av organisationen

efter vissa enhetliga grundlinjer. De samordnade anläggningarna skola sålunda

vara inrättade enligt EM-systemet och utrustade för anslutning till det

s. k. riksnätet, avsett huvudsakligen för statspolisen. Därest statspolisens

och lokalpolisens radiotrafik utan hinder kan ombesörjas på samma nät, skall

riksnätet kunna begagnas jämväl av lokalpolisen. Å orter, där gemensamt

nät icke lämpligen kan användas, skall lokalpolisens trafik försiggå å särskilt

lokalnät. Till förhindrande av störningar skola närliggande lokalnät tilldelas

skilda våglängder. Främst för säkerställandet av att för samordningen ändamålsenlig

apparatur kommer till användning föreslå de sakkunniga, att

apparaturen skall i viss utsträckning standardiseras. Samordningsplanen skall

enligt sakkunnigförslaget genomföras på det sätt, att Kungl. Maj:t vid meddelande

av tillstånd till anläggningarna föreskriver de villkor som betingas

av samordningen. Statspolisintendenten skall övervaka, att polisradionätets

utbyggande sker i enlighet med planen, och hans yttrande skall därför inhämtas

över tillståndsansökningarna.

I likhet med de sakkunniga finner jag ur olika synpunkter -— främst för

tillgodoseende av statspolisens behov av radioförbindelse — angeläget, att

polisradioväsendet i riket samordnas. Av de sakkunniga föreslagna riktlinjer

för samordningens genomförande synas ändamålsenliga. Även örn, såsom ett

flertal remissmyndigheter göra gällande, en omedelbar utbyggnad och samordning

av polisradion skulle vara av stor betydelse icke endast för polisväsendet

utan även för andra förvaltningsgrenar, kan jag med hänsyn till de

ekonomiska konsekvenserna icke förorda, att sådana åtgärder vidtagas. Samordningen

synes böra genomföras successivt i den mån nu befintliga anläggningar

ombyggas eller nya anläggningar komma till utförande. Det av

Departements
chefen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj-.ts proposition nr 127.

svenska stadsförbundet väckta spörsmålet om rätt för kommun att bibehålla

egen lokal anläggning efter utgången av gällande tillståndsperiod torde böra

bedömas med hänsyn till vid denna tidpunkt föreliggande förhållanden. Då

anordnande av polisradio är beroende av kommunernas eget initiativ och sålunda

icke möjligt att på förhand beräkna, kan någon detaljerad plan för organisationens

lokala utbyggnad icke på förhand upprättas. Yad av de sakkunniga

och av vissa över de sakkunnigas förslag hörda myndigheter anförts örn

utnyttjande av polisradioanläggningarna inom andra förvaltningsområden än

polisväsendet —- främst luftskyddet och övriga grenar av hemortsförsvaret

— föranleder intet annat yttrande från min sida än att detta i största möjliga

utsträckning bör ske och att frågan härom får upptagas till behandling i

varje särskilt fall. Efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet

har jag kommit till den uppfattningen, att tillståndsgivningen omedelbart

bör omläggas efter de linjer för samordningsplanens genomförande, som

av de sakkunniga föreslagits.

Yad härefter angår de ekonomiska betingelserna för samordningsplanens

förverkligande anföra de sakkunniga huvudsakligen följande. Anläggningskostnaderna

för de fasta stationerna inom samorganisationen böra i princip

lika fördelas mellan staten och kommunerna. Avsteg från denna regel kan

emellertid befinnas påkallat av omständigheterna i det särskilda fallet. Säranordningar,

som kunna behövas för statspolisen eller lokalpolisen, skola bekostas

av den för vilkens räkning de utföras. Statens del av kostnaderna

skall utgå i form av statsbidrag. För statsbidragets tillgodonjutande skola

vissa villkor föreskrivas, avsedda att säkerställa syftet med statsbidraget. Av

dessa villkor må här nämnas skyldigheten för kommunen att vidkännas de

av anläggningen betingade underhålls- och driftkostnaderna. De sakkunniga

framhålla, att radioutrustningen till bilarna naturligen bör anskaffas av statspolisen

för sig och av den lokala polisen för sig.

De sakkunnigas förslag till fördelning mellan stat och kommun av kostnaderna

för polisradioväsendets utbyggnad och samordning finner jag väl avvägt

och förordar, att statsbidrag tills vidare skall utgå i enlighet med förslaget.

Att ur statsbidragssynpunkt giva de polisdistrikt, som redan anordnat

polisradio enligt det äldre AM-systemet, någon särställning finner jag för närvarande

icke påkallat. Emellertid kan det framdeles visa sig erforderligt att,

såsom ordningspolisintendenten i Stockholm föreslagit, i de största polisdistrikten

anordnas särskilda fasta anläggningar för statspolisen och för lokalpolisen.

Beträffande förslaget att med statsbidraget skall förbindas villkoret,

att kommunen skall vidkännas kostnaderna för anläggningens underhåll och

drift, vill jag framhålla, att statsbidraget till anläggningskostnaden synes hava

bestämts på ett för kommunerna så förmånligt sätt, att underhålls- och driftkostnaderna

skäligen böra helt bestridas av kommunen.

För lämnande under nästföljande budgetår av statsbidrag enligt angivna

grunder till kostnaderna för sådana fasta anläggningar, som befinnas böra

ingå i samordningsplanen, beräknar jag ett belopp av 30,000 kronor vara erforderligt.

Hinder synes icke böra möta mot att tilldela kommun bidrag för

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

redan under innevarande budgetår enligt FM-systemet utförd anläggning.

Medel synas jämväl böra beräknas för anskaffande av ett antal rörliga anläggningar

för sådana statspolisavdelningars bilar, inom vilkas verksamhetsområden

till riksnätet anslutna fasta anläggningar komma till utförande. För

vinnande av erfarenhet rörande radions användbarhet inom statspolisverksamheten

synas fem rörliga anläggningar under nästföljande budgetår vara tillfyllest.

Då varje sådan anläggning betingar ett pris av 4,000 kronor, kommer

kostnaden för denna anskaffning att uppgå till 20,000 kronor. För ifrågavarande

båda ändamål erforderligt belopp — tillhopa sålunda 50,000 kronor —

bör anvisas såsom reservationsanslag under rubriken Statspolisorganisationen:

Polisradioväsendet. Från anslaget synes något mindre belopp böra kunna

ställas till statspolisintendentens förfogande för anlitande av teknisk sakkunskap

vid prövning av ansökningarna om tillstånd till polisradioanläggningar.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att till Statspolisorganisationen: Polisradioväsendet för budgetåret

1943/44 anvisa ett reservationsanslag av ...... kronor 50,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Anders Lundstedt.

Bihang till riksdagens protokoll 1943

1 sami. Nr 127.

583 43 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:219 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1943/44 till polisradioväsendet. a1 i texten
  2. SU 1943:94 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1943!44 till polisradioväsendet. s. 1 i texten