Sök i Ratio Lex

Angående krigsmaktens reservpersonal

1943-03-05 · 169 sidor, varav 165 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 165 av 169 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:143, Angående krigsmaktens reservpersonal

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

1

Nr 143.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående krigsmaktens

reservpersonal; given Stockholms slott den 5

mars 1943.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 143.

491 44

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl Maj.ts proposition nr 143.

3

Utdrag av protokollet över försvar sär end en, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 5 mars 1943.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsbon-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö,

Hosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, fråga örn krigsmaktens

reservpersonal och anför därvid följande.

I. Inledning.

Krigsmaktens reservpersonal utgöres för närvarande, frånsett vissa övergångsvis

kvarstående officerare vid frivilliga automobilkåren och i fredstid

konstituerade landstormsoffioerare, av dels personal i arméns, flottans, kustartilleriets,

mariningenjör-, marinintendentur- och marinläkarkårernas samt

flygvapnets reserver, dels officerare i väg- och vattenbyggnadskåren, dels ock

personal å arméns och kustartilleriets reservstater.

Gällande bestämmelser angående reservpersonalen återfinnas i följande författningar:
förordningen

den 23 september 1927 (nr 364) angående befäl och civilmilitär

personal i arméns reserver;

förordningen den 23 september 1927 (nr 365) angående befäl i flottans

reserv;

förordningen den 23 september 1927 (nr 366) angående befäl i kustartilleriets

reserv;

förordningen den 9 juni 1933 (nr 360) angående mariningenjörkårens

reserv;

förordningen den 9 juni 1933 (nr 361) angående marinintendenturkårens

reserv;

förordningen den 9 juni 1933 (nr 362) angående marinläkarkårens reserv;

förordningen den 31 maj 1934 (nr 218) angående personal i flygvapnets

reserv;

förordningen den 18 juni 1937 (nr 677) angående väg- och vattenbyggnadskåren;
förordningen

den 23 juli 1936 (nr 474) angående arméns reservstater;

förordningen den 23 juli 1936 (nr 476) angående kustartilleriets reservstat;

samt

förordningen den 18 juli 1928 (nr 323) angående reservstat för furirer vid

Gotlands trupper.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis proposition nr 143.

Härtill kommer ett antal äldre författningar, som till följd av gällande övergångsbestämmelser

delvis äro fortfarande tillämpliga å viss personal.

Flertalet av ovan angivna författningar och särskilt de förstnämnda sju s. k.

reservbefälsförordningarna ha efter hand undergått ändringar i såväl formellt

som sakligt hänseende, med påföljd dels att överskådligheten över bestämmelserna

alltmer försvårats, dels att på vissa punkter en påtaglig brist på

enhetlighet mellan förordningarna uppstått. Bestämmelserna ha också under

de senaste åren varit föremål för överväganden i olika sammanhang.

Den 8 juli 1940 tillkallades, jämlikt Kungl. Maj:ts den 5 i samma månad

givna bemyndigande, krigsrådet E. Ström som utredningsman för att inom försvarsdepartementet

biträda med verkställande av en allmän översyn av samtliga

på förevarande område gällande författningar samt att på grundval av

denna översyn avgiva de förslag till nya författningar i ämnet, som kunde

finnas påkallade. Med skrivelse den 18 april 1941 överlämnade Ström förslag

till sju nya förordningar, avsedda att träda i stället för reservbefälsförordningarna.

Med hänsyn till avfattningen av utredningsuppdraget inneburo

förslagen i huvudsak allenast en formell bearbetning av de gällande förordningarna.

Sålunda hade frågan angående reservpersonalens avlöningsförmåner

och tjänstgöringsskyldighet m. m. icke ansetts falla inom ramen för den

nämnda utredningen, utan ansågos dessa frågor lämpligen böra upptagas till

övervägande först i samband med de jämkningar i reservbefälsinstitutioneu,

vilka till äventyrs kunde föranledas av det fortsatta utbyggandet av försvarsorganisationen.

De av Ström sålunda avgivna författningsförslagen lia sedermera

varit föremål för remissbehandling. Som emellertid fråga uppkommit

örn en mera genomgripande omläggning av reservpersonalens tjänsteförhållanden

överhuvud, ha förslagen icke föranlett något Kungl. Maj ris beslut i ämnet.

Sedan Kungl. Majit genom beslut den 8 augusti 1941 bemyndigat chefen

för armén att enligt vissa riktlinjer för omläggning av befälsbehovets tillgodoseende

vid mobilisering utarbeta ny reservbefälsförordning, avgav chefen

för armén med skrivelse den 2 april 1942 förslag till förordning angående

personal i arméns reserver.

1941 års försvarsutredning upptog i sitt den 12 januari 1942 avgivna betänkande

(statens offentliga utredningar 1942: 1) frågan örn reservpersonalens

anställnings- och tjänstgöringsförhållanden till behandling. Beträffande

reservstatspersonalen förutsattes inga principiella ändringar; på reservstat

borde emellertid uppföras, förutom nu befintliga beställningar, ytterligare

ett antal nya beställningar, delvis för personalkategorier, för vilka sådana

beställningar icke, funnes i nuvarande organisation. I fråga örn personalen i

arméns reserver uttalade försvarsutredningen, att ett inom arméstaben

preliminärt utarbetat och i betänkandet återgivet förslag till reservbefälsförordning

— i huvudsak överensstämmande med det av arméchefen sedermera

avgivna förslaget — syntes innebära en i stort sett tillfredsställande

lösning av problemet rörande denna personals utnyttjande i försvarsorganisationen.

Först efter en överarbetning av det blivande förslaget, som bleve

nödvändig bland annat för att säkerställa en önskvärd överensstämmelse med

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj-.ts proposition nr 143.

motsvarande bestämmelser rörande övriga försvarsgrenars reservpersonal,

syntes emellertid frågan kunna bliva föremål för ett ståndpunktstagande från

statsmakternas sida. Beträffande personalen i väg- och vattenbyggnadskåren

föreslog utredningen inga principiella ändringar. Dock förutsattes

vissa ändringar i nu gällande rekryteringsbestämmelser. Yad slutligen angick

anställnings- och tjänstgöringsförhållanden för övriga kategorier av

reservpersonal framlades vissa närmare motiverade förslag.

Vid anmälan den 27 mars 1942 av propositionen nr 210 angående den fortsatta

utbyggnaden och organisationen av landets försvarskrafter anförde jag.

att principerna i det i försvarsutredningens betänkande skisserade förslaget

till reservbefälsförordning för armén syntes vara ägnade att läggas till grund

för bestämmelser i ämnet. Emellertid framhöll jag, att sedan utredningsarbetet

inom arméstaben avslutats, frågan örn reservpersonalens ställning

jämväl inom de andra försvarsgrenarna borde för vinnande av största möjliga

enhetlighet på förevarande område upptagas till prövning. Jag förutsatte,

att därvid de av försvarsutredningen berörda frågorna rörande rekryteringen

av officerare i väg- och vattenbyggnadskåren skulle tagas under övervägande.

T ett sammanhang borde vidare — enligt vad jag ytterligare anförde — upptagas

till behandling frågan örn reservpersonalens avlönings- och övriga förmåner

inom hela försvarsväsendet. Mot det av mig sålunda anförda förklarade

sig riksdagen sedermera icke ha något att erinra.

Jämlikt Kungl. Majlis bemyndigande den 5 juni 1942 anmodade jag den

30 i samma månad kaptenen i flottans reserv N. D. Forssblad, ombudsmannen

hos försvarsväsendets underbefälsförbund underofficeren av andra

graden i flottans reserv E. M. Gustafson, dåvarande överstelöjtnanten

vid Signalregementet numera översten och chefen för Skånska pansarregementet

A. C. Oison Nordström, majoren vid flygvapnet B. T. Kapp samt

dåvarande statssekreteraren i försvarsdepartementet T. G. Wärn att inom

departementet biträda med utredning rörande bland annat reservpersonalens

ställning samt därmed sammanhängande frågor ävensom avgiva de förslag,

till vilka utredningen kunde föranleda. Åt Wärn uppdrogs att i egenskap

av ordförande leda utredningens arbete.

T samband med igångsättandet av utredningen anförde jag, efter att ha

erinrat örn tidigare överväganden av frågan, bland annat följande.

Med utgångspunkt Från det av chefen för armén framlagda förslaget —

vars principer jag såsom förut anmärkts funnit ägnade att, läggas till grund

för bestämmelse)'' i ämnet — ävensom de av försvarsutredningen i övrigt härutinnan

framlagda förslagen bör i första hand utredas flugan örn den pen

sionsavgångna personalens tjänstgöringsskyldighet samt örn den förtidsavgångna

och reservanställda personalens anställnings- och tjänstgöringsförhållanden.

Därvid bör även upptagas till behandling frågan örn fortifikations

kårens behov av reservpersonal, vilken fråga för närvarande är föremål för

utredning genom de militära myndigheterna. Vid utredningsarbetet bör,

givetvis under hänsynstagande till de särskilda förhållanden, som råda inom

de olika försvarsgrenarna, eftersträvas största möjliga likformighet inom hela

försvarsväsendet. Med hänsyn till den utredning rörande utnyttjandet av

ingenjörsutbildad personal inom försvarsväsendet, som enligt vad jag i annat

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj-.ts proposition nr 143.

sammanhang anför bör komma till stånd, bör förevarande utredning icke

avse ingenjörpersonal. Emellertid bör under utredningsarbetet samråd ske

med nyssnämnda utredning för ernående av största möjliga likformighet beträffande

all reservanställa personal.

För vinnande av en god rekrytering måste den reservanställda personalen

tillförsäkras tillräckliga ekonomiska förmåner. Denna avlöningsfråga, vilken

upprepade gånger bragts på tal av vederbörande personalorganisationer, bör

vid utredningen upptagas till behandling. Även böra beaktas avlöningsvillkoren

för till fredstjänstgöring av längre varaktighet inkallad reservpersonal.

Såsom förut anmärkts förutsatte 1941 års försvarsutredning icke några

större principiella ändringar beträffande personalen å reservstat. Vid framläggandet

av propositionen angående den fortsatta utbyggnaden och organisationen

av landets försvarskrafter anslöt jag mig i förevarande avseende

i huvudsak till försvarsutredningens förslag. Enär emellertid reservstatspersonalens

löne- och pensionsbelopp torde vara åtminstone i viss mån bestämda

med hänsyn till de i nu gällande tjänstepensionsreglemente angivna

tjänstepensionerna samt dessa vid ikraftträdandet den 1 juli 1942 av 1941

års allmänna tjänstepensionsreglemente komma att undergå viss omreglering,

torde en översyn av bestämmelserna rörande reservstatspersonalens löner

och pensioner vara påkallad. I samband därmed böra även frågorna rörande

tjänstgöringsskyldighet, anställningsvillkor m. m. tagas under omprövning,

varjämte erforderliga författningsförslag i anledning av de i nyssberörda

proposition framlagda förslagen rörande försvarsväsendets reservstater böra

utarbetas.

Till de tillkallade utredningsmännen — 1942 års reservbefälssakkunniga

— ha efter hand överlämnats ett antal från olika håll inkomna framställningar

i frågor, som beröra de sakkunnigas utredningsuppdrag.

De sakkunniga ha till fullgörande av sitt uppdrag såvitt nu är i fråga inkommit

med

1) skrivelse den 6 november 1942 med förslag till förordningar angående

personal i arméns, marinens och flygvapnets reserver;

2) skrivelse den 6 november 1942 med förslag till förordning angående

väg- och vattenbyggnadskåren; samt

3) skrivelse den 16 november 1942 med förslag till förordning angående

försvarsväsendets reservstater.

För innebörden i de sakkunnigas förslag, i den män desamma äro av betydelse

ur synpunkten av riksdagens ställningstagande, kommer redogörelse att

lämnas i det följande under olika punkter huvudsakligen i anslutning till

samlingsrubrikerna i de sakkunnigas författningsförslag. De under 1) och 3)

omnämnda författningsförslagen torde få fogas till detta protokoll såsom

bilagor.

Över de sakkunnigas förslag angående axméns, marinens och flygvapnets

reserver ha yttranden infordrats av arméehefen, efter hörande av arméinspektören,

generalfältläkaren, överfältveterinären, samtliga militärbefälhavare och

chefen för väg- och vattenbyggnadskåren, av marinchefen, efter hörande av

inspektören för kustartilleriet, marindistriktscheferna i Ostkustens, Sydkustens

och Västkustens marindistrikt, marinöverdirektören, marinöverintendenten

och marinöverläkaren, av chefen för flygvapnet, efter hörande av chefen

för första flygeskadem, och flygförvaltningen samt av arméförvaltningen,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kimgl. Magsta proposition nr 143.

marinförvaltningen, statskontoret, riksförsäkringsanstalten, försvarsväsendets

lönenämnd och försvarsväsendets ingenjörutredning. Därjämte ha överbefälhavaren,

svenska arméns reservofficersförbund, flottans reservofficersförbund,

kustartilleriets reservofficersförbund, flygvapnets reservofficersförbund, svenska

reservunderofficersförbundet, försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers

förbund, landstormsofficerssällskapens i Sverige riksförbund numera benämnt

värnpliktiga officerares riksförbund, svenska officersförbundet, svenska underofficersförbundet

och försvarsväsendets underbefälsförbund beretts tillfälle

att yttra sig över förslagen.

Över de sakkunnigas förslag angående väg- och vattenbyggnadskåren ha

yttranden infordrats av arméchefen, efter hörande av arméinspektören, samtliga

militärbefälhavare samt chefen för väg- och vattenbyggnadskåren, av

marinchefen, efter hörande av marinöverdirektören, samt av chefen för flygvapnet,

arméförvaltningen, statskontoret, försvarsväsendets lönenämnd och

försvarsväsendets ingenjörutredning, varjämte överbefälhavaren och svenska

arméns reservofficersförbund beretts tillfälle att yttra sig.

Över de sakkunnigas förslag angående försvarsväsendets reservstater ha

yttranden infordrats av arméchefen, efter hörande av arméinspektöien, generalfältläkaren,

överfältveterinären och samtliga militärbefälhavare, av marinchefen,

efter hörande av inspektören för kustartilleriet samt marindistriktscheferna

i Ostkustens, Sydkustens och Västkustens marindistrikt, av chefen

för flygvapnet och flygförvaltningen samt av arméförvaltningen, marinförvaltningen,

statskontoret och försvarsväsendets lönenämnd. Därjämte ha överbefälhavaren,

svenska officersförbundet, svenska underofficersföibundet och

försvarsväsendets underbefälsförbund beretts tillfälle att yttra sig över förslaget.

För innehållet i yttrandena, såvitt nu är i fråga, redogöres i det följande

under de särskilda avsnitt, som därav beröras. X den man annat icke angives

ha de sakkunnigas förslag i här berörda delar i stort sett tillstyrkts eller lämnats

utan erinran.

Den aktiva befälskadern kan under fredsförhållanden såväl av kostnadsskäl DepartemenUsom

med hänsyn till vid varje tidpunkt inkallade värnpliktigas relativa fåtalighet

icke tillåtas svälla ut i den omfattning, som behovet av befäl i en krissituation

kräver. Under förstärkt försvarsberedskap, mobilisering eller krig

måste därför finnas att tillgå lämplig personal till den beräknade befälsbristens

utfyllande. Det är i stort sett på två vägar, som denna utövei den

aktiva kadern erforderliga personal rekryteras, nämligen dels i form av värnpliktigt

befäl, dels i form av reservbefäl. Härtill kommer även befälspersonal

på reservstat, till vilken jag dock ber att få i ett senare sammanhang återkomma.

Den av 1941 års riksdag antagna nya värnpliktslagen förutsätter, att värnpliktiga

skola tagas i anspråk såsom befäl i väsentligt större utsträckning än

tidigare varit fallet. Anledningen härtill är det ökade behov av befäl, som den

nya krigsorganisationen förutsätter och som ansetts böra fyllas i första hand

genom utbildning i fredstid av värnpliktiga för underofficers- och officers
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

tjänstgöring vid förstärkt beredskap, mobilisering och krig. Den nya värnpliktslagen

innefattar med hänsyn härtill bestämmelser örn uttagning tvångsvis

till fortsatt utbildning — utöver den vanliga värnpliktstjänstgöringen — av

för befälsföring lämpade värnpliktiga.

Trots den relativt omfattande utbildning, som det värnpliktiga befälet kommer

att undergå — som regel högst 360 dagar för utbildning till officer samt

högst 180 dagar för utbildning till underofficer samt därutöver frivillig utbildning

— har det dock icke ansetts möjligt att på denna väg helt fylla det behov

av befälspersonal, som enligt det nyss sagda under mera extraordinära förhållanden

kommer att föreligga. Det har nämligen funnits nödvändigt att mellan

den aktiva befälskadern och det värnpliktiga befälet bibehålla reservbefälet

såsom en till försvarsväsendet fastare knuten personalorganisation, vars medlemmar

ha att regelbundet fullgöra viss fredstjänstgöring och av vilken över

huvud taget kunna utkrävas större skyldigheter såväl kvantitativt som kvalitativt

än av det värnpliktiga befälet. Såtillvida innebär dock tillkomsten av

1941 års vämpliktslag härvidlag en förskjutning som rekryteringen av reservbefälet

torde i fortsättningen kunna läggas på en bredare bas och överhuvudtaget

vara i viss mån lättare att genomföra än tidigare på grund därav, att

värnpliktigt befäl i viss utsträckning kan beräknas taga anställning som reservbefäl.

Av det anförda framgår, att såvitt nu kan bedömas reservbefälet och

det värnpliktiga befälet äro vid sidan av varandra behövliga i försvarsorganisationen.

Det anförda ger emellertid också vid handen nödvändigheten

av att reservpersonalen ålägges fredstjänstgöring i sådan omfattning,

att personalen rätt förmår fullgöra de ansvarsfulla uppgifter, som

i en för landet allvarlig situation kommer att åvila dylikt befäl. Den

grundläggande utbildningen måste underhållas och vidgas. Utvecklingen på

krigföringens område, särskilt i fråga om de tekniska hjälpmedlen, ställer

bestämda krav på att för reservpersonalens övande i fredstid tillmätes förhållandevis

riklig tjänstgöringstid utan alltför långa avbrott mellan tjänstgöringstillfällena.

Härav följer emellertid att personalen såsom ersättning för

sina i jämförelse med det värnpliktiga befälet större förpliktelser måste tillförsäkras

ekonomiska förmåner, som i motsvarande grad överstiga det värnpliktiga

befälets. Örn så icke sker kan en god rekrytering av denna personalkategori

försvåras, även örn — såsom i det föregående framhållits — den

med 1941 års vämpliktslag införda utbildningen av värnpliktigt befäl i sin

mån kan bidraga till att öka intresset för inträde i reserv.

Såsom av den föregående redogörelsen framgår var frågan örn reservpersonalens

anställnings- och tjänstgöringsförhållanden föremål för behandling

i propositionen 1942: 210 angående den fortsatta utbyggnaden och organisa

tionen av landets försvarskrafter. För egen del förutsatte jag därvid inga principiella

ändringar i fråga örn väg- och vattenbyggnadskåren samt reservstatspersonalen.

Däremot ansåg jag, att principerna i det i försvarsutredningens

betänkande skisserade förslaget till reservbefälsförordning för armén vore

ägnade att läggas till grund för bestämmelser i ämnet. Jag uttalade emellertid

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

i anslutning därtill, att frågan om reservpersonalens avlönings- och övriga

förmåner inom hela försvarsväsendet borde upptagas till prövning. Mot det

av mig sålunda anförda hade riksdagen intet att erinra. Den utredning, som

jag med anledning härav efter Kungl. Maj:ts bemyndigande låtit verkställa

genom 1942 års reservbefälssakkunniga, har enligt direktiven för de sakkunniga

gått ut på att med utgångspunkt från de beträffande personalen i reserv

preliminärt godkända principerna för ordnandet av anställnings- och tjänstgöringsförhållandena

närmare utreda denna fråga ävensom undersöka vilka

ekonomiska förmåner, som borde tillkomma reservpersonalen. I enlighet härmed

vila de sakkunnigas förslag, såvitt angå anställnings- och tjänstgöringsförhållanden

för personal i reserv, delvis på redan i princip godtagna grunder.

Det är emellertid icke möjligt att bedöma de förslag till reglering av

reservpersonalens ekonomiska förmåner, som nu i första hand böra underställas

riksdagen, utan att ingå jämväl på de frågor i avseende å anställningsförhållanden

och tjänstgöringsskyldighet m. m., till vilka hänsyn måste tagas

vid de ekonomiska förmånernas bestämmande. T det. följande kommer jag

därför att ingå jämväl på sistnämnda frågor. Jag vill emellertid framhålla, att

ehuru spörsmålet om krigsmaktens reservpersonal alltså i stort sett kommer

att upptagas till fullständig behandling i det följande, riksdagen såsom redan

antytts närmast torde ha att fatta beslut i fråga örn de ekonomiska förmånerna

åt reservpersonalen. Det är av vikt, att Kungl. Maj:t framdeles kan

göra sådana avvikelser från de blivande bestämmelserna, som — utan att innebära

avsteg från riksdagens beslut rörande de ekonomiska förmånerna samt

de principiella grunderna för vad jag i övrigt här nedan förordar — betingas

av särskilda eller ändrade förhållanden.

I detta sammanhang bör även erinras, att det förut anförda och de förslag

rörande löne- och pensionsbestämmelser, som i det följande framläggas, ha avseende

på de förhållanden som råda i fred. Till frågan örn reservbefälets löneförmåner

vid förstärkt försvarsberedskap, mobilisering och krig torde jag

framdeles få återkomma vid anmälan av 1942 års krigsavlöningssakkunnigas

den 13 februari 1943 avgivna utlåtande med förslag till krigsavlöningsreglemente

m. m.

II. Arméns, marinens och flygvapnets reserver.

De sakkunniga ha inledningsvis anfört, att jämlikt de för de sakkunnigas

arbete gällande direktiven utredningen — med hänsyn till den utredning

rörande utnyttjandet av ingenjörutbildad personal inom försvarsväsendet

som avsåges skola komma till stånd — icke skulle avse ingenjörpersonal.

De sakkunniga hade emellertid i författningsförslagen medtagit vissa enligt

de sakkunnigas mening med hänsyn till nu rådande förhållanden nöd

vändiga bestämmelser angående ingenjörpersonal i reserv men vore väl med

vetna om att en framtida omläggning i en eller annan riktning av principerna

för ingenjörpersonalens utnyttjande inom försvarsväsendet kunde komma att

nödvändiggöra ändringar i reservförordningarna.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majda proposition nr 143.

Försvarsväsendets ingenjörutredning har uttalat, att då ingenjörutredningen

ännu icke slutgiltigt utformat de principer för den tekniska personalens utnyttjande

och ställning inom försvarsväsendet, efter vilka det blivande utredningsarbetet

bomme att bedrivas, det icke varit möjligt att ägna de remitterade

förslagen någon granskning i detalj. Den verkställda granskningen hade dock

givit vid handen, att de bestämmelser som i förslagen avsåge den civilmilitära

reservpersonalen i princip borde vinna tillämplighet å den tekniska reservpersonalen

inom alla försvarsgrenar, antingen densamma framdeles bomme att

vara civilmilitär eller överginge till att bliva rent militär i ingenjörs- eller

andra tekniska befattningar. I samband med de ändringar i här berörda förordningar,

som kunde bliva en följd av ingenjörutredningens blivande förslag,

torde den tekniska personalens organisation och ställning lätt kunna inpassas

inom ramen av de föreliggande förslagen. Utredningen hade därför — med

i det följande angivna reservationer — icke något att erinra mot förslagens

snara genomförande.

Försvarsväsendets underbefälsförbund har anfört, att försvarsväsendets

befälsfråga vore av stor och omspännande betydelse för den personalgrupp,

vars intressen förbundet hade att i främsta rummet söka tillgodose. Efter

genomförande av 1942 års försvarsbeslut bleve liksom hittills det fast anställda

manskapet hänvisat till att efter längre eller kortare tids militärtjänstgöring

söka sig över till civil verksamhet för att därefter finnas tillgängligt i värnpliktskadern

såsom ett såväl kvantitativt som kvalitativt sett värdefullt tillskott

i försvarsväsendets krigsorganisation. Hur frågan örn utnyttjandet av

detta i regel befälsutbildade tillskott vore avsedd att lösas, därom gåve föreliggande

förslag föga eller ingen upplysning. Det vore förbundet angeläget att

framhålla, att de av förbundet i det följande med anledning av de sakkunnigas

förslag anförda synpunkterna måhända kommit att givas annan utformning,

därest det enligt förbundets uppfattning aktuella huvudproblemet, nämligen

frågan örn sättet för fyllandet av försvarsväsendets befälsbehov, kunnat i alla

sina detaljer närmare överblickas.

a. Allmänna bestämmelser.

De särskilda reserverna.

Enligt gällande bestämmelser utgöras arméns reserver av regementenas

samt artilleri-, ingenjör- och trängkårernas reserver, generalstabskårens, fälttygkårens,

luftvärnsartilleriets, fortifikationskårens, ingenjörtruppernas, trängens

och intendenturkårens reserver, arméfördelningarnas, övre Norrlands

truppers och Gotlands truppers reserver, generalitetets reserv samt fältläkaree]!

fältveterinärkårernas reserver.

De reserver, som för närvarande finnas inom marinen, äro flottans, kustartilleriets

samt mariningenjör-, marinintendentur- och marinläkarkårernas

reserver.

Flygvapnets reservpersonal är sammanförd till flygvapnets reserv.

De sakkunniga ha ansett, att medan inom armén och marinen borde finnas

ett flertal skilda reserver, anknutna till den genomförda indelningen av dessa

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

försvarsgrenars aktiva personal, för flygvapnet borde upptagas endast en

reserv, flygvapnets reserv. Detta sammanhängde med dels att flygvapnet omfattade

endast ett vapenslag med gemensam personal och dels att flygvapnets

läkar- och ingenjörpersonal icke sammanförts till särskilda civilmilitära kårer

på sätt som skett vid armén och marinen.

De särskilda reserver, av vilka arméns och marinens reserver enligt de sakkunnigas

mening skulle utgöras, framgå av 1 § i respektive författningsförslag.

I anslutning därtill ha de sakkunniga närmare anfört.

I fråga örn armén ha särskilda reserver ansetts böra finnas för luftvärns-,

ingenjör- och trängkårerna av den anledningen, att musikpersonalen anses tillhöra

själva kårerna och således bör vid pensionsavgång tillhöra vederbörlig

kårs reserv. Vidare torde viss civilmilitär personal förekomma, som vid pensionsavgång

bör ingå i respektive kårers reserver. Övrig personal bör emellertid

tillhöra respektive luftvärnets, ingenjörtruppernas och tängens reserver.

Inrättandet av en arméingenjörkårens reserv sammanhänger med frågan,

huruvida en arméingenjörkår över huvud skall komma till stånd. Med utgångspunkt

från att så skall bliva fallet har en sådan reserv upptagits i förslaget.

Beträffande marinen har flottans reserv med hänsyn till befälsförhållandena

för den aktiva personalen måst uppdelas på två grupper, nämligen dels sjöofficerskårens

reserv och dels Örlogsstationernas och Göteborgs örlogsdepås

reserver. Kustartilleriets reserv har däremot kunnat hållas enhetlig, då ali

personal där lyder under inspektören för kustartilleriet.

Arméchefen och arméförvaltningen ha framhållit, att bland de civilmilitära

kårernas inom armén reserver även borde upptagas en reserv för tygstaten.

Militärbefälhavaren för lil. militärområdet har föreslagit, att militärområdenas

reserver skulle utbytas mot en gemensam reserv, benämnd exempelvis

högre armébefälets reserv. En utjämning för krigsplacering skulle härigenom

underlättas.

Försvarsväsendets ingenjörutredning har ansett, att bestämmelser avseende

arméingenjörkåren tills vidare borde helt utgå. Ingenjörutredningen hade

nämligen ännu icke fattat ståndpunkt till frågan huruvida en sådan kår borde

bliva en för framtiden varaktig organisation eller eventuellt komma till användning

såsom en övergångsform under den närmaste tiden i avbidan på de

resultat, vartill utredningens arbete kunde leda.

I fråga örn vilka reserver, som böra finnas inom de olika försvarsgrenarna, Departementsfinnér

jag mig i stort sett kunna godtaga de sakkunnigas förslag. Såsom

arméchefen och arméförvaltningen framhållit torde emellertid en reserv även

böra inrättas för tygstaten.

Frågan örn organiserandet av en arméingenjörkår befinner sig ännu på utredningsstadiet,

och med hänsyn till vad ingenjörutredningen anfört anser

jag därför bestämmelser örn en sådan kårs reserv icke böra nu meddelas.

Det av militärbefälhavaren för III. militärområdet väckta förslaget örn

sammanslagning av militärområdenas reserver synes i och för sig vara förtjänt

av beaktande. För att militärbefälhavarna vid krigsplaceringsarbetet

skola äga bästa möjliga personalkännedom, torde det emellertid vara ändamålsenligast

att varje militärområde har egen reserv. I den mån därutöver

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

reservpersonal erfordras för krigsplacering inom ett militärområde får givetvis

liksom hittills tilldelning ur andra militärområdens reserver äga rum.

Personalkategorier i reserverna.

Enligt gällande bestämmelser ingå i reserverna officers-, underofficers ,

underbefäls- och civilmilitär personal. Inom flygvapnet finnes dock icke

un derbefälspersonal.

I stort sett är personalen hänförd under någon av tre olika personalkategorier,

nämligen »pensionsavgångna», »förtidsavgångna» och »i reserven utnämnda».

Med »pensionsavgångna» avses sådan personal, som med pension

avgått från beställning på aktiv stat eller reservstat. »Förtidsavgångna» äro

de, som utan pension avgått från nyssnämnd beställning. De, vilka i resen''

vunnit sin första anställning, benämnas »i reserven utnämnda» eller »reservutnämnda».

Enligt de sakkunnigas förslag skola i reserverna ingå de nuvarande personalkategorierna

»pensionsavgångna» och »förtidsavgångna» men den nuvarande

kategorien »reservutnämnda» motsvaras av »reservanställda». Där

utöver ha de sakkunniga föreslagit ytterligare fyra kategorier, nämligen »re

servförordnade», »övergångsanställda», »aspirantanställda» och »värnpliktsanställda».

Vilken personal, som avsetts skola inbegripas i de olika kategorierna, framgår

av 2 § i författningsförslagen beträffande arméns och marinens reserver

samt 1 § i förslaget beträffande flygvapnets reserv.

Anledningen till att benämningen å kategorien »reservutnämnda» föreslagits

ändrad till »reservanställda» sammanhänger med vad de sakkunniga

enligt det följande anfört om sättet för anställning i reserv.

Med hänsyn till de nya värnpliktsbestämmelserna ha de sakkunniga be

träffande armén ej ansett påkallat att i kategorien »reservanställda» upptaga

någon civilmilitär personal. Till skillnad från vad som sålunda föreslagits i

fråga örn armén ha de sakkunniga ansett lämpligt, att vid marinen funnes

reservanställda mariningenjörer, samt därom närmare anfört följande.

Enligt försvarsutredningens förslag skulle de mariningenjörskadetter, som

ämnade bli reservanställda mariningenjörer, efter avlagd examen vid teknisk

högskola antagas till marinunderingenjörer i reserven. Såsom sådana skulle

de omedelbart fullgöra tjänstgöring i 18 månader, d. v. s. exakt samma tjänstgöring

som redan nu stadgas för marinunderingenjörerna vid stammen. Det

förutsattes för övrigt, att under denna tjänstgöring en överflyttning skulle

kunna ske från reserv till stam och vice versa. Efter tjänstgöringens slut

skulle samtliga marinunderingenjörer, såväl de vid stammen som de i reserven,

utnämnas till mariningenjörer av 2:a graden i reserven. Den enda

skillnaden skulle vara, att de som vore avsedda för framtida anställning vid

stammen skulle tilldelas stipendium.

De sakkunniga ha för sin del i princip intet att erinra emot vad som sålunda

av försvarsutredningen föreslogs i syfte att tillföra marinen »reservanställda»

mariningenjörer. De sakkunniga ha emellertid icke kunnat undgå

att finna anordningen med två olika sorters marinunderingenjörer mindre

rationell, allra helst som deras tjänstgöring och förmåner avses skola vara

helt överensstämmande. De sakkunniga vilja fördenskull föreslå, att alla

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

marmunderingenjörer skola anses tillhöra reserven, vare sig de framdeles

ämna bli mariningenjörer på aktiv stat eller i reserven. Härigenom skulle

än ytterligare tillgodoses önskemålet, att aspiranter^ under utbildningstiden

icke skola vara bundna vid att bli ingenjörer antingen på stat eller i reserven,

utan all rekrytering av mariningenjörer på stat skulle kunna ske bland marin

ingenjörer av 2:a graden i reserven med gemensam utbildning. Att detta

skulle medföra en förenkling, synes vara uppenbart.

En följd av ett genomförande av nämnda förslag bleve, att de för närvarande

å marinens personalförteckning för icke-ordinarie personal m. fl. upptagna

befattningarna som marmunderingenjörer med arvoden skulle utgå

och samtliga marmunderingenjörer i stället avlönas från anslaget till personal

i marinens reserver. Detta synes i och för sig endast vara till fördel.

I samband därmed torde jämväl ole i samma personalförteckning upptagna

stipendierna till mariningenjörer av 2:a graden i mariningenjörkårens reserv

böra utgå ur personalförteckningen och i stället antingen redovisas under en

särskild anslagspost å avlöningsstaten eller också belasta anslaget till personal

i marinens reserver. Då dessa stipendiater icke äro att hänföra till den

aktiva personalen, synes det senare alternativet ha mest fog för sig.

De sakkunniga ha ansett, att liksom förutsatts i fråga örn mariningenjörer

även flygingenjörer borde kunna vara reservanställda. Första anställningen

i reserv avsåges skola ske som flygunderingenjör med fänriks tjänsteställning.

Beträffande kategorien »reservförordnade» ha de sakkunniga funnit, att

denna måste införas för sådana läkare (veterinärer), som erhålla sin anställning

i reserv efter att förut ha haft fast anställning vid krigsmakten såsom

bataljonsläkare (bataljonsveterinärer) vid fältläkar-(fältveterinär-)kåren, extra

bataljonsläkare, marinläkare av 2:a graden eller flygläkare av 2:a graden på

aktiv stat. Denna personal hade icke vunnit sin första anställning i reserv

och kunde sålunda icke rubriceras som »reservanställd»; ej heller vore de

att anse som »förtidsavgångna» i författningarnas mening.

Yad kategorien »övergångsanställda» beträffar, ha de sakkunniga erinrat

örn att arméchefen i sitt förenämnda den 2 april 1942 avgivna förslag till

reservbefälsförordning för armén uteslutit alla slag av underbefäl, med motivering,

bland annat, att enligt det nya registreringssystemet avgånget fast anställt

underbefäl även efter avskedet redovisades vid det truppförband, vid

vilket vederbörande varit anställd, vadan något behov icke förelåg att genom

reservanställning knyta det avgångna underbefälet till vissa förband. Jämväl

enligt de sakkunnigas mening kunde man efter det nya redovisningssystemets

införande avsta fran reservanställning av avgående underbefäl i den

hittills tillämpade och hävdvunna ordningen. Emellertid hade de sakkunniga

ansett sig böra förorda, att möjligheten hölles öppen att i reserv

anställa en kategori avgånget stammanskap, nämligen sådana furrer, vilka

ämnade ingå som underofficerare i reserv men som icke kunde befordras till

underofficerare av den anledningen, att deras äldre kamrater på aktiv stat

ännu icke befordrats. De sakkunniga kunde nämligen icke ansluta sig till

arméchefens förslag örn att avgående furir på aktiv stat skulle kunna bliva

underofficer i reserven före äldre kamraters utnämning till underofficer på

stat, varefter den föregående tjänsteställningen framdeles skulle återställas.

Enligt de sakkunnigas mening borde dylika fluktuationer i tjänsteställnings
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

hänseende såvitt möjligt undvikas. Den kategori furirer i reserv, som de

sakkunniga föresloge, komme sålunda att utgöras uteslutande av sådan kvalificerad

personal, som redan fullgjort för befordran till underofficer i reserv

stadgade villkor, och skilde sig sålunda från den hittillsvarande underbefälsreserven.

Tjänstgöringen för dessa furirer i reserv borde vara helt och hållet

likställd med tjänstgöringen för underofficerare i reserv. Eftersom furirstiden

endast innebure en övergångstid i avvaktan på att de formella förutsättningarna

för underofficersutnämningen uppfyllts, hade de sakkunniga ansett

denna personalkategori lämpligen kunna benämnas »övergångsanställda».

De sakkunniga ha beträffande arméns underbefäl ytterligare anfört.

I anslutning till att de sakkunniga sålunda föreslå, att den nuvarande

kategorien underbefäl i reserv förändras till att i huvudsak bliva en övergångsform

för blivande underofficerare i reserv, vilja de sakkunniga erinra

därom, att enligt nu gällande bestämmelser med avskedspremie avgånget

underbefäl vid armén är skyldigt att inträda i reserv och att senast tre år

efter avgången från aktiv stat fullgöra en repetionsövning ävensom att kvarstå

i reserv intill utgången av det kalenderår, då vederbörande uppnår 34

års ålder. Dessa bestämmelser tillkommo i anledning av ett vid framläggandet

av 1924 års försvarsproposition av föredragande departementschefen

gjort uttalande om att bestämmelserna i fråga vore behövliga för att säkerställa

en ur mobiliseringssynpunkt tillfredsställande rekrytering av underbefälsreserven.

Sedermera genomförda och beslutade organisationsändringar

medföra emellertid, att detta motiv numera icke äger samma tyngd. Rekryteringen

av den mera begränsade underbefälskader, som av de sakkunniga föreslagits,

är dessutom grundad på helt andra principer. Då vidare några motsvarande

stadganden icke finnas för marinens och flygvapnets del och icke

heller nu ansetts erforderliga för dessa försvarsgrenars vidkommande, ha de

sakkunniga ansett skyldigheten för med avskedspremie avgånget underbefäl

att ingå i reserv böra bortfalla jämväl för arméns del. En följd härav blir,

att 22 § 2 mom. sjätte stycket i manskapsavlöningsreglementet torde böra

utgå.

Kategorien »aspirantanställda» ha de sakkunniga föreslagit endast för

marinens vidkommande. Denna kategori hade måst införas av den anledningen,

att den särskilda utbildning för vinnande av kompetens som underofficer

i reserven, som avsåges för underbefäl som icke genomginge underofficersutbildning

för anställning på stat, förutsattes skola äga rum efter

avsked från underbefälsanställningen på stat. Under denna utbildning, vilken

avsåges skola omfatta ett år, vore vederbörande att anse som reservunderofficersaspirant.

Då han icke längre tillhörde stammen, syntes han lämpligen

böra inrangeras i reserven, där han då lämpligen kunde benämnas »aspirantanställd»

furir.

För arméns och marinens del ha de sakkunniga slutligen föreslagit kategorien

»värnpliktsanställda». Kategorien skulle utgöras av värnpliktiga

officerare, underofficerare, läkare, veterinärer och ingenjörer, vilka vid värnpliktstidens

utgång erhållit tillstånd att ingå i reserv. Den komme således

att i viss mån ersätta det nuvarande äldre landstormsbefälet. Förutsättning

för att vid värnpliktstidens slut få ingå i reserv borde enligt de sakkunnigas

mening vara, att vederbörande vore särskilt lämplig för fortsatt anställning

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majrts proposition nr 143.

vid krigsmakten. En restriktiv prövning av vederbörandes lämplighet borde

således företagas, innan medgivande lämnades till inträde i reserv. Att de

sakkunniga icke ansett sig böra föreslå någon kategori värnpliktsanställda

vid flygvapnet, sammanhängde med att enligt försvarsbeslutet inga värnpliktiga

officerare skulle finnas vid flygvapnet och att ej heller de värnpliktiga

underofficerarna avsåges skola användas i sådana befattningar, att

deras kvarblivande i tjänst efter fyllda 47 år kunde anses önskvärt. Då vidare

de fåtaliga värnpliktiga läkare, som erfordrades, avsåges skola ställas till

förfogande från armén och flygvapnets värnpliktiga ingenjörer icke vore

ämnade för mera kvalificerad flygingenjörstjänst, hade de sakkunniga ansett

kategorien »värnpliktsanställda» icke ha någon uppgift att fylla vid flygvapnet.

Arméchefen har anmärkt, att till den civilmilitära personal, som kunde

inträda i reserv såsom förtidsavgången, även borde höra tygstatens personal.

Vidare borde till kategorien »förtidsavgångna» hänföras musikdirektörer

och musikunderofficerare. Att musikpersonalen tidigare icke kunnat såsom

förtidsavgången ingå i reserv torde ha berott på denna i regel av yrkesmusiker

bestående personalgrupps större förmåga att försörja sig. Förhållandena

i detta hänseende hade numera förändrats, varför personalen

syntes böra beredas samma möjlighet till inträde i reserv som övriga. Detta

vore även önskvärt med hänsyn till krigsbehovet av kvalificerad musikpersonal.

Av liknande skäl borde kvalificerade musikfurirer kunna anställas

såsom underofficerare i reserven och sålunda ingå i kategorien »reservanställda».

Benämningen »övergångsanställda» vore enligt arméchefens åsikt

mindre lämplig, enär förväxling med övergångsstat kunde ske. I stället föresloges

»furirsanställda».

Militärbefälhavaren för I. militärområdet har ifrågasatt, örn icke all personal,

som kunde inträda i reserv såsom pensionsavgången, även borde få

ingå i reserv såsom förtidsavgången.

Tjänsteförrättande militärbefälhavaren för VI. militärområdet har förklarat

sig beträffande kategorien »övergångsanställda» ansluta sig till vad arméchefen

anfört i det den 2 april 1942 avgivna förslaget till reservbefälsförordning

för armén. En avgående furir på aktiv stat skulle sålunda kunna bliva

underofficer i reserven före äldre kamraters utnämning till underofficer på

stat, varefter den föregående tjänsteställningen framdeles skulle återställas.

Ett dylikt återställande av turen mellan underofficerare förekomme ofta

redan nu. Genom att godtaga denna konsekvens skulle kategorien »övergångsanställda»

och för denna föreslagna särbestämmelser undvikas. Icke

heller kunde tjänsteförrättande militärbefälhavaren ansluta sig till de sakkunnigas

förslag att avskaffa kategorien »underbefäl i reserv». Det syntes

innebära en väsentlig tillgång att kunna disponera denna reserv, skild från

det värnpliktiga underbefälet.

Militärbefälhavaren för VII. militärområdet har funnit indelningen av

reserverna i olika personalkategorier vara onödigt omständlig. Kategorierna

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

»reservanställda», »reservförordnade» och »värnpliktsanställda» torde med

fördel kulina sammanföras till en grupp, benämnd »reservförordnade». För

samtliga tre grupper vore anställningsförhållandena likartade. Vid de tillfällen

då en skillnad behövde göras — främst mellan reservanställda och

värnpliktsanställda — torde detta kunna ske genom särskilt angivande av

vilken personal som avsåges. Kategorien »övergängsanställda» syntes militärbefälhavaren

icke ha något berättigande. De påtagliga fördelar, som arméchefens

förslag den 2 april 1942 innebure i fråga örn borttagande av kategorien

»underbefäl i reserv», främst genom därav följande förenkling, borde

icke få offras för en tjänsteställningsfråga.

Arméförvaltningen har framhållit, att tygstatens reserv borde bestå av

såväl pensions- som förtidsavgången personal. De sakkunnigas skäl för införande

av beteckningen »reservförordnade» hade icke synts arméförvaltningen

övertygande. På grund därav och då det förefölle angeläget att i

möjligaste mån åstadkomma en begränsning av det stora antalet personalkategorier,

ville arméförvaltningen ifrågasätta, örn icke den ifrågavarande

personalen kunde hänföras till »reservanställda». Arméförvaltningen har

vidare förklarat sig icke kunna dela de betänkligheter, som de sakkunniga

anfört mot att furirer, som ämnade ingå såsom underofficerare i reserv, befordrades

till underofficerare, innan deras äldre kamrater på aktiv stat ännu

befordrats. Arméförvaltningen erinrade örn att enligt det nya utbildningssystemet

för fast anställt manskap vissa furirer —- sådana som avlagt realexamen

redan före volontäranställningen — avsåges skola vinna underofficersbefordran

redan efter fyra och ett halvt tjänsteår och anställas såsom

extra ordinarie sergeanter för att sedermera efter en sammanlagd tjänstetid

av sju år erhålla fullmakt å sergeantsbeställning. Beträffande den aktiva

personalen hade sålunda redan beslutats ett system, genom vilket vissa kategorier

fast anställt manskap kunde vinna underofficersbefordran före sina

jämnåriga kamrater och varigenom uppkomme sådana fluktuationer i tjänsteställningshänseende,

som de sakkunniga ansett böra undvikas. Med hänsyn

härtill kunde det ifrågasättas, huruvida de av de sakkunniga anförda skälen

för ett införande av kategorien »övergängsanställda» kunde anses motivera

en sådan åtgärd och örn icke — med ordnande av befordringsfrågan på sätt

arméchefen den 2 april 1942 föreslagit — denna kategori kunde bortfalla.

Benämningen »värnpliktsanställd» syntes arméförvaltningen mindre lyckligt

vald med hänsyn till att den till ifrågavarande kategori hänförda personalen

vid sin anställning i reserven icke längre vore värnpliktig.

Statskontoret har anfört, att det visserligen undandroge sig statskontorets

bedömande, huruvida en så långt driven kategoriuppdelning, som de sakkunniga

föreslagit, vore av behovet påkallad men att förhållandet torde vara

ägnat att komplicera tillämpningen av de blivande bestämmelserna. Vad

särskilt anginge kategorien »värnpliktsanställda» ifrågasatte statskontoret

viss i det följande närmare berörd ändring i de sakkunnigas förslag beträffande

den värnpliktiga befälspersonalens inträde i reserven. Med denna

ändring skulle man undgå en standardmässigt sett föga önskvärd kategori
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

klyvning av reservbefälskadern, och bestämmelserna kunde givas en med

avseende å reservpersonalens förmåner mera enhetlig utformning.

Försvar sväsendets ingenjörutredning har ansett, att kategorien »värnpliktsanställda»

även borde ingå i flygvapnets reserv. Även örn för närvarande

något behov därav icke gjort sig gällande inom flygvapnet, torde för framtiden

möjlighet böra hållas öppen att bereda framstående värnpliktig personal

av officers tjänsteklass tillfälle att övergå till reserven med därav

följande ekonomiska förmåner (pension m. m.), vilket torde vara ägnat att

framhäva den tekniska tjänstens betydelse och främja de värnpliktigas nit och

intresse för tjänsten.

F örsvarsväsendets underbefäls förbund har förklarat sig i stort sett icke

ha något att erinra mot de sakkunnigas förslag örn inrättande av kategorien

»övergångsanställda». Enligt förbundets uppfattning måste dock uppmärksammas,

att frågan örn ett effektivt tillvaratagande i försvarsorganisationen

av det fast anställda manskapet gjorde det önskvärt, att ett förhållandevis

stort antal avgående fast anställda erhölle reservunderofficersutbildning.

Då svårigheter ej torde föreligga att genom ianspråktagande av värnpliktig

personal fylla mobiliseringsbehovet av musikpersonal, anser jag

tillräckliga skäl att, såsom arméchefen föreslagit, låta musikdirektörer och

musikunderofficerare få inträda i reserv såsom förtidsavgångna icke förefinnas.

Ej heller i övrigt synes den i kategorien »förtidsavgångna» ingående

personalen böra utökas i förhållande till vad de sakkunniga föreslagit.

De sakkunnigas förslag i fråga örn kategorien »reservanställda» finner jag

mig kunna godtaga. Eeservanställning av musikfurirer i enlighet med vad

arméchefen förordat bör sålunda ej förekomma. Till det av de sakkunniga

i detta sammanhang framlagda förslaget, att alla marinunderingenjörer skola

tillhöra reserven vare sig de framdeles ämna bliva mariningenjörer på aktiv

stat eller i reserven, vill jag uttala min anslutning. Samtliga marinunderingenjörer

böra sålunda avlönas från anslaget till personal i marinens reserver,

vilket anslag jämväl torde böra belastas med stipendierna till mariningenjörer

av 2:a graden i mariningenjörkårens reserv.

Kategorien »övergångsanställda» har föreslagits av de sakkunniga för att en

tjänsteställningsfråga därmed skall bliva reglerad. Sådana frågor ha inom försvaret

en mera reell innebörd än på andra områden. Örn en furir, som avgått

från aktiv stat, erhåller befordran till underofficer i reserv, innan äldre kamrater

hunnit befordras till underofficerare på aktiv stat, skulle denne vid tjänstgöring

kunna komma att föra befäl över äldre kamrater. Särskilt i betraktande

av att dessa sistnämnda oftast torde vara den avgångne överlägsna i

fråga örn duglighet får detta, liksom andra dylika konsekvenser, anses vara

något ur försvarets synpunkt föga önskvärt. Även örn märkbar inverkan på

rekryteringen '' av underofficerare på aktiv stat icke skulle bliva följden,

bomme dock lätteligen en förklarlig misstämning att uppstå bland det värdefullaste

underbefälet. Jag ansluter mig därför till de sakkunnigas förslag i

fråga örn förevarande kategori. Mot vad de sakkunniga i övrigt anfört rörande

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 143. <»i 43 2

Dep ari emen

chefen.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

underbefälet Ilar jag intet att erinra. Frågan om ändring av 22 § 2 mom. manskapsavlöningsreglementet

kommer att anmälas av chefen för finansdepartementet.

Yad försvarsväsendets underbefälsförbund anfört rörande reservbefälets

rekrytering torde icke i detta sammanhang böra upptagas till behandling.

Ehuru kategorien »värnpliktsanställda» icke för närvarande synes lia

någon uppgift att fylla för flygvapnets del, finner jag lämpligt, att möjlighet

hålles öppen att kunna låta underofficerare och civilmilitär personal av officers

och underofficers tjänsteklass vid flygvapnet ingå i reserv såsom »värnpliktsanställda»

.

Utöver vad jag nu berört ha de sakkunnigas förslag till kategoriuppdelning

mötts av betänkligheter ur två olika synpunkter. Dels har antalet kategorier

ansetts för stort och dels lia vissa av kategoriernas benämningar ansetts

olämpliga. Även jag finner det vara önskvärt att antalet kategorier med

därå tillämpliga särbestämmelser i möjligaste mån nedbringas. Det förefaller

som örn i sådant syfte kategorierna »reservförordnade» och »reservanställda.)

samt möjligen även »värnpliktsanställda» skulle kunna sammanföras till en

gemensam kategori. Huruvida en dylik sammanslagning låter sig göra, beror

emellertid på i vad mån bestämmelserna för olika personalkategorier bliva

enhetliga. Det torde ankomma på Kungl. Majit att vid den slutliga utformningen

av författningsbestämmelserna taga såväl kategoriuppdelningen

som den därmed sammanhängande frågan örn kategoriernas benämningar

under omprövning. I det följande använder jag mig provisoriskt av den kategoriuppdelning

och de benämningar, som föreslagits av de sakkunniga,

I den mån de sakkunnigas förslag i nu ifrågavarande del icke mötts av

erinringar från remissmyndigheternas sida lia de även av mig kunnat i huvudsak

godtagas.

b. Inträde, befordran oell avgång.

Inträde i reserv.

Enligt gällande bestämmelser är pensionsavgången personal skyldig att

inträda i reserv utan ansökan. I övrigt sker inträde i reserv på ansökan. Inträdet

äger i allmänhet rum i innehavande grad. Inträde i reserv i förening

med befordran kan i vissa fall beviljas.

De sakkunniga ha beträffande pensionsavgången personal förutsatt, att

inträdet i reserv liksom hittills skall ske på grund av i gällande pensionsbestämmelser

för den aktiva personalen stadgad skyldighet och alltså oberoende

av ansökan.

Som fordran för att fa inga i reserv såsom förtidsavgången ha de sakkunniga

föreslagit, att vederbörande vid eller senast två år efter avgång från beställning

på aktiv stat eller reservstat utan fyllnads-, ålders-, förtids- eller

reservstatspension på ansökan vunne inträde i reserv.

Till fänrik, marinunderingenjör eller flygunderingenjör skulle antagas den,

som fyllt härför i gällande bestämmelser angående antagning och utbildning

av officers- och reservofficersaspiranter samt kadetter och reservkadetter,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

respektive mariningenjörsaspiranter och mariningenjörskadetter samt flygunderingenjörsaspiranter

stadgade villkor.

Inträde i reserv i förening med befordran till sergeant skulle vid avgång

från manskapsbeställning på aktiv stat eller civilanställningsstat på ansökan

kunna beviljas furir, som antingen fullgjort för motsvarande befordran på

aktiv stat stadgade fordringar eller innehaft fast anställning under minst sex

år samt därunder genomgått särskilt anordnad reservunderofficerskurs. Förutsättning

härför utgjorde emellertid, att tjänsteställningen för furirer på

aktiv stat (vid armén: inom samma regemente), vilka undergått eller underginge

underofficersutbildning, i förhållande till personalen i reserv icke därigenom

rubbades, därvid dock hänsyn icke behövde tagas till vid befordran

förbigången furir. I avvaktan på att denna förutsättning uppfylldes ägde

furir anställas såsom furir i reserv.

Vid marinen skulle inträde i reserv såsom furir vid avgång från manskapsbeställning

på aktiv stat kunna på ansökan beviljas furir, vilken innehaft

fast anställning på aktiv stat minst fem år och som förbunde sig att i omedelbar

anslutning till avgången från aktiv stat genomgå särskild utbildning för

vinnande av kompetens som underofficer i reserv. Inträde i reserv i förening

med befordran till underofficer av 2:a graden borde dessutom kunna

beviljas furir, som fullgjort för motsvarande befordran på aktiv stat stadgade

fordringar under liknande förutsättning, som nyss nämnts för arméns

del. I avvaktan på förutsättningens uppfyllande finge även här övergångsanställning

ske.

De sakkunniga ha i detta sammanhang erinrat örn arméchefens förslag,

att inträde i reserv skulle kunna medgivas inom två år efter avgång från manskapsbeställning

på aktiv stat. De sakkunniga förmenade emellertid, att

övergången borde ske i omedelbar anslutning till avgången från aktiv stat,

varmed i detta hänseende borde likställas civilanställningsstat. Enligt de

sakkunnigas mening måste det nämligen tillses, att de i det följande föreslagna

tjänstgöringsperioderna örn tre år började löpa så snart som möjligt,

och något intresse för den enskilde att vänta med att bestämma sig syntes

knappast föreligga.

Bataljonsläkare vid fältläkarkåren, bataljonsveterinär vid fältveterinärkåren

samt extra bataljonsläkare skulle vid avgång från tjänsten på ansökan

kunna medgivas inträde i reserv, dock tidigast efter att lia tillhört vederbörlig

kår i fyra år. Vid stammen förordnad marinläkare av 2:a graden samt

flygläkare av 2:a graden skulle under liknande förutsättningar få ingå i reserv.

Beträffande villkoren för inträde i reserv såsom värnpliktsanställd ha de

sakkunniga, såvitt angår armén, föreslagit, att värnpliktig fanjunkare eller

kapten (ryttmästare), som ådagalagt särskild lämplighet för fortsatt tjänstgöring

vid krigsmakten, vid värnpliktstidens utgång skulle äga att efter ansökan

vinna inträde i reserv. Värnpliktig läkare, veterinär eller ingenjör

av officers tjänsteklass, vars fortsatta tjänstgöring vid krigsmakten vore särskilt

önskvärd, skulle även vid värnpliktstidens utgång efter ansökan kunna

få inträda i reserv. I fråga om marinen föresloge de sakkunniga, att flottan

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majlis proposition nr 143.

tilldelad värnpliktig underofficer, löjtnant eller kapten samt kustartilleriet

tilldelad värnpliktig flaggunderofficer eller kapten skulle, därest han ådagalagt

särskild lämplighet för fortsatt tjänstgöring vid krigsmakten, kunna vid

värnpliktstidens utgång efter ansökan vinna inträde i reserv. Därjämte skulle

värnpliktig läkare och ingenjör kunna inträda i reserv under samma förutsättningar

som vid armén.

För flottans del hade man sålunda ansett sig icke kunna upprätthålla motsvarande

krav som vid armén, nämligen att vederbörande skulle vara värnpliktig

flaggunderofficer eller kapten. Detta berodde på att de värnpliktiga

underofficerarna och officerarna ytterst sällan lomme att ha hunnit erhålla

sådan befordran.

Enligt de sakkunnigas mening borde liksom hittills inträde i reserv principiellt

ske i tjänstegrad (tjänsteklass) motsvarande den beställning, vederbörande

senast innehaft på aktiv stat eller reservstat, och eljest i innehavande

grad (klass). Undantag härifrån utgjorde furirs anställning i lägsta

underofficersgrad ävensom antagning av fänrikar och likställda.

I fråga örn sättet för anställning i reserv ha de sakkunniga föreslagit, att

all reservpersonal, frånsett pensionsavgångna samt fänrikar och likställda,

skulle tillsättas genom förordnande. För pensionsavgångna erfordrades ingen

särskild anställningsform. Fänrikar och likställda skulle antagas genom skriftligt

antagningsbevis. Till närmare utveckling av detta förslag ha de sakkunniga

anfört.

I förhållande till vad som gäller för närvarande, innebär detta den förändringen,

att anställande av reservpersonal med fullmakt icke längre skall ifrågakomma.

Beträffande den pensionsavgångna personalen gäller redan nu, att

densamma på grund av pensionsbestämmelserna är skyldig att inträda i reserv,

varför någon fullmakt på anställningen i reserv icke utfärdas för denna

personal. Övrig reservpersonal (utom underbefäl) erhåller däremot fullmakt

eller i vissa fall konstitutorial på sin anställning. Enligt de sakkunnigas

mening kan lämpligheten härav redan under nuvarande förhållanden starkt

ifrågasättas. Med de villkor för att få kvarbliva i reserv, som av de sakkunniga

— i principiell anslutning till arméchefens förslag — förutsättas

skola uppställas, synes det emellertid icke vara förenligt med vårt fullmaktsbegrepp

att låta anställningen i reserv beseglas av en fullmakt. Såsom av det

följande framgår föreslås nämligen, att den som efter en första anställningsperiod,

vars längd varierar för olika personalgrupper, icke anses lämpad för

att i fortsättningen vara anställd i reserv, icke heller skall tillåtas kvarstanna

där, och att motsvarande prövning sedermera skall äga rum vid utgången

av ytterligare ett antal anställningsperioder. De sakkunniga lia därför stannat

vid att föreslå, att, frånsett de pensionsavgångna, ali reservpersonal skall tillsättas

genom förordnande. Härifrån föreslås dock det undantaget, att fänrikar

(likställda) skola antagas genom skriftligt antagningsbevis, detta för att

markera den lösare ställning de anses böra intaga.

För reservpersonalen själv torde införandet av förordnandeformen i stället

för fullmakt få ringa reell betydelse. Då förordnandet i reserv på grund av

den förenämnda periodindelningen kommer att avse viss tid, kommer skyldighet

att under förordnandeperioden avgå från anställningen att inträda

endast i de fall som i reservförordningen angivas. Något utrymme för entledigande

från anställningen av annan anledning än där sägs kommer sålunda icke

att finnas.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj-.ts proposition nr 143.

I detta sammanhang anse sig de sakkunniga böra framhålla, att begreppet

»beställning» icke ansetts böra användas i fråga örn den tjänst reservpersonal

innehar. Nämnda begrepp synes böra vara reserverat för tjänster, som uppföras

å stater eller personalförteckningar och sålunda icke användas i fråga om

reservpersonal, vars antal ju ständigt växlar. För sin del ha de sakkunniga i

författningsförslagen i allmänhet använt uttrycket »anställning» i reserv.

Arméchefen har på anförda skäl ansett, att det av de sakkunniga uppställda

kravet på att bataljonsläkare vid fältläkarkåren, bataljonsveterinär vid fältveterinärkåren

samt extra bataljonsläkare skulle ha tillhört vederbörlig kår i

fyra år borde utgå.

Tillförordnade g en er alf ditt åkaren ävensom överfältveterinären ha väckt förslag

av samma innebörd som arméchefens nyss återgivna.

Marinchefen har, beträffande inträde i reserv i förening med befordran till

underofficer av 2:a graden, föreslagit, att ansökan skulle få göras inom två år

från det avgång ur aktiv tjänst ägt rum. Furir, som vid tidpunkten för sin avgång

ur tjänst ännu icke bestämt sin levnadsbana, borde nämligen givas möjlighet

att vid en senare tidpunkt vinna inträde som underofficer i reserven.

Erfarenheterna av nuvarande förordning visade, att cirka 50 procent av ansökningarna

inkomme vid en senare tidpunkt.

Chefen för flygvapnet har anfört, att enligt de sakkunnigas förslag till flygunderingenjör

i reserven finge antagas den, som fyllt härför i gällande bestämmelser

angående f ly gingen jörsaspiranters antagning och utbildning

stadgade villkor. Enligt 1942 års försvarsbeslut skulle emellertid endast omkring

40 procent av den reservanställda flygingenjörspersonalen vara flygförarutbildad.

Övrig personal skulle rekryteras bland högskoleutbildade ingenjörer.

Med anledning härav borde en bestämmelse införas i blivande författning

om att till flygunderingenjör i reserven finge antagas även den, som avlagt

civilingenjörsexamen från fackavdelning för maskinteknik, flygteknik och

skeppsteknik (skeppsbyggnad) eller elektroteknik vid teknisk högskola inom

riket.

Arméförvaltningen har förklarat, att fordringarna med avseende å tjänsteålder

för befordran till sergeant i reserven icke syntes stå i överensstämmelse

med de i propositionen 1942: 210 angivna grunderna för motsvarande befordran

på aktiv stat. Beträffande anställningsformen för fänrikar ville arméförvaltningen

framhålla, att någon skillnad knappast torde föreligga mellan

ett anställande genom förordnande och ett antagande genom antagningsbevis.

Statskontoret har framhållit, att de sakkunnigas förslag förutsatte, att åt

vissa värnpliktiga officerare, underofficerare, läkare, veterinärer och ingenjörer

vid värnpliktstidens utgång, d. v. s. efter fyllda 47 år, skulle beredas tillfälle

att ingå i reserv. Ender tiden dessförinnan komme de, såvitt statskontoret

kunnat finna, att intaga en egendomlig mellanställning mellan vanliga

värnpliktiga och den egentliga reservpersonalen. En värnpliktig, som uttagits

för utbildning till officer erhölle enligt vad statskontoret inhämtat samma utbildning

som den, vilken inträdde på officersbanan såsom reservofficersaspirant.

Efter genomgången officersutbildning vore emellertid den värn
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

22 Kungl. Maj.ts proposition nr 143.

pliktige officerens tjänstgöringsskyldighet inskränkt till fullgörande av de två

repetitionsövningar och den efterutbildningsövning, som åvilade vanliga

värnpliktiga. För befordran till värnpliktig löjtnant förutsattes visserligen, att

vederbörande genomginge två frivilliga utbildningskurser på 60—90 timmar.

Han erhölle emellertid icke samma möjligheter att vidmakthålla sina genom

officersutbildningen förvärvade militära färdigheter som reservofficeren, vilken

under större delen av anställningstiden vore pliktig att fullgöra repetitions- och

befälsövningar vart tredje år. Det måste därför bliva tämligen svårt att bedöma,

vilka värnpliktiga officerare som vid värnpliktstidens slut kunde vara

särskilt lämpliga för fortsatt anställning vid krigsmakten och därför borde

erhålla tillstånd att ingå i reserv. I betraktande icke minst av de kostnader,

som staten haft för den särskilda befälsutbildningen av vissa värnpliktiga,

kunde det därför vara förtjänt att tagas under övervägande, örn icke tidpunkten

för den värnpliktiga befälspersonalens inträde i reserven borde framflyttas

till den första utbildningsperiodens slut.

Svenska arméns reservofficersförbund har i fråga örn sättet för anställning

i reserv anfört, att i betraktande av det värde, som i vårt land tillmättes anställning

med fullmakt, och med hänsyn till att reservofficerarna för närvarande

anställdes med fullmakt måste man allvarligt befara, att en övergång

till anställning med förordnande skulle komma att, såväl i allmänhetens som

den aktiva personalens uppfattning, framstå som en deklassering av den

reservanställda personalen, något som skulle menligt inverka på rekryteringen.

Kustartilleriets reservofficersförbund, som i samma fråga anfört liknande

synpunkter som arméns reservofficersförbund, har därjämte uttalat den förhoppningen,

att frågan örn reservpersonalens utnämning förmedelst fullmakt

skulle kunna lösas även vid införandet av de nya anställningsperioderna. Förbundet

föresloge, att fullmakt utfärdades att gälla per period. Lika väl som

stampersonalen kunde utnämnas med fullmakt, som gällde till viss ålder, varefter

personalen vore skyldig inträda i reserven, borde även reservpersonalen

kunna utnämnas med fullmakt intill utgången av den för anställningsperioden

gällande levnadsåldern.

Chefen för flygvapnet har föreslagit, att civilingenjörer utan flygutbildning

skola kunna antagas till flygunderingenjörer i reserven. Ett stadgande av

sådan innebörd synes snarast höra hemma bland bestämmelserna örn flygingen

jörsaspiranters antagning och utbildning. I avvaktan på ingenjörutredningens

resultat anser jag mig emellertid icke för närvarande böra närmare

ingå på frågan.

Det av de sakkunniga föreslagna villkoret, att för inträde i reserv i förening

med befordran till sergeant skall krävas minst sex års fast anställning i det

fall att för motsvarande befordran på aktiv stat stadgade fordringar icke fullgjorts,

synes mig lämpligt. Någon närmare överensstämmelse med grunderna

för befordran till sergeant på aktiv stat torde icke erfordras, särskilt med

hänsyn till att befordran i reserv förutsättes icke skola rubba tjänsteställningen

för aktiv personal i förhållande till personalen i reserv.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

Beträffande frågan huruvida den av de sakkunniga föreslagna rätten att

söka inträde i reserv i förening med befordran till underofficer av 2:a graden

bör utsträckas till de två åren närmast efter avgången ur aktiv tjänst och icke

vara inskränkt till tidpunkten för avgången, har marinchefen gjort gällande,

att hittills cirka 50 procent av ansökningarna inkommit vid senare tidpunkt

än avgången. Denna siffra torde emellertid vara beroende på särskilda förhållanden;

frånsett därav betingade fall torde det övervägande flertalet ansökningar

ha gjorts i samband med avgången eller kort tid därefter. Personalens

intresse av att få söka inträde i reserv vid senare tidpunkt kan sålunda

icke sägas vara markerat, och då rekryteringen av underofficerare i flottans

reserv huvudsakligen torde komma att ske genom aspirantanställda, bör önskvärdheten

av att övergång från aktiv tjänst till anställning i reserv sker utan

avbrott få fälla utslaget. Jag ansluter mig alltså till de sakkunnigas förslag i

nu berörda fråga.

För att bataljonsläkare vid fältläkarkåren, bataljonsveterinär vid fältveterinärkåren

eller extra bataljonsläkare skall erhålla inträde i reserv fordras enligt

de sakkunnigas förslag att ha tillhört vederbörlig kår fyra år. Såsom kompetenskrav

betraktat torde detta villkor för inträde i reserv icke vara nödvändigt.

En extra bataljonsläkare förvärvar på ganska kort tid en icke obetydlig militärmedicinsk

rutin. Emellertid synes det välbetänkt att förbehålla anställningen

i reserv åt sådana läkare och veterinärer, som under viss icke alltför kort

tid varit i aktiv tjänst. Med hänsyn till att extra bataljonsläkare förordnas''

på högst tre år bör dock tiden, varunder bataljonsläkare vid fältläkarkåren,

bataljonsveterinär vid fältveterinärkåren samt extra bataljonsläkare skola ha

tillhört vederbörlig kår, bestämmas till tre år. Det för marinens och flygvapnets

del föreslagna motsvarande villkoret torde böra undergå liknande

jämkning.

Beträffande de sakkunnigas förslag att vissa värnpliktiga vid värnpliktstidens

utgång skola kunna erhålla inträde i reserv har av statskontoret ifrågasatts

örn icke tidpunkten för inträdet i reserv borde framflyttas. Ur effektivitetssynpunkt

skulle detta uppenbarligen medföra fördelar. Den utbildning,

som påkostats ifrågavarande värnpliktiga, skulle ju bättre underhållas med

den reservpersonalen åliggande, periodvis återkommande tjänstgöringen. Av

kostnadsskäl torde emellertid denna utväg icke böra tillgripas. Jag vill erinra

örn att ifrågavarande värnpliktiga dock icke lämnas utan möjlighet att vidmakthålla

sin utbildning. Såsom jag i propositionen 1942: 210 anförde måste detta

emellertid väsentligen ske på frivillighetens väg, och uppgiften att meddela

fortsatt befälsutbildning förutsattes därvid skola enligt av arméchefen utfärdade

närmare föreskrifter uppdragas åt landstormsrörelsen. Genom sådan

fortsatt utbildning kunna alltså värnpliktiga meritera sig för inträde i reserv.

Inträdet i reserv bör nämligen, såsom de sakkunniga föreslagit, förbehållas

sådana, som visat särskild lämplighet för fortsatt tjänstgöring vid krigsmakten,

eller beträffande läkare, veterinärer och ingenjörer sådana, vars fortsatta

tjänstgöring är särskilt önskvärd. I anledning av ett av tillförordnade generalfältläkaren

gjort påpekande vill jag för övrigt framhålla, att i dessa villkor

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

mäste anses ligga även ett krav på fältduglighet. Jag finner mig sålunda helt

kunna godtaga de sakkunnigas förslag beträffande värnpliktigas inträde i

reserv.

I fråga om sättet för anställning i reserv anser jag liksom de sakkunniga,

att fullmaktsformen redan under nuvarande förhållanden i viss mån innebär

en oegentlighet. De ändringar i anställningsförhållandena, som jag i det

följande förordar, göra det emellertid nödvändigt att från fullmaktsanställning

övergå till förordnande. Att denna i övervägande grad formella förändring

skulle, såsom vissa personalorganisationer velat göra gällande, menligt

inverka på rekryteringen har jag svårt att föreställa mig. Reservpersonalen

bör sålunda, frånsett pensionsavgångna samt fänrikar och med dem likställda,

tillsättas genom förordnande.

Utöver det nu anförda har jag icke något att invända mot de sakkunnigas

förslag i denna del. I anslutning till vad av mig inledningsvis anförts vill jag

dock framhålla, att jämkningar kunna visa sig påkallade vid författningsbestämmelsernas

slutliga utarbetande och att Kungl. Majit torde vara oförhindrad att

vidtaga de jämkningar i de av mig förordade bestämmelserna, som kunna

visa sig erforderliga.

Befordran inom reserv.

För de sakkunnigas förslag i denna del ävensom de däröver avgivna

yttrandena torde det icke vara behövligt att i detta sammanhang närmare

redogöra. Härutinnan torde få hänvisas till handlingarna i ärendet. Det

synes ankomma på Kungl. Majit att taga ställning till sagda förslag.

Avgång ur reserv.

Pensionsavgången personal är enligt nuvarande bestämmelser skyldig

att kvarstå i reserv till fyllda 65 eller i vissa fall 70 år.

Fortidsavgångna och reservutnämnda äro i allmänhet skyldiga att kvarstå

till fyllda 65 år. Inom flottan och flygvapnet är skyldigheten att kvarstå i

regel begränsad till 45 eller 55 års ålder.

De sakkunniga ha beträffande varaktigheten av anställningstiden i reserv

anslutit sig till arméchefens förslag örn att anställningstiden skall indelas i

perioder, vid vilkas utgång frågan örn vederbörandes kvarstående i reserv

skall tagas under omprövning. Denna anordning bleve enligt de sakkunnigas

mening synnerligen värdefull, då därigenom en utgallring efter hand kunde

ske av mindre lämplig personal. En följd av anordningen i fråga måste

emellertid också bli, att en motsvarande rätt måste inrymmas åt personalen

att vid utgången av de bestämda perioderna avgå ur reserv med åtnjutande

av den pension, som då kunde ha intjänats. Sådan avgång skulle dock icke

tillåtas vid krig eller då värnpliktiga eljest toges i anspråk för rikets försvar

eller säkerhet liksom ej heller då vid fara för krig så stadgades, allt såvitt ej

behörigen styrkt oduglighet till krigstjänst förelåge.

Arméchefen hade i sitt förslag indelat anställningstiden i reserv i fem

perioder, vilkas slutpunkter angivits till utgången av det kalenderår, varunder

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

vederbörande uppnått 38 respektive 47, 53, 59 och 65 års ålder. De sakkunniga

hade ansett sig böra föreslå den jämkningen av detta förslag, att

den tredje anställningsperioden utsträcktes med två år till utgången av

kalenderåret, varunder 55 års ålder uppnåddes. Härigenom kunde denna

jjeriods utgång bringas att sammanfalla med tiden för tillträdande av pension,

vilket måste sägas vara en bestämd fördel. Vidare vunnes också den

fördelen, att de två sista periodernas längd kunde nedbringas från sex till

fem år.

Indelningen av anställningstiden i fem perioder hade emellertid av de

sakkunniga ansetts böra genomföras endast beträffande officerare och underofficerare

vid armén och kustartilleriet, där det största intresset av att kunna

göra en någorlunda tidig gallring förelåge. I övriga fall hade nämnda intresse

ansetts uppvägas av önskemålet att behålla reservpersonalen tillgänglig

för fredstjänstgöring under längre tid. Beträffande flottan och flygvapnet

samt i fråga om den civilmilitära personalen föresloge de sakkunniga

därför, att de två första perioderna sammansloges till en, som alltså slutade

samtidigt med värnpliktstidens utgång. För denna personal borde således

antalet anställningsperioder bli fyra, vilka sträckte sig till utgången av det

kalenderår, varunder vederbörande uppnådde 47 respektive 55, 60 och 65

års ålder.

Den som befordrats till kapten eller fanjunkare (motsvarande) föresloges

skola äga rätt att, därest han så önskade, kvarstå i reserv under andra anställningsperioden.

Prövningen av en sådan persons allmänna lämplighet

hade nämligen skett redan innan han beordrades till kompanichefs- respektive

kompaniadjutantskurs. Hade han sedan med godkända vitsord genomgått

kursen, borde han anses ha ådagalagt sin lämplighet för fortsatt anställning.

Den huvudsakliga utgallringen ur reserven av mindre lämpliga personer

förutsattes alltså skola ske i samband med kommenderingarna till

kursernas genomgående. Den som icke bleve kapten respektive fanjunkare

(motsvarande) eller fullgjorde härför stadgade villkor vore utesluten från

möjlighet att få anställningstiden i reserv förlängd.

Den, som vid tidpunkt, då anställning i reserv skolat upphöra, på grund

av i vederbörlig ordning medgivet uppskov eller styrkt förhinder icke fullgjort

honom dittills åliggande tjänstgöring, skulle få kvarstå i reserv intill

dess tjänstgöringsskyldigheten fullgjorts, dock högst under två år.

Som skäl för att under pågående anställningsperiod entlediga personal i

reserv från sin anställning ha de sakkunniga föreslagit upphörande av

svenskt medborgarskap, övergång i annan makts krigstjänst samt tillträdande

av militär eller civilmilitär beställning på aktiv stat vid försvarsväsendet.

Vidare hade de sakkunniga ansett, att den som icke i vederbörlig ordning

fullgjorde sin tjänstgöringsskyldighet eller som vid särskild läkarundersökning

förklarats oduglig till krigstjänst skulle entledigas från sin anställning

i reserv; detta skulle dock icke gälla pensionsavgången personal.

Förutom nyss nämnda grunder för entledigande från anställning i reserv

hade arméchefen i sitt förenämnda författningsutkast föreslagit, bland annat,

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

att förtidsavgången och reservanställd personal, som befunnes icke på ett

tillfredsställande sätt kunna fullgöra sin tjänst eller av annan anledning

befunnes olämplig för tjänsten, skulle avföras ur reserv. Beslutanderätten

härom skulle tillkomma arméchefen.

De sakkunniga hade icke ansett sig böra i sina författningsförslag upptaga

den föreslagna bestämmelsen örn allmän olämplighet som grund för entledigande

från reserv. Enligt de sakkunnigas mening skulle en dylik bestämmelse

medföra en så stor osäkerhet i anställningsförhållandet) att den icke

kunde förenas med den ställning som på viss tid förordnade befattningshavare

borde äga. Och att låta reservpersonalen förordnas allenast tills vidare vore

enligt de sakkunnigas mening att alltför mycket luckra upp fastheten i anställningen.

En bestämmelse sådan som den föreslagna syntes desto mindre

vara av nöden som det intresse, som därigenom skulle tillgodoses, till stor

del ernåddes genom anordningen med anställningstidens indelande i perioder,

vid vilkas utgång det toges under omprövning, om vederbörande skulle få sitt

förordnande förlängt.

Arméchefen hade vidare i sitt förslag intagit ett stadgande örn att ur

reserv skulle avföras den, som erhållit uppskov med inställelse till tjänstgöring

vid mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap eller eljest icke i

egenskap av officer eller underofficer kunde fullgöra honom åliggande

tjänstgöringsskyldighet vid mobilisering.

De sakkunniga kunde väl förstå den tankegång som läge bakom den

ifrågavarande grunden för avförande ur reserv, nämligen att reserverna

borde vara renodlade, så att den som icke vore disponibel vid mobilisering

icke heller inginge i reserv. Emellertid hade de sakkunniga funnit välgrundade

betänkligheter mot bestämmelsen i fråga. Någon förändring av

tillgången på befäl vid mobilisering åstadkommes icke genom att de uppskovsförsedda

avfördes ur reserven. Däremot bleve följden, att dessa personer

icke bleve fredsövade, vilket uppenbarligen kunde vara till nackdel,

örn uppskovsanledningen sedermera upphörde. Vidare förelåge en påtaglig

risk för att en officer eller underofficer i reserv, som strukits på grund av

uppskov vid mobilisering, underläte att gå tillbaka till reserven, örn uppskovet

hävdes. I sådana fall hade avförandet ur reserv varit till nackdel ur

försvarets egen synpunkt. Då de sakkunniga sålunda funnit ringa fördel

vara förenad med den föreslagna diskvalifikationsgrunden men däremot

ansåge, att den i vissa fall skulle kunna vara till skada, hade de sakkunniga

funnit sig icke böra upptaga bestämmelsen i fråga i författningsföreslagen.

En annan sak vore, att man givetvis borde sträva efter att nedbringa den

uppskovsförsedda reservpersonalen till minsta möjliga antal, dels genom en

restriktiv uppskovspolitik och dels genom att vid en anställningsperiods utgång

icke medgiva förlängd anställning i reserv för den, som kunde beräknas

komma att för ali framtid vara befriad från inställelse vid mobilisering.

Beträffande de speciella bestämmelserna i övrigt hade de sakkunniga föreslagit,

att tillstånd att kvarstå i reserv skulle kunna medgivas pensionsavgången

personal för högst fem år utöver den tid, som personalen enligt all
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

manna tjänstepensionsreglementet vore skyldig kvarstå i reserv. Annan personal

skulle på ansökan kunna entledigas från sin anställning. Detta finge

dock vid krig eller då värnpliktiga eljest toges i anspråk för rikets försvar

eller säkerhet ävensom då vid fara för krig så stadgades ske endast på grund

av behörigen styrkt oduglighet till krigstjänst. Fänrik, marinundermgenjör

eller flygunderingenjör, som befunnes olämplig för tjänsten, skulle entledigas

oberoende av ansökan.

Överbefälhavaren har anfört, att enligt de föreslagna bestämmelserna reservanställd

personal icke skulle äga rätt att kvarstå i reserven efter uppnådda

38 levnadsår (vid flottan och flygvapnet 47 levnadsår), därest icke befordran

skett till kapten respektive fanjunkare (motsvarande grad). Som

villkor för sådan befordran uppställde förslaget genomgången kaptens- respektive

fanjunkarekurs. Dessa bestämmelser torde näppeligen leda till den

goda rekrytering, som borde eftersträvas. En väsentlig förbättring vunne3

visserligen, därest kaptens- respektive fanjunkarutbildningen gjordes obligatorisk.

Men det syntes dock icke vara lämpligt att göra kvarstående i reserven

beroende av örn befordran vunnits. Inom krigsmakten förefunnes stort behov

av reservpersonal, kompetent att ersätta aktiv personal icke blott i trupptjänst

utan även i stabs- och specialtjänst. Fördenskull syntes kvarstående i

tjänst efter uppnådda 38 respektive 47 års ålder icke böra göras beroende

av vunnen befordran utan endast av vederbörandes lämplighet för fortsatt

tjänstgöring över huvud taget vid krigsmakten. Det syntes icke behöva medföra

svårigheter att tillämpa en dylik grundsats i fråga om rätt till fortsatt

anställning, sedan numera det individuella krigsplaceringssystemet blivit

genomfört.

Enligt förslaget erfordrades för reservanställd officer vid armén och kustartilleriet

en anställningstid av 15 år och för reservanställd underofficer vid

armén och kustartilleriet en anställningstid av 9 år — häri inberäknat eventuellt

förekommande tid som övergångsanställd — för att vederbörande med

säkerhet skulle kunna påräkna att bliva kompetent för befordran till kapten

respektive fanjunkare. Sådan officer respektive underofficer, som senare än

det år, varunder han fyllde 24 respektive 30 år, vunne sådan anställning, kunde

således icke med säkerhet påräkna att före utgången av det kalenderår, varunder

han fyllde 38 år, lia fullgjort för befordran erforderlig tjänstgöring.

TJpprätthölles kravet på att för anställning efter 38 års ålder vara kapten

respektive fanjunkare, funnes sålunda icke möjligheter för berörda personal

att få kvarstå som reservanställd efter 38 års ålder. Detta vore ur rekryteringssynpunkt

icke lämpligt.

Utöver möjligheten att låta anställningen i reserv upphöra med utgången

av de av de sakkunniga föreslagna levnadsåren, kunde ifrågasättas, om icke

möjlighet borde beredas att, örn vederbörande personal visade sig uppenbart

oduglig eller olämplig att innehava anställning i reserven, återkalla förordnandet

tidigare än det normalt sett skulle utlöpa.

De sakkunniga hade föreslagit, att pensionsavgången personal skulle kunna

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

medgivas tillstånd att kvarstå högst fem år utöver den tid, som angåves i allmänna

pensionsreglementet. Denna tid vore för flertalet av personalen i fråga

65 år. Fredstjänstgöring för uppehållandet av tjänstedugligheten förutsattes

icke under tiden efter 60 år. Redan ett kvarstående till 65 år innebure sålunda

för flertalet av personalen en med hänsyn till de av de sakkunniga antagna

grundprinciperna ganska lång tjänsteperiod, under vilken tjänstedugligheten

måste antagas gå tillbaka. Det syntes därför böra betonas i blivande författningar,

att ett förlängt kvarstående i reserven kunde medgivas endast då statens

intresse så fordrade. Å andra sidan syntes det vara olämpligt att begränsa

tiden till fem år, enär fall kunde förekomma, då det läge i statens intresse

att behålla en därtill villig person längre tid än fem år efter den ordinarie

åldersgränsen. Detta kunde emellertid endast bestämmas från fall till fall.

Med användande av formulering, som för liknande fall funnes i allmänna

pensionsreglementet borde därför bestämmas, att tillstånd att kvarstå utöver

ordinarie tid kunde medgivas, »där särskilda omständigheter därtill föranleda».

Därjämte borde stadgas, att avgörandet tillkonnne vederbörande försvarsgrenschef

eller i fråga örn generalspersoner och flaggmän Kungl. Maj:t.

Arméchefen har framhållit, att svårigheter att fullgöra för befordran till

kapten stadgad tjänstgöring i vissa fall torde förekomma för den, som anställts

såsom fänrik vid högre ålder än 24 år. Även dylikt åldersskäl borde

därför kunna grunda rätt att kvarstå i reserv intill dess åliggande tjänstgöring

fullgjorts, dock högst under två år. I likhet med vad nu vore fallet

borde viss pensionsavgången personal, bland annat vid kungliga staber, få

kvarstå i reserv mer än fem år efter den i allmänna tjänstepensionsreglementet

stadgade tiden.

Militärbefälhavaren för I. militärområdet har gjort gällande, att tiden för

kvarstående i anställning i reserv utom för pensionsavgångna borde begränsas

i enlighet med de gränser, som fastställts för alla förordnanden i arvodesbefattningar.

Dessa gränser torde vara bestämda med hänsyn till den tidpunkt,

då personer genomsnittligt icke längre ansåges kunna lia erforderlig

vigor att sköta en arvodesbefattning. Det torde på grund härav icke vara påkallat

att kräva krigstjänstskyldighet intill högre ålder. I anslutning härtill

borde pensionsavgångna icke kvarstå i reserv utöver den tid, tjänstepensionsreglementet

bestämde. De sakkunnigas motiv att icke godtaga arméchefens

förslag att entledigande utan ansökan skulle kunna ske även på grund av

olämplighet vore icke övertygande. I och med att personal i reserven icke

tillsattes medelst fullmakt utan endast medelst förordnande borde entledigande

vara möjligt även av »olämplighetsskäl». Beredskapsårens erfarenheter vore

av den art, att bestämmelser i denna riktning icke vore obefogade. Givetvis

skulle garantier skapas för att godtyckliga entlediganden icke skulle kunna

förekomma.

Även militärbefälhavarna för lil. och VII. militärområdena; ställföreträdande

militärbefälhavaren för II. militärområdet samt tjänsteförrättande militärbefälhavaren

för VI. militärområdet ha ansett att entledigande av »olämplighetsskäl»

borde kunna förekomma. Det vore av stor betydelse för försvars
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts •proposition nr 143.

29

makten att olämpliga personer, som kunde skada dess anseende, snarast entledigades.

Militärbefälhavaren för III. militärområdet har påpekat, att aktiv

personal, som befunnes urståndsatt att på tillfredsställande sätt fullgöra sina

tjänsteåligganden, kunde jämlikt 8 § 4 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet

förklaras skyldig att avgå från tjänsten och entledigas.

Militärbefälhavaren för VII. militärområdet och tjänsteförrättande militärbefälhavaren

för VI. militärområdet ha härjämte förordat bestämmelse örn

avförande ur reserv av sådan personal, som erhållit uppskov vid mobilisering.

Berörde militärbefälhavare har förklarat att avförandet dock borde ske först

sedan uppskovet varat längre tid och kunde bedömas bliva bestående. De

av de sakkunniga anförda nackdelarna, att sålunda avförd personal icke vore

fredsövad örn uppskovet skulle hävas, syntes överdrivna, De fall, då uppskoven

efter en anbefalld mobilisering hävdes, torde nämligen icke bliva av

en sådan omfattning, att någon särskild hänsyn härtill behövde tagas. Personal,

som erhållit en omfattande grundläggande utbildning, torde dessutom

ganska snart återhämta vad som under det fåtal repetitionsövningar, varom

det kunde bliva fråga, förlorats. Den av de sakkunniga anvisade vägen att

verkställa en gallring i samband med övergång i ny anställningsperiod syntes

icke ha kommit till uttryck i förslaget till förordning.

Marinchefen och marinförvaltningen ävensom svenska flottans reservofficersförbimd

ha ansett, att den av de sakkunniga föreslagna grunden för entledigande

»oduglig till krigstjänst» borde utbytas mot »oduglig för all

militär tjänst». Reserven komme eljest att berövas åtskillig personal, som

väl vore användbar för vissa speciella uppgifter. Marinchefen har därjämte

uttalat, att det syntes önskvärt, att även inom flottan kunna avskilja personal

från anställning i reserv tidigare än det år, då vederbörande uppnådde

47 år. Den som ådagalade oförmåga i tjänsten eller eljest befunnes uppenbart

olämplig för fortsatt anställning borde sålunda utan ansökan kunna

entledigas.

Arméförvaltningen har liksom flertalet av redan nämnda remissmyndigheter

ifrågasatt, huruvida icke möjlighet borde föreligga att under pågående

anställningsperiod ur reserven kunna entlediga befattningshavare på grund

av olämjulighet. Det syntes nämligen orimligt och ur statsnyttans synpunkt

föga gagneligt att befattningshavare, som exempelvis sedan halva anställningsperioden

förflutit på grund av bristande intresse och nit för tjänsten visat

sig olämplig, icke skulle kunna omedelbart entledigas. Skulle den omständigheten

att här ifrågavarande förordnanden meddelades på viss tid anses utgöra

hinder mot införandet av bestämmelser örn entledigande på angiven

grund, torde personalen kunna förordnas tills vidare. Några olägenheter av

ett genomförande av en dylik anordning torde knappast vara att befara. Den

uppluckring av fastheten i anställningen, som ett förordnande tills vidare

enligt de sakkunnigas mening skulle innebära, torde nämligen icke vara av

större betydelse. Beträffande frågan örn avförande ur reserv av dem, som

erhållit uppskov med inställelse till krigstjänstgöring, anförde arméförvaltningen,

att för närvarande en stor del av reservpersonalen torde inneha så
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

dan civil anställning, att vederbörande åtnjöte dylikt uppskov. Det kunde

inte anses vara med statens intresse förenligt att under fredstid nedlägga

kostnader på utbildning m. m. av personal, som icke kunde nyttiggöra sina

militära kunskaper vid sådana tillfällen, då verkligt behov därav förelåge.

Därest på skäl, som de sakkunniga anfört, bestämmelser icke ansåges böra

införas örn ett omedelbart entledigande ur reserven av uppskovsförsedd personal,

syntes i allt fall böra föreskrivas, att förlängd anställning i reserven icke

kunde vid utgången av anställningsperioden meddelas befattningshavare, som

kunde beräknas komma att för all framtid vara befriad från inställelse till

tjänstgöring Aud mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap.

Statskontoret har ansett det vara tveksamt, om tillräckliga skäl föreligga

att beträffande officerare och underofficerare vid armén och kustartilleriet

företaga den första utgallringen redan vid 38 års ålder eller nio år tidigare

än för övrig reservpersonal. Det syntes icke av förslaget klart framgå, vilken

ställning de sålunda i förtid ur reserven avförda skulle intaga under den återstående

delen av värnpliktstiden. Såvitt statskontoret kunde finna, vore det

naturligast att för all reservpersonal låta den första anställningsperioden

sammanfalla med den vanliga värnpliktstiden. Ville man emellertid hålla

en möjlighet öppen att tidigare ur reserven avföra den, som befunnits mindre

lämplig, utan att fördenskull gå lika långt som arméchefen, vilken i sitt förslag

upptagit konstaterad olämplighet för tjänsten som grund för entledigande

när som helst under pågående anställningsperiod, syntes den rätta tidpunkten

vara vid uttagningen av reservpersonal för genomgång av kompanichefs- respektive

kompaniadjutantskurs.

Bland grunderna för entledigande från anställning i reserv borde i anslutning

till vad arméchefen föreslagit intagas ett stadgande av innebörd, att

i reserven icke finge kvarstå den, som i sin civila verksamhet innehade befattning,

Ailken enligt gällande uppskovsbestämmelser borde vara mobiliseringsfri.

De skäl, som av de sakkunniga anförts häremot, hade statskontoret

för sin del icke funnit övertygande. Det syntes nämligen varken rationellt

eller ekonomiskt förs\Tarligt, att staten iklädde sig särskilda kostnader för att

fredsöva personer, som sedermera sannolikt icke kunde utnyttjas för de militära

uppgifter, som de Aud mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap Anré

avsedda att fylla.

Svenska arméns res er v officers förbund har anfört, att anställningstidens

indelande i perioder medförde vissa obestridliga fördelar. Emellertid komme

ifrågavarande anordning att medföra flera och allvarliga olägenheter. En av

de betydelsefullaste av dessa olägenheter omnämndes av de sakkunniga under

rubriken »Skyldighet för personal, som avgått ur reserv, att fullgöra krigstjänstgöring».

De sakkunniga framliölle nämligen intresset av att den som

erhållit utbildning som reservofficer skulle under en längre tid än vanliga

värnpliktiga vara tillgänglig för inkallelse till krigstjänstgöring. Givetvis

skulle det icke Avira lämpligt örn exempelvis en kapten i reserven, som tagit

aATsked vid 47 års ålder, icke vidare kunde utnyttjas i försvarets tjänst. På

grund av nu angivna olägenhet hade de sakkunniga sett sig nödsakade kom
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 143.

31

plettera förslaget med den bestämmelsen att i fråga örn den som avginge

från anställning i reserv efter det lian uppfyllt stadgade villkor för erhållande

av pension och som icke avstode från sin pensionsrätt, värnpliktslagens stadganden

örn värnpliktiga i tillämpliga delar skulle erhålla motsvarande giltighet

till och med det år, under vilket vederbörande fyllde 65 år.

Den föreslagna bestämmelsen skulle visserligen undanröja den ovannämnda

olägenhet, som förslaget annars otvivelaktigt skulle komma att medföra.

Å andra sidan skulle emellertid bestämmelsen föranleda allvarliga nackdelar.

Den som övervägde att vinna anställning i reserven kunde nämligen

icke bortse från möjligheten av att han, mot en måttlig ersättning i form av

pension, kunde bliva skyldig att, ehuru icke längre reservofficer, under väsentligt

längre tid än vanliga värnpliktiga men på i övrigt samma villkor som

dessa stå till försvarets disposition. Hail kunde dessutom i dylikt fall ej med

säkerhet påräkna att bliva konstituerad i samma grad som den han senast

innehade såsom fast anställd i reserv, även örn de sakkunniga förutsatte att

så i regel skulle ske. De ekonomiska konsekvenserna kunde såväl på grund

härav som i övrigt bliva allvarliga nog. I själva verket skulle de sakkunnigas

förslag medföra, att den en gång reservanställde skulle stå till försvarets disposition

i samma utsträckning som enligt gällande reservbefälsförordning

men under för honom själv såväl i psykologiskt som ekonomiskt avseende

oförmånligare villkor. Då detta säkerligen komme att inverka menligt på

rekryteringen, finge förbundet bestämt avstyrka denna anordning.

Med hänsyn till vad sålunda anförts hemställde förbundet, att nuvarande

ordning bibehölles i så måtto, att alla reservofficerare finge kvarstå i reserven

till 65 års ålder. Visserligen kunde man då icke efter hand verkställa

en utgallring ur vederbörande reserv av mindre lämplig personal. Denna

olägenhet kunde emellertid undanröjas genom att i övrigt behålla periodindelningen,

något som läte sig göra även utan bibehållande av den periodvisa

anställningen. Den som under första perioden befunnes mindre lämplig eller

som icke vid dess utgång fortsättningsvis önskade fullgöra fredstjänstgöring

befriades från denna skyldighet men finge i gengäld åtnöjas med den lägsta

pensionen. Den som under nästa period befunnes mindre lämplig eller vid

dess slut önskade befrielse från vidare fredstjänstgöring finge nöja sig med

den näst lägsta pensionen, o. s. v.

Härutöver ville förbundet i detta sammanhang framhålla. Därest de sakkunnigas

förslag i fråga örn kaptenskalen skulle antagas, måste man räkna

med att mången duglig reservofficer såge sig nödsakad avstå från att söka

ernå kompetens för vinnande av kaptensbefordran. Man syntes vidare böra

taga hänsyn till att en reservofficer kunde vara försvaret till god nytta utan att

därför vara lämpad för kompanichefstjänst. Man finge ej heller bortse från

de fall, då en duglig reservofficer vunnit anställning vid sådan ålder, att han

ej kunde till 38 års ålder uppnå här ifrågavarande kompetens. Samtliga dessa

reservofficerare skulle enligt de sakkunnigas förslag tvingas avgå ur reserven.

Det torde ej kunna undvikas att de därigenom förblandades med dem, som

nödgats avgå på grund av bristande duglighet. Denna olägenhet bleve icke

lika framträdande, därest förbundets förslag örn slopandet av den periodvisa

anställningen vunne beaktande. Vare sig detta förslag bifölles eller ej skulle

nämnda olägenhet helt undvikas, därest kvarståendet i reserven (respektive

s. 32 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

32 Kungl. Maj:ts preposition nr 143.

kvarstående som tjänstgöringsskyldig i fred) ej bleve beroende av innehavd

grad (innehavd kompetens för viss befordran). Särskilt i betraktande av att

försvaret icke syntes kunna avsäga sig möjligheten av att utnyttja den som en

gång vunnit anställning i reserven kunde det ifrågasättas, om icke vissa löjtnanter

borde efter 38 års ålder användas i fredstjänstgöring och som kompensation

få intjäna högre pension.

Enligt förbundets mening syntes det även kunna ifrågasättas, huruvida icke

antalet perioder lämpligen kunde minskas till fyra genom sammanslagning

av de två sista perioderna. Mest logiskt vore också att gradera pensionsförmånerna

så, att de motsvarade antalet perioder. En anmärkning, som annars

kunde riktas mot förslaget att slopa den periodvisa anställningen, skulle därmed

även förfalla. Mot detta, liksom för övrigt även mot de sakkunnigas förslag,

kunde nämligen eljest invändas, att en reservofficer saknade anledning

att vid uppnådda 55 år binda sig för fortsatt fredstjänstgöring.

Svenska officersförbundet har funnit sig böra tillstyrka det av arméchefen

framlagda förslaget, att förtidsavgången och reservanställd personal, som befunnits

icke kunna på ett tillfredsställande sätt fullgöra sin tjänst eller av

annan anledning befunnits olämplig för tjänsten skulle avföras ur reserv.

Bestämmelsen borde givas generell giltighet för samtliga försvarsgrenar. Särskilt

de båda första anställningsperioderna vore av sådan längd, att en prövning

av tjänstedugligheten och lämpligheten redan före periodens utgång

måste anses önskvärd. Det vore nämligen av en utomordentlig betydelse för

försvaret, att olämpliga element i reserven snarast möjligt utrensades och avfördes

från sin anställning.

Svenska under officer sförbundet har ansett, att arméchefens förslag örn

avförande från reserv av den, som erhållit uppskov med inställelse till tjänstgöring

vid mobilisering, på ett för tjänsten ändamålsenligt sätt reglerade anställningsförhållandet

för det ganska avsevärda antal beställningshavare, som

vore disponibla för fredstjänstgöring men förhindrade att tillgodose med

reservinstitutionen främst avsett ändamål, nämligen att vid mobilisering vara

en bland annat till omfattningen känd befälstillgång. Avsett ändamål — renodling

av reserverna — kunde måhända i viss utsträckning vinnas genom

snävare uppskovsbestämmelser och i samband med gallring vid anställningsperiods

utgång. Sistnämnda, av sakkunniga framhållna möjlighet, hade emellertid

icke föranlett något de sakkunnigas förslag till bestämmelser.

Reservbefälets uppgift att utgöra ett i möjligaste mån kvalificerat komplement

till den aktiva befälskadern nödvändiggör icke blott ett noggrant urval

bland dem som frivilligt sökt anställning som reservbefäl utan även en fortlöpande

kontroll av vederbörandes lämplighet. Personal, som icke längre är

fullt användbar, bör självfallet ej tillhöra reserv. Detta är av vikt ur militär

synpunkt men därjämte för att öka möjligheterna för statsverket att bereda

gynnsammare ekonomiska förmåner för den värdefullaste personalen. Arméchefens

av de sakkunniga i princip förordade förslag att anställningstiden för

annan reservpersonal än den pensionsavgångna skall vara indelad i perioder, vid

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 143. 33

vilkas utgång frågan om vederbörandes kvarstående i reserv skall tagas under

omprövning, finner jag ur dessa synpunkter vara att förorda.

Beträffande periodindelningens anordnande för militär personal vid armén

och kustartilleriet anser jag, i likhet med vad de sakkunniga föreslagit, att

den första perioden bör upphöra med utgången av det kalenderår, varunder

38 år uppnås. Det måste nämligen anses vara betydelsefullt att redan vid

denna ålder kunna vidtaga en första gallring för att syftet med periodindelningen

såvitt möjligt skall vinnas. Att förlägga den första prövningen till det

år, då vederbörande fyller 47 år, skulle medföra, att personalen medan den

befunne sig i de mest fältdugliga åldrarna lämnades helt utan prövning. Men

dessa skäl torde med samma styrka göra sig gällande såvitt rör militär personal

vid flottan och flygvapnet. För dem bland denna personal, som i sin

civila gärning underhålla sina för reservbefälstjänsten nödiga färdigheter, är

uppenbarligen prövningen av förhållandevis mindre betydelse. Däremot är det

viktigt, att övrig här avsedd personal kontrolleras beträffande den fortsatta

användbarheten. Någon nämnvärd risk att krigsmakten genom utsträckande av

38-årsperioden att gälla för ali militär personal skall gå miste örn dugligt

reservbefäl synes mig icke föreligga. Såsom framgår av vad jag i det följande

förordar kommer för övrigt även personal, som lämnat reserverna, att stå till

förfogande för krigs- och beredskapstjänstgöring.

Utöver det nu anförda ger mig de sakkunnigas förslag till periodindelning

icke anledning till erinran. Jag förordar sålunda, att anställningsperioderna

för militär personal vid alla försvarsgrenar skola sträcka sig till utgången av

de kalenderår, under vilka vederbörande fyller respektive 38, 47, 55, 60 och

65 år, samt för övrig personal till utgången av de kalenderår, under vilka

respektive 47, 55, 60 och 65 år uppnås.

Som villkor för anställning under andra anställningsperioden ha de sakkunniga

ansett böra gälla, att befordran eller kompetens därtill vunnits. Jag

finnér detta välbetänkt. Det av överbefälhavaren framförda förslaget, att

lämplighet för anställning under andra perioden även skulle kunna grundas på

andra omständigheter torde kunna leda till att mindre duglig personal erhåller

fortsatt anställning. Ett objektivt kriterium på personalens lämplighet och

intresse måste vara att föredraga framför allmänna bestämmelser av den

innebörd överbefälhavaren angivit.

I ett flertal remissyttranden har framhållits, att skiljande från anställningen

på grund av oduglighet i tjänsten bör kunna ske även under pågående anställningsperiod.

Genom införande av anställningsperioder och anordnande av

prövning före anställningens förlängande under ny period anser jag emellertid

att tillräckliga garantier uppställts för att olämplig personal icke skall komma

att tillhöra reserv. En bestämmelse av den ifrågasatta innebörden skulle lätteligen

kunna medföra att prövningen vid varje periods slut bleve mindre

grundlig, och syftet med anställningstidens indelning i perioder skulle därigenom

kunna äventyras.

Att personal i reserv erhåller uppskov med inställelse till militärtjänstgöring

vid mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap, innebär uppenbar
Bihang

till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 143. 4su 43 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

ligen en (^egentlighet. De som särskilt utbildats till reservbefäl borde vara de

första att tagas i anspråk. Då emellertid personal i reserv kan ha sådan civil

sysselsättning, att personalens användning däri oundgängligen kräves för statslivets

jämna gång, kan en dylik regel ej undantagslöst genomföras utan

måste en avvägning ske. För egen del finner jag det av militärbefälhavaren

för VII. militärområdet och tjänsteförrättande militärbefälhavaren

för VI. militärområdet framlagda förslaget innebära en lämplig kompromiss

mellan dessa synpunkter. Jag förordar alltså, att personalen i fråga

under pågående anställningsperiod avskiljes från reserv, därest uppskov

vid mobilisering varat längre tid och kan bedömas bliva bestående. Att anställning

under ny period bör vägras för sådan till reserven hörande personal

finner jag uppenbart. Jag utgår vidare från att uppskov bör medgivas endast

efter sträng prövning av behovet härav och kommer i fortsättningen liksom

hittills att ha min uppmärksamhet riktad på denna fråga.

De sakkunnigas förslag att pensionsavgången personal skall kunna få kvarstå

i reserv högst fem år utöver den i allmänna tjänstepensionsreglementet

stadgade tiden anser jag mig kunna tillstyrka med de av överbefälhavaren föreslagna

jämkningarna.

Det torde ankomma på Kungl. Majit att träffa avgörande rörande den

närmare utformningen av de nu berörda och av de sakkunniga i övrigt angivna

anställningsreglerna. Till frågan örn och i vad mån tjänstgöringsskyldighet

skall efter avgången åligga personal, som avgår ur reserv tidigare än vid utgången

av den sista anställningsperioden, återkommer jag i det följande.

c. Tjänstgöring.

Krigs- och beredskapstjänstgöring.

Enligt allmänna tjänstepensionsreglementet är pensionsavgången personal

skyldig att tjänstgöra i krig och då värnpliktiga eljest tagas i anspråk för rikets

försvar eller säkerhet ävensom vid sådan övning eller större rustning, som till

utrönande av arméns, marinens eller flygvapnets krigsberedskap eller för utbildning

av äldre årsklasser eller eljest kan bliva särskilt anbefalld.

Övrig personal är för närvarande i stort sett tjänstgöringsskyldig i krig

och då värnpliktiga eljest inkallas för rikets försvar eller säkerhet ävensom vid

sådan övning, som till utrönande av vederbörlig försvarsgrens krigsberedskap

kan bliva anbefalld.

De sakkunniga ha föreslagit, att all personal i reserv skall vara skyldig att

tjänstgöra i krig och då värnpliktiga eljest tagas i anspråk för rikets försvar

eller säkerhet ävensom vid sådan övning eller större rustning, som till utrönande

av vederbörlig försvarsgrens krigsberedskap eller för utbildning av

äldre årsklasser eller eljest kan bliva särskilt anbefalld. Förslaget innebär

enligt de sakkunniga, att reservbefälsförordningarnas nu gällande bestämmelser

omformulerats till större överensstämmelse med övriga liknande bestämmelser.

Svenska arméns reservofficersförbund har framhållit, att de sakkunniga —

under åberopande av rent formella skäl — föreslagit tjänstgöringsskyldighet

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

jämväl vid sådan övning, som för utbildning av äldre årsklasser eller eljest

kunde bliva särskilt anbefalld. Den valda formuleringen innefattade emellertid

enligt förbundets mening en icke oväsentlig utvidgning av nu gällande

tjänstgöringsskyldighet, vars nödvändighet förbundet ifrågasatte. Formuleringen

vore därjämte så allmänt hållen, att det torde vara svårt att avgöra,

vilken tjänstgöring, som rätteligen folie därunder. Förbundet ville i detta

sammanhang särskilt framhålla betydelsen ur rekryteringssynpunkt av att en

blivande reservofficer redan vid inträdet å reservofficersbanan i möjligaste

mån kunde överblicka den tjänstgöringsskyldighet, som han därigenom åtoge

sig. Motsvarande bestämmelses tidigare lydelse syntes väl ha tillgodosett

behovet av att kunna inkalla reservofficerare under extraordinära förhållanden.

Det torde icke vara lämpligt att utöver de fall, som där angivits och vilka

närmast torde motsvara de som nu åsyftas i värnpliktslagen 27 § 2 mom. och

28 §, ålägga reservofficerarna annan tjänstgöring i fredstid än ordinarie fredstjänstgöring.

Flygvapnets reservofficersförbund har anfört liknande synpunkter.

Svenska flottans reservofficersförbund har jämväl funnit, att reservpersonalens

ifrågavarande tjänstgöringsplikt utökats avsevärt i förhållande till

tidigare författningsbestämmelser. Ur rekryteringssynpunkt kunde måhända

bestämmelsen i fråga verka hämmande, och det syntes förbundet angeläget,

att, därest bestämmelsen skulle kvarstå i oförändrat skick, tillämpandet av

densamma skedde med största varsamhet till förhindrande av att reservpersonalen

under fredsförhållanden genom täta inkallelser utsattes för slitningar

och allvarliga konflikter med sina ordinarie arbetsgivare.

Den av de sakkunniga föreslagna krigs- och beredskapstjänstgöringen torde departemcntsvara

avsedd att motsvara sådan tjänstgöring, som jämlikt 27 § 2 mom. och Zeferi.

28 § värnpliktslagen kan åläggas värnpliktiga. Utan att nu taga slutlig ställning

till avfattningen av blivande bestämmelser godtager jag i princip de

sakkunnigas förslag.

Ordinarie tjänstgöring.

Enligt gällande bestämmelser har pensionsavgången personal ingen fredstjänstgöringsskyldighet.

Fredstjänstgöringsskyldigheten för övrig personal är mycket varierande.

I stort sett kan sägas, att tjänstgöringsskyldigheten vid armén och kustartilleriet

utgör 35—40 dagar för varje treårsperiod intill 42 års ålder. Förtidsavgången

militär personal vid flottan tjänstgör 60 dagar varje fyraårsperiod

intill 40 års ålder samt skall därjämte i förekommande fall tjänstgöra

så lång tid, som kan återstå uti 12 månaders tjänstgöring såsom fänrik.

Eeservutnämnd militär personal vid flottan åligger i regel att fullgöra två

repetitionsövningar om 60 eller 90 dagar, vartill i förekommande fall kommer

första fänrikstjänstgöring 10—12 månader. Mariningenjörer och marinläkare

ha icke någon tjänstgöringsskyldighet i fredstid. Vid flygvapnet är reservpersonalen

i allmänhet skyldig att fullgöra 30 dagars tjänstgöring vartannat

år intill uppnådd 40 års ålder.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

Be sakkunniga lia erinrat därom, att 1941 års försvarsutredning i sitt den

12 januari 1942 avgivna betänkande föreslog, att pensionsavgången personal

skulle åläggas tjänstgöringsskyldighet även i fred av sådan omfattning, att

dess användbarhet för krigsbefattningarna vidmakthölles och någorlunda

säkerställdes. Vid avvägande av denna tjänstgörings längd hade utredningen

funnit sig kunna stanna vid 20 dagar per full treårsperiod i reserven.

Vid framläggandet av propositionen 1942: 210 yttrade föredragande departementschefen

i förevarande hänseende, bland annat, att det ur militär synpunkt

syntes önskvärt, att pensionsavgången personal under den tid den

kvarstode i reserv ålades viss tjänstgöringsskyldighet i fred. Denna fråga

syntes emellertid tarva ytterligare övervägande varför departementschefen

icke var i tillfälle att i propositionen framlägga slutligt förslag. Yad sålunda

anförts örn den pensionsavgångna personalen föranledde icke någon erinran

från riksdagens sida.

Jämlikt de för de sakkunnigas arbete gällande direktiven hade de sakkunniga

haft att till utredning upptaga frågan om den pensionsavgångna personalens

tjänstgöringsskyldighet. De sakkunniga hade vid övervägande av detta

spörsmål utgått ifrån att en viss tjänstgöringsskyldighet, på sätt försvarsutredningen

funnit, borde åläggas den pensionsavgångna personalen redan i fred.

De sakkunniga hade emellertid icke ansett det nödvändigt eller lämpligt att utkräva

sådan skyldighet efter det vederbörande fyllt 60 år. Följden härav

bleve, att tjänstgöringsskyldighet i fred endast komme att åligga de befälskategorier,

vilkas pensionsålder vore anknuten till en levnadsålder av högst

55 år. Tjänstgöringsskyldighetens omfattning hade de sakkunniga funnit sig

böra föreslå till en tjänstgöringsomgång örn 30 dagar för varje före utgången

av det kalenderår, varunder 60 års ålder uppnåddes, infallande hel treårsperiod

i reserv. Detta innebure sålunda i förhållande till försvarsutredningens

förslag en förlängning av tjänstgöringstiden med 10 dagar för varje

period. De sakkunniga hade emellertid ansett 30-dagarsperioden vara av

väsentligt mycket större värde ur tjänstgöringssynpunkt än 20-dagarsperioden,

och den ökade börda för personalen som detta innebure uppvägdes till stor

del av att enligt de sakkunnigas förslag ingen fredstjänstgöring skulle utkrävas

efter fyllda 60 år.

Emellertid hade de sakkunniga funnit vissa kategorier pensionsavgångna

böra undantagas från skyldigheten att göra fredstjänstgöring, nämligen de

som gått i pension från frivillig övergångsstat, avgångsstat eller disponibilitetsstat.

Vidare skulle pensionsavgången personal, som uppehölle i vederbörlig

personalförteckning upptagen arvodesbefattning, icke vara skyldig att

fullgöra sådan tjänstgöring.

I och med att fredstjänstgöringsskyldighet av viss omfattning infördes

för den pensionsavgångna personalen syntes det vara riktigast, att reglerna

härom återfunnes bland övriga tjänstgöringsföreskrifter i reservförordningarna

och icke i allmänna tjänstepensionsreglementet. I författningsförslagen

hade därför intagits föreskrifter örn den pensionsavgångna personalens

tjänstgöringsskyldighet både i krig och i fred. Detta föranledde, att i anslut
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

liing till reservförordningarnas utfärdande 31 § 3 morn. första stycket i allmänna

tjänstepensionsreglementet borde erhålla ändrad lydelse av det innehåll,

att pensionsavgången beställningshavare vore pliktig att inträda i

reserv och kvarstå i reserven under angiven tid »med skyldighet att fullgöra

tjänstgöring i enlighet med vad särskilt stadgas».

Även beträffande annan personal i reserven än den pensionsavgångna hade

de sakkunniga stannat för att föreslå, att fredstjänstgöringssliyldighet icke

skulle utkrävas senare än under det kalenderår, varunder vederbörande fyllt

60 år. Resonemanget hade härvidlag varit det, att den tjänstgöring, som fullgjorts

närmast före nämnda tidpunkt, vore avgörande för huruvida vederbörande

skulle få sitt förordnande förlängt för den sista femårsperioden

men att någon motsvarande prövning under nämnda period icke vore nödvändig,

då anställningen i reserv under alla förhållanden upphörde med

65-årsåldern.

Beträffande sist berörda personal skulle fredstjänstgöringsskyldigheten

enligt de sakkunnigas förslag i stort sett omfatta, för arméns och kustartilleriets

del repetitionsövningar och befälskurser, för flottans del s. k. första

reservtjänstgöring och repetitionsövningar samt för flygvapnets del repetitionsövningar.

I fråga örn befälskurserna lia de sakkunniga erinrat om arméchefens förenämnda

förslag till reservbefälsförordning, vilket föreskrev skyldighet för

förtidsavgångna och reservanställda officerare och underofficerare att under

varje treårsperiod till och med det kalenderår, varunder 47 års ålder uppnåddes,

fullgöra, förutom en repetitionsövning örn 35 dagar, två teoretiska

kurser örn vardera 60 timmar. Dessa två kurser skulle dock kunna utbytas

mot 30 dagars tjänstgöring vid truppförband. Under deltagande i teoretiska

kurser skulle lön icke utgå.

På anförda skäl ha de sakkunniga kommit till den uppfattningen, att de

ifrågasatta teoretiska kurserna icke komme att fylla den uppgift i utbildningssystemet,

som man tillämnat dem, samtidigt som de komme att utgöra en

allvarlig tunga både för kursernas anordnare och för eleverna. De sakkunniga

hade därför sökt att åstadkomma en ersättning för kurserna, som mera tillgodosåge

syftemålet att underhålla och förkovra den praktiska rutinen hos

reservpersonalen. Härvid hade de sakkunniga stannat vid att föreslå, att

förtidsavgångna och reservanställda officerare och underofficerare vid armén

och kustartilleriet skulle vara skyldiga att, utöver repetitionsövningar vart

tredje år, under ett av de år, då repetitionsövning ej fullgjordes, genomgå en

befälskurs om 13 dagars längd. Befälskurser skulle dock ej behöva fullgöras

efter det år, varunder 47 års ålder uppnåddes. Kursernas längd hade satts

till 13 dagar för att möjliggöra deras inplacerande mellan söndagarna i en

fjortondagarsperiod, vilka sålunda skulle vara in- och utryckningsdagar. Därvid

förutsattes också, att söndagen mitt i perioden användes till tjänstgöring.

Kurserna avsåges skola anordnas årligen såväl vid regementena som centralt

för vederbörligt truppslag. På försvarsgrenschefen borde ankomma att bestämma

i vilka fall befälskurserna skulle fullgöras på det ena eller andra

sättet.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

Yad beträffade själva anordnandet av befälskurserna ansåge de sakkunniga,

att närmare bestämmelser härom borde utfärdas i kommandoväg. De

sakkunniga hade emellertid förutsatt, att kurserna skulle omfatta dels teoretisk-praktisk

undervisning i reglementskännedom m. m. och dels praktisk

undervisning rörande nytillkommen vapen- och annan utrustning. Vidare förmenade

de sakkunniga, att under befälskurserna tillfälle lämpligen borde

lämnas eleverna att deltaga i någon kortare fälttjänstövning.

Enligt de sakkunnigas mening funnes all anledning att förvänta, att kurser

av den struktur som här skisserats skulle väl fylla sitt ändamål, därvid dock

förutsättningen naturligen måste vara, att kurserna omsorgsfullt förbereddes

av dem som skulle handhava deras ledning.

Emellertid hade de sakkunniga ansett en möjlighet böra hållas öppen att

låta frivilligt genomgången befälsutbildning av annan art ersätta de föreslagna

befälskurserna. De sakkunniga hade därvid närmast haft i åtanke frivilliga

kurser av sådant slag som tidigare varit anordnade för reservofficerare

bland annat i Stockholm och Göteborg. Därest sådana kurser anordnades i

avsikt att lämna samma eller motsvarande utbyte som befälskurserna, syntes

det icke böra vara uteslutet att genomgång med godkända vitsord av en dylik

frivillig befälsutbildning skulle kunna medföra befrielse från att genomgå en

befälskurs.

Beträffande armén ha de sakkunniga sålunda föreslagit, att förtidsavgången

eller reservanställd officer eller underofficer samt övergångsanställd furir

skall fullgöra en repetitionsövning örn 35 dagar och en befälskurs örn 13

dagar för varje hel treårsperiod av den del av anställningstiden i reserv, som

infaller före utgången av det kalenderår, varunder han fyller 47 år, samt en

tjänstgöringsomgång örn 30 dagar för varje följande, före utgången av det

kalenderår, varunder han fyller 60 år, infallande hel treårsperiod av anställningstiden

i reserv.

Börtidsavgången och reservförordnad civilmilitär personal skulle fullgöra

en sammanlagd tjänstgöring om 48 dagar i en eller två omgångar för varje

hel treårsperiod av den del av anställningstiden i reserv, som infölle före utgången

av det kalenderår, varunder vederbörande fyllde 47 år, samt en sammanlagd

tjänstgöring om 30 dagar för varje följande, före utgången av det

kalenderår, varunder 60 års ålder uppnåddes, infallande hel treårsperiod av

anställningstiden i reserv.

Värnpliktsanställd officer, underofficer eller civilmilitär personal skulle

fullgöra en tjänstgöringsomgång örn 30 dagar för varje före utgången av det

kalenderår, varunder vederbörande fyllde 60 år, infallande treårsperiod av

anställningstiden i reserv.

Beträffande marinen ha de sakkunniga föreslagit, att förtidsavgången officer

eller underofficer i flottans reserv, vilken icke före inträdet i reserv fullgjort

tjänst, officer tolv månader som fänrik och underofficer sex månader som

underofficer av 2:a graden på aktiv stat, skall omedelbart efter inträdet i

reserv tjänstgöra så lång tid som kan återstå av sålunda angiven tjänstgöring

(första reservtjänstgöring). Dessutom skulle sådan officer eller underofficer

fullgöra en repetitionsövning örn 60 dagar för varje hel femårsperiod av den

del av anställningstiden i reserv, som infölle före utgången av det kalenderår,

varunder han fyllde 47 år, samt en tjänstgöringsomgång örn 30 dagar för varje

följande, före utgången av det kalenderår, varunder han fyllde 60 år, infallande

hel treårsperiod av anställningstiden i reserv.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

Reservanställd officer i flottans reserv skulle tjänstgöra tolv månader

(första reservtjänstgöring), vilken tjänstgöring skulle fullgöras av den, som

avlagt sjökaptensexamen, omedelbart och av annan inom fyra år efter inträdet

i reserv. Dessutom skulle sådan officer fullgöra repetitionsövningar

och tjänstgöringsomgångar i enlighet med vad nyss sagts. Den, som erhållit

sjökaptensbrev och fullgjort minst två repetitionsövningar, vore dock icke

skyldig fullgöra ytterligare tjänstgöring. Genom att stadga ytterligare tjänstgöringsskyldighet

kunde man enligt de sakkunnigas mening befara, att de

bästa officerarna i förtid lämnade reserven.

Flottan tillhörande reservanställd underofficer eller övergångsanställd

eller aspirantanställd furir skulle tjänstgöra sex månader (första reservtjänstgöring),

vilken tjänstgöring skulle påbörjas inom ett år efter inträdet i reserv

eller, för den som vore eller hade varit aspirantanställd furir, inom ett år

efter vunnen kompetens som underofficer i reserv. Dessutom skulle denna

personal fullgöra repetitionsövningar och tjänstgöringsomgångar i enlighet

med vad för förtidsavgången officer eller underofficer i flottans reserv stadgades.

Därvid skulle dock iakttagas, att för den som vore eller hade varit

aspirantanställd furir, anställningstiden i reserv skulle anses taga sin början

först efter vunnen kompetens som underofficer i reserv. Då det stadgades,

att första reservtjänstgöring skulle påbörjas inom ett år efter inträdet i reserv,

hade de sakkunniga haft i tankarna den omständigheten, att förmånen av att

få tillbringa ett halvt år på civilanställningsstat ansetts böra kunna uttagas

även efter inträdet i reserv. Man hade då icke velat hindra detta genom att

stipulera, att första reservtjänstgöringen skulle fullgöras omedelbart.

Kustartilleriet tillhörande förtidsavgången eller reservanställd officer eller

underofficer eller övergångsanställd eller aspirantanställd furir skulle fullgöra

en repetitionsövning örn 35 dagar och en befälskurs örn 13 dagar för varje

hel treårsperiod av den del av anställningstiden i reserv, som _ inf olle före

utgången av det kalenderår, varunder han fyllde 47 år, samt en tjänstgöringsomgång

örn 30 dagar för varje följande, före utgången av det kalenderår, varunder

han fyllde 60 år, bifallande hel treårsperiod av anställningstiden i reserv.

Därvid skulle för den, som vore eller hade varit aspirantanställd furir,

anställningstiden i reserv anses taga sin början först efter vunnen kompetens

som underofficer i reserv.

Förtidsavgången officer i marinintendenturkårens reserv, vilken icke före

inträdet i reserv fullgjort tjänst tolv månader som fänrik på aktiv stat, skulle

omedelbart efter inträdet i reserv tjänstgöra så lång tid som kunde återstå

av nämnda tjänstgöring (första reservtjänstgöring). Reservanställd officer i

marinintendenturkårens reserv skulle inom fyra år efter inträdet i reserv

tjänstgöra tolv månader (första reservtjänstgöring). Dessutom skulle nu

nämnda officerare fullgöra repetitionsövningar och tjänstgöringsomgångar i

enlighet med vad för förtidsavgången officer och underofficer i flottans reserv

stadgades.

Marinunderingenjör skulle som sådan tjänstgöra ett år sex månader (första

reservtjänstgöring).

Förtidsavgången eller reservanställd mariningenjör av 2:a eller lia graden

skulle fullgöra en sammanlagd tjänstgöring om 60 dagar i en eller två omgångar

för varje hel femårsperiod av den del av anställningstiden i reserv,

som infölle före utgången av det kalenderår, varunder han fyllde 47 år, samt

en sammanlagd tjänstgöring örn 30 dagar för värjo följande, före utgången

av det kalenderår, varunder han fyllde 60 år, infallande hel treårsperiod av

anställningstiden i reserv. Därvid skulle anställningstiden i reserv för reservanställd

mariningenjör anses taga sin början omedelbart efter avslutandet av

första reservtjänstgoringen. Samma tjänstgöringsskyldighet skulle åligga förtidsavgången

''eller reservförordnad marinläkare av 2:a eller lia graden.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

Värnpliktsanställd officer, underofficer eller civilmilitär personal skulle

fullgöra en tjänstgöringsomgång om 30 dagar för varje före utgången av det

kalenderår, varunder vederbörande fyllde 60 år, infallande hel treårsperiod

av anställningstiden i reserv.

Beträffande flygvapnet föresloge de sakkunniga, att i flygtjänstbefattning

placerad förtidsavgången, reservanställd eller övergångsanställd personal

skulle fullgöra en repetitionsövning om 45 dagar eller, beträffande den, som

hade sådan civil sysselsättning, att erhållen flygutbildning därunder vidmakthölles,

35 dagar för varje hel tvåårsperiod av den del av anställningstiden i

reserven, som infölle före utgången av det kalenderår, varunder han fyllde 47

år, samt en tjänstgöringsomgång örn 30 dagar för varje följande, före utgången

av det kalenderår, varunder han fyllde 60 år, infallande hel treårsperiod

av anställningstiden i reserven. De närmare bestämmelserna örn beskaffenheten

av nämnda civila sysselsättning hade de sakkunniga förutsatt

skola utfärdas i kommandoväg.

I markt] änstbefattning placerad personal skulle fullgöra en repetitionsövning

örn 45 dagar för varje hel treårsperiod av den del av anställningstiden i

reserven, som infölle före utgången av det kalenderår, varunder han fyllde

47 år, samt en tjänstgöringsomgång om 30 dagar för varje följande, före utgången

av det kalenderår, varunder hail fyllde 60 år, infallande hel treårsperiod

av anställningstiden i reserven.

För samtliga försvarsgrenar gällde att i tjänstgöringstiderna icke inräknats

in- och utryckningsdagar. Tjänstgöringen skulle icke anses fullgjord med

mindre vederbörande deltagit i tjänstgöringen under minst 4/s eller, då fråga

vöre örn första reservtjänstgöring vid marinen, 9/io av den för tjänstgöringen

bestämda tiden. På Kungl. Majit ankomme att bestämma i vad mån frivilligt

fullgjord tjänstgöring samt krigs- och beredskapstjänstgöring, finge tillgodoräknas

som fullgjord tjänstgöring.

Överbefälhavaren har framhållit, att om befälskurserna väl skulle fylla sin

uppgift, det vore nödvändigt, att de bedreves under sådana former, att personalens

praktiska förmåga utvecklades. Militärt sett syntes det därför icke

lämpligt, att såsom ifrågasattes medgiva befälskursernas ersättande med frivillig

utbildning.

Arméchefen har ansett, att möjlighet borde finnas att beordra förtidsavgången

och reservförordnad civilmilitär personal att fullgöra tjänstgöring i

flera omgångar än två, exempelvis läkar- och veterinärpersonal vid inträffade

fall av smittsam sjukdom. Befälskurser hade gentemot frivilliga befälskurser

av det slag, som tidigare varit anordnade för reservofficerare, bland annat i

Stockholm och Göteborg, den fördelen att vederbörande reservofficerare

kunde få sin befälsutbildning mera anknuten till krigsplanläggningen. De frivilliga

kurserna kunde icke ersätta denna utbildning på ort och ställe. Teoretiska

kurser hade även, såsom de sakkunniga framhållit, mindre värde ur

utbildningssynpunkt. De föreslagna befälskurserna innebure en förbättring

gentemot arméchefens förslag, vilket tillkommit för att tillgodose vissa från

personalhåll uttalade önskningar. Ett sådant förbättrat utbildningsresultat

skulle däremot icke uppnås genom frivilliga befälskurser av här omnämnt slag.

Möjlighet borde hållas öppen att i vissa fall fullgöra befälskurs samma år som

repetitionsövning, exempelvis för i utlandet boende eller då särskilda militära

skäl det påfordrade.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

Militärbefälhavaren för III. militärområdet Ilar gjort gällande att befälsövning

borde omfatta 15 dagar.

Tjänsteförrättande militärbefälhavaren för VI. militärområdet har förklarat,

att förslaget örn viss frivillig utbildning såsom ersättning för ordinarie befälskurser

icke syntes vara ägnat att säkerställa utbildningens kvalitet och därför

avstyrktes.

Tillförordnade generalfältläkaren har förklarat, att erfarenheterna från

beredskapstiden bestyrkt nödvändigheten av att militärläkare i reserven

genomginge en utbildningskurs för att kunna krigsplaceras i befattningar såsom

regementsläkare (motsvarande). Det vore därför lämpligt, att en av

tjänstgöringsperioderna disponerades såsom en sammanhängande utbildningskurs

örn 48 dagar. Kursen borde i huvudsak motsvara den nuvarande militärläkarkursen

och genomgås av personal i åldern 35—40 år. Arméförvaltningen

har anfört liknande synpunkter.

överfältveterinären har i yttrande till arméchefen framhållit, att tjänstgöringen

för förtidsavgången och reservförordnad civilmilitär personal med

hänsyn till förekomsten av smittsamma sjukdomar o. s. v. borde kunna fullgöras

i flera omgångar än två.

Chefen för väg- och vattenbyggnadskåren har ifrågasatt, huruvida det

kunde anses lämpligt, att fredstjänstgöringsskyldigheten utsträcktes till 60

års ålder. Av de sakkunniga motiverades detta med att denna tjänstgöring

vore nödvändig för att bedöma vederbörandes kvalifikationer för förnyat förordnande

mellan 60 och 65 år. Det syntes sannolikt, att en sådan bedömning

ändock med tillräcklig säkerhet kunde ske och att bestämmelsen medförde

den nackdelen, att avgången bleve allmän vid 55 års ålder, eftersom pensionsåldern

då inträdde och ytterligare tjänstgöring ej medförde ökad pensionsförmån.

Det vore därför riktigare, att fredstjänstgöringsskyldigheten upphörde

vid 55 års ålder.

Marinchefen har förklarat, att lämpligheten av bestämmelsen att innehavare

av sjökaptensbrev ålades endast två repetitionsövningar kunde ifrågasättas.

Detta spörsmål hade emellertid flera sidor, varför marinchefen icke ville

föreslå någon ändring i ifrågavarande föreskrift utan nöjde sig med att uttrycka

den förhoppningen, att ehuru skyldighet icke föreskreves ytterligare

repetitionsövningar skulle kunna ordnas på frivillighetens väg, när hänsynen

till vederbörandes tjänsteduglighet å avsedda mobiliseringsbefattningar så

krävde. För att underlätta för reservanställda officerare i flottans och marinintendenturkårens

reserver att fullgöra första reservtjänstgöringen föresloge

marinchefen, att denna tjänstgöring jämväl skulle kunna fullgöras under förordnande

som värnpliktig officer före inträdet i reserven.

Marinförvaltningen har ansett, att föreskriften, att den, som erhållit sjökaptensbrev

och fullgjort minst två repetitionsövningar, icke vore skyldig att

fullgöra ytterligare tjänstgöring, borde utgå. Sjökaptensbrev och den för detsammas

erhållande föreskrivna tjänsten å handelsfartyg kunde icke ersätta

den sjömilitära utbildning, som tjänstgöring ombord och i land skänkte och

som vore nödvändig för bestridande av kaptensbefattning vid flottan.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. May.ts proposition nr 143.

Statsko?itoret har anfört, att medan reservpersonalens fredstjänstgöringsskyldighet

i form av vart tredje år återkommande repetitions- och befälsövningar

av viss längd för närvarande upphörde vid 42 års ålder, skulle motsvarande

tjänstgöringsplikt enligt förslaget utsträckas till utgången av det

kalenderår, varunder vederbörande fyllt 60 år. Syftet härmed hade varit att

vidmakthålla reservpersonalens användbarhet för krigsbefattningarna. Statskontoret

ville emellertid ifrågasätta, örn kostnaderna för en så långt utsträckt

tjänstgöringsskyldighet motsvarade den avsedda nyttan. Då pensionsåldern

för en aktiv officer i kompaniofficersgrad vore satt till 50 år, hade detta till

väsentlig del motiverats av att han efter denna tidpunkt ansetts normalt icke

längre helt fylla fordringarna för trupptjänst. Äldre officerare, som inkallades

till militärtjänstgöring, torde väl också i främsta rummet utnyttjas i expeditionstjänst

eller för bestridande av befattningar, vilka icke krävde samma fysiska

och psykiska spänst som den egentliga trupptjänsten. För vidmakthållande av

de färdigheter, som en dylik tjänstgöring fordrade, torde en 30-dagarsövning

vart tredje år icke vara av någon större betydelse. Enligt statskontorets

mening borde fördenskull närmare övervägas, huruvida icke fredstjänstgöringsskyldigheten

borde upphöra senast vid utgången av det år, varunder en levnadsålder

av 55 år uppnåddes. Örn någon ytterligare fredstjänstgöringsskyldighet

borde avkrävas den vid 50 år pensionsavgångna och till reserven överförda

personalen förefölle överhuvud taget tveksamt.

Svenska arméns reservofficersförbund har förklarat sig i princip intet ha

att erinra mot de sakkunnigas förslag örn repetitionsövningar. Förbundet

hemställde, att befälsövning skulle få utbytas mot genomgången frivillig

kurs, vare sig densamma ägt rum i den ordning de sakkunniga föreslagit eller

i form av undervisning per korrespondens. För att det med kurserna avsedda

syftet skulle kunna uppnås, borde betygssättning äga rum. Blott godkänt

deltagande borde föranleda befrielse från befälsövning. Förbundet förutsatte,

att, i den mån sådana kurser godkändes som ersättning för befälsövning,

skälig ekonomisk gottgörelse komme att lämnas för deltagande i desamma.

Svenska flottans reservofficersförbund har föreslagit, att förtidsavgången

officer i flottans och marinintendenturkårens reserver måtte tillåtas fullgöra

tjänstgöringen 60 dagar i två omgångar under femårsperiod, örn så önskades.

I en av svenska flottans reservofficersförbund överlämnad skrivelse från

ett antal marinintendenter i reserven har förordats, att första reservtjänstgöringen

för reservanställd officer i marinintendenturkårens reserv skulle begränsas

till sex månader och fullgöras i omedelbar anslutning till officersutbildningen.

Därom har närmare anförts.

De sakkunnigas förslag innebär en mycket väsentlig ökning av nuvarande

tjänstgöringsskyldighet. Speciellt för sådana reservintendenter, som ämna

genomgå något slag av tidskrävande högre utbildning, måste en så lång

fänrikstjänstgöring verka i viss mån avskräckande och rekryteringen skulle

härigenom bliva såväl kvalitativt som kvantitativt lidande. Även för den, som

ej avser genomgå någon särskild utbildning utan ger sig direkt ut i förvärvs
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

arbete, torde det möta nästan oöverstigliga hinder att 3 eller 4 år efter avslutad

officersutbildning kunna nå en sådan ställning i samhället, som medgiver

att efter ett års frånvaro kunna återinträda med bibehållna förmåner.

Härvidlag föreligger sålunda en väsentlig skillnad mellan flottans reservofficerare

och marinintendenturkårens beroende på att vederbörandes civila

sysselsättning i förra fallet medgiver militärtjänstgöring i föreslagen omfattning

men i senare fallet som regel icke medgiver militärtjänstgöring i

samma ordning. Örn den obligatoriska fänrikstjänstgöringen förlägges i

omedelbar anslutning till officersutbildningen, i stället för att, såsom föreslaget,

inom de närmaste 4 åren efter utbildningens avslutande, blir dessutom

utbytet av tjänstgöringen betydligt större. Den koncentrerat teoretiska utbildningen

vid sjökrigsskolan kan tillgodogöras på ett betydligt effektivare

sätt, örn de nyförvärvade kunskaperna direkt få omsättas i praktiken och

därigenom befästas. Ett sådant arrangemang skulle sålunda för de flesta

innebära, att militära tjänstgöringsskyldigheten mindre kolliderar med den

civila utbildningen och förvärvsverksamheten. Dessutom torde det mera

effektiva utnyttjandet av tiden på detta sätt medgiva en nedskärning av

tiden för fänrikstjänstgöringen till förslagsvis 6 månader.

Av samma orsaker vore det för flertalet av marinintendenturkårens reservofficerare

lägligare att fullgöra en 30 dagars repetitionsövning vart tredje år

än en 60 dagars vart femte år. Dels skulle detta medföra lättnader med

hänsyn till svårigheten att frigöra sig från den civila verksamheten under

så lång tid som två månader i sträck, dels skulle tätare återkommande

repetitionsövningar bättre fylla sitt syfte — att upprätthålla en så vitt möjligt

kontinuerlig kontakt med tjänstgöringen i marinen. Den minskning i

repetitionsövningarnas sammanlagda tid med en femtondel, som härigenom

skulle uppstå, vore ju synnerligen obetydlig. Alternativt föresloges, att de

föreskrivna repetitionsövningarna skulle omfatta två repetitionsövningar örn

vardera 30 dagar för varje femårsperiod.

Kustartilleriets reservofficersförbund har, för att möjliggöra för fänrik i

kustartilleriets reserv att vinna löjtnantsbefordran tre år efter antagningen,

d. v. s. omedelbart efter motsvarande kurs på stat, föreslagit, att två repetitionsövningar

och en befälsövning skulle få fullgöras under den första

treårsperioden. Enligt förbundets mening vore bestämmelsen att befälskurs

och repetitionsövning skulle förläggas till olika år mycket fördelaktig.

Det kunde emellertid tänkas fall, då det vore ändamålsenligt att få fullgöra

både befälskurs och repetitionsövning under samma år. Med hänsyn härtill

kunde lämpligen föreskrivas, att befälskurs och repetitionsövning i regel icke

skulle fullgöras under ett och samma kalenderår och att, örn så ändock

skedde, de endast undantagsvis finge fullgöras i en följd. Med anledning

av svårigheten för reservofficerare att kunna ordna med tillräcklig ledighet

från sina civila befattningar uttryckte förbundet den förhoppningen, att frivillig

befälsutbildning så anordnades, t. ex. genom användande av korrespondensundervisning,

att personalen bereddes största möjliga lättnad. De sakkunniga

hade utdömt den obligatoriska korrespondensundervisningen, men

om denna för att bliva räknad som fullgjord befälskurs avslutades med

examen under nästföljande repetitionsövning, kunde den säkerligen komma

att fylla sin uppgift.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

Svenska reservunderofficersförbundet har beträffande personal i kustartilleriets

reserv ifrågasatt, huruvida icke maskinpersonalens tjänstgöringsskyldighet

borde bringas i överensstämmelse med vad som gällde för motsvarande

personal vid flottan.

Frågan örn till vilken ålder ordinarie tjänstgöringsskyldighet skall åligga

personal i reserv är givetvis beroende av vilken tjänstgöring i krig, som

personalen lämpligen kan användas till. Trupptjänst torde i de allra flesta

fall icke böra förekomma för personal i de högre åldrarna. Då därjämte, enligt

vad jag i det följande föreslår, den högsta pensionen skall ha intjänats vid

55 års ålder, anser jag fredstjänstgöringsskyldighet icke böra åläggas för tiden

därefter. Å andra sidan upprätthålles emellertid genom tjänstgöringen kontakten

med det militära och erhålles en grund för vederbörandes bedömande

vid krigsplaceringsarbetet. Fredstjänstgöringsskyldighet till och med det

kalenderår, varunder 55 års ålder uppnås, synes därför böra åligga all personal

i reserv. Med anledning därav bör även för de pensionsavgångnas del samtliga

bestämmelser örn tjänstgöringsskyldigheten upptagas i de blivande författningarna

örn reserverna. Frågan örn härav föranledd ändring i 31 § 3 mom.

allmänna tjänstepensionsreglementet kommer att senare anmälas av chefen för

finansdepartementet.

Den av de sakkunniga föreslagna befälskursens längd finner jag i huvudsak

lämpligt avvägd. Bestämmelser örn tillgodoräknandet av frivillig utbildning

såsom fullgjord befälskurs torde böra meddelas i kommandoväg.

Till de sakkunnigas förslag angående fredstjänstgöringsskyldighetens omfattning

i olika fall kan jag i stort sett ansluta mig. De jämkningar, som kunna

erfordras, torde det ankomma på Kungl. Majit att vidtaga i samband med utformningen

av blivande författningar. Härvid böra uppmärksammas bland

annat de synpunkter, som enligt det föregående anförts av ett antal marinintendenter

i reserven. Jag vill emellertid framhålla, att författningsbestämmelserna

icke lämpligen kunna innehålla föreskrifter, som täcka mera speciella

fall. Sådana torde böra regleras av Kungl. Majit i dispensväg.

Särskilda kurser.

Enligt gällande reservbefälsförordningar fordras för befordran till kapten

inom armén, kustartilleriet och flygvapnet att ha genomgått särskild kurs. Vid

armén är kursens längd omkring 90 dagar och vid flygvapnet 60 dagar.

De sakkunniga ha i likhet med arméchefen ansett, att genomgång av en

särskilt anordnad kaptenskurs eller fanjunkarkurs skall vara förutsättning för

kaptens- respektive fanjunkarbefordran vid armén. Motsvarande kurser —

benämnda kaptenskurs och flaggunderofficerskurs — ha av de sakkunniga

ansetts skola uppställas som befordringsvillkor jämväl vid marinen. Vid flygvapnet

hade kaptenskurs uppsatts som villkor för kaptensbefordran, medan

man däremot icke ansett sig böra föreskriva någon särskild kurs för fanjunkarbefordran.

För att icke avskräcka de kanske mest önskvärda elementen från

att genomgå de ifrågavarande kurserna borde de som regel få genomgås i

stället för repetitionsövning som eljest skolat fullgöras.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts proposition nr 14S.

Yad beträffar de nyssnämnda kursernas längd syntes arméchefen i sitt förslag

lia utgått ifrån att deras längd skulle vara densamma som repetitionsövningarnas,

d. v. s. 35 dagar. De sakkunniga hade för sin del ansett denna

tid vara alltför kort för att kunna medgiva något varaktigt utbyte av kursen.

Enligt de sakkunnigas mening borde kurserna icke understiga 60 dagar vid

något vapenslag. Örn de vid armén och kustartilleriet finge ersätta både en

repetitionsövning och en befälsövning, sålunda sammanlagt 48 dagar, syntes

man icke behöva befara, att alltför många skulle på grund av kursernas längd

avskräckas från att genomgå dem. Till ytterligare lättnad syntes man också

i fråga örn armén och kustartilleriet kunna medgiva kursernas uppdelande på

två på varandra följande år ^ samma period.

Därest en reservofficer vid flottan, som erhållit sjökaptensbrev, icke fyllde

för kaptensbefordran föreskrivna krav på viss tjänstgöring i handelssjöfart,

kunde han i stället göra sig kompetent till kaptensbefordran genom att

genomgå en kaptenskurs på 60 dagar. Denna kurs skulle givetvis fullgöras

utöver de två repetitionsövningar, som ålåge honom. Av annan personal vid

flottan liksom av officerare vid flygvapnet fullgjordes kursen i stället för en

repetitionsövning.

Beordrande till här ifrågavarande kurser finge icke äga rum i fråga örn

annan än den, som ådagalagt sådana egenskaper att hans befordran kunde

anses önskvärd och som förklarat sig villig att genomgå kursen.

Kurs för vinnande av anställning i fortifikationskårens reserv skulle fullgöras

i stället för repetitionsövning och befälskurs under vederbörlig treårsperiod.

överbefälhavaren har anfört, att som villkor för kaptens- och fanjunkarebefordran

enligt de sakkunnigas förslag fordrades genomgång av särskilda

kurser örn 60 dagar. Erfarenheten gåve vid handen att fullgörandet av sådan

tjänstgöring skulle bereda personalen mycket stora svårigheter. Visserligen

vore utbildningen i fråga frivillig, men då genomgången sådan utbildning

vore satt som villkor för fortsatt anställning i samband med befordran till

kapten respektive fanjunkare, bleve sannolikt följden, att icke den bästa rekryteringen

av dessa grader kunde nås, enär urvalet begränsades till ett mindre

antal, som måhända icke innefattade de dugligaste. Ett militärt önskemål

vore därför, att här avsedd utbildning gjordes obligatorisk, varigenom möjlighet

bereddes att bland samtlig reservpersonal utvälja de för fortsatt anställning

lämpligaste. Vid sådant förhållande syntes knappast någon annan utväg

stå till buds än att avstå från kravet på ten särskild utbildningskurs och i

stället förlägga utbildningen under den sista tjänstgöringsomgång, som obligatoriskt

skulle fullgöras före avslutandet av den första anställningen.

Arméchefen har uttalat, att genomgång av kaptenskurs och fanjunkarkurs

innebär, att vederbörandes militära användbarhet ökas. Alltför långa kurser

medförde emellertid, även om de uppdelades på två omgångar, att mången

torde tveka inför att genomgå en dylik kurs. I relativt stor utsträckning torde

detta gälla just den dugligaste reservpersonalen, som kunde ha särskilda

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

svårigheter att disponera sin tid. Arméchefen ansåge därför, att beordrande

till sådana kurser skulle kunna ske även utan att vederbörande förklarade sig

villig därtill. En förutsättning för detta vore dock, att kursernas längd icke

överstege en befälskurs jämte repetitionsövning.

Militärbefälhavaren för VII. militärområdet har ansett, att bestämmelsen

örn ifrågavarande kursers fullgörande under samma treårsperiod knappast

syntes ändamålsenlig. Den innebure nämligen, att den som icke haft tillfälle

att fullgöra vederbörlig kurs under de två första åren i perioden måste stå

över ett år för att kunna begagna möjligheten att fullgöra kursen i två omgångar.

Arméinspektören har ansett, att kaptens(fanjunkar-)kursen borde vara obligatorisk

för all lämplig personal. Vid frivillig rekrytering torde den bättre

delen av personalen endast undantagsvis vilja underkasta sig den utökade

tjänstgöringsskyldighet mellan 38 och 47 år, som följde efter kaptens(fanjunkar-)

kurs. Det vore därför nödvändigt såväl för rekryteringen av

personal till kompanichefsbefattningar (motsvarande) som för vidmakthållandet

av denna personals tjänstbarhet att genomgång av kaptens (fanjunkar-)

kurs kunde åläggas vederbörande. Ehuru det ur utbildningssynpunkt

vore önskvärt att bibehålla den föreslagna längden av 60 dagar för

kaptens (fanjunkar-) kurs, syntes en minskning härav böra ske till 48 dagar

för att icke rekryteringen av personalen överhuvudtaget skulle försämras. Örn

den bättre delen av denna peronal kunde tvångsvis beordras till sålunda förkortad

kaptens(fanjunkar-)kurs, torde minskningen av utbildningstiden mer än

väl uppvägas av elevernas högre standard. Kaptens (fanjunkar-) kurs skulle

härigenom icke inkräkta på personalens semesterförhållanden o. s. v. mera än

den normala tjänstgöringen under en treårsperiod. Den borde även kunna

uppdelas på två omgångar under två på varandra följande kalenderår enligt

arméchefens närmare bestämmande.

Svenska arméns reservoffloer sförbund har framhållit, att svårigheterna för

icke stats- eller kommunalanställda reservofficerare att två på varandra

följande år erhålla 30 dagars ledighet för militärtjänst icke finge underskattas.

Redan den ordinarie tjänstgöringstiden under en treårsperiod, 48 dagar,

krävde stora personliga uppoffringar. Många av de ur alla synpunkter lämpligaste

reservofficerarna, som icke ansåge sig kunna tillsätta 60 dagar till

kaptenskurs, komme med säkerhet att taga avsked ur reserven för att undvika

den »prickning», som torde komma att vidlåda ett tvångsvis avförande. Ur

dessa synpunkter vore förslaget ägnat att ingiva betänkligheter. På grund

härav och med åberopande av att arméchefen ansett en 35 dagars kaptenskurs

vara tillräcklig för det avsedda syftet, ifrågasatte förbundet huruvida icke den

föreslagna kaptenskursens längd borde minskas. I anslutning till vad förbundet

anfört angående utbyte av befälsövningar ifrågasatte förbundet därjämte i

detta sammanhang, huruvida icke kaptenskursens längd i allt fall skulle kunna

nedbringas därigenom att den del därav, som avsåge inhämtande av rent

teoretiska kunskaper, reglementskännedom, krigsförvaltningsbestämmelser etc.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 143. 47

utbrötes och ersattes av en teoretisk kurs, anordnad förslagsvis under vinterhalvåret

före kaptenskursen.

För att de föreslagna kaptens- och motsvarande kurserna skola kunna fylla

sitt ändamål och i betraktande av att nuvarande liknande kurser ha en längd

av upp till 90 dagar finner jag mig böra godtaga de sakkunnigas förslag att för

kurserna skall avses en tid av 60 dagar.

Såvitt möjligt synes emellertid böra undvikas att göra ifrågavarande kurser

obligatoriska. Detta bör dock icke få ske på bekostnad av rekryteringen till

kurserna. De farhågor, som i den riktningen uttalats av bland andra överbefälhavaren,

torde icke sakna visst fog. För att tillgodose rekryteringssynpunkten

vill jag föreslå en åtgärd, som samtidigt tjänar ett annat ändamål.

Enligt vad jag i det föregående förordat skall den personal, som icke genomgår

ifrågavarande kurser, på grund av bristande kompetens lämna sin anställning

i reserv med utgången av det kalenderår, varunder 38 års ålder uppnås. Sådan

personal kommer därefter att såsom värnpliktig stå till förfogande för krigsoch

beredskapstjänstgöring. Det synes därför lämpligt, att berörda personal

under den sista tjänstgöringstiden ålägges genomgå en med hänsyn till blivande

krigsplacering anordnad omskolningskurs. Då även tiden för denna kurs

synes kunna fastställas till 60 dagar och kursen bör få fullgöras i stället för

de repetitionsövningar och befälskurser, mot vilka de som genomgå kaptenson

motsvarande kurser få utbyta dessa, kommer sålunda all ifrågavarande

personal att erhålla lika lång tjänstgöringstid. Urvalet till kaptens- och motsvarande

kurser torde vid detta förhållande icke behöva bliva lidande på att

dessa i enlighet med de sakkunnigas förslag bibehållas såsom frivilliga. Då

reservanställd officer vid flottan, som erhållit sjökaptensbrev, icke ansetts

böra åläggas att fullgöra mer än sammanlagt två repetitionsövningar, synes

emellertid för sådan officer ej heller böra föreskrivas skyldighet att genomgå

omskolningskurs.

Liksom i fråga om den ordinarie tjänstgöringen bör krigs- eller beredskapstjänstgöring

enligt Kungl. Maj:ts närmare bestämmande kunna få tillgodoräknas

som fullgjord kurs. Att såsom arméns reservofficersförbund föreslagit

låta en del av kursen ersättas av en särskild teoretisk kurs anser jag ej

lämpligt.

Tj änstledigliet.

Enligt gällande bestämmelser må tjänstledighet beviljas under högst 1/s

eller, vid flottan, Vio av den tid, tjänstgöringen är avsedd att omfatta.

De sakkunniga ha föreslagit, att annan tjänstledighet än till följd av behörigen

styrkt sjukdom skulle under pågående tjänstgöring få beviljas under

högst Vio av den tid, tjänstgöringen vore avsedd att omfatta.

Kustartilleriets reservofficersförbund har ansett, att vid ömmande fall

tjänstledighet borde kunna beviljas åtminstone under den tid, som frånvaro

icke inverkade på rättigheten att få räkna tjänstgöringen som fullgjord.

Jag godtager de sakkunnigas förslag i denna del.

Departements
chefen.

Departements
chefen.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Majlis proposition nr 143.

d. Avlönings- och pensionsförmåner.

Lönegrads- oell löneklassplacering.

De sakkunniga ha föreslagit, att pensionsavgången personal liksom hittills

under tjänstgöring i fredstid skall åtnjuta lön enligt den löneklass, vederbörande

omedelbart före avgången från beställning på aktiv stat eller reservstat

tillhörde, med avdrag för sammanlagda beloppet av de pensionsförmåner,

vederbörande under tiden för tjänstgöringen vore berättigad uppbära.

Huvudregeln för övrig reservpersonals avlöningsförhållanden vore för närvarande,

att denna personal under tjänstgöring avlönades enligt samma

grunder som motsvarande personal på aktiv stat. Härutinnan förutsatte de

sakkunniga ingen ändring.

Yad beträffade löneklassplacering av reservpersonalen gällde för närvarande,

att denna personal från början placerades i lägsta löneklassen inom

vederbörlig lönegrad och att för uppflyttning i löneklass erfordrades effektiv

tjänstgöring under samma tid som i militära avlöningsreglementet föreskreves

för löneklassuppflyttning av personal på aktiv stat, d. v. s. sammanlagt tre år.

Sistberörda förhållande hade vid åtskilliga tillfällen varit föremål för kritik

från personalhåll. Sålunda hade påpekats, att med nuvarande fordran på

tre års effektiv tjänstgöring en löneklassuppflyttning så gott som aldrig kunde

komma till stånd. Särskilt orättvist har detta ansetts vara i fråga örn den

äldre personal som inkallats till beredskapstjänst. Lönen enligt krigsavlöningsreglementet

vore nämligen baserad på vederbörandes löneförmåner i fred.

De i arméchefens förenämnda förslag intagna bestämmelserna om löneklassuppflyttning

för reservpersonalen vore avsevärt fördelaktigare än de nu

gällande, i det att däri föreslagits, att den tid, som erfordrades för vinnande

av uppflyttning till högre löneklass, skulle anses uppnådd efter det vederbörande

tillhört den lägre löneklassen under en period av tre år och fullgjort

honom under perioden åliggande fredstjänstgöring. Härigenom skulle reservpersonalen

i praktiken komma att uppflyttas i löneklass i samma takt som

motsvarande personal på aktiv stat.

De sakkunniga ville för sin del tillstyrka, att de nuvarande reglerna för

löneklassuppflyttning för reservpersonalen uppmjukades, så att sådan uppflyttning

kunde komma även den personal till godo, som endast fullgjorde sin

åliggande fredstjänstgöring, något som nu icke vore fallet. Särskilt ur synpunkten

att låta äldre reservpersonal, som inkallades till beredskapstjänstgöring,

komma i en fördelaktigare löneställning än som nu vore möjligt,

syntes det vara angeläget att omarbeta de nuvarande bestämmelserna i ämnet.

Emellertid ansåge sig de sakkunniga icke kunna tillstyrka en sådan ordning

som den av arméchefen föreslagna, enligt vilken reservpersonalen skulle i

fråga örn löneklassuppflyttning helt likställas med den aktiva personalen.

Detta syntes de sakkunniga knappast vara rimligt vare sig ur saklig eller statsekonomisk

synpunkt. Efter att ha dryftat ett flertal tänkbara alternativ för

frågans lösning hade de sakkunniga funnit sig böra föreslå, att löneklassuppflyttning

för reservpersonalen skedde i hälften så snabb takt som för den

aktiva personalen, d. v. s. i allmänhet efter att vederbörande tillhört en och

samma löneklass i sex år. Det praktiska resultatet härav bleve exempelvis, att

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

en löjtnant komme upp i löneklassen Oa 4 vid 32 å 33 års ålder, att en vid cirka

36 års ålder till kapten utnämnd reservofficer vid 54 års ålder komme upp i

den högsta löneklassen för kapten, att en underofficer komme upp i löneklassen

UO 2 vid 32 å 33 års ålder samt att en vid cirka 38 års ålder till fanjunkare

utnämnd underofficer vid cirka 50 års ålder komme upp i den näst

högsta löneklassen, UO 6.

Den sålunda föreslagna regeln måste emellertid kompletteras med en bestämmelse

av innebörd, att fullgjord effektiv tjänstgöring berättigade till löneklassuppflyttning

på samma sätt som för närvarande.

De sakkunnigas förslag beträffande lönegrads- och löneklassplacering för

annan personal än pensionsavgången framgår närmare av 15 § i författningsförslagen

angående arméns och marinens reserver samt 14 § i författningsförslaget

angående flygvapnets reserv.

Beträffande arméns reserver ha de sakkunniga ytterligare anfört, att då

löneklassuppflyttning för furir på aktiv stat i lägre löneklass än Ma 10 ägde

rnm med ettårsintervaller, uppflyttningen i löneklass för sådan furir i reserv

i enlighet med de förut angivna principerna komme att äga rum efter två

år i samma löneklass. Jämlikt 15 § 4 mom. skulle ordinarie fredstjänstgöring

icke få räknas dubbelt för löneklassuppflyttning. Örn emellertid Kungl. Majit

förordnat, att frivilligt fullgjord tjänstgöring eller krigs- och beredskapstjänstgöring

finge tillgodoräknas som fullgjord fredstjänstgöring, borde

hinder icke föreligga för att sådan tjänstgöring för löneklassuppflyttning

ansåges motsvara anställning i reserv under dubbelt så långt tid.

I fråga örn marinens reserver ha de sakkunniga anfört, att vad anginge

naturaförmåner åt furirer i reserv de sakkunniga förutsatte, att den s. k. självhushållningsprincipen

med avseende å beklädnadsförmåner icke kunde tilllämpas

å nämnda furirer. De syntes i stället böra erhålla beklädnad i likhet

med de värnpliktiga. Yad beträffade avlöningsförhållandena för marinunderingenjörer,

vilka nu endast funnes på aktiv stat, ville de sakkunniga erinra

örn att dessa för närvarande åtnjöte arvode, motsvarande lön enligt 16 löneklassen

av löneplan Ca i militära avlöningsreglementet. De sakkunniga hade

enligt det föregående föreslagit, att samtliga marinunderingenjörer skulle

anses tillhöra mariningenjörkårens reserv. Detta syntes emellertid icke böra

föranleda till någon ändring i deras löneställning, utan torde de alltjämt

böra under tjänstgöring uppbära arvode som nyss sagts. Jämväl för marinläkarna

av 2:a graden i marinläkarkårens reserv måste särskilda avlöningsbestämmelser

införas, då några motsvarande, i lönegrad placerade beställningshavare

på aktiv stat icke funnes. Icke heller kunde avlöningsförhållandena

för marinläkarna av 2:a graden vid stammen göras direkt tillämpliga

på motsvarande läkare i reserv, då de förra för en tjänstgöring örn 90

dagar per år åtnjöte visst årligt arvode samt dessutom visst dagarvode under

tjänstgöring i land. De sakkunniga hade därför stannat vid att föreslå, att

marinläkarna av 2:a graden i reserv skulle under tjänstgöring åtnjuta arvode,

motsvarande lön enligt 20 löneklassen av förenämnda löneplan Ca. Härigenom

komme de att i lönehiinseende stå något lägre än den lägsta löne
Bihang

till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 143. 491 43 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

klassen för marinläkare av l:a graden på aktiv stat, vilken vore den 22:a i

samma löneplan.

Beträffande slutligen flygvapnets reserv ha de sakkunniga förklarat, att

i fråga örn avlöningsförhållandena för flygunderingenjörer och flygläkare av

2:a graden gällde vad nyss anförts i fråga örn marinunder ingenjör er och

marinläkare av 2:a graden.

Arméchefen har ansett, att värnpliktsanställd personal icke syntes böra

komma i åtnjutande av löneklassuppflyttning.

överfultveterinären har förklarat, att den tid, som reservförordnad personal

tillhört fältveterinärkåren som bataljonsveterinär vid kåren, borde för

uppflyttning i löneklass få tillgodoräknas i likhet med den tid, vederbörande

tillhört reserven.

Chefen för väg- och vattenbyggnadskåren har anfört, att genom den föreslagna

löneklassuppflyttningen reservofficerarnas intressen icke syntes ha

blivit skäligen tillgodosedda. Några bärande skäl för att ställa reservpersonalen

sämre gynnad, då det gällde avlöningssystemets uppbyggnad, än övriga

statstjänstemän syntes icke föreligga.

Marinchefen har anfört, att det icke av föreliggande förslag framginge,

huruvida pensionsavgången personal skulle under tjänstgöring uppbära lön

minskad med beloppen för tjänste- och familjepensionsavgifter, vilket varit

förhållandet under beredskapstiden och vilket jämlikt bestämmelser den 30

juni 1942 rörande arvodesbefattningar för pensionerad personal vid försvarsväsendet

m. m. även gällde i fråga örn arvodesanställd personal. Det syntes

önskvärt att frågan, huruvida pensionsavdrag över huvud skulle förekomma

för reservpersonalen, utreddes och att bestämmelser härom inarbetades i de

föreslagna förordningarna. Begreppet »fredstjänstgöring» förefölle vara

oklart. Visserligen funnes i krigsavlöningsreglementet fastställt, vad som

enligt krigsavlöningsreglementet ansåges som krigstjänstgöring, nämligen

tjänstgöring vid mobiliserad del av försvars väsendet, men detta innebure ej

att all annan tjänstgöring vore fredstjänstgöring. Förtydligande av begreppet

fredstjänstgöring ur avlöningsteknisk synpunkt vore önskvärt. Enligt de

sakkunnigas förslag avsåges pensionsavgången personal icke kunna uppflyttas

i löneklass. För annan personal i reserv hade emellertid pensionsålderns

betydelse icke berörts annat än för det fall, som stadgats i 15 § 4 mom.

och som avsåge förtidsavgången, övergångsanställd och aspirantanställd personal.

Här hade nämligen förmånen att få räkna sig till godo fullgjord tjänstgöring

för uppflyttning direkt sammankopplats med för aktiv stat gällande

bestämmelser, vilka icke medgåve uppflyttning i löneklass sedan pensionsåldern

uppnåtts. För övriga personalkategorier funnes intet förbud mot uppflyttning

i löneklass efter det pensionsåldern inträtt, något som givetvis icke

kunnat vara avsikten. Beträffande förtidsavgången, övergångsanställd eller

aspirantanställd personal talades i samma moment örn den löneklass, vederbörande

vid inträdet i reserv tillhörde. Då inträdet i reserv ej alltid skedde

i sammanhang med avgången från aktiv stat eller reservstat, borde återgivna

uttryck rätteligen ändras till den löneklass, vederbörande omedelbart före

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

avgången från sådan stat tillhörde. Det kunde inträffa, att tjänstgöring enligt

10 §, t. ex. första reservtjänstgöring eller repetitionsövningar, kunde sammanfalla

med krigs- eller beredskapstjänstgöring, något som för närvarande

vore fallet. Av förslaget framginge ej, huruvida sådan sammanfallande tjänstgöring

skulle för uppflyttning i löneklass räknas dubbel eller enkel. Det

ifrågasattes, huruvida icke i 15 § 5 mom. hänvisning borde göras även till

manskapsavlöningsreglementet, enär grupperna övergångsanställd och aspirantanställd

närmast borde hänföras till detta reglemente.

Arméförvaltningen har förklarat, att de sakkunnigas förslag i fråga örn

löneklassuppflyttning innebure en avsevärd förbättring i förhållande till vad

nu gällde. Man torde dock icke kunna bortse från att genom detsamma avsteg

gjordes från de principer, som i motsvarande hänseende vunnit tillämpning

beträffande den aktiva personalen. Ämbetsverket ville i detta sammanhang

erinra örn att föredragande departementschefen vid framläggandet

av propositionen 1927:227 angående reglering av reservpersonalens avlönings-

och pensionsförmåner ansett sig icke kunna giva sin anslutning till

ett då framlagt förslag örn löneklassuppflyttning enbart på grund av föreskriven

tjänstgöringsomgångs fullgörande.

Beträffande 15 § 1 morn., anmärkte arméförvaltningen, att enligt militära

avlöningsreglementet fänriksbeställningar vore upptagna både i lönegrad

Oa 1 och lönegrad Oc 1. Även för sergeantsbeställningar funnes numera i

reglementet två olika lönegrader, nämligen UO 1 och UEo 1. Det borde klargöras,

till vilken av angivna för fänrikar och sergeanter avsedda lönegrader

motsvarande reservpersonal skulle hänföras. I 15 § 3 mom. borde såsom

villkor för löneklassuppflyttning enligt arméförvaltningens mening stadgas,

att vederbörande fullgjort all honom under sexårsperioden åvilande tjänstgöring.

Beträffande 15 § 6 mom. erinrade arméförvaltningen örn att enligt

7 § 3 mom. c) militära avlöningsreglementet såsom villkor för uppflyttning

i löneklass gällde, att vederbörande icke uppnått för honom stadgad pensionsålder.

Motsvarande syntes böra föreskrivas även beträffande reservpersonalen.

Av de föreslagna bestämmelserna framginge icke, huruvida avsikten

varit, att den, som efter tillträdandet av reservpension fullgjorde

tjänstgöring i reserven, härunder skulle äga uppbära såväl pension som avlöning.

Det kunde erinras, att vid tillämpning av krigsavlöningsreglementet

på grund av bestämmelserna i 1 § 3 mom. reglementet beställningshavare i

fredstid tillkommande pension ersattes med krigslön och att vederbörandes

pension sålunda innehölles. Arméförvaltningen ifrågasatte, huruvida icke

motsvarande borde gälla jämväl beträffande här ifrågavarande tjänstgöring.

Sedan gammalt hade reservpersonalen fått uppbära lön i likhet med jämställd

personal på aktiv stat, dock utan minskning av lönen med belopp mot

svarande pensionsavdrag. För vinnande av likformighet i detta hänseende

mellan olika personalkategorier syntes även reservpersonalen böra erhålla

nettolön.

Marinförvaltningen har beträffande 15 § 4 mom. samt i fråga örn pensionsålderns

inverkan vid löneklassuppflyttning anfört liknande synpunkter

som marinchefen.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

Statskontoret har framhållit, att enligt militära avlöningsreglementet kräves

för löneklassuppflytilling, att beställningshavare under minst fyra femtedelar

av en treårsperiod bestritt statstjänst, medan den reservanställde under en

sexårsperiod skulle behöva tjänstgöra under högst (48 + 48 =) 96 dagar forätt

komma i åtnjutande av »ålderstillägg». Huvudskälet för en dylik anordning

syntes vara, att de nuvarande reglerna ansetts verka orättvist i fråga örn

den äldre personal, som inkallats till beredskapstjänst, enär lönen enligt

krigsavlöningsreglementet vore baserad på vederbörandes löneförmåner i

fred. Detta torde i så fall böra uppmärksammas vid pågående revision av

krigsavlöningsreglementet men knappast påverka utformningen av de bestäm1

meisel’, som skulle reglera avlöningsförmånerna under reguljär fredstjänstgöring.

Statskontoret ville för sin del förorda, att nuvarande föreskrifter örn

reservpersonalens löneklassplacering bibehölles oförändrade.

Försvar sväsendets lönenämnd har ansett det kunna ifrågasättas, huruvida

reservpersonalens lönetursrätt bör utformas efter den jämförelsevis gynnsamma

regel, som innefattas i det av de sakkunniga framlagda förslaget.

Därest emellertid löneturen för ifrågavarande personal ansåges böra grundas

på ett system med löneklassuppflyttningar efter viss tjänstetid inom en och

samma löneklass, syntes någon mera avgörande invändning knappast kunna

riktas mot den av de sakkunniga förordade avvägningen av kvalifikationstiden

för sådan uppflyttning. Ett system med längre tidsintervaller torde

nämligen bliva av ringa praktisk betydelse för den därav berörda personalen.

Den föreslagna regeln för löneklassuppflyttning syntes emellertid icke stå i

god överensstämmelse med vedertagen grundsats, att lönetursberäkning upphörde

i och med inträde i pensionsåldern. Till förhindrande av att pensionsavgången

personal komme i åtnjutande av högre behållen lön än motsvarande

personal på aktiv stat eller reservstat borde föreskrivas, att lönen skulle

minskas med belopp motsvarande pensionsavdrag för sistnämnda personal.

Anledning att bestämma ersättning i form av arvode åt marinunderingenjörer

och marinläkare av 2:a graden syntes ej föreligga. Liksom för övriga kategorier

reservpersonal’ borde ersättningen bestämmas att utgå i form av lön,

i nämnda fall enligt 16:e, respektive 20:e lönegraden av löneplan Ca.

Enligt ett lönenämndens utlåtande bifogat särskilt yttrande av ledamoten

Johan Nilsson har denne vid behandlingen av de sakkunnigas förslag funnit

önskvärt, att undersökning vidtoges örn en mera ingående revision av avlöningsförhållandena

för krigsmaktens reservpersonal. Med hänsyn till tillkomsten

av befälsutbildning av värnpliktiga vore numera ökningen i tjänstgöring

för de reservanställda i förhållande till värnplikten icke betydande.

Å andra sidan hade den aktiva personalen sin huvudsakliga sysselsättning

och utkomst vid krigsmakten. Nämnda omständigheter vore av den betydelse,

att den hittillsvarande likställigheten i avlöningshänseende mellan aktiv personal

och reservpersonal (närmast de reservanställda) — tillkommen efter

motion i löneregleringsfrågan vid 1921 års riksdag -— nu förlorat sitt berättigande.

Det läge närmast till hands att reservisterna skulle erhålla sin

avlöning efter grunder motsvarande de för de värnpliktiga gällande. Sanno
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj.ts proposition nr 148.

likt skulle de i förslaget upptagna pensionsförmånerna tillika med förmånen

av ekiperingshjälp i och för sig vara tillräckliga för att säkerställa en god

rekrytering.

Svenska arméns reservofficersförbund har anfört, att ett frångående av

arméchefens förslag örn löneklassuppflyttning säkerligen torde, mot bakgrund

av de något äldre reservofficerarnas erfarenheter från pågående beredskapstjänstgöring,

komma att menligt inverka på rekryteringen för framtiden.

Reservofficeren hade två yrken, sitt civila och det militära. I det förra, »huvudyrket»,

åtnjöte han som regel en örn ock ej för alla likformig »löneklassuppflyttning».

Det kunde då icke anses annat än skäligt, att hänsyn toges till

detta förhållande, när staten toge hans tid och krafter i anspråk för det militära

yrket. Av förbundet tidigare gjorda framställningar örn rätt för reservofficer

till löneklassuppflyttning vart tredje år hade avvisats huvudsakligen

av det skälet, att förbundets förslag skulle innebära ett icke önskvärt avsteg

från de allmänna principerna för löneklassuppflyttning. Då de sakkunniga

nu ansett sig kunna föreslå avsteg från nämnda principer, syntes det rimligt

att man icke stannade på halva vägen. Under alla omständigheter syntes

hänsyn böra tagas till det förhållandet, att löneklassuppflyttning av reservpersonal

för närvarande skedde vid ingången av kalenderkvartalet näst efter

det, varunder vederbörande uppnått en sammanlagd tjänstgöringstid i löneklassen

av fyra femtedelar av tre år.

Kustartilleriets reservofficersförbund har uttalat, att svårigheterna att vara

borta från den civila verksamheten växte med åren, vartill komme, att reservofficerens

civila inkomster vid äldre år i regel vore högre än den lön, som

han kunde erhålla under sin militärtjänstgöring. Befordran till kapten kunde

icke påräknas förrän vid 38 års ålder. Denna sena befordran medförde, att

en reservofficer i regel icke med den föreslagna (6-åriga) löneklassuppflyttningen

kunde uppnå högsta löneklassen som kapten förrän efter fyllda 60

år, vid vilken tid sannolikt endast ett fåtal officerare kvarstode i reserven.

Det förefölle skäligt att ovannämnda olägenheter eliminerades därigenom att

reservofficerarna från och med befordran till kapten finge räkna löneklassuppflyttning

på samma sätt som stampersonalen, d. v. s. vart tredje år.

Såsom fredstjänstgöring torde i avlöningshänseende böra betraktas tjänstgöring,

som åligger vederbörande enligt de blivande förordningarna om reserverna

och äger rum under sådana förhållanden att särskilda krigs- eller

beredskapsavlöningsbestämmelser icke äro tillämpliga. Avlöningen till personal

i reserverna under dylik fredstjänstgöring anser jag, i likhet med de sakkunniga,

böra utgå såsom hittills och alltså i princip enligt samma grunder

som för motsvarande personal på aktiv stat.

Med frångående av berörda grunder för personalens avlönande ha de sakkunniga

emellertid förordat en uppmjukning av gällande regler för löneklassuppflyttning

och i sådant hänseende föreslagit, att löneklassuppflyttningen

för personal i reserv skulle ske i allmänhet efter att vederbörande tillhört

en och samma löneklass i sex år. Det huvudsakliga skälet härför synes vara

Departements
chefen.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 143.

att med nuvarande villkor för löneklassuppflyttning, nämligen i allmänhet

tre års effektiv tjänstgöring, personalen så gott som aldrig kunde komma i

åtnjutande av lön enligt högre löneklass än den ursprungliga, vilket särskilt

för äldre personal vid beredskapstjänstgöring verkade orättvist, eftersom

lönen enligt gällande krigsavlöningsreglemente vore baserad på avlöningsbestämmelserna

för fredstjänstgöring. Frågan örn beredskapsinkallades avlöning

bör emellertid enligt min mening icke vara avgörande för regleringen

av avlöningsförmånerna under ordinarie fredstjänstgöring, allrahelst som

krigsavlöningsreglementet för närvarande är föremål för översyn. Löneklassplaceringen

under ordinarie tjänstgöring synes tvärtom böra bestämmas utan

avseende å annan tjänstgöring. Från denna utgångspunkt torde tillräckliga

skäl icke föreligga att frångå hittills gällande principer för löneklassuppflyttning.

Den förbättring i de ekonomiska förmånerna under tjänstgöring,

som möjligen bör ifrågakomma, förefaller snarare böra bedömas ur synpunkter,

till vilka jag återkommer under nästföljande avsnitt. Jag förordar alltså

att även löneklassuppflyttningen skall ske enligt samma grunder, som gälla

för motsvarande personal på aktiv stat, i följd varav uppflyttning i löneklass

liksom hittills endast kan äga rum efter i allmänhet tre års effektiv tjänstgöring.

Som jag, i motsats till de sakkunniga, i det följande icke kommer att förorda

fredstjänstgöringsskyldighet efter det pensionsålder uppnåtts för annan

personal än pensionsavgången, uppkomma ej vissa i remissutlåtandena

berörda spörsmål om pensionsålders och utgående pensionsförmåners inverkan

i lönehänseende. Med hänsyn till att för närvarande från lönebeloppen

icke avdrages belopp motsvarande de pensionsavgifter, som personal på

aktiv stat får vidkännas, anser jag icke skäligt att, såsom ifrågasatts, nu

införa en dylik regel.

Då en fänrik i reserv enligt de sakkunnigas förslag skall erhålla lön enligt

den lönegrad, som motsvarande beställningshavare på aktiv stat tillhör, åsyftas

uppenbarligen lönegrad Oc 1, eftersom lönegraden Oa 1 endast övergångsvis

gäller för fänrik. Beträffande sergeanter bör UO 1 utgöra den lönegrad,

som motsvarande beställningshavare på aktiv stat tillhör.

De sakkunnigas förslag rörande lönegrads- och löneklassplacering i de

delar, som icke av mig här ovan berörts eller därmed sammanhänga, finner

jag mig kunna i huvudsak tillstyrka.

Dyrortsplacering och tjänstgöringstraktamente.

De sakkunniga ha erinrat örn att enligt nu gällande bestämmelser reservpersonal

under fredstjänstgöring utom den egna bostadsorten icke åtnjuter

tjänstgöringstraktamente utan endast lön efter den ortsgrupp, som förbandet

där tjänstgöringen fullgöres tillhör eller till vilken tjänstgöringsorten är att

hänföra. Under deltagande i s. k. kaptenskurs åtnjötes emellertid tjänstgöringstraktamente

enligt de för personal på aktiv stat gällande grunder, men i stället

utginge lönen endast efter lägsta ortsgrupp, d. v. s. A-ort.

I arméchefens förslag till reservbefälsförordning för armén hade reserv
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

personalen ansetts böra äga rätt till tjänstgöringstraktamente under ali tjänstgöring

utom bostadsorten under sådana förhållanden, att det vanliga kvarteret

icke kunde bibehållas, men samtidigt hade från de nuvarande kaptenskurserna

överförts bestämmelsen, att lönen i dylikt fall skulle utgå efter A-ort. För

övriga fall hade förutsatts, att lönen skulle utgå efter den ortsgrupp, dit

truppförbandets förläggningsort vore att hänföra.

Det sålunda av arméchefen föreslagna sättet för avlöning av reservpersonal

vid tjänstgöring utom bostadsorten — lön efter A-ort jämte tjänstgöringstraktamente

— syntes de sakkunniga föga rationellt. Visserligen återfunnes

samma bestämmelser i de nuvarande reservbefälsförfattningama i fråga örn avlöning

under genomgående av kaptenskurs, men inadvertensen hos bestäm

melserna i fråga läge där icke i så öppen dag, då ju tjänstgöringen fullgjordes

på mycket begränsat antal platser. Att överflytta de nämnda i och för sig

logiskt otillfredsställande bestämmelserna på vanlig tjänstgöring enligt reservförordningarna,

syntes icke böra komma i fråga. Traktamentet måste anses

vara en kompensation för de ökade personliga utgifter som orsakades av att

man av tjänsten tvingades att vistas utanför sin normala bostadsort och borde

sålunda icke betraktas som en lön. Lön i egentlig mening vore enligt moderna

avlöningsprinciper •— till skillnad från tjänstgöringstraktamente — graderad

efter dyrort. Följden av ett genomförande av arméchefens förslag skulle emellertid

bli, att en reservofficer finge exakt samma lön, nämligen efter A-ort,

vare sig han inkallades till Stockholm, som är I-ort, eller till Hässleholm, som

är C-ort, och detta helt oberoende av hans egen bostadsorts dyrortsgruppering.

Detta system syntes icke stå i överensstämmelse med de avlöningsprinciper,

som på övriga områden vunnit hävd, och medförde i vissa fall uppenbara

orättvisor.

Enligt de sakkunnigas mening funnes egentligen endast två alternativa

system, som borde komma i fråga, då det gällde reservpersonalens dyrortsplacering:

antingen borde lönen utgå efter tjänstgöringsortens dyrortsgrupp

eller också efter bostadsortens dyrortsgrupp. Det förra alternativet lämpade

sig bäst för de fall, då tjänstgöringstraktamente icke skulle utgå, det senare

för de fall, då tjänstgöringstraktamente ansåges böra utgå. Frågan om tjänstgöringstraktamente

skulle utgå eller ej borde i sin tur vara beroende på huruvida

vistelsen å en viss tjänstgöringsort kunde antagas förorsaka extra kostnader,

vilka icke kompenserades av minskade utgifter på bostadsorten. Tore

så icke fallet, funnes icke anledning att medgiva rätt till tjänstgöringstraktamente.

Men då borde också lönen utgå efter tjänstgöringsortens ortsgrupp,

eftersom dennas dyrortsförhållanden i sådana fall bleve huvudsakligen normerande

för kostnaderna för det egna uppehället. Föranleddes däremot

dylika extra kostnader av vistelsen på tjänstgöringsorten, kunde tjänstgöringstraktamente

komma i fråga, därvid emellertid den logiska följden borde bli,

att lönen skulle utgå efter bostadsortens dyrortsgrupp; det bleve nämligen

dennas dyrortsförhållanden som normerade utgifternas storlek för hemmavarande

familj m. m. Sistberörda princip hade också godtagits i krigsavlöningsregl

emen tet.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

Beträffande frågan om och i vilka fall tjänstgöringstraktamente borde utgå

under reservpersonals tjänstgöring, hade arméchefen i sitt förslag intagit den

ståndpunkten, att tjänstgöringstraktamente skulle under angivna förhållanden

utgå till all personal i reserv. Arméchefen hade därvid anfört, att ur rättvisesynpunkt

någon skillnad icke gjorts mellan personal med eller utan eget hushåll,

enär hänsyn till detta förhållande tagits vid reglerandet av traktamentenas

storlek.

De sakkunniga hade för sin del ansett sig böra ansluta sig till principen,

att tjänstgöringstraktamente borde utgå till reservpersonal vid tjänstgöring

under sådana förhållanden, att därav föranleddes ökning i de personliga utgifterna.

För att detta skulle kunna anses vara fallet måste till en början krävas,

att tjänstgöringen ägde rum utom bostadsorten under sådana förhållanden, att

det vanliga kvarteret icke kunde bibehållas. Men även därutöver syntes

frågan, huruvida ökade personliga utgifter kunde anses föranledda av tjänstgöringen,

böra bedömas restriktivt, detta bland annat av statsekonomiska

skäl. Enligt de sakkunnigas mening kunde det knappast antagas, att reservpersonal,

som vore ogift eller som icke etablerat eget hushåll, genom att fullgöra

tjänstgöring utom den egna bostadsorten under så relativt långa perioder

som här vore fråga örn förorsakades några mera betydande extra utgifter för

sitt uppehälle. Tvärtom torde det i många fall förhålla sig så, att för yngre

ogift reservpersonal de personliga utgifterna vore lägre under militärtjänstgöringen

än eljest. Att personer med familj eller eget hushåll på annan ort

än tjänstgöringsorten som regel förorsakades avsevärda merutgifter av tjänstgöringen,

syntes däremot stå klart.

Med föranledande av vad sålunda anförts hade de sakkunniga funnit sig

böra föreslå, att tjänstgöringstraktamente skulle under vanlig fredstjänstgöring

utom bostadsorten under sådana förhållanden, att det vanliga kvarteret

icke kunde bibehållas, utgå till personal i reserv med eget hushåll enligt de

för sådan personal å aktiv stat vid tjänstgöring utom förläggningsorten

gällande grunder. I detta hänseende anslöte sig de sakkunnigas uppfattning

såväl till vad 1941 års försvarsutredning anfört härom i sitt betänkande (sid.

206) som till arméförvaltningens civila departements i remissväg gjorda uttalande

i skrivelse till arméchefen den 30 januari 1942. Emellertid hade de

sakkunniga ansett traktamente icke böra komma i fråga för längre tjänstgöringsperioder

än 60 dagar; under en lång vistelse utom bostadsorten förutsattes

nämligen vederbörande ha möjlighet att vidtaga sådana anordningar,

att merutgifterna på grund av tjänstgöringen väsentligt nedbringades. Denna

undantagsbestämmelse komme endast att ha betydelse för vissa personalkategorier

vid marinen, för vilka längre fredstjänstgöringsperioder än 60

dagar kunde ifrågakomma.

I anslutning till berörda ståndpunktstagande i traktamentsfrågan hade de

sakkunniga på förut angivna grunder föreslagit, att lön skulle utgå efter mantalsskrivningsortens

ortsgrupp för den, som ägde åtnjuta tjänstgöringstraktamente,

men efter förläggningsortens eller tjänstgöringsortens ortsgrupp för

övrig personal. I det förra fallet föresloges således samma princip skola till
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

lämpas som för motsvarande fall kommit till uttryck i krigsavlöningsreglementet.

Yad sålunda föreslagits i fråga örn lön skulle gälla jämväl hyres- och

ortstillägg, där sådant förekomme.

Såväl lön som hyres- och ortstillägg skulle utgå för dag med ‘/ses av årsbeloppet

och utbetalas månadsvis i efterskott.

Ställföreträdande militärbefälhavaren för II. militärområdet har framhållit,

att erfarenheter från tiden före 1939 givit vid handen, att mångå reservofficerare

skulle önskat tjänstgöra under repetitionsövningar utöver dem åliggande

fredstjänstgöring. Med hänsyn till önskvärdheten att bibringa reservpersonalen

största möjliga tjänsterutin, vore det angeläget, att åtgärder vidtoges

för att göra frivillig tjänstgöring så väl avlönad, att fullgörande av dylik

ej medförde ekonomiska olägenheter. På grund härav borde tjänstgöringstraktamente

utgå även under annan fredstjänstgöring än den som ålåge vederbörande

enligt förordningarna örn reserverna. Det syntes befogat att särskilda

medel beräknades för möjliggörande av att tjänstgöringstraktamenten utbetalades

till reservpersonal, som frivilligt tjänstgjorde, främst under repetitionsövningarna.

I den händelse ansökan örn dylik tjänstgöring ställdes till

central myndighet, bereddes denna möjlighet att reglera uppkommande kostnader

inom ramen för beviljade medel.

överfältveterinären har framhållit, att även personal, som icke har eget

hushåll, i regel får vidkännas extra utgifter för bostad på två håll under tjänstgöringen.

Den, som styrkte sådan extra utgift, borde få ersättning för densamma.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha förklarat sig icke kunna

biträda de sakkunnigas åsikt, att reservpersonal, som är ogift eller icke etablerat

eget hushåll, under tjänstgöring utom den egna bostadsorten icke förorsakades

mera betydande extra utgifter för sitt uppehälle. Det torde icke vara

möjligt för ifrågavarande personal att under den tid tjänstgöringen varade avträda

från eller uthyra sin ordinarie bostad. Under tjänstgöringen måste

personalen därför vidkännas omkostnader för förhyrande av två bostäder.

Ifrågavarande personal komme härigenom i en avsevärt sämre ekonomisk ställning

än personalen med eget hushåll. Med anledning härav borde bestämmelserna

kompletteras så, att reservpersonal, som vore ogift eller icke etablerat

eget hushåll, under fredstjänstgöring utom bostadsorten under sådana förhållanden,

att det vanliga kvarteret icke kunde bibehållas, skulle åtnjuta inkvartering

å kronans bekostnad. Lönen borde för denna personal alltjämt

utgå efter den ortsgrupp, dit förläggningsorten blivit hänförd.

Arméförvaltningen har icke haft något att erinra mot de sakkunnigas förslag

i och för sig. Det borde dock framhållas, att även den, som vore ogift

eller icke etablerat eget hushåll, kunde under tjänstgöring utom den egna

bostadsorten få vidkännas utgifter för hyra av bostad på två håll. Med hänsyn

till de relativt korta tjänstgöringsperioder, varom här vore fråga, syntes

emellertid av denna anledning någon jämkning i de föreslagna bestämmelserna

icke påkallad.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

Marinförvaltningen har framhållit, att tjänstgöringstraktamente icke borde

utgå under sjökommendering, om vederbörande skulle äga rättighet att utfå

sjötillägg m. fl. förmåner. Enligt förslaget skulle tjänstgöringstraktamente

icke få åtnjutas för längre tid än 60 dagar, emedan det förutsattes, att vederbörande

under längre vistelse utom bostadsorten hade möjlighet vidtaga

sådana åtgärder, att merutgifterna på grund av tjänstgöringen väsentligen

nedbringades. Häremot vore att genmäla att det många gånger torde vara

uteslutet att vidtaga dylika anordningar. Det faktum kvarstode dock att merutgifter

i större eller mindre utsträckning komme att åsamkas vederbörande.

Principen om åtnjutande av tjänstgöringstraktamente vid tjänstgöring utom

bostadsorten för personal med eget hushåll syntes därför böra tillämpas till

fullo och icke tidsbegränsas. Begränsning borde dock göras för de långtidsmkallade.

De föreslagna bestämmelserna örn tjänstgöringstraktamente skulle

liksom bestämmelserna örn löneklass endast vara tillämpliga under sådan

fredstjänstgöring, som personal i reserven enligt blivande förordning vöre

skyldig att fullgöra. Beträffande tid, under vilken lön samt i förekommande

fall hyres- och ortstillägg skulle utgå ävensom förmåner under sjukdom, rätt

till sjukvård samt förmåner under inställelser, hade redan i föreliggande

förslag bestämmelser intagits, som avsåge all tjänstgöring, som icke vore

kngstjänstgöring enligt krigsavlöningsreglementet. Härav följde, att för

annan fredstjänstgöring än sådan, som funnes omnämnd i föreliggande förordning,

Kungl. Maj :t för varje särskilt fall borde föreskriva den löneklass,

enligt vilken lön skulle utgå, ävensom utfärda föreskrifter angående tjänstgöringstraktamente

för sådan tjänstgöring utom bostadsorten. Förutom

olägenheten för den enskilde att icke förr än vid inkallelsen i vissa fall få

kännedom örn de avlöningsförmåner, som därunder skulle utgå, vore detta

förfaringssätt ur avlöningsteknisk synpunkt mindre lämpligt.

Statskontoret har framhållit, att de sakkunniga föreslagit skilda regler

för reservpersonal med och utan eget hushåll. De förra skulle komma i åtnjutande

av tjänstgöringstraktamente och erhålla lön efter mantalsskrivningsortens

ortsgrupp; de senare däremot skulle icke få tjänstgöringstraktamente

utan erhålla lön efter tjänstgöringsortens ortsgrupp. Statskontoret

kunde icke ansluta sig till den tankegång, som läge bakom detta förslag.

Avlöningsreglementenas bestämmelser örn tjänstgöringstraktamente vore

konstruerade i syfte att bereda en tjänsteman i viss lönegrad kompensation

för de ökade personliga utgifter, som orsakades av att han i sin egen eller

vid uppehållande av annan statens tjänst vore nödsakad att vistas utanför

sin vanliga tjänstgöringsort. Kompensation vore graderad efter vederbörandes

löneställning å hemorten. I fråga om reservpersonalen vore utgångsläget ett

annat. Inkomsten i vederbörandes civila verksamhet vore icke enhetligt

fixerad, varför ett tjänstgöringstraktamente bestämt efter den militära tjänstegraden

komme att i kompensationshänseende verka ganska ojämnt. Det syntes

heller icke sakligt välgrundat att låta exempelvis en reservofficer från Stockholm

(I-ort) med eget hushåll under tjänstgöring i Hässleholm (C-ort) uppbära

I-ortslön + tjänstgöringstraktamente, medan hans kollega utan eget

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

hushåll finge åtnöjas med enbart C-ortslön. De uppoffringar av både ekonomisk

och annan art, som reservtjänstgöringen förorsakade sina utövare,

komme för övrigt att i de individuella fallen verka så olika, att de icke

kunde evalveras i kontanter enligt någon enhetligt och rättvist verkande

formel för beräkning av tjänstgöringstraktamenten eller dylikt. Under sådana

förhållanden funne statskontoret naturligast att bibehålla den nuvarande

ordningen, enligt vilken särskilt tjänstgöringstraktamente icke utginge

under de relativt korta fredstjänstgöringsperioderna. Lönen syntes

också i likhet med vad nu vore fallet böra för samtliga kategorier reservbefäl

beräknas efter den militära tjänstgöringsortens ortsgrupp.

För svar sväsendets lönenämnd har förklarat sig icke kunna biträda de

sakkunnigas förslag, att med avseende å rätten att under tjänstgöring åtnjuta

traktamente åtskillnad skulle göras mellan å ena sidan personal med

och å andra sidan personal utan eget hushåll. En mera rationell lösning

syntes lönenämnden vara, att all reservpersonal under tjänstgöring å inkallelseorten

men utom bostadsorten under sådana förhållanden, att det

vanliga kvarteret icke kunde bibehållas, komme i åtnjutande av tjänstgöringstraktamente

eller, såvitt anginge underbefäl, kommenderingstillägg. Traktamentet

syntes lämpligen böra utgå med det reducerade belopp, som jämlikt

tilläggsbestämmelserna till militära avlöningsreglementet tillkomme personal

för tiden från och med sextonde dygnet. Yad kommenderingstillägget beträffade,

torde detsamma böra utgå med 1 krona, respektive med 60 öre till

underbefäl, med respektive utan eget hushåll. Vid nu angiven lösning syntes

lön genomgående böra utgå enligt kyrkobokföringsortens ortsgrupp. Kyrkobokföringsorten

torde nämligen bättre än mantalsskrivningsorten svara mot de

faktiska bosättningsförhållandena.

Svenska arméns reservofficersförbund har icke funnit det motiverat, att

annan åtskillnad mellan reservofficerare med respektive utan eget hushåll

gjordes än att traktamentet för den senare gruppen bestämdes till lägre belopp

på enahanda sätt, som funnes stadgat i 6 kap.l § 1 morn. tilläggsbestämmelserna

till militära avlöningsreglementet. Det vore nämligen uppenbart,

att tjänstgöring å annan ort medförde merkostnader såväl för den ena som

för den andra kategorien. I varje fall kunde det icke anses att kostnaderna

för en reservofficer utan eget hushåll vöre mindre än för en aktiv officer i

samma läge. Flygvapnets reservofficersförbund har anfört liknande synpunkter.

Svenska flottans reservofficersförbund har ansett, att tjänstgöringstraktamente

borde utgå under hela den tid vederbörande vistades utom bostadsorten,

förslagsvis reducerat med 50 procent efter de första 60 dagarna. Det

torde nämligen ej vara möjligt att, såsom de sakkunniga framhållit, reducera

merkostnaderna för ett vistande å annan ort, så att ett slopande av

traktamentet efter 60 dagar kunde anses fullt rättvist. Alternativt föresloges,

att vederbörande erhölle flyttningsersättning, i likhet med vad som för personal

på aktiv stat funnes föreskrivet. För långtidsinkallade borde givetvis

särskilda bestämmelser utfärdas.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

Kustartilleriets reservofficersförbund har icke funnit den föreslagna begränsningen

av traktamentet till 60 dagar skälig. Med all sannolikhet komme

den personal det här vore fråga om att få vidkännas ökade kostnader även

under den fortsatta tjänstgöringen. Att flytta hushåll eller ändra skolförhållanden

läte sig icke göra så lätt, som 60 dagarsgränsen antydde.

Försvarsväsendets underbefälsförbund har anfört liknande synpunkter

som svenska arméns reservofficersförbund. Därjämte har underbefälsförbundet

erinrat örn att enligt nu gällande föreskrifter i tilläggsbestämmelserna

till manskapsavlöningsreglementet beställningshavare av det fast anställda

manskapet icke kunde åtnjuta tjänstgöringstraktamente under tjänstgöring

i trupp eller då inkvartering och förplägnad in natura genom kronans försorg

eljest kostnadsfritt tillhandahölles. Under sist angivna förhållanden utginge

i stället kommenderingstillägg enligt därom utfärdade föreskrifter. Förbundet

hade anledning utgå från att den övergångsanställda personalen av militära

skäl kunde komma att i betydande utsträckning inkasernernas och jämväl

beredas förplägnad in natura under tjänstgöringen. Under sådana förhållanden

kunde det ifrågasättas, örn de övergångsanställda verkligen kunde

erhålla tjänstgöringstraktamente. Skulle förmånen kunna utgå torde förutsättningen

härför vara att särskild föreskrift härom utfärdades, varvid den,

som erhölle portion in natura borde vara skyldig att å traktamentet vidkännas

ett mot naturaportionens värde svarande avdrag. Därest tjänstgöringstraktamente

befunnes icke kunna utgå, borde konsekvensen emellertid bjuda, att

de övergångsanställda bereddes förmånen av kommenderingstillägg.

Frågan huruvida personal i reserv vid fredstjänstgöring utom bostadsorten

skall erhålla gottgörelse för därigenom åsamkade merutgifter är särskilt svårlöst

av den anledningen, att reservpersonalen består av personer med de mest

skilda ekonomiska förutsättningar. Stats- och kommunalanställda ha i allmänhet

möjlighet att fullgöra tjänstgöringen under sådan ledighet, att åtminstone

en del av den civila lönen får behållas. För vissa privatanställda

torde detsamma gälla. I sådana fall lära oftast de sammanlagda löneförmånerna

från civil och militär tjänst täcka även ifrågavarande merutgifter.

Till reserverna hör emellertid även personal ur befolkningsgrupper, där nyssnämnda

möjligheter ofta icke stå till buds. Genom tillkomsten av det värnpliktiga

befälet har en väg till reservanställning öppnats, som tillför reserverna

sådan personal i större utsträckning än tidigare. Särskilt med hänsyn till

sistnämnda personal finner jag, lika med de sakkunniga och flertalet av remissmyndigheterna,

det vara skäligt, att reservpersonalen i princip kompenseras

för de särskilda utgifter, som uppkomma vid tjänstgöring utom bostadsorten.

Dylika utgifter torde visserligen uppstå för såväl personal med eget

hushåll som annan personal. Det synes dock icke kunna förnekas, att de för

personal med eget hushåll få den största betydelsen. Jag anser därför, att

sistnämnda personal vid fredstjänstgöring utom bostadsorten under sådana förhållanden

att det vanliga kvarteret icke kan bibehållas bör erhålla särskild

ersättning för därigenom uppkomna kostnader. Däremot kan jag icke an
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 143. 61

sluta mig till de från olika håll framförda förslagen örn liknande förmån åt

personal utan eget hushåll.

Beträffande ersättningens belopp finner jag mig icke kunna godtaga de

sakkunnigas förslag. Med hänsyn till att personalen på förhand äger kännedom

örn den tjänstgöring, varom här är fråga, såväl till omfattningen som

beträffande tid och plats, torde de för tjänstgöring utom förläggningsorten

avsedda tjänstgöringstraktamentena få anses alltför höga. Såsom lämpliga

belopp vill jag i stället föreslå

för kapten (motsvarande) .......................................... 6 kronor per dygn

» löjtnant (motsvarande) .......................................... 5 » » »

» fänrik och fanjunkare (motsvarande) ..................... 4 » » »

» sergeant (motsvarande) ....................................... 3 » » »

Då jag förutsätter, att underbefäl alltid erhåller inkvartering och förplägnad

genom kronans försorg, anser jag icke något belopp böra bestämmas

för sådan personal.

Nu berörda ersättning, som för att skiljas från tjänstgöringstraktamente

lämpligen synes kunna benämnas reservbefälstraktamente, bör under en och

samma tjänstgöringsperiod icke utgå för längre tid än 60 dygn. I övrigt torde

samma grunder som stadgats för tjänstgöringstraktamente böra i tillämpliga

delar gälla. Rätt till reservbefälstraktamente bör sålunda exempelvis icke

föreligga under sjökommendering, då sjötillägg utgår.

I likhet med de sakkunniga anser jag, att lön skall utgå efter mantalsskrivningsortens

ortsgrupp för den, som äger åtnjuta reservbefälstraktamente, men

efter förläggningsortens eller tjänstgöringsortens ortsgrupp för övrig personal.

Därest i något enstaka fall skulle inträffa, att lön efter mantalsskrivningsortens

ortsgrupp jämte reservbefälstraktamente icke skulle uppgå till

samma belopp som lön, beräknad efter förläggningsortens eller tjänstgöringsortens

ortsgrupp, bör dock sistnämnda belopp utgå.

Vad slutligen angår frågan örn dyrortsplacering och reservbefälstraktamente

vid annan tjänstgöring än den ordinarie fredstjänstgöringen, hänvisar

jag till vad jag i det följande anför i samband med behandlingen av de sakkunnigas

yttrande rörande långtidsinkallad personals förmåner.

Avlöningsförmåner 1 övrigt.

De sakkunniga ha föreslagit, att ekiperingsh j alp skall utgå till viss

reservpersonal enligt vad som framgår av 16 § i författningsförslagen rörande

arméns och marinens reserver samt 15 § i författningsförslaget rörande flygvapnets

reserv.

Beträffande ekiperingshjälpen åt personal i arméns reserver lia de sakkunniga

erinrat, att enligt nu gällande bestämmelser ekiperinghjälp utginge

vid första anställningen i reserv med 750 kronor för officer och 600 kronor

för underofficer. Do sakkunniga hade företagit en undersökning rörande de

direkta kostnaderna enligt nu gällande priser för anskaffning av de persedlar

som inginge i arméns fältutrustningslistor. Dessa kostnader uppginge till

inemot 500 kronor. Som det finge anses nödvändigt, att vederbörande där
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

utöver skaffade sig bland annat en uniformsuppsättning, hade de sakkunniga

funnit sig böra föreslå, att den vid första anställningen i reserv utgående

ekiperingshjälpen bestämdes till 700 kronor. Med hänsyn till den mycket

stora förslitning av uniformspersedlar som normalt ägde rum under tjänstgöring

vid arméns truppförband hade de sakkunniga ansett sig böra föreslå,

att en ytterligare ekiperingshjälp på 150 kronor utbetalades vid befordran

till kapten respektive fanjunkare. Någon anledning att göra skillnad mellan

ekiperingshjälpens storlek för officerare och underofficerare förelåge enligt

de sakkunnigas uppfattning numera icke.

Enligt arméchefens förslag skulle ekiperingshjälp icke utgå till värnpliktsanställd

personal, utan förutsattes, att sådan personal skulle erhålla beklädnad

genom kronans försorg. De sakkunniga ansåge det emellertid vara principiellt

oriktigt att göra en dylik skillnad mellan den värnpliktsanställda personalen

och övrig reservpersonal. Med hänsyn till att det finge anses vara regel,

att den värnpliktsanställda personalen redan förut förskaffat sig en del av de

persedlar, som inginge i fältutrustningslistan, syntes emellertid ekiperingshjälpen

kunna begränsas till 400 kronor.

Yad anginge ekiperingshjälpen åt personal i marinens reserver ha de sakkunniga

framhållit, att enligt nu gällande bestämmelser ekiperingshjälp utginge

till reservutnämnd officer i flottans, kustartilleriets eller marinintendenturkårens

reserv med 400 kronor. Till reservutnämnd underofficer eller

flaggkorpral utginge ekiperingshjälp med 600 kronor. Att ekiperingshjälpen

för officerare vore lägre än för underofficerare sammanhängde med att vid

antagningen till reservkadett hittills utgått beklädnadshjälp med 600 kronor.

Sedan reservkadetterna numera kommit att i avseende å samtliga förmåner

likställas med värnpliktiga, utginge emellertid icke längre sistnämnda beklädnadshjälp.

Ekiperingshjälpen för flottans och marinintendenturkårens reservpersonal

hade på personalhåll ansetts vara helt otillräcklig för ändamålet. Särskilt

hade framhållits, att åtskilliga av de persedlar, som skulle anskaffas, icke

kunde erhållas från kronans förråd eller verkstäder, utan måste upphandlas

i fria marknaden, vilket gjorde, att beklädnadsanskaffningen bleve väsenligt

dyrbarare än exempelvis vid armén.

De sakkunniga hade låtit företaga en undersökning rörande kostnaderna

för anskaffning av de persedlar, som borde innehavas av reservpersonalen

vid marinen. Denna undersökning hade givit till resultat, att dessa anskaffningskostnader

för flottans, marinintendenturkårens och mariningenjörkårens

reservpersonal kunde beräknas uppgå till omkring 1,400 kronor för officerare

och vederlikar och till omkring 1,200 kronor för underofficerare. I fråga örn

officerare och vederlikar hade därvid hänsyn tagits till att vederbörande utnyttjade

rätten att vid avslutandet av kadettutbildningen inlösa den uniformsbeklädnad,

som tillhandahållits honom från kronan i hans egenskap av värnpliktig.

En närmare undersökning av vilka plagg och persedlar, som inginge i utrustningen,

gåve emellertid vid handen att vissa inskränkningar här torde

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

kunna vidtagas. Härigenom kunde de förut nämnda kostnaderna nedbringas

till omkring 1,000 kronor för såväl officerare och vederlikar som underofficerare.

Yad beträffade kustartilleriet förelåge inga olikheter mellan officers- och

underofficersbeklädnaden. Vid beräkning av ekiperingshjälpen syntes böra

tillämpas samma principer som beträffande arméns reservpersonal.

Anledning till att någon uppdelning av ekiperingshjälpen på två belopp

för annan än kustartilleriets reservpersonal icke ifrågasattes vore att en procentuellt

avsevärt mycket större del av fredstjänstgöringen för flottans,

marinintendenturkårens och mariningenjörkårens reservpersonal fullgjordes

under de första åren av anställningen i reserven.

Även för vämpliktsanställda vid flottan och marinintendenturkåren torde

ekiperingshjälpen böra sättas något högre än som föreslagits för arméns del,

nämligen till 600 kronor.

Beträffande ekiperingshjälpen åt personal i flygvapnets reserv erinra de

sakkunniga, att enligt nu gällande bestämmelser ekiperingshjälp utginge till

officer i flygvapnets reserv med 750 kronor och till underofficer med 600

kronor. En företagen undersökning rörande kostnaderna för anskaffande av

för tjänsten nödvändiga persedlar hade givit vid handen, att dessa kostnader

enligt nu gällande priser kunde beräknas uppgå till cirka 1,200 kronor. Med

hänvisning till vad som anförts rörande marinpersonalen hade de sakkunniga

ansett sig böra föreslå, att ekiperingshjälpens belopp bestämdes till 1,000

kronor.

De sakkunniga ha vidare, i huvudsaklig överensstämmelse med vad som

gäller för närvarande, föreslagit, att personal i reserv under tjänstgöring skall

åtnjuta lön samt i förekommande fall hyres- och ortstillägg, icke blott för

den tid, varunder vederbörande deltager i tjänstgöringen, in- och utryckningsdagar

inräknade, utan även dels enligt de för motsvarande personal på aktiv

stat gällande grunder vid förhinder att deltaga i tjänstgöringen

på grund av olycksfall i tjänsten eller till följd av i tjänsten ådragen yrkessjukdom

eller svårare smittsam sjukdom, dels ock vid förhinder att deltaga

i tjänstgöringen på grund av sjukdom i andra fall än nyss sagts saint vid

tjänstledighet av annan anledning under sammanlagt högst Vio av tjänstgöringstiden,

med skyldighet för vederbörande att, där Kungl. Majit ej

finner skäl medgiva annat, för tid härutöver å lönen vidkännas tjänstledighetsavdrag

enligt de för motsvarande beställningshavare på aktiv stat gällande

grunder. De sakkunniga hade icke ansett sig kunna ifrågasätta, att, såsom

arméchefen i sin skrivelse antytt, lön skulle efter tjänstgöringens slut utgå

till den som på grund av olycksfall i tjänsten eller i tjänsten ådragen yrkessjukdom

fortfarande vore oförmögen till arbete. Frågan örn de ersättningar

som i sådana fall borde utgå syntes höra hemma i olycksfallsförsäkringslagstiftningen

och icke i reservförordningarna.

De sakkunniga ha därjämte föreslagit, att personal i reserv skall äga rätt

till sjukvård enligt för motsvarande personal på aktiv stat gällande grunder

såväl under tjänstgöring som vid vissa förhållanden efter tjänstgöringens

slut. Därom ha de sakkunniga närmare anfört.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

Enligt nu gällande reservbefälsförordningar ägde reservpersonalen rätt

till fri sjukvård under pågående fredstjänstgöring. Kätt till sjukvård efter

tjänstgöringens slut förekomme däremot endast i fråga om underbefäl. Härom

stadgades nämligen, att örn underbefäl i reserv under tjänstgöring in

foges på sjukvårdsanstalt oell där åtnjöte vård, då tiden för tjänstgöringen

utginge, hail fortfarande skulle åtnjuta fri sådan vård, fria läkemedel och

naturaportion enligt de för underbefäl på aktiv stat gällande grunder.

Den skillnad som i nyssberörda hänseende enligt nu gällande författningar

förelåge mellan underbefäl i reserv, å ena, samt officerare och underofficerare

i reserv, å den andra, motiverades vid framläggandet av propositionen

1927:277 med att förmånen av fri sjukvård efter tjänstgöringens avslutande

icke tillkomme officerare och underofficerare på aktiv stat och därför icke

heller borde tillkomma motsvarande personal i reserv.

De sakkunniga kunde för sin del icke finna det skäl bärande, som på sin

tid åberopades för att icke låta officerare och underofficerare i reserv komma

i åtnjutande av fri sjukvård efter tjänstgöringens slut. Jämförelsen med personal

på aktiv stat f dref olle här icke vara rättvisande, då ju upphörandet av

tjänstgöringen för personal på aktiv stat som regel skedde vid tillträdande

av pension, medan det för reservpersonalen vore fråga om ett flertal mitt

under annan verksamhet insprängda tjänstgöringsomgångar. Enligt de sakkunnigas

mening förefölle det vara rimligt, att den som på grund av sjukdom

eiler skada, som föranletts av militärtjänstgöringen, under tjänstgöring

intagits på sjukvårdsanstalt, skulle äga åtnjuta fri sjukvård jämväl efter tjänstgöringens

slut, örn behovet av anstaltsvård då alltjämt förelåge. Tiden för

åtnjutande av fri sjukvård efter tjänstgöringens slut hade dock ansetts böra

begränsas till sex månader.

Ytterligare ha de sakkunniga föreslagit vissa förmåner, som redan enligt

nu gällande bestämmelser tillkomma reservpersonalen. För inställelse till

tjänstgöring skulle personal i reserv erhålla fri resa från bostadsorten

(hemvistet i kyrkobokföringsorten) samt traktamentsersättning enligt

allmänna resereglemente! Den, som styrkte, att han vid resans anträdande

stadigvarande uppehållit sig å annan än nämnda ort, ägde åtnjuta fri resa

från dåvarande vistelseorten inom riket eller, vid vistelse utom riket, från

den plats inom riket, å vilken han vid resan först inträffade. För återfärd

från tjänstgöring skulle tillgodonjutas enahanda förmåner som vid resa för

inställelse till tjänstgöring. För personal å aktiv stat gällande bestämmelser

angående förmåner vid resa för förrättning i statens ärenden skulle äga motsvarande

tillämpning för personal i reserv.

De sakkunniga ha slutligen, i huvudsaklig överensstämmelse med vad som

gäller för närvarande, föreslagit, att personal i arméns reserver skulle äga

att enligt de för motsvarande personal på aktiv stat gällande grunder uppbära

vissa andra förmåner, nämligen flygtillägg, mekanikertillägg, elevtillägg

och flygtraktamente. Personal i marinens reserver ägde enligt de för

motsvarande personal på aktiv stat gällande grunder uppbära sjötillägg, ersättning

för omhänderhavande av uppbörd, särskilda förmåner under tjänstgöring

å vissa fartyg, flygtillägg, mekanikertillägg, elevtillägg, flygtraktamente,

mässpenningar, representationspenningar, lönetillägg för riktare,

plutonsbefälhavare vid luftvärnsartilleriet och avståndsobservatörer samt särskilda

förmåner vid utförande av dykeriarbeten. Enligt de för motsvarande

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

personal på aktiv stat gällande grunder skulle personal i flygvapnets reserv

äga uppbära flygtillägg, mekanikertillägg, elevtillägg, flygtraktamente, sjötillägg,

ersättning för omhänderhavande av uppbörd och mässpenningar.

Till all personal i reserv borde utgå rörligt tillägg å lön under

samma förutsättningar och enligt enahanda grunder, som gällde för personal

på aktiv stat.

Arméchefen har ansett, att även förtidsavgången och reservförordnad personal

borde erhålla ekiperingshjälp vid befordran till kapten eller fanjunkare.

Kätt till fri sjukvård efter tjänstgöringens slut. borde även föreligga vid vård

utom sjukvårdsanstalt, vilket vore den billigaste vårdformen. I detta sammanhang

ville arméchefen understryka, att personal i reserv, som hade rätt

till fri sjukvård efter tjänstgöringens slut, under samma tid borde åtnjuta

lön enligt för officer på aktiv stat gällande grunder med vissa närmare angivna

undantag.

Militärbefälhavaren för IV. militärområdet har ansett det kunna tagas

under övervägande, huruvida man icke för att stimulera tilloppet av reservofficerare

vid de i Norrland förlagda förbanden borde tilldela officer eller

underofficer som erhölle sin första anställning i reserven vid dessa förband

särskild ekonomisk förmån.

Tjänsteförrättande militärbefälhavaren för VI. militärområdet har ansett,

att ekiperingshjälp till värnpliktsanställd personal icke borde utgå, då denna

personal även fortsättningsvis lämpligen syntes böra beklädas genom kronans

försorg.

Militärbefälhavaren för VII. militärområdet har ansett, att rätten till fri

sjukvård icke borde begränsas till anstaltsvård. Beträffande ersättning åt

personal, som på grund av olycksfall i tjänsten eller i tjänsten ådragen yrkessjukdom

blivit oförmögen till arbete, borde förordningen den 18 juni 1927

örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring

göras tillämplig på all reservpersonal.

Tillförordnade generalfältläkaren har framhållit, att örn extra bataljonsläkare

icke tilldelades ekiperingsbidrag i likhet med bataljonsläkare vid fältläkarkåren,

förstnämnd läkare borde erhålla ekiperingshjälp vid anställning

i reserv. Rätten till sjukvård vid sjukdom eller skada som föranletts av

militärtjänstgöringen, vore enligt förslaget sedan tjänstgöringen upphört begränsad

till vård på sjukvårdsanstalt och detta endast försåvitt vederbörande

under tjänstgöringen varit intagen på sjukvårdsanstalt. Ben föreslagna bestämmelsen

bomme att medföra, att reservpersonalen i händelse av sjukdom

eller skada eftersträvade att bliva intagen på sjukhus och undveke den för

det allmänna billigare öppna vårdformen.

överfältveterinären har förklarat, att även förtidsavgången och reservförordnad

civilmilitär personal borde erhålla ekiperingshjälp vid erhållande av

högre tjänsteställning oller befordran till högre tjänsteklass.

Chefen för väg- och vattenbyggnadskåren har uttalat, att det syntes med

rätt och billighet förenligt, att den som ådragit sig skada eller sjukdom, som

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 143.

491 49 ;>

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

föranletts av militärtjänstgöring, skulle äga åtnjuta icke blott sjukvård utan

även löneförmåner efter tjänstgöringens avslutande under en tid åtminstone

av sex månader.

Marinchefen har föreslagit, att å ekiperingsbidraget skulle utgå dyrtidstilllägg

enligt samma grunder som beräknades för lön. Reservpersonal, som på

grund av skada eller sjukdom, som föranletts av militärtjänstgöringen, under

tjänstgöring intagits på sjukvårdsanstalt, skulle enligt förslaget åtnjuta fri

sjukvård även efter tjänstgöringens slut. Denna förmån syntes icke böra tidsbegränsas

utan utgå, så länge sjukvård vore erforderlig. Marinchefen föresloge,

att under dessa förhållanden jämväl lön skulle utgå enligt samma bestämmelser

som därvid gällde för personal på stat.

Mar in för vältning en har i fråga örn rätten till fri sjukvård anfört liknande

synpunkter som marinchefen.

Arméförvaltningen har ansett, att extra bataljonsläkare under samma förutsättningar

som tillförordnade generalfältläkaren angivit borde tillerkännas

ekiperingshjälp vid första anställningen i reserven. Den avfattning bestämmelserna

örn fri sjukvård erhållit syntes kunna föranleda en strävan hos

reservpersonalen att i händelse av under tjänstgöringen ådragen sjukdom

eller skada bliva intagen på sjukhus. Med hänsyn till de ökade sjukvårdskostnader,

som härav skulle följa och i betraktande jämväl av att härigenom

måhända de militära vårdplatserna å sjukhusen skulle komma att onödigt

belastas, ifrågasatte arméförvaltningen, huruvida icke de föreslagna bestämmelserna

borde utvidgas att omfatta även rätt till öppen sjukvård efter tjänstgöringens

slut, så länge behov därav förelåge, dock högst under sex månader.

Riksförsäkringsanstalten har anfört, att oavkortad lön borde —- i anslutning

till 19 § 2 mom. i militära avlöningsreglementet — utgå icke blott vid

olycksfall i tjänsten eller i tjänsten ådragen yrkessjukdom eller svårare smittsam

sjukdom utan även i det fall, att vederbörande på grund av sin tjänst

blivit utsatt för våld eller misshandel. De sakkunniga hade uttalat, att frågan

örn de ersättningar, som borde utgå efter tjänstgöringens slut vid arbetsoförmåga

på grund av olycksfall i tjänsten eller i tjänsten ådragen yrkessjukdom,

syntes höra hemma i olycksfallsförsäkringslagstiftningen och icke i

reservförordningarna. Avgörande i detta hänseende vore enligt riksförsäkringsanstaltens

mening, om de enligt olycksfallsförsäkringslagstiftningen utgående

förmånerna kunde anses tillräckliga. Sjukpenning enligt hithörande

författningar — 1916 års olycksfallsförsäkringslag och 1929 års yrkessjukdomsförsäkringslag

— utginge icke med högre belopp än 7 kronor för dag.

Huruvida denna sjukpenning vore tillfyllestgörande för de olika grupperna

av här ifrågavarande personal, folie icke under riksförsäkringsanstaltens bedömande.

Enligt olycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkringslagama ägde personalen

i försvarsväsendets reserver rätt till ersättning vid olycksfall i

tjänsten och vid sådana särskilda sjukdomar, som avsåges i sistnämnda lag.

Däremot vore denna personalkategori icke genom den sociala olycksfallsförsäkringslagstiftningen

tillförsäkrad ersättning vid andra i tjänsten ådragna

sjukdomar, som icke förorsakats av olycksfall, exempelvis lung-, hjärt-, njur
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

och reumatiska sjukdomar. I skrivelse den 13 april 1942 angående vissa ändringar

i förordningen den 18 juni 1927 örn ersättning i anledning av kroppsskada

ådragen under militärtjänstgöring m. m. hade riksförsäkringsanstalten

emellertid ifrågasatt, att bestämmelserna i nämnda förordning skulle utvidgas

till att omfatta även personal i reserverna. Därest så skedde, komme denna

personal att, i likhet med de värnpliktiga och det fast anställda manskapet

m. fl., äga rätt till ersättning för samtliga under militärtjänstgöringen ådragna

sjukdomar. Det för rätt till sjukvård efter tjänstgöringens slut föreslagna villkoret,

att intagning å sjukvårdsanstalt skett redan före tjänstgöringens slut,

kunde föranleda, bl. a., att rätten till vård förlorades, därest intagningen, exempelvis

på sanatorium, icke hunne komma till stånd före tjänstgöringens slut.

Förbehållet i fråga syntes icke vara erforderligt i förevarande sammanhang.

Därest 1927 års militärersättningsförordning erhölle tillämpning å personalen

i reserverna, syntes något behov av bestämmelser i reservförordningama örn

sjukvård för tid efter tjänstgöringens slut knappast förefinnas.

För sv ar sväsendets lönenämnd har ansett sig böra fästa uppmärksamheten

på att det kunde ifrågasättas, huruvida icke reglerande föreskrifter borde utfärdas

i fråga örn utbetalande jämväl av lön efter tjänstgöringens slut till den,

som enligt förslaget skulle åtnjuta sjukvård efter tjänstgöringens upphörande.

Bland de särskilda förmåner, som ansetts böra tillkomma reservpersonalen

under tjänstgöring, hade icke upptagits den rätt att utbekomma uniformspersedlar

m. m. samt att nyttja skyddsbeklädnad, varom för den aktiva personalens

vidkommande föreskrifter intagits i 52 och 53 §§ militära avlöningsreglementet,

ej heller exempelvis rätt till ansvarsarvode jämlikt 33 § 4 mom.

samma reglemente. Vidare saknades föreskrifter för det fall, att personal i

reserven från inkallelseorten beordrades tillfälligtvis tjänstgöra å annan ort

eller deltaga i övningsmarscher, fälttjänstövningar m. m. Principiellt riktigast

syntes lönenämnden ha varit att bibehålla den i nu gällande författningar intagna

generella föreskriften, att reservpersonal under tjänstgöring ägde åtnjuta

enahanda förmåner, som tillkomme motsvarande personal på aktiv stat.

I detta sammanhang ansåge sig lönenämnden böra uttala, att förmånen av

begravningshjälp rättvisligen borde tillförsäkras dödsboet efter sådan reservpersonal,

som avlede under tjänstgöring eller under tid, då rätt till fri sjukvård

åtnjötes.

Svenska arméns reservofficersförbund har framhållit önskvärdheten av att

ekiperingshjälpen med hänsyn till de under de senaste åren förekommande

prisstegringarna gjordes rörlig, förslagsvis genom ett tillägg på de föreslagna

beloppen motsvarande det kristillägg, som utginge å löner till statens tjänstemän.

Förbundet kunde vidare icke finna rimligt, att rätten till fri sjukvård

efter tjänstgöringens slut skulle begränsas till allenast anstaltsvård. Förbundet

kunde icke heller finna det skäligt att, såsom de sakkunniga ansett,

lön under nu ifrågavarande tid icke skulle utgå. Frivillig kurs eller övning

borde i avseende å rätt till sjukvård räknas som tjänstgöring. Förbundet hemställde

därför, att reservofficer, som i tjänsten drabbats av olycksfall eller

sjukdom finge under sjukdomstiden åtnjuta lön även under viss tid, förslagsvis

högst sex månader, efter tjänstens upphörande.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Departements

chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

Svenska flottans reservofficers förbund hav ansett det önskvärt, att förmånen

av fri sjukvård icke tidsbegränsas utan utgår, så länge sjukvård är

erforderlig. Det vore även skäligt, att lön .under den tid sjukdomen varade

utginge enligt samma grunder som under tjänstgöring. Kustartilleriets reservofficersförbund

har anfört liknande synpunkter.

Ovanberörda marinintendenter i reserven ha i sin förut angivna skrivelse

framhållit, att ekiperingshjalpen borde göras till föremål för något slag av

indexreglering.

Flygvapnets reservofficersförbund har förklarat, att de skäl, som av de sakkunniga

åberopats för nedsättningen av ekiperingshjälpen åt personal i flygvapnets

reserv från beräknade 1,200 kronor till föreslagna 1,000 kronor, icke

ägde någon som helst tillämplighet. Förhållandena inom flygvapnet hade inga

beröringspunkter med förhållandena inom marinen. Någon inskränkning av

persedelbeståndet inom flygvapnet kunde icke heller göras. Rätten till fri

sjukvård borde icke inskränkas till anstaltsvård. Förbundet förutsatte, att då

fri sjukvård åtnjötes efter tjänstgöringens slut betryggande sjukbidrag skulle

erhållas, eftersom lön icke föreslagits skola utgå.

Svenska reservunderofficersförbundet har framhållit att, då ekiperingshjälp

skulle utgå först sedan vederbörlig chef förvissat sig örn att den i reserven anställde

anskaffat föreskrivna persedlar, många tvingades till skuldsättning,

varigenom utrustningen avsevärt fördyrades. Det syntes därför förbundet rätt

och billigt, att ekiperingshjälpen utbetalades vid befordran och att vederbörande

därvid ålades, att vid inställelse till sin första tjänstgöring, uppvisa

föreskrivna persedlar. Förbundet kunde icke ansluta sig till de sakkunnigas

åsikt, att spörsmålet örn lön efter tjänstgöringens slut borde regleras genom

olycksfallsförsäkringslagstiftningen.

För svar sväsendets underbefälsförbund har framhållit, att reservpersonalen

borde vara berättigad till kallortstillägg enligt närmare föreskrifter av

Kungl. Majit.

Då extra bataljonsläkare med hänsyn till anställningens löslighet icke torde

böra tillerkännas ekiperingsbidrag under aktiv tjänst, finner jag det skäligt,

att sådan läkare vid första anställning i reserv erhåller ekiperingshjälp såsom

reservanställd officer och underofficer. I övrigt torde de sakkunnigas förslag

rörande ekiperingshjälp kunna godtagas. Jag vill emellertid framhålla, att de

belopp för ekiperingshjälpen, som jag sålunda förordar, närmast avse nästkommande

budgetår och därför icke böra fastlåsas i de blivande författningarna.

Dessa böra endast innehålla ett stadgande örn att ekiperingshjälp

må utgå på sätt i särskild ordning bestämmes. Med hänsyn till variationerna

i priserna för de olika persedlarna samt möjligheten av ändringar i fråga

örn personalens skyldighet att hålla sig med vissa persedlar torde det böra

ankomma på Kungl. Majit att årligen i samband med medelsäskandena för

riksdagen framlägga förslag örn ekiperingshjälpens belopp för olika personalgrupper.

Tinder fredstjänstgöring synes reservpersonalen böra liksom hittills äga

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

rätt till fri sjukvård enligt för motsvarande personal på aktiv stat gällande

grunder. I anledning av vissa under remissbehandlingen framförda påpekanden

vill jag framhålla, att denna förmån givetvis bör tillkomma även marinoch

flygunderingenjörer, varvid för mariningenjör av 2:a graden respektive

flygingenjör av 3:e graden gällande bestämmelser torde få tillämpas. Beservpersonalen

lärer dessutom böra erhålla lön samt i förekommande fall hyresoch

ortstillägg vid förhinder att deltaga i tjänstgöringen i enlighet med vad

de sakkunniga föreslagit.

Efter tjänstgöringens slut bör lön principiellt icke utgå. Icke heller torde

rätt till sjukvård efter tjänstgöringens slut böra stadgas i vidare mån än att

den, som redan intagits på sjukvårdsanstalt, bör erhålla fortsatt anstaltsvård,

lämpligen dock i högst sex månader. Såväl sjukersättning som fri sjukvård

utöver vad nyss sagts bör för tiden efter tjänstgöringens upphörande regleras

av olycksfallsförsäkringslagstiftningen. 1916 års olycksfallsförsäkringslag och

1929 års yrkessjukdomsförsäkringslag torde också äga tillämpning å reservpersonalen.

Emellertid kan det såsom riksförsäkringsanstalten ifrågasatt befinnas

lämpligt, att nämnda personal i stället hänföres under 1927 års militärersättningsförordning.

Frågan härom liksom örn sjukersättningens belopp och

sjukvårdsförmånens omfattning kommer att utredas i samband med den översyn

av vissa bestämmelser i sistnämnda förordning, varom jag av andra skäl

föranstaltat.

Mot de sakkunnigas förslag i fråga örn rese- och traktamentsersättning har

jag intet att erinra.

De av de sakkunniga särskilt uppräknade förmånerna, som skola tillkomma

reservpersonalen under tjänstgöring, torde såsom lönenämnden framhållit

böra kompletteras med en bestämmelse örn att reservpersonalen skall äga rätt

att utbekomma uniformspersedlar och materialier m. m. ävensom att nyttja

skyddsbeklädnad m. m. enligt samma grunder som gälla för motsvarande

aktiva personal. Dessutom synes tjänstgöringstraktamente eller i förekommande

fall kommenderingstillägg böra utgå, dock med avdrag för vad vederbörande

för samma tid uppbär i reservbefälstraktamente.

Å lön till reservpersonal bör utgå rörligt tillägg enligt vad de sakkunniga

föreslagit. Däremot torde icke, såsom ifrågasatts, reservpersonalen böra

erhålla kallortstillägg.

Någon särskild ekonomisk förmån för att stimulera rekryteringen av reservofficerare

vid vissa norrländska förband anser jag ej böra ifrågakomma.

Pensionsförmåner.

De sakkunniga ha framhållit, att de föreslagna principerna om reservanställningens

uppdelande på ett flertal perioder föranleda vissa ändringar

gentemot vad som nu gäller i fråga om reservpersonalens pensionsförhållanden.

De sakkunniga ville i detta hänseende erinra därom, att förtidsavgången

och reservutnämnd personal, som i vederbörlig ordning fullgjort föreskriven

tjänstgöringsskyldighet, enligt nu gällande bestämmelser efter fyllda 55 år

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. May.ts proposition nr 143.

tilldelades årlig pension, officer (likställd) med 900 kronor och underofficer

med 672 kronor, ävensom att personalen i fråga i allmänhet vore berättigad

att efter fyllda 42 år utbekomma i stället för pension ett mot dennas efter

5 procent kapitaliserade värde svarande belopp.

I arméchefens förslag till reservbefälsförordning för armén hade införts en

differentiering av pensionsbeloppen på det -sättet, att den som kvarstått i

reserv första anställningsperioden ut, d. v. s. intill utgången av kalenderåret,

varunder 38 års ålder uppnåddes, skulle vid 55 års ålder erhålla samma pension

som nu, alltså 900 respektive 672 kronor örn året, men att den som kvarstått

i reserv till utgången av andra anställningsperioden — till och med det

kalenderår, varunder 47 års ålder uppnåddes — skulle vid 55 års ålder i

pension erhålla officer 1,200 kronor och underofficer 900 kronor.

De sakkunniga hade ansett sig böra acceptera den av arméchefen föreslagna

principen om pensionsbeloppens differentiering alltefter den tid vederbörande

kvarstått i reserv. Denna differentiering måste nämligen verka som en sporre

för personalen att göra sitt bästa för att få sitt förordnande förlängt. De sakkunniga

hade emellertid ansett sig böra utbygga differentieringen ytterligare,

så att även för den som stått kvar i reserv till och med fyllda 47 år någon

lockelse av ekonomisk art skulle förefinnas att stanna kvar i reserven även i

fortsättningen. För detta ändamål hade de sakkunniga funnit sig böra föreslå,

att pensionen skulle utgå med skilda belopp allteftersom vederbörande kvarstått

i reserv intill utgången av de år, varunder han uppnått 38, 47 eller 55 år.

Pensionen för den, som allenast kvarstått 38-årsperioden ut, hade de sakkunniga

ansett böra sättas något lägre än den nuvarande pensionen, eftersom

den prestation, som uppfyllts, både faktiskt och framför allt i förhållande till

de värnpliktigas tjänstgöring avsevärt understege vad som nu krävdes för att

erhålla pensionsrätt. De sakkunniga ville för denna personal föreslå en årlig

pension av 780 kronor för officer och 600 kronor för underofficer. För den

som kvarstått i reserv till och med det kalenderår, varunder han fyllt 47 år,

föresloge de sakkunniga, att pensionsbeloppet bestämdes till 1,020 respektive

780 kronor, alltså något högre än den nuvarande reservpensionen. Slutligen

föresloge de sakkunniga, att den som kvarstått i reserv till och med utgången

av det kalenderår, varunder 55 års ålder uppnåddes, skulle få det av arméchefen

föreslagna högsta pensionsbeloppet, 1,200 respektive 900 kronor örn

året.

Till skillnad från arméchefen ville de sakkunniga vidare föreslå, att värnpliktsanställd

personal — sådan som vid värnpliktstidens slut fått ingå i reserv

— skulle erhålla en viss pensionsrätt. Då det enligt de sakkunnigas mening

vore av vikt, att icke den värnpliktsanställda personalen ställdes i särklass i

förhållande till den övriga reservpersonalen, syntes det nämligen vara befogat,

att jämväl denna personal tillerkändes en efter den betydligt kortare anställningstiden

i reserv avpassad pension. De sakkunniga ville därför föreslå, att

värnpliktsanställd personal, som kvarstått i reserv intill utgången av det

kalenderår, varunder 55 års ålder uppnåddes, skulle erhålla pension med 240

kronor örn året för officer och 180 kronor örn året för underofficer.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

Beträffande tiden för tillträdandet av pension ville de sakkunniga föreslå

en mindre ändring i förhållande till vad som nu gällde, i det att denna tid

syntes böra bestämmas till utgången av det kalenderår, varunder 55 års ålder

uppnåddes, i stället för, såsom nu, fyllda 55 år. Detta sammanhängde med att

den tredje (för vissa kategorier andra) anställningsperioden i reserv enligt de

sakkunnigas förslag icke utginge förrän med nämnda kalenderår och att den

högsta pensionen föresloges skola vara intjänad endast av den som stått kvar

i reserv denna period ut. Det syntes då vara riktigast, att pension överhuvud

icke tillträddes förrän efter periodens slut.

I fråga örn rätten för reservanställd personal att själv utbekomma reservpensionens

kapitaliserade värde föresloge de sakkunniga icke någon principiell

ändring i förhållande till vad som nu gällde. Reglerna hade emellertid måst

jämkas efter det föreslagna nya förhållandet, att högre pensionsbelopp intjänades

efter längre anställningstid i reserv.

För sådan reservpersonal, beträffande vilken den första anställningstiden

i reserv icke utginge förrän med det kalenderår, varunder 47 års ålder uppnåddes,

d. v. s. personalen i flottans och flygvapnets reserv samt civilmilitär

personal, borde pension överhuvud icke anses intjänad förrän vid utgången av

nämnda år. Ifrågasättas kunde möjligen att låta även denna personal utbekomma

den lägsta pensionens kapitalvärde samtidigt med att rätten härtill

inträdde för de övriga, alltså vid utgången av kalenderåret, varunder 38 års

ålder uppnåtts. De sakkunniga hade emellertid icke ansett sig böra föreslå införande

av en dylik rätt, då nämligen rätten att utbekomma kapitalvärde

ovillkorligen borde anknytas till en verkligen intjänad pension.

Yad därefter beträffade den i nu gällande reservbefälsförordningar stadgade

rätten för efterlevande anhöriga eller annan rättsinnehavare till avliden reservpersonal

att utbekomma ett mot pensionens kapitalvärde vid tiden för dödsfallet

svarande belopp hade de sakkunniga funnit sig böra föreslå införande

av en betydelsefull nyhet. Enligt nu gällande bestämmelser inträdde nyssberörda

rättighet allenast örn dödsfallet inträffade innan vederbörande uppnått

den för rätt till pension stadgade levnadsåldern d. v. s. 55 år. Inträffade dödsfallet

efter nämnda tid, ägde de efterlevande icke rätt att utbekomma någonting,

även om pensionen kanske ännu icke börjat utbetalas. Frågan örn de

efterlevande bleve berättigade att utbekomma pensionens kapitalbelopp eller

ej, vore sålunda helt beroende på huruvida den anställde avlidit före eller

efter 55-årsdagen. Detta förhållande syntes de sakkunniga vara uppenbart

otillfredsställande, allra helst som det här rörde sig örn rätt avsevärda belopp.

Då statsmakterna en gång godtagit principen, att reservpensionen, som från

begynnelsen vant uteslutande en tjänstepension, såtillvida kunde få karaktären

av familjepension, att dess kapitalbelopp i händelse av dödsfall kunde

tillfalla de efterlevande, syntes konsekvensen bjuda, att icke de efterlevande

skulle gå miste örn denna rätt därför att dödsfallet inträffade efter en viss

bestämd dag. A andra sidan borde de icke komma i en bättre ställning än som

skulle ha varit fallet, därest den avlidne vid tiden för pensionens tillträdande

i stället tagit ut dess kapitalbelopp.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

Med föranledande av det anförda hade de sakkunniga i författningsförslagen

intagit en bestämmelse av innebörd, att om pensionstagare avlede och

det belopp, som han inalles uppburit i pension, icke uppginge till det belopp,

som han i stället för pension skulle kunnat uppbära vid utgången av det

kalenderår, varunder 55 års ålder uppnåddes, skillnaden mellan sistnämnda

belopp och vad han uppburit skulle utbetalas till hans efterlevande anhöriga

eller annan rättsinnehavare.

I fråga om pensionsbeloppens storlek borde påpekas, att å de nuvarande

pensionerna utginge dyrtidstillägg enligt därom gällande bestämmelser. Härutinnan

hade de sakkunniga icke föreslagit någon ändring. Det kunde naturligen

ifrågasättas, huruvida icke en inräkning i pensionsbeloppen av viss del

av dyrtidstillägget borde äga rum med därav följande övergång till systemet

med rörligt tillägg enligt de nya avlöningsreglementenas principer. Att de

sakkunniga för sin del icke ansett sig böra föreslå en dylik omläggning sammanhängde

med att därmed skulle följa en avsevärd reell förbättring av förmånerna

för dem, som i stället för pension uttoge mot pensionens värde

svarande kapitalbelopp; å sådant kapitalbelopp beräknades nämligen för närvarande

icke dyrtidstillägg. Med genomförandet av en sådan förbättring

kunde det befaras att antalet av dem, som i stället för pension uttaga dess

kapitalbelopp, bomme att ytterligare ökas. En dylik utveckling ansåge de sakkunniga

icke vara önskvärd — ur social synpunkt torde det i de flesta fall

vara bättre att pensionen finge utgå på vanligt sätt, särskilt örn förslaget att

låta avliden pensionstagares efterlevande komma i åtnjutande av pensionens

återstående kapitalvärde genomfördes.

De sakkunnigas förslag beträffande pensionsförmånerna framgår närmare

av 20 § i författningsförslagen rörande arméns och marinens reserver samt

19 § i författningsförslaget rörande flygvapnets reserv.

Militärbefälhavaren för III. militärområdet har ifrågasatt, örn icke av skäl

som närmare komma att beröras under avsnittet »Särskilda bestämmelser» en

väsentligt större skillnad mellan pensionsbeloppen för avgång vid 47 och 55 år

borde fastställas.

Arméförvaltningen har ansett det föga rationellt att nu fastställa pensionsbelopp,

på vilka skulle utgå de på avskrivning ställda dyrtidstilläggen. Önskvärt

vore därför om en övergång kunde ske till systemet med rörligt tillägg

enligt principerna i gällande avlöningsreglementen. Ämbetsverket ville ifrågasätta,

huruvida icke till grund vid kapitaliseringen av pensionen kunde läggas

allenast viss del av det framkomna nya pensionsbeloppet eller ock att hela

pensionsbeloppet, i likhet med vad nu vore fallet, kapitaliserades, men att

kapitaliseringen skedde efter en procentberäkning, som med avseende på beloppen

gåve ungefär samma resultat som hittills.

Marinförvaltningen har funnit de föreslagna bestämmelserna rörande pensioner

komplicerade och ägnade att medföra avsevärt ökat administrativt

arbete på grund av den långt gående differentieringen. Marinförvaltningen

ifrågasatte därför nödvändigheten av att införa pensionering av personal, som

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

allenast uppnått 38 års ålder. Den prestation, som av vederbörande uppfyllts

vid 38 års ålder, understege nämligen avsevärt vad som nu krävdes för att

erhålla pensionsrätt. För att stimulera reservpersonalen att förlänga anställningsperioderna

syntes det marinförvaltningen snarare vara att föredraga,

att pensionen åt personal, som uppnått 47 och 55 års ålder, något höjdes samt

att pensionering av yngre personal avskaffades. Pensionering vid så låg ålder

som 38 år torde nämligen med stor sannolikhet komma att medföra en ökad avgång

efter denna anställningsperiod och alltså medföra motsatt resultat mot

det åsyftade.

Statskontoret har anfört, att medan den vanliga tjänstepensionen närmast

hade till syfte att bereda en avgången tjänsteman medel till hans ålderdomsförsörjning,

reservpensionen hade en väsentligt annan karaktär. Sistnämnda

pension vore sålunda närmast att betrakta som en premie avsedd att underlätta

reservpersonalens rekrytering och kompensera densamma för de särskilda

kostnader och olägenheter, som reservtjänstgöringen förde med sig.

Denna reservpensionens karaktär framträdde särskilt tydligt genom att vederbörande

vid uppnåendet av viss ålder hade valfrihet att utbyta den årliga

»pensionspremien» mot en engångsersättning, som vore att likställa med

avskedsgratifikation. Benämningen »pension» måste därför även enligt nuvarande

ordning anses missvisande och ägnad att skapa oklarhet i begreppen.

Genom att betrakta reservpensionen som en tjänstepension i vedertagen bemärkelse

leddes man i likhet med de sakkunniga fram till en utbyggnad av

systemet till att omfatta även ett slags familjepensionsrätt för de efterlevande.

Hur behjärtansvärd en dylik anordning än kunde förefalla, ansåge

likväl statskontoret att viss återhållsamhet i detta avseende vore motiverad.

Därest statskontorets i det föregående framförda förslag, att första anställningsperioden

för all reservpersonal skulle utlöpa vid 47 års ålder, vunne

beaktande, bortfölle den första pensionsgruppen. Skulle de sakkunnigas förslag

beträffande antalet anställningsperioder godkännas, syntes i allt fall

tillräckliga skäl knappast föreligga att tillerkänna den personal, som avfördes

ur reserven redan vid 38 års ålder, rätt till särskild pension eller ett mot

dennas kapitaliserade värde svarande belopp. Enligt statskontorets mening

kunde det ifrågasättas, om reservpensionen borde bibehållas för någon annan

kategori än den, som kvarstode i reserven till fyllda 55 år. För den, som

frivilligt avginge eller av annan orsak —- t. ex. ådagalagd olämplighet — avfördes

ur reserven dessförinnan, syntes ersättningen kunna begränsas till en

avskedsgratifikation. Den lämpliga avvägningen av dylika gratifikationer

saknade statskontoret förutsättningar att bedöma, men nu utgående kapitaliserade

pensionsbelopp torde kunna tjäna som viss vägledning. Enligt vad

statskontoret under hand inhämtat uppginge det kapitaliserade värdet av en

reservpension å 900 kronor vid 42 års ålder till 4,920 kronor. Statskontoret

föreställde sig, att en avskedsgratifikation uppgående till ungefär hälften av

pensionens uträknade kapitalvärde skulle innebära en skälig ersättning. Beträffande

storleken av den pension, som skulle tillfalla reservbefäl, som kvarstått

i reserven till 55 års ålder, torde de av de sakkunniga föreslagna pen
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Marits proposition nr 143.

sionsbeloppen, 1,200 kronor respektive 900 kronor kunna godtagas, dock med

den viktiga begränsningen, att något dyrtidstillägg icke syntes böra utgå å

desamma. Redan den omständigheten, att man vid uträkningen av pensionens

kapitaliserade värde hittills icke medräknat dyrtidstillägg, talade för

en dylik begränsning. Med hänsyn till reservpensionens speciella karaktär

torde heller inga sakliga skäl kunna anföras till stöd för utbetalande av dyrtidstillägg

å här avsedda ersättningar.

Gentemot statskontorets förslag örn en avveckling av de rörliga förmånerna

å reservpensionerna komme givetvis att anföras, att för närvarande dyrtidstillägg

och kristillägg utginge å dessa pensioner, varför med nuvarande

indexläge ett godtagande av detta förslag i realiteten skulle innebära en försämring

av pensionerna. I anledning härav torde emellertid böra uppmärksammas,

att — såvitt ämbetsverket kunde bedöma — frågan örn reservpensionerna

kommit i ett helt annat läge genom införandet i värnpliktslagen

av en skyldighet för varje svensk man att underkasta sig officersutbildning.

Medan sålunda med tidigare ordning reservpensionen utgjorde en kompensation

för, i första hand, den extra utbildningen och, i andra hand, den särskilda

tjänstgöringsskyldigheten, kvarstode efter omläggningen i princip

endast att särskilt kompensera reservofficeren i förhållande till den värnpliktige

officeren för reservofficerens vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet.

Härtill komme, att under de senaste åren den statliga lönepolitiken alltmera

tagit sikte på att i fråga örn statliga befattningshavare förbehålla indexreglerade

löner och pensioner åt sådana anställningshavare, vilka hade sin huvudsakliga

försörjning av staten.

Rörande den värnpliktsanställda reservpersonalens ställning i pensionshänseende

hänvisades till vad statskontoret i det föregående anfört örn sättet

för denna personalgrupps infogande i reservbefälsorganisationen. Funnes

den av statskontoret skisserade anordningen erbjuda en godtagbar lösning

av sistnämnda spörsmål, erfordrades uppenbarligen inga särbestämmelser i

fråga örn de värnpliktsanställdas pensionsrätt. I motsatt fall syntes den av

de sakkunniga föreslagna pensionen kunna godtagas, varvid dock även här

skulle gälla, att särskilt dyrtidstillägg icke beräknades å pensionen.

Vidkommande spörsmålet om de efterlevandes rätt till viss andel av pensionsförmånen

finge statskontoret för sin del föreslå, att statens förpliktelser

gentemot pensionstagarnas efterlevande begränsades till utbetalning av ett

engångsbelopp såsom begravningshjälp, förslagsvis 500 kronor. Dylik begravningshjälp

skulle däremot icke tillkomma efterlevande efter den, som

uppburit särskild avskedsgratifikation eller som avgått ur reserven, innan

villkoren för erhållande av avskedsgratifikation uppfyllts.

Försvarsväsendets lönenämnd har icke funnit hinder möta att jämväl på

förevarande område övergå till systemet med rörligt tillägg. En omläggning

i sådan riktning behövde icke automatiskt medföra en reell förbättring av

förmånerna för det fall, att vederbörande i stället för pensionen uttoge det

mot pensionens värde svarande kapitalbeloppet. För kapitalbeloppets beräkning

kunde nämligen användas sådan ändrad räntefot, att det reella kapitalvärdet

bibehölles vid oförändrad nivå.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 143. 75

Svenska arméns reservofficersförbund har förklarat, att det syntes rimligt

att annan räntefot än 5 procent, förslagsvis 3 eller 3.5 procent, fastställdes

för de fall, där rätt förelåge att utbekomma kapitaliserat värde av pension.

Denna beräkning skedde för närvarande efter föråldrade grunder. Förbundet

ville i detta sammanhang ifrågasätta, huruvida det icke åtminstone kunde

beredas skattefrihet eller skattelindring för kapitalbelopp, som tillfölle

reservofficers efterlevande anhöriga.

Även ovanberörda marinintendenter i reserven ha ansett procentsatsen för

kapitaliseringen av pensionen för hög. För lekmannen syntes räntesatsen

böra anknytas till den långfristiga kapitalräntan, vilken sedan länge hållit

sig omkring 3 procent.

Kustartilleriets reservofficersförbund har uttalat, att det förefölle skäligt

och lämpligt, att den personal, som kvarstannade med tjänstgöringsskyldighet

i fredstid i reserven till högre levnadsålder än 55 år, finge en högre

pension, när den sedan avginge vid respektive 60 eller 65 års ålder.

Flygvapnets reservofficersförbund har funnit, att pensionsbeloppen med

hänsyn till den senare utbetalningen och den längre tjänstgöringstiden måste

anses för små i jämförelse med nu utgående pension. Efter nuvarande förhållanden

på penningmarknaden syntes det förbundet orimligt, att vid fastställande

av pensionens kapitaliserade värde beräkningen gjordes efter 5

procent. En beräkning efter 3 procent torde närmare motsvara verkliga förhållandena.

Svenska reservunder officer sförbundet har ansett, att personal, som entledigats

från sin anställning i reserv, på grund av vid läkarundersökning befunnen

oduglighet till krigstjänst, skulle erhålla pensionsbrev utan prövning

av Kungl. Majit.

Försvarsväsendets underbefälsförbund har förklarat, att det syntes skäligt,

att pensionsförmånen för dem, som avförts ur reserven vid en levnadsålder

av 38 eller 47 år, kunde börja utgå efter »fyllda 55 år».

Anställningstidens indelning i perioder nödvändiggör en viss differentiering

av pensionerna. För att undvika alltför komplicerade föreskrifter

synes man emellertid icke böra bestämma särskilda pensionsbelopp för anställning

under de båda sista perioderna. Att icke medgiva pension för

personal, som avgår vid slutet av den period, varunder 38 år uppnås, kan

icke anses överensstämma med rättvisa och billighet. Till statskontorets

förslag, att pensionen för den, som avgår ur reserv före det kalenderår, varunder

55 års ålder uppnås, skulle ersättas med en gratifikation å exempelvis

2,500 kronor, kan jag icke heller ansluta mig, då en sådan anordning

skulle innebära en försämring av de nuvarande villkoren, som kan befaras

äventyra rekryteringen. Jag finner mig alltså böra tillstyrka, att olika

pensionsbelopp bestämmas skola utgå för anställning under de perioder, som

sluta med utgången av de kalenderår, varunder respektive 38, 47 och 55

års ålder uppnås.

Det måste anses önskvärt, att rörligt tillägg utgår å pensionerna i stället

Departements
chefen.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 143.

för dyrtidstillägg såsom de sakkunniga tänkt sig. Från denna utgångspunkt

synes den årliga pensionen böra bestämmas till 840 kronor för officer och

660 kronor för underofficer vid avgång tidigast med utgången av det kalenderår,

då 38 ar uppnatts, till 1,080 kronor för officer och 840 kronor för underofficer

vid avgång tidigast med utgången av det kalenderår, då 47 år uppnåtts,

ävensom till 270 kronor för värnpliktsanställd officer och 1,320 kronor för

annan officer samt 210 kronor för värnpliktsanställd underofficer och 1,020

kronor för annan underofficer vid avgång tidigast med utgången av det kalenderår,

då 55 år uppnåtts.

Liksom hittills bör reservpersonalen äga möjlighet att på en gång uttaga

ett mot pensionens kapitaliserade värde svarande belopp. Vid beräkningen

av det kapitaliserade värdet bör, i likhet med vad som för närvarande

gäller och de sakkunniga förutsatt, hänsyn tagas endast till

själva pensionsbeloppet men ej till därå utgående tillägg. Den av mig här förut

förordade höjningen av pensionsbeloppen i förhållande till de sakkunnigas

förslag medför emellertid en höjning jämväl av de kapitaliserade värdena.

För denna höjning saknas i och för sig skäl, eftersom pensionsbeloppens

höjning i princip endast innebär, att en del av dyrtidstillägget inräknats i

pensionsbeloppen. Härtill kommer, att det ur social synpunkt är angeläget

att möjligheten att uttaga pensionen i form av ett engångsbelopp begagnas

endast i undantagsfall. Arméförvaltningen har anvisat två olika utvägar att

undvika höjningen av de kapitaliserade värdena. Antingen skulle till grund

för kapitaliseringen läggas endast viss del av pensionsbeloppen eller också

skulle kapitaliseringen ske efter en något högre procentsats än de sakkunniga

föreslagit. Förstnämnda utväg synes emellertid med hänsyn till uppkommande

tekniska svårigheter icke böra ifrågakomma. Yad beträffar procentsatsen

vill jag erinra därom, att densamma från personalhåll ifrågasatts skola

närmare anknytas till gällande ränteläge och sålunda fastställas till tre eller

tre och en halv procent. En dylik sänkning av procentsatsen skulle direkt

uppmuntra till uttagning av pension i form av engångsbelopp och kan därför

icke av mig biträdas; fastmer synes med hänsyn till det förut anförda den

av de sakkunniga föreslagna procentsatsen, fem procent, böra höjas. Jag har

därför övervägt att föreslå kapitaliseringsprocentens fastställande till sex

procent. Då emellertid en höjning, motsvarande den verkställda uppräkningen

av pensionsbeloppen, icke torde uppgå till mer än ungefär en fjärdedels

procent, har jag dock slutligen stannat för att icke föreslå någon ändring

av hittills gällande procentsats och förordar alltså, att kapitaliseringen bestämmes

skola ske efter feni procent.

Utöver vad jag nu anfört har jag intet att erinra mot de sakkunnigas förslag

i fråga örn pensionsförhållandena. Ifrågasatt skattefrihet eller skattelindring

för vad anhöriga kunna komma att erhålla vid pensionsberättigads

dödsfall torde icke böra prövas i detta sammanhang.

Långtidsinkallad personals förmåner.

De sakkunniga ha erinrat örn att i direktiven för de sakkunnigas arbete

särskilt berörts frågan om avlöningsvillkoren för till fredstjänstgöring av

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

längre varaktighet inkallad reservpersonal. Sagda spörsmål vore av särskilt

intresse av den anledningen, att 1942 års försvarsbeslut förutsatte, att reservpersonal

i icke ringa omfattning skulle efter frivilligt åtagande vara inkallad

till mera kontinuerlig tjänstgöring under fredstid.

Vid bedömande av frågan om den ersättning, som skulle utgå till sådan

till långtidstjänstgöring inkallad reservpersonal, vore till en början att märka,

att de bestämmelser angående avlöning och tjänstgöringstraktamente, som

föreslagits skola inflyta i reservförordningarna, allenast avsåges att gälla

under »enligt denna förordning åliggande fredstjänstgöring». De vore således

icke direkt tillämpliga på långtidst jänstgö ring som nyss nämnts, utan

hade det förutsatts, att Kungl. Majit skulle äga för varje fall föreskriva

vilka förmåner som skulle utgå. Att förmånerna därvid icke skulle sättas

högre än vad nu gällde under ordinarie tjänstgöring, folie av sig självt.

Snarare torde fall uppkomma, då det kunde anses lämpligt att bestämma förmånerna

lägre än för normal tjänstgöring, exempelvis genom uteslutande av

tjänstgöringstraktamentet. Sådant borde för övrigt i analogi med vad förut

sagts aldrig beviljas under längre sammanhängande tjänstgöring än 60 dagar.

Å andra sidan kunde det måhända komma att inträffa, att den frivilliga inkallelsen

avsåges skola gälla för så lång tid framåt, att det kunde anses rätt

och billigt att tillerkänna den inkallade flyttningsersättning till tjänstgöringsorten,

något varom Kungl. Majit syntes böra vara oförhindrad att förordna;

för sådant fall borde uppenbarligen tjänstgöringstraktamente icke utgå.

Vidare syntes det vara rimligt, att det för sådana fall skulle kunna ligga i

Kungl. Maj :ts hand att bestämma, att sådan ekiperingshjälp, som enligt militära

avlöningsreglementet tillkomme personal på aktiv stat, skulle helt eller

delvis utgå också till personal i reserv.

Av det anförda framginge, att de sakkunniga icke funne anledning föreligga

att föreslå några särskilda generella bestämmelser rörande själva avlöningsvillkoren

för de långtidsinkallade. Däremot läge det nära till hands

att taga under övervägande, huruvida skäl kunde föreligga för att lämna den

långtidsinkallade reservpersonalen ekonomiskt stöd i en eller annan form

vid tjänstgöringens upphörande, exempelvis genom utbetalande av en engångssumma

i avskedspremie. Härom ha de sakkunniga vidare yttrat

följande.

De sakkunniga ha för sin del funnit sig böra starkt ifrågasätta lämpligheten

av att söka medelst ett större eller mindre premiebelopp avhjälpa

den brydsamma situation, vari en långtidsinkallad officer eller underofficer

i reserv lätteligen kan befinna sig vid tjänstgöringens upphörande. I en

situation, då vederbörande på grund av en militär tjänstgöring, som varat

kanske många år, så förlorat fotfästet i det civila livet, att han där saknar

utkomstmöjligheter, bomme ett även ganska stort premiebelopp i de flesta

fall att hjalpa endast för stunden. Örn å andra sidan utkomstmöjligheter

icke saknas, måste det sägas vara i och för sig opåkallat att utbetala ett avsevärt

penningbelopp till en person som en längre tid varit i så goda ekonomiska

omständigheter som reservpersonalen komme att vara.

Den principiellt riktiga utvägen för att erbjuda ett effektivt stöd åt den,

som varit i militärtjänst så länge, att han mer eller mindre försuttit möjlig

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

heterna till försörjning i det civila livet, är enligt de sakkunnigas mening

att bereda honom arbete inom det område, som han genom sin tjänstgöring

vuxit in i, nämligen det militära. Det kan också med fog sägas, att den statsinstitution,

där en person varit i tjänst så lång tid, att en dylik situation inträder,

har en moralisk förpliktelse att tillse, att personen i fråga icke genom

tjänstens upphörande ställes på bar backe, och denna förpliktelse framstår

såsom alltmera bindande ju längre upp i åldersklasserna vederbörande

kommit. De sakkunniga vilja därför som sin mening uttala, att en officer

eller underofficer i reserv, som varit inkallad till oavbruten fredstjänstgöring

en viss längre tid, exempelvis minst fyra år, och som uppnått en levnadsålder

av exempelvis minst 30 år, icke bör behöva riskera att godtyckligt

skiljas från tjänstgöringen. Resonemanget bör därvid vara, att örn vederbörande

kunnat vara till nytta under så lång tid, så bör han också kunna

vara det i fortsättningen. De militära myndigheterna böra med andra ord

anse det som sin skyldighet att på ett eller annat sätt bereda honom lämplig

sysselsättning. Detta kan tänkas ske på olika sätt. Därest han fyller de

uppställda kompetenskraven, bör han kunna vinna inträde som officer eller

underofficer på aktiv stat. I andra fall torde det normala bliva, att han fortfarande

får vara inkallad som officer eller underofficer i reserv och därvid

placeras på en lämplig befattning, exempelvis en sådan som eljest skolat

uppehållas av pensionerad personal. Pensionsfrågan torde i sådana fall få

ordnas genom särskild hänvändelse till riksdagen. Slutligen bör det kunna

ifrågakomma, att vederbörande genom de militära myndigheternas bemedling

erbjudes lämplig befattning inom annan del av statsförvaltningen eller

inom kommunalförvaltning. Vägran att emottaga en dylik befattning av skälig

kvalitet bör givetvis befria staten från ytterligare skyldigheter gentemot

den anställde.

Vad ovan anförts örn langtidsinkallad personal i reserv hade givetvis icke

avseende å pensionsavgången personal — för denna hade staten sörjt redan

genom den lagstadgade pensionsrätten.

Reglerna örn den anställningsgaranti, som sålunda enligt de sakkunnigas

mening borde tillskapas för viss till långtidstjänstgöring i fred inkallad

reservpersonal, syntes knappast böra inflyta i någon författning eller dylikt.

Det måste nämligen förutsättas, att ett individuellt bedömande från fall till fall

bleve erforderligt, vilket som regel torde komma att äga rum hos Kungl.

Maj :t. Enklast syntes vara, att Kungl. Maj:t utverkade sig riksdagens bemyndigande

att för de fall, om vilka här vore fråga, fatta beslut eller utfärda

bestämmelser i huvudsaklig överensstämmelse med vad här ovan föreslagits.

Militärbefälhavaren för IV. militärområdet har funnit de sakkunnigas förslag,

att långtidsinkallad reservpersonal efter viss tids tjänstgöring skulle

kunna vinna anställning på aktiv stat, vara förenad med olägenheter. De långtidsinkallade

torde nämligen sannolikt till stor del komma att utgöras av

sådana som icke lyckats slå sig fram på den civila banan, varför deras allmänna

kvalitativa förutsättningar i regel icke kunde beräknas bliva goda. Ävenså

torde den avsedda »aktiveringen» mången gång komma att verka orättvist i

förhållande till de i vanlig ordning tillsatta aktiva officerarna och underofficerarna.

I varje fall borde det bestämmas, att den endast i undantagsfall och

på särskilda skäl skulle få tillämpas.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj-.ts proposition nr 143.

Militärbefälhavaren för VII. militärområdet har anfört liknande synpunkter

och därvid särskilt framhållit, att avsikten med inbeordrande av reservpersonal

till sammanhängande längre tjänstgöring enligt eget åtagande torde ha

varit att begränsa de aktiva befälskadrerna och giva dem den elasticitet, som

ansetts erforderlig med hänsyn till eventuella kaderminskningar. Att medgiva

reservpersonal, som fullgjort exempelvis fyra års tjänst, inträde på aktiv stat

stöde sålunda icke i överensstämmelse nied åtgärdens syftemål. Ett bifall till

de sakkunnigas i detta avseende avgivna förslag skulle i stället medföra en

försämring av den aktiva befälskaderns kvalitet.

Statskontoret har funnit de sakkunnigas förslag i denna del ägnat att ingiva

starka betänkligheter. Att staten skulle gentemot reservpersonal, som efter

frivilligt åtagande varit inkallad till viss längre tids kontinuerlig fredstjänstgöring,

ha iklätt sig en moralisk förpliktelse att garantera samma personal

fortsatt försörjning för all framtid även sedan det behov, som föranlett personalens

inkallande, måhända upphört, måste statskontoret sålunda bestrida.

En annan sak vore, att staten på olika sätt borde underlätta personalens återgång

till annan sysselsättning och eventuellt betala en viss avskedsersättning.

Man kunde tänka sig konsekvenserna exempelvis i fråga om de tusentals anställda

vid statens krisorgan, örn den av de sakkunniga förordade principen

skulle knäsättas.

Även försvarsväsendets lönenämnd har ställt sig betänksam gentemot vidtagandet

av åtgärder av så långt gående natur, som de sakkunniga förordat

på förevarande område. Över huvud taget ville det förefalla lönenämnden, att

de sakkunniga i sin strävan att tillskapa anställnings- och försörjningsgarantier

för den personal, varom här vore fråga, i alltför hög grad betonat det allmännas

skyldighet att sörja för personalens fortsatta utkomstmöjligheter.

Svenska arméns reservofficersförbund har anfört, att det rent sakligt torde

kunna ifrågasättas, örn vidare anställning på stat, sedan kadrerna under beredskapsåren

kompletterats, kunde eller borde komma i fråga. Dessutom torde,

med hänsyn till den utökade kadern, om ett relativt litet antal år, de existerande

arvodesbefattningarna bli i hög grad utnyttjade av pensionerade officerare

på stat. Slutligen torde det vara ytterligt osannolikt, att statens civila

verk och inrättningar med anledning av de där nödvändiga kompetenskraven

kunde bereda plats åt reservofficerare annat än i mycket underordnade befattningar.

Frågan hade även en vidare principiell innebörd. Redan nu

tjänstgjorde ständigt ett avsevärt antal reservofficerare, bland dem många

yngre, som på detta bekväma sätt uppsköte yrkesval samt yrkesutbildning,

studier eller praktiktjänstgöring, ofta med hänsyn till att dessa, för deras

framtid nödvändiga sysselsättningar, gåve ringa eller ingen ekonomisk kompensation.

Ett av myndigheterna givet uttalande om moralisk skyldighet att

omhändertaga dessa reservofficerare skulle säkerligen uppmuntra många av

dessa att i det längsta kvarstanna i militärtjänst för att vinna bekvämare utkomst

än det civila livet till en början kunde bjuda, även örn icke förordningen

gåve praktiska garantier för vidare anställning. Reservofficerarnas

långtid sanställning hade tillkommit för att göra personalorganisationen mera

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Marits proposition nr 143.

elastisk. Det vore alitsa att vänta, att en begränsning av försvarsutgifterna

i framtiden i första hand skulle gå ut över denna personal. Dessa reservofficerare

skulle då stå mycket illa rustade för den civila arbetsmarknaden. Därför

syntes det vara ändamålsenligare, om man önskade undvika ett plötsligt

utbud på mindre kvalificerad arbetskraft, med de problem detta medförde,

att man redan från början dreve en mer restriktiv politik beträffande långtidsanställningen

och i varje fall icke gåve löften om vidare anställning utan bindande

garantier.

Svenska officersförbundet har förklarat, att då det syntes principiellt riktigt

att erbjuda ett visst stöd åt reservanställd personal, vilken varit i militärtjänst

så länge att den mer eller mindre försuttit möjligheterna till försörjning

i det civila livet, officersförbundet icke ville motsätta sig en tillämpning

av den tankegång, de sakkunniga framlagt. Denna fråga syntes emellertid

böra göras till föremål för närmare utredning, varvid officersförbundet förutsatte,

att det finge tillfälle framföra sina synpunkter.

Svenska under officer sförbundet har anfört, att förbundet tillfullo insåge

behovet av att en skälig kompensation i vissa fall kunde beredas långtidsinkallad

reservpersonal men funne sig dock böra erinra om att ändamålet med

bestämmelsen örn dylik långtidsinkallelse varit att bereda viss elasticitet åt

befälskadrerna. Vissa restriktiva åtgärder borde vidtagas i avsikt att hindra

inkallelsernas utsträckande intill den omtalade fyraårsperioden. De sakkunnigas

förslag, att den långtidsinkallade reservpersonalen borde beredas tillfälle

att övergå på aktiv stat, syntes avse att för framtiden som legal rekryteringsväg

öppna det under nuvarande exceptionella förhållanden tillämpade

systemet med aktivisering av viss personal i reserven. Det borde då erinras

därom, att vad som i detta avseende nu genomförts icke kunnat ske helt utan

konfliktanledningar mellan den aktiva personalen och de intransporterade.

Ändock hade åtgärderna försiggått under en period av avsevärda kaderökningar,

varigenom den aktiva personalen merendels hållits skadeslös för

det tillbakaträngande, som intransporterna vållat, Ett fortsatt tillämpande av

i princip enahanda system även under fredstid med dess mera bundna befordringsgång

kunde icke undgå att öva inverkan på den ordinarie rekryteringen av

befälskårerna. Vad här anförts angående tillträde till aktiv stat torde gälla

även för den ifrågasatta möjligheten att erhålla befattning, som ordinärt avsåges

för pensionerad befälspersonal. Ett fullföljande av försvarsbeslutets

innebörd i avseende på de militära personalkadrernas elasticitet förutsatte,

att — när omständigheterna så medgåve — arvodespersonalens befattningar i

viss utsträckning övertoges av aktiv personal. De återstående borde med hänsyn

till samma av de sakkunniga åberopade moraliska förpliktelser förbehållas

den vid jämförelsevis tidig ålder pensionerade befälspersonal, som med hänsyn

till alltjämt åvilande försörjningsbörda nödgades skapa viss fyllnad till

utgående pensionsförmåner. Slutligen ville förbundet i denna fråga anföra,

att lösningen av problemet kompensation till långtidsinkallad reservpersonal

med fördel kunde anstå, tills fredsmässiga erfarenheter vunnits av institutionen.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj-.ts proposition nr 143.

Försvarsväsendets underbefäls förbund har erinrat om att förbundet i sitt

yttrande över 1941 års försvarsutrednings betänkande starkt ifrågasatte lämpligheten

av att under längre tid ha reservpersonal inkallad till tjänstgöring,

enär härigenom dels antalet beställningshavare på aktiv stat komme att

minskas till förfång framför allt för det fast anställda manskapet, dels ett

civilanställningsproblem av mycket svårbemästrad natur skulle uppkomma.

Yad de sakkunniga nu anfört syntes i allt väsentligt bestyrka riktigheten i de

av förbundet då uttalade farhågorna. I fullt medvetande örn de svårigheter,

som den berörda reservpersonalen måste komma att möta, ville förbundet icke

göra annan erinran mot de sakkunnigas uttalanden i här berörda frågor än

framhålla, att reservpersonal icke borde medgivas vinna inträde på aktiv stat

såsom officerare eller underofficerare. Även under förutsättning att reservpersonalen

fyllde de uppställda kompetenskraven, kunde man nämligen befara

att i beställning såsom officer eller underofficer på aktiv stat bakvägen få in

personal, som vid en normal prövning icke befunnits lämplig härför.

Såsom de sakkunniga erinrat förutsätter 1942 års försvarsbeslut, att reservpersonal

i ej ringa omfattning skall efter frivilligt åtagande kunna inkallas

till mera kontinuerlig tjänstgöring i fredstid. Motivet till denna anordning

har enbart varit strävan att åvägabringa en viss elasticitet i försvarsväsendets

personalorganisation. Vid beräkningarna rörande de fasta personalkadrernas

storlek har sålunda vid försvarsbeslutet förutsatts, att vissa kompaniofficersoch

underofficersbeställningar, som bort upptagas på ordinarie stat, skola ersättas

med till tjänstgöring inkallade officerare och underofficerare i reserven,

antingen reservutnämnda eller pensionsavgångna. Genom denna anordning,

som sålunda innebär en reduktion av den eljest erforderliga ordinarie personalen,

kan vid förefallande behov ernås en sammankrympning utan större

omgång eller svårigheter av den totala befälskadern.

Vid anordningens genomförande uppkomma dock två problem, som redan

nu måste upptagas till diskussion, nämligen dels den till mer kontinuerlig

tjänstgöring inkallade reservpersonalens löneförmåner under tjänstgöringen,

dels denna personals överförande till huvudsakligen civil verksamhet efter

tjänstgöringens upphörande.

De avlöningsförmåner, som jag i det föregående förordat, äro avsedda

att äga direkt tillämpning endast vid sådan fredstjänstgöring, som skall

åligga personalen enligt förordningarna örn reserverna. I princip föreligger

emellertid icke hinder för att tillämpa samma bestämmelser vid frivillig fredstjänstgöring

av såväl kortare som längre varaktighet. Tvärtom finner jag

övervägande skäl tala för tillämpning av dessa bestämmelser även i förevarande

fall men utgår härvid i likhet med de sakkunniga från att vissa jämkningar

kunna vara motiverade. Lämpligen bör åt Kungl. Majit överlåtas att

på grundval av de tidigare förordade, för ordinarie fredstjänstgöring avsedda

lönegrunderna bestämma avlöningsförmånerna för reservbefäl vid annan fredstjänstgöring.

Vad beträffar den långtidsinkallade personalens förhållanden efter tjänstgöringens

upphörande vill jag till en början i anledning av vad vissa remiss
Bihang

till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 143. 4ui 48 (i

Departementschefen.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

myndigheter anfört framhålla, att någon skyldighet för staten att svara för

personalens fortsatta försörjning givetvis icke kan föreligga, då ju tjänstgöringen

fullgjorts efter frivilligt åtagande. Att låta långtidsinkallade inträda

på aktiv stat, torde med hänsyn till den frivilliga tjänstgöringens syfte

och till önskvärdheten av att den normala befälsrekryteringen och befordringsgången

icke under fredsförhållanden mer avsevärt rubbas endast kunna

ifrågakomma i sällsynta undantagsfall. Befattningar, som avsetts för särskilda

personalkategorier, kunna icke heller disponeras för här ifrågavarande

ändamål i sådan utsträckning, att berörda kategoriers skäliga anspråk åsidosättas.

över huvud taget böra icke på grund av den frivilliga tjänstgöringen

regelmässigt kunna påräknas förmåner av här ifrågavarande art. Å andra

sidan tala icke minst med hänsyn till motivet för reservbefälets ianspråktagande

för här avsedd tjänstgöring vissa billighetsskäl för att den personal,

som disponerats för ändamålet, icke efter slutfört uppdrag av staten lämnas

att, måhända efter lång tids oavbruten tjänstgöring inom försvarsväsendet,

helt på egen hand finna sin försörjning på andra områden. Jag finner det

naturligt, att staten i sådana fall, där svårigheter föreligga för övergång till

annan verksamhet, söker underlätta sådan övergång eller genom utbetalande av

avskedsersättning minska olägenheterna för den enskilde av militärtjänstgöringens

upphörande. Börande vilka åtgärder som i dessa hänseenden böra vidtagas

är det, såsom från något håll framhållits, ännu för tidigt att yttra sig.

Säkrare erfarenheter måste avvaktas rörande i vilken omfattning reservbefälet

tages i anspråk för dessa ändamål och vilka personer som ställa sig till förfogande

för sådan tjänstgöring. För att förminska de svårigheter, som möjligen

i en framtid kunna uppkomma till följd av ifrågavarande åtgärder för höjande

av försvarsorganisationens elasticitet, bör eftersträvas att i görligaste mån för

här avsedd tjänstgöring taga i anspråk pensionsavgången personal liksom

även att i omgångar uppdela den tjänstgöring, som måste fullgöras.

Av det anförda framgår, att jag icke anser mig böra för närvarande förorda

några generella bestämmelser för ersättning efter tjänstgöringens upphörande

till långtidsinkallat reservbefäl utan utgår från att dessa frågor i avbidan

på säkrare erfarenheter prövas från fall till fall.

e. Särskilda bestämmelser.

De sakkunniga ha framhållit, att enligt nu gällande reservbefälsförordningar

förtidsavgångna och i reserven utnämnda officerare, underofficerare

och civilmilitära personer, som tillerkänts reservpension eller utbekommit

däremot svarande värde, äro skyldiga att kvarstå i reserv intill fyllda 65 år. Avsikten

med denna bestämmelse vore uppenbarligen att säkerställa, att den som

erhållit en så avsevärd förmån som reservpension också skulle under en längre

tid än de värnpliktiga vid behov kunna inkallas till krigstjänstgöring. Beservpensionen

utgjorde med andra ord en kompensation även för att vederbörande

under en längre tid efter det fredstjänstgöringsskyldigheten upphört

skulle vara beredd att fullgöra krigst jänstgöring.

Det nu föreslagna systemet med uppdelande av anställningstiden i reserv

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

på flera perioder, vid vilkas slut vederbörande antingen kunde förvägras

kvarstå i reserv eller ock själv kunde avgå, i bägge fallen med åtnjutande av

viss pensionsrätt, medförde emellertid, att den nu gällande bestämmelsen

om skyldighet för den som fått pension att under viss tid stå kvar i reserv

icke längre kunde tillämpas. Innebörden av systemet vore ju tvärtom, att

den som tröttnade eller befunnes mindre lämplig skulle avföras ur reserv.

Emellertid kvarstode uppenbarligen alltjämt intresset av att den, som erhållit

den dyrbara utbildningen till officer eller underofficer i reserv och därefter

gjort sig berättigad till den förmån, som pensionen utgjorde, skulle

under en längre tid än vanliga värnpliktiga vara tillgänglig för inkallelse till

krigstjänstgöring. Då detta icke kunde åstadkommas genom att fordra vederbörandes

kvarstående i reserv, måste man söka någon annan utväg för ernående

av sagda syftemål. De sakkunniga hade för sin del ansett en enkel

åtgärd av denna innebörd vara att i fråga örn den, som avginge från anställning

i reserv efter det han uppfyllt stadgade villkor för erhållande av pension

och som icke avstode från sin pensionsrätt, låta värnpliktslagens stadganden

örn värnpliktiga i tillämpliga delar erhålla motsvarande giltighet till

och med det år, under vilket vederbörande fyllde 65 år. Härigenom säkerställdes

möjligheten att till krigstjänstgöring inkalla den förutvarande reservpersonal,

som man ansåge sig ha behov av. Särskilt värdefullt bleve detta

givetvis i fråga om den personal som avgått ur reserv med utgången av det

kalenderår, varunder 47 års ålder uppnåtts.

I enlighet med det anförda hade de sakkunniga i författningsförslagen upptagit

ett stadgande av nyss nämnda innebörd. Måhända kunde det också

befinnas lämpligt att i värnpliktslagen införa en hänvisning till dessa stadganden.

De sakkunniga ville i detta sammanhang framhålla, att de bestämmelser

angående konstituering av värnpliktiga under krigstjänstgöring, vartill de

sakkunniga i annat sammanhang framlade förslag, borde äga motsvarande

tillämpning på förutvarande reservpersonal som här avsåges. Vid inkallelse

till krigstjänstgöring efter avgång från reserv borde sålunda denna personal

som regel förordnas till befäl av samma grad som den vederbörande senast

innehade såsom fast anställd i reserv.

De sakkunniga ha slutligen föreslagit, att vad i bestämmelserna örn reserverna

sades örn aktiv stat även skulle avse övergångsstat, avgångsstat och

disponibilitetsstat. Fredstjänstgöringsskyldighet skulle dock icke åligga den,

som avgått med pension från beställning på övergångsstat, till vilken han frivilligt

överförts, eller på avgångsstat eller disponibilitetsstat.

Beträffande sistnämnda förslag ha de sakkunniga närmare anfört.

Det synes knappast vara rimligt, att den som går i pension från avgångseller

disponibilitetsstat, där han enligt kungörelserna den 30 juni 1942

(nr 684 och 686) icke har någon skyldighet att fullgöra fredstjänstgöring,

skulle såsom pensionsavgången bli skyldig att fullgöra sådan tjänstgöring!

Det synes vidare kunna starkt ifrågasättas, huruvida det kan vara riktigt

att införa skyldighet till fredstjänstgöring efter pensionsavgång för dem,

som i samband med genomförandet av 1925 års försvarsordning frivilligt

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

övergingo till övergångsstat. Redan den omständigheten, att vid övergångsstatens

inrättande stadgades, att deras tjänstgöringsskyldighet i fred — en

repetitionsövning för varje tvåårsperiod — skulle oavsett pensionsåldern upphöra

vid fyllda 50 år, synes tala för att man icke nu bör införa ytterligare

sådan skyldighet. Annorlunda synes förhållandet vara med de tvångsvis

till övergångsstat överförda beställningshavarna. Dessa hava ju i fråga örn

sin tjänstgöringsskyldighet i fred i princip likställts med personalen på aktiv

stat, vadan det icke synes orättmätigt att jämväl efter pensionsavgång upprätthålla

denna likställdhet.

Överbefälhavaren har anfört, att de sakkunniga såsom motiv för bestämmelsen

örn krigstjänstgöringsskyldighet för med pension avgången reservpersonal

framhållit, att nu utgående pension utgjorde en kompensation för

den för närvarande stadgade tjänstgöringsskyldigheten samt att det vore

ett statsintresse att såsom värnpliktig bibehålla den, som erhölle utbildning

till officer eller underofficer, längre än övriga. Det kunde starkt ifrågasättas,

huruvida förstnämnda motiv vore bärande. Det borde beaktas, att

personalen enligt den föreslagna bestämmelsen i motsats till vad som nu

vore fallet frånträdde sin anställning. Enligt erfarenheterna från beredskapstiden

torde det vidare knappast kunna göras gällande, att den personal, som

här avsåges, skulle vara av sådant värde för krigsmakten, att vämpliktstiden

för den skull behövde utsträckas. Det torde för övrigt knappast vara lämpligt,

att sätta personalen vid uppnådda 47 års ålder i ett sådant tvångsläge,

att antingen avstå från pensionen eller åtaga sig en tjänstgöringsskyldighet

till uppnådda 65 år. Sannolikt komme en sådan bestämmelse att göra personalen

missnöjd med sin ställning och därigenom försvåra rekryteringen.

Tillämpades de grunder i fråga örn kvarstående i anställningen, som överbefälhavaren

i det föregående angivit, torde kravet på ett tvångsvis förlängande

av vämpliktstiden icke behöva upprätthållas. Därest emellertid

så i viss utsträckning ansåges vara fallet, kunde ifrågasättas, örn icke hänsyn

till rekryteringen krävde en överarbetning av de föreslagna bestämmelserna,

avseende möjlighet för ifrågavarande reservpersonal att vid avgång

ur reserv uppbära en lägre pension, örn den icke åtoge sig krigstjänstgöringsskyldighet

utöver värnpliktsåldern, men en högre, örn den åtoge sig sådan.

Militärbefälhavaren för lil. militärområdet har förklarat, att han ställde

sig mycket tveksam till ändamålsenligheten av krigstjänstgöringsskyldighet

för pensionerad personal. Den personal, som förvägrats kvarstå i reserv,

kunde icke förutsättas lämplig att därefter inkallas. Återstode alltså den

personal, som icke önskat kvarstå i reserv efter 47 eller 55 års ålder. Det

uppstode då det förhållandet, att den mera duglige måste vara beredd att

kompensera den dyrbara utbildningen till officer eller underofficer i reserven

och den förmån, som pensionen utgjorde, medan den, som förvägrats kvarstå

i reserven — och följaktligen måste anses mindre användbar — knappast

riskerade att bliva avkrävd en sådan kompensation. Militärbefälhavaren

ifrågasatte, huruvida man icke kunde i huvudsak nå det åsyftade målet genom

att sätta en väsentligt större skillnad mellan pensionsbeloppen för avgång

vid 47 och 55 års ålder. En avsevärd sänkning av pensionsbeloppet för av
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

gång vid 47 års ålder medförde med säkerhet att avgång på egen begäran

vid nämnda tidpunkt bleve sällan förekommande. Härigenom möjliggjordes

en gallring så att de man önskade disponera för krigsplacering medgåves

kvarstå i reserven, medan de för krigsplacering icke erforderliga eller olämpliga

förvägrades kvarstående. Med väsentligt lägre pensionsbelopp för avgång

vid 47 års ålder minskades kravet på kompensation för den förmån,

som pensionen utgjorde.

Tjänsteförrättande militärbefälhavaren för VI. militärområdet har icke

funnit anledning föreligga att från fredstjänstgöring befria personal, som

gått i pension från frivillig övergångsstat.

Marinchefen har ansett, att bestämmelsen örn krigstjänstgöringsskyldighet

för pensionerad reservpersonal kunde medföra mindre önskvärda konsekvenser.

Kronans intresse bleve visserligen tillgodosett genom förslaget,

men för personalen, som vid inträde i reserven finge räkna med att efter avgång

därur vid exempelvis 88 års ålder kunna inkallas som värnpliktig ända

till och med det år den fyllde 65 år, vore förslaget knappast skäligt och torde

menligt inverka på rekryteringen. Det syntes därför kunna ifrågasättas, örn

det icke vore lämpligare föreskriva, att reservpersonalens avskedstagande

endast innebure befrielse från tjänstgöringsskyldighet i fredstid och att återinträde

i reserven automatiskt ägde rum vid inkallelse under försvarsberedskap

eller mobilisering.

Försvarsväsendets lönenämnd har beträffande krigstjänstgöringsskyldigheten

för pensionerad personal ifrågasatt, huruvida icke det av de sakkunniga

avsedda syftemålet i stället kunde vinnas därigenom, att den, som uppfyllt

stadgade villkor för erhållande av pension, kvarhölles i reserven, förslagsvis

intill utgången av det år, under vilket 60 års ålder uppnåddes, med

skyldighet för vederbörande att tjänstgöra, då värnpliktiga inkallades till

tjänstgöring jämlikt 28 § värnpliktslagen.

Svenska arméns reservofficer sförbund har, såsom närmare framgår av vad

förbundet anfört under avsnittet »Avgång ur reserv», avstyrkt förslaget om

krigstjänstgöringsskyldighet för pensionerad reservpersonal.

Kustartilleriets reservofficersförbund har i samma fråga anfört, att förbundet

funne de sakkunnigas förslag i flera avseenden betänkligt. Den, som

sökte anställning i reserven, skulle då göra detta i medvetande örn att även

örn hans vidare befordringsutsikter stoppades vid exempelvis 38 års ålder,

han likafullt skulle under för honom ogynnsamma förhållanden stå till försvarets

förfogande i samma utsträckning som enligt reservförordningen. En

avgång ur reserven vid 38 års ålder innebure ju icke utan vidare, att personen

i fråga vore oduglig för tjänstgöring i den då innehavda graden. Det

stora flertalet, som avginge vid denna ålder, vore väl tvärt om fullt användbara

i sin grad och borde ej då överföras till värnpliktiga, där någon säkerhet

för konstituering i graden vid eventuell framtida inkallelse ej gåves.

De borde därför få kvarstå i reserven, men utan tjänstgöringsskyldighet i

fredstid, med vilken anordning vunnes dels att staten vid behov kunde utnyttja

deras militära kapacitet, och dels att personalen vid en inkallelse,

s. 86 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

86 Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

vilken liksom under den nuvarande beredskapen kunde bli nog så långvarig,

åtnjöte ersättning enligt rättvisa grunder. Ansåges det att dylik personal,

som avgått vid första anställningsperiodens slut, ej lämpligen vid högre

ålder kunde tjänstgöra i innehavd grad, kunde även kvarståendet i reserven

utan tjänstgöringsskyldighet i fred indelas i perioder. Lämpligt bleve då,

att kvarstående skedde under en tid, som motsvarade nästa anställningsperiod

enligt förslaget, så att de, som efter 38 års ålder ej mera skulle tjänstgöra i fredstid,

kvarstode i reserven till fyllda 47 år. De som slutade tjänstgöra vid 47 år,

kvarstode till 55 års ålder o. s. v. Genom denna anordning vunnes den

fördelen att de, som ej meriterat sig för kaptensbefordran utan avginge med

den lägsta pensionen, upphörde att vara tjänstgöringsskyldiga vid värnpliktstidens

utgång, vid vilken tid man finge antaga att deras militära kvalifikationer

i innehavd grad ej längre berättigade till deras vidare utnyttjande

inom krigsmakten. De, som befördrats till kaptener, avginge vid 55 års

ålder, därest de ej genom ytterligare fredstjänstgöring gjort sig användbara

under nästa period.

Värnpliktiga officerares riksförbund har ansett, att i stadgandet örn inkallelse

till krigstjänstgöring efter avgången från reserv av personal, som uppfyllt

villkoren för erhållande av pension och icke avstått från sin pensionsrätt,

borde införas den uttryckliga bestämmelsen, att denna personal undantagslöst

skulle i sådant fall förordnas till befäl i den sist innehavda graden. Ett slags

degradering i händelse av dylik inkallelse måste betecknas såsom olämplig,

och därest vederbörande icke kunde anses kvalificerad för tjänstgöring i

samma grad, som han senast innehade i reserv, syntes han icke böra bliva

inkallad.

Försvarsväsendets underbefälsförbund har ifrågasatt, huruvida man icke på

annat sätt än de sakkunniga föreslagit skulle kunna försäkra sig örn de för

fortsatt militärtjänstgöring lämpliga i händelse av mobilisering eller krig.

Enligt vad jag i det föregående förordat skall personal, som icke finnes vara

lämplig för fortsatt tjänstgöring, ej medgivas anställning under ny anställningsperiod.

Det är emellertid givet, att under krigsförhållanden även sådan personal

och i än högre grad den, som ehuru fullt lämplig för fortsatt tjänstgöring frivilligt

utträtt ur reserv, kan behöva tagas i anspråk. Så länge den ur reserv

avgångne icke uppnått 47 års ålder, kan han också jämlikt 28 § värnpliktslagen

inkallas till tjänstgöring. Men för personal, som överskridit nämnda ålder,

måste särskild förpliktelse föreskrivas. Vad de sakkunniga i sådant hänseende

föreslagit finner jag i och för sig antagbart. Med hänsyn till att behovet i krigsorganisationen

av personal, som överskridit 47 års ålder, torde vara ganska ringa,

synes emellertid skyldigheten för sådan personal att såsom värnpliktig fullgöra

krigs- och beredskapstjänstgöring kunna begränsas dels att gälla endast intill

utgången av det kalenderår, varunder vederbörande fyller 55 år, dels ock att avse

allenast tjänstgöring i den grad, som vederbörande under reservanställningen

senast innehaft. I den mån, såsom gjorts gällande, den som frivilligt utträtt ur

reserv drabbas hårdare av denna förpliktelse innebär detta icke annat än att

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 143. 87

större krav alltid och särskilt i ett för landet allvarsamt läge ställas på dugligt

folk.

Till de sakkunnigas i detta avsnitt berörda förslag i övrigt ansluter jag mig.

f. Övergångsbestämmelserna.

De sakkunniga lia ansett, att de nya förordningarna böra träda i kraft

snarast möjligt efter det frågan därom varit föremål för behandling av 1943

års riksdag, exempelvis den 1 juli 1943. Samtidigt borde de äldre förordningarna

upphöra att gälla.

Emellertid syntes vissa undantag från nyssnämnda regel böra stadgas. Till

en början borde det ej komma i fråga att låta de nya bestämmelserna örn fredstjänstgöringsskyldighet

för pensionsavgången personal gälla sådan personal,

som redan gått i pension. Med hänsyn till de nuvarande bestämmelserna

örn tiden för pensionsålderns inträde syntes det de sakkunniga riktigast, att

dessa bestämmelser icke tillämpades på personal, som avgått eller avginge från

aktiv stat eller reservstat före den 1 oktober 1943.

De nya bestämmelserna syntes icke heller i övrigt böra utan vidare tilllämpas

på redan befintlig personal i reserv, utan torde det vara nödvändigt

att stadga vissa restriktioner därutinnan. Det syntes i sådant avseende vara

lämpligast, att frågan om övergången till de nya bestämmelserna gjordes till

föremål för individuell prövning. De sakkunniga föresloge därför, att den vid

de nya förordningarnas ikraftträdande befintliga förtidsavgångna eller reservutnämnda

personal, som önskade övergå till de nya bestämmelserna, skulle göra

ansökan därom inom viss tid, vilken syntes böra bestämmas av Kungl. Majit.

Med hänsyn till önskvärdheten av att tjänstgöringen snarast möjligt kunde

ordnas efter det nya systemet, syntes den nämnda tiden för normala fall böra

utmätas rätt snävt, exempelvis till utgången av juli 1943. I enlighet med föreskrifter,

som borde utfärdas i kommandoväg, borde därefter ett individuellt

bedömande ske av ansökningarna i fråga.

Tillstånd att övergå till de nya bestämmelserna syntes emellertid icke böra

kunna komma i fråga beträffande personal i reserven, som kommit upp i sådan

ålder, att övergången huvudsakligast skulle bli till ekonomisk fördel för den

enskilde utan motsvarande vederlag i fredstjänstgöringsskyldighet. Icke

heller borde övergången få ske alltför lång tid efter det fredstjänstgöringsskyldigheten

enligt äldre bestämmelser upphört. De sakkunniga hade därför

ansett sig till en början böra föreslå, att den som under år 1943 uppnådde

högre levnadsålder än 46 år icke skulle kunna erhålla tillstånd att övergå till

de nya förordningarna. Denna bestämmelse borde emellertid kompletteras

med ett stadgande av innebörd, att den, som vid tiden för övergången fullgjort

all honom enligt äldre förordning åliggande fredstjänstgöring, icke erhölle

pensionsrätt enligt den nya förordningen, örn han icke före utgången av det

kalenderår, under vilket han fyllde 47 år, fullgjorde så lång fredstjänstgöring,

som han skulle ha varit skyldig till, därest den nya förordningen varit tilllämplig

alltsedan fredstjänstgöringen enligt äldre bestämmelser senast fullgjordes.

På detta sätt bereddes vederbörande tillfälle att med effektiv tjänst
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

göring »tjäna in» den högre pensionen. På grund av den nämnda åldersgränsen

tornine en tid av minst IV2 år att stå till buds härför. Beträffande

vissa personalkategorier vid marinen, vilka antingen icke haft någon fredstjänstgöringsskyldighet

alls (marinläkare och mariningenjörer i reserv) eller

ock allenast fullgjort en första flaggkorpralstjänstgöring, skulle emellertid

den sålunda uppställda fordringen på fyllnadstjänstgöring kunna komma att

verka alltför betungande. De sakkunniga hade därför i marinförordningen

upptagit ett stadgande örn att denna tjänstgöring i varje fall icke behövde

överstiga 90 dagars längd.

Slutligen borde tillstånd att övergå till de nya bestämmelserna icke heller

ifrågakomma beträffande den, som med avseende på sin tjänstgöring vore

underkastad äldre bestämmelser än som innefattades i de nuvarande förordningarna.

De nya förordningarnas bestämmelser rörande utgående förmåner

under fredstjänstgöring syntes emellertid böra tillämpas beträffande ali personal

i reserv.

Örn den, som övergått till de nya bestämmelserna, enligt äldre bestämmelser

uppburit mot reservpensionens kapitaliserade värde svarande belopp,

skulle med avseende å hans rätt att uppbära pension enligt de nya bestämmelserna

vad i 20 § 2 mom. andra stycket författningsförslagen rörande

arméns och marinens reserver samt 19 § 2 mom. andra stycket författningsförslaget

rörande flygvapnets reserv äga motsvarande tillämpning.

Beträffande personal i marinens reserver, vars tjänstgöringsskyldighet

enligt äldre bestämmelser varit anknuten till fyraårsperioder men enligt de

nya bestämmelserna hänfördes till femårsperioder av anställningstiden i reserv,

skulle med avseende å övergången till de nya bestämmelserna gälla, att vid

desammas ikraftträdande pågående fyraårsperiod förlängdes med ett år.

Den som före tillkomsten av 1934 års förordning angående personal i flygvapnets

reserv jämlikt Kungl. Maj:ts brev den 6 december 1929 angående särskild

ersättning till vissa fänrikar i flygvapnets reserv uppburit särskild gottgörelse

om 1,000 kronor men underlåtit att inom föreskriven tid återbetala

gottgörelsen, skulle icke äga uppbära mer än hälften av den pension eller däremot

svarande kapitalbelopp, som eljest skolat utgå. Enligt vad för de sakkunniga

blivit upplyst funnes för närvarande endast en officer i flygvapnets

reserv som icke inom föreskriven tid återbetalat beloppet i fråga. Denne hade

emellertid ingått till Kungl. Maj:t med begäran att få återbetala beloppet

oaktat preklusionstiden utgått. Därest denna framställning beviljades, behövde

givetvis den förenämnda bestämmelsen icke omnämnas i övergångsstadgandena

till den nya förordningen för flygvapnets reserv. Skulle den däremot avslås,

torde man för konsekvensens skull knappast kunna undgå detta.

överbefälhavaren har ansett det angeläget, att de av den nuvarande personalen,

som nu äro under 47 år, i så stor utsträckning som möjligt övergå till de

nya bestämmelserna. Kravet på viss fredstjänstgöring för pensionsrätt borde

därför utgå eller ock ändras så att skillnad ej gjordes på freds- och krigstjänstgöring.

Den personal, varom här vore fråga, torde med få undantag ha full
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 143. 89

gjort krigstjänstgöring av betydligt större omfattning än vad enligt förslaget

kunde bliva fråga om.

Arméchefen har ansett, att bland övergångsbestämmelserna borde intagas

föreskrifter örn villkoren för fredskonstituerade landstormsofficerare och officerare

vid frivilliga automobilkåren, vilka överskridit värnpliktsåldern, att

vinna inträde i reserv, samt framlagt utförligt förslag till sådana föreskrifter.

Militärbefälhavaren för VII. militärområdet har förklarat, att såsom villkor

för övergång till de nya bestämmelserna borde angivas, förutom ansökan,

lämplighet för anställning.

Marinchefen har anfört, att med anledning av den långa tjänstgöring, som

reservofficerarna fullgjort under den förstärkta försvarsberedskapen, det

kunde anses skäligt att åldersgränsen för övergång till den nya reservförordningen

höjdes till 50 år. Under åren 1941—1942 hade till fänrikar i kustartilleriets

reserv antagits ett flertal förut såsom värnpliktiga konstituerade officerare.

Dessa konstituerade officerare hade givetvis utvalts på grund av sin

duglighet och vore därför kvaliteten och användbarheten av denna kategori

god. Åtskilliga av dem vore emellertid gamla i förhållande till normal ålder

för fänriksutnämning, varför de icke hade möjlighet att före 38 års ålder

kvalificera sig för kaptensbefordran enligt den nya reservförordningen. Då

det vore till nackdel för kronan örn dessa officerare skulle undandragas från

en vidare tjänstgöring, för vilken de under en långvarig beredskapsinkallelse

i allmänhet väl kvalificerat sig, föresloges att övergångsbestämmelserna gåves

en sådan avfattning, att nu nämnd kategori av officerare efter prövning i varje

särskilt fall finge möjlighet till kaptensmeritering och övergång till den nya

reservförordningen oberoende av sin ålder.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha funnit det vara mera ändamålsenligt,

att — i likhet med vad som skedde vid övergången till nya pensions-

och avlöningsreglementen — den som icke ville övergå till den nya förordningen

skulle anmäla detta. Flygvapnets reservofficersförbund har uttalat

sig i samma riktning.

Arméförvaltningen har förklarat, att särskilda bestämmelser erfordrades be

träffande sådan reservpersonal, som på grund av uppskov ej fullgjort all den

intill tiden för övergången åliggande tjänstgöring enligt den äldre förordningen.

Försvarsväsendets lönenämnd har funnit sig böra påpeka, att med effektiv

tjänstgöring för intjänande av pension givetvis borde jämställas tjänstgöring,

som fullgjorts i anledning av anbefalld förstärkt försvarsberedskap.

Svenska arméns reservofficersförbund har förklarat, att det med hänsyn

till den omfattande beredskapstjänstgöring, som fullgjorts även av flertalet

äldre reservofficerare, syntes vara rimligare, om den föreslagna åldersgränsen

höjdes till 50 år. Förbundet har fortsättningsvis anfört.

De sakkunnigas förslag att dels anställningen skall uppdelas på vissa

perioder och dels kvarståendet efter 38 år skall göras beroende av dessförinnan

vunnen kaptensbefordran eller kompetens för dylik befordran kan för

vissa kategorier reservofficerare omöjliggöra en övergång till den nya förord
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

jungen, eller åtminstone ur försvarets synpunkt göra denna övergång praktiskt

taget meningslös därest icke särskilda dispensregler uppställas för dessa fall.

Dylika regler medföra givetvis, att de sakkunnigas förslag i nyss nämnt hänseende

i avs evard utsträckning genombrytes. Detta kan dock icke undvikas.

Jimuru det icke direkt utsäges i de sakkunnigas motivering, torde de väl även

ha förutsett en dylik olägenhet av förslaget. Av de kategorier reservofficerare

som kai åsyftas må i första hand nämnas de reservofficerare av 1941 och 1942

års kurser, som äro födda 1914 respektive 1915 och tidigare och vilka utgöra

öå procent och cirka 27 procent av respektive kurser. Dessa riskera att ej i tid

™ ^ptensrneritering och skulle alltså undandragas den urvalsprocess, som

förutsattes skola aga rum före 38 års ålder, ett undandragande som självfallet

innebar en kvalitetsforsämrmg av reservofficerskåren. Vidare bör även erinras

örn de reservofficerare av aldre årskurser, som av olika anledningar ännu icke

vunmt kaptensmentermg och antingen redan uppnått 38 års ålder eller i allt

tall icke hinna kaptensmeritera sig dessförinnan. Ur försvarets synpunkt kan

det icke anses önskvärt att avstänga dessa kategorier från möjligheten att

övergå till den nya förordningen.

Enligt de sakkunnigas mening bör frågan örn övergång till de nya bestämmelserna

göras till föremål för individuell prövning. Till arund för

denna mäste givetvis läggas vederbörligen fastställda riktlinjer, bland annat

innefattande lampliga bestämmelser för tillgodoräknandet av beredskapstjanstgonng

som repetitions- och befälsövningar samt kaptenskurs.

Förbundet har slutligen hemställt att för all personal i reserv måtte tilllämpas

icke blott, såsom de sakkunniga föreslagit, de nya bestämmelserna

örn avlöningsförmåner under tjänstgöring utan även den föreslagna rätten för

efterlevande anhöriga m. fl. att utbekomma kapitaliserat belopp jämväl örn

pension börjat utgå vid vederbörandes frånfälle.

Kustartilleriets reservofficersförbund har med uttalande av liknande synpunkter

förklarat sig hoppas, att övergångsbestämmelserna skulle bliva så

formulerade, att äldre reservofficerare finge möjlighet att även med övergång

till den nya reservbefälsförordningen vinna kaptenskompetens.

Svenska flottans reservofficersförbund har ifrågasatt, att de föreslagna

övergångsbestämmelserna skulle ändras därhän, att det på Kungl. Majit efter

särskild därom gjord ansökan finge bero, örn vederbörande skulle kunna

meddelas tillstånd att övergå till förslagets bestämmelser. Åldersgränsen borde

enligt förbundets mening höjas till 50 år. Det syntes förbundet anmärkningsvärt,

att ifrågavarande bestämmelser erhållit en så kategorisk utformning,

då det funnes de, som under nuvarande fredsförhållanden fullgjort

en både lång och krävande tjänstgöring och gjort sig väl förtjänta av den

uppmuntran, den nya förordningen skänkte.

Svenska reservunderofficersförbundet har hemställt, att underofficerare i

reserven, som vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande icke uppnått 55

levnadsår och vore för fortsatt tjänstgöring vid krigsmakten lämplig, på

ansökan skulle meddelas tillstånd att övergå till anställning i reserv med

tillämpning av den nya förordningens föreskrifter. Därom har förbundet

närmare anfört.

Till och med utgången av budgetåret 1942/43 torde det enligt en av förbundet

verkställd utredning icke bliva mer än omkring 1,000 underofficerare

i arméns reserver, som vid förordningens beräknade ikraftträdande på grund

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

av denna åldersbegränsning skulle kunna beredas möjlighet att övergå till

de nya bestämmelserna. Av detta antal bör man räkna med, att minst 10

procent antingen icke önska övergå till de nya bestämmelserna eller också

inte kunna förete fältduglighetsintyg eller av andra orsaker icke kunna

ifrågakomma.

Genom att höja övergångsåldern till 55 år vid de nya bestämmelsernas

ikraftträdande skulle ytterligare cirka 400 underofficerare i reserven givas

tillfälle att genom fortsatt fredstjänstgöring bibehålla sin militära användbarhet,

vilket ur mobiliseringssynpunkt torde vara synnerligen värdefullt.

Under den förstärkta försvarsberedskapen har det förekommit att reservunderofficerare

över 60 års ålder på ett fullt tillfredsställande sätt skött

kompaniadjutantstjänsten vid fältförband. Visserligen äro dessa reservunderofficerare

enligt nu gällande bestämmelser skyldiga att tjänstgöra under

förstärkt försvarsberedskap och mobilisering, men deras tjänstgöringsskyldighet

under fredstid har upphört. Från militärt håll har ofta framhållits

nödvändigheten av att utsträcka tjänstgöringsskyldigheten i fred till

samma åldersgräns, som gäller i krig eller att låta krigstjänstgöringsskyldigheten

upphöra ett fåtal år efter det fredstjänstgöringsskyldigheten upphört.

Enligt förslaget kan värnpliktig fanjunkare eller kapten, som ådagalagt

särskild lämplighet vid krigsmakten vid värnpliktstidens utgång (47 levnadsår),

efter ansökan vinna inträde i reserven och åtnjuter härför vissa pensionsförmåner.

Det torde vara en välbefogad åtgärd att söka bibehålla det

dugliga värnpliktiga befälet även efter värnpliktstidens slut. Lika välbefogat

synes det förbundet vara att knyta de därför lämpliga reservunderofficerarna

till de nya bestämmelserna med åtföljande fredstjänstgöringsskyldighet for

att kunna bibehålla sina militära färdigheter, isynnerhet som mobilisenngsbehovet

av underofficerare flera år framåt torde göra sig starkt gällande.

Den merpension en underofficer i reserven vid övergång till de nya bestämmelserna

kommer i åtnjutande av — den tidigare pensionen är redan intjänt

frånsett hans skyldighet att kvarstå i reserven till fyllda 65 år — överstiger

inte nämnvärt den pension, som en värnpliktig fanjunkare vid övergång till

reserven kommer att uppbära. Det kan även anses vara en rimlig kompensation

för den långa tjänstgöring, de äldre reservunderofficerarna fått fullgöra

under den nu pågående försvarsberedskapen med lön, som i allmänhet utgår

enligt lägsta löneklassen inom lönegraden.

Den för personalen värdefullaste förmånen ligger emellertid icke i den

något ökade pensionsförmånen, utan i den av de sakkunniga föreslagna bestämmelsen,

att därest pensionstagare avlider och det belopp, som han inalles

uppburit i pension, icke uppgår till pensionens kapitalvärde, skall skillnaden,

mellan sistnämnda belopp, och det han uppburit, utbetalas till hans efterlevande

anhöriga. ... „ ....

Samtliga de underofficerare i reserven, som av förbundet har liragasattas

för överförande till den nya förordningen, äro berättigade att uppbära pensionens

kapitalvärde i de fall då detta icke redan skett.

Enligt 1927 års reservbefälsförordning har personalen knappast någon

valfrihet mellan kapitalvärdet och den årliga pensionen, genom att all rätt

till ytterligare ersättning bortfaller, örn vederbörande avlider, efter det

han börjat uppbära årlig pension, även örn dödsfallet skulle inträffa omedelbart

efter pensionsålderns inträde.

Det synes förbundet vara en ur social synpunkt välbefogad åtgärd, att

icke tvinga personalen att uttaga kapitalvärdet av _ pension eli utan i stället

giva vederbörande möjlighet att låta pensionen bliva del stöd för ålderdomen,

som är varje pensionsforms mening.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 143.

Beträffande de sakkunnigas förslag om retroaktiv fredstjänstgöring som

med tillämpning av den nya förordningens bestämmelser skulle hava ålegat

vederbörande under tiden från det fredstjänstgöring enligt den äldre förordningen

senast fullgjordes intill utgången av 1943, anser förbundet bör uppvägas

av den långa tjänstgöring, som fullgjorts under nu pågående försvarsberedskap.

Det ovan anförda galler enligt förbundets mening i tillämpliga

delar aven mannens och flygvapnets reserver.

Försvar sväsendets underbefälsförbund har anfört, att de sakkunniga syntes

ha ägnat föga uppmärksamhet åt frågan örn tidpunkten och sättet för den

ifrågasätta omorganisationens genomförande. Problemet hade största betydelse

vid armén. Uppenbart syntes förbundet vara, att den nya formen

med övergångsanställda furirer först kunde komma att verka på föreslaget

sätt efter några år, då utbildningen av det fast anställda manskapet omorganiserats

och den ifrågasatta reservunderofficersutbildningen kommit i gång

och hunnit lämna erforderlig avkastning. Av den nuvarande underbefälsreserven

vid armén måste följaktligen enligt förbundets uppfattning ett visst

antal beställningshavare bibehållas och inträde i reserven medgivas sådana

beställningshavare, som ehuru icke omedelbart kvalificerade för befordran till

underofficerare i reserven dock ansåges lämpliga och under det närmaste

året kunde förväntas vinna formell kompetens därför. Hänsyn måste därvid

bland annat tagas till det förhållandet, att behovet av underofficerare i ett

truppförbands reserv icke för närvarande syntes kunna beräknas på längre

sikt. Ett klarläggande av denna fråga för i vart fall den närmaste tvåårsperioden

syntes vara nödvändigt, innan den nuvarande underbefälsreserven

vid armén avvecklades. Det syntes vidare kunna ifrågasättas, örn tidpunkten

härför överhuvud vore lämplig under nu rådande förhållanden. Man kunde

icke bortse från att åtskilliga underbefäl för närvarande vöre inkallade till

tjänstgöring under förstärkt försvarsberedskap. För många av dem medförde

anställningen i reserven bättre löneförmåner än dem, som skulle tillkomma

vederbörande i egenskap av värnpliktig, även örn motsatta förhållandet

rådde i ett flertal fall. Förhållandet syntes kunna regleras på två sätt,

antingen genom att avvecklingen av den nuvarande underbefälsreserven uppskötes

ytterligare någon tid eller genom att krigsfamiljebidragsförfattningarna

gåves sådan tillfällig utformning, att underbefäl, som på grund av omorganisationen

kommit att avföras ur reserven, familjebidragsvägen kompenserades

för eventuellt uppkommande löneminskning.

De nya avlöningsbestämmelserna skola enligt de sakkunnigas förslag

bliva tillämpliga på all personal, under det att de nya pensionsbestämmelserna

äro avsedda att tillämpas endast på dem, som övergå till de nya bestämmelserna.

Häremot har jag i princip intet att erinra. Bland de nya bestämmelserna

örn pensionsförmåner har emellertid såsom av det föregående

framgår intagits en regel att örn pensionstagare avlider och det belopp, som

han inalles uppburit i pension, icke uppgår till det belopp, som han i stället

för pension skulle kunnat uppbära vid utgången av det kalenderår, varunder

55 års ålder uppnåddes, skillnaden mellan sistnämnda belopp och vad han

opaginerad Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

uppburit skall utbetalas till hans efterlevande anhöriga eller annan rättsinnehavare.

Denna regel synes mig av billighetsskäl även böra erhålla tillämpning

å personal, som icke övergår till de nya bestämmelserna, dock

endast i sådana fall, då övergång förvägrats eller icke skulle kunnat beviljas.

I övrigt finner jag de sakkunnigas förslag till övergångsbestämmelser

kunna godtagas. Den, som överskridit 46 års ålder, bör sålunda icke tillåtas

övergå till de nya bestämmelserna. Yttersta konsekvensen skulle nämligen

eljest bliva, att vederbörande kunde erhålla högre pension utan någon som

helst fredstjänstgöring efter fyllda 42 år. Före övergången fullgjord beredskapst

jänst torde icke böra tagas i betraktande i detta avseende. För denna

tjänstgöring har erhållits fullt vederlag genom de löneförmåner, som under

tjänstgöringen utgått enligt bestämmelserna i krigsavlöningsreglementet.

Då den av de sakkunniga omnämnda framställningen att få återbetala

särskild gottgörelse örn 1,000 kronor oaktat därför stadgad preklusionstid

utgått genom Kungl. Maj:ts beslut den 13 november 1942 avslagits, bör det

för sådant fall av de sakkunniga föreslagna stadgandet ingå bland övergångsbestämmelserna.

På Kungl. Majit torde få ankomma att i huvudsaklig överensstämmelse med

de sakkunnigas av mig i princip förordade förslag närmare reglera övergången

till de nya bestämmelserna, i samband varmed ställning måste tagas jämväl

till vissa spörsmål, vilka av de sakkunniga icke särskilt berörts. I vissa fall

torde det bliva nödvändigt att i dispensväg lösa uppkommande frågor.

Den av arméchefen upptagna frågan örn villkoren för fredskonstituerade

landstormsofficerare och officerare vid frivilliga automobilkåren att vinna

inträde i reserv torde icke böra regleras i här ifrågavarande författningar,

varför jag i annat sammanhang återkommer därtill.

Då det av vissa remissyttranden vill synas som örn de föreslagna övergångsbestämmelserna

i viss mån missförståtts, vill jag slutligen framhålla,

att reservpersonal, å vilken de nya bestämmelserna i sin helhet icke Miva

tillämpliga, därigenom icke kommer att uteslutas ur reserverna. Följden av

att de nya bestämmelserna ej erhålla tillämpning blir endast, att hittills

gällande bestämmelser med ovan berörda två undantag fortfarande skola

reglera förhållandena för denna personal.

Med hänsyn till det omfattande författningsarbete, som måste föregå de

nya bestämmelsernas ikraftträdande, synes det icke möjligt att låta dessa

träda i kraft redan den 1 juli 1943. På Kungl. Majit torde böra överlåtas att

bestämma tidpunkten för ikraftträdandet. Jag anser mig vid anslagsberäkningarna

i det följande böra utgå från att bestämmelserna träda i kraft den

1 januari 1944. III.

III. Väg- och vattenbyggnadskåren.

Enligt gällande bestämmelser ingår väg- och vattenbyggnadskåren såsom

en militär kår i arméns reservpersonal samt har till uppgift att i krigstid förse

försvarsväsendet med särskilt utbildad officerspersonal för bestridande av

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

sådana befattningar, vilka förutsätta insikter inom väg- och vattenbyggnadsfacket

att i den män så lämpligen kan ske, jämväl i fredstid lämna militära

myndigheter biträde i ärenden, som fordra tillgång till särskild sakkunskap

inom vag- och vattenbyggnadsfacket samt att ombesörja rullföring av landets

väg- och vattenbyggnadsingenjörer och i samråd med vederbörande militära

myndigheter vidtaga förberedande åtgärder för dessa ingenjörers ändamåls

eniiga utnyttjande vid krigstillfälle.

Kårens rekrytering sker huvudsakligen genom att officerare i ingenjörtruppernas

reserv, som inneha viss närmare angiven teknisk kompetens, efter

darom gjord ansökan erhålla transport till kåren såsom löjtnanter. Befordran

kan ske till kapten, major och överstelöjtnant samt i undantagsfall till överste.

I vag- och vattenbyggnadskåren utnämnda officerare äro i regel skvldiga att

kvarstå i kåren intill fyllda 65 år.

Personalens skyldighet för närvarande att fullgöra krigs- och beredskapstjanstgonng

överensstämmer med vad som åligger annan personal i arméns

reserver an pensionsavgången. Fredstjänstgöringsskyldigheten utgör för all

kårens personal intill 47 års ålder en repetitionsövning av för värnpliktiga

vid ingenjörtrupperna stadgad längd vart tredje år. För löjtnanter tillkommer

under varje treårsperiod en befälsövning örn tio dagar.

I fråga örn lönegrads- och löneklassplacering gälla för närvarande samma

bestämmelser som for personalen i reserv. Likaså överensstämma bestämmelserna

örn dyrortsplacenng såvitt angår löjtnanter i väg- och vattenbyggnadskåren.

Kaptener och regementsofficerare åtnjuta vid tjänstgöring å bostadsorten

Ion efter densammas ortsgrupp samt vid tjänstgöring utom bostadsorten

lon efter ortsgrupp A jämte tjänstgöringstraktamente enligt de för

personal på aktiv stat gällande grunder. Beträffande avlöningsförmånerna i

övrigt föreligger icke någon avvikelse från vad som gäller för personal i

arméns reserver. Pensionsförmånerna utgå i stort sett efter samma regler

som gälla för arméns reservpersonal.

De sakkunniga ha anfört, att det visat sig önskvärt att för den tekniska

tjänsten i fält kunna förse vissa krigsbyggnad^ m. fl. förband med underofficerare,

som förutom militär rutin även besutte praktisk erfarenhet såsom

vägmästare eller i vissa andra civila befattningar av verkmästarkaraktär. Med

utgångspunkt härifrån hade av chefen för väg- och vattenbyggnadskåren

ifrågasatts inrättande av en fast anställd underofficerskår vid väg- och vattenbyggnadskåren

av samma slag som officerskåren. De sakkunniga ansåge det

emellertid lämpligt, att värnpliktiga med viss kompetens i väg- och vattenbyggnadsfacket

efter omskolning omhändertoges av chefen för väg- och

vattenbyggnadskåren och av honom vid mobilisering placerades på underofficersbeställningar

vid krigsbyggnads- m. fl. förband. Härigenom kunde

man undvika den dyrbara och omständliga apparat, som inrättandet av en särskild

underofficerskår skulle innebära. Den nämnda anordningen syntes böra

komma till uttryck på så sätt, att i blivande förordning stadgades, att bland

kårens uppgifter inginge, bland annat, att registrera för försvarsväsendets

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. May.ts proposition nr 143.

behov erforderligt antal tekniker i väg- och vattenbyggnadsfacket samt att

vidtaga åtgärder för denna personals ändamålsenliga utnyttjande vid krestin

fällen.

Rekryteringen av väg- och vattenbyggnadskåren borde enligt de sakkun

nigas mening kunna ske med reservofficerare från samtliga vapenslag inom

armén. Av naturliga skäl syntes rekryteringen dock i huvudsak komma att

äga rum från ingen] örtruppernas reserv. De väg- och vattenbyggnadsingenjörer,

som utan att vara reservofficerare likväl kunde ifrågakomma för inträde

i kåren, syntes i allmänhet tillhöra den kategori av värnpliktiga, som erhållit

utbildning till värnpliktiga officerare. De sakkunniga ville för sin del

föreslå, att utbildning till värnpliktig officer — eller motsvarande militär utbildning

— fastställdes såsom militärt kompetensvillkor för den, som utan

föregående reservofficersanställning önskade vinna inträde i kåren.

Liksom i fråga örn reservpersonalen i egentlig mening föresloges jämväl

personalen i väg- och vattenbyggnadskåren framdeles skola anställas icke med

fullmakt utan genom förordnande. Beträffande befordran inom kåren föresloges

i stort sett ej någon förändring i förhållande till vad som nu gällde.

Systemet med indelning av anställningstiden i perioder syntes med fördel

kunna tillämpas även i fråga örn väg- och vattenbyggnadskåren. Emellertid

syntes det icke föreligga någon anledning att beträffande den tekniskt högt

kvalificerade personal, varom här vore fråga, företaga gallring redan vid 38

års ålder, detta så mycket mindre som inträdesåldern i kåren ofta vore hög.

Bestämmelserna hade därför i detta avseende föreslagits bliva i huvudsak

överensstämmande med motsvarande bestämmelser för flottans och flygvapnets

vidkommande.

För personalens i väg- och vattenbyggnadskåren tjänstgöring föresloges

enahanda principer skola gälla som föreslagits för arméns reservanställda

personal.

De sakkunnigas förslag till bestämmelser i fråga örn avlönings- och pensionsförmåner

vore identiskt lika med motsvarande bestämmelser för reservanställd

personal. De under avsnittet »Särskilda bestämmelser» beträffande

reserverna berörda bestämmelserna avsåges skola äga motsvarighet i blivande

förordning örn väg- och vattenbyggnadskåren.

överbefälhavaren har på anförda skäl funnit, att en särskild väg- och

vattenbyggnadskår icke längre syntes vara motiverad. Något åsidosättande

av kraven på att tillföra försvarsväsendet erforderlig teknisk sakkunskap behövde

härigenom icke ske. överbefälhavaren förutsatte nämligen, att den

ifrågavarande personalen i stället kunde i erforderlig utsträckning tillföras

fortifikationskårens och ingenj örtruppernas reserver. Därest sistnämnda förutsättning

icke vore för handen, eller det ur andra än militärtekniska synpunkter

likväl ansåges lämpligt att bibehålla väg- och vattenbyggnadskåren,

kunde förslaget till förordning i stort sett anses vara ändamålsenligt.

Arméchefen har efter utförlig motivering förklarat, att väg- och vattenbyggnadskåren

i dess nuvarande form icke borde bestå. Kåren borde upp
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Departements*

chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

delas på fortifikationskårens och ingenjörtruppernas reserver. Frågan om

kårens upplösning och överföring krävde emellertid särskild utredning, vilken

borde ske i samband med pågående undersökningar rörande organisationen

av byggnads- och reparationsberedskapstjänsten.

Även militarbefälhavaren för lil. militärområdet har funnit ändamålsenligheten

av anställningen i väg- och vattenbyggnadskåren kunna ifrågasättas.

°r Va9'' °Ch vattenb999™dskåren, som i särskild ordning beretts

tillfälle att yttra sig över arméchefens utlåtande, har i ett omfattande yttrande

nnnit, att bärande skäl förelåge för att sammanhålla de väg- och vattenyggnadstekniker,

vilka utnyttjades i militärtjänst, till en enhetlig kår under

egen ledning. Svenska teknologiöreningen, som i en inkommen skrivelse

jamval yttrat sig i anledning av arméchefens utlåtande, har i stort sett instämt

i chefens för väg- och vattenbyggnadskåren synpunkter men har därjämte

framhållit, att ingenjörutredningens förslag i allt fall borde avvaktas

innan frågan örn väg- och vattenbyggnadskårens bestånd avgjordes.

Försvar sväsendets ingenjörutredning har förklarat, att då det vore tänkbart,

att väg- och vattenbyggnadskåren framdeles komme att i den militära

organisationen intaga en annan ställning än för närvarande skulle ett genomforande

av det föreliggande förslaget innebära ett föregripande av de resultat,

vartill utredningsarbetet kunde leda. Ett uppskov med genomförandet av den

oreslagna omorganisationen av väg- och vattenbyggnadskåren vore emellertid

förenat med påtagliga olägenheter. Utredningen finge därvid erinra örn

att de ekonomiska förmåner, som föreslagits för väg- och vattenbyggnadsårens

officerare i stort sett motsvarade dem, som föreslagits för all annan

reservpersonal. Utredningen ansåge på grund härav, att väg- och vattenbyggnadskårens

personal icke borde försättas i ett sämre läge än övrig militär

reservpersonal. Utredningen hade därför icke något att erinra mot att det

remitterade förslaget provisoriskt genomfördes i avbidan på de resultat, varin

ingenjörutredningen kunde komma rörande ifrågavarande personals ställning

och utnyttjande inom försvarsväsendet.

Utöver vad här förut angivits ha i remissyttrandena framställts erinringar

mot enskilda delar av de sakkunnigas förslag.

Frågan huruvida väg- och vattenbyggnadskåren i fortsättningen skall bestå

såsom en särskild militär kår är uppenbarligen beroende av ingenjörutredningens

resultat och de beslut, som kunna föranledas därav. Något ställningstagande

till berörda fråga bör följaktligen icke nu ske. På grund härav torde

det icke vara lämpligt att i detta sammanhang utfärda ny förordning angående

väg- och vattenbyggnadskåren utan böra nuvarande bestämmelser gälla i avbidan

på prövningen av de spörsmål, vars utredning anförtrotts försvarsvasendets

ingenjörutredning. Av billighetsskäl vill jag emellertid föreslå,

att löjtnanter i väg- och vattenbyggnadskåren genom provisoriska bestämmelser

erhålla lön och reservbefälstraktamente jämlikt för reservpersonalen

föreslagna regler.

Med hänsyn till den ståndpunkt jag sålunda intagit i fråga örn väg- och

vattenbyggnadskåren har jag icke ansett mig böra redogöra för de sakkunnigas

förslag och remissyttrandena i vidare mån än som skett.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

97

IV. Krigsmaktens reservstater.

Inom försvarsväsendet finnas följande reservstater, nämligen arméns reservstat

för officerare och underofficerare, arméns reservstat för fältläkarkåren

samt kustartilleriets reservstat. För flygvapnets vidkommande beslöts år

1936 att en reservstat för officerare och underofficerare skulle tillskapas, men

på grund av rekryteringsläget vid flygvapnet har någon dylik stat hittills icke

inrättats. För flottan har tidigare en reservstat funnits inrättad; sedan 1925

års riksdag beslutat indragning av densamma, är den numera helt avvecklad.

En genom beslut av 1928 års riksdag inrättad reservstat för furirer vid

Gotlands trupper — avsedd att medelst ett system med egnahemskontrakt

m. m. i någon mån säkerställa behovet av underbefäl vid mobilisering — är

till sin natur helt väsensskild från nu ifrågavarande reservstater och torde

här icke böra föranleda något omnämnande annat än i samband med anslagsberäkningarna

för nästkommande budgetår.

Beträffande arméns och kustartilleriets reservstater har antalet beställningar,

tjänstgöringstidens längd för olika beställningshavare m. m. vid skilda

tidpunkter ändrats. Nu gällande reservstatsförordningar innehålla i korthet

följande.

Å arméns reservstat för officerare och underofficerare fixrnas beställningar

för generalmajor, överste, major, kompaniofficer (kapten, ryttmästare, löjtnant)

samt underofficer (fanjunkare, styckjunkare, sergeant). Å arméns reservstat

för fältläkarkåren finnas beställningar för fältläkare och regementsläkare.

I fråga örn överflyttning till reservstat gäller, att till generalmajorsbeställning

må överflyttas generalmajor eller överste, till överstebeställning överste

eller överstelöjtnant, till majorsbeställning major eller kapten, till kompaniofficersbeställning

kapten eller löjtnant, som uppnått sju tjänstår såsom

officer, till underofficersbeställning fanjunkare eller sergeant ävensom furir,

som fullgjort för befordran till underofficer på aktiv stat föreskrivna villkor

och uppnått ett av Konungen bestämt antal tjänstår såsom fast anställt

manskap, till fältläkarbeställning fältläkare eller regementsläkare samt till

regementsläkarbeställning regementsläkare eller bataljonsläkare.

Å reservstat äger befordran icke rum i vidare mån än att löjtnant kan enligt

vissa grunder befordras till kapten och sergeant till fanjunkare samt (sedan

år 1936) att på grund av ådagalagd duglighet kapten på reservstat kan befordras

till major på reservstat och regementsläkare till fältläkare.

Personal på reservstat är tjänstgöringsskyldig i krig och då värnpliktiga

eljest inkallas till rikets försvar ävensom vid sådan övning, som till utrönande

av arméns krigsberedskap kan bliva anbefalld, samt dessutom i fred fyrtiofem

dagar — in- och utryclcningsdagar icke inräknade — under loppet av varje

under tjänstetiden infallande period av två år.

Beställningshavare å reservstat är skyldig att avgå dels på grund av otjänstbarhet

— efter samma grunder som personal på aktiv stat — och dels efter

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 143. 491 13 7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

uppnående av den för hans beställning gällande pensionsåldern. Efter pensionsavgång

föreligger skyldighet för vederbörande beställningshavare att

kvarstå i reserv enligt samma villkor som gälla för motsvarande från aktiv

stat pensionsavgången personal.

De ekonomiska förmåner, som personal på reservstat åtnjuter, äro en i förhållande

till motsvarande personal på aktiv stat till cirka 60 procent reducerad

årslön samt — efter inträde i pensionsåldern — pension. Reservstatspensionen

utgör omkring 90 procent av reservstatslönen.

Innehavare av reservstatsbeställning hänföres till löneklass, som till nummer

motsvarar den han såsom beställningshavare på aktiv stat senast tillhört. Uppfattning

i löneklass efter övergången till reservstat kan endast äga rum i

händelse av befordran av kompaniofficer till major å reservstat eller av regementsläkare

till fältläkare å reservstat. En befordran inom kompaniofficersrespektive

underofficersgraderna innebär således icke någon förändring i

ekonomiskt avseende under fredstjänstgöring.

Å kustartilleriets reservstat finnas beställningar för överste, major, kompaniofficer

(kapten, löjtnant) samt underofficer (flaggunderofficer, underofficer

av 2:a graden).

I fråga örn överflyttning till reservstat, befordran, tjänstgöringsskyldighet,

avgång från reservstat samt löne- och pensionsförhållanden gälla i tillämpliga

delar vad ovan anförts örn arméns reservstat för officerare och underofficerare.

Arméns reservstat för officerare och underofficerare omfattar enligt senast

fastställd stat följande antal beställningar, nämligen

1 generalmajor,

13 överstar,

85 majorer,

69 kompaniofficerare samt

103 underofficerare.

Reservstaten för fältläkarkåren omfattar beställningar för 3 fältläkare och

3 regementsläkare.

Kustartilleriets reservstat omfattar enligt senast fastställd stat följande antal

beställningar, nämligen:

1 överste,

2 majorer,

5 kompaniofficerare samt

6 underofficerare.

De sakkunniga ha i sin den 16 november 1942 avgivna skrivelse med

förslag till förordning angående försvarsväsendets reservstater erinrat, att

1942 års försvarsbeslut i viss utsträckning berörde reservstaterna. Sålunda

hade 1941 års försvarsutredning i sitt den 12 januari 1942 avgivna

betänkande framhållit, att då arméns krigsorganisation endast i mycket begränsad

omfattning kunde tillgodoses med aktiv personal, det vore desto

mer betydelsefullt att reservstaten bleve väl tillgodosedd. För den närmaste

femårsperioden, budgetåren 1942/47, syntes emellertid icke flera reservstats
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj.ts proposition nr 143.

beställningar böra uppföras än som under samma tid kunde beräknas bliva

besatta vid ungefär normal tillströmning och med upprätthållande av dittills

uppställda kvalitetskrav. En undersökning med dessa utgångspunkter hade

givit vid handen, att följande antal beställningar borde för arméns vidkommande

förefinnas vid slutet av femårsperioden, nämligen: 1 generalmajor, 19

överstar, 15 överstelöjtnanter, 96 majorer, 85 kompaniofficerare, 120 underofficerare,

3 fältläkare, 3 regementsläkare, 2 fältveterinärer och 2 regementsveterinärer.

Av ifrågavarande beställningar vore överstelöjtnants-, fältveterinär-

och regementsveterinärbeställningarna nytillkomna. Då det ur krigsorganisatorisk

synpunkt vore behövligt att öka tillgången på regementsofficerare

med högre kompetens än majors, kunde genom tillkomsten av överstelöjtnantsbeställningar

på reservstat för denna stat utnyttjas den jämförelsevis

breda rekryteringsbas, som majorsgraden på aktiv stat utgjorde. Försvarsutredningen

hade i samband därmed framlagt förslag till avlöningsbestämmelser

för de sålunda nytillkomna beställningarna.

Beträffande kustartilleriet hade försvarsutredningen i förevarande avseende

icke förutsatt några organisatoriska förändringar. Kustartilleriets reservstat

syntes vid genomförd organisation böra upptaga följande beställningar: 1

överste, 3 majorer, 5 kompaniofficerare samt 6 underofficerare.

För flygvapnets vidkommande hade visserligen år 1936 fattats beslut örn

inrättande av en reservstat för militär personal, men någon rekrytering hade

icke ägt rum. Försvarsutredningen hade emellertid räknat med en dylik stat

med — efter genomförd organisation — följande omfattning: 2 överstar, 6

överstelöjtnanter, 11 majorer, 3 kaptener, 18 fanjunkare och 2 sergeanter (därav

1 överstelöjtnant, 1 major och 1 kapten i intendenturbefattning). Härjämte

syntes å flygvapnets reservstat böra upptagas en beställning för flygläkare av

l:a graden, avsedd att i krig tjänstgöra såsom assistent hos flygöverläkaren.

— De goda befordringsutsikterna inom flygvapnet syntes dock medföra, att

rekryteringen till reservstaten under de närmaste åren komnie att bliva

mindre god.

Ehuru försvarsutredningen sålunda icke ifrågasatt upprättande av en

reservstat för flottan, upptog marinchefen i yttrande över utredningens betänkande

detta spörsmål till behandling och hemställde, att i den nya marinorganisationen

måtte införas en dylik stat av viss närmare angiven omfattning.

1942 års försvarsberedning uttalade i anledning därav, att marinchefens förslag

om inrättande av en reservstat för flottan syntes beredningen vara beaktansvärt,

helst som tillgången till dylik reservstat syntes kunna möjliggöra,

att antalet officerare på aktiv stat något minskades.

Vid framläggandet av försvarspropositionen till 1942 års riksdag förklarade

sig föredragande departementschefen icke då kunna taga ställning till frågan

om inrättandet av en reservstat för flottan utan fann denna fråga böra bliva

föremål för vidare överväganden. -— Beträffande reservstaterna för armén,

kustartilleriet och flygvapnet anslöt sig propositionen i princip till det av

1941 års försvarsutredning framlagda förslaget. — Riksdagen lämnade vad i

propositionen anförts rörande reservstaternas organisation utan erinran.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj.ts proposition nr 143.

a. Frågan om inrättande av en reservstat för flottan.

De sakkunniga ha erinrat, att sedan frågan örn inrättande av en reservstat

för flottan enligt vad ovan anförts funnits böra göras till föremål för ytterligare

överväganden, marinchefen med skrivelse den 27 juli 1942 överlämnat

en på hans föranstaltande verkställd särskild utredning i ämnet, därvid bland

annat anförts följande.

De av 1941 års försvarsutredning verkställda beräkningarna av personalbehovet

vid flottan vid mobilisering hade tydligt påvisat betydelsen av att

äga tillgång till en reserv av personal, som dels besutte tillräcklig utbildning

och yrkesskicklighet för att kunna anförtros befäl till sjöss och dels tillhörde

sådana ålderskategorier, att med tjänsten till sjöss förenade påfrestningar

icke bleve för stora. För att undvika en alltför stor utökning av stamkadern

hade, såsom framginge av de nyssnämnda beräkningarna till den av försvarsutredningen

föreslagna krigsorganisationen, utredningen måst tillgripa utvägen

att i åtskilliga befattningar för officerare placera pensionerad personal

i stället för stampersonal. Detta gällde främst en del befattningar, som erfordrades

först vid mobilisering och för vilka krävdes en mera omfattande utbildning

än den i reserven utnämnda personalen besutte. Emellertid vore

stora olägenheter förenade med ett dylikt förfaringssätt. Den pensionerade

personalens levnadsålder — det gällde här framförallt dem, som avgått vid

en ålder av 55 år eller därutöver — vore i allmänhet för hög för att vederbörande

skulle kunna anses vara lämpliga för utövande av befäl ombord. I

allmänhet ville man undvika att som chef å stridsfartyg placera officer, som

överskridit 50 års ålder; för förbandschef kunde åldern vara något högre, dock

icke gärna högre än 55 år. För pensionerade kommendörkaptener och kommendörer

vore emellertid levnadsåldern lägst 55 respektive 60 år. Tydligt

vore att de flesta personer vid denna ålder icke i alla avseenden vore lämpliga

för de både fysiskt och psykiskt mycket påfrestande uppgifterna i samband

med utövandet av befäl ombord under krig. Att i någon män utnyttja förtidsavgången

personal för ifrågavarande tjänstgöring vore icke möjligt, enär tillgången

på sådan personal i de grader, som här bomme i fråga, vore ytterst

obetydlig. Chefen för marinen hade i sitt yttrande över försvarsutredningens

betänkande räknat med att man genom lämpliga åtgärder och medgivanden

skulle kunna erhålla en viss tillgång på personal, som avgått med förtidspension.

Denna personal vore — givetvis under förutsättning att förtidsavskedet

medgivits av annan anledning än sjukdom —■ intill uppnående av den föreskrivna

ordinarie pensionsåldern i åldersavseende lämpligare för placering i

här berörda befattningar än den vanliga gruppen pensionsavgången personal.

Chefen för försvarsdepartementet haele emellertid framhållit, att förtidspensionering

hittills i regel medgivits endast för det fall att vederbörande av

sjukdom eller annan liknande orsak haft svårt att sköta sin tjänst. Därest

icke en annan princip från Kungl. Majlis sida kunde beräknas bliva tillämpad

med hänsyn till önskemålet att erhålla en yngre och mera tjänstbar reserv,

syntes emellertid ingen annan möjlighet stå till buds för ernående av det

avsedda syftet än att upprätta en reservstat vid flottan efter liknande mönster

som vid de båda övriga försvarsgrenarna och kustartilleriet. Det syntes emellertid

lämpligast att i fråga örn reservstatens omfattning vidtaga vissa begränsningar.

I fråga örn officerare sjul tes man sålunda böra — i varje fall till en

början — endast räkna med personal i regementsofficersgraderna.

Beträffande frågan huruvida å reservstaten även skulle finnas beställningar

för underofficerare hade verkställda undersökningar utvisat, att man vid utbyte

enligt vissa grunder av reservpersonal mot personal å reservstat för

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

tjänst ombord skulle komma upp till så stort antal beställningar å reservstat,

att någon som helst möjlighet att fylla behovet icke skulle föreligga. Att å

andra sidan upptaga ett litet antal underofficerare å reservstat syntes icke

berättigat, såframt icke därigenom skulle kunna åstadkommas motsvarande

minskning i antalet aktiva underofficerare. Med hänsyn tagen till såväl mobiliseringsbehov

som fredsbehov av underofficerare å aktiv stat syntes emellertid

någon minskning i det beräknade antalet underofficersbeställningar å stat

icke kunna göras.

Utredningen hade sålunda givit vid handen, att vid flottan borde inrättas

en reservstat av följande omfattning:

1 kommendör,

3 kommendörkaptener av l:a graden samt

5 kommendörkaptener av 2:a graden.

Härvid hade jämväl räknats med att reservstatsofficerare i några fall skulle

kunna placeras i befattningar, som i nyssnämnda mobiliseringsberäkningar

avsetts för stamofficerare. Det syntes i anslutning därtill möjligt att verkställa

någon minskning av det i forsvarspropositionen beräknade antalet officerare

vid genomförd organisation. Denna minskning beräknades till 2 kommendörkaptener

av 2:a graden samt 1 kapten.

De sakkunniga ha för egen del anfört, att frågan örn inrättande av en

reservstat för flottan utgjorde ett spörsmål av så allmänt organisatorisk

karaktär, att detsamma knappast syntes falla inom ramen för de sakkunnigas

kompetensområde. De sakkunniga hade emellertid till frågans belysande

ansett sig böra något undersöka de förhållanden, under vilka flottans

förutvarande reservstat tillkommit och avskaffats.

De sakkunniga ha därvid till en början erinrat, att staten, som upprättades

genom beslut av 1914 års senare riksdag, avsetts att efter visst antal år komma

att omfatta 8 regementsofficerare, 32 kaptener och 12 underofficerare. I samband

med de efter förra världskrigets slut inträdande förhållandena hade emellertid

den vidare utvecklingen av flottans reservstat stoppats. Försvarsrevisionen,

som upptog frågan om flottans reservstat till behandling, fann att den

förefintliga reservstatsorganisationen endast kunde fylla ett ytterst obetydligt

personalbehov — vilket för övrigt på annat och billigare sätt borde kunna tillgodoses,

t. ex. genom repetitionsövningar i förening med vissa ekonomiska förmåner

för förtidsavgångna officerare — varför revisionen för sin del föreslog

reservstatens indragande i mån av beställningshavarnas avgång. Mot försvarsrevisionens

förslag örn indragning av flottans reservstat gjordes från de

marina myndigheternas sida ingen invändning. 1925 års försvarsbeslut innebar

avveckling av flottans reservstat i samband med personalens successiva

avgång.

De sakkunniga Ira funnit sig icke kunna jäva de skäl, som av marinchefen nu

anförts för återinförande av flottans reservstat. Visserligen hade de sakkunniga

i samband med avgivande av förslag till förordning angående marinens

reserver föreslagit ytterligare tjänstgöring för förtidsavgången befälspersonal

vid flottan utöver vad 1924 och 1925 års försvarspropositioner avsågo, men

dessa åtgärder berörde endast i ringa mån regementsofficerare, framför allt

av den anledningen — såsom också marinchefen framhållit — att förtidsavgångna

regementsofficerare endast sällan förekomme. Det ville därför synas

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj.ts proposition nr 143.

de sakkunniga som om behovet av befälspersonal med de kvalifikationer, varom

nu vore fråga, icke kunde tillgodoses på ett för staten billigare sätt än

genom uppsättandet av den föreslagna reservstaten. De sakkunniga funne sig

därför böra tillstyrka förslaget härom. Enär de sakkunniga icke ägt tillgång

till de bakomliggande detaljberäkningarna beträffande reservstatens omfattning

och en granskning därav för övrigt syntes ligga vid sidan av de sakkunnigas

uppdrag, ansåge sig de sakkunniga icke kunna göra något uttalande beträffande

reservstatens sammansättning och antalet beställningar i de olika

graderna. Dock syntes bärigheten av de skäl,.som av marinchefen åberopats

föi uppfattningen, att å flottans reservstat icke borde upptagas några beställningar

för underofficerare, kunna ifrågasättas. De sakkunniga hade ej heller

ansett sig kunna närmare ingå på ett bedömande av möjligheten att i samband

med leservstatens uppsättande vidtaga ytterligare minskning av antalet beställningar

å aktiv stat utöver vad av marinchefen angivits. En sådan minskning

vore enligt de sakkunnigas mening måhända icke utesluten.

Vid utaibetandet av förslag till författningsbestämmelser för reservstaterna

hade de sakkunniga sålunda räknat med att en reservstat för flottan inom den

narmaste tiden kunde komma att upprättas med i huvudsak den sammansättning,

som av marinchefen föreslagits. Därest framdeles underofficersbeställningar

syntes böra tillkomma a flottans reservstat, fordrades på grund därav

icke någon ändring i den föreslagna författningstexten.

Mai inchefen har funnit de sakkunnigas förslag till reservstatsförordning

ändamålsenligt och väl ägnat att tillförsäkra försvaret en väl utbildad och

erfaren reservpersonal att tillgå vid beredskap eller mobilisering. I detta sammanhang

har marinchefen erinrat örn det av honom i yttrande över 1941 års

försvarsutrednings betänkande påvisade behovet av en reservstat för marinläkarkåren

men vore för närvarande icke beredd avgiva förslag i ämnet.

Marinförvaltningen har icke funnit något att erinra mot det framlagda förslaget

till reservstatsförordning.

Statskontoret har ansett försiktigheten bjuda att man avvaktade verkningarna

i olika hänseenden av den beslutade omorganisationen av landets försvarsväsen,

innan åtgärder vidtogos för en ytterligare, kostnadsfördyrande utav

reservstatsorganisationen. Statskontoret hade sålunda icke funnit

det av den föreliggande utredningen vara på övertygande sätt styrkt, att behov

förelåge att återupprätta den tidigare avvecklade reservstaten för flottan.

Det ytterst obetydliga personalbehov, som den för flottan föreslagna reservstaten

skulle kunna fylla, syntes på sätt försvarsrevisionen år 1923 framhållit

vid behandlingen av detta spörsmål kunna tillgodoses på annat och billigare

sätt. I fråga örn bland annat flottan syntes för övrigt gälla, att reservstaten

icke lämpade sig för rekrytering av befäl vid stridande förband. Man kunde

nämligen förutsätta, att den korta fredstjänstgöringsskyldighet, som åvilade

reseivstatspersonalen, icke vore tillfyllest för vidmakthållande av de militära

färdigheter, som krävdes för utövande av befäl å stridsfartyg.

Svenska officers förbundet har ansett sig böra tillstyrka förslaget örn inrättande

av en reservstat jämväl för flottan med hänsyn till de fördelar ur

personalsynpunkt, som vore därmed förenade.

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

Svenska underofficerförbundet Ilar ifrågasatt huruvida icke de skäl, som av

de sakkunniga ansetts motivera tillkomsten av beställningar för officerare på

reservstat, jämväl talade för inrättandet av sådana beställningar för underofficerare.

Förbundet hemställde, att frågan örn inrättande av underofficersbeställningar

å flottans reservstat måtte göras till föremål för ytterligare utredning.

Försvar sväsendets underbefäls förbund slutligen har ifrågasatt, huruvida

icke ett antal fullständigt underofficersutbildade beställningshavare vid

flottan borde såsom underofficerare på reservstat beredas tillfälle att genom

längre tjänstgöringsskyldighet redan i fredstid bibehålla och förkovra sin

militära duglighet för att man framdeles skulle lia tillgång till en särskilt

välkvalificerad och mångsidigt användbar del av reservunderofficerskadern.

Den ytterligare utredning, som förebragts i denna fråga sedan densamma Depa^tV^nt‘''

upptogs till behandling i försvarspropositionen till 1942 års riksdag, synes

giva vid handen, att vissa fördelar äro förenade med återinförande av en

reservstat för flottan. Emellertid kan man icke bortse ifrån att en dylik reservstat,

såsom statskontoret framhållit, bomme att fylla ett relativt obetydligt

personalbehov, och ej heller synes den inbesparing av aktiv personal, som

marinchefen ställt i utsikt, vara av någon större ekonomisk betydelse. För

närvarande anser jag sålunda tillräckliga skäl för tillskapande av en reservstat

för flottan icke föreligga. Måhända bör frågan framdeles, då resultaten av

den nuvarande utbyggnadsperioden lättare kunna överblickas, ånyo upptagas

till prövning.

b. Tjänstgöringsskyldighet lii. lii.

Vid ikraftträdandet den 1 januari 1916 av de första författningarna angående

arméns och marinens reservstater gällde beträffande reservstatspersonalens

tjänstgöringsskyldighet i fredstid, att tjänstgöringstidens längd varierade

för de olika tjänstegraderna. Den var dessutom i vissa fall beroende av

beställningshavarens levnadsålder. Genom beslut av 1925 års riksdag infördes

för all personal å reservstat en enhetlig tjänstgöringstid örn 45 dagar under

loppet av varje under tjänstetiden infallande period av två år.

De sakkunniga ha föreslagit en tjänstgöringstid om 60 dagar för all reservstatspersonal

— in- och utryckningsdagar icke inräknade — under loppet av

varje under tjänstetiden infallande period av två år. Såsom motivering härför

ha de sakkunniga anfört, att från militärt håll uttalats önskemål örn utsträckning

av tjänstgöringsskyldigheten. Från arméhåll hade särskilt gjorts

gällande, att för bibehållande i önskvärd utsträckning av den militära rutinen

en årlig tjänstgöring av minst samma längd som en repetitionsövning, d. v. s.

30 dagar, vore erforderlig. Emellertid — hade man framhållit — vore det ur

många synpunkter fördelaktigare att kunna disponera en beställningshavare å

reservstat för längre tid än en månad i taget, exempelvis för trupputbildning,

genomgående av viss utbildningskurs eller dylikt. Därför syntes man liksom

hittills böra räkna med tvåårsperioder, varigenom de militära myndigheterna

s. 104 Kontrollera mot PDF

Departements

chefen.

104 Kungl. Maj.ts proposition nr 143.

bereddes möjlighet att antingen taga vederbörande i anspråk under en månad

varje år eller — örn behov därav förelåge — under två månader det ena året

av perioden, medan det andra året i så fall bleve helt fritt från militärtjänst.

Även beträffande flottans reservstat hade framhållits önskvärdheten av att

tjänstgöringsskyldigheten fastställdes till 60 dagar för varje tvåårsperiod.

Särskilt med tanke på sjötjänstgöring vore det nödvändigt med tjänstgöringsperioder

av relativt lång varaktighet, enär i annat fall syftet med reservstatsinstitutionen

— bibehållande i full utsträckning av militär duglighet och rutin

— bleve förfelat.

För kustartilleriets del hade i stort sett samma synpunkter gjort sig

gällande som beträffande armén.

För flygvapnets vidkommande slutligen hade tjänstgöringsskyldigheten

likaledes ansetts böra fastställas till 60 dagar för tvåårsperiod.

Arméchefen har anfört, att han icke hade något att erinra mot att tjänstgöringens

omfattning fastställdes i enlighet med de sakkunnigas förslag. Beträffande

tjänstgöringsomgångarnas längd borde man emellertid räkna med

treårsperioder i stället för tvåårsperioder. Förutom en önskvärd överensstämmelse

med förhållandena för personalen i reserv vunnes härigenom större

smidighet vid förordningens tillämpning.

Överbefälhavaren har funnit starka skäl tala för att tjänstgöringsskyldigheten

anknötes till treårsperioder.

För att den förhållandevis dyrbara reservstatsinstitutionen skall fylla sitt

ändamål måste obetingat fordras, att personalen icke endast vidmakthåller

sina under aktiv tjänst förvärvade militära kunskaper utan även att den i den

mån nya vapen, nya reglementen o. s. v. tillkomma skaffar sig en ingående

kännedom — såväl teoretisk som praktisk — örn desamma. En dylik kännedom

kan icke förvärvas på bättre sätt än genom att vederbörande under militär

tjänstgöring kommer i kontakt med de nyheter av olika slag, som han bör

känna till. Med tanke på de omfattande kunskaper på olika områden, som med

hänsyn till teknikens utveckling måste fordras av befäl av alla grader inom en

modern krigsmakt, synes en ökning av icke blott personalens i reserv utan även

reservstatspersonalens tjänstgöringsskyldighet ofrånkomlig. Jag vill i detta

sammanhang framhålla vikten av att tjänstgöringen för de befälskategorier,

varom här är fråga, organiseras så att vederbörande verkligen får syssla med

sådana uppgifter, som äro av betydelse med tanke på den mobiliseringsbefattning,

som kan ifrågakomma. Örn så ej sker torde nyttan av en förlängning

av tjänstgöringstiden bliva minimal.

Jag förutsätter emellertid, att de militära myndigheterna komma att beakta

dessa synpunkter och vill då för egen del tillstyrka en utökning av reservstatspersonalens

tjänstgöringsskyldighet i enlighet med vad de sakkunniga

föreslagit. Beträffande periodindelningen finner jag, i likhet med överbefälhavaren

och arméchefen, bärande skäl tala för att tjänstgöringsskyldigheten

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj-.ts proposition nr 143.

anknytes till treårsperioder. Emellertid torde det ankomma på Kungl. Maj.t

att sedermera fatta beslut beträffande tjänstgöringskyldighetens omfattning

samt örn periodindelning o. s. v. ävensom i fråga örn vissa spörsmål örn skyldighet

att fullgöra tjänstgöring utom eget truppförband m. m., örn vilka remissmyndigheterna

jämväl yttrat sig.

c. Löne- och pensionsförhällanden.

Vid reservstatsorganisationens upprättande 1914 sattes reservstatspersonalens

löner och pensioner i visst förhållande tiri de för personalen å aktiv

stat fastställda motsvarande förmånerna. Vid avvägandet av nämnda förhållande

utgick man från att reservstatens ändamål var att anskaffa det för

mobiliseringsbehovet erforderliga antalet erfarna och tjänstevana, tillika

tjänstdugliga officerare och underofficerare för en mindre kostnad än den,

som var förbunden med motsvarande ökning av de aktiva officers- och underofficerskårerna.

Med hänsyn härtill ordnades reservstaten såsom en verklig

stat vid sidan av den aktiva med löne- och pensionsbelopp, avvägda i viss relation

till den aktiva personalens förmåner.

Vad reservstatslönerna beträffar, avpassades dessa för kompaniofficerare och

underofficerare så, att de i allmänhet lågo omkring tio procent under lönen i närmast

lägre beställning å aktiv stat. I fråga om de högre beställningarna utgick

man från att det skulle visa sig nödvändigt att fylla desamma genom att befordra

officerare, som därtill vore lämpade men måhända icke kunde befordras

på aktiv stat, till närmast högre tjänstegrad på reservstat. Med hänsyn härtill

ansåg man sig vid lönernas bestämmande böra följa den grunden, att lönen å

reservstat borde vara högre än pensionen i den lägre tjänstegraden å aktiv

stat. Vad angår pensionsbeloppen vid avgång från reservstat avpassades dessa

på det sätt, att pensionen i en viss beställning å reservstat kom att i stort sett

motsvara pensionen i närmast lägre tjänstegrad å aktiv stat.

Såsom en följd av de efter hand genomförda löne- och pensionsregleringarna

för den aktiva personalen inträdde småningom en förskjutning av

relationen mellan denna personals och reservstatspersonalens löne- och pensionsförmåner.

I syfte att återställa den ursprungliga relationen mellan den

aktiva personalens och reservstatspersonalens förmåner avlät Kungl. Majt

till 1925 års riksdag proposition (nr 127) med förslag angående provisorisk

löne- och pensionsförbättring för reservstatspersonalen m. m. Enligt detta

förslag bestämdes lönerna för kompaniofficerare och underofficerare efter den

proportion, som år 1914 varit radande mellan de olika löneklasserna inom

dessa grader. Beträffande de högre reservstatsbeställningarna hade liksom

vid bestämmande av de ursprungliga lönerna hänsyn måst tagas till att reservstatslönen

borde vara minst lika hög som den pension, vederbörande beställningshavare

vid sin övergång från aktiv stat redan kunde ha intjänat eller

vartill han inom kort skulle bliva berättigad, d. v. s. pensionen inom närmast

lägre grad. På grund härav hade de för de högre beställningarna föreslagna

lönerna kommit att ligga något högre än om allenast do vid lönebestämningen

för kompaniofficerare och underofficerare följda grunderna tillämpats. Pen
-

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

sionerna hade genomsnittligt sett bestämts till omkring 90 procent av lönebeloppen.

Förslaget förutsatte beredandet av pensionsförbättring jämväl åt

sådan personal å reservstat, som vid tiden för den ifrågasatta pensionsregleringens

genomförande redan avgått med pension. Kungl. Maj :ts förslag bifölls

av 1925 års riksdag.

I propositionen 1936: 225 föreslogs, i syfte att säkerställa reservstaternas

rekrytering, en förbättring av reservstatspersonalens avlönings- och pensionsvillkor,

dock icke beträffande personal, som vid ikraftträdandet av den föreslagna

löne- och pensionsregleringen redan avgått med pension.

Yad reservstatslönerna beträffar, innebar förslaget ett frångående av den

hittills följda principen för lönebeloppens beräknande, enligt vilken lönerna i

de lägre beställningarna i allmänhet bestämts att med omkring tio procent

understiga lönen i närmast lägre beställning å aktiv stat och i de högre beställningarna

fixerats med tanke på att något överstiga pensionen i närmast

lägre tjänstegrad å aktiv stat. I stället skulle enligt förslaget reservstatslönerna

motsvara 60 procent av lönebeloppen å A-ort (för major B-ort) i mot
-

Beställning

Lönegrad

Lön eklass

Lön

Pension

Löne-

förbättring

Pensions-

förbättring

kronor

kronor

kronor

kronor

Generalmajor ........

7.920

7,128

480

478

Överste ..............

6,948

5,220

6,252

4,692

588

420

552

392

Major ................

i 10

4,176

3.756

1,356

1,256

03

1 9

3,816

3,432

—

—

1 8

3,456

3,112

—

_

Kompaniofficer........

1 7

3,096

2,784

876

784

I 6

5

2,736

2,460

—

_

O 2

2,448

2,208

—

_

4

2,160

1,944

540

494

f 9

2,340

2,112

780

712

8

2,160

1,944

—

_

Uo 3

f 7

1,980

1,788

_

_

Underofficer ..........

1,824

1,656

1,632

1,488

Uo 2

1 5

_

4

1,512

1,356

—

_

l 3

1,368

1,236

108

136

f 25

5,724

5,148

— 216

— 152

Fältläkare ............

C 13

24

5,436

4,896

—

i

| 23

5,148

4,632

—

_

Regementsläkare......

Cll

11 22

5,860

3,280

60

80

4.572

4,116

—

_

1 20

4,284

3,852

—

—

Anm. Lönegrads- och löneklassbeteckningarna hänföra sig till 1927 års officersavlöningsreglemente.

svarande beställning å aktiv stat. Med hänsyn till lönesystemet för personal

å aktiv stat ansågos vidare några bärande skäl ej föreligga att -— såsom dittills

gällt bibehålla indelningen av kompani- och underofficerare å reservstat

å tre, respektive två löneklasser, vilken indelning grundade sig på det år

1915 gällande lönesystemet för aktiv personal. Det ansågs innebära vissa fördelar,

örn reservstatslönerna för dessa personalgrupper kunde närmare anpassas

efter de för den aktiva personalen bestämda löneklassema, så att den,

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

som utan att vinna befordran överginge till reservstat, såsom reservstatslön

skulle äga uppbära viss del av den lön han vid övergången uppburit å aktiv

stat. Beträffande pensionerna ifrågasattes icke någon ändring i gällande proportion

mellan reservstatslöner och pensioner, enligt vilken pensionerna i stort

sett utgingo med 90 procent av lönebeloppen. —- Kungl. Maj:ts förslag bifölls

av riksdagen.

De löner och pensioner, som enligt 1936 års riksdagsbeslut bestämts att

utgå till personal å reservstat, framgå av sammanställningen å föregående

sida, vilken även utvisar storleken av den då beslutade löne- och pensionsförbättringen.

Sammanställningen avser arméns reservstatspersonal men

gäller i tillämpliga delar även för kustartilleriet.

I berörda löne- och pensionsplan har efter år 1936 icke vidtagits annan

ändring än att dels de äldre lönegradsbeteckningarna ersatts med de enligt

militära avlöningsreglementet gällande, dels ock löneklassindelningen inom de

olika kompaniofficers- och underofficersgraderna jämkats till överensstämmelse

med den, som tillämpas i nyssnämnda reglemente (jfr Sv. förf.-saml. nr

417 och 418/1939). Löne- och pensionsbeloppen kvarstå däremot oförändrade

alltsedan år 1936.

Å reservstatslön och reservstatspension åtnjutas dyrtidstillägg och kristillägg.

Dyrtidstillägget å lönen utgör för närvarande 26 procent, vartill kommer

kristillägg med 16 procent å ett kristilläggsunderlag, motsvarande lönen

ökad med 10 procent. Å pensionen utgår dyrtidstillägg med 28 procent, vartill

kommer kristillägg med 16 procent å ett tilläggsunderlag, motsvarande pensionen

ökad med 12 procent.

Såsom inledningsvis nämnts har 1942 års riksdag fattat beslut örn viss utbyggnad

av reservstatsorganisationen genom tillskapandet av nya beställningar

för överstelöjtnanter, fält- och regementsveterinärer samt flygläkare av

l:a graden. Härvid har förutsatts, att avlöning och pension för fältveterinär

skola utgå efter samma grunder som gälla för regementsläkare på reservstat,

d. v. s. efter lönegraden Ca 26, samt alltefter löneklass vid avgången från

aktiv stat efter någondera av löneklasserna 26—29. För regementsveterinär

ha lön och pension beräknats enligt följande tabell.

Lönegrad

Regementsveterinär................................. Ca 22

Lönegrad

Löneklasa

Lön

Pension

. Ca 22

25

4,032

3,624

24

3,780

3,396

23

3,528

3,180

22

3,312

2,976

För överstelöjtnant på reservstat ha lön och pension — med utgångspunkt

från det relationstal mellan reservstatslön och lön å aktiv stat, som för närvarande

gäller för överste på reservstat, eller 56.9 procent — bestämts till

respektive 6,000 och 5,400 kronor.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår ha reservstatspersonalens

löner och pensioner i stort sett avvägts i viss relation till de för personalen

å aktiv stat fastställda motsvarande förmånerna. För närvarande äro reservstatslönerna

genomsnittligt sett tillmätta på det sätt, att de motsvara ungefär

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

60 procent av de i 1927 års officersavlöningsreglemente upptagna lönebeloppen

å A-ort i motsvarande beställning å aktiv stat. Någon reglering av reservstatslönerna

i anslutning till 1939 års militära lönereglering har såsom förut nämnts

icke ägt rum. Vad reservstatspensionerna beträffar, ha dessa i stort sett avvägts

att motsvara 90 procent av lönerna å reservstat, innebärande att pensionen

i en viss beställning å reservstat i princip motsvarar den före senaste

pensionsreglering utgående pensionen i närmast lägre tjänstegrad å aktiv stat.

De sakkunniga ha anfört, att de nyligen genomförda löne- och pensionsregleringarna

för den aktiva personalen medfört en förskjutning av relationen

mellan denna personals och reservstatspersonalens löne- och pensionsförmåner.

I likhet med övriga statliga befattningshavare hade reservstatspersonalen

visserligen erhållit viss kompensation för den efter hand inträdda levnadskostnadsstegringen

i form av förhöjda dyrtidstillägg och kristillägg å utgående

löne- och pensionsförmåner. Den reella förbättring av löne- och pensionsstandarden,

som genomförts för personalen å aktiv stat, hade däremot icke

kommit reservstatspersonalen till del. Det syntes vid sådant förhållande vara

med rättvisa och billighet förenligt, att denna personals löne- och pensionsvillkor

bragtes i bättre relation till den aktiva personalens motsvarande förmåner

än som för närvarande vore fallet.

I fråga örn reservstatslönerna skulle en tillämpning av de nuvarande grunderna

för desammas beräknande innebära, att lönebeloppen avpassades att i

stort sett motsvara 60 procent av lönebeloppen å A-ort enligt militära avlöningsreglementet.

Å löneförmånerna skulle därjämte utgå rörligt tillägg och

kristillägg enligt de för den aktiva personalen gällande grunderna. Vid en dylik

avvägning skulle det emellertid icke vara möjligt att bibehålla den nuvarande

relationen mellan reservstatslönerna och pensionerna, enär de senare då skulle

komma att avsevärt understiga de enligt allmänna tjänstepensionsreglementet

utgående pensionsbeloppen i beställningar inom närmast lägre tjänstegrad å

aktiv stat. Därest man icke ville frångå den hittillsvarande principen, att pensionen

i en viss beställning å reservstat i stort sett borde motsvara pensionen i

närmast lägre tjänstegrad å aktiv stat, syntes det fördenskull vara ofrånkomligt

att utmäta pensionsförmånerna för reservstatspersonalen efter en något

gynnsammare beräkningsgrund, varmed emellertid följde, att en viss uppräkning

måste äga rum även av reservstatslönerna. Behovet av en förbättring

gjorde sig särskilt gällande beträffande de högre reservstatsbeställningarna.

Av rekryteringshänsyn funne de sakkunniga det vara nödvändigt, att pensionerna

i dessa beställningar utmättes så, att de sammanfölle med pensionsbeloppen

i närmast lägre grader å aktiv stat (i generalmajorsgraden med pensionsbelopp

i lönegraden Ob 1). Vid en dylik avvägning av pensionsförmånerna

i de högre beställningarna syntes emellertid lönebeloppen kunna bestämmas

att överstiga pensionerna med 5 procent. I fråga om kompaniofficers- och

underofficersbeställningarna samt de civilmilitära beställningarna ville de sakkunniga

såsom en skälig lösning förorda, att de löne- och pensionsbelopp, som

erhölles med tillämpning av nuvarande relationstal mellan reservstatslön och

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 143.

109

1

2

3 1

4 1

5

6

7

8

9 1

10

Pension

Lön

Pension

i när-

mot-

mot-

mast

Nu-

svarande

Före-

Nu-

svarande

Före-

lägre

Beställning

Löne-

Löne-

varande

60 % av

slagen

varande

90 % av

slagen

beställ-

lön

den

lön

pension

lön

pension

ning å

aktiva

enligt

aktiv

lönen

kol. 5

stat

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

Generalmajor ....

7,920

a) 9,600

9,000

7,128

8,640

8,580

8,580

6.948

7,326

7,656

6,252

6,593

7,296

7,296

Överstelöjtnant . .

'') 6,000

6,363

6,984

*) 5,400

5,726

6,648

6,648

Major............

5,220

5.922

6,000

4,692

5,329

5,712

5,712

( 10

4,176

4.905

5,160

3,756

4,414

4,644

9

3,816

4,428

4,656

3,432

3,985

4,200

4,200

Oa 3

1 8

3,456

3.952

4,152

3,112

3,556

3,732

Kompaniofficer . .

l[ 7

3,096

3,520

3,696

2,784

3,168

3,336

8

2,736

3,171

3,336

2.460

2,853

3,000

2,724

Oa 2

&

2,448

2,858

3,000

2,208

2,672

2,700

1 4

2,160

2,559

2,688

1,944

2,303

2,424

1 7

2,340

2,764

2,904

2,112

2,487

2,616

2.160

2,566

2,688

1,944

2,309

2,424

U0 2

l( 5

1.980

2,361

2.484

1,788

2,124

2,232

2.844

Underofficer......

4

1.824

2,163

2,268

1,632

1,946

2,040

UOl

1 3

1,656

1.998

2,100

1,488

1,800

1,896

1,512

1,872

1,968

1,356

1,648

1,764

1 1

1,368

1,764

1,848

1,236

1,587

1,668

1 31

5,724

6,417

6,732

5,148

5,775

6,060

6

1 30

5,436

6,120

6,420

4,896

5,508

5,784

Fältläkare........

Ca 28

Il 29

5,148

5,823

6,108

4,632

5.240

5,496

Fältveterinär ....

Il 28

4,860

5,526

i 5.808

4,380

4,973

5,220

5 436

Regementsläkare. .

\ La Jo

1 27

4,572

5,229

5,496

4,116

4,706

4,944

(Ca 22)

1

l 26

4,284

4,932

i 5.172

3,852

i 4,438

4,656

Flygläkare av

i

I 25

>) 4,032

4,635

4,860

l) 3,624

| 4,171

4,380

l:a graden......

) 24

•) 3,780

4,338

| 4,548

'') 3,396

3,904

4,104

Regementsvete-

| 23

*) 3,528

4,050

; 4,260

l) 3,180

3,645

3,827

I rinar ..........

l

1 22

*) 3,312

! 3.780

! 3,972

1 ‘j 2,976

1 3,402

3,576

l) Enligt 1942 års riksdags beslut.

*) Räknat efter lön i Ob 2.

lön enligt militära avlöningsreglementet, respektive mellan reservstatslön och

-pension, förhöjdes med i genomsnitt 5 procent.

Den av de sakkunniga föreslagna löne- och pensionsregleringen vore icke

avsedd att omfatta personal, som vid ikraftträdandet därav redan avgått med

pension.

De sakkunnigas förslag till löne- och pensionsbelopp för reservstatspersonalen

återfunnes under kolumnerna 6 och 9 å ovanstående sammanställning.

Sammanställningen avsåge närmast förhållandena vid armén men gällde i

tillämpliga delar jämväl för marinen och flygvapnet.

I övrigt ha de sakkunniga icke föreslagit några principiella förändringar

i gällande avlöningsbestämmelser för roservstatspersonalen. Dock torde här

böra omnämnas, att de sakkunniga i fråga örn löneställningen för furir, som

befordrats till underofficer på reservstat, ansett sig böra föreslå en mindre

jämkning. För närvarande gäller, att dylik beställningshavare åtnjuter lön

och efter avgång från reservstat pension efter lägsta för underofficer angiven

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Majlis proposition nr 143.

löneklass. De sakkunniga ha ansett ifrågavarande bestämmelse mindre lämplig

och ha i stallet föreslagit en formulering, varigenom de i 12 § militära

avlöningsreglementet givna föreskrifterna örn löneklassplacering vid befordran

till lägsta underofficersbeställning bleve tillämpliga jämväl vid övergång

till reservstat.

Slutligen torde böra framhållas, att personal å reservstat enligt gällande

bestämmelser äger under tjänstgöring åtnjuta tjänstgöringstraktamente och

övriga särskilda förmåner enligt de grunder, som gälla för personal på aktiv

stat. Denna bestämmelse har regelmässigt tolkats så att reservstatspersonalen

ansetts vara berättigad till enahanda sjukvårdsförmåner under

tjänstgöring som personal på aktiv stat. För ernående av större klarhet vid

förordningens tillämpning ha de sakkunniga förordat intagande i författningstexten

av de särskilda förmåner, varom här är fråga. I de sakkunnigas

förslag till reservstatsförordning har dock intet nämnts örn sjukvård.

Arméchefen har icke haft något att invända gentemot de sakkunnigas

förslag i fråga örn löne- och pensionsbeloppens storlek men framhållit, att

personal å reservstat borde tillförsäkras rätt till sjukvård enligt för motsvarande

personal pa aktiv stat gällande grunder. Den, som på grund av

sjukdom eller skada, som föranletts av militärtjänsten, vid tjänstgöringens

slut vore i behov av sjukvård, borde jämväl därefter äga rätt till dylik vård

intill dess behovet därav upphört, dock högst under sex månader.

Ställföreträdande militärbefälhavaren för 11. militärområdet har framhållit,

att det för reservstatspersonalens civila verksamhet vore av betydelse att

vederbörande ej i alltför stor utsträckning betungades med militär tjänstgöring.

Varje ökning av tjänstgöringstiden minskade möjligheterna att erhålla

en civil befattning. Vid en på militära skäl grundad utökning av tjänstgöringstiden

borde reservstatslönen ökas i proportion därtill. Med hänsyn

till det sagda borde de av de sakkunniga föreslagna lönebeloppen uppräknas

på. visst närmare angivet sätt så att reservstatslönerna komme att i genomsnitt

utgöra cirka 65 procent av motsvarande löner på aktiv stat.

Militärbefälhavaren för lil. militärområdet har ansett, att det med avseende

å såväl löner som pensioner för reservstatspersonalen vore lämpligt

örn desamma kunde sammankopplas med de för aktiv personal fastställda beloppen,

förslagsvis så att löner för reservstatspersonalen fastställdes till

50 procent av A-ortslönen för motsvarande löneklass enligt vederbörlig lönepo*1

i militära avlöningsreglementet och pensionen till något högre belopp

än för närmast lägre grad på aktiv stat. Härigenom vunnes den fördelen, att

reservstatspersonalens avlönings- och pensionsvillkor alltid följde med eventuella

ändringar av den aktiva personalens förmåner.

I ett särskilt till militärbefälhavaren för III. militärområdet avgivet yttrande

över de sakkunnigas förslag har chefen för Bohusläns regemente framhållit,

att de av de sakkunniga föreslagna löneförbättringarna i viss mån endast

vöre skenbara, enär å nuvarande löner utginge dyrtidstillägg (för närvarande

26 procent) och kristillägg, under det att å föreslagna löner endast beräknades

opaginerad Kontrollera mot PDF

lil

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

rörligt tillägg (för närvarande 15 procent) jämte kristillägg. En del av den

kompensation, som erhölles genom dyrtidstillägget, vore således inarbetat i

lönen. För exempelvis en major uppginge för närvarande årslönen till 5,220

kronor jämte dyrtidstillägg 1,316 kronor och kristillägg 894 kronor eller tillhopa

7,430 kronor. Enligt förslaget skulle löneförmånerna uppgå till en årslön

av 6,000 kronor, rörligt tillägg 900 kronor samt kristillägg 960 kronor eller

tillhopa 7,860 kronor. Den löneökning, som framginge av de sakkunnigas

tabell, uppginge till (6,000 — 5,220 =) 780 kronor men vore under nu rådande

och sannolikt lång tid framåt bestående krisläge endast 430 kronor. Det

kunde ifrågasättas om icke den föreslagna ökade tjänstgöringen borde i

högre grad kompenseras i löneavseende. Eljest kunde antagas att en stor

del av den nuvarande reservstatspersonalen funne det vara fördelaktigare

att kvarstå under de nu gällande bestämmelserna.

Hittillsvarande princip, att pensionen i viss beställning å reservstat i

stort sett motsvarade pensionen i närmast lägre tjänstegrad a aktiv stat,

hade av de sakkunniga bibehållits i förslaget. Det vore dock att bemärka, att

exempelvis en major på reservstat hittills uppburit högre tjänstepension än

en kapten på aktiv stat. Enligt nu föreslagna pensionsgrunder bleve pensionsbeloppen

lika. Visserligen vore för närvarande pensionsförhöjningen vid

befordran från kapten på aktiv stat till major på reservstat icke stor, men

den funnes dock och syntes i någon mån bidraga till förbättrad rekrytering.

Det borde därför tagas under övervägande att — utan frångående av grundprincipen

för pensionernas beräknande — uppräkna pensionerna med mindre

belopp.

Militärbefälhavaren för VII. militärområdet har ansett, att beställmngshavare

å reservstat borde under tjänstgöring åtnjuta minst samma löneförmåner

som befattningshavare i reserv i motsvarande tjänsteålder.

Överfältveterinären har uttalat sig för att fält- och regementsveterinärer i

ekonomiskt avseende borde jämställas med motsvarande militärläkare. Veterinärernas

långa utbildningstid, som endast obetydligt understege läkarnas,

borde berättiga dem till samma löneställning som dessa. Denna synpunkt

hade beaktats i fråga örn löneställningen för batalj onsveterinärerna vid fältveterinärkåren

och borde även beaktas i fråga örn militärveterinärernas å

reservstat löneplacering.

Arméförvaltningen har funnit den föreslagna löne- och pensions], egleringen

väl avvägd och ägnad att stimulera rekryteringen till reservstaterna.

Arméförvaltningen har emellertid — i överensstämmelse med vad ämbetsverket

i yttrande över de sakkunnigas förslag till reservförordningar föreslagit

i fråga örn personal i arméns reserver -—- ansett att reservstatspersonalen

borde tillförsäkras rätt till ersättning för sjukvård (även öppen)

efter tjänstgöringens slut, så länge behov därav förelåge, dock högst sex

månader.

Statskontoret har icke funnit motiveringen för de sakkunnigas förslag till

höjning av reservstatslönerna bärande. Ämbetsverket vore icke övertygat örn

nödvändigheten att av rekryteringshänsyn fastlåsa de av 1936 års riksdag från

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

andra utgångspunkter beslutade relationstalen för beräkning av reservstatspersonalens

löner och pensioner. Därest över huvud taget en reglering av

denna j>ersonals förmåner nu ansåges böra komma till stånd, borde denna

enligt statskontorets uppfattning icke sträcka sig längre än till en sådan

uppräkning av löne- och pensionsbeloppen, sorn erfordrades för det nuvarande

dyrtidstilläggets avveckling och ersättande med rörligt tillägg. Detta syntes

så mycket mer motiverat i betraktande av det oklara och i vidare bemärkelse

outredda läge, i vilket hela reservstatsfrågan för närvarande befunne sig.

Försvarsväsendets lönenämnd har i sitt yttrande inledningsvis redogjort

för nu gällande bestämmelser i förevarande avseende samt för de sakkunnigas

förslag i ämnet. För egen del har lönenämnden anfört följande.

Lönenämnden får erinra, att vid reservstatsorganisationens upprättande

— år 1914 — avvägningen av personalens löner och pensioner skedde

med utgångspunkt från att reservstatens ändamål skulle vara att anskaffa

det för mobiliseringsbehovet erforderliga antalet officerare och underofficerare

för en mindre kostnad än den, som var förbunden med motsvarande

ökning av de aktiva officers- och underofficerskadrerna. Av rekryteringshänsyn

avpassades härvid de ekonomiska förmånerna för reservstatspersonalen

på ett sådant sätt, att de såväl i och för sig som i jämförelse med

den aktiva personalens motsvarande förmåner kommo att framstå såsom relativt

lockande. Genom härefter — senast i samband med antagandet av 1936

års försvarsordning — successivt verkställda löne- och pensionsregleringar

för reservstatspersonalen lia statsmakterna eftersträvat att vidmakthålla och

säkerställa en fullgod rekrytering av reservstaterna. Med tanke särskilt på

den icke oväsentliga förbättring av personalens ekonomiska villkor, som 1936

års beslut innebar, synes det dock lönenämnden tveksamt, örn tvingande skäl

föreligga att nu vidtaga en ytterligare standardförbättring för ifrågavarande

personal av den storleksordning, som innefattas i det av de sakkunniga framlagda

förslaget.

Vad först reservstatslönerna beträffar, finner lönenämnden tillräckliga skäl

ej föreligga för ett frångående av den nuvarande relationen mellan dessa

löner och _ lönebeloppen för motsvarande personal å aktiv stat. I enlighet

härmed vill lönenämnden föreslå, att reservstatslönerna fastställas att -—- med vissa mindre avvikelser inom regementsofficersgraderna, vartill lönenämnden

återkommer i det följande — motsvara 60 procent av de enligt militära

avlöningsreglementet utgående lönerna å A-ort. Lönenämndens förslag

härutinnan återfinnes under kolumn 6, jämförd med kolumn 5, i nedanintagna

tabell. I syfte att närmare belysa innebörden av sålunda föreslagen

löneförbättring har lönenämnden under kolumn 4 i tabellen upptagit nuvarande

reservstatslöner efter inräknande i desamma av 10 procent dyrtidstillägg

eller samma procenttal, varmed dylikt tillägg inarbetats i de“ fasta

lönerna i samband med genomförandet av 1939 års militära lönereglering.

Å de av lönenämnden föreslagna beloppen avses skola utgå rörligt tillägg

och kristillägg enligt de för aktiv personal gällande grunderna.

Med avseende å reservstatspensionerna gäller såsom förut nämnts för

närvarande, att desamma fastställts att motsvara genomsnittligt sett 90

procent av reservstatslönerna. Denna beräkningsgrund finner lönenämnden

alltjämt böra äga principiell giltighet, även om därmed följer, att reservstatspensionerna

komma att understiga pensionsbeloppen i närmast lägre grader

å aktiv stat. Bärande skäl att i fortsättningen upprätthålla den hittillsvarande

relationen mellan reservstatspension och pension ä aktiv stat synas nämligen

icke vara för handen, då pensionsförmånerna för den aktiva personalen vid

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj-.ts ''proposition nr 143.

senaste pensionsreglering utmätts med utgångspunkt från C ort i stället för,

såsom tidigare, A-ort. Någon anledning att vidtaga motsvarande omläggning

beträffande reservstatspersonalen föreligger emellertid icke. Då rörligt tilllägg

— och kristillägg — avses skola utgå å reservstatspensionerna efter

samma grunder, som gälla för beräkning av tillägg å den aktiva personalens

motsvarande förmåner, torde såsom utgångspunkt vid en jämförelse mellan

gällande och av lönenämnden föreslagna pensionsbelopp lämpligen böra

räknas med nuvarande belopp ökade med 12 procent eller samma procenttal,

varmed dyrtidstillägg inarbetats i pensionerna vid senaste allmänna pensionsreglering.

Vid inräknande av dyrtidstillägg i reservstatslönerna efter 10

procent och i reservstatspensionerna efter 12 procent kommer emellertid

nuvarande reservstatspension att motsvara icke 90 utan 91.G3 6 procent av

reservstatslönen. För att efter övergången till systemet nied rörligt tillägg

erhålla samma relation mellan lön och pension som för närvarande har lönenämnden

fördenskull grundat sina beräkningar av reservstatspensionerna på

procenttalet 91.636. De av lönenämnden föreslagna pensionsbeloppen framgå

av kolumn 9 i tabellen.

I fråga örn lönebeloppen i de högre beställningarna får lönenämnden framhålla

följande synpunkter.

Enligt lönenämndens mening böra löneförmånerna i generalmajorsgraden

avvägas med principiell utgångspunkt icke från nuvarande lön i lönegraden

Ob 2 utan från det lönebelopp, som vid en dyrortsgradering av lönen i^ denna

lönegrad enligt vanliga grunder skulle tillkomma beställningshavare å aktiv

stat med placering å A-ort. Med denna utgångspunkt skulle emellertid löneförmånerna

å reservstat i generalmajorsgraden, därest desamma bestämdes

att motsvara 60 procent av den aktiva lönen, komma att något understiga de

nu utgående löneförmånerna. Av denna anledning har lönenämnden funnit

sig böra vidtaga en mindre uppräkning av den på angivet sätt erhållna reservstatslönen.

För undvikande av minskning i jämförelse med nuvarande löneförmåner i

överstegraden å reservstat har lönenämnden funnit erforderligt att i sitt förslag

upptaga reservstatslönen i nämnda grad med belopp, som något överstiger

60 procent av den aktiva lönen på A-ort.

Lönebeloppet i lönegraden Oa 5 löneklass 14 har beräknats med utgångspunkt

från den av 1942 års riksdag beslutade lönen för överstelöjtnant å

reservstat. I anslutning härtill ha, för ernående av jämnast möjliga intervaller

å löneskalan i regementsofficersgraderna, lönebeloppen för löneklasserna

11—13 avpassats efter något gynnsammare beräkningsgrund än

som skulle följa av den i det föregående angivna huvudregeln.

Att lönebeloppen i överstelöjtnants- och majorsgraderna i lönenämndens

förslag uppdelats på olika löneklasser sammanhänger med att numera lönegraderna

Oa 5 och Oa 4 för personal pa aktiv stat upptaga vardera tre löneklasser.

Enligt lönenämndens mening saknas nämligen anledning att för

överstelöjtnants- och majorsgraderna på reservstat frångå den för reservstatspersonalen

i övrigt tillämpade principen, att. löneklassindelnmgen

grundas på motsvarande indelning för personal på aktiv stat. Vid befordran

till högre beställning i samband med övergång till reservstat bör placering

i löneklass ske efter enahanda grunder, som örn befordran skett till samma

beställning på aktiv stat. Vid befordran till högre beställning efter vunnen

anställning på reservstat bör löneklassplacering i tillämpliga delar ske eftei

samma grunder som vid befordran till högre beställning på aktiv stat.

Bihang till riksdagens protokoll 1913. 1 sami. Nr 143. 491 43 b

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

Departements
chefen.

1

2

4

5

6

7

8

9

Nuvarande

Lön mot- svarande

Nuvarande

Pension

Av löne- nämnden

föreslagen

Beställning

Löne-

grad

Löne-

klass

lön inbe- räknat

10 % dyr-

60 % av

lönen för

personal

Av löne- nämnden

föreslagen

pension

inberäknal

12 % dyr-

rande

91.636 %

av lönen

tidstillägg

på aktiv

stat

tidstillägg

å 4,800 kr.

enligt

kol. 5

pension

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

Generalmajor . . . . j

8,712

>) 9,600

21 8,520

8,850

7,704

'') 8,797

2) 7,807

8,112

Överste..........

7,642

7,326

7,644

6,828

'' 6,713

7,008

Överstelöjtnant j

04

3) 6,600

6,363

6.600

5,976

5,830

6,048

Oa

5

hs

—

6,075

6,282

—

5,566

5,760

Major..........|

flis

5,742

5,787

5,964

5,255

5,302

5,466

Oa

4

11

—

5,346

5,436

—

4,898

4,986

1(10

4,593

4,905

4,905

4,206

4,494

4,494

Oa

3

9

4,197

4,428

4,428

3,843

4,057

4,062

8

3,801

3,952

3,954

3,485

3,621

3,624

Kompaniofficer . ..

fl 7.

3,405

3,520

3,522

3,118

3,225

3,228

Oa

2

6

3,009

3,171

3,171

2,755

2,905

2,910

1 5

2,692

2,858

2,859

2,472

2,618

2,622

l 4

2,376

2,559

2,559

2,177

2,344

2,346

7

2,574

2,764

2,766

2,365

2,532

2,532

6

2,376

2,566

2,568

2,177

2,351

2,352

Underofficer ....

UO

2

1 5

2,178

2,361

2,361

2,002

2,163

2,166

4

2,006

2,163

2,163

1,827

1,982

1,986

UO

1

U 3

1,821

1,998

1,998

1,666

1,830

1,830

2

1,663

1,872

1,872

1,518

1.715

1,716

l 1

1,504

1,764

1,764

1,384

1,616

1.620

6,296

6,417

6,417

5,724

5,880

5,880

Fältläkare......

Ca 28

J 30

5,979

6,120

6,120

5,472

5,608

5.610

129

5,662

5.823

5,823

5,187

5,335

5,340

Fältveterinär . . |

Ca 26 i

128

5.346

5,526

5,526

4,905

5,063

5,064

Regementsläkare J

27

26

5,029

4,712

5,229

4,932

5,229

4.932

4.609

4,314 i

4,791

4.519

4,794

4.524

Flygläkare av l:af

(25

3) 4,435

4,635

4,635

3) 4,058 !

4,247

4,248

graden........1

Ca 22

»24

3) 4.158

4,338

4 338

8j 3,803

3,975

3,978

Regementsvete-

123

s) 3.880

4,050

4,050

8) 3.561

3,711 j

3,714

rinar..........t

<22

3) 3,643

3,780

3,780

3) 3,333 1

3,463 1

3,468

'') Räknat efter lönegraden Ob 2.

2) Räknat efter lönegraden Ob 2, därest lönen i denna lönegrad vore dyrortsgraderad

enligt vanliga grunder.

s) Enligt 1942 års riksdags beslut.

De av mig lämnade direktiven för de sakkunnigas verksamhet inneburo,

bland annat, att de sakkunniga hade att företaga en översyn av

bestämmelserna rörande reservstatspersonalens löner och pensioner, särskilt

med tanke på att de nuvarande löne- och pensionsbeloppen syntes

vara åtminstone i viss mån bestämda med hänsyn till de i 1935 års militära

tjänstepensionsreglemente angivna tjänstepensionerna samt dessa vid ikraftträdandet

den 1 juli 1942 av 1941 års allmänna tjänstepensionsreglemente

kommit att undergå viss omreglering. De sakkunniga ha — som av redogörelsen

ovan framgår — funnit sig böra förorda en viss reell löne- och

pensionsförbättring för reservstatspersonalen. De remissvägen hörda myndigheterna

ha framfört olika invändningar emot de sakkunnigas förslag. De

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj-.ts proposition nr 143.

militära myndigheterna finna i några fall, att de föreslagna förbättringarna

med hänsyn till rekryteringsmöjligheterna äro i knappaste laget, medan å

andra sidan statskontoret och försvarsväsendets lönenämnd ifrågasatt nödvändigheten

av så pass omfattande förbättringar som här föreslagits.

Yad den förstnämnda gruppen av invändningar beträffar är det visserligen

riktigt — såsom i ett yttrande framhållits — att den föreslagna ökningen i

viss mån är skenbar därigenom att å reservstatslön utgår dyrtidstillägg och

kristillägg (för närvarande tillhopa 42 procent), medan å den föreslagna lönen

skulle beräknas rörligt tillägg och kristillägg (för närvarande 31 procent).

För egen del kan jag dock icke finna de förebragta skälen för en ytterligare

förbättring av förmånerna vara bärande. I nuvarande läge med en allmän

utökning av kadrerna och därav följande fördelaktigt befordringsläge kan

man kanske icke räkna med ett mera påtagligt intresse för övergång till

reservstat örn ej förhållandevis stora förmåner äro förknippade därmed. Jag

anser emellertid, att reservstaten hav sin största betydelse i tider av mindre

god befordringsgång — den har då en synnerligen viktig funktion att fylla

genom att bland annat underlätta cirkulationen inom befälskadrema. Örn man

således enligt min mening icke bör öka förmånerna för att för närvarande stimulera

intresset för övergång till reservstat, kan man dock icke bortse från att

en reglering av dessa förmåner torde vara befogad med hänsyn till de löner

och pensioner, som genom militära avlöningsreglementets respektive allmänna

tjänstepensionsreglementets införande beretts den aktiva personalen.

Såsom av direktiven för de sakkunnigas uppdrag framgår uppdrogs åt de

sakkunniga att pröva i vad män en dylik reglering kunde anses befogad.

Som nämnts motsvara reservstatslön erna ungefär 60 procent av de i

1927 års officersavlöningsreglemente upptagna lönebeloppen å A-ort i motsvarande

beställning å aktiv stat, medan reservstatspensionen i stort sett

motsvarar 90 procent av lönerna å reservstat, vilket innebär, att pensionen i

en viss beställning å reservstat i princip motsvarar den före senaste pensionsreglering

utgående pensionen i närmast lägre tjänstegrad å aktiv stat. Såsom

av redogörelsen i det föregående framgår ha de sakkunniga ansett sig icke

kunna tillstyrka ett frångående av principen, att pensionen i en viss beställning

å reservstat i stort sett bör motsvara pensionen i närmast lägre tjänstegrad

å aktiv stat. Med utgångspunkt från detta resonemang ha de sakkunniga,

som jämväl velat bibehålla den nuvarande relationen mellan reservstatslönerna

och pensionerna, tillstyrkt uppräkning av såväl löner som pensioner

med i genomsnitt 5 procent.

Beträffande skälen för de sakkunnigas förslag torde få hänvisas till den

lämnade redogörelsen. Av denna framgår även, att statskontoret och försvarsväsendets

lönenämnd funnit sig icke kunna biträda den av de sakkunniga

föreslagna förbättringen. Statskontoret har under åberopande av det outredda

läge, i vilket reservstatsfrågan befunne sig, icke ansett sig kunna tillstyrka

annat än en sådan uppräkning av löne- och pensionsbeloppen, som

erfordrades för det nuvarande dyrtidstilläggets avveckling och ersättande

med rörligt tillägg. Lönenämnden har däremot ansett en reell förbättring

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts -proposition nr 148.

befogad men icke funnit tillräckliga skäl föreligga för ett frångående av den

nuvarande relationen mellan reservstatslönerna och lönebeloppen för motsvarande

personal å aktiv stat. Beträffande pensionerna har lönenämnden

jämväl velat bibehålla den nuvarande relationen mellan lön och pension,

varigenom pensionerna skulle fastställas att motsvara genomsnittligt sett

90 procent av reservstatslönerna. Denna beräkningsgrund finner lönenämnden

böra äga principiell giltighet även örn därmed följer, att reservstatspensionerna

komma att understiga pensionsbeloppen i närmast lägre grader å

aktiv stat.

I motsats till vad statskontoret yttrat i ämnet finner jag det icke

lämpligt, att frågan om reservstatspersonalens löneförmåner ställes på framtiden.

Enligt min mening bör en reglering av dessa förmåner i förhållande till

den aktiva personalens ske. I likhet med lönenämnden finner jag icke skäl att

frångå den nuvarande relationen mellan reservstatslönerna och lönebeloppen

för motsvarande personal på aktiv stat. Jag anser mig kunna biträda jämväl

lönenämndens förslag i fråga örn lönebeloppen i de särskilda beställningarna.

Beträffande reservstatspensionen har det varit en huvudprincip, att denna

skulle något överskrida pensionen i närmast lägre grad på aktiv stat. Ett

frångående a\ denna princip har ansetts kunna menligt påverka rekryteringen

till reservstaten. Emellertid ligger saken numera annorlunda till än tidigare

sedan den aktiva personalens pensionsförmåner vid senaste pensionsreglering

utmätts med utgångspunkt från C ort i stället för — såsom tidigare — A-ort.

Då såsom lönenämnden framhållit någon anledning att vidtaga motsvarande

omläggning beträffande reservstatspersonalen icke föreligger, finner jag mig

kunna godtaga vad lönenämnden föreslagit jämväl i fråga om pensionsbeloppen.

De sålunda föreslagna beloppen framgå av ovan sist återgivna

tabell.

I fråga örn löneställningen för furir som befordrats till underofficer på

reservstat ansluter jag mig i princip till de sakkunnigas förslag.

Vad slutligen beträffar reservstatspersonalens rätt till sjukvård torde i

stort sett enahanda bestämmelser böra gälla som för personal i krigsmaktens

reserver, varför jag härutinnan torde få hänvisa till vad i det föregående anförts

härom.

(1. Vissa särskilda frågor.

Gällande bestämmelser rörande reservstaterna återfinnas i två särskilda författningar,

nämligen förordningen angående arméns reservstater samt förordningen

angående kustartilleriets reservstat.

De sakkunniga, som enligt vad i det föregående anförts räknat med reservstater

jämväl för flottan och flygvapnet, ha ansett, att samtliga bestämmelser

i ämnet borde samlas i en gemensam förordning angående försvarsväsendets

reservstater. Några väsentliga skiljaktigheter i bestämmelserna rörande de

särskilda reservstaterna förelåge nämligen enligt de sakkunnigas mening

icke - anställningsvillkoren, tjänstgöringsskyldighetens omfattning samt

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Majds proposition nr 148.

löne- och pensionsförmånerna vore fastmera identiskt lika för de olika

reservstaterna — och de smärre olikheter i övrigt, som förekomme, kunde

utan olägenhet inordnas i en gemensam författning.

I fråga om förordningens uppställning ha de sakkunniga föreslagit vissa

smärre förändringar i förhållande till de nu gällande författningarna i syfte

att göra förordningen mera överskådlig, varjämte det varit ett önskemål att erhålla

en med reservförordningarna i möjligaste män likartad disposition. I

följd härav borde ordningsföljden mellan paragraferna i viss utsträckning

ändras.

Beträffande innehållet i förordningen lia de sakkunniga anfört följande.

Nu gällande författningar i ämnet reglerade bland annat reservstatspersonalens

löne- och pensionsförhållanden. Reservstatspersonalens familj epensionering

hade vid författningarnas tillkomst omhänderhafts av arméns respektive

marinens familjepensionskassor. Dessa kassor hade emellertid numera övertagits

av staten, i samband varmed reservstatspersonalen tillförsäkrats familjepension

jämlikt allmänna familjepensionsreglementet. I reservstatsförordningen

borde således ingå en hänvisning till allmänna familjepensionsreglementet.

Enligt de sakkunnigas mening borde emellertid även bestämmelserna rörande

tjänstepensioner utbrytas ur reservstatsförordningen och inarbetas i motsvarande

generella författning, nämligen allmänna tjänstepensionsreglementet.

Det hade varit en genomgående strävan att i nyssnämnda reglemente inordna

pensionsbestämmelsema för samtliga statliga befattningshavare, och det förefölle

knappast motiverat att efter en översyn av reservstatspersonalens pensionsförmåner

bibehålla bestämmelserna örn reservstatspensionema, vilka ju

vore rena tjänstepensioner, i reservstatsförordningen, helst som detta skulle

medföra, att man i reservstatsförordningen måste införa en hel del bestämmelser

rörande förverkande av pension m. m., vilka återfunnes i allmänna

tjänstepensionsreglementet. — Beträffande reservstatslönerna åter vore förhållandet

ett annat; bestämmelserna härom syntes på grund av sin speciella

natur böra bibehållas i reservstatsförordningen.

Statskontoret har icke funnit lämpligt att i allmänna tjänstepensionsreglementet

inarbeta pensionsbestämmelser av så speciell natur som de,

vilka skulle gälla för reservstatspersonalen. Beträffande handläggningen

av pensionsärenden för reservstatspersonal erinrade statskontoret, att ämbetsverket

i sitt yttrande över militära förvaltningsutredningens förslag rörande

den centrala förvaltningsverksamheten inom försvarsväsendet förordat, att de

arbetsuppgifter, som i förslaget hänförts till pensionskontoret inom försvarsväsendets

civilförvaltning —- d. v. s. ärenden rörande pension åt personal pa

reservstat och i reserven — borde såsom ett led i de senare årens centraliseringssträvanden

på pensionsväsendets område överflyttas till statskontoret

för att handläggas på ämbetsverkets pensionsbyrå.

För svar sväsendets lönenämnd har ej heller ansett lämpligt att till allmänna

tjänstepensionsreglementet överflytta bestämmelserna rörande tjänstepen

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

sionei, vilka bestämmelser i vissa hänseenden -—- exempelvis i fråga örn pensionemas

och pensionsavdragens belopp, avsaknaden av kravet på tjänsteår

för pension m. m. — företedde väsentliga skiljaktigheter från de allmänna

pensioneringsbestämmelserna. Ett inarbetande av berörda föreskrifter i allmänna

tjänstepensionsreglementet skulle enligt lönenämndens mening vara

ägnat att minska överskådligheten av reglementstexten. Bestämmelserna

syntes böra upptagas i den föreslagna reservstatsförordningen, vilket även

syntes bliva till fördel för tillämpningen vid truppförbanden.

Departements- Såsom de sakkunniga anfört synes ett sammanförande av bestämmelserna

rörande reservstaterna till en gemensam förordning vara en lämplig åtgärd.

Jag finnei det även ändamålsenligt att i enlighet med de sakkunnigas förslag

låta reservstatspersonalens pensionsförhållanden helt och hållet regleras

genom bestämmelser i allmänna tjänstepensionsreglementet, respektive allmänna

familjepensionsreglementet. Att pensionsbestämmelserna rörande reserystatspersonalen

i vissa avseenden förete skiljaktigheter i förhållande till

övriga pensionsbestämmelser torde icke behöva vålla några större svårigheter.

Chefen för finansdepartementet torde framdeles komma att anmäla

förslag örn de ändringar i tjänste- och familjepensionsreglementena, vilka föranledas

av de nu ifrågasatta åtgärderna.

De detaljanmärkningar, som i övrigt framkommit vid remissbehandlingen

av sakkunnigförslaget, torde icke vara av beskaffenhet att böra här behandlas

utan torde Kungl. Maj:t sedermera, vid utfärdandet av reservstatsförordningen,

få beakta desamma.

e. Övergångsbestämmelser.

De sakkunniga ha ansett, att den nya förordningen borde träda i kraft så

snart frågan varit föremål för behandling av 1943 års riksdag, lämpligen den

1 juli 1943. Samtidigt borde de äldre förordningarna upphöra att gälla. Dock

syntes de äldre bestämmelserna alltjämt böra gälla beträffande sådana beställningshavare

å reservstat, vilka före en viss dag, förslagsvis den 1 september

1943, anmält sig vilja vara underkastade dessa bestämmelser.

Departements- I likhet med vad jag anfört örn reservförordningarna bör möjligen den

chefen. blivande reservstatsförfattningens ikraftträdande uppskjutas till en senare tidpunkt

än den 1 juli 1943. Det närmare bestämmandet härutinnan torde emellertid

få överlatas på Kungl. Majit. Beträffande de föreslagna övergångsbestämmelserna

i övrigt har jag intet att invända. Jag vill dock i detta sammanhang

framhålla, att de nya avlönings- och pensionsbestämmelserna icke avses att

bliva tillämpliga vare sig å den, som före den nya författningens ikraftträdande

trätt i pension, eller den, som valt att alltjämt vara underkastad de äldre bestämmelserna.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 143.

119

V. Kostnadsberäkningar.

a. Arméns, marinens och flygvapnets reserver samt väg- och vattenbyggnadskåren.

De sakkunniga ha anfört, att i 1941 års försvarsutrednings betänkande med

förslag till plan för organisationsarbetet inom försvarsväsendet framlagts

kostnadsberäkningar avseende bland annat reservpersonalen vid försvarsväsendet.

Med utgångspunkt från därvid gjorda antaganden rörande personalkadrernas

storlek vid genomförd organisation hade de sakkunniga verkställt

beräkningar rörande de kostnader för reservpersonalens avlönande vid fullt

genomförd organisation, som skulle uppkomma vid tillämpning av de av de

sakkunniga föreslagna reglerna beträffande denna personals tjänstgörings- och

avlöningsförhållanden. Beräkningarna, som av naturliga skäl finge betraktas

som mycket approximativa, utvisade följande.

De årliga kostnaderna för avlönande av arméns reservpersonal under

densamma åliggande fredstjänstgöring kunde uppskattas till i runt tal 1,100,000

kronor, exklusive kostnaderna för rörligt tillägg efter 15 procent, utgörande

165.000 kronor. Härtill komme kostnaderna för tjänstgöringstraktamenten,

vilka beräknades uppgå till omkring 550,000 kronor.

För avlönande av den ständigt tjänstgörande reservpersonalen tillkomme

vidare ett belopp av i runt tal 450,000 kronor.

Förslagsanslaget till avlöningar till personal i arméns reserver beräknades

sålunda belöpa sig till (1,100,000 + 165,000 + 550,000 + 450,000=) 2,265,000

kronor eller i avrundat tal 2,250,000 kronor.

Kostnaden för ekiperingshjälp åt arméns reservpersonal uppskattades till

250.000 kronor.

Årskostnaderna för avlönande av marinens reservpersonal under densamma

åliggande fredstjänstgöring beräknades till 600,000 kronor jämte 90,000

kronor i rörligt tillägg efter 15 procent. Kostnaderna för sjötillägg och traktamentsersättning

kunde uppskattas till respektive 35,000 och 195,000 kronor.

För avlönande av ständigt tjänstgörande reservpersonal erfordrades ett belopp

av i runt tal 290,000 kronor. Vidare beräknades för avlönande övergångsvis

av marinläkare i reserven ett belopp av 55,000 kronor.

Förslagsanslaget till avlöningar till personal i marinens reservei kunde

sålunda beräknas till (600,000 + 90,000 + 35,000 + 195,000 + 290,000 +

55.000 =) 1,265,000 kronor eller i avrundat tal 1,250,000 kronor.

Kostnaderna för ekiperingshjälp åt personal i marinens reserver beräknades

uppgå till i runt tal 115,000 kronor.

Årskostnaderna för avlönande av flygvapnets reservpersonal under

åliggande fredstjänstgöring uppskattades till i runt tal 300,000 kronor, vartill

komme kostnaderna för 15 procent rörligt tillägg, 45,000 kronor. Kostnaderna

för tjänstgöringstraktamenten hade uppskattats till 130,000 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

J 20

Departements
chefen
-

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

Förslagsanslaget till avlöningar till personal i flygvapnets reserv beräknades

sålunda belöpa sig till (300,000 + 45,000 + 130,000 =) 475,000 kronor.

Kostnaderna för ekiperingsbjälp åt personal i flygvapnets reserv kunde

uppskattas till i runt tal 50,000 kronor.

De a\ de sakkunniga föreslagna pensionsförmånerna för reservpersonalen

eliel dess efterlevande anhöriga vore såväl i vad rörde förutsättningarna för

desammas utgående som i fråga örn avvägningen av beloppen gynnsammare

än enligt nuvarande regler. Den härav föranledda merutgiften för statsverket

läte sig ej närmare bedöma men syntes icke bliva av någon mera betydande storleksordning.

Statskontoret har såsom en brist i utredningen framhållit, att de sakkunniga

icke framlagt några beräkningar över statsverkets kostnader för de föreslagna,

väsentligt utvidgade pensionsförmånerna. Upplysningsvis kunde nämnas, att

de av arméförvaltningens civila departement under budgetåret 1941/42 utbetalda

reservpensionerna uppginge till 297,000 kronor och de kapitaliserade engångsersättningarna

till 315,000 kronor. De sakkunniga hade inskränkt sig

till ett allmänt uttalande örn att merutgiften för statsverket vid bifall till förslaget

icke läte sig närmare bedöma men att den icke torde bliva av någon

mera betydande storleksordning. I anledning härav kunde påpekas, att statskontoret

under senare tid tyckt sig i olika sammanhang märka en tendens att

beträffande utgifter för försvarsändamål skjuta kostnadsfrågan alltför mycket

i bakgiunden. Det torde dock icke minst för försvaret självt -— vara angeläget,

att nya anslagsäskanden för militära ändamål föreginges av lika noggranna

utredningar och kostnadsberäkningar, som plägade krävas i fråga om

övriga statsutgifter. I

I propositionen 1942: 210 angående den fortsatta utbyggnaden och organisationen

av landets försvarskrafter framlade jag kostnadsberäkningar för den av

mig i propositionen föreslagna försvarsorganisationen. Därvid upptogos såsom

avlöningar till personal i reserverna sammanlagt 3,320,000 kronor. Jag

framhöll emellertid, att beräkningarna av kostnaderna icke voro avsedda att

angiva annat än den ram, inom vilken uppbyggnadsarbetet under den närmaste

femårsperioden borde förlöpa, samt att såsom underlag för beräkningarna

valts den prisnivå, som rådde den 1 juli 1941. Riksdagen ansåg kostnadsberäkningarna

i stor sett kunna godtagas såsom utgångspunkt vid riksdagens ställningstagande

till de framlagda förslagen.

Mot de av de sakkunniga nu framlagda beräkningarna av årskostnaden för

avlöningsförmåner åt personalen i reserv, inklusive väg- och vattenbyggnadskårens

personal, vid fullt genomförd organisation synes i och för sig intet vara

att erinra. De ändringar i de föreslagna bestämmelserna örn berörda personals

anställningsförhållanden, som jag i det föregående förordat, föranleda emellertid

vissa jämkningar. Den utgiftsminskning, som uppkommer genom bibehållandet

av hittills gällande bestämmelser i fråga örn löneklassuppflyttning,

lärer dock icke vara av någon större betydelse. Däremot torde utbytet av

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

tjänstgöringstraktamenten mot reservbefälstraktamenten vid tjänstgöring

utom bostadsorten böra medföra en nedsättning av traktamentskostnaderna

med ungefär hälften.

Årskostnaden för avlöningsförmåner åt personalen i reserv, inklusive vägoch

vattenbyggnadskårens personal, vid fullt genomförd organisation torde

sålunda böra beräknas på sätt framgår av följande sammanställning. Till jämförelse

medtagas däri de av de sakkunniga beräknade kostnadsbeloppen samt

de motsvarande belopp, som beräknats i propositionen 1942: 210.

Enligt Enligt 1942 års Vid bifall till

proposition reservbefäls- dcpartements1942:210

sakkunniga chefens förslag

Kronor Kronor Kronor

Avlöningar till personal i arméns reserver .. 2,200,00g1) 2,250,000 2,000,000

Avlöningar till personal i marinens reserver 910,000 1,250,000 1,150,000

Avlöningar till personal i flygvapnets reserv 210,000 475,000 400,000

3,320,000 3,975,000 3,550,000

Ekiperingshjälp åt personal i arméns reserver.......... 250,000 250,000

Ekiperingshjälp åt personal i marinens reserver ...... 115,000 115,000

Ekiperingshjälp åt personal i flygvapnets reserv ..... 50,000 50,000

4,390,000 3,965,000

Beträffande statsverkets utgifter i anledning av de sakkunnigas förslag

rörande pensionsförmåner för reservpersonalen eller dess efterlevande anhöriga

ha de sakkunniga icke ansett sig kunna framlägga närmare beräkningar.

Otvivelaktigt föreligga också med hänsyn till mängden av ovissa faktorer hart

när oöverstigliga svårigheter att någorlunda exakt uppskatta berörda kostnader.

Särskilt kan framhållas, att statsverkets utgifter för reservpersonalens

pensionering under olika år torde komma att variera ganska avsevärt. De

senaste årens omfattande nyanställning av reservofficerare lärer sålunda medföra

att utgiftskurvan ungefär 15, 25 och 30 år härefter kommer att visa betydande

stegringar.

För att emellertid kunna giva någon uppfattning örn vad de av mig i det

föregående föreslagna pensionsförmånerna innebära i kostnadshänseende har

jag låtit inom försvarsdepartementet verkställa en överslagsberäkning av de

årliga kostnaderna i ett framtida jämviktsläge under vissa angivna förutsättningar

i fråga om årlig rekrytering, avgång vid de olika anställningsperiodernas

slut, pensionens förtida uttagande såsom kapitaliserat värde m. m. För

jämförelse har vidare beräknats, vilka kostnader som under motsvarande förutsättningar

skulle uppstå för statsverket enligt nu gällande pensionsbestämmelser.

Resultatet av dessa beräkningar visar, att de av mig här ovan föreslagna

pensionsförmånerna i förhållande till de för närvarande gällande kunna

*) Häri ingå, kostnader för ekiperingshjälp med 237,000 kronor.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Departements

chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

anses innebära en årlig ökning av statsverkets utgifter med omkring 1,800,000

kronor eller ungefär 38 procent.

b. Krigsmaktens reservstater.

På grundval av de antaganden rörande personalkadrernas storlek vid genom

förd organisation, som återfinnas i 1941 års försvarsutrednings betänkande,

ha de sakkunniga beräknat kostnaderna för reservstatspersonalens avlönande

enligt de sakkunnigas förslag. Efter frånräknande av flottans reservstat avseende

belopp uppgå kostnaderna till i runt tal 2,305,000 kronor.

Med samma utgångspunkt som de sakkunniga valt i fråga om antalet beställningar

torde kostnaderna vid ett genomförande av det förslag i fråga örn

lönebeloppen, som jag i det föregående framlagt, komma att belöpa sig till de

belopp, som framgå av följande sammanställning. Till jämförelse medtagas

däri motsvarande kostnadsbelopp enligt gällande bestämmelser och enligt de

sakkunnigas förslag.

Löner:

Enligt

gällande

bestämmelser

Kronor

Enligt

de sakkunniga

Kronor

Vid bifall till

departements- chefens förslag

Kronor

Armén .............

..... 1,280,000

1,510,000

1,460,000

Kustartilleriet ....

50,000

60,000

57,000

Flygvapnet .......

..... 165,000

190,000

182,000

Dyrtidstillägg .......

..... 390,000

—

—

Rörligt tillägg .......

..... —

265,000

255,000

Kristillägg .............

..... 265,000

280,000

271,000

Summa 2,150,000 2,305,000 2,225,000

En jämförelse med propositionen 1942: 210 giver vid handen, att kostnaderna

enligt mitt nu framlagda förslag i stort sett överensstämma med motsvarande

kostnader enligt nämnda proposition.

VI. Anslagsbehov för budgetåret 1943/44.

I statsverkspropositionen (fjärde huvudtiteln, punkterna 15, 16, 65 och 106)

har Kungl. Maj:t — under erinran att 1942 års reservbefälssakkunniga avgivit

förslag rörande bland annat reservpersonalens ställning, vilket förslag vid

tiden för statsverkspropositionens framläggande var föremål för remissbehandling

— föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i

ämnet, för budgetåret 1943/44 upptaga förslagsanslagen till avlöningar till

personal i reserver och å reservstat med allenast beräknade belopp.

Jag anhåller nu att ånyo, med utgångspunkt från vad ovan föreslagits

rörande löneställningen för reservpersonal, få upptaga dessa och vissa andra

anslagsfrågor till behandling.

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

123

a. Anslag för personal i reserverna.

1. Anslag till avlöningar.

Armén.

För innevarande budgetår är anslaget till avlöningar till personal i arméns

reserver uppfört med ett belopp av 1,000,000 kronor.

I sin skrivelse rörande medelsbehoven för budgetåret 1943/44 har arméförvaltningen

räknat med att den i 1942 års försvarspröposition föreslagna successiva

utökningen av reservpersonalen för nästa budgetår skulle medföra en

ökad belastning av anslaget i fråga med omkring 300,000 kronor.

I förslaget till riksstat för budgetåret 1943/44 har anslaget beräknats till

1,300,000 kronor.

Vid beräknandet av anslagsbehovet för personal i arméns reserver för innevarande

budgetår erinrade jag (propositionen 1942:266, punkten 10:o), att i

försvarspropositionen förslagsanslaget till avlöningar till personal i arméns

reserver beräknats till 2,200,000 kronor vid fullt genomförd organisation, och

till i genomsnitt 1,720,000 kronor per år under uppsättningsperioden 1942/47.

Med hänsyn till den förestående, förhållandevis stora ökningen av den aktiva

personalen, som komme att menligt inverka på möjligheterna att nyrekrytera

arméns reserver, särskilt i vad gällde underofficerarna, syntes dock medelsbehovet

för budgetåret 1942/43 kunna begränsas till 1,000,000 kronor.

Beträffande nyrekryteringen av arméns reserver föreligga i stort sett enahanda

förutsättningar som föregående år. Visserligen är det troligt, att den

genom 1941 års värnpliktslag införda obligatoriska utbildningen till officerare

och underofficerare av därtill särskilt lämpade värnpliktiga kommer att bidraga

till en ökad tillströmning till reservofficersbanan, men ännu torde det vara

för tidigt att bedöma i vilken utsträckning så kommer att bliva fallet. Örn

man således i detta avseende kan räkna med oförändrade kostnader i jämförelse

med föregående år torde vid bifall till de av mig härovan framlagda

förslagen rörande reservpersonalens löneförmåner en viss kostnadsökning bliva

oundviklig på grund av införande av tjänstgöringsskyldighet jämväl för pensionsavgången

personal, något utökad tjänstgöringsskyldighet för övrig personal

samt reservbefälstraktamenten. Den under rubriken Kostnadsberäkningar

ovan gjorda sammanställningen utvisar att efter genomförd organisation anslagsbehovet

kan beräknas belöpa sig till i runt tal 2,000,000 kronor. Då

ändringarna i gällande bestämmelser icke äro avsedda att träda i kraft redan

vid budgetårets början utan sannolikt först den 1 januari 1944 lärer det emellertid

vara tillräckligt, örn anslaget till avlöningar till personal i arméns

reserver för nästa budgetår begränsas till 1,300,000 kronor, d. v. s. till det i

årets statsverksproposition beräknade beloppet.

Marinen.

För innevarande budgetår är anslaget till avlöningar till personal i marinens

reserver uppfört med ett belopp av 475,000 kronor.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

I sin skrivelse rörande medelsbehoven för budgetåret 1943/44 har marinförvaltningen

med hänsyn till svårigheten att bedöma den kommande utvecklingen

i fråga örn reservpersonalens ianspråktagande icke ansett sig böra upptaga

anslaget till större belopp än för innevarande budgetår.

I förslaget till riksstat för budgetåret 1943/44 har anslaget beräknats till

600.000 kronor.

I förenämnda proposition (1942: 266, punkten 24:o) framhöll jag, att utöver

det belopp, som av marinförvaltningen beräknats med utgångspunkt från

dittills gällande normer för reservpersonalens tjänstgöring i fredstid, syntes

man böra räkna med att pensionsavgången, förtidsavgången eller i reserven

utnämnd personal enligt eget åtagande skulle kunna inkallas till ständig tjänstgöring.

Försvarsutredningen hade beräknat behovet av dylik ständigt tjänstgörande

reservpersonal till 10 officerare och 50 underofficerare för flottan

samt till 14 officerare och 24 underofficerare för kustartilleriet. Sålunda uppkommande

kostnader beräknades för innevarande budgetår till 250,000 kronor,

medan anslagsbehovet i övrigt av marinförvaltningen beräknades till 225,000

kronor.

I avsaknad av möjlighet att för nästkommande budgetår göra en noggrannare

kalkyl rörande behovet av ständigt tjänstgörande personal synes

man kunna utgå ifrån att i stort sett samma antal som under innevarande år

tages i anspråk för dylik tjänstgöring. Även i övrigt torde man kunna lägga

föregående års beräkningar till grund för bedömandet av anslagsbehovet, därvid

en- viss anslagsökning likväl måste beräknas med hänsyn såväl till den

ökade fredstjänstgöringsskyldigheten som till införandet av reservbefälstraktamenten

från och med de nya bestämmelsernas ikraftträdande, enligt det föregående

sannolikt den 1 januari 1944.

Medelsbehovet under förevarande anslag skulle enligt dessa beräkningar

komma att uppgå till 750,000 kronor, medan enligt vad ovan anföris beloppet

vid genomförd organisation beräknats till 1,150,000 kronor och i årets statsverksproposition

till 600,000 kronor.

Flygvapnet.

För innevarande budgetår är anslaget till avlöningar till personal i flygvapnets

reserv upptaget till 600,000 kronor.

I sin skrivelse rörande medelsbehoven för budgetåret 1943/44 har flygförvaltningen

ansett, att man med hänsyn till vapnets pågående utbyggnad borde

räkna med att under det kommande budgetåret ett relativt stort antal reservofficerare,

reservunderofficerare och flygingenjörer i reserv komme att vara

inkallade till frivillig tjänstgöring. Enligt vissa i skrivelsen närmare angivna

grunder hade flygförvaltningen beräknat anslaget i fråga till i runt tal 537,000

kronor, varav 8,000 kronor belöpte å tjänstgöringstraktamenten.

I förslaget till riksstat för budgetåret 1943/44 har anslaget beräknats till

540.000 kronor.

För innevarande år beräknades som nämnts anslaget till avlöningar till

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 143. 125

personal i flygvapnets reserv till 600,000 kronor, därav för löner 588,000 kronor

och för tjänstgöringstraktamenten 12,000 kronor.

Med utgångspunkt från flygförvaltningens beräkningar och under hänsynstagande

till den ökning av såväl tjänstgöringstid som avlöningar,

som enligt mina i det föregående framlagda förslag inträder i och med

den nya reservbefälsförordningens ikraftträdande, synes anslagsbehovet

för nästa budgetår kunna beräknas till i runt tal 550,000 kronor, d. v. s. 10,000

kronor mera än vad som i statsverkspropositionen beräknats för ändamålet.

Som jämförelse må erinras, att motsvarande belopp efter genomförande av den

av 1942 års riksdag beslutade försvarsreformen beräknats till 400,000 kronor

per år. Att sistnämnda belopp understiger det för nästkommande budgetårberäknade,

sammanhänger med att man vid flygvapnet icke räknat med ständigt

tjänstgörande reservpersonal sedan organisationen genomförts.

2. Anslag till pensioner.

Utgifterna för de till personal i reserverna utgående pensionerna belasta

vederbörliga under riksstatens tolfte huvudtitel uppförda anslag. Yad av mig

i det föregående föreslagits torde icke böra föranleda ändringar i de i årets

statsverksproposition för nästa budgetår framlagda beräkningarna av dessa

anslag.

I detta sammanhang vill jag beröra två framställningar om utbekommande

av mot pensionens kapitaliserade värde svarande belopp, som för närvarande

äro under Kungl. Maj:ts bedömande. Enligt 1933 års förordning angående

marinintendenturkårens reserv, vilken i sin ursprungliga lydelse är tillämplig

i dessa fall, äga vederbörande utfå berörda kapitalbelopp först vid avgången

ur reserven. Då emellertid ali föreskriven fredstjänstgöringsskyldighet fullgjorts,

synes det rimligt, att kapitalbeloppen utbetalas, oaktat avgång ännu

icke ägt rum. Ifrågavarande bestämmelse har tillkommit med riksdagens med-,

verkan. Jag förutsätter, att Kungl. Maj:t i dessa och andra liknande fall skall

äga medgiva utbetalning av pensionens kapitaliserade värde.

3. Anslag till ekiperingsersättningar.

Till ekiperingsersättningar ha i årets statsverksproposition för budgetåret

1943/44 förordats följande förslagsanslag, nämligen för armén 1,200,000 kronor,

för marinen 580,000 kronor och för flygvapnet 290,000 kronor.

Det synes icke erforderligt att jämka dessa beräkningar vid genomförande

av de ändrade bestämmelser rörande ekiperingshjälp för personalen i reserv,

som av mig i det föregående tillstyrkts. I detta sammanhang torde jag dock

få beröra en fråga rörande särskild ekiperingshjälp åt underofficerare av 2:a

graden i flottans reserv, som befordrats till denna grad från anställning såsom

flaggkorpraler i samma reserv.

I skrivelser den 21 november 1940 och den 6 oktober 1941 ha flottans

reservunderofficers- och reservflaggkorpralsförening framhållit, att vid befordran

inom reserven från flaggkorpral till underofficer av 2:a graden någon

ekiperingshjälp icke utginge. Ekiperingshjälp utginge visserligen vid be
-

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

fordran till flaggkorpral i reserven, och beloppet — 600 kronor — kunde i stort

sett sägas motsvara kostnaderna för anskaffande av den utrustning, som vore

obligatorisk för flaggkorpral. Däremot vore beloppet otillräckligt för anskaffande

jämväl av kappa och sabel, vilka persedlar (jämte mössmärken,

knappar och gradbeteckningar) tillkomme vid utnämning till underofficer av

2:a graden. Under åberopande av företedd utredning rörande dels vilka persedlar

som måste anskaffas och priset på dessa, dels ock motsvarande anskaffningskostnader

för arméns personal hemställdes, att den som från anställning

såsom flaggkorpral i flottans reserv befordrats till underofficer av 2:a graden

i samma reserv måtte tillerkännas ytterligare ekiperingshjälp med 400 kronor.

Därest bifall härtill icke kunde erhållas, hemställdes, att i reserven utnämnd

underofficer av 2:a graden måtte befrias från skyldighet att anskaffa sabel och

kappa, tillhopa betingande ett pris av cirka 400~ kronor.

1942 års reservbefäls sakkunniga, som yttrat sig i ärendet, lia framhållit,

att de av föreningarna påtalade förhållandena ägde samband med att

under den förstärkta försvarsberedskapen ett avsevärt antal flaggkorpraler i

reserven befordrats till underofficerare av 2:a graden i reserven. Vidare ha

de sakkunniga anfört följande.

...Under fredsförhållanden hade dylik personal icke haft att fullgöra någon

tjänstgöring, utan all obligatorisk tjänstgöring hade fullgjorts före eventuell

underofficersbefordran. Anskaffande av sabel och kappa hade därför kunnat

undvikas för dylik personal. Genom beslut den 27 september 1940 hade

emellertid Kungl. Majit förordnat — med giltighet från och med den 1 september

1940 — att i reserven utnämnd flaggkorpral finge tills vidare under

den tid förstärkt försvarsberedskap (mobilisering) vore anbefalld — utan

hinder av vad i flottans reservbefälsförordning stadgades örn fullgörande av

repetitionsövning — befordras till underofficer av 2:a graden efter 12 månaders

beredskapstjänstgöring. Flertalet av de på grund härav befordrade flaggkorpralerna

syntes i enlighet med gällande bestämmelser ha anskaffat kappa

och många dessutom även sabel. Då de icke uppburit annan ekiperingshjälp

än 600 kronor vid befordran till flaggkorpraler, hade de därigenom fått

vidkännas en kännbar ekonomisk uppoffring. De gjorda framställningarna

syntes därför i princip väl motiverade. De sakkunniga hade emellertid vid

upprättandet av förslag till reservförordning för marinen tagit frågan om ekiperingshjälpens

storlek under övervägande och i samband därmed verkställt

vissa undersökningar rörande ekiperingskostnaderna. Denna undersökning

hade givit till resultat, att kostnaderna för anskaffning av de persedlar, som

borde innehavas av en underofficer i flottans reserv, kunde beräknas uppgå till

1,200 kronor. En närmare undersökning av vilka plagg och persedlar, som

inginge i utrustningen, visade dock, att vissa inskränkningar syntes kunna

vidtagas. De sakkunniga hade sålunda föreslagit att bland annat sabel borde

avföras från förteckningarna över erforderlig beklädnadsutrustning samt att

ekiperingshjälpen borde fastställas till 1,000 kronor för såväl officerare och

vederlikar som underofficerare.

De sakkunniga, som ansåge billighetsskäl tala för att åtgärder vidtoges i

syfte att kompensera de ekonomiska uppoffringar, som här avsedd personal

fått vidkännas, ville för sin del föreslå, att den som från anställning såsom

flaggkorpral i flottans reserv utnämnts till underofficer av 2:a graden i samma

reserv tillerkändes ytterligare ekiperingshjälp med 400 kronor. Förutsättning

för beloppets utbetalande borde dock vara, att såväl sabel som kappa blivit av

den utnämnde anskaffade. Hade sabel icke anskaffats, syntes vederbörande

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 148. 127

böra befrias från skyldighet att anskaffa sådan, men borde därvid ekiperingshjälpen

sänkas med 150 kronor till 250 kronor.

Enligt av de sakkunniga inhämtade uppgifter hade under tiden den 1 september

1939—den 31 augusti 1940 14, och under tiden den 1 september 1940—- den 31 oktober 1942 151 flaggkorpraler i flottans reserv utnämnts till underofficerare

av 2:a graden i samma reserv. För tiden från sistnämnda dag intill

den 1 juli 1943, då den nya reservförordningen kunde antagas träda i kraft, beräknades

ytterligare omkring 20 flaggkorpraler i flottans reserv bliva befordrade.

Kostnaderna i förevarande avseende bomme sålunda — under förutsättning

att omkring halva antalet anskaffat sabel — att belöpa sig till cirka

60,000 kronor.

Jämväl i fråga örn kustartilleriets flaggkorpraler vore emellertid — framhålla

de sakkunniga — motsvarande förhållanden aktuella. Flaggkorpral i

kustartilleriets reserv, som vunnit sin anställning i reserven innan gällande

föreskrifter rörande kustartilleriets omuniformering trädde i kraft, hade anskaffat

en flaggkorpralsutrustning motsvarande den för flottans flaggkorpraler

i reserven föreskrivna. Den som befordrats till underofficer av 2:a graden i

reserven innan nyssnämnda uniformsbestämmelser trädde i kraft, hade vidare

anskaffat ytterligare uniformspersedlar av kustartilleriets äldre modeller.

Hade vederbörande däremot blivit utnämnd till underofficer efter det de

nya bestämmelserna trädde i kraft, hade han måst anskaffa uniformspersedlar

av kustartilleriets nya modeller. I båda fallen hade han synbarligen fått

vidkännas kostnader för nya uniformspersedlar vid underofficersbefordran.

Däremot hade den, som vunnit anställning såsom flaggkorpral i reserven

efter de nya uniformsbestämmelsernas ikraftträdande, icke behövt — eller

komme icke att behöva — vidkännas några större ekiperingsutgifter vid befordran

till underofficer.

Med hänsyn härtill, och då kostnaderna för såväl flaggkorprals- som underofficersekiperingen

beräknades vara ungefär lika höga för flottans som för

kustartilleriets reservpersonal, syntes det vara rättvist och billigt, att vad

ovan föreslagits i fråga om ytterligare ekiperingshjälp åt underofficerare av

2:a graden i flottans reserv gåves en motsvarande tillämpning jämväl beträffande

kustartilleriets personal. Dock syntes undantag böra göras för den,

vilken redan såsom flaggkorpral anskaffat uniformer av den nya modellen.

Enligt av de sakkunniga inhämtade uppgifter rörde det sig här örn cirka

60 man, av vilka 10 utnämnts under tiden den 1 september 1940 — den 31

oktober 1942, medan omkring 50 beräknades bliva utnämnda under tiden intill

den 1 juli 1943. Kostnaderna belöpte sig sålunda för kustartilleriets

vidkommande till omkring 20,000 kronor.

I likhet med reservbefälssakkunniga finner jag det rimligt, att den personal,

varom här är fråga, erhåller viss kompensation för havda utlägg för

kappa och sabel. Därest riksdagen icke har något att häremot erinra, torde

det få ankomma på Kungl. Majit att med anlitande av vederbörligt förslagsanslag

till ekiperingsersättningar tillmötesgå framställningarna i den utsträckning,

som kan anses motiverad. Emellertid vill jag redan nu framhålla, att

de av de sakkunniga föreslagna ersättningsgrunderna torde i huvudsak kunna

tillämpas.

1». Anslag för personal å reservstat.

Armé n.

I sin skrivelse angående medelsbohoven för nästkommande budgetår har

arméförvaltningen föreslagit, att följande personalförteckningar för reservsta

terna måtte fastställas.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128 Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

Personalförteckning för officerare och underofficerare å reservstat vid armén.

Officerare:

Generalmajor ................................................................................. 1

Överstar ....................................................................................... 18

överstelöjtnanter ........................................................................... 4

Majorer ....................................................................................... 91

Kompaniofficerare .......................................................................72

Underofficerare ........................................................................... 106

Personalförteckning för fiiltläkarkårens reservstat.

Fältläkare .................................................................................... 3

Regementsläkare ........................................................................... 3

Personalförteckning för f&ltveterinärkärens reservstat.

Fältveterinär ................................................................................. 1

Regementsveterinär ........................................................................ 1

Jämförda med för innevarande budgetår gällande förteckningar över personal

å reservstat vid armén (se sid. 98) innebära de av arméförvaltningen

enligt ovan föreslagna förteckningarna, att följande personal skulle tillkomma

under budgetåret 1943/44:

5 överstar

4 överstelöjtnanter

6 majorer

3 kompaniofficerare

3 underofficerare

1 fältveterinär samt

1 regementsveterinär.

Beträffande anslagsberäkningen har emellertid arméförvaltningen framhållit,

att Kungl. Majit genom beslut den 6 augusti 1942 förordnat bland

andra två överstar och en major å arméns reservstat att mot åtnjutande av

fastställda arvoden vara försvarsområdesbefälhavare i Malmö, Göteborgs och

Östersunds försvarsområden. På grund därav hade arméchefen hemställt

att, enär nämnda tre beställningshavare icke vidare vore disponibla för med

reservstatsinstitutionen avsett ändamål, arméns reservstat från och med den

1 april 1943 måtte utökas med 2 överstebeställningar och 1 majorsbeställning.

Ämbetsverket hade i anledning av det anförda å förslaget till personalförteckning

för officerare och underofficerare å reservstat vid armén upptagit

två överstebeställningar och en majorsbeställning utöver den ökning av

antalet beställningar, som betingades av ett successivt genomförande av

1942 års försvarsbeslut. Därest någon av de enligt nyssberörda beslut i

arvodesbefattning förordnade beställningshavarna skulle avgå från arvodesbefattningen

och åter bliva disponibel å reservstaten syntes vid inträffande

ledighet i överste- respektive majorsbeställning å reservstat sådan beställning

böra hållas vakant. Så syntes även böra ske därest någon av här ifrågavarande

tre beställningshavare avginge från sin reservstatsbeställning. Den

sålunda föreslagna utökningen av reservstaten komme därigenom icke att

föranleda något ökat medelsbehov under reservstatsanslaget.

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

I enlighet med det anförda och med tillämpande av vedertagna beräkningsgrunder

angående frånräknande av vissa pensionsavdrag från lönen har

arméförvaltningen funnit lönekostnaderna för de redan befintliga och enligt

ovan till nyinrättande föreslagna reservstatsbeställningarna för helt budgetår

komma att uppgå till i runt tal 928,000 kronor. Härjämte tillkomme tjänstgöringstraktamenten

av beskaffenhet att böra bestridas från detta anslag till ett

beräknat belopp av 84,500 kronor samt kostnader för reservstaten för furirer

vid Gotlands trupper till ett belopp av 2,500 kronor. Det för ändamålet

erforderliga beloppet utgjorde sålunda (928,000 + 84,500 + 2,500 =) 1,015,000

kronor, men med hänsyn till att av de nya beställningarna icke alla kunde

tillsättas redan vid budgetårets ingång syntes det verkliga medelsbehovet

kunna begränsas till 1,000,000 kronor.

I statsverkspropositionen har, i avbidan på prövning av frågan rörande

reservpersonalens inom försvarsväsendet ställning, förevarande anslag i

förslaget till riksstat upptagits med ett till 1,300,000 kronor beräknat belopp.

Gentemot vad arméförvaltningen föreslagit i fråga örn antalet beställningar

å arméns reservstat för officerare och underofficerare samt å reservstaterna

för fältläkarkåren och fältveterinärkåren finner jag icke anledning till erinran,

utan tillstyrker fastställande av personalförteckningar i enlighet med de framlagda

förslagen, därvid den föreslagna utökningen med hänsyn till att tre

regementsofficerare å reservstat tagits i anspråk för arvodesbefattningar torde

böra genomföras på sätt och under villkor, som arméförvaltningen föreslagit.

Anslagsbehovet för löner för reservstatspersonalen för budgetåret 1943/44

vid genomförande av ifrågavarande löne- och pensionsreglering, sådan den av

mig förordats, framgår av följande tablå.

Enhetskostnad

kronor

Beställning

Antal

Summa lön

kronor

8,850

Generalmajor ............

1

8.850

7,044

Överste..................

16

122,304

6,282

Överstelöjtnant ..........

4

25,128

5,436

Major....................

90

489,240

3,522

Kompaniofficer ..........

72

253,584

2.361

Underofficer..............

106

250.266

5,823

Fältläkare................

3

17.469

5,229

Fältveterinär ............

1

5,229

5.229

Regementsläkare..........

3

15,687

4.050

Regementsveterinär ......

1

4,050

297

1,191.807

Tillkommer

rörligt tillägg 15 %.......

178,770

1,370,577

108,677

Summa kronor

1,261,900

Härjämte tillkomma tjänstgöringstraktamenten, som i enlighet med arméförvaltningens

förslag i runt tal kunna beräknas till 84,500 kronor, samt vidare

2,500 kronor till reservstaten för furirer vid Gotlands trupper. För anslaget i

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 143. 491 43 9

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj-.ts proposition nr 143.

dess helhet beräknar jag sålunda (1,261,900 + 84,500 + 2,500 =) 1,348,900

kronor eller avrundat 1,350,000 kronor. Då av de nya beställningarna icke alla

torde kunna tillsättas redan vid det nya budgetårets ingång, synes anslaget

kunna begränsas till det i statsverkspropositionen preliminärt äskade, 1,300,000

kronor.

Marinen.

Marinförvaltningen har i sin skrivelse angående medelsbehoven för budgetåret

1943/44 upptagit frågan örn inrättande av en reservstat för flottan.

Ämbetsverket har därvid — under åberopande av vad i ärendet förekommit

— hemställt, att Kungl. Majit måtte besluta örn upprättande av en reservstat

för flottan av den omfattning chefen för marinen i sin berörda skrivelse

den 27 juli 1942 föreslagit. För nästkommande budgetår syntes kostnaderna

härför böra beräknas till 25,000 kronor.

För kustartilleriets vidkommande har marinförvaltningen erinrat, att

den senaste fastställda personalförteckningen för officerare och underofficerare

å reservstat omfattat följande beställningar, nämligen

1 överste

2 majorer

5 kompaniofficerare samt

6 underofficerare.

För avlöningar till ifrågavarande personal vore i riksstaten för innevarande

budgetår anvisat ett belopp av 40,000 kronor. Mobiliseringsbehovet framtvingade

emellertid en — jämväl av 1941 års försvarsutredning förutsatt

— utökning av antalet beställningar med en majorsbeställning, vilket innebure,

att ett belopp av 45,000 kronor borde beräknas för nästkommande

budgetår.

För marinens del har anslaget i förslaget till riksstat för budgetåret 1943/44

upptagits till ett beräknat belopp av tillhopa 90,000 kronor.

Enär jag icke ansett mig kunna tillstyrka förslaget örn inrättande av en

reservstat för flottan, anser jag mig böra här endast upptaga marinförvaltningens

förslag till personalförteckning för kustartilleriet till bedömande.

Detta förslag synes kunna läggas till grund för beräkning av marinens anslag

vid genomförande av den ovan föreslagna löne- och pensionsregleringen. Anslagsbehovet

framgår av följande tablå.

Enhetskostnad

kronor

Beställning

Antal

Summa lön

kronor

7,644

Överste..................

i

7,644

5.436

Major....................

3

16,308

3,522

Kompaniofficer ..........

5

17,610

2,361

Underofficer..............

6

14,166

15

55,728

Tillkommer rörligt tillägg 15 %........

8.355

64.083

Avgå pensionsavgifter ................

5,500

Summa kronor

58,583

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

Utöver anslagsbeloppet till löner, i runt tal 58,500 kronor, torde man böra

räkna med ett belopp av cirka 2,500 kronor för tjänstgöringstraktamenten

m. m. av beskaffenhet att böra utgå från anslaget i fråga. För marinens del

skulle sålunda ett anslag av 61,000 kronor vara erforderligt. Jag föreslår emellertid,

att anslaget avrundas till 60,000 kronor. Detta belopp innebär i förhållande

till riksstatsförslaget en reduktion med 30,000 kronor.

Flygvapnet.

Flygförvaltningen har i sin skrivelse angående medelsbehoven för budgetåret

1943/44 erinrat, att enligt 1942 års försvarsbeslut vid flygvapnet skulle

inrättas en reservstat, vars omfattning framdeles efter närmare prövning av

personalbehovet komme att bestämmas. Under nuvarande förhållanden vore

behovet av två beställningar för officerare i intendenturbefattning å reservstat

mest angeläget, men av rekryteringsskäl syntes endast en dylik beställning

nu böra inrättas. Ämbetsverket hemställde, att för ändamålet måtte anvisas

ett belopp av 4,000 kronor.

T statsverkspropositionen för nästkommande budgetår har i enlighet med

flygförvaltningens förslag beräknats ett belopp av 4,000 kronor.

Då för flygvapnets del torde böra anstå med påbörjandet av rekryteringen

till reservstaten i avvaktan på att de aktiva kadrerna bliva fyllda,

synes för nästkommande budgetår något anslag icke böra anvisas.

VII. Departementschefens hemställan.

Under åberopande av vad ovan anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna de av mig i det föregående angivna grunderna

för avlönings- och pensionsförmåner åt krigsmaktens reservpersonal,

dels och för budgetåret 1943/44 anvisa

till Armén: Avlöningar till personal å reservstat ett förslagsanslag

av 1,300,000 kronor,

till Armén: Avlöningar Ull personal i arméns reserver ett förslagsanslag

av 1,300,000 kronor,

till Marinen: Avlöningar till personal å reservstat ett förslagsanslag

av 60,000 kronor,

till Marinen: Avlöningar till personal i marinens reserver ett

förslagsanslag av 750,000 kronor, samt

till Flygvapnet: Avlöningar till personal i flygvapnets reserv

ett förslagsanslag av 550,000 kronor.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

K. G. Linden.

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

133

Bilagor.

1942 sirs reservbefälssakkunnigas förslag

till

Förordning

angående personal i arméns reserver. (Reservförordning för armén.)

Allmänna bestämmelser.

1 §•

1. Arméns reserver utgöras av:

a) generalitetets reserv, lydande under chefen för armén;

b) militärområdenas reserver, lydande under vederbörande militärbefälhavare;
c)

generalstabskårens, kavalleriets, pansartruppernas, luftvärnets, ingenjörtruppernas,

signaltruppernas, tängens, fälttygkårens, fortifikationskårens och

intendenturkårens reserver, envar lydande under chefen för vederbörlig personalkår;
d)

regementenas samt artilleri-, luftvärns-, ingenjörs- och trängkårernas

reserver, lydande under vederbörande regements- eller kårchef; samt

e) de civilmilitära kårernas reserver, nämligen fältläkarkårens reserv, lydande

under generalfältläkaren, fältveterinärkårens reserv, lydande under

överfältveterinären, samt arméingenjörkårens reserv, lydande under arméöveringenjören.

2. Vad i denna förordning sägs örn regementenas reserver äger motsvarande

tillämpning beträffande artilleri-, luftvärns-, ingenjörs- och trängkårernas

reserver samt de under 1 mom. c) upptagna reserverna.

2§-

Personalen i arméns reserver utgöres av:

a) officerare (musikdirektörer), underofficerare (musikunderofficerare) och

civilmilitär personal, som med fyllnadspension, ålderspension, förtidspension

eller reservstatspension avgått från beställning på aktiv stat eller reservstat

(pensionsavgångna);

b) officerare och underofficerare samt fältläkar-, fältveterinär- och arméingenjörkårerna

tillhörande personal, som vid eller senast två år efter avgång

från beställning på aktiv stat eller reservstat utan förmån som under

a) sägs på ansökan vunnit inträde i reserv (förtidsavgångna);

c) fältläkarkåren (fältveterinärkåren) tillhörande personal, vilken från anställning

som bataljonsläkare (bataljonsveterinär) vid kåren eller som extra

bataljonsläkare vunnit inträde i reserv (rcscrvför ovän eide);

d) officerare och underofficerare, vilka vunnit sin första officers- eller

underofficersanställning i reserv (reservan,ställda);

e) officerare, underofficerare och civilmilitär personal av officers tjänsteklass,

som vid värnpliktstidens utgång vunnit inträde i reserv enligt vad i

5 § 4 mom. sägs (värnpliktsanställda); samt

f) furirer, vilka vid avgång fran aktiv stat enligt vad i 5 § 2 morn. andra

stycket sägs vunnit inträde i reserv i avvaktan på underofficersanställning

i reserv (övergångsanställda).

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

3 §•

1. Till generalitetets reserv hänföras pensionsavgångna officerare och

civilmilitär personal av generalmajors eller högre tjänstegrad (tjänsteklass).

2. Till militärområdenas reserver hänföras vid pensionsavgång:

a) chefen för generalstabskåren, kommendanten i Bodens fästning, truppslagsinspektörer

och ställföreträdande militärbefälhavare; samt

b) officerare vid infanteriet och artilleriet, vilka innehaft regementschefsbeställning

eller tillhöra samma (högre) tjänstegrad som (än) chefen för vederbörligt

regementes reserv;

allt så framt vederbörande icke, enligt vad ovan under 1 mom. sägs, skall

hänföras till generalitetets reserv.

Där så erfordras, bestämmer Kungl. Maj:t vilket militärområdes reserv

i detta moment omförmäld personal skall tillhöra.

3. Till de civilmilitära kårernas reserver hänföres:

a) från vederbörlig kår pensionsavgången och förtidsavgången personal

av lägre tjänsteklass än generalmajors; samt

b) värnpliktsanställd civilmilitär personal.

4. Till regementenas reserver hänföres övrig personal i reserv, därvid

från beställning vid stab, inspektion, skola, verk eller inrättning pensions
avgången

eller förtidsavgången personal hänföres till det regementes reserv,

vid vilket vederbörande kvarstått över stat eller vilket han senast tillhört;

annan pensionsavgången eller förtidsavgången personal hänföres till det

regementes reserv, vid vilket vederbörande senast innehaft anställning på

aktiv stat eller reservstat, eller, därest vederbörandes beställning på aktiv

stat icke varit anknuten till regemente eller kår, till den reserv, som bestämmes

av chefen för armén;

reservanställd och värnpliktsanställd personal tillhör det regementes reserv,

där vederbörande anställts; samt

övergångsanställd furir tillhör det regementes reserv, där han sedermera

avses skola erhålla underofficersanställning.

Inträde, befordran och avgång,

4§.

Pensionsavgången personal är, enligt vad därom särskilt stadgas, skyldig

att utan ansökan inträda i vederbörlig reserv.

Annan personal i reserv med undantag av fänrikar anställes genom förordnande.

Fänrik antages medelst skriftligt antagningsbevis.

5 §\

1. Inträde i reserv sker, förutom i de uti 2 mom. första stycket samt

3 mom. angivna fall, i tjänstegrad (tjänsteklass) motsvarande den beställning

vederbörande senast innehaft på aktiv stat eller reservstat eller eljest i

innehavande grad (klass).

2. Inträde i reserv i förening med befordran till sergeant må vid avgång

från manskapsbeställning på aktiv stat eller civilanställningsstat på ansökan

beviljas furir, som antingen fullgjort för motsvarande befordran på aktiv

stat stadgade fordringar eller innehaft fast anställning under minst sex år

samt därunder genomgått särskilt anordnad reservunderofficerskurs; allt under

förutsättning att tjänsteställningen för regementet tillhörande furirer på

aktiv stat, vilka undergått eller undergå underofficersutbildning, i förhållande

till personalen i reserv icke därigenom rubbas, därvid dock hänsyn

icke behöver tagas till vid befordran förbigången furir.

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

I avvaktan på att förutsättning för befordran till sergeant på sätt nyss

sagts blir för handen, må furir, som i första stycket sägs, anställas som

furir i reserv.

3. Till fänrik i reserv må chefen för armén antaga den, som fyllt de

härför i gällande bestämmelser angående officers- och reservofficersaspiranters

antagning och utbildning stadgade villkoren.

4. Värnpliktig fanjunkare eller kapten (ryttmästare), som ådagalagt särskild

lämplighet för fortsatt tjänstgöring vid krigsmakten, må vid värnpliktstidens

utgång efter ansökan vinna inträde i reserv.

Inträde i reserv må ock vid värnpliktstidens utgång efter ansökan beviljas

värnpliktig läkare, veterinär eller ingenjör av officers tjänsteklass,

vars fortsatta tjänstgöring vid krigsmakten är särskilt önskvärd.

5. Bataljonsläkare vid fältläkarkåren och bataljonsveterinär vid fältveterinär

kåren ävensom extra bataljonsläkare må vid avgång från tjänsten

på ansökan medgivas inträde i reserv, dock tidigast efter att hava tillhört

vederbörlig kår i fyra år.

6 §•

1. Befordran inom reserv av den, som på grund av ådagalagd duglighet

gjort sig därav förtjänt, må äga rum eller i vederbörlig ordning föreslås

enligt nedan angivna grunder: _ o.....

a) Till sergeant må befordras övergångsanställd furir, då förutsättning

därför är för handen, som i 5 § 2 mom. sägs.

b) Till fanjunkare (styckjunkare) må befordras

reservanställd sergeant, vilken i egenskap av furir eller sergeant i reserv

fullgjort minst två repetitionsövningar och två befälskurser samt dessutom

med godkända vitsord genomgått särskilt anordnad fan junkar kurs; samt

förtidsavgången sergeant, vilken såsom sergeant i reserv fullgjort tjänstgöring

som nyss är sagt, därvid dock skall iakttagas, dels att för den, som

varit underofficer på aktiv stat minst tre år, fanjunkareson _må ersättas

med en repetitionsövning och en befälskurs, dels ock att varje års tjänst

såsom sergeant på aktiv stat för befordran tillgodoräknas som en repetitionsövning

och en befälskurs. ... ..

Den, som genomgått utbildningskurs, varom särskilt stadgas, för vinnande

av anställning som underofficer i fortifikationskårens reserv, må för befordran

till fanjunkare i nämnda reserv räkna sig sådan kurs tillgodo såsom

genomgången fanjunkarkurs.

c) Förslag till befordran till löjtnant må avgivas för fänrik, vilken såsom

officer fullgjort minst två repetitionsövningar och en befälskurs, därvid varje

års tjänst som officer på aktiv stat för befordran tillgodoräknas som en

repetitionsövning och en befälskurs.

d) Förslag till befordran till kapten (ryttmästare) må avgivas for

reservanställd löjtnant, vilken såsom officer fullgjort minst fyra repetitionsövningar

och fyra befälskurser samt dessutom med godkända vitsord

genomgått särskilt anordnad kaptenskurs; samt

förtidsavgången löjtnant, vilken såsom officer fullgjort tjänstgöring, som

nyss är sagt, därvid dock skall iakttagas, dels att för den, som varit officer

på aktiv stat minst fem år, kaptenskursen må ersättas med en repetitionsövning

och en befälskurs, dels ock att varje års tjänst som officer på aktiv

stat för befordran tillgodoräknas som en repetitionsövning och en befäls
Den,

som genomgått utbildningskurs, varom särskilt stadgas, för vinnande

av anställning som officer i fortifikationskårens reserv, må för befordran

till kapten i nämnda reserv räkna sig sådan kurs tillgodo såsom genomgången

kaptenskurs.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Majlis proposition nr 143.

2. Befordran eller förslag till befordran, som i 1 mom. under b)—d) avses,

må äga rum allenast i den mån icke därigenom tjänsteställningen rubbas

för den regementet tillhörande militära personalen på aktiv stat och reservstat

i förhållande till personalen i reserv, därvid dock hänsyn icke behöver

tågås till vid befordran förbigången personal på aktiv stat eller reservstat.

Beträffande ingivande av befordringsförslag samt infordrande och utfärdande

av läkarintyg vid befordran av officerare och underofficerare gäller i

övrigt vad därom särskilt stadgas.

3. Angående tilldelande av kaptens tjänsteställning åt bataljonsläkare

(bataljonsveterinär) i reserven gäller vad därom särskilt stadgas.

4. Angående förutsättningarna för befordran i armén av personal i reserv

stadgas särskilt.

? §•

1. Angående den tid pensionsavgången personal är skyldig att kvarstå i

reserv stadgas i allmänna tjänstepensionsreglernentet. Tillstånd att därutöver

kvarstå i reserv kan medgivas för högst fem år.

2. Annan personal i reserv kan på ansökan entledigas från sin anställning;

dock må vid krig eller då värnpliktiga eljest tagas i anspråk för rikets

forsvar eller säkerhet ävensom då vid fara för krig så stadgas, entledigande

meddelas endast på grund av behörigen styrkt oduglighet till krigstjänst.

M . Fänrik, som icke erhållit tillfredsställande vitsord från sin tjänstgöring

eller av annan anledning befinnes olämplig för tjänsten, skall hos

chefen för armén föreslås till entledigande från sin anställning.

4. Anställning i reserv upphör

för förtidsavgången eller reservanställd officer eller underofficer med utgången

av det kalenderår, varunder han uppnår 38 års ålder; dock att den,

sorn befordrats till kapten (ryttmästare) eller fanjunkare (styckjunkare) eller

fullgjort för sadan befordran stadgade villkor, äger kvarstå i reserv intill

utgången av det kalenderår, under vilket han uppnår 47 års ålder, samt att

tillstånd att efter nämnda tid kvarstå i reserv intill utgången av det kai en - delar, varunder 55 ars ålder uppnås, må meddelas den, som ådagalagt lämplighet

för fortsatt tjänstgöring vid krigsmakten; och må sådant tillstånd

torlangas med ytterligare fem år för varje gång intill utgången av det kalenderår,

varunder 65 års ålder uppnås;

o f°r förtidsavgången eller reservförordnad civilmilitär personal med utgången

av det kalenderår, varunder vederbörande uppnår 47 års ålder;

dock att den, som ådagalagt lämplighet för fortsatt anställning vid krigsmakten,

må meddelas tillstånd att efter nämnda tid kvarstå i reserv intill

utgången av det kalenderår, varunder 55 års ålder uppnås; och må sådant

tillstånd förlängas i enlighet med vad nyss sagts; samt

för värnpliktsanställd underofficer, officer eller civilmilitär personal med

utgången av det kalenderår, varunder vederbörande uppnår 55 års ålder;

dock att tillstånd att kvarstå i reserv intill utgången av det kalenderår, varunder

65 års ålder uppnås, må medgivas i enlighet med vad ovan stadgats.

Ben, som vid tidpunkt, da enligt vad ovan sägs anställning i reserv

skolat upphöra, på grund av i vederbörlig ordning medgivet uppskov eller

styrkt förhinder icke fullgjort honom dittills åliggande tjänstgöring, må

kvarstå i reserv intill dess tjänstgöringsskyldigheten fullgjorts, dock högst

under två år.

5. Utan ansökan entledigas från anställning i reserv

den, som upphört att vara svensk medborgare eller utan vederbörligt tillstånd

gått i främmande makts krigstjänst;

den, som tillträder militär eller civilmilitär beställning på aktiv stat vid

försvarsväsendet; samt

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

förtidsavgången, reservförordnad, reservanställd, värnpliktsan ställd eller

övergångsanställd personal, som icke i vederbörlig ordning fullgör densamma

åliggande tjänstgöringsskyldighet eller som vid läkarundersökning,

varom särskilt stadgas, förklarats oduglig till krigstjänst.

8 §•

Beslut om inträde, befordran, transport eller kvarstående i reserv eller

om entledigande från anställning i reserv meddelas

beträffande furir, underofficer (musikunderofficer) oell . civilmilitär personal

av underofficers tjänsteklass av chefen för vederbörlig reserv;

beträffande fänrik av chefen för armén; samt

beträffande annan officer (musikdirektör) samt civilmilitär personal av

officers tjänsteklass av Kungl. Majit; dock att beslut om kvarstående i reserv

jämlikt 7 § 4 mom. meddelas av chefen för armén.

Tjänstgöring.

9 §•

Personal i arméns reserver är skyldig att tjänstgöra i krig och då värnpliktiga

eljest tagas i anspråk för rikets försvar eller säkerhet ävensom vid

sådan övning eller större rustning, som till utrönande av arméns krigsberedskap

eller för utbildning av äldre årsklasser eller eljest kan bliva särskilt

anbefalld.

10 §.

1. Utöver vad i 9 § sägs åligger det nedannämnda personal i reserv att

fullgöra tjänstgöring i enlighet med följande bestämmelser:

a) Pensionsavgången personal, vars pensionsålder anknutits till en levnadsålder

av högst 55 år, skall fullgöra en tjänstgöringsomgång örn 30 dagar

för varje före utgången av det kalenderår, varunder 60 års ålder uppnås,

infallande hela treårsperiod av den tid vederbörande är skyldig att kvarstå

i reserv.

b) Förtidsavgången eller reservanställd officer eller underofficer samt övergångsanställd

furir skall fullgöra en repetitionsövning örn 35 dagar och en

befälskurs örn 13 dagar för varje hel treårsperiod av den del av anställningstiden

i reserv, som infaller före utgången av det kalenderår, varunder

han fyller 47 år, samt en tjänstgöringsomgång örn 30 dagar för varje följande,

före utgången av det kalenderår, varunder han fyller 60 år, infallande

hela treårsperiod av anställningstiden i reserv.

c) Förtidsavgången och reservförordnad civilmilitär personal skall fullgöra

en sammanlagd tjänstgöring örn 48 dagar i en eller två omgångar för varje

hel treårsperiod av den del av anställningstiden i reserv, som infaller före

utgången av det kalenderår, varunder vederbörande fyller 47 år, samt en

sammanlagd tjänstgöring örn 30 dagar för varje följande, före utgången av

det kalenderår, varunder 60 års ålder uppnås, infallande hela treårsperiod

av anställningstiden i reserv.

d) Värnpliktsanställd officer, underofficer eller civilmilitär personal skall

fullgöra en tjänstgöringsomgång örn 30 dagar för varje före utgången av det

kalenderår, varunder vederbörande fyller 60 år, infallande treårsperiod av

anställningstiden i reserv.

e) I ovannämnda tidsperioder äro in- och utryckningsdagar icke inräknade.

2. Pensionsavgången personal åliggande tjänstgöring fullgöres å tid och

i den ordning, som bestämmes av chefen för vederbörlig reserv.

Förtidsavgången, reservförordnad, reservanställd, värnpliktsanställd. och

övergångsanställd personal åliggande repetitionsövning eller tjänstgörings
-

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts •proposition nr 143.

omgång fullgöres i regel i samband med truppförbandens regementsövningar.

Där så med hänsyn till ändamålet med tjänstgöringen finnes lämpligt, må

dock enligt chefens för vederbörlig reserv bestämmande sådan tjänstgöring

förläggas till annan tid.

3. Befälskurs för förtidsaygången, reservanställd och övergångsanställd

militär personal förlägges till ett av de år inom vederbörlig treårsperiod,

under vilket repetitionsövning icke fullgöres.

Befälskurser anordnas enligt i kommandoväg utfärdade närmare föreskrifter

såväl truppförbandsvis som gemensamt för vederbörligt truppslag.

A chefen för armén ankommer att utfärda bestämmelser rörande personalens

fördelning på de olika kurserna.

Deltagande i för ändamålet anordnad frivillig befälsutbildning må i enlighet

med de närmare föreskrifter, som i kommandoväg utfärdas, kunna

tillgodoräknas som fullgjord befälskurs.

4. Tjänstgöring, som i 1 mom. sägs, skall icke anses fullgjord med

mindre vederbörande deltagit i tjänstgöringen under minst 4/s av den för

densamma bestämda tiden.

5. Pensionsavgången personal, som uppehåller i vederbörlig personalförteckning

upptagen arvodesbefattning, är icke skyldig att fullgöra tjänstgöring

som i 1 mom. sägs.

6. På Kungl. Majit ankommer att bestämma, i vad mån frivilligt fullgjord

tjänstgöring eller tjänstgöring, som i 9 § sägs, må tillgodoräknas som fullgjord

tjänstgöring enligt denna paragraf.

11 §•

Kaptenskurs och fanjunkarkurs, som i 6 § 1 mom. omförmäles, äger en

längd av 60 dagar, in- och utryckningsdagar icke inräknade. Sådan kurs

må uppdelas på två omgångar örn vardera 30 dagar att fullgöras under två

på varandra följande kalenderår inom samma treårsperiod.

Beordrande till kaptens- eller fanjunkarkurs meddelas av chefen för armén

efter förslag av chefen för vederbörlig reserv och må icke äga rum i fråga

örn annan än den, som ådagalagt sådana egenskaper, att hans befordran

kan anses önskvärd, och som förklarat sig villig att genomgå kursen.

Kaptens- och fanjunkarkurs ävensom sådan utbildningskurs för vinnande

av anställning i fortifikation skårens reserv, som i 6 § 1 mom. omförmäles,

fullgöres i stället för repetitionsövning och befälskurs, vilka eljest skolat

jämlikt 10 § 1 mom. fullgöras under vederbörlig treårsperiod.

12 §•

Angående inkallande personal i reserv till frivillig tjänstgöring bestämmer

Kungl. Majit i varje särskilt fall.

13 §.

1. Personal i reserv är skyldig att fullgöra åliggande tjänstgöring jämväl

utom det truppförband, vars reserv den tillhör.

2. Annan tjänstledighet än till följd av behörigen styrkt sjukdom må

under pågående tjänstgöring beviljas under högst Vio av den tid, tjänstgöringen

är avsedd att omfatta.

Avlönings- och pensionsförmåner.

!4 §•

Pensionsavgången personal åtnjuter under enligt denna förordning åliggande

fredstjänstgöring lön enligt den löneklass, vederbörande omedelbart

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

före avgången från beställning på aktiv stat eller reservstat tillhörde, dock

med avdrag å sammanlagda beloppet av de pensionsförmåner vederbörande

under tiden för tjänstgöringen är berättigad uppbära.

15 §•

1. Förtidsavgången, reservförordnad, reservanställd, värnpliktsanställd och

övergångsanställd personal åtnjuter under enligt denna förordning åliggande

fredstjänstgöring lön enligt den lönegrad, vilken motsvarande beställningshavare

på aktiv stat tillhör.

Furir i reserv äger därutöver åtnjuta naturaförmåner eller ersättning

därför enligt för fast anställt manskap på aktiv stat gällande grunder.

2. Vid inträde i reserv placeras förtidsavgången och övergångsanställd

personal i den löneklass, vederbörande omedelbart före avgången från aktiv

stat eller reservstat tillhörde. Eeservförordnad, rerservanställd och värnpliktsanställd

personal placeras i den för vederbörlig lönegrad fastställda

lägsta löneklassen,'' där ej föreskrifterna i 3—6 mom. giva anledning till avvikelse

härutinnan.

3. Efter att hava tillhört en och samma löneklass under sex ar uppflyttas

förtidsavgången,reservförordnad, reservanställd och värnpliktsanställd personal

till närmast högre löneklass samt efter ytterligare sex år till den därpå

följande högre löneklassen och så vidare, intill dess högsta löneklassen

inom lönegraden uppnås, allt så framt ej annat följer av föreskrifterna i

4—6 mom. ..... . 0

Jämväl för övergångsanställd furir äger löneklassuppflyttning rum pa satt

nyss sagts; dock att i fråga om den, som är placerad i lägre löneklass än

Ma 10, löneklassuppflyttning äger rum efter två år i en och samma löneklass.

4. Har förtidsavgången eller övergångsanställd personal före inträdet i

reserv i beställning på aktiv stat eller reservstat i den löneklass, vederbörande

vid inträdet i reserv tillhörde, fullgjort tjänstgöring, som med tilllämpning

av för motsvarande personal pa aktiv stat gällande bestämmelser

må tagas i beräkning för löneklassuppflyttning, eller har i 1 mom. avsedd

personal efter inträde i reserv fullgjort annan tjänstgöring än som i 10 §

1 mom. sägs, skall dylik tjänstgöring för löneklassuppflyttning anses motsvara

anställning i reserv under dubbelt så lång tid.

5. Vad i militära avlöningsreglementet stadgas örn uppskov med löneklassuppflyttning

på grund av mindre väl vitsordad tjänstgöring samt örn

löneklassplacering vid befordran skall äga motsvarande tillämpning å personal,

som avses i denna paragraf; skolande därvid för bestämmande av

tidpunkten för löneklassuppflyttningen i högre tjänstegrad (tjänsteklass)

tagas i beräkning den tid av högst sex år, varunder vederbörande före befordran

tillhört eller med tillämpning av bestämmelserna i 4 morn. skall

anses hava tillhört löneklassen närmast under den, till vilken han på grund

av befordran skall hänföras.

6. Uppflyttning till högre löneklass sker vid ingången av kalenderkvartalet

näst efter det, varunder vederbörande jämlikt bestämmelserna i 3 5

morn. blivit berättigad till sådan uppflyttning; dock att i fråga örn overgångsanställd

furir uppflyttning till lägre löneklass än Ma 10 sker vid ingången

av kalendermånaden näst efter den, varunder den för sådan uppflyttning

stadgade tiden tilländagått.

16 §.

Reservanställd officer och underofficer erhåller vid sin första anställning

i reserv ekiperingshjälp med 700 kronor. Vid befordran till kapten (ryttmästare)

eller fanjunkare (styckjunkare) utgår förnyad ekiperingshjälp mod

150 kronor.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

Värnpliktsanställd officer, underofficer och civilmilitär personal erhåller

vid sin anställning ekiperingshjälp med 400 kronor.

Ekiperingshjälp må icke utbetalas med mindre chefen för vederbörlig

reserv förvissat sig örn att föreskrivna persedlar blivit behörigen anskaffade.

17 §.

1. Personal i reserv äger under tjänstgöring åtnjuta lön samt i förekommande

fall hyres- och ortstillägg, icke blott för den tid, varunder vederbörande

deltager i tjänstgöringen, in- och utryckningsdagar inräknade, utan

även dels enligt de för motsvarande personal på aktiv stat gällande grunder

vid förhinder att deltaga i tjänstgöringen på grund av olycksfall i tjänsten

eller till följd av i tjänsten ådragen yrkessjukdom eller svårare smittosam

sjukdom, dels ock vid förhinder att deltaga i tjänstgöringen på grund av sjukdom

i andra fall än nyss sagts samt vid tjänstledighet av annan anledning

under sammanlagt högst V10 av tjänstgöringstiden, med skyldighet för vederbörande

att, där Kungl. Majit ej finner skäl medgiva annat, för tid härutöver

å lönen vidkännas tjänstledighetsavdrag enligt de för motsvarande

beställningshavare på aktiv stat gällande grunder.

2. Under tjänstgöring äger personal i reserv rätt till sjukvård enligt för

motsvarande personal på aktiv stat gällande grunder. Den, som på grund

av sjukdom eller skada, som föranletts av militärtjänstgöringen, under tjänstgöring

intagits på sjukvårdsanstalt, skall, därest behovet av anstaltsvård

fortfarande föreligger vid tjänstgöringens slut, jämväl därefter intill dess

behovet av sådan vård upphör, dock högst under sex månader, äga åtnjuta

sjukvård enligt nyss angivna grunder.

18 §•

1. För inställelse till tjänstgöring erhåller personal i reserv fri resa från

bostadsorten (hemvistet i kyrkobokföringsorten) samt traktamentsersättning

enligt allmänna resereglementet. Den, som styrker, att han vid resans anträdande

stadigvarande uppehållit sig å annan än nämnda ort, äger åtnjuta fri

resa från dåvarande vistelseorten inom riket eller, vid vistelse utom riket,

från den plats inom riket, å vilken han vid resan först inträffar. För återfärd

från tjänstgöring tillgodonjutas enahanda förmåner som vid resa för inställelse

till tjänstgöring.

2. Under enligt denna förordning åliggande fredstjänstgöring utom bostadsorten

under sådana förhållanden, att det vanliga kvarteret icke kan bibehållas,

åtnjuter personal i reserv med eget hushåll tjänstgöringstraktamente

enligt de för sådan personal å aktiv stat vid tjänstgöring utom förläggningsorten

gällande grunder.

3. För personal å aktiv stat gällande bestämmelser angående förmåner

vid resa för förrättning i statens ärenden skola äga motsvarande tillämpning

för personal i reserv.

4. Personal i reserv äger enligt de för motsvarande personal på aktiv

stat gällande grunder uppbära flygtillägg, mekanikertillägg, elevtillägg och

flygtraktamente.

19 §•

1. Den, som enligt vad i 18 § 2 mom. sägs under tjänstgöring utom bostadsorten

äger åtnjuta tjänstgöringstraktamente, uppbär lön efter den ortsgrupp,

till vilken hans mantalsskrivningsort hänföres. Till övrig personal

utgår lönen efter den ortsgrupp, dit förläggningsorten för det truppförband

(stab, skola^etc.), vid vilken tjänstgöringen äger rum, blivit hänförd.

Lön utgår för dag med Vs65 av årsbeloppet och utbetalas månadsvis i

efterskott.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 143. 141

Yad i detta moment stadgas örn lön skall gälla jämväl hyres- och ortstillägg,

där sådant förekommer.

2. Rörligt tillägg å lön utgår till personal i reserv under samma förutsättningar

och enligt enahanda grunder, som gälla för personal på aktiv stat.

20 §.

1. Förtidsavgången, reservförordnad, reservanställd eller värnpliktsanställd

personal, som i vederbörlig ordning fullgjort föreskriven tjänstgöringsskyldighet

eller som till följd av under tjänstgöring ådragen skada eller

sjukdom urståndsatts att fullgöra nämnda skyldighet, tilldelas efter utgången

av det kalenderår, varunder vederbörande fyllt 55 år, årlig pension, vilken

utgår med följande belopp:

a) för förtidsavgången, reservförordnad eller reservanställd personal, som

tillhört reserv till och med det kalenderår, varunder 55 års ålder uppnåtts,

1,200 kronor för officer (likställd) och 900 kronor för underofficer;

b) för förtidsavgången, reservförordnad eller reservanställd personal, som

tillhört reserv kortare tid än under a) sägs, dock minst intill utgången av

det kalenderår, varunder 47 års ålder uppnåtts, 1,020 kronor för officer

(likställd) och 780 kronor för underofficer;

c) för förtidsavgången eller reservanställd officer eller underofficer, som

tillhört reserv kortare tid än under b) sägs, dock minst intill utgången av

det kalenderår, varunder 38 års ålder uppnåtts, 780 kronor för officer och

600 kronor för underofficer; samt

d) för värnpliktsanställd personal, som tillhört reserv till och med det

kalenderår, varunder 55 års ålder uppnåtts, 240 kronor för officer (likställd)

och 180 kronor för underofficer.

2. I stället för pension äger i 1 mom. avsedd personal, som uppfyllt i

samma moment för erhållande av pension stadgade villkor i avseende på

anställningstid och tjänstgöring, utbekomma ett mot sålunda intjänad pensions

efter 5 procent kapitaliserade värde svarande belopp.

Den, som utbekommit mot lägre pension svarande kapitalbelopp och

sedermera uppfyllt för erhållande av högre pension stadgade villkor, äger

antingen efter utgången av det kalenderår, varunder han fyllt 55 år, uppbära

årlig pension med skillnaden mellan den lägre och den högre pensionen

eller ock utbekomma ett mot den återstående pensionens efter 5

procent kapitaliserade värde svarande belopp.

3. Därest i 1 mom. avsedd person avlider, innan den för rätt till pension

stadgade tiden inträtt, skall, om han fullgjort honom dittills åliggande

tjänstgöringsskyldighet eller till följd av under tjänstgöring ådragen skada

eller sjukdom urståndsatts att fullgöra nämnda skyldighet, till hans efterlevande

anhöriga eller annan rättsinnehavare utbetalas ett belopp motsvarande

det vid tiden för dödsfallet-efter 5 procent kapitaliserade värdet av

den pension, vartill vederbörande, därest dödsfallet icke mellankommit, vid

fortsatt tjänstgöring närmast kunnat göra sig berättigad.

Har kapitaliserat värde av lägre pension före dödsfallet utbetalats, skall

till den avlidnes efterlevande anhöriga eller annan rättsinnehavare utbetalas

ett belopp motsvarande det vid tiden för dödsfallet efter 5 procent kapitaliserade

värdet av skillnaden mellan den pension, vars kapitalvärde utbetalats,

och den högre pension, vartill vederbörande närmast kunnat göra sig

berättigad.

Den omständigheten att vederbörande avlidit, innan han kommit i tillfälle

att fullgöra tjänstgöring, varmed uppskov i behörig ordning erhållits,

skall icke medföra någon inskränkning i den rätt till utfående av pensions

kapitaliserade värde, som eljest enligt detta moment skolat tillkomma hans

efterlevande anhöriga eller annan rättsinnehavare.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

4. Har förtidsavgången, reservförordnad eller reservanställd person av

skada eller sjukdom, som ådragits utom tjänstgöringen, hindrats att till viss

del fullgöra honom åliggande tjänstgöringsskyldighet och styrkes genom intyg

av militärläkare, att sådant hinder oavbrutet förelegat, eller har han jämlikt

7 § 5 mom. entledigats från anställning i reserv på grund av att han

vid läkarundersökning, varom särskilt stadgas, förklarats oduglig till krigstjänst,

skall på prövning av Kungl. Majit bero, huruvida av eljest jämlikt

1, 2 eller 3 mom. utgående förmån vederbörande må tilldelas vad som motsvarar

den i reserven fullgjorda tjänstgöringen.

5. Avlider pensionstagare, och uppgår det belopp, som han inalles uppburit

i pension, ej till det belopp, som han i stället för pension skulle

kunnat uppbära vid utgången av det kalenderår, varunder 55 års ålder uppnåddes,

skall skillnaden mellan sistnämnda belopp och vad han uppburit

utbetalas till hans efterlevande anhöriga eller annan rättsinnehavare.

6. Ansökan örn erhållande av pension eller däremot svarande kapitalbelopp

eller örn utbekommande av belopp, som i 5 mom. sägs, prövas av

arméförvaltningens civila departement, som ock ägér utfärda närmare föreskrifter

rörande ordningen för sådan ansökans ingivande och de handlingar,

som böra bifogas densamma.

7. Pension utgår från och med ingången av kalenderåret efter det, under

vilket vederbörande fyllt 55 år, till och med den dag, då en månad förflutit

efter pensionstagarens frånfälle.

Pension utbetalas månadsvis i efterskott genom arméförvaltningens civila

departements försorg.

8. Örn pensionstagare dömes till avsättning från sin anställning i reserv

eller till, i stället för avsättning, straff enligt 2 kap. 17 § strafflagen eller

örn han före utgången av det år, varunder han fyller 65 år, upphör att vara

svensk medborgare eller utan vederbörligt tillstånd ingår i främmande makts

krigstjänst, är rätten till pension förverkad från och med månaden näst efter

den, varunder utslaget vunnit laga kraft eller vederbörande förlorat sitt

svenska medborgarskap eller gått i främmande tjänst.

Särskilda bestämmelser.

21 §-

I fråga örn den, som avgår från anställning i reserv efter det han uppfyllt

i 20 § för erhållande av pension stadgade villkor i avseende på anställningstid

och tjänstgöring och som icke avstår från sin pensionsrätt, skall

vad i värnpliktslagen stadgas örn värnpliktiga i tillämpliga delar äga motsvarande

giltighet intill utgången av det kalenderår, under vilket han fyller

65 år.

22 §.

Vad i denna förordning sägs örn aktiv stat skall även avse övergångsstat,

avgångsstat och disponibilitetsstat; dock skall vad i 10 § 1 mom. stadgas

örn tjänstgöringsskyldighet för pensionsavgången personal icke äga tillämpning

å den, som avgått med pension från beställning på övergångsstat, till

vilken han frivilligt överförts, eller på avgångsstat eller disponibilitetsstat.

23 §.

Pör tillämpningen av denna förordning erforderliga närmare bestämmelser

meddelas i kommandoväg.

24 §.

Beträffande avlöning för personal i reserv under krigstjänstgöring stadgas

i krigsavlöningsreglementet.

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

Denna förordningen träder i kraft den 1 juli 1943, från oell nied vilken

dag förordningen den 23 september 1927 (nr 364) angående befäl och civilmilitär

personal i arméns reserver upphör att gälla; dock att den nya förordningens

bestämmelser örn fredstjänstgöring för pensionsavgången personal

icke äro tillämpliga på dylik personal, som avgått eller avgår från

aktiv stat eller reservstat före den 1 oktober 1943, samt att de äldre bestämmelserna

alltjämt — utom beträffande avlöningsförmåner under tjänstgöring

— skola äga tillämpning å annan vid den nya förordningens ikraftträdande

i reserv anställd personal, som icke i den ordning i kommandoväg

föreskrives, efter därom inom viss, av Kungl. Maj:t bestämd tid gjord anansökning,

erhållit tillstånd att övergå till anställning i reserv med tillämpning

av den nya förordningens föreskrifter.

Tillstånd, som nyss sagts, må icke meddelas den, som med avseende på

sin tjänstgöringsskyldighet är underkastad äldre bestämmelser än de genom

denna förordning upphävda, ej heller den, som under år 1943 uppnått eller

uppnår högre levnadsålder än 46 år.

Den, som vid tiden för övergången till den nya förordningen fullgjort

all honom enligt den äldre förordningen åliggande fredstjänstgöringsskyldighet,

är för erhållande av pensionsrätt enligt den nya förordningen skyldig

att före utgången av det kalenderår, under vilket han fyller 47 år, i den

ordning för varje särskilt fall i kommandoväg närmare föreskrives, fullgöra

så lång fredstjänstgöring, som med tillämpning av den nya förordningens

bestämmelser skulle hava ålegat honom under tiden från det fredstjänstgöring

enligt den äldre förordningen senast fullgjordes intill utgången av

nämnda kalenderår.

Har den, som övergått till den nya förordningen, enligt äldre bestämmelser

uppburit mot reservpensions kapitaliserade värde svarande belopp,

skall med avseende å hans rätt att uppbära pension enligt den nya förordningen

vad i 20 § 2 mom. andra stycket stadgas äga motsvarande tillämpning.

1942 års reservbefälssakkunnigas förslag

till

Förordning

angående personal i marinens reserver.

(Reservförordning för marinen.)

Allmänna bestämmelser.

1 §•

Marinens reserver utgöras av:

a) amiralitetets reserv, lydande under chefen för marinen;

b) flottans reserv, som omfattar

sjöofficerskårens reserv, lydande under chefen för marinstaben, samt

örlogsstationernas och Göteborgs örlogsdepås reserver, lydande under

vederbörande stations-(depå-)clief;

c) kustartilleriets reserv, lydande under inspektören för kustartilleriet;

d) marinintendenturkårens reserv, lydande under marinöverintendenten;

samt

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts •proposition nr 143.

e) de civilmilitära kårernas reserver, nämligen mariningenjörkårens reserv,

lydande under marinöverdirektören, och mariuläkarkårens reserv, lydande

under marinöverläkaren.

2 §•

Personalen i marinens reserver utgöres av:

a) officerare (musikdirektörer), underofficerare och civilmilitär personal,

som med fyllnadspension, ålderspension, förtidspension eller reservstatspension

avgått från beställning på aktiv stat eller reservstat, samt högbåtsman,

vilka med ålderspension eller förtidspension avgått från beställning

på aktiv stat (pensionsavgångna)\

b) officerare och underofficerare samt mariningenjör- och marinläkarkårerna

tillhörande personal, som vid eller senast två år efter avgång från beställning

på aktiv stat eller reservstat utan förmån som under a) sägs på ansökan

vunnit inträde i reserv (förtidsavgångna);

c) marinläkare, som från anställning som marinläkare av 2:a graden vid

stammen vunnit inträde i reserv (reservforordnade)'',

d) officerare,, underofficerare och mariningenjörer, som i reserv vunnit sin

första anställning såsom officer, underofficer eller mariningenjör (reservanställda);
.

e) officerare och underofficerare samt civilmilitär personal av officers

tjänsteklass, som vid värnpliktstidens utgång vunnit inträde i reserv enligt

vad i 5 § 6 mom. sägs (värnpliktsanstäHda);

f) furirer, vilka vid avgång från aktiv stat enligt vad i 5 § 2 mom. sägs

vunnit inträde i reserv för att genomgå utbildning för vinnande av kompetens

som underofficer i reserv (aspiran t anställda); samt

g) furirer, vilka vid avgång från aktiv stat enligt vad i 5 § 3 mom. andra

stycket sägs vunnit inträde i reserv i avvaktan på underoffieersanställning

i reserv (övergångsanställda).

3§-

1. Till amiralitetets reserv hänföras pensionsavgångna officerare och civilmilitär

personal av konteramirals (generalmajors) och högre tjänstegrad

(tjänsteklass)

2. Till sjöofficerskårens och marinintendenturkårens reserver hänföras

pensionsavgångna, förtidsavgångna, reservanställda och värnpliktsanstäHda

officerare, vilka icke, enligt vad under 1 mom. sägs, skola tillhöra amiralitetets

reserv.

3. Till kustartilleriets reserv hänföres pensionsavgången, förtidsavgången,

reservanställd, värnpliktsanställd, aspirantanställd och övergångsanställd

militär personal, som icke enligt vad under 1 mom. sägs skall tillhöra

amiralitetets reserv.

4. Till örlogsstationernas och Göteborgs örlogsdepås reserver hänföras

pensionsavgångna, förtidsavgångna, reservanställda och värnpliktsanstäHda

underofficerare samt aspirantanställda och övergångsanställda furirer.

5. Till de civilmilitära kårernas reserver hänföras:

a) från vederbörlig kår pensionsavgången och förtidsavgången personal

av lägre tjänsteklass än konteramirals; samt

b) reservförordnad, reservanställd och värnpliktsanställd civilmilitär personal.

Inträde, befordran och avgång.

4§.

Pensionsavgången personal är, enligt vad därom särskilt stadgas, skyldig

att utan ansökan inträda i vederbörlig reserv.

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

Annan personal i reserv med undantag av fänrikar oell marinunderingenjörer

anställes genom förordnande. Fänrik och marinunderingenjör antages

medelst skriftligt antagningsbevis.

5 §•

1. Inträde i reserv sker, förutom i de uti 3 mom. första stycket samt 4

och 5 mom. angivna fall, i tjänstegrad (tjänsteklass) motsvarande den beställning

vederbörande senast innehaft på aktiv stat eller reservstat eller

eljest i innehavande grad (klass).

2. Inträde som furir i reserv må vid avgång från manskapsbeställning på

aktiv stat på ansökan beviljas furir, vilken innehaft fast anställning på aktiv

stat minst fem år och som förbinder sig att i omedelbar anslutning till avgången

från aktiv stat genomgå särskild utbildning för vinnande av kompetens

som underofficer i reserv.

3. Inträde i reserv i förening med befordran till underofficer av 2:a

graden må vid avgång från manskapsbeställning på aktiv stat eller civilanställningsstat

på ansökan beviljas furir, som fullgjort för motsvarande

befordran på aktiv stat stadgade fordringar, under förutsättning likväl, att

tjänsteställningen för vederbörlig befordringseuliet tillhörande furirer på

aktiv stat, vilka undergått eller undergå underofficersutbildning, i förhållande

till personalen i reserv icke därigenom rubbas, därvid dock hänsyn icke

behöver tagas till vid befordran förbigången furir.

I avvaktan på att förutsättning för befordran till underofficer av 2:a graden

på sätt nyss sagts blir för handen, må furir, som i första styckes sägs, anställas

som furir i reserv.

4. Till fänrik i reserv må chefen för marinen antaga den, som fyllt härför

i gällande bestämmelser angående officers- och reservofficersaspiranters

samt kadetters och reservkadetters antagning och utbildning stadgade villkor.

5. Till marinunderingenjör i reserv må chefen för marinen antaga den,

som fyllt härför i gällande bestämmelser angående mariningenjörsaspiranters

och mariningenjörskadetters antagning och utbildning stadgade villkor.

6. Flottan tilldelad värnpliktig underofficer, löjtnant eller kapten samt

kustartilleriet tilldelad värnpliktig flaggunderofficer eller kapten må, därest

han ådagalagt särskild lämplighet för fortsatt tjänstgöring vid krigsmakten,

vid värnpliktstidens utgång efter ansökan vinna inträde i reserv.

Inträde i reserv må ock vid värnpliktstidens utgång efter ansökan beviljas

värnpliktig läkare eller ingenjör av officers tjänsteklass, vars fortsatta

tjänstgöring vid krigsmakten är särskilt önskvärd.

7. Vid stammen förordnad marinläkare av 2:a graden må efter utgången

av den tid, för vilken han förorduats, eller dessförinnan, dock tidigast efter

fyra års förordnande i stammen, på ansökan kunna vinna inträde i reserv.

6 §•

M l. Befordran inom reserv av den, som på grund av ådagalagd duglighet

gjort sig därav förtjänt, må äga rum eller i vederbörlig ordning föreslås

enligt nedan angivna grunder:

a) Till underofficer av 2:a graden må befordras övergångsanställd furir,

då förutsättning därför är för linndén, som i 5 § 3 mom. sägs, ävensom,

under samma förutsättning, aspirantanställd furir, vilken med godkända

vitsord genomgått i 5 § 2 mom. avsedd utbildning.

b) Till flaggunderofficer må befordras

flottan tillhörande reservanställd underofficer av 2:a graden, vilken, efter

vunnen underofficerskompetens, såsom furir eller underofficer av 2:a graden

i reserv fullgjort, förutom första reservtjänstgöring som i 10 § 1 mom.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 143. 491 43 10

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. May.ts proposition nr 143.

under d. sägs, minst en repetitionsövning samt dessutom med godkända

vitsord genomgått särskilt anordnad flaggunderofficerskurs;

flottan tillhörande förtidsavgången underofficer av 2:a graden, vilken såsom

sådan i reserv fullgjort tjänstgöring, som nyss sagts, därvid dock skall

iakttagas, dels att för den, som varit underofficer på aktiv stat minst fyra

år, flaggunderofficerskursen må ersättas med en repetitionsövning, dels ock

att två ars tjänst såsom underofficer på aktiv stat för befordran tillgodoräknas

som en repetitionsövning;

kustartilleriet tillhörande reservanställd underofficer av 2:a graden, vilken,

efter vunnen underofficerskompetens, såsom furir eller underofficer av 2:a

graden i reserv fullgjort minst två repetitionsövningar och två befälskurser

samt dessutom med godkända vitsord genomgått särskilt anordnad flaggunderofficerskurs;

samt

o kustartilleriet tillhörande förtidsavgången underofficer av 2:a graden, vilken

såsom sådan i reserv fullgjort tjänstgöring som nyss är sagt, därvid dock

skall iakttagas, dels att för den, som varit underofficer på stat minst tre år,

flaggunderofficerskursen må ersättas med en repetitionsövning och en befälskurs,

dels ock att varje års tjänst såsom underofficer på aktiv stat för befordran

tillgodoräknas som en repetitionsövning och en befälskurs.

c) Förslag till befordran till löjtnant må avgivas för

reservanställd eller förtidsavgången fänrik i flottans eller marinintendenturkårens

reserv, vilken fullgjort honom åliggande första reservtjänstgöring

som i 10 § 1 mom. under b), c) eller f) sägs och som varit officer minst

tre år; samt

o förtidsavgången eller reservanställd fänrik i kustartilleriets reserv, vilken

såsom officer fullgjort minst två repetitionsövningar och en befälskurs, därvid

värjo ars tjänst som officer på aktiv stat tillgodoräknas som en repetitionsövning

och en befälskurs.

d) Förslag till befordran till mariningenjör av 2:a graden må avgivas för

marinunderingenjör, som fullgjort i 10 §''l mom. under g) angiven tjänstgöring.

e) Förslag till befordran till kapten må avgivas för

reservanställd löjtnant i flottans reserv, vilken antingen fullgjort två

repetitionsövningar samt innehar sjökaptensbrev och tjänstgjort såsom befälhavare

minst ett år eller såsom förste (främste) styrman minst två år å

handelsfartyg med minst 750 tons bruttodräktighet i Östersjö- eller vidsträcktare

fart eller såsom näst främste styrman minst fem år å fartyg örn

minst 3,000 tons bruttodräktighet i oceanfart eller ock, beträffande den som

icke fyller nämnda fordran på innehav av sjökaptensbrev och tjänstgöring

i handelsjöfart, fullgjort två repetitionsövningar samt dessutom med godkända

vitsord genomgått särskilt anordnad kaptenskurs;

förtidsavgången löjtnant i flottans reserv, vilken fullgjort minst två repetitionsövningar

samt dessutom med godkända vitsord genomgått särskilt anordnad

kaptenskurs, därvid dock skall iakttagas, dels att för den, som varit

officer på aktiv stat minst fyra år, kaptenskursen ina ersättas med en repetitionsövning,

dels ock att två års tjänst som officer på aktiv stat för befordran

tillgodoräknas som en repetitionsövning;

reservanställd löjtnant i kustartilleriets reserv, vilken såsom officer fullgjort

minst fyra repetitionsövningar och fyra befälskurser samt dessutom

med godkända vitsord genomgått särskilt anordnad kaptenskurs;

förtidsavgången löjtnant i kustartilleriets reserv, vilken såsom officer

fullgjort tjänstgöring, som nyss är sagt, därvid dock skall iakttagas, dels

att för den, som varit officer på aktiv stat minst fem år, kaptenskursen må

ersättas med en repetitionsövning och en befälskurs, dels ock att varje års

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maurts proposition nr 143. 147

tjänst som officer på aktiv stat för befordran tillgodoräknas som en repetitionsövning

oell en befälskurs;

reservanställd löjtnant i marinintendenturkårens reserv, vilken fullgjort

minst två repetitionsövningar samt dessutom med godkända vitsord genomgått

särskilt anordnad kaptenskurs; samt

förtidsavgången löjtnant i marinintendenturkårens reserv, vilken fullgjort

tjänstgöring som nyss är sagt, därvid dock skall iakttagas, dels att för den,

som varit officer på aktiv stat minst fyra år, kaptenskursen må ersättas med

en repetitionsövning, dels ock att två års tjänst som officer på aktiv stat

för befordran tillgodoräknas som en repetitionsövning.

f) Förslag till befordran till mariningenjör av l:a graden må avgivas för

reservanställd eller förtidsavgången mariningenjör av 2:a graden, vilken såsom

sådan fullgjort minst två repetitionsövningar, därvid dock två års tjänst

som mariningenjör av 2:a graden på aktiv stat för befordran tillgodoräknas

som en repetitionsövning.

g) Förslag till befordran till marinläkare av l:a graden må avgivas för

reservförordnad marinläkare av 2:a graden, vilken såsom sådan fullgjort

minst två repetitionsövningar, därvid dock tre års förordnande som marinläkare

av 2:a graden vid stammen för befordran tillgodoräknas som en repetitionsövning.

2. Befordran eller förslag till befordran, som i 1 mom. under b)—g) avses,

må äga rum allenast i den mån icke därigenom tjänsteställningen rubbas

för den vederbörlig befordringsenliet tillhörande personalen på aktiv stat

och reservstat i förhållande till personalen i reserv, därvid dock hänsyn

icke behöver tagas till vid befordran förbigången personal på aktiv stat eller

reservstat.

Beträffande ingivande av befordringsförslag samt infordrande och utfärdande

av läkarintyg vid befordran av officerare och underofficerare gäller

i övrigt vad därom särskilt stadgas.

3. Angående förutsättningarna för befordran i marinen av personal i reserv

stadgas särskilt.

^ §■

1. Angående den tid pensionsavgången personal är skyldig att kvarstå i

reserv, stadgas i allmänna tjänstepensionsreglementet. Tillstånd att därutöver

kvarstå i reserv kan medgivas för högst fem år.

2. Annan personal i reserv kan på ansökan entledigas från sin anställning;

dock må vid krig eller då värnpliktiga eljest tagas i anspråk för rikets

försvar eller säkerhet ävensom då vid fara för krig så stadgas, entledigande

meddelas endast på grund av behörigen styrkt oduglighet till krigstjänst.

3. Fänrik eller marinunderingenjör, som icke erhållit tillfredsställande

vitsord från sin tjänstgöring eller av annan anledning befunnits olämplig

för tjänsten, skall hos chefen för marinen föreslås till entledigande från sin

anställning.

4. Anställning i reserv upphör

för förtidsavgången eller reservanställd officer eller underofficer i flottans

eller marinintendenturkårens reserv med utgången av det kalenderår, varunder

han uppnår 47 års ålder; dock att den, som befordrats till kapten eller

flaggunderofficer eller fullgjort för sådan befordran stadgade villkor och

som ådagalagt lämplighet för fortsatt tjänstgöring vid krigsmakten, må meddelas

tillstånd att efter nämnda tid kvarstå i reserv intill utgången av det

kalenderår, varunder 55 års ålder uppnås; och må sådant tillstånd förlängas

med ytterligare fem år för varje gång intill utgången av det kalenderår, varunder

G5 års ålder uppnås;

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Majlis proposition nr 143.

för förtidsavgången eller reservanställd officer eller underofficer i kustartilleriets

reserv med utgången av det kalenderår, varunder han uppnår 38

års ålder; dock att den, som före nämnda tidpunkt befordrats till kapten

eller flaggunderofficer eller fullgjort för sådan befordran stadgade villkor,

äger kvarstå i reserv intill utgången av det kalenderår, varunder han uppnår

47 års ålder, samt att tillstånd att efter nämnda tid kvarstå i reserv

intill utgången av det kalenderår, varunder 55 års ålder uppnås, må meddelas

den, som ådagalagt lämplighet för fortsatt tjänstgöring vid krigsmakten;

och ma sådant tillstånd förlängas i enlighet med vad nyss sagts;

för förtidsavgången eller reservanställd mariningenjör samt förtidsavgången

eller reservförordnad marinläkare med utgången av det kalenderår,

varunder han uppnår 47 års ålder; dock att den, som ådagalagt lämplighet

för fortsatt tjänstgöring vid krigsmakten, må meddelas tillstånd att efter

nämnda tid kvarstå i reserv intill utgången av det kalenderår, varunder 55

års alder uppnås; och må sådant tillstånd förlängas i enlighet med vad

förut sagts; samt

för värnpliktsanställd underofficer, officer eller civilmilitär personal med

utgången av det kalenderår, varunder vederbörande uppnår 55 års ålder;

dock att tillstånd att kvarstå i reserv intill utgången av det kalenderår, varunder

65 års ålder uppnås, må medgivas i enlighet med vad ovan stadgats.

Den, som vid tidpunkt, då enligt vad ovan sägs anställning i reserv skolat

upphöra, på grund av i vederbörlig ordning medgivet uppskov eller styrkt förhinder

icke fullgjort honom dittills åliggande tjänstgöring, må kvarstå i reserv

intill dess tjänstgöringsskyldigheten fullgjorts, dock högst under två år.

5. Utan ansökan entledigas från anställning i reserv

den, som upphört att vara svensk medborgare eller utan vederbörligt

tillstånd gått i främmande makts krigstjänst;

den, som tillträder militär eller civilmilitär beställning på aktiv stat vid

f örsvarsväsendet;

aspiran tanställd furir, som befinnes icke på ett tillfredsställande sätt tillgodogöra

sig utbildningen för vinnande av kompetens som underofficer i

reserv; samt

o förtidsavgången, reservförordnad, reservanställd, värnpliktsanställd, övergångsan

ställd eller aspiran tanställd personal, som icke i vederbörlig ordning

fullgör densamma åliggande tjänstgöringsskyldighet eller som vid läkarundersökning,

varom särskilt stadgas, förklarats oduglig till krigstjänst.

8 §•

Beslut örn inträde, befordran, transport eller kvarstående i reserv eller

om entledigande från anställning i reserv meddelas

beträffande furir, högbåtsman, underofficer och civilmilitär personal av

underofficers tjänsteklass av chefen för vederbörlig reserv;

beträffande fänrik och marinunderingenjör av chefen för marinen; samt

beträffande annan officer (musikdirektör) eller civilmilitär personal av

officers tjänsteklass av Kungl. Majit; dock att beslut örn kvarstående i reserv

jämlikt 7 § 4 mom. meddelas av chefen för marinen.

Tjänstgöring.

9 §.

Personal i marinens reserver är skyldig att tjänstgöra i krig och då värnpliktiga

eljest tagas i anspråk för rikets försvar eller säkerhet ävensom vid

sådan övning eller större rustning, som till utrönande av marinens krigsberedskap

eller för utbildning av äldre årsklasser eller eljest kan bliva särskilt

anbefalld.

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Maj.ts proposition nr 143.

10 §.

1. Utöver vad i 9 § sägs åligger det nedannämnda personal i reserv att

fullgöra tjänstgöring i enlighet med följande bestämmelser:

a) Pensionsavgången personal, vars pensionsålder anknutits till en levnadsålder

av högst 55 år, skall fullgöra en tjänstgöringsomgång örn 30 dagar

för varje före utgången av det kalenderår, varunder 60 års ålder uppnås,

infallande hela treårsperiod av den tid vederbörande är skyldig att kvarstå

i reserv.

b) Förtidsavgången officer eller underofficer i flottans reserv, vilken icke

före inträdet i reserv fullgjort tjänst, officer tolv månader som fänrik och

underofficer sex månader som underofficer av 2:a graden på aktiv stat, skall

omedelbart efter inträdet i reserv tjänstgöra så lång tid som kan återstå av

sålunda angiven tjänstgöring (första reservtjänstgöring).

Dessutom skall i första stycket avsedd officer eller underofficer fullgöra

en repetitionsövning örn 60 dagar för varje hel femårsperiod av den del av

anställningstiden i reserv, som infaller före utgången av det kalenderår, varunder

han fyller 47 år, samt en tjänstgöringsomgång örn 30 dagar för varje

följande, före utgången av det kalenderår, varunder han fyller 60 år, infallande

hela treårsperiod av anställningstiden i reserv.

c) Beservanställd officer i flottans reserv skall tjänstgöra tolv månader

(första reservtjänstgöring), vilken tjänstgöring skall fullgöras av den, som

avlagt sjökaptensexamen, omedelbart och av annan inom fyra år efter inträdet

i reserv.

Dessutom skall i första stycket avsedd officer fullgöra repetitionsövningar

och tjänstgöringsomgångar i enlighet med vad under b) andra stycket stadgas

för där avsedd personal; dock att den, som erhållit sjökaptensbrev och

som fullgjort minst två repetitionsövningar, icke är skyldig fullgöra ytterligare

tjänstgöring.

d) Flottan tillhörande reservanställd underofficer eller övergångsanställd

eller aspirantanställd furir skall tjänstgöra sex månader (första reservtjänstgöring),

vilken tjänstgöring skall påbörjas inom ett år efter inträdet i reserv

eller, för den som är eller har varit aspirantanställd furir, inom ett år efter

vunnen kompetens som underofficer i reserv.

Dessutom skall i första stycket omförmäld personal fullgöra repetitionsövningar

och tjänstgöringsomgångar i enlighet med vad under b) andra

stycket stadgas för där avsedd personal, därvid dock skall iakttagas, att för

den som är eller har varit aspirantanställd furir, anställningstiden i reserv

skall anses taga sin början först efter vunnen kompetens som underofficer

i reserv.

e) Kustartilleriet tillhörande förtidsavgången eller reservanställd officer

eller underofficer eller övergångsanställd eller aspirantanställd furir skall

fullgöra en repetitionsövning örn 35 dagar och en befälskurs örn 13 dagar

för varje hel treårsperiod av den del av anställningstiden i reserv, som infaller

före utgången av det kalenderår, varunder han fyller 47 år, samt en

tjänstgöringsomgång örn 30 dagar för varje följande, före utgången av det

kalenderår, varunder han fyller 60 år, infallande hela treårsperiod av anställningstiden

i reserv; skolande därvid för den, som är eller har varit

aspirantanställd furir, anställningstiden i reserv anses taga sin början först

efter vunnen kompetens som underofficer i reserv.

f) Förtidsavgången officer i marinintendenturkårens reserv, vilken icke

före inträdet i reserv fullgjort tjänst tolv månader som fänrik på aktiv stat,

skall omedelbart efter inträdet i reserv tjänstgöra så lång tid som kan återstå

av nämnda tjänstgöring (första reservtjänstgöring).

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

Reservanställd officer i marinintendenturkårens reserv skall inom fyra år

efter inträdet i reserv tjänstgöra tolv månader (första reservtjänstgöring).

Dessutom skall i första eller andra stycket omförmäld officer fullgöra repetitionsövningar

och tjänstgöringsomgångar i enlighet med vad under b)

andra stycket stadgas för där avsedd personal.

g) Marinunderingenjör skall som sådan tjänstgöra ett år sex månader

(första reservtjänstgöring).

h) Förtids avg ängen eller reservanställd mariningenjör av 2:a eller 1 lagraden

skall fullgöra en sammanlagd tjänstgöring örn 60 dagar i en eller två

omgångar för varje hel femårsperiod av den del av anställningstiden i reserv,

som infaller före utgången av det kalenderår, varunder lian fyller 47

år, samt en sammanlagd tjänstgöring örn 30 dagar för varje följande, före

utgången av det kalenderår, varunder han fyller 60 år, infallande hela treårsperiod

av anställningstiden i reserv; skolande därvid anställningstiden i

reserv för reservanställd mariningenjör anses taga sin början omedelbart

efter avslutandet av första reservtjänstgöringen.

i) Förtidsavgången eller reservförordnad marinläkare av 2:a eller lia graden

åligger samma tjänstgöringsskyldighet som under li) stadgas för där avsedd

personal.

j) Värnpliktsansthild officer, underofficer eller civilmilitär personal skall

fullgöra en tjänstgöringsomgång örn 30 dagar för varje före utgången av det

kalenderår, varunder vederbörande fyller 60 år, infallande hela treårsperiod

av anställningstiden i reserv.

k) I ovannämnda tidsperioder äro in- och utryckningsdagar icke inräknade.

. -■ Personal i reserv åliggande tjänstgöring fullgöres å tid och i den ord
ning,

sorn efter anvisning av chefen för marinen bestämmes av chefen för

vederbörlig reserv; dock att kustartilleriet tillhörande förtidsavgången, reservanställd,

värnpliktsan ställd, övergångsanställd och aspiran tan ställd personal

åliggande repetitionsövning eller tjänstgöringsomgång i regel fullgöres

i samband med truppförbandens regementsövningar.

o. Befälskurs för förtidsavgången, reservanställd, övergångsanställd och

aspirantanställd personal i kustartilleriets reserv förlägges till ett av de år

inom vederbörlig treårsperiod, under vilket repetitionsövning icke fullgöres.

Befälskurser anordnas enligt i kommandoväg utfärdade närmare föreskrifter.

Deltagande i för ändamålet anordnad frivillig befälsutbildning må i enlighet

med de närmare föreskrifter, som i kommandoväg utfärdas, kunna

tillgodoräknas som fullgjord befälskurs.

.4. Tjänstgöring, som i 1 mom. sägs, skall icke anses fullgjord med

mindre vederbörande deltagit i densamma under minst 4/s eller, då fråga är

om_ första reservtjänstgöring, 9/io av den för tjänstgöringen bestämda tiden.

5. Pensionsavgången personal, som uppehåller i vederbörlig personalförteckning

upptagen arvodesbefattning, är icke skyldig att fullgöra tjänstgöring

som i 1 mom. sägs.

6. På Kungl. Majit ankommer att bestämma, i vad mån frivilligt fullgjord

tjänstgöring eller tjänstgöring, som i 9 § sägs, må tillgodoräknas som fullgjord

tjänstgöring enligt denna paragraf. 11

11 §''

I 6 § 1 mom. omförmäld kaptenskurs och flaggunderofficerskurs för personal

i flottans och marinintendenturkårens reserv äger en längd av 60

dagar, in- och utryckningsdagarna icke inräknade.

Kaptenskurs och flaggunderofficerskurs för personal i kustartilleriets reserv

äger likaledes en längd av 60 dagar, in- och utryckningsdagarna icke

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

inräknade. Sådan kurs må uppdelas på två omgångar örn vardera 30 dagar

att fullgöras under två på varandra följande kalenderår inom samma treårsperiod.

Beordrande till kaptens- eller flaggunderofficerskurs meddelas av chefen

för marinen efter förslag av chefen för vederbörlig reserv och må icke äga

rum i fråga örn annan än den, som ådagalagt sådana egenskaper, att hans

befordran kan anses önskvärd, och som förklarat sig villig att genomgå

kursen. .

Av reservanställd ^officer i flottans reserv, vilken erhållit sjökaptens brev,

fullgöres kaptenskurs utöver honom enligt denna förordning åliggande repetitionsövningar;

av övriga fullgöres kaptens- eller flaggunderofficerskurs i

stället för repetitionsövning och i förekommande fall befälsövning, vilka

eljest skolat jämlikt 10 § 1 mom. fullgöras inom vederbörlig femårs- eller

treårsperiod.

12 §.

Angående inkallande av personal i reserv till frivillig tjänstgöring bestämmer

Kungl. Majit i varje särskilt fall.

13 §.

Annan tjänstledighet än till följd av behörigen styrkt sjukdom må under

pågående tjänstgöring beviljas under högst V10 av den tid, tjänstgöringen

är avsedd att omfatta.

Avlönings- oell pensionsförmåner.

14 §.

Pensionsavgången personal åtnjuter under densamma enligt denna förordning

åliggande fredstjänstgöring lön efter den löneklass, vederbörande

omedelbart före avgången från beställning på aktiv stat eller reservstat tillhörde,

dock med avdrag av de pensionsförmåner vederbörande under tiden

för tjänstgöringen är berättigad uppbära.

15 §.

1. Förtidsavgången, reservförordnad, reservanställd, värnpliktsanställd,

övergångsanställd och aspirantanställd personal åtnjuter under enligt denna

förordning åliggande fredstjänstgöring lön enligt den lönegrad, vilken motsvarande

beställningshavare på aktiv stat tillhör.

Furir i reserv äger därutöver åtnjuta naturaförmåner eller ersättning därför

enligt för fast anställt manskap på aktiv stat gällande grunder.

Marinunderingenjör uppbär under tjänstgöring, som i 10 § 1 morn. under

g) sägs, arvode motsvarande lön enligt 16:e löneklassen av löneplan Oa i

militära avlöningsreglementet. ......

Marinläkare av 2:a graden i reserv uppbär under tjänstgöring, som i 10 §

1 mom. under h) sägs, arvode motsvarande lön enligt 20:e löneklassen av

löneplan Ca i militära avlöningsreglementet.

2. Yid inträde i reserv placeras förtidsavgången, övergångsanställd och

aspirantanställd personal i den löneklass, vederbörande omedelbart före avgången

från aktiv stat eller reservstat tillhörde. Reservförordnad, reservanställd

och värnpliktsanställd personal placeras i den för vederbörlig lönegrad

fastställda lägsta löneklassen, där ej föreskrifterna i 3—6 mom. giva

anledning till avvikelse härutinnan.

3. Efter att hava tillhört en och samma löneklass under sex år uppflyttas

förtidsavgången, reservförordnad, reservanställd och värnpliktsanställd personal

till närmast högre löneklass samt efter ytterligare sex år till den där
-

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ts proposition nr lå3,

på följande högre löneklassen och så vidare, intill dess högsta löneklassen

inom lönegraden uppnås, allt så framt ej annat följer av föreskrifterna i

4—b mom.

Jämväl för övergångsanställd och aspirantanställd furir äger löneklassuppflyttnmg

rum på satt nyss sagts; dock att i fråga örn den, som är placerad

i lägre löneklass an Ma 10, löneklassuppflyttning äger rum efter två

ar i en och samma löneklass.

... 4 . Har förtidsavgången, övergångsanställd eller aspirantanställd personal

före inträdet i reserv i bestallning på aktiv stat eller Reservstat i den löneklass

vederbörande vid inträdet i reserv tillhörde, fullgjort tjänstgöring som

med tillämpning av for motsvarande personal på aktiv stat gällande bestämmelser

ina tagas i beräkning för löneklassuppflyttning, eller har i 1 mom

avsedd personal efter inträde i reserv fullgjort annan tjänstgöring än som

i 10 § 1 mom sågs, skall dylik tjänstgöring för löneklassuppflyttning anses

motsvara anställning i reserv under dubbelt så lång tid.

5. Vad i militära avlöningsreglementet stadgas örn uppskov med löneklassuppflyttning

på grund av mindre väl vitsordad tjänstgöring samt örn

lonekiassplacermg. vid befordran skall äga motsvarande tillämpning å personal,

som avses i denna paragraf; skolande därvid för bestämmande av tidpunkten

tor löneklassuppflyttning i högre tjänstegrad (tjänsteklass) tagas i

beraknmg den tid av högst sex år, varunder vederbörande före befordran

“{fort ?Uer, ™ed tillämpning av bestämmelserna i 4 mom. skall anses hava

fihliort ioiiekhissen närmast under den, till vilken han på grund av befordran

skall hanforas.

6 Uppflyttning till högre löneklass sker vid ingången av kalenderkvartalet

nast etter det, varunder vederbörande jämlikt bestämmelserna i 3—5 mom

hf.1™ berättigad till sådan uppflyttning; dock att i fråga örn övergångsanstalld

och aspirantanställd furir uppflyttning till lägre löneklass än Ma 10

sker vid ingången av kalendermånaden näst efter den, varunder den för

sadan uppflyttning stadgade tiden tilländagått.

16 §.

Reservanställd _ officer, underofficer och mariningenjör erhåller vid sin

torsta anställning i reserv ekiperingshjälp, vilken för personal i kustartilleriets

reserv utgår med 700 kronor och för övriga med 1,000 kronor. Vid befordran

till kapten eller flaggunderofficer utgår till ifrågavarande personal i

kustartilleriets reserv förnyad ekiperingshjälp med 150 kronor.

Värnpliktsan ställd officer, underofficer och civilmilitär personal erhåller

vid sm anställning ekiperingshjälp, officer och underofficer i kustartilleriets

reserv nied 400 kronor och övriga med 600 kronor.

Ekiperingshjälp må icke utbetalas med mindre vederbörande truppförbandschef

(likställd chef) förvissat sig örn att föreskrivna persedlar blivit

behörigen anskaffade.

17 §•

4 4>®1*ona^ 1 reserv äger under tjänstgöring åtnjuta lön samt i förekommande

fall hyres- och ortstillägg icke blott för den tid, varunder vederbörande

deltager i tjänstgöringen, in- och utryckningsdagar inräknade, utan

ay?n.“ef. “bgt de för motsvarande personal på aktiv stat gällande grunder

vjd lomm der att deltaga i tjänstgöringen på grund av olycksfall i tjänsten

elier till följd av i tjänsten ådragen yrkessjukdom eller svårare smittosam

sjukdom, _ dels och vid förhinder att deltaga i tjänstgöringen på grund av

sjukdom i andra fall än nyss sagts samt vid tjänstledighet av annan anledmng

under sammanlagt högst Vio av tjänstgöringstiden, med skyldighet för

vedeiborande att, där Kungl. Majit ej finner skäl medgiva annat, för tid

s. 153 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 143. 153

härutöver å lönen vidkännas tjänstledighetsavdrag enligt de för motsvarande

beställningshavare å aktiv stat gällande grunder.

2. Under tjänstgöring äger personal i reserv rätt till sjukvård enligt

för motsvarande personal på aktiv stat gällande grunder. Den, som på grund

av sjukdom eller skada, som föranletts av militärtjänstgöringen, under tjänstgöring

intagits på sjukvårdsanstalt, skall, därest behovet av anstaltsvård

fortfarande föreligger vid tjänstgöringens slut, jämväl därefter intill dess

behovet av sådan vård upphör, dock högst under sex månader, äga åtnjuta

sjukvård enligt nyss angivna grunder.

18 §.

1. För inställelse till tjänstgöring erhåller personal i reserv fri resa från

bostadsorten (hemvistet i kyrkobokföringsorten) samt traktamentsersättning

enligt allmänna resereglementet. Den, som styrker, att han vid resans anträdande

stadigvarande uppehållit sig å annan än nämnda ort, äger åtnjuta

fri resa från dåvarande vistelseorten inom riket eller, vid vistelse utom riket,

från den plats inom riket, å vilken han vid resan först inträffar. För återfärd

från tjänstgöring tillgodonjutas enahanda förmåner som vid resa för

inställelse till tjänstgöring.

2. Under enligt denna förordning åliggande fredstjänstgöring utom bostadsorten

under sådana förhållanden, att det vanliga kvarteret icke kan bibehållas,

åtnjuter personal i reserv med eget hushåll tjänstgöringstraktamente

enligt de för sådan personal å aktiv stat vid tjänstgöring utom

förläggningsorten gällande grunder, dock att under en och samma tjänstgöringsperiod

traktamente icke utgår för längre tid än 60 dagar.

3. För personal å aktiv stat gällande bestämmelser angående förmåner

vid resa för förrättning i statens ärenden skola äga motsvarande tillämpning

för personal i reserv.

4. Personal i reserv äger enligt de för motsvarande personal på aktiv

stat gällande grunder uppbära sjötillägg, ersättning för omhänderhavande av

uppbörd, särskilda förmåner under tjänstgöring å vissa fartyg, flygtillägg,

mekanikertillägg, elevtillägg, flygtraktamente, mässpenningar, representationspenningar,

lönetillägg för riktare, plutonsbefälhavare vid luftvärnsartilleriet

och avståndsobservatörer samt särskilda förmåner vid utförande av dykeriarbeten.

19 §.

1. Den, som enligt vad i 18 § 2 mom. sägs under tjänstgöring utom

bostadsorten äger åtnjuta tjänstgöringstraktamente, uppbär lön efter den

ortsgrupp, till vilken hans mantalsskrivningsort hänföres. Till övrig personal

utgår lönen, då fråga är örn tjänstgöring vid kustartilleriet, efter den

ortsgrupp, dit förläggningsorten för det truppförband (stab, skola etc.), vid

vilket tjänstgöringen äger rum, blivit hänförd, och eljest efter den ortsgrupp,

till vilken tjänstgöringsorten är att hänföra; skolande vid sjötjänstgöring

såsom tjänstgöringsort anses förläggningsorten för vederbörande marindistriktschef

(stations- eller depåclief).

Lön utgår för dag med V36S av årsbeloppet och utbetalas månadsvis i

efterskott.

Yad i detta moment stadgas örn lön skall gälla jämväl hyres- och ortstillägg,

där sådant förekommer.

2. Rörligt tillägg å lön utgår till personal i reserv under samma förutsättningar

och enligt enahanda grunder, som gälla för personal på aktiv stat.

20 §.

1. Förtidsavgången, reservförordnad, reservanställd eller värnpliktsanställd

personal, som i vederbörlig ordning fullgjort föreskriven tjänstgöringsskyl
-

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

digliet eller som till följd av under tjänstgöring ådragen skada eller sjukdom

urståndsatts att fullgöra nämnda skyldighet, tilldelas efter utgången av

det kalenderår, varunder vederbörande fyllt 55 år, årlig pension, vilken utgår

med följande belopp:

a) för förtidsavgången, reservförordnad eller reservanställd personal, som

tillhört reserv till och med det kalenderår, varunder 55 års ålder uppnåtts,

1,200 kronor för officer (likställd) och 900 kronor för underofficer;

b) för förtidsavgången, reservförordnad eller reservanställd personal, som

tillhört reserv kortare tid än under a) sägs, dock minst intill utgången av

det kalenderår, varunder 47 års ålder uppnåtts, 1,020 kronor för officer (likställd)

och 780 kronor för underofficer;

c) för förtidsavgången eller reservanställd officer eller underofficer i kustartilleriets

reserv, som tillhört reserv kortare tid än under b) sägs, dock minst

intill utgången av det kalenderår, varunder 38 års ålder uppnåtts, 780 kronor

för officer och 600 kronor för underofficer; samt

d) för värnpliktsanställd personal, som kvarstått i reserv till och med

det kalenderår, varunder 55 års ålder uppnåtts, 240 kronor för officer (likställd)

och 180 kronor för underofficer.

2. I stället för pension äger i 1 mom. avsedd personal, som uppfyllt i

samma moment för erhållande av pension stadgade villkor i avseende på

anställningstid och tjänstgöring, utbekomma ett mot sålunda intjänad pensions

efter 5 procent kapitaliserade värde svarande belopp.

Den, som utbekommit mot lägre pension svarande kapitalbeJopp och

sedermera uppfyllt för erhållande av högre pension stadgade villkor, äger

antingen efter utgången av det kalenderår, varunder han fyllt 55 år, uppbära

årlig pension med skillnaden mellan den lägre och den högre pensionen

eller och utbekomma ett mot den återstående pensionens efter 5 procent

kapitaliserade värde svarande belopp.

3. Därest i 1 mom. avsedd person avlider, innan den för rätt till pension

stadgade tiden inträtt, skall, örn han fullgjort honom dittills åliggande tjänstgöringsskyldighet

eller till följd av under tjänstgöring ådragen skada eller

sjukdom urståndsatts att fullgöra nämnda skyldighet, till hans efterlevande

anhöriga eller annan rättsinnehavare utbetalas ett belopp motsvarande det

vid tiden för dödsfallet efter 5 procent kapitaliserade värdet av den pension,

vartill vederbörande, därest dödsfallet icke mellankommit, vid fortsatt tjänstgöring

närmast kunnat göra sig berättigad.

Har kapitaliserat värde av lägre pension före dödsfallet utbetalats, skall

till den avlidnes efterlevande anhöriga eller annan rättsinnehavare utbetalas

ett belopp motsvarande det vid tiden för dödsfallet efter 5 procent kapitaliserade

värdet av skillnaden mellan den pension, vars kapitalvärde utbetalats,

och den högre pension, vartill vederbörande, därest dödsfallet icke mellankommit,

vid fortsatt tjänstgöring närmast kunnat göra sig berättigad.

Den omständigheten att vederbörande avlidit, innan han kommit i tillfälle

att fullgöra tjänstgöring, varmed uppskov i behörig ordning erhållits,

skall icke medföra någon inskränkning i den rätt till utfående av pensions

kapitaliserade värde, som eljest enligt detta moment skolat tillkomma hans

efterlevande anhöriga eller annan rättsinnehavare.

4. Har förtidsavgången, reservförordnad eller reservanställd person av

skada eller sjukdom, som ådragits utom tjänstgöringen, hindrats att till viss

del fullgöra honom åliggande tjänstgöringsskyldighet och styrkes genom

intyg av militärläkare, att sådant hinder oavbrutet förelegat, eller har han

jämlikt 7 § 5 mom. entledigats från anställning i reserv på grund av att

han vid läkarundersökning, varom särskilt stadgas, förklarats oduglig till

krigstjänst, skall på prövning av Kungl. Majit bero, huruvida av eljest järn
-

s. 155 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 143. 155

likt 1, 2 eller 3 mom. utgående förmån vederbörande må tilldelas vad som

motsvarar den i reserven fullgjorda tjänstgöringen.

5. Avlider pensionstagare, oell uppgår det belopp, som lian inalles uppburit

i pension, ej till det belopp, som hail i stället för pension skulle

kunnat uppbära vid utgången av det kalenderår, varunder 55 års ålder uppnåddes,

skall skillnaden mellan sistnämnda belopp och vad han uppburit

utbetalas till hans efterlevande anhöriga eller annan rättsinnehavare.

6. Ansökan örn erhållande av pension eller däremot svarande kapitalbelopp

eller örn utbekommande av belopp, som i 5 mom. sägs, prövas av

marinförvaltningen, som ock äger utfärda närmare föreskrifter rörande, ordningen

för sådan ansökans ingivande och de handlingar, som böra bifogas

densamma.

7. Pension utgår från och med ingången av kalenderåret efter det, under

vilket vederbörande fyllt 55 år, till och med den dag, då en månad förflutit

efter pensionstagarens frånfälle.

Pension utbetalas månadsvis i efterskott genom marinförvaltningens försorg.

8. Örn pensionstagare dömes till avsättning från sin anställning i reserv

eller till, i stället för avsättning, straff enligt 2 kap. 17 § strafflagen eller

örn han före utgången av det år, varunder han fyller 65 år, upphör att vara

svensk medborgare eller utan vederbörligt tillstånd ingår i främmande makts

krigstjänst, är rätten till pension förverkad från och med månaden näst

efter den, varunder utslaget vunnit laga kraft eller vederbörande förlorat

sitt svenska medborgarskap eller gått i främmande tjänst.

Särskilda bestämmelser.

21 §.

I fråga örn den, som avgår från anställning i reserv efter det han uppfyllt

i 20 § för erhållande av pension stadgade villkor i avseende på anställningstid

och tjänstgöring och som icke avstår från sin pensionsrätt, skall vad i

värnpliktsiagen stadgas örn värnpliktiga i tillämpliga delar äga motsvarande

giltighet intill utgången av det kalenderår, under vilket han fyller 65 år.

22 §.

Vad i denna förordning sägs örn aktiv stat skall även avse övergångsstat,

avgångsstat och disponibilitetsstat; dock skall vad i 10 § 1 mom. stadgas

örn tjänstgöringsskyldighet för pensionsavgången personal icke äga tillämpning

å den, som avgått med pension från beställning på övergångsstat, till

vilken han frivilligt överförts, eller på avgångsstat eller disponibilitetsstat.

23 §.

För tillämpningen av denna förordning erforderliga närmare bestämmelser

meddelas i kommandoväg.

24 §.

Beträffande avlöning för personal i reserv linder krigstjänstgöring stadgas

i krigsavlöningsreglementet. _

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1943, från och med vilken dag

förordningen den 23 september 1927 (nr 365) angående befäl i flottans reserv,

förordningen den 23 september 1927 (nr 366) angående befäl i kustartilleriets

reserv, förordningen den 9 juni 1933 (nr 360) angående mariningenjörkårens

reserv, förordningen den 9 juni 1933 (nr 361) angående marinintendenturkårens

reserv samt förordningen den 9 juni 1933 (nr 362) angående marin
-

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts proposition nr Id3.

läkarkårens reserv upphöra att gälla; dock att den nya förordningens bestämmelser

örn fredstjänstgöring för pensionsavgången personal icke äro

tillämpliga på dylik personal, som avgått eller avgår från aktiv stat eller

reservstat före den 1 oktober 1943, samt att de äldre bestämmelserna alltid11))''

utom beträffande avlöningsförmåner under tjänstgöring — skola äga

h^ä-nipm1^ å annan vid den nya förordningens ikraftträdande i reserv anställd

personal, som icke i den ordning i kommandoväg föreskrives, efter

därom inom viss, av Kungl. Majit bestämd tid gjord ansökning, erhållit

tillstånd att övergå till anställning i reserv med tillämpning av den nya

förordningens föreskrifter.

. Tillstånd, som nyss sagts, må icke meddelas den, som med avseende på

sm tjänstgöringsskyldighet är underkastad äldre bestämmelser än de genom

denna förordning upphävda, ej heller den, som under år 1943 uppnått eller

uppnår högre levnadsålder än 46 år.

Den, som vid tiden för övergången till den nya förordningen fullgjort

all honom enligt den äldre förordningen åliggande fredstjänstgöringsskyldighet,

är för erhållande av pensionsrätt enligt den nya förordningen skyldig

att före utgången av det kalenderår, under vilket han fyller 47 år, i den

ordning för varje särskilt fall i kommandoväg närmare föreskrives, fullgöra

så lång fredstjänstgöring, dock högst 90 dagar, som med tillämpning av den

nya förordningens bestämmelser skulle hava ålegat honom under tiden från

det ^ fredstjänstgöring enligt den äldre förordningen senast fullgjordes intill

utgången av nämnda kalenderår.

Har den, som övergått till den nya förordningen, enligt äldre bestämmelser

uppburit mot reservpensions kapitaliserade värde svarande belopp,

skall med avseende å hans rätt att uppbära pension enligt den nya förordningen

vad i 20 § 2 mom. andra stycket stadgas äga motsvarande tilllämpning.

Beträffande personal i reserv, vars tjänstgöringsskyldighet enligt äldre

bestämmelser varit anknuten till fyraårsperioder men enligt denna förordning

hänföres till femårsperioder av anställningstiden i reserv, skall med avseende

å övergången till den nya förordningen gälla, att vid förordningens ikraftträdande

pågående fyraårsperiod förlänges med ett år.

1942 års reservbefälssakkunnigas förslag’

till

Förordning

angående personal i flygvapnets reserv.

(Reservförordning för flygvapnet.)

Allmänna bestämmelser.

1 §•

Personalen i flygvapnets reserv utgöres av:

a) officerare (musikdirektörer), underofficerare (musikunderofficerare) och

civilmilitär personal, som med fyllnadspension, ålderspension, förtidspension

eller reservstatspension avgått från beställning på aktiv stat eller reservstat,

samt överfurirer, vilka med ålderspension eller förtidspension avgått från

beställning på aktiv stat (pensionsavgånyna);

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

b) officerare, underofficerare, flygingenjörer och flygläkare, vilka vid eller

senast två år efter avgång från beställning på aktiv stat eller reservstat

utan förmån som under a) sägs på ansökan vunnit inträde i reserven (förtidsavgångna);
c)

flygläkare, som från anställning som flygläkare av 2:a graden på aktiv

stat vunnit inträde i reserven (reservförordnade);

d) officerare, underofficerare och flygingenjörer, som i reserven vunnit sin

första anställning som officer, underofficer eller flygingenjör (reservanställda);

samt

e) furirer, vilka vid avgång från aktiv stat enligt vad i 4 § 2 mom. andra

stycket sägs vunnit inträde i reserven i avvaktan på underofficersanställning

i reserven (övergångsanställda).

2§-

Beträffande reservpersonalens fördelning på flygvapnets truppförband

m. m. stadgas i tjänstgöringsreglementet för flygvapnet.

Inträde, befordran och avgång.

3>

Pensionsavgången personal är, enligt vad därom särskilt stadgas skyldig

att utan ansökan inträda i reserven.

Annan personal i reserven med undantag för fänrikar och flygunderingenjörer

anställas genom förordnande. Fänrik och flygunderingenjör antages

medelst skriftligt antagningsbevis.

4 §■

1. Inträde i reserv sker, förutom i de uti 2 mom. första stycket samt 3

och 4 mom. angivna fall, i tjänstegrad (tjänsteklass) motsvarande den beställning

vederbörande senast innehaft på aktiv stat eller reservstat eller

eljest i innehavande grad (klass).

2. Inträde i reserven i förening med befordran till sergeant må vid avgång

från manskapsbeställning på aktiv stat eller civilanställningsstat på

ansökan beviljas furir, som antingen fullgjort för motsvarande befordran på

aktiv stat stadgade fordringar eller innehaft fast anställning under minst

sex år samt därunder genomgått särskilt anordnad reservunderofficerskurs;

allt imder förutsättning, att tjänsteställningen för furirer på aktiv stat, vilka

undergått eller undergå underofficersutbildning, i förhållande till personalen

i reserven icke därigenom rubbas, därvid dock hänsyn icke behöver tagas

till vid befordran förbigången furir.

I avvaktan på att förutsättning för befordran till sergeant på sätt nyss

sagts blir för handen, må furir, som i första stycket sägs, anställas som

furir i reserven.

3. Till fänrik i reserven må chefen för flygvapnet antaga den, som fyllt

härför i gällande bestämmelser angående officers- och reservofficersaspiranters

antagning och utbildning stadgade villkor.

4. Till flygunderingenjör i reserven må chefen för flygvapnet antaga den,

som fyllt härför i gällande bestämmelser angående flygingenjörsaspiranters

antagning och utbildning stadgade villkor.

5. Flygläkare av 2:a graden på aktiv stat må efter utgången av den tid,

för vilken han förordnats, eller dessförinnan, dock tidigast efter fyra års

förordnande på aktiv stat, på ansökan kunna vinna inträde i reserven.

5 §• _

1. Befordran inom reserven av den, som på grund av ådagalagd duglighet

gjort sig därav förtjänt, må äga rum eller i vederbörlig ordning föreslås

enligt nedan angivna grunder:

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

a) Till sergeant må befordras övergångsanställd furir, då förutsättning

därför är för handen, som i 4 § 2 mom. sägs.

b) Till fanjunkare må befordras

reservanställd sergeant efter en anställningstid som övergångsanställd

furir eller sergeant i reserven av minst åtta år; samt

förtidsavgången sergeant tidigast sju år efter genomgången underofficersskola.

c) Förslag till befordran till löjtnant må avgivas för förtidsavgången eller

reservanställd fänrik, vilken varit officer på stat eller i reserven minst tre år.

d) Förslag till befordran till flygingenjör av tredje graden må avgivas för

flygunderingenjör tidigast tre år efter antagningen till flygunderingenjör.

e) Förslag till befordran till fiygingenjör av 2:a graden må avgivas för

reservanställd eller förtidsavgången fiygingenjör av 3:e graden, vilken varit

flygin"®njöi’ på aktiv stat eller i reserven sammanlagt minst sex år.

f) Förslag till befordran till kapten må avgivas för förtidsavgången eller

reservanställd löjtnant, vilken varit officer minst elva år samt, därest han

icke varit officer på stat minst fem år, med godkända vitsord genomgått

särskilt anordnad kaptenskurs.

g) Förslag till befordran till fiygingenjör av l:a graden må avgivas för

reservanställd eller förtidsavgången fiygingenjör av andra graden, vilken varit

*lygin8''enjör på aktiv stat eller i reserven sammanlagt minst elva år.

h) Förslag till befordran till flygläkare av l:a graden må avgivas för reservförordnad

flygläkare av 2:a graden, vilken såsom sådan fullgjort minst tre

repetitionsövningar, därvid dock två års förordnande som flygläkare av 2:a

graden på aktiv stat för befordran tillgodoräknas som en repetitionsövning.

2. Befordran eller förslag till befordran, som i 1 mom. under b)—h) avses,

må äga rum allenast i den mån icke därigenom tjänsteställningen rubbas

för den vederbörlig befordringsenhet tillhörande personalen på aktiv stat

och reservstat i förhållande till personalen i reserven, därvid dock hänsyn

icke behöver tagas till vid befordran förbigången personal på aktiv stat eller

reservstat.

Beträffande ingivande av befordringsförslag samt infordrande och utfärdande

av läkarintyg vid befordran av officerare och underofficerare gäller i

övrigt vad därom särskilt stadgas.

3. Angående förutsättningarna för befordran i flygvapnet av personal i

reserven stadgas särskilt.

6 §-

1. Angående den tid pensionsavgången personal är skyldig att kvarstå i

reserven stadgas i allmänna tjänstepensionsreglementet. Tillstånd att därutöver

kvarstå i reserven kan medgivas för högst fem år.

2. Annan personal i reserven kan på ansökan entledigas från sin anställning;

dock må vid krig eller då värnpliktiga eljest tagas i anspråk för rikets

försvar eller säkerhet ävensom då vid fara för krig så stadgas, entledigande

meddelas endast på grund av behörigen styrkt oduglighet till krigstjänst.

3. Fänrik eller flygunderingenjör, som icke erhållit tillfredsställande vitsord

från sin tjänstgöring eller av annan anledning befunnits olämplig för

tjänsten, skall hos chefen för flygvapnet föreslås till entledigande från sin

anställning.

4. Anställning i reserven upphör

för förtidsavgången eller reservanställd officer eller underofficer med utgången

av det kalenderår, varunder han uppnår 47 års ålder; dock att den,

som befordrats till kapten eller fanjunkare eller fullgjort för sådan befordran

stadgade villkor och som ådagalagt lämplighet för fortsatt tjänstgöring vid

krigsmakten, må meddelas tillstånd att efter nämnda tid kvarstå i reserven

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

intill utgången av det kalenderår, varunder 55 års ålder uppnås; oell må

sådant tillstånd förlängas med ytterligare fem år för varje gång intill utgången

av det kalenderår, varunder 65 års ålder uppnås; samt

för förtidsavgången eller reservanställd flygingenjör samt förtidsavgangen

eller reservförordnad flygläkare med utgången av det kalenderår, varunder

lian uppnår 47 års ålder; dock att den, som ådagalagt lämplighet för fortsatt

tjänstgöring vid krigsmakten, må meddelas tillstånd att efter nämnda

tid kvarstå i reserven intill utgången av det kalenderår, varunder 55 års

ålder uppnås; och må sådant tillstånd förlängas i enlighet med vad nyss

sagts.

Den, som vid tidpunkt, då enligt vad ovan sägs anställning i reserv skolat

upphöra, på grund av i vederbörlig ordning medgivet uppskov eller styrkt

förhinder icke fullgjort honom dittills åliggande tjänstgöring, må kvarstå i

reserv intill dess tjänstgöringsskyldigheten fullgjorts, dock högst under

två år.

5. Utan ansökan entledigas från anställning i reserven

den, som upphört att vara svensk medborgare eller utan vederbörligt

tillstånd gått i främmande makts krigstjänst;

den, som tillträder militär eller civilmilitär beställning på aktiv stat vid

försvarsväsendet; samt

förtidsavgången, reservförordnad, reservanställd eller övergangsanstålld

personal, som icke i vederbörlig ordning fullgör densamma åliggande tjänstgöringsskyldighet

eller som vid läkarundersökning, varom särskilt stadgas,

förklarats oduglig till krigstjänst.

7 §•

Beslut örn inträde, befordran eller kvarstående i reserven eller örn entledigande

från anställning i reserven meddelas

beträffande furir, överfurir, underofficer (musikunderofficer), civilmilitär

personal av underofficers tjänsteklass, fänrik och flygunderingenjör av chefen

för flygvapnet; samt

beträffande annan officer (musikdirektör) samt civilmilitär personal av

officers tjänsteklass av Kungl. Majit; dock att beslut örn kvarstående i reserv

jämlikt 6 § 4 mom. meddelas av chefen för flygvapnet.

Tjänstgöring.

8§‘

Personal i flygvapnets reserv är skyldig att tjänstgöra i krig och då värnpliktiga

eljest tagas i anspråk för rikets försvar eller säkerhet ävensom vid

sådan övning eller större rustning, som till utrönande av flygvapnets krigsberedskap

eller för utbildning av äldre årsklasser eller eljest kan bliva särskilt

anbefalld.

9 §•

1. Utöver vad i 8 § sägs åligger det nedannämnda personal i reserven

att fullgöra tjänstgöring i enlighet med följande bestämmelser:

a) Pensionsavgången personal, vars pensionsålder anknutits till en levnadsålder

av högst 55 år, skall fullgöra en tjänstgöringsomgång örn 30 dagar

för varje före utgången av det kalenderår, varunder 60 års ålder uppnås,

infallande hela treårsperiod av den tid vederbörande är skyldig att kvarstå

i reserven.

b) I flygtjänstbefattning placerad förtidsavgången, reservanstalld eller

övergångsanställd personal skall fullgöra en repetitionsövning örn 45 dagar

eller, beträffande den, som har sådan civil sysselsättning, att erhållen flyg
-

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

utbildning därunder vidmakthålles, 35 dagar för varje hel tvåårsperiod av

den del av anställningstiden i reserven, som infaller före utgången av det

kalenderår, varunder lian fyller 47 år, samt en tjänstgöringsomgång örn 30

dagar för varje följande, före utgången av det kalenderår, varunder han

fyller 60 år, infallande hela treårsperiod av anställningstiden i reserven.

c) I marktjänstbefattning placerad personal skall fullgöra en repetitionsövning

örn 45 dagar för varje hel treårsperiod av den del av anställningstiden

i reserven, som infaller före utgången av det kalenderår, varunder han

fyller 47^ år, samt en tjänstgöringsomgång om 30 dagar för varje följande,

före utgången av det kalenderår, varunder han fyller 60 år, infallande hela

treårsperiod av anställningstiden i reserven.

d) I ovannämnda tidsperioder äro in- och utryckningsdagar icke inräknade.

2. Personal i reserven åliggande tjänstgöring fullgöres å tid och i den

ordning, som efter anvisning av chefen för flygvapnet bestämmes av vederbörande

flottiljchef (motsvarande chef).

3. Tjänstgöring, som i 1 mom. sägs, skall icke anses fullgjord med mindre

vederbörande deltagit i tjänstgöringen under minst Vs av den för densamma

bestämda tiden.

4. Pensionsavgången personal, som uppehåller i vederbörlig personalförteckning

upptagen arvodesbefattning, är icke skyldig att fullgöra tjänstgöring

som i 1 mom. sägs.

5. På Kungl. Majit ankommer att bestämma, i vad mån frivilligt fullgjord

tjänstgöring eller tjänstgöring, som i 8 § sägs, må tillgodoräknas som fullgjord

tjänstgöring enligt denna paragraf.

10 §.

Kaptenskurs, som i 5 § 1 mom. omförmäles, äger en längd av 60 dagar,

in- och utryckningsdagarna icke inräknade.

Beordrande till kaptenskurs meddelas av chefen för flygvapnet efter för- ''

slag av vederbörande flottiljchef (motsvarande chef) och må icke äga rum i

fråga örn annan än den, som ådagalagt sådana egenskaper, att hans befordran

kan anses önskvärd, och som förklarat sig villig att genomgå kursen.

Kaptenskurs fullgöres i stället för repetitionsövning, som eljest skolat

jämlikt 9 § 1 mom. fullgöras inom vederbörlig tvåårs-(treårs-)period.

11 §•

Angående inkallande av personal i reserven till frivillig tjänstgöring bestämmer

Kungl. Majit i varje särskilt fall.

_ 12 §.

Annan tjänstledighet än till följd av behörigen styrkt sjukdom må under

pågående tjänstgöring beviljas under högst Vio av den tid, tjänstgöringen

är avsedd att omfatta.

Avlönings- oell pensionsförmåner.

,13 §-

Pensionsavgången personal åtnjuter under enligt denna förordning åliggande

fredstjänstgöring lön enligt den löneklass, vederbörande omedelbart

före avgången från beställning på aktiv stat eller reservstat tillhörde, dock

med avdrag av sammanlagda beloppet av de pensionsförmåner vederbörande

under tiden för tjänstgöringen är berättigad uppbära.

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

14 §•

1. Förtidsavgången, reservförordnad, reservanställd och övergångsanställd

personal åtnjuter under enligt denna förordning åliggande fredstjänstgöring

lön enligt den lönegrad, vilken motsvarande beställningshavare på aktiv stat

tillhör. . .

Furir i reserven äger därutöver åtnjuta naturaförmåner eller ersättning

därför enligt för fast anställt manskap på aktiv stat gällande grunder.

Flygunderingenjör uppbär under tjänstgöring, som i 9 § 1 morn. sågs,

arvode motsvarande lön enligt 16:e löneklassen av löneplan Ca i militära

avlöningsreglementet. _ ......

Flygläkare av 2:a graden i reserven uppbär under tjänstgöring, som i 9 §

1 mom. sägs, arvode motsvarande lön enligt 20:e löneklassen av löneplan

Ca i militära avlöningsreglementet.

2. Vid inträde i reserven placeras förtidsavgången och övergångsanställd

personal i den löneklass, vederbörande omedelbart före avgången från aktiv

stat eller reservstat tillhörde. Reservförordnad och reservanställd personal

placeras i den för vederbörlig lönegrad fastställda lägsta löneklassen, där

ej föreskrifterna i 3—6 mom. giva anledning till avvikelse härutinnan.

3. Efter att hava tillhört en och samma löneklass under sex år uppflyttas

förtidsavgången, reservförordnad och reservanställd personal till närmast

högre löneklass samt efter ytterligare sex år till den därpå följande högre

löneklassen och så vidare, intill dess högsta löneklassen inom lönegraden

uppnås, allt så framt ej annat följer av föreskrifterna i 4—6 morn.

Jämväl för övergångsanställd furir äger löneklassuppflyttning rum på sätt

nyss sagts; dock att i fråga om den, som är placerad i lägre löneklass än

Ma 10, löneklassuppflyttning äger rum efter två år i en och samma löne
klass.

.. .

4. Har förtidsavgången eller övergångsanställd personal före inträdet i

reserven i beställning på aktiv stat eller reservstat i den löneklass, vederbörande

vid inträdet i reserven tillhörde, fullgjort tjänstgöring, som med

tillämpning av för motsvarande personal på aktiv stat gällande bestämmelser

må tagas i beräkning för löneklassuppflyttning, eller bär i 1 mom. avsedd

personal efter inträde i reserven fullgjort annan tjänstgöring än som i 9 §

1 mom. sägs, skall dylik tjänstgöring för löneklassuppflyttning anses motsvara

anställning i reserven under dubbelt så lång tid.

5. Vad i militära avlöningsreglementet stadgas örn uppskov med löneklassuppflyttning

på grund av mindre väl vitsordad tjänstgöring samt örn

löneklassplacering vid befordran skall äga motsvarande tillämpning å personal,

som avses i denna paragraf; skolande därvid för bestämmande av tidpunkten

för löneklassuppflyttning i högre tjänstegrad (tjänstelslass) tågås i

beräkning den tid av högst sex år, varunder vederbörande före befordran

tillhört eller med tillämpning av bestämmelserna i 4 mom. skall anses hava

tillhört löneklassen närmast under den, till vilken han på grund av befordran

skall hänföras.

6. Uppfattning till högre löneklass sker vid ingången av kalenderkvartalet

näst efter det, varunder vederbörande jämlikt bestämmelserna i 3—5

mom. blivit berättigad till sådan uppflyttning; dock att i fråga om övergångsanställd

furir uppflyttning till lägre löneklass än Ma 10 sker vid ingången

av kalendermånaden näst efter den, varunder den för sådan uppflyttning

stadgade tiden tilländagått.

15 §.

Reservanställd officer, underofficer och flygingenjör erhåller vid sin första

anställning i reserven ekiperingshjälp med 1,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sand. Nr lid.

491 43 1 ]

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Marits ■proposition nr 143.

Ekiperingshjälp må icke utbetalas med mindre vederbörande flottiljchef

(motsvarande chef) förvissat sig örn att föreskrivna persedlar blivit behörigen

anskaffade.

16 §.

1. Personal i reserven äger under tjänstgöring åtnjuta lön samt i förekommande

fall hyres- och ortstillägg icke blott för den tid, varunder vederbörande

deltager i tjänstgöringen, in- och utryckningsdagar inräknade, utan

även dels enligt de för motsvarande personal på aktiv stat gällande grunder

vid förhinder att deltaga i tjänstgöringen på grund av olycksfall i tjänsten

eller till följd av i tjänsten ådragen yrkessjukdom eller svårare smittosam

sjukdom, dels och vid förhinder att deltaga i tjänstgöringen på grund av

sjukdom i andra fall än nyss sagts samt vid tjänstledighet av annan anledning

under sammanlagt högst Vio av tjänstgöringstiden, med skyldighet för

vederbörande att, där Kungl. Majit ej finner skäl medgiva annat, för tid

härutöver å lönen vidkännas tjänstledighetsavdrag enligt de för motsvarande

beställningshavare å aktiv stat gällande grunder.

2. Under tjänstgöring äger personal i reserven rätt till sjukvård enligt

för motsvarande personal på aktiv stat gällande grunder. Den, som på

grund av sjukdom eller skada, som föranletts av militärtjänstgöringen, under

tjänstgöring intagits på sjukvårdsanstalt, skall, därest behovet av anstaltsvård

fortfarande föreligger vid tjänstgöringens slut, jämväl därefter intill

dess behovet av sådan vård upphör, dock högst under sex månader, äga

åtnjuta sjukvård enligt nyss angivna grunder.

n §.

1. För inställelse till tjänstgöring erhåller personal i reserven fri resa

från bostadsorten (hemvistet i kyrkobokföringsorten) samt traktamentsersättning

enligt allmänna resereglemente!. Den, som styrker, att han vid resans

anträdande stadigvarande uppehållit sig å annan än nämnda ort, äger åtnjuta

fri resa från dåvarande vistelseorten inom riket, eller vid vistelse utom

riket, från den plats inom riket, å vilken han vid resan först inträffar. För

återfärd från tjänstgöring tillgodonjutas enahanda förmåner som vid resa

för inställelse till tjänstgöring.

2. Under enligt denna förordning åliggande fredstjänstgöring utom bostadsorten

under sådana förhållanden, att det vanliga kvarteret icke kan

bibehållas, åtnjuter personal i reserven med eget hushåll tjänstgöringstraktamente

enligt de för sådan personal på aktiv stat vid tjänstgöring xitom förläggningsorten

gällande grunder.

3. För personal på aktiv stat gällande bestämmelser angående förmåner

vid resa för förrättning i statens ärenden skola äga motsvarande tillämpning

för personal i reserven.

4. Personal i reserven äger enligt de för motsvarande personal på aktiv

stat gällande grunder uppbära flygtillägg, mekanikertillägg, elevtillägg, flygtraktamente,

sjötillägg, ersättning för omhänderhavande av uppbörd och

mässpenningar.

18 §.

1. Den, som enligt vad i 17 § 2 mom. sägs under tjänstgöring utom bostadsorten

äger åtnjuta tjänstgöringstraktamente, uppbär lön efter den ortsgrupp,

till vilken hans mantalsskrivningsort hänföres. Till övrig personal

utgår lönen efter den ortsgrupp, dit förläggningsorten för den flygflottilj

(stab, skola etc.), vid vilken tjänstgöringen äger rum, blivit hänförd.

Lön utgår för dag med V365 av årsbeloppet och utbetalas månadsvis i

efterskott.

s. 163 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 143. 163

Yad i detta moment stadgas örn lön skall gälla jämväl hyres- och ortstillägg,

där sådant förekommer.

2. Éörligt tillägg å lön utgår till personal i reserven under samma förutsättningar

och enligt enahanda grunder som gälla för personal på aktiv stat.

19 §.

1. Förtidsavgången, reservförordnad och reservanställd personal, som i

vederbörlig ordning fullgjort föreskriven tjänstgöringsskyldighet eller som

till följd av under tjänstgöring ådragen skada eller sjukdom urståndsatts att

fullgöra nämnda skyldighet, tilldelas efter utgången av det kalenderår, varunder

vederbörande fyllt 55 år, årlig pension, vilken utgår med följande

belopp:

a) för personal, som tillhört reserven till och med det kalenderår, varunder

55 års ålder uppnåtts, 1,200 kronor för officer (likställd) och 900 kronor

för underofficer; samt

b) för personal, som tillhört reserven kortare tid än under a) sägs, dock

minst intill utgången av det kalenderår, varunder 47 års ålder uppnåtts,

1,020 kronor för officer (likställd) och 780 kronor för underofficer.

2. I stället för pension äger i 1 mom. avsedd personal, som uppfyllt i

samma moment för erhållande av pension stadgade villkor i avseende på

anställningstid och tjänstgöring, utbekomma ett mot sålunda intjänad pensions

efter 5 procent kapitaliserade värde svarande belopp.

Den, som utbekommit mot lägre pension svarande kapitalbelopp och

sedermera uppfyllt för erhållande av högre pension stadgade villkor, äger

antingen efter utgången av det kalenderår, varunder han fyllt 55 år, uppbära

årlig pension med skillnaden mellan den lägre och den högre pensionen

eller ock utbekomma ett mot den återstående pensionens efter 5 procent

kapitaliserade värde svarande belopp.

3. Därest i 1 mom. avsedd person avlidit, innan den för rätt till pension

stadgade tiden inträtt, skall, örn han fullgjort honom dittills åliggande tjänstgöringsskyldighet

eller till följd av under tjänstgöring ådragen skada eller

sjukdom urståndsatts att fullgöra nämnda skyldighet, till hans efterlevande

anhöriga eller annan rättsinnehavare utbetalas ett belopp motsvarande det

vid tiden för dödsfallet efter 5 procent kapitaliserade värdet av den pension,

vartill vederbörande, därest dödsfallet icke mellankommit, vid fortsatt

tjänstgöring närmast kunnat göra sig berättigad.

Har kapitaliserat värde av lägre pension före dödsfallet utbetalats, skall

till den avlidnes efterlevande anhöriga eller annan rättsinnehavare utbetalas

ett belopp motsvarande det vid tiden för dödsfallet efter 5 procent kapitaliserade

värdet av skillnaden mellan den pension, vars kapitalvärde utbetalats,

och den högre pension, vartill vederbörande, därest dödsfallet icke

mellankommit, vid fortsatt tjänstgöring närmast kunnat göra sig berättigad.

Den omständigheten att vederbörande avlidit, innan lian kommit i tillfälle

att fullgöra tjänstgöring, varmed uppskov i behörig ordning erhållits,

skall icke medföra någon inskränkning i den ridt till utfående av pensions

kapitaliserade värde, som eljest enligt detta moment skolat tillkomma hans

efterlevande anhöriga eller annan rättsinnehavare.

4. Har i 1 mom. avsedd person av skada eller sjukdom, som ådragits

utom tjänstgöringen, hindrats att till viss del fullgöra honom åliggande

tjänstgöringsskyldighet och styrkes genom intyg av militärläkare, att sådant

hinder oavbrutet förelegat, eiler har han jämlikt 6 § 5 mom. entledigats

från anstiillning i reserven på grund av att lian vid läkarundersökning,

varom särskilt stadgas, förklarats oduglig till krigstjänst, skall på prövning

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 143.

av Kungl. Maj:t bero, huruvida av eljest jämlikt 1, 2 eller 3 mom. utgående

förmån vederbörande må tilldelas vad som motsvarar den i reserven fullgjorda

tjänstgöringen.

5. Avlider pensionstagare, och uppgår det belopp, som han inalles uppburit

i pension, ej till det belopp, som han i stället för pension skulle

kunnat uppbära vid utgången av det kalenderår, varunder 55 års ålder uppnåddes,

skall skillnaden mellan sistnämnda belopp och vad han uppburit

utbetalas till hans efterlevande anhöriga eller annan rättsinnehavare.

6. Ansökan örn erhållande av pension eller däremot svarande kapitalbelopp

eller örn utbekommande av belopp, som i 5 mom. sägs, prövas av flygförvaltningen,

som ock äger utfärda närmare föreskrifter rörande ordningen

för sådan ansökans ingivande och de handlingar, som böra bifogas densamma.

7. Pension utgår från och med ingången av kalenderåret efter det, under

vilket vederbörande fyllt 55 år, till och med den dag, då en månad förflutit

efter pensionstagarens frånfälle.

Pension utbetalas månadsvis i efterskott genom flygförvaltningens försorg.

8. Örn pensionstagare dömes till avsättning från sin anställning i reserven

eller till, i stället för avsättning, straff enligt 2 kap. 17 § strafflagen

eller örn han före utgången av det år, varunder han fyller 65 år, upphör

att vara svensk medborgare eller utan vederbörligt tillstånd ingår i

främmande makts krigstjänst, är rätten till pension förverkad från och med

månaden näst efter den, varunder utslaget vunnit laga kraft eller vederbörande

förlorat sitt svenska medborgarskap eller gått i främmande tjänst.

Särskilda bestämmelser.

20 §.

I fråga örn den, som avgår från anställning i reserven efter det han uppfyllt

i 19 § för erhållande av pension stadgade villkor i avseende på anställningstid

och tjänstgöring och som icke avstår från sin pensionsrätt,

skall vad i värnpliktslagen stadgas örn värnpliktiga i tillämpliga delar äga

motsvarande giltighet intill utgången av det kalenderår, under vilket han

fyller 65 år.

21 §.

Yad i denna förordning sägs örn aktiv stat skall även avse avgångsstat

och disponibilitetsstat; dock skall vad i 9 § 1 mom. stadgas örn tjänstgöringsskyldighet

för pensionsavgången personal icke äga tillämpning å den,

som avgått med pension från beställning på avgångsstat eller disponibilitetsstat.

22 §.

Pör tillämpningen av denna förordning erforderliga närmare bestämmelser

meddelas i kommandoväg.

23 §.

Beträffande avlöning för personal i reserven under krigstjänstgöring stadgas

i krigsavlöningsreglementet.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1943, från och med vilken

dag förordningen den 31 maj 1934 (nr 218) angående personal i flygvapnets

reserv upphör att gälla; dock att den nya förordningens bestämmelser örn

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Kungl. Maj-.ts proposition nr 143.

fredstjänstgöring för pensionsavgången personal icke äro tillämpliga på dylik

personal, som avgått eller avgår från aktiv stat eller reservstat före den

1 oktober 1943, samt att de äldre bestämmelserna alltjämt — utom beträffande

avlöningsförmåner under tjänstgöring — skola äga tillämpning å

annan vid den nya förordningens ikraftträdande i reserven anställd personal,

som icke i den ordning i kommandoväg föreskrives, efter därom inom

viss, av Kungl. Maj:t bestämd tid gjord ansökan, erhållit tillstånd att övergå

till anställning i reserven med tillämpning av den nya förordningens föreskrifter.

Tillstånd, som nyss sagts, må icke meddelas den, som med avseende pa

sin tjänstgöringsskyldighet är underkastad äldre bestämmelser än 1934 års

förordning, ej heller den, som under år 1943 uppnått eller uppnår högre

levnadsålder än 46 år.

Den, som vid tiden för övergången till den nya förordningen fullgjort

all honom enligt den äldre förordningen åliggande fredstjänstgöringsskyldighet,

är för erhållande av pensionsrätt enligt den nya förordningen skyldig

att före utgången av det kalenderår, under vilket han fyller 47 ar, i den

ordning för varje särskilt fall i kommandoväg närmare föreskrives, fullgöra

så lång fredstjänstgöring, som med tillämpning av den nya förordningens

bestämmelser skulle hava ålegat honom under tiden fran det fredstjänstgöring

enligt den äldre förordningen senast fullgjordes intill utgången av

nämnda kalenderår. _

Har den, som övergått till den nya förordningen, enligt äldre bestämmelser

uppburit mot reservpensions kapitaliserade värde svarande belopp, skall

med avseende å hans rätt att uppbära pension enligt den nya förordningen

vad i 19 § 2 mom. andra stycket stadgas äga motsvarande tillämpning.

1942 års reservbefälssakkunnigas förslag

till

Förordning

angående törsvarsväsendets reservstater.

Allmänna bestämmelser.

1 .

Försvarsväsendets reservstater äro följande:

Armén:

reservstaten för officerare och underofficerare;

reservstaten för fältläkarkåren; samt

reservstaten för fältveterinärkåren.

Marinen:

flottans reservstat; samt

kustartilleriets reservstat.

Flygvapnet:

flygvapnets reservstat.

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 143.

2 §.

1. Å reservstat finnas följande slag av beställningar.

Officerare och underofficerare:

generalmajor;

överste, kommendör;

överstelöjtnant, kommendörkapten av l:a graden;

major, kommendörkapten av 2:a graden;

kompaniofficer (kapten, ryttmästare, löjtnant; samt

underofficer (fanjunkare, styckjunkare, flaggunderofficer, sergeant, underofficer

av 2:a graden).

Oivilmilitär personal:

fältläkare;

fältveterinär;

regementsläkare;

regementsveterinär; samt

flygläkare av Ira graden.

Antalet beställningshavare å reservstat finnes för varje försvarsgren angivet

i vederbörliga personalförteckningar.

Inträde, befordran och avgång.

3§.

Beställningarna å reservstat besättas med personal, som dit överflyttas

från aktiv stat, eller ock med personal, som erhållit avsked från beställning

på aktiv stat med tillstånd att kvarstå över stat.

4 §•

1. Till generalmajorsbeställning å reservstat överflyttas beställningshavare

i lönegrad Ob 2, Ob 1 eller Oa 6.

Till regementsofficersbeställning överflyttas beställningshavare av samma

eller närmast lägre tjänstegrad.

Till kompaniofficersbeställning överflyttas kapten (ryttmästare) eller

löjtnant, som uppnått minst sju tjänstår såsom officer.

Till underofficersbeställning överflyttas fanjunkare (styckjunkare, flaggunderofficer)

eller sergeant (underofficer av 2:a graden) ävensom furir, vilken

fullgjort för befordran till underofficer föreskrivna villkor samt uppfyllt de

fordringar i avseende å tjänstetid, som av Konungen bestämmas.

Till civilmilitär beställning å reservstat överflyttas beställningshavare av

samma eller närmast lägre tjänsteklass, skolande såsom villkor för överflyttning

till läkar- eller veterinärbeställning å reservstat gälla, att vederbörande

vid överflyttningen uppnått minst sju tjänstår såsom militärläkare eller militärveterinär.

Såsom tjänstår må icke räknas tid efter avsked från beställning på aktiv

stat, varunder vederbörande kvarstått över stat, annat än i den mån tjänstgöring

därunder fullgjorts.

2. Inträde å reservstat må endast medgivas den, som genom intyg av militärläkare

styrkt sig äga fältduglighet (duglighet för tjänstgöring ombord).

För inträde å reservstat i högre tjänstegrad (tjänsteklass) än den, vederbörande

innehaft å aktiv stat, må endast den ifrågakomma, som ådagalagt

lämplighet för den högre beställningen.

&§•

Beställning å reservstat tillsättes medelst fullmakt, som utfärdas för officer

(likställd) av Konungen samt för underofficer av chefen för vederbörande

befordringsenhet.

s. 167 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 143. 167

Närmare bestämmelser rörande tillsättande av beställningarna å reservstat

meddelas av Konungen.

6§-

1. På grund av ådagalagd duglighet må befordran å reservstat äga rum av

kapten (ryttmästare) till major (kommendörkapten av 2:a graden), av regementsläkare

till fältläkare samt av regementsveterinär till fältveterinär.

Beträffande avgivande av befordringsförslag samt infordrande och utfärdande

av läkarintyg vid befordran, som nyss sagts, gäller i tillämpliga

delar vad för motsvarande personal på aktiv stat är föreskrivet.

2. Löjtnant å reservstat må samtidigt med den i turberäkning närmast efter

honom stående löjtnanten på aktiv stat vid regementet (motsvarande) kunna

efter därom i vederbörlig ordning avgivet förslag vinna befordran till kapten

(ryttmästare) i regementet (motsvarande). Efter samma grunder befordras

sergeant (underofficer av 2:a graden) å reservstat till fanjunkare (styckjunkare,

flaggunderofficer), i regementet (motsvarande).

3. Angående förutsättningarna för befordran i armén (i marinen, i flygvapnet)

av personal å reservstat stadgas särskilt.

7 §•

Personal å reservstat räknar tjänsteställning enligt samma grunder, som

gälla för personal på aktiv stat.

8 §•

Angående beställningshavares skyldighet att avgå från beställning stadgas

i allmänna tjänstepensionsreglementet.

9§-

Avsked från beställning å reservstat meddelas i fråga örn officer, läkare

och veterinär av Konungen och beträffande underofficer av chefen för

vederbörande befordringsenhet.

Tjänstgöring.

10 §.

1. Personal å reservstat är skyldig att tjänstgöra i krig och då värnpliktiga

eljest tagas i anspråk för rikets försvar eller säkerhet ävensom vid sådan

övning eller större rustning, som till utrönande av vederbörlig försvarsgrens

krigsberedskap eller för utbildning av äldre årsklasser eller eljest kan bliva

särskilt anbefalld.

Därutöver åligger det personal å reservstat att fullgöra fredstjänstgöring

med sextio dagar — in- och utryckningsdagar icke inräknade — för varje

under tjänstetiden infallande hela tvåårsperiod.

2. I mom. 1 angiven fredstjänstgöring anses icke fullgjord, med mindre

vederbörande deltagit i densamma minst 4/s av den anbefallda tjänstgöringstiden.

3. Ytterligare erforderliga bestämmelser i fråga om den personal å reservstat

åliggande f redstjänstgöringen meddelas i kommando väg.

4. Angående inkallande av personal å reservstat till frivillig tjänstgöring

bestämmer Kungl. Majit i varje särskilt fall.

5. På Kungl. Majit ankommer att bestämma, i vad mån frivilligt fullgjord

tjänstgöring eller tjänstgöring, som i 1 mom. första stycket sägs, må tillgodoräknas

som fullgjord tjänstgöring enligt andra stycket av samma moment.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

,11 §•

Angående tjänstgöringsskyldighet för den, som från reservstat avgått med

pension, stadgas i vederbörlig reservförordning.

Avlönings- och pensionsförmåner.

12 §•

1. Personal å reservstat äger åtnjuta lön med belopp, som för vederbörlig

beställning angives å den under 13 § intagna löneplanen.

Innehavare av reservstatsbeställning, för vilken lön utgår efter mer än en

löneklass, skall — örn han utan att vinna befordran överflyttats till reservstat

— så länge han kvarstår i den beställning, dit han överflyttats, hänföras

till löneklass, som till nummer motsvarar den han såsom beställningshavare

på aktiv stat senast tillhört.

Civilmilitär beställningshavare, som antingen vid överflyttningen till reservstat

eller därefter vinner befordran till högre beställning å reservstat,

skall, så länge han kvarstår i beställningen, hänföras till löneklass, som till

nummer motsvarar den, till vilken han enligt militära avlöningsreglementet

skulle vid liknande befordran hava hänförts.

Furir, som befordras till underofficer å reservstat, åtnjuter lön efter den

löneklass i löneplanen för reservstatspersonalen, som till sitt nummer motsvarar

den, till vilken han skulle hava hänförts, därest han vid samma tidpunkt

erhållit befordran till sergeant på aktiv stat.

2. Å reservstatslön utgår rörligt tillägg under samma förutsättningar och

enligt enahanda grunder, som gälla för personal å aktiv stat.

13 §.

Löneplan.

Beställning

Lönegrad

Löneklass

Lön

kronor

Generalmajor ................................

Överste, kommendör..........................

Överstelöjtnant, kommendörkapten av l:a graden

Major, kommendörkapten av 2:a graden ......

Kompaniofficer ..............................

Underofficer.

Fältläkare................

Fältveterinär j

Regementsläkare )........

Flygläkare av lia graden \

Regementsveterinär j

Oa 3

Oa 2

UO 2

UO 1

Ca 28

Ca 26

Ca 22

9.000

7.656

6,984

6.000

5,160

4.656

4,152

3,696

3,336

3,000

2,559

2,904

2,566

2,484

2,268

2,100

1,968

1,848

6,732

6,420

6,108

5,808

5,496

5,172

4,860

4,548 .

4,356

3.972

s. 169 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 143.

169

14 §.

1. Personal å reservstat åtnjuter under fredstjänstgöring tjänstgöringstraktamente

enligt de bestämmelser, som gälla för personal på aktiv stat.

I fråga örn åtnjutande av tjänstgöringstraktamente skall därvid iakttagas, att

tjänstgöring utom bostadsorten (hemvistet i kyrkobokföringsorten) anses likställd

med tjänstgöring utom förläggningsorten.

2. För inställelse till tjänstgöring erhåller personal fri resa från bostadsorten

(hemvistet i kyrkobokföringsorten) samt traktamentsersättning enligt

allmänna resereglementet. Den, som styrker, att han vid resans anträdande

stadigvarande uppehållit sig å annan än nämnda ort, äger åtnjuta fri resa

från dåvarande vistelseorten inom riket, eller, vid vistelse utom riket, från

den plats inom riket, å vilken han vid resan först inträffar. För återfärd från

tjänstgöring tillgodonjutas enahanda förmåner, som vid resa för inställelse

till tjänstgöring.

3. För personal på aktiv stat gällande bestämmelser angående förmåner

vid resa för förrättning i statens ärenden skola äga motsvarande tillämpning

för personal å reservstat.

4. Personal å reservstat äger enligt de för motsvarande personal på aktiv

stat gällande grunder uppbära sjötillägg, ersättning för omhänderhavande av

uppbörd, särskilda förmåner under tjänstgöring å vissa fartyg, flygtillägg,

mekanikertillägg, elevtillägg, flygtraktamente, mässpenningar, representationspenningar

samt särskilda förmåner vid utförande av dykeriarbeten.

15 §.

Lön utgår från och med den dag tjänsten tillträdes och åtnjutes till och

med den dag avgång från reservstat sker.

Lön beräknas för månad till en tolftedel av årsbeloppet samt utbetalas

månadsvis i efterskott.

16 §.

Beträffande avlöning för personal å reservstat under krigs tjänstgör ing

stadgas i krigsavlöningsreglementet.

17 §.

Angående beställningshavares skyldighet att å avlöningen vidkännas pensionsavdrag

stadgas i gällande bestämmelser om tjänste- och familjepension.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1943, från och med vilken dag

förordningarna den 23 juli 1936 (nr 474 och 476) angående arméns och kustartilleriets

reservstater upphöra att gälla; dock att förordningen icke äger

tillämpning å den, som före ikraftträdandet tillträtt reservstatspension, och

ej heller å den, som före den 1 september 1943 anmält sig vilja fortfarande

vara underkastad de äldre bestämmelserna.

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Majlis proposition nr 143.

INNEHÅLLSEÖKTECKNING.

Sid.

I. Inledning .............................................................. 3

II. Arméns, marinens och flygvapnets reserver.................................. 9

Allmänna bestämmelser .................................................. 10

De särskilda reserverna .............................................. 10

Personalkategorier i reserverna........................................ 12

Inträde, befordran och avgång .......................................... 18

Inträde i reserv.......... 18

Befordran inom reserv .............. 24

Avgång ur reserv...................................................... 24

Tjänstgöring .............................................................. 34

Krigs- och beredskapstjänstgöring .................................... 34

Ordinarie tjänstgöring ................................................ 33

Särskilda kurser........................................................ 44

Tjänstledighet m. m..................................... 47

Avlönings- och pensionsförmåner ........................... 4g

Lönegrads- och löneklassplacering ......................... 4g

Dyrortsplacering och tjänstgöringstraktamente ...................... 54

Avlöningsförmåner i övrigt................................ gl

Pensionsförmåner ..................................... gg

Långtidsinkallad personals förmåner.............................. " 7g

Särskilda bestämmelser ....................................... g2

Övergångsbestämmelser ................................... g7

III. Väg- och vattenbyggnadskåren ............................... g3

IV. Krigsmaktens reservstater ................................ g7

Frågan om inrättande av en reservstat för flottan................... 100

Tjänstgöringsskyldighet m. m........................................ 103

Löne- och pensionsförhållanden ..................................... 105

Vissa särskilda frågor............................... Ug

Övergångsbestämmelser ....................................... jjg

V. Kostnadsberäkningar................................... jjg

Arméns, marinens och flygvapnets reserver samt väg- och vattenbyggnadskåren

.......................................... bo Ijg

Krigsmaktens reservstater................................. 122

VI. Anslagsbehov för budgetåret 1948/44................................ 122

Anslag för personal i reserverna .............................. 123

Anslag för personal å reservstat ............................. 127

KU. Departementschefens hemställan ................................. 131

Bilagor:

1942 års reservbefälssakkunnigas förslag till

förordning angående personal i arméns reserver...................... 133

förordning angående personal i marinens reserver .................. 143

förordning angående personal i flygvapnets reserv .................. 156

förordning angående försvarsväsendets reservstater .................. 165

Stockholm 1943. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:466 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner med f örslag till vissa ändringar i lagen angående civila tjänst innehav ares rätt till pensi s. 15 i texten
  2. Rskr. 1943:450 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående krigsmaktens reservpersonal jämte i ämnet väckta motioner. s. 9 i texten
  3. SU 1943:198 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående krigsmaktens reservpersonal jämte i ämnet väckta motioner. s. 2 i texten