Angående anslag för budgetåret 1943/44 till tekniska läroverk m. m
1943-03-05 · 45 sidor, varav 42 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 42 av 45 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1943:149, Angående anslag för budgetåret 1943/44 till tekniska läroverk m. m
Dokumentets text
Kungl. Majlis proposition nr 149.
1
Nr 149.
Kungl. Majits proposition till riksdagen angående anslag för
budgetåret 1943/44 till tekniska läroverk m. m.; given
Stockholms slott den 5 mars 1943.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Gösta Bagge.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 5 mars 1943.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman,
Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson,
Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge följande.
I 1943 års statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln, har Kungl.
Maj:t under punkten 196 föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition
i ämnet, som skulle varda riksdagen förelagd, beräkna för budgetåret
1943/44
dels till Tekniska läroverk: Avlöningar ett förslagsanslag av kronor
1,500,000;
dels till Tekniska läroverk: Omkostnader ett förslagsanslag av kronor
150,000;
dels till Tekniska läroverk: Materiel, böcker m. m. ett reservationsanslag
av kronor 90,000;
dels ock till Tekniska läroverk: Stipendier ett anslag av kronor 9,000.
Sedan ärendet numera färdigberetts, anhåller jag att få ånyo anmäla detsamma.
Bihang till riksdagens jrrotolcoll 19iS. 1 sami. Nr US.
I
2
Kungl. Majlis proposition nr 149.
I. Inrättande av ett tekniskt gymnasium
i övre Norrland.
A. Inledning.
Redan vid riksdagsbehandlingen år 1900 av frågan om inrättande av en
teknisk elementarskola i Härnösand framfördes den uppfattningen, att
det med den då pågående utvecklingen i Norrland icke kunde dröja länge,
förrän ett nytt tekniskt läroverk behövde anordnas längre norrut, t. ex. i
Luleå1. .Flera omständigheter, främst det norrländska näringslivets expansion
och ett växande behov av praktiskt inriktade skolor för den norrländska
ungdomen, ha på senare tid starkt aktualiserat denna fråga. De olika
synpunkter, som kunna anläggas på detta spörsmål, ha framlagts i en av
ett flertal riksdagsmän, representerande de fyra nordligaste länen, till 19JfO
års sakkunniga för den högre tekniska undervisningen ingiven skrift med
förslag till åtgärder för bättre tillgodoseende av den norrländska ungdomens
behov av teknisk utbildning. De sakkunniga överlämnade med eget
yttrande den 11 september 1941 denna skrift till Kungl. Majit. I ärendet avgavs
därefter yttrande av skolöverstyrelsen, som förordade åtgärder för inrättande
av ett nytt tekniskt läroverk i övre Norrland. Med anledning av
vad sålunda förekommit infordrades utlåtanden från kommerskollegium,
länsstyrelserna i norrlandslänen och statens arbetsmarknadskommission,
varjämte Sveriges industriförbund och Sveriges hantverks- och småindustriorganisation
fingo tillfälle yttra sig i frågan. Kommerskollegium överlämnade
inhämtade utlåtanden av de norrländska handelskamrarna och svenska
teknologföreriingen. Samtliga remissinstanser vitsordade behovet av att större
möjligheter till utbildning vid tekniskt läroverk beredas den norrländska ungdomen.
Därefter har, på uppdrag av chefen för ecklesiastikdepartementet,
t. f. kanslirådet Gunnar Wejle, verkställt viss ytterligare utredning i ärendet,
vilken närmast avsett frågan om lämpligaste förläggningsort för ett eventuellt
nytt tekniskt läroverk i Norrland.
B. Behovet av ytterligare ett tekniskt läroverk i Norrland.
I förutberörda framställning av representanter i riksdagen för de fyra
nordligaste länen framhölls, att den norrländska ungdomens möjligheter att
skaffa sig teoretisk och praktisk utbildning av olika skäl äro starkt begränsade
samt att till följd härav svårigheter uppstått att i tillräcklig utsträckning
erhålla kunnigt folk för det norrländska näringslivet. Såsom ett led i
strävandena att avhjälpa dessa svårigheter borde 1940 års sakkunniga för
den högre tekniska undervisningen överväga inrättandet av nya praktiska
1 FK:s prot. nr 25 sid. 38.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Mårds proposition nr 149. .''5
skolor i Norrland. Av framställningen inhämtas i övrigt bland annat följande.
För den norrländska ungdomen är frågan om dess utbildning ett särskilt
aktuellt problem. Många av dessa ungdomar sakna nämligen ekonomiska
förutsättningar för att under längre tid deltaga i den undervisning, som lämnas
vid universitet, högskolor och yrkesutbildningsanstalter av skilda
slag. Resultatet har också blivit, att det är ytterst få ungdomar ur den
norrländska arbetare- och bondeklassen, som söka sig till högre skolor. De
som redan nu bedriva sina studier vid dylika undervisningsanstalter äro i
betydande utsträckning barn till tjänstemän, vilka icke ämna stanna i
Norrland. Detta har givit upphov till ett rekryteringsproblem, som gör sig
gällande såväl inom näringslivet som på det kulturella och administrativa
området. Norrland har liksom blivit en genomgångsstation, där man i regel
stannar endast så länge som är erforderligt för att få meriter för en förflyttning
till sydligare delar av landet. Det är givet, att de täta ombytena
av befattningshavare måste skapa svårigheter i många avseenden, inte minst
för näringslivet. Tillgången på utbildat och tekniskt kunnigt folk är en av
förutsättningarna för att man skall lyckas genomföra den av alla önskade
utvidgningen av det norrländska näringslivet.
Man har i Norrland länge dryftat vidtagandet av åtgärder för att bereda
dess ungdom ökade utbildningsmöjligheter. Av lättförklarliga skäl har debatten
blivit ivrigare under de senaste åren. Åtskilliga förslag till en lösning
av problemet ha därvid förts fram. I en motion vid 1941 års riksdag
utvecklades den synpunkten, att särskilda lån eller stipendier skulle inrättas
för obemedlade men begåvade ungdomar från Norrland, vilka önskade
genomgå universitet, högskolor eller tekniska högskolor. Statsutskottet ansåg
att stipendievägen måhända icke vore den lämpligaste, men önskade
dock betona, att, därest särskilda åtgärder vore påkallade, Kungl. Maj:t
måtte taga de i motionen berörda förhållandena under närmare omprövning.
Läget är nu sådant, att de av utskottet för en utredning angivna förutsättningarna
redan äro för handen.
Utredningens uppgift bör emellertid icke inskränkas till att enbart pröva
spörsmålet örn sättet eller sätten för att berika möjligheterna till studier
vid redan existerande skolor. Det har från industrihåil i Norrland åtskilliga
gånger framhållits, hur betydelsefullt det skulle vara, därest även en lägre
teknisk undervisning kunde lämnas vid någon till landsdelen förlagd s. k.
praktisk skola. Det bör sålunda vara en uppgift för utredningen att även
pröva i vad mån och på vilket sätt s. k. praktiska skolor böra förläggas till
Norrland och då i första hand till dess övre del.
1940 års sakkunniga för den högre tekniska undervisningen överlämnade
framställningen till Kungl. Majit under uttalande bland annat, att den avsåge
frågor, som icke kunde hänföras till deras utredningsuppdrag. De sakkunniga
underströ!^ dock betydelsen av såväl frågan örn ordnande av den
lägre tekniska undervisningen i Norrland som av ordnandet av en brett
lagd yrkesundervisning. För att draga fullt gagn av den »upprustning» med
yrkesskolor och yrkeskurser, som de sakkunniga förorda, syntes man böra
upprätta ett lämpligt antal lägre tekniska läroverk för uppfostrande av arbetsledare.
Skolöverstyrelsen anslöt sig principiellt till de gjorda uttalandena örn önsk
-
4
Kungl Maj:ts proposition nr 1//9.
värdheten av att bättre tillgodose den norrländska ungdomens behov av lägre
teknisk utbildning. Överstyrelsen ansåg sig därför böra förorda förberedande
åtgärder för inrättande av ett nytt tekniskt läroverk i övre Norrland, exempelvis
förlagt till Luleå, och vidtagande av åtgärder för anordnande, i första
hand i landstingens regi, av skolor för yrkesundervisning, till sin huvudsakliga
utformning motsvarande de typer, som f. n. representerades av vissa
s. k. praktiska skolor med teknisk inriktning eller av de i 1936 års yrkesskolstadgeförslag
omnämnda hantverks- och industriskolorna. Den detaljerade
utformningen av för ändamålet erforderliga åtgärder samt avgörandet
av skolornas omfattning och förläggning syntes böra grundas på en särskild
utredning.
Beträffande utbildningen av lägre tekniker synes det överstyrelsen böra
särskilt beaktas, att deras förutbildning avslutas vid jämförelsevis tidig
ålder och att därför deras allmänna syn på yrkesvalet i allmänhet icke nått
tillräcklig mognad för att de skulle trots avlägsenheten från förefintliga,
söderut befintliga läroanstalter och de höga kostnader, som betingas av
denna avlägsenhet, besluta sig för teknisk utbildning. I de fall, då de besluta
sig därför, sker omplanteringen i sydsvensk jordmån så tidigt, att
Norrland icke har mycket att räkna med, då det gäller att med hjälp av
deras vunna utbildning driva fram det norrländska näringslivet på de områden
av hantverk och småindustri, där f. n. både företagare och arbetsledare
i stor utsträckning ej besitta annan utbildning än den, som medföljer
inhämtandet av den rent praktiska yrkesfärdigheten, och elär tekniker
med lägre utbildning alltså skulle kunna göra värdefulla insatser.
De tekniska läroverken äro starkt koncentrerade söderut, vilket givetvis
sammanhänger med befolkningens starka koncentration i samma riktning.
Bristen på tekniska läroverk i mellersta och övre Norrland är anmärkningsvärd
och påfallande. De stora avstånden från dessa landsdelar till de längre
söder ut belägna orterna med praktiska skolor äro icke utan betydelse såsom
kostnadsfaktor, något som framgår därav, att en resa från Luleå till
Örebro och åter med inräknande av uppehållskostnader under resan leder
till en kostnad ungefär motsvarande en månads helinackordering i Örebro.
Men här är det icke enbart, örn ens i övervägande mån, fråga örn våglängd
och därmed sammanhängande kostnader. Det är i icke ringa mån fråga
om den isolering, som de långa avstånden skapa. Att lämna hemtrakten
för att under två till tre år i en främmande miljö skaffa sig utbildning binett
företag av sådan omfattning, att det ej kommer till utförande annat än
för ett fåtal. För detta fåtal kan visserligen miljöförändringen bli en sporre
till utveckling, men denna utveckling riskerar att gå andra vägar än dem,
som leda den unge teknikern tillbaka till hemtrakten. I anslutning till vad
de sakkunniga uttalat finner överstyrelsen den nuvarande förläggningen av
de tekniska läroverken till olika delar av riket vara sådan, att ungdomen i
Norrland och särskilt i övre Norrland på grund av de stora avstånden icke
i önskvärd mån blir tillgodosedd med utbildningstillfällen. Överstyrelsen
finner därför, att det, med hänsyn till de synpunkter, som här tagits i betraktande,
är önskvärt, att åtminstone ett nytt tekniskt läroverk upprättas
i Norrland och att detta förlägges till det nordligaste länet, exempelvis till
Luleå. Det vore visserligen mindre kostnadsdragande att utvidga Härnösandsläroverket
än att skapa ett helt nytt läroverk med alla tillhörande
5
Kungl. Maj:ts proposition nr Ufi.
resurser, men en sådan åtgärd lärer icke kunna åvägabringa en lösning av
det nu föreliggande problemet, att bereda möjlighet för övre Norrlands ungdom
att vid inom geografiskt räckhåll beläget tekniskt läroverk erhålla
den utbildning, som med ett sådant avses, och att sålunda med bibehållande
av i stort sett oförändrad livsföring och acklimatisering kunna efter
avslutade skolstudier gagna övre Norrlands näringsliv. Med andra ord innebär
detta, att de starka lokala hänsyn, som äro avgörande för de allmänna
läroverkens förläggning, även i tillbörlig mån må vinna beaktande
beträffande de tekniska läroverken.
Överstyrelsen har i detta sammanhang ansett sig böra göra endast ett
principiellt uttalande rörande frågan om nytt tekniskt läroverk i övre
Norrland. Den detaljerade utformningen borde föregås av en särskild utredning
i samråd med lämpliga representanter för övre Norrlands näringsliv
och övriga ortsintressenter.
Länsstyrelsen i Härnösand förordar, att tekniska gymnasiet i Härnösand
utökas och moderniseras samt framhåller, att för den tekniska undervisningens
ordnande i Norrland synes det vara vida bättre med ett större i olika avseenden
fullständigt och väl utrustat tekniskt läroverk med tekniskt gymnasium än
örn den tekniska undervisningen skulle fördelas på ett flertal mindre läroanstalter.
Det i Härnösand förlagda tekniska gymnasiet bör fördenskull vidare
utbyggas, förses med förbättrad utrustning och ett utökat antal lärarkrafter,
så att parallellavdelningar i erforderlig utsträckning kunna anordnas. Medel
böra även stiillas till förfogande för ett betydligt utökat antal stipendier och
för anordnande av s. k. elevhem, allt i syfte att minska studiekostnaderna.
Länsstyrelsen åberopar ett infordrat yttrande av rektor vid tekniska läroverket
i Härnösand, som bland annat anför.
Den industriella utvecklingen i Norrland under nu pågående världskrig är
delvis av annat slag än den i övriga delar av landet. Trä- och cellulosaindustrien
håller på att utvecklas enligt nya linjer. En kemisk storindustri med
träet som råvara blir sannolikt ett bestående resultat. Västerbottens och Norrbottens
gruvindustrier samt det under byggnad varande stora järnverket i
Luleå komma givetvis att bestå och utvecklas även efter kriget. Nya kraftverk
och överföringslinjer komma att byggas. Även ökning av annan byggnadsverksamhet
är att förutse i samband med industriens tillväxt. Under
dessa förhållanden är det naturligt, om man yrkar på att undervisningsväsendet
i Norrland anpassas efter de nya förhållandena.
De tekniska läroverken (tekniska gymnasier och fackskolor) är en skolform,
sorn industrien inom alla delar av landet förklarar sig ha stor nytta av. En
tillräckligt omfattande statistik beträffande industriens nuvarande användning
av personal med denna utbildning saknas tyvärr ännu. En undersökning i
denna riktning, som gjordes i april 1941, och som omfattade trä- och cellulosaindustrien
inom Norrland och Dalarna, gav som resultat, att 58 procent av
ingenjörsperson alen hade utbildning från tekniska läroverk och 35 procent
från tekniska högskolor. De tekniska läroverken äro fullbelagda, och från
samtliga avvisas årligen ett stort antal godkända intriidessökande på grund
av de gränser, som bestämmas av organisation och lokalutrymme. En stark
.ström av svensk ungdom med lust och fallenhet flir industriellt arbete hålles
härigenom tillbaka eller tvingas in i de allmänna läroverkens gymnasier. lie
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
c
Kungl. Maj:ts ''proposition nr lJfi.
hovet av ökade studiemöjligheter vid tekniska läroverk är större i Norrland
än i landet i övrigt. Följande uppställning visar det nuvarande elevantalet
vid de olika statliga tekniska läroverken i riket.
Antal elever
Huvuddel av
Elevplatser
Skola
höstterminen
landet och dess
per million
1941
folkmängd
invånare
Tekniska gymnasiet i Härnösand........
16S
Norrland
1.12 mill.
148
Elektrotekniska fackskolan i Västerås.....
127
Maskinfackskolan i Eskilstuna.........
175
Svealand
463
Tekniska läroverket i Stockholm........
345
2.12 mill.
Tekniska gymnasiet i Örebro..........
337
Tekniska läroverket i Malmö..........
280
Tekniska gymnasiet i Borås ..........
131
Götaland
278
Tekniska gymnasiet i Göteborg.........
223
3.12 mill.
Tekniska gymnasiet i Norrköping.......
235
Summa
2,019
Hela landet
313
■
6.36 mill.
Norrland är ändå mera tillbakasatt än vad dessa siffror visa, örn man tar i
betraktande de stora avstånden inom landsdelen. Om Norrland rent siffermässigt
skulle komma i paritet med det övriga landet, skulle antalet elevplatser
vid norrländska tekniska läroverk behöva mer än fördubblas. Följande siffror
belysa otillräckligheten av kapaciteten hos det norrländska tekniska gymnasiet.
Läsåret
Antal god- kända inträ- dessökande i
klass I
Antal
intagna
sökande
Antal avvisade
godkända sökande
1937—38 . . . .
114
60
54
1938-39. . . .
127
59
68
1939-40. . . .
14G
54
92
1940-41 ....
76
55
21 (första inverkan
av kriget)
1941-42. . . .
10G
54
52
Av tabellen framgår, att antalet avvisade godkända sökande är ungefär
lika stort som antalet antagna.
Länsstyrelsen i Östersund finner förslaget om att ett nytt tekniskt läroverk
borde förläggas till Luleå för att tjäna övre Norrlands ungdom vara synnerligen
väl motiverat. Redan nu vore därjämte en utökning av antalet linjer
vid tekniska läroverket i Härnösand av behovet påkallad.
Länsstyrelsen i Umeå har bland annat anfört, att bristen på anstalter för
yrkesundervisning i övre Norrland är särskilt framträdande och utgör det kanske
största hindret för ett differentierat och utvecklat näringsliv i dessa trakter.
Länsstyrelsen understödjer därför kraftigt skolöverstyrelsens förslag örn
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 1^9.
åtgärder för avhjälpande av de påtalade bristerna. Det föreslagna nya tekniska
gymnasiet för övre Norrland bör förläggas till Västerbottens län och då
företrädesvis i Skellefteå.
Länsstyrelsen i Luleå har i fråga örn den lägre tekniska undervisningen instämt
i vad skolöverstyrelsen anfört. Behovet av ett tekniskt statsgymnasium
i Norrbotten synes dock genom den utredning, som i skrivelse till Kungl. Maj:t
den 1 juli 1942 framlagts av Norrbottens län landstings näringsutredning
av år 1939, lia blivit till fullo bekräftat.
I yttranden av kommerskollegium, handelskamrarna i Gävle, Sundsvall och
Luleå samt svenska teknolog]öreningen vitsordas likaledes behovet av ytterligare
möjligheter till undervisning vid tekniskt läroverk i övre Norrland.
Statens arbetsmarknadskommission finner inrättande av ett tekniskt läroverk
för övre Norrland lämpligt såväl för den norrländska ungdomens skull
som med hänsyn till den norrländska industriens behov samt anför.
Ser man utbildningsfrågan enbart från den efter utbildning strävande individens
synvinkel, kan man icke annat än konstatera, att en differentierad utbyggnad
av utbildningsväsendet för de nordligaste länens vidkommande vore
välmotiverad. Att medelst särskilda för norrlandsungdomen avsedda utbildningsbidrag
av olika slag bereda denna ungdom möjlighet att vid utbildningsanstalter
söderut skaffa sig erforderlig yrkesutbildning, torde icke kunna
rekommenderas. Den ungdom, som på detta sätt erhåller utbildning söderut,
kommer säkerligen i många fall att även få framtida anställning söderut, till
förfång för befolkningsstrukturen i de nordligare länen. Naturligtvis förefinnes
alltid risken, att den ungdom i övre Norrland, som beredes tillfälle till särskild
skolutbildning, just genom sin utbildning får möjlighet att söka sig
söderut. Denna risk får dock icke tillmätas sådan betydelse, att man enbart
för den sakens skull bör underlåta att ge den norrländska ungdomen den utbildning,
den eljest borde beredas. Dessutom kan den risken i viss mån elimineras,
om man vid utbyggandet av undervisningsväsendet för de nordligare
länens vidkommande först och sist tar sikte på det norrländska niiringslivets
egna intressen oell behov.
De nya gruvindustrier samt järn- och metallverk, som under senare år vuxit
fram i Norrland och som måhända endast beteckna början av en ny utveckling
på detta område, kräva specialutbildade tekniker och arbetsledare av
olika slag. Sågverksindustrien kräver en reserv av kunniga specialarbetare
och arbetsledare. Träindustriens utveckling i riktning mot det kemiskt-tekniska
kräver såväl högskoleutbildade som på annat sätt utbildade kemiker
och tekniker av olika slag. Kraftverkens utbyggande och det framtida utbyggandet
av vägväsendet kräva icke blott en stab av högskoleutbildade ingenjörer
utan även fackmän med lägre teknisk utbildning inom väg- och vattenbyggnadsfacket
samt på det elektrotekniska området. Liknande är förhållandet
inom det kommunal tekniska området, där de nya samhällsbildningarna
kräva ökad tillgång till teknisk personal. Den på många håll i de nordligare
limén alltmer framväxande småindustrien kräver icke blott kunniga hantverkare
och specialarbetare utan även tekniskt skolade arbets- och driftsledare.
De åtgärder, sorn närmast kunna ifrågakomma, torde böra taga sikte på
detta behov av tekniker, och kommissionen finner, att ett tekniskt läroverk
för övre Norrland vore behövligt. Kommissionen vill understryka betydelsen
av att utbildningsmöjligheterna organiseras i naturligt sammanhang med de
industrier och det näringsliv, som de äro avsedda att tjäna.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 149.
Sveriges industriförbund förordar, att i övre Norrland inrättas ett tekniskt
läroverk, särskilt avsett att främja industrigrenar, som befinna sig under utveckling.
Förbundet anför.
Strukturförändringar inom Norrlands näringsliv under de senaste årtiondena
ha medfört sysselsättningsproblem, vilka visat sig svåra att lösa. Även
örn orsakerna härtill äro flera, har dock den bekymmersamma arbetslöshetssituationen
väsentligen haft sin grund i det norrländska näringslivets ensidiga
utveckling.
Enligt förbundets uppfattning är det synnerligen angeläget att kraftiga åtgärder
vidtagas för att norrlandsungdomen skall kunna beredas möjlighet till
utkomst i hemorten. Då detta förutsätter en ökad differentiering av det norrländska
näringslivet, bör också den förutsättning för ny företagsamhet skapas,
som tillgång på yrkesutbildad arbetskraft från goda undervisningsanstalter
utgör. Yrkesundervisningen i Norrland synes fördenskull under de närmaste
åren böra utbyggas och detta helt. säkert i större omfattning än som
svarar mot de aktuella sysselsättningsmöjligheterna därstädes.
_ Härvid är naturligen av vikt, att yrkesundervisningen erhåller en sådan inriktning,
att den stöder industrigrenar, som befinna sig under utveckling. Det
ökade behovet av yrkesarbetskraft i samband med utbyggandet av den västerbottniska
gruvindustrien bör sålunda följas av motsvarande utvidgning av utbildningsmöjligheterna.
Ur denna synpunkt förefalla starka skäl tala för att
det tekniska läroverk, som även enligt förbundets förmenande bör upprättas
i övre Norrland, speciellt differentieras för de inom denna landsdel expanderande
industrierna.
C. Det föreslagna läroverkets förläggning.
1. Allmänna synpunkter.
Såsom förläggningsort för det ifrågasatta tekniska läroverket i Övre Norrland
har allmänt föreslagits Skellefteå eller Luleå.
Länsstyrelsen i Umeå, som förordar Skellefteå såsom förläggningsort, anför
i denna fråga i huvudsak följande.
Skogsprodukternas förädling torde framdeles liksom hittills bli den väsentliga
uppgiften för den norrländska industrien. Tyngdpunkten kommer att ligga
inom det trä- och cellulosatekniska området. I Norrland har redan börjat växa
fram en kemisk industri med trä som utgångsmaterial och slutprodukter av
skilda slag, och mycket tyder på att cellulosaindustrien kommer att differentieras
och att nya arbetsområden komma att utvecklas. För denna industri
är Västerbotten lämpligare beläget ur kommunikationssynpunkt och länet har
speciella förutsättningar för dylik industri, då förutom trä vissa andra viktiga
råvaror, som förbrukas i träkemien, såsom kalk och svavelkis, finnas lätt
tillgängliga inom länet. Malmförekomsten i länet är stor och torde representera
fler och värdefullare typer än i Norrbottens län. På malmförekomsterna
har grundats en förädlingsindustri av större mått än i Norrbottens län, och
denna industri kan förväntas bli ytterligare utbyggd. Behovet av ingenjörer
med utbildning från tekniska läroverk inom nu nämnda industrier är och
torde bli mycket stort. Inom övriga industrier är behovet av tekniskt utbildad
personal lika stort som i Norrbottens län.
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 11/9.
Att Västerbottens län är statt i ovanligt stark utveckling bestyrkes ytterligare
av en av professorn Johan Åkerman verkställd utredning rörande de
svenska länens ekonomiska utveckling under mellankrigsperioden. Denna utredning
(tryckt i Ekonomisk tidskrift 1941 nr 1) visar att Västerbottens län
under denna tid presterat ett enormt uppsving. Norrbottens län åter visar
relativt degressiv karaktär, som skulle ha varit ännu mer utpräglad, örn ej
bolagsinkomsten tack vare rustningskonjunkturens malmskeppningar inverkat
utjämnande.
Det förtjänar även påpekas, att Norrbottens län hittills varit mera gynnat
av statsmakterna på skolväsendets område än Västerbottens län.
I förutnämnda utredning av Norrbottens Hrns landstings näring sutredning
av år 1939 erinras örn de bekymmer, som uppstått i länet kring frågan örn möjligheten
att bereda sysselsättning och utkomst åt de alltmer växande ungdomsskarorna.
Vidare anföres bland annat.
Den nära nog ideala åldersgruppfördelningen styrker antagandet, att ungdomens
utbildningsfråga under den närmaste mansåldern fortfarande kommer
att utgöra ett av länets centrala problem. Länets befolkning är utomordentligt
stationär. Enligt av Norrlandsutredningen verkställd undersökning framstår
Norrbotten som det enda Norrlandslän, som uppvisar ökning av landsbygdsbefolkningen,
även om hänsyn tages till utflyttningarna.
Om också arbetsmarknadsläget i Norrbotten för närvarande är relativt tillfredsställande,
komma med största säkerhet, när normala tider inträda och
beredskapsinkallelserna upphöra samt vedavverkningarna minskas och anläggningsarbetena
inskränkas, stora försörjningssvårigheter åter att uppstå. Bristen
på mindre och medelstora företag gör sig framför allt kännbar. De stora
för export arbetande industrierna inom malm- och trävarubranschen intaga
en alltför dominerande ställning, och som följd härav blir en förödande konjunkturkänslighet
ett framträdande drag i länets näringsliv.
Det av norrbottningarna eftersträvade målet att nå en väsentligt ökad
industriell verksamhet och en bredare lagd försörjningsbasis synes dock vara
omöjligt att uppnå, om icke behovet av tekniskt utbildad personal, lämplig att
träda in som konstruktörer och företagsledare, blir nöjaktigt tillgodosett. De
möjligheter, som länet, med nuvarande fördelning av de tekniska läroanstalterna,
har att tillgodose sitt behov av tekniker, måste betraktas som ytterst
små. Ofta möta stora svårigheter att erhålla kunniga arbetsledare söderifrån,
och av dem, som engageras häruppe, återvända många, så snart platser kunna
erhållas söderut. Redan de år 1936 tillsatta sakkunniga för utredning angående
studentexamen uttalade i sitt betänkande sin förvåning över att Norrland
var så bristfälligt tillgodosett med tekniska utbildningsanstalter på gymnasiestadiet.
Utredningen åberopar vad skolöverstyrelsen anfört och vill tillägga, att föräldrar,
även örn de helt skulle bortse från de dryga resekostnaderna, naturligen
känna en viss obenägenhet att tillråda barnens vistelse långt borta från
hemorten.
Saknar en landsända annan påbyggnad på realskolan än det vanliga gymnasiet,
kan följden gärna icke bli annan än att näringslivet undandrages
många värdefulla krafter, lämpade för praktiska uppgifter, enär mångå elever
sakna ekonomiska möjligheter att efter studentexamen bedriva specialstudier.
De stora fördelar, som ett tekniskt gymnasium erbjuder, just genom att bibringa
eleverna en avslutad, praktiskt inriktad kurs, men samtidigt lämna
10
kanyl. Maj:ts proposition nr 149.
vägen öppen för fortsatta studier, lia utgjort anledningen till att näringsutredmngen
stannat inför gymnasiet som den för Norrbotten lämpligaste formen
av tekniska läroanstalter.
Lapplands tekniska förening har anslutit sig till de av näringsutredningen
framförda synpunkterna.
Skellefteå stads kommitté för skolfrågor har anfort bland annat.
Man får ingalunda föreställa sig, att Västerbotten ligger nära Härnösand.
Att avståndet däremellan även av norrlänningarna uppfattas som väldigt
framgår klart av det överraskande stora antalet studerande från Västerbottens
län \ id tekniska gymnasiet i Örebro, enligt uppgift beroende på att resan är
sa lang till Härnösand, att ynglingarna lika gärna fara till Örebro.
■ fråga om behovet av ett tekniskt läroverk i övre Norrland bör nämnas,
att — enligt uppgifter från vederbörande rektorer — antalet studerande från
Västerbottens och Norrbottens län vid Sveriges tekniska läroverk under de
tre senaste åren varit 74. Därtill komma 20 vid bergsskolan i Filipstad och
givetvis åtskilliga lid Kristinehamns och Katrineholms praktiska skolor, vid
Stockholms tekniska institut och dylikt. Inrättandet av ett tekniskt läroverk
medför även ett mäktigt uppsving för det tekniska intresset hos traktens
ungdom.
. Rent geografiskt torde Skellefteå lia det bästa tänkbara läge för läroverket
i fråga, beläget som det är nära mittpunkten av övre Norrlands kustområde.
Skulle man uppsöka den i befolkningshänseende centralaste platsen för Västeroch
^Norrbottens län, tro vi, att den icke skulle komma att ligga långt från
Skellefteå.
Men det industriella läget är dock det centrala i denna fråga. Västerbottensbergslagen
nied Skellefteå som kommersiell medelpunkt har visat det livligaste
industriella uppsvinget i Sverige under de senaste decennierna. I 1900-talets
nya bergslag borde en teknisk undervisningsanstalt bli en naturlig följd av
uppsvinget. Trävaruindustrien visar också stor livaktighet och kommer säkerligen
att utvecklas vidare. Skelleftea stad har dessutom egna, betydande kraftverk,
vilka förse den växande industrien nied dess energibehov och vilka befinna
sig i ständig utveckling och utbyggnad.
Västerbottens och Norrbottens län ha ungefär samina invånareantal — enligt
folkräkningen år 1940 respektive 220,000 och 210,000. Antalet tekniska
studerande är också ungefär lika stort från de båda länen eller 37 elever från
vart och ett.
Örn läroverket förlägges till Luleå, vågar nian förutsätta, att det folkrika
södra Västerbotten kommer att sända flera tekniska studerande till MellanSverige
än till Luleå, då det eljest skulle bli en resa norrut.
Norrbottens läns näringsutredning genmäler härtill bland annat.
Den nödvändigaste förutsättningen för att en teknisk läroanstalt skall kunna
fylla sin uppgift synes vara, att det inom länet finnes ett så stort antal inträdessökande
med nödig kompetens, att ett gott elevmaterial kan erhållas. I
Norrbotten utexamineras ärligen dubbelt så många ungdomar med realexamen
som i Västerbotten. Att västerbottningarna skulle lia någon särskild motvilja
mot att fortsätta sina studier i Norrbotten kan näppeligen förutsättas. Åtminstone
visar det sig, att vid Luleåseminariet under årens lopp ett betydande
antal västerbottningar undervisats.
Luleå centrala läge inom det område, som huvudsakligen kommer att tillföra
läroverket elever, talar först och främst till förmån för staden.
11
Kungl. May-ts proposition nr Hfi.
Skellefteå skolkommitté har framhållit, att Skellefteå vore centralt beläget,
om man toge hänsyn till tågförbindelserna. Vidare skulle läroverket i kulturellt
avseende betyda mer för Skellefteå än för Luleå.
2. Lokalt betonade synpunkter på förläggningsfrågan.
Länsstyrelsen i Umeå anser Skellefteå erbjuda bättre bostadsförhållanden
och möjligheter att erhålla lärare än Luleå och anför.
Skellefteå erbjuder bättre bostadsförhållanden än Luleå. Skellefteå torde
erbjuda lika goda inackorderingsmöjligheter som Luleå och väsentligt billigare.
Utdebiteringen per skattekrona var år 1941 i Luleå 10 kronor 55 öre
mot 7 kronor 25 öre i Skellefteå. Det torde vara lättare att erhålla lärarkrafter
i Skellefteå än i Luleå. Detta synes sammanhänga med att svårigheten att
i Norrland få lärarkrafter inom den högre undervisningen stiger med avståndet
från södra Sverige.
Skellefteå skolkommitté anför, att industrikoncentrationen kring Skellefteå
medför lätthet att anordna studieresor, ökad trivsel för tekniska lärare och
framför allt gynnsammare möjligheter att erhålla lärare. Inackorderings- och
bostadsförhållandena betecknas såsom fördelaktiga i Skellefteå. Kommittén
har i sammandrag anfört följande.
Kring Skellefteå finnas stora och olikartade industrier samlade inom en
cirkel med mindre än 4 mils radie. Detta är icke fallet med någon annan ort
i övre Norrland och är viktigt ur tre synpunkter. För det första äro ju studieresorna
ett viktigt inslag i de tekniska läroverkens arbetsordning; vilken specialisering
man än ger läroverket, kunna de flesta studieresorna företagas inom
cirka 1 timmes buss- eller järnvägsresa. För det andra torde särskilt de lärare,
vilka ha ingenjörsutbildning, lättare trivas i omedelbar närhet av de stora
ingenjörskårerna vid Rönnskär och Boliden. För det tredje finnas i dessa
kårer högt kvalificerade lärare i specialämnen. Denna tredje punkt synes vara
ett av de tyngst vägande skälen för att det tekniska läroverket förlägges till
Skellefteå. _ .
Kommittén anser, att Skellefteå är bättre tillgodosett än Lulea i fråga om
möjligheterna att i trakten erhålla lärare i de tekniska specialiteter, som undervisningen
vid det tekniska läroverket bör omfatta. Man måste räkna nied att
svårigheter att få väl kvalificerade ordinarie lärarkrafter i övre Norrland skola
uppstå även för ett tekniskt gymnasium. Det är därför av vikt att ickeordinarie
lärare kunna erhållas i orten. Skellefteå-industrierna ha i flera fall
förklarat sig villiga att låta sin tekniska personal bestrida undervisning vid
gymnasiet.
Kommittén åberopar vidare yttranden i ämnet av några större industriföretag
i Skedet teåtTakten. I alla yttrandena förordas upprättande av läroverket
och dettas förläggande till Skellefteå. Beträffande innehållet i yttrandena
torde i övrigt få hänvisas till handlingarna i ärendet.
Angående inackorderings- och bostadsförhållandena har kommittén anfört
bland annat.
Verkställd undersökning av inackorderingsförhållandena för det allmänna
läroverkets lärjungar har givit vid handen, att inackorderingsförhållandena i
Skellefteå sirö sunda och att priserna äro låga, väsentligt lägre än i Luleå. Det
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr l/t9.
torde icke stöta på svårigheter att i Skellefteå mottaga ytterligare ett 100-tal
inackorderade. Byggnadsverksamheten har varit jämn och har alltid hållit
sigi takt med behovet. Några svårigheter för inflyttade tjänstemän att få
goda bostader ha icke förelegat.
Västerbottens tekniska förening har anfört liknande synpunkter som Skellefteå-kommittén.
Västerbottens läns landstings utredning skommitté för ungdomens
yrkesutbildning har även förordat gymnasiets förläggande till Skellefteå.
Norrbottens läns näring sutredning har framhållit, att även Luleå ligger val
till i fråga om närheten till industrier. Någon svårighet att få lärare från trakten
torde icke finnas. Bostads- och inackorderingsförhållandena i Luleå torde
icke heller utgöra något hinder. Näringsutredningen har i huvudsak anfört.
De i staden befintliga verkstäderna och industrierna erbjuda lämplig studieobjekt.
De goda kommunikationerna med malmfälten och industricentra
i Nalax- och Piteåbygden erbjuda även goda möjligheter till studiebesök.
Några svårigheter att i Luleå erhålla kompetenta och intresserade timlärare
föreligga icke. Vederbörande arbetsgivare lämna tillstånd till timläraranställVissa
lärare vid allmänna läroverket och folkskoleseminariet kunna med
fördel användas som undervisare vid tekniska läroverket.
Även näringsutredningen har åberopat yttranden från några industriföretag,
ävensom av kommendanten i Bodens fästning, vilken särskilt framhållit, att
det skulle vara av allra största värde för fästningen, örn tekniskt utbildade
befälselever kunde påräknas från Norrbottens län.
Näringsutredningen har i fråga om bostads- och inackorderingsförhållandena
i Luleå anfört bland annat.
^^•npljd av s^ora anläggningsarbeten ha arbetare i stor utsträckning strömmat
till staden. Ln stor del av dessa torde dock efter arbetenas avslutande
återvända till sina hemorter i olika delar av landet. För att möta det ökade
behovet av bostadslägenheter har en synnerligen livlig bostadsproduktion ägt
rum, I oktober 1942 saknade 18 familjer bostad men kommande höst kommer
tillgängen pa bostäder att vara tillfredsställande. Inackorderingsförhållandena
för skolungdom äro goda och torde bli ännu bättre till följd av tillkomsten av
gymnasiet i Boden och begränsning av folkskoleseminariets verksamhet. Örn
sa skulle behövas, är näringsutredningen beredd att ombesörja inrättandet av
ett skolhem.
D. Städernas åtaganden m. m.
Beträffande lokaler m. m. för tekniskt gymnasium ha enligt protokollsutdrag
stadsfullmäktige
i Luleå, den 30 april 1942 beslutat, att staden skall kostnadsfritt
tillhandahålla för ett tekniskt gymnasium erforderliga lokaler och
hyresersättning åt dess rektor;
Norrbottens läns landsting, den 11 september 1942 beslutat att till utrustning
av ett statligt tekniskt gymnasium i Norrbotten anslå ett belopp
av 200,000 kronor att användas, därest statsmakterna möjliggöra inrättande
Kungl. Maj:ts proposition nr lJt9. 13
av sådan utbildningsanstalt inom länet, samt att medlen skola uttaxeras enligt
allmän grund;
stadsfullmäktige i Skellefteå den 3 juni 1942 beslutat, att staden förklarar
sig villig att ikläda sig kostnaderna — i den mån dessa icke kunde täckas
genom bidrag från landstinget och eventuellt annat håll — för tillhandahållande
av lokaler m. m. för ett blivande tekniskt gymnasium för övre Norrland
under förutsättning, att detta bleve förlagt till Skellefteå stad;
Västerbottens läns landsting den 9 september 1942 beslutat, att därest
ifrågavarande läroverk förlägges till Skellefteå stad, utfästa sig, att för dess
inrättande bidraga med ett anslag av 200,000 kronor.
Skellefteå skolkommitté anför. Staden torde kunna utlova ett liknande, för
tekniska gymnasiet synnerligen fördelaktigt avtal om leverans av elektrisk
energi som det högre allmänna läroverket nu har, alltså bland annat innefattande
elektrisk uppvärmning av skolan. Detta är inte endast en ekonomisk
fördel, utan för också två andra fördelar med sig. För det första äro källarutrymmena
i ett tekniskt läroverk hårt anlitade för laboratorier, varför en
inbesparing av en del bränsleförrådsrum är tacknämlig. För det andra komma
väl statsmakterna icke att anse sig ha råd att anställa mer än en vaktmästaremaskinist
vid en skola med cirka 150 elever; då denne bör i skolans egen
verkstad tillverka lämplig undervisningsmateriel efter lärarnas ritningar och
anvisningar, är den tidsbesparing på kanske 3—4 timmar per dag, som den
automatiserade elektriska uppvärmningen medför, en nödvändighet.
E. Utredningsmannens förslag.
Utredningsmannen har i första hand förordat, att ett tekniskt gymnasium
inrättas i vardera av städerna Skellefteå och Luleå. Om endast ett tekniskt
gymnasium nu kan upprättas, har utredningsmannen ansett detta böra förläggas
till Luleå. Av utlåtandet må återgivas följande.
Behovet av utbyggnad i övre Norrland av den tekniska läroverksorganisationen
måste anses tillfullo styrkt genom vad härom anförts. Att denna utbyggnad
bör få gymnasiekaraktär har ansetts självfallet och häremot finnes
intet att invända. I synnerhet den övre norrländska storindustriens nuvarande
men även dess framtida behov av tekniker med utbildning vid tekniskt
gymnasium har klart ådagalagts, varjämte vikten av att rekryteringen av
denna personal kan ske inom den norrländska ungdomens led uttryckligen betonats.
Goda utsikter att snart efter examen vinna lönande anställning inom
denna industri synas föreligga. Undervisningens förläggande till övre Norrland
skulle vidare otvivelaktigt medföra, att den norrländska ungdomen efter
fullbordade studier i vida större utsträckning än nu ägnade sina krafter åt
denna landsdels näringsliv och sålunda mera verksamt bidroge till förkovran
och utveckling därav. Uppnåendet av detta mål är ur vissa synpunkter det
väsentligaste. Förutsättningen härför är ju dock, att det för denna ungdom
underlättas att komma i åtnjutande av dylik undervisning.
Det förtjänar erinras om att genom ordnande av sådan undervisning de för
tekniska studier särskilt lämpade begåvningarna i gymnasieåldern bättre skulle
kunna tillvaratagas och att därigenom en viss avlastning skulle kunna vinnas
från de även i övre Norrland starkt belagda gymnasierna vid de allmänna
läroverken.
I sistnämnda hänseenden skulle visserligen någon förbättring kunna inträda
14
Kungl. Majlis proposition nr Uj9.
örn, på satt skolöverstyrelsen i sina anslagsäskanden för nästa budgetår föreslagit,
de redan befintliga tekniska läroverken utbvggas, oell ett nvtt tekniskt
gymnasium inrättas i Gävle.
Nu räder det högst otillfredsställande förhållandet, att årligen ett stort
antal mträdessökande till de tekniska läroverken måste avvisas på grund av
platsbrist, samtidigt som industrien icke kan få sitt behov av tekniker på långt
u.®r 0ph gymnasierna vid de allmänna läroverken mångenstädes äro fyllda
till bristningsgränsen och många godkända inträdessökande även där måste
avvisas!
Statens arbetsmarknadskommission har i yttrande över vissa till skolöverstyrelsen
inkomna framställningar örn anordnande av nya parallellavdelningar
vid en del tekniska gymnasier anfört, att de ökade utbildningsmöjligheter, som
asyftas, te sig ur arbetsmarknad ssynpunkt synnerligen välbehövliga. Av de
allmänna industriella utvecklingsmöjligheterna att döma syntes man även på
lang sikt ha att räkna nied stor efterfrågan på dylik arbetskraft.
Aven vid fullt bifall till skolöverstyrelsens förslag skulle intagningsmöjligheterna
ökas med endast omkring 20 procent. I betraktande av att de senare
arén lärjungar från övre Norrland utgjort blott en ringa del av elevkåren vid
ue tekniska läroverken skulle dessa ökade intagningsmöjligheter sannolikt
vara av synnerligen liten betydelse för den norrländska ungdomen.
Utbyggnad av det tekniska gymnasiet i Härnösand lärer ej medföra avsevärd
ökning av möjligheterna för ungdomarna från övre Norrland att komma
i åtnjutande av teknisk utbildning och torde ej vara att rekommendera, örn
man vill tillgodose behovet hos näringslivet i övre Norrland av tekniker och
bevara denna arbetskraft åt övre Norrland.
Beträffande frågan om lämpligaste jörläggningsoHen i övre Norrland för ett
tekniskt gymnasium bör erinras om att statens arbetsmarknadskommission
understrukit betydelsen av att de utbildningsmöjligheter, som komma att
skapas för de nordligaste länen, organiseras i naturligt sammanhang med de
industrier och det näringsliv, som de äro avsedda att tjäna.
Inom båda de nordligaste länen finnes, på sätt framgår av handlingarna,
en omfattande industriell verksamhet. Samtalsvis ha ett flertal industrichefer
och andra i frågan införsatta personer enstämmigt bekräftat, att det förehgger
trängande behov av ökning av tekniskt utbildad personal för åtskilliga
av företagen.
Samtliga de industrigrupper, vilka avses i arbetsmarknadskommissionens
nyssnämnda utlåtande, äro representerade i vartdera länet} Härjämte finnas
åtskilliga andra företag, där behov föreligger av tekniskt utbildad personal.
Någon jämförelse mellan de olika industriernas utvecklingsmöjligheter kan
här icke göras, lika litet som något omdöme med anspråk på tillförlitlighet
angående deras livslängd kan fällas.
I frågan örn i vilket av länen teknikerbehovet är sämst tillgodosett står
uppgift mot uppgift. Något fullt objektivt svar härpå lärer knappast kunna
erhållas, helst som förhållandena härvidlag lätt nog kunna skifta på kort tid.
Anledning saknas för övrigt att fördjupa sig i detta spörsmål, örn man ser
denna behovsfråga som en angelägenhet som rör hela övre Norrland.
I stort sett god överensstämmelse råder för övrigt mellan de synpunkter,
som uttalats angående utformningen av undervisningen i fråga. Denna skal!
ju sikta till att i första hand tillgodose de angelägnaste behoven av tekniker. I
I detta sammanhang må beträffande den i handlingarna diskuterade frågan örn mai lil forn !e;''
endast papekas, att inom de bada länen finnas järn, koppar, zink, guld, nickel, svavelkis, grafit,
bly, kalk oell litium.
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 149.
Skellefteå skolkommitté har förordat uppdelning andra läsåret i en maskinteknisk
och en kemisk linje. Tredje året skulle ur den förstnämnda utbrytas
en bergsteknisk linje; den kemiska linjen borde delas i en metallurgisk och en
träkemisk linje. Representanter för Norrbottens läns näringsutredning lia
givit uttryck åt den uppfattningen, att undervisningen andra och tredje läsåren
bör vara differentierad på maskinteknik, byggnadsteknik och träkemi,
eventuellt med inriktning mot metallurgi och elektroteknik. Enligt samstämmig
mening bör första året meddelas mera allmän utbildning.
Det sistnämnda är förhållandet även vid de befintliga tekniska gymnasierna.
Därefter differentierar utbildningen under andra eller tredje läsåret på olika
linjer.
Härnäst bör frågan om tillgång på lärarkrafter beröras. Vid bestämmande
på sin tid av platsen för det tekniska gymnasiet i Härnösand var det särskilt
lättheten att där erhålla timlärare, som blev avgörande. Även vid lösningen
av den nu föreliggande frågan har möjligheten att få timlärare stor betydelse,
då undervisningen vid de tekniska gymnasierna till över hälften bestrides av
sådana lärare. De uttalanden, som gjorts i ärendet såväl skriftligen som muntligen
av arbetsgivare och andra rörande tillgången på lämpliga personer, villiga
att åtaga sig sådan undervisning, ge emellertid anledning till uttalande,
att detta lärarbehov kan tillfredsställande tillgodoses, antingen gymnasiet
förlägges till Skellefteå eller till Luleå. När det gäller övre Norrland må dock
även beaktas, att det torde föreligga något större svårigheter att där erhålla
ordinarie befattningshavare än vid andra dylika läroanstalter. Någon anledning
föreligger dock knappast för farhåga, att icke dessa befattningar skola
locka tillräckligt antal sökande. Även örn avståndet, särskilt till Luleå, kan
verka avskräckande och skatterna där äro förhållandevis höga, äro båda städerna
bland annat huvudorter för industriområden, stadda i stark utveckling.
Vid ett tekniskt gymnasium i övre Norrland lärer för övrigt ej komma att
finnas mera än 4—5 ordinarie lärarbefattningar. En icke oviktig omständighet
när det gäller lärarrekryteringen torde även vara, att ledande personer
vid ett flertal större industriföretag tillkännagivit, att företagen kunna komma
att anlita dessa lärare för specialuppdrag och forskningsarbete.
Beträffande båda de ifrågavarande städerna synas vidare finnas goda möjligheter
till studiebesök vid industriföretag av olika slag. Rika tillfällen att
även genom praktikantarbete vinna förtrogenhet med blivande arbetsuppgifter
och i verksamheten tillämpade arbetsmetoder kunna också erbjudas de
studerande inom båda länen.
I fråga örn en annan betydelsefull förutsättning för anordnande av teknisk undervisning
av ifrågavarande slag, nämligen tillräcklig storlek av rekryteringsbasen
för elevkåren inom »upptagningsområdet», har framhållits, att i Norrbotten
årligen utexamineras dubbelt så många ungdomar med realexamen som
inom Västerbotten. Huru många av dessa ungdomar, sorn liro lämpliga eller
skulle vara angelägna att fortsätta sina studier vid tekniskt gymnasium, är det
givetvis svårt att bilda sig en uppfattning om. Redan med hänsyn till det stora
intresse för anordnande av ifrågavarande undervisning, som i hela övre Norrland
kommit till uttryck, kan emellertid förutses, att en första årsklass, omfattande
2 avdelningar med tillhopa 60 elever, skulle kunna mottaga endast en
mindre del av de inträdessökande från övre Norrland.
Åtskilliga av eleverna komma givetvis att nödgas bo inackorderade, enär
de ha sina hem utom skolstaden. Även inaclcorderingsfrågan är därför av betydelse.
Enligt inhämtade upplysningar är ungefärliga priset per månad för
helinackordering, endast kost samt endast rum, delat eller ensamt, i
16
Kungl. Maj:ts proposition nr lif).
Skellefteå 110—135, 80—105, 20—50, 35—50 kronor;
(medelpris 117 88 40)
Luleå 110—150, 75—105,25—40,40—60 »
Någon markerad skillnad i priserna synes alltså ej föreligga mellan de båda
städerna.
I Skellefteå synas möjligheterna till helinackordering för ungdom vara gynnsamma.
I Luleå lärer svårighet att erhålla helinackordering föreligga men
detta förklaras i allmänhet bero på nuvarande extraordinära förhållanden. An“ärknmgar
riktas även mot priset. Lättnader förutses ock komma att inträda
till röljd av den pågående byggnadsverksamheten.
Vad angår läroverkshus och inredning därav lia i stort sett enahanda åtaganden
gjorts av båda städerna och landstingen. Åtagande att tillhandahålla
bostad åt vaktmästare vid läroverket bör även förutsättas. Ändamålsenliga
tomtplatser för byggnader synas stå till förfogande, i Skellefteå i närheten av
.f\nykyggda allmänna läroverket och i Luleå nära seminariet. Rörande båda
städerna har betonats, att under byggnadstiden utrymmen finnas tillgängliga
tor den tekniska undervisningen; bland annat få institutionslokalerna i respektive
högre allmänna, läroverket i Skellefteå och seminariet i Luleå begagnas
vid denna undervisning.
Vidare ma nämnas något örn de statliga utgifterna för tekniskt gymnasium.
Lnder förutsättning att detta till omfattningen kommer att i huvudsak motsvara
det av skolöverstyrelsen föreslagna Gävlegymnasiet, där överstyrelsen
för törsta läsåret räknat med två ordinarie lärare och en vaktmästare, och att
inrättandet av laboratorier m. m. bekostas med landstingsmedel, skulle statens
kostnader komma att för första budgetåret inskränka sig till avlöning åt
rektor, en lektor, timlärare och vaktmästare samt arvoden åt skolläkare, bibliotekarie
samt bokförings- och skrivbiträde åt rektor, vartill komma utgifter
for bränsle etc., inredning av rektorsexpedition och anskaffning av viss undervisningsmateriel
och dylikt, tillhopa 50,000—55,000 kronor.
Genom inrättande i övre Norrland av endast ett tekniskt gymnasium av
den ovan angivna storleken lärer emellertid endast till en mindre del komma
att tillgodoses det trängande behovet hos industrien där av personal med sådan
utbildning, som en dylik läroanstalt avser att bibringa. Då ett läroverk
av detta slag väl lämpligen icke bör från början göras större än vad sålunda
förordats, torde böra tagas under övervägande, örn icke redan nu två statliga
tekniska gymnasier borde inrättas i övre Norrland.
Härigenom skulle ju kunna tillmötesgås de var för sig välmotiverade framställningarna
fran båda de nordligaste länen, att ett tekniskt gymnasium upprätta8
inom det egna länet och kunna tillgodoses de speciella önskemål, som där
finnas med avseende å läroverket. Att förhållandena beträffande såväl Skellefteå
som Luleå motivera att i så fall dessa städer väljas till förläggningsorter
torde framgå av vad redan anförts. Det synes icke tidigare ha förekommit
att medel av ens tillnärmelsevis sådan storlek stått till förfogande vid upprättande
av statliga läroanstalter av den omfattning, varom här är fråga. De
statliga utgifterna även när det gäller inrättande pa bada de ifrågavarande orterna
av tekniskt gymnasium måste betecknas såsom blygsamma i det de synas
för nästa budgetår komma att stanna vid omkring 100,000 kronor.
Därest man likväl anser sig böra tills vidare stanna vid att upprätta blott
ett tekniskt gymnasium i övre Norrland, torde platsen för detta icke kunna
bestammas enbart med ledning av de synpunkter, som i detta utlåtande hit
-
Kungl. Majlis ''proposition nr 149. 17
tills särskilt framlagts. Även en del andra förhållanden lära då böra tagas i
betraktande.
Vad först angår avstånden inom upptagningsområdet kan ej bestridas, att,
om detta anses huvudsakligen omfatta kustlandet av de båda länen, Skellefteå
äger ett mera centralt läge än Luleå. Även om man, trots bland annat den relativa
närheten till Härnösand för den sydligaste delen av Västerbottens län,
till området i fråga räknar även denna del, måste emellertid sägas, att centralpunkten
för området snarare ligger i Luleå, då upptagningsområdet i verkligheten
omfattar även de övriga delarna av länen och i norr innefattar bland
annat de stora industriorterna Kiruna och Malmberget. Järnvägsavståndet
Kiruna—Luleå är 304 km., Haparanda—Luleå 202 km., Luleå—Skellefteå
259 km., Skellefteå—Umeå 189 km. och Umeå—Luleå 354 km.
Ä andra sidan bör framhållas, att kommunikationsnätet inom Västerbottens
län synes vara tätare än inom Norrbottens. Det torde därför vara i stort sett
lättare att från Skellefteå nå industriorterna i länet än vad det är att från
Luleå nå industriorter inom Norrbottens län. Även resorna mellan de mera
nära skolstaden boende elevernas hem och staden torde bli lättare, om skolan
förliigges till Skellefteå. För läroverkets placering i Skellefteå talar vidare, att
staden torde ligga bättre till med hänsyn till utsikten att locka sökande till de
ordinarie lärarbefattningarna. Betydelsefullt är givetvis även, att skattetrycket
där är mindre än i Luleå.
De långa avstånden i synnerhet mellan elevernas från övre Norrbotten hemorter
till Skellefteå är åter ett starkt skäl för att läroverket bör förläggas i
Luleå. Givetvis skulle läroverket, även om det förlädes till Skellefteå, komma
att räkna åtskilliga elever från Norrbotten. Beträffande dem som bo i södra
Norrbotten kan det möjligen sägas komma på ett ut i vilken av städerna läroverket
placeras. Det har dock i detta ärende upprepade gånger betonats att
den, som fått sin utbildning söderut, ogärna söker sig tillbaka norrut för att
söka anställning. Riktigheten av detta påstående lärer näppeligen kunna jävas.
Satsen torde äga giltighet i synnerhet beträffande dem, som ha sin hemort långt
norrut från utbildningsorten. Med hänsyn härtill kan det rentav sättas i
fråga, om icke syftet att bevara den norrländska ungdomen, enkannerligen
den från nordligare delar av Norrbotten, åt industrien och näringslivet i övrigt
inom det egna länet skulle förfelas, om det enda tekniska läroverket i övre
Norrland finge sin förläggningsort så långt söderut som i Skellefteå.
Såsom skäl för att läroverket bör placeras i Skellefteå i stället för i Luleå
har ock åberopats, att Norrbotten skulle vara bättre tillgodosett än Västerbotten
i fråga om statliga institutioner av olika slag och att staten jämväl i
stor utsträckning investerat kapital i industrier i Norrbotten. Dessa förhållanden
synas dock icke böra tillmätas den betydelse, att Skellefteå skulle före
Luleå komma i åtanke såsom förläggningsort för ett statligt tekniskt läroverk.
På grund av vad sålunda anförts förordar utredningsmannen alltså i första
hand, att ett tekniskt gymnasium inrättas i vardera av städerna Skellefteå och
Luleå, och föreslår, att örn nu endast ett tekniskt gymnasium upprättas i övre
Norrland, detta förlägges till Luleå.
För den tekniska undervisningen på mellanstadiet finnas för närvarande
i vårt land sju tekniska gymnasier och fyra tekniska fackskolor. Antalet
elever vid dessa tekniska läroverk utgör omkring 2,000. Under de senaste
åren har antalet tillgängliga platser varit i hög grad otillräckligt i förhållande
lill antalet inträdessökande. Enligt föreliggande uppgifter mäste under läs
Bihang
till rilcsdagens ''protokoll 10^3. 1 sami. Nr l/f0. ‘j
Departe
mentschefen.
18
Kungl. Marits y>rcyposition nr 149.
åren 1939/42 vid samtliga nu ifrågavarande läroanstalter avvisas respektive
769, 498 och 616 godkända sökande, medan antalet intagna elever uppgick
till respektive 702, 677 och 732. Redan ur allmänna skolsynpunkter är
detta förhållande att beklaga. De tekniska läroverken ha nämligen en betydelsefull
uppgift att fylla genom att leda den tekniskt begåvade ungdomen över
till de praktiska yrkena i stället för till fortsatta teoretiska studier. Den befintliga
organisationen är emellertid, såsom redan de nyssnämnda siffrorna antyda,
för liten för att kunna i önskad utsträckning medverka härtill. Till det ur
allmänna utbildningssynpunkter motiverade behovet av en vidgad undervisningskapacitet
vid de tekniska läroverken kommer en starkt framträdande
efterfrågan på tekniker inom skilda områden av näringslivet. Delvis har detta
behov aktualiserats av den omställning, vartill rådande krisförhållanden
tvingat den svenska industrien. Men behovet av tekniker sammanhänger även
med en fortgående strukturell förändring av den svenska industriproduktionen,
vilken utvecklas i riktning mot ett allt intensivare utnyttjande och en allt
längre driven förädling av de inhemska råvarutillgångarna.
Icke minst framträdande har denna utveckling under senare år varit i
Norrland. Den förut på trävaru- och massaexport ganska ensidigt inriktade
norrländska industrien har på kort tid kompletterats med betydande
kemiska, elektrokemiska och metallurgiska industrier. Flera nya kraftverk
ha på senare år tillkommit eller äro under byggnad. En på täckande av
hemmamarknadens behov inriktad norrländsk småindustri håller på att växa
fram. Det norrländska näringslivet uppvisar därför numera en vida större
mångsidighet än för blott några år sedan.
Mot bakgrunden av denna industriella expansion i Norrland te sig den
norrländska ungdomens möjligheter till utbildning för de tekniska yrkena
otillräckliga. Norrlands enda tekniska läroverk ligger i Härnösand. Det hade
höstterminen 1941 endast 166 elever. Procenttalet avvisade godkända inträdessökande
har de senaste läsåren i regel legat över medeltalet för riket. Läsåret
1939/40, innan kriget hunnit väsentligt påverka förhållandena, kunde av 146
godkända sökande endast 54 vinna inträde vid detta läroverk. Läsåret 1941/42
voro motsvarande siffror 106 och 44.
Samtidigt föreligger i Norrland, och framför allt i de två nordligaste länen,
ett ungdomsproblem, som på längre sikt är ägnat att ingiva oro, därest
icke åtgärder för att lösa detsamma vidtagas. Svårigheten att placera den
yngre arbetskraften i den fysiskt krävande gruvdriften, den näringsgren som
dominerar många av de norrländska samhällena, gör, att i en ömtålig övergångsålder
fortsatt skolgång merendels framstår som det enda alternativet
till sysslolöshet eller avflyttning från hembygden. Delvis av denna anledning
är tillströmningen till realskolorna och gymnasierna i övre Norrland stark.
Följande uppgifter rörande antalet realskolelever i de två nordligaste länen
torde vara av intresse. I Norrbottens län utgjorde totala antalet elever i dylika
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 149.
skolor höstterminen 1941 2,163, varav 377 i avslutningsklasserna. I Västerbottens
län utgjorde samtidigt motsvarande siffror 1,388 och 173. Då de
tekniska läroverken i främsta rummet rekryteras av ungdomar med realexamen,
ådagalägga de nu anförda siffrorna, att ett tillräckligt elevmaterial
finnes för även en betydande utvidgning av den tekniska läroverksorganisationen
i Norrland.
En utvidgning kan tänkas ske antingen genom att nya parallellavdelningar
inrättas vid det bestående tekniska läroverket i Härnösand eller ock
genom att ett eller två nya tekniska läroverk upprättas annorstädes i
Norrland. Båda alternativen lia dryftats under ärendets beredning. Till förmån
för den förra lösningen talar för det första den omständigheten, att
grundandet av ett nytt tekniskt läroverk alltid är förenat med betydande
engångsutgifter för anskaffning av maskiner och laboratorieutrustning. Därtill
kommer, att undervisningen vid de tekniska läroverken i stor utsträckning
bygger på timlärarsystemet. På en ort, där sådant läroverk icke tidigare
funnits, kunna svårigheter möta att finna personer, som äro villiga och
lämpliga att tjänstgöra såsom timlärare. Mot dessa allmänna synpunkter
stå emellertid andra skäl, som hänföra sig till de speciella förhållandena i Norrland
och särskilt dess två nordligaste län. Flera av de hörda myndigheterna och
korporationerna ha framhållit, att näringslivet i övre Norrland behöver tekniker,
som äro acklimatiserade i denna landsdel och som icke betrakta
tjänstgöringen där uppe allenast som passageposter. För egen del finner jag
det vara av vikt, att sådana åtgärder vidtagas, som äro ägnade att hos befolkningen
i dessa nordliga landsdelar väcka och vidmakthålla känslan av
samhörighet med den bygd, inom vilken den har sin verksamhet. Ett rikare
differentierat skolväsende har i detta hänseende att fylla en uppgift, som icke
får underskattas.
För de tekniska läroverkens möjligheter att meddela en undervisning, som
följer med den tekniska utvecklingen, är det betydelsefullt att upprätthålla en
intim kontakt med de industrier, vilkas rekryteringsbehov de i första hand
avse att täcka. Flera av våra nu bestående tekniska läroverk erbjuda föredömliga
exempel på en dylik fruktbärande samverkan med vissa industrier
eller industrigrenar inom läroverksområdet. Icke minst är detta fallet med
det på cellulosatekniken speciellt inriktade Härnösandsläroverket. Örn detta
läroverk skulle utbyggas med särskild hänsyn till den expanderande metallurgiska
industrien och gruvbrytningen i Västerbottens och Norrbottens
län, komme de långa avstånden från Härnösand till de övrenorrländska
bergslagerna och smältverken otvivelaktigt att utgöra en icke ringa olägenhet.
Även för de större industriföretagen är det i allmänhet ett intresse
att pä icke alltför stort avstånd lia tillgång till ett tekniskt läroverk.
Under ferierna kunna läroverkets elever få tillfälle att praktisera i företagen,
varvid företagsledarna lia möjlighet att bilda sig en uppfattning örn
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 11+9.
praktikanternas lämplighet för fortsatt anställning. Vidare kan ofta mellan
de ordinarie lärarkrafterna och ortens industrier åvägabringas ett samarbete
i forskningsfrågor, som är till gagn för båda parterna.
De anförda synpunkterna tala enligt min uppfattning tillsammantagna för
att frågan om ökade tekniska utbildningsmöjligheter för tillgodoseende av
övre Norrlands behov icke bör lösas genom att Härnösandsläroverket nu utvidgas.
Den inom ecklesiastikdepartementet tillkallade utredningsmannen
har för sin del funnit det kunna ifrågasättas, huruvida icke förhållandena
i övre Norrland motivera, att redan nu två statliga tekniska gymnasier upprättas
i denna del av landet. I nuvarande statsfinansiella läge kan jag emellertid
icke sträcka mig längre än till att förorda, att ett nytt sådant gymnasium
inrättas.
Vid avgörandet av frågan, till vilken ort detta bör förläggas, står valet
närmast mellan Skellefteå och Luleå. Goda skäl ha anförts för en förläggning
såväl till den ena som till den andra av dessa städer. I geografiskt hänseende
äro bägge centralt belägna inom det blivande läroverkets egentliga
upptagningsområde. Skellefteå är medelpunkten för den starkt framåtgående
västerbottniska malmbrytningen och metallindustrien. Kring denna kärna
har redan utbildat sig ett nyanserat näringsliv. Ett flertal industriföretag
inom olika branscher erbjuda goda praktikmöjligheter för eleverna och
avsevärda utsikter för definitiv anställning av de utexaminerade; därtill
kommer att inom industrien verksamma ingenjörer torde kunna påräknas
såsom timlärare vid läroverket, därest det förlägges till Skellefteå. Bostadsförhållanden
och inackorderingsmöjligheter i staden ha vitsordats vara goda.
Staden har förklarat sig villig att tillhandahålla erforderliga lokaler för
läroverket m. m., och Västerbottens läns landsting har utfäst sig att bidraga
med ett engångsanslag av 200,000 kronor. Intill dess definitiva lokaler kunna
ordnas, torde provisoriska sådana kunna beredas för det tekniska läroverket
inom det allmänna läroverkets byggnad, varvid är att märka, att sistnämnda
undervisningsanstalts naturvetenskapliga institutioner äro mycket
väl utrustade.
A andra sidan har Luleå ett gynnsammare geografiskt läge i förhållande
till de lappländska järnmalmfälten. Genom tillkomsten av det statliga tackjärnverket
får Luleå vidare inom den närmaste tiden ett nytt industriföretag
av intresse för den tekniska undervisningen, och i övrigt uppvisar det norrbottniska
kustlandet ett flertal differentierade skogsindustrier. Möjligheterna
till allsidig praktik äro måhända icke lika goda som i Skellefteå, men de äro
ingalunda otillfredsställande. Även i Luleå kunna timlärare påräknas för det
nya läroverket. Bostads- och inackorderingsförhållandena i staden ha visserligen
under senare år föranlett en del kritik från målsmännen för den i staden
inackorderade läroverksungdomen, men det vill synas som en förbättring i
detta hänseende nu inträtt. Härtill kommer, att från stadens sida ställts i
Kungl. Majlis proposition nr 149.
21
utsikt, att ett skolhem kommer att inrättas för omhändertagande av studerande
ungdom från andra orter, vilken skulle söka sig till bland annat det
tekniska läroverket. Även stadsfullmäktige i Luleå ha beslutat att kostnadsfritt
ställa lokaler till förfogande för ett sådant läroverk samt att anslå medel
till hyresersättning åt rektor, och Norrbottens läns landsting har för utrustning
av läroverket anslagit 200,000 kronor, allt under förutsättning, att läroverket
förlägges till Luleå. Även i denna stad stå provisoriska lokaler till buds
under byggnadstiden, om än icke lika tillfredsställande som i Skellefteå. Örn
jag under sådana förhållanden, ehuru med någon tvekan, förordar, att det
nya tekniska läroverket förlägges till Luleå, sker detta ej minst därför att det
synes mig vara ett allmänt intresse, att, där så lämpligen kan ske, till landets
nordligaste provins förläggas nya kulturella institutioner.
Beträffande de villkor, som böra uppställas för läroverkets förläggning
till Luleå, ansluter jag mig till vad utredningsmannen härutinnan anfört
och förutsätter sålunda, att Luleå stad — utöver redan gjorda utfästelser att
kostnadsfritt tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler och hyresersättning
åt läroverkets rektor, varvid det givetvis bör vara staden obetaget att
i stället för hyresersättning tillhandahålla bostad in natura — åtager sig att
tillhandahålla bostad åt erforderlig vaktmästarpersonal. Härutöver torde få
uppställas det villkoret, att staden ikläder sig formlig förpliktelse att, såsom
ställts i utsikt, inrätta ett elevhem för studerande ungdom, samt att i detta
hem plats beredes för minst 40 elever vid det tekniska läroverket. Beträffande
läroverkets utrustning tar jag fasta på Norrbottens läns landstings beslut att
bidraga med ett belopp av 200,000 kronor.
Det nya läroverket torde successivt böra upprättas från och med höstterminen
1943. Statens kostnader för det föreslagna läroverket kunna beräknas
uppgå för budgetåret 1943/44 till 50,000 å 55,000 kronor samt efter
tre budgetår, då läroverket skulle vara fullt utbyggt, till i runt tal 100,000
kronor. Till frågan om den närmare utformningen av läroverkets organisation
under nästa läsår återkommer jag i det följande.
Beträffande de spörsmål, som i övrigt uppkommit i sammanhang med
förslaget om läroverkets inrättande, hänvisar jag till vad utredningsmannen
anfört.
II. Förslagsanslaget till Tekniska läroverk:
Avlöningar.
Detta anslag har för innevarande budgetår uppförts med 1,371,000 kronor.
Beträffande personalförteckning och avlöningsstat hänvisas till statsliggaren,
sid. 579 ff.
22
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 149.
Skolöverstyrelsen har för nästa budgetår föreslagit ändringar, innebärande
i stort sett följande ökningar eller minskningar i anslaget:
1. Inrättande av ett tekniskt gymnasium i Gävle.....kronor + 40,000
2. Inrättande av 4 nya parallellavdelningar, därav 2 av
första klassen ................................. » -f- 50,000
3. Inrättande av 8 nya lektorstjänster från och med den
1 januari 1944 (inkl. rörligt tillägg)............... » -j- 40,000
4. Omreglering av rektorernas lönegruppering (inkl. rörligt
tillägg) .................... » -f 2,000
5. Anställande av biträdande rektor vid tekniska gymnasiet
i Göteborg.............................. » -|- 1,500
6. Höjning av arvoden åt läkare, bibliotekarier och rek
torsbiträden
.................................. » -f- 2,300
7. Minskning av icke-ordinarieposten vid bifall till 3) . . » — 30,000
8. Ökning av vikariatskostnader.................... » -f- 18,000
9. Höjning av timlärararvoden med 5%............ » -j- 34,000
10. Anlitande av föreläsare från industrien............ » -f- 5,000
11. Rörligt tillägg i övrigt, ålderstillägg m. m.......... » 26,200
Summa ökning kronor 189,000.
I ärendet har statskontoret avgivit utlåtande. Av handlingarna inhämtas
bland annat följande.
Organisationsändringar. Stadsfullmäktige i Gävle ha hemställt
om inrättande därstädes av ett tekniskt gymnasium, uppdelat på en
byggnadsteknisk och en maskinteknisk linje. Länsstyrelsen i Gävle, statens
arbetsmarknadskommission och skolöverstyrelsen ha förordat bifall till
framställningen. Statskontoret har däremot ansett önskemålet om utvidgad
teknisk utbildning böra tillgodoses inom den nuvarande organisationsramen
och erinrat om planerna på inrättande av ett tekniskt gymnasium i övre
Norrland.
Till skolöverstyrelsen ha inkommit framställningar rörande inrättande av
nya parallellavdelningar vid nu befintliga tekniska läroverk och om upprättande
av en teknisk gymnasielinje vid tekniska fackskolan för maskinindustri
i Eskilstuna. I yttrande häröver har arbetsmarknadskommissionen vitsordat
behovet av ökad teknisk utbildning. Kommissionen har anfört.
Tillströmningen till de tekniska gymnasierna under de senaste åren har
varit mycket stor, och behovet av tekniker med den utbildning, som de
tekniska gymnasierna avse att meddela, har gjort sig starkt kännbart
på en mångfald industriella verksamhetsområden. Kommissionen anser, att
man även på lång sikt kan räkna med stor efterfrågan på dylik arbetskraft,
varjämte även vissa statliga och kommunala verk och inrättningar
efterfråga densamma. Särskilt stor är efterfrågan på teknisk arbetskraft
inom maskin- och byggnadstekniken. Kommissionen finner sålunda, att
de ökade utbildningsmöjligheter, som åsyftas i förevarande framställningar
om nya parallellavdelningar vid de tekniska gymnasierna i Örebro och
23
Kungl. Majlis ■proposition nr lJt9.
Norrköping samt en maskinteknisk gymnasielinje vid tekniska fackskolan
i Eskilstuna, ur arbetsmarknadssynpunkt äro synnerligen välbehövliga. Med
detta uttalande Ilar kommissionen dock icke tagit ställning till, huruvida det ur
pedagogiska och organisatoriska synpunkter är ställt utom tvivel, att utökning
av gymnasiet i Örebro samt inrättande av ett maskintekniskt gymnasium i
Eskilstuna äro de lämpligaste formerna för ernående av motsvarande ökade utbildningsmöjligheter.
Skolöverstyrelsen har icke ansett sig kunna tillstyrka gjorda framställningar
örn inrättande av nya parallellavdelningar i vidare mån ån att överstyrelsen
föreslagit, att ytterligare en parallellavdelning av första klassen
inrättas vid vartdera av läroverken i Norrköping och Örebro. I Norrköping
skall enligt överstyrelsens förslag upprättas en flygteknisk linje, den första
av detta slag. Överstyrelsen har anfört bland annat.
Med hänsyn till att efterfrågan på arbetskraft med sådan utbildning, som
de tekniska läroverken ha till ändamål att meddela, för närvarande är mycket
stor samt även på grund av att antalet godkända inträdessökande till
de tekniska läroverken är avsevärt större än antalet lärjungar, som där
kunna mottagas, finner överstyrelsen uppenbart att, även om en viss försiktighet
i fråga om omfattningen av en planerad utvidgning kan vara påkallad,
särskilt med tanke på att efter fredsslutet efter nu pågående världskrig
liknande förhållanden kunna inträffa som efter världskriget 1914—
1918, så bör dock ett avsevärt större antal inträdessökande till tekniska^läroverk
beredas möjlighet att erhålla teknisk läroverksutbildning än som varit
fallet under de senare åren. Bland de olika områden av industrien, som i
särskilt hög grad synas böra tillföras arbetskraft från de tekniska läroverken,
framträder i första linjen den mekaniska verkstadsindustrien. Därjämte
synes särskilt den elektrotekniska industrien samt den för landet numera
så betydelsefulla flygindustrien liksom även det svenska flygvapnet
böra tillförsäkras ökad personal med teknisk läroverksutbildning. Överstyrelsen
finner således, att ökad utbildning inom maskintekniska facket
är erforderlig. En framställning örn upprättande av en flygteknisk linje vid
tekniska gymnasiet i Norrköping har ingivits av gymnasiets styrelse, och
överstyrelsen har även under hand inhämtat, att flygvapnets utbildningsavdelning
anser en linje av ifrågavarande slag önskvärd ur flygvapnets synpunkt.
Under hänvisning till vad professorn vid tekniska högskolan i Stockholm
Folke Odqvist i egenskap av examensombud i en bifogad skrivelse till
överstyrelsen anfört får överstyrelsen tillstyrka, att den planerade flygtekniska
gymnasielinjen förliigges till gymnasiet i Norrköping.
Under hänvisning särskilt till vad statens arbetsmarknadskommission anfört
får överstyrelsen tillstyrka inrättande av en ny parallellavdelning vid vart och
ett a v de tekniska gymnasierna i Norrköping och Örebro. Då överstyrelsen
föreslagit nyinrättande av ett tekniskt gymnasium i Gävle nied till en början
två avdelningar av första klassen, skulle således fyra nya avdelningar av första
klassen tillkomma vid de tekniska läroverken från och med budgetåret 1943/
44. Örn hänsyn vidare tages till den från och med budgetåret 1942/43 nyinrättade
parallellklassen viii elektrotekniska fackskolan i Västerås, vilken synes
böra bibehållas även under budgetåret 1943/44, skulle i allt en utökning med
fem avdelningar av första klassen beräknas flir läsåret 1943/44 i jämförelse
med det senast förflutna läsåret 1941/42. Vid början av sistnämnda läsår in
-
24
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 1I{9.
skrevos 732 lärjungar i första klassen. Ökningen på grund av de föreslagna nya
klassavdelningarna beräknas till 150 lärjungar motsvarande cirka 20 procent.
Vidare bör tågås i betraktande, att man i fortsättningen bör räkna med intagande
av lärjungar årligen i tre avdelningar av första klassen av tekniska gymnasiet
i Göteborg, medan tidigare endast vissa år intagning skett i denna omfattning.
Det synes överstyrelsen lämpligt, att ytterligare utökningar av de tekniska
läroverkens organisation få anstå, tills frågan om inrättande av ett tekniskt
läroverk i övre Norrland blivit ytterligare utredd. Härjämte bör beaktas, att
tekniska läroverket i Stockholm inom de närmaste åren beräknas kunna mottaga
ett betydligt större antal lärjungar än för närvarande är fallet, på grund
av att läroverket fortfarande endast disponerar provisoriska lokaler.
I anledning av skolöverstyrelsens förslag har drätselkammaren i Örebro å
stadens vägnar i skrivelse den 27 februari 1943 utvecklat skälen för att tvenne
nya parallellavdelningar upprättas vid stadens tekniska gymnasium. Drätselkammaren
erinrar bland annat om att staden under år 1942 slutfört en omfattande
nybyggnad för gymnasiet. Dessa lokaler ha tills vidare delvis lämnats
oinredda och avsetts såsom reserv för gymnasiets fortsatta utveckling. Drätselkammaren
finner det vara av intresse, icke blott för Örebro stad utan även för
staten och för landets näringsliv, att dessa reservlokaler snarast komma till
avsedd användning. Vidare framhålles, att läroverket förfogar över dyrbara
laboratorier och apparater, vilka med läroanstaltens nuvarande omfattning
delvis komma till användning endast i mycket begränsad utsträckning, samtidigt
som icke på långt när alla kvalificerade inträdessökande kunna mottagas
vid läroverket.
Statskontoret har ej velat framställa erinran mot den av skolöverstyrelsen
föreslagna ökningen av antalet avdelningar.
Statskontoret har under hand inhämtat vissa uppgifter rörande storleken under
läsåren 1939/40—1941/42 av antalet godkända inträdessökande till de
tekniska läroverkens första klass. Medan antalet intagna inträdessökande för
vart och ett av nämnda läsår utgjort respektive 702, 677 och 732, har antalet
av dem, som måst avvisas på grund av platsbrist, uppgått till respektive 769,
498 och 616. Vid läroverket i Eskilstuna begränsa ändock gällande inträdesfordringar
antalet kompetenta inträdessökande till sådana, som genomgått en
särskild kurs.
Nu angivna siffror giva otvivelaktigt vid handen, att viss utvidgning av de
tekniska läroverkens organisation för närvarande är i och för sig påkallad. I
betraktande av vad som anförts i ärendet och då beredande av ökade utbildningsmöjligheter
på förevarande område torde få anses tjäna det allmännas
intresse, icke minst i nuvarande läge, vill statskontoret ej framställa någon
erinran mot att åtgärder vidtagas i angivet syfte.
Ökning av antalet lektorer. Skolöverstyrelsen har föreslagit att
8 nya lektorstjänster inrättas, frånsett den som borde inrättas vid ett tekniskt
läroverk i Gävle. Överstyrelsen har härom anfört i huvudsak följande.
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 149.
I personalförteckningen för de tekniska läroverken har från och nied budgetåret
1942/43 antalet lektorer ökats från 52 till 53.
Relationen mellan antalet ordinarie och icke-ordinarie lärare vid de tekniska
läroverken är betydligt ofördelaktigare än vid de allmänna läroverken. Överstyrelsen
har beräknat, att vid en utökning av antalet lektor stjänster vid de
tekniska läroverken i Borås, Eskilstuna, Göteborg, Härnösand, Norrköping,
Stockholm och Västerås med respektive 2, 1, 2, 2, 4, 4 och 1 skulle undervisningen
vid nämnda läroverk till omkring 54, 54, 53, 55, 54, 50 och 53 procent
komma att uppehållas av ordinarie lärare. Intet av dessa läroverk skulle således
genom en dylik utökning av antalet ordinarie lärarkrafter uppnå de för
tekniska läroverken i Malmö och Örebro gällande talen (58 respektive 59 procent),
vilka senare dock komma betydligt efter vad som är ordinärt vid de
allmänna läroverken, en omständighet, som medför, att någon ytterligare överflyttning
av tjänster från nämnda tekniska läroverk ej synes böra företagas.
Då redan under nuvarande förhållanden antalet lektorsbefattningar vid de
tekniska läroverken måste anses vara oproportionerligt lågt med hänsyn till
såväl kontinuiteten i undervisningen som svårigheterna att erhålla icke-ordinarie
lärare med fullgod kompetens samt även med anledning av den utökning
av antalet parallellavdelningar vid de nu befintliga tekniska läroverken,
som överstyrelsen föreslagit, får överstyrelsen hemställa, att från och med
budgetåret 1943/44 ytterligare 8 lektorstjänster uppföras å personalförteckningen
för de tekniska läroverken. Dessa nya tjänster skulle fördela sig på
följande sätt.
Tekniska läroverket i
Antal nyinrättade
lektorst j änster
Borås................
1
Göteborg..............
1
Härnösand .............
1
Norrköping.............
2
Stockholm..............
2
1 V Österås...............
1
För att ytterligare understryka behovet av flera ordinarie lärare vid de tekniska
läroverken vill överstyrelsen nämna, att rektor vid elektrotekniska fackskolan
i Västerås framhållit, att risk finnes för att undervisningen icke kan bedrivas
tillfredsställande i längden och fackskolan bli, vad den bör vara, med
nu rådande förhållanden i fråga om lärarnas anställning. Att ett begränsat antal
timlärare finnes kan kanske vara lämpligt genom att på så sätt kontakten
med industrien förmedlas, om man lyckas få de lämpliga personerna som lärare.
Men endast i begränsad utsträckning står den vägen öppen, och ett allt för
litet antal ordinarie eller åtminstone extra ordinarie lärare äventyrar stabiliteten
i undervisningen, samtidigt som undervisningen delvis måste läggas i
händerna på personer, som kanske ej äro ur alla synpunkter de mest kvalificerade
och lämpliga.
Överstyrelsen vill med avseende på fackskolan i Västerås framhålla, att behovet
av ordinarie och extra ordinarie lärare ökats i hög grad på grund av tillkomsten
av en ny parallellavdelning från och med budgetåret 1942/43.
Styrelsen för tekniska gymnasiet i Göteborg har hemställt, att på grund av
det ökade antalet klassavdelningar vid gymnasiet 4 nya lektorsbefattningar
26
Kungl. Maj:ts proposition nr lJfi.
måtte inrättas där. Överstyrelsen anser sig — särskilt med tanke på det ännu
större behovet av ordinarie lärare vid gymnasiet i Norrköping och läroverket
i Stockholm — endast böra föreslå, att för budgetåret 1943/44 beräknas en
ökning av lektorernas antal vid Göteborgsgymnasiet från 7 till 8.
Enligt det ovan anförda anser således överstyrelsen inrättande av 8 nya lektorst
jänster vid de nuvarande tekniska läroverken vara att betrakta som ett
mycket måttligt krav för erhållande av en stabilisering av undervisningen vid
dessa läroverk. Det må här framhållas, att svårigheterna att erhålla timlärare
i tekniska ämnen med tillfredsställande kompetens äro särskilt stora under
en tid, då högkonjunktur råder inom industrien och då de högre inkomstmöjligheterna
för väl kvalificerad personal vid industriell anställning göra, att sådana
krafter, som kunna anses särskilt önskvärda som lärare vid tekniska läroverk,
icke vilja stå till förfogande, då det icke gäller en varaktig anställning
på ordinarie stat. Överstyrelsen vill även framhålla, att det synes vara av stor
vikt även ur allman beredskapssynpunkt, att undervisningen vid de tekniska
läroverken uppehälles av välkvalificerade lärare med kontinuerlig anställning
i de tekniska läroverkens tjänst.
De tekniska läroverken beräknas höstterminen 1943 omfatta 88 klassavdelningar.
Per klassavdelning skulle, frånräkna! rektorerna, komma 0.705 ordinarie
lärare. Läsåret 1941/42 funnos vid de allmänna läroverken 2,104 klassavdelningar.
Antalet ordinarie lärartjänster i läro- och övningsämnen (frånräkna!
rektorerna) var per klassavdelning 1.086 eller 54 procent större än vid de
tekniska läroverken, en siffra, som tydligt torde ådagalägga, att det av överstyrelsen
för budgetåret 1943/44 föreslagna antalet lektorer vid de tekniska
läroverken inom snar framtid bör ytterligare ökas, då det icke synes föreligga
rimlig anledning till att de tekniska läroverken skola vara så avsevärt mycket
sämre ställda i detta hänseende än de allmänna läroverken.
Statskontoret har ansett tillräckligt, att 5 lektorstjänster nyinrättas för
nästa budgetår.
Statskontoret vill visserligen icke förneka, att den nuvarande proportionen
mellan ordinarie och icke-ordinarie lärare är mindre gynnsam vid de tekniska
läroverken än vid de allmänna läroverken, och anser därför, att viss förstärkning
av de ordinarie lärarkrafterna är motiverad. Ä andra sidan torde icke böra
bortses från att tjänstgöringen vid de tekniska läroverken på grund av det varierande
antalet klassavdelningar knappast är av samma stabila karaktär som
vid de allmänna läroverken. Det synes fördenskull rimligt, att förstärkningen
av den ordinarie lärarpersonalen i avvaktan på närmare erfarenhet sker i etapper.
Antalet nyinrättade lektorstjänster för nästa budgetår torde enligt ämbetsverkets
mening böra begränsas till förslagsvis högst 5.
Arvoden åt skolläkare m. fl. Skolöverstyrelsen har med anledning
av den föreslagna ökningen av lärjungeantalet vid de tekniska läroverken
och för genomförande av arvodesförbättringar föreslagit höjning av arvodena
åt skolläkare med 840 kronor, av arvodena åt bibliotekarier med 380 kronor
samt av arvodena åt bokförings- och skrivbiträden med 1,085 kronor (i dessa
belopp inga icke de arvoden, som beräknats för det planerade gymnasiet i
Gävle). Av framställningen inhämtas.
Arvodena åt skolläkare och bibliotekarier böra höjas med hänsyn dels till beräknad
ökning av lärjungeantalet, dels att arvodena i vissa fall varit väl lågt
27
Kungl. Marits proposition nr 1//J.
beräknade, dels ock till önskvärdheten av att arvodena bättre anpassas till
motsvarande arvoden vid högre allmänna läroverk. Beträffande bibliotekariearvodena
må som jämförelse nämnas, att arvodet till bibliotekarie vid högre
allmänt läroverk med mindre än 400 lärjungar uppgår till 720 kronor samt till
bibliotekarier vid realskola med mindre än 400 lärjungar till 360 kronor.
Arvodena åt bokförings- och skrivbiträden åt rektorer ha för innevarande
budgetår endast höjts vid läroverken i Borås och Västerås, varjämte biträdet
vid Stockholmsläroverket erhållit en tjänst i lönegrad Ex 7. Överstyrelsen tinner
en höjning av arvodena synnerligen önskvärd. Med de arvoden, som nu
stå till förfogande, ha rektorerna själva i vissa fall fått bidraga till expeditionsbiträdenas
avlöning. Överstyrelsen hemställer örn samma höjningar som överstyrelsen
föreslagit för budgetåret 1942/43, justerade med hänsyn till den
föreslagna utökningen av gymnasieorganisationen. .
De av överstyrelsen föreslagna arvodena äro följande (höjningen angives
inom parentes):
Skolläkare
Bibliotekarier
Bokförings- och
skrivbiträden
Kronor
Kronor
åt rektorer
Kronor
Borås......................
660 (+ 130)
360 (+ 20)
900 (+ 100)
Eskilstuna....................
660 (+ 120)
360 (+ 50)
810 (+ 150)
Göteborg....................
870 (+ 260)
—
—
Härnösand ...................
660 (+ 50)
360
900 (+ 180)
Malmö......................
960 (+ 10)
630 (+ 20)
1,530 (+ 140)
Norrköping...................
930 (+ 70)
600 (+ 60)
1,500 (+ 220)
Stockholm....................
930 (+ 10)
600 ( + 180)
—
Västerås.....................
660 (+ 180)
360 (+ 40)
900 (+ 95)
1.140 (+ 10)
720 (+ 10)
1,530 (+ 200)
Summa
7,470 (+ 840)
3,990 ( + 380)
8,070 ( + 1,085)
Statskontoret har ansett arvodena böra underkastas en allmän reglering efter
enhetliga grunder. I avvaktan härpå böra arvodena enligt statskontorets mening
höjas med 135 kronor för skolläkare, med 60 kronor för bibliotekarier och
med 105 kronor för rektorsbiträdena. Ämbetsverket anför.
Dessa arvoden ha gång efter annan varit föremal för justeringar uppåt. Såvitt
statskontoret kunnat finna, har emellertid någon generell princip icke
följts härvid. Åtminstone under senare år lärer dock inrättandet av nya klassavdelningar
ha föranlett ökning av arvodena, ehuru ökningsbeloppen för respektive
befattningshavare inom en och samma kategori varit av varierande
storlek. Någon direkt anknytning till de regler, som gälla för fastställandet av
motsvarande slag av arvoden vid de högre allmänna läroverken, torde icke
heller ha kunnat ernås i betraktande av skillnaden i storlek mellan dessa läroverk
och de tekniska läroverken.
Nu angivna omständigheter tala enligt statskontorets mening för önskvärdheten
av att arvodena underkastas en allmän översyn i syfte att åvägabringa
generella och mera mekaniskt verkande regler för utmätandet av dessa avlöningsförmåner.
Med hänsyn till svårigheten att, innan en dylik översyn genom
-
28
Kungl. Maj:ts proposition nr l/t9.
forts, fa till stand en rättvis avvägning av nämnda arvoden kan statskontoret
end1asL1,b.^änsad utsträckning tillstyrka de av överstyrelsen föreslagna arvodesf
orhojningarna. Med utgångspunkt, bland annat, från det beräknade antalet
klassavdelningar för nästa läsår föreslår ämbetsverket därför, att arvodesposten
för skollälare höjcs med 135 kronor, fördelade med 45 kronor på vartdera
av läroverken i Göteborg, Norrköping och Västerås, arvodesposten för
bibliotekarier med 60 kronor med lika fördelning å läroverken i Norrköpin^
och Västerås, samt arvodesposten för bokförings- och skrivbiträden med 105
kronor, med en tredjedel av beloppet på vartdera av läroverken i Norrköping
Västerås och Orebro.
Biträdande rektor vid läroverket i Göteborg. För tekniska
gymnasiet i Göteborg har alltsedan dess tillkomst år 1937 genom omorganisation
av Chalmers tekniska instituts lägre avdelning icke funnits någon
särskild rektor, utan rektor vid Chalmers tekniska högskola fick i uppdrag att
även vara rektor för gymnasiet. Anledningen härtill var, att gymnasiets lokaler
skulle under tio ar vara belägna inom de av högskolan använda fastigheterna.
Skolöverstyrelsen har med anledning av ökning av rektors göromål föreslagit
anvisande av ett arvode a 1,500 kronor till en biträdande rektor. Överstyrelsen
anför.
Styrelsen för tekniska gymnasiet i Göteborg har framhållit, att rektorsgoromalen
beträffande gymnasiet, vilkas omfattning vid tidpunkten för nämnda
omorganisation icke av styrelsen kunde på förhand tillräckligt överblickas,
visat sig så omfattande, att styrelsen sedan början av höstterminen 1940 uppdragit
at högskolans prorektor att svara för de huvudsakliga rektorsgöromålen
vid gymnasiet. Erforderligt arvode härför har styrelsen bestritt ur tillgängliga
donationsmedel. För. läsåret 1942/43 vore svårigheterna särskilt stora, med
anledning av att ordinarie rektorn vid högskolan beviljats tjänstledighet med
prorektor som vikarie.
I underdånig skrivelse den 4 juli 1942 har överstyrelsen framhållit, att »det
synes överstyrelsen uppenbart, att det icke kan anses lämpligt, att vid ett tekniskt
läroverk av den storlek, som tekniska gymnasiet i Göteborg uppnått, icke
tinnes en särskild rektor, som odelat kan ägna sig åt gymnasiet». I enlighet
med överstyrelsens förslag har Kungl. Majit den 17 juli 1942 förklarat hinder
icke möta för anställande av en lektor vid gymnasiet såsom biträdande rektor
under prorektors överinseende tills vidare under budgetåret 1942/43, dock
utan att detta förhållande föranleder någon kostnad för statsverket.
Den för gymnasiet bästa lösningen av rektorsfrågan synes vara inrättande av
en rektorsbefattning från och med budgetåret 1943/44. Emellertid synes hinder
för denna lösning av frågan föreligga med hänsyn till att stadsfullmäktige i
Goteborg den 31 oktober 1935 under vissa förutsättningar besluta, bland
annat, att staden skulle ataga sig att fran och med det elfte året av gymnasiets
verksamhet tillhandahålla, efter stadens val, bostad eller hyresersättning åt
rektor. Statsverket skulle sålunda under nämnda samt de därpå följande tre
budgetaren behöva bestrida kostnader för bostad eller hyresersättning åt
rcKtor.
Överstyrelsen har icke ansett sig böra räkna med inrättande av en rektorsbefattning
vid gymnasiet från och med budgetåret 1943/44. Det synes överstyrelsen
synnerligen önskvärt, att en biträdande rektor anställes vid gymna
-
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 149.
siet även under nämnda budgetår. Dennes arvode torde böra bekostas av statsmedel.
Styrelsen för gymnasiet har också hemställt örn ett anslagsbelopp av
2,000 kronor för ändamålet. Överstyrelsen finner emellertid, att arvodet bör
kunna begränsas till 1,500 kronor, att utgå ur anslagsposten till arvoden och
särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit.
Statskontoret har förklarat sig icke kunna biträda överstyrelsens förslag.
Därest biträdande rektor befinnes böra förordnas jämväl under läsåret
1943/44, syntes detta böra ske på samma villkor som uppställts i fråga örn
förordnandet för innevarande läsår.
Extra ordinarie 1 ii rare. Vid bifall till skolöverstyrelsens förutnämnda
förslag beträffande de tekniska läroverkens organisation under nästa
budgetår skulle tillkomma dels en ny klassavdelning vid läroverken i Göteborg,
Norrköping, Västerås och Örebro, dels två nya avdelningar vid ett gymnasium
i Gävle. Såsom i det föregående nämnts, har överstyrelsen föreslagit, att antalet
lektor stjänster från och med den 1 januari 1944 skulle ökas med 8, varjämte
en tjänst skulle erfordras för det planerade gymnasiet i Gävle.
Skolöverstyrelsen har vidare föreslagit, att utöver nämnda utökning av antalet
fast anställda lärare skulle inrättas 5 nya extra ordinarie adjunktstjänster,
nämligen vid läroverken i Borås, Eskilstuna, Göteborg, Stockholm och Västerås.
Överstyrelsen anför bland annat.
Styrelsen för läroverket i Stockholm har föreslagit, att eleverna i sista klasssen
av elektrotekniska fackskolan skola medgivas rätt att välja mellan en kraftteknisk
och en teleteknisk linje. Även örn överstyrelsen ännu icke ansett sig
kunna fatta definitiv ståndpunkt till den föreslagna differentieringen inom den
elektrotekniska fackskolan, så anser sig överstyrelsen i nu förevarande sammanhang
dock böra räkna med det antal lärartimmar, som skulle bli erforderligt,
därest differentieringen genomföres från och med läsåret 1943/44. Totala
antalet lärartimmar skulle enligt det förslag till undervisningsplan, som ingivits
till överstyrelsen, härvid ökas med 9 veckotimmar i aftonfackskolan.
Av de 3,392 beräknade erforderliga lärartimmarna under läsåret 1943/44
skulle även efter tillkomsten av de 9 föreslagna nya lektor stjänsterna icke mindre
än 1,854.5 veckotimmar uppehållas av icke-ordinarie lärare. Fördelningen
skulle således motsvara cirka 45 procent på ordinarie lärare och cirka 55 procent
på icke-ordinarie lärare, en fördelning, som ur undervisningssynpunkt
måste anses vara synnerligen olämplig.
Av de 62 lektorerna åtnjuter en nedsättning i sin tjänstgöring till 17 timmar
i veckan. För de återstående 61 lektorerna skulle således tjänstgöringen
omfatta i medeltal 22.5 veckotimmar.
Då det för undervisningens kontinuitet är av största betydelse, att de ickeordinarie
lärarna i största möjliga utsträckning erhålla mera kontinuerlig anställning,
anser överstyrelsen det av största vikt, att antalet extra ordinarie adjunkter
okas. Överstyrelsen föreslår en ökning av de extra ordinarie adjunkternas
antal från 9 till 14, alltså med 5. En mindre ökning än den föreslagna
anser överstyrelsen icke tillrådlig. Då de nytillkommande extra ordinarie adjunkterna
beräknas till stor del kunna övertaga undervisning, som eljest skulle
uppehållas av timlärare i tekniska ämnen, blir kostnadsökningen liven relativt
obetydlig jämfört med kostnaderna för inrättande av samma antal lektorstjänster,
vilket givetvis ur undervisningssynpunkt vore att föredraga. Ur bespa
-
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 1J+9.
ringssynpunkt anser sig överstyrelsen dock böra stanna vid den föreslagna ökningen
av lektors- och extra ordinarie adjunktstjkuster. En längre driven besparingsåtgärd
anser överstyrelsen icke tillrådlig.
De 14 extra ordinarie adjunktstjänsterna synas från och med budgetåret
1943/44 även böra uppföras på personalförteckningen för de tekniska läroverken.
För de allmänna läroverkens del äro redan nu de extra ordinarie
adjunktstjänsterna uppförda på personalförteckningen.
Timlärare. Genom kungörelsen 1940:1066 ha timlärararvodena vid
de tekniska läroverken höjts med nio procent och genom kungörelsen 1942: 787
med ytterligare fem procent.
Skolöverstyrelsen har för nästa budgetår beräknat merkostnaderna till följd
av sistnämnda kungörelse till 34,000 kronor. Vikariatskostnaderna beräknas
till ett cirka 18,000 kronor högre belopp än för innevarande budgetår. För
timlärarna i färgeritekniska ämnen vid läroverket i Norrköping föreslås arvodeshöjning.
Av överstyrelsens framställning inhämtas.
Den ersättning, som enligt kungörelserna den 30 december 1940 (nr 1066)
och den 5 september 1942 (nr 787) skall utgå till timlärare, medför enligt överstyrelsens
uppfattning för budgetåret 1943/44 en merkostnad av 34,000 kronor.
Härvid har tagits hänsyn till att eventuellt ett något mindre antal timlärare
än tidigare kunna förväntas bli delaktiga av arvodesförhöjningen, då
möjligen några av de timlärare, som hittills åtnjutit arvodesförhöjningen,
kunna förväntas erhålla placering på de föreslagna nya lektors- och extra ordinarie
adjunktstjänsterna.
För det antal timlärare, som uppehålla lektorstjänster, vilka äro vakanta
utan att vara nyinrättade samt vilkas innehavare åtnjuta tjänstledighet har
för innevarande budgetår beräknats ett belopp av omkring 20,000 kronor.
Enligt infordrade uppgifter angående kostnaden för avlönande av timlärare,
vilka fungerat som vikarier för lektorer, vilka åtnjutit tjänstledighet av annan
anledning än militär beredskapstjänst göring eller vilka bestritt tjänstgöring
å vakant tjänst, belöpte sig kostnaden under budgetåret 1941/42 till icke
mindre än 53,722 kronor 89 öre. Anledningen till att denna kostnad är av
så betydande storlek sammanhänger med att ett stort antal lektorer förordnats
att uppehålla högre tjänster, såsom undervisningsrådsbefattning, speciallärarbefattningar
och professurer vid tekniska högskolor. Överstyrelsen anser
sig på grund av resultatet av den gjorda undersökningen böra räkna med ett
belopp av 40,000 kronor för budgetåret 1943/44.
För undervisningen i färgeritekniska ämnen vid tekniska gymnasiet i Norrköping
har till och med budgetåret 1941/42 utgått ett särskilt anslag av
3,200 kronor. Från och med budgetåret 1942/43 har detta anslag inräknats
i anslagsposten avlöningar åt icke-ordinarie personal, ehuru anslaget fortfarande
maximerats till 3,200 kronor. På grund härav har hittills icke kunnat utgå
högre arvode än 222 kronor per veckotimme och läsår åt läraren i praktisk
färgeriteknik, under det att timläraren i färgeriteknologi erhållit ett arvode
av 282 kronor per veckotimme och läsår. Det synes önskvärt, att — såsom
läroverkets rektor i skrivelse till överstyrelsen hemställt — timlärararvodet i
praktisk färgeriteknik må utgå med åtminstone 234 kronor per veckotimme
och läsår. Härvid skulle erfordras ett belopp av cirka 3,310 kronor för den
färgeritekniska undervisningen.
Därest en maximering av anslaget till färgeriundervisningen över huvud kan
anses erforderlig, torde ett maximibelopp av 3,350 kronor böra föreskrivas för
31
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 149.
budgetåret 1943/44. Enligt överstyrelsens uppfattning föreligger emellertid
intet skäl till att en särskild maximeringsföreskrift skall vara gällande för denna
ämnesgrupp, sedan från oell med innevarande budgetår icke längre särskild
anslagspost upptages i riksstaten för ifrågavarande ändamål.
Statskontoret har beträffande vikariatskostnaderna anfört.
Skäligheten av att ett belopp av 40,000 kronor anvisas för avlönande av
vikarier å vakanta lektorstjänster eller å tjänster, vilkas innehavare äro lediga
för uppehållande av annan befattning, undandrager sig visserligen statskontorets
närmare bedömande med hänsyn till ovissheten rörande omfattningen
av vikariatsförordnandena under kommande läsår, men ämbetsverket anser
sig dock böra ifrågasätta, om anledning föreligger att räkna med så stort belopp.
Statskontoret förutsätter dessutom, att Kungl. Majit även i fortsättningen
skall äga befogenhet att medgiva överskridande av anslagsposten,
därest för ändamålet anvisade medel icke skulle förslå. Under alla förhållanden
torde en mot beloppet svarande minskning kunna vidtagas av anslagsposten
till avlöningar till ordinarie tjänstemän.
Vissa arvoden ur icke-ordinarieposten. Skolöverstyrelsen
har föreslagit höjning av de för övningar i lantmäteri avsedda medlen
med 650 kronor och anvisande av 5,000 kronor för anordnande av föreläsningar
i tekniska ämnen. Vidare har överstyrelsen föreslagit, att dyrtidskompensation
av statsmedel skulle utgå till vissa, delvis av Västerås stad avlönade
befattningshavare vid läroverket därstädes. Överstyrelsen har anfört
bland annat.
Med avseende å anslaget till övningar i lantmäteri, 4,225 kronor, må framhållas,
att läsåret 1943/44 beräknas vid tekniska gymnasiet i Göteborg tre
avdelningar av tredje klassen mot två under läsåret 1942/43, varför en höjning
av anslaget till gymnasiet är ofrånkomlig. Överstyrelsen anser sig böra räkna
med ett från 400 till 600 kronor höjt arvodesbelopp. Vid elektrotekniska
fackskolan i Västerås kommer läsåret 1943/44 att finnas tre avdelningar av
högsta klassen. Fackskolans rektor har under hand framhållit, att då vid
denna fackskola ej finnes tillgång till någon lärare, som kan handhava övningarna,
synes det betydelsefullt, att arvodet, nu 300 kronor, icke är allt för lågt.
Överstyrelsen anser sig böra räkna med samma belopp som vid övriga skolor
med tre klassavdelningar av högsta klassen, alltså 600 kronor. För läroverken
i Borås, Eskilstuna och Härnösand synas de tidigare utgående arvodena å
300 kronor böra höjas till 350 kronor. Vid samtliga dessa läroverk finnas två
avdelningar av högsta klassen.
Med hänsyn till den snabba utvecklingen inom tekniken är det ofta förenat
med stora svårigheter för lärarna vid de tekniska läroverken att i den grad,
som måste anses önskvärd, i undervisningen införa nya kursmoment, som
böra medtagas med hänsyn lill den industriella utvecklingen. Ett medel för
upprätthållande av kontakten med industrien lia lärarna tidigare haft i möjligheten
att med stöd av stipendier företaga studieresor. Dessa stipendiemedel
ha under senare år varit indragna. Enligt överstyrelsens uppfattning böra de
åter införas från och med budgetåret 1943/44. Ett annat betydelsefullt medel
för upprätthållande av kontakten mellan de tekniska läroverken och industrien
vore genom förvärvande av industriens tekniker som tillfälliga föreläsare
vid de tekniska läroverken. Härigenom skulle den blivande ingenjören redan
[ät gymnasiestudiet, i jin högre grad än nu kan bli fallet, få en omedelbar oell
32
Kungl. Marits proposition nr 149.
konkret föreställning om praktikens aktuella tekniska problem. Överstyrelsen
tillåter sig sålunda föreslå, att för budgetåret 1943/44 ett belopp å 5,000 kronor
beräknas för anordnande av sådana föreläsningar vid de tekniska läroverken.
Till en laboratorievaktmästare samt en maskinist och eldare vid elektrotekmska
fackskolan i Västerås utgå nu ur icke-ordinarieposten arvoden å respektive
2,175 och 1,275 kronor. Beloppen utgå under villkor, att staden förbinder
sig, att till dessa befattningshavare, så länge de äro anställda vid såväl statens
som stadens läroanstalter, utbetala så stort arvode, att av vederbörande uppburen
avlöning uppgår till samma belopp som är fastställt för befattningshavare
i 6 lönegraden av löneplanen Eo i civila icke-ordinariereglementet, minskat
med ett belopp, motsvarande sådan befattningshavares pensionsavgifter.
Hittills har staden fått betala dyrtidskompensation å hela lönen. Detta synes
mke vaja riktigt, utan får överstyrelsen föreslå, att rörligt tillägg och kristilllägg
må utgå å de belopp, som utgöra statens bidrag.
Statskontoret har, vad beträffar skolöverstyrelsens hemställan om anvisande
av 5,000 kronor för anordnande av vissa föreläsningar, inskränkt sig till
att framhålla, att, då några uppgifter rörande dispositionen av nämnda belopp
icke lämnats, ämbetsverket saknar möjlighet att göra något bestämt uttalande
på denna punkt.
Avlöningsstaten. Skolöverstyrelsen har föreslagit följande avlöningsstat
för nästa budgetår (inom parentes angivas föreslagna höjningar av
de olika posterna).
Utgifter.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
.........................kronor 765,000 (+ 61,000)
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t:
a. Arvoden åt skolkare.
...... kronor 7,950 ( + 1,320)
b. Arvoden åt bibliotekarier
.... » 4,290 (+ 680)
c. Arvoden åt bok
förings-
och skrivbiträden
åt rektorer
........ » 8,670 ( + 1,685)
d. Arvode åt biträ
dande
rektor vid
tekniska gymnasiet
i Göteborg .___j__E500( 4,^500) » 22,410 (+5,185)
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
förslagsvis.................. » 651,100 (+107,100)
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ....... > 148,000 (+17,710)
Summa kronor 1,586,510 ( + 190,995)
Särskilda uppbördsmedel.
Hyror och hyresersättningar m. m.......kronor 26,510 (+ 1,995)
Nettoutgift kronor 1,560,000 ( + 189,000).
33
Kungl. Maj:ts proposition nr 1J+9.
I det föregående har jag utförligt motiverat behovet av utvidgad undervisningskapacitet
vid de tekniska läroverken. Bortsett från övre Norrland,
där på grund av speciella förhållanden ett nytt läroverk ansetts böra komma
till stånd, har jag funnit det riktigt, att den önskvärda utökningen inom
detta område av skolväsendet åstadkommes inom ramen av den bestående
organisationen och icke genom att nya undervisningsanstalter upprättas.
Jag kan följaktligen icke nu tillstyrka, att ett nytt tekniskt gymnasium,
som föreslagits, inrättas även i Gävle. Däremot biträder jag skolöverstyrelsens
förslag om upprättande av en ny parallellavdelning av första
klassen vid vartdera av läroverken i Norrköping och Örebro, den förra
avseende en nyinrättad flygteknisk linje. Med hänsyn till tidigare beslut
örn inrättande av nya parallellinjer vid läroverken i Göteborg och Västerås
kommer vidare antalet parallellavdelningar av högre klasser under nästa
läsår att automatiskt ökas med två. Det planerade tekniska gymnasiet i
Luleå bör nästa läsår omfatta två klassavdelningar. De tekniska läroverkens
organisation under budgetåret 1943/44 kommer sålunda, vid bifall
till vad jag förordat, att utvidgas med sammanlagt sex klassavdelningar.
I annat sammanhang denna dag har jag tillstyrkt vissa förändringar beträffande
avlöningsgrupperingen för rektorerna vid de tekniska läroverken,
innebärande, att rektor vid läroverket i Stockholm uppflyttas från grupp
III till grupp I och rektor vid läroverket i Västerås från grupp IV till grupp
III. För det planerade tekniska gymnasiet i Luleå torde vidare böra inrättas
en rektorstjänst i grupp lil, d. v. s. samma grupp som gäller för tekniska
läroverket i Llärnösand.
Skolöverstyrelsen har föreslagit inrättande av åtta nya lektorstjänster
vid de tekniska läroverken. Den nuvarande starka efterfrågan på kvalificerad
arbetskraft med teknisk utbildning har försvårat möjligheterna för de
tekniska läroverken att erhålla lämpliga lärare i tekniska ämnen, vilket medfört
täta lärarombyten och därigenom varit till men för undervisningens
kontinuitet. Ökningen av antalet lektorstjänster har icke heller hållit jämna
steg med den avsevärda ökning av antalet klassavdelningar, som ägt
rum och som planerats för nästa budgetår. Överstyrelsen framhåller vidare,
att antalet ordinarie tjänster vid de tekniska läroverken även med
den föreslagna ökningen skulle bli proportionsvis avsevärt mindre än vid
de allmänna läroverken. Statskontoret har ansett sig endast kunna tillstyrka,
att fem nya lektorstjänster inrättas för nästa budgetår. Jag ansluter mig till
statskontorets förslag, varvid jag dock förutsätter, att ett av de fem nya lektoraten
skall placeras vid gymnasiet i Luleå. Tjänsternas fördelning i övrigt torde
framdeles få bestämmas av Kungl. Majit efter förslag av skolöverstyrelsen.
I enlighet med vad jag i det föregående föreslagit bör i personalförteckningen
uppföras en vaktmästare i lönegraden A (i, avsedd för gymnasiet i
Luleå.
De förändringar beträffande de ordinarie tjänstemännens antal och löne
Bihang
till riksdagens protokoll 19J/3. 1 sami. Nr 1//J. 3
Departe
mentschefen.
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 1/+9.
ställning, jag i det föregående förordat, föranleda enligt mina beräkningar,
att anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän bör höjas med i runt
tal 24,000 kronor. Härvid har jag i likhet med skolöverstyrelsen utgått
ifrån, att de nya lektorstjänstema icke torde komma att bli besatta med
nya innehavare förrän omkring den 1 januari 1944. Ä andra sidan torde
ordinarieposten med hänsyn till tjänstledigheter och dylikt kunna minskas
med i runt tal 40,000 kronor och sålunda uppföras med (704,000 -f 24,000 —
—■ 40,000 =) 688,000 kronor, vilket innebär en minskning med 16,000
kronor.
Anslagsmedlen till arvoden åt skolkare, bibliotekarier och rektorsbiträden
torde, med godtagande av statskontorets förslag och med hänsyn till att
ett nytt gymnasium och nya parallellavdelningar tillkomma, böra höjas något.
Jag föreslår sålunda, att anslagsmedlen ökas med respektive 900, 560 och 1,225
kronor. I anslutning till vad statskontoret anfört bör skolöverstyrelsen anmodas
att i sina anslagsäskanden för budgetåret 1944/45 avgiva förslag till enhetliga
principer för arvodenas beräkning.
Rektor vid Chalmers tekniska högskola är tillika rektor vid tekniska gymnasiet
i Göteborg. Denna anordning består sedan den tid, då det nuvarande
tekniska gymnasiet var en lägre avdelning inom Chalmers tekniska
institut; den har avsetts vara allenast av övergående natur och sammanhänger
med att Göteborgs stad förbehållit sig att först tio år efter gymnasiets
upprättande (den 1 juli 1937) fullgöra sedvanliga förpliktelser att tillhandahålla
undervisningslokaler och bostad eller hyresersättning åt rektor.
Under övergångstiden äro högskolans och gymnasiets lokaler inrymda i samma
byggnader. På grund av rektorsgöromålens ökning har emellertid gymnasiets
styrelse sedan ett par år tillbaka utsett en biträdande rektor för
gymnasiet, vilken erhållit arvode ur tillgängliga donationsmedel. Skolöverstyrelsen
har nu föreslagit anvisande av 1,500 kronor såsom arvode åt denne
biträdande rektor. I nuvarande läge finner jag mig emellertid icke kunna förorda
bifall till denna framställning.
Vad angår anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
har jag intet att erinra mot att medel beräknas för en differentiering inom
den elektrotekniska fackskolan vid läroverket i Stockholm. Jag kan däremot
icke förorda, att förslaget örn inrättande av fem nya extra ordinarie
adjunktstjänster nu bifalles. De nuvarande nio befattningarna av detta
slag böra emellertid uppföras på personalförteckningen. Då jag föreslagit, att
endast fem lektorst jänster nyinrättas, torde det av överstyrelsen beräknade
beloppet för icke-ordinarie lärare böra ökas med kostnaden för den undervisning,
som enligt överstyrelsens förslag skulle bedrivits av fyra lektorer under
vårterminen 1944 eller cirka 14,000 kronor. Det synes mig riktigt, att
arvodena till timlärarna i praktisk färgeriteknik och i färgeriteknologi vid tekniska
gymnasiet i Norrköping utgå enligt av skolöverstyrelsen förordade
35
Kungl. Maj:ts proposition nr 149.
grunder och att ingen maximering av härtill utgående anslag föreskrives. För
övningar i lantmäteri torde böra anvisas ytterligare 500 kronor, d. v. s. 150
kronor mindre än överstyrelsen föreslagit. Såsom överstyrelsen anfört, är det
önskvärt, att kontakten mellan de tekniska läroverken och industrien främjas
genom att industriens tekniker anlitas som tillfälliga föreläsare över aktuella
tekniska ämnen. Jag biträder överstyrelsens förslag, att för detta
ändamål försöksvis anvisas 5,000 kronor. Vid bifall till vad jag nu föreslagit
bör den av skolöverstyrelsen beräknade icke-ordinarieposten ökas med
cirka 14,000 kronor till 665,100 kronor. Detta belopp överstiger det nu uppförda
med 121,100 kronor.
För rörligt tillägg torde böra beräknas 12,000 kronor mindre än överstyrelsen
räknat med eller 136,000 kronor, innebärande en ökning av det nuvarande
beloppet med 5,710 kronor. Jag har icke funnit anledning till erinran
mot överstyrelsens förslag, att de avlöningsbelopp, som utgå av statsmedel
till en laboratorievaktmästare samt en maskinist och eldare vid fackskolan
i Västerås, uppräknas med belopp, motsvarande rörligt tillägg och
kristillägg på dessa belopp.
Uppbördsmedlen böra, på sätt överstyrelsen föreslagit, uppräknas med
1,995 kronor till 26,510 kronor.
Avlöningsanslaget bör således för nästa.budgetår höjas med (— 16,000 +
+ 900 + 560 + 1,225 + 121,100 + 5,710 — 1,995 =) 111,500 kronor till
1,482,500 kronor.
III. Förslagsanslaget till Tekniska läroverk:
Omkostnader.
Omkostnadsanslaget är nu uppfört med 126,900 kronor. Beträffande anslagets
disposition hänvisas till statsliggaren, sid. 582.
Skolöverstyrelsen har med hänsyn till ökning av antalet befattningshavare
och examensombud samt kostnader för bränsle och andra expenser
föreslagit höjning av anslaget med 46,100 kronor. Överstyrelsen har i huvudsak
anfört följande.
Med hänsyn till att överstyrelsen för budgetåret 1943/44 räknat med ett
betydligt större antal befattningshavare vid de tekniska läroverken, som
äro berättigade att erhålla sjukvård, synes posten till sjukvård m. m. böra
höjas med 300 kronor till förslagsvis 2,000 kronor.
Posten till reseersättningar till examensombud har från och med budgetåret
1942/43 höjts från 3,000 kronor till 5,000 kronor. Med anledning av
den tidigare inryckningen till värnpliktstjänstgöring för studenter och likställda
torde det bli nödvändigt att sammantränga examina vid de tekniska
gymnasierna till en kortare tidsperiod. Till följd härav måste antalet
examensombud ökas, varför anslaget med säkerhet kommer att visa
sig otillräckligt. Överstyrelsen anser för den skull en höjning med ytterligare
1,000 kronor fullt motiverad.
Departe
mentschefen.
36 Kungl. Majlis proposition nr l.j9.
Posten till expenser har under budgetåret 1941/42 visat sig vara otillräcklig.
Detta gäller såväl delposten till bränsle, lyse och vatten som delposten
till övriga expenser. Överstyrelsen får särskilt framhålla en omständighet,
som visat sig medföra avsevärt ökade kostnader för posten övriga
expenser, nämligen den i cirkuläret den 9 december 1938 meddelade överenskommelsen
angående kollektivavtal beträffande städning. Då även kostnaderna
för trycksaker, skrivmateriel m. m. undergått betydande stegring är,
oavsett de höjningar, som betingas av utökningen av de tekniska läroverkens
organisation, enligt överstyrelsens uppfattning en avsevärd förstärkning av
anslaget till övriga expenser oundgängligen erforderlig. För tekniska gymnasiet
i Gävle måste man räkna med rätt betydande kostnader på grund
av nyanskaffningar till rektorsexpedition m. m. För nämnda gymnasium
föreslår överstyrelsen ett belopp av 3,500 kronor till övriga expenser. Överstyrelsen
räknar med att en total höjning av nu utgående anslag till bränsle,
lyse och vatten från 81,265 kronor till 109,725 kronor är behövlig samt att
anslaget till övriga expenser erfordrar ökning från 46,160 kronor till 57,500
kronor.
Anslagsposten till reseersättningar till examensombud torde i anslutning
till föreslagen höjning av motsvarande anslag för de allmänna läroverken
böra ökas med 1,000 kronor. Delposten till bränsle, lyse och vatten synes,
med utgångspunkt från en mera normal bränsleförbrukning än skolöverstyrelsen
räknat med, icke behöva uppräknas med mer än 8,000 kronor, eller,
för ernående av lämplig avrundning av omkostnadsanslaget, 8,100 kronor.
Vad angår delposten till övriga expenser, har överstyrelsen föreslagit höjning
med cirka 16,000 kronor på grund av ökade städningskostnader, prisförhöjningar,
ökning av antalet klassavdelningar samt inrättande av ett
nytt läroverk i Gävle. Med hänsyn till den föreslagna utvidgningen av
läroverksorganisationen anser jag en viss ökning av delposten vara ofrånkomlig,
men denna torde kunna begränsas till 10,000 kronor. Övriga anslagsposter
torde kunna uppföras med oförändrade belopp.
Omkostnadsanslaget bör således höjas med (1,000 + 8,100 + 10,000 =)
19,100 kronor till 146,000 kronor.
IV. Reservationsanslaget till Tekniska läroverk:
Materiel, böcker m. m.
Detta anslag har för innevarande budgetår uppförts med 67,300 kronor.
Häri ingå tillfälliga anslag till laboratorieutrustning m. m. vid tekniska läroverken
i Stockholm och Örebro med respektive 10,000 och 15,000 kronor. I
fråga om anslagets disposition torde i övrigt få hänvisas till statsliggaren, sid.
583.
Skolöverstyrelsen har för nästa budgetår hemställt om en anslagshöjning
med 65,300 kronor till 132,600 kronor, att fördelas på följande sätt:
37
Kungl. Majlis proposition nr J.j9.
1. Böcker, samlingar och undervisningsmateriel kronor
2. Materiel m. m. till Inborationer........... »
3. Materiel m. m. till verkstad ............. »
4. Laboratorieutrustning m. m. till läroverk i
Borås................................ »
Gävle ............................... »
Stockholm............................ »
Örebro ............................... »
22,550 (+ 4,950)
28,700 (+ 5,200)
1,350 (+ 150)
20,000 (+ 20,000)
25.000 (+ 25,000)
20.000 (+ 10,000)
15,000 ( — )
Kronor 132,600 (+ 65,300).
Av posterna 1 och 2 belöpa 2,000 kronor respektive 750 kronor p& det föreslagna
nya tekniska gymnasiet i Gävle.
Överstyrelsen har anfört i huvudsak följande.
Anslagsposterna 1—3. För undervisningens rationella bedrivande
vid ett tekniskt läroverk är det oundgängligen erforderligt, att såväl litteratur
som lämplig och tidsenlig undervisningsmateriel står till förfogande. Icke
minst under nu rådande förhållanden, då landets industriella resurser behöva
utnyttjas på det mest rationella sätt, torde det få anses vara alldeles särskilt
betydelsefullt, att industrien har tillgång till skickliga ingenjörer även av den
kategori, som erhåller sin utbildning vid landets tekniska läroverk, och att sålunda
dessa erhålla den bästa möjliga undervisning vid läroverken. Överstyrelsen
kan icke anse, att långt drivna besparingsåtgärder äro på sin plats, då det
gäller den tekniska läroverksutbildningens kvalitet. Med hänsyn såväl härtill
som till den starka prisstegringen för all undervisningsmateriel föreslår överstyrelsen
rätt betydande höjningar av anslagsposterna 1—3.
Anslagsposten 4. Tekniska gymnasiet i Borås. Gymnasiets styrelse
har framhållit, att utrustningen av maskinlaboratoriet samt verkstadens bestånd
av verktygsmaskiner måste anses föråldrade och otillräckliga och att en
betydande del av materielen torde inom en nära framtid böra utmönstras.
Olägenheterna ha särskilt framträtt, då efter skolans utbyggnad till tekniskt
gymnasium ökade krav måste ställas både på omfattningen och arten av undervisningen
på hithörande områden. Examensombuden vid de senaste årens
avgångsprövningar vid gymnasiet ha också haft uppmärksamheten riktad på
denna fråga. Styrelsen har framlagt ett förslag till komplettering och nyanskaffning
av utrustning för maskinlaboratoriet och verkstaden, slutande på
69,650 kronor.
Överstyrelsen finner ifrågavarande komplettering och nyutrustning synnerligen
önskvärd, ehuru genomförandet därav med hänsyn till nuvarande statsfinansiella
läge icke torde böra ske under ett budgetår utan successivt. För
budgetåret 1943/44 synes ett belopp av 20,000 kronor vara rimligt.
Tekniska läroverket i Stockholm. Med avseende på anslag till laboratorieutrustning
m. m. vill överstyrelsen framhålla, att överstyrelsen vid avgivande
av framställning angående behovet av anslagsmedel för budgetåret 1942/43
räknade med att läroverket skulle kunna inflytta i sin planerade byggnad vid
början av läsåret 1943/44. Då byggnaden ännu icke börjat uppföras, kan
detta icke bli fallet. Överstyrelsen kan icke underlåta att framhålla de stora
olägenheter, som föreligga på grund av försenandet av lösandet av denna såväl
för Stockholms stad som för den tekniska undervisningen över huvud viktiga
byggnadsfråga. Den utbyggnad av tekniska läroverket i Stockholm med flera
gymnasie! i ojer samt dagfackskolor, som är planerad, kan enligt överstyrel
-
38
Departe
mentschefen.
Kungl. May.is proposition nr 149.
sens uppfattning icke genomföras, förrän läroverket disponerar egen byggnad.
Redan för de nu existerande avdelningarna äro olägenheterna med nuvarande
provisorium stora och särskilt viktigt synes vara, att egna laboratorielokaler
snarast möjligt kunna disponeras av läroverket. I avvaktan på att dessa laboratori
elokaler skola bliva disponibla, synes dock böra sörjas för, att en tillräcklig
laboratorieutrustning kan stå till förfogande, då laboratorierna skola
tågås i bruk. Med hänsyn härtill synes tekniska läroverket i Stockholm för
budgetåret 1943/44 böra beviljas ett reservationsanslag av förslagsvis 20,000
kronor till laboratorieutrustning m. m.
Tekniska gymnasiet i Örebro. Gymnasiets styrelse hemställer om ett
anslag av 20,000 kronor till fortsatt utrustning av de kemiska och elektrotekniska
laboratorierna. Överstyrelsen tillåter sig föreslå, att samma belopp som
utgår under budgetåret 1942/43, må utgå även under budgetåret 1943/44,
alltså 15,000 kronor.
Till böcker, samlingar och undervisningsmateriel bör för det föreslagna tekniska
läroverket i Luleå anvisas 2,000 kronor. För övriga tekniska läroverk
torde åtminstone någon förhöjning av anslagsmedlen för ifrågavarande ändamål
nu böra vidtagas. Det ligger i sakens natur, att undervisningen vid läroanstalter
av detta slag måste hållas å jour med den snabba utvecklingen
inom tekniken. Då härtill kommer, att antalet klassavdelningar vid de nu befintliga
läroverken ökats, anser jag mig böra föreslå, att delposten till böcker,
samlingar och undervisningsmateriel höjes med ytterligare 2,000 kronor. Av
liknande skäl bör delposten till materiel m. m. till laborationer ökas med
4,600 kronor, däri inbegripes ett belopp av 750 kronor för Luleågymnasiel.
Till materiel m. m. till verkstad bör beviljas ytterligare 100 kronor.
Till nyanskaffning av laboratorieutrustning m. m. ha för innevarande budgetår
anvisats tillfälliga anslag av respektive 10,000 och 15,000 kronor till läroverken
i Stockholm och Örebro. Dessa belopp utgöra delar av anslag, avsedda
för utrustning av nybyggnader. För nästa budgetår torde samma belopp
böra anvisas. Vid tekniska gymnasiet i Borås äro utrustningen av maskinlaboratoriet
och beståndet av verktygsmaskiner enligt vad gymnasiets styrelse anfört
föråldrade och otillräckliga. Med hänsyn till vikten av att dessa delar av
gymnasiets undervisningsmateriel hållas i ett tidsenligt och för undervisningens
bedrivande användbart skick anser jag mig böra biträda överstyrelsens
förslag, att ett belopp av 20,000 kronor anvisas för nyanskaffning av
ifrågavarande materiel.
Anslaget torde alltså böra höjas med (2,000 + 2,000 + 4,600 4- 100 -f
+ 20,000 ■=) 28,700 kronor till (67,300 + 28,700 =) 96,000 kronor!
V. Anslaget till Tekniska läroverk: Stipendier.
De tekniska läroverkens stipendieanslag sänktes för budgetåret 1940/41
från 10,500 kronor till 9,000 kronor genom indragning av de tidigare ur anslaget
utgående resestipendierna och disponeras nu endast till stipendier åt
obemedlade och mindre bemedlade elever vid de tekniska fackskolorna. Anslaget
är fortfarande uppfört med 9,000 kronor.
39
Kungl. Majlis proposition nr Uj9.
Skolöverstyrelsen har föreslagit, att till stipendier åt elever vid fackskolorna
måtte på grund av ökning av antalet klassavdelningar anvisas ytterligare 2,000
kronor. Tillika har överstyrelsen hemställt, att till resestipendier åt lärare i tekniska
ämnen måtte beviljas 2,500 kronor. Enligt överstyrelsens förslag skulle
anslaget alltså höjas med 4,500 kronor. Beträffande elevstipendierna har överstyrelsen
bland annat anfört.
Sedan budgetåret 1941/42 har antalet klassavdelningar, i vilka eleverna
kunna komma i åtnjutande av dessa stipendier, ökat, i det att från och med
budgetåret 1942/43 en ny klassavdelning tillkommit vid elektrotekniska fackskolan
i Västerås. Från och med budgetåret 1943/44 tillkommer ytterligare
en klassavdelning vid denna fackskola. Med hänsyn härtill bör anslaget till
stipendier ökas. Överstyrelsen har tidigare påpekat den missgynnade ställning
eleverna vid fackskolorna intaga i stipendiehänseende jämfört med elever
vid kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning. Därest icke nu
—- med hänsyn tagen till den nämnda ökningen av klassavdelningarnas antal
— anslaget höjes, skulle eleverna vid fackskolorna komma i en ännu mera missgynnad
ställning än tidigare. Överstyrelsen får för den skull hemställa, att
stipendieanslaget för obemedlade och mindre bemedlade elever vid de tekniska
fackskolorna under budgetåret 1943/44 må utgå med 11,000 kronor.
Anvisande av medel till resestipendier anser jag mig icke kunna för närvarande
tillstyrka. Vad elevstipendierna beträffar, synes ökningen av elevantalet
vid de tekniska fackskolorna — för vilka stipendierna äro avsedda —
motivera en viss höjning av anslaget. Denna torde dock böra begränsas till
1,000 kronor. Stipendieanslaget bör alltså uppföras med 10,000 kronor.
VI. Anslag till Kurser för utbildning av arbetsstudie
ingenjörer.
I en till skolöverstyrelsen den 28 december 1942 inkommen skrivelse ha
ingenjörsvetenskapsakademien och Sveriges industriförbund hemställt, att vid
fyra tekniska läroverk måtte under år 1943 anordnas kurser för utbildande
av arbetsstudieingenjörer. I framställningen har bland annat anförts.
Den utbildning av arbetsstudieingenjörer, som för närvarande sker dels vid
tekniska högskolan i Stockholm, dels vid industriförbundets arbetsledareinstitut,
dels ock vid vissa statliga och enskilda industriföretag har visat sig vara
långt ifrån tillräcklig för att kunna tillgodose behovet av sådan arbetskraft.
Ej heller finnas utsikter att kunna forcera utbildningen vid nämnda institutioner
och företag nämnvärt utöver vad nu sker. Det är sålunda nödvändigt
att öka möjligheterna till utbildning av arbetsstudieingenjörer. Detta kan lättast
ske genom att vid de tekniska läroverken anordnas sådan utbildning för
dem av skolornas avgående elever, som visat fallenhet för arbetsstudieingenjörens
verksamhet. Utbildningen av ingenjörer för arbetsstudier (arbetsanalys
och tidsstudier) måste betraktas som en lika trängande samhällelig uppgift
som utbildningen av ingenjörer för den tekniska driften och bör därför stödjas
av det allmänna.
Departe
mentschefen.
40
Kungl. Majlis proposition nr l.jO.
Då ifrågavarande utbildning snarast möjligt bör komma till stånd, haiman
enats om att föreslå, att den första kursen anordnas redan under
loppet av år 1943 vid skolorna i Borås, Göteborg, Malmö och Örebro
med början örn möjligt under senare delen av maj månad. Varje kurs skulle
i likhet med dem, som anordnas av arbetsledareinstitutet, fortgå omkring fyra
veckor med heldagsundervisning. Till varje kurs bör ej mottagas flera än 15
elever. Kursprogrammet bör upptaga dels föreläsningar med överläggningar,
dels praktiska övningar.
Det är av vikt, att lärarna vid kurserna lia såväl god teoretisk skolning
som erforderlig praktisk erfarenhet av arbetsstudier. Fördenskull har av industriföretag
med egna arbetsstudieavdelningar i vederbörande städer utverkats,
att till kursernas förfogande skola ställas lämpliga ingenjörer, som vid
företagen lett utbildningen av arbetsstudiemän.
På grundval av kostnadsplaner för kurserna vid arbetsledareinstitutet har
utarbetats följande ekonomiplan.
Arvoden till 4 kursledare ä 350 kronor.................. kronor
» » 4 föreläsare (var och en 25 timmar).......... »
» » 4 övningsledare (var och en 5 dagar) ........ »
» » 20 gruppledare vid övningar å arbetsplatser (var
och en 12 dagar)........................ »
» » arbetare vid förberedande övningar i skolans
verkstad (15 timmar för varje)............ »
60 kontrollur ........................................ »
Övrig materiel ....................................... »
Oförutsedda utgifter.................................. »
1,400
3.000
1.000
3,600
120
3,000
1,200
1,180
Summa kronor 14,500.
Skolöverstyrelsen har föreslagit, att kurser för utbildning av arbetsstudieingenjörer
skola få anordnas vid de tekniska läroverken samt att för anordnande
av fyra sådana kurser måtte anvisas dels för innevarande budgetår —
om medel finnas tillgängliga — 13,720 kronor, dels ock för nästa budgetår
10,500 kronor. Överstyrelsen har anfört bland annat följande.
Överstyrelsen finner den föreslagna formen för utbildningen av arbetsstudieingenjörer
lämplig. Sådan specialutbildning som det här är fråga om kan
icke lämpligen rymmas inom ramen för de tekniska läroverkens undervisningsplaner.
I samband med undervisningen i industriell ekonomi (industriell organisation)
förekommer visserligen redan nu en viss utbildning inom arbetsstudieområdet.
Denna utbildning måste dock betraktas såsom mera förberedande.
Däremot synes den grund, som en från tekniskt läroverk utexaminerad inhämtat
under sin studietid vid läroverket, kunna vara av stort värde såsom förberedelse
till den i specialkursen åsyftade mera ingående såväl teoretiska som
praktiska undervisningen.
Varje kurs avses att omfatta cirka 130 undervisningstimmar och torde sålunda
kunna medhinnas på 3 % ä 4 veckor. Kostnaden för de fyra föreslagna
kurserna har preliminärt beräknats till 14,500 kronor. Såsom kursledare skulle
rektor tjänstgöra. Då anordnandet av kurserna otvivelaktigt kommer att vara
förbundet med ett icke obetydligt arbete för kursledaren och då kurserna
icke ingå i den egentliga undervisningen utan avses att utgöra ett slags påbyggnadskurser
utöver den normala undervisningsplanen, synas rektorerna
icke utan särskilt vederlag kunna påläggas ifrågavarande arbete. Arvodet till
rektor i egenskap av kursledare torde emellertid kunna begränsas till 200 kro
-
41
Kungl. Maj:ts proposition nr 149.
lior. Vidare synes det för oförutsedda utgifter avsedda beloppet böra minskas
med 180 kronor, varför hela det beräknade kostnadsbeloppet för de fyra kurserna
skulle minskas med (4 X 150 -j- 180 =) 780 kronor till 13,720 kronor,
motsvarande en kostnad av 3,430 kronor för var och en av kurserna.
Den gjorda kostnadsberäkningen hänför sig till de första gången anordnade
kurserna. Vid efterföljande kurser bortfalla vissa engångskostnader, framför
allt kostnader för inköp av kontrollur. Överstyrelsen räknar med en total
kostnadsminskning av 3,220 kronor, varför ett anslag å 10,500 kronor skulle
vara erforderligt för de under budgetåret 1943/44 anordnade kurserna. Därest
några kurser icke skulle komma till stånd innevarande budgetår, måste för
budgetåret 1943/44 räknas med ett anslagsbehov av 13,720 kronor.
De för innevarande och nästkommande budgetår avsedda kurserna skulle
få karaktären av försökskurser. _ ...
Överstyrelsen hemställer alltså, att vid de tekniska läroverken måtte fa
anordnas kurser för utbildning av arbetsstudieingenjörer i huvudsaklig enlighet
med de riktlinjer, som angivits av ingenjörsvetenskapsakademien och Sveriges
industriförbund, att — under förutsättning att medel därtill finnas tillgängliga—
för anordnande innevarande budgetår av fyra dylika kurser måtte
anvisas 13,720 kronor samt att för anordnande av fyra sådana kurser under
budgetåret 1943/44 måtte anvisas 10,500 kronor eller, därest medel för de för
innevarande budgetär planerade kurserna icke skulle linnas tillgängliga,
13,720 kronor.
Statskontoret, som icke ansett sig kunna bedöma behovet av den föreslagna
utbildningen, ifrågasätter huruvida icke viss avgift bör utgå för bevistande
av kurserna. Ämbetsverket anför bland annat.
Mot skolöverstyrelsens kostnadsberäkningar har ämbetsverket i och för sig
icke något att erinra. Med hänsyn till att kursdeltagarna vid de av industriförbundets
arbetsledareinstitut anordnade kurserna — enligt vad statskontoret
under hand inhämtat — erlägga en kursavgift å 150—250 kronor, anser sig ämbetsverket
dock böra ifrågasätta, om icke jämväl vid nu föreslagna kurser åtminstone
en mindre avgift borde uttagas.
Därest Kungl. Majit skulle finna kurserna böra komma till stånd redan
innevarande budgetår, låra icke andra medel sta till förfogande för ändamålet
än åttonde huvudtitelns reservationsanslag till extra utgifter. För
nästkommande budgetår synes till bestridande av de å sagda budgetår belöpande
kostnaderna ett obetecknat anslag böra äskas av riksdagen.
Behovet av arbetsstudieingenjörer inom näringslivet samt vid statliga
och kommunala företag synes vara större än som kan tillgodoses med
nuvarande möjligheter till utbildning av dylika tekniker vid statliga och enskilda
inrättningar. Såsom den lämpligaste utvägen för att avhjälpa denna
brist lia ingenjörsvetenskapsakademien, Sveriges industriförbund och skolöverstyrelsen
förordat, att vid de tekniska läroverken anordnas fortbildningskurser
för tekniker, sorn genomgått dessa skolor. Enligt det framlagda
förslaget skulle fyra dylika kurser anordnas under första halvåret 1943.
Kostnaden härlör har av skolöverstyrelsen beräknats till 13,720 kronor. Under
nästa budgetår skulle enligt överstyrelsens förslag även anordnas fyra
kurser, för vilka kostnaden skulle uppgå till 10,500 kronor.
Departe
mentschefen.
42 Kungl. Majda proposition nr 149.
För min del anser jag mig endast böra tillstyrka, att medel anvisas för
anordnande av två kurser efter slutet av innevarande vårtermin oell två
under nästkommande läsår, alltså sammanlagt fyra kurser. Härför skulle i
enlighet med överstyrelsens kostnadsberäkning erfordras ett anslag av 12,110
kronor. Emellertid torde, på sätt statskontoret ifrågasatt, av deltagare i
kurserna böra upptagas avgift, vilken torde böra bestämmas till förslagsvis
75 kronor. Obemedlad eller mindre bemedlad deltagare, företrädesvis
sådan som nyligen genomgått tekniskt läroverk, torde böra helt eller delvis
befrias från avgift. Vid anslagsberäkningen utgår jag från att sammanlagt
omkring 2,000 kronor komma att inflyta i kursavgifter. Dessa medel torde
böra användas för anskaffande av materiel. Det behövliga anslagsbeloppet
bör med hänsyn härtill kunna minskas till i runt tal 10,000 kronor. Närmare
bestämmelser rörande kurserna, vilka torde böra anordnas i skolöverstyrelsens
regi, torde framdeles böra meddelas av Kungl. Majit efter förslag av
skolöverstyrelsen. Jag har intet att erinra mot att de två första kurserna
taga sin början redan innevarande budgetår. Därest gäldandet av utgifterna
därför icke kan anstå till nästa budgetår, torde skolöverstyrelsen böra bemyndigas
att av tillgängliga medel förskottsvis disponera erforderligt, belopp,
att under nästa budgetår ersättas ur anslaget.
Därest medel från enskilt håll skulle ställas till förfogande för anordnande
av övriga i ärendet föreslagna kurser, har jag intet att erinra mot att
de tekniska läroverken upplåtas även för sådana kurser. Det fortsatta behovet
av kurser för utbildning av arbet sst udieingenjörer torde framdeles
få underkastas prövning.
VII. Hemställan.
Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att
1. besluta, att i Luleå skall från och med budgetåret
1943/44 eller den senare tidpunkt, som av Kungl. Majit
bestämmes, successivt upprättas ett tekniskt gymnasium
under förutsättning, att Luleå stad åtager sig ej mindre att
tillhandahålla — förutom erforderliga undervisningslokaler
jämte bostad åt rektor eller motsvarande kontant ersättning
— jämväl bostäder åt erforderlig vaktmästarpersonal
än även att inrätta ett elevhem, vari plats kan beredas
för minst 40 studerande vid nämnda gymnasium;
2. godkänna följande personalförteckning för de tekniska
läroverken, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1943/44:
Kungl. Maj:ts proposition nr 149. 43
Personalförteckning.
Befattning. _ _ Lönegrad
Tjänstemän å ordinarie stat.
2 rektorer, avlöningsgrupp I................ E 13
2 rektorer, » II................ E 12
5 rektorer, » III................ Eli
58 lektorer ..............................A 27
7 vaktmästare........................... A 7
8 vaktmästare........................... A 6
1 vaktmästare........................... A 5
Tjänsteman å övergångsstat.
1 verkstadsingenjör ........................... A 22
Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än
den 20:e.
9 adjunkter............................ Eo 21;
3. godkänna följande avlöningsstat för de tekniska läroverken,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1943/44:
Avlöningsstat.
Utgifter:
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,
förslagsvis....................kronor 688,000
2. Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Maj:t:
a. Arvoden åt skollä
kare.
...........kronor 7,530
b. Arvoden åt bibliotekarier
........... » 4,170
c. Arvoden åt bokfö
rings-
och skrivbiträden
åt rektorer. . 8,210 » 19,910
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal, förslagsvis............. » 665,100
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ........ .136,000
Summa kronor 1,509,010
Särskilda uppbördsmedel:
Hyror och hyresersättningar m. m. . . kronor 26,510
Nettoutgift kronor 1,482,500;
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 149.
4. till Tekniska läroverk: Avlöningar för budgetåret
1943/44 anvisa ett förslagsanslag av .... kronor 1,482,500;
5. till Tekniska läroverk: Omkostnader för budgetåret
1943/44 anvisa ett förslagsanslag av......kronor 146,000:
6. till Tekniska läroverk: Materiel, böcker rrv. m. för budgetåret
1943/44 anvisa ett reservationsanslag
av....................................kronor 96,000;
7. till Tekniska läroverk: Stipendier för budgetåret
1943/44 anvisa ett anslag av............kronor 10,000;
8. till Kurser för utbildning av arbetsstudieingenjörer för
budgetåret 1943/44 anvisa ett anslag av . . kronor 10,000.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
C. A. Charpentier.
Kungl. Majlis proposition nr 149. 45
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Sid.
I. Inrättande av ett tekniskt gymnasium i övre Norrland...... 2
A. Inledning......................................... 2
B. Behovet av ytterligare ett tekniskt läroverk i Norrland.......... 2
C. Det föreslagna läroverkets förläggning...................... 8
1. Allmänna synpunkter............................... 8
2. Lokalt betonade synpunkter på förläggningsfrågan............ 11
D. Städernas åtaganden m. ............................... 12
E. Utredningsmannens förslag.............................. 13
Departementschefen................................... 17
II. Förslagsanslaget till Tekniska läroverk: Avlöningar......... 21
Departementschefen................................... 33
lil. Förslagsanslaget till Tekniska läroverk: Omkostnader........ 35
Departementschefen................................... 36
IV. Reservationsanslaget till Tekniska läroverk: Materiel,böcker m.m. 36
Departementschefen..............................38
V. Anslaget till Tekniska läroverk: Stipendier................ 38
Departementschefen................................... 39
VI. Anslag till Kurser för utbildning av arbetsstudieingenjörer . . . 39
Departementschefen................................... 41
VII. Hemställan ........................................ 42
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1943:230 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1943/44 till tekniska läroverk m. m. jämte i ämnet väckta motion s. 1 i texten
- SU 1943:104 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1943/44- till tekniska läroverk m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten