Sök i Ratio Lex

Angående anslag till utbyggande av karolinska sjukhuset m. m

1943-03-05 · 113 sidor, varav 105 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 105 av 113 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:151, Angående anslag till utbyggande av karolinska sjukhuset m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 151.

1

Nr 151.

Kungl. Maj ris proposition till riksdagen angående anslag till utbyggande

av karolinska sjukhuset m. m.; given Stockholms

slott den 5 mars 1943.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gösta Bagge.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

5 mars 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman,

Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson,

Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen

anför härefter chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge följande.

I 1943 års statsverksproposition (kapitalbudgeten, bilaga 5, punkten 2)

har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i

ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, till Utbyggande av karolinska

sjukhuset för budgetåret 1943/44 beräkna ett investeringsanslag av 200,000

kronor.

Jag tillåter mig ånyo anmäla denna anslagsfråga.

Bihang till riksdagens protokoll 19i3. 1 sami. Nr 151. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

I. Fortsatt utbyggande av karolinska sjukhuset.

A. Inledning.

Karolinska institutets nuvarande kliniker. De grundläggande besluten om

uppförande av karolinska sjukhuset på Norrbackaområdet fattades av 1927,

1930 och 1931 års riksdagar. Besluten byggde på den s. k. enhetstanken,

d. v. s. »önskvärdheten att vid byggnadsplanernas realiserande alla de institutioner,

teoretiska och praktiska, av vilka karolinska institutet för sin verksamhet

är i behov, sammanföras till ett helt såsom en enda, sammanhängande

anläggning» (se riksdagens skrivelse 1930: 386). I enlighet med denna enhetstanke

ha av karolinska institutets för närvarande 16 kliniker följande 8 hittills

förlagts till Norrbackaområdet eller i omedelbar anslutning till detta:

1 medicinsk klinik,

1 kirurgisk klinik,

1 öron-, näs- och halsklinik,

1 ögonklinik,

1 förlossnings- och kvinnoklinik,

1 radioterapeutisk klinik,

1 psykiatrisk klinik samt

1 ortopedisk klinik.

De 5 förstnämnda klinikerna äro inrymda i karolinska sjukhusets huvudkomplex,

den radioterapeutiska och den psykiatriska kliniken i särskilda byggnader

samt den ortopediska kliniken i Vanföreanstaltens i början av 1930- talet uppförda byggnad omedelbart intill det egentliga Norrbackaområdet.

Karolinska institutets återstående 8 kliniker äro för närvarande förlagda

till följande sjukhus:

1 medicinsk klinik till serafimerlasarettet,

1 kirurgisk klinik till serafimerlasarettet,

1 neuro-kirurgisk klinik till serafimerlasarettet,

1 neurologisk klinik till serafimerlasarettet,

1 förlossnings- och kvinnoklinik till allmänna barnbördshuset,

1 pediatrisk klinik till Norrtulls sjukhus,

1 pediatrisk klinik till Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn

samt

1 dermatologisk-syfilidologisk klinik till S:t Görans sjukhus.

Generalplanen för Norrbackaområdets bebyggande. Den år 1931 tillsatta

s. k. »karolinska sjukhusets byggnadskommitté» inkom den 15 februari

1932 på därom givet uppdrag med förslag till generalplan för Norrbackaområdets

bebyggande för därmed avsett ändamål. Avsikten med generalplanen

— vilkens uppgörande begärts av 1931 års riksdag i dess skrivelse nr 286 —

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kunni. Maj:ts proposition nr 151.

var, att statsmakterna redan från början skulle erhålla en ungefärlig föreställning

om möjligheterna för tomtområdets lämpliga utnyttjande för avsett

ändamål och huvuddragen av anläggningens blivande utseende. Generalplanen

— för vilken redogörelse lämnats i propositionen 1932: 154 — upptog

byggnadsplats för karolinska institutets samtliga dåvarande teoretiska och

kliniska institutioner och övriga inrättningar, således bland annat för två

pediatriska kliniker och en dermatologisk-syfilidologisk klinik.

Samarbetet med Stockholms stad och län. De förutnämnda grundläggande

besluten om byggande av karolinska sjukhuset utgingo från principen,

att staten skulle vara sjukhusföretagare men att Stockholms stad och län''

skulle lämna bidrag till sjukhusets uppförande och drift i enlighet med därom

ingånget avtal. Avtalet, vilket avser endast de kliniker, som ingingo i sjukhusets

första byggnadsetapp, är av följande lydelse.

Avtal rörande samarbete för karolinska sjukhusets uppförande och drift

mellan staten, Stockholms stad och Stockholms läns landsting.

»1. Det nya sjukhuset uppföres genom statens försorg och anslutes såsom en ren

statsinstitution till karolinska institutet.

2. Sjukhusets drift ombesörjes av en särskild direktion, bestående av sju ledamöter,

av vilka Kungl. Majit utser två, därav en såsom ordförande, karolinska

institutets lärarkollegium två, Stockholms stadsfullmäktige två och Stockholms läns

landsting en.

3. Av sjukhusets vårdplatser skola 315 avses för sjuka från Stockholms stad och

Ilo för sjuka från Stockholms län. Dessa platser skola så fördelas på de olika kli
-

nikerna, att staden respektive länet erhålla:

Stockholms stad

Stockholms län

å medicinska kliniken .......

40 vårdplatser

» kirurgiska » .......

.......... 75 »

15 »

» ögon- » .......

.......... 30 »

10 »

» oron- » .......

.......... 25 »

35 »

» obstetriska » .......

.......... 60 »

5 » .

» gynekologiska » .......

.......... 30 »

- »

» radioterapeutiska kliniken . .

.......... 30 »

5 »

Summa 315 vårdplatser

110 vårdplatser.

Staden och länet skola vara berättigade att, därest under byggnadstiden eller

sedermera annan fördelning av de staden respektive länet tillförsäkrade vårdplatserna

önskas, erhålla jämkning i fördelningen, under förutsättning att hinder härför

icke möter från sjukhusets sida.

För den händelse staden under byggnadstiden önskar erhålla ökat antal vårdplatser

å medicinska och kirurgiska klinikerna, skall staden, likaledes under förutsättning

att hinder härför icke möter från sjukhusets sida, vara därtill berättigad.

Därest en pediatrisk klinik uppföres, skall staden vara berättigad att, utöver

förut angivna 315 vårdplatser, erhålla 35 platser å denna klinik. Länet skall å

nämnda klinik erhålla 15 platser, därvid det länet tillförsäkrade antal platser skall

minskas å medicinska kliniken till 30 och å kirurgiska kliniken till 10.

4. För varje vårdplats skall staden erlägga ett belopp av 18,000 kronor och länet

ett belopp av 17,000 kronor. Dessa belopp skola anses täcka byggnadskostnader

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

och tomtavgift. För vårdplatsernas utrustning skall särskild ersättning utgå med

belopp motsvarande den verkliga utrustningskostnaden, dock högst det belopp

staden — länet — skulle behöva vidkännas för utrustning vid eget nyuppfört, på

flera specialavdelningar uppdelat sjukhus.

5. Stadens respektive länets förenämnda bidrag för vårdplatsernas ordnande å

sjukhuset (stadens totala platskostnadsbidrag, 18,000 X 315 = 5,070,000 kronor;

länets totala platskostnadsbidrag, 17,000 X 110 = 1,870,000 kronor) skall betalas

på följande sätt:

Staden — länet — tillhandahåller staten under byggnadstiden för ändamålet

erforderliga medel. Stadens — länets — bidrag skall fördelas per byggnadsår i

ungefärlig proportion till övriga parters kostnadsbidrag, därvid hänsyn skall tagas

till det antal vårdplatser staden — länet — erhåller i förhållande till sjukhusets

totala antal vårdplatser.

Formellt skall stadens — länets — totala platskostnadsbidrag ställas till karolinska

sjukhusets förfogande såsom lån att förräntas och amorteras under en tid av

30 eller 40 år, räknat från det sjukhuset tages i bruk. Staden — länet — förbinder

sig att utöver vårdkostnaden till sjukhuset betala, under den tid sjukhusets ovannämnda

lån amorteras, en daglig platskostnadsavgift för var och en av sina 315,

respektive 110 vårdplatser. Denna platskostnadsavgift skall svara mot annuiteten å

respektive lån, fördelad på stadens — länets — antal vårddagar. Stadens platskostnadsavgift

skall beräknas sålunda: 315 vårdplatser X 365 vårddagar = 114,975

vårddagar. Annuiteten å amorteringslånet, fördelad på 114,975 vårddagar, skall

utgöra stadens platskostnadsavgift per vårddag. Länets platskostnadsavgift skall

beräknas sålunda: 110 vårdplatser X 365 vårddagar = 40,150 vårddagar. Annuiteten

å detta amorteringslån, fördelad på 40,150 vårddagar, skall utgöra länets platskostnadsavgift

per vårddag.

Skulle staden —- länet — bliva förhindrad utnyttja staden — länet — tillförsäkrad

vårdplats på grund av att densamma belagts med patient, vilken staden —

länet — ej är skyldig att mottaga till vård å stadens — länets — egna sjukhus,

skall platskostnadsavgift icke utgå.

För staden — länet — tillförsäkrad plats, som efter amorteringstidens utgång

belägges med patient från annat sjukvårdsområde, skall staden — länet — äga

uppbära särskild ersättning motsvarande ränta och amortering å stadens — länets

— lån till sjukhuset.

6. Staden — länet — äger att på lämpligt sätt göra sig underrättad om, i vilken

omfattning stadens — länets — platser å sjukhuset utnyttjas.

7. Genom att lämna ovanberörda bidrag till sjukhusets uppförande tillförsäkras

staden — länet — rätt att allt framgent, så länge sjukhuset drives, disponera förenämnda

315 respektive 110 vårdplatser å sjukhuset, men erhåller däremot icke

någon del i äganderätt till byggnader eller tomt.

8. Sjuka från Stockholms stad och Stockholms län erlägga legosängsavgift, vars

storlek bestämmes av staden respektive länet. Frågor om nedsättning i eller befrielse

från legosängsavgift för sjuka, tillhörande Stockholms stad, avgöras av

stadens vederbörande myndighet. För sjuka, som beviljas nedsättning i eller befrielse

från legosängsavgift, betalas felande avgift av vederbörande fattigvårdssamhälle,

landsting eller kommun.

Samtliga kostnader för sjukhusets drift, däri inberäknat kostnaderna för poliklinikerna

ävensom för sjukhusets underhåll m. m., fördelas på antalet vårddagar.

Därvid påföres Stockholms stad, respektive Stockholms län, vad som belöper å

antalet vårddagar för stadens respektive länets sjuka, dock med iakttagande av

att dagkostnaden ej må överstiga den genomsnittliga vårdkostnaden under året,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 151.

inberäknat kostnaderna för sjukhusets underhåll m. m., på stadens respektive länets

egna, på flera specialavdelningar uppdelade sjukvårdsinrättningar, ägande staden

respektive länet härvid att räkna sig till godo, vad som kan hava erlagts i legosängsavgifter

för sjuka från staden respektive länet. Eventuellt återstående belopp av

dagkostnaden erlägges av staten.

9. Erforderlig mark för Norrtullsvägens breddning och för eventuell huvudgata

i Torsgatans förlängning norrut över Norrbackaområdet skall, örn och när så av

staden äskas, utan särskild ersättning upplåtas av staten.»

Antalet vårdplatser vid karolinska sjukhuset. Det sammanlagda antalet

vårdplatser vid karolinska sjukhuset (härvid bortses från ortopediska kliniken

vid Vanföreanstalten) uppgår för närvarande till 1,056, fördelade på följande

sätt.

Klinik m. m.

Riks- platser:

Stock-

holms

stad:

Stock-

holms

län:

Enskilda

platser:

Garnisons- avdelning :

Summa

vård- platser :

Medicinska kliniken ....

45

65

40

25

—

175

Kirurgiska » ....

60

75

15

25

—

175

Kirurgiska garnisonsavdel- ningen ..........

—

—

—

8

100

108

Kvinnokliniken.......

36

90

5

25

—

156

Oron-, näs- och halskliniken

15

25

35

14

—

89

Ögonkliniken........

33

30

10

9

—

82

Radioterapeutiska kliniken

90

30

5

13

—

138

Psykiatriska kliniken . . .

97

—

—

12

—

109

Isoleringsavdelningen ....

10

—

—

—

—

10

Sjukavdelningen för elever

14

—

—

—

—

14

Summa

400

315

110

131

100

1,056

Ursprungligen avsågs för Stockholms garnison 100 allmänna vårdplatser,

varav 50 på vardera av den medicinska och den kirurgiska kliniken. Härvid

skulle samtidigt det dittillsvarande garnisonssjukhuset nedläggas. Numera ha

dock samtliga 100 allmänna vårdplatser på karolinska sjukhuset tagits i anspråk

för kirurgiska fall, medan garnisonssjukhuset såsom ett provisorium fortfarande

begagnas för medicinska fall (193 vårdplatser) och venerologiska fall

(37 vårdplatser).

B. översikt av föreliggande förslag.

1939 års förhandlingskoinmission. Den 26 maj 1939 bemyndigade Kungl.

Majit chefen för ecklesiastikdepartementet att dels utse en kommission med

högst tre ledamöter med uppdrag att på statens vägnar upptaga förhandlingar

med Stockholms stad, Stockholms läns landsting och styrelsen för Kronprinsessan

Lovisas vårdanstalt för sjuka barn rörande frågor, som ägde samband

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 151.

med karolinska sjukhusets utbyggande, samt att i god tid innan nämnda frågor

borde underställas riksdagen till Kungl. Maj:t inkomma med på förhandlingarna

grundade förslag. Till ledamöter i kommissionen utsågos numera

generaldirektören Nils Löwbeer, ordförande, professorn Gösta Forssell samt

generaldirektören Anders Örne. Vid förhandlingarna representerades Stockkolms

stad av borgarrådet Wictor Karlsson och sjukhusdirektören Nils Hansson,

Stockholms läns landsting av riksdagsmannen G. W. Källman, borgmästaren

W. E. Hallin och landstingsdirektören Arne Piscator samt styrelsen för

vårdanstalten av majoren friherre Carl Reuterskiöld, medicine doktorn Ernst

Tengwall och professorn vid karolinska institutet, överläkaren vid nämnda

vårdanstalt Adolf Lichtenstein.

I betänkande den 12 augusti 1940 framlade förhandlingskommissionen såsom

resultat av förhandlingarna förslag av i huvudsak följande innebörd.

19/fO års förslag.

1. Vid karolinska sjukhuset uppföres en pediatrisk klinik, avsedd att ersätta

den nu till Norrtulls sjukhus förlagda. Kliniken, å vilken staden och

landstinget erhålla visst antal platser, bygges, utrustas och drives av staten

under ekonomisk medverkan av staden och landstinget.

2. Vid ett nyuppfört barnsjukhus i Stockholm eller en nyuppförd barnavdelning

vid sjukhus i Stockholm anordnas en andra pediatrisk klinik, avsedd

att ersätta den för närvarande till Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt förlagda.

För denna klinik svarar staden i förhållande till staten, som bidrager

till dess byggande, utrustning och drift.

3. Vid karolinska sjukhuset uppföres en dermatologisk klinik, på vilken staden

och landstinget erhålla visst antal platser. Kliniken uppföres och utrustas

av staten mot det att staden och landstinget till staten överlåter all rätt till

det av dem drivna, på en staten tillhörig tomt belägna sjukhuset Eira i Stockholm.

Staden och landstinget bidraga till klinikens drift.

4. Staden och länet erhålla förmånligare villkor än nu med avseende på

»riksplatserna» vid karolinska sjukhuset.

Beträffande dessa förslag hade preliminära avtal upprättats.

Avtalen beträffande de nya klinikerna på karolinska sjukhuset hade uppgjorts

efter mönster av ovannämnda år 1931 mellan staten, staden och landstinget

träffade avtal om samarbete för sjukhusets uppförande och drift.

Kommissionen hade för utrönande av ungefärliga byggnads- och utrustningskostnaderna

för de nu ifrågasatta två nya klinikerna vid karolinska sjukhuset

låtit experter verkställa preliminära utredningar. Enligt dessa skulle den

pediatriska kliniken omfatta 219 vårdplatser, varav 127 för stadens och 28 för

länets räkning, samt draga en byggnadskostnad, inklusive kostnader för ekonomibyggnaden

och personalbostäder, av 3,520,000 kronor och en utrustningskostnad

av 1,314,000 kronor. Av byggnadskostnaderna skulle 1,102,000

kronor falla på staten och tillhopa 2,418,000 kronor på Stockholms stad och

län (= 15,600 kronor för vårdplats, d. v. s. 77,6 procent av byggnadskostnaderna

för stadens och länets 155 vårdplatser). Av utrustningskostnaderna

skulle 616,500 kronor belöpa på staten och sammanlagt 697,500 kronor på

Stockholms stad och län (= 4,500 kronor för vårdplats, d. v. s. 75 procent

av utrustningskostnaderna för stadens och länets vårdplatser). Dermatologiska

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 151.

kliniken skulle omfatta 218 vårdplatser (varav 80 platser för stadens och 54

för länets räkning) och, frånsett 28 garnisonsplatser, draga en byggnadskostnad

av 2,630,000 kronor och en utrustningskostnad av 1,140,000 kronor.

Avtalsförslagen godkändes av Stockholms läns landsting.

Däremot hemställde stadskollegiet i Stockholm i skrivelse den 29 maj 1941

hos Kungl. Majit, att — enär under ärendets beredning från vissa stadens

myndigheter emot avtalsförslagen framställts erinringar av sådan art, att en

överläggning mellan kronans och stadens representanter rörande jämkningar

i avtalens utformning syntes önskvärd — åtgärder måtte träffas för upptagande

av förhandlingar rörande jämkningar i avtalsförslagen.

Med anledning härav uppdrog Kungl. Majit den 4 juli 1941 åt kommissionen

att upptaga förhandlingar med staden angående jämkningar i avtalsförslagen.

Vid de nya förhandlingarna representerades Stockholms stad av

borgarrådet Ivar Öman, sjukhusdirektören Nils Hansson och tjänstemannen

Knut Anderson samt Stockholms läns landsting av samma personer som

förut jämte poststationsföreståndaren F. Thun.

Såsom resultat av de nya förhandlingarna har förhandlingskommissionen

i betänkande den 7 september 1942 framlagt nya avtalsförslag av i huvudsak

följande innehåll.

1942 års förslag.

1. Beträffande den föreslagna nya pediatriska kliniken vid karolinska sjukhuset

förordas icke annan ändring än att stadens och länets andelar i byggnadskostnaderna

för av dem disponerade vårdplatser sänkts från 77,6 procent

till 75 procent av totalkostnaden.

2. Byggandet av ett nytt stadens barnsjukhus ställes på framtiden.

3. Beträffande dermatologiska kliniken föreslås den ändringen, att antalet

vårdplatser minskas för stadens del från 80 till 70, för landstingets del från

54 till 47 samt för statens del med 35 för garnisonen avsedda platser.

4. I fråga om stadens och länets villkor med avseende på »riksplatserna»

vid karolinska sjukhuset vidhålles 1940 års förslag.

Kommissionen har bifogat nya preliminära kostnadsberäkningar, varav

bland annat inhämtas, att för pediatriska kliniken numera beräknas en byggnadskostnad

av 5,067,000 kronor, varav staten skulle bidraga med 2,377,300

kronor samt staden och länet med tillhopa 2,689,700 kronor. Byggnadskostnaderna

för dermatologiska kliniken beräknas till 2,630,000 kronor. Beträffande

utrustningen av de båda klinikerna ha några nya kostnadsberäkningar

icke framlagts.

Förhandlingskommissionens jämkningsförslag ha godtagits av såväl Stockholms

stadsfullmäktige som Stockholms läns landsting.

Beträffande sina förslag anför kommissionen sammanfattningsvis:

Under förhandlingarna har kommissionen alltmera styrkts i sin uppfattning,

att de för den medicinska undervisningen utan tvekan mest trängande av

alla för närvarande aktuella sjukhusfrågor i Stockholm äro de, som gälla nybyggnader

för den till Norrtulls sjukhus förlagda pediatriska kliniken och

den till en avdelning vid S:t Görans sjukhus förlagda dermatologiska kliniken.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Frånsett den omständigheten att Norrtulls sjukhus och nyssnämnda avdelning

vid S:t Görans sjukhus redan på grund av ålderdomlig planläggning överhuvudtaget

icke längre lämpa sig för det ändamål, vartill de nu användas,

ha, till följd av att staden planlagt nedläggning snarast möjligt av den därstädes

bedrivna sjukhusverksamheten och därför ansett sig ej böra nedlägga

några kostnader på förbättringsarbeten, förhållandena nu blivit sådana, att

det mäste anses nödvändigt att utan ytterligare tidsutdräkt avveckla Norrtulls

sjukhus och nyssnämnda avdelning vid S:t Görans sjukhus såsom undervisningskliniker.

1941 års reumatikersakkunniga. Sedan 1941 års riksdag i skrivelse till

Kungl. Majit anhållit, att Kungl. Majit ville, efter den ytterligare utredning,

som kunde befinnas erforderlig, taga frågan om reumatikervårdens utbyggande

under omprövning och för riksdagen framlägga det förslag, vartill omprövningen

kunde föranleda, tillkallade chefen för socialdepartementet efter av

Kungl. Majit den 17 oktober 1941 givet bemyndigande sex sakkunniga för

ytterligare utredning av denna fråga.

Nämnda sakkunniga ha i ett år 1942 avgivet betänkande, betecknat såsom

»Del I», föreslagit uppförande på statens bekostnad dels vid karolinska sjukhuset

i Stockholm av en avdelning för reumatiska och andra invalidiserande

sjukdomar, dels ock vid akademiska sjukhuset i Uppsala av en avdelning för

reumatisk och en avdelning för ortopedisk vård.

Departe
mentschefen.

De förslag till nybyggnader vid undervisningssjukhusen i Stockholm och

Uppsala, som i detta sammanhang föreligga till prövning, äro, såsom av den

följande redogörelsen kommer att framgå, kostnadsberäknade till följande

belopp.

Byggnadsföretag

Totalkostnad

byggnads-

arbeten

kronor

utrustning

kronor

Karolinska sjukhuset:

Pediatrisk klinik (219 vårdplatser) .................

5,067,000

1,314,000

Dermato-syfilidologisk klinik (166 vårdplatser)...........

2,623,000

1,140,000

Reumatologisk klinik (69 vårdplatser).................

1,100,000

198,000

Akademiska sjukhuset:

Reumatologisk-ortopedisk klinik (74 + 73 = 147 vårdplatser) . .

2,750,000

602,000

Summa kronor

11,540,000

3,254,000

Beträffande dessa beräkningar är att märka, att utrustningskostnaderna för

de pediatriska och dermatologiska klinikerna vid karolinska sjukhuset äro uppskattade

på grundval av omedelbart före krigsutbrottet rådande priser.

Ett samtidigt realiserande av dessa nybyggnadsplaner skulle sålunda för det

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

allmänna, i främsta rummet staten, medföra högst avsevärda engängsutgifter.

Ehuru några detaljerade driftkostnadskalkyler icke föreligga, är det uppenbart,

att klinikernas tillkomst även skulle komma att medföra avsevärda driftkostnadsökningar.

En föreställning örn storleken av dessa ökningar synes enklast

kunna erhållas med utgångspunkt från de nuvarande driftkostnaderna vid

karolinska sjukhuset. Under antagande, att statens nettoutgifter per patient

och underhållsdag i stort sett komma att bli desamma vid de nya klinikerna

som vid karolinska sjukhusets redan befintliga kliniker — nettoutgiften uppgick

för budgetåret 1941/42 till 6 kronor 97 öre — skulle statens nettoutgifter

för år komma att ökas med i runda tal 400,000 kronor för den pediatriska,

350,000 kronor för den dermatologiska och 150,000 kronor för den reumatologiska

kliniken.1 För de nya klinikerna vid akademiska sjukhuset skulle

motsvarande kalkyl bli av mindre värde, eftersom särskilda regler för statsbidrag

till driftkostnaderna avses komma att gälla, men man torde likväl

kunna utgå ifrån, att de årliga merkostnaderna för statsverket knappast komma

att understiga 200,000 kronor. Allt som allt lärer man sålunda vid ett

genomförande av den planerade utbyggnaden av undervisningssjukhusen få

räkna med en årlig merkostnad för statsverket av över en miljon kronor.

Redan av statsfinansiella skäl torde det sålunda icke vara möjligt att under

nuvarande förhållanden på en gång realisera de föreliggande utbyggnadsprojekten.

Detta synes för närvarande uteslutet även med hänsyn till den knappa

tillgången på arbetskraft och byggnadsmateriel och till svårigheterna att anskaffa

erforderlig utrustning. Då det å andra sidan obestridligen föreligger

trängande behov av snara åtgärder för att bereda bättre möjligheter för såväl

sjukvården som den medicinska undervisningen, särskilt inom vissa av de områden

varom här är fråga, har jag icke ansett mig kunna ifrågasätta att helt

ställa de framlagda förslagen på framtiden utan förordar i stället, att de realiseras

i etapper.

Till en början har det därvid synts mig lämpligt att nu taga tillfället i akt

att få till stånd en, såsom det förefaller mig, för statsverket godtagbar uppgörelse

med Stockholms stad och län angående ett framtida utbyggande av

karolinska sjukhuset med en pediatrisk och en dermato-syfilidologisk klinik

i enlighet med de riktlinjer, vilka framkommit såsom resultat av långvariga

och segslitna förhandlingar mellan av staten utsedda förhandlingsmän å ena

sidan och stadens och länets representanter å den andra sidan. Dessa uppgörelser,

till vilka jag återkommer i det följande, innebära icke någon utfästelse

från statens sida angående de nya klinikbyggnadernas närmare utformning

eller tidpunkten för byggnadsföretagens igångsättande och slutförande. Däremot

innebära dessa uppgörelser, att statsmakterna nu skola fatta princip
1

En preliminär beräkning av driftkostnaderna vid den pediatriska oell den dermatologiska kliniken,

som jag låtit verkställa, bekräftar i stort sett dessa kalkyler. Beräkningarna utvisa en merkostnad

av i runda tal 280,000 kronor respektive 235,000 kronor. Härvid bär dock bortsetts från

kristillägg, och bränslekostnadema ha uppskattats efter i augusti 1039 gällande priser. Hade hänsyn

tagits även till kristillägg och de nuvarande höga bränslekostnaderna, torde de preliminära beräkningarna

ha utvisat en merkostnad av omkring 400,000 kronor respektive 300,000 kronor.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Marits proposition nr 151.

beslut om, att kliniker av ifrågavarande slag skola uppföras vid karolinska

sjukhuset, samt om grunderna för kostnadsfördelningen mellan staten och dess

medparter.

När det sedan gäller att verkställa de principbeslut, som enligt min

mening nu böra fattas om utbyggande av karolinska sjukhuset med en pediatrisk

och en dermatologisk klinik, få de statsfinansiella synpunkterna och hänsynen

till situationen på arbets- och byggnadsmarknaderna vägas mot angelägenhetsgraden

hos de särskilda utbyggnadsförslagen vart för sig, varvid även

övriga föreliggande förslag att utbygga undervisningssjukhusen böra tagas

i beaktande. För egen del har jag i samråd med chefen för socialdepartementet

därvid kommit till den uppfattningen, att ett bestämt företräde bör

givas åt den pediatriska kliniken vid karolinska sjukhuset. Jag är icke beredd

att i detta sammanhang taga ställning till, i vilken ordning de övriga förslagen

böra komma till utförande; denna fråga torde böra bedömas med hänsyn till

de förhallanden, som råda vid den tidpunkt, då dessa byggnadsfrågor upptagas

till förnyad prövning.

I det följande ingår jag närmare på de särskilda förslagen vart för sig, varvid

jag kommer att förorda anvisande av medel för utförande av ritningar

och andra förberedande arbeten i första hand för en ny pediatrisk klinik vid

karolinska sjukhuset. Det anslag, som bör anvisas för detta ändamål, torde

dock böra få tagas i anspråk för vissa förberedelsearbeten även för den dermatosyfilidologiska

kliniken vid detta sjukhus.

C. Pediatrisk klinik vid karolinska sjukhuset.

1) Nuvarande förhållanden. Behovet av en ny klinik.

Nuvarande undervisning i pediatrik. Vid karolinska institutet finnas två

professurer i pediatrik och två pediatriska kliniker, vardera under chefskap

av en av professorerna. Den ena kliniken är förlagd till Norrtulls sjukhus och

den andra till H. K. H. Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn.

Den för medicine licentiatexamen föreskrivna tjänstgöringen vid pediatrisk

klinik omfattar tre månader. Årligen hållas vid karolinska institutet fyra sådana

kurser, två på vardera kliniken. De på en gång tjänstgörandes antal får

ej överstiga 25. Vid institutet kunna alltså 100 studerande årligen fullgöra

ifrågavarande tjänstgöring. Motsvarande siffra är för Uppsala 30 och Lund 40.1

Läkarutbildningssakkunniga ha icke ifrågasatt någon förändring beträffande

längden av den obligatoriska tjänstgöringen vid pediatrisk klinik.

Norrtulls sjukhus. Norrtulls sjukhus är beläget på de s. k. Mimersfastigheterna

vid Norrtullsgatan i Stockholm. Dessa tillhörde tidigare allmänna

barnhuset. På dessa fastigheter låg också barnhusets sjukvårdsanstalt. Denna

nyttjades på sin tid såsom pediatrisk klinik för institutet. År 1930 genomfördes

en omorganisation av allmänna barnhusets verksamhet, och år 1931 träffades

avtal om fastigheternas försäljning till Stockholms stad.

1 Med anledning av rådande förhållanden har provisorisk ökning av dessa siffror medgivits.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 151.

Genom brev den 21 november 1930 till direktionen över allmänna barnhuset

angående omorganisation av barnhusets verksamhet föreskrev Kungl. Maj:t

bland annat, att vissa bestämmelser skulle gälla i förhållandet mellan barnhuset

och Stockholms stad. I 1 § av dessa bestämmelser stadgades, att ett belopp

om 5,000,000 kronor, som barnhuset mottagit av staden för fastigheten

Rålambshov, skulle av barnhuset avsättas till en särskild fond, benämnd

»Allmänna barnhusets Stockholmsfond». 2 § innehåller bland annat följande

föreskrifter.

»1 mom. Av Stockholmsfondens kapital må såsom bidrag för uppförande dels av

byggnad för en pediatrisk klinik vid blivande rikssjukhus i Stockholm eller, om

sådant icke skulle komma till stånd, vid annan av karolinska mediko-kirurgiska

institutet godkänd sjukvårdsinrättning i Stockholm, dels ock vid eller i anslutning

till samma sjukhus eller sjukvårdsinrättning av anstalt för undersökning av s. k.

psykopatiska barn i enlighet med Kungl. Majits närmare bestämmande användas

sammanlagt 1,000,000 kronor, därvid staden skall erhålla samma rätt till platser å

kliniken och anstalten, som örn staden själv tillskjutit beloppet. Plats- och driftskostnaderna

skola beräknas enligt enahanda grunder, som kunna komma att tilllämpas

beträffande stadens övriga platser vid samma sjukhus. Uppgörelse om dessa

villkors närmare innebörd skall för godkännande underställas Stockholms stads

hälsovårdsnämnd.

2 mom. För tiden efter det barnhusets nuvarande sjukvårdsanstalt nedlagts och

intill dess pediatrisk klinik vid den i 1 mom. åsyftade sjukvårdsinrättning tagits i

bruk, må av Stockholmsfondens avkastning årligen användas intill 50,000 kronor

såsom bidrag för uppehållande av sådan klinik, under förutsättning att staden av

densamma tillförsäkras enahanda förman som nu av barnhusets sjukvårdsanstalt.

Uppgörelse om närmare villkor härom skall för godkännande underställas stadens

hälsovårdsnämnd.»

Vidare har Kungl. Majit den 29 april 1932 godkänt avtal mellan chefen för

ecklesiastikdepartementet å Kungl. Majits och kronans vägnar samt Stockholms

stads hälsovårdsnämnd angående upprätthållande av karolinska institutets

till de s. k. Mimersfastigheterna förlagda pediatriska klinik.

Enligt detta avtal har staden förbundit sig att för tiden intill dess en sådan

pediatrisk klinik, som omförmäles i § 2 av de av Kungl. Majit den 21 november

1930 utfärdade bestämmelserna, kommer till stånd, [dock högst intill den 1 juli

1941], inom ifrågavarande fastigheter upprätthålla en stadens sjukvårdsanstalt för

sjuka barn örn 701 platser (barnsjukhuset). Vidare föreskrives i avtalet bland annat

följande. Institutet skall på egen kostnad bestrida läkarvården vid barnsjukhuset,

dock skall staden utbetala arvoden till läkarna vid barnsjukhuset i samma utsträckning

och enligt samma grunder, som av barnhuset tillämpades i fråga örn läkarna

vid barnhusets sjukvårdsanstalt. Överläkarbefattningen vid barnsjukhuset bestrides

av den professor i pediatrik, som Kungl. Majit därtill förordnar .Såsom bidrag till

bestridande av kostnaden för barnsjukhuset äger staden dels fran statsverket utbekomma

00,000 kronor för år räknat, dels ock från allmänna barnhusets Stockholmsfonds

avkastning 50,000 kronor för ar räknat. Staden skall under av talstiden

upprätthålla den vid barnhusets sjukvårdsanstalt anordnade pediatriska polikliniken

och äger härför av statsverket erhålla 5,700 kronor flir år räknat. Därest

1 Barnsjukhuset omfattar för närvarande 75 allmänna vårdplatser.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Marits proposition nr 151.

Kungl. Majit det påfordrar, skall staden för barn, vilka icke äga hemortsrätt i

Stockholm, upplåta högst 15 av platserna å barnsjukhuset. (Enligt brev den 17 juni

1938 påkallar Kungl. Majit tills vidare från och med den 1 juli samma år icke

tillämpning av denna bestämmelse.)

Berörda belopp av 5,700 kronor jämte ett lika stort av staden tillskjutet

belopp utgår bland annat till bestridande av avlöningen åt en assistent, en

amanuens, en journalförerska och en sköterska.

Nämnda avtal, som ursprungligen gällde intill den 1 juli 1941, har i två

etapper (åren 1938 och 1941) förlängts att gälla intill den 1 juli 1944. Såsom

framgår av punkten 79 i 1943 års åttonde huvudtitel har jag förutsatt, att

förlängning av avtalstiden till den 1 januari 1946 skall utverkas.

Vidare bör anmärkas, att ett av statsmedel årligen utgående belopp av

för närvarande 2,500 kronor (tidigare 8,000 kronor) må, enligt vederbörande

klinikchefs bestämmande i varje särskilt fall, användas till nedsättning vid

kliniken av vårdavgifterna för barn, som ej äga hemortsrätt i Stockholm.

Efter denna redogörelse för de rättsliga och administrativa förhållandena

beträffande Norrtulls sjukhus må följande anföras beträffande förhållandena

ur sjukvårds- och undervisningssynpunkt:

Medicinalstyrelsen anför i en inspektionsberättelse av den 19 februari 1936

bland annat.

Sjukhuset är uppfört i mitten på 1800-talet och obetydligt omändrat åtminstone

på de 30 sista åren. Sjukavdelningarna bestå så gott som uteslutande

av störresalar, i vilka man på ett par ställen inmonterat glasboxar, för

att på så sätt åstadkomma den isolering, som på barnsjukhus är ännu viktigare

än på sjukhus för vuxna. Avstånden inom detta ålderdomliga sjukhus

äro avsevärda, den bristande koncentrationen i byggnadssättet för med sig

en hel del för den egentliga sjukvården oanvändbara utrymmen, som dock

fordra städning och renhållning, vilket allt jämte avsaknaden av hiss och

andra moderna arbetsbesparande anordningar förklarar sjukhusets anmärkningsvärt

stora behov av mänsklig arbetskraft.

Vad de särskilda avdelningarna beträffar, är avdelningen för de större

barnen avsedd för 28, men belägges emellanåt ända upp mot 40. Badrummet

inom denna avdelning, som, då intagningsbad saknas, också måste användas

till detta ändamål, är synnerligen bristfälligt, visserligen utrustat med

2 badkar, men med ett randigt asfaltgolv, som måste vara synnerligen svårt

att hålla ordentligt rent. Förrådslokalerna utgöras till stor del av i korridoren

placerade skåp.

Avdelning II är avsedd för 22 spädbarn jämte 4 ammor. Då emellanåt

någon av spädbarnens mödrar får stanna, kan utrymmet inom denna avdelning

vid dessa tillfällen bli mycket knappt. 4 av de i avdelningen ingående

större rummen äro genom glasskärmar uppdelade i boxar. Karantänsavdelningen

gav plats för 10 barn, därav 7 vårdade i boxar.

En del av bostäderna för sköterskorna och eleverna voro föga tillfredsställande

både vad läget och ljusförhållandena beträffar.

Då det här gäller ett sjukhus, som ej kommer att begagnas för detta ändamål

mer än ett kort antal år, synes det medicinalstyrelsen ej lämpligt påyrka

mera genomgripande förändringar, vilket annars vore väl motiverat.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Avdelningen för den öppna sjukvården är dock sådan, att medicinalstyrelsen

måste tillråda både utvidgning och framför allt införande av boxsystem.

På denna öppna mottagning sammanföras nu barn med tuberkulos och andra

smittsamma, ej diagnosticerade åkommor samt barn med infektioner i de

övre luftvägarna för att nu endast nämna några av de ur isoleringssynpunkt

viktigaste grupperna.

Förhandlingskommissionen beskriver lokalförhållandena på följande sätt.

De båda allmänna avdelningarna äro synnerligen stora med långa korridorer

och mycket otillfredsställande belysningsförhållanden. Vintertid äro

sålunda de stora sjuksalarna med fönster på kortväggen delvis skumma. De

stora fönsterytorna medföra, att avdelningarna på vintern bliva dragiga och

kalla. Sköljrummen och badrummen inom vardera avdelningen äro belägna

avsides i avdelningens ena ände, liksom även förrådsrummen, vilka dessutom

äro små och otillräckliga för avdelningens behov. Ett enda litet rum inom

vardera avdelningen måste användas för såväl undersökning av patienterna

som också för samtal med de anhöriga, för telefonsamtal, för provtagningar

etc. Något särskilt rum för den tjänstgörande läkaren finnes icke på någondera

avdelningen. Isoleringsrum saknas i stor utsträckning på dessa avdelningar.

Vardera avdelningen har sålunda endast tre små rum, som i viss mån

kunna användas i isoleringssyfte. Något rum, där t. ex. fullständigt lugn

kan beredas åt döende barn och deras anhöriga, finnes icke på någondera

avdelningen. Karantänsavdelningen är synnerligen otillfredsställande.. Badrummet

är sålunda litet och vintertiden dragigt och kallt. Undersökning av

barnen måste ske i avdelningens korridor, där även dietköket är beläget.

Isoleringsavdelningen är otidsenlig och inrymmer trånga prång, sorn. äro svåra

att hålla rena. Denna avdelning saknar även för skötseln nödvändiga lokaliteter.

Klosettutrymmet måste sålunda här användas som förvaringsplats för

rengöringsartiklar, borstar och liknande. På grund av de stora fönsterytorna

är avdelningen vintertid synnerligen kall och svår att värma upp. Polikliniken,

som dagligen besökes av omkring 20 patienter, därav många höggradigt

smittoförande, inrymmer endast två isoleringsrum, varav det ena vintertid

på grund av kylan ofta icke kan utnyttjas. Väntsalen är för liten och jämväl

i övrigt otillfredsställande. Polikliniken inrymmer endast tre undersökningsrum,

av vilka ett är synnerligen litet och ligger opraktiskt till. Laboratorium

samt mörkrum, nödvändigt för vissa polikliniska undersökningar, saknas.

På grund av de otillräckliga och otillfredsställande lokaliteterna på polikliniken

kan poliklinisk undervisning, som är en synnerligen vildig elei av undervisningen

i pediatrik, ej bedrivas därstädes i önskvärd omfattning. Föreläsningssalen

är synnerligen otidsenlig och samtliga inventarier i densamma

föråldrade och till stor del obrukbara. Något väntrum för demonstrationspatienter

finnes icke, vilket medför att åtminstone vintertid mänga av dessa

patientdemonstrationer måste förläggas till den avdelning, där patienten

vårdas. Sjukhusets enda laboratorium utgöres av ett litet runi, där allt

laborationsarbete mäste utföras. För ämnesomsättningsundersökningar användes

ett rum, där sjukhusets kuratorer ha sitt arbete förlagt. Sorn läkarexpedition

användes ett rum på poliklinikavdelningen,, som samtidigt, användes

som jourrum. Biblioteksrum saknas. Journalarkivet är inrymt i ett

mycket litet rum med blott indirekt belysning, vilket rum även användes vid

bearbetning av journalmaterial. De utrymmen, som stil till bilds flir läkemc<Iclsförrådet,

utgöras av två synnerligen små rum, som icke på något siitt

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

kunna anses tillfredsställande. Som köket är beläget i en särskild byggnad,

måste maten till samtliga avdelningar transporteras över gårdsplanen och

därför ständigt före utspisningen värmas på nytt. De lokaliteter, som användas

för förvaring av linneförråd och som uppsamlingsplats för smutstvätt,

äro förlagda till källarutrymmet i sjukhuset. Dessa lokaler äro kalla,

dragga och vintertid otillräckligt belysta. Mjölkköket är också inrymt i en

källarlokal, belägen icke långt från uppsamlingsplatsen för sjukhusets smutstviitt.

Ett flertal av personalbostäderna är även förlagt till sjukhusets källarvåning.

Överläkarrummet är litet och otidsenligt, likaså sysslomannens

arbetsrum. Vid Norrtulls sjukhus vårdas utom barn också ett avsevärt antal

lugna sinnessjuka patienter i högre ålder. Sommartid, då barnen i största

möjliga utsträckning få tillbringa sin dag utomhus, kan en beröring mellan

barnen och de sinnessjuka — ej sällan synnerligen störande — icke undvikas,

enär de sinnessjuka patienterna få vistas på samma gårdsplan som barnen.

I skrivelse den 21 april 1941 till lärarkollegiet vid karolinska institutet anhöll

professorn A. Lichtenstein, att kollegiet måtte göra framställning om uppförande

snarast möjligt av en ny pediatrisk klinik vid karolinska sjukhuset.

Till stöd härför anförde Lichtenstein.

Vid karolinska sjukhuset saknas ännu en pediatrisk klinik. En rad olyckliga

omständigheter ha bidragit till att försena den nya pediatriska klinikens

tillkomst. Under de många år som gått sedan frågan om förflyttning av de

pediatriska klinikerna togs upp, ha förhållandena vid dessa kliniker blivit

allt sämre. Alla förslag till förbättringar i fråga om lokaler, teknisk utrustning

och personal ha avvisats med hänvisning till förestående nybyggnader.

Numera kan varken en fullt tillfredsställande sjukvård eller en tillfredsställande

undervisning och forskning bedrivas vid dessa kliniker.

Från sjukvårdssynpunkt är särskilt bristen på tillräckliga isoleringsmöjligheter

i hög grad kännbar, såväl på sjukavdelningarna som på poliklinikerna.

Även avsaknad av tillräckliga laboratorier spelar här en roll.

Beträffande undervisningen så är först och främst tillgängligt patientmaterial

på båda de nuvarande pediatriska klinikerna för litet. Varje student

kan under den pediatriska kursen endast erhålla omkring hälften av det antal

patienter jag anser nödvändigt för en fullgod undervisning. De lokala förhållandena

medgiva icke heller den intensifiering av det kliniska arbetet för

medicine kandidater, som en fullgod undervisning kräver. På grund av lokala

förhållanden kan icke heller den polikliniska undervisningen bedrivas på ett

ens tillnärmelsevis fullgott sätt. Och slutligen saknas möjligheter för laboratoriearbete

under den pediatriska kursen.

Beträffande forskningen må framhållas, att forskningslaboratorier saknas,

att den tekniska utrustningen är högst otillfredsställande samt att tekniska

biträden helt saknas.

På båda klinikerna ligga laboratorierna, på Norrtulls sjukhus även röntgen

och mjölkkök, i källarvåningen. Tillräckliga bostadsrum för den sjukvårdspersonal,

som bör bo inom sjukhuset (vissa sköterskor, elever), saknas, och

de rum, som finnas, äro till stor del bristfälliga och delvis belägna i källarvåning.

Slutligen äro expeditions-, arkiv- och förrådslokaler synnerligen otillräckliga.

Sammanfattningsvis framgår således, att de pediatriska klinikerna med

hänsyn till sina arbetsuppgifter befinna sig i ett verkligt nödläge samt att

situationen för varje år som går förvärras.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majlis proposition nr 151.

De nu beskrivna förhållandena äro så mycket mer beklagliga som vårt

land varit ett föregångsland i fråga örn pediatrisk undervisning. Framhållas

må ock, att den befolkningskris, som är högaktuell i vårt land på grund av

den starkt sjunkande nativiteten, gör varje barn värdefullare än någonsin

för samhället. En tillfredsställande vård och ett tillfredsställande profylaktiskt

pediatriskt arbete i landet förutsätter med nödvändighet, att läkarna

erhålla en fullgod utbildning i pediatrik. I annat fall bli de åtgärder, som

från statens sida vidtagits för att stödja profylaktisk barnavård och barnsjukvård,

endast reformer på papperet.

Av de båda klinikerna skall enligt uppgjorda planer Norrtullskliniken

flyttas till karolinska sjukhuset, Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt till ett

stadens sjukhus. Ett förslag har framkommit, att vid vårdanstalten vidtaga

vissa trängande nödvändiga moderniseringar, som skulle möjliggöra ett kvarblivande

i nuvarande lokaler cirka 5—8 år i avvaktan på gynnsammare förhållanden

för nybyggnad.1 Beträffande Norrtullskliniken synas inga dylika

möjligheter till modernisering föreligga. Enda lösningen beträffande denna

klinik är en förflyttning till karolinska sjukhuset, och denna måste ske snart,

örn icke den pediatriska undervisningen och forskningen skola äventyras.

Lärarkollegiet underströk vad Lichtenstein anfört, och kanslern vitsordade

för egen del det trängande behovet av att en pediatrisk klinik snarast möjligt

uppfördes vid karolinska sjukhuset.

Lichtenstein har ytterligare utvecklat sin ståndpunkt rörande behovet av

en pediatrisk klinik vid karolinska sjukhuset i en promemoria av den 7 februari

1942, vari bland annat framhålles, att pediatriska kliniker numera

dagligen behöva samarbeta med specialkliniker av olika slag samt med moderna

röntgeninstitutioner, centrallaboratorier och dylikt. Redan häri ligger,

framhåller Lichtenstein, ett starkt medicinskt skäl för de pediatriska klinikernas

förflyttning till stora centralsjukhus, samt tillägger, att centralsjukhusen

å sin sida behöva de pediatriska klinikerna för samarbete och tillgång

till pediatrisk konsultverksamhet på ett flertal avdelningar, där barn vårdas,

såsom förlossnings- och öronkliniker m. fl. Även ett samarbete med den psykiatriska

kliniken behöves för vård av s. k. psykopatiska barn. Karolinska

sjukhuset kan enligt Lichtensteins mening icke anses färdigutbyggt på ett

tillfredsställande sätt, förrän det erhållit en pediatrisk klinik.

Dåvarande professorn i obstetrilc och gynekologi vid karolinska institutet,

överläkaren vid karolinska sjukhusets kvinnoklinik Erik Ahlström har i yttrande

den 26 juni 1942 anfört.

Undertecknad får härmed vitsorda nödvändigheten av att snarast möjligt

en pediatrisk klinik uppföres i omedelbar förbindelse med karolinska sjukhusets

kvinnoklinik. Erfarenheterna från de gångna åren, dä kvinnokliniken

varit i bruk, lia alltmer bestyrkt nödvändigheten härav. Det var också under

denna förutsättning som kvinnokliniken byggdes och, då förutsättningen ej

1 Såsom av sid. 20 framgår ha dessa moderniseringar numera genomförts.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

uppfylldes, var det nödvändigt att disponera ruin, avsedda för förlösta kvinnor,

för vården av nyfödda barn.

Professorn i oron-, näs- och halssjukdomar vid karolinska institutet, överläkaren

vid karolinska sjukhusets öronklinik Torsten Skoog anför i utlåtande

den 25 juni 1942.

Alltsedan öronkliniken vid karolinska sjukhuset öppnats i mars 1940, har

tillgång till pediatrisk fackkonsultation inom sjukhuset saknats. Denna omständighet

är enligt min bestämda uppfattning en allvarlig brist i sjukvården

och fordrar rättelse inom den närmaste framtiden. Öronkliniken handhar ett

stort antal barn, som utom de åkommor inom oto-rhino-laryngologien, för

vilka de intagits på kliniken, i mycket stor utsträckning också lida av olika

rent pediatriska åkommor, vilkas icke fackkunniga behandling fördröjer deras

tillfrisknande och försämrar prognosen.

Antalet på öronklinken under år 1941 intagna barn under 12 år uppgick

till 319, bland vilka 60 voro under 2 år. För det första halvåret 1942 äro

motsvarande siffror 200, respektive 36. Det synes mig uppenbart, att sjukhusvistelsen

för många av dessa små patienter skulle avsevärt kunnat förkortas,

om sakkunnig, rent pediatrisk vård samtidigt kunnat bjudas dem.

I sitt yttrande den 1 oktober 1942 över förhandlingskommissionens förslag

anför lärarkollegiet vid karolinska institutet enhälligt.1

Karolinska institutets lärarkollegium får på det livligaste tillstyrka det

nu framlagda förslaget. Lärarkollegiet vill ytterligare understryka, att nu

ifrågavarande båda kliniker vid karolinska institutet befinna sig i ett sådant

skick, att varken sjukvård, undervisning eller forskning där på ett tillfredsställande,

sätt längre kan bedrivas. Det gäller här tvenne för läkarutbildningen

nödvändiga ämnen, i vilka under nuvarande förhållanden en tillfredsställande

utbildning vid karolinska institutet sålunda icke kan lämnas. Då en stor del,

i dermatologi samtliga, blivande svenska läkare utbildas vid institutet, gäller

det här en betydelsefull angelägenhet, som ytterst rör omvårdnaden om folkmaterialet,

icke minst barnen.

Kanslern för rikets universitet har i utlåtande den 16 oktober 1942 yttrat.

I likhet med lärarkollegiet vid karolinska institutet vill jag starkt understryka

behovet av en ny pediatrisk klinik, avsedd att ersätta kliniken vid

Norrtulls sjukhus. Kommissionen har lämnat en skildring av de brister, som

vidlåda den nuvarande kliniken såväl ur sjukvårdens som ur undervisningens

synpunkt. Även en flyktig besiktning av de nuvarande lokalerna giver vid

handen, att de stå avsevärt under den standard, som är vanlig vid våra sjukhus.

Det kan icke vara rimligt, att de blivande läkarna skola för åratal framåt

erhålla sin utbildning i det viktiga ämne, som barnsjukdomarna utgöra, vid

ett så bristfälligt utrustat och i olika hänseenden så ålderdomligt inrett sjukhus

som Norrtullskliniken. Jag anser det alltså vara ett trängande behov

från undervisningens och den medicinska forskningens synpunkter, att en

nybyggnad snarast möjligt kommer till stånd.

Om en nybyggnad icke längre kan uppskjutas utan stora och alltmer ökade

olägenheter för den medicinska utbildningen, torde någon annan plats för

kliniken än inom karolinska sjukhusets område ej gärna böra ifrågakomma.

1 Yttrandet i förevarande del avser även den dermatologiska kliniken.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Såsom i ärendet framhållits, behöver en pediatrisk klinik ständigt samarbeta

med specialkliniker av olika slag samt med moderna röntgeninstitutioner,

centrallaboratorier och dylikt, liksom ett centralsjukhus å sin sida behöver

en pediatrisk klinik för samarbete och tillgång till konsultation på avdelningar,

där barn vårdas, såsom obstetriska kliniken, öronkliniken, psykiatriska

kliniken m. fl. En grundtanke vid karolinska sjukhusets planerande

har just varit att möjliggöra sådant intimt samarbete mellan de olika klinikerna.

Det är uppenbarligen av den största vikt, att denna enhetstanke ej

uppgives utan tvärtom fullföljes genom sjukhusets kompletterande med en

pediatrisk klinik.

Medicinalstyrelsen framhåller i utlåtande den 13 oktober 1942, att lokalerna

vid Norrtulls sjukhus enligt styrelsens mening äro av sådan beskaffenhet,

att de icke motsvara nutida fordringar. Styrelsen tillstyrker livligt, att

en pediatrisk klinik anordnas vid karolinska sjukhuset. Styrelsen har även

hemställt, att, därest kungörelsen den 19 juni 1942 (nr 563) örn arbetsförmedlingstvång

för byggnadsverksamhet eller likartad kungörelse fortfarande

skulle vara gällande, då eventuellt beslut fattas om uppförande av en pediatrisk

klinik vid karolinska sjukhuset, detta arbete tills vidare skall anses

såsom sådant företrädesberättigat byggnadsarbete, som avses i § 3 av nämnda

kungörelse.

H. K. H. Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn. Denna tillhör

H. K. H. Kronprinsessan Lovisas förening för barnasjukvård. Sjukvården

vid anstalten bedrives på en medicinsk avdelning om 81 och en kirurgisk

örn 69 vårdplatser, tillhopa 150 vårdplatser. Vid anstalten finnes jämväl anordnad

pediatrisk poliklinik. Vårdanstalten, som öppnades 1854, är för närvarande

belägen i västra delen av kvarteret Kronoberg på Kungsholmen. Undervisning

i pediatrik har meddelats vid vårdanstaltens medicinska avdelning

sedan år 1885.

Ifrågasatt sammanslagning av de pediatriska klinikerna. Frågan om

antalet professurer i pediatrik vid karolinska institutet var föremål för behandling

av 1932 års riksdag. I statsverkspropositionen (åttonde huvudtiteln, sid.

214 f.) uttalade departementschefen, att det icke vore tänkbart att indraga

den ena professuren samt att det syntes ofrånkomligt, att man även i fortsättningen

hade tillgång till två pediatriska kliniker. Riksdagen (skrivelse

nr 8 A, sid. 35) fann ådagalagt, att det icke vore möjligt, att vidtaga någon

inskränkning i fråga om de anstalter och arbetskrafter, som för det dåvarande

stöde till buds för den pediatriska undervisningen vid institutet.

Den ena av karolinska institutets professurer i pediatrik hölls emellertid

efter år 1937, då dess innehavare avgick med pension, tills vidare vakant, enär

fråga ånyo uppkommit om indragning av den ena lärostolen.

Anledningen till att professuren vakanssattes var, att universitetsberedningen

i yttrande den 16 juni 1936 anmält, att beredningen övervägde möjlig
Bihang

till riksdagens jnotokoll 191)3. 1 sami. Nr 151.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

heterna att sammanslå de båda pediatrikprofessurerna vid karolinska institutet.

En förutsättning härför vore emellertid, att de båda pediatriska klinikerna

sammanfördes till en större klinik, att en biträdande lärartjänst inrättades

samt att antalet medicine kandidater i var och en av de tre årligen

erforderliga tjänstgöringsperioderna ökades från 25 till 30.

I sitt år 1937 avgivna betänkande (stat. off. utr. 1937: 36, sid. 121 ff.)

upptog universitetsberedningen frågan till mera utförlig diskussion och anförde

därvid bland annat.

Lärarkollegiet har ansett, att indragningen av den ena professorsbefattningen

i pediatrik skulle vara till väsentligt men för den praktiska läkarutbildningen

och till stor skada för den medicinska vetenskapliga verksamheten,

samt därför avstyrkt professurens indragande. Även de medicinska fakulteterna

hava ställt sig avvisande mot tanken på en indragning.

Såsom skäl mot en indragning av den lediga pediatrik-professuren hava

anförts särskilt följande omständigheter:

Pediatriken är ett mycket omfångsrikt ämne — det har i viss mån samma

omfattning som den interna medicinen — och är statt i stark utveckling.

Ämnet är av största betydelse för flertalet läkare, och pediatrikens målsmän

måste i allt mer ökad utsträckning syssla med spörsmål rörande uppfostran,

skolundervisning, social barnavård etc. Då det i riket endast finnes 4 lärostolar

i detta för omvårdnaden om det uppväxande släktet så viktiga ämne,

måste det från den vetenskapliga forskningens synpunkt anses synnerligen

beklagligt, örn en av dessa fasta forskarplatser indrages.

Även med hänsyn till karolinska institutets ställning som den största medicinska

undervisningsanstalten är en indragning förenad med åtskilliga olägenheter.

Särskilt kan en ökning av antalet samtidigt tjänstgörande klinikanter

från 25 till 30 befaras medföra en försämring av utbildningsmöjligheterna i

ämnet.

Slutligen har understrukits, att den ekonomiska vinsten av en indragning

säkerligen blir jämförelsevis obetydlig.

Till förmån för professurens indragning kunna huvudsakligen följande omständigheter

anföras:

Förefintligheten av dubbelprofessurer låter sig motivera, då fråga är dels

örn särskilt stora ämnen, vilka från undervisnings- och examinationssynpunkt

ansetts böra uppdelas på 2 lärare, ehuru man icke funnit lämpligt att företaga

en klyvning av själva ämnesområdet för respektive professurer, dels och örn

sådana ämnen, där på grund av undervisningens omfattning och beskaffenhet,

undervisningslokalernas belägenhet samt de studerandes antal en professor

icke anses kunna omhänderhava utbildningen av samtliga studerande. Exempel

på dubbelprofessurer av nu nämnd beskaffenhet äro professorsbefattningarna

vid karolinska institutet i medicin, i kirurgi samt i obstetrik och gynekologi.

Så länge undervisningen i pediatrik vid karolinska institutet måste

meddelas såväl å Norrtulls sjukhus som å Lovisa-anstalten (således å 2 kliniker,

belägna på betydande avstånd från varandra), kan en dubblering av

pediatrikprofessuren anses befogad. Detta skäl för dubbelprofessurer i pediatrik

bortfaller emellertid, örn pågående underhandlingar rörande Lovisa-anstaltens

flyttning leda därhän, att den där befintliga kliniken förflyttas till karolinska

sjukhuset, eller om det genom en utvidgning av den redan planerade

pediatriska kliniken vid sagda sjukhus (den som skall ersätta Norrtulls sjuk
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

hus) blir möjligt att å denna sistnämnda klinik utbilda samtliga studerande.

Samtliga de 90 medicine kandidater, vilka för närvarande årligen vid karolinska

institutet mottagas å de propedeutiska kurserna, torde kunna under

loppet av ett år fullgöra sin tjänstgöring i pediatrik vid en klinik, under förutsättning

att antalet samtidigt tjänstgörande klinikanter kan ökas från 25

till 30.

Universitetsberedningens ordförande, dåvarande universitetskanslern Ernst

Trygger samt ledamoten, professorn Jolm Olow anslöto sig till den uppfattningen,

att övervägande skäl talade för bibehållande av två professurer medan

däremot de två övriga ledamöterna, nuvarande statsrådet K. G. Westman

och ledamoten av riksdagens I. kammare, lektorn Ivan Pauli ansågo att den

ena professuren — under förutsättning att de pediatriska klinikerna sammansloges

— skulle kunna indragas och ersättas med en biträdande lärartjänst.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet avstyrkte enhälligt den ifrågasatta

sammanslagningen av professurerna.

Förhandling skommissionen, som erinrade om vad universitetsberedningen

anfört i ämnet, yttrade för egen del i sitt år 1940 avgivna betänkande.

Beträffande H. K. H. Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn

är sedan länge anstaltens nybyggnadsfråga brännande. Vid de förda underhandlingarna

har undersökts möjligheten att förflytta anstalten till karolinska

sjukhuset. Detta uppslag har dock befunnits icke kunna fullföljas av i huvudsak

två skäl. Dels lia betänkligheter från anstaltsstyrelsens sida rests mot

anstaltens inlemmande i karolinska sjukhuset, enär därigenom anstaltens hittillsvarande

självständiga ställning skulle uppgivas. Dels har man från Stockholms

stads sida ej velat medverka till att Lovisa-anstalten förlädes till Norrbackaområdet.

Denna stadens ståndpunkt har motiverats förnämligast med att genom en

sådan förflyttning stadens västra stadsdelar skulle bliva utan barnplatser vid

eller i närheten av de för dessa stadsdelar avsedda sjukhusen. För de södra

stadsdelarnas vidkommande vore barnsjukvården i huvudsak tillgodosedd genom

barnsjukhusen Samariten och Simon och Mathilda Sachs’ minne. För de

norra stadsdelarna funnes Norrtulls sjukhus och sedennera pediatriska kliniken

vid karolinska sjukhuset.

Vid de förhandlingar, som kommissionen fört med stadens representanter,

hava dessa förklarat, att man från stadens sida måste tillse, att dc västra

stadsdelarnas behov av bamsjukvård tillgodosåges genom ett tillräckligt antal

vårdplatser på Kungsholmen samt att staden vore villig att till karolinska

sjukhuset förlägga jämte barnplatserna på Norrtulls sjukhus ytterligare ett

så stort, antal sådana platser, att det inom de norra stadsdelarna föreliggande

vårdbehovet täcktes. Härvid hava stadens representanter förutsatt, att de på

Kungsholmen befintliga vårdplatserna avsåges blott för stadens egna barn

och att sjuka barn från Stockholms län och landet i övrigt skulle i den mån dc

sökte vård i Stockholm ej behöva intagas på stadens sjukhus utan i stället

intagas på karolinska sjukhuset.

Stockholms läns landstings representanter hava vid överläggningarna med

kommissionen meddelat, att landstinget för sjuka barn från länet disponerade

10 vårdplatser på akademiska sjukhuset i Uppsala och att inom landstinget

planerades att utbygga länets vid Mörby belägna centrallasarett med en sär
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. May.ts proposition nr 151.

skild barnavdelning inrymmande omkring 40 vårdplatser. Då härigenom

länets platsbehov för den slutna barnsjukvården vore i huvudsak fyllt, kunde

landstinget icke binda sig för annat än ett mindre antal barnplatser på karolinska

sjukhuset; dessa skulle huvudsakligen avses för undersökning och behandling

av mera komplicerade sjukdomsfall.

Da kommissionen haft att taga ställning till frågan örn de pediatriska klinikerna

vid karolinska institutet, har kommissionen med beaktande av de

ståndpunkter, stadens och länets representanter intagit, måst avvisa såväl

den under den tidigare diskussionen framförda tanken att till karolinska sjukhuset

förlägga båda klinikerna som ock det inom universitet sberedningen alternativt

framförda förslaget att vid karolinska sjukhuset anordna en pediatrisk

klinik av sådan storlek, att all karolinska institutets undervisning i pediatrik

kunde bedrivas där. Det för sistnämnda alternativs genomförande erforderliga

patientmaterialet har nämligen icke av staden kunnat ställas till förfogande pa

Norrbackaområdet. Vid dessa förhållanden har alltså blott återstått att bibehålla

två pediatriska kliniker, varav den ena förlagd till karolinska sjukhuset.

I följd härav har kommissionen undersökt möjligheterna att förlägga den

andra kliniken vid ett sjukhus i någon del av Stockholm, där större behov

av vårdplatser för barn finnes.

Härvid har kommissionen utgått ifrån att, då det sålunda visat sig nödvändigt

att även för framtiden räkna med två pediatriska kliniker, också två

professorer i pediatrik — en vid vardera kliniken — skola finnas vid karolinska

institutet. Kommissionen anser förty, att skäl ej längre föreligga att vidare

hålla den lediga professuren vakant, utan att åtgärder böra i vanlig ordning

inledas för dess återbesättande.

Beträffande den undervisning i pediatrik, som skulle komma att träda i

stället för den till Lovisa-anstalten förlagda, innebar förhandlingskommissionens

förslag, att denna skulle förläggas till den pediatriska avdelning, som

Stockholms stad planerade vid S:t Görans sjukhus. I sitt år 1942 avgivna

betänkande anförde förhandlingskommissionen beträffande denna fråga.

Frågan om en nybyggnad för den pediatriska klinik, som nu är förlagd till

Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt, har, sedan kommissionen avgivit sitt

förra betänkande, kommit i ett annat läge, i det att stadens representanter i

skrivelse till kommissionen anfört följande: Sedan en ombyggnad av Kronprinsessan

Lovisas vårdanstalt planerats och delvis genomförts, syntes vårdanstalten

och dess överflyttning till S:t Görans sjukhus icke nu böra göras

till föremål för nya avtalsförslag. Den provisoriska lösning, som ernåddes

genom vårdanstaltens restaurering, torde föranleda, att frågan om nya byggnader

för dess vidkommande uppskötes åtminstone ett decennium. Det syntes

vid sådant förhållande lämpligt, att frågan om samarbete mellan staten

och staden på denna punkt ställdes på framtiden.

Med anledning av vad stadens representanter sålunda anfört, har kommissionen

hänvänt sig till professorn A. Lichtenstein i dennes egenskap av föreståndare

för den till anstalten förlagda kliniken; och har denne därvid förklarat,

att han med hänsyn till den planerade och delvis redan verkställda ombyggnaden

av anstalten ansåge undervisningen under en tidrymd av högst

10 år kunna bedrivas därstädes under någorlunda tillfredsställande former.

Vid sådant förhållande anser kommissionen, att frågan om nybyggnad för

den till anstalten förlagda kliniken tills vidare bör anstå.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Stadens förhandlingsdelegerade hava förklarat sig för sina huvudmän vilja

tillstyrka, att staden i god tid före den hittillsvarande anstaltens nedläggande

medverkar till sådana åtgärder, att åt karolinska institutet såsom en institutets

pediatriska klinik upplåtes ett nyuppfört barnsjukhus i Stockholm eller

en nyuppförd barnavdelning vid ett sjukhus i Stockholm.

Statskontoret förklarade sig i sitt yttrande den 9 september 1940 över förhandlingskommissionens

år 1940 framlagda förslag anse, att — därest en utbyggnad

av karolinska sjukhuset med en pediatrisk klinik komme till stånd

— antalet vårdplatser vid denna klinik borde så avvägas, att till densamma

kunde centraliseras hela den pediatriska undervisningen i Stockholm samt att

därvid, med utgångspunkt från nu gällande ordning, större antal platser än

200 icke i nuvarande läge borde ifrågakomma.

Med anledning härav har professorn Lichtenstein i förutnämnda promemoria

den 7 februari 1942 bland annat anfört följande.

En indragning av den ena professuren skulle medföra, att den återstående

professorn fick övertaga hela undervisningen i Stockholm i ämnet, d. v. s. en

undervisningsbörda, som med hänsyn till antalet studenter är lika stor som

den sammanlagda undervisningen i Uppsala och Lund. Detta skulle självfallet

icke behöva möta större hinder om undervisningen skedde i form av katedrala

föreläsningar, vid vilka givetvis ett stort auditorium kan närvara. Att antalet

tentamina för professorn i Stockholm i dylikt fall skulle bli ungefär dubbelt

så stort som för vardera professorn vid universiteten är icke något avgörande

skäl.

Emellertid sker icke undervisningen och kan icke ske katedralt. Undervisningen

måste läggas praktiskt och innebära en handledning från lärarens sida

i konsten att undersöka och bedöma sjuka barn, ett undervisningsmaterial,

som väsentligt skiljer sig från det material av vuxna, som studenten tidigare

sysselsatt sig med. Detta gör, att läraren måste ha tid för varje student om

utbytet av undervisningen skall bli tillfredsställande.

Kursens storlek kan därför icke utan stor olägenhet ökas. Redan 25 studenter

är ett stort antal för en klinisk-praktisk undervisning. Under sådana förhållanden

skulle en indragning av den ena professuren medföra nödvändigheten

av kontinuerlig undervisning året runt. Ingen klinik kan dock utan stor

olägenhet bedriva undervisning ständigt. Såväl för läraren som för läkare,

sköterskepersonal, laboratorier och sist, men icke minst, för patienterna äro

vissa uppehåll mellan de olika kurserna nödvändiga. Även för det vetenskapliga

arbetet vid kliniken är detta enligt min mening nödvändigt. Härtill kommer

att på en pediatrisk klinik undervisning icke kan ske under en del av

sommaren, juni—augusti, enär de pediatriska sjukdomarna äro i hög grad

säsongbetonade. Sjukligheten bland barnen är sommartiden ytterst ringa. Skolorna

äro stängda, och en stor mängd barn vistas på landet på sommarkolonier

och dylikt. På grund härav är beläggningen på våra barnsjukhus under sommartiden

dålig, och något tillfredsställande, tillräckligt allsidigt kliniskt material

för undervisningen kan icke åstadkommas.

En koncentration av undervisningen till en enda klinik skulle därför —

under förutsättning av ungefär samma antal studenter vid karolinska institutet

som hittills — icke kunna ske utan en ökning av kursernas storlek, vilhel

enligt min bestämda mening mäste leda till en avsevärd försämring av undervisningsresultatet.

Man skulle kunna invända, att denna svårighet kan un
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 151.

danröjas genom anställandet av en biträdande lärare. Trängande behov av

dylik kraft för var och en av pediatrikprofessorerna har emellertid redan med

den nuvarande undervisningsbördan länge förefunnits och framhållits.

På grund av vad jag här anfört anser jag bibehållandet av de båda professurerna

i ämnet i Stockholm nödvändigt, om man icke vill riskera en sänkning

av undervisningens kvalitet. Detta vöre i hög grad olyckligt, enär i själva

verket i stället en förbättrad undervisning i pediatrik är trängande önskvärd.

Jag vill tillägga, att pediatriken är ett ämne i rask utveckling och ämnets

medicinska och social-medicinska betydelse har i hög grad ökat. Att just i en

dylik tid genom indragning av en professur beröva landet en härd för pediatrisk

forskning, undervisning av blivande läkare och utbildning av blivande barnläkare

vore en från samhällets synpunkt synnerligen olycklig åtgärd.

Genom beslut den 6 mars 1942 har Kungl. Majit förordnat, att den sedan

år 1937 vakanta professuren i pediatrik vid karolinska institutet skulle i vederbörlig

ordning återbesättas. Sedermera har Kungl. Majit till innehavare avprofessuren

från och med den 1 januari 1943 utsett medicine doktorn A. J.

Wallgren.

Tidigare behandling av nybvggnadsfrågan. I sitt betänkande och förslag

rörande uppförande av nytt kliniskt sjukhus i Stockholm m. m. (stat. off. utr.

1928:26) framhöll 1926 års sjukhuskommission (sid. 51), att det skulle vara

önskvärt att i karolinska sjukhusets första byggnadsetapp medtaga jämväl en

pediatrisk klinik. Under förutsättning att bidrag lämnades från allmänna

barnhusets medel hade kommissionen ansett sig böra medtaga en dylik klinik

redan i nämnda byggnadsetapp. Vidare uttalade sig kommissionen för att i

en andra etapp, som avsåges omfatta de i första etappen ej ingående klinikerna,

borde medtagas en andra pediatrisk klinik. Den i första etappen ingående

pediatriska kliniken skulle enligt kommissionens förslag omfatta tre allmänna

vårdavdelningar, en var om 26 platser, samt en isoleringsavdelning om 8 platser,

tillhopa 86 allmänna vårdplatser, vartill skulle komma en enskild vårdavdelning

om 8 platser. Kliniken skulle sålunda inrymma sammanlagt 94

vårdplatser.

Vid avlåtandet till 1930 års riksdag av propositionen nr 232 angående uppförande

av nytt kliniskt sjukhus i Stockholm m. m. framhöll departementschefen

(sid. 56), att med hänsyn till läget av barnhusets organisationsfråga beslut

ej då kunde fattas om uppförande av en pediatrisk klinik å Norrbackaområdet

och att resultaten av planerad utredning rörande antalet professurer

i pediatrik vid karolinska institutet och den pediatriska undervisningens behov

av kliniker måste avvaktas, innan något som helst avgörande kunde träffas

beträffande en pediatrisk klinik å Norrbackaområdet.

Såsom förut framhållits, innehåller avtalet av år 1931 angående samarbete

för uppförande och drift av karolinska sjukhuset bland annat den bestämmelsen,

att när en pediatrisk klinik uppföres där, skall staden erhålla 35 och länet

15 platser på densamma.

Den 23 maj 1935 uppdrog Kungl. Majit åt karolinska sjukhusets byggnadskommitté

att inkomma med ritningar och kostnadsberäkningar för en

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

pediatrisk klinik vid sjukhuset. Detta uppdrag har icke fullgjorts beroende

på dels det svävande spörsmålet om antalet pediatrikprofessurer vid karolinska

institutet, dels och uppkommen fråga om flyttning till karolinska sjukhuset

av H. K. H. Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn. Beträffande

dessa spörsmål hänvisas till den i det föregående lämnade redogörelsen.

2) Pediatriska klinikens storlek.

Stadens platsbehov. Förhandlingskommissionen har satts i tillfälle att

taga del av en inom Stockholms stads sjukhusdirektion i september 1939 verkställd

utredning rörande stadens behov av vårdplatser för barnsjukdomar. Enligt

denna utredning skulle det dåvarande behovet uppgå till 335 vårdplatser,

varav 260 medicinska och 75 kirurgiska, motsvarande ett vårdplatsbehov av

4,5 promille av antalet barn. Då barnantalet i staden beräknades öka från

74,777 år 1938 till 77,500 år 1940, 85,200 år 1945 och 91,200 år 1950, skulle

vårdplatsbehovet bliva följande:

Medicinsk Kirurgisk

avd. avd.

1938 .................... 260 75 335

1940 .................... 271 78 349

1945 .................... 298 85 383

1950 .................... 319 91 410

Örn man bortsåge från tillgängliga vårdplatser å Norrtulls sjukhus och

H. K. H. Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn, beräknades

för täckande av stadens platsbehov finnas disponibla följande antal vårdplatser

(varvid medräknats en i samband med Söder-sjukhusets, färdigställande

planerad utvidgning av barnsjukhuset Simon och Mathilda Sachs’

minne):

Medicinsk Kirurgisk gunjma

avd. avd.

Barnsjukhuset Simon och Mathilda Sachs’ minne 68 — 68

Barnsjukhuset Samariten ........... 46_7_53

Summa 114 7 121

För fyllande av stadens platsbehov erfordras alltså ytterligare följande

antal vårdplatser:

Medicinsk

avd.

Kirurgisk

avd,

Summa

1945 ................... 184 78 262

1950 ................... 205 84 289.

Därest samtliga vårdplatser på barnsjukhuset Samariten utnyttjades för

stadens räkning, skulle stadens platsbehov minskas med 19 medicin- och

2 kirurgplatser.

Expertutlåtanden om klinikens storlek och sammansättning. I fråga örn

den med hänsyn till undervisningens behov önskvärda storleken av den medicinska

avdelningen av en pediatrisk klinik har kommissionen

rådgjort med professorn i pediatrik vid karolinska institutet A. Lichtenstein

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

samt d-ocenten i samma ämne därstädes, numera överläkaren Curt Gyllenswärd,

vilken uppehållit den vakanta professuren till den 1 december 1939.

Lichtenstein har därvid framhållit, att en klinik bör omfatta minst 150

allmänna vårdplatser. Gyllenswärd å sin sida har ansett antalet allmänna

vårdplatser kunna begränsas till 120.

Lichtenstein har motiverat sin mening på i huvudsak följande sätt.

En pediatrisk universitetsklinik måste vara tämligen stor för att tillfredsställande

praktisk undervisning där skall kunna lämnas. Detta beror på, att

pediatrikens kärna i själva verket är invärtes medicin i barnaåldern. Materialet

måste därför vara så stort, att de tjänstgörande kunna få patienter

mom alla områden av ämnet, lungsjukdomar, hjärtsjukdomar, njursjukdomar,

nervsjukdomar m. m. Härtill kommer, att man också måste ha tillgång

till barn inom olika åldersgrupper, späda barn, koltbarn, äldre barn.

oAh pediatrisk erfarenhet talar också för, att barnklinikens patienter även

från vårdsynpunkt måste uppdelas pa olika avdelningar, nämligen späda

barn, koltbarn och äldre barn, dessa senare fördelade på goss- och flickavdelningar

(ungefär från 7—8 års åldern).

Härtill kommer, att en barnklinik måste äga tillgång till minst tvenne

specialavdelningar, nämligen för tuberkulösa bani och för s. k. psykopatiska

barn. Tuberkulosen spelar en sådan roll som barnsjukdom och uppträder

i barnaaldem med sådana kliniska särdrag, att ingen pediatrisk undervisning

kan undvara ett material av tuberkulösa barn. En mindre avdelning

avsedd såsom diagnostisk station för utredning — icke en sanatorieavdelning

— är därför nödvändig på en pediatrisk klinik.

I våra dagar har också barnpsykopatologien och därmed intimt förbundna

.pedagogiska problem kommit att tilldraga sig allt större intresse

och blivit av allt större betydelse. En undervisning i pediatrik måste taga

hänsyn härtill och för den skull äga tillgång till lämpligt undervisningsmaterial.

. Vidare måste barnkliniken äga tillgång till ett antal karantäns- och isolering

splatser och slutligen till ett antal enskilda och halvenskilda platser.

Alla dessa omständigheter leda till att en fullgod barnklinik i våra dagar

måste vara tillräckligt stor.

Vid ett försök att beräkna minimistorleken av en tillfredsställande barnklinik

har jag utgått därifrån, att klinikanternas antal för varje kurs förblir

högst 25, att den egentliga kurstiden bibehålies till 3 månader, att hela

patientmaterialet på »allmän sal» utnyttjas för undervisningen samt att

den genomsnittliga vårdtiden, som fallet varit vid Kronprinsessan Lovisas

vårdanstalt under senare år, beräknas till 3—4 veckor. Då ett par veckor

av kurstiden åtgår till förberedande undervisning, innan klinikanterna lärt

sig så undersöka sjuka barn, att man med fördel kan utdela patienter, kan

man i runt tal beräkna, att patientmaterialet under en kurs förnyas två

gånger. Det sammanlagda antalet patienter, som står till förfogande under

en kurs, kan således beräknas till högst 3 gånger klinikens kapacitet.

Man måste här räkna med en viss marginal, då en sjukavdelnings kapacitet

under 3 mannder aldrig kan utnyttjas till 100 procent, i det en del sängar

stå tomma vissa dagar och vissa patienter (t. ex. mycket för tidigt födda

och döende) icke kunna utnyttjas för undervisningen.

Då det gäller att bedöma antalet patienter per klinikant, har jag hittillsvarande

erfarenhet från Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt att bygga på.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Det har då visat sig, att denna klinik med sina 81 sängar har givit mig ett

undervisningsmaterial av 220—230 patienter på 3 månader. Fördelade på

25 tjänstgörande blir detta högst 9—10 patienter per man under kursen. På

grund av det pediatriska klientelets egenart är detta alldeles otillräckligt.

Det har också tydligt visat sig, att de tjänstgörande icke på ett så knappt

material kunna förvärva nödig träning i att handskas med och undersöka

barn. Enligt min mening skulle varje klinikant behöva minst ett 20-tal

patienter fördelade inom olika områden av pediatriken. Efter noggrant

övervägande har jag kommit fram till följande minimikrav på ett något så

när tillfredsställande kliniskt material för den pediatriska kursen.

Varje klinikant måste under sin kurs erhålla åtminstone följande patienter:
4

späda barn (för tidigt födda, näringsrubbningar, rachitis, tetani m. m.),

2 fall av mag-tarmsjukdomar hos äldre barn,

2 akuta lungfält (och andra akuta infektioner),

2 hjärtfall (medfödda och förvärvade hjärtfel),

1 njurfall (pyelit, nefrit),

2 fall av barntuberkulos (därav ett spädbarn),

2 fall av växlande art (exsudativ diates, astma, mongolism, blodsjukdomar

m. m.),

1—2 nervfall (chorea, Little m. m). samt

1—2 psykopatiska barn.

Enligt denna uppfattning åtgå 17—19 patienter per klinikant och kurs.

Räknar man med 18 som medeltal, så uppgår antalet erforderliga patienter

under en kurs till 450. Då nu klinikens patientmaterial kan förnyas två

gånger under kursens lopp, erfordras för att kunna bjuda på ett tillfredsställande

patientmaterial en tillgång till omkring 150 sängplatser på »allmän

sal» (däri då inberäknat specialavdelningar för tuberkulösa och psykopatiska

barn).

De pediatriska klinikerna böra således enligt min uppfattning bestå av

följande avdelningar:

2 avdelningar å 20 för spädbarn ....................... Summa 40

1 avdelning » 20 » koltbarn ...................... » 20

1 » » 20 » äldre gossar.................... » 20

1 » » 20 » äldre flickor ................... » 20

1 » » 20 » tuberkulösa barn ............... » 20

1 » » 20 » psykopatiska barn ............... » 20

1 isoleringsavdelning på 10 ............................ » 10

Summa sängplatser på allmän sal 150.

Härtill kommer en extrarumsavdelning med 4 enskilda och 8 halvenskilda

sängplatser.

Till stöd för sin uppfattning örn önskvärdheten av en tuberkulosavdelning

har Lichtenstein hänvisat till ett på hans begäran av överläkaren

vid Söderby sjukhus, Uttran, Alf Gullbring i ämnet gjort uttalande

av i huvudsak följande innehåll.

Då det gäller tuberkulösa barn med sjukdomen i smittosamt stadium,

förefinnes ingen meningsskiljaktighet örn nödvändigheten att helt isolera

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majds proposition nr 151.

dem fran icke tbc-sjuka; beträffande sådana tbc-barn som för omgivningen

endast medföra ringa smittorisk ha visserligen olika meningar örn isoleringsätgärdernas

nödvändighet kommit till synes, men enligt min mening bör samma

synpunkter anläggas vid deras förläggning pä vårdanstalt, som gälla för

smittförande. Att tillfredsställande kunna ordna isoleringen på så sätt, att

tuberkulösa och icke tuberkulösa vårdas på samma avdelning men på olika

säfar, är ogörligt. Ej ens då barnen äro sängliggande är detta möjligt. Folden

tuberkulin-negativa personalen på avdelningen skulle också en dylik

anordning icke vara försvarlig. På grund av det ovan sagda får jag som min

mening uttala, att det är ett oeftergivligt krav, att tuberkulösa vårdbehövande

barn intagas på avdelning, som på betryggande sätt är avskild från

sjukavdelningar för annat barnklientel, samt att avdelningen bör vara så

belägen, att barnen även under utevistelsen på sjukhusområdet kunna hållas

strängt avskilda från övriga icke tuberkulösa patienter.

Rörande behovet av en psykopatavdelning vid en pediatrisk

klinik vid karolinska sjukhuset har Lichtenstein åberopat ett yttrande av professorn

i psykiatri vid karolinska institutet V. Wigert, (numera avliden), däri

anföres följande.

o Att förlägga vården av barn med psykiska rubbningar till de allmänna

vårdavdelningarna synes mindre välbetänkt ur såväl sjukvårdens som den

medicinska forskningens och undervisningens synpunkter. I sjukvårdshänseende

är att märka att barn med psykiska rubbningar för observation och

vård erfordra en helt annan miljö än de kroppsligt sjuka barnen. För de

psykiskt sjuka erfordras resurser för arbetsterapi, lek och skolundervisning

m. m., något som endast i mycket begränsad utsträckning finnes på en allmän

avdelning. Den stillhet och fasta medicinska disciplin, som måste tilllämpas

på en allmän avdelning, är olämplig för de psykiskt sjuka barnen.

De behöva också observeras och handledas av en för barnpsykiatriska uppgifter

speciellt intresserad och skolad vårdpersonal, som ej finns tillgänglig

på allmänna avdelningar. Ur forskningssynpunkt är att märka, att det rena

sammanblandandet av barnpsykiatriska och pediatriska uppgifter i hög grad

försvårar utvecklingen av den förra specialgrenen. Det måste ur folkhälsans

synpunkt anses synnerligen viktigt, att denna vetenskapsgren får utveckla

sig, och målet måste man — i likhet med universitetsberedningen — tänka

sig soln full självständighet för detta läroämne med en självständig representant.

Ur undervisningssynpunkt bör anmärkas, att det är självklart, att

förekomsten av en relativt fristående barnpsykiatrisk avdelning är ägnad

att bereda bättre undervisningsmöjligheter och att väcka större intresse hos

de blivande läkarna för barnaålderns psykiska problem än vad som eljest

är fallet. Dessutom bör en sådan avdelning med större framgång kunna tillgodose

den i hög grad erforderliga elementära undervisningen om barnaålderns

psykiska problem åt barnavårdspersonal och andra socialarbetare.

När jag vid planerandet av den nya psykiatriska kliniken vid karolinska

sjukhuset med mycken tvekan kunde gå med på, att denna icke i likhet

med psykiatriska kliniken i Uppsala utrustades med en egen bampsykiatrisk

avdelning, så var det under den uttryckliga förutsättningen, att en sådan

avdelning skulle tillskapas i den pediatriska kliniken, som skulle ligga

som psykiatriska klinikens närmaste granne, att avdelningen skulle vara

anknuten till bägge klinikerna och stå till förfogande för forskning och undervisning

jämväl å psykiatriska kliniken. Skulle denna avdelning nu icke

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 151.

komma till stånd såsom en relativt självständig enhet inom pediatriska kliniken,

måste från psykiatriens sida uppställas ett ofrånkomligt krav på

anordnandet av en till psykiatriska kliniken ansluten barnpsykiatrisk avdelning

med ett 20-tal platser.

Gyllenswärd utvecklar sin uppfattning på i huvudsak följande sätt.

Lichtenstein har kommit till 18—20 patienter per tjänstgörande . som

önskvärt antal för klinisk undervisning. Vissa sjukdomar äro emellertid så

pass sällsynta, att materialtillgången under inga förhållanden kan beräknas

medge, att varje studerande tilldelas sådan patient. Återigen ökas erfarenheten

om åtskilliga sjukdomar därigenom, att flera sådana, särskilt under

spädbarns- och småbarnsåldern, ofta uppträda samtidigt eller som följdsjukdomar

till varandra hos en och samma patient. 18—20 patienter per

studerande ger sålunda på det hela taget större erfarenhet än antalet i sig

själv synes ange. .

I Uppsala intogos 896 patienter år 1937 och 897 patienter ar 1938. Sjukhuset

har 60 platser samt 2 kurser med 15 tjänstgörande per kurs. På Uppsalakliniken

torde ungefär 16—18 patienter som regel kunna utdelas per studerande

och kurs. Vårdplatsbehovet i Stockholm bör beräknas på grundval

av faktiskt föreliggande erfarenhet. På Norrtulls sjukhus ger en sådan beräkning

följande resultat. (Jag har härvid endast ansett mig böra utgå från

de två år, om vilka jag har egen erfarenhet.)

Varje tjänstgörande har i medeltal kunnat tilldelas 12 patienter. Nuvarande

vårdplatstillgång är 75 platser. 18 patienter skulle alltså kräva

75 -f- 75: 2 = 113 vårdplatser.

Erfarenheten från tiden 1/9 1937—31/8 1939 utvisar följande vårdplatsbehov

för respektive åldrar:

0— 1 år..............40

1— 7 » 40

7—15 » 20

En vårdavdelning bör även enligt min erfarenhet omfatta 20 ordinarie

platser. Alltså skulle erfordras för

åldern 0— 1 år.......2 avdelningar om 20 platser = 40

» 1— 7 » 2 » »20 » =40

» 7—15 » 1 avdelning »20 » = 20

Behovet för äldre barn kräver endast en vårdavdelning om 20 platser.

Vårdbehovet för pojkar är i denna ålder cirka 30 procent högre än för

flickor. Äldre gossar och mindre gossar kunna mindre lätt vårdas tillsammans.

Avdelningen för äldre barn bör alltså vara en gossavdelning.

Äldre flickor bli då utan särskild vårdavdelning. Äldre flickor kunna emellertid

utan olägenhet, till och med med en viss fördel, vårdas pa samma

avdelning som mindre gossar. De äldre flickornas vardplatsbehov kan och

bör därför täckas genom att den ena avdelningen för barn i åldern 1—7 år

bör avses för pojkar i förskolålder jämte flickor i samma ålder jämte äldre

flickor. .

En jämkning mellan olika avdelningar får naturligtvis alltid förutses alltefter

det tillfälliga behovet.

I denna plan ingår ingen särskild vårdavdelning för tuberkulösa barn.

Örn man utgår ifrån, att platsantalet för tuberkulösa barn bör beräknas till

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

20, innebär en särskild avdelning för sådana barn, att barn i alla åldrar och

av båda könen måste läggas tillsammans på denna avdelning, en åtgärd,

som ju annars av flera skäl konsekvent undvikes. När vårdbehovet icke

täcker fullständiga avdelningar för respektive åldrar, anser jag det medföra

minst olägenheter, örn tuberkulösa barn vårdas på avdelningar för respektive

åldrar.

I denna planläggning ingår heller icke en särskild vårdavdelning för psykopatiska

barn. Sådana barn skulle jag hellre vilja kalla svårfostrade barn,

eftersom erfarenheterna från Norrtulls sjukhus visa, att det här mera sällan

rör sig om rena psykopatier. Oftast föreligger en blandning av somatiska

och psykiska, av hereditära, konstitutionella och miljöbetingade orsaksfaktorer.

Dessa barn förete sinsemellan väl så stora olikheter som för kroppsliga

sjukdomar vårdade psykiskt normala barn. En del av dessa barn böra vårdas

tillsammans med psykiskt normala barn i samma ålder. I andra fall kräver

barnets psykiska tillstånd isolering för barnets eget eller andra barns skull.

Denna kan enligt min erfarenhet ske på en för hela kliniken gemensam

isoleringsavdelning, avsedd även för andra isoleringsfall. Beläggningen med

svårfostrade barn å Norrtulls sjukhus är för närvarande genomsnittligt

cirka 10 procent eller 8 platser. Väntetiden har dock understundom varit ett

par månader, varför platsbehovet är större.

Isoleringsavdelningen bör i allt beräknas till inemot 20 platser. Den bör

anordnas så, att den vid.sommarvädringen kan användas som evakueringsstation

för övriga avdelningar samt vid fall av epidemier till evakuering av

på övriga avdelningar inneliggande inkuberade patienter, vilka icke kunna

hemskrivas. Även av dessa orsaker bör isoleringsavdelningen åtminstone

närma sig den för vanlig driftsekonomi lämpliga avdelningsstorleken, nämligen

20 platser.

Med ledning av erfarenheterna från Norrtulls sjukhus skulle erforderlig

klinik beräknad efter undervisningsbehovet för 25 samtidigt tjänstgörande

bestå av

2 vårdavdelningar om 20 platser för späda barn

1 vårdavdelning » 20 » » koltbarn

1 2 * * 5 * 20 » » barn i förskolåldern samt

äldre flickor

1 » » 20 » » äldre gossar

1 isoleringsavdelning örn cirka 20 platser.

Summa 120 platser.

Härtill kommer poliklinik och barnavårdscentral samt rådgivningsbyrå

för uppfostringsfrågor.

För att fullgöra klinikens sociala uppgifter kräves ett organiskt samarbete

med en del andra sociala barnavårdsanstalter, i främsta rummet upptagningshem

för tillfällig vard samt barnhem av olika art för stadigvarande

vård.

Vidare bör ett konvalescenthem (B-sjukhus) anknytas till kliniken. För

att vara till verklig nytta mäste detta direkt underställas klinikchefen så

att kliniken utan omgång kan avlastas från visserligen fortfarande vårdbehövande

patienter, men där vården i fortsättningen kan göras både enklare

och billigare än på en klinik.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 151. 29

Gentemot Gyllensvvärds beräkning har Lichtenstein framhållit bland annat

följande.

Gyllenswärds beräkning stöder sig på alltför kort tids erfarenhet och

alltför små tal. Vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt är ävenledes antalet

gossar sammanlagt för alla åldrar i regel större än flickorna. Men denna

skillnad förefinnes för åldrarna under 8 år. För åldersgrupperna 8—15 år

kommer ingen tydlig skillnad fram. Så har under 1 O-årsperioden 1929—1938

vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalts medicinska avdelning intagits

1,129 gossar och 1,079 flickor i åldern 8—15 år. Skillnaden är således praktiskt

taget ingen. Vissa år överstiger t. o. m. antalet äldre flickor antalet

gossar i samma ålder.

När Gyllenswärd således anser sig kunna utesluta en särskild avdelning

för äldre flickor, så kan detta förslag icke få stöd i faktiskt förefintligt

vårdbehov.

Den omständigheten att Gyllenswärd och jag kommit till något olika

resultat vid beräkningen av vårdplatsbehovet i olika åldrar beror tydligen

också därpå, att materialet på de båda klinikerna i detta hänseende är olika.

Gyllenswärd anger det relativa vårdplatsbehovet för respektive åldrar till

0— 1 år..............40

1— 7 >..............40

7—15 »..............20

För att belysa skillnaden mellan de båda klinikerna har jag gjort en motsvarande

beräkning för Lovisa-kliniken omfattande åren 1937—1938. Resultatet

blev följande.

0— 1 år.............30

1— 7 »..............40

7—15 »..............30

Beräknat på Lo visa-materialet är vårdbehovet för äldre barn (7—15 år)

således lika stort som behovet av spädbarnsplatser.

Det största platsbehovet föreligger för åldersgruppen 1—7 år. hlärvid är

emellertid att märka, att en utjämning lätt kan ske såväl nedåt som uppåt.

En hel mängd av de i åldersgruppen 1—7 år upptagna barnen befinna sig

i åldern 1—2 år och kunna i stor utsträckning placeras på spädbarnsavdelning.

Å andra sidan kan man utan svårighet placera en del av de äldsta

i mellangruppen å en av avdelningarna för äldre barn.

För kommissionen har framhållits som önskvärt, att i samband med de

pediatriska klinikerna i Stockholm anordnades särskilda barnkirurgiska

avdelningar.

Docenten Einar Perman, som förut innehaft överläkarbefattningen vid

Lovisa-anstaltens kirurgiska avdelning, har i detta avseende meddelat bland

annat följande.

Erfarenheten visar, att först sedan vården av kluvna läppar och gommar

koncentrerats till särskilda avdelningar har behandlingen av dessa svaropererade

missbildningar givit goda resultat. Av samma skäl är det önskvärt

att koncentrera behandlingen av flera andra missbildningar såsom epi- och

hypospadi, atresia ani m. m. samt av vissa för barnaåldern speciella åkommor

som t. ex. pylorospasm och invagination. Dödligheten i pleuraempyem,

som för vuxna är rclalivt låg, är hos mindre barn mycket hög; det är en

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

viktig uppgift att söka sig fram till de för barnen lämpligaste behandlingsmetoderna

och en lägre mortalitet vid denna åkomma, vilket likaledes endast

kail ske genom en systematiskt samlad större erfarenhet. Ett annat

område inom barnkirurgien, som varit i hög grad försummat, är urologien;

sedan de diagnostiska möjligheterna nu förbättrats, kommer här att kunna

göras stora framsteg.

De nu angivna exemplen visa, att genom en fortsatt utveckling av barnkirurgien

är mycket att vinna. En sådan utveckling är emellertid endast

möjlig genom en koncentration av materialet till speciella barnkirurgiska avdelningar.

Det är därför ett riksintresse, att en barnkirurgisk avdelning med

rikssjukhus karaktär skapas. Detta är så mycket mera nödvändigt som en

barnkirurgisk avdelning alltid måste ha ett mycket stort befolkningsunderlag.

Att driva barnkirurgi på en under en stor kirurgisk klinik inordnad liten

avdelning, omfattande en eller ett pär »barnsalar» är ej lämpligt. De bamkirurgiska

fallen bli då lätt föremål för mindre intresse än de »storkirurgiska»

fallen, och vardén av barnen blir ofta överlåten på underordnade

läkare. Även om dessas kompetens ar god, kan denna anordning aldrig innebära

den önskvärda och nödvändiga utveckling av barnkirurgien, som en

större självständig barnkirurgisk avdelning medför.

Det är för närvarande en tendens att som en särskild kirurgisk specialitet

avgränsa den plastiska kirurgien. Hit har man också velat föra barnets

missbildningar. Bamkirurgen måste emellertid sätta sig in i härför erforderliga

operationsmetoder, så att han grundligt behärskar dem. Han måste

själv kunna taga hand om dessa fall, så att de icke behöva överföras från

barnkirurgien till den plastiska kirurgien.

Samarbetet mellan den pediatriska och den barnkirurgiska avdelningen

måste vara synnerligen intimt. Enligt min egen fleråriga erfarenhet blir det

mer intimt än mellan en allmän kirurgisk och en medicinsk avdelning. För

den pediatriska avdelningen är det mycket fördelaktigare att samarbeta med

en barnkirurgisk avdelning än med en allmän kirurgisk avdelning, huru

väl ledd den senare än må vara. På den barnkirurgiska avdelningen kan

barnet dessutom få den vård beträffande uppfödning, kroppshygien m. m.,

som ur pediatrisk synpunkt är nödvändig och som aldrig kan bliva rutinmässig

på en avdelning för vuxna. Den pediatriska och den barnkirurgiska

avdelningen måste ligga i varandras omedelbara närhet. I

I anslutning till vad Perman anfört hava Perman och t. f. överläkaren vid

Lovisa-anstaltens kirurgiska avdelning J. Hindmarsh framhållit som önskvärt,

att barn med kirurgiska åkommor i största möjliga utsträckning vårdas

på särskilda, för barn avsedda kirurgiska avdelningar med härför särskild

skolad personal. Beträffande barn med medfödda missbildningar, spädbarn

och barn lipp till 6 års ålder har det — yttrar Perman och Hindmarsh

vidare -— ansetts självklart, att de i första hand böra disponera platser på dylik

avdelning. I fråga örn barn i en ålder lipp till 12 år har det ansetts synnerligen

önskvärt, att de i största möjliga utsträckning få åtnjuta sådan vård, och beträffande

äldre barn, upp till 15 år, att även dessa böra i relativt stor utsträckning

beredas plats på sådan avdelning.

Rörande omfattningen av vården vid Stockholms-sjukhusen under år 1938

av barn under 15 ar lidande av kirurgiska sjukdomar har kommissionen erhållit

följande uppgifter.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 151. 31

Sjuka från

Vårdade

Vårddagar

H. K. H. Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn

(kirurgisk avdelning om 69 platser).

14,545

Stockholms stad...........................

1,340

Stockholms län............................

139

1,248

Landet i övrigt............................

102

2,821

Barnsjukhuset Samariten

(kirurgisk avdelning om 7 platser).

195

3,471

Stockholms stad...........................

Stockholms län............................

9

134

Landet i övrigt ..........................

2

27

Övriga sjukhus (Ersta, Maria, Sabbatsberg, Serafi- merlasarettet, S:t Erik, S:t Göran).

Stockholms stad ..........................

602

6,069

Stockholms län ............................

145

1,589

Landet i övrigt ...........................

34

496

Av det antal om 781 barn, som vårdats å »övriga sjukhus», d. v. s. sjukhus

för vuxna, voro 182 i åldern 0—6 år, 348 i åldern 7—12 år och 251 i

åldern 13—15 år. Sammanlagda antalet operationer å dessa 781 barn utgjorde

518, nämligen missbildningar 16, akuta bukfall 157, olycksfall 268

och andra sjukdomar 340.

Med en antagen medelbeläggning av 85 procent upptogo ifrågavarande

barn genomsnittligt något mer än 26 vårdplatser på sjukhusen för vuxna.

Förhandlingskommissionen. Beträffande den nya klinikens storlek intager

kommissionen samma ståndpunkt såväl i 1940 års förslag som i 1942 års

jämkningsförslag. Kommissionen anför.

Den pediatriska kliniken vid karolinska sjukhuset synes böra innehålla en

medicinsk och en kirurgisk avdelning.

Inom den medicinska avdelningen bör såsom Lichtenstein och Gyllenswärd

angivit finnas en särskild karantäns- och isoleringsavdelning.

Vidare bör den medicinska avdelningen inrymma en särskild för psykopatiska

barn avsedd avdelning. Kommissionen vill erinra örn att i uppgörelsen

örn dispositionen av allmänna barnhusets Stockholmsfond förutsättes en

särskild »anstalt» vid eller i anslutning till sjukhuset för undersökning av

psykopatiska barn. Enligt kommissionens uppfattning är det av stor samhällelig

betydelse, att våra kunskaper om behandlingen av barnaålderns psykiska

rubbningar ökas. På detta område torde kunna sagås föreligga en brist

i vår medicinska beredskap. Det synes därför vara högeligen önskvärt, att vid

en medicinsk undervisningsanstalt finnes åtminstone en dylik avdelning,

speciellt utrustad och försedd med skolade krafter. Denna avdelning bör

anordnas på annat sätt än en avdelning för akut kroppssjuka barn. Avdelningen

för de psykopatiska barnen bör nämligen i särskild grad bereda sina

uppegående patienter trevnad och möjlighet till sysselsättning och undervisning.

Denna avdelning skall emellertid ej blott tjäna den pediatriska undervisningen

utan även stå till förfogande för den psykiatriska. Därest de psykopatiska

barnen ej vårdades i en särskild avdelning utan vore kringspridda

på klinikens olika avdelningar, skulle det önskvärda samarbetet mellan

pediatrik och psykiatri i hög grad försvåras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

.32

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 151.

Däremot har kommissionen ej räknat med en särskild avdelning för tuberkulösa

barn. Vid de undersökningar, som kommissionen företagit, har det

nämligen visat sig, att antalet redan tillgängliga vårdplatser för sådana sjuka

från Stockholms stad och län är så stort, att behovet därmed i huvudsak är

fyllt. I varje fall torde behov av en ny fullständig tuberkulosavdelning icke

vara för handen. I den mån tuberkulösa barn med hänsyn till undervisningen

mäste intagas på kliniken, får plats för dem beredas inom ramen för de av

kommissionen i övrigt föreslagna utrymmena.

Vad angår behovet av barnkirurgisk avdelning vill kommissionen hänvisa

till vad Perman anfört. Behandlingen av kluven gom och andra missbildningar

hos barn utgör en specialitet, som bör förläggas till särskilda för barn

avsedda kirurgiska avdelningar. Det är vidare önskvärt, att jämväl barn,

lidande av andra kirurgiska åkommor, kunna vårdas på dylika specialavdelningar.

Avdelningar av ifrågavarande slag böra anordnas i anslutning till

medicinska barnavdelningar. Det är vidare för läkarutbildningen av vikt, att

vid ett undervisningssjukhus, som inrymmer pediatrisk klinik, finnes en barnkirurgisk

avdelning. Från dessa utgångspunkter har kommissionen funnit sig

böra förorda anordnande vid förevarande klinik av en barnkirurgisk avdelning.

Förutom vårdplatser för sjuka från Stockholms stad och län bör den

pediatriska kliniken vid karolinska sjukhuset inrymma vårdplatser avsedda

för sjuka från landet i övrigt.

Beträffande vårdplatsantalet har kommissionen muntligen överlagt med

Lichtenstein och Gyllenswärd. Den förre har — såsom förut angivits — ansett

den medicinska avdelningen böra omfatta 150 platser, varav 100 på allmänna

avdelningar, 20 på en tuberkulosavdelning, 20 på en psykopatavdelning

och 10 på en isoleringsa vdelning, medan Gyllenswärd förordat 120 vårdplatser,

varav 100 pa allmänna avdelningar och inemot 20 på en isoleringsavdelning.

Avräknas fran Lichtensteins siffra de 20 tuberkulosplatserna,

skulle återstå 130 platser. Gyllenswärd har framhållit, att, om en särskild

avdelning för psykopatiska (svårfostrade) barn inrättas, denna lämpligen bör

omfatta 20 vårdplatser men att samtidigt isoleringsavdelningen bör minskas

med 10 platser. Med dessa justeringar skulle den medicinska avdelningen

enligt Gyllenswärd böra omfatta 130 vårdplatser.

Kommissionen våll i detta sammanhang understryka, att frågan om tillräckligt

stora kliniker ej blott berör undervisningen utan även är av betydelse

leir sjukvården, enär det för undervisningsändamål använda sjukhuset

också ingår som ett led i åtgärderna att tillfredsställa det förefintliga vårdplatsbehovet.

För egen del har kommissionen efter de överläggningar, som ägt rum med

stadens och länets representanter, och med beaktande av behovet av vårdmöjligheter

för sjuka från landet i övrigt funnit sig böra förorda, att medicinska

avdelningen omfattar 140 vårdplatser, inberäknat en karantäns- och

isoleringsavdelning om 16 vårdplatser och en psykopatavdelnmg örn 20 vårdplatser.

. Sorn det ur vårdsynpunkt är önskvärt, att barn med kirurgiska åkommor

ej behöva vårdas på avdelningar, avsedda för vuxna, har kommissionen förordat

barnkirurgiska avdelningar vid de båda nya klinikerna1 av sådan storlek,

att de böra kunna upptaga samtliga vårdsökande barn av ifrågavarande

slag, i följd varav dessa barn ej skulle på grund av bristande tillgång på spe
-

1 Härmed åsyftas, förutom den pediatriska kliniken vid karolinska sjukhuset, även den pedriatiska

klinik, som är avsedd att framdeles ersätta Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

cialplatser behöva intagas på de för vuxna avsedda avdelningarna på stadens

sjukhus. Denna mening har jämväl biträtts av stadens representanter.

Den kirurgiska avdelningen vid kliniken på karolinska sjukhuset föreslår

kommissionen till 60 vårdplatser.

Vidare böra finnas enskilda vårdplatser, på medicinska avdelningen förslagsvis

13 och på kirurgiska förslagsvis 6.

Vid kliniken torde slutligen böra anordnas polikliniker för medicinska och

kirurgiska fall.

I fråga örn vårdplatsernas fördelning har från stadens sida framställts

önskan, att staden måtte erhålla 85 vårdplatser på den medicinska avdelningen,

varav 10 på karantäns- och isoleringsavdelningen samt 5 på psykopatavdelningen,

ävensom 42 vårdplatser på den kirurgiska avdelningen, tillhopa

127 vårdplatser.

För länets del har begärts 21 vårdplatser på den medicinska avdelningen,

varav 1 på karantäns- och isoleringsavdelningen samt 5 på psykopatavdelningen,

ävensom 7 vårdplatser på kirurgiska avdelningen, sammanlagt 28

vårdplatser.

De vårdplatser, som sålunda ej skulle disponeras av staden och länet,

komma att stå till förfogande för landet i övrigt.

Av följande sammanställning framgår antalet vårdplatser på. de olika avdelningarna

och huru platserna enligt kommissionens uppfattning böra fördelas.

I

Medicinska avdel

ningen

Kirurgiska

Allmänna

Karantäns-

Psykopat-

Summa

avdel-

Summa

avdel-

och isolerings-

avdel-

ningen

ningen

avdelningen

ningen

Stockholms stad ..

70

10

5

85

42

127

Stockholms län . . .

15

1

5

21

7

28

Landet i övrigt . ..

19

5

10

34

11

45

Summa

104

16

20

140

60

200

Enskilda avdelningar......................... 13_6_19

Summa 153 66 219

I detta sammanhang hava landstingets representanter förklarat, att man

från landstingets sida icke önskar begagna sig av den landstinget genom 1931

års avtal tillförsäkrade rätten att vid pediatriska klinikens tagande i bruk nedsätta

länets antal platser på de medicinska och kirurgiska klinikerna utan i

stället vill bibehålla detta platsantal oförändrat.

Då denna anordning för sjukhusets del är fördelaktig, har kommissionen

med tillfredsställelse hälsat detta tillkännagivande.

Med anledning av att Stockholms stads sjukhusdirektion i yttrande över

1940 års förslag uttalat sin tvekan, huruvida icke staden med hänsyn till den

låga nativiteten kunde åtnöjas med ett mindre platsantal än det föreslagna,

har Icommissionen i det år 1942 avgivna betänkandet anfört.

Enligt vad stadens representanter meddelat, har läget i fråga örn stadens

platsbehov på barnsjukhus, sedan sjukhusdirektionen uttalade sig, undergått

en väsentlig ändring. I detta hänseende hava stadens representanter anfört:

»I stället för den tidigare rådande låga nativiteten med därav följande mindre

framträdande behov av vårdplatser för barnsjukdomar har på de senare åren

Bihang till riksdagens protokoll 19b3. 1 sami. Nr 151. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. May.ts ''proposition nr 151.

inträtt en kraftig alltjämt fortgående stegring i nativiteten, som aktualiserat

utvidgningen av barnsjukvården. Då sjukdomsfrekvensen inom spädbarnsoch

koltåldrama är avsevärt större än inom övriga åldrar, är behovet av ytterligare

vårdplatser särskilt inom den medicinska barnsjukvården trängande.

Enär en utvidgning av stadens barnsjukvård sålunda är ofrånkomlig, vore det

lämpligast, att, med hänsyn till det skick, vari Norrtullskliniken befinner sig,

ökningen av det för staden tillgängliga platsantalet på barnsjukhus i första

hand kunde ernås genom uppförande av den nya kliniken på karolinska sjukhuset.

En uppgörelse med staten rörande Norrtullskliniken med utgångspunkt

från 1940 års preliminära avtal tedde sig därför önskvärd.»

Yttranden. Stockholms stad och Stockholms läns landsting ha godtagit

kommissionens förslag beträffande det antal vårdplatser, som äro avsedda för

deras räkning.

Medicinalstyrelsen och direktionen för karolinska sjukhuset ha förklarat sig

icke ha något att erinra mot storleken av den planerade nya barnkliniken.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet — varmed kanslern instämmer —

har i yttrande den 10 oktober 1940 anfört.

_ Kollegiet har intet i princip att erinra mot planläggningen av kliniken. För

sin del vill kollegiet endast betona vissa synpunkter på klinikens anordning.

Först och främst anser kollegiet, att de pediatriska klinikerna måste göras

tillräckligt stora för att bereda tillräckligt material för undervisningen av barn

i olika åldrar och med sjukdomar inom pediatrikens olika områden. Den av

kommissionen efter ingående undersökningar föreslagna storleken av de båda

klinikerna synes kollegiet nödvändig i betraktande av det pediatriska klientelets

mångskiftande art. Då, såsom kommissionen understryker, det föreslagna

antalet vårdplatser ingår som ett led i åtgärderna att tillfredsställa ett

förefintligt vårdplatsbehov, anser kollegiet alla skäl tala för en sådan utökning

av de pediatriska klinikernas storlek som kommissionen föreslagit.

_ Kollegiet biträder professor Lichtensteins uppfattning, till vilken kommissionen

jämväl ansluter sig, att särskild avdelning för s. k. psykopatiska barn

inrättas åtminstone, inom den vid karolinska sjukhuset planerade kliniken.

Denna klinik bör tjäna undervisningen vid såväl den pediatriska som den

psykiatriska kliniken.

Kollegiet biträder även Lichtensteins uppfattning, som stödes av överläkaren

vid Söderby sjukhus A. Gullbring, att de tuberkulösa barn, som med hänsyn

till undervisningen måste vårdas vid pediatriska kliniken, böra sammanföras

till en särskild avdelning.

Lärarkollegiet vill ock uttala sin anslutning till förslaget att med hänsyn till

undervisningen till båda de blivande nya barnklinikerna förlägga mindre avdelningar

för barnkirurgi.

3) Ekonomiska frågor. Samarbete med Stockholms stad och län.

Till en början må erinras om kostnaderna för karolinska sjukhusets första

byggnadsetapp samt om byggnadsföretagets finansiering.

De delar av karolinska sjukhuset, som uppfördes på grund av 1931 års riksdagsbeslut

(d. v. s. hela det nuvarande sjukhuset med undantag för den psykiatriska

kliniken), beräknades av 1930 års sjukhuskommission komma

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 151.

att draga en totalkostnad av 21,319,000 kronor och inrymma 843 vårdplatser.

Kostnaderna per vårdplats beräknades följaktligen till (21,319,000 : 843 =)

25,289 kronor. Av totalkostnaderna beräknades 5,945,700 kronor, d. v. s.

27,9 procent, vara betingade av sjukhusets egenskap av undervisningssjukhus;

med bortseende från sistnämnda merkostnad uppskattades kostnaderna per

vårdplats till 18,236 kronor.

Enligt 1931 års avtal mellan kronan samt Stockholms stad och län skulle

staden för sina 315 vårdplatser erlägga 18,000 kronor per vårdplats, d. v. s.

71,2 procent av totalkostnaderna per vårdplats och länet för sina 110 vårdplatser

17,000 kronor per vårdplats, d. v. s. 67,2 procent av totalkostnaderna

per vårdplats.1 De 106 enskilda vårdplatserna bekostades av staten, varvid

dock förutsattes, att kostnaderna skulle förräntas och amorteras genom inflytande

avgifter. Medel för de enskilda vårdplatsernas iordningställande anvisades

därför särskilt med tillhopa 1,933,016 kronor. De beräknade totalkostnaderna

för första byggnadsetappen, avrundade till 21,400,000 kronor, skulle

alltså enligt beräkningarna finansieras på följande sätt:

Statens bidrag.................................... kronor 11,926,984

Stockholms stads bidrag (315 X 18,000 =)........... » 5,670,000

Stockholms läns landstings bidrag (110 X 17,000 —).. . s> 1,870,000

Enskilda vårdplatser....................... » 1,933,016

Summa kronor 21,400,000.

Härtill kom jubileumsfondens bidrag till uppförande av den radioterapeutiska

kliniken, sammanlagt 2,230,000 kronor.

1930 års kostnadsberäkningar visade sig med hänsyn till under byggnadstiden

inträffade kostnadsstegringar m. m. icke hålla streck, utan statsverket

nödgades anvisa ytterligare 4,050,000 kronor (varav 725,000 kronor för

skyddsrumsanläggningar).

Förhandlingskommissionens förslag av år 1940. Som nämnts beräknar

kommissionen den pediatriska klinikens storlek till 219 vårdplatser. 1940 års

förslag var åtföljt av en preliminär kostnadsberäkning, vilken sammanfatt
-

ningsvis innebar följande:

Byggnadskostnad^1 för huvudbyggnaden.............. kronor 2,900,000

2> » personalbostad (gemensam för per
sonalen

vid den pediatriska och den dermatologiska kliniken;

på den förra ansågs belöpa 620,000 kronor) .... »_620,000

Summa kronor 3,520,000.

Utrustningskostnader .............................. kronor 1,314,000.

1 Anledningen till länets lägre bidrag var, att länet ansågs för uppförande av ett nytt sjukhus

invid Stockholm kunna disponera tomtmark med lägre värde än den mark, staden skulle behöva

taga i anspråk.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Majlis ''proposition nr 151.

Kommissionen anförde.

Utredningen har resulterat i att kostnaden för själva klinikbyggnaden

approximativt uppskattats till 2,900,000 kronor eller 13,000 kronor för vårdplats.

Av sistnämnda belopp beräknas de av undervisningen föranledda kostnaderna

uppgå till 3,000 kronor.

Härtill måste emellertid läggas dels pediatriska klinikens andel i ekonomianläggningar

och övriga för sjukhuset gemensamma inrättningar, vilken andel

beräknas till 3,600 kronor för vårdplats, varav 1,100 kronor belöper på

undervisningen, dels ock klinikens andel i sjukhusets personalbostäder, beräknad

till 3,500 kronor för vårdplats, varav 400 kronor belöper på undervisningen.

Kostnaderna för utrustning av den pediatriska kliniken har med ledning

av de erfarenheter, som vunnits beträffande karolinska sjukhusets övriga

kliniker, uppskattats till 6,000 kronor för vårdplats — varav 1,500 kronor

avser av undervisningen föranledda kostnader — tillhopa 1,314,000 kronor.

De nu angivna kostnaderna hava beräknats med utgångspunkt från de

priser, som gällde omkring den 1 augusti 1939.

Kostnaderna för byggande och utrustande av den pediatriska klinikens

vårdplatser framgå av följande sammanställning:

1. Byggnadskostnad

a) Kliniken................

b) Ekonomilokaler m. m.....

c) Personalbostäder.........

Summa

2. Utrustningskostnad .........

Tillhopa

Sjukvården Undervisningen Summa

10,000 3,000 13,000

2.500 1,100 3,600

3.1004003.500

15,600 4,500 20,100

4,5001,5006,000

20,100 6,000 26,100.

Kommissionen vill påpeka, att utöver särskilda medel för själva klinikbyggnadernas

uppförande och för utrustning erfordras även anslag för byggnad

för personalen vid sjukhusets pediatriska och dermatologiska kliniker. Kostnaden

för en sådan byggnad har beräknats till 1,000,000 kronor, varav i runt

tal 620,000 kronor belöper på den pediatriska och 380,000 kronor på dermatologiska

kliniken. I de förut angivna kalkylerna angående platskostnaden

hava kostnaderna för denna byggnad medtagits.

Med utgångspunkt från dessa kostnadsberäkningar hade kommissionen

uppgjort ett förslag till avtal angående ekonomiskt samarbete

med Stockholms stad och län. Enligt detta

skulle av klinikens 219 vårdplatser 127 tillkomma staden och 28 länet. Beträffande

den ekonomiska uppgörelsen anförde kommissionen.

Med hänsyn till rådande förhållanden har det ansetts olämpligt att nu till

bestämda belopp fixera de bidrag, som staden och landstinget böra erlägga

för byggande och utrustning av sina platser på kliniken. Vid valet mellan

olika metoder för bidragens bestämmande har kommissionen samt stadens

och länets representanter stannat för en glidande skala med angivande av de

tal, efter vilka bidragen i förhållande till totalkostnaden böra utgå, och därvid

begagnat de i nyss återgivna sammanställning förekommande beloppen.

I avtalet angående kliniken har i anslutning härtill stadgats, att stadens

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

och länets platskostnadsbidrag utgör 15,600 kronor under förutsättning, att

totalkostnaden för färdigställande av varje vårdplats, däri inbegripet därpå

belöpande kostnad för de pediatriska poliklinikerna, personalbostäder, ekonomianläggningar

samt övriga för sjukhuset gemensamma inrättningar, uppgår

till 20,100 kronor samt att, därest vid byggnadsföretagets avslutande

skulle befinnas, att nämnda totalkostnad ökats eller minskats, stadens och

länets platskostnadsbidrag skall i motsvarande mån ökas respektive minskas.

I fråga örn utrustningen av stadens och länets vårdplatser föreskrives i avtalet,

att staden respektive länet skall erlägga ett bidrag av 4,500 kronor för

vårdplats under förutsättning, att totalkostnaden för utrustning av varje vårdplats

jämte därpå belöpande kostnad för utrustning av de pediatriska poliklinikerna,

personalbostäder, ekonomianläggningar samt övriga för sjukhuset

gemensamma inrättningar uppgår till 6,000 kronor, att därest efter utrustningens

fullbordande befinnes, att nämnda totalkostnad ökats eller minskats,

stadens och länets bidrag skall i motsvarande mån ökas respektive minskas,

men att stadens och länets bidrag icke skall överstiga det belopp staden respektive

länet skulle behöva vidkännas för utrustning vid eget nyuppfört, på

flera specialavdelningar uppdelat sjukhus.

Sistnämnda förbehåll, som har sin motsvarighet i 1931 års avtal, har införts

på begäran av stadens och länets representanter.

Vid användande av nu angivna metod för platskostnadsbidragets beräknande

kommer någon hänsyn till tomtkostnaderna icke att tagas. Skillnaden

mellan de i 1931 års avtal stipulerade bidragen från staden (18,000 leonor)

och landstinget (17,000 kronor) föranleddes av att landstinget ansågs för

uppförande av ett nytt sjukhus invid Stockholm kunna disponera tomtmark,

som hade lägre värde än den mark, Stockholms stad skulle behöva taga i

anspråk för ett nytt sjukhus. Genom att nu bortse från tomtkostnaden göres

från statens sida en eftergift, som emellertid får betraktas mot bakgrunden

av de förmåner, som staden och landstinget giva den medicinska undervisningen

genom att förlägga ytterligare vårdplatser till karolinska sjukhuset.

I fråga om stadens platskostnadsbidrag har förutsatts, att det belopp av

1,000,000 kronor av allmänna barnhusets Stockholmsfond, som jämlikt de

av Kungl. Majit den 21 november 1930 meddelade bestämmelserna avsatts

för ny pediatrisk klinik m. m., skall utbetalas till statsverket under byggnadstiden

och fördelas per byggnadsår i ungefärlig proportion till övriga

parters platskostnadsbidrag.

Det torde ankomma på Kungl. Majit att meddela föreskrift, att barnhusets

direktion skall till statens vederbörande myndighet, efter rekvisition,

utbetala ifrågakommande belopp.

Med utgångspunkt från nyss angivna siffror skulle stadens totala platskostnadsbidrag

uppgå till (127 X 15,600) 1,981,200 kronor — varav

1,000,000 kronor ur allmänna barnhusets Stockholmsfond — och länets till

(28 X 15,600) 436,800 kronor, tillhopa 2,418,000 kronor. Som bidrag till

utrustningen skulle staden lämna (127 X 4,500) 571,500 kronor och länet

(28 X 4,500) 126,000 kronor, tillhopa 697,500 kronor.

Statens utlägg för byggnads föret agot skulle alltså uppgå till (2,900,000 +

+ 620,000 — 2,418,000) 1,102,000 kronor och för utrustningen till

(1,314,000 —097,500) 616,500 kronor.

Vad angår driftkostnaden har förutsatts, att staden och länet bidraga till

dessa efter samma grunder, som gälla i fråga örn de av dem disponerade platserna

på de i 1931 ars avtal omförmälda klinikerna.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Yttranden. Såsom förut erinrats, godkände Stockholms lä?is landsting kommissionens

förslag, medan däremot Stockholms stad fann avtalsförslaget oförmånligt

och hos Kungl. Majit hemställde om upptagande av förhandlingar

rörande jämkningar i förslaget.

Stockholms stads sjukhusdirektion anförde sålunda bland annat.

Stadens bidrag till utrustningskostnaden utgör enligt förslaget 75 procent av

totalkostnaden, beräknad till 6,000 kronor enligt prisnivån i augusti 1939. Vid

1939 års uppgörelse om stadens utrustningsbidrag till karolinska sjukhusets

huvudkomplex påyrkade sjukhusets representanter, att detta bidrag skulle fixeras

till 75 procent av totalkostnaden, medan stadens representanter påyrkade

en nedsättning av bidraget till 70 procent. Genom kompromiss bestämdes slutligen

stadens andel till 72,5 procent av totalkostnaden. De nu föreslagna villkoren

äro alltså för stadens vidkommande mindre fördelaktiga än de villkor,

som gällde vid huvuduppgörelsen.

Kammarkontoret yttrade bland annat.

För fördelningen mellan parterna av platskostnaderna för de pediatriska

klinikerna angives i avtalen vissa relationsantal, som skola utvisa uppdelningen

av kostnaderna på vård, respektive undervisning. Då ingen upplysning lämnats,

huru man kommit till dessa tal, är det svårt att bedöma skäligheten i

fördelningsgrunden. I de beräknade kostnaderna per allmän vårdplats vid

karolinska sjukhusets huvudkomplex deltog staden med omkring 73 procent.

Motsvarande tal utgör i detta fall 77,6 procent. Med hänsyn till att de nu föreslagna

nya klinikerna till alldeles övervägande grad äro motiverade av de statliga

intressena, kan med skäl ifrågasättas, huruvida icke staten borde bära

större andel av platskostnaderna, än som var fallet i fråga om karolinska

sjukhusets huvudkomplex. Det må härvid påpekas, att kommissionen själv

omnämner, att staten för lasarettet i Lund, som även fungerar som undervisningssjukhus,

plägat bidraga med hälften av byggkostnaderna. Då kommissionen

uttalar, att underlåtenheten att för den första pediatriska kliniken, vid

karolinska sjukhuset, påfordra stadens deltagande i tomtkostnaden utgör en

eftergift från statens sida, må häremot anföras, att detta kompenseras av att

staten ej skulle deltaga i tomtkostnaden för den andra kliniken, vid S:t

Görans sjukhus.

Stadens anpart i utrustningskostnaderna har i avtalen satts till 75 procent

mot 72,5 procent enligt uppgörelsen rörande karolinska sjukhusets huvudkomplex.

Denna höjning torde staden sakna anledning att bestrida. Även

ifråga om dessa kostnader gäller för övrigt, vad nyss sagts, att staten skäligen

borde påtaga sig större anpart.

Direktionen för karolinska sjukhuset yttrade.

Att överenskommelse kunnat träffas med stadens och länets representanter

om stadens och länets deltagande i kostnaderna för ifrågavarande byggnadsföretag

måste anses särskilt tillfredsställande och innebära stora fördelar.

Då de preliminära överenskommelserna härom äro resultat av långvariga och

ingående förhandlingar, torde några gynnsammare villkor för samarbetet i

fråga om klinikernas tillkomst knappast kunnat vinnas.

Direktionen vill emellertid framhålla, att erfarenheterna under den tid sjukhuset

hittills drivits, tyda på att sjukhusets vårdplatser tagas i anspråk för

vård av patienter från Stockholms län i större utsträckning än vad som mot
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

svarar av länet kontrakterade platser på sjukhuset, och att det antal vårdplatser,

som enligt förslagsöverenskommelserna — särskilt beträffande den

pediatriska kliniken — skulle upplåtas ät sjuka från länet, med hänsyn härtill

förefaller lågt. Beträffande överenskommelsen angående den pediatriska kliniken

vill direktionen därjämte framhålla lämpligheten av att en i denna överenskommelse

intagen bestämmelse förtydligas. I punkt 2 stadgas, att för

varje kontralierad vårdplats skall staden — länet — erlägga platskostnadsbidrag

till belopp av 15,000 kronor under förutsättning att totalkostnaden

för färdigställandet av varje vårdplats, däri inbegripet därpå belöpande kostnad

för de pediatriska poliklinikerna, personalbostäder, ekonomianläggningar

och övriga för sjukhuset gemensamma inrättningar uppgår till 20,100 kronor

och att i händelse vid byggnadsföretagets avslutande skulle befinnas, att

nämnda totalkostnad ökats eller minskats, stadens — länets — platskostnadsbidrag

skall i motsvarande mån ökas respektive minskas. Av betänkandet

framgår, att i nämnda totalkostnad inräknas dels på varje vårdplats vid kliniken

belöpande kostnad för anordnande av bostäder åt klinikens personal,

beräknad till 3,500 kronor per vårdplats, och dels på varje vårdplats därstädes

belöpande andel i sjukhusets ekonomianläggningar, beräknad till 3,600

kronor. Av betänkandet synes därjämte framgå att sistnämnda belopp — i

motsats till förstnämnda belopp — icke avser några nya kostnader i anledning

av den pediatriska klinikens tillkomst, utan den på klinikens vårdplatser

belöpande andelen i redan guldna kostnader för nu befintliga ekonomilokaler

vid sjukhuset. Detta förhållande synes böra tydligt angivas i en blivande överenskommelse

för undvikande av eventuella tvistighet^1 vid dess tillämpning.

Vid förhandlingarna synes, såsom nyss framhållits, hava förutsatts, att

några nybyggnader i avseende på sjukhusets ekonomilokaler icke skulle vidtagas

i samband med de pediatriska och dermatologiska klinikernas tillkomst.

Det torde emellertid bliva nödvändigt att vidtaga vissa anordningar inom

sjukhusets maskin-, köks- och tvättinrättningar i anledning av den ökade belastning

på dessa inrättningar, som de nya klinikerna komma att medföra.

Särskilt torde den pediatriska kliniken med dess krav på särskild matlagning

för barnen kunna medföra betydande omändringar inom köksinrättningen. Pa

sätt framgår av en sjukhusets syssloman upprättad promemoria bör kapaciteten

av maskin-, köks- och tvättinrättningarna i vissa avseenden utökas i

samband med de nya klinikernas tillkomst. Kostnaden härför kan icke angivas

utan närmare utredning, som direktionen icke varit i tillfälle att verkställa.

Statskontoret ställde sig i yttrande den 9 september 1940 avvisande mot

kommissionens förslag i dess helhet och anförde inledningsvis beträffande förslagen

om karolinska sjukhusets utbyggande med en pediatrisk och en dermatologisk

klinik.

I nuvarande statsfinansiella läge, vilket säkerligen lärer komma att under

avsevärd tid förbliva ansträngt, torde — framför allt med tanke pa den ökning

av driftkostnaderna vid karolinska sjukhuset, som den ifrågasätta utbyggnaden

av sjukhuset med visshet .skulle medföra — de praktiska möjligheterna

att realisera ett projekt av (leii betydande omfattning, varom bär är

fråga, få anses vara mycket små. Statskontoret kan i vart fall icke tillråda,

att några ytterligare åtgärder för en mera ingående planläggning av en dylik

utbyggnad vidtagas eller att statsmakterna fatta ståndpunkt till de nu föreliggande

avtalsförslagen, innan full klarhet vunnits rörande förutsättningarna

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Majlis proposition nr 151.

att inom den ansvällda statsbudgetens ram bereda utrymme för utgifter av

en dylik storleksordning.

Även om mera normala ekonomiska förhållanden varit rådande, kunde det

enligt statskontorets mening hava ifrågasatts, om det av kommissionen framlagda

förslaget till utbyggnad av karolinska sjukhuset bort genomföras, i

vart fall i den omfattning, som föreslagits. Statens nettokostnader för driften

av sjukhuset hava nämligen redan med sjukhusets nuvarande omfattning visat

uppnå en sådan storlek, att ur statsfinansiell synpunkt de allvarligaste betänkligheter

måste resas mot varje ytterligare ökning av dessa utgifter. Till

belysande av det sagda torde böra framhållas, att enligt vad statskontoret

under hand erfarit nettokostnaden per underhållsdag vid sjukhuset för budgetåret

1941/42 kan beräknas komma att uppgå till omkring 15 kronor, varav

staden, respektive länet för sina kontrakterade platser synes komma att

erlägga endast 11 kronor, respektive 9 kronor 50 öre, motsvarande den genomsnittliga

kostnaden för underhållsdag på stadens, respektive länets egna, på

flera specialavdelningar uppdelade sjukvårdsinrättningar. Enligt anslagsberakmngarna

för budgetåret 1941/42 hava stadens, respektive länets kostnader

för sjukvården vid sjukhuset beräknats komma att uppgå till i runt tal 1,1

miljoner kronor, respektive 0,3 miljoner kronor, medan statens verkliga nettoutgifter

för sjukhuset torde komma att snarare över- än understiga 3 miljoner

kronor. Även om tillbörlig hänsyn tages till att av sjukhusets vårdplatser

1°8 aro avsedda för garnisonens behov och vissa allmänna vårdplatser stå

öppna för sjuka fran hela riket (riksplatser), lära de anförda sifferuppgifterna

otvetydigt visa, att en ytterligare utbyggnad av karolinska sjukhuset ur statsfinansiell

synpunkt måste vara ägnad att ingiva de allvarligaste betänkligheter.

Under sådana omständigheter lära de nu rådande förhållandena få anfried

styrka tala för, att karolinska institutets behov av undervisningsmöjligheter

i pediatrik samt i dermatologi och syfilidologi tillgodoses genom

att Stockholms stad jämväl i fortsättningen ställer erforderliga kliniker och

polikliniker till förfogande för undervisning i sagda ämnen mot att staten håller

staden skadeslös för de merkostnader, som undervisningen kan föranleda.

Val är det sant, att förståelse för en lösning efter en dylik samarbetslinje hittills

icke kunnat uppnås från stadens sida. Men statskontoret föreställer sig,

att i det allvarliga läge, som för såväl staten som huvudstaden inträtt genom

krisförhallandena, det numera skall befinnas vara ett så betydande intresse

även för staden att undgå alltför avsevärda kapitalinvesteringar för sjukvårdsändamål,

att en nyprövning av frågan bör hava utsikter att leda till positivt

resultat. Ämbetsverket håller före, att den ordning, som sedan en följd av

ar fastslagits för samarbetet vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund,

otvivelaktigt skulle vara ägnad att möjliggöra en ekonomiskt mera rationell

dnit av för läkarutbildningen nödvändiga sjukvårdsanstalter än ett fortsatt

utbyggande av karolinska sjukhuset.

Beträffande förslagets enskildheter yttrade statskontoret, såvitt nu är i fråga.

. I fråga örn förslaget till den pediatriska undervisningens ordnande må erinras,

att till sagda undervisnings förfogande i Stockholm för närvarande stå

sammanlagt 156 allmänna vårdplatser, nämligen 75 vid Norrtulls sjukhus

och 81 vid H. K. H. Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för siuka barn. Ett

genomförande av kommissionens förslag skulle innebära, att antalet för undervisningen

tillgängliga allmänna vårdplatser bomme att ökas till 350, nämligen

200 vid den föreslagna pediatriska kliniken vid karolinska sjukhuset och 150

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

vid den av Stockholms stad nyinrättade pediatriska kliniken. Ett genomförande

av detta förslag, vilket skulle mer än fördubbla antalet vårdplatser i

denna specialitet, synes statskontoret under alla förhållanden utesluten.

Vad särskilt angår finansieringen av kostnaderna för byggandet och utrustningen

av de enskilda vårdplatser, som kommissionen ansett böra inrättas vid

den av kommissionen förordade utbyggnaden av karolinska sjukhuset, har

denna kostnad förutsatts skola bestridas av statsmedel. Häremot är från statskontorets

sida intet att erinra, såframt vårdavgiften på dessa platser alltid så

avväges, att den täcker, förutom den egentliga vårdkostnaden, jämväl de beräkneliga

utgifterna för förräntning och amortering av anläggningskostnaden

för dessa platser. De avgifter för vård på enskild vårdplats, som för närvarande

äro fastställda, täcka emellertid endast nettokostnaden per underhållsaag,

varför en omedelbar höjning av dessa vårdavgifter enligt ämbetsverkets

mening måste anses ofrånkomlig. Med hänsyn till den storlek, som vid en dylik

beräkningsmetod dagavgiften på enskilt rum skulle uppnå, måste statskontoret

hysa den största tvekan, om det över huvud kan vara välbetänkt att räkna

med fortsatt anordnande av dylika vårdmöjligheter. Anledning härtill synes

så mycket mindre förefinnas som, enligt vad ämbetsverket har sig bekant, antalet

vårdplatser i varje sjukrum på sjukhuset starkt begränsats.

Förhandlingskommissionens jämkningsförslag av år 1942. Sedan kommissionen

erhållit Kungl. Maj:ts uppdrag att upptaga förhandlingar angående

jämkningar i 1940 års avtalsförslag, har kommissionen i sitt den 7 september

1942 avgivna betänkande framlagt följande förslag till avtal.

Mellan svenska staten, Stockholms stad och Stockholms läns landsting, vilka år

1931 ingått avtal angående samarbete för uppförande och drift av karolinska sjukhuset,

är — under förutsättning av Kungl. Maj:ts och Stockholms stadsfullmäktiges

respektive landstingets godkännande — följande avtal träffat angående sådant

samarbete beträffande en pediatrisk klinik vid sjukhuset.

1. Av klinikens allmänna vårdplatser skola 127 avses för sjuka från Stockholms

stad och 28 för sjuka från Stockholms län. Dessa platser skola så fördelas på

klinikens olika avdelningar, att staden — länet — erhåller följande antal vårdplatser:
-

å medicinska avdelningen

allmänna avdelningarna...........

karantäns- och isoleringsavdelningen

psykopatavdelningen .............

» kirurgiska avdelningen..............

Stockholms stad

Stockholms län

. . . 70

15

. . . 10

1

5

85

5 21

42

7

Summa

127

28

Staden — länet — skall vara berättigad att, därest under byggnadstiden eller

sedermera annan fördelning av de staden — länet — tillförsäkrade vårdplatserna

önskas, erhålla jämkning i fördelningen, under förutsättning att hinder härför icke

möter från sjukhusets sida.

Länet avstår från den länet jämlikt mom. 3 i 1931 års avtal tillkommande

rätten till minskning av det länet tillförsäkrade antalet vårdplatser å de medicinska

och kirurgiska klinikerna, i följd varav det av länet å desamma disponerade antalet

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

allmänna vårdplatser skall även efter pediatriska klinikens tagande i bruk uppgå

till 40 respektive 15.

2. För varje kontraherad vårdplats skall staden — länet — erlägga platskostnadsbidrag,

som skall anses täcka tomtavgift och byggnadskostnad, med ett belopp

motsvarande 75 procent av totalkostnaden för färdigställande av varje vårdplats,

däri inbegripet därpå belöpande kostnad för de pediatriska poliklinikerna, personalbostäder,

ekonomianläggningar samt övriga för sjukhuset gemensamma inrättningar.

Vid erläggandet av stadens bidrag skall staden gottskrivas det bidrag om

1,000,000 kronor av allmänna barnhusets Stockholmsfond, som enligt kungl, brevet

den 21 november 1930 angående omorganisation av barnhusets verksamhet må

användas för uppförande av en pediatrisk klinik jämte anstalt för undersökning av

s. k. psykopatiska barn.

3. För utrustning av stadens — länets — vårdplatser erlägger staden — länet

— för varje vårdplats ett bidrag motsvarande 75 procent av totalkostnaden för

utrustning av varje vårdplats jämte därpå belöpande kostnad för utrustning av

de pediatriska poliklinikerna, personalbostäder, ekonomianläggningar samt övriga

för sjukhuset gemensamma inrättningar. Stadens — länets — bidrag skall dock

icke överstiga det belopp staden — länet — skulle behöva vidkännas för utrustning

vid eget nyuppfört, på flera specialavdelningar uppdelat sjukhus.

4. Stadens — länets — i mom. 2 nämnda platskostnadsbidrag skall betalas på

följande sätt:

Staden — länet — tillhandahåller staten under byggnadstiden erforderliga medel.

Stadens — länets — bidrag skall fördelas per byggnadsår i ungefärlig proportion

till övriga parters platskostnadsbidrag, därvid hänsyn skall tagas till det antal

vårdplatser staden — länet — erhåller i förhållande till klinikens totala antal

vårdplatser.

Formellt skall stadens — länets — totala platskostnadsbidrag — däri ej inräknat

bidraget ur allmänna barnhusets Stockholmsfond — ställas till karolinska sjukhusets

förfogande såsom lån att förräntas och amorteras under en tid av 30 eller 40 år,

räknat fran det kliniken helt tages i bruk. Staden — länet — förbinder sig att

utöver vårdkostnaden till sjukhuset betala, under den tid sjukhusets ovannämnda

lån amorteras, en daglig platskostnadsavgift för en var av sina 127 respektive 28

vårdplatser. Denna platskostnadsavgift skall svara mot annuiteten å respektive

lån, fördelad på stadens — länets — antal vårddagar å dessa platser. Stadens platskostnadsavgift

skall beräknas sålunda: 127 vårdplatser X 365 vårddagar = 46,355

vårddagar. Annuiteten å amorteringslånet, fördelad på 46,355 vårddagar, skall

utgöra stadens platskostnadsavgift per vårddag. Länets platskostnadsavgift skall

beräknas sålunda: 28 vårdplatser X 365 vårddagar = 10,220 vårddagar. Annuiteten

å detta amorteringslån, fördelad på 10,220 vårddagar, skall utgöra länets platskostnadsavgift

per vårddag.

Skulle staden — länet — bliva förhindrad utnyttja staden — länet — tillförsäkrad

vårdplats på grund av att densamma belagts med patient, vilken staden — länet

— ej är skyldig att mottaga till vård å stadens — länets — egna sjukhus, skall

platskostnadsavgift icke utgå.

För staden — länet — tillförsäkrad plats, som efter amorteringstidens utgång

belägges med patient från annat sjukvårdsområde, skall staden — länet — äga

uppbära särskild ersättning motsvarande ränta och amortering å stadens — länets

— lån till sjukhuset.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

5. Staden — länet — äger att på lämpligt sätt göra sig underrättad om, i vilken

omfattning stadens — länets — platser å kliniken utnyttjas.

6. Genom att lämna ovanberörda bidrag till klinikens uppförande tillförsäkras

staden — länet — rätt att allt framgent, så länge sjukhuset drives, disponera förenämnda

127, respektive 28 vårdplatser å kliniken men erhåller däremot icke någon

del i äganderätt till tomt eller byggnader.

7. Sjuka från Stockholms stad — Stockholms län — erlägga vid vård å av staden

— länet — enligt detta avtal kontraherade platser legosängsavgift, vars storlek

bestämmes av staden — länet. Frågor om nedsättning i eller befrielse från legosängsavgift

för sjuka från staden — länet — avgöras av stadens — länets — vederbörande

myndighet. För sjuka, som beviljas nedsättning i eller befrielse från legosängsavgift,

betalas felande avgift av vederbörande fattigvårdssamhälle, landsting

eller kommun.

Samtliga kostnader för klinikens drift fördelas mellan staten, staden och länet

på enahanda sätt, som angives i 1931 års avtal, varvid kliniken inräknas i sjukhuset.

8. Bestämmelserna i ett den 8 och den 12 augusti 19401 mellan kontrahenterna

ingånget avtal rörande tillägg till 1931 års avtal — vilket tilläggsavtal avser beläggning

med sjuka från staden och länet av för riket i övrigt avsedda allmänna vårdplatser

å de i 1931 års avtal omförmälda klinikerna — skola äga motsvarande

tillämpning i fråga om pediatriska kliniken.

9. Med avseende å stadens — länets — rätt att enligt gällande bestämmelser

erhålla statsbidrag till uppförande eller inrättande av barnavdelningar vid eller i

anslutning till lasarett och statsbidrag till driften av sådana barnavdelningar skall

så anses som om de av staden — länet — å klinikens medicinska avdelning kontraherade

vårdplatserna utgjorde en medicinsk avdelning vid ett stadens — länets —

lasarett eller därmed jämställd sjukvårdsinrättning.

Kommissionen anför för egen del i huvudsak följande.

Kommissionen, som under hand tagit del av hittills över kommissionens betänkande

avgivna yttranden, har därvid särskilt uppmärksammat statskontorets

utlåtande, vilket på grund av sitt innehåll icke torde böra stå oemotsagt

från kommissionens sida.

Kommissionen vill här nedan — för överskådlighetens skull punkt för punkt

— behandla statskontorets huvudanmärkningar emot kommissionens förslag,

såvitt de avse den pediatriska undervisningens lokalfråga.

Statskontoret synes i första hand ställa sig avvisande till kommissionens förslag

i dess helhet på grund av det nuvarande statsfinansiella läget.

Kommissionen vill i anledning härav framhålla, att tidsförhållandena visserligen

föranlett inskränkningar i den statliga byggnadsverksamheten men

dock icke i den utsträckning, att byggnadsföretag, där behovet varit trängande,

ställts på framtiden. De nu förevarande byggnadsfrågor™ äro enligt kommissionens

mening av sådan betydelse, att de icke utan allvarlig skada kunna uppskjutas.

Det är här icke fråga örn att tillgodose några exklusiva vetenskapliga

behov eller att tillfredsställa några överdrivna eller lyxbetonade fordringar från

läkar- eller sjukvårdshåll. Det gäller i detta fall endast vad som är oundgängligen

nödvändigt för läkarutbildningen i två viktiga ämnen, pediatrik och der
-

1 Härmed åsyftas det avtalsförslag, som kommer att behandlas under II i det följande.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Majlis proposition nr 151.

mato-syfilidologi. I själva verket föreligger här en angelägenhet av betydelsefull

social natur; det gäller nämligen ytterst omvårdnaden om folkmaterialet.

Såvitt kommissionen kunnat finna, har staten även under nuvarande tider

icke velat undandraga sig sina, förpliktelser emot andra sociala ändamål avjämförlig

beskaffenhet. Kommissionen vill också fästa uppmärksamheten vid

det samband, som förevarande spörsmål äger med den nu så aktuella befolkningsfrågan.

Staten har ju redan vidtagit och torde av allt att döma i framtiden

komma att vidtaga kostnadskrävande åtgärder för att bringa landets

status i detta hänseende i ett bättre läge. Det kan då i detta sammanhang förtjäna

påpekas, att en av de mest effektiva anordningar i detta syfte torde

vara, att staten bereder forskningen och undervisningen särskilt på barnsjukdomarnas

område de bästa möjliga arbetsbetingelser. Utgifterna härför torde

bliva försvinnande små i jämförelse med kostnaderna för statens övriga direkta

och indirekta åtgärder för befolkningsfrågans lösning.

Statskontoret synes i andra hand ställa sig avvisande till kommissionens förslag

i dess helhet på den grund, att statens nettokostnader för driften av karolinska

sjukhuset redan med sjukhusets nuvarande omfattning, enligt statskontorets

åsikt, visat sig uppnå en sådan storlek, att ur statsfinansiell synpunkt

de allvarligaste betänkligheter måste resas mot varje ytterligare ökning av

dessa utgifter. Statskontoret framhåller därvid, i avsikt att belysa det sagda,

att, enligt vad statskontoret under hand erfarit, nettokostnaden per underhållsdag

vid sjukhuset för budgetåret 1941/42 kunde beräknas komma att uppgå till

omkring 15 kronor, varav staden, respektive länet för sina kontrakterade platser

syntes komma att erlägga endast 11 kronor, respektive 9 kronor 50 öre, motsvarande

den genomsnittliga kostnaden för underhållsdag på stadens, respektive

länets egna, på flera specialavdelningar uppdelade sjukvårdsinrättningar.

. Kommissionen vill häremot endast anmärka, att den av statskontoret angivna

nettokostnaden per underhållsdag (d. v. s. den verkliga dagskostnaden

efter avdrag av inkomsterna från poliklinikverksamheten, vilken vid karolinska

sjukhuset har en helt annan och större omfattning än vid stadens sjukhus)

under budgetåret 1941/42 i själva verket uppgått till 14 kronor 68 öre, varav

staden och länet för sina kontraherade vårdplatser erlagt respektive 14 kronor

24,7 öre och 11 kronor 90,9 öre. Motsvarande siffror för budgetåret 1940/41

voro 14 kronor 7 öre, 13 kronor 4 öre och 10 kronor 73 öre. Relationen mellan

dessa tal visar onekligen en helt annan bild av kostnadsfördelningen mellan

staten, staden och länet än de av statskontoret anförda siffrorna. Till belysande

av att den verkliga kostnaden per underhållsdag vid karolinska sjukhuset

(d. v. s. poliklinikinkomsterna icke frånräknade) — trots den omständigheten

att själva undervisningen föranleder dryga omkostnader — icke är oproportionerligt

hög i jämförelse med dagskostnaderna på stadens egna sjukhus, vill

kommissionen härjämte meddela, att denna dagskostnad vid karolinska sjukhuset

under budgetåren 1940/41 och 1941/42 utgjort respektive 15 kronor

14 öre och 15 kronor 79 öre, medan dagskostnaden under åren 1940 och 1941

uppgått, vid Sabbatsbergs sjukhus till 14 kronor 78 öre, respektive 16 kronor

50 öre och vid Maria sjukhus till 15 kronor 25 öre respektive 16 kronor 58 öre.

För fullständighetens skull måste emellertid tilläggas, att avlöningarna på vissa

befattningar vid karolinska sjukhusets garnisonsavdelningar bestridas av anslag

under fjärde huvudtiteln och att dessa avlöningskostnader icke ingå i den

för nämnda sjukhus angivna dagskostnaden. Med tillägg av dessa avlöningskostnader

ökas sålunda den verkliga dagskostnaden för budgetåren 1940/41

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts -proposition nr 151.

och 1941/42, bär ovan angivna till respektive 15 kronor 14 öre och 15 kronor

79 öre, till i stället respektive 15 kronor 30 öre och 15 kronor 97,5 öre.

Statskontoret uttalar i fortsättningen som sin uppfattning, att den ordning,

som sedan en följd av år fastslagits för samarbetet vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar

i Lund, otvivelaktigt skulle vara ägnad att möjliggöra, en

ekonomiskt mera rationell drift av för läkarutbildningen nödvändiga sjukvårdsanstalter

än ett fortsatt utbyggande av karolinska sjukhuset.

Häremot vill kommissionen anföra, att, därest statskontoret med detta sitt

uttalande avsett att till efterföljd i Stockholm rekommendera den vid nyssnämnda

lasarett rådande praxis i fråga om statens bidrag vid uppförande av

undervisningssjukhus, statskontoret uppenbarligen förbisett, att med en sådan

praxis statens utgifter för uppförande och utrustande av dylika sjukhus i

Stockholm skulle bliva vida större än enligt kommissionens förslag.

Skulle åter statskontoret med sitt uttalande lia avsett, att inga ytterligare

kliniker borde av staten uppföras vid karolinska sjukhuset utan att de undervisningskliniker,

som för framtiden kunde bliva erforderliga, i stället borde förläggas

till stadens sjukhus, vill kommissionen framhålla, att en sådan utveckling

helt skulle strida mot de principer, som av statsmakterna godtagfe och

som voro ledande vid skapandet av karolinska sjukhuset. Dessa principer åsyftade,

att vid ett statens undervisningssjukhus på Norrbacka samtliga huvudgrenar

av medicinen skulle vara representerade, detta för att man skulle få ett

slut på det för undervisningen och forskningen så olägliga tillståndet av splittring,

som förut rådde i detta hänseende. Kommissionen måste med bestämdhet

hävda, att denna tanke icke får spolieras. Betydelsen för såväl undervisning

och forskning som sjukvård av att de olika specialgrenarna äga goda möjligheter

till samarbete är så allmänt känd och så ofta framhållen, att kommissionen

icke torde behöva närmare uppehålla sig vid detta ämne. Dessutom

vill kommissionen framhålla, att några utsikter till att staden skulle vara villig

att medverka till den ovan antydda ordningen icke torde förefinnas.

Slutligen anför statskontoret.

»I fråga om förslaget till den pediatriska undervisningens ordnande må erinras,

att till sagda undervisnings förfogande i Stockholm för närvarande stå

sammanlagt 156 allmänna vårdplatser, nämligen 75 vid Norrtulls sjukhus och

81 vid H. K. H. Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn. Ett genomförande

av kommissionens förslag skulle innebära, att antalet för undervisningen

tillgängliga allmänna vårdplatser bomme att ökas till 350, nämligen

200 vid den föreslagna pediatriska kliniken vid karolinska sjukhuset och 150

vid den av Stockholms stad nyinrättade pediatriska kliniken. Ett genomförande

av detta förslag, vilket skulle mer än fördubbla antalet vårdplatser i

denna specialitet, synes statskontoret under alla förhållanden utesluten.»

Härtill vill kommissionen anföra. Vid jämförelsen mellan nuvarande antal

undervisningsplatser och det antal dylika platser, som kommissionen i sitt

förra betänkande föreslagit, har statskontoret, då det gällt att angiva nuvarande

antal platser, uteslutit 69 barnkirurgiska platser å Kronprinsessan Lovisas

vårdanstalt och endast medräknat platserna på de medicinska avdelningarna

(75 -f- 81) men, då det gällt kommissionens platsantal, till de medicinska

platserna (140 + 110) lågt även de av kommissionen föreslagna platserna

å de barnkirurgiska avdelningarna (60 -f- 40). Med en dylik jämförelse har

statskontoret kommit till den slutsatsen, att kommissionens förslag i fråga

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

om de pediatriska klinikerna skulle innebära mer än en fördubbling av antalet

undervisningsplatser. Rätteligen innebar kommissionens förslag en ökning

av antalet allmänna platser med — icke mera än 100 procent såsom

statskontoret påstått — utan endast med 55,5 procent. Behovet av en sådan

ökning av platsantalet ur undervisningens synpunkt torde få anses till fullo

ådagalagt genom den utredning härom, som kommissionen lämnat i sitt förra

betänkande.

Närmaste anledningen till att kommissionen anbefalldes att upptaga nya

förhandlingar med staden angående de av kommissionen redan avgivna avtalsförslagen

var, att från vissa stadens myndigheter emot avtalsförslagen

framställts erinringar av den art, att en överläggning mellan statens och stadens

representanter rörande jämkningar i avtalens utformning från stadens

sida syntes önskvärd.

Vad angår kostnadsfördelningen mellan de i byggnadsföretaget deltagande

parterna hava stadens representanter hemställt om en omprövning av 1940 års

preliminära avtal i denna del och till en början hävdat, att bestämmelserna i

1931 ars avtal i huvudsak borde läggas till grund för kostnadsfördelningen.

Denna uppfattning har kommissionen icke kunnat dela. Med anledning av de

sålunda uppkomna meningsskiljaktigheterna och då samtliga emellertid voro

överens om att staten beträffande stadens och länets kontraherade vårdplatser

endast skulle svara för de merkostnader, som kunde föranledas av sjukhusets

apterande för undervisningsändamål, uppkom den tanken, om icke på grundvalen

av denna enighet i princip en lösning skulle kunna ernås, som för framtiden

eliminerade eventuella tvistigheter mellan staten, staden och länet rörande

kostnadsfördelningen vid uppförande av undervisningssjukhus i Stockholm.

En sådan lösning syntes kommissionen kunna vinnas genom att till en på visst

sätt utsedd nämnd, i vilken samtliga parter hade representanter, hänskötes

att bestämma det verkliga beloppet av den utav undervisningen föranledda

merkostnaden, vilken kostnad alltså skulle drabba statsverket. I samarbete

med stadens representanter utarbetades ett avtal efter dessa riktlinjer, vilket

vann både kommissionens och stadens representanters enhälliga gillande. Emellertid

har länet genom sina utsedda representanter förklarat sig icke kunna

gå med på ett dylikt principavtal, varför planen på ett dylikt numera förfallit.

För kommissionen återstod därefter icke annat än att på basis av på förhand

bestämda fördelningsgrunder söka ernå en för alla parter godtagbar lösning.

I detta skede av förhandlingarna anfördes från stadens representanters sida

följande.

»Att nu endast hänvisa till fördelningsprinciperna i 1931 års avtal synes

oss icke skäligt, enär i avtalet angående karolinska sjukhusets huvudkomplex

hänsyn togs till att däri ingingo föreläsningssalar och andra för undervisningen

speciellt och uteslutande avsedda lokaler, av vilkas utförande staden hade

ringa direkt intresse. Liknande utrymmen ha icke planerats i den tillämnade

barnkliniken vid karolinska sjukhuset. En viss höjning av stadens anpart i

byggnadskostnaden jämfört med 1931 års avtal synes därför i detta fall skälig.

Denna höjning föreslås av oss till 75 procent i fråga om byggnadskostnaderna.

Stadens andel i utrustningskostnaderna synes däremot icke böra fastställas till

annat procenttal än som i fråga örn huvudkomplexet tillämpades. Föreläsningslokalernas

utrustning kan nämligen knappast antagas lia utgjort någon

väsentlig del av utrustningen vid karolinska sjukhuset i dess helhet. En andels
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151. 47

procent av 72,5 procent synes alltså för stadens del böra gälla i fråga om dessa

kostnader.»

Kommissionen vill framhålla, att det för kommissionen framstått som det

centrala och viktigaste, att — självfallet inom gränserna för vad som kunde

anses skäligt — en lösning i den omstridda frågan konune till stånd, som ledde

till ett förtroendefullt och gott samarbete mellan staten och staden beträffande

den medicinska undervisningen i Stockholm; och kommissionen har för sin

del med hänsyn till såväl denna synpunkt som vad från stadens representanters

sida anförts, ansett sig böra kunna gå med på en mindre höjning av statens

insats beträffande själva byggnadskostnaderna. Däremot har kommissionen

icke ansett det befogat, att staten skulle vidkännas ett ökat deltagande i

utrustningskostnaderna i förhållande till 1940 års avtal, varför kommissionen

ställt sig avvisande till detta krav.

Vid övervägande av olika alternativ för bestämmandet av kostnadsfördelningen,

nämligen å ena sidan den i 1940 års avtal tillämpade principen om

fasta relationstal och å andra sidan fasta procentsatser, har kommissionen funnit

det senare alternativet vara att föredraga, och kommissionen har för sin

del stannat vid att föreslå, att stadens och länets andel i kostnaderna för byggande

och utrustande av deras allmänna vårdplatser bestämmes till en och

samma procentsats, 75 procent.

I detta sammanhang kan kommissionen icke underlåta att framhålla, att

en eller annan procent mer eller mindre vid bestämmandet av kostnadsfördelningen

spelar en förhållandevis ringa roll samt att ett av maktstrid härom

eller av annan anledning orsakat uppskov med byggnadsföretagets igångsättande

icke blott kan leda till ett spolierande av möjligheterna till samarbete

utan även i en tid av stigande priser endast har den påföljden, att den eventuella

vinsten för vederbörande part kommer att betydligt understiga den av

byggnadskostnadernas stegring orsakade ökningen av hans beräknade insats.

Såväl stadens som länets representanter lia ansett sig kunna gå med på den

av kommissionen föreslagna fasta procentsatsen; och har på grundvalen härav

nytt preliminärt avtal upprättats.

Beträffande länet kan visserligen invändas, att dess landsting godkänt det

tidigare avtalsförslaget. Emellertid har länet som villkor för att länet skulle

vara villigt att gå med på en av kommissionen föreslagen minskning av länets

allmänna vårdplatser på den ifrågasatta nya dermatologiska kliniken uppställt

det kravet, att länet i fråga om kostnadsfördelningen vid den pediatriska kliniken

skulle bliva likställt med staden. Kommissionen har för sin del icke

funnit skäl att beträffande länet föreslå några avvikande bestämmelser.

Från stadens representanters sida har uttalats önskemålet om en omskiftning

av platserna mellan de medicinska och kirurgiska avdelningarna å den

nya kliniken, innebärande en ökning av de medicinska platserna. Av ekonomiska

skäl har kommissionen icke ansett sig kunna gå med på en dylik omfördelning.

Emellertid torde, enligt vad kommissionen under hand inhämtat,

den av staden önskade ökningen av antalet medicinska platser kunna ske genom

en omfördelning av platserna på Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt.

Vad i övrigt invänts emot kommissionens förslag rörande den nya pediatriska

kliniken på karolinska sjukhuset har icke givit kommissionen anledning

att ändra sitt tidigare förslag, varför det nyuppgjorda förslaget endast i ovanberörda

avseende skiljer sig från det tidigare avtalsförslaget.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Kommissionen har vid sitt förslag fogat byggn adsskisser och

kostnadsberäkningar för den planerade pediatriska kliniken. Dessa

ha pa uppdrag av Kungl. Majrt uppgjorts av karolinska sjukhusets byggnadskommitté

i samråd med kommissionen och dess expert, arkitekten Sven Ahlbom.

Byggnadskostnaderna ha approximativt uppskattats till följande belopp:
-

Klinikbyggnaden .................................. kronor 4,600,000

Personalbostäder .................................. » 290,000

Ändringsarbeten på vissa ekonomibyggnader........... » 177,000

Summa kronor 5,067,000.

Kostnaderna för var och en av de 219 vårdplatserna skulle därigenom komma

att uppgå till 23,137 kronor.

Någon ny kostnadsberäkning för utrustning har icke verkställts. I det år

1940 avgivna betänkandet uppskattades dessa kostnader till 1,314,000 kronor

(—— 6,000 kronor för vårdplats). Kostnaderna för den nya klinikens färdigställande

skulle alltså komma att uppgå till inalles (5,067,000 + 1,314,000 =)

6,381,000 kronor.

Kommissionen har framhållit, att den icke ansett med sitt uppdrag förenligt

att taga ställning till de framlagda skissförslagen och kostnadsberäkningarna.

Vidare har förhandlingskommissionen meddelat, att från stadens och länets

sida uttalats bestämda önskemål örn att arbetet med kliniken påbörjas

i så god tid, att den kunde beräknas vara färdig till den 1 januari 1946.

Med hänsyn till vad kommissionen tidigare framhållit rörande de nuvarande

lokaliteterna har kommissionen understrukit angelägenheten av att dessa

önskemål tillgodoses.

Slutligen har kommissionen fäst uppmärksamheten på att nu gällande

avtal rörande Norrtullsklinikens användande för undervisningsändamål

upphör att gälla den 1 juli 1944, varför i avbidan på färdigställandet av

den nya kliniken avtalet i fråga måste förlängas.

Såsom på sid. 12 i det föregående erinrats, har jag under punkten 79 i

1943 års åttonde huvudtitel förutsatt, att förlängning av avtalstiden till den

1 januari 1946 skall utverkas.

Yttranden över kommissionens jämkningsförslag. Statskontoret förklarar

sig i yttrande den 26 september 1942 anse, att de betänkligheter mot den

föreslagna utbyggnaden av karolinska sjukhuset, varåt statskontoret i sitt

förra yttrande givit uttryck, kunna i huvudsak oförändrade göras gällande

jämväl mot nu föreliggande förslag. Statskontoret anför.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Med de vittgående ekonomiska förpliktelser, som ett godtagande av avtalsförslagen

skulle medföra för statsverket, finner statskontoret oundgängligt, att

— innan slutlig ståndpunkt tages till kommissionens förslag — full klarhet

vinnes rörande omfattningen av dessa åtaganden. Enligt i betänkandet lämnade

uppgifter hava byggnadskostnad^™ preliminärt uppskattats till för

pediatriska kliniken i runt tal 5 miljoner kronor och för dermatologiska kliniken

2,G miljoner kronor. Till dessa preliminära kostnadsberäkningar har kommissionen

emellertid icke ansett sig böra taga ställning. Några uppgifter örn

de förutsebara utrustningskostnaderna hava icke framlagts, än mindre några

överslagsberäkningar rörande den ökning av statens årliga driftkostnader för

karolinska sjukhuset, som skulle följa av avtalen. Att fråga är örn avsevärda

kapitalinvesteringar för staten framgår emellertid redan därav, att kommissionens

år 1940 framlagda byggnadsprogram med dåvarande priser beräknades

medföra en nettoutgift för staten av 5,5 miljoner kronor.

Även om sålunda utredningen icke lämnar några säkra hållpunkter för ett

bedömande av den ekonomiska innebörden av förslaget, torde de allvarliga

betänkligheter ur statsfinansiell synpunkt, som statskontoret framförde i sitt

ovannämnda utlåtande den 9 september 1940 mot då föreliggande förslag,

med än större skiirpa kunna göras gällande i nuvarande budgetära läge, vilket

kan förväntas bliva bestående under avsevärd tid framåt. Statskontoret måste

därför ånyo understryka vikten av att statsmakterna icke fatta ståndpunkt

till avtalsförslagen, innan full klarhet vunnits rörande förutsättningarna att

inom den ansvällda statsbudgetens ram bereda utrymme för utgifter av den

betydande storleksordning, varom här är fråga.

Då utsikterna härför i vart fall under den närmaste tiden synas mycket

mörka, lärer tillika böra ytterligare övervägas örn icke genom lokalbyten i samförstånd

med Stockholms stad eller genom förbättringsarbeten på de för undervisningen

för närvarande disponerade lokalerna en lösning kan vinnas, som

möjliggör ett uppskjutande av nybyggnadsplanerna och samtidigt ett .skäligt

tillgodoseende av undervisningens befogade krav. I avseende härå vill statskontoret

fästa uppmärksamheten vid de långtgående modifikationer i stadens

eget sjukhusbyggnadsprogram, som staden av finansiella hänsyn men även

på grund av nu rådande knapphet på byggnadsmaterial och arbetskraft nödgats

vidtaga. Den omständigheten, att en utbyggnad av karolinska sjukhuset

med kliniker för den pediatriska och dermatologiska undervisningen tidigare

planerats, kan enligt ämbetsverkets mening icke åberopas för ett fullföljande

av detsamma under de grundväsentligt ändrade förhållanden, som världskrig

och kris medfört.

I sitt utlåtande den 9 september 1940 uttalade statskontoret vissa betänkligheter

mot en fortsatt utbyggnad av karolinska sjukhuset jämväl med hänsyn

till statens nettokostnader för driften av sjukhuset. Ämbetsverket framhöll

därvid, att enligt vad under hand inhämtats, nettokostnaden per underbållsdag

vid sjukhuset för budgetåret 1941/42 kunde beräknas komma att

uppgå till omkring 15 kronor, varav staden, respektive länet för sina kontraherade

platser syntes komma att erlägga endast 11 kronor, respektive 9 kronor

50 öre. Dessa kostnadsuppgifter voro hämtade från direktionens beräkningar

i dess anslagsäskanden för nämnda budgetår och svara de för staden,

respektive länet beräknade ersättningarna väl mot de dagkostnader, respektive

Bihang till riksdagens protokoll lillio. 1 sami. Nr 151. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kunell. Majlis ''proposition nr 151.

11 kronor 4 öre och 9 kronor 46 öre, som redovisades i då senast kända bokslut

(för budgetåret 1939/40). Att därefter stadens och länets egna sjukvårdskostnader

avsevärt stegrats och denna ökning genom utformningen av gällande

avtal kommit staten tillgodo, skulle väl kunna minska ehuru icke af - lägsna betänkligheterna mot en fortsatt utbyggnad under normala förhållanden

av sjukhuset.

Kommissionen har vidare ingått på ett bemötande av statskontorets uttalande

i ovannämnda utlåtande, att den ordning, som sedan en följd av år fastslagits

för samarbetet vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund, otvivelaktigt,

skulle vara ägnad att möjliggöra en ekonomiskt mera rationell drift

av för läkarutbildningen nödvändiga sjukvårdsanstalter än ett fortsatt utbyggande

av karolinska sjukhuset. Gentemot vad kommissionen anfört rörande

detta spörsmål tillåter sig statskontoret framhålla, dels att —— örn hänsyn tages

till att vid karolinska sjukhuset de s. k. riksplatsernas byggande oell utrustning

helt bekostas av staten — någon mera väsentlig skillnad i anläggningskostnaderna

icke torde kunna beräknas vid en tillämpning av de olika systemen,

medan däremot statens andel i driftkostnaderna skulle väsentligen nedbringas,

dels ock att en i och för sig önskvärd centralisering av den medicinska

undervisningen till karolinska sjukhuset i vart fall icke under nu rådande

ekonomiska förhållanden kan få tjäna som motiv för att staten skall ikläda

sig ekonomiska förpliktelser av den storleksordning, varom här är fråga.

Vad därefter särskilt angår den av kommissionen planerade pediatriska kliniken

vid karolinska sjukhuset, får statskontoret gentemot vad kommissionen

anfört rörande statskontorets tidigare beräkningar i fråga om ökningen av folden

pediatriska undervisningen tillgängliga vårdplatser i Stockholm erinra,

att ämbetsverket i nämnda beräkningar uteslutit 69 platser på den kirurgiska

avdelningen vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt, enär — statskontoret

veterligt — staten varken bidrager till finansieringen av sagda avdelning eller

formellt tillförsäkrats rätt att därstädes bedriva undervisning. Då emellertid

enligt det nu föreliggande förslaget nyssnämnda sjukhusinrättning icke skall

nedläggas, torde mot det föreslagna antalet vårdplatser å den planerade nya

avdelningen vid karolinska sjukhuset (200) böra ställas tillgängliga vårdplatser

vid Norrtulls sjukhus (75), vilket innebär nära nog en tredubbling av antalet.

Därest därför den nuvarande pediatriska klinikens vid Norrtulls sjukhus

byggnadsfråga icke kan lösas på annat sätt än genom en utbyggnad av

karolinska sjukhuset — i detta sammanhang kan erinras om den av länet numera

i princip beslutade utbyggnaden av Mörby lasarett med en pediatrisk

avdelning — lärer en minskning av det planerade antalet vårdplatser böra

genomföras. Vidare torde i sådant fall böra uppmärksammas möjligheterna

att genom en ur besparingssynpunkt företagen granskning av byggnadsprogrammet

reducera kapitalinvesteringen samt angelägenheten av att — därest

avtal träffas om driften av nämnda klinik — jämväl staten genom avtal tillförsäkras

rätt att under avsevärd tid framåt för undervisningsändamål utan

kostnadsökning disponera Lovisa-anstalten.

Direktionen för karolinska sjukhuset framhåller, att de ökade kostnaderna

och än mer svårigheten att under nuvarande förhållanden erhålla tillfredsställande

materialier för byggnadsarbeten och utrustning visserligen kunde vara

ägnade att inge betänkligheter, men direktionen funne ur de synpunkter, direktionen

hade att tillgodose, dessa omständigheter icke utgöra tillräcklig anled
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

ning för uppskov med beslut rörande den pediatriska och den dennatologiska

klinikens uppförande. Sedan sådant beslut meddelats, komme en avsevärd tid

att åtgå för upprättande av fullständiga ritningar, planerings- och grundläggningsarbeten

m. m. och det vore icke uteslutet, att en förbättrad situation i

fråga om materialtillgången under tiden kunde inträda.

Stockholms stadsfullmäktige och Stockholms läns landsting lia godtagit förhandlingskommissionens

förslag.

4) Byggnadens utformning m. m.

Förhandlingskommissionen bär, som nämnts, vid sitt förslag fogat byggnadsskisser

och kostnadsberäkningar till den nya pediatriska kliniken, uppgjorda

av karolinska sjukhusets byggnadskommitté i samråd med kommissionen

och dess expert, arkitekten Sven Ahlbom.

Byggnadskostnad^ ha av arkitekten Ahlbom approximativt beräknats

på följande sätt:

Byggnadsarbeten............ • •

Värme- och ventilationsanläggning,

gas-, vatten- och avloppsledningar

samt sanitetstekniska installationer

Steriliseringsanläggningar.........

Luftkonditionering..............

Elektr. stark- och svagströmsanlägg
ningar.

.....................

Elektr. hissar..................

Yttre transport- och rörkulvertar . .

Yttre ledningar................

Sprängnings- och planeringsarbeten .

Ritningar, kontroll, administration

samt oförutsedda utgifter.......

Ändringsarbeten inom tvättbyggnaden

» » köksbyggnaden

Personalbostäder.................

kronor 2,796,000

» 765,000

» 82,000

» 10,000

» 215,000

» 120,000

» 60,000

> 30,000

» 100,000

^_422,000 kronor 4,600,000

........... » 83,000

.......... » 94,000

........... > 290,000

Summa kronor 5,067,000.

Beträffande byggnadens utformning inhämtas av en av Ahlbom upprättad

beskrivning bland annat:

Kliniken förlägges till den plats, som förutsetts i generalplanen för karolinska

sjukhusets utbyggande, d. v. s. till bergpartiet norr örn Radiumhemmet.

Härigenom erhåller kliniken nära förbindelser med den obstetriska

och den psykiatriska kliniken, med vilka kliniker den skall hava nära samarbete.

, ....

Den planerade anläggningen är avsedd att inrymma 219 patienter, fördelade

på åtta allmänna och en enskild vårdavdelning, en vårdavdelning

för psykopatiska barn samt en karantänsavdelning.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Majlis ■proposition nr 151.

Kliniken innehåller således:

1 allmän

med. vårdavdelning för

späda barn.........

. . 24 platser

1 »

» »

y>

koltbarn...........

. . 20

»

1 »

» »

»

äldre gossar........

. . 20

»

1 »

»

äldre flickor........

. . 20

»

1 »

»

tbc1..............

. . 20

»

1 »

kirurg. »

»

kolt- och spädbarn. . .

. . 20

1

» »

»

äldre gossar........

. . 20

»

1

» »

»

äldre flickor........

. . 20

»

vårdavdelning för psykopatiska barn................

. . 20

»

enskild med. och kirurg.

vårdavdelning . ;..........

. . 19

»

karantänsavdelning.....

. . 16

»

Summa 219 platser.

Vårdavdelningarna äro sammanförda i en 6 våningars högbyggnad. Sjukrummen

äro orienterade mot söder. Poliklinik- och behandlingslokalema ha

i huvudsak förlagts till en västlig flygelbyggnad i tre våningar. En mindre

flygel på östra sidan inrymmer bland annat operationsavdelningen. Genom

hissar står denna avdelning i direkt kontakt med de kirurgiska vårdavdelningarna.

Utöver ovanstående innehåller kliniken röntgen- och laboratorieavdelningar,

undervisningsavdelning, barnavårdscentral, mjölkkök, fördelningskök,

en mindre tvättavdelning samt bostäder för ammande mödrar och för

elevskolan.

Huvudentrén (poliklinikentrén) kommer på grund av höjdförhållandena

att lägga cirka 4,5 m. över befintlig väg. En ny uppfartsväg etc. måste således

anordnas.

Genom en föreslagen transportkulvert förbindes kliniken med sjukhusets

övriga institutioner.

Läget av ett tidigare planerat luftskyddsrum har något justerats, så att

sängbyggnadens mittrappa och hissar kunna nedföras i direkt kontakt med

detsamma.

Inom sjukhuset befintliga ekonomiavdelningar av olika slag äro, sånär

som på tvätt- och köksanläggningarna, vilka måste utökas, tillräckliga för

denna kliniks behov. Huvudledningar för värme, vatten, avlopp etc. finnas

framdragna dels till punkthuset, dels till elevhemmet.

Byggnaden grundlägges på berg. Byggnadens utformning och standard

framgår av upprättat program och ritningarna. Sängbyggnaden uppföres

med bärande mellanväggar och bjälklag av betong. Fasaderna av Rödbo

gula fasadtegel. Korridorbredder i sjukavdelningarna 2,40 m. Våningshöjd i

sjuksalar 3 m. Elevskolan, som förlagts till en särskild flygel, har rumshöjden

begränsad till 2,5 m.

Varje trapphus har försetts med en sjuktransporthiss och en mindre personhiss.

Karolinska sjukhusets byggnadskommitté har framhållit, att ritningarna

uppgjorts med ledning av ett av professorn Lichtenstein uppgjort program,

samt att det måste förutsättas, att vissa justeringar kunde bliva erforder
-

1 Förhandlingskommissionen framhåller, att denna avdelning utgör en för tuberkulosv&rd inrättad

vårdavdelning inom den allmänna medicinska avdelningen och faller inom ramen för det för denna

avdelning beräknade utrymmet.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 151. 53

liga vid uppgörandet av de fullständiga ritningarna. Vidare anför kommittén

bland annat:

I samband med tillkomsten av de pediatriska och dermatologiska klinikerna

mäste vissa ändringar och utvidgningar av de nuvarande köks- och tvättanläggningarna

vidtagas, nämligen dels insättning i stekrummen av ett pär

nya stekugnar och därav föranledd utvidgning av dithörande lokaler, dels

utökning av hallen för matvagnar och därav betingad förflyttning av kökspersonalens

omklädnadsrum, dels inredning av reserverat utrymme i källaren

till konserveringskök, dels vissa ändringsarbeten i elevernas matsal för

vinnande av ökat utrymme i densamma, dels ock insättning av ytterligare

en tvättmaskin med centrifug och därav föranledd utvidgning av tvätthallen

samt förflyttning av vissa omklädningsrum för tvättpersonalen m. lii.

från bottenvåningen till våningen en trappa upp.

Enligt preliminära beräkningar, som vederbörande professorer på uppdrag

av kommittén verkställt, skulle för de båda klinikerna erfordras en

sjukvårdspersonal av sammanlagt 89 sjuksköterskor och 116 sjukvårdselever.

Såsom de uppgjorda skissritningarna utvisa, skulle inom klinikbyggnaderna

kunna beredas bostäder för 12 sjuksköterskor och 67 elever. Med

hänsyn till att eleverna förläggas två i varje rum och till att vissa redan

befintliga bostäder kunna tagas i anspråk, har kommittén ansett, att antalet

av de ytterligare bostadsrum, som erfordras för ifrågavarande sjukvårdspersonal,

böra beräknas till 15 för sjuksköterskor och 38 för elever.

Kommittén föreslår, att härför erforderlig nybyggnad förlägges till höjdplatån

väster om patologiska institutionen.

I det av professorn Lichtenstein uppgjorda byggnadsprogrammet framhållas

följande allmänna synpunkter beträffande planläggningen av sjukhusavdelningar

för barn:

Den ledande principen vid planläggningen av en sjukhusavdelning för

akut sjuka barn måste vara att välja ett byggnadssätt, sorn i görligaste mån

medger isolering och därigenom undvikande av smittospridning inom avdelningen.

Den enda större svårighet, som i våra dagar förefinnes vid driften

av barnsjukhus, är den höga frekvensen av s. k. nosokomiala infektioner,

vilka spridas från patient till patient och även från personal till

patient. De vanliga s. k. smittosamma barnsjukdomarna kunna numera i

stort sett väl behärskas från denna synpunkt. Så är däremot icke fallet

med de s. k. övre-luftvägsinfektionerna (»snuvinfektionerna»).

Frekvensen av dylika infektioner på våra barnsjukhus av äldre typ är

förskräckande hög. Vilken betydelse denna fråga har framgår därav, att

densamma upptogs som huvuddiskussionsämne vid den 6:e nordiska kongressen

för pediatrik i Stockholm år 1934. I inledningsföredrag och diskussionsinlägg

framhölls från alla de nordiska länderna fragans stora betydelse.

Själv kunde jag i ett föredrag visa, att vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt

frekvensen av dylika infektioner under åren 1926—1933 uppgick

till cirka 30 procent av samtliga intagna. Detta innebär att % av de patienter,

som intagas på barnsjukhuset för vård, där förvärva en infektion,

sorn icke förefanns vid inläggningen. Erfarenheterna från andra sjukhus liro

av samma art. De ifrågavarande infektionerna äro visserligen i flertalet fall

lindriga, med snuva eventuellt hosta samt en mer eller mindre kortvarig

feber. Men i många fall, och särskilt giiller detta spiida oell små samt klena

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

och nedkomna barn, kunna dessa på sjukhuset förvärvade infektioner leda

till öroninflammation, lunginflammation m. m., som kunna vara livshotande

och t. o. m. leda till döden. I det material, som ovannämnda undersökning

omfattar, finnas 16 barn, d. v. s. i genomsnitt 2 per år, för vilka en

pa sjukhuset förvärvad infektion måste betecknas som den huvudsakliga

dödsorsaken.

De nosokomiala infektionerna ha således en stor medicinsk betydelse. De

komplicera ofta sjukdomsförloppen och förlänga dessa avsevärt, de förstöra

goda behandlingsresultat, kunna kosta patienterna livet, och äro således

ägnade att, icke utan fog, misskreditera sjukhuset i allmänhetens

ögon. Redan av dessa medicinska skäl är det uppenbarligen nödvändigt att

vid byggandet av nya barnsjukhus iakttaga allt som är möjligt för att i

görligaste mån minska frekvensen av ifrågavarande infektioner inom sjukhuset.

Detta vore nödvändigt, även om byggnadssättet skulle vara ekonomiskt

ofördelaktigt.

Dess bättre förhåller det sig icke så. De nosokomiala infektionerna verka

nämligen i hög grad fördyrande för sjukvården genom den högst betydliga

förlängning av vårdtiden som de medföra. Den ovannämnda undersökningen

från Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt ger möjlighet att bedöma

denna ekonomiska sida av saken. Den genomsnittliga vårdtiden uppgick

för den undersökta tidsperioden till 29,5 dagar. För de på sjukhuset infekterade

uppgick den till icke mindre än 52,8 dagar, för de på sjukhuset icke

infekterade endast till 17,9 dagar. Den genomsnittliga vårdkostnaden var

således 3 gånger så lång i den förra gruppen som i den senare.

Under de år undersökningen omfattar vårdades i genomsnitt 750 nyintagna

per år på den medicinska avdelningen. Av dessa blevo i runt tal 250

infekterade genom sjukhuset. Det sammanlagda antalet vårddagar för

denna grupp uppgick till 13,200. Antalet vårddagar för de 500 återstående

fallen uppgick till 8,925.

Räknar man nu med en vårdkostnad per dag av 14 kronor (kostnaden

per underhållsdag uppgick vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt 1941 till

14 kronor 43 öre), så uppgår den sammanlagda vårdkostnaden för 750 patienter

per år till 309,750 kronor. Antages att samtliga 750 vårdade kunnat

undvika infektioner inom sjukhuset, så skulle under i övrigt lika förhållanden

det sammanlagda antalet vårddagar för dessa endast uppgått till 13,425,

vilket skulle medfört en sammanlagd vårdkostnad av 187,950 kronor. De

nosokomiala infektionerna lia således flir detta material av sjuka medfört

en ökad sammanlagd kostnad av icke mindre än 121,000 kronor. Då den

medicinska avdelningen vid den planerade pediatriska kliniken på karolinska

sjukhuset är ungefär dubbelt så stor som den vid Kronprinsessan Lovisas

vårdanstalt kan under enahanda förhållanden de nosokomiala infektionerna

beräknas medföra en ökad sammanlagd vårdkostnad av över 200,000

kronor per år.

Det är då att märka, att vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt isoleringsmöjligheter

ingalunda saknas. För ett sängantal av 81 disponerar avdelningen

13 isoleringsrum samt ett antal halvöppna boxar. Detta har

således visat sig alldeles otillräckligt.

En lång erfarenhet visar nu, att nosokomiala infektioner i mycket hög

grad kunna undvikas vid vård i 1- och 2-sängsrum. I själva verket kan

man därigenom så gott som helt undvika infektioner från patient till patient,

under del att infektioner från personal till patient till en viss grad

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151. 55

icke kunna undvikas. Dessa senare utgöra emellertid endast en bråkdel av

de förra.

Med ett lämpligt byggnadssätt kan man således icke helt utrota de nosokomiala

infektionerna men väl minska deras antal till enligt min mening

högst 10—20 procent av dem som uppträda vid gemensamhetsvård i större

utsträckning. För att emellertid vara på den säkra sidan — och även taga

hänsyn till att en del patienter bli långliggare på grund av sin ursprungliga

sjukdom — räknar jag i fortsättningen endast med en minskning av

75 procent, med andra ord med att man även vid ett modernt byggnadssätt

skulle få kvar 25 procent nosokomiala infektioner i förhållande till ett

omodernt byggnadssätt. Genomförandet av smårumsprincipen skulle då

på den planerade nya kliniken för det ifrågavarande antalet patienter leda

till en minskad sammanlagd vårdkostnad av minst kronor 150,000 per år.

Denna vinst kommer visserligen icke direkt till synes i form av minskade

omkostnader, enär sjukhuset kan beräknas vara ständigt belagt, men

den ger ett ekonomiskt uttryck för en mycket betydlig reell vinst. Man kan

uttrycka saken så, att det moderna byggnadssättet, genom möjligheten att

hålla den genomsnittliga vårdtiden nere, i avsevärd grad ökar sjukhusets

kapacitet. Härigenom blir sjukhuset i stånd att på ett visst antal sängar

på 1 år vårda ett vida större antal patienter än eljest vöre möjligt. Med

andra ord kostnaden per vårdad patient sjunker avsevärt, vilket otvivelaktigt

nationalekonomiskt sett innebär en stor vinst.

Nu har mot det ifrågavarande byggnadssättet anförts, dels att detta

skulle ställa sig dyrare i byggnadskostnad, dels att även driftkostnaderna

på grund av behovet av större personal skulle bli högre. I båda dessa anmärkningar

ligger ett visst fog.

En beräkning av dessa ökade kostnader ger vid handen följande. Byggnadskostnaderna

kunna beräknas bli något högre. Efter samråd med arkitekten

Ahlbom räknar jag med 10 procent högre byggnadskostnad*», vilket

arkitekten anser mycket väl täcka ifrågavarande ökning. På en byggnadskostnad

av cirka 4,000,000 kronor erhålles sålunda en ökning av 400,000

kronor. Räknat med 5 procent ränta blir den årliga ökningen således

20,000 kronor.

Beträffande personalökningen vid ett modernt byggnadssätt sa behover

denna enligt min mening icke bli nämnvärd örn sjukrummens väggar i stor

utsträckning göras av glas, varigenom övervakningen i hög grad underlättas.

För att emellertid tillgodose även denna anmärkning mot det moderna

byggnadssättet räknar jag med en ökning av en vårdarinna per avdelning,

d. v. s. på de planerade 10 avdelningarna (jag frånräknar avdelningen

för de kroppsligt friska psykopatiska barnen) sammanlagt 10 personer.

Med en genomsnittlig lön av 3,000 kronor blir den arliga merkostnaden

i löner således 30,000''kronor. Lägges härtill ovannämnda 20,000 kronor,

utgörande ränta på ökningen av anläggningskapitalet, blir den sammanlagda

kostnadsökningen 50,000 kronor. Jag är övertygad örn att den

verkliga driftkostnadsökningen kommer att bliva vida lägre än den har

beräknade. Mot denna eventuella ökning står den ovan beräknade avsevärda

vinst, som åstadkommes genom förkortning av den genomsnittliga

vårdtiden.

Ehuru den gjorda beräkningen självfallet endast kan vara grovt approximativ,

framgår dock enligt min mening med all önskvärd tydlighet, att

ifråga örn ett barnsjukhus ett modernt byggnadssätt med små vårdenheter

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 151.

även rent ekonomiskt är vida att föredraga framför det gamla byggnadssättet

med stora vårdenheter.

Det är salunda icke endast ett medicinskt utan även ett ekonomiskt intresse

att vid byggandet och driften av ett barnsjukhus vidtaga alla tänkbara

åtgärder för att minska infektionsrisken.

Den första förutsättningen för ett framgångsrikt bekämpande av de nosokomia

a infektionerna är ett byggnadssätt, som medger långt gående individuell

isolering. Varje feberfall, som införes till sjukhuset, måste kunna

individuellt isoleras först och främst till diagnosen är ställd och därefter

till smittorisken kan anses vara över. Detta kan taga några dagar upp till

ett pär veckor eller mer. Då nu den genomsnittliga vårdtiden på ett barnsjukhus

tor akuta fall icke bör uppgå till mer än cirka 20 dagar, inses lätt,

att en mycket stor del av sjukhusets samtliga platser måste vara individuellt

isolerbara.

Gemensamhetsvård kan endast komma ifråga i viss utsträckning och då

särskilt för konvalescenter, vissa långliggare samt barn lidande av säkert

icke smittosamma sjukdomar.

Jag anser det således vara ett oeftergivligt villkor för ett barnsjukhus,

som i våra dagar skall byggas, att bryta med det gamla systemet med

stora vårdenheter och övergå till vad som kan kallas »smårumsprincipen».

Härigenom kan man även avstå ifrån de stora karantänsavdelningar, som

j..tiWre.förslag anknutits till varje sjukavdelning, och nöja sig med en

lör hela sjukhuset gemensam karantänsavdelning av mindre omfattning.

En bamavdelning för akut sjuka barn bör därför enligt min bestämda

mening, stödd på en numera över 30-årig sjukhuserfarenhet, anordnas med

ett stort antal 1-sängsrum, ett antal 2-sängsrum och något 4-sängsrum (huvudsakligen

för konvalescenter). Fördelningen av dessa olika rumsstorlekar

bör på en vårdavdelning för kolt- och småbarn vara

1- sängsrum, 6 st............................ 6

2- » ,5 » ........................... 10

4- » , 1 » ........................... 4

Summa 20

På avdelningen för äldre barn kail fördelningen vara följande:

1- sängsrum, 6 st............................ 6

2- » ,3 » ........................... 6

4- » , 2 » ........................... 8

Summa 20

Sjukavdelningarnas storlek.

. Da det gäller akut sjuka, späda och små barn kan en avdelningssköterska

icke på ett fullgott sätt behärska en större avdelning än 20—22 sängar, i frå«a

örn äldre barn kunna avdelningarna göras något större örn byggnadstekniska

skäl tala härför. Å andra sidan ger en avdelningsstorlek på 20—22

sängar möjlighet att inom ramen för det fastställda totalantalet sängplatser

fördela de olika grupperna, således spädbarn, koltbarn, äldre gossar,

äldre flickor, tuberkulösa barn, psykopatiska barn, på lämpligt sätt. Jag

har därför genomgående räknat med 20—22 sängar per avdelning.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

57

Rumsstorlekar.

Vid bedömandet av rumsstorlekar på den planerade barnkliniken måste

hänsyn tagas till att sjukrummen måste medge demonstration och undervisning

för grupper av läkare och studenter. Rummen måste vara tillräckligt

stora för att icke endast motsvara sjukvårdens krav utan även medgiva

plats för åtminstone ett 10-tal personer. Visserligen ha stora gemensamma

ronder med samtliga klinikanter mer och mer kommit ur bruk, men i dessas

ställe ha kommit undervisning och demonstration för smärre grupper, bestående

av 2—3 läkare, 1—2 sköterskor, 1 elev och 5—6 medicine kandidater,

således 10—12 personer.

Mellanväggarna mellan sjukrummen liksom delar av korridorväggarna

böra i stol• utsträckning göras av glas, varigenom övervakningen underlättas

och personalens arbete minskas. Anordningen är också till gagn för

undervisningen.

Mellan sängarna i 2- och 4-sängsrummen fasta skärmar av glas.

På varje avdelning bör finnas något litet ruin för ostörda samtal mellan

läkare och föräldrar till barnen.

Synnerlig vikt ligger på att bekväma möjligheter skapas för utevistelse

icke endast för uppegående patienter utan även för sängliggande. För de

förra måste finnas ett tillräckligt stort inhägnat parkområde invid kliniken.

För de sängliggande måste riklig mängd finnas av balkonger eller solverandor,

takterrasser m. m. Anordning för utevistelse avskilt från övriga barn

för smittosamt tuberkulösa barn (eventuellt på terrass eller dylikt).

Byggnadsstyrelsen har anfört (yttrandet avser jämväl den dermatologiska

kliniken).

Kommissionen har för sin del icke tagit ställning till de föreliggande skissförslagen

och kostnadsberäkningarna. Dessa torde således närmast få betraktas

såsom underlag för de förda avtalsförhandlingarna och som en utredning,

avsedd att visa den ungefärliga kostnaden för uppförandet av de

båda klinikerna. Med hänsyn härtill har byggnadsstyrelsen funnit sig böra

begränsa sitt yttrande rörande förslagen till ett mera allmänt principuttalande.

De föreslagna klinikbyggnaderna ingå i den för karolinska sjukhusets utbyggnad

uppgjorda generalplanen och äro avsedda att förläggas å de i denna

plan angivna platserna.

Pediatriska kliniken omfattar en vårdbyggnad i sex våningar med 219

vårdplatser fördelade på 10 avdelningar, en poliklinik- och behandlingsbyggnad

i tre våningar och en mindre flygel med lokaler för operationsavdelning

m. m.

Härjämte avser förslaget anordnandet av personalbostäder samt vissa ändringsarbeten

inom karolinska sjukhusets tvätt- och köksbyggnader.

De föreslagna klinikbyggnadernas uppbyggnad och planläggning, som väl

ansluter sig till den kuperade terrängen, synes byggnadsstyrelsen i huvudsak

vara god. Vad beträffar de olika utrymmenas storlek får byggnadsstyrelsen

utan att göra något uttalande rörande de till grund för förslagen liggande

lokalprogrammen framhålla, att anläggningarna föreslagits förhållandevis

rymliga. Till följd av klinikernas karaktär av undervisningssjukhus måste

givetvis större krav på utrymme uppställas än beträffande vanliga sjukhus,

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

varjämte särskilda för vetenskapligt arbete avsedda lokaler äro erforderliga.

Det synes dock icke uteslutet att vissa rumsmått vid förslagens närmare utarbetande

kunna minskas.

De beräknade kostnaderna för den pediatriska kliniken torde med nu gällande

priser kunna godtagas.

. I anslutning till vad sålunda anförts får byggnadsstyrelsen meddela, att

styrelsen finner de föreliggande skissförslagen med tillhörande kostnadsberäkningar

rörande en pediatrisk klinik vid karolinska sjukhuset lämpligen

kunna i huvudsak läggas till grund för vidare utarbetande av ritningar, varvid

styrelsen dock förutsätter, att vid frågans fortsatta behandling alla möjligheter

att begränsa lokalprogrammet tillvaratagas, att ritningar och beskrivningar

utarbetas med iakttagande av största möjliga sparsamhet i fråga om

såväl utrymmesstandard som material och konstruktioner samt att styrelsen

beredes tillfälle att yttra sig över förslagen, sedan desamma närmare utarbetats.

Medicinalstyrelsen har förklarat sig icke lia något att erinra mot de upprättade

preliminära ritningarna.

Direktionen för karolinska sjukhuset har anfört.

f nu föreliggande förslag har räknats med vissa utökningar av sjukhusets

köks- och tvättinrättningar i samband med de nya klinikernas tillkomst

men däremot icke med någon utökning av sjukhusets maskinanläggning.

I anledning därav får direktionen anföra följande.

I nuvarande skick beräknades maskinavdelningen med smärre kompletteringar

av apparatutrustningen vara tillräcklig även för de nya klinikerna.

Huvudledningarna äro dimensionerade med hänsyn härtill. Först i samband

med nybygge för karolinska institutets teoretiska institutioner skulle antalet

ångpannor behöva ökas. Av dessa institutioner har statens institut för folkhälsan

redan uppförts och leverans dit av värme, varmvatten och elektrisk

energi har börjat, utan att någon ny ångpanna anskaffats. Den marginal,

som ursprungligen beräknades för de ovannämnda klinikerna, har sålunda

nu delvis tagits i anspråk för institutet för folkhälsan. Man måste därför

räkna med, att en ny ångpanna behöver anskaffas i samband med klinikernas

uppförande. Även örn maskinanläggningen med nu befintligt antal ångpannor

skulle kunna leverera erforderlig värme för såväl institutet för folkhälsan

som de nya klinikerna, är det knappast tillrådligt att sålunda utnyttja anläggningens

hela kapacitet utan att anskaffa en reservångpanna, som kan

tagas i bruk vid driftavbrott på någon av de nu befintliga.

Kommissionen har i sitt betänkande föreslagit, att direktionen skulle, i

händelse beslut örn klinikernas uppförande meddelas, erhålla uppdrag att

vidtaga åtgärder för utarbetande av huvudritningar till desamma. I anledning

härav anser direktionen det vara angeläget att framhålla den utomordentliga

erfarenhet och sakkunskap, som under arbetet på karolinska sjukhusets

uppförande förvärvats av sjukhusets byggnadskommitté. Då denna

kommitté ännu icke avslutat sitt arbete, synes det direktionen vara en lämplig

anordning att åt densamma anförtro jämväl förevarande uppdrag. Direktionen

förutsätter emellertid, att direktionen skall beredas tillfälle att i samband

med huvudritningarnas upprättande ingå på en närmare granskning av

desamma och har därför ansett sig icke på nuvarande stadium böra framställa

några erinringar mot de vid remissakten fogade skissritningarna.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Direktionen vill betona önskvärdheten av att nödvändiga förberedelsearbeten

för karolinska sjukhusets utbyggande med de nya klinikerna måtte, med

hänsyn till desammas angelägenhetsgrad för såväl den medicinska undervisningen

som den på sjukhuset bedrivna sjukvården, snarast möjligt företagas.

Den nya pediatriska kliniken vid karolinska sjukhuset är avsedd att träda i

stället för Norrtulls sjukhus. Detta drevs tidigare av allmänna barnhuset i

Stockholm men övertogs år 1931 av Stockholms stad, varvid staden genom

avtal med kronan förband sig att uppehålla sjukhusverksamheten under 10 år

och att upplåta sjukhuset för klinisk undervisning i pediatrik. Avsikten var,

att sjukhusverksamheten efter tioårsperiodens utgång den 1 juli 1941 skulle

nedläggas och överflyttas till en av staten nyuppförd pediatrisk klinik vid karolinska

sjukhuset. Såsom av redogörelsen i det föregående framgår, har uppförandet

av denna nya klinik emellertid av olika anledningar blivit fördröjd,

till följd varav avtalet angående Norrtulls sjukhus vid två tillfällen måst provisoriskt

förlängas.

Den främsta anledningen till dröjsmålen med avgörandet av spörsmålet

örn den nya pediatriska kliniken är, att fråga uppstått rörande sammanslagning

av karolinska institutets båda pediatriska kliniker och därmed även

örn indragning av den ena professuren i pediatrik. Trots att riksdagen redan

är 1932 hade avvisat då uppkommen fråga om en sådan sammanslagning,

upptogs nämligen detta spörsmål några år senare av universitetsberedningen

till diskussion. Beträffande frågans vidare behandling hänvisar jag till redogörelsen

i det föregående. Jag erinrar i detta sammanhang blott, att jag

av den förebragta utredningen blev övertygad om olämpligheten av den

ifrågasatta indragningen av den ena professuren. Till denna ståndpunkt kom

jag av i huvudsak två, var för sig avgörande skäl, nämligen dels att en sammanslagning

av klinikerna icke kunde genomföras, enär Stockholms stad motsatte

sig en sådan, dels oek att utredningen visat, att undervisningen och

forskningen i ämnet pediatrik icke gärna kunde koncentreras till en enda lärostol.

Jag fann mig sålunda icke kunna tillstyrka, att förslag örn sammanslagning

underställdes riksdagen utan utverkade Kungl. Maj:ts medgivande att

den sedan år 1937 vakanta professuren i pediatrik finge i vanlig ordning återbesättas.

Av utredningen framgår, att Norrtulls sjukhus icke är tillfredsställande vare

sig ur sjukvårds- eller undervisningssynpunkt. Jag kan efter eget besök på

sjukhuset vitsorda, att de beskrivningar över lokalernas mindre goda beskaffenhet.

, som återgivits i det föregående, icke äro överdrivna. Lokalerna ha ursprungligen

tillkommit för vården av friska, icke av sjuka barn och äro därför

ur sjuk vårdssynpunkt knappast godtagbara. Utrymmen, som vid undervisningssjukhus

anses erforderliga för undervisning och forskning, saknas i stor

utsträckning. Ur undervisningssynpunkt torde emellertid den största olägenheten

bestå däri, att sjukhuset har alldeles för ringa kapacitet för att medgiva

Departe
mentschefen.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 151.

tillräckligt patienturval för de studerande. Sjukhuset rymmer sålunda endast

75 allmänna vårdplatser, medan en pediatrisk klinik för att erbjuda ett fullgott

undervisningsmaterial enligt den medicinska sakkunskapen bör ha minst

omkring den dubbla kapaciteten. Det har vidare framhållits, att lokalerna

vid Norrtulls sjukhus icke lämpa sig för ombyggnad. Härtill kommer, att ett

barnsjukhus, örn än aldrig så modernt och välutrustat, icke utan betydande

olägenheter kan i längden avvara ett nära samarbete med andra sjukhusavdelningar,

t. ex. barnbörds- samt öron-, näs- och halskliniker, liksom även de

senare ofta behöva tillgång till pediatrisk sakkunskap. Slutligen har framhållits

såsom en brist i vår sjukvårdsorganisation, att landet ännu saknar ett

barnsjukhus av rikssjukhus karaktär.

Jag är på anförda skäl beredd att tillstyrka, att vid karolinska sjukhuset

skall uppföras en ny pediatrisk klinik.

I fråga om den blivande pediatriska klinikens storlek innebär förhandlingskommissionens

förslag, att kliniken skulle bestå av en medicinsk avdelning örn

140 vårdplatser, en kirurgisk avdelning örn 60 vårdplatser samt en enskild avdelning

om 19 vårdplatser. Mot förslaget i detta hänseende har riktats erinran

endast av statskontoret, som synes anse, att en minskning av det planerade

antalet vårdplatser bör kunna genomföras. Den medicinska avdelningen kommer

att bilda det egentliga underlaget för den medicinska undervisningen och

forskningen i pediatrik vid karolinska institutet. Det måste därför givetvis

vara av största vikt, att denna avdelning planeras för ett så stort antal vårdplatser,

att ett tillräckligt mångsidigt och instruktivt patientmaterial kommer

att stå till förfogande. Då antalet vårdplatser på den medicinska avdelningen

av förhandlingskonnnissionen efter ingående överläggningar med medicinska

auktoriteter avvägts just med tanke härpå, anser jag mig för egen del icke

kunna ifrågasätta någon minskning av denna avdelning. Även den planerade

kirurgiska avdelningens storlek har planlagts från samma utgångspunkter, varför

jag icke heller beträffande denna avdelning finner skäl att förorda en minskning.

Mot kommissionens förslag beträffande den medicinska avdelningens

uppdelning på olika underavdelningar har jag icke funnit anledning till erinran.

Att den pediatriska kliniken vidare — liksom övriga kliniker vid karolinska

sjukhuset — bör inrymma ett antal enskilda vårdplatser, finner jag

naturligt och tillstyrker, att antalet fixeras till 19. Dessa böra givetvis finansieras

på sådant sätt, att staten erhåller full kompensation för de nedlagda

kostnaderna.

I detta sammanhang anser jag mig böra framhålla såsom önskvärt, att en

omfördelning av vårdplatserna vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för

sjuka barn äger rum på så sätt, att den medicinska avdelningen, vilken för

närvarande inrymmer 81 vårdplatser mot 69 på den kirurgiska avdelningen,

erhåller ett ökat antal platser till sitt förfogande. Genom tillkomsten av en

barnkirurgisk avdelning om 60 platser vid karolinska sjukhuset torde nårn
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

ligen den kirurgiska avdelningen vid vårdanstalten kunna utan olägenhet minskas,

exempelvis till 30 eller 40 platser. Den medicinska avdelningen skulle

härigenom till båtnad för undervisningen kunna få disponera över 110 ä 120

vårdplatser. Det torde böra ankomma på lärarkollegiet vid karolinska institutet

att söka träffa överenskommelse med vårdanstaltens styrelse rörande en

omfördelning av antydda slag.

Den förhandlingskommission, som jämlikt Kungl. Maj:ts uppdrag utsetts

för att söka få till stånd en uppgörelse med Stockholms stad och Stockholms

läns landsting angående samarbete med staten för uppförande och drift av den

pediatriska kliniken, har, såsom av den lämnade redogörelsen framgår, efter

långvariga förhandlingar lyckats uppnå enighet med stadens och landstingets

representanter beträffande grunder för ett sådant samarbete. Dessa grunder

ha sammanfattats i ett preliminärt avtal, vilket i korthet innebär, att staden

och länet skola svara för 75 procent av engångskostnaderna för de sammanlagt

155 vårdplatser, vilka på den nya kliniken skola upplåtas till begagnande

av dessa parter. Statsverket skulle svara för återstående 25 procent av engångskostnaderna

för stadens och länets vårdplatser samt för hela kostnaden

för de 45 »riksplatserna» och de 19 enskilda platserna. I fråga om driftkostnadernas

bestridande skulle gälla samma grunder som för sjukhuset i övrigt.

Förhandlingskommissionens förslag, vilket redan godtagits av Stockholms

stad och Stockholms läns landsting, synes mig godtagbart även för statens

vidkommande. Jag erinrar, att förslaget bygger på samma principer, som lago

till grund för 1931 års avtal angående ekonomiskt samarbete för uppförande

och drift av den numera färdigställda delen av karolinska sjukhuset. I ett viktigt

avseende innebär det nya avtalet ur statens synpunkt en avsevärd förbättring,

i det att stadens och länets bidrag bestämts till en viss procentuell

andel i kostnaderna och sålunda icke fixerats till vissa belopp som i 1931 års

avtal, vilket medförde, att staten ensam fick svara för de merkostnader utöver

de beräknade, som sjukhusets första byggnadsetapp drog med sig.

Mot detaljerna i avtalsförslaget har jag icke funnit anledning till erinran i

sak. Jag tillstyrker sålunda, att driftkostnaderna skola fördelas enligt 1931

års avtal med ett tillägg av det innehåll, som jag i det följande (under II)

kommer att närmare ingå på. Icke heller har jag funnit något att erinra emot

att med avseende på stadens och länets rätt att enligt gällande bestämmelser

erhålla statsbidrag till uppförande eller inrättande av barnavdelningar samt

till driften av sådana avdelningar skall så anses, som örn stadens och länets

vårdplatser på den nya barnkliniken utgjorde en medicinsk avdelning vid ett

stadens respektive länets lasarett eller därmed jämställd sjukvårdsinrättning.

Jag erinrar i detta sammanhang, att Stockholms stad jämlikt av Kungl. Majit

den 21 november 1930 meddelade bestämmelser äger såsom bidrag till stadens

kostnader för uppförande av ifrågavarande klinik använda ett belopp av

1,000,000 kronor av »allmänna barnhusets Stockholmsfond». Därest Stock
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

holms stad beslutar att begagna sig av detta medgivande, torde Kungl. Majit

därför böra uppdraga åt allmänna barnhusets direktion att till stadens vederbörande

myndigheter, efter rekvisition, utbetala ifrågakommande belopp.

Förhandlingskommissionen har vid sitt förslag fogat preliminära ritningar

och kostnadsberäkningar rörande den nya barnkliniken, dock utan att själv

taga ställning till dessa. Kommissionen har nämligen ansett, att dessa borde

granskas i annan ordning. Jag förutsätter även för egen del, att en sådan

granskning kommer att äga rum, varvid bland annat 1940 års civila byggnadsutredning

bör beredas tillfälle att yttra sig. Det är sålunda icke min avsikt

att föreslå, att ett definitivt utformat byggnadsprogram redan i år underställes

riksdagen. I likhet med byggnadsstyrelsen har jag dock funnit de föreliggande

skissförslagen lämpligen kunna i huvudsak läggas till grund för vidare

utarbetande av ritningar, varvid jag i likhet med byggnadsstyrelsen förutsätter,

att vid frågans fortsatta behandling alla möjligheter att begränsa lokalprogrammet

tillvaratagas samt att ritningar och beskrivningar utarbetas med

iakttagande av största möjliga sparsamhet i fråga om såväl utrymmesstandard

som materiel och konstruktioner. Vid byggnadsplanernas närmare utformning

torde vidare böra beaktas de allmänna synpunkter på barnklinikens

anordnande, som enligt den i det föregående lämnade redogörelsen angivits av

professorn Lichtenstein. Härvid bör oavlåtlig uppmärksamhet ägnas jämväl

möjligheterna att begränsa driftkostnaderna; i detta hänseende böra preciserade

kalkyler förebringas till ledning för de granskande myndigheterna.

Jag förordar, att för nästa budgetår anvisas medel för uppgörande av ritningar

och för andra därmed jämförliga förarbeten beträffande den blivande

pediatriska kliniken. För ändamålet torde böra uppföras ett investeringsanslag

av 200,000 kronor. Från detta anslag torde även böra bestridas kostnaderna

för den byggnadstekniska utredning rörande de planerade pediatriska

och dermatologiska klinikerna, som karolinska sjukhusets byggnadskommitté

i samråd med förhandlingskommissionen på Kungl. Maj:ts uppdrag haft att

verkställa. I anslutning till vad direktionen för karolinska sjukhuset anfört

förutsätter jag, att byggnadsplanernas närmare utformning och genomförande

skall anförtros åt en byggnadskommitté, så sammansatt, att de erfarenheter

och den sakkunskap, som vunnits vid uppförandet av de redan fullbordade

delarna av karolinska sjukhuset, må komma den planerade utbyggnaden av

sjukhuset till godo. I

I detta sammanhang får jag erinra, att karolinska sjukhusets byggnadskommitté

i en till mig ställd skrivelse den 8 februari 1943 anmält, att av de

medel örn tillhopa 725,000 kronor, vilka av riksdagen anvisades för budgetåret

1939/40 för anordnande av skyddsrum vid karolinska sjukhuset, för närvarande

i runt tal 215,000 kronor återstode odisponerade. Enligt de av statsmakterna

godkända planerna för anordnande av skyddsrum vid karolinska

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

sjukhuset skulle ett av skyddsrummen förläggas under den blivande pediatriska

kliniken. Då dennas läge vid tidpunkten för skyddsrummens byggande

icke varit fixerat, hade byggnadskommittén ansett, att med utförandet av

ifrågavarande skyddsrum borde anstå till dess byggnadsarbetena för den

pediatriska kliniken kunde igångsättas. Då dispositionsrätten till det för budgetåret

1939/40 anvisade reservationsanslaget utginge med innevarande budgetår,

hemställde byggnadskommittén, att jag ville vidtaga erforderliga åtgärder

för att av riksdagen utverka fortsatt dispositionsrätt till ifrågavarande

anslag.

Med anledning av vad byggnadskommittén sålunda anfört får jag förorda,

att för riksdagen framlägges förslag om fortsatt dispositionsrätt till ifrågavarande

anslag under budgetåren 1943/45.

D. Dermatologisk-syfilidologisk klinik vid karolinska sjukhuset.

1) Nuvarande förhållanden. Behovet av en ny klinik.

Den nuvarande undervisningskliniken. För vård av hud- och könssjukdomar

finnas för närvarande i Stockholm dels en manlig och en kvinnlig avdelning

om vardera 127 vårdplatser vid det Stockholms stad tillhöriga S:t

Görans sjukhus, dels ock det av Stockholms stad och Stockholms läns landsting

drivna sjukhuset Eira om 167 vårdplatser. Båda sjukhusen äro belägna på

Kungsholmen.

Klinisk undervisning i dermatologi och syfilidologi förekommer icke vid

universiteten i Uppsala och Lund, utan undervisningen i ämnet är koncentrerad

till karolinska institutet, där den för närvarande är förlagd till S:t Görans

sjukhus. Enligt avtal mellan karolinska institutet och Stockholms stad har för

undervisning upplåtits halva den manliga och halva den kvinnliga avdelningen

ävensom den dermato-syfilidologiska polikliniken samt sjukhusets Finsen-radium-Röntgenavdelning.

Till undervisningens förfogande stå sammanlagt

127 vårdplatser. Karolinska institutet bestrider läkarvården för dessa

vårdplatser. Överläkare vid den för undervisning upplåtna avdelningen är

professorn i dermatologi och syfilidologi vid institutet.

Vid kliniken finnas anställda en underläkare och en amanuens, vilka åtnjuta

arvoden med 3,600 respektive 3,000 kronor från institutets avlöningsanslag.

Vid polikliniken, vilken jämväl är en av stadens polikliniker för kostnadsfri

undersökning och behandling av könssjuka, tjänstgöra — förutom

assistentläkare — fyra läkare, av vilka en är förordnad som biträdande (poliklinisk)

lärare i syfilidologi (arvode 3,000 kronor). Vidare finnes en biträdande

(klinisk) lärare i dermatologi och syfilidologi (arvode 3,000 kronor) — för

närvarande överläkare vid den till undervisning ej upplåtna vårdavdelningen

_ vilken leder en av de föreskrivna fyra årliga kurserna om två månader

för medicine kandidater (professorn leder de övriga tre).

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Avtalet mellan karolinska institutet och Stockholms stad uppsades den 18

september 1939 av staden. Uppsägningen tillkom på initiativ av Stockholms

stads sjukhusdirektion, som motiverade uppsägningen i huvudsak med att

kvinnopaviljongén befunne sig i så dåligt skick, att det enligt överläkarnas

mening vore »ytterst svårt för att icke säga omöjligt att därstädes utöva

sjukvård på ett värdigt sätt och under förhållanden motsvarande hygienens

fordringar». Paviljongen måste ovillkorligen underkastas omfattande

förbättringsarbeten för att kunna användas fram till den tidpunkt, då sjukhusets

planerade utbyggnad kunde vara färdig. Arbetet med utarbetande av

generalplan för utbyggnaden hade fortskridit så långt, att det blivit tydligt,

att kvinnopa vil jongén under alla omständigheter måste rivas i samband med

ombyggnadsarbetena. Med hänsyn härtill vore det mera ändamålsenligt att

nedlägga sjukvården i kvinnopaviljongen redan nu, i synnerhet som stadens

behov av sjukhusplatser för hud- och könssjukdomar vore väl tillgodosett

genom den återstående paviljongen jämte sjukhuset Eira. Ett slopande av

kvinnopaviljongen förutsatte, att den kliniska undervisningen förlädes till

annat sjukhus. Stadens sjukvårdsintressen och karolinska institutets behov av

patientmaterial för undervisningen torde nämligen icke kunna samtidigt tillgodoses

inom den befintliga manspaviljongen.

Avtalet har sedermera med sex månaders ömsesidig uppsägningsrätt förlängts

att gälla högst intill den tidpunkt, då den nya kliniken öppnas. Karolinska

institutet har därvid måst förbinda sig att icke påkalla några ändrings-

eller förbättringsarbeten inom de för undervisning upplåtna lokalerna.

Framlidne professorn i dermatologi och syfilidologi vid karolinska institutet

J. Strandberg har till förhandlingskommissionen lämnat följande redogörelse

för undervisningens behov av nya lokaler.

För att undervisningen skall bli av bestående värde för de blivande läkarna,

behövs ett rikt och omväxlande patientmaterial. Vidare fordras ändamålsenliga

och tillräckliga lokaler samt möjlighet att mottaga ett relativt

stort antal tjänstgörande åt gången för att undvika stagnation i utbildningen.

För närvarande gives årligen fyra kurser ä två månader, och assistenttjänstgöring

pågår året runt. Då varje kurs brukar omfatta 40 åhörare, kunna sålunda

årligen 160 kandidater mottagas. 6 kandidater ha hittills kunnat fullgöra

sin assistenttjänstgöring samtidigt, sålunda kan assistenttjänstgöring årligen

beredas 144 kandidater. De nuvarande undervisningsmöjligheterna stå

vid bristningsgränsen och äro knappast tillfyllest för det redan nu förefintliga

behovet. Härtill kommer att från flera håll bland annat från dermatologiska

sällskapet i Stockholm uttalats begäran örn att bereda redan färdigutbildade

läkare (speciellt sådana som enligt lagen angående könssjukdomarnas

bekämpande skola vara verksamma som könsläkare) möjligheter att förkovra

sina kunskaper i dermato-syfilidologi vid den nuvarande dermatologkliniken.

Detta har tyvärr av utrymmesskäl icke kunnat villfaras.

Ett behov av ökat antal specialutbildade dermatologer synes även föreligga

inom landet, men tyvärr lägger även här bristen på utbildningsmöjligheter

hinder i vägen.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. May.ts proposition nr 151.

Av detta torde utan vidare framgå, att det är ett berättigat önskemål, att

en välordnad, rymlig klinik jämte en därmed förenad stor och praktiskt inredd

poliklinik, avsedd för köns- och hudsjukdomar, uppföres, om specialiteten i

fråga skall kunna drivas fram i önskad omfattning här i landet. Den vetenskapliga

forskningen inom detta område är även i behov av bättre laboratorier

och arbetsmöjligheter än vad hittills varit fallet.

Förhandlingskommissionen beskriver lokalförhållandena på följande sätt.

Dermatologiska kliniken å S:t Görans sjukhus är inrymd i tre från varandra

vitt skilda byggnadskomplex. Sängplatserna, så när som på 20, ligga i tredje

våningen. Underjordiska kulvertförbindelser och hissar saknas, varför transportförhållandena

inom sjukhuset lämna mycket övrigt att önska. Avdelningarna

sakna egna laboratorier, vilket medför att patienterna vid röntgenoch

andra undersökningar måste forslas genom långa korridorer, upp och ned

för trappor och ibland över öppen gård. Svårt sjuka, som icke kunna transporteras,

kunna vid behov icke röntgenundersökas, enär avsaknaden av hissar

omöjliggör användandet av portativ röntgenapparat. De sanitära förhållandena

äro synnerligen otillfredsställande, speciellt på den s. k. kvinoavdelningen.

För patienterna t. ex. finnas därstädes blott tre klosetter med gemensam

entré, belägna invid trappuppgången och skilda från varandra endast

medelst avbalkningar. Ehuru genom särskilda anslag angives, att klosetterna

äro avsedda, en för syfilispatienter, en för gonorrhépatienter och en för hudpatienter,

kan bland annat på grund av den vid könssjukdomarna använda

behandlingsformen, sköljningar, som tvingar patienterna att omedelbart efter

behandlingen uppsöka toaletten, icke undvikas, att det ofta uppstår köbildning

utanför dessa klosetter och att föreskrifterna om uppdelningen av desamma

mellan olika slag av sjuka icke kunna följas. Intill toaletterna ligger

ett s. k. tekök för uppvärmning av mat, och intill detsamma ett utrymme

för slask och avlopp. De stora salarna äro ur många synpunkter olämpliga.

Isoleringsmöjligheter saknas i det närmaste helt. Dagrum i vanlig mening,

expeditions- och arbetsrum för läkarna samt lämplig lokal för förvaring av

journalarkivet saknas. Den till kliniken hörande föreläsningssalen är belägen

i poliklinikbyggnaden, och de till denna sal anslutna väntrummen för patienterna

äro trånga och otidsenliga. Undervisningen inom själva kliniken måste

meddelas i sjuksalarna eller i behandlingsrummen. Polikliniklokalerna äro

trånga och olämpliga samt sakna rum för undervisning.

Kommissionen anför vidare:

Såsom från stadens sida i samband med uppsägningen framhållits är det

uteslutet, att efter slopande av kvinnoavdelningen undervisning skulle kunna

meddelas vid den kvarvarande hud- och könsavdelningen vid S:t Görans

sjukhus.

Hud- och könssjukdomar behandlas i Stockholm jämväl på det av staden

och Stockholms läns landsting drivna sjukhuset Eira. Detta, som är avsett

blott för vård av dylika sjukdomar, ligger isolerat utan möjlighet till närmare

samarbete med andra specialavdelningar inom ett kliniskt sjukhus. Vidare

saknar sjukhuset Eira poliklinik samt för undervisning erforderliga utrymmen

såsom föreläsningssal och nödiga laboratorier. Sjukhuset är överhuvud av den

beskaffenhet, att det icke anses motsvara de krav, som numera ställas på ett

modernt specialsjukhus för ifrågavarande sjukdomar. Med hänsyn härtill har

kommissionen ansett det ej kunna ifrågasättas att ånyo använda sjukhuset

Eira för undervisningsändamål.

Bihang till riksdagens protokoll 19I>3. 1 sami. Nr T51.

5

opaginerad Kontrollera mot PDF

6G Kungl. Marits ''proposition nr 151.

Återstår då blott möjligheten att lösa dermatologiska klinikens lokalfråga

genom nybyggnad.

1926 års sjukhuskommission uttalade sig för att en dermato-syfilidologisk

klinik borde ingå i en andra byggnadsetapp av karolinska sjukhuset.

I den genom propositionen nr 154 år 1932 framlagda generalplanen för Norrbackaområdets

utnyttjande upptogs jämväl en dermato-syfilidologisk klinik

örn 175 vårdplatser. Statsmakterna togo emellertid icke någon närmare ståndpunkt

till generalplanen. Departementschefen erinrade dock därom, att frågan

örn nybyggnader för en del institutioner, däribland en hud- och könsklinik,

inom vissa år med nödvändighet trängde till sin lösning. Förutsättningen

för byggandet av en sådan klinik syntes enligt departementschefen

vara nedläggandet av sjukhuset Eira, varigenom sjukhusets tomt, till vilken

staten vore ägare, kunde försäljas.

I anslutning till de uttalanden, som sålunda gjorts, och med hänsyn till

önskvärdheten av att ifrågavarande område av medicinen måtte bliva representerat

vid undervisningssjukhuset, har det synts kommissionen naturligt,

att en nybyggnad för dermatologiska kliniken förlägges till karolinska sjukhuset.

De uppenbara fördelar för sjukvården, undervisningen och den vetenskapliga

forskningen, som skulle följa härav, torde här icke behöva närmare

utvecklas.

Såsom i propositionen nr 154 år 1932 framhållits har det synts lämpligt att

i detta sammanhang upptaga frågan om sjukhuset Eiras fortbestånd.

Sjukhuset Eira. Stockholms stads och läns sjukhus Eira är beläget på

staten tillhörig mark, som upplåtits till staden och länet. I skrivelse den 27

juli 1815 anmälde nämligen rikets ständer hos Kungl. Majit, »att de givit sitt

bifall dertill, att den å Kungsholmen i Stockholm belägne Egendom, som tillförne

varit nyttjad till Bränvinsbränneriverk, men nu icke mera dertill begagnas,

må under förbehåll av Bankens panträttighet deruti, uplåtas till begagnande

för den gemensama Curhus Inrättningen för Stockholms stad och

Län». Detta beslut expedierades av Kungl. Majit genom brev den 16 augusti

1815 till överståthållaren.

Under åren 1861—1888 nyttjades sjukhuset för undervisning.

Sjukhuset omfattar nu 167 vårdplatser, varav 100 disponeras för sjuka från

staden och 67 för sjuka från länet. Medelbeläggningen har uppgått på stadens

platser till 68 och på länets till 57. I dessa siffror ingå emellertid kroniskt

sjuka, som ej lida av hud- eller könssjukdomar, med 6 beträffande stadens

och 4 beträffande länets platser. Medelbeläggningen av hud- och könspatienter

har alltså utgjort 62 respektive 53.

Eiratomten har en areal av 9,858 nr. Beträffande dess värde har byggnadsstyrelsen

i skrivelse den 11 juni 1940 till kommissionen anfört.

Utan att i detta sammanhang taga ställning till frågan, huruvida ifrågavarande

tomt bör behållas i statsverkets ägo eller avyttras, har byggnadsstyrelsen

sökt beräkna det värde, som tomten representerar, därest densamma skulle

exploateras för uppförande av hyreshus. En av byggnadsstyrelsen verkställd

preliminär utredning i vilken utsträckning tomten skulle kunna tagas i anspråk

för en dylik exploatering har givit vid handen, att vid tomtens bebyggande

med hyreshus skulle kunna utvinnas omkring 690 eldstäder. Att under nuva
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Majlis ''proposition nr 151.

rande förhållanden angiva något bestämt värde per eldstad är emellertid ytterst

vanskligt. Med de priser, som voro rådande vid tiden närmast före krigsutbrottet,

torde tomtvärdet å denna del av Kungsholmen då icke hava understigit

2,500 kronor per eldstad, efter vilket ä-pris ifrågavarande tomts markvärde

skulle uppgå till omkring 1,700,000 kronor. Numera hava emellertid

tomtpriserna visat en på grund av den minskade byggnadsverksamheten starkt

fallande tendens, och torde det kunna ifrågasättas, örn man för närvarande kan

påräkna ett högre å-pris per eldstad än omkring 2,000 kronor. Efter ett sådant

å-pris skulle tomtvärdet bliva endast omkring 1,400,000 kronor.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet anförde i yttrande den 10 oktober

1940 över kommissionens förslag.

Att den som sjukvårdsanstalt utdömda kliniken, vilken dessutom saknar egna

laboratorier, icke är lämpad för forskning och undervisning är självfallet, och

man torde utan vidare inse, att läkarutbildningen i dermatologi och syfilidologi,

på vilken stora krav ställas bland annat inom den nu arbetande kommittén för

läkarutbildningens omorganisation, befinner sig i ett verkligt nödläge. Den

senaste tidens stora terapeutiska framsteg, som medfört en väsentlig nedgång

av syfilisfrekvensen och möjligheter till effektivare bekämpande av gonorrhéen,

kan ännu icke godtagas som skäl för att nedlägga eller ens att väsentligt minska

undervisningen i venerologi. Trots allt visar erfarenheten och vår numera

i stort sett gynnsamma statistik över könssjukdomarna, att dessa ännu äro en

viktig faktor att räkna med för folkhälsan. Ett tillfälligt återuppblossande av

könssjukdomarna kan icke heller uteslutas särskilt under de orostider, som nu

råda, och under dessa uppstå dessutom alltid nya problem att utreda även på

hithörande områden. Moderna behandlingsmetoder kunna lätt åstadkomma

mer skada än nytta, örn de utan föregående kritisk prövning på ett stort kliniskt

material komma i ovana händer. Beträffande dermatologien har dess betydelse

från socialmedicinsk synpunkt och såsom medicinskt undervisningsämne

och forskningsområde trätt allt mer i förgrunden. Såväl de smittsamma

könssjukdomarna som hudens yrkessjukdomar ha blivit föremål för lagstiftningsåtgärder,

vilka pålägga staten stora direkta utgifter och dessutom fordra

speciell sakkunskap av läkarkåren. Kommissionens förslag örn uppförande av

en dermatologisk klinik vid karolinska sjukhuset måste därför hälsas med största

tillfredsställelse och inge den fasta förvissningen om att undervisningen

och forskningsmöjligheterna i berörda ämne härigenom skola bli ordnade på

lämpligaste sätt för framtiden.

Förhållandena äro för närvarande sådana, att det synes ytterst angeläget,

att arbetet med den planerade dermatologiska kliniken vid karolinska sjukhuset

icke fördröjes utan omedelbart igångsättes och genomföres på sätt, som

kommissionen angivit.

Professorn i medicin N. Svartz har beträffande betydelsen för karolinska

sjukhuset, att en dermatologisk klinik förlägges dit, anfört.

Inom karolinska sjukhuset saknas dermato-venerologisk specialkunskap. För

medicinska kliniken föreligger synnerligen ofta behov av konsultation beträffande

hudsjukdomar. Ej sällan iir ur såväl sjukvårdens som undervisningens

synpunkt upprepad observation önskvärd. Det är särskilt pä grund härav ett

starkt önskemål för medicinska kliniken, att en dermato-venerologisk klinik

kommer Lill stånd inom karolinska sjukhuset.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 151.

Professorn i radioterapi E. Berven har beträffande samma fråga anfört.

Till radiumhemmet remitteras förutom de vanliga hudtumörerna bland annat

ett stort antal hudsjukdomar av olika slag, för vilkas diagnosticerande ofta en

ingående dermatologisk sakkunskap är nödvändig. Det är nämligen icke möjligt

för radioterapeuten att fullständigt behärska även hudsjukdomarnas omfattande

område. Konsultation med en erfaren dermatolog är därför ofta nödvändig.

Vid behandling av ett flertal hudsjukdomar måste också strålbehandlingen

kombineras med rent dermatologisk behandling.

Vid strålbehandling med mycket stora doser inträder ej sällan allvarliga och

för patienten mycket besvärliga reaktioner på huden, för vilkas behandling

dermatologisk sakkunskap även är synnerligen önskvärd.

De elakartade tumörerna, särskilt de i munhåla och svalg, uppträda ofta hos

personer, som varit infekterade med syfilis. En regelrätt genomförd antisyfilitisk

behandling är då nödvändig i samband med den radiologiska behandlingen.

Kombinationen av dessa bägge sjukdomar, kräfta och syfilis, försämrar i

hög grad patientens såväl lokala som allmänna reaktionsförlopp. Ett intimt

samarbete mellan radioterapeut och syfilidolog är därför av största betydelse

för ett framgångsrikt bekämpande av dessa bägge sjukdomar.

Behovet av en dermatologisk klinik vid karolinska sjukhuset har under de

gångna åren framträtt allt påtagligare. Ofta ha patienter fått sändas till S:t

Görans sjukhus för konsultation och behandling, vilket medför kostnader för

såväl sjukhuset som patienten.

Såväl för det dagliga diagnostiska och terapeutiska arbetet som för det vetenskapliga

studiet av gränsområdet mellan dermatologi och radioterapi skulle

det vara av stor betydelse, om en dermatologisk klinik inrättades vid karolinska

sjukhuset. Liksom den gynekologiska radioterapien utvecklats till mycket

hög fulländning, skulle säkerligen genom ett intimt samarbete mellan radioterapi

och dermatologi en vetenskapligt synnerligen givande specialgren dermato-radioterapi

komma att utvecklas.

2) Dermatologiska klinikens storlek.

Förhandlingskommissionens förslag. I sitt år 1940 avgivna förslag hade

förhandlingskommissionen beräknat, att den dermatologiska kliniken skulle inrymma

218 vårdplatser med följande fördelning:

Avd. för Avd. för Avd. för

hudsjuk- könssjuk- , '' malariabe- Summa

Allmänna vårdplatser: domar domar handling

Stockholms stad......... 34 34 12 — 80

Stockholms län......... 28 23 3 — 54

Landet i övrigt......... 11_15_5_5_36

73 72 20 5 170

Garnisonsavdelning....................................... 35 205

Enskilda vårdplatser......................................... 13

Summa vårdplatser 218

Till stöd för sitt förslag anförde förhandlingskommissionen:

Stadens platsbehov. Kommissionen har bereus tillfälle taga del av en inom

Stockholms stads sjukhusdirektion i september 1939 verkställd utredning angående

stadens behov av vårdplatser för hud- och könssjukdomar.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Majlis proposition nr 151.

Med utgångspunkt från 1938 års beläggning på sjukhusen S:t Göran och Eira

och under förutsättning att medelbeläggningen på en hud- och könsavdelning

normalt motsvarade 85 procent av befintliga platser beräknades platsbehovet

till 230, varav 90 för hud- och 140 för könssjuka. Då folkmängden i Stockholm

år 1938 uppgått till 556,954, motsvarade nämnda platssiffror 0.16 och 0.25

för hud- respektive könssjukdomar. Preliminärt beräknades, att folkmängden i

Stockholm ökade med 10,000 per år, varför denna år 1950 skulle utgöra

690,000. Med nyss angivna °/00-tal borde alltså 110 vårdplatser för hudfall

och 172 vårdplatser för könsfall vara erforderliga. I utredningen betonades den

gjorda beräkningens approximativa karaktär, enär sjukdomarnas frekvens inom

förevarande specialitet vore mycket växlande.

Efter nedläggandet av kvinnopaviljongen kommer staden för hud- och hemsjukvård

att — frånsett platserna på sjukhuset Eira — disponera 127 vårdplatser

på S:t Görans sjukhus samt 72, därav 10 enskilda, vårdplatser vid det

under uppförande varande centralsjukhuset på Södermalm, tillhopa 199 vårdplatser.

För att fylla stadens till 282 beräknade platsbehov år 1950 skulle alltså

erfordras ytterligare 83 vårdplatser.

Länets platsbehov. Hud- och könssjuka från Stockholms län vårdas i Stockholm

såväl på sjukhuset Eira som på S:t Görans sjukhus.

Enligt en av förste stadsläkaren i Stockholm E. Rietz verkställd utredning

vårdades under år 1937 på S:t Görans sjukhus 43 patienter från länet för hudsjukdomar

och 74 för könssjukdomar. Då medelvårdtiden på detta sjukhus

uppgick beträffande hudpatienter till 22 dagar och beträffande könspatienter

till 29 dagar, skulle vårdtiden för länets hudpatienter uppgå till (22 X 43)

946 dagar och för länets könspatienter till (29 X 74) 2,146 dagar. Med antagande

att det tillgängliga platsantalet städse belädes till 85 procent, skulle

nämnda antal vårddagar motsvara i fråga om hudpatienterna 3 vårdplatser

och i fråga om könspatienterna 7 vårdplatser. Under år 1937 skulle alltså

sjuka från länet hava belagt 10 vårdplatser på sjukhuset.

På sjukhuset Eira vårdades under år 1938 för hudsjukdomar 336 patienter

från länet och för könssjukdomar 163 patienter. Beräknas för dessa patienter

samma antal vårddagar som för patienterna på S:t Görans sjukhus, skulle för

länets hudpatienter på sjukhuset Eira det beräknade antalet vårddagar uppgå

till (22 X 336) 7,392 och för länets könspatienter (29 X 163) 4,727. Under

förutsättning av en medelbeläggning av 85 procent skulle sagda vårddagsantal

motsvara 24 vårdplatser för hudsjuka och 15 vårdplatser för könssjuka.

Med ledning av de angivna siffrorna skulle alltså de i Stockholm vårdade

länspatienterna erfordra (3 + 24) 27 vårdplatser för hudsjukdomar och

(7 + 15) 22 vårdplatser för könssjukdomar, tillhopa 49 vårdplatser.

I fråga örn klinikens storlek ur undervisningssynpunkt hade professorn

Strandberg för kommissionen framhållit följande synpunkter.

Ur undervisningssynpunkt kan man utgå från att avdelningen icke bör bli

alltför stor och därigenom tungskött men att till densamma bör höra en rymlig

och välutrustad poliklinik. Kliniken bör örn möjligt icke beläggas med värdfall,

som ur studie- och undervisningssynpunkt ha föga av intresse att bjuda.

II iirvid åsyftas könssjuka, som måste inläggas av sociala skäl eller införas av

polisen för tvångsbehandling, enär de avbrutit sin behandling eller visat sig

vara smittoförande, o. s. v., samt patienter med kroniska bensår eller andra

»langliggarc». Kliniken bör med andra ord icke få karaktär av asyl utan av

sjukvårdsinrättning.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl Maj:ts ''proposition nr 151.

Kliniken bör omfatta avdelningar för hild- och könssjuka av båda konen,

en barnavdelning och en isoleringsavdelning avsedd för malariabehandling.

Professurens föregående innehavare hade på sin tid föreslagit, att kliniken

skulle omfatta 175 vårdplatser. Detta antal torde dock vara i största laget

för en undervisningsklinik med endast en överläkare (professorn). 100 vårdplatser

vore önskvärt och lämpligt för undervisningen, men för att kunna fylla

sin uppgift som specialsjukhus för hela landet bör kliniken dock göras större.

Mer än 150 vårdplatser bör den dock ej omfatta.

Kommissionen anförde vidare.

Då det gällt att bestämma det antal vårdplatser på den nya kliniken, som

bör reserveras för staden och länet, hava stadens representanter förklarat sig

åtnöjas med 80 vårdplatser eller alltså 80 procent av det platsantal staden disponerar

på sjukhuset Eira. Härigenom skulle staden i huvudsak fylla det platsbehov,

som beräknas föreligga för sjuka från staden, om hänsyn tages även

till de vårdplatser staden skulle för ändamålet förfoga över på S:t Görans och

Södersjukhusen. Länets representanter lia förklarat sig åtnöjas med 54 vårdplatser

jämväl motsvarande 80 procent av länets platser på sjukhuset Eira.

Genom att länet på den nya kliniken disponerar detta antal platser skulle något

behov av vård för sjuka från länet på stadens sjukhus icke behöva ifrågakomma.

Enighet har vidare uppnåtts om platsernas fördelning på de olika avdelningarna

så, att staden skulle erhålla 34 platser på avdelningen för hudsjukdomar,

34 på avdelningen för könssjukdomar och 12 på en avdelning för barn,

medan länet skulle erhålla 28 platser på avdelningen för hudsjukdomar, 23 på

avdelningen för könssjukdomar och 3 på barnavdelningen.

Stockholms stad och län skulle alltså tillsammans disponera 134 vårdplatser

på kliniken.

De skäl, som föranlett statsmakterna att på de redan beslutade klinikerna

vid karolinska sjukhuset anordna särskilda vårdplatser, avsedda i första hand

för sjuka från riket i övrigt, göra sig med styrka gällande även i fråga om förevarande

klinik. Landets norra och östra delar sakna specialavdelningar av förevarande

slag utom Stockholm. På hud- och könsavdelningarna på S:t Görans

sjukhus vårdas därför ett betydande antal sjuka från andra delar av landet än

Stockholms stad och län. Enligt förste stadsläkarens utredning uppgick antalet

sådana patienter under år 1937 till 210 i fråga om hudsjukdomar och 101

i fråga om könssjukdomar, motsvarande med en medelliggetid av 22 respektive

29 dagar ett beräknat antal av 4,620 respektive 4,669 vårddagar eller — efter

85 procent medelbeläggning — 14.9 respektive 15.1 vårdplatser. Ifrågavarande

patienter upptogo sålunda under året 30 platser.

Ett ytterligare skäl tillkommer, då det gäller anordnande av riksplatser för

könssjukdomar. Enligt gällande lag angående åtgärder mot utbredning av

könssjukdomar skall den, som lider av sjukdom, som avses i lagen, beredas

kostnadsfri sjukhusvård. Då sådana sjuka från övriga delar av landet intagas

på stadens sjukhus, saknar staden möjlighet att av den sjuke eller vederbörande

landsting, fattigvårdssamhälle eller kommun uttaga någon del av kostnaden

för vården, som staden alltså helt får bekosta. Det synes ej orimligt, att

staten genom anordnande av riksplatser på karolinska sjukhuset övertager huvudparten

av den börda, som sålunda åvilar staden. Att så sker har också

varit en av de förutsättningar, som av staden angivits för dess medverkan till

förevarande uppgörelse.

Kommissionen har därför ansett sig böra föreslå, att på avdelningen för

könssjukdomar avses 15 vårdplatser för landet i övrigt. Avdelningen skulle sålunda

omfatta (34 -j- 23 -f- 15) 72 vårdplatser.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. May.ts ''proposition nr 151.

På avdelningen för hudsjukdomar, som bör givas ungefär samma storlek,

förordar kommissionen 11 vårdplatser för landet i övrigt. Denna avdelning

skulle alltså inrymma (34 + 28 + H) 73 vårdplatser.

Barnavdelningen bör lämpligen omfatta 20 vårdplatser. Da av dessa 12

skulle disponeras av Stockholms stad och 3 av Stockholms län, återstår for

landet i övrigt 5 vårdplatser. ...

I kliniken har vidare ansetts böra ingå en avdelning for malariabehandhng.

Denna avdelning bör lämpligen omfatta 5 vårdplatser med karaktär av riks
rjj

ofcpp

Vidare bör denna klinik liksom övriga kliniker vid sjukhuset omfatta en enskild

vårdavdelning, inrymmande förslagsvis 13 vårdplatser.

I enlighet härmed skulle kliniken omfatta (72 -j- 73 -f- 20 + 5) 170 allmänna

och 13 enskilda vårdplatser.

Sedan kommissionen anbefallts att upptaga nya förhandlingar med staden

och länet angående jämkning av avtalsförslagen, fann kommissionen möjligt

att föreslå en viss minskning av den dermatologiska klinikens planerade storlek.

Kommissionen anförde i detta hänseende i sitt år 1942 avgivna yttrande.

Sedan den tidigare planen för antalet vårdplatser vid kliniken uppgjordes,

har det nämligen visat sig, att genom den vidsträckta användning, de kemoterapeutiska

medlen numera fått vid gonorrhé, det reella behovet av sjukhusplatser

för könssjuka betydligt nedgått, en allmän erfarenhet, vilken icke gjorts

endast i vårt land. På grund härav tenderar behandlingen av gonorrhé att gai

riktning mot mera poliklinisk än klinisk vård med påföljd att behovet av vårdplatser

för könssjuka minskats.

Med anledning härav och i samförstånd med professorn i dermatologi och

syfilidologi vid karolinska institutet S. Hellerström finner sig kommissionen nu

kunna föreslå, att antalet allmänna vårdplatser för könssjuka från staden och

länet nedbringas med 17 platser. Antalet riksplatser för könssjuka har däremot

icke ansetts tillrådligt att minska. . . , , _

Vad slutligen garnisonsavdelningen beträffar har kommissionen under hand

inhämtat, att det för närvarande pågår en allsidig utredning rörande garnisonens

sjukhusfrågor. I avbidan på resultatet av denna utredning har kommissionen

i sitt nu föreliggande förslag icke räknat med några garnisonsplatser på

den nya kliniken. Skulle utredningen komma att giva vid handen, att garnisonsplatser

för hud- och könsfall erfordras pa karolinska sjukhuset, torde kommissionens

förslag utan svårighet kunna kompletteras med härför nödiga an
01

Stadens och länets representanter lia visserligen framfört betänkligheter

emot den föreslagna nedskärningen av deras vårdplatsantal, men likväl efter

förhandlingar funnit sig böra biträda förslaget.

Av följande sammanställning framgår antalet vårdplatser på de olika avdelningarna

och hur platserna enligt kommissionens nya förslag böra fördelas:

Allmänna vårdplatser:

Stockholms stad .

Stockholms län . .

Landet i övrigt . .

Enskilda platser . . . .

Avd. för

hudsjukdomar
34
28
11
-

Avd. för

könssjukdomar
24
16
15
-

Avd. för

harn

12

3

5

Avd. för

malariabehandling
-

Summa

70

47

36

Summa 73

55 20 5 153

...................... 13

Summa vårdplatser 166

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Marits proposition nr 151.

Yttranden. Kommissionens förnyade förslag beträffande dermatologiska

klinikens storlek har godtagits av såväl Stockholms stadsfullmäktige som

Stockholms läns landsting. Förslaget har vidare lämnats utan erinran av medicinalstyrelsen,

lärarkollegiet vid, karolinska institutet, kanslern för rikets universitet

och direktionen för karolinska sjukhuset.

Beträffande frågan örn inrymmande av en garnisonsavdelning vid den nya

dermatologiska kliniken får jag i detta sammanhang erinra, att sedan förhandlingskommissionens

förslag avlämnats, har Kungl. Majit den 6 november 1942

bemyndigat chefen för försvarsdepartementet att tillkalla en person att såsom

sakkunnig leda utredning genom representanter för vederbörande militära

myndigheter, direktionen för karolinska sjukhuset samt Stockholms läns landsting

rörande organisation av garnisonssjukvården i Stockholm. Såsom sakkunnig

har chefen för försvarsdepartementet tillkallat ledamoten av riksdagens

andra kammare J. E. G. Fast. I utredningsdirektiven har bland annat framhållits

nödvändigheten att uppmärksamma frågans samband med det under

övervägande varande spörsmålet om utvidgning av karolinska sjukhuset med

bland annat en dermatologisk avdelning. På någon detalj bedömning av karolinska

sjukhusets organisation och lokalförhållanden syntes dock utredningen

icke böra ingå i annan mån än som för utredningsuppdragets fullgörande funnes

erforderligt.

Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse har i yttrande den 14 oktober 1942

förklarat sig för närvarande sakna förutsättningar att närmare ingå på spörsmålet,

huru vården av hud- och könssjukdomar bland garnisonens personal

framdeles lämpligen borde ordnas. Såvitt nu kunde bedömas, syntes ur försvarssynpunkt

hinder icke möta mot det föreliggande förslaget, enligt vilket

vid karolinska sjukhuset skulle uppbyggas en dermatologisk klinik, avsedd

för tillgodoseende av enbart det civila vårdbehovet. Enligt sjukvårdsstyrelsens

mening borde nämligen vården av den med hud- och könssjukdom behäftade

militära personalen nära anknytas till garnisonssjukhusvården i övrigt.

Även om det vid en kommande utredning skulle befinnas mest fördelaktigt

att hava garnisonssjukhusvården förlagd inom karolinska sjukhusets område,

syntes det ändamålsenligaste vara, att de militära vårdfallen av olika sjukdomar

förlädes till en härför avsedd gemensam byggnad.

Marinförvaltningen har icke framställt någon erinran mot förhandlingskommissionens

förslag av år 1942.

3) Avtal med Stockholms stad och län.

Förhandlingskommissionens förslag av år 1940. 1940 års förslag var

åtföljt av en preliminär kostnadsberäkning, vilken sammanfattningsvis inne
-

bar följande:

Byggnadskostnader för kliniken och polikliniken........ kronor 2,250,000

» » personalbostad ........ » 380,000

Summa kronor 2,630,000

Utrustningskostnader............................... kronor 1,140,000.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Totalkostnaden skulle sålunda bli 3,770,000 kronor. Härvid hade kostnaderna

för de ursprungligen planerade garnisonsplatserna icke medräknats.

Kommissionens förslag innebar, att staten skulle ensam bekosta klinikens

uppförande och utrustning samt på densamma upplåta så många vårdplatser

till staden och landstinget, som svarade mot stadens och länets behov mot

det att staden och landstinget skulle avstå från den rätt de ägde till sjukhuset

Eiras tomt samt till staten överlämna sjukhusets byggnader, anläggningar

och utrustning utan vederlag i övrigt. Klinikens drift skulle betalas av staden

och länet efter samma normer som gällde i fråga om de av staden och länet

disponerade platserna på de i första byggnadsetappen ingående klinikerna vid

karolinska sjukhuset, d. v. s. staden och länet skulle svara för den verkliga

driftkostnaden, men ej med högre belopp än den genomsnittliga vårdkostnaden

på stadens respektive länets egna, på flera specialavdelningar uppdelade

sjukvårdsinrättningar.

Statskontoret avstyrkte i yttrande den 9 september 1940 kommissionens

förslag och anförde därvid.

Statskontoret anser lokalfrågan beträffande den kliniska undervisningen i

hud- och könssjukdomar böra lösas under medverkan av Stockholms stad och

således icke genom en utbyggnad av karolinska sjukhuset. Skulle emellertid

detta oaktat en dylik utbyggnad anses böra ske, bör likväl staten icke ensam

svara för byggnads- och utrustningskostnaderna för sagda klinik. Den härför

av staden och länet erbjudna motprestationen, fri förfoganderätt för staten

till Ekatomten med därå befintliga, byggnader m. m. synes nämligen alltför

ringa. Med utgångspunkt från de i betänkandet lämnade uppgifterna angående

byggnads- och utrustningskostnaderna för kliniken och under förutsättning,

att den på sjukvården belöpande delen av klinikens andél i ekonomilokaler

och personalbostäder kan uppskattas till 4,500 kronor för vårdplats,

skulle stadens andel i byggnads- och utrustningskostnaderna kunna beräknas

till 1,440,000 kronor och länets andel till 972,000 kronor eller till sammanlagt

i runt tal 2.4 miljoner kronor. Häremot bör ställas värdet av Eiratomten

med därå befintliga byggnader m. m., vilket värde torde uppgå till högst 1.8

miljoner kronor. Det är emellertid härvid att märka, att staden och länet

endast hava begränsad nyttjanderätt till sagda tomt, medan äganderätten

är förbehållen staten, varför Eiraanläggningen för staden och länet måste

representera ett värde, avsevärt understigande 1.8 miljoner kronor.

Enligt statskontorets mening bör därför den föreslagna överenskommelsen

icke godtagas på denna punkt, utan synas staden och länet böra bidraga till

byggandet och utrustningen av förevarande klinik efter samma grunder, som

föreslagits i fråga örn den pediatriska kliniken. Hinder föreligger givetvis icke

mot att vid sidan därav särskild överenskommelse träffas om överlåtelse till

staten av Eiraanläggningen för ett skäligt pris.

Byggnadsstyrelsen anförde i yttrande den 10 september 1910.

Det synes byggnadsstyrelsen önskvärt, att dispositionsrätten till Eiratomten

återgår till statsverket, och får styrelsen erinra att de s. k. byggnadssakkunniga

i sitt den 18 mars 1925 avgivna betänkande angående ordnandet av

statens byggnadsverksamhet inom Stockholm framhållit att förutsättningarna

härför böra undersökas.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Marits proposition nr 151.

Såsom av kommissionen framhållits har byggnadsstyrelsen beräknat värdet

av Eirasjukhusets tomt, oberäknat därå befintliga anläggningar, till 1,400,000

å 1,700,000 kronor. Det kan emellertid enligt byggnadsstyrelsens mening

ifrågasättas, huruvida det vid finansieringen av den på stadens vårdplatser

belöpande andelen av kostnaderna för den dermatologiska kliniken kan anses

skäligt, att stadens nyttjanderätt till Eirasjukhusets tomt jämte värdet av

de på området befintliga anläggningarna sättes lika med saluvärdet av nämnda

tomt, allrahelst som Eirasjukhuset enligt kommissionens uppgift är av den

beskaffenhet, att det icke anses motsvara de krav, som numera ställas på ett

modernt specialsjukhus av ifrågavarande slag, och sålunda förr eller senare

torde böra ersättas med ett nytt sjukhus, förlagt till annan, för ändamålet

mera lämplig plats. I varje fall förutsätter byggnadsstyrelsen, att denna värderingsfråga

blir föremål för närmare utredning.

Stockholms stads vederbörande myndigheter framställde erinringar mot förhandlingskommissionens

förslag till ekonomisk uppgörelse såsom oförmånlig

för staden.

Stockholms stads sjukhusdirektion anförde bland annat: Vad angår de ekonomiska

konsekvenserna för staden av sjukhuset Eiras nedläggande må följande

anföras. Eftersom kostnaderna för uppförande och utrustning av den

föreslagna dermatologiska kliniken vid karolinska sjukhuset skulle kvittas mot

Eirasjukhusets tomt, byggnader och utrustning, kommer staden att beröras

endast av driftkostnadernas förändring vid sjukvårdens överflyttning till karolinska

sjukhuset. I detta avseende må erinras örn att driftkostnaderna vid sjukhuset

Eira äro relativt låga. De utgjorde 8 kronor 26 öre per vårddag år 1939,

medan den genomsnittliga vårdkostnaden vid stadens egna, på flera specialavdelningar

uppdelade sjukvårdsinrättningar samma år utgjorde 11 kronor

4 öre. Då det är sistnämnda genomsnittskostnad, som skulle bestämma storleken

av stadens bidrag till den nya dermatologiska klinikens driftkostnader,

är det påtagligt att Eirasjukhusets nedläggande kommer att öka stadens kostnader

för vården av könssjuka. Självfallet uppväges kostnadsökningen i viss

mån av de fördelar, som sjukvården skulle vinna genom att förläggas till mera

ändamålsenliga lokaler.

Fastighetsnämnden yttrade i skrivelse den 26 november 1940: För uppförandet

av en dermatologisk klinik vid karolinska institutet skulle stadens

och länets bidrag utgöras av överlåtelse till staten av dispositionsrätten till

tomten nr 13 i kvarteret Munklägret (Eiras tomt) samt äganderätten till de å

tomten befintliga byggnaderna. Denna tomt, som disponeras av staden och

länet sedan 1815, har en areal av 9,858 m2. Tomtens värde har angivits till

1,400,000 kronor. Detta belopp synes vara tillmätt i underkant. Därest man

skulle åsätta tomten ett rent affärsmässigt värde blir detta avsevärt högre

och torde böra sättas till 2,500,000 kronor, vilket motsvarar cirka 254 kronor

per kvm. Det byggnadstekniska värdet för staden och länet tillhöriga byggnader

utgör enligt värderingsinstrument 575,000 kronor.

Kammarkontoret anförde: Då stadens bidrag till den nya dermatologiska

kliniken skulle lämnas genom avstående av stadens rätt till Eira sjukhus

tomt och byggnader, är det av intresse undersöka, huru en tillämpning av

fördelningsgrunderna för de andra klinikerna skulle utfalla. Utgår man från

den i kommissionens betänkande angivna uppdelningen på vård och underhåll

av kostaderna per vårdplats räknat vid dermatologiska kliniken, skulle stadens

bidrag stanna vid omkring 1,208,000 kronor. Räknar man med en höj
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Mårts proposition nr 151.

ning av 15 procent å byggnadskostnaderna, skulle bidraget, bortsett från prisstegringen

för utrustningen, stiga till cirka 1,335,000 kronor. Då fastighetsnämnden

uppskattat Ekatomten till 2,500,000 kronor och byggnaderna till

575.000 kronor, varav stadens andel efter vårdplatserna räknat skulle utgöra

1.497.000 respektive 344,000 kronor, synes uppgörelsen beträffande dermatologiska

kliniken för staden mycket oförmånlig. Dessutom kan jämväl i fråga om

denna klinik åberopas, att statens övervägande intresse motiverade en större

statlig andel av kostnaderna. Det bör ej heller förbises, att nedläggandet av

Eira kan, såsom sjukhusdirektionen framhållit, beräknas medföra en ganska

betydande ökning av stadens vårdkostnader.

Förhandlingskommissionens förslag av år 1942. Förhandlingskommissionens

förnyade förslag rörande den nya dermatologiska kliniken innebär i jämförelse

med det förra, att stadens och länets vårdplatser skulle bli tillhopa

117 i stället för 134. I övrigt ifrågasättes icke någon ändring beträffande

den ekonomiska uppgörelsen örn klinikens uppförande och drift.

Kommissionens avtalsjörslag är av följande lydelse.

Mellan svenska staten, Stockholms stad och Stockholms läns landsting är

—- under förutsättning av Kungl. Maj:ts och Stockholms stadsfullmäktiges

respektive landstingets godkännande — följande avtal träffat. ^

1. Staten uppför och utrustar vid karolinska sjukhuset å Norrbackaomradet

vid Stockholm en dermatologisk klinik. Å denna klinik tillförsäkras staden

— länet — rätt att allt framgent så länge sjukhuset drives disponera staden

70 allmänna vårdplatser och länet 47 allmänna vårdplatser, avsedda företrädesvis

för sådana sjukdomsfall, som äro lämpliga för klinisk undervisning. Staden

— länet — erhåller däremot ej någon del i äganderätt till tomt eller byggnader.

Dessa platser skola så fördelas på klinikens olika avdelningar, att staden

länet — erhåller:

Stockholms stad

å avdelningen för hudsjukdomar ............ 34 vårdplatser

» » » könssjukdomar ........... 24 »

» » » barn .............. 12_»_

Summa 70 vårdplatser 47 vårdplatser

Staden — länet — skall vara berättigad att, därest under byggnadstiden eller

sedermera annan fördelning av de staden — länet — tillförsäkrade vårdplatserna

önskas, erhålla jämkning i fördelningen, under förutsättning att hinder

härför icke möter från sjukhusets sida.

2. Staden — länet — äger att på lämpligt sätt göra sig underrättad örn, i

vilken omfattning stadens — lånets — platser a kliniken utnyttjas. ^

3. Sjuka från Stockholms stad — Stockholms län — erlägga vid vard a av

staden — länet — enligt detta avtal kontraherade platser legosängsavgift, vars

storlek bestämmes av staden — länet. Frågor örn nedsättning i eller befrielse

från legosängsavgift för sjuka från staden — länet — avgöras av stadens

länets — vederbörande myndighet. För sjuka, som beviljas nedsättning i eller

befrielse från legosängsavgift, betalas felande avgift av vederbörande fattigvårdssamhälle,

landsting eller kommun.

Bestämmelserna i föregående stycke gälla ej fall, som avses i 4 § lagen angående

åtgärder mot utbredning av könssjukdomar.

Stockholms län

28 vårdplatser

16 »

3 »

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 151.

Samtliga kostnader för klinikens drift fördelas mellan staten, staden och länet

på enahanda sätt, som angives i det år 1931 mellan staten, staden och landstinget

ingångna avtalet angående samarbete för uppförande och drift av karolinska

sjukhuset, varvid kliniken inräknas i sjukhuset.

4. Bestämmelserna i ett den 8 och den 12 augusti 1940 mellan kontrahenterna

ingånget avtal rörande tillägg till 1931 års avtal — vilket tilläggsavtal

avser beläggning med sjuka från staden och länet av för riket i övrigt avsedda

allmänna vårdplatser å de i 1931 ars avtal omförmälda klinikerna — skola äga

motsvarande tillämpning i fråga örn dermatologiska kliniken.

5. Staden och länet avstå från all den rätt de må äga till den staten tillhöriga

tomt å Kungsholmen, varå det av dem nu drivna sjukhuset Eira är

beläget och som upplåtits till dem jämlikt rikets ständers skrivelse den 27 juli

1815 och Kungl. Maj:ts brev den 16 augusti samma år, samt förbinda sig att

upphöra med verksamheten vid sjukhuset, då kliniken kan tagas i bruk.

Staden och länet förbinda sig att till dess kliniken kan tagas i bruk vidmakthålla

sjukhuset Eiras byggnader, anläggningar och utrustning samt att

vid nämnda tidpunkt till staten utan särskilt vederlag med full äganderätt

överlämna sagda byggnader, anläggningar och utrustning.

Förhandlingskommissionen har även ingått på bemötande av de invändningar,

som riktades mot dess förslag. Kommissionen anför i detta hänseende.

Såväl statskontoret som stadens kammarkontor lia uppenbarligen utgått

fran en rent siffermässig jämförelse mellan å ena sidan värdet av den vinst,

staten skulle göra genom att erhålla fri dispositionsrätt till Ekatomten, och

å andra sidan värdet av den kompensation, staden och länet skulle erhålla

genom att ett antal vårdplatser å den nya kliniken upplätes till dem. Till

följd av olika beräkningsgrunder vid uppskattningen av värdet av denna

vinst och kompensation ha statskontoret och kammarkontoret båda kommit

till den slutsatsen, att avtalsförslaget vore oförmånligt, enligt statskontorets

mening för staten och enligt kammarkontorets åsikt för staden.

Häremot vill kommissionen framhålla, att kommissionen vid förslagets

upprättande ansett sig icke blott böra utan även vara nödsakad att utgå

från, att i detta speciella fall de hittills vedertagna grunderna för kostnadsfördelningen

mellan staten, staden och länet icke kunna tillämpas utan att

istallet en lösning måste sökas, som rent praktiskt sett kan tillfredsställa

samtliga parter. Kommissionen har därvid närmast haft att sinsemellan

avvaga statens, stadens och länets intressen av den tillämnade kliniken. Beträffande

å ena sidan staten kan därvid fastslås, att staten är nödsakad

att genom en nybyggnad tillgodose den för hela riket till karolinska institutet

koncentrerade undervisningen i dermatologi och syfilidologi samt att

staten, därest den icke ensam vill bygga och driva en sådan klinik, måste

söka samarbete med de parter, som kunna tänkas ställa patientmaterial

till undervisningens förfogande, d. v. s. här närmast Stockholms stad och

Stockholms Ian. I fråga om å andra sidan staden och länet kan tillika fastslås,

att de tills vidare icke hava något överhängande intresse av en ny

klinik, enär deras vårdbehov för hud- och könssjuka är fullt tillgodosett

genom den kvarvarande paviljongen vid S:t Görans sjukhus och Eirasjukhuset.

.Det kan tvärtom ifragasättas, örn icke tillkomsten av den nya kliniken

i sa matto innebär en nackdel för staden och länet, som härigenom

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

vårdkostnaderna för deras könssjuka komma att ökas och åtminstone länet

blir nödsakat att på annat håll skaffa sig ersättning för de vårdplatser

på Eirasjukhuset, som på grund av det minskade vårdbehovet tor konssjuka

äro belagda av kroniskt sjuka. Den enda ekonomiska fördel staden

och länet kunnat hava av den nya kliniken är den, att staden och länet helnäs

från omsorgen att i en framtid, då Eirasjukhuset icke längre är användbart

för sitt ändamål, bygga ett nytt sjukhus i dess ställe. ...... ,

Vid en avvägning mellan de olika intressen, som salunda aro lorkmppade

med den nya kliniken, har kommissionen kommit till den slutsatsen, att

en för alla parter skälig och godtagbar lösning är den att staten, som ensam

representerar det direkta intresset för den nya kliniken, även ensam

bekostar dess uppförande och utrustande emot det att den värdefulla Ekatomten

med fri dispositionsrätt tillfaller staten, medan å andra sidan staden

och länet deltaga i kostnaderna för klinikens drift.

Av vad nu anförts framgår, att kommissionen icke lagt huvudvikten vid

en rent siffermässig jämförelse mellan å ena sidan statens samt å andra

sidan stadens och länets insatser, varför kommissionen saknar anledning

att, på sätt byggnadsstyrelsen i sitt yttrande över kommissionens betänkande

ifrågasatt, föreslå en närmare utredning om Ekatomten varde. Kommissionen

finner de skäl, kommissionen andragit till stöd för sitt torra förslag,

alltjämt fullt bärande och vidhåller alltså detsamma.

Kommissionen har vid sitt förnyade förslag fogat byggnad1 sskisser

och kostnadsberäkningar. Dessa ha på uppdrag av

Kungl. Majit uppgjorts av karolinska sjukhusets byggnadskommitté i

samråd med kommissionen och dess expert, arkitekten Sven Ahlbom.

Byggnadskostnaderna ha approximativt uppskattats till följande belopp:

Klinikbyggnaden .................................. kronor 2,340,000

Personalbostäder .................................. * 160,000

Ändringsarbeten på vissa ekonomibyggnader . ........ » 123,000

Summa kronor 2,623,000.

Någon ny kostnadsberäkning för utrustning har icke verkställts. I sitt år

1940 avgivna betänkande hade dessa beräknats till 1,140,000 kronor, eventuella

garnisonsplatser icke medräknade. Kostnaderna för klinikens färdigställande

skulle alltså uppgå till inalles (2,623,000 + 1,140,000 =)

3,763,000 kronor.

Kommissionen, har framhållit, att den icke ansett med sitt uppdrag förenligt

att taga ställning till de framlagda skissförslagen och kostnadsberäkningarna.

Kommissionen har slutligen framhållit angelägenheten av att arbetet

med den nya kliniken påbörjades i så god tid, att den kunde beräknas

vara färdig till den 1 januari 1946. Detta överensstämde även med av

stadens och länets representanter uttalade önskemål.

Statskontoret har i yttrande den 26 september 1942 förklarat sig vidhålla

sina i det tidigare yttrandet framförda betänkligheter mot förhandlingskommissionens

förslag.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj ds proposition nr 151.

Stockholms stads kammarkontor framhöll, att, även om med hänsyn till

den begränsning, som förefunnes i stadens och länets rätt att disponera

Eiratomten, viss invändning kunde göras emot att vid bedömandet av avtalsparternas

ömsesidiga prestationer utgå ifrån ett affärsmässigt värde å

denna tomt, syntes dock överenskommelsen rörande den dermatologiska

kliniken vara att beteckna såsom för staten förmånlig.

Stockholms stadsfullmäktige och Stockholms läns landsting ha godtagit

kommissionens förslag.

4) Byggnadens utformning m. m.

ByggHädskostnaderna för det av förhandlingskommissionen överlämnade

byggnadsprogrammet ha av arkitekten S. Ahlhom i augusti 1942 approximativt

beräknats sålunda.

Byggnadsarbeten..................

Värme- och ventilationsanläggning,

gas-, vatten- och avloppsledningar

samt sanitetstekniska installationer

Steriliseringsanläggningar ...........

Elektr. stark- och svagströmsanlägg
ningar.

.........................

Elektr. hissar .....................

Yttre transport- och rörkulvertar ....

Yttre ledningar....................

Bergsprängningar ..................

Yttre planeringsarbeten............

Ritningar, kontroll, administration

samt oförutsedda utgifter ........

Ändringsarbeten inom tvättbyggnaden

Ändringsarbeten inom köksbyggnaden

Personalbostäder..................

kronor 1,420,000

» 400,000

» 45,000

» 115,000

» 35,000

» 10,000

» 10,000

» 75,000

» 30,000

200,000 kronor 2,340,000

» 47,000

» 76,000

» 160,000

Summa kronor 2,623,000.

Beträffande byggnadens utformning inhämtas av en av Ahlbom upprättad

beskrivning bland annat:

Kliniken förlägges till den plats, som förutsågs i generalplanen för karolinska

sjukhusets utbyggande, d. v. s. området väster om huvudkomplexet.

Klinikbyggnaden anslutes direkt till B-flygeln. Härigenom kan där befintligt

trapphus jämväl utnyttjas för den dermatologiska kliniken.

Dermatologiska kliniken är avsedd att inrymma 166 patienter, fördelade

på fem allmänna vårdavdelningar, en enskild, samt en malariaavdelning.

Kliniken innehåller: 1 allmän hudavdelning för män..... 36 platser

1 » » » kvinnor... 37 »

1 » könsavdelning » män..... 25 »

1 » » » kvinnor. . . 30 »

1 » barnavdelning . . . 20 »

1 enskild vårdavdelning........... 13 »

1 malariaavdelning............... 5 »

Summa 166 platser.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Avdelningarnas olika storlek har försvårat byggnadens utformning. Uppkomna

överloppsutrymmen lia disponerats för sjukvårdspersonal av olika,

slag. Dessa bostadsrum lia emellertid kunnat förläggas neutralt i omedelbar

anslutning till trapphus. . . ...

Kliniken omfattar vidare en poliklinik- och undervismngsavdelmng, avdelningar

för bad och ljusbehandling, en mindre djuravdelning, samt rum

för läkare, vetenskaplig forskning och rutinundersökningar. De olika avdelningarna

ha sammanförts i ett block om sju våningar i direkt förlängning

av huvudkomplexets B-flygel. Blocket avslutas mot väster med en

lägre flygel i tre våningar. Byggnaden kopplas direkt in i det befintliga underjordiska

kulvertsystemet. . „ . ....

Med undantag för köks- och tvättanläggningarna, som mäste utökas, aro

samtliga ekonomiavdelningar inom karolinska sjukhuset redan dimensionerade

för jämväl denna kliniks behov.

Utformning, standard och dimensionering av dermatologiska klinikens

vårdavdelningar och övriga lokaler äro i huvudsak desamma som tillämpats

vid uppgörandet av förslag till reumatisk klinik vid karolinska sjukhuset

j februari detta år. Således är t. ex. korridorbredden 2.40 m., rumsdjupet 6 m.,

rumsbredden för 3-sängssal 3.8 m., etc. På grund av sammanbyggnaden med

huvudkomplexet måste våningshöjden 3.2 m. bibehållas.

Konstruktioner, material och ytbehandlingar föreslås i huvudsak likartade

med vad som tidigare kommit till användning inom sjukhuset, torsåvitt

icke rådande materialknapphet föranleder avvikelser Byggnaden

grundlägges på berg, samt uppföres i Rödbo fasadtegel. Bjälklagen utföras

av betong.

Till grund för skissförslagets uppgörande har legat ett av professorn S. Hellerström

uppgjort byggnadsprogram, beträffande vilket hänvisas till handlingarna.

Beträffande byggnadsstyrelsens yttrande hänvisas till sid. 57 f. i det föregående.

Medicinalstyrelsen och direktionen för karolinska sjukhuset ha icke riktat

någon erinran mot de uppgjorda ritningarna.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet har icke ansett sig kunna taga

ställning till frågan, huruvida den nya kliniken i alla sina detaljer bör uppföras

i överensstämmelse med det framlagda förslaget. I ett särskilt yttrande

anför professorn Berven.

I den dermatologiska klinikens organisationsplan ingår enligt de sakkunnigas

förslag en avdelning för ljusbehandling. Denna omfattar dels en

avdelning för bågljusbehandling med två behandlingsrum jämte bnokaler,

sammanlagt 35 m.2, samt två rum för finsenbehandlmg m. m., sammanlagt

Mot inrättandet av en sådan avdelning vid dermatologiska kliniken finnas

tvenne huvudskäl, det första av mera principiell art, det andra av eko
-

nomisk betydelse. . .

För tillgodoseendet av utvecklingen av forskningen inom stralterapien

finnes vid karolinska institutet inrättat en professur i radioterapi, vilkens

innehavare är överläkaren vid radiumhemmet, vilket jämväl är karolinska

opaginerad Kontrollera mot PDF

so

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 151.

sjukhusets radioterapeutiska klinik. Med radioterapi eller strålterapi förstas

behandling med spektrums olika ljussorter, framför allt radium- och

röntgenstrålning, men i allmänhet räknas även dit behandling med det synliga

ljuset jämte den ultravioletta delen av spektrum.

Vid medicinskt radiologiska kongresser förekomma jämte sektionen för

röntgendiagnostik som regel sektioner ej blott för radium- och röntgenbehandling

utan även för ljusbehandling. Stora delar av de radiologiska

vetenskapliga tidskrifterna upptagas ävenledes av arbeten inom ljusterapiens

område. Det framgår härav, att terapien med olika ljussorter, radium,

röntgen, kolbågeljus, finsenljus o. s. v. betraktas som vetenskapligt sammanhängande

forskningsområden.

Professorn i radioterapi ger f. n. en översiktskurs för medicine kandidater

över radium-, röntgen- och ljusterapien, vilken senare i sin biologiska

effekt är nära ansluten till radium- och röntgenterapien. Hittills har icke

någon undervisning givits beträffande terapien med finsenljus, då någon

sådan avdelning icke finnes på radiumhemmet, vilket är en brist i dess

verksamhet.

Liksom radioterapien redan utvecklat en klinisk sidogren, den gynekologiska

radioterapien, torde genom ett intimt samarbete mellan radioterapeuter

och dennatologer en ny vetenskapsgren, radiodermatologien, kunna

komma att utvecklas.

Först genom ett intimt samarbete mellan radiologer och dermatologer

torde det vara möjligt att få till stånd en fruktbärande utveckling inom

detta område. Lämpligaste formen för detta samarbete torde väl vara, att

en dermatolog studerar radioterapi eller en radioterapeut dermatologi. En

liknande anordning har företagits vid den radiopatologiska avdelningen och

den patologiska avdelningen vid karolinska sjukhuset, i det att laboratorerna

på respektive avdelningar växelvis tjänstgöra på de bägge institutionerna.

För utbildningen av de blivande läkarna och framför allt för utbildningen

av radioterapeuterna är det också nödvändigt, att den radioterapeutiska

kliniken får ett material för såväl ljusbehandling som finsenbehandling av

de dermatologiska åkommorna. De röntgenologiska lasarettsläkarna vid

centrallasaretten ute i landet mäste känna indikationerna och strålbehandlingsformerna

för de dermatologiska åkommorna, då det knappast är troligt,

att dermatologiska specialavdelningar komma att upprättas vid centrallasaretten

under de närmaste årtiondena.

De principiella skäl, jag här framfört, synes mig tala mot en speciell ljusbehandlings-

och finsenbehandlingsavdelning på den dermatologiska kliniken.

För ljus- och finsenbehandlingsavdelningen har beräknats ett utrymme

av för den förra 35 och för den senare 110 m2. Då det finnes tillräckliga

lokaler i karolinska sjukhusets ljusavdelning för denna behandlingsform,

synes det.vara en onödig utgift att bygga nya lokaler i denna specialklinik.

En onödig utgift torde även vara kostnaderna för den ganska dyrbara

apparaturen. Ljusbehandlingsapparater finnas på karolinska sjukhusets centrala

ljusavdelning i tillräckligt antal, och för den händelse min reservation

vinner bifall, behöver endast finsenbehandlingsapparater anskaffas.

I en sedermera avgiven promemoria har professorn S. Hellerström på anförda

skäl hemställt, att professorn Bervens reservation lämnas utan avseende.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Majlis ''proposition nr 151.

Kanslern för rikets universitet, som livligt tillstyrkt, att åtgärder snarast

möjligt vidtagas för utarbetande av definitiva ritningar till och utförande

av ifrågavarande byggnadsföretag, har beträffande professorn Bervens

reservation framhållit, att frågan om en ljusbehandlingsavdelning syntes böra

ytterligare övervägas, innan planen för kliniken definitivt fastställdes. Det

rörde sig emellertid här örn en detalj, som spelade en mycket underordnad

roll i kostnadshänseende. De åsyftade lokalerna skulle inredas i källarvåningen

och taga ett relativt litet utrymme i anspråk. I samband med utarbetandet

av definitiva ritningar borde likaledes ytterligare undersökas,

huruvida samtliga övriga föreslagna laboratorier och andra lokaler för speciella

undersökningar vore oundgängligen nödvändiga.

5) Avtal angående personalen på sjukhuset Eira.

Förhandlingskommissionen framhöll i sitt första betänkande, att enär

tidpunkten för sjukhuset Eiras nedläggande vore oviss, några närmare normer

för reglerandet av frågan, hur det borde förfaras med sjukhusets personal

vid dess nedläggande, ej lämpligen borde fastslås i avtalets form.

Statskontoret framhöll, att en överlåtelse av sjukhuset Eira till staten

under alla förhållanden icke borde medföra någon förpliktelse för staten att

sörja för sjukhuspersonalen, utan syntes ansvaret härför böra åvila huvudmännen

för sjukhuset, d. v. s. staden och länet.

Förhandlingskommissionen framlade emellertid i sitt år 1942 avgivna

förslag ett formligt förslag till avtal angående överflyttning till den nya

dennatologiska kliniken av den vid sjukhuset Eira anställda personalen.

Kommissionen anförde.

Enligt från stadens sida förebragt utredning måste den ordinarie personalen

därstädes anses vara anställd enligt grunder, som gälla för ordinarie

befattningshavare vid Stockholms kommunalstyrelse, och hava samma

trygga ställning, som tillkomma dessa. Vidare torde denna personal enligt

nämnda utredning vara skyldig att underkasta sig förändrad tjänstgöring

eller förflyttning till annan befattning inom Stockholms stad eller dess närhet,

dock med bibehållande av de i innehavande befattning tillförsäkrade

förmånerna av avlöning enligt lönegrupp, samt pension och semester. Något

tveksammare vore det, enligt samma utredning, huruvida personalen

kunde anses vara skyldig att mottaga förflyttning till befattning inom

Stockholms län i dess helhet, för vilken uppfattning dock talade, att Eirasjukhuset

uttryckligen angåves vara Stockholms stads och läns sjukhus.

Den extra ordinarie och den extra personalen vid sjukhuset kunde givetvis

entledigas.

I sitt utlåtande över kommissionens betänkande har statskontoret uttalat

som sin mening, att en överlåtelse till staten av Eiraanläggningen under

alla förhållanden icke borde medföra någon förpliktelse för staten att sörja

för denna personal, utan att ansvaret härför borde åvila huvudmännen

för sjukhuset, d. v. s. Stockholms stad och län.

Bihang lill riksdagens protokoll 191f3. 1 sami. Nr 151. ö

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Stadens representanter, med vilka länets delegerade instämt, hava däremot

framställt önskemål örn att till grund för en överenskommelse om

Eirapersonalen borde läggas det avtal, som träffades mellan staten och staden

vid överlåtande till statens institut för folkhälsan av stadens hälsovårdsnämnds

biologiska och kemiska laboratorier.

Förslaget till detta avtal, som den 28 juni 1941 godkänts av Kungl.

Majit, hade uppgjorts av utsedda representanter för staten och staden. Som

statens representanter hade fungerat bland annat generaldirektören och

chefen för statskontoret W. Björck och dåvarande t. f. statssekreteraren i

finansdepartementet E. Swartling.

Detta avtal har, såvitt angår personalen, följande lydelse.

§ 4.

Mom. 1. Tjänsteman, som innehaft anställning eller förordnande såsom föreståndare,

assistent eller analysbiträde vid nämndens biologiska eller kemiska

laboratorium minst tre år, äger vinna anställning vid statens institut för folkhälsan.

Mom. 2. Beträffande tjänsteman, som enligt mom. 1 övergått i statstjänst,

skall gälla:

att tjänstemannen efter övergången skall åtnjuta löneförmåner av statsmedel

med minst det belopp, vartill han på grund av ovannämnda anställning eller

förordnande i stadens tjänst är berättigad omedelbart före övergången, dock

att, i den mån avlöningen utgöres av rörligt lönetillägg, beloppet av detsamma

skall minskas, om så föranledes av de för stadens motsvarande tjänstemän gällande

grunder;

att kostnaden för förutvarande ordinarie tjänstemän enligt nyssnämnda grunder

tillkommande ökat rörligt lönetillägg skall gäldas av staden; samt

att för uppflyttning till högre löneklass enligt de statliga avlöningsbestämmelserna

tjänstemannen skall tillgodoföras sådan tjänstgöring hos staden, som

tillgodoräknats för avlöningsförhöjningar i den vid övergången till statstjänst

innehavda kommunala tjänsten.

§ 5.

Morn. 1. Ordinarie befattningshavare hos staden ävensom på ordinarie befattning

förordnad tjänsteman, som med stöd av vad i 4 § föreskrives, erhållit anställning

vid statens institut för folkhälsan, äger att för bekommande av tjänstepension,

familjepension och uppskjuten livränta av staten tillgodoräkna sig

sin tjänstgöring i stadens tjänst.

Tjänstepensionen och familjepensionen jämte rörligt pensionstillägg skall till

ordinarie befattningshavare utgå med minst det belopp, som befattningshavaren

eller hans efterlevande skulle hava erhållit, därest han kvarstått i kommunens

tjänst.

Ordinarie befattningshavare, som avgår utan rätt till tjänstepension, skall

erhålla uppskjuten livränta med minst samma belopp, som enligt kommunala

grunder skulle hava utgått till honom.

Blir ordinarie befattningshavare berättigad till tjänstepension, familjepension

eller uppskjuten livränta, skall staden gälda det belopp, varmed pensionen eller

livräntan överstiger enligt statens bestämmelser utgående motsvarande förmån;

och skall staden i övrigt, vad gäller i denna paragraf avsedda tjänstemän, deltaga

i statens kostnad för här angivna förmåner med så stor del, som svarar

opaginerad Kontrollera mot PDF

8:3

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

mot förhållandet mellan tjänståren i stadens tjänst och sammanlagda antalet

tjänstår i stadens och statens tjänst.

Mom. 2. Extra ordinarie tjänsteman hos staden, som med stöd av 4 § övergår

till statstjänst, behåller honom av staden tillförsäkrad rätt till uppskjuten

livränta, men äger icke för erhållande av statlig tjänstepension, familjepension

eller uppskjuten livränta tillgodoräkna tjänstgöring hos staden.

Kommissionen vill för egen del framhålla, att det uppenbarligen är ett

statens intresse att vid den nya dermatologiska klinikens öppnande hava

tillgång till en på detta område kvalificerad personal. Emellertid har det

synts kommissionen uteslutet att staten skulle i likhet med vad som skedde

beträffande personalen vid stadens hälsovårdsnämnds biologiska och kemiska

laboratorier, förbinda sig att övertaga all den vid Eirasjukhuset anställda

sjukvårds-, kontors- och ekonomipersonalen, och detta på den grund,

att en granskning av personaluppsättningen vid karolinska sjukhuset visat,

att några möjligheter ej finnas att därstädes placera hela den vid Eira sjukhus

anställda personalen.

Däremot har kommissionen funnit det skäligt, att, i händelse karolinska

sjukhusets personalbehov möjliggör en sådan anordning, staten bereder

Eirapersonalen motsvarande anställning vid karolinska sjukhuset, dock

först och efter det staden och länet undersökt, örn och i vad mån ifrågavarande

personal kan vinna motsvarande anställning i stadens eller länets

tjänst.

Med dessa inskränkningar och med vissa redaktionella ändringar i förberörda

avtal, vilka endast åsyfta att undanröja eventuella misstolkningar

av avtalet, ävensom med tillägg av vissa bestämmelser, som enbart avse

förhållandet mellan staden och länet, har kommissionen funnit avtalet i

fråga böra vinna tillämpning jämväl i fråga örn Eirasjukhusets personal.

Stadens och länets representanter ha för sin del godkänt kommissionens

ståndpunkt.

Kommissionen vill i detta sammanhang icke underlåta att erinra därom,

att personalkostnaderna ingå i karolinska sjukhusets driftkostnader, av

vilka staden och länet i fråga om sina vårdplatser erlägga ojämförligt största

delen, samt att vid sådant förhållande ett åtagande från statens sida

att eventuellt under en begränsad framtid betala lönefyllnad till ett antal

av Eirasjukhusets personal icke kommer att ådraga staten några nämnvärda

kostnader.

Det angående föreliggande fråga uppgjorda avtalsförslaget är av följande

lydelse.

I anslutning till ett mellan svenska staten, Stockholms stad och Stockholms

läns landsting denna dag ingånget avtal rörande samarbete för uppförande av

en dermatologisk klinik vid karolinska sjukhuset har — under förutsättning

av Kungl. Maj:ts, Stockholms stadsfullmäktiges och landstingets godkännande

— följande avtal träffats angående överflyttning till kliniken av den vid sjukhuset

Eira anställda personalen.

§ 1.

Staten förklarar sig i förhållande till staden och landstinget (nedan kallade

sjukhusägarna) villig att i samband med dermatologiska klinikens inrättande,

örn och i den mån det med hänsyn till karolinska sjukhusets personalbehov är

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Majlis ''proposition nr 151.

möjligt, bereda arbetstagare, som tillhöra sjukhuset Eiras sjukvårds-, kontorsoeh

ekonomipersonal och som icke kunna förflyttas till någon av sjukhusägarnas

sjukhusinrättningar, motsvarande anställning vid karolinska sjukhuset.

§2.

Beträffande ordinarie eller extra ordinarie tjänsteman, som enligt § 1 övergått

i statstjänst, skall gälla,

att tjänstemannen efter övergången skall åtnjuta löneförmåner av statsmedel

med minst det belopp, vartill han på grund av anställning vid sjukhuset Eira

är berättigad omedelbart före övergången, dock att i den mån avlöning utgöres

av rörligt lönetillägg, beloppet av detsamma skall minskas, örn så föranledes

av de för Stockholms stads motsvarande tjänstemän gällande grunder,

att, därest ordinarie tjänsteman, om han kvarstått i sin befattning vid sjukhuset

Eira, skulle på grund av de för Stockholms stads motsvarande tjänstemän

gällande bestämmelser i fråga örn rörligt tillägg hava kommit i en förmånligare

ställning i lönehänseende än den han åtnjuter i sin anställning vid

karolinska sjukhuset, sjukhusägarna skola hålla honom skadeslös härför, samt

att för uppfattning till högre löneklass enligt de statliga avlöningsbestämmelserna

ordinarie och extra ordinarie tjänsteman skall tillgodoföras sådan

tjänstgöring vid sjukhuset Eira, som tillgodoräknats för avlöningsförhöjningar

i den vid övergången till statstjänst innehavda tjänsten.

§ 3.

Morn. 1. Ordinarie tjänsteman, som med stöd av vad i § 1 föreskrives, erhållit

anställning vid den statliga kliniken, äger att för bekommande av tjänstepension

och uppskjuten livränta av staten tillgodoräkna sig sin tjänstgöring vid

sjukhuset Eira.

Tjänstepensionen jämte rörligt tillägg skall till ordinarie tjänsteman utgå

med minst det belopp, som han skulle hava erhållit, därest han kvarstått i sin

vid övergången till statstjänst innehavda befattning hos sjukhusägarna.

Ordinarie tjänsteman, som avgår utan rätt till tjänstepension, skall erhålla

uppskjuten livränta med minst samma belopp, som enligt de för Stockholms

stads tjänstepersonal gällande grunder skulle hava utgått till honom, därest

hail intill avgången kvarstått i den vid övergången till statstjänst innehavda

befattningen hos sjukhusägarna.

Blir ordinarie tjänsteman berättigad till tjänstepension eller uppskjuten livränta,

skola sjukhusägarna gälda det belopp, varmed pension eller livränta,

därest densamma beviljats enligt för Stockholms stads tjänstemän gällande

grunder i den vid övergången till statstjänst innehavda befattningen, överstiger

den enligt statens bestämmelser utgående förmånen; och skola sjukhusägarna i

övrigt vad gäller i denna paragraf avsedda tjänstemän deltaga i statens kostnad

för den enligt statens bestämmelser utgående förmånen med så stor del, som

svarar emot förhållandet mellan tjänstaren i sjukhusets tjänst och sammanlagda

antalet tjänstår i sjukhusets och statens tjänst.

Morn. 2. Familjepension till sådan tjänstemans efterlevande, som i mom. 1

avses, skall utgå enligt de för statens tjänstemän gällande grunder, skolande

för sådan förmån tjänstemannens tjänstår vid sjukhuset Eira ej tillgodoräknas.

Sjukhusägarna förklara sig villiga att efter prövning av varje särskilt fall till

dylik tjänstemans efterlevande utgiva den utfyllnad av pensionen, som med

hänsyn till tjänståren vid sjukhuset Eira och övriga omständigheter kan finnas

skälig.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Mom. 3. Annan tjänsteman vid sjukhuset Eira än ordinarie ävensom kollektivanställd

arbetstagare därstädes, som med stöd av § 1 övergår till statstjänst,

behåller honom av sjukhusägarna tillförsäkrad rätt till uppskjuten livränta —

vilken jämväl skall av sjukhusägarna bestridas — men äger icke för erhållande

av statlig tjänstepension, familjepension eller uppskjuten livränta tillgodoräkna

tjänstgöring vid sjukhuset Eira.

§ 4.

Där enligt detta avtal kostnaden skall gäldas av sjukhusägarna gemensamt,

.skall denna mellan dem fördelas så att av hela kostnadsbeloppet staden bidrager

med tre femtedelar och landstinget med två femtedelar, därest ej annan fördelningsgrund

mellan staden och landstinget överenskommes.

Statskontoret har förklarat sig icke kunna finna fog för att staten vid en

eventuell överlåtelse av Eirasjukhuset skulle åtaga sig några förpliktelser

gentemot den av huvudmännen för sjukhuset anställda personalen, vilket

givetvis icke finge hindra, att staten efter ett övertagande i sin tjänst på

sedvanliga villkor borde kunna anställa övertalig personal. Den av kommissionen

som motiv för ett avtal örn övertagande av personalen åberopade

jämförelsen med statens institut för folkhälsan syntes icke hållbar, enär i

detta fall varit fråga örn specialutbildad personal, som svårligen kunnat användas

av staden för andra uppgifter, medan nu förevarande personal —

i den mån den icke anställdes av staten — borde kunna beredas sysselsättning

med likartade arbetsuppgifter i stadens eller länets tjänst.

Direktionen för karolinska sjukhuset har fäst uppmärksamheten på det

otillfredsställande i att karolinska sjukhuset kanske under en lång följd av

år kunde komma att utbetala högre lön till befattningshavare, som skulle

övertagas från sjukhuset Eira, än till övriga jämställda befattningshavare

vid sjukhuset. Det kunde därför ifrågasättas, om icke den i 2 § första stycket

intagna bestämmelsen borde ändras eller tolkas så att högre avlöning

icke skulle utgå av statsmedel än lön i den högsta löneklass, som gällde för

den befattning, vari befattningshavaren vid övergången placerades, jämte

därå belöpande rörligt tillägg och kristillägg.

Med anledning av direktionens jämkningsforsing har färilarullingskommissionen

anfört.

Beträffande den av direktionen ifrågasatta ändringen av avtalet rörande

Eirasjukhusets personal hava stadens och länets representanter förklarat,

att redan detta avtal innebure en sådan uppmjukning till förfång för staden

och länet av bestämmelserna i det avtal rörande överlåtelse till statens institut

för folkhälsan av stadens hälsovårdsnämnds biologiska och kemiska

laboratorier, vilket i sina huvuddrag tjänat till förebild för överenskommelsen

om Eirapersonalen, att staden och länet icke kunde godtaga någon

ytterligare försämring för deras del av överenskommelsen i fråga.

Vid sådant förhållande och då kommissionen anser det framlagda avtal

sförslaget rörande Eirapersonalen innebära en rättvis avvägning mellan

fle olika kontrahenternas intressen, anser sig kommissionen böra avstyrka

direktionens ändringsförslag i denna del.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Beträffande Stockholms stads ställningstagande till ifrågavarande avtalsförslag

inhämtas av handlingarna bland annat.

Tjänstedirektören yttrade: Med anledning av vad direktionen för karolinska

sjukhuset i sitt yttrande anfört angående föreskrifterna i § 2, första

stycket, av avtalsförslaget rörande Eiras personal må erinras, att den i detta

fall föreslagna avfattningen i fråga om kronans åtaganden till fullo överensstämmer

med det avtal, som av kronan godkänts angående överlåtande

till statens institut för folkhälsan av hälsovårdsnämndens laboratorier. Någon

anledning att från stadens sida godtaga en mindre gynnsam uppgörelse

synes icke förefinnas, helst avtalsförslaget i det hänseendet är mindre förmånligt

än nyssnämnda avtal angående laboratorierna, att enligt förslaget

kronan icke ikläder sig någon förbindelse att övertaga personalen.

Samtidigt kan med anledning av vad direktionen anfört finnas anledning

påpeka, att avtalsförslaget i den här avsedda delen möjligen kan behöva

kompletteras för det fall, att ordinarie befattningshavare vid sjukhuset Eira

vid tidpunkten för övergången till kronans stat icke uppnått slutavlöningen

i sin befattning. Rätten för dylik ordinarie befattningshavare att komma

i åtnjutande av återstående löneförhöjningar (ålderstillägg) bör säkerställas,

antingen kostnaden hiirför skall bäras av kronan eller staden och länet

gemensamt. Vid sådan fortsatt behandling, som av direktionen påyrkats,

synes denna sak böra särskilt uppmärksammas.

Kammarkontor et anförde: I frågan örn överflyttning av personal vid

sjukhuset Eira till den planerade dermatologiska kliniken vid karolinska

sjukhuset samt framställningarna rörande pensionsförhållandena för samma

personal, får kontoret hänvisa till tjänstedirektörens yttranden. Vad tjänstedirektören

anfört i fråga om viss ordinarie personals rätt till löneförhöjningar

synes böra föranleda komplettering i avtalsförslaget.

Drätselnämnden uttalade, att nämnden funnit sig icke böra motsätta sig

ett godkännande av avtalsförslaget från stadens sida, men förutsatte, att

vid det definitiva utformandet av dessa av kammarkontoret förordade

jämkning borde iakttagas.

Föredragande borgarråd anförde:

Beträffande avtalet rörande personalen vid Eira har karolinska sjukhusets

direktion ifrågasatt en ändring i det uppgjorda avtalsförslaget, innebärande

en viss försämring för stadens del. Enär avtalsförslaget i fråga örn

kronans åtagande är en kopia av det avtal, som av kronan godkänts angående

överlåtande till statens institut för folkhälsan av hälsovårdsnämndens

laboratorier, dock med en viss uppmjukning till stadens nackdel, har

anlediiing icke ansetts föreligga för staden att göra ytterligare jämkningar.

Jag får därför avstyrka karolinska sjukhusdirektionens tilläggsförslag i

denna del. Med anledning av tjänstedirektörens påpekande synes man vidare

från stadens sida böra uttala, att de avlöningsförhöjningar jämte

rörligt tillägg därå, som enligt de statliga reglementena må tillkomma av

staten övertagen personal, skola avräknas på den avlöningsförhöjning med

rörligt tillägg därå, som staden kan komma att förpliktas utgiva till denna

personal.

Stadskollegiet biträdde föredragande borgarrådets ståndpunkt och förslag.

Stockholms stadsfullmäktige godkände det föreliggande avtalsförslaget

»på sätt ovan föreslagits».

Stockholms läns lansting godkände för sin del ifrågavarande avtal.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Av den i det föregående lämnade redogörelsen för undervisnings- och

sjukvårdsförhållandena vid den dermato-syfilidologiska kliniken på S:t Görans

sjukhus framgår, att dessa måste betecknas såsom i hög grad otillfredsställande.

Ett besök på kliniken ger även en lekman en bestämd uppfattning

örn att snara åtgärder äro oundgängliga för att bereda undervisningen

och sjukvården bättre möjligheter. Därtill kommer, att det är en tidsfråga,

när en förestående ombyggnad av S:t Görans sjukhus framtvingar en förflyttning

av undervisningen till annat sjukhus. Att fragan om undervisningsklinikens

förflyttning bör lösas genom dess förläggning till karolinska sjukhuset

synes därvid uppenbart. Ett principbeslut härom torde därför nu böra

fattas.

I fråga om den nya klinikens storlek har enighet nåtts mellan undervisnings-

och sjukvårdsintressenas representanter. Då någon erinran mot

klinikens föreslagna storlek icke heller riktats fran någon av de i ärendet

hörda myndigheternas sida, saknar jag anledning att ifrågasätta någon ändring

i detta hänseende. Jag tillstyrker alltså, att kliniken, såvitt gäller de

civila avdelningarna, planeras för 166 vårdplatser, varav 70 reserverade för

Stockholms stad, 47 för Stockholms län och 36 för landet i övrigt. Jag tillstyrker

även, att en enskild avdelning örn 13 platser anordnas.

Beträffande den ekonomiska uppgörelsen med Stockholms stad och län

har förhandlingskommissionen sökt sig fram efter andra linjer än när det

gällde den nya pediatriska kliniken. Kommissionens förslag innebär sålunda,

att staten ensam skulle svara för den nya klinikens iordningställande,

medan stadens och länets motprestation skulle bestå däri, att dessa

parter utan vederlag till staten överläte sin dispositionsrätt till sjukhuset

Eiras tomt och sin äganderätt till därå uppförda byggnader med tillhörande

sjukhusutrustning. Med hänsyn till att det ekonomiska värdet av

stadens och länets motprestation bedömts på olika sätt, har den föreslagna

uppgörelsen rönt invändningar från såväl statliga som kommunala myndigheters

sida. Sålunda bedömdes själva tomtvärdet år 1940 av byggnadsstyrelsen

till 1,400,000 kronor å 1,700,000 kronor och av Stockholms stads

fastighetsnämnd till 2,500,000 kronor. Byggnadsvärdet beräknades av staden

år 1940 till 575,000 kronor. Statens utgifter för stadens och länets vårdplatser

skulle å andra sidan — beräknade efter samma grunder som enligt

det föregående skola tillämpas för dessas deltagande i kostnaderna för den

nya pediatriska kliniken — komma att med utgångspunkt från de preliminära

kostnadsberäkningarna uppgå till omkring 1,990,000 kronor. Även

om det rent siffermässiga värdet av stadens och lånets motprestation är

vanskligt att bedöma, synes det mig dock, med hänsyn icke minst till vad

från förhandlingskommissionens sida anförts, uppenbart, att den ekonomiska

uppgörelsen i varje fall icke kan betecknas såsom sä oförmånlig fran statens

synpunkt, att icke staten nu bör taga det föreliggande tillfället i akt att

Departe
mentschefen.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Majlis proposition nr 151.

uppnå en samförstandslösning med staden och länet angående det trängande

behovet att tillgodose den dermatologiska undervisningens och forskningens

behov. Jag är sålunda för egen del beredd att förorda, att ifrågavarande avtal

sförslag i princip av statsmakterna godtages.

Såsom förhandlingskommissionen framhållit torde för närvarande böra

lämnas öppet, huruvida den nya dermatologiska kliniken bör inrymma

även en garnisonsavdelning. Skulle pågående utredning giva vid handen,

att även garnisonsplatser erfordras, torde, såsom kommissionen uttalat,

det föreliggande byggnadsförslaget utan svårighet kunna kompletteras med

därför nödiga anordningar. Jag förutsätter, att definitiva ritningar icke utarbetas,

förrän klarhet vunnits på denna punkt. Även i ett annat avseende

erfordras ytterligare utredning, innan ritningar utarbetas. Skulle nämligen

utredningen angående gamisonssjukvården leda till ett utflyttande

till Järvafältet av karolinska sjukhusets nuvarande garnisonsavdelning, och

dennas 108 vårdplatser därigenom bli lediga för civilt ändamål, torde böra

undersökas, huruvida icke dessa vårdplatser lämpligen skulle kunna utnyttjas

för den dermatologiska klinikens räkning. En viss örn- och tillbyggnad

torde härvid bli nödvändig, men under alla förhållanden torde dessa

byggnadsarbeten komma att draga väsentligt lägre kostnader än en nybyggnad.

Jag förutsätter, att fullständig utredning förebringas i detta hänseende,

innan beslut fattas rörande tidpunkten för dermatologklinikens utflyttning

till karolinska sjukhuset. Skulle en lösning av byggnadsfrågan för

denna klinik kunna vinnas i enlighet med det av mig sålunda antydda

alternativet, torde statens kostnader för den ifrågasatta kliniken kunna avsevärt

nedbringas. Ur stadens och länets synpunkt bör givetvis icke föreligga

hinder för en sådan lösning. Avtalsförslaget torde dock böra förtydligas därhän,

att statens åtagande kommer att avse ett »iordningställande» av en dermatologisk

klinik i stället för »uppförande och utrustande» av en sådan.

Jag är icke för närvarande beredd att ingå närmare på detaljerna i det

byggnadsprogram, som utarbetats för den nya demi a tologkli n iken. Såsom

byggnadsstyrelsen framhållit torde det uppgjorda programmet dock vara

ägnat att läggas till grund för vidare utarbetande av ritningar. Vid det fortsatta

utredningsarbetet, vilket torde böra anförtros den förutnämnda byggnadskommittén,

bör givetvis den största uppmärksamhet ägnas åt alla möjligheter

att begränsa lokalprogram me t och att även i övrigt hålla kostnaderna

nere i största möjliga utsträckning. Särskilt beaktande bör ägnas den

alternativa lösning, som jag berört i det föregående, samt frågan om behövligheten

av den ifrågasätta ljusbehandlingsavdelningen. Jag förutsätter

även, att civila byggnadsutredningens yttrande kommer att inhämtas beträffande

byggnadsplanerna.

Såsom jag förut framhållit bör den pediatriska klinikens byggnadsfråga

ha företräde framför den nu ifrågavarande. Det anslag, jag tillstyrkt för

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 151.

89

utarbetande av ritningar m. m. för den pediatriska kliniken, bör dock få

disponeras även för bestridande av kostnader för utredningar och andra

förarbeten för den dermatologiska kliniken.

I anslutning till förslaget till ekonomisk uppgörelse med Stockholms stad

och län angående dermatologkliniken har förhandlingskommissionen förordat,

att ett särskilt avtal med dessa medparter skulle träffas angående

överflyttning till den nya kliniken av den vid sjukhuset Eira anställda

personalen. Detta avtalsförslag har uppgjorts med förebild av det avtal,

som år 1941 träffades angående överförande till statens institut för folkhälsan

av personalen vid Stockholms stads biologiska och kemiska laboratorier. Avtalets

innehåll har icke givit mig anledning till erinran, varför jag tillstyrker,

att detsamma av statsmakterna godtages. Jag vill särskilt understryka, att

avtalet förutsätter en personalöverflyttning endast i den mån det med hänsyn

till karolinska sjukhusets personalbehov är möjligt samt att dessförinnan även

skall i första hand undersökas, huruvida icke vederbörande anställningshavare

kan förflyttas till någon av stadens eller länets egna sjukhusinrättningar. Jag

utgår ifrån, att ledigblivande befattningar vid sjukhuset Eira hädanefter icke

besättas med ordinarie innehavare.

Det av mig förordade avtalet angående statsövertagande av personal från

sjukhuset Eira garanterar en viss minimilön åt denna personal. Därvid kan

den situationen tänkas uppstå, att en och annan befattningshavare kommer

att placeras i högsta förekommande löneklass samt därjämte tillerkännas personlig

lönefyllnad, på vilken givetvis då icke kommer att belöpa rörligt tillägg

eller kristillägg av statsmedel. Jag förutsätter även, att den personliga lönefyllnaden

skall minskas i samma mån som det statliga rörliga tillägget (kristillägget)

på den egentliga lönen må komma att öka i förhållande till dess

storlek vid övergångstillfället.

Till frågan om den framtida användningen av sjukhuset Eiras tomt och

byggnaderna på denna torde icke i detta sammanhang böra tagas ställning.

E. Reumatologiska kliniker vid universitetssjukhusen

i Stockholm och Uppsala.

1941 års reumatikersakkunnigas förslag.

1941 års reumatikersakkunniga lia, som nämnts, föreslagit uppförande

dels av en klinik örn 69 vårdplatser vid karolinska sjukhuset »för reumatiska

och andra invalidiserande sjukdomars vård» (byggnadskostnad 1,100,000

kronor, utrustningskostnad 198,000 kronor, tillhopa 1,298,000 kronor),

dels ock av en reumatologisk och en ortopedisk klinik vid Akademiska sjukhuset

i Uppsala örn (74 + 73 —) 147 vårdplatser, förenade i en gemensam

byggnad (byggnadskostnad 2,750,000 kronor, utrustningskostnad 602,000

kronor, tillhopa 3,352,000 kronor).

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Av förslaget inhämtas vidare, bland annat, att klinikerna anses böra byggas

och utrustas helt på statens bekostnad, som även skulle svara för driftkostnaderna,

i varje fall beträffande reumatikerklinikerna. I fråga örn den

ortopediska kliniken i Uppsala uttala de sakkunniga dock, att någon tvekan

kan rada, huruvida staten bör svara för hela byggnadskostnaden. Beträffande

driftkostnaderna för denna klinik böra dessa enligt de sakkunniga bestridas

med beaktande av nu för vanföreanstaltema gällande bestämmelser;

de sakkunniga säga sig avse att i andra delen av sitt betänkande närmare

ingå härpå.

Till stöd för sitt förslag anföra de sakkunniga inledningsvis.

De reumatiska sjukdomarnas två viktigaste grupper utgöras av den akuta

reumatiska febern och den kroniska ledgångsreumatismen. Enighet synes för

närvarande råda därom, att den förra i sina olika former helst bör vårdas ä

invärtesmedicinsk avdelning, respektive barnavdelning. Det viktigaste vid

utbyggandet av reumatikervården för dylika akuta fall är att bereda tillfälle

till tillräckligt lång vård. Detta kan ernås antingen genom anskaffandet av

flera invärtesmedicinska platser eller genom uppförandet av efterbehandlingssjukhus.

Behovet av långvarig vård gäller icke minst barnaåren, då de akuta

sjukdomstyperna helt dominera. De sakkunniga vilja därför i detta sammanhang

ej underlåta påpeka, att det även för reumatikervården är av vikt, att

pediatriska sjukhusavdelningar inrättas i erforderlig utsträckning.

_ Aven för den kroniska formen av ledgångsreumatismen — den ur reumatismens

betydelse som invalidiserande folksjukdom helt dominerande gruppen

— kunna olika vårdtyper tänkas. Här måste särskild hänsyn tagas till

att dessa sjukas vårdbehov under sjukdomens förlopp ändrar karaktär. Under

de initiala stadierna är den sjuke främst i behov av invärtesmedicinsk

vård, men ju mer sjukdomen fortskrider, desto mer blir han därjämte i behov

av ortopedisk vård.

Mångå läkare anse därför, att sjukdomens olika stadier böra vårdas på

olika avdelningar. Man synes vara ense om att det initiala stadiet bör vårdas

å invärtesmedicinsk eller pediatrisk avdelning. Mellanstadiet synes i tidigare

skede höra till invärtesmedicinsk avdelning med tillgång till ortopedisk konsultation

eller i vissa fall till ortopedisk avdelning med medicinsk konsultation.

Fall i mellanstadiets senare skede anses ofta böra vårdas å ortopedisk

avdelning.

Andra läkare anse däremot, att dessa sjuka under hela sjukdomsförloppet

böra vårdas å särskilda reumatologiska avdelningar, där de kunna bliva föremål

för ortopedisk, invärtesmedicinsk och fysikalisk specialvård.

De sakkunniga diskutera därefter preliminärt vissa riktlinjer för landets

reumatikervård överhuvudtaget och anföra i detta hänseende i huvudsak

följande:

1936 års sakkunniga för pensionsstyrelsens invaliditetsförebyggande verksamhet

förordade anordnandet i landstingens regi — men med statsbidrag —

av reumatikeravdelningar vid de flesta centrallasaretten. Härför skulle dels

tagas i anspråk pensionsstyrelsens redan befintliga avdelningar, vilka skulle

övertagas av landstingen, dels ock uppföras nya avdelningar. Detta förslag

har fördelen av enhetlighet, då reumatikervården liksom den övriga kroppssjukvården

bleve en landstingets angelägenhet.

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Genomförandet av denna plan synes under nuvarande förhållanden komma

att ställa alltför stora anspråk på landstingets ekonomi och utsträckas

över alltför lång tid. De sakkunniga komma att föreslå, att pensionsstyrelsens

redan befintliga reumatikeravdelningar vid lasarett — med uppmjukade

intagningsbestämmelser — bibehållas såsom statens anstalter. Liksom

hittills böra de drivas genom vederbörande landstings försorg, eventuellt

kompletterade genom på statens bekostnad uppförda specialavdelningar vid

ytterligare ett eller annat centrallasarett, i den mån sa vid särskild granskning

kan befinnas lämpligt. För driftbidrag till specialavdelningar med riksplatser

komma särskilda regler att föreslås.

Reumatikervårdens platsbehov i övrigt skulle genom landstingens försorg

— men med statsbidrag -—- tillgodoses på annat sätt. Härvid föreligga flera

möjligheter. En sådan är, att nya avdelningar uppföras vid ett antal odelade

lasarett, varvid ett visst antal platser, t. ex. 60 procent, reserveras för reurnatikervärden.

En annan möjlighet är att anordna efterbehandlingssjukhus eller

konvalescenthem med platser till visst antal reserverade för reumatikerpatienter.

Landstingen böra hava fritt val mellan dessa olika typer och eventuellt

också kunna förena båda. I samtliga fall skulle statsbidrag utgå till

såväl byggnads- som driftkostnader.

Genom anordningen med reumatiskt-medicinska avdelningar vid hittills

odelade centrallasarett skulle tillgången till invärtesmedicinsk specialkunskap

på olika håll inom landet öka. Allteftersom remnatikerklientelet visade tendens

att öka eller minska, skulle möjligheter förefinnas att få den procentuella

fördelningen mellan reumatikerfallen och övriga invärtes fall ändrad.

Det synes särskilt i nuvarande läge vara av mycket stor vikt, att en billigare

s. k. il-vård så utbygges, att redan förefintlig lasarettsvård blir effektivare

genom att patienter icke skrivas hem alltför tidigt, utan kunna erhålla

den förlängda vårdtid, som kan möjliggöra ett bättre vårdresultat. Sakkunniga

hava tänkt sig sådana eftervårdsanstalter, konvalescenthem eller poliklinikhem

— i själva verket skulle dessa anstalter tjäna dessa tre ändamål

byggda och förvaltade av landstingen såsom huvudmän, men med statligt

bidrag för både byggnad och drift.

De sakkunniga hava kommit till den uppfattningen, att dylika efterbehandlings-

eller konvalescentsjukhus icke uteslutande skulle reserveras för reumatikerfall

utan endast till en viss bestämd tiel, exempelvis 60 procent. Pa övriga

platser skulle huvudsjukhusets andra avdelningar kunna placera en del av sina

patienter och härigenom deras A-platser kunna få en mera rationell användning.

En sådan B-anstalt kan tänkas förlagd antingen i direkt anslutning till

huvudsjukhuset eller såsom en mera fristående inrättning.

Principiellt tänka sig de sakkunniga för den utbyggnad av reumatikervården,

som är avsedd att ske genom landstingens försorg, ett statsbidrag uppgående

till 50 procent av byggnadskostnaderna och 50 procent av driftkostnaderna.

Det synes de sakkunniga att staten — vid anförda principer för reumatikervården

i allmänhet — bör påtaga sig hela byggnadskostnad för uppförande

av avdelningar, vilka liro avsedda att vid sidan av sin sjukvårdande

verksamhet tjäna ett allmänt behov av undervisning och forskning.

Pä den närmare utformningen av dessa riktlinjer ämna de sakkunniga ingå

i andra delen av sitt betänkande. Den nu föreliggande första delen av betänkandet

innehåller sålunda endast förutnämnda förslag om inrättande av en

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung1. Majlis proposition nr 151.

i eumatikerklinik vid karolinska sjukhuset samt en reumatologisk och en ortopedisk

klinik vid akademiska sjukhuset. Beträffande dessa kliniker inhämtas

av de sakkunnigas betänkande bland annat:

Redan statens sjukvårdskommitté föreslog i sitt år 1934 avgivna betänkande

angående den slutna kroppssjukvården i riket (stat. off. utr 1934- 2r,i

inrättande av en reumatikerpa vil jong örn 120 platser vid karolinska sjukhuset.

1 generalplanen för karolinska sjukhusets utbyggande upptogs därför

aven en reumatikeravdelning. 1936 ms sakkunniga återupprepade detta förslag.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet framhöll med anledning härav,

att det ur undervisningssynpunkt vöre synnerligen ömkligt, att en remna tikeru\

delning förlädes till karolinska sjukhuset. Den borde dock icke göras större

än som svarade mot undervisningens behov; för detta ändamål vore 00 vårdplatser

tillräckligt.

Med anledning av att 1936 års sakkunniga framhållit, att det särskilt ur

undervisningssynpunkt vore önskvärt, att en avdelning för reumatiskt sjuka

förlädes till Uppsala samt att utredning företoges om inrättande i samband

darmed av en ortopedisk klinik, föranstaltade kanslern för rikets universitet

sedermera på givet uppdrag örn en utredning rörande reumatikervården i Uppsala.

Det är denna utrednings förslag, som 1941 års reumatikersakkunniga

nu i huvudsak upptagit som sitt. I Uppsalautredningen hade dock förordats,

att byggm) dskostnaderna skulle fördelas mellan staten (70 procent) och Uppsala

läns landsting (30 procent) samt att staten skulle bidraga till driftkostnaderna

för reumatikerkl huken med 2 kronor per dag och patient; beträffande

ortopedisk;! kliniken lämnades frågan örn statsbidrag öppen i avbidan på en

kommande utredning angående fördelningen mellan stat och landsting av vissa

kostnader för kroppssjukvården. Utredningsmännen framhöllo vidare angelägenheten

av att inrättandet av de föreslagna klinikerna icke komme att

undanskjuta vare sig det ytterligt trängande behovet av ögonklinikens moderroseling,

öronklinikens om- eller tillbyggande eller det av statsmakterna redan

beslutade uppförandet av en psykiatrisk klinik i anslutning till akademiska

sjukhuset.

19M års reumatikersakkunniga anföra för egen del bland annat.

Ett behov av ökat antal vårdplatser för reumatiskt sjuka i olika stadier

synes de sakkunniga otvivelaktigt föreligga enligt vad företagna utredningar

ådagalagt. Även örn behovet av vårdplatser för pensionsstyrelsens klientel numera

skulle vara tillgodosett, har detta för de sakkunnigas slutsatser endast

begränsad räckvidd, då detta klientel blott utgör en mindre del av hela det

vårdbehövande reumatikerklientelet. Enligt de sakkunnigas mening kräves

sålunda otvivelaktigt ett ökat antal vårdplatser på specialsjukhus.

Från olika håll har framhållits önskvärdheten av att reumatikeravdelningar

komma till stånd i anknytning till universitetssjukhusen i Stockholm och Uppsala.

Lunds lasarett har redan en reumatiker- och en ortopedisk avdelning. De

sakkunniga ansluta sig för egen del till de sålunda framförda synpunkterna

och vilja för sin del ytterligare betona vikten av, att kompletteringen av undervisningss

juliusen med reumatikeravdelningar sker inom en snar framtid. Behovet

av undervisning örn reumatiska sjukdomar och örn forskning rörande

desamma motiverar dessa.

Beträffande den ortopediska avdelningen i Uppsala framhålles, att varje

reumatisk avdelning behöver ortopedisk sakkunskap. Vid undervisningssjuk
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

oa

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

husen i Stockholm och Lund finnas ortopediska specialavdelningar, men i Uppsala

saknas ännu en dylik.

De sakkunniga erinra vidare, att styrelsen för Konung Gustaf V:s 80-års

fond, vilkens ändamål är att främja utforskandet av de invalidiserande folksjukdomarna,

planerat uppförande vid karolinska sjukhuset av ett forskningsinstitut.

Styrelsen hade framhållit såsom nödvändigt, att detta forskningsinstitut

förlädes i nära anslutning till en avdelning för invalidiserande, i första

hand reumatiska sjukdomar.

Yttranden över reumatikersakkunnigas förslag.

Pensionsstyrelsen avstyrker förslaget under framhållande av bland annat

följande.

De sakkunniga åberopa till stöd för sitt förslag behovet av undervisning och

forskning rörande de reumatiska sjukdomarna. Pensionsstyrelsen är emellertid

— med hänsyn till nuvarande tidsläge — av den meningen, att, innan särskilda

kliniker upprättas, möjligheterna att ordna undervisningen på annat

lämpligt och ekonomiskt mindre betungande sätt böra undersökas. Därest

undervisningen kan anordnas på några av de av pensionsstyrelsen disponerade

kuranstalterna, är styrelsen villig att upplåta lämpliga anstalter för sådant

ändamål.

Genom den av de sakkunniga verkställda utredningen kan icke anses visat,

att ett ökat antal vårdplatser på specialsjukhus eller s. k. A-platser för vård

av reumatiskt sjuka för närvarande är oundgängligen nödvändigt. Då i nuvarande

tidsläge platstillgången på pensionsstyrelsens kuranstalter under stora

delar av året är god och då all sparsamhet bör iakttagas med allmänna medel,

synes en utbyggnad av reumatikervården med dylika platser kunna anstå i

avvaktan på bättre tider. Då behovet av de föreslagna avdelningarna icke

kan anses vara trängande, får pensionsstyrelsen med hänsyn till nu rådande

utomordentliga förhållanden hemställa, att förslaget för närvarande icke måtte

föranleda någon åtgärd.

Pensionsstyrelsen har upplyst, att på grund av ökat platsantal under senare

år och huvudsakligen minskad tillströmning av sökande, lidande av neuros,

styrelsens kuranstalter sedan hösten 1939 under längre tidsperioder icke kunnat

fullbeläggas.

Pensionsstyrelsens överläkare, docenten G. Kahlmeter, har i avgiven reservation

förklarat sig i huvudsak tillstyrka sakkunnigförslaget.

Statskontoret har likaledes avstyrkt ifrågavarande förslag under framhållande

av i huvudsak samma synpunkter som pensionsstyrelsen. Beträffande

särskilt den ortopediska avdelningen i Uppsala erinrar statskontoret, att utredning

icke förebragts rörande ett behov av ökade ortopediska vårdmöjligheter.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet uttalar sitt livliga intresse för att

förlägga ett institut för forskning rörande de invalidiserande sjukdomarna till

karolinska sjukhuset. Kollegiet delar styrelsens för Konung Gustaf V:s 80-års

fond mening, att ett dylikt forskningsinstitut icke kan drivas utan tillgång

till en sjukvårdsavdelning för vård av reumatiska och andra invalidiserande

sjukdomar. Kollegiet biträder reumatikersakkunnigas förslag men förutsätter,

att ett beslut om byggandet av reumatikerkliniker icke får inverka på de

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

pediatriska och demiatologiska klinikernas trängande nybyggnadsfrågor, och

framhåller, att uppförandet av dessa båda kliniker, som båda skola tjäna den

obligatoriska undervisningen, ur institutets synpunkt är det viktigaste spörsmålet.

—• Kollegiet uttalar till slut den meningen, att landet behöver en utbyggnad

av den allmänna invärtes sjukvården för vuxna och barn, innan en

stor organisation för viss specialvård skapas.

Medicinska fakulteten i Uppsala tillstyrker sakkunnigförslaget. De båda

föreslagna reumatikeravdelningarna böra enligt fakultetens mening utgöra försöksanstalter,

vid vilka verksamheten så anordnas, att densamma såvitt möjligt

kail giva vägledning för reumatikervårdens anordnande i riket i övrigt.

Reumatikeravdelningarna skulle sålunda bli centraler för undersökningar

rörande de reumatiska sjukdomarna, och olika behandlingsmetoder skulle

jämföras och värderas o. s. v. Enligt fakultetens mening bör med ytterligare

utbyggnad av reumatikervården i vårt land anstå, till dess fastare riktlinjer

för densamma erhållits bland annat i samband med verksamheten vid de nya

försöksanstalterna. — Den tilltänkta ortopediska kliniken finner fakulteten

nied sannolikhet ej bliva större än behovet kräver. Den är behövlig för undervisningen.

Fakulteten framhåller emellertid nödvändigheten av en närmare

utredning beträffande klinikens planmässiga infogande i den ortopediska sjukvårdens

organisation i övrigt, särskilt i avseende på upptagningsområden och

finansiering av driften. — Slutligen betonar fakulteten nödvändigheten av att

genom ifrågavarande byggnadsföretag icke andra för fakulteten betydelsefulla

byggnadsfrågor komma att undanskjutas, såsom fullföljandet av riksdagens

beslut örn uppförande av en psykiatrisk klinik, nybyggnad för medicinskkemiska

och farmakologiska institutionen, anordnande av nya lokaler för

rigon- och öronklinikerna samt centrallaboratorium.

Medicinska fakulteten i Lund tillstyrker inrättande av en avdelning för

reumatiska sjukdomar och en avdelning för ortopedisk vård vid akademiska

sjukhuset i Uppsala. Fakulteten tillstyrker däremot med stor tvekan en avdelning

för reumatiska och andra invalidiserande sjukdomar vid karolinska

sjukhuset. Fakulteten säger sig biträda förslaget örn de båda reumatiska avdelningarna

dels med tanke på undervisningens behov, dels emedan till universitetet

knutna specialkliniker synas fakulteten bäst främja utforskandet av

dc reumatiska sjukdomarna. Det synes fakulteten önskvärt, att de båda föreslagna

reumatiska avdelningarna inrättas och drivas i intim kontakt med de

invärtes medicinska klinikerna. Det är fakulteten i detta sammanhang redan

nu angeläget att framhålla, att det fortsatta tillgodoseendet av vårdplatser för

reumatiskt sjuka icke bör ske genom utbyggandet av fristående reumatiska

specialsjukhus. — En reservant inom fakulteten, professorn i medicin Sven

Ingvar, har avstyrkt förslaget om två reumatologiska specialkliniker men tillstyrkt

förslaget om inrättande av en ortopedisk klinik i Uppsala.

Kanslern för rikets universitet erinrar, att samtliga de medicinska läroanstalterna

trots kritisk inställning till tanken på en vittgående specialisering

av reumatikervården tillstyrkt det nu föreliggande förslaget. Därvid har tydligen

det avgörande skälet varit, yttrar kanslern, att de båda närmast planerade

klinikerna ansetts kunna få stor betydelse för den fortsatta forskningen

rörande de reumatiska sjukdomarna. För egen del, anför kanslern vidare,

skulle jag tveka att med hänsyn enbart till den vetenskapliga forskningens

och undervisningens intressen tillstyrka förslaget i nuvarande läge och innan

de sakkunniga utarbetat mer definitiva riktlinjer för reumatikervårdens fram
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 151.

95

tida ordnande. Kanslern hänvisar också till de övriga aktuella byggnadsfrågor,

som, enligt vad i remissyttrandena framhållits, icke böra undanskjutas till

förmån för reumatikerklinikerna. Därest emellertid sjukvårdsbehovet, slutar

kanslern, är så trängande, att ett par nya reumatikerkliniker böra inom en

nära framtid komma till stånd i landet, är det ett avgjort universitetsintresse,

att de förläggas till undervisningssjukhusen i Stockholm och Uppsala.

Medicinalstyrelsen har tillstyrkt de sakkunnigas förslag. Behovet av den

föreslagna ortopediska avdelningen syntes vara ställt utom allt tvivel. Det

syntes vidare uppenbart, att ett påtagligt behov av ökat antal vårdplatser

för reumatiskt sjuka förelåge trots det faktum, att pensionsstyrelsens anstalter

sedan hösten 1939 under längre tidsperioder icke kunnat fullbeläggas. Sistnämnda

förhållande syntes stå i samband med den rådande krisen och kunde

.således ej betecknas såsom normalt.

Beträffande de ifrågasatta reumatologiska klinikerna råder icke enighet mellan

de olika remissmyndigheterna vid bedömningen av sakkunnigförslaget.

Pensionsstyrelsen har sålunda avstyrkt förslaget, emedan de för reumatiker

tillgängliga vårdplatserna på styrelsens kuranstalter sedan hösten 1939 under

längre tidsperioder icke kunnat fullbeläggas. Medicinalstyrelsen, som tillstyrker

sakkunnigförslaget, hävdar å andra sidan, att den nuvarande goda platstillgången

är en kristidsföreteelse av endast temporär natur. Det av pensionsstyrelsen

påpekade förhållandet, även om det har blott tillfällig karaktär,

synes mig likväl medgiva, att med prövningen av frågan örn uppförande av

de båda reumatologiska klinikerna kan anstå åtminstone något år. Jag vill

i detta sammanhang även fästa uppmärksamheten på lärarkollegiets vid karolinska

institutet enhälliga uttalande, att uppförandet av de föreslagna pediatriska

och dermatologiska klinikerna ur institutets synpunkt är det viktigare

spörsmålet samt att de medicinska fakulteterna i både Uppsala och Lund vid

sin tillstyrkan av de sakkunnigas förslag lagt huvudvikten vid forsknings- och

icke vid sjuk vårdssynpunkten. Ur undervisningssynpunkt torde ett genomförande

av sakkunnigförslaget icke kunna betecknas såsom trängande.

II. Jämkning av avtalet med Stockholms stad och län

angående karolinska sjukhusets drift.

Förhandlingskommissionen. Såsom inledningsvis erinrats, har förhandlingskommissionen

föreslagit, att Stockholms stad och län skola erhålla förmånligare

villkor än nu med avseende på de s. k. riksplatserna vid karolinska

sjukhuset.

I fråga örn bidrag till driften av riksplatserna vid karolinska sjukhuset gäller

för närvarande följande, den 30 juni 1937 (nr 655) utfärdade

Departe
mentschefen.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Förordning

angående bidrag från landsting och städer, som ej deltaga i landsting, till

bestridande av kostnaderna för vård i vissa fall å karolinska

sjukhuset och serafimerlasarettet.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Då någon för vård, som avses i 1 § lagen om vissa av landsting eller kommun

drivna sjukhus, intages å allmän avdelning vid karolinska sjukhuset, har det landsting,

inom vars område han är boende, att till sjukhuset såsom bidrag till kostnaderna

för vården erlägga ett belopp av två kronor 50 öre för vårddag under förutsättning

antingen att han under vistelse inom Stockholms stad eller Stockholms

län insjuknat i den sjukdom, vården avser, eller ock att han erhållit hänvisning till

karolinska sjukhuset för vård, som ej kan beredas å landstingets sjukvårdsinrättningar.

Sådan hänvisning skall ske skriftligen och må meddelas av lasaretts-, sjukstuga,

sanatoriet eller tuberkulossjukstuguläkare vid lasarett, sjukstuga, sanatorium

eller tuberkulossjukstuga, som drives av landstinget, så ock av vederbörande tjänsteläkare.

Med lasarettsläkare, som nyss sagts, skall i förevarande hänseende jämställas

överläkare vid akademiska sjukhuset i Uppsala.

Vad i första stycket stadgas örn landsting skall i tillämpliga delar gälla stad, som

ej deltager i landsting.

Utgår vårdbidrag, som i första stycket avses, minskas legosängsavgiften med ett

häremot svarande belopp.

2 §•

Vårdbidrag, som avses i 1 §, utgår icke

a) om fall, som avses i 4 § lagen angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar,

är för handen, eller

b) om den intagne åtnjuter fattigvård enligt 1 § lagen örn fattigvården, eller

c) om den intagne är utländsk medborgare, som ej är mantalsskriven i riket,

samt ej heller

^ d) beträffande försvarsväsendet tillhörande personal, som åtnjuter fri sjukhusvård.

3 §•

Är den intagne boende inom Stockholms stad eller Stockholms län, skall vad i

1 § sägs ej äga tillämpning.

Därest sjuk från Stockholms stad eller Stockholms län vårdas å plats vid karolinska

sjukhuset, som staden eller länet ej disponerar enligt gällande överenskommelse

med staten, har staden respektive Stockholms läns landsting att för varje

vårddag erlägga bidrag till driften uträknat i enlighet med de i nämnda överenskommelse

meddelade bestämmelserna.

4 §.

Då någon, som ej är boende inom Stockholms stad eller Stockholms län, intages

å allmän avdelning vid serafimerlasarettet, skall vad i 1 och 2 §§ sägs äga motsvarande

tillämpning.

Beträffande bestämmelserna i den i 3 § omnämnda överenskommelsen hänvisas

till sid. 3—5 i det föregående.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 151.

97

Den i 1 § sista stycket omförmälda legosängsavgiften för »rikspatienter»

på allmän sal utgick före den 1 juli 1940 med 5 kronor och utgör sedan sistnämnda

dag 7 kronor för var och en de första 15 dagarna och därefter 6 kronor

för dag. För fattigvårdsberättigade, som avser i 2 § b), erlägges för närvarande

en vårdavgift av 6 kronor för dag, vilken i sista hand bekostas av vederbörande

landsting.

Förhandling skommissionen anförde i sitt år 1940 avgivna förslag.

Enligt 1931 års avtal erlägga sjuka från Stockholms stad och Stockholms

län en legosängsavgift, vars storlek bestämmes av staden respektive länet.

Frågor om nedsättning i eller befrielse från legosängsavgift för sjuka, tillhörande

Stockholms stad, avgöras av stadens vederbörande myndighet. För

sjuka, som beviljas nedsättning i eller befrielse från legosängsavgift, betalas

felande avgift av vederbörande fattigvårdssamhälle, landsting eller kommun.

Samtliga kostnader för sjukhusets drift, däri inberäknat kostnaderna för

poliklinikerna ävensom för sjukhusets underhåll m. m., fördelas på antalet

vårddagar. Därvid påföres Stockholms stad, respektive Stockholms län, vad

som belöper på antalet vårddagar för stadens respektive länets sjuka, dock

med iakttagande av att dagkostnaden ej må överstiga den genomsnittliga vårdkostnaden

under året, inberäknat kostnaderna för sjukhusets underhåll m. m.,

på stadens respektive länets egna, på flera specialavdelningar uppdelade, sjukvårdsinrättningar,

ägande staden respektive länet härvid att räkna sig till

godo, vad som kan hava erlagts i legosängsavgifter för sjuka från staden

respektive länet. Eventuellt återstående belopp av dagkostnaden erlägges av

staten.

Däremot innehåller 1931 års avtal inga bestämmelser angående stadens och

länets bidrag, när sjuka från staden och länet belägga vårdplatser, som äro

avsedda för sjuka från landet i övrigt. Föreskrifter härom finnas i stället i

förordningen den 30 juni 1937 (nr 655).

I samband med tillkomsten av nämnda förordning var även spörsmålet örn

Stockholms stads och Stockholms läns landstings bidrag, då sjuka från staden

och länet vårdas på andra än de av staden respektive landstinget kontraherade

platserna, föremål för behandling.

Rörande vad i detta avseende förekom får kommissionen hänvisa till propositionen

nr 272 till 1937 års riksdag sid. 5 ff. och samma års riksdags skrivelse

nr 465.

Här må endast erinras därom, att enligt ett av direktionen för sjukhuset

utarbetat förslag staden och landstinget skulle för varje vårddag erlägga såväl

platskostnadsavgift som bidrag till driften, uträknade i enlighet med de i

1931 års överenskommelser meddelade bestämmelserna, att detta förslag föranledde

starka erinringar särskilt från Stockholms stads sida, som fann bestämmelsen

innebära en diskriminering av huvudstaden, som syntes både obillig

och kronan ovärdig, att enligt det i propositionen framlagda förslaget staden

och landstinget ej skulle erlägga platskostnadsavgift men väl driftbidrag

samt att riksdagen godkände det i propositionen framlagda förslaget.

I anslutning härtill har i 3 § förordningen den 30 juni 1937 stadgats, att,

därest sjuk från staden eller länet vårdas å plats vid karolinska sjukhuset, som

Bihang till rilcsdagens protokoll 191*3. 1 sami. Nr 151. 7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

staden eller länet ej disponerar enligt gällande överenskommelse med staten,

staden respektive landstinget har att för varje vårddag erlägga bidrag till driften

uträknat i enlighet med de i nämnda överenskommelse meddelade bestämmelserna.

Staden och landstinget skola alltså vid beläggning av icke kontraherade

vårdplatser erlägga den verkliga dagkostnaden i den mån den icke överstiger

den genomsnittliga vårdkostnaden på stadens respektive landstingets egna, på

flera specialavdelningar uppdelade sjukvårdsinrättningar.

Dessa bidrag komma att högst väsentligt överstiga de vårdbidrag om 2 kronor

50 öre, som övriga landsting och städer utom landsting skola betala.

Förevarande spörsmål har av kommissionen uppmärksammats vid förhandlingarna

med stadens och länets representanter. Dessa hava med styrka hävdat,

att genom de i förordningen fastslagna bestämmelserna staden och landstinget

ställts i en oförmånlig särställning. Från stadens sida har vidare framhållits,

att staden måste i följd av nämnda bestämmelser vidtaga åtgärder

för att bevaka, att sjuka från staden ej beläde fler än de av staden kontraherade

vårdplatserna, förrän de vid stadens egna sjukhus befintliga vårdmöjligheter

till fullo utnyttjats.

Enligt kommissionens mening kunna näppeligen numera några bärande skäl

anföras för att i förevarande avseende låta Stockholms stad och Stockholms

län intaga en ogynnsammare ställning än övriga delar av riket. Genom sjukhusets

belägenhet hava visserligen staden och länet större möjligheter än andra

landsdelar att utnyttja sjukhuset för sin sjukvård, men å andra sidan innebär

det enligt de erfarenheter, som vunnits, för staten ur undervisningens synpunkt

en mycket betydande fördel att genom stadens och länets medintressentskap

i sjukhuset vara tillförsäkrad ett tillräckligt och rikhaltigt undervisningsmaterial.

Det bör här framhållas, att kommissionen i sammanhang med planerna

på sjukhusets fortsatta utbyggande sett sig föranlåten påkalla medverkan i

betydande utsträckning från staden och landstinget.

Från stadens och landstingets sida har förevarande spörsmål tillmätts stor

betydelse, när det gällt deras fortsatta deltagande i sjukhusföretaget.

Som de s. k. riksplatserna i första hand böra stå till förfogande för sjuka

från andra delar av landet, torde det ur ekonomisk synpunkt för statsverket

vara av jämförelsevis underordnad betydelse, örn vid beläggning av riksplatserna

med sjuka från staden och länet det från staden och länet utgående bidraget

nedsättes att motsvara de från övriga landsting och städer utom landsting

utgående vårdbidraget.

_ Framhållas bör också vikten för sjukhusets vidkommande av ett friktionsfritt

samarbete mellan staten, staden och landstinget.

Kommissionen förordar alltså som ett led i uppgörelsen med staden och

länet rörande karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande, att en omreglering

av frågan om stadens och länets bidrag beträffande riksplatserna verkställes.

Legosängsavgifterna på sjukhuset bestämmas av Kungl. Majit med undantag

beträffande sjuka från staden och länet. För dessa bestämmas avgifterna

av staden respektive länet. I praktiken skulle betydande olägenheter uppstå,

därest för en sjuk från staden eller länet staden respektive länet skulle bestämma

legosängsavgiften, då han vårdades på en kontraherad plats, medan

han skulle erlägga en av Kungl. Majit bestämd avgift vid vård på riksplats.

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Förutom svårigheten vid överbeläggning med sjuka från staden (länet) att

avgöra, vilka sjuka beläde kontraherade platser och vilka läge på andra platser,

skulle ett sådant system kunna medföra, att den sjuke ena dagen erlade

den för kontraktsplatsen bestämda avgiften och nästa dag den för riksplats

fastställda. Det synes därför enklast utgå från att staden och länet alltid bestämma

de legosängsavgifter, som sjuka från staden respektive länet, skola

erlägga. De från sådana sjuka inflytande avgifter böra också redovisas till staden

respektive länet.

Ifrågavarande omreglering synes lämpligen ske på det sättet, att antalet

vårddagar för sjuka från staden (länet) under ett räkenskapsår uträknas. Örn

detta antal överstiger antalet vårddagar vid maximal beläggning av stadens

(länets) kontraherade platser, bör staden (länet) för varje överskjutande vårddag

till staten erlägga ett belopp, motsvarande den legosängsavgift, Kungl.

Majit bestämt för betalande patient boende inom annan del av riket än staden

och länet.

Denna uträkning bör ske på en gång för samtliga de kliniker, på vilka staden

(länet) disponerar vårdplatser. Härigenom kan överbeläggning på en klinik

uppväga underbeläggning på en annan. Någon risk för att staden (länet) skulle

kunna skjuta över en del av de på vissa kliniker kontraherade platserna till

andra kliniker till förfång för sjuka från riket i övrigt synes ej föreligga med

hänsyn till att stadens (länets) rätt att belägga riksplatserna kommer blott i

andra hand samt det är sjukhusets läkare som besluta örn intagningen.

Det av kommissionen föreslagna tillvägagångssättet har godkänts av stadens

och länets representanter.

Det förtjänar framhållas, att tillämpningen av nämnda metod icke medför

någon minskning av sjukhusets inkomster i jämförelse med det fall, att riksplatserna

uteslutande belädes med sjuka från landet i övrigt.

Det har ansetts lämpligt att träffa särskilda uppgörelser i ämnet beträffande

dels samtliga i 1931 års avtal ingående kliniker, dels ock varje särskild

klinik, som ingår i det fortsatta utbyggandet av sjukhuset.

I sammanhang med genomförandet av det av kommissionen framlagda förslaget

bör 3 § andra stycket förordningen den 30 juni 1937 upphävas.

Kommissionens förslag till överenskommelse angående jämkning i 1931 års

avtal är av följande lydelse.

Mellan svenska staten, Stockholms stad och Stockholms läns landsting, vilka år

1931 ingått avtal angående samarbete för uppförande och drift av karolinska sjukhuset,

är — under förutsättning av Kungl. Majrts och Stockholms stadsfullmäktiges

respektive landstingets godkännande — följande överenskommelse träffad om

tillägg till nämnda avtal.

]. I den mån för riket i övrigt avsedda allmänna vårdplatser å de i 1931 års

avtal omförmälda klinikerna icke äro belagda, må dessa vårdplatser tagas i anspråk

för sjuka från staden — länet.

2. Sjuka från staden — länet — erlägga även vid beläggning av vårdplatser,

som avses i mom. 1, samma legosängsavgift som vid vård å platser, som staden —

länet —■ enligt 1931 års avtal kontrahera!. Frågor om nedsättning i eller befrielse

från legosängsavgift för sjuka, tillhörande staden — länet — avgöras av stadens

— länets — vederbörande myndighet. För sjuka, som beviljas nedsättning i eller

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

befrielse från legosängsavgift, betalas felande avgift av vederbörande fattigvårdssamhälle,

landsting eller kommun.

3. Därest under ett räkenskapsår antalet vårddagar å samtliga kliniker, som

avses i 1931 års avtal, för sjuka från staden — länet — överstiger antalet vårddagar

vid maximal beläggning av de vårdplatser, som staden — länet — enligt samma

avtal disponerar, skall staden — länet — för varje överskjutande vårddag till

staten erlägga ett belopp, som motsvarar den legosängsavgift, Kungl. Maj:t bestämt

för betalande patient boende inom annan del av riket än Stockholms stad och län.

_ Härvid skall staden — länet — äga räkna sig till godo den avgift, som den sjuke

själv kan hava erlagt.

Yttranden över förliandlingskommissionens förslag. Kommissionens förslag

godkändes av Stockholms läns landsting. Stockholms stads vederbörande

myndigheter funno emellertid, att förslaget icke vore fullt tillfredsställande.

Stadens myndigheter yttrade.

Sjukhusdirektionen. Stockholms stad betalar för sina kontraherade vårdplatser

dels. en driftkostnadsavgift och dels en platskostnadsavgift. Driftkostnadsavgijten

beräknas så, att samtliga kostnader för sjukhusets drift fördelas

på hela antalet vårddagar, varefter staden påföres vad som belöper på antalet

vårddagar för stadens sjuka, dock med iakttagande av att dagkostnaden ej

må överstiga den genomsnittliga vårdkostnaden på stadens egna, på flera specialavdelningar

uppdelade sjukvårdsinrättningar, ägande staden härvid att

räkna sig tillgodo vad som erlagts i legosängsavgifter för sjuka från staden.

Platskostnadsavgiften utgår under den tid, varunder stadens byggnadslån till

sjukhusets uppförande amorteras, och motsvarar annuiteten å detta lån.

1931 års avtal innehåller däremot ej några bestämmelser angående stadens

bidrag, när sjuka från staden belägga sjukhusets riksplatser. Härom stadgar en

kungl, förordning den 30 juni 1937, att staden skall betala en driftkostnadsavgift,

beräknad enligt bestämmelserna i 1931 års avtal, men däremot icke

någon platskostnadsavgift. För sjuka från andra delar av riket än Stockholms

stad och Stockholms län betalar vederbörande landsting en vårdavgift

av 2 kronor 50 öre per vårddag, under förutsättning att patienten insjuknat

under vistelse i Stockholms stad eller Stockholms län eller ock att han hänvisats^

till karolinska sjukhuset för vård, som ej kan beredas å landstingets

sjukvårdsinrättningar. I sådant fall minskas den fastställda legosängsavgiften,

för närvarande 7 kronor per vårddag med nedsättning till 6 kronor från och

med 16:e dagen, med belopp motsvarande landstingets bidrag. I enlighet med

dessa bestämmelser hade Stockholms stad att vid beläggning av riksplatser

under år 1939 betala en avgift av 11 kronor 4 öre per vårddag med avdrag

av vad den sjuke själv erlagt i legosängsavgift, högst 2 kronor 50 öre per

vårddag, eller sålunda minst 8 kronor 54 öre per vårddag, medan landstingen

(utom Stockholms läns landsting) i intet fall haft att erlägga högre bidrag

än 2 kronor 50 öre.

o Nyssnämnda bestämmelser gälla för Stockholms vidkommande beträffande

såväl betalande som medellösa patienter. För den sistnämnda kategorien utgjorde

stadens kostnad alltså under år 1939 11 kronor 4 öre per vårddag utan

avdrag. I fråga om medellösa sjuka från andra delar av landet än Stockholms

stad och län gäller däremot, att kostnaden uttages av vederbörande hemorts
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 151.

kommun med belopp, som angives i en av Kungl. Majit enligt fattigvårdslagen

utfärdad taxa, för närvarande 4 kronor 50 öre per vårddag.1

Under de nu avslutade förhandlingarna hava stadens representanter med

styrka hävdat, att huvudstaden genom de i förordningen fastslagna bestämmelserna

ställts i en oförmånlig särställning. Från stadens sida har vidare framhållits,

att staden till följd av nämnda bestämmelser måste vidtaga åtgärder

för bevakande, att sjuka från staden ej belägga rikssjukplatser förrän de vid

stadens egna sjukhus befintliga vårdmöjligheterna fullt utnyttjats. Enligt kommissionens

mening kunna näppeligen numera några bärande skäl anföras för

att låta Stockholms stad och Stockholms län i förevarande avseende intaga

en ogynnsammare ställning än övriga delar av riket. Genom sjukhusets belägenhet

hade visserligen staden och länet större möjligheter än andra landsdelar

att utnyttja sjukhuset för sin sjukvård, men å andra sidan visade erfarenheterna,

att det för staten vore en betydande fördel ur undervisningssynpunkt

att genom stadens och länets medintressentskap i sjukhuset vara tillförsäkrad

ett tillräckligt och rikhaltigt undervisningsmaterial. Kommissionen

framhåller vikten för sjukhusets vidkommande av ett friktionsfritt samarbete

mellan staten, staden och landstinget och förordar därför som ett led i uppgörelsen

med staden och länet rörande sjukhusets fortsatta utbyggande, att en

omreglering av frågan om stadens och länets bidrag beträffande riksplatserna

verkställes. Denna omreglering skulle enligt kommissionens förslag ske på det

sättet, att antalet vårddagar för sjuka från staden under ett räkenskapsår

uträknas. Örn detta antal överstiger antalet vårddagar vid maximal beläggning

av stadens kontraherade platser, erlägger staden för varje överskjutande

vårddag till staten ett belopp, motsvarande den legosängsavgift Kungl. Majit

bestämt för betalande patient, boende inom annan del av riket än Stockholms

stad och Stockholms län.

Då sistnämnda, legosängsavgift för närvarande utgör 7 kronor per vårddag

med nedsättning till 6 kronor från och med löle dagen, innebär förslaget en

viss förbättring av villkoren för riksplatsernas beläggning med stockholmsbor.

Efter avdrag av den för stadens patienter gällande legosängsavgiften av 4 kronor

50 öre per vårddag med nedsättning till 3 kronor 50 öre från och med lG:e

dagen skulle stadens nettokostnad för fullt betalande patienter enligt förslaget

bliva 2 kronor 50 öre per vårddag eller samma belopp, som landstingen i vissa

fall erlägga för betalande patienter. Emellertid bör det framhållas, att staden

alltjämt skulle förbliva i ett sämre läge än landstingen (utom Stockholms läns)

med avseende å kostnaden för medellösa patienter. För sådana skulle staden

nämligen betala full legosängsavgift, alltså 7 kronor per vårddag med nedsättning

till G kronor från och med 16:e dagen, medan kommunerna utom Stockholms

stad och län hava att betala endast 4 kronor 50 öre per vårddag. Stadskollegiets

år 1931 fällda omdöme, att »bestämmelserna innebära en diskriminering

av huvudstaden, som synes både obillig och kronan ovärdig», skulle

sålunda principiellt fortfarande äga giltighet, även örn skillnaden mellan stadens

och övriga kommuners villkor i förevarande hänseende nu skulle reduceras

i någon mån.

Kamin arkontoret påyrkade genomförande av full likställighet med landsorten

beträffande avgiften för beläggande av riksplats.

1 kloppet har numera höjts till G kronor. Jfr kungörelsen 1942: 151 och 1943:32.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 151.

Statskontoret fann kommissionens förslag oförmånligt från statens synpunkt

och har ansett sig icke kunna tillstyrka detsamma. Statskontoret anför:

Som kommissionen påpekat, var förevarande spörsmål föremål för ingående

behandling vid 1937 års riksdag (jfr prop. nr 272, sid. 5 o. f.). De skäl, som

därvid anfördes för den nu gällande regleringen av förevarande spörsmål måste

enligt statskontorets mening tillmätas avgörande betydelse. Härtill kommer,

att den föreslagna jämkningen i bestämmelserna framstår ur ekonomisk synpunkt

som synnerligen oförmånlig för staten. En överbeläggning av stadens

platser under ett budgetår med exempelvis 15 procent skulle således — om

kommissionens förslag bleve verklighet — kunna beräknas komma att medföra

en inkomstminskning för statsverket med omkring 80,000 kronor årligen;

skulle överbeläggningen uppgå till 30 procent kan inkomstminskningen beräknas

till omkring 160,000 kronor för är.

Förliancllmgskommissionens förslag av år 1942. Kommissionen har i

sitt år 1942 avgivna betänkande vidhållit sitt förslag av år 1940. Kommissionen

anför. , •<

Gentemot de från ömse sidor framställda invändningarna emot förslaget vill

kommissionen till en början erinra därom, att Stockholms stad alltsedan karolinska

sjukhusets tillkomst ännu icke fullbelagt sina egna platser på sjukhuset,

varför såväl den av statskontoret framhållna risken för en överbeläggning från

stadens sida som den av stadens myndigheter framställda anmärkningen emot

olika behandling av medellösa patienter från staden och riket i övrigt (med

undantag av Stockholms län) åtminstone för närvarande saknar aktuellt

intresse.

Beträffande den senare anmärkningen bör det emellertid även framhållas,

att hemortskommunens kostnad för medellösa patienter från landet i övrigt

numera höjts från 4 kronor 50 öre till 6 kronor per vårddag, varför skillnaden

mellan det belopp, staden och länet hava att erlägga för dylika patienter, 7

kronor per vårddag med nedsättning till 6 kronor från och med 16:e dagen,

och det belopp av 6 kronor för vårddag, som landet i övrigt har att erlägga,

numera blivit obetydlig.

Sedan stadens representanter uppmärksamgjorts på denna höjning av taxan

för medellösa patienter från landet i övrigt, ha de för att icke äventyra ett

samförstånd avstått från att påyrka någon ändring av kommissionens tidigare

förslag i ämnet.

Gentemot statskontorets invändningar vill kommissionen hänvisa till de skäl,

kommissionen förut anfört för sitt ståndpunktstagande i saken. De ekonomiska

konsekvenser av det föreslagna tilläggsavtalet, som statskontoret hypotetiskt

framhållit, synas utan större svårigheter kunna undvikas genom lämpliga åtgärder

från sjukhusledningens sida. Kommissionen har därför ej funnit sig lia

anledning att ändra sitt förslag i denna del; och kommissionen vill i detta

sammanhang uttala den förhoppningen, att icke ett ensidigt vidhållande av en

gång förut intagna positioner måtte äventyra de för staten såväl ur ekonomisk

som andra synpunkter förmånliga utsikter till ett förtroendefullt och av ömsesidigt

tillmötesgående präglat samarbete med staden och länet i fråga om

den medicinska undervisningen i Stockholm, som synas yppa sig genom ett

godtagande av kommissionens förslag.

Framhållas bör även, att ifrågavarande tilläggsavtal icke torde kunna behandlas

som någon från kommissionens övriga förslag fristående fråga utan

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Majlis proposition nr 151.

att dess godtagande torde utgöra en förutsättning från stadens och länets sida

för genomförandet av ett vart av de två nu aktuella byggnadsfrågorna.

Förnyade yttranden. Statskontoret har i utlåtande den 26 september 1942

på det bestämdaste avrått från ett godtagande av kommissionens förslag.

Ämbetsverket anför.

Statskontoret påpekade i sitt förra utlåtande, att en överbeläggning av stadens

platser under ett budgetår med exempelvis 15 procent skulle medföra

en inkomstminskning för statsverket med omkring 80,000 kronor; skulle överbeläggningen

uppgå till 30 procent, kunde inkomstminskningen beräknas till

omkring 160,000 kronor. Gentemot detta har kommissionen velat erinra, att

Stockholms stad alltsedan sjukhusets tillkomst ännu icke fullbelagt sina egna

platser på sjukhuset, varför den av ämbetsverket framhållna risken för en

överbeläggning från stadens sida åtminstone för närvarande saknade intresse.

De ekonomiska konsekvenser av det föreslagna tilläggsavtalet, som statskontoret

hypotetiskt framhållit, syntes enligt kommissionen utan större svårigheter

kunna undvikas genom lämpliga åtgärder från sjukhusledningens sida.

Med hänsyn till vikten av nu berörda omständighet måste det vara ägnat

att förvåna, att kommissionen uraktlåtit att lämna några uppgifter beträffande

bela ggningssiffroma för länet. Innan kommissionen ansett sig kunna avfärda

de av statskontoret uttalade farhågorna för de ekonomiska konsekvenserna

av en avtalsändring som »hypotetiska», synes all anledning hava förelegat

att undersöka, hur förhållandena efter en ändring av avtalet skulle hava

gestaltat sig icke enbart för staden utan jämväl för länet. I avseende härå tilllåter

sig statskontoret under hänvisning till införskaffade uppgifter från karolinska

sjukhuset påpeka, att under budgetåret 1941/42 det verkliga antalet

av länet ianspråktagna vårddagar utgjorde 71,347, medan det kontraherade

antalet vårddagar uppgick till endast 40,150, vilket motsvarar en beläggning

av 177,7 procent. För det överskjutande antalet vårddagar, 31,197, har länet

för nämnda budgetår erlagt 11 kronor 90,9 öre för varje vårddag, medan, örn

den av kommissionen föreslagna avtalsändringen varit genomförd, länet endast

skulle hava behövt erlägga 7 kronor för de första 15 dagarna av vårdtiden

och därefter 6 kronor per dag, vilket skulle medfört en inkomstminskning för

statsverket av mellan [31,197 (11,909 — 7) =] 153,146 kronor och [31,197

(11,909 — 6) =] 184,343 kronor.

De anförda siffrorna torde utvisa, att de yppade betänkligheterna mot en

avtalsändring icke rättvisligen kunna avvisas såsom enbart »hypotetiska». Enligt

ämbetsverkets mening kommer ett bifall till kommissionens förslag i nu

åsyftade del att innebära avsevärda ekonomiska uppoffringar för statsverket.

Statskontoret måste därför på det bestämdaste avråda ett godtagande av detsamma.

Direktionen för karolinska sjukhuset har i utlåtande den 24 oktober 1942

tillstyrkt förhandlingskommissionens förslag med vissa modifikationer.

Direktionen har verkställt en undersökning beträffande verkningarna av

kommissionens förslag. Resultatet av denna undersökning föreligger i en av

t. f. sysslomannen avgiven promemoria, varav inhämtas, att tillämpningen

av tilläggsavtalet skulle under budgetåret 1941/42 hava medfört en minskning

av sjukhusets inkomster med omkring 153,000 kronor.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

T. f. sysslomannens promemoria har i huvudsak följande innehåll.

Enligt punkt 3 i tilläggsavtalet skall staden — länet — för varje vårddag,

som överskjuter det för ett år maximala antalet vårddagar å samtliga kliniker,

erlägga ett belopp, som motsvarar den legosängsavgift, som Kungl. Maj:t

bestämt för betalande patient, boende inom annan del av riket än Stockholms

stad och län.

Avgiften för patient från annan del av riket än Stockholms stad och län

utgör för närvarande 7 kronor för var och en av de 15 första vårddagarna

samt 6 kronor för var och en av följande vårddagar. Vid beräkning av det

ersättningsbelopp, som enligt förslaget till tilläggsavtal skall erläggas av staden

— länet — blir det omöjligt att fastställa, huru många vårddagar, som

skola ersättas med 7 kronor och huru många med 6 kronor. Förslaget torde

böra ändras i denna punkt så, att det framgår, efter vilken av de båda avgifterna

ersättningen skall beräknas.

Beträffande de ekonomiska konsekvenserna av avtalsförslaget kommer

det icke, vad gäller Stockholms stad, att medföra några minskade inkomster

för staten, under förutsättning, att staden icke kommer att utnyttja sina

kontrakterade platser i större utsträckning än vad hittills varit fallet. Staden

har för närvarande 315 vårdplatser på sjukhuset. Vid maximalt utnyttjande

av dessa skulle antalet vårddagar uppgå till (315 X 365 =) 114,975. Det

verkliga antalet vårddagar uppgick under budgetåret 1941/42 till 96,766,

motsvarande en beläggning av 84,2 procent.

"V ad gäller landstinget, torde avtalet däremot komma att ställa sig betydligt

oförmånligare för staten. Landstinget har för närvarande 110 kontrakterade

vårdplatser på sjukhuset. Vid maximalt utnyttjande av dessa skulle

antalet vårddagar uppgå till (Ilo X 365 =) 40,150 per år. Det verkliga antalet

vårddagar uppgick under budgetåret 1941/42 till 71,347, motsvarande

en beläggning av 177,7 procent. Om avtalsförslaget skulle ha gällt under förra

budgetåret, skulle det ha medfört en inkomstminskning av cirka 153,000

kronor enligt följande beräkning:

Landstinget betalar enligt nu gällande avtal för 71,347

vårddagar kronor 11: 90,9 per vårddag eller sammanlagt

.........................................kronor 849,671:42

Enligt det nya avtalet skulle landstinget ha betalat för

40,150 vårddagar kronor 11:90,9 per vårddag eller

sammanlagt kronor 478,146: 35 för 31,197 vårddagar

cirka kronor 7 per vårddag eller sammanlagt kronor

218,379 ....................................... » 696,525:35

Skillnad kronor 153,146: 07.

Direktionen anför för egen del.

Vid tilläggsavtalets upprättande torde hava förutsatts, att alla de vårdplatser

på sjukhuset, som upplåtits till Stockholms stad och Stockholms län,

skulle komma att beläggas med sjuka från staden respektive länet och att

avtalet således skulle få betydelse endast i fråga örn beläggningen av de vårdplatser

på sjukhuset, som avsetts för sjuka från riket i dess helhet. Under

det första budgetår sjukhuset varit i full drift eller budgetåret 1941/42, har

emellertid denna förutsättning icke helt infriats. En del av stadens vårdplatser

har nämligen under detta år icke utnyttjats för sjuka från Stockholms stad.

Om tilläggsavtalet varit gällande under nämnda år, skulle detsamma därför

hava blivit tillämpligt på flera underhållsdagar för sjuka från länet än dem,

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

sorn varit förlagda till sjukhusets riksplatser. Direktionen finner det vara

önskligt, att avtalet ges en tolkning, som framdeles vid en upprepning av de

förhållanden, som förelegat under nyssnämnda budgetår, begränsar avtalets

verkningar till vad som därmed torde hava avsetts, nämligen likställighet i

ersättningsavseende för staden och länet med riket i övrigt i fråga om sju khusets

riksplatser. En sådan tolkning synes i första hand innebära, att den i

tilläggsavtalet stipulerade lägre ersättningen bör, i händelse antalet vårddagar

för sjuka från staden eller länet överstiger vad som motsvarar stadens respektive''länets

platsantal på sjukhuset, tillämpas beträffande så stor del av de

överskjutande vårddagarna, som i förhållande till antalet vårddagar vid maximal

beläggning av riksplatserna motsvarar stadens respektive länets invånarantal

i förhållande till rikets. I händelse antalet Överskjutande vårddagar överstiger

jämväl detta antal, bör den lägre ersättningen tillämpas även på dessa

överskjutande vårddagar under förutsättning, att den andra kontralctsparten

— länet respektive staden — under året helt utnyttjat sina vårdplatser på

sjukhuset, I detta fall får det nämligen anses vara fullt klart, att de överskjutande

vårddagarna varit förlagda till riksplatser. Örn åter den andra kontraktsparten

icke under året utnyttjat sina vårdplatser, få de överskjutande

vårddagarna anses hava varit förlagda till den andra kontraktspartens vårdplatser

i den mån desamma icke utnyttjats. Den i 1031 års avtal stipulerade

högre ersättningen bör därvid tillämpas på så stor del av de överskjutande

vårddagarna, som motsvarar det antal, varmed den andra kontraktspartens

vårddagar på sjukhuset understiger vad som vid maximal beläggning motsvarar

hans platsantal. I den nian de överskjutande vårddagarna överstiga

jämväl den andra kontraktspartens underskott sdagar, få de återigen anses

hava varit förlagda till riksplatser och böra således ersättas med den lägre

ersättningen.

Även i ett annat avseende föreligger behov av överenskommelse om tillläggsavtalets

tolkning. Den däri stipulerade lägre ersättningen skall motsvara

den legosängsavgift Kungl. Maj:t bestämt för patient, boende inom annan

del av riket än Stockholms stad och län. För närvarande är avgiften för sådan

patient bestämd till 7 kronor för vart och ett av de 15 första dygnen och

6 kronor för vart och ett av de följande dygnen av patientens vistelse^ på

sjukhuset. Då det icke kan avgöras, vilka patienter de överskjutande vårddagarna

avse, kan ej heller avgöras, huru stor del av dessa vårddagar avser

de 15 första dygnen av varje patients vårdtid och huru stor del av desamma

avser därpå följande del av vårdtiden. Ett klargörande huru avtalet i detta

avseende bör tillämpas är därför nödvändigt. Med hänsyn till att medelliggetiden

vid sjukhuset, frånsett den psykiatriska kliniken, som faller utanför

avtalet, under år 1941 uppgått till 15,27 dygn, synes det vara rimligt att därvid

tillämpa den avgift, som gäller för de 15 första dygnen.

Den tolkning av bestämmelserna i tilläggsavtalet och närmast dess tredje

moment, som nu ifrågasatts, har vid överläggningar, vari stadens och länets

representanter i direktionen deltagit, ansetts kunna förslagsvis sammanfattas

på följande sätt.

»Därest under ett räkenskapsår antalet vårddagar å samtliga kliniker,

sorn avses i 1931 års avtal, för sjuka från staden (länet) överstiger antalet

vårddagar vid maximal beläggning av de vårdplatser, sorn staden (länet) enligt

samma avtal disponerar, skall staden (länet), lör sa stort antal av de

överskjutande vårddagarna, som i förhållande lill hela antalet varddagar

vid maximal beläggning å riksplatserna på ifrågavarande kliniker svarar mot

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 151.

stadens (länets) invånarantal i förhållande till rikets, till staten erlägga ett

belopp för dag, motsvarande den legosängsavgift, som enligt Kungl. Maj:ts

bestämmelser skall utgå för betalande patient å allmän sal, boende inom annan

del av riket än Stockholms stad och län, under de femton första dygnen

av dennes vårdtid på sjukhuset. Härvid skall staden (länet) äga tillgodoräkna

sig den avgift, som den sjuke själv kan hava erlagt.

Om antalet överskjutande vårddagar för sjuka från staden (länet) överstiger

jämväl det antal vårddagar, som anges i föregående stycke, skall staden

(länet) för varje överskjutande vårddag till staten erlägga i 1931 års

avtal angiven ersättning, dock ej för flera vårddagar än det antal, varmed

vårddagarna under räkenskapsåret för sjuka från länet (staden) kan hava

understigit, vad som vid maximal beläggning motsvarar länets (stadens)

platsantal på sjukhuset. För övriga överskjutande vårddagar erlägger staden

(länet) till staten ersättning enligt i första stycket angiven grund.»

Förhandling skommissionen har förklarat sig biträda de av direktionen för

karolinska sjukhuset föreslagna modifikationerna och anför.

Kommissionen har beträffande denna fråga förhandlat med utsedda representanter

från Stockholms stad och Stockholms läns landsting, nämligen från

staden borgarrådet Ivar Öman, sjukhusdirektören Nils Hansson och tjänstemannen

Knut Anderson samt från länet poststationsföreståndaren F.

Thun, grosshandlaren E. Birke, landstingsmannen Laur Franzon och landstingsdirektören

A. Piscator.

Vid dessa förhandlingar har från stadens sida anförts, att staden beslutat

att hos direktionen för karolinska sjukhuset göra framställning örn beredande

av plats på sjukhusets inskrivningsexpedition för en av staden tillsatt

tjänsteman med uppdrag, bland annat, att göra sig noga underrättad om i

vilken omfattning stadens platser på sjukhuset utnyttjades, samt att med

en dylik anordning uppenbarligen komme att vinnas, bland annat, den fördelen,

att staden,_ som hittills icke fullbelagt sina platser på sjukhuset, bleve

i tillfälle att kontinuerligt följa beläggningen på de utav staden kontraherade

platserna, ävensom erhölle en kontroll över eventuell framtida överbeläggning

av stadens platser.

Länets representanter hava å sin sida anfört, att en överbeläggning på

sjukhuset av den omfattning, som hittills ägt rum från länets sida, varken

vore avsedd eller önskad av länet, men att länet hittills, i avsaknad av särskilda

kontrollåtgärder vid patienternas intagning på sjukhuset, icke haft möjligheter

att bemästra denna överbeläggning. Länets representanter hava emellertid

samtidigt uttalat, att länet hade för avsikt att vidtaga verksamma åtgärder

i syfte att nedbringa överbeläggningen, därvid länet förutsatte en medverkan

från direktionens sida, samt tillika meddelat, att landstingets förvaltningsutskott

sedan länge haft sin uppmärksamhet riktad på denna överbeläggning

och därför tillsatt en kommitté med uppdrag att närmare utreda frågan.

Kommitténs arbete väntades slutfört inom de närmaste veckorna. För vinnande

av det önskade syftet hade, bland annat, ifrågasatts ett slags clearingförfarande

ifråga om patienternas intagning på karolinska sjukhuset mellan

detta sjukhus och länslasarettet i Mörby för att förhindra samtidig överbeläggning

på det ena sjukhuset och underbeläggning på det andra.

Stadens och länets representanter hava enhälligt förklarat sig godkänna

det av direktionen för karolinska sjukhuset framlagda tolkningsförslaget i

fråga om tillägget till 1931 års avtal, länets representanter dock under ut
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 151.

talande, att detta godkännande skedde med största tvekan, enär länet helst

sett, att det av kommissionen framlagda förslaget utan ändringar vunnit

statsmakternas godkännande.

För egen del får kommissionen uttala, att kommissionen vid förhandlingarna

örn tilläggsavtalet förutsatt icke blott, att staden respektive länet skulle

helt utnyttja sina kontraherade platser på sjukhuset utan även att det på

direktionen för karolinska sjukhuset såsom den inför staten ansvarige förvaltaren

av sjukhuset ankomme att meddela sådana förhållningsregler i fråga

örn patienternas intagning på sjukhuset, att några större avvikelser från den

en gång avtalade uppdelningen av platserna på sjukhuset icke förekomme.

Ehuru kommissionen sålunda ansett sig sakna anledning att närmare ingå

på spörsmålet, huru förfaras skulle vid en så att säga mera onormal överbcläggning

på sjukhuset från en parts sida, har kommissionen icke något att

erinra emot det av direktionen framlagda tolkningsförslaget utan tillstyrker

jämväl för sin del detsamma, i anslutning vartill kommissionen vill understryka

vikten av att från direktionens sida i samråd med staden och länet

omedelbart åtgärder vidtagas för reglerande av patientintagningen på sjukhuset

i ovan angivet syfte.

Stockholms läns landsting, som godtagit kommissionens förslag, har ännu

icke haft tillfälle att taga ställning till sjukhusdirektionens jämkningsforsing.

Stockholms stadsfullmäktige ha godkänt avtalsförslaget på sätt av vederbörande

borgarråd föreslagits. Borgarrådet, som tagit del av det av direktionen

för karolinska sjukhuset avgivna utlåtandet, hade förklarat, att avtalet

syntes »kunna godtagas av staden med här nedan angivna jämkningar». Efter

att ha erinrat örn innehållet i direktionens för karolinska sjukhuset ovan refererade

utlåtande, anförde borgarrådet därefter.

Sedan den statliga förhandlingskommissionen anmodats yttra sig över

detta förslag till »tolkning» av tilläggsavtalet, hava förnyade överläggningar

ägt rum mellan kommissionen samt stadens och länets representanten Stadens

delegerade hava därvid, bland annat med hänsyn till att staden hitintills

icke helt utnyttjat det kontrakterade antalet vårdplatser, ansett sig kunna

acceptera denna ändring i avtalet. Därvid har dock förutsatts, att karolinska

sjukhusets direktion i sin tur skulle medgiva staden att på vissa villkor få

anställa en tjänsteman på karolinska sjukhuset för ernående av en fortlöpande

noggrann kontroll över beläggningen å sjukhuset — detta i enlighet med

av drätselnämnden uttalade önskemål.

I samband med de förhandlingar, som sålunda förts rörande tolkningen

av de nu föreliggande avtalsförslagen, har jag upptagit till behandling en

annan tolkningsfråga, avseende beräkningen av platskostnadsbidraget enligt

1931 års avtal; stadens ersättning utgår nämligen i form av dels ett driftkostnadsbidrag,

dels ett platskostnadsbidrag. Rörande platskostnadsbidragets

beräkning stadgar avtalets punkt 5, fjärde stycket, följande:

»Skulle staden — länet — bliva förhindrad utnyttja staden — länet —

tillförsäkrad vårdplats på grund av att densamma belagts med patient, vilken

staden — länet — ej är skyldig att mottaga till vård å stadens — länets

— egna sjukhus, skall platskostnadsavgift icke utgå.»

Under flera år har man diskuterat tillämpningen av denna bestämmelse;

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

svårigheten har gällt att vinna enighet om en lämplig metod att konstatera

eventuellt hinder för staden att belägga kontraherad vårdplats. I syfte att

ernå en praktisk lösning av frågan har direktionen för karolinska sjukhuset

framlagt förslag till överenskommelse rörande tolkningen av förevarande

punkt, vilket förslag sjukhusdirektionen för sin del godkänt. Landstinget har

emellertid, trots att nu två år förflutit, sedan karolinska sjukhusets direktion

framlagt sitt förslag, ännu ej meddelat sin ståndpunkt till förslaget. På

grund av angelägenheten av att en för staden acceptabel lösning kommer till

stånd, icke minst på grund av att ifrågavarande bestämmelser i 1931 års avtal

återkomma i nu föreliggande avtalsförslag, förutsätter jag vid min tillstyrkan

av de föreliggande avtalsförslagen, att en överenskommelse nu kan

träffas, örn en tolkning efter de av karolinska sjukhusets direktion framlagda

riktlinjerna.

Enligt 1931 års avtal mellan å ena sidan Kungl. Majit och kronan och å

andra sidan Stockholms stad och Stockholms läns landsting angående driften

av karolinska sjukhuset skola staden och länet för sina kontrakterade

vårdplatser (staden har 315 och länet 110 sådana) betala ett driftkostnadsbidrag,

motsvarande den verkliga dagskostnaden, dock högst ett belopp, motsvarande

den genomsnittliga vårdkostnaden på stadens respektive länets

egna, på flera specialavdelningar uppdelade sjukvårdsinrättningar. I enlighet

härmed hade staden att under budgetåret 1941/42 erlägga 14 kronor 25 öre

och länet 11 kronor 91 öre (den verkliga dagskostnaden vid sjukhuset utgjorde

under samma tid 15 kronor 79 öre). Staden och länet ha dock härvid avtalsenligt

fått tillgodoräkna sig de legosängsavgifter, som de sjuka själva erlagt,

1 den mån sådana avgifter utgått. Då legosängsavgiften i Stockholm för närvarande

utgör 4 kronor 50 öre för de första 15 dagarna och därefter 3 kronor

50 öre, har Stockholms stad således för betalande patienter erlagt (14: 25 —

4: 50 =) 9 kronor 75 öre för de första 15 vårddagarna och därefter

(14: 25 — 3: 50 =) 10 kronor 75 öre. Stockholms läns landsting, vars legosängsavgifter

för närvarande utgå med 3 kronor för de första 10 dagarna,

2 kronor för de följande 20 dagarna och 1 krona därefter, har fått vidkännas

en kostnad per dag och patient av 8 kronor 91 öre, 9 kronor 91 öre och 10

kronor 91 öre.

Beträffande de s. k. riksplatserna ha andra landsting och därmed jämställda

städer än Stockholms stad och Stockholms läns landsting jämlikt förordningen

den 30 juni 1937 (nr 655) att erlägga en vårdavgift av 2 kronor 50 öre,

när det gäller betalande patienter, medan Stockholms stad och län däremot

vid beläggning av sådana platser ha att erlägga samma driftkostnadsbidrag

som vid beläggning av kontrakterade platser. Detta förhållande ha staden

och landstinget funnit innebära en orättvisa, och deras förhandlingsdelegerade

ha inför den statliga förhandlingsdelegationen förklarat sig tillmäta frågan

örn åstadkommande av en rättvisare ordning stor betydelse, när det

gäller stadens och landstingets deltagande i karolinska sjukhusets fortsatta

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 151.

utbyggande. Förhandlingskommissionen har även funnit sig böra förorda en

omreglering av stadens och länets avgiftsskyldighet vid beläggning av riksplatser

och i sådant hänseende föreslagit, att staden och länet alltid vid beläggning

av riksplats skola erlägga ett belopp, motsvarande den legosängsavgift,

som av Kungl. Majit bestämts för betalande »rikspatienter», d. v. s.

för närvarande 7 kronor för de första 15 dagarna och därefter 0 kronor.

Eftersom staden och länet förutsatts skola få tillgodoräkna sig patienternas

legosängsavgifter även vid beläggning av riksplatser, skulle Stockholms stad

följaktligen i de fall, då legosängsavgift utgår, få vid beläggning av riksplats

vidkännas samma kostnad som övriga landsting, d. v. s. (7—4: 50 eller

6—3: 50 =) 2 kronor 50 öre, medan Stockholms län skulle få vidkännas en

kostnad, varierande mellan (7—3 —) 4 kronor och (6—1 =) 5 kronor. För fattigvårdsberättigade,

vilka icke själva betala legosängsavgift, skulle staden

och även länet få erlägga 7 kronor för de första 15 dagarna och därefter 6

kronor, medan däremot övriga landsting i motsvarande fall skulle lia att erlägga

endast 6 kronor (= den av Kungl. Majit enligt fattigvårdslagen bestämda

taxan). Ehuru således för Stockholms stad och län alltjämt skulle

gälla något oförmånligare grunder för bidrag till driftkostnaderna vid beläggning

av riksplats, ha deras representanter likväl förklarat sig godtaga

förhandlingskommissionens förslag.

Emot förhandlingskommissionens förslag ha riktats starka erinringar av

statskontoret, som påpekat, att Stockholms läns landsting under budgetåret

1941/42 i stor omfattning överbelagt sina kontrakterade vårdplatser, varigenom

statsverket tillförts en merinkomst av omkring 153,000 kronor, vilken

staten skulle ha gått miste om, därest förhandlingskommissionens förslag

varit gällande under budgetåret. Karolinska sjukhusets direktion har visserligen

i princip tillstyrkt en jämkning av avgiftsbestämmelserna men med

vissa betydelsefulla modifikationer i förhållande till kommissionens förslag.

Sålunda skulle staden och länet vid beläggning av riksplats betala lika stort

belopp under hela vårdtiden, för närvarande 7 kronor. Vidare skulle staden

och länet vid överbeläggning av kontraktsplatserna visserligen erlägga den

lägre riksplatsavgiften för så många riksplatser, som motsvarar stadens respektive

länets procentuella andel i rikets hela folkmängd1, men därefter vid

ytterligare överbeläggning erlägga det avtalade högre driftkostnadsbidraget

för så många vårdplatser, som motsvarar eventuell underbeläggning av

den andra medkontrahentens kontraktsplatser. Vid ytterligare överbeläggning

skulle den lägre riksplatsavgiften utgå. Detta kompromissförslag skulle,

tillämpat på förhållandena under budgetåret 1941/42, ha medfört, att statsverkets

merinkomst från länet utgjort omkring 90,000 kronor i stället för

omkring 153,000 kronor.

1 Stockholms stads folkmängd utgjorde den 1 januari 1942 cirka 9,4 procent och Stockholms läns

cirka 4,Ii procent av rikets.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

För egen del vill jag beträffande de föreliggande förslagen till en början

framhålla, att den merinkomst av 153,000 kronor, som under budgetåret

1941/42 tillfördes statsverket på grund av den inträffade överbeläggningen

från Stockholms läns sida, givetvis var att betrakta endast som en rent tillfällig

intäkt, som för övrigt motvägdes av en underbeläggning från Stockholms

stads sida, vilken förde med sig en inkomstminskning av i runt tal

132,000 kronor. Statsverket kan vidare när som helst genom åtgärder, varöver

staten icke kan råda, för framtiden gå miste om en dylik tillfällig merinkomst,

som alltså icke kan tagas i beräkning vid uppgörande av budgeten.

Det torde från början ha varit förutsatt, att riksplatserna skulle i första hand

vara förbehållna åt patienter från riket, oavsett deras hemort; det torde med

andra ord icke ha varit avsett, att staten för driften av dessa riksplatser skulle

kunna påräkna större bidrag än som inflyter genom de avgifter, som skola

erläggas för »rikspatienter», d. v. s. för närvarande 7 kronor eller i vissa fall

6 kronor per vårddag. Det föreligger därför enligt min mening icke något

starkare intresse från statens sida att motsätta sig en jämkning av de hittills

för riksplatserna gällande avgiftsbestämmelserna, vilka för Stockholms

stads och läns vidkommande icke utan skäl måste te sig obilliga. Däremot

ligger det givetvis ur ekonomisk synpunkt i statens intresse, att stadens och

länets kontrakterade platser såvitt möjligt tillfullo utnyttjas. Sjukhusdirektionens

kompromissförslag avser att tillgodose detta intresse. Med hänsyn

härtill har jag ansett mig kunna tillstyrka bifall till sjukhusdirektionens förslag.

Jag erinrar för övrigt, att detta förslag godtagits av Stockholms stadsfullmäktige,

trots att stadens myndigheter icke funnit förhandlingskommissionens

för staden gynnsammare förslag fullt tillfredsställande ur stadens

synpunkt.

Stockholms stad synes visserligen vid sitt godtagande av förslaget ha förutsatt,

att en överenskommelse kunde träffas om viss tolkning av en i detta

sammanhang icke aktuell punkt i 1931 års avtal, men då denna tolkningsfråga

icke synes vara av natur att böra underställas riksdagens prövning,

har jag icke ansett mig böra närmare ingå på detta spörsmål. Jag förutsätter

emellertid, att Stockholms stad icke avsett att fästa en dylik överenskommelse

såsom formellt villkor för sitt godtagande av det nu ifrågavarande förslaget

till tilläggsavtal till 1931 års överenskommelse.

Vid bifall till det förslag, jag för egen del förordat, synes någon ändring

av bestämmelserna i 3 § förordningen den 30 juni 1937, nr 655, icke vara

påkallad.

Slutligen vill jag för egen del understryka förhandlingskommissionens uttalande

örn vikten av att effektiva åtgärder vidtagas för reglerande av patientintagningen

i syfte att undvika större avvikelser från den en gång avtalade

uppdelningen av platserna på sjukhuset.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

lil

lil. Hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels besluta, att karolinska sjukhuset skall utökas med en

pediatrisk och en dermato-syfilidologisk klinik;

dels godkänna av mig i det föregående förordade grunder

för ekonomiskt samarbete med Stockholms stad och Stockholms

läns landsting beträffande den pediatriska klinikens

uppförande och drift;

dels godkänna av mig i det föregående förordade grunder

för avtal med Stockholms stad och Stockholms läns landsting

angående en dermato-syfilidologisk klinik vid karolinska

sjukhuset samt angående överflyttning till karolinska

sjukhuset av vid sjukhuset Eira anställd personal;

dels till Utbyggande av karolinska sjukhuset för budgetåret

1943/44 anvisa ett investeringsanslag av .. .kronor 200,000;

dels medgiva, att vid utgången av budgetåret 1942/43

befintlig reservation å det senast för budgetåret 1939/40 anvisade

anslaget till Uppförande av byggnader för karolinska

sjukhuset i Stockholm m. m. må disponeras intill utgången

av budgetåret 1944/45;

dels ock godkänna av mig i det föregående förordade ändringar

i gällande överenskommelse mellan staten, Stockholms

stad och Stockholms läns landsting angående ekonomiskt

samarbete beträffande karolinska sjukhusets uppförande och

drift.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

C. A. Charpentier.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

I. Fortsatt utbyggande av karolinska sjukhuset.............. 2

A. Inledning.

Karolinska institutets nuvarande kliniker.................... 2

Generalplanen för Norrbackaområdets bebyggande.............. 2

Samarbetet med Stockholms stad och län................... 3

Antalet vårdplatser vid karolinska sjukhuset................. 5

B. Översikt av föreliggande förslag....................... 5

1939 års förhandlingskommission.............. 5

1941 års reumatikersakkunniga........................... 8

Departementschefen.................................. 8

C. Pediatrislc klinik vid karolinska sjukhuset................10

1) Nuvarande förhållanden. Behovet av en ny klinik...........10

Nuvarande undervisning i pediatrik.....................10

Norrtulls sjukhus .................................10

H. K. H. Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn.....17

Ifrågasatt sammanslagning av de pediatriska klinikerna........17

Tidigare behandling'' av nybyggnadsfrågan.................22

2) Pediatriska klinikens storlek..........................23

Stadens platsbehov................................23

Expertutlåtanden örn klinikens storlek och sammansättning......23

Förhandlingskommissionen............................31

Yttranden......................................34

3) Ekonomiska frågor. Samarbete med Stockholms stad och län .... 34

Förhandlingskommissionens förslag av år 1940 .............. 35

Yttranden........................ 38

Förhandlingskommissionens jämkningsförslag av år 1942 ........ 41

Yttranden över kommissionens jämkningsförslag.............48

4) Byggnadens utformning m. m..........................51

Departementschefen..................................59

D. Dermatologisk-syfilidologisk klinik vid karolinska sjukhuset ... 63

1) Nuvarande förhållanden. Behovet av en ny klinik...........63

Den nuvarande undervisningskliniken.....................63

''Sjukhuset Eira...................................66

2) Dermatologiska klinikens storlek........................68

Förhandlingskommissionens förslag.......................68

Yttranden......................................72

3) Avtal med Stockholms stad och län.....................72

Förhandlingskommissionens förslag av år 1940 .............* . 72

» » » » 1942 ............... 75

4) Byggnadens utformning m. m..........................78

5) Avtal angående personalen på sjukhuset Eira...............81

Departementschefen..................................87

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 151.

E. Reumatologiska kliniker vid universitetssjukhusen i Stockholm

och Uppsala......................... 89

] 94-1 års reumatikersakkunnigas förslag.................... 89

Yttranden över reumatikersakkunnigas förslag................ 93

Departementschefen ................................... 95

II. Jämkning av avtalet med Stockholms stad och län angående

karolinska sjukhusets drift........................... 95

Förhandlingskommissionen............................. 95

Yttranden över förhandlingskommissionens förslag.............100

Förhandlingskommissionens förslag av år 1942................102

Förnyade yttranden.................................103

Departementschefen ...................................108

III. Hemställan ......................................lil

Bihang till riksdagens ''protokoll 1913. 1 sami. Nr 161. 8

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:280 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående anslag för budgetåret 1913111+ till utbyggande av karolinslca sjukhuset m. m. jämte s. 1 i texten
  2. SU 1943:136 Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts ''proposition angående anslag för budgetåret 1943/44 till utbyggande av karolinska sjukhuset m. m. jämte i ämnet väckta m s. 11 i texten