Sök i Ratio Lex

Angående ytterligare utgifter å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942143

1943-03-05 · 85 sidor, varav 76 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 76 av 85 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:163, Angående ytterligare utgifter å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942143

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

1

Nr 163.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ytterligare utgifter

å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret

1942143; given Stockholms slott den 5 mars 1943.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansårenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 mars

1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander,

Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter.

I proposition den 4 januari 1943, nr 2, angående utgifter å tilläggsstat till

riksstaten för budgetåret 1942/43 sammanfördes medelsäskanden för ett antal

ändamål, vilkas tillgodoseende var av den tvingande karaktär att ett uppskov

till nästa budgetår icke ansågs möjligt. Vid anmälan av nämnda proposition

anförde jag, att till främjande av överskådligheten i statsregleringsarbetet nytillkommande

framställningar örn anslag å tilläggsstat borde såvitt möjligt

sammanfattas i blott två propositioner, en avgiven vid slutet av den ordinarie

propositionstiden och en mot slutet av riksdagen. Sistnämnda proposition

borde avses uteslutande för reglering av utgifter å förskottsstaten samt för

avskrivning av å tilläggsstat äskade investeringsanslag.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 101.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

I överensstämmelse med den ståndpunkt åt vilken jag sålunda gav uttryck

ha under den förflutna delen av pågående riksdagssession endast ett fåtal

propositioner angående medelsanvisning å tilläggsstat avlåtits. I de fall där

så skett, ha äskandena antingen avsett ändamål av synnerligen brådskande

beskaffenhet eller också ägt så nära samband med ett i särskild proposition

framställt medelsäskande för nästa budgetår, att ett särskiljande icke ansetts

lämpligen böra ske. I ett fall har därutöver i särskild proposition äskats anslag

för ändamål, för vilket i förenämnda proposition nr 2 ett anslag uppförts

med beräknat belopp.

De anslagsäskanden avseende tilläggsstat till riksstaten för innevarande

budgetår, vilka i enlighet med det anförda ansetts böra i detta sammanhang

föreläggas riksdagen, ha tidigare denna dag anmälts. En sammanställning

omfattande dels de beslut, vilka Kungl. Maj:t därvid på hemställan av vederbörande

föredragande enligt bilagda utdrag av statsrådsprotokollet (bil. 1—

12) fattat, dels ock de anslagsäskanden å tilläggsstat — utöver de i proposilionen

nr 2 sammanfattade — som under den förflutna delen av riksdagssessionen

framlagts för riksdagen, torde få bifogas statsrådsprotokollet i detta

ärende (bihang).

Av de anslag, som äskas i det följande, märkas på driftbudgeten ett anslag

för täckande av vissa kostnader i samband med sockerregleringen å

19.5 miljoner kronor samt ett anslag till förmalningsersättningar å 31 miljoner

kronor. Båda dessa anslag avse reglering av i annan ordning förskotterade

utgifter. På kapitalbudgeten äskas medel till subventionering av bostadsproduktionen

med sammanlagt 25 miljoner kronor. Anslagen ha nödvändiggjorts

av en icke förutsedd förskjutning av bostadsbyggnadsverksamhetens

tidsfördelning.

Chefen för finansdepartementet hemställer härefter, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att godkänna de förslag, örn vilka Kungl. Majit enligt bilagda

utdrag av statsrådsprotokollet för denna dag (bil. 1—12) fattat beslut.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ivar Löfqvist.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

3

Bilaga 1.

Egentliga statsutgifter.

Tredje huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 5 mars 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander,

Gjöres, Ewerlöf.

Tillförordnade chefen för utrikesdepartementet, statsministern, anmäler

härefter under utrikesdepartementets handläggning hörande ärende angående

egentliga statsutgifter å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43 samt

anför därvid följande.

C. Internationella förhandlingar m. m.

[1.] 4. Svenska röda korsdelegater i Grekland, reservationsanslag. Så
som

i föreskriven ordning för riksdagen anmälts, anvisade Kungl. Maj:t enligt

beslut den 18 juli 1942, att utgå från anslaget för oförutsedda utgifter,

ett belopp av 100,000 kronor för bestridande av kostnaderna för svenska

röda korsdelegater för handhavande av hjälpen till Greklands befolkning.

Därvid anförde ministern för utrikes ärendena bl. a. följande.

För åtskillig lid sedan tog överstyrelsen för Svenska röda korset ett initiativ,

som åsyftade organiserandet av en omfattande internationell hjälpaktion

till förmån för det hungrande grekiska folket. Redan dessförinnan

hade den Internationella röda korskommittén i Genéve igångsatt hjälpverksamhet

i Grekland. Åtskilliga spannmålslaster hava under de senaste månaderna

kunnat på svenska kölar föras till Grekland från Lissabon och Haifa.

Av medel, som insamlats i Sverige, har ett belopp av omkring 75,000 kronor

använts för låke- och livsmedelssändningar härifrån.

Genom förhandlingar, som av utrikesdepartementet förts med vederbörande

regeringar och varvid såväl Svenska röda korset som den Internationella

röda korskommittén i Genéve medverkat, har i dagarna enighet nåtts

örn genomförandet av en stor hjälpaktion, byggd på följande huvudprinciper.

Åtta av överstyrelsen för Svenska röda korset förhyrda svenska fartyg,

vilka legat upplagda i Göteborg, tagas i anspråk för transporter av spann
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

mål och eventuellt även andra livsmedel lill Grekland från transoceana länder.

De första tre fartygen hava lämnat Göteborg den 14 juli och de andra

avgå senare i syfte att säkerställa en månatlig import till Grekland av lä,000

ton spannmål. För mottagandet och fördelningen av spannmålen, som jämte

andra tillgängliga livsmedel beräknas förslå till den grekiska befolkningens

hjälpliga försörjning, organiseras i Athen under medverkan av den Internationella

röda korskommittén en delegation, bestående av svenska och

schweiziska röda korsdelegater under svenskt ordförandeskap. Som allmänt

godtagen förutsättning gäller, att alla i Grekland producerade livsmedel skola

konsumeras inom landet eller exporteras mot fullvärdig kompensation av

andra livsmedel.

En blandad svensk-schweizisk kommission under svenskt ordförandeskap

har upprättats i Athen. Kommissionen anlände till Athen i slutet av augusti

förlidet år, och ungefär samtidigt inträffade de första spannmålslasterna från

Canada till Grekland. Distributionen av den införda spannmålen ombesörjes

av kommissionen, vilken har över 500 personer anställda i sin tjänst.

Sveriges chargé d’alfaires i Sofia och Athen har erhållit svenska regeringens

uppdrag att övervaka uppfyllandet av de åtaganden, som från svensk sida

gjorts till de intresserade regeringarna på bägge sidor i stormaktskriget.

De amerikanska och brittiska regeringarna utfäste sig ursprungligen att

månatligen ställa 15,000 ton spannmål till förfogande för skeppning till Grekland.

Sedermera hava de förklarat sig skola därutöver sända 3,000 ton torkade

grönsaker och ett mindre parti torrmjölk i månaden. Hittills hava

104,600 ton vete, 11,425 ton torkade grönsaker ävensom torrmjölk och medikamenter

fraktats till Grekland med de svenska fartygen. Av rapporter från

kommissionen framgår, att distributionen av de till Grekland från Canada

införda livsmedlen kunnat ske på ett tillfredsställande sätt. Kommissionen

har övertagit ansvaret för brödförsörjningen i Athen och Pineus och har även

i begränsad utsträckning kunnat sända mjöl till landsorten.

För närvarande förberedes i samförstånd med de intresserade regeringarna

en utvidgning av hjälpverksamheten till att omfatta av denna hittills icke

berörda delar av den grekiska landsorten, såväl på fastlandet som på öarna.

Detta nödvändiggör en ökning av antalet i Grekland verksamma svenska

röda korsdelegater. Denna utvidgning av hjälpverksamheten medför, att de

medel, vilka av Kungl. Maj:t anvisats för bestridandet av kostnaderna för de

svenska röda korsdelegaterna, kunna beräknas bliva förbrukade inom en nära

framtid. Jag hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Svenska röda korsdelegater i Grekland å tilläggsstat

till riksstaten för budgetåret 1942/43 anvisa ett reservationsanslag

av ............................ kronor 150,000.

Vad statsministern sålunda, med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter, hemställt, behagar Hans

Maj:t Konungen bifalla.

Ur protokollet:

Hugo Årnfast.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 163.

5

Bilaga 2.

Egentliga statsutgifter.

Fjärde huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5

mars 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander,

Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler under försvarsdepartementets

handläggning hörande ärenden angående egentliga statsutgifter

å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43. Med förmälan

tillika att ärendet under punkten 2 vöre av den natur, att närmare redogörelse

för dess innebörd än som av det följande framginge icke borde lämnas

till statsrådsprotokollet, varför ytterligare upplysningar borde få inhämtas

genom de handlingar, som komme att överlämnas till riksdagens vederbörande

utskott, anför chefen för försvarsdepartementet därvid följande.

C. Försvarskrafterna.

Marinen.

Flytande materiel, artillerimateriel m. m.

[1.] 80. Underhåll av flottans fartyg m. m., reservationsanslag. Genom beslut

den 24 april 1942 medgav Kungl. Maj:t att under sommaren 1942 en

kurs i sjömanskap finge anordnas för omkring 90 därför lämpade ynglingar

med förläggning å övuingsskeppet .1arramas. Härjämte medgav Kungl.

Maj:t bland annat att kostnaderna för fartygets iordningställande finge bestridas

av medel å förskottsstat.

Uti skrivelse den 23 januari 1943 har marinchefen — med förmälan att en

dylik kurs vore avsedd att anordnas jämväl sommaren 1943 —- hemställt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

bland annat att iör fartygets iordningställande ett belopp av 100,700 kronor

måtte ställas till förfogande från medel å förskottsstat, varav för ofrånkomligen

nödvändiga iståndsättningsarbeten, innefattande reparationer av fartygets

skrov, ett belopp av 40,000 kronor.

Marinförvaltningen har i utlåtande den 11 februari 1943 framhållit, att fartyget

vore av järn, 43 år gammalt och senast generalbesiktigat för omkring åtta

år sedan samt att ifrågavarande reparationer vore nödvändiga om fartyget

överhuvud taget skulle användas för segling sommaren 1943 utan betydande

risker.

I propositionen 1942: 210, vilken i denna del lämnats utan erinran av riksdagen,

förutsattes, att Jarramas fortfarande skall begagnas såsom övningsfartyg

för utbildningsändamål. Som marinförvaltningen framhållit är det

nödvändigt att iståndsätta ifrågavarande fartyg därest detsamma utan betydande

risker skall kunna användas för segling instundande sommar. Kostnaderna

för iståndsättandet av fartyget -— liksom för övrigt för dess utrustning

för förenämnda expedition — synas vara av den art att de böra bestridas

av medel å riksstaten inom den för femårsperioden 1942/47 fastställda kostnadsramen.

Från marinförvaltningen har under hand meddelats att det för

innevarande budgetår anvisade reservationsanslaget till underhåll av flottans

fartyg m. m., från vilket kostnaderna för iståndsättningsarbetena böra bestridas,

icke lämnar tillgång därtill. Då jag icke har något att erinra mot att

Jarramas i enlighet med marinförvaltningens förslag iståndsättes och föreliggande

kostnadsberäkningar torde kunna godtagas, torde nu medel böra äskas

av riksdagen för iståndsättningsarbetenas genomförande.

Kostnaderna för fartygets utrustande för förenämnda expedition torde böra

bestridas från anslaget till flottans övningar. Det torde få ankomma på Kungl.

Maj:t att meddela beslut härutinnan. Jag förutsätter, att det av riksdagen för

budgetåret 1943/44 äskade reservationsanslaget skall förslå för bestridandet

av dessa kostnader.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att till Underhåll av flottans fartyg m. m. å tilläggsstat till

riksstaten för budgetåret 1942/43 anvisa ett reservationsanslag

av..................................kronor 40,000.

[2.] 89 a. Anskaffning av viss strålkastar- och artillcriniateriel, reservationsanslag.

I skrivelse med äskanden av anslag å tilläggsstat för innevarande

budgetår har marinförvaltningen hemställt om anvisande av anslag med

300,000 kronor för anskaffning av viss strålkastarmateriel. Av sagda belopp

belöpa 180,000 kronor på vissa jagare. I skrivelse med äskanden av anslag

å riksstaten för budgetåret 1943/44 har ämbetsverket framlagt förslag örn anskaffning

av luftvärnsbestyckning å vissa fartyg. Inberäknat kostnaderna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163. 1

för erforderlig ammunitionsutredning — 3,990,000 kronor — beräknas de

totala utgifterna härför till 5,572,000 kronor. Därav betingar anskaffningen

av vapenmaterielen en kostnad av i runt tal 1,580,000 kronor. Marinförvaltningen

har föreslagit, att totalkostnaderna fördelas på två budgetår, i vilket

fall ämbetsverket dock borde erhålla bemyndigande att träffa avtal örn leverans

jämväl för det belopp som avsåges att äskas för därefter följande

budgetår.

Marinförvaltningens framställning örn anslag för anskaffning av strål- ^porten*mts

chefen.

kastarmateriel finner jag mig böra biträda endast till den del framställningen

avser anskaffning av sådan materiel för jagare. För ändamålet beräknar

jag, med biträdande av marinförvaltningens anslagskalkyler, ett belopp av

180,000 kronor. Detta belopp synes böra upptagas på tilläggsstat för innevarande

budgetår.

Jämväl förslaget örn anskaffning av luftvärnsbestyckning för vissa fartyg

finner jag mig böra tillstyrka. Mot de i detta avseende verkställda kostnadsberäkningarna

har jag i och för sig icke något att erinra. Emellertid torde

i förevarande sammanhang medel böra äskas allenast för genomförandet a,v

vapenmaterielanskaffningen. Då jag finner det angeläget, att materielanskaffningen

med det snaraste påbörjas och genomföres, förordar jag, att erforderliga

medel, 1,580,000 kronor, upptagas på tilläggsstat för innevarande

budgetår.

Den nu avsedda materielanskaffningen måste genomföras med hänsyn till

rådande beredskapsförhållanden. Kostnaderna synas därför icke böra medtagas

inom den kostnadsram, som av 1942 års riksdag angivits för ifrågavarande

försvarsreform. Med hänsyn härtill förordar jag, att de av mig tillstyrkta

anslagsbeloppen, tillhopa 1,760,000 kronor, å tilläggsstat till riksstaten

för innevarande budgetår uppföras under särskild anslagsrubrik Anskaffning

av viss strålkastar- och artillerimateriel. Anslaget bör betecknas

såsom reservationsanslag.

Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen

att till Anskaffning av viss strålkastar- och artillerimateriel

å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43 anvisa ett

reservationsanslag av .................. kronor 1,760,000.

D. Vissa till försvarsväsendet hörande institutioner.

Krigsmateriel-, verkstads- och ruilföringsnämnderna m. m.

[3.] 29. Försvarets bostadsanskaffningsnämnd. I proposition den 19 februari

1943, nr 70, har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att för budgetåret

1943/44 anvisa dels till Försvarets bostadsanskaffningsnämnd: Avlöningar

ett anslag av 65,000 kronor, dels ock lill Försvarets bostadsanskaffnings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

s

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

nämnd: Omkostnader ett förslagsanslag av 25,000 kronor. Vid anmälan i

statsrådet av nämnda proposition framhöll jag, att det vore av vikt att bostadsanskaffningsnämnden

snarast möjligt kunde träda i funktion. Jag fann

det därför erforderligt, att anslagsmedel för nämndens verksamhet ställdes

till förfogande redan under innevarande budgetår, och förklarade det vara

min avsikt att i annat sammanhang återkomma till denna fråga. Jag anhåller

att nu få upptaga frågan till behandling.

Enligt den av mig i förutnämnda proposition förordade organisationen

skulle nämnden bestå av ett antal ledamöter, därav en ordförande. För ledandet

av nämndens verksamhet skulle finnas en chef, vilken jämte annan mera

fast anställd personal borde avlönas från de för nämnden speciellt anvisade

anslagsmedlen. Avlöningskostnadema för i övrigt erforderlig personal ävensom

vissa administrationskostnader förutsattes skola få bestridas från de olika

byggnadsanslagen. Kostnaderna för avlönande av den fast anställda personalen

beräknades till 65,000 kronor per år. Till omkostnader förutsattes

skola erfordras ett årligt anslag av 25,000 kronor.

Enär nämnden synes kunna träda i verksamhet tidigast omkring den 1

maj innevarande år, torde avlöningskostnadema för nämndens verksamhet

kunna beräknas till en sjättedel av nyss anförda årskostnader eller till i avrundat

tal 10,000 kronor för avlöningar och 4,000 kronor för omkostnader.

Samtidigt torde medel böra beräknas för vissa andra kostnader. I första hand

böra i samband med igångsättandet av nämndens verksamhet täckas vissa

i nyssnämnda proposition omförmälda kostnader, vilka äga samband med

utredningen rörande försvarets bostadsfrågor och vilka antingen förskottsvis

bestritts av egnahemsstyrelsen och från fjärde huvudtitelns anslag till extra

utgifter eller kunna beräknas uppkomma under tiden till dess nämnden

kan begynna sin verksamhet. Härvidlag är att märka, att denna utredning

haft och har att i avbidan på nämndens inrättande besörja sådana uppgifter,

som senare komma att åvila nämnden. Dessa kostnader kunna uppskattas

till i runt tal 40,000 kronor, av vilket belopp 6,069 kronor 52 öre enligt

av egnahemsstyrelsen i skrivelse den 6 fehman 1943 lämnad uppgift förskjutits

av styrelsen. Vidare böra medel beräknas för täckande av kostnaderna

för engångsanskaffning av inventarier för nämndens behov. Dessa engångskostnader

ha i den till grund för förslaget örn bostadsanskaffningsnämndens

inrättande liggande promemorian uppskattats till 7,500 kronor,

mot vilken beräkning jag icke funnit anledning till erinran. De sammanlagda

kostnaderna fram till den 1 juli 1943 kunna således uppskattas till

(10,000 + 4,000 + 40,000 + 7,500=) i avrundat tal 61,000 kronor. Detta

belopp synes böra äskas av riksdagen såsom obetecknat anslag.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj:! måtte föreslå riksdagen

att till Försvarets bostadsanskaffningsnämnd å tilläggsstat

till riksstaten för budgetåret 1942/43 anvisa

ett anslag av ............................ kronor 61,000.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

9

Vad föredragande departementschefen sålunda, med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt

behagar Hans Maj:t Konungen bifalla.

Ur protokollet:

K. G. Linden.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

11

Bilaga 3.

Egentliga statsutgifter.

Femte huvudtiteln.

Utdrag ao protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 mars

19A3.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö,- Rosander,

Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anmäler härefter under

socialdepartementets handläggning hörande ärenden angående egentliga statsutgifter

å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43 samt anför därvid

följande.

B. Sociala verk och inrättningar.

[1.] 82 a. Bidrag till allmänna barnhuset. I skrivelse den 11 december

1942 har direktionen över allmänna barnhuset gjort framställning om anvisande

av medel för täckande av den brist, som beräknades uppkomma i

barnhusets stat för budgetåret 1942/43. I skrivelsen anför direktionen inledningsvis

följande.

Med bifall till Kungl. Maj:ts i proposition den 3 januari 1942, nr 2, under

femte huvudtiteln, punkten 2, framställda förslag hade 1942 års riksdag å

tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941/42 anvisat ett anslag av

180,000 kronor till bidrag till allmänna barnhuset.

Propositionen hade varit föranledd av en framställning från barnhusets

direktion den 4 december 1941. Däri hade direktionen erinrat om

§ 39 av barnhusets reglemente (nr 402 år 1930), enligt vilken det ålåge direktionen

att vid förvaltningen tillse, att barnhuset förbleve i oförminskat åtnjutande

av alla dess tillhörigheter. Utgifterna beräknades emellertid uppgå

till ett belopp, som skulle medföra kapitalminskning. Därest Kungl. Maj:t

icke ställde medel till förfogande för täckande av denna kapitalbrist eller ock

förklarade bestämmelsen i § 39 av reglementet ej utgöra hinder för direktionen

att fullfölja sin verksamhet enligt uppgjord stat, måste direktionen vid

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

beviljandet av understöd skära ned utgifterna, så att kapitalbrist utebleve.

Denna sista utväg skulle emellertid innebära ett raserande av den organisation,

som barnhuset, kommunerna till tjänst, genom sin understödjande verksamhet

skapat eller byggt ut. Därest bidragen till de understödda barnhemmen

runt örn i landet skures ned med sådant belopp, som erfordrades för undvikande

av barnhusets kapitalförlust, skulle den dagavgift, som uttoges av

kommunerna för vård av barn, stiga till ett sådant belopp, att kommunerna

lill barnavårdens skada ej anlitade barnhemmen.

I över framställningen avgivet yttrande hade socialstyrelsen framhållit,

att av föreliggande uppgifter framginge, att barnhusets kapital hotades

av en allvarlig minskning, därest icke kraftigt stöd erhölles från statens sida.

Styrelsen hade understrukit sin redan tidigare framförda mening, vilken även

delats av socialvårdskommittén, att en sådan minskning av de medel, som

stöde till barnhusets förfogande, icke borde ske, att därigenom bamhemsverksamheten

i länen komme att minskas. Styrelsen hade vidare erinrat hurusom

chefen för socialdepartementet i proposition nr 240/1941 angående extra

bidrag till allmänna barnhuset för täckande av brist under budgetåret 1940/

41 uttalat, att han bland annat av nyss angivna skäl icke funne det tillrådligt

att ens delvis täcka då ifrågavarande brist genom att taga barnhusets kapitaltillgångar

i anspråk. Otvivelaktigt vore det — hade socialstyrelsen vidare anfört

— av stort värde för samhället, att barnhusets kapitaltillgångar bibehölles,

så att de för framtiden kunde användas för sådan banbrytande verksamhet

pa barnavårdens område, som icke kunde anordnas och utprövas på

bekostnad av allmänna medel. Styrelsen hade funnit denna synpunkt böra

vara avgörande vid anslagsfrågans prövning och hade därför tillstyrkt att

statsmedel anvisades till täckande av hela det för barnhuset under budgetåret

1941/42 uppkommande underskottet, av styrelsen beräknat till 180,000

kronor.

Föredragande departementschefen hade i propositionen

tillstyrkt socialstyrelsens förslag i ämnet.

Direktionen har härefter framlagt beräkningar rörande storleken av den

brist i barnhusets räkenskaper, som kunde antagas uppkomma för verksamhetsåret

1942/43. I denna del har direktionen uttalat sig på följande sätt.

Barnhusets kapital — örn man undantoge den del därav, som vore bunden

i fonder för vissa särskilda ändamål eller som avsatts för barnhusets fastigheters

räkning — hade den 30 juni 1942 uppgått till i runt tal 10,200,000 kronor.

Avkastningen därav beräknades för budgetåret 1942/43 till 375,000 kronor,

motsvarande en medelränta av 3.67 procent. En jämförelse med 1941/42

års avkastning visade en inkomstminskning av 26,000 kronor, vilken berodde

på uppsägning av tidigare låneplaceringar.

Samtidigt med denna inkomstminskning hade kraven på understöd från

barnhuset till upptagningshem och fosterbarnsförmedling stigit genom prisstegringar

och även någon utvidgning av barnhemsverksamheten i länen. Till

belysande härav kunde framhållas, att barnavårdsförbunden begärt i runt

tal för 1941 576,000 kronor, för 1942 613,000 kronor och för 1943 639,000

kronor. De salunda begärda beloppen hade av barnhuset måst nedskäras för

1941 till 483,000 kronor, för 1942 till 530.000 kronor och för 1943 till 554.000

kronor.

Barnhusets utgifter för egna hem, kvarvarande barnhusbarn, pensioner

och diverse hade för 1942/43 mast beräknas till 15,000 kronor högre belopp

än för föregående budgetår eller till 205,000 kronor,

Såsom nämnts hade under kalenderåret 1942 till understödsverksamhet be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163. !«*

räknats åtgå 530,000 kronor och för kalenderåret 1043 554,000 kronor. Utgifterna

för budgetåret 1942/43 torde kunna uppskattas till hälften av anslagsbehoven

för de båda kalenderåren 1942 och 1943 eller till 542,000 kronor.

Tillsammans med övriga i 1942/43 års stat beräknade utgifter, upptagna till

205.000 kronor, bleve hela summan av utgifterna för budgetåret 747,000 kronor.

Såsom ordinarie inkomster hade i barnhusets stat för budgetåret 1942/43

upptagits omförmälda kapitalavkastning av 375,000 kronor och dessutom det

till barnhuset utgående statsbidraget av 111,450 kronor eller tillhopa 486,450

kronor. För budgetåret kunde alltså beräknas uppkomma en brist av (747,000

—486,450=) 260,550 kronor.

Under förklaring att å det särskilda anslag å 180,000 kronor, som ställts till

barnhusets förfogande för budgetåret 1941/42, uppkommit en behållning å

9,490 kronor 73 öre, har direktionen hemställt, att nämnda behållning måtte

få användas för täckande av bristen i barnhusets stat för budgetåret 1942/43,

dels ock att för täckande av sagda brist därutöver måtte anvisas ett anslag av

251.000 kronor.

Socialstyrelsen har i ett den 26 januari 1943 avgivet utlåtande tillstyrkt direktionens

framställning.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att man har att räkna med att all- DepartenvM»- männa barnhusets utgifter under budgetåret 1942/43 skola komma att avse- CÄe^e*''

värt överstiga dess inkomster för samma budgetår. Den uppkommande bristen

kan uppskattas till omkring 260,000 kronor. För täckande av denna brist

torde i första hand böra tagas i anspråk den behållning, som uppkommit å

omförmälda, för budgetåret 1941/42 anvisade anslag å 180,000 kronor. För

täckande av bristen i övrigt torde å til läggss tat till riksstaten för innevarande

budgetår böra under rubriken Bidrag till allmänna barnhuset anvisas ett obetecknat

anslag å 250,000 kronor.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att till Bidrag till allmänna barnhuset å tilläggsstat till riksstaten

för budgetåret 1942/43 anvisa ett anslag

av ................................ kronor 250.000.

C. Medicinalstaten samt hälso- och sjukvården.

[2.] Medicinalstyrelsen: Avlöningar. Den i gällande avlöningsstat för medicinalstyrelsen

upptagna anslagsposten till avlöningar lill övrig icke-ordinarie

personal är fastställd till 235,000 kronor

I skrivelse den 9 februari 1943 har medicinalstyrelsen anmält, att det belopp,

varmed posten upptagits, ej komme att förslå till täckande av erforderliga

utgifter under anslagsposten. Styrelsen uppgiver, att belastningen å

posten den 31 december 1942 utgjorde 134,333 kronor. För återstående hälft

av budgetåret kunde med bibehållande av den personal, sorn styrelsen efter

noggrann prövning funnit nödvändig för de löpande göromålens behöriga

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

gång, utgifterna under denna anslagspost icke begränsas tili lägre belopp än

124,000 kronor, vilket innebure, att vid budgetårets slut ett överskridande av

anslagsposten med (134,333 + 124,000 — 235,000 —) 23,333 kronor eller i Tunt

tal 23,000 kronor kunde beräknas uppstå. Det sålunda väntade överskridandet

finge i viss mån ses mot bakgrunden av att vid uppskattningen i statsverkspropositionen

av ifrågavarande anslagspost för budgetåret 1942/43 räknats

med ett belopp av allenast 20,000 kronor för avlöningar åt semestervikarier

och tillfällig personal, medan styrelsen på grundval av tidigare erfarenhet

för motsvarande ändamål beräknat ett belopp av 30,000 kronor.

Överskridandet föranleddes därjämte av skilda omständigheter, till vilka

hänsyn icke tagits vid beräknandet av anslagsposten.

Styrelsen upplyser sålunda, att anslagsposten till följd av ledigheter för

militärtjänstgöring, för havandeskap och barnsbörd, för offentligt uppdrag

samt för opåräknat omfattande sjukledigheter komme att under budgetåret

merbelastas med 13,948 kronor. Vidare har styrelsen erinrat om att, sedan

Kungl. Majit den 15 oktober 1937 uppdragit åt styrelsens rättsmedicinska

nämnd att verkställa utredning rörande rättsmedicinalväsendets ordnande,

en rättsbildad tjänsteman inom styrelsen erhållit i uppdrag att överarbeta det

av en medlem av styrelsens vetenskapliga råd frambragta materialet. Förevarande

arbete, vilket beräknades vara slutfört omkring den 1 april 1943,

komme att för innevarande budgetår draga en kostnad av omkring 1,450

kronor. Till arvoden till icke-ordinarie personal, som under budgetåret vore

sysselsatt med en av styrelsen på initiativ av besparingsberedningen igångsatt

undersökning rörande möjligheterna att rationalisera kontorsorganisationen

inom styrelsen och därtill anslutna förvaltningar, anser styrelsen

komma att erfordras ett belopp av 900 kronor. Slutligen har styrelsen anmält,

att styrelsen sett sig nödsakad förordna en veterinär såsom hos styrelsen

tillfälligt anställd tjänsteman för att på förekommen anledning verkställa

efterkontroll å nötkreatursbesättningarna inom visst veterinärdistrikt

för utrönande av förekomsten av tuberkulos hos besättningarna. I arvode åt

sagde veterinär har styrelsen räknat med ett belopp av minst 2,500 kronor.

Av det belopp, varmed medicinalstyrelsen ansett posten till avlöningar till

övrig icke-ordinarie personal behöva förstärkas, belöper sålunda (13,948 +

1,450 + 900 + 2,500=) 18,798 kronor på särskilda omständigheter. Återstående

belopp, omkring 4,000 kronor, hänför sig till eljest förefintligt behov

av tillfällig arbetskraft. Styrelsen har tillagt, att den äskade medelsförstärkningen

beräknats med så smal marginal, att styrelsen i händelse av ytterligare

ledigheter av längre varaktighet icke torde kunna undgå att göra

förnyad framställning om förstärkning av ifrågavarande anslagspost.

Statskontoret har i utlåtande över medicinalstyrelsens framställning anfört,

att vad anginge den begärda anslagsförhöjningen till följd av inträffade

ledigheter och därav föranledda behov av vikarier och tillfällig personal,

ökad medelsanvisning borde medgivas allenast i den mån anslagsposten av

denna anledning blivit i en icke förutsedd omfattning belastad med utgifter.

De i framställningen angivna ledigheterna hade icke beräknats förän
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

15

leda större belastning å anslagsposten i fråga än med 13,948 kronor. Då en

del av dessa kostnader vid ett ämbetsverk av medicinalstyrelsens storleksordning

åtminstone i viss mån måste antagas hava påverkat anslagsberäkningen,

kunde statskontoret för sin del icke förorda en anslagshöjning med

hela delta belopp, utan endast med 12,000 kronor. 1 fråga om de för särskilda

arbetsuppgifter begärda beloppen, tillhopa 4,850 kronor, har statskontoret

ej framställt någon erinran.

De omständigheter, som främst medfört, att den i medicinalstyrelsens av- Dejtartemenulöningsstat

för innevarande budgetår upptagna anslagsposten till avlöningar chelentill

övrig icke-ordinarie personal visat sig otillräcklig, äro dels inträffade ledigheter

till följd av militärinkallelser, sjukdom av oförutsedd omfattning,

havandeskap och offentligt uppdrag med därav föranledd ökad belastning

å anslagsposten för avlönande av vikarier och tillfällig personal, dels ock

behovet av särskild arbetskraft för utförande av vissa angelägna arbetsuppgifter.

Men även bortsett härifrån har det för avlöningar åt semestervikarier

och tillfällig personal under innevarande budgetår beräknade beloppet, 20,000

kronor, visat sig vara för knappt. Styrelsen har för sin del ansett en förstärkning

av posten med minst 23,000 kronor erforderlig.

Med hänsyn till de särskilda omständigheter, som ligga till grund för medicinalstyrelsens

framställning, torde ett överskridande av ifrågavarande anslagspost

icke kunna undvikas. Enligt inom medicinalstyrelsen verkställda

detaljberäkningar ligger det av styrelsen äskade fyllnadsbeloppet, 23,000

kronor, i underkant. Under sådana förhållanden och då någon minskning av

personalbehovet enligt vad styrelsen uppgivit icke kan påräknas under innevarande

budgetår, anser jag mig böra tillstyrka en förstärkning av anslagsposten

med 23,000 kronor. Det torde få ankomma på medicinalstyrelsen att

vidtaga sådana åtgärder, att utgifterna hålla sig inom denna vidgade ram. Jag

förordar, att frågan örn överskridande av anslagsposten underställes riksdagens

prövning, även i den del ett överskridande må ha av Kungl. Majit med

stöd av riksdagens bemyndigande kunnat medgivas.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, atl Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att medgiva, att den i avlöningsstaten för medicinalstyrelsen

upptagna anslagsposten avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal må för budgetåret 1942/43 överskridas med

högst 23,000 kronor.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majda proposition nr 163.

F. Civila luftskyddet m. m.

[3.] 5 b. Civilt luftskydd: Anskaffande av viss röjningsmaieriel, reservationsanslag.

I skrivelse den 31 augusti 1942 har luftskydclsinspektionen gjort

framställning om anslag för civila luftskyddets behov under nästa budgetår.

I 1943 års statsverksproposition, femte huvudtiteln, punkt 202, anförde jag

härom, bland annat, följande.

Luftskyddsinspektionens framställning avser anslag till följande ändamål,

för vilka medel icke anvisats å riksstaten för innevarande budgetår, nämligen

källarmursgenombrott i sammanhängande kvartersbebyggelse, röjningsmateriel,

bidrag till vissa kommuner för anordnande av branddammar m. m.

samt bidrag till vissa kommuner för inköp av brandslang. Jag har i närvarande

stund ännu icke tagit ställning till dessa anslagsäskanden. Skulle det

befinnas erforderligt, att medel ställas till förfogande för ett eller flera av

nämnda ändamål, torde emellertid detta böra ske snarast möjligt, därvid anslag

torde böra begäras å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår.

Vid uppgörande av förslag till riksstat för budgetåret 1943/44 torde sålunda

kunna bortses från inspektionens framställning i dessa delar.

Jag anhåller nu att få anmäla frågan örn anskaffande av viss röjningsmateriel.

Härom anför luftskyddsinspektionen i nämnda skrivelse följande.

Någon lagstadgad skyldighet för kommun att anskaffa röjningsmateriel

förefunnes icke. Med hänsyn härtill torde anskaffandet av dylik materiel —

hur nödvändig den än vore ur luftskyddssynpunkt — ofta komma att eftersättas.

Detta gällde framför allt beträffande mera komplicerad och dyrbar

specialmateriel, vilken endast i begränsad omfattning funnes tillgänglig

inom landet, medan däremot enklare materiel i allmänhet kunde rekvireras

vid skärpt beredskap från exempelvis enskilda byggnadsföretag.

Ett exempel på sådan svåranskaffad materiel vore skäraggregrat (svetsapparater)

för kapning av armeringsjärn och järnbalkar. Vid arbete i raserade

byggnader med betongkonstruktioner vore dylika skärverktyg av det

största värde. I flertalet orter torde de skäraggregat, som funnes tillgängliga,

vara av tyngre och mera svårtransportabel modell. I handeln funnes

emellertid mindre och bärbara skäraggregat till en kostnad av ungefär 500

kronor. Dylika aggregat vore synnerligen lämpade för luftskyddsändamål

och borde ovillkorligen ingå i utrustningen för varje röjningsenhet i större

luftskyddsorter. Under förutsättning att behovet tillgodosåges endast å Aoch

B-orter, torde 300 aggregat vara tillfyllest. Kostnaden härför kunde sålunda

beräknas till 150,000 kronor.

I den oundgängligen erforderliga utrustningen för projektilröjningsarbete

inginge s. k. spränglådor, d. v. s. lådor av »koffertmodell», innehållande erforderliga

tänd- och sprängmedel för sprängning av projektiler. På inspektionens

initiativ hade igångsatts tillverkning och försäljning av spränglådor

av arméns modell. Av olika orsaker hade emellertid denna tillverkning blivit

fördröjd och priserna måst höjas. På grund härav hade en del kommuner,

vilka tidigare beställt dylika lådor, återtagit beställningarna. Då en

spränglåda måste finnas inom varje röjningsenhet, kunde behovet för hela

landet uppskattas till 500 lådor. Varje låda beräknades draga en kostnad av

400 kronor. Den sammanlagda kostnaden skulle sålunda bliva 200,000

kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

17

Enligt inspektionens förmenande borde det närmast ankomma på vederbörande

kommun att anskaffa för orten erforderlig röjningsmateriel, särskilt

med tanke på att denna materiel i de flesta fall torde kunna utnyttjas i fredstid.

Därest statsmakterna emellertid icke skulle finna det skäligt, att kommunerna

betungades med kostnaderna för ifrågavarande röjningsmateriel, torde,

med hänsyn till vikten av att materielen funnes tillgänglig, för dess anskaffning

böra anvisas ett anslag av (150,000 + 200,000=) 350,000 kronor.

Statskontoret, som den 9 september 1942 avgivit utlåtande i ärendet, förklarar,

att ämbetsverket delade den uppfattning, som luftskyddsinspektionen

syntes företräda, nämligen att ifrågavarande utgifter borde bestridas av kommunerna,

och sålunda icke kunde tillstyrka, att medel för ändamålet äskades

av riksdagen.

Någon lagstadgad skyldighet för kommunerna att anskaffa för luftskyd- Dep^^nU''

dets röjningstjänst erforderlig materiel föreligger icke. Ej heller är jag för

närvarande beredd att föreslå införande av sådan skyldighet. Emellertid synes

den röjningsmateriel, varom i luftskyddsinspektionens framställning förmäles

— skäraggregat och s. k. spränglådor — vara av sådan betydelse för

röjningstjänstens utövande, att materielen bör genom statens försorg och på

dess bekostnad anskaffas snarast möjligt för utlämning till de luftskyddsorter,

som därav främst äro i behov. I enlighet med luftskyddsinspektionens

förslag bör för anskaffande av skäraggregat beräknas 150,000 kronor och

för anskaffande av spränglådor 200,000 kronor. För ifrågavarande ändamål

erforderliga medel — tillhopa sålunda 350,000 kronor — torde böra anvisas

såsom reservationsanslag å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår

under rubriken Civilt luftskydd: Anskaffande av viss röjningsmateriel.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att till Civilt luftskydd: Anskaffande av viss röjningsmateriel

å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43 anvisa

ett reservationsanslag av ..............kronor 350,000.

G. Diverse,

[4.] 8 a. Beredande av sjukvård i Sverige åt barn från Finland och Norge,

reservationsanslag. För beredande av sjukvård i Sverige åt barn från Finland

ha medel tidigare anvisats under två skilda anslag å tilläggsstat till riksstaten

för budgetåret 1941/42. Enligt beslut av 1941 års riksdag (prop. nr

348, riksdagens skrivelse nr 514) anvisades a tilläggsstat I till nämnda riksstat''ett

reservationsanslag av 1,000,000 kronor för beredande av sjukhusvård

i Sverige åt krigsinvalider från Finland m. m., vilket anslag enligt beslut av

Kungl. Majit finge användas jämväl för bestridande av kostnaderna för sjukBihang

till riksdagens protokoll 19i3. 1 sand. Nr 163. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

husvärd i Sverige åt, bland andra, vissa minderåriga finska medborgare, som

överförts till Sverige. Sedermera anvisade 1942 års riksdag (prop. nr 86, riksdagens

skrivelse nr 126) å tilläggsstat II till samma riksstat ett reservationsanslag

av 850,000 kronor enbart avsett för beredande av sjukvård i Sverige

åt barn från Finland. Enligt Kungl. Maj:ts brev den 24 april 1942 skola

från och med den 1 maj samma år samtliga utgifter för ifrågavarande ändamål

bestridas från sistnämnda anslag. I samma brev har Kungl. Maj:t meddelat

närmare bestämmelser för användningen av anslaget. Enligt sagda bestämmelser

må minderårig finsk medborgare, som genom förmedling av

hjälpkommittén för Finlands barn överförts till Sverige, beredas sjukvård,

förutom å redan inrättade civila sjukhus, jämväl å för vård av minderåriga

finska medborgare särskilt inrättade anstalter, som av medicinalstyrelsen för

ändamålet godkänts. Kostnaderna för vård, som lämnas å staten tillhörigt

sjukhus, skola till belopp motsvarande eljest stadgad avgift för vård å allmän

sal av utländsk medborgare avföras från ifrågavarande anslag. Kostnaderna

för vård, som lämnas å annat än staten tillhörigt sjukhus, som ej särskilt

inrättats för finska medborgare, skola med anlitande av förevarande

anslag ersättas till belopp, som högst motsvarar sjukhusets självkostnad.

Medicinalstyrelsen äger vidare besluta örn bidrag till driften av anstalt, som

särskilt inrättats för vård av minderåriga finska medborgare.

Erhåller sådan finsk medborgare öppen vård vid sjukhus, må ersättning

utgå med belopp motsvarande vårdavgiften, dock att ersättning icke må utgå

med högre belopp än gällande sjukkassetaxa medgiver.

I skrivelse den 26 februari 1943 har medicinalstyrelsen gjort framställning

om anvisande av ytterligare medel för beredande av sjukvård i Sverige åt

barn från Finland. Samtidigt har styrelsen hemställt, att jämväl norska barn

måtte komma i åtnjutande av sådan vård.

Styrelsen har till en början framhållit, att, såvitt styrelsen kunde bedöma,

någon nämnvärd besparing å anslaget till beredande av sjukvård i Sverige

åt barn från Finland ej bomme att föreligga den 30 juni 1943. Styrelsen hänvisar

i fortsättningen till att hjälpkommittén för Finlands barn hos styrelsen

hemställt att anslag matte utverkas för bestridande av kostnaderna för

sjukvård i Sverige åt finska barn jämväl under budgetåret 1943/44. Kommittén

hade meddelat, att avsikten vore att ifrågavarande verksamhet under

nämnda budgetår skulle bedrivas efter i huvudsak samma riktlinjer som

hittills.

I fråga om omfattningen av verksamheten hade kommittén upplyst, att

densamma finge antagas bliva av ungefär samma storleksordning som under

innevarande budgetår. Behovet av vårdplatser för de finska barnen vore

alltjämt oförändrat och därtill komme, att underhandlingar för närvarande

påginge örn överförande till Sverige jämväl av sjuka norska barn. Det syntes

kommittén riktigast att, därest sistnämnda underhandlingar ledde till ett

överförande till Sverige av norska barn, kostnaderna jämväl för sjukhusvård

av dem finge bestridas från ifrågavarande anslag.

För egen del har medicinalstyrelsen anfört följande.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

19

Bjudande skäl torde föreligga för att staten även under nästa budgetår

ekonomiskt skall bispringa den på initiativ och offervilja från enskildas sida

uppbyggda, på humanitära skäl grundade aktionen för beredande åt finska

barn av fri sjukvård i Sverige under nuvarande försörjningsläge i Finland.

En enig svensk folkopinion skulle enligt styrelsens uppfattning anse det särskilt

behjärtansvärt, därest aktionen kunde utsträckas att omfatta även vårt

andra broderfolks barn. Styrelsen finner det riktigt och lämpligt, att kostnaderna

för beredande av sjukvård åt finska och norska barn bestridas från

ett gemensamt anslag.

Enligt medicinalstyrelsens erfarenhet har ifrågavarande verksamhet av

hjälpkommittén för Finlands barn bedrivits på ett medicinskt och ekonomiskt

tillfredsställande sätt. Några ändringar i de hittills följda riktlinjerna torde

därför icke vara påkallade. Icke heller bestämmelserna rörande anslagets

disposition torde erfordra någon saklig ändring; däremot torde de böra ändras

till att formellt omfatta även norska barn.

Vidkommande kostnaderna för den avsedda vården torde böra framhållas,

att hållpunkter saknas för verkställande av en exakt kostnadsberäkning.

Främst beror detta på, att verksamhetens omfattning påverkas av ett flertal

mycket ovissa faktorer. Även efter ett eventuellt fredsslut torde för Finlands

del åtskillig tid förflyta innan man där hinner omställa sjukhusväsendet så,

att det förmår mottaga alla landets vårdbehövande barn. För den händelse

norska barn skulle komma att överföras till Sverige i större omfattning, torde

man böra räkna med att platsbehovet kan komma att väsentligt stegras.

Styrelsen anser sig i avsaknad av säkra hållpunkter kunna godtaga hjälpkommitténs

antagande, att omfattningen under nästkommande budgetår blir av

samma storleksordning som för närvarande.

Högsta antalet under innevarande budgetår å svenska sjukhus på en dag

intagna finska barn har utgjort 1,291, medan medeltalet utgjort omkring

1,000. Att märka är emellertid, att vården för omkring 300 av dem bekostas

av medel, som insamlats av enskilda. På grund härav torde medeltalet på

sjukhus intagna finska barn, för vilka vården skall bestridas av statsmedel,

kunna sättas till 700.

Beträffande dagkostnaden får styrelsen meddela, att flertalet huvudmän

genom under hand träffade överenskommelser medgivit, att kostnaderna för

vård av finska barn ersättas med lägre belopp än det, vartill vederbörande

enligt ovan återgivna bestämmelser varit berättigad. Sålunda erhålla så gott

som samtliga landsting enligt överenskommelse ersättning med 6 kronor för

vårddag å tuberkulossjukvårdsanstalt samt med 3 kronor för vårddag å anstalt

av lasarettskaraktär. Ehuru vissa huvudmän betingat sig ersättning efter

andra grunder och driftkostnaderna vid särskilt inrättade anstalter variera

betydligt — det förekommer sålunda både högre oell lägre vårddagsersättningar

än de nyss nämnda — torde den genomsnittliga dagkostnaden kunna

beräknas till 4 kronor 50 öre.

Då, enligt vad hjälpkommittén meddelat, beläggningen numera kan hållas

tämligen konstant, skulle kostnaderna för nästkommande budgetår med ledning

av tidigare gjorda antaganden kunna beräknas till (700 X 4: 50 X365 ==)

1,149,750 kronor. Till detta belopp torde böra läggas dels vissa smärre kostnader

för inspektion och revision av de särskilt inrättade anstalterna dels ock

kostnaderna för öppen vård, varför det sammanlagda anslagsbehovet torde

kunna uppskattas till 1,200,000 kronor.

Ehuru .styrelsen är angelägen att betona ovissheten hos mångå moment i

den verkställda kostnadsberäkningen, synas vissa omständigheter tala för

sannolikheten av att anslaget bör böjas väsentligt i förhållande lill nuvaran
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

Departementschefen.

de anslag. Sålunda kunna tillgängliga sjukvårdsplatser på grund av att verksamhetens

organisation vunnit större rutin och erfarenhet numera utnyttjas

bättre än tidigare. Vidare torde stegringen av levnadskostnaderna medföra

i viss mån ökad medelsåtgång för verksamheten. Slutligen synes det planerade

överförandet av norska barn göra det påkallat, att medel finnas tillgängliga

i större utsträckning än för närvarande.

Under åberopande av det anförda har medicinalstyrelsen hemställt, att

Kungl. Maj:t ville förelägga riksdagen förslag att för beredande av sjukvård

i Sverige åt finska och norska barn anvisa ett reservationsanslag av 1,200,000

kronor.

De humanitära skäl, som föranlett statsmakterna att anvisa medel för beredande

av sjukvård i Sverige åt barn från Finland, göra sig alltjämt gällande.

Jag vill därför i anledning av medicinalstyrelsens framställning tillstyrka,

att ytterligare medel äskas för täckande av kostnaderna för sagda

vård.

Som medicinalstyrelsen upplyst föreligga planer på att till Sverige överföra

jämväl ett antal norska barn. Styrelsen har hemställt, att även dessa

måtte komma i åtnjutande av förmånen av fri sjukvård här i Sverige. Jag

vill tillstyrka, att, därest nämnda planer komma till utförande, jämväl de

norska barnen må under samma villkor som gälla för de finska barnen på

statens bekostnad beredas sjukvård här i riket.

Av det å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941/42 anvisade anslaget

återstå för närvarande inemot 350,000 kronor. Detta belopp beräknas

av medicinalstyrelsen praktiskt taget åtgå för beredande av vård åt finska

barn intill den 1 juli 1943. För att bereda möjlighet att under innevarande

budgetår bestrida vårdkostnader även åt norska barn torde medel för ändamålet

böra anvisas å tilläggsstat till gällande riksstat. Några hållpunkter för

beräknande av medelsbehovet för detta ändamål föreligga emellertid icke.

Vid sådant förhållande och då det synes lämpligt att vårdkostnaderna för

finska och norska barn framdeles bestridas från ett gemensamt anslag, torde

medelsanvisningen för ifrågavarande båda ändamål i enlighet med medicinalstyrelsens

framställning böra ske i ett sammanhang och upptagas å tillläggsstat

till riksstaten för innevarande budgetår.

Från angivna utgångspunkter kan den av medicinalstyrelsen verkställda

uppskattningen möjligen komma att visa sig för låg. Å andra sidan synas

mig de på anslagsberäkningen inverkande omständigheterna vara allt för

ovissa för att tillräcklig anledning skall föreligga att påkalla höjning av det

av medicinalstyrelsen äskade beloppet, 1,200,000 kronor. Jag förordar därför,

att å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår äskas ett reservationsanslag

av 1,200,000 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

21

att till Beredande av sjukvård i Sverige dt barn frän Finland

och Norge å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret

1942/43 anvisa ett reservationsanslag av .. kronor 1,200,000.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt

behagar Hans Maj:t Konungen bifalla.

Ur protokollet:

Anders Lundstedt.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

23

Bilaga 4.

Egentliga statsutgifter.

Sjätte huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 5 mars 19U3.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander,

Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson, anmäler

härefter under kommunikationsdepartementets handläggning hörande ärende

angående egentliga statsutgifter å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret

1942/43 samt anför därvid följande.

D. Byggnadsväsende!.

fl.] 7 a. Vissa skyddsrumsarbeten m. m., reservationsanslag. I särskilda

skrivelser den 17 februari och den 2 mars 1943 har byggnadsstyrelsen hemställt

om anvisande av sammanlagt 435,000 kronor till vissa skyddsrumsarbeten

m. m. Medel för ifrågavarande ändamål torde böra äskas å tilläggsstat

till riksstaten för budgetåret 1942/43. Med hänsyn till ärendets natur

lärer en redogörelse för detsamma icke böra lämnas i detta sammanhang.

Handlingarna i ärendet torde i stället få överlämnas till riksdagens vederbörande

utskott.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Vissa skyddsrumsarbeten m. m. å tilläggsstat till

riksstaten för budgetåret 1942/43 anvisa ett reservationsanslag

av .............................. kronor 435,000.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt

behagar Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:

F. Wessberg.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

25

Bilaga 5.

Egentliga statsutgifter.

Nionde huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5

mars 19A3.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Peiirsson-B ramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander,

Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anmäler

härefter under jordbruksdepartementets handläggning hörande ärenden

angående egentliga statsutgifter å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/

43 och anför därvid följande.

G. Lanthushållning i allmänhet.

[1.] 27 a. Kostnader i samband med sockerregleringen, reservat länsanslag.

Genom avtal med såväl sockerindustrien som betodlarna ha statsmakterna

sedan en följd av år reglerat sockernäringen. Enligt det mellan svenska

staten och svenska sockerfabriksaktiebolaget angående sockertillverkningen

m. m. under tiden 1 augusti 1942—31 juli 1943 gällande avtalet är bolaget

tillförsäkrat ensamrätt i fråga om införsel av socker mot skyldighet att vid

inköp av sockerbetor och försäljning av socker tillämpa vissa angivna priser

och bestämmelser. I avtalet stadgas tillika, att bolaget gentemot staten är

redovisningsskyldigt för sina samtliga inkomster på grund av tillverkningen

och försäljningen av socker och sirap samt vid sockerframställningen erhållna

biprodukter. Å andra sidan har staten enligt avtalet åtagit sig att, med viss

inskränkning, svara för täckning av bolagets för samma tillverkning och försäljning

havda kostnader. Det skall jämlikt avtalet åligga bolaget att, därest

bolaget finner att på grund av ändrade förhållanden eller eljest ändring bör

ske i fråga örn priser eller försäljningsvillkor, med förebringande av erforder
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

lig utredning göra anmälan därom hos Kungl. Majit. Enahanda bestämmelser

ha upptagits i tidigare avtal mellan staten och bolaget.

Med skrivelse den 2 november 1942 har svenska sockerfabriksaktiebolaget

under hänvisning till sistberörda bestämmelser i avtalet mellan staten och

bolaget överlämnat inom bolaget upprättad kalkyl rörande höjning av sockerpriset

för att bolagets beräknade kostnader per den 31 juli 1943 skulle kunna

täckas.

Efter remiss har statens sockernämnd den 3 december 1942 avgivit utlåtande

i anledning av bolagets skrivelse. I utlåtandet har sockernämnden anfört

följande.

Vid införandet enligt beslut av 1940 års riksdag av gällande system för reglering

av priser och kostnader för sockertillverkningen förutsattes (prop. nr

189/1940, sid. 19), att priserna å socker och sirap borde i princip så avvägas

under avtalstiden, att täckning därigenom erhölles för de kostnader för sockrets

tillverkning, inklusive viss förräntning av bolagets kapital, som staten i

enlighet med gällande avtal med bolaget garanterade.

Under de två första avtalsåren, d. v. s. för tiden till och med den 31 juli

1941, tillämpades denna princip i full utsträckning. På grund härav hade

sockerregleringen vid utgången den 31 juli 1941 av då gällande avtalstid ett

överskott staten till godo, som i sockerbolagets bokslut per sagda dag redovisas

med i runt tal 2,890,000 kronor.

Beträffande avtalsåret 1941/42, då en ganska avsevärd stegring förelåg i

avseende å betpris, har Kungl. Majit emellertid — helt visst i syfte att uppskjuta

den fördyring av livsmedelskostnaderna som förhöjda sockerpris skulle

innebära — låtit anstå med erforderliga prishöjningar å socker och sirap.

Sockernämnden bär under sist angivna år vid ett pär tillfällen, nämligen den

18 februari och den 8 maj 1942, i enlighet med sin instruktion för Kungl.

Majit anmält frågan örn sockerprisets höjning samt därvid även framhållit,

att ju längre man uppsköte prishöjningen desto större bleve belastningen på

statsregleringen. I sin sistnämnda skrivelse den 8 maj 1942 anmälde sockernämnden,

att den för kostnadernas täckande erforderliga prishöjningen vore

4 å 5 öre per kilogram socker, om höjningen företogs redan i maj. Den 10

juli 1942 beslöt Kungl. Majit att höja sockerpriset med 4 öre per kilogram

till 49 öre per kilogram krossmelis. I betraktande av att lagret den 31 juli

1942 av socker jämlikt gällande avtal också uppskrevs med den under året

vidtagna prishöjningen, kunde statsregleringens underskott för året 1941/42

begränsas till cirka 5,302,000 kronor. Då året 1941/42, såsom nyss nämnts,

ingick med visst överskott staten lill godo, måste i sockerbolagets bokslut för

den 31 juli 1942 såsom bolagets fordran å statsverket upptagas ett belopp, benämnt

statsregleringen, å cirka 2,412,000 kronor. Enligt gällande avtal hade

stalén att, därest annan uppgörelse ej träffades, omedelbart redovisa sagda

belopp till bolaget, men sockernämnden har, efter samråd med vederbörande

departement, av sockerbolaget erhållit förklaring, att beloppet må överföras

i ny räkning för innevarande års reglering. Beträffande sagda summa må

därjämte framhållas, att beloppet ännu ej är till storleken definitivt fixerat,

ty vissa poster (skatter m. m.) lia ännu ej slutligt reglerats, varjämte nämndens

granskning av bolagets verksamhet och räkenskaper ännu ej slutförts

för det år, som bokföringsmässigt avslutas den 31 juli 1942. Emellertid torde

den angivna summan vara ett approximativt maximibelopp å sockerregleringens

underskott sagda dag.

Vad angår det nu löpande avtalsåret, d. v. s. tiden 1 augusti 1942—31 juli

1943 skulle, enligt en av sockerbolaget upprättad kalkyl, med bibehållna pri
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. May.ts proposition nr 163.

ser å socker och sirap uppkomma ett ytterligare underskott å icke mindre än

cirka 17,000,000 kronor eller inemot 12,000,000 kronor mera än underskottet

i fjol. Givetvis är denna kalkyl appi-oximativ, och med säkerhet kan icke ännu

angivas, huru utgifter och inkomster komma att gestalta sig under det räkenskapsår,

som utgår den 31 juli 1943. Emellertid är det uppenbart, att en

ganska betydande fördyring inträtt sedan i fjol. Den största fördyringen är

även i år den höjning i betpriset, som beslöts vid 1942 års riksdag, och som

ökar årskostnaderna för sockret med i runt tal 7,000,000 å 8,000,000 kronor.

Därtill konnner dels att det bolaget tillerkända beloppet för täckning av de

fasta kostnaderna avskrivningar, underhåll, skatter m. m. i nu gällande avtal

höjts med 0.77 öre per kilogram råsocker, vilket om hänsyn även tages till

kvantiteterna sammanlagt innebär en fördyring av ungefär 1,500,000 kronor.

Vidare ha kostnaderna under den nu snart tilländalupna råsockerkampanjen

för bränsle, löner, räntor m. m. undergått ganska betydande stegringar sedan

motsvarande tid 1941. Även om stora ansträngningar måste göras för att hålla

nere olika kostnader och allt göres för att ernå kostnadsbesparingar även

inom detta område, synes försiktigheten bjuda, att man räknar med möjligheten

av att underskottet under året, därest sockerpriset ej snarast höjes, ej

blir mera väsentligt lägre än det av bolaget angivna. Genom en höjning omedelbart

av priserna å socker och sirap med 7 öre per kilogram skulle underskottet

sannolikt förhindras.

Skulle emellertid Kungl. Majit i nuvarande situation ej vilja höja sockerpriset,

förefinnes möjligheten att särskilt anslag anvisas för ändamålet, för så

framt icke staten till äventyrs skulle vilja med sockerbolaget träffa särskild

överenskommelse, att underskottsbeloppet får kvarstå oreglerat, därvid kan

tänkas, att vid framdeles möjligen uppkommande nedgång i betpriser och

andra tillverkningskostnader prissänkningen å socker företages i långsammare

tempo än kostnadsminskningen skulle motivera, något som emellertid

skulle i viss mån binda staten vid nuvarande regleringssystem. I båda fallen

är det klart, att beloppet för närvarande ej kan annat än approximativt beräknas,

och att ett slutligt fixerande först framdeles kan ske, sedan slutgranskning

skett av bolagets kostnader och räkenskaper.

Vissa uppgifter i förevarande fråga finnas även intagna i den av sockernämnden

den 18 februari 1943 avgivna redogörelsen för nämndens verksamhet

under senaste året.

Såsom framgår av vad sockernämnden i sin skrivelse uppgivit bär för soc- Departements

kerbolaget i anledning av sockerregleringen uppstått en förlust, som för tiden

intill utgången av löpande avtalsår beräknats komma att uppgå till omkring

19,500,000 kronor. Enligt avtalet med bolaget är staten skyldig att täcka denna

förlust. Då en höjning av sockerpriset för närvarande torde böra undvikas,

synes såsom sockernämnden ifrågasatt medel böra anvisas för täckande av

berörda förlust. För ändamålet bör därför å tilläggsstat till riksstaten för

löpande budgetår äskas ett reservationsanslag av 19,500,000 kronor.

På sätt sockernämnden berört finnas möjligheter att framdeles vid nedgång

i betpriset och andra tillverkningskostnader låta sockerpriset sjunka i

långsammare tempo än som skulle motiveras av kostnadsminskningen. Statsverket

skulle härigenom tillföras inkomster som skulle motväga de förluster

som nu föreslås reglerade. För utnyttjandet av denna möjlighet lill utjämning

av vinster och förluster över en längre period saknar det betydelse, om

chefen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

en partiell reglering sker nu eller om förlusten tillsvidare balanseras i bolagets

räkenskaper.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att till Kostnader i samband med sockerregleringen å tillläggsstat

till riksstaten för budgetåret 1942/43 anvisa ett reservationsanslag

av .................. kronor 19,500,000.

[2.] 39 a. Befrämjande av landsbygdens elektrifiering, reservationsanslag.

För detta ändamål anvisades av 1940 års urtima riksdag (prop. nr 43; r. skr.

nr 64) å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1940/41 ett reservationsanslag

av 5,000,000 kronor. Sedermera anvisade 1941 års riksdag för budgetåret

1941/42 ytterligare 5,000,000 kronor. För löpande budgetår ha hittills

icke anvisats några medel för ändamålet. Däremot har i årets statsverksproposition,

nionde huvudtiteln, punkt 117, för budgetåret 1943/44 äskats

ett reservationsanslag av 2,000,000 kronor för ifrågavarande verksamhet.

Förevarande anslag utbetalas och disponeras av länsstyrelserna i enlighet

med bestämmelser som meddelas för varje särskilt fall. För avgivande av

utlåtande i frågor rörande understöd till befrämjande av landsbygdens elektrifiering

har tillsatts en beredning, benämnd elektrifieringsberedningen, bestående

av en representant för en var av kommerskollegium, lantbruksstyrelsen,

vattenfallsstyrelsen och statens bränslekommission.

I skrivelse den 16 februari 1943 har elektrifieringsberedningen framhållit

angelägenheten av att ytterligare anslagsmedel ställdes till förfogande för

bedrivande av ifrågavarande bidragsverksamhet. Beredningen — som vid sin

skrivelse fogat dels vissa statistiska uppgifter rörande landsbygdselektrifieringen,

dels ock en inom beredningen upprättad promemoria beträffande sagda

elektrifierings omfattning — har yttrat i huvudsak följande.

I skrivelse den 16 september 1942 lämnades från elektrifieringsberedningen

vissa uppgifter till ledning för anslagsäskandena för budgetåret 1943/44.

Sålunda meddelades, att per den 1 september 1942 av anslagna 10,000.000

kronor tagits i anspråk totalt 6,370,000 kronor samt att under de då senast

förflutna 12 månaderna bidrag beviljats med sammanlagt 3,300,000 kronor.

Vidare framhölls, att under förutsättning att elektrifieringen fortginge i ungefärligen

samma tempo tillgängliga medel kunde beräknas räcka ungefär

ett år framåt, och föreslogs slutligen, att för nästa budgetår ett belopp av

3,000,000 kronor borde äskas.

Under loppet av hösten 1942 inträdde emellertid utan skönjbara orsaker

en betydande stegring i anspråken på bidragsmedel. För närvarande finnas

disponibla ej fullt 1,000,000 kronor, vilket belopp till fullo kan beräknas bli

taget i anspråk inom de närmaste månaderna genom bifall till i jordbruksdepartementet

eller hos elektrifieringsberedningen under behandling liggande

ansökningar. Hos beredningen vila dessutom på grund av kopparransoneringen

infrusna ansökningar, motsvarande ett bidragsbelopp på sammanlagt

2,650,000 kronor.

Den oväntade och svårförklarliga ökning i bidragsbehovet, som gjorde sig

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

29

gällande under hösten 1942 håller alltjämt i sig. Under de sista fem månaderna

ha inkommit kvalificerade ansökningar, representerande ett bidragsbelopp

av drygt 500,000 kronor i månaden, vilket innebär i det närmaste en

fördubbling av tidigare behov. Fortsätter detta förhållande, erfordras för behovens

tillgodoseende under innevarande budgetår utöver tillgängliga medel

drygt 2,000,000 kronor och för nästa budgetår cirka 6,000,000 kronor.

Vad här har sagts gäller under förutsättning av oförändrat läge å materialfronten.

Nu har emellertid i dagarna industrikommissionen gått in för vissa

ganska avsevärda lindringar i ransoneringen av för landsbygdselektrifieringen

behövlig koppar. Denna omständighet kan verka till en ytterligare stegring

av anslagsbehoven. Å andra sidan är det icke uteslutet, att den redan

inträdda stegringen snart kan gå tillbaka. Någon tendens i den riktningen

har dock ännu icke visat sig.

Av det anförda torde emellertid framgå, att tillgängliga medel kunna beräknas

vara förbrukade om ett pär månader och att — örn icke tilläggsanslag

beviljas -— bidragsverksamheten under återstoden av budgetåret måste

upphöra.

Vidare torde få anses säkert att i statsverkspropositionen för nästa budgetår

upptagna 2,000,000 kronor icke bli tillräckliga för tillgodoseende av

föreliggande behov. För närvarande tyda omständigheterna på att bidragsbehovet

intill nästa budgetårs slut skulle vara av storleksordningen 8,000,000

å 9,000,000 kronor utöver för närvarande tillgängliga medel.

Med hänsyn till de ändrade förutsättningar för bidragsbehovets bedömande,

som numera kunna anses föreligga, finner beredningen en förnyad

prövning av frågan om anslag till befrämjande av landsbygdens elektrifiering

vara påkallad.

Av den i det föregående omförmälda promemorian rörande landsbygdselektrifieringens

omfattning torde här få återgivas följande.

Under år 1938 utförde kommerskollegium en utredning angående den

återstående landsbygdselektrifieringen. Av denna framgår, att 67 procent av

den elektrifierbara delen av den egentliga landsbygden då var elektrifierad.

I utredningen uppskattades den oelektrifierbara delen (s. k. C-områden) motsvara

5 procent av landsbygdsbefolkningen.

Under hösten 1940 beräknade statens bränslekommission i samband med

utarbetande av närmare riktlinjer för en statlig bidragsverksamhet, att

elektrifieringsgraden höjts till 76 procent. Den resterande delen beräknades

motsvara 215,000 hushåll eller 1.53 miljoner tariffenheter, frånsett C-områdena.

Några fullt tillförlitliga siffror rörande landsbygdselektrifieringens utveckling

under de senaste 2V2 åren finnas ej. Vattenfallsstyrelsen har emellertid

under hand meddelat, att under de första IV2 åren tillkommit minst 0.2 miljoner

tariffenheter inom styrelsens område. Med hänsyn till att denna statistik

omfattar ungefärligen en tredjedel av landsbygden räknades då med att

inom landet i dess helhet nyelektrifierats cirka 0.5 miljoner tariffenheter.

För det senast förflutna året kan man på grundval av utlämnade kopparlicenser

räkna med att ytterligare 0.2 miljoner elektrifierats. Sedan hösten

1940 torde sålunda ungefär hälften av den då resterande elektrifieringen lia

kommit till stånd. I runt tal skulle därför nu återstå 0.8 miljoner tariffenheter

(exkl. C-områdena) eller 12 å 13 procent av den elektrifierbara landsbygden.

Av tillgängliga siffror kan dessutom utläsas, att elektrifieringsintcnsiteten

efter att lia kulminerat under de första krisåren numera kraftigt minskat,

vilket säkerligen torde vara förorsakat av kopparrestriktionerna. Den elektrifiering,

som kommit till stånd genom bidragsverksamheten, har däremot,

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

Departements
chefen.

frånsett den senaste tiden, varit konstant, cirka 50,000 tariffenheter per år.

Detta skulle innebära, att de subventionerade företagen under den första 1V2- årsperioden uppgått till ungefär en sjundedel av den totala elektrifieringen

och att andelen under senaste året ökats till ungefär en fjärdedel.

Till förklaring av vissa i skrivelsen den 16 februari 1943 lämnade uppgifter

har elektrifieringsberedningen den 2 mars 1943 inkommit med en promemoria

av följande lydelse.

Elektrifieringsintensiteten på landsbygden har beräknats till följande värden:
Tidsperiod

Antal CB-enheter per år

1) våren 1938—hösten 1940 (21/2 år) ............cirka 225,000

2) hösten 1940—våren 1942 (lV2 år) ............ » 335,000

3) våren 1942—våren 1943 (1 år) .............. » 200,000

4) våren 1943—våren 1944 (1 år)............... » 150,000 (beräknat).

Vid beräknandet av intensiteten under det kommande året har hänsyn

endast tagits till den kopparkvantitet, som kan disponeras. Däremot har hänsyn

icke tagits till de ekonomiska förutsättningarna.

Under andra perioden har statsbidrag beviljats för realiserande av ungefär

50,000 tariffenheter per år eller i runt tal V7 av totalelektrifieringen. Under

den tredje perioden motsvara de beviljade bidragen likaledes ungefär 50,000

tariffenheter. På grund av elektrifieringsintensitetens nedgång har subventionsprojektens

andel ökats till 1/4. Under senare tid har märkts en stegrad

tendens i anspråken på subvention. Sålunda motsvara de under de senaste

två månaderna behandlade ärendena cirka 75,000 enheter per år, d. v. s. ungefärligen

hälften av totalelektrifieringen.

Bidragsbehovet uppgick under tiden fram till årsskiftet 1941—1942 till

65 kronor per enhet, varvid inräknats bidrag till kraftstationer och bygdenät.

Därefter har en stegring inträtt och totala bidragsbehovet har stigit till

77 kronor per enhet från och med år 1942. De egna prestationerna ha varit

ungefär 95 kronor per enhet. De angivna siffrorna inkludera ej torvanläggningar.

Av vad nu anförts framgår dels att allt större del av elektrifieringen kommer

till stånd genom subventionen och dels att bidragsbehovet per enhet stegras.

Räknar man med att under tiden fram till den 1 juli 1944 i medeltal hälften

av projekten erfordra statsunderstöd och att bidragsbehovet är något större

än under det senaste året, t. ex. 85 kronor per enhet, skulle per år erfordas

(75,000 X 85 ==) 6,400,000 kronor och för den tid beredningen avsett i sin

skrivelse den 16 februari 1943 (1672 månad) 8,750,000 kronor.

Såsom i det föregående nämnts har i årets statsverksproposition för budgetåret

1943/44 äskats ett anslag av 2,000,000 kronor till befrämjande av

landsbygdens elektrifiering. Vid anmälan av denna anslagsfråga erinrade jag

om att anvisandet av medel för ifrågavarande ändamål grundade sig på statsmakternas

önskan att i nuvarande krisläge med dess svårigheter att anskaffa

bensin samt lys- och brännoljor lämna ett kraftigt stöd åt strävandena för

landsbygdens elektrifiering. Endast med hänsyn till då befarade svårigheter

att för elektrifieringsarbetet anskaffa erforderlig materiel fann jag mig icke

kunna förorda anvisandet av hela det belopp, 3,000,000 kronor, varom framställning

gjorts av elektrifieringsberedningen. Enligt vad beredningen i sin

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

31

skrivelse den 16 februari 1943 anfört skulle en sådan stegring av bidragsbeliovet

ha inträtt under slutet av 1942 och början av 1943, att sist angivna

belopp ingalunda torde- komma att täcka det beräknade medelsbehovet för

nästa budgetår, varjämte en anslagsanvisning av ytterligare 2,000,000 kronor

av beredningen ansågs nödvändig för löpande budgetår, såvida icke bidragsverksamheten

helt skulle upphöra under innevarande vår. Med hänsyn till

den synnerligen starka efterfrågan å elektrifieringsbidrag, som sålunda förefinnes,

och då, enligt vad jag inhämtat, statens industrikommission bedömer

möjligheterna att ställa för elektrifieringen behövlig materiel till förfogande

såsom relativt gynnsamma för den närmaste tiden, vill jag förorda, att å tillläggsstat

till riksstaten för löpande budgetår äskas ett reservationsanslag av

2,000,000 kronor till befrämjande av landsbygdens elektrifiering.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att till Befrämjande av landsbygdens elektrifiering å tillläggsstat

till riksstaten för budgetåret 1942/43 anvisa ett reservationsanslag

av.................... kronor 2,000,000.

J. Skogsväsendet.

[3.] 22 a. Skogsvård m. m.: Bidrag till uppförande av brandtorn m. m.,

reservationsanslag. Under förevarande anslagsrubrik ha för uppförande av

brandtorn och utsiktspunkter anvisats reservationsanslag dels å tilläggsstat II

till riksstaten för budgetåret 1939/40 med 150,000 kronor, dels ock å tilläggsstat

I till riksstaten för budgetåret 1940/41 med 250,000 kronor. Vidare har

å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1941/42 under samma anslagsrubrik

uppförts ett reservationsanslag av 1,110,000 kronor, varav 510,000

kronor skulle användas för uppförande av brandtorn. Sammanlagt ha sålunda

för uppförande av brandtorn anvisats 910,000 kronor.

I skrivelse den 15 december 1942 har luftskgddsinspektionen hemställt dels

att å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43 måtte till bidrag till

uppförande av brandtorn m. m. anvisas ett belopp av 50,000 kronor, dels ock

att ett belopp av 53,000 kronor måtte anvisas för utförande av erforderliga

kompletteringsarbeten vid äldre brandtorn. Luftskyddsinspektionen har som

stöd för sin framställning anfört i huvudsak följande.

Den 19 juni 1942 fastställde Kungl. Maj:t riksplan för skogsbrandbevakningen.

Av de 300 bevakningspunkter, som planen omfattar, beräknas 286

vara färdigställda vid 1942 års utgång, varefter 14 torn återstå att bygga.

Dessa senare böra uppföras så tidigt som möjligt instundande vår, så att de

kunna bli färdiga i god tid före skogsbrandsäsongen.

Det har visat sig, att byggnadskostnaderna för år 1942 äro högre än vad som

beräknats. De kostnadskalkyler, som legat till grund för anslagsäskandct till

1942 års byggnadsverksamhet, uppgjordes i augusti 1941. Ehuru inspektionen

då räknade med en viss kostnadsmarginal, har denna dock icke varit till
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

rådelig för att täcka den kostnadsstegring, vilken förorsakats av ökade material-

och transportkostnader samt arbetslöner. Sålunda lia vissa materialkostnader

stigit med i runt tal 30 procent, transportkostnaderna med 20 procent

och arbetslönerna med 25 procent. Vidare lia samtliga avgifter i samband

med telefoninstallationer höjts, vilken höjning är av stor betydelse, då telefonkostnaderna

uppgå till omkring 20 procent av de totala anläggningskostnaderna.

Sålunda var inträdesavgiften för varje kilometer ledning före den 1

januari 1942 75 kronor. Nämnda dag höjdes avgiften till 150 kronor, och i

angusti 1942 höjdes den ytterligare till 250 kronor.

Den kostnadsökning, som sålunda inträtt, har medfört, att av inspektionen

disponerade medel icke äro tillräckliga för uppförande av de 14 skogsbrandtorn,

vilka beräknas återstå att bygga efter utgången av år 1942. Då emellertid

erforderliga järnkonstruktioner redan inköpts, beräknas ytterligare 50,000

kronor bliva erforderliga för färdigställande av dessa observationsplatser.

När inspektionen år 1940 omhändertog utbyggandet av den tidigare planerade

riksplanen, fanns redan ett antal brandtorn i bruk. En del av dessa voro

helt moderna och tjänade som förebild för de genom inspektionens försorg

senare uppförda tornen. Andra torn voro av äldre typ men enligt dåtida begrepp

fullt godtagbara. Sistnämnda torn voro i vissa fall endast utrustade

med lokaltelefon till närmaste skogsbefäl eller brandfogde. I andra fall hade

tornen försetts med öppna observationsplatser eller -kurar. De ansågos

emellertid vara av sådan beskaffenhet, att de kunde intagas i riksplanen. Sedermera

har det dock visat sig nödvändigt, att torntelefonerna äro anslutna

till rikstelefonnätet. De öppna observationsplatserna lia vidare befunnits

olämpliga vid den intensivare bevakningstjänst, som numera förekommer, då

vaktmanskapet icke såsom i de helt inbyggda kurarna kunna vistas på observationsplatsen

hela dygnet.

De brister som nu påtalats ha föranlett olika länsstyrelser att inkomma med

förslag till dels förbättringar av telefonförbindelserna, dels ock uppförande av

tornkurar. Genom länsstyrelserna ha även militära önskemål framförts angående

förbättringar eller nybyggnader i sådana fall, där vaktbostäderna befunnits

vara av mera primitiv beskaffenhet. Dessa önskemål ha ökats, sedan man

börjat anlita kvinnligt vaktmanskap i större utsträckning. Därest samtliga av

länsstyrelserna föreslagna kompletteringsarbeten m. m. skulle komma till utförande,

skulle kostnaderna härför uppgå till i runt tal 76,000 kronor. Inspektionen

har emellertid funnit kostnaderna kunna nedskäras till 53,000 kronor.

Elter genomförande av här föreslagna arbeten kommer det av Kungl. Maj:t

provisoriskt fastställda riksnätet för skogsbrandbevakningen att vara färdigt.

Då luftskyddsinspektionen nu förordar att statsmedel skola tagas i anspråk

för vissa byggnadsarbeten avseende äldre brandtorn, vilka övertagits av lokala

myndigheter, bolag med flera, vill inspektionen framhålla, att den därmed

ej tagit ställning till frågan huruvida vidmakthållandet av riksbrandtornsnätet

även i normala tider bör bekostas av allmänna medel. På grund av

brandlornens i nuvarande tidsläge stora betydelse för luftskyddet och emedan

här föreslagna åtgärder ej kunna uppskjutas utan att skogsbrandbevakningens

effektivitet avsevärt nedsättes, har inspektionen emellertid ansett sig böra

hemställa om anvisande av medel för ändamålet.

över framställningen lia infordrade utlåtanden avgivits av skogsstyrelsen

den 21 december 1942 och av statskontoret den 5 januari 1943.

Skogsstyrelsen har icke haft något att erinra mot bifall till framställningen.

Statskontoret bär med hänsyn till i framställningen angivna omständigheter

icke velat motsätta sig den ifrågasatta medelsanvisningen för uppförande av

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Martts proposition nr 163.

33

återstående i riksplanen för skogsbrandbevakningen ingående 14 brandtorn.

Vidkommande framställningen i övrigt har ämbetsverket beträffande ett för

inköp av kartor, kikare och pejlingsinstrument m. m. avsett belopp å 4,295 kronor

anfört att, enär dylika utgifter tidigare ersatts av statsmedel, även örn

tornens uppförande bekostats av enskilda (jfr prop. nr 311/1941 s. 13), statskontoret

icke hade något att erinra emot bifall till framställningen i denna

del. Vad angår övriga kompletteringskostnader, har statskontoret erinrat, att

staten icke bidragit till uppförandet av ifrågavarande torn. Ämbetsverket

har ansett, att tillräckliga skäl icke syntes föreligga för statsverket att nu påtaga

sig utgifterna för tornens förbättrande eller ersättande med nya.

Såsom framgår av luftskyddsinspektionens framställning ha på grund av Departementsinträdda

kostnadsstegringar de för uppförande av brandtorn hittills anvisade chefenmedlen

icke varit tillräckliga för färdigställande av samtliga de 300 bevakningspunkter,

vilka ingå i den av Kungl. Maj:t fastställda riksplanen för

skogsbrandbevakningen. Sålunda återstå ännu 14 torn att bygga, för vilka

emellertid erforderliga järnkonstruktioner redan inköpts. Med hänsyn till angelägenheten

av att även sistnämnda bevakningspunkter bli färdigställda till

nästkommande skogsbrandperiod vill jag tillstyrka luftskyddsinspektionens

framställning om en medelsanvisning med 50,000 kronor å tilläggsstat för innevarande

budgetår för uppsättande av de inköpta järnkonstruktionerna samt

för bestridande av kostnader för telefoninstallationer. Däremot anser jag mig

åtminstone för närvarande icke böra biträda förslaget om anvisande av medel

för utförande av erforderliga kompletteringsarbeten vid äldre brandtorn. Det

av mig tillstyrkta beloppet torde i likhet med vad tidigare skett böra anvisas

i form av ett särskilt reservationsanslag, benämnt Skogsvård m. m.: Bidrag till

uppförande av brandtorn m. m.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att till Skogsvård m. m.: Bidrag till uppförande av brandtorn

m. m. å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43

anvisa ett reservationsanslag av............ kronor 50,000.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt

behagar Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:

Siv Schiöler.

Bihang till riksdagens protokoll 19i3. 1 sami. Nr 163.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

35

Bilaga 6.

Egentliga statsutgifter.

Tionde huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 mars

1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander,

Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Eriksson, anmäier härefter

under handelsdepartementets handläggning hörande ärenden angående egentliga

statsutgifter å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43 samt anför

därvid följande.

D. Sjöfart och handel.

[1.] 10 a. Statens isbrytarverksamhet: Reparationer m. m. å staisisbry
tarcn

Ymer. I brev den 20 mars 1942 till marinförvaltningen har Kungl. Majit

förklarat, att av det till Statens isbrytarverksamhet: Omkostnader för löpande

budgetår anvisade förslagsanslaget å 150,000 kronor skola bestridas driftkostnader,

däri inberäknade sjötillägg och mässpenningar, samt underhållskostnader

för statens båda isbrytarfartyg Atle och Ymer.

I skrivelse den 12 juni 1942 anmälde marinförvaltningen, att under senare

hälften av 1941/42 års isbrytarkampanj allvarliga skador konstaterats å Ymers

dieselmotorer. Ämbetsverket anförde i detta ämne bland annat följande.

Redan under föregående expeditioner hade haverier inträffat, som givit vid

handen att vissa delar av maskineriet ej vore av erforderlig styrka. Då ifrågavarande

allvarliga skador våren 1942 kommit till marinförvaltningens kännedom,

hade marinförvaltningen tillsatt en kommitté för närmare undersökning

av skadorna och för inkommande med förslag till deras avhjälpande. Kommittén

hade ej inkommit med slutgiltig rapport men hade meddelat ämbetsverket,

alt skadorna vore av så allvarlig art, att fartyget icke utan synnerligen

stor risk för totalhaveri å dieselmotorerna kunde utgå på ny expedition. Ska
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

3G

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

dorna utgjordes huvudsakligen av sprickbildningar i motorernas lagerramar,

vilka starkt nedsatte deras hållfasthet. Lagerramarna måste på grund härav

utbytas. Reparationen beräknades kunna avslutas till den 1 januari 1943, om

arbetet omedelbart finge igångsättas. Någon kostnadsberäkning hade ej hunnit

verkställas, men kostnaden uppskattades till storleksordningen 3A miljon

kronor. Orsaken till skadorna vore att söka häruti, att lagerramarna varit väl

svagt dimensionerade i förhållande till de stora påfrestningar, som visat sig

förekomma å fartyget. Det inträffade kunde sålunda icke läggas fartygets

personal till last. Marinförvaltningen avsåge att återkomma i ärendet, då slutlig

rapport däri lörelåge och kostnaderna i anslutning därtill bättre kunde

överblickas. Reparationen syntes lämpligen böra utföras av Kockums mekaniska

verkstads aktiebolag, som byggt fartyget och dess motorer. Marinförvaltningen

avsåge att i samråd med statens industrikominissions prisbyrå

överenskomma örn de ekonomiska villkoren för arbetets utförande.

I anslutning härtill hemställde marinförvaltningen om uppdrag att gå i författning

om fartygets reparation samt om anvisande för ändamålet av ett förslagsanslag

av 750,000 kronor.

Genom beslut den 30 juni 1942 bemyndigade Kungl. Majit marinförvaltningen

att omedelbart låta utföra ifrågavarande reparation av fartyget, och

förklarade Kungl. Majit sig framdeles vilja, sedan ämbetsverket inkommit

med slutliga kostnadsberäkningar, meddela beslut rörande täckande av kostnaderna

för reparationen.

Marinförvaltningen hemställde vidare i skrivelse den 7 oktober 1942, att ett

belopp av 40,000 kronor måtte ställas till ämbetsverkets förfogande för anordnande

av kylrum å Ymer m. m. Ämbetsverket anförde i fråga härom i

huvudsak följande.

Chefen för Stockholms örlogsvarv hade framhållit behovet av ett kylrum å

Ymer. Betydande proviantkvantiteter måste nämligen medföras under vinterns

långa och oavbrutna arbetsperioder till sjöss, enär det på grund av de

mödosamma arbetsförhållandena vore nödvändigt tillhandahålla personalen

största möjliga kvantiteter färsk proviant. Dylik måste även emellanåt utlämnas

till besättningar å infrusna fartyg. Kostnaderna för ett kylrum beräknades

till 10,000 kronor. Vidare hade nämnde chef föreslagit vissa närmare angivna

förbättringsarbeten å fartyget för en kostnad av 10,000 kronor. Chefen

för örlogsvarvet hade vidare framhållit, att avbäraranordning erfordrades akterut

å fartyget. Genom frånvaron av dylik hade avsevärda skador under

årens lopp åsamkats Ymer och bogarna å assisterade fartyg genom ombordläggning.

Kostnaderna för en avbäraranordning beräknades till 6,000 kronor;

därjämte erfordrades 10,000 kronor för reparation av under fartygets expedition

1941—1942 inträffade haveriskador med anledning av dylik ombordläggning.

Därutöver erfordrades för vissa smärre kostnader 4,000 kronor. Då

Ymer för tillfället vore förlagd till Kockums varv i Malmö för översyn, syntes

det lämpligt, alt nu nämnda arbeten bomme till utförande i samband därmed.

I anledning av sistnämnda framställning bemyndigade Kungl. Maj :t genom

beslut den 23 oktober 1942 marinförvaltningen att för en sammanlagd kostnad

av högst 26,000 kronor låta utföra följande i marinförvaltningens skrivelse

omförmälda arbeten, nämligen anordnande av kylrum och avbäraranordning

ävensom reparation av haveriskador. Tillika förklarade Kungl. Maj :t sig

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

framdeles vilja, sedan ämbetsverket inkommit med de i beslutet den 30 juni

1942 angivna kostnadsberäkningarna, efter framställning av marinförvaltningen

meddela beslut rörande täckande av kostnaderna.

I skrivelse den 8 februari 1943 har marinförvaltningen — med förmälan

att arbetena med reparationen av Ymers dieselmotorer då i det närmaste

avslutats — vidare anfört, att ämbetsverket föranstaltat örn uppgörande av

ny kostnadsberäkning beträffande ifrågavarande reparation och med stöd av

denna beräkning uppskattat slutsumman för reparationen till högst 650,000

kronor; och har ämbetsverket hemställt, att ett reservationsanslag å detta belopp

måtte anvisas å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43.

Sedermera har marinförvaltningen i skrivelse den 24 februari 1943, under

framhållande att i nyssnämnda summa 650,000 kronor icke inräknats kostnaderna

för utförandet av de i Kungl. Maj:ts beslut den 23 oktober 1942 angivna

reparations- och förbättringsarbetena å Ymer, hemställt att för sistnämnda

ändamål måtte ävenledes å tilläggsstat till riksstaten för löpande

budgetår anvisas ett reservationsanslag av 26,000 kronor.

Då det under tionde huvudtiteln uppförda anslaget till Statens isbryiar-Departementsverksamhet:

Omkostnader, från vilket drift- och underhållskostnader för che’m‘

statens isbrytarfartyg bestridas, icke synes böra komma till användning för

täckande av kostnader för arbeten av nu ifrågavarande beskaffenhet eller

storleksordning, torde, på sätt marinförvaltningen förordat, hemställan böra

avlåtas till riksdagen om anvisande av särskilda medel för ändamålet. Enligt

ämbetsverkets beräkningar kan det erforderliga medelsbehovet uppskattas

till högst 676,000 kronor. Detta belopp torde böra äskas å tilläggsstat till

riksstaten för budgetåret 1942/43.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen

att till Statens isbrytarverksamhet: Reparationer m. m. å

statsisbrytaren Ymer å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret

1942/43 anvisa ett anslag av..........kronor 676,000.

F. Diverse.

[2.] 9. Kommittéer och utredningar genom sakkunniga, reservationsan
slag.

Tionde huvudtitelns kommittéanslag är i gällande riksstat upptaget till

80,000 kronor. Då härjämte från föregående budgetår förelåg en reservation

på i runt tal 11,700 kronor, stod alltså till förfogande för innevarande budgetår

ett belopp av sammanlagt omkring 91,700 kronor.

Utgifterna under anslaget för den hittills förflutna delen av budgetåret

hava utgjort i runt tal 83,000 kronor. Bland de utredningar, som för närvarande

pågå och som bekostas från anslaget, vill jag särskilt erinra örn försäkringsutredningen,

utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forsk
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kunell. Maj:ts proposition nr 163.

ningens ordnande samt utredningen rörande möjligheterna att genom statens

medverkan mera planmässigt än hittills trygga landets och särskilt den svenska

landsbygdens försörjning med elektrisk kraft, vilka samtliga torde komma

att draga rätt avsevärda kostnader. Då det vidare kan förutses, att före

budgetårets utgång vissa nya utredningar behöva igångsättas, finner jag mig

böra räkna med behov av en anslagsförstärkning av 40,000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen

att till Kommittéer och utredningar genom sakkunniga å

tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43 anvisa ett

reservationsanslag av .................... kronor 40,000.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt

behagar Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet-.

Sven Forssberg.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

39

Bilaga 7.

Egentliga statsutgifter.

Elfte huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 5 mars 19A3.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehfsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander,

Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för folkhushållningsdepartementet, statsrådet Gjöres, anmäler härefter

under folkhushållningsdepartementets handläggning hörande ärenden

angående egentliga statsutgifter å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret

1942/43 samt anför därvid följande.

D. Diverse.

[1.] 7 c. Förmalnmgsersättningar. I syfte att förhindra att de i förhållande

till förkrigspriserna höjda producentpriserna å brödsäd skola medföra

ökning av priserna på mjöl och bröd har sedan hösten 1940 tillämpats ett

system med s. k. förmalnmgsersättningar. Dessa ersättningar utbetalas til!

kvarnarna för av dem förmålen spannmål och utgå med skilda belopp för

handelsförmalning och vid förmälning mot lön. I fråga om handelsförmalning

gälla under innevarande budgetår av Kungl. Maj:t genom beslut den 18

december 1942 meddelade bestämmelser. Enligt dessa utgår ersättning för

förmälning av vete och råg under vissa villkor för tiden 1 april 31 augusti

1942 med 7 kronor 25 öre per deciton, för tiden 1 september—15 oktober

1942 med 5 kronor 55 öre per deciton för vete och råg av 1942 års skörd

samt med 7 kronor 25 öre per deciton för dessa sädesslag av 1941 års eller

äldre skörd, för tiden 16 oktober—31 december 1942 med 5 kronor 25 öre

per deciton samt för tiden från och med den 1 januari 1943 tills vidare till

och med den 31 augusti samma år med 5 kronor 80 öre per deciton. Vid handelsförmalning

av vårvete av 1941 års eller tidigare skörd utgår förmalnings
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

partemenls
chefen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

ersättning för tiden 1 april—31 augusti 1942 med en särskild förhöjning av

1 krona 25 öre som bestämts genom Kungl. Maj:ts beslut den 29 maj 1942

eller sålunda med tillhopa 8 kronor 50 öre för deciton. De meddelade bestämmelserna

gälla även kom som förmales tillsammans med vete och/eller råg

eller som användes för inblandning i mjöl av vete eller råg eller bådadera.

Vid löneförmalning av vete och råg utgår sedan den 1 september 1941 (livsmedelskommissionens

cirkulär nr 413) en ersättning med 2 kronor per deciton.

Lika stor ersättning utgår sedan den 16 oktober 1941 vid löneförmalning

av korn (cirkulär nr 618).

Under budgetåren 1940/41 och 1941/42 lia för bestridande av statsverkets

utgifter för förmalningsersättningarna anvisats förslagsanslag under elfte

huvudtiteln å respektive 34,000,000 och 33,000,000 kronor. Under innevarande

budgetår utgå dessa ersättningar i enlighet med riksdagens uttalanden (skr.

nr 456) från förskottsstat.

Genom särskilda beslut den 2 oktober 1942 och den 19 februari 1943 har

Kungl. Majit, efter framställningar av livsmedelskommissionen, anbefallt

statskontoret att från det å förskottsstat för försvarsväsendet för budgetåret

1942/43 under elfte huvudtiteln uppförda förskottsanslaget till Allmänna utgifter

för pris- och liandelsreglerande åtgärder (XI a), med redovisning under

särskild rubrik, till statens livsmedelskommission utbetala högst tjugu,

respektive högst elva miljoner kronor att av kommissionen användas för bestridande

tills vidare under budgetåret 1942/43 av kostnaderna för förmå!- ningsersättningar.

Nyssnämnda förskottsvis anvisade belopp å 31 miljoner kronor har av

livsmedelskommissionen beräknats förslå till täckande av utgifterna för förmalningsersättningar

under innevarande budgetår. Ytterligare medelsanvisning

för ändamålet torde därför icke erfordras. Det synes sålunda lämpligt,

att det anvisade beloppet redan nu täckes genom anvisande av ett obetecknat

anslag å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Förmalningsersättningar å tilläggsstat till riksstaten

för budgetåret 1942/43 anvisa ett anslag av kronor 31,000,000.

[2.] 8. Vissa utredningar och undersökningar, reservationsanslag. För

budgetåret 1942/43 har riksdagen efter förslag av Kungl. Majit under elfte

huvudtiteln anvisat ett reservationsanslag av 50,000 kronor för Vissa utredningar

och undersökningar. Anslaget är avsett för sådana utredningar och

undersökningar, som icke lämpligen böra bekostas av medel som stå till kommissionernas

förfogande. Hittillsvarande erfarenheter av behovet av medel

för ändamål av här angiven art ha givit vid handen, att anslagsbeloppet icke

får vara för knappt tilltaget. Det för innevarande budgetår anvisade beloppet

har numera praktiskt taget helt tagits i anspråk. För täckande av medels
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

41

behovet för viss undersökning, vilken, därest tillräckliga medel funnits tillgängliga

å utrednings- och undersökningsanslaget, skolat i sin helhet ha tillgodosetts

härifrån, ha medel från anslaget till extra utgifter måst anvisas.

För att kommande framställningar om medelsanvisning för här avsett ändamål

skola kunna tillgodoses under återstående del av budgetåret, synes en

förstärkning av anslaget till Vissa utredningar och undersökningar böra ske

genom anvisande av ytterligare medel, förslagsvis 25,000 kronor, å tilläggsstat

till riksstaten för innevarande budgetår. Jag hemställer alltså, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen

att till Vissa utredningar och undersökningar å tilläggsstat

till riksstaten för budgetåret 1942/43 anvisa ett reservationsanslag

av ..........................kronor 25,000.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt,

behagar Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:

Curt Nordwall.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

43

Bilaga 8.

Kapitalinvesteringar.

Utrikesdepartementet.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 5 mars 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander,

Gjöres, Ewerlöf.

Tillförordnade chefen för utrikesdepartementet, statsministern, anmäler

under utrikesdepartementets handläggning hörande ärende angående kapitalinvesteringar

å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43 samt anför

därvid följande.

Statens allmänna fastighetsfond.

fl.] c. Anordnande av skyddsrum i beskickningsfastigheten i Berlin, reservationsanslag.

För närvarande förfogar beskickningen i Berlin över ett

provisoriskt skyddsrum, som vid det pågående krigets utbrott inretts i en av

beskickningsfastigheternas källarlokaler. Då man numera måste räkna med en

alltmera skärpt krigföring i luften, som utsätter städerna i de krigförande

länderna för bombanfall av ständigt stegrad verkan, erbjuder detta skyddsrum

icke längre tillräcklig säkerhet för beskickningspersonalen. Den personal,

som har sin tjänstgöring förlagd till beskickningsfastigheterna ävensom till

två närbelägna fastigheter, vilkas förvaltning på grund av skyddsmaktsuppdrag

övertagits av beskickningen, uppgår till ett sextiotal personer, av vilka

fyrtiofem äro svenskar och svenskfödda personer. Ett fyrtiotal andra svenska

medborgare eller svenskfödda personer äro bosatta i fastigheterna.

Under dessa förhållanden hava åtgärder för att bereda den vid beskickningen

tjänstgörande personalen ävensom de i övrigt i beskickningsfasligheterna

bosatta personerna tillräckligt skydd mot luflkrigföringens risker

måst vidtagas. I detta syfte har, sedan genom byggnadsstyrelsens försorg för
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

slag utarbetats till utbyggnad av det provisoriska skyddsrummet till eli

skyddsrum av så betryggande konstruktion som möjligt, Kungl. Majit den

15 sistlidne januari uppdragit åt styrelsen att igångsätta ifrågavarande byggnadsarbeten

ävensom medgivit, att uppstående kostnader må bestridas från

det å förskottsstat för försvarsväsendet för budgetåret 1942/43 under fonden

för förlag till statsverket uppförda förskottsanslaget till försvarsberedskapens

stärkande i allmänhet. Dessa arbeten, vilka på grund av rådande

förhållanden måste till betydande del utföras med svensk arbetskraft och

svensk materiel, beräknas medföra en kostnad för statsverket av 207,500 kronor.

Frågan örn täckning av denna utgift synes nu böra underställas riksdagen.

Med hänsyn till svårigheten att exakt beräkna storleken av dessa

byggnadskostnader förordar jag, att ett till 210,000 kronor avrundat reservationsanslag

för ändamålet äskas av riksdagen.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen

att till Anordnande av skyddsrum i beskicknings fastig heten

i Berlin å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43

anvisa ett reservationsanslag av .......... kronor 210,000.

Vad statsministern sålunda, med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter, hemställt, behagar Hans

Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:

Hugo Amf ast.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163

45

Bilaga 9.

Kapitalinvesteringar.

Försvarsdepartem entet.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5

mars 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander,

Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler under försvarsdepartementets

handläggning hörande ärenden angående kapitalinvesteringar

å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43. Med förmälan tilllika

att ärendena vore av den natur att närmare redogörelse för deras innebörd

än som av det följande framginge icke borde lämnas till statsrådsprotokollet,

varför ytterligare upplysningar borde få inhämtas genom de handlingar,

som bomme att överlämnas till riksdagens vederbörande utskott, anför

därvid chefen för försvarsdepartementet följande.

Försvarsväsendets fastighetsfond.

Arméförvaltningens delfond.

[1.] 7 d. Utbyggnad av vissa fabriker och anläggningar, reservationsanslag.

Under förevarande punkt avser jag anmäla vissa av försvarsväsendets

verkstadsnämnd framställda medelsäskanden för genomförande av nyanläggningar

och ombyggnader vid nämnden underställda fabriker.

Under verkstadsnämnden sortera för närvarande följande fabriker och anläggningar,

nämligen ammunitionsfabrikens avdelningar å Marieberg, i Karlsborg

och Karlstad, Åkers krutbruk, Karl Gustafs stads gevärsfaktori, centrala

torpedverkstaden ävensom vissa fabriker för tillverkning av gasmasker och

rökmateriel. Av dessa fabriker är den i Karlstad under utbyggnad. Det torde

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Majlis proposition nr 163.

vara lämpligt att lämna en kortfattad redogörelse för härutinnan vidtagna

eller planerade dispositioner.

I propositionen 1939 L: 190 underställde Kungl. Maj:t riksdagens prövning

väckt förslag om förflyttning av den å Marieberg belägna ammunitionsfabriken

till Karlstad för uppförande å mark, som Karlstads stad enligt ett

vid propositionen fogat preliminärt avtal kostnadsfritt skulle ställa till förfogande.

Kostnaderna för den nya fabriken angavs i propositionen preliminärt

till 18,187,000 kronor, därav för byggnadskostnader och förberedande åtgärder

14,187,000 kronor. För vissa förberedande åtgärder för den nya fabriken

äskades ett anslag av 500,000 kronor. Riksdagen (skrivelse nr 455) beslöt

i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag, att i stället för den å Mariebergsområdet

belägna fabriken en ny ammunitionsfabrik skulle uppföras i Karlstad,

varjämte riksdagen, med godkännande för sin del av det preliminära

avtalet, anvisade det äskade anslaget. Riksdagen uttalade emellertid, att riksdagen

hyste allvarliga betänkligheter inför de avsevärda kostnader, sorn

fabriksanläggningen skulle medföra, och underströk angelägenheten att

kostnadsfrågan ytterligare toges under ingående prövning och att fabriksanläggningen

erhölle mest ändamålsenliga och ekonomiska planläggning.

Sedan Kungl. Maj:t åt arméförvaltningens tygdepartement och fortifikationsstyrelse

uppdragit att i samråd med cheferna för armén och försvarsstaben

ägna spörsmålet örn ammunitionsfabrikens omfattning och organisation

m. m. ytterligare utredning samt på grundval därav uppgöra och till

Kungl. Maj:t inkomma med definitiv situationsplan ävensom fullständiga

kostnadsberäkningar rörande anläggningen i fråga, varvid skulle beaktas vad

i förenämnda proposition och riksdagsskrivelse anförts i fråga om angelägenheten

att i möjligaste mån nedbringa anläggningskostnaderna, inkommo tygdepartementet

och fortifikationsstyrelsen med dels en situationsplan för ifrågavarande

anläggning, dels ock ett på situationsplanen grundat förslag till

disposition av det av riksdagen anvisade anslaget å 500,000 kronor. I samband

därmed gjorde departementet och styrelsen vidare framställning örn

anvisande av medel för uppförande vid den planerade ammunitionsfabriken

av vissa byggnader. I anledning av nämnda skrivelse beslöt Kungl. Maj:t

den 8 december 1939, bland annat, att dels fastställa den ingivna situationsplanen

för den nya fabriken, dels ock medgiva, alt för bestridande av kostnaderna

för uppförande av de nämnda byggnaderna finge disponeras, förutom

vissa andra medel (600,000 kronor), ett belopp av högst 592,900 kronor,

som fortifikationsstyrelsen skulle äga att förskottera. På förslag av Kungl.

Maj:t (propositionen 1940 L: 2) anvisade riksdagen (skrivelse nr 28) ett anslag

av 592,900 kronor för täckning av de förskottsvis bestridda utgifterna.

Sedermera inkommo tygdepartementet och fortifikationsstyrelsen med ett

förnyat förslag till utbyggnad av ammunitionsfabriken, omfattande bland annat

situationsplan, fullständiga ritningar, detaljkostnadsberäkningar, kostnadstablå

m. m. Departementet och styrelsen anförde därvid, att situationsplanen

helt anslöte sig till den av Kungl. Majit den 8 december 1939 fastställda

planen. Detta förslag hade i fråga om byggnaderna kostnadsberäk
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

47

näts till 13,085,000 kronor. Med tillägg för dc tidigare till 4,000,000 uppskattade

kostnaderna för maskinanskaffning m. m. skulle således totalkostnaderna

enligt detta förslag uppgå till inemot 17,100,000 kronor beräknat efter

prisnivån 1939. Förslaget hade utarbetats med tanke på att utbyggandet av

fabriken skulle äga rum i fyra etapper. Utbyggnaden av den första etappen

hade fastställts genom Kungl. Maj:ts förenämnda beslut den 8 december

1939. De i andra och tredje etapperna ingående byggnaderna, vilka kostnadsberäknats

till sammanlagt 2,867,760 kronor, borde omedelbart komma

till utförande. För maskinanskaffning och flyttningskostnader för de tre

första etapperna beräknades kostnaderna till sammanlagt 335,000 kronor.

I anledning av detta förslag äskade Kungl. Maj:t (propositionen 1940 L:

208) hos riksdagen för fortsatt utbyggande av ammunitionsfabriken i Karlstad

ett anslag av (2,867,760 + 335,000 =) i runt tal 3,200,000 kronor. Vid

anmälan av propositionen framhöll jag, bland annat, att det framlagda

byggnadsprogrammet i dess helhet efter den ingående prövning som av

myndigheterna verkställts och sedan icke obetydliga reduceringar i det ursprungligen

framlagda förslaget blivit vidtagna utan att fordringarna på

driftskapaciteten därför behövt eftersättas borde läggas till grund för den

fortsatta utbyggnaden av ammunitionsfabriken. Något formligt fastställande

av byggnadsprogrammet syntes emellertid icke för det dåvarande vara påkallat,

utan syntes prövningen av förslagen till utbyggnad böra ske efter

hand allteftersom de av myndigheterna avgåves. Riksdagen beslöt (skrivelse

nr 328) anvisa det äskade anslaget.

Kungl. Majit bemyndigade genom beslut den 14 juni 1940 arméförvaltningens

tygdepartement och fortifikationsstyrelse att med anlitande av anslaget

gå i författning om verkställande av de med anslaget avsedda byggnadsarbetena

och maskinanskaffningarna, varvid samråd skulle äga rum

med försvarsväsendels verkstadsnämnd. Dylika arbeten och anskaffningar

ha i viss omfattning sedermera kommit till stånd. Jag får anledning senare

återkomma härtill.

Av den nu lämnade redogörelsen framgår, att den av riksdagen beslutade utflyttningen

av ammunitionsfabriken å Marieberg till Karlstad i viss utsträckning

genomförts, att härför av riksdagen anvisats tillhopa (500,000 + 592,900

+ 3,200,000=) 4,292,900 kronor samt att för ändamålet disponerats ytterligare

600,000 kronor, eller tillhopa 4,892,900 kronor. Eif planenligt fullföljande

av utflyttningen skulle sålunda, räknat efter prisläget 1939, draga

en ytterligare kostnad av (17,100,000 — 4,892,900=) i runt tal 12,200,000

kronor.

De förslag lill nyanläggningar och ombyggnader som försvarsväsendets

verkstadsnämnd nu framlagt beröra samtliga nämnden underställda fabriker

med undantag av centrala torpedverkstaden. Nämnden har därvid alltjämt

räknat med ett fullföljande av den av riksdagen beslutade utflyttningen av

ammunitionsfabriken å Marieberg. De tidigare uppgjorda planerna beträffande

omfattningen och utförandet av ammunitionsfabriken i Karlstad ha

emellertid i anslutning till de nya förslagen revidera!s i vissa hänseenden i

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

avsikt att erhålla en ur drifts- och andra synpunkter lämpligare fördelning

av arbetsuppgifterna mellan olika fabriker.

Rörande den principiella innebörden av verkstadsnämndens förslag må

följande framhållas.

Redan i skrivelse den 11 april 1942 underställde verkstadsnämnden Kungl.

Maj:ts prövning bland annat frågan örn vidtagande av vissa organisatoriska

förändringar med avseende å en del av de nämnden underställda fabrikerna

ävensom örn utförande av vissa större anläggnings- och utrustningsarbeten

vid dessa fabriker. I anslutning härtill framhöll nämnden i huvudsak följande.

Sedan genom beslut den 25 maj 1940 försvarsväsendets verkstadsnämnd

inrättats, hade för nämnden den viktigaste omedelbara uppgiften varit att

med förefintliga anläggningar och driftsorganisation söka uppdriva tillverkningskapaciteten

vid nämnden underställda fabriker, att i samma syfte verkställa

omedelbart nödvändiga och genomförbara anskaffningar och utvidgningar

samt att i säkerhets- och hygieniskt hänseende sörja för nödtorftiga

förbättringar av de i stor utsträckning omoderna anläggningarna. Nämnden

hade vidare haft att övertaga bland annat den under uppförande varande

ammunitionsfabriken i Karlstad samt att beträffande denna genomföra de

ändringar och förbättringar i de ursprungliga byggnadsplanerna, som voro

möjliga med hänsyn till redan påbörjade arbeten och nödvändigheten att

undvika förseningar. I fabrikernas interna organisation hade i allmänhet ej

några större förändringar kunnat vidtagas huvudsakligen på den grund, att

den forcerade driften ej tillåtit de störningar, som under en övergångstid

kunnat bliva följden av sådana åtgärder.

Genom hittills vidtagna åtgärder hade de från början mest trängande uppgifterna

lösts och fabriksdriften nått det stadium, nuvarande organisationsform

och befintliga anläggningar medgåve.

Nämnden ansåge nu nödvändigt att föreslå genomförande av vissa mera

genomgripande organisatoriska förändringar samt sådana större anläggningsarbeten

och anskaffningar, som vore nödvändiga för uppfyllande av moderna

tekniska och ekonomiska krav samt de fordringar på tillverkningskapacitet,

som uppställdes i den föreslagna nya försvarsordningen. Den erforderliga

omorganisationen borde eller kunde emellertid icke genomföras

på en gång. Verkstadsnämnden hade ansett det angeläget att, innan förarbetena

för erforderliga organisationsförändringar och anläggningsarbeten vidare

fortskrede, underställa Kungl. Maj:t principerna för den tilltänkta organisationen

samt, på grundval av vad som på utredningens dåvarande ståndpunkt

kunde bedömas, de föreslagna anläggningarnas omfattning och härav

betingade kostnader samt slutligen förslag till riktlinjer för fabriksdriften.

Efter att lia lämnat en redogörelse för fabrikernas uppgifter i den tilltänkta

organisationen ävensom för fabrikernas framtida interna organisation

och vissa därmed sammanhängande personalfrågor anförde verkstadsnämnden

beträffande de erforderliga anläggningsarbetena och anskaffningarna

bland annat följande.

Anläggningarna vid de nämnden underställda äldre fabrikerna vore i stor

utsträckning omoderna och olämpliga samt i vissa fall ur brand-, explosionsoch

luftskyddssynpunkt ytterst riskabla. Lokalerna vid flera fabriker vore

för små, och på flera håll hade betydande utrymmen tills vidare måst för
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

49

hyras. Maskinutrustningen hade däremot under de båda sista åren i hög

grad förbättrats och utvidgats, men lokalförhållandena hade hindrat dess

effektiva utnyttjande. Det vore därför nödvändigt alt snarast möjligt verkställa

betydande nybyggnader vid en del fabriker samt sanera och ombygga

de gamla anläggningarna, vilka senare arbeten med hänsyn till anläggningarnas

nuvarande skick i stor utsträckning måste få karaktären av hel nybyggnad.

Den utredning, som hittills utförts inom nämnden rörande utrustnings-

och byggnadsbehov för fabrikerna, hade ännu ej omfattat uppgörande

av definitiva situationsplaner och ritningar. Emellertid hade på grundval

av principskisser approximativa kostnadsberäkningar kunnat göras. Dessa

kostnader redovisades liksom anläggningarnas principanvändning i en med

särskild skrivelse i ämnet den 11 april 1942 överlämnad bilaga. Kostnaderna

för de av nämnden föreslagna anläggnings- och utrustningsarbetena utgjorde

sammanlagt 14,740,000 kronor, därav omkring 11,430,000 kronor för

byggnader och fasta anläggningar, omkring 2,560,000 kronor för maskin- och

övrig utrustning samt omkring 750,000 kronor för administration, flyttning,

igångsättning, oförutsedda utgifter m. m. Det vore av största vikt att anläggnings-

och anskaffningsarbetena snarast möjligt påbörjades, varför anläggningarnas

principutförande enligt nämndens mening redan nu borde

fastställas. Verkstadsnämnden avsåge att efter hand som definitiva planer

hunne utarbetas för den ena eller andra delen av anläggningarna inkomma

till Kungl. Majit med detaljerat förslag och definitiv kostnadsberäkning för

respektive delar.

Utöver för drift erforderlig utrustning vid fabrikerna erfordrades för att

undvika driftsavbrott en viss utrustning som driftsreserv. Detta gällde framför

allt sådana fabriker eller fabriksavdelningar, som hade en tillverkning

som ej bedreves eller kunde upptagas vid annan statlig eller privat industri.

Vid ifrågavarande slag av fabriker måste emellertid vidare, med hänsyn till

riskerna för lokal förstöring under krig genom bombträff eller dylikt, dessa

resurser ytterligare kompletteras till en krigsreserv, omfattande ersättning såvitt

möjligt inom varje tillverkningsetapp. Härvid kunde i viss utsträckning

äldre och nu i bruk ej varande utrustning ifrågakomma samt vid nyanskaffning

en enklare utrustning väljas. På liknande sätt måste även motsvarande

reservutrustning av verktyg anskaffas. Dylik reservutrustning vöre emellertid

nödvändig endast för vissa delar av tillverkningen. Kostnaderna härför

inginge i av nämnden beräknad maskinanskaffningskostnad. För att emellertid

vid sådan tillverkning, som endast funnes vid en fabrik, säkerställa

driften även för det fall, att anläggningen vid krig skulle få ett ur bombningssynpunkt

speciellt utsatt läge eller komma att ligga i omedelbar närhet

av krigszonen, ansåge verkstadsnämnden det nödvändigt att förutse evakueringsmöjligheter

för ifrågavarande fabriksanläggningar. Kostnaderna för anläggningen

av dylik reservfabrik beräknades till cirka 2,400,000 kronor.

Efter att ha lämnat en redogörelse för hur fabrikernas framtida driftsekonomi

enligt verkstadsnämndens mening borde ordnas hemställde nämnden,

bland annat, under hänvisning till vad sålunda och i övrigt anförts, att

Kungl. Majit måtte godkänna de i nämndens skrivelse angivna principerna

för och omfattningen av nyanläggningar, anskaffningar och ombyggnader

vid ifrågavarande fabriker ävensom stiina för ändamålet erforderliga medel,

tillhopa 17,140,000 kronor, till förfogande.

1 anledning av verkstadsnämndens förevarande framställning avgåvo

överbefälhavaren över rikets försvarskrafter den 28 april och arméförvaltningen

den 7 maj 1942 utlåtanden.

Bihang till riksdagens protokoll l!H3. 1 sami. Nr Iföl.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

Vidare hemställde verkstadsnämnden i skrivelse den 28 maj 1942, lil)

komplettering av de i förutnämnda skrivelse framlagda förslagen, att gasmaskfabriken

måtte förflyttas från nuvarande lokaler och en ny anläggning

för gasmasktillverkning uppföras antingen i anslutning till försvarsväsendets

kemiska anstalt för en kostnad av omkring 590,000 kronor eller

alternativt å annan plats för en kostnad av omkring 520,000 kronor. Härjämte

inkom nämnden, på given anledning, med en den 27 juni 1942 dagtecknad

promemoria rörande medelsbehovet för anläggnings- och anskaffningsarbeten

vid nämnden underställda fabriker, därvid framhölls, bland

annat, att vissa i promemorian angivna utbyggnader, kostnadsberäknade

till omkring 2,500,000 kronor, vore omedelbart nödvändiga, samt att för

undanröjande av risker för driftsavbrott dessutom erfordrades vissa angivna

ny- och ombyggnader samt anskaffningar och utrustning, kostnadsberäknade

till likaledes omkring 2,500,000 kronor.

I anledning av vad sålunda förekommit uppdrog Kungl. Majit åt försvarsväsendets

verkstadsnämnd att, i huvudsaklig överensstämmelse med de av

nämnden angivna riktlinjerna, till Kungl. Majit inkomma med av fullständiga

kostnadsberäkningar åtföljda förslag till genomförande dels i första

hand, för en kostnad av högst 5,000,000 kronor, av vissa i förenämnda promemoria

avsedda anläggningsarbeten m. m., dels ock av övriga i promemorian

avsedda åtgärder. I anslutning härtill medgav Kungl. Majit, att till

verkstadsnämnden, på rekvisition i mån av behov, finge utbetalas ett belopp

av högst 50,000 kronor från det å förskottsstaten för försvarsväsendet uppförda

förskottsanslaget Ea. Övriga utgifter (Gb), att av nämnden användas

för bestridande av de kostnader, som föranleddes av utarbetande av i det

föregående angivna förslag. Sedermera har Kungl. Majit genom beslut den

6 november 1942 medgivit, att ytterligare högst 100,000 kronor må tagas

i anspråk från förenämnda förskottsanslag för ifrågavarande ändamål.

I skrivelse den 7 december 1942 har verkstadsnämnden anmält, att i anledning

av förenämnda uppdrag inom nämnden utarbetats fullständiga kostnadsberäkningar

avseende flertalet av de nyanläggningar, ombyggnader och

maskinanskaffningar m. m. vid nämndens fabriker, vilka avsetts i det anläggningsprogram,

som genom skrivelserna den 11 april och den 28 maj

1942 underställdes Kungl. Majits prövning. I anslutning därtill har nämnden

anfört bland annat följande.

I promemorian den 27 juni 1942 hade vissa arbeten angivits vara av särskilt

trängande natur. Kostnaderna för dessa arbeten hade preliminärt beräknats

till 5 miljoner kronor. Verkstadsnämnden hade anbefallts att i första

hand inkomma med kostnadsberäkningar avseende dessa arbeten, yissa av

dessa arbeten vore emellertid av den natur, att de, om hela anläggningsprogrammet

skulle genomföras, ur ekonomiska och rationella synpunkter borde

utföras på annat sätt än örn endast medel skulle anvisas till avhjälpande

av de mest trängande behoven. Nu förevarande kostnadsberäkningar hade

utarbetats med utgångspunkt från ett genomförande^ av hela anläggningsprogrammet.

Arbetena kunde sedermera utföras på sådant sätt, att i möjligaste

mån de mest trängande behoven avhjälptes i första hand.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

51

Det byggnadsprogram, för vilket nämnden framlagt kostnadsberäkningar

i skrivelsen den 7 december 1942, ansluter sig i allt väsentligt till det tidigare

framlagda. Under tiden för kostnadsberäkningarnas utförande ha emellertid

vissa ändringar och kompletteringar av det tidigare programmet befunnits

önskvärda. Sålunda har, enligt vad nämnden framhållit, vid utarbetandet

av det detaljerade byggnadsprogrammet det visat sig nödvändigt vidtaga

vissa förändringar i förut ifrågasatta dispositioner, vincet i några fall

medfört ökat byggnadsbehov. Dessutom hade sedan de ursprungliga kostnadsberäkningarna

verkställdes, icke oväsentliga kostnadsstegringar inträtt.

Det hade emellertid å andra sidan visat sig möjligt att vid ett detaljerat studium

av anläggningarna genom ändrade dispositioner åstadkomma förenklingar,

varigenom den ursprungliga kostnadsramen i stort sett kunnat bibehållas.

Kostnaderna för erforderliga om- och tillbyggnader jämte komplettering

av maskinutrustningen ha av nämnden uppskattats till 20,845,000 kronor,

däri inbegripet jämväl förenämnda utredningskostnad å 150,000 kronor,

enligt följande fördelning.

Anläggning

Ammunitionsfabriken, Karlsborg ..

Ammunitionsfabriken, Karlstad ....

Åkers krutbruk.................

Rökmaterielfabriken.............

Gasmaskfabriken................

Karl Gustafs stads gevärsfaktori ..

Pjäshy Isfabrik...................

Ammunitionsreservfabrik ........

Summa kronor 17,165,000 3,680,000

Byggnads-

kostnader

Kostnader för

maskinanskaff- ning m. m.

3,750,000

1,100,000

6,400,000

1,550,000

725,000

265,000

300,000

50,000

675,000

50,000

115,000

90,000

2,050,000

475,000

3,150,000

100,000

Vid en jämförelse mellan kostnadsberäkningarna för det preliminära samt

det utformade förslagét torde böra bemärkas, att det senare omfattar jämväl

kostnaderna, 2,525,000 kronor, för anläggning av en pjäshylsfabrik, för

vilken planerna i det preliminära förslaget icke utformats. Nämnden har

emellertid beträffande denna hylsfabrik liksom jämväl beträffande ammunitionsreservfabriken

framhållit, att kostnaderna för desamma alltjämt

måste betraktas såsom i vissa hänseenden preliminära, då platsen för dessa

fabriker icke definitivt fastställts.

Verkstadsnämnden har hemställt, att medel måtte ställas till förfogande

för realiserande av det angivna utbyggnadsprogrammet, därav under budgetåret

1942/43 för byggnadsåtgärder 8,565,000 kronor och för maskinanskaffning

m. m. 2,350,000 kronor.

Beträffande den närmare motiveringen för de olika fabrikernas utbyggnad

och fördelningen av kostnaderna å de olika fabrikerna torde få hänvisas till

verkstadsnämndens förenämnda skrivelser den 11 april och den 7 december

1942. Här må emellertid framhållas, att nämnden beträffande vissa fabriker

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

föreslagit uppförande i omedelbar anslutning till fabrikerna av tjänstebostäder

för en del av driftsledarpersonalen. Dessa bostäder ha kostnadsberäknats

till omkring 700,000 kronor.

Verkstadsnämndens förslag till utbyggnad av fabrikerna ha tillstyrkts av

överbefälhavaren) som funnit utbyggnadsprogrammet erforderligt för att kapaciteten

vid statliga och civila industrier skall bliva tillräcklig med hänsyn

till planlagd krigsproduktion. Förslaget syntes enligt överbefälhavaren innebära

en rationalisering, varigenom driftkostnaderna bleve lägre och säkerhetskravet

bättre tillgodosett. Jämväl arméförvaltningens tygdepartement har

i princip funnit önskvärt, att det föreslagna utbyggnadsprogrammet kommer

till utförande. Statens krigsmaterielnämnd har anfört, att det tillverkningsprogram,

som lagts till grund för de föreslagna nyanläggningarna, upprättats

i samråd med krigsmaterielnämnden. Nämnden har emellertid framhållit

angelägenheten av att nämnden bereddes tillfälle framföra sina synpunkter

på valet av förläggningsplats för de föreslagna pjäshyls- och ammunitionsreservfabrikerna.

Slutligen har 7.942 års utredning rörande visst bostadsbehov

inom försvarsväsendet framhållit, att, ehuru bostadsanskaffning

för försvarsväsendets personal enligt utredningens mening i möjligaste mån

borde ske i öppna marknaden, utredningen med hänsyn såväl till vikten av

att öka verkstädernas effektivitet och säkerhet som till anläggningarnas och

maskinutrustningens stora kapitalvärde ansåge sig böra biträda verkstadsnämndens

förslag med viss av utredningen förordad begränsning av byggnadsprogrammet,

vilken skulle medföra en besparing av 65,000 kronor.

Sedermera har försvarsväsendets verkstadsnämnd i skrivelse den 19 februari

1943 till förnyad behandling upptagit frågan om ordnandet av den statliga

pjäshylstillverkningen. Nämnden har därvid föreslagit en delvis annan

lösning av denna fråga än den som framlagts i skrivelsen den 7 december

1942. Rörande den närmare innebörden av förslaget torde få hänvisas till

handlingarna. Här må emellertid framhållas, att de sammanlagda kostnaderna

för anläggningarna för pjäshylstillverkningen jämväl enligt det reviderade

förslaget komme att hålla sig inom ramen för de i sistnämnda skrivelse

angivna totalkostnaderna.

I förevarande sammanhang får jag jämväl anmäla uppkommen fråga örn

dispositionen av de medel, som anvisats för den hittills vid ammunitionsfabrikens

avdelning i Karlstad beslutade utbyggnaden.

Såsom inledningsvis framhållits avsågs ursprungligen utbyggnaden av

Karlstadsfabriken skola ske i fyra etapper. Förutom medel, 500,000 kronor,

för vissa för företaget i dess helhet avsedda förberedande åtgärder har för

etapp I dels ianspråktagits ett belopp av 600,000 kronor, som stått till Kungl.

Maj:ts förfogande, dels av riksdagen anvisats 592,900 kronor. Med anlitande

av dessa medel ha samtliga i etapp I ingående arbeten enligt fastställt byggnadsprogram

planenligt utförts genom arméförvaltningens fortifikationsstyrelse.

— För de i etapperna II och III ingående byggnadsåtgärderna även
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

53

som för viss med utbyggnad av etapperna I—III sammanhängande maskinanskaffning

har riksdagen såsom nämnts anvisat ett anslag av 3,200,000 kronor.

Av det vid propositionen i ämnet (1940 L: 208) fogade utdraget av statsrådsprotokollet

framgår, att av anslaget avsågos skola bestridas dels byggnadskostnader,

i propositionen uppskattade till 2,867,760 kronor, dels kostnader

för maskinanskaffning, 335,000 kronor. Vidare framgår, att kostnadsberäkningarna

hänförde sig till prisläget 1939. Medel för den merkostnad,

som kunde beräknas uppstå — för tiden intill medelsäskandenas framläggande

uppgående till omkring 15 procent — avsågs att senare, på förslag av

fortifikationsstyrelsen, äskas av riksdagen.

Utbyggnaden av etapperna I—III omhändei-hades till en början av arméförvaltningens

tygdepartement och fortifikationsstyrelse. Genom beslut den

12 december 1941 bemyndigade emellertid Kungl. Majit, på därom av arméförvaltningens

tygdepartement och försvarsväsendets verkstadsnämnd gjord

framställning, verkstadsnämnden att övertaga uppdraget att uppföra nybyggnaderna

för ammunitionsfabriken i Karlstad från och med den 1 januari

1942.

Under erinran om vad sålunda förekommit har försvarsväsendets verkstadsnämnd

i skrivelse den 6 februari 1942 anfört bland annat följande.

Verkställda undersökningar beträffande planeringen av ammunitionstillverkningen

hade utvisat, att en väsentligt annan fördelning av ammunitionstillverkningen

borde ske än den som vid uppgörande av de ursprungliga planerna

för Karlstadsfabriken förutsatts. De i etapp II ingående anläggningarna

borde med hänsyn härtill icke komma till utförande, då den tillverkning,

för vilken de voro avsedda, avsåges förläggas till annan fabrik. Icke

heller alla i etapp III ingående byggnader hade utförts. Å andra sidan hade

vissa anläggningar, som ursprungligen avsetts utföras under utbyggandet av

etapp IV, redan färdigställts.

För etapperna I och III hade i fortifikationsstyrelsens kostnadsberäkning,

som lagts till grund för de begärda anslagen, upptagits 3,261,915 kronor.

Droges härifrån kostnaderna för de byggnader och anläggningar tillhörande

etapp III, som ej kommit till utförande, 292,565 kronor, återstode 2,969,350

kronor för de till etapperna I och lil hörande, nu utförda anläggningarna.

För dessa beräknas emellertid kostnaderna komma att uppgå till 3,400,000

kronor. Tygdepartementet och fortifikationsstyrelsen hade tidigare angivit, att

den kostnadsberäkning, på grund av vilken anslag begärdes, hänförde sig

till 1939 års prisnivå. Väntad kostnadsökning hade angivits till cirka 15 procent.

Verkstadsnämnden ville framhålla, att den skedda kostnadsökningen

uppginge till mindre än 15 procent.

De byggnader och anläggningar, som tillkommit utöver etapperna I och

III, vore bland annat skyddsrumsanläggningar, anläggning för mera omfattande

åskledarskydd, utökade anläggningar för vatten, avlopp och dränering,

anskaffningar för brandskydd oell liknande. Kostnaden för dessa anläggningar

och anskaffningar hade uppgått till i runt tal 300,000 kronor.

Ursprungligen hade avsetts, alt den maskinutrustning, som erfordrades för

de tre första etapperna, ej skulle behöva nyanskaffas, utan att befintlig utrustning

vid ammunitionsfabriken Marieberg skulle kunna användas. För

utrustning av de tre första etapperna hade också i kostnadsberäkningen upptagits

allenast 335,000 kronor, vilket omräknat för de två nu utförda etapperna

skulle bliva cirka 250,000 kronor. Emellertid hade de senare uppkom
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

na ökade kraven på leveranskapacitet medfört, att en bortflyttning av maskiner

från Marieberg i stor utsträckning ej kunnat ske. Vidare hade vid den

hösten 1940 timade olyckshändelsen vid aktiebolaget Bofors Nobelkrut en

stor del maskiner, tillhöriga Marieberg och tillfälligt uppställda i Bofors, blivit

totall förstörda. Som följd härav hade större delen av utrustningen för

Karlstad fått helt nyanskaffas. En betydande prisstegring på all maskinutrustning

bade vidare ägt rum. Anskaffning av maskiner och övrig utrustning

samt flyttning, monteringsarbete och liknande beräknades därför komma

att uppgå till cirka 800,000 kronor. Vidare hade åtgärder omedelbart måst

vidtagas för att ytterligare utöka kapaciteten i fråga om viss tillverkning.

Kostnaderna härför beräknades till 250,000 kronor. Därtill komme kostnader

för luftskyddsrum för den utökade personalen, vilka beräknats till 80,000

kronor. Slutligen bleve det nödvändigt att inreda en provisorisk matlokal för

en beräknad kostnad av 40,000 kronor.

Det sammanlagda medelsbehovet för den sålunda utbyggda delen av ammunitionslabriken

i Karlstad beräknades således till sammanlagt 4,870,000

kronor eller i det närmaste till det belopp, som ursprungligen avsetts för utbyggandet

av etapperna I, II och III.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde verkstadsnämnden

i förenämnda skrivelse den 6 februari 1942 om medgivande att få använda

återstoden av de för uppförande av ny ammunitionsfabrik anslagna medlen

i enlighet med vad i skrivelsen angivits.

I häröver den 19 maj 1942 avgivet utlåtande lia armé förvaltningens tggdepartement

och fortifikationsstyrelse framhållit bland annat följande.

Såväl de förberedande åtgärderna som de till etapp I hänförliga arbetena

vore till fullo utförda. Till etapp II hänförliga arbeten hade icke till någon

del utförts. Av de till etapp III hänförliga arbetena hade flertalet planenligt

kommit till utförande. Vissa till etappen hänförliga byggnader hade emellertid

icke uppförts, nämligen bostadshus åt en arbetsofficer, bostadshus i vad

detsamma avsåge bostad åt en verkmästare, marketenteri samt tunnel med

skyddsrum.

Till etapperna I och III hänförliga arbeten med uppförande av byggnader

och anläggningar, vilka tillkommit utöver byggnadsprogrammet för sagda

etapper, vore i huvudsak skyddsrumsanläggningar, anläggning för mera omfattande

åskledareskydd samt anskaffningar för brandskydd.

Vad anginge i nämndens skrivelse omförmälda arbeten, för vilka medel

begärdes, syntes böra framhållas, att samtliga ifrågavarande arbeten numera

— enligt under hand inhämtade upplysningar — igångsatts respektive slutförts.

I den mån de i skrivelsen upptagna arbetena helt anslöte sig till de till

Kungl. Maj:t ingivna byggnadsprogrammen, syntes intet vara att erinra mot

bifall till nämndens framställning. Vad åter anginge sådana i nämndens

skrivelse omförmälda arbeten, vilka icke helt anslöte sig till förenämnda

byggnadsprogram, syntes å ena sidan böra särhållas arbeten med uppförande

av byggnader och anläggningar och å andra sidan arbeten med nyanskaffning

av maskinutrustningen.

Vidkommande byggnader och anläggningar syntes desamma utgöra allenast

en i förhållande till ^byggnadsarbete! i dess helhet obetydlig komplettering

av byggnadsprogrammet och kunde därför icke sägas innefatta någon väsentlig

avvikelse från detsamma. Med hänsyn härtill syntes de ändrade utbyggnadsdispositionerna

i vad avsåge byggnader och anläggningar icke innefatta

avvikelse från av Kungl. Majit eller riksdag fattade beslut. Mot nämndens

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163. 00

framställning i denna del hade tygdepartementet och fortifikationsstyrelsen

icke något att erinra.

Vad åter anginge nyanskaffning av maskinutrustningen måste de ändrade

dispositionerna i förhållande till byggnadsprogrammet sägas innefatta väsentliga

avvikelser från detsamma. Vid sådant förhållande syntes det kunna

ifrågasättas, huruvida icke de ändrade dispositionerna innebure avvikelser

från beslutet den 14 juni 1940, i den mån förslagen till verkställande av ifrågavarande

maskinanskaffningar icke före igångsättandet av åtgärderna i fråga

underställts Kungl. Maj:ts prövning.

Armé föro altning ens civila departement har i utlåtande den 9 juni 1942

framhållit, att av de för utbyggande av ammunitionsfabriken i Karlstad anvisade

medlen 335,000 kronor syntes ha beräknats för maskinanskaffning

och flyttningskostnader men att av verkstadsnämndens skrivelse framginge,

att kostnaderna i angivna hänseende i själva verket komme att uppgå till

1,050,000 kronor. Det syntes icke kunna anses principiellt riktigt, att kostnader

av ifrågavarande slag redovisades å fastighetsfond. Departementet finge

såsom sin uppfattning uttala, att ifrågavarande belopp å 1,050,000 kronor

bort redovisas å driftbudgeten, varför — utöver ovannämnda till driftbudgeten

hänförliga belopp å 600,000 kronor, vilket i första hand syntes böra räknas

såsom avseende maskinanskaffning — 450,000 kronor borde särskilt anvisas

å nämnda budget.

Slutligen har riksräkenskapsverket den 16 juni 1942 anfört bland annat

följande.

Försvarsväsendets verkstadsnämnds föreliggande framställning syntes avse

anvisande av medel för täckande av överskridanden av kostnaderna för vissa

byggnadsarbeten och maskinanskaffningar för ammunitionsfabriken i Karlstad,

vilka, enligt vad handlingarna i ärendet utvisade, numera i stort sett

slutförts. Med hänsyn till vad riksräkenskapsverket tidigare anfört i liknande

ärenden föranledde vad sålunda förekommit icke till något ämbetsverkets

vidare uttalande rörande själva överskridandena.

Det föreliggande medelsbehovet syntes hänföra sig till dels en ökning i byggnadskostnaderna

på grund av prisstegring och dels en merkostnad för utökning

av maskinanskaffningen. Det syntes vara uteslutet att hos 1942 års

riksdag äska anslag för täckande av medelsbehovet i fråga. Därest tiden för

ny riksdagssession icke kunde avvaktas, torde för bestridande av kostnaderna

i fråga böra anlitas å förskottsstat för försvarsväsendet för nästa budgetår

uppfört anslag till kapitalinvestering, i vad avser byggnadskostnad^^ och å

samma stat uppfört anslag till engångsutgifter, den till Kungl. Maj:ts förfogande

stående anslagsposten, i vad avser maskinanskaffningar.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att försvarsväsendets verkstadsnämnd

nu framlagt ett flertalet nämnden underställda fabriker berörande

utbyggnadsprogram, avseende såväl nyanläggningar som ombyggnads- respektive

iståndssättningsarbeten å redan befintliga anläggningar. Till en del

kan detta utbyggnadsprogram anses betingat redan av de erfarenheter verkstadsnämnden

under sin hittillsvarande verksamhet vunnit rörande nödvändigheten

att av driftsekonomiska skäl och ur säkerhetssynpunkt vidtaga moderniseringar

vid de i många fall omoderna oell ur brand-, explosions- och

Departements
chefen.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

luftskyddssynpunkt riskabla anläggningarna. Vid bedömandet av omfattningen

av det framlagda programmet måste vidare beaktas, alt detsamma utgör

en fortsättning av den utflyttning av ammunitionsfabrikens avdelning å Marieberg,

varom beslut fattats av 1939 års lagtima riksdag och vilken utflyttning

delvis påbörjats i och med färdigställandet av vissa anläggningar i Karlstad.

Aven örn de nu antydda omständigheterna i och för sig betingat framläggandet

av ett utbyggnadsprogram för fabrikerna i fråga, utgöra de emellertid

icke ensamma grunden till den ifrågasatta utbyggnaden. Denna måste

nämligen ses mot bakgrunden jämväl av den planering rörande ammunitionsanskaffningen,

för vilken statens krigsmaterielnämnd har att bära ansvaret.

Härutinnan må följande framhållas.

Krigsmaterielnämndens planer rörande ammunitionsanskaffningen — hit

hänföres även krut- och rökmaterieltillverkningen —- under krig bygga på den

förutsättningen, att tillverkningen skall bedrivas dels vid de helt statliga, redan

i fredstid verksamma fabrikerna, dels med anlitande av privatindustriens

resurser, eventuellt efter omställande av dessa industriers produktionsapparat,

dels ock vid vissa med bidrag av statsmedel uppförda, i privat regi

drivna s. k. skuggtabriker. För privatindustriens medverkan till denna produktion

ha planer utarbetats och äro alltjämt under utarbetande. Till grund

för planerna för ammunitionsanskaffningens ordnande ligga vissa uppskattade

behov.

Av det sagda framgår, att krigsmaterielnämnden vid upprättande av dessa

planer räknat med att viss produktion skall ombesörjas av de rent statliga

— under verkstadsnämnden sorterande — ammunitionsfabrikerna. Vid bedömandet

av storleken av denna produktion har uppenbarligen hänsyn måst

tagas till å ena sidan ekonomiska skäl — bland annat måste den statliga investeringen

hållas inom rimliga gränser — och å andra sidan privatindustriens

möjligheter att genomföra den på densamma fallande anskaffningen.

Man har därvid eftersträvat att i stort sett så avväga den på de statliga

fabrikerna fallande delen, att dessa fabriker i fredstid kunna i det närmaste

helt utnyttjas för produktion av de för förbrukning i fredstid erforderliga

ammunitionseffekterna. Endast anläggandet av en statlig ammunitionsreservfabrik

och anskaffandet av viss reservutrustning kan sägas ligga vid sidan

av den fredsmässiga produktionen.

För att de statliga ammunitionsfabrikerna skola mäkta genomföra de å

dem fallande uppgifterna såväl i fred som under krig erfordras emellertid

genomgripande moderniseringar i rationaliseringssyfte ävensom åtskilliga

nyanläggningar.

, Det nu framlagda utbyggnadsprogrammet, som upprättats i nära samarbete

med krigsmaterielnämnden, är uppgjort från denna utgångspunkt och

grundat på de sålunda upprättade anskaffningsplanerna. Att programmet

utformats under hänsynstagande till den beslutade utflyttningen av ammunitionsfabriken

å Marieberg är redan omnämnt.

De principer som uppställts beträffande utnyttjandet av de rent statliga

ammunitionsfabrikerna för fyllandet av krigsbehovet av ammunition finner

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

57

jag för min del kunna godtagas. Att de nödvändiggöra en omfattande utbyggnad

och modernisering av fabrikerna torde vara uppenbart. Denna utbyggnad

och modernisering bör givetvis samordnas med den tidigare beslutade

utflyttningen av ammunitionsfabriken å Marieberg.

Jag har jämväl bibragts den uppfattningen, att den av verkstadsnämnden

till uppförande föreslagna nybyggnaden för gasmaskfabriken bör komma till

stånd ävensom att föreslagna utvidgnings- och moderniseringsåtgärder vid

Karl Gustafs stads gevärsfaktori äro ändamålsenliga. Pjäshylstillverkningen

synes även böra ordnas enligt de av verkstadsnämnden angivna principerna.

Jag finner mig sålunda beredd att i princip tillstyrka det av verkstadsnämnden

framlagda utbyggnadsprogrammet.

Vad härefter angår den närmare utformningen av utbyggnadsprogrammet

synes mig detta i stort sett kunna godtagas. Till programmets alla enskildheter

kan givetvis icke i detta sammanhang tagas definitiv ställning. På ett

par punkter — ordnandet av pjäshylstillverkningen och anläggandet av ammunitionsreservfabrik

— föreligga för övrigt för närvarande icke slutliga

förslag. Uppenbarligen kan även beträffande övriga anläggningar, allteftersom

arbetena med genomförandet av utbyggnadsprogrammet fortskrida, anledning

uppkomma att förorda i vissa hänseenden ändrade dispositioner. Det

ligger emellertid i sakens natur, att ett utbyggnadsprogram av här ifrågavarande

art måste i princip fastställas i ett sammanhang; en förändring av mer

avgörande betydelse beträffande en fabrik inverkar på planerandet av en annan.

Jag finner mig därför böra förorda, att det framlagda byggnadsprogrammet

lägges till grund för medelsäskanden hos riksdagen. Jag förutsätter

givetvis, att för ändamålet anvisade anslag skola få utnyttjas först sedan

situationsplaner och definitiva kostnadsberäkningar underställts Kungl. Maj:t

för godkännande. Därest i samband härmed avsteg från de nu företedda

principförslagen befinnas erforderliga, torde Kungl. Majit böra äga rätt att

inom ramen för anvisade medel och nied iakttagande av att beräknade

totalkostnader icke överskridas besluta örn utbyggnadsprogrammets definitiva

utformande.

I samband med den undan för undan skeende prövningen av ifrågakommande

byggnadsåtgärder och maskinanskaffning böra givetvis alla möjligheter

beaktas att nedbringa kostnaderna för utbyggnadsprogrammets realiserande.

Särskilt i ett hänseende synas möjligheter till kostnadsbesparingar

föreligga, .lag syftar på den omfattande tjänstebostadsbebyggelse, som av

verkstadsnämnden föreslagits och av den inom försvarsväsendet verksamma

bostadsutredningen, ehuru i begränsad omfattning, tillstyrkts. Särskild uppmärksamhet

bör enligt min mening ägnas frågan om nödvändigheten att

genomföra ett så omfattande bostadsanskaffningsprogram, och därvid böra

jämväl beaktas möjligheterna att eventuellt ordna bebyggelsen i form av

egna hem. Den utredning, som i dessa hänseenden erfordras, bör ankomma

på den försvarets bostadsanskaffningsnämnd, som enligt i särskild proposition

framlagt förslag bör inrättas.

Med dessa reservationer synas emellertid de av verkstadsnämnden fram
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

lagda kostnadsberäkningarna kunna läggas till grund för uppskattandet av

medelsbehovet. Enligt verkstadsnämndens beräkningar erfordras ett belopp

av tillhopa 20,845,000 kronor, därav å byggnader belöpa 17,165,000 kronor

och på maskinanskaffning 3,680,000 kronor. Kostnaderna för utbyggnadsprogrammets

realiserande medföra sålunda medelsanvisning av betydande

storleksordning. Jag vill emellertid här framhålla, att kostnaderna enligt vad

jag inhämtat från verkstadsnämnden till inemot 9,000,000 kronor äro direkt

hänförliga till den beslutade utflyttningen av Mariebergsfabriken. Det förtjänar

jämväl alt framhållas, alt därest det framlagda utbyggnadsprogrammet

icke skulle genomföras nämnda utflyttning troligen skulle komma att

draga större kostnader, vilka torde närma sig det belopp, som enligt vad jag

inledningsvis anfört återstår av den ursprungligen till 17,100,000 kronor uppskattade

kostnaden, eller omkring 12,200,000 kronor.

Emellertid torde vissa möjligheter föreligga att beträffande byggnadskostnaderna

något nedbringa den medelsanvisning, som behöver äskas av riksdagen.

Till en början torde sålunda det av verkstadsnämnden äskade beloppet

i enlighet med förenämnda bostadsutrednings yttrande kunna minskas

med 65,000 kronor. Av den redogörelse, som i det föregående lämnats rörande

dispositionen av hittills av riksdagen för nybyggnad för ammunitionsfabriken

anvisade medel, tillhopa 4,292,900 kronor, framgår vidare, att —

bortsett från maskinanskaffning — allenast 3,820,000 kronor disponerats.

Av nämnda belopp utgör enligt vad jag inhämtat omkring 265,000 kronor

förskottsvis guldna expropriationskostnader, vilka enligt det med Karlstads

stad ingångna avtalet slutligt skola gäldas av staden. En behållning av

(4,292,900 — 3,820,000 + 265,000 =) 737,900 kronor beräknas sålunda —- bortsett från maskinanskaffning — föreligga å dessa medel. Därest riksdagen

icke har något att däremot erinra, är det min avsikt att föreslå Kungl.

Majit, att dessa medel må tagas i anspråk för det nu aktuella byggnadsprogrammet.

Under samma förutsättning är det min mening förorda, att det

anslag om 115,000 kronor, som av 1940 års lagtima riksdag (skrivelse nr 72)

anvisats till uppförande av en administrationsbyggnad vid Åkers krutbruk

men vilket anslag i avbidan a det slutliga utformandet av anläggningen i

fråga ännu icke disponerats, må lagas i anspråk för den av verkstadsnämnden

förordade utbyggnaden av bruket. Härefter skulle sålunda för utbyggnaden

erfordras, såvitt avser byggnader, ett belopp av (17,165,000 — 65,000 —

737,900 - 115,000 =) 16,247,100 kronor eller i runt tal 16,250,000 kronor.

Å andra sidan torde det bliva nödvändigt att beräkna kostnaderna för

maskinanskaffning m. m. något högre än det av verkstadsnämnden uppskattade

beloppet. Medel torde nämligen i förevarande sammanhang böra

äskas för bestridande av vissa kostnader för den hittills verkställda maskinanskaffningen

m. m. för utbyggda etapper av ammunitionsfabriken i Karlstad.

Dessa kostnader lia uppgått till 1,050,000 kronor. För ändamålet bör,

såsom arméförvaltningens civila departement anfört, lämpligen i första hand

utnyttjas de medel som över driftbudgeten tagits i anspråk för uppförandet

av Karlstadsfabriken. För bestridande av återstående kostnader (1,050,000 —

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

59

600.000 =) 450,000 kronor böra medel äskas av riksdagen. Det erforderliga

beloppet för maskinanskaffning m. m. kommer då att uppgå till (3,680,000 +

450.000 =) 4,130,000 kronor.

I förevarande sammanhang kan jag icke underlåta att framhålla det anmärkningsvärda

i det sätt på vilket myndigheterna disponerat för Karlstadsfabrikens

utbyggnad till förfogande ställda medel. Det vill synas som örn

vidtagna dispositionsåtgärder icke vare sig beträffande byggnadsarbeten eller

i fråga om maskinanskaffning stå i överensstämmelse med de förutsättningar

som statsmakterna utgått från vid medlens anvisande. Även om förutsättningarna

för utbyggandet av fabriken ändrats av beredskapsskäl eller med

hänsyn till det under utarbetande varande utbyggnadsprogrammet för ordnandet

av verkstadsdriften i dess helhet hade det uppenbarligen ålegat myndigheterna

att inhämta Kungl. Maj.ts medgivande till ändrad disposition av

de anvisade medlen. Härvid har jag icke förbisett, att den förutnämnda explosionsolyckan

i Bofors nödvändiggjort en ändrad användning av de till

förfogande stående medlen.

Enligt vad jag ovan anfört skulle för det av mig förordade utbyggnadsprogrammet

erfordras (16,250,000 + 4,130,000 =) 20,380,000 kronor. Beträffande

finansieringen av programmet får jag framhålla följande.

I den proposition, som det är min avsikt att inom den närmaste tiden föreslå

Kungl. Majit att avlåta till riksdagen angående försvarsväsendets centrala

förvaltning, ämnar jag förorda, att de fabriker, om vilka nu varit fråga, i

förvaltningshänseende göras självförsörjande under en för dem gemensam

förvaltningsmyndighet. Det är min avsikt att i samband därmed föreslå inrättande

av en särskild fabriksfond. Sedan en dylik fond inrättats böra erforderliga

medelsanvisningar ske såsom kapitalinvestering i densamma. Avskrivning

av investerat kapital avses skola ske genom ersättning till särskilda

för ändamålet upplagda förnyelsefonder.

Intill dess en dylik fabriksfond inrättats — detta torde knappast kunna ske

förrän från och med budgetåret 1944/45 — bör för fabrikerna erforderlig

medelsanvisning för byggnadsändamål liksom hittills ske såsom kapitalinvestering

i försvarsväsendets fastighetsfond och avskrivning av det investerade

kapitalet i vanlig ordning ske dels genom engångsavskrivning med

50 procent dels med en årlig avskrivning. Beträffande medelsanvisning för

maskinanskaffning åter skulle denna med tillämpning av hittills gällande

principer ske över riksstatens driftbudget och anskaffningen således betraktas

såsom i sin helhet från början avskriven. Det torde vara uppenbart,

att, därest den nu förordade maskinanskaffningen vid fondens inrättande

skall betraktas som i sin helhet avskriven, fondens ställning skulle bliva

bättre än som motsvarade det faktiska läget. Det synes riktigare, att de effekter,

som avses produceras med anlitande av de nu anskaffade maskinerna,

enligt de till grund för den nya fondens upprättande liggande principerna

belastas med mot avsättningen lill förnyelsefond svarande omkostnadspålägg.

Detta syfte synes kunna nås genom att den nu erforderliga medelsanvisningen

såvitt avser maskinanskaffningen sker över fonden för förlag till

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

statsverket. Sedan fabriksfonden inrättats bör motsvarande belopp successivt

återföras till förlagsfonden.

Beträffande avskrivningsbehovet för den av mig förordade kapitalinvesteringen

i försvarsväsendets fastighetsfond, uppgående till 16,250,000 kronor,

må följande framhållas. Enligt tillämpade principer skall denna investering

omedelbart avskrivas till 50 procent, d. v. s. med 8,125,000 kronor. En betydande

del av investeringen är att anse som en kostnad för den beslutade

utflyttningen av Mariebergsfabriken. Denna utflyttning skall till 50 procent

bestridas med anlitande av särskilda medel (nettoinkomsterna från den av

Djurgårdskommissionen bedrivna exploateringen av försvarets andel i Marieberg—Konradsbergsområdet

m. m.). Såsom tidigare framhållits äro av utbyggnadsprogrammets

totalkostnader inemot 9,000,000 kronor direkt hänförliga

till utflyttningen av Mariebergsfabriken. Räknar man med att allenast

dessa direkt till utflyttningen hänförliga kostnader skola finansieras

med anlitande av nämnda särskilda medel, skulle över driftbudgeten återstå

alt täcka (8,125,000 — 4,500,000 =) 3,625,000 kronor. Med hänsyn dels

till att en del av totalkostnaderna måste anses betingade av ändrade dispositioner

beträffande det ursprungliga utflyttningsprogrammet för Mariebergsfabriken

dels ock till att vissa av de förordade utbyggnadsarbetena äro

av den art, att de böra komma till utförande vid sidan av den av 1942 års

riksdag fastställda planen för försvarsväsendets fortsatta utbyggnad och

organisation — jag tänker härvid närmast på ammunitionsreservfabriken

men även på vissa delar av pjäshylsfabriken — synes allenast en del av

sistnämnda belopp, vilken jag uppskattat till 275,000 kronor, böra medräknas

inom den för genomförandet av nämnda plan bestämda kostnadsramen

för femårsperioden 1942/47.

Försvarsväsendets verkstadsnämnd har föreslagit, att medelsanvisningama

för utbyggnadsprogrammet fördelas med i det närmaste lika delar å budgetåren

1942/43 och 1943/44. För egen del finner jag icke troligt att utbyggnaden

skall kunna igångsättas så snart, att något mer väsentligt medelsbehov

skall behöva tillgodoses under innevarande budgetår. Jag förordar

förty, att medelsäskandena å tilläggsstat för budgetåret 1942/43 begränsas

till 2,000,000 kronor för byggnadsändamål och 2,500,000 kronor för

maskinanskaffning. Resterande medel, 14,250,000 kronor respektive 1,630,000

kronor, torde böra äskas för budgetåret 1943/44. Jag torde framdeles få

framlägga förslag härutinnan.

Under förevarande punkt torde böra äskas det för innevarande budgetår

för byggnadsverksamheten erforderliga anslaget.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen

att till Utbyggnad av vissa fabriker och anläggningar å tillläggsstat

till riksstaten för budgetåret 1942/43 anvisa ett reservationsanslag

av.................... kronor 2,000,000.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

61

[2.] 7 e. Vissa förråds- och verkstadslokaler, reservationsanslag. Sedan

riksdagen (skrivelse nr 23) efter framställning av Kungl. Majit (prop. 1942:

2, bilaga 8, punkten 4) å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941/42

anvisat ett reservationsanslag av 1,270,000 kronor till Vissa förråds- och

verkstadslokaler, hemställde arméförvaltningens fortifikationsstyrelse i skrivelse

den 30 december 1942, att ytterligare ett belopp av 120,000 kronor

måtte ställas till ämbetsverkets förfogande för utbyggande av visst i riksdagens

ifrågavarande beslut avsett ammunitionsförråd till den kapacitet,

som numera ansåges vara oundgängligen erforderlig. Erfarenheterna från

under utförande varande förråd hade nämligen givit vid handen, att ammunition

vid längre lagringstid icke kunde sammanträngas i den utsträckning

man tidigare ansett sig kunna räkna med, särskilt då krav på snabb

utlastning måste upprätthållas.

Sedermera meddelades under hand från fortifikationsstyrelsen, att det

bland annat ur ekonomisk synpunkt var angeläget, att de med utbyggnaderna

sammanhängande arbetena kunde utföras i följd med de arbeten, till vilka

medel redan anvisats och som praktiskt taget slutförts. Med anledning

härav bemyndigade Kungl. Majit genom beslut den 5 februari 1943 styrelsen

att med anlitande av omhänderhavande medel inom en kostnadsram av

120,000 kronor vidtaga nödiga åtgärder för utökning av ifrågavarande ammunitionsförråd;

varjämte Kungl. Majit förklarade sig vilja framdeles meddela

beslut rörande det slutliga gäldandet av kostnaderna.

Då den ytterligare utbyggnad av ammunitionsförråd varom här är fråga DeparUmentsär

betingad av sådana faktorer, som knappast kunde förutses vid upprät- chefentandet

av de ursprungliga kostnadsberäkningarna för förråden, får jag —

under erinran att detta anslagsändamål hänför sig till ett äldre byggnadsföretag,

vilket ur beredskapssynpunkt befunnits erforderligt, och därför icke

torde böra medräknas inom den för femårsperioden 1942/47 för armén fastställda

kostnadsramen för byggnadsarbeten — hemställa, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen

att till Vissa förråds- och verkstadslokaler å tilläggsstat

till riksstaten för budgetåret 1942/43 anvisa ett reservationsanslag

av .............................. kronor 120,000.

[3.] 7 f. Anordnande av visst sprängämnesförråd, reservationsanslag. 1

skrivelse den 31 augusti 1942 angående anslag å tilläggsstat för budgetåret

1942/43 har arméförvaltningen hemställt örn anvisande å nämnda tilläggsstat

av — såvitt här är i fråga — ett belopp av 80,000 kronor för anordnande

av visst i skrivelsen närmare angivet sprängämnesförråd.

För bestridande av de med ifrågavarande anläggning förenade kosina- Departement* - derna torde medel böra äskas av riksdagen i form av särskilt reservations- che-ten.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Departements
chefen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

anslag a tilläggsstat till riksstaten för löpande budgetår. Anslaget torde nied

hänsyn till att anläggningen närmast är att hänföra till av försvarsberedskapen

betingade åtgärder icke böra inräknas i den i 1942 års försvarsproposition

angivna kostnadsramen för försvarets utbyggande.

Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen

att till Anordnande av visst sprängämnesförråd å tilläggsstat

till riksstaten för bugetåret 1942/43 anvisa ett reservationsanslag

av .......................... kronor 80,000.

[4.] 7 g. Uppförande av ersättningsbyggnad för nedbrunnen förrådsbyggnad,

reservationsanslag. Genom särskilda beslut har riksdagen anvisat medel

för uppförande av centrala ammunitionsförråd.

Med erinran härom har statens krigsmaterielnämnd i skrivelse den 6

februari 1943 anfört i huvudsak följande. Med anlitande av nämnda medel

hade nämnden bland annat vid ett under byggnad varande förråd för en

kostnad av 13,500 kronor uppfört en friliggande förrådsbyggnad för lagring

av tomma ammunitionslådor. Byggnaden, som färdigställts i juli 1942 och

använts bland annat såsom provisorisk expedition för den vid förrådet tjänstgörande

tygförvaltaren, hade den 15 december 1942 nedbrunnit till grunden,

varvid jämväl en del inventarier m. m. förstörts. Enligt polisutredning torde

branden ha orsakats av fel i en rökgång. Med hänsyn till inträffade prisstegringar

beräknades kostnaden för uppförande av ny förrådsbyggnad till

cirka 16,000 kronor.

Under aberopade av vad sålunda anförts hemställde krigsmaterielnämnden

att för uppförande av en ny förrådsbyggnad ett belopp av 16,000 kronor

måtte ställas till förfogande.

Härförutom har nämnden hemställt, att för anskaffning av nya linoleummattor

samt möbler och kontorsinventarier såsom ersättning för de vid

branden förstörda måtte anvisas tillhopa 9,800 kronor. Sedermera har från

nämnden under hand meddelats, att sistnämnda kostnader kunna bestridas

från tillgängliga medel.

Jag finner mig böra tillstyrka bifall till framställningen till den del densamma

avser uppförande av ersättningsbyggnad och uppskattar kostnaderna

härför i enlighet med föreliggande beräkning till 16,000 kronor. De återstående

kostnaderna kunna, såsom i det föregående omnämnts, bestridas i

annan ordning. Den av mig förordade medelsanvisningen synes böra ske

såsom kapitalinvestering i försvarsväsendets fastighetsfond, arméförvaltningens

delfond. Utgiften synes icke böra falla inom den för byggnadsarbeten

m. m. för armén för femårsperioden 1942/47 beräknade kostnadsramen.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 163.

63

att till Uppförande av er sättning sbyggnad för nedbrunnen

förrådsbyggnad å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret

1942/43 anvisa ett reservationsanslag

av .................................... kronor 16,000.

[5.] 16 b. Förvärv av viss fastighet m. m., reservationsanslag. Sedan vederbörande

militärmyndigheter hos arméförvaltningens fortifikationsstyreise

gjort framställning om vissa av militära skäl påkallade röjningar av skog å

såväl kronan tillhörig som i enskild ägo varande mark, hemställde styrelsen

i skrivelse den 25 januari 1943 hos Kungl. Maj:t, såvitt här är i fråga, om

förvärv för kronans räkning av viss i skrivelsen närmare angiven mark.

Såsom skäl härför anförde fortifikationsstyrelsen, bland annat, att flertalet

av röjningarna berörda enskilda markägare avgivit för kronan godtagbara

anbud avseende försäljning av befintlig skog å till röjning föreslagna områden,

medan ett mindre antal avgivit anbud som icke synts kunna godtagas.

I sistnämnda fall hemställde styrelsen, att Kungl. Majit med stöd av allmänna

förfogandelagens bestämmelser måtte förordna angående erforderlig röjning

och kalhuggning. I samtliga dessa fall önskade markägarna bibehålla äganderätten

till sina fastigheter. I några fall hade emellertid markägarna förklarat,

att de, därest röjning i den utsträckning fortifikationsstyrelsen ansett erforderlig

komme till stånd, icke önskade bibehålla äganderätten till de skogsskiften,

som berördes av röjningarna, och i ett fall önskade vederbörande

markägare försälja hela sin fastighet. Styrelsen, som funnit vägande skäl

tala för ett förvärv för kronans räkning av ifrågavarande skiften och fastighet,

hade låtit verkställa sakkunnig värdering. Enligt den sålunda företagna

värderingen kunde de till förvärv ifrågasatta områdena uppskattas till ett

värde av sammanlagt cirka 62,000 kronor. Avgivna försäljningsanbud slutade

å 58,000 kronor.

Utöver dessa till röjning ifrågasatta områden hade emellertid vederbörande

militära myndigheter hemställt, att jämväl två intill röjningsområdet

gränsande fastigheter, vilka erfordrades för befästningsändamål m. m., måtte

förvärvas med äganderätt. Rörande dessa fastigheter, vilkas värde enligt sakkunnig

värdering uppskattats till tillhopa 8,500 kronor, hade försäljningsanbud

å 9,000 kronor avgivits. De avgivna anbuden syntes styrelsen skäliga och

för kronan godtagbara. Med stöd av det anförda hemställde fortifikationsstyrelsen,

att tillhopa (58,000 + 9,000 —) 67,000 kronor måtte anvisas för

förvärv av områdena i fråga.

Genom beslut den 5 februari 1943 fann Kungl. Majit gott i princip bifalla

fortifikationsstyrelsens framställning i vad rörde röjningarna å de områden,

som icke föresloges skola av kronan förvärvas med äganderätt, därvid

Kungl. Majit förklarade sig vilja framdeles meddela beslut i fråga om framställningen

i övrigt.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Departements
chefen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

De skäl, som lågo till grund för Kungl. Maj:ts förenämnda beslut den 5

februari 1943, synas tillämpliga och bärande jämväl i förevarande avseende,

varför jag tillstyrker, att medel anvisas för ändamålet. Då enligt vad

handlingarna i ärendet utvisa det för förvärvet fordrade priset måste anses

skäligt, biträder jag fortifikationsstyrelsens förslag och beräknar för ändamålet

ett belopp av 68,000 kronor, vilket belopp jag förutsätter skall förslå

till gäldande jämväl av avstyckningskostnader och oförutsedda utgifter.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Förvärv av viss fastighet m. m. å tilläggsstat till riksstaten

för budgetåret 1942/43 anvisa ett reservationsanslag

av .................................... kronor 68,000.

Fonden för förlag till statsverket.

[6.] aa. Anskaffning av maskiner och utrustning för vissa fabriker och

anläggningar, reservationsanslag. Under hänvisning till vad jag ovan under

punkten 1 :o) anfört får jag hemställa, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Anskaffning av maskiner och utrustning för vissa

fabriker och anläggningar å tilläggsstat till riksstaten för

budgetåret 1942/43 anvisa ett reservationsanslag

av ............................ kronor 2,500,000.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt,

behagar Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:

K. G. Linden.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

65

Bilaga 10.

Kapitalinvesteringar.

i

Socialdepartementet.

Utdrag av protokollet över socialårenden, hållet inför Hans Majit

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 mars

1943.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander,

Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anmäler härefter under

socialdepartementets handläggning hörande ärenden angående kapitalinvestering

å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43 samt anför därvid

följande.

Statens allmänna fastighetsfond.

[1.] 4 b. Anordnande av skyddsrum vid statens sinnessjukhus, reservationsanslag.

I proposition den 4 januari 1940, nr 2, (bil. 15) föreslog Kungl.

Maj:t riksdagen att till anordnande av skyddsrum vid statens sinnessjukhus

å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1939/40 anvisa ett reservationsanslag

av 700,000 kronor. Av anslaget var ett mindre belopp avsett för vidtagande

av vissa åtgärder beträffande brandskyddet vid sjukhusen. I anförande

till statsrådsprotokollet uttalade jag som min mening, att skäl syntes

tala för att tills vidare begränsa de planerade åtgärderna till sådana sinnessjukhus,

som ur luftskyddssynpunkt vöre belägna å A- eller B-ort. Av det begärda

beloppet beräknades en väsentlig del, eller omkring 300,000 kronor,

belöpa på två sjukhus, nämligen S:t Lars och Vipeholms sjukhus i Lund

med ungefär lika fördelning å varje sjukhus. För övriga sjukhus ansågos

mindre belopp, varierande mellan 2,000 kronor och 50,000 kronor, bliva tillräckliga.

I sin skrivelse i anledning av propositionen anförde riksdagen, att

enligt dess uppfattning tillräckliga skäl knappast förelåge för att begränsa

de planerade åtgärderna till sådana sinnessjukhus, som ur luftskyddssynpunkt

vore belägna å A- eller B-ort. Å andra sidan ansåg riksdagen de åt
Rihang

till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 163.

5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

gärder, som ifrågasatts vid S:t Lars och Vipeholms sjukhus, vara av den omfattning

och beskaffenhet, att de borde göras till föremål för omprövning i

syfte att nedbringa de för ändamålet beräknade kostnaderna. Därvid borde

enligt riksdagens uppfattning sannolikt en besparing kunna påräknas, som

jämte viss av Kungl. Majit beräknad kostnadsmarginal lämnade utrymme för

vidtagande av nöjaktiga skyddsrumsanordningar även vid övriga staten tillhöriga

sinnessjukhus. Under åberopande härav anmälde riksdagen, att riksdagen

anvisat det av Kungl. Majit äskade anslaget.

Genom brev den 23 februari 1940 uppdrog Kungl. Majit åt medicinalstyrelsen

att, med beaktande av vad riksdagen anfört, låta, efter omprövning i

erforderliga delar av föreliggande förslag, i samråd med byggnadsstyrelsen

och luftskyddsinspektionen vidtaga anordningar för skyddsrum m. m. vid

statens sinnessjukhus för en sammanlagd kostnad av högst 700,000 kronor.

I skrivelse den 2 mars 1943 har medicinalstyrelsen anmält, att det anvisade

beloppet visat sig otillräckligt samt hemställt örn anvisande av ytterligare

medel.

Styrelsen uppgiver, att, sedan de i förenämnda proposition avsedda förslagen

till anordnande av skyddsrum vid statens sinnessjukhus blivit föremål

för översyn, varvid beaktats vad riksdagen anfört i sin berörda skrivelse,

hade arbetena å skyddsrummen m. m. numera i huvudsak avslutats utom beträffande

Sundby sjukhus vid Strängnäs. Den 1 januari 1943 återstode vid

statens övriga sinnessjukhus allenast vissa kompletteringsarbeten att utföra,

vilka beräknades draga en kostnad av sammanlagt 45,220 kronor. Det

för ändamålet anvisade anslaget hade emellertid sistnämnda dag i sin helhet

disponerats.

Att de ursprungliga kostnadsberäkningarna visat sig otillförlitliga uppgiver

styrelsen väsentligen bero på två omständigheter, nämligen dels den prisstegring,

som inträtt under den tid av drygt två år, som förflutit från det

kostnadsberäkningarna uppgjordes till dess arbetena i huvudsak slutförts,

dels ock att kraven på luftskyddsanordningar av ifrågavarande slag under

samma tid skärpts, så att luftskyddsmyndigheterna vid avsyningar påkallat

vissa anordningar utöver dem som tidigare beräknats. Den förra av dessa

omständigheter hade i tämligen lika grad påverkat kostnaderna för skyddsrumsarbetena

vid samtliga sinnessjukhus, medan den senare omständigheten

i vissa fall icke föranlett direkta kostnadsökningar men däremot nämnbart

påverkat kostnaderna i andra fall. Ehuru styrelsen sökt att genom förenkling

av utförandet och beskärning av byggnadsprogrammen motverka berörda

kostnadsökningar, hade den nyssnämnda merutgiften på 45,220 kronor, motsvarande

drygt 6 procent av de ursprungligen beräknade kostnaderna, icke

kunnat undvikas.

Vad angår skyddsrummet vid Sundby sjukhus framhåller styrelsen, att

kostnaderna härför i det för riksdagen framlagda förslaget beräknats till

20,000 kronor. Sedan styrelsen ställt sagda belopp till förfogande för skyddsrummets

utförande, hade det emellertid visat sig, att beloppet varit otillräckligt.

Efter tidsödande utredningsarbete, vilket föranlett att arbetena ännu

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

67

icke kunnat igångsättas, hade således golvytan av luftskyddsrummen måst

väsentligt utökas. Vidare hade gastätning av alla skyddsrum utom rörskyddsrummen

vid personalbostäderna befunnits erforderlig, varjämte luftrenare i

viss utsträckning måst anskaffas. Kostnaderna för luftskyddsrummen i det

.sålunda föreslagna utförandet uppginge enligt verkställd beräkning till 91,400

kronor, varför ett ytterligare belopp av (91,400 — 20,000 =-) 71,400 kronor

vore erforderligt för ändamålet.

Under åberopande av det anförda har medicinalstyrelsen hemställt, att

Kungl. Maj:t ville ställa ett belopp av ytterligare (45,220 + 71,400 —) 116,620

kronor eller avrundat 116,000 kronor till medicinalstyrelsens förfogande till

anordnande av skyddsrum vid statens sinnessjukhus.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att de beräkningar rörande kost- Departements
ellfi

en

naderna för skyddsrum vid statens sinnessjukhus, vilka förelädes 1940 års

lagtima riksdag, till följd av dels ökade byggnadskostnader och dels stegrade

krav på luftskyddsanordningar ej visat sig hållbara. Sagda omständigheter

hava, bortsett från Sundby sjukhus, medfört en sammanlagd kostnadsökning

av i runt tal 45,000 kronor. I fråga om Sundby sjukhus torde från början en

felkalkylering ha förelegat. Senare verkställda undersökningar ha givit vid

handen, att för detta sjukhus ett tilläggsbelopp av omkring 71,000 kronor

erfordras för ändamålet. I enlighet härmed har medicinalstyrelsen påkallat

anvisande av ytterligare (45,000 + 71,000 —) 116,000 kronor för iordningställande

av skyddsrum vid statens sinnessjukhus. För egen del har jag ej

funnit anledning till erinran mot medicinalstyrelsens nu verkställda beräkningar

och då arbetena äro av den art att de ej gärna kunna anstå till en

senare tidpunkt, torde medel för arbetenas utförande böra anvisas redan

under innevarande budgetår.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

att till Anordnande av skyddsrum vid statens sinnessjukhus

å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43 anvisa ett

reservationsanslag av ....................kronor 116,000.

Statens utlåningsfonder.

[2.] 1. Lånefonden för bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika

familjer, reservationsanslag. Gällande bestämmelser rörande bostadsförsörjning

för mindre bemedlade, barnrika familjer äro meddelade dels i kungörelsen

den 4 september 1935 (nr 512) om lån och bidrag av statsmedel för

beredande av hyresbostäder åt mindre bemedlade, barnrika familjer, dels ock

i kungörelsen den 27 maj 1938 (nr 247) om lån och bidrag av statsmedel för

beredande av bostäder i egnahem åt mindre bemedlade, barnrika familjer.

Båda kungörelserna havn åtskilliga gånger ändrats. I kungörelse den 30 juni

1942 (nr 575) hava vidare meddelats bestämmelser örn räntefoten för bostads
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

anskaffningslån av här ifrågavarande slag. Lån och bidrag enligt förstnämnda

två författningar utgå såväl i stad som å landsbygd. För hyresbostäderna

gäller dock, att bestämmelserna äro tillämpliga å den egentliga landsbygden

allenast då särskilda skäl därtill äro. Centralorgan för verksamheten är statens

byggnadslånebyrå. Kommunalt förmedlingsorgan är, där ej annat beslutats,

drätselkammare respektive kommunalnämnd.

I fråga om hyresbostäder, förvaltade av kommun eller allmännyttigt

företag, beviljas bostadsanskaffningslån för nybyggnad eller

förvärv och förbättring av äldre fastighet. Lån utgår med högst 95 procent

av värdet å fastigheten (eller tomträtten), sedan därifrån avräknats värdet å

tomten. Som säkerhet för lånet skall lämnas första inteckning i fastigheten

eller tomträtten. Låneräntan är fast och bestämmes särskilt för varje budgetår

beträffande de lån, som därunder kunna komma att beviljas. För närvarande

utgör låneräntan 3.25 procent.

Kommunen skall i mån av behov sörja för finansieringen av den del av

fastighetskapitalet, som överskjuter det genom statslånet erhållna. Vidare

skall kommun ställa tomt till förfogande samt gentemot staten ansvara för

den förlust, som kan uppkomma genom försummad hyresbetalning.

Bostadsanskaffningslån till egnahem utgår med högst 81

procent av ny- eller ombyggnadskostnaden. I stadssamhällen har kommunen

att tillhandahålla tomt. I anskaffningskostnaden inräknas därför icke värdet

av tomten. På landsbygden, där kommunen icke är förpliktigad att ställa

tomt till förfogande, inräknas däremot tomtvärdet i anskaffningskostnaden.

Å en del av dylikt lån utgår ränta, medan den återstående delen är räntefri.

Å den icke räntefria delen utgår ränta efter samma regler, som gälla för bostadsanskaffningslån

till hyreshus. Till fastighetsförvaltande kommun eller

allmännyttigt bostadsföretag respektive till barnrika egnahemsägare utgå

årliga bidrag, vilka såsom hyresavdrag respektive annuitetslättnad komma

familjerna till godo.

Bostadsanskaffningslånen utgå från ett å kapitalbudgeten under statens utlåningsfonder

anvisat reservationsanslag, betitlat lånefonden för bostadsförsörjning

för mindre bemedlade, barnrika familjer. Familjebidragen bestridas

från ett under femte huvudtiteln upptaget förslagsanslag till främjande av

bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer. Rörande medelsanvisningen

för ifrågavarande ändamål under de senaste åren torde jag få

hänvisa till följande sammanställning.

Anslagsbelopp (i kronor) för

Budgetår

Bostadsanskaff-

ningslån

Familjebidrag

1940/41

20,000,000

2,400,000

1941/42

20,000,000

3,250,000 :

1942/43

17,500,000

4.500,000

I skrivelse den 8 februari 1943 har statens byggnadslånebyrå hemställt att

för budgetåret 1942/43 måtte anvisas ytterligare anslag till lånefonden för

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

69

bostadsförörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer. I skrivelsen har

anförts i huvudsak följande.

Av 1942 års riksdag hade för budgetåret 1942/43 till berörda lånefond anvisats

ett reservationsanslag av 17,500,000 kronor. Av tidigare för ändamålet

anvisade medel hade vid budgetårets ingång funnits en reservation å

3,885,000 kronor. De för budgetåret tillgängliga medlen hade därför sammanlagt

uppgått till 21,385,000 kronor.

Den statliga verksamheten för beredande av bostäder åt de barnrika familjerna

hade under budgetåret varit synnerligen livlig. Under tiden 1 juli

1942—8 februari 1943 hade bostadsanskaffningslån och familjebidrag av

byggnadslånebyrån beslutats för ett större antal lägenheter än som fallet

varit under hela budgetåret 1941/42. Bostadsanskaffningslån hade under

innevarande budgetår beviljats med ett belopp av sammanlagt 20,715,000

kronor.

Den 8 februari 1943 hade därför för låneverksamheten allenast återstått

ett belopp av (21,385,000 — 20,715,000 =) 670,000 kronor, vilket belopp

beräknades vara förbrukat vid utgången av sistnämnda månad.

Då alltjämt ansökningar om bostadsanskaffningslån till såväl hyreshus

som egna hem inkomme till byrån i oförminskad omfattning och ett avbrott

i låneverksamheten just nu skulle få som konsekvens att ett stort antal

planerade bostäder icke skulle kunna hinna färdigställas till den 1 oktober

1943, ansåge sig byrån böra hemställa, att ifrågavarande lånefond måtte

snarast möjligt för budgetåret 1942/43 förstärkas med 5,000,000 kronor.

I en den 15 februari 1943 dagtecknad promemoria har byggnadslånebyrån

lämnat vissa kompletterande upplysningar rörande byråns ifrågavarande

låneverksamhet. Av promemorian framgår, att byggnadslånebyrån från låneverksamhetens

början till och med den 8 februari 1943 fattat beslut örn bostadsanskaffningslån

för inalles 12,468 bostäder, därav för 7,029 hyresbostäder

och för 5,439 egna hem samt att under budgetåret 1941/42 beslutats

örn lån för 1,769 bostäder, därav 408 hyresbostäder och 1,361 egna hem. Promemorian

utvisar även att under tiden 1 juli 1942—8 februari 1943 beslut

fattats örn utlämnande av lån å sammanlagt 7,817,000 kronor till 814 hyresbostäder

och å sammanlagt 12,898,000 kronor till 984 egna hem. I promemorian

anföres vidare, att det lånebelopp av 670,000 kronor, som varit disponibelt

den 8 februari 1943, icke komme att förslå för medelsbehovet i anledning

av redan inneliggande låneansökningar samt att tillströmningen av nya låneansökningar

alltjämt vore lika stor.

En närmare redogörelse för läget på bostadsmarknaden och för de stöd- DeparUnuntsåtgärder,

som från statsmakternas sida erfordras för förbättrande av detta rhrfenläge,

bär jag för avsikt att lämna i samband med anmälan av frågan örn

erforderliga anslag för nästa budgetår för förbättrande av bostadsförhållandena.

Här vill jag därför inskränka mig till att påpeka, att bostadsbristen alltjämt

på många håll är trängande och att det därför är en angelägenhet av

högsta vikt att underlätta tillkomsten av nya bostäder. Särskilt är det nödvändigt

att bostadsbeståndet för mindre bemedlade, barnrika familjer ökas.

Med hänsyn härtill ävensom till vad statens byggnadslånebyrå anfört anser

jag mig böra tillstyrka byråns förslag örn anvisande för budgetåret 1942/43

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

av etl anslag å 5,000,000 kronor till förstärkning av omförmälda lånefond.

Anslaget, som — liksom tidigare anslag för motsvarande ändamål — bör

upptagas under rubriken Lånefonden för bostadsförsörjning för mindre bemedlade,

barnrika familjer, bör anvisas å tilläggsstat till riksstaten för nämnda

budgetår.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att till Lånefonden för bostadsförsörjning för mindre bemedlade,

barnrika familjer å tilläggsstat till riksstaten för

budgetåret 1942/43 anvisa ett reservationsanslag

av ............................ kronor 5,000,000.

Fonden för låneunderstöd.

[3.] 1. Tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet, reservationsan
slag.

Föreskrifterna rörande ifrågavarande lån hava på grund av beslut vid

1942 års riksdag undergått vissa ändringar. Ändringarna sammanhänga väsentligen

därmed, att numera tillskapats en möjlighet att för viss bostadsbyggnadsverksamhet

— förutom tertiärlån respektive lån för bostadsförsörjning

för mindre bemedlade, barnrika familjer — erhålla s. k. tilläggslån.

Tilläggslånen, som hava tillkommit i syfte att anpassa fastigheternas anskaffningskostnader

till deras uthålliga avkastningsvärde vid bevarad hyresnivå,

löpa utan ränta och amortering och deras eventuella återbetalning har

gjorts beroende av den kommande hyresutvecklingen. Gällande bestämmelser

rörande tertiärlån återfinnas i kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 569) om

tertiärlån och tilläggslån för vissa bostadsbyggnadsföretag, medan bestämmelserna

rörande tilläggslån äro intagna dels i nämnda kungörelse, dels i

kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 572) om tilläggslån för beredande av bostäder

åt mindre bemedlade, barnrika familjer. För tilläggslånen hava under

rubriken tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet hittills anvisats två

anslag nämligen ett reservationsanslag av 10,000,000 kronor å tilläggsstat

till riksstaten för budgetåret 1941/42 och ett reservationsanslag av 15,000,000

kronor å riksstaten för budgetåret 1942/43. Anslagen hava upptagits under

kapitalinvesteringar, fonden för låneunderstöd. För budgetåret 1942/43 har

vidare under sistnämnda fond till tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet

anvisats ett reservationsanslag av 25,000,000 kronor.

I skrivelse den 22 februari 1943 har statens byggnadslånebgrå gjort framställning

örn anvisande av ytterligare anslag för budgetåret 1942/43 dels till

tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet, dels ock till tilläggslån till

viss bostadsbyggnadsverksamhet.

I skrivelsen har byggnadslånebyrån till en början erinrat, hurusom byrån

i skrivelse den 31 augusti 1942 med förslag till vissa anslagsäskanden för

budgetåret 1943/44 beträffande behovet av medel för tertiärlån anfört

bland annat.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

71

Den tillgängliga reservationen av tertiärlånemedel hade den 30 juni 1942

uppgått till omkring 27,000,000 kronor. Tillsammans med det av 1942 års

riksdag anvisade beloppet, 25,000,000 kronor, hade sålunda för nu löpande

budgetår varit disponibla omkring 52,000,000 kronor. Det sammanlagda beloppet

av under månaderna juli—augusti preliminärt beviljade och sökta

tertiärlån hade uppgått till omkring 17,000,000 kronor. Under hela budgetaret

1941/42 hade beviljats tertiärlån till ett belopp av omkring 39,000,000

kronor, därav 27,000,000 kronor under budgetårets senare hälft. Då man

kunde utgå från att låneverksamhetens allmänna nivå under hela innevarande

budgetår komme att minst uppgå till den för förra budgetårets senare

hälft gällande, syntes det antagligt, att de för löpande budgetår tillgängliga

medlen komme att konsumeras. Därvid borde reservation göras för icke beräkneliga

förskjutningar i byggnadssäsongerna; överhuvud lede beräkningar

av medelsbehov per budgetår av den osäkerhet, som betingades av att det

fasta budgetåret och det förskjutbara byggnadsåret icke täckte samma

period.

Med utgångspunkt från det anförda hade byggnadslånebyrån uppskattat

tertiärlånebehovet för budgetåret 1943/44 till 60,000,000 kronor.

Byrån erinrar vidare, att byrån i skrivelsen den 31 augusti 1942 beträffande

anslagsbehovet för tilläggslån för nästa budgetår framhållit, att

föga vägledning för bedömande härav givits av dittills nådda erfarenheter,

samt vidare anfört följande.

I proposition nr 221 till 1942 års riksdag bade det genomsnittliga tillläggslånebehovet

uppskattats till 10 procent av anskaffningskostnaden. De

kalkyler, som intill den 31 augusti 1942 hunnit utföras beträffande då aktuella

bostadsbyggnadsföretag, pekade mot ett tilläggslånebehov av omkring

12 procent. Detta kunde såtillvida sägas bestyrka de tidigare gjorda uppskattningarna,

som byggnadskostnadsnivån under våren 1942, vilken i huvudsak

bestämde kostnaderna för den under sensommaren pågående bostadsproduktionen,

varit något högre än den på vilken förhandskalkylerna

grundade sig.

Under loppet av sommaren 1942 hade byggnadskostnaderna ytterligare stigit

något. Även om man syntes ha fog för förhoppningen, att ytterligare,

mera avsevärd byggnadskostnadsstegring skulle kunna undvikas, i synnerhet

om den under det sista året mest besvärande kostnadsuppdrivande faktorn,

nämligen träprisstegringen, upphörde att verka, syntes dock försiktigheten

bjuda, att man för nästkommande budgetår räknade med ett tilläggslånebehov

av genomsnittligen uppemot 15 procent. Då proportionerna i övrigt

mellan tertiärlånebehov och tilläggslånebehov kunde antagas i huvudsak

oförändrade, torde med utgångspunkt i vad som förut anförts angående

tertiärlånebehovet medelsbehovet under nästa budgetår för tilläggslan i samband

med tertiärlånegivningen kunna uppskattas till 40,000,000 kronor.

Under hänvisning härtill och under förmälan att behovet av tilläggslån

för stödjande av bostadsproduktionen åt mindre bemedlade, barnrika familjer

kunde uppskattas till 3,000,000 kronor, hade byrån i sagda skrivelse beräknat

det totala tilläggslånebehovet under budgetåret 1943/44 till 43,000,000

kronor. ,

Byggnadslånebyrån gör härefter i skrivelsen den 22 februari 1943 följande

uttalanden.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

Byrån hade icke någon anledning antaga annat än att de i augusti 1942

gjorda uppskattningarna vore i huvudsak hållbara. Byrån ville dock framhalla,

att viss osäkerhet naturligen måste vidlåda kalkyler av sådan ari som

de här ifrågavarande. Då byggnadslånebyrån det oaktat nu ämnade framlägga

förslag syftande till att under innevarande budgetår öka anslagen för

utlämnande av tertiärlån och tilläggslån, innebure förslagen i främsta rummet

en forskjutning av medelsanspråken från en senare till en tidigare tidpunkt.

Anledningen därtill vore väsentligen den av bostadsförsörjningsläget

betingade, med hänsyn till rådande arbetsmarknadsförhållanden önskvärda

och jämväl av byggnadslånebyrån eftersträvade förskjutningen av bostadsproduktionen

till vinterhalvåret 1942/43.

Olika omständigheter hade medfört, att 1942 års bostadsproduktion inletts

mycket sent. Därtill hade bidragit den långa och hårda vintern, varjämte

ovissheten rörande omfattningen och den närmare utformningen av den

statliga stödgivningen utövat ett hämmande inflytande. Å andra sidan hade

en betydande del av den byggnadsverksamhet, som syftade till färdigställande

av bostäder under 1943, igångsatts redan på hösten 1942. Därutöver

vöre att marka, att den rådande milda väderleken utgjort en gynnsam förutsättning

för en omfattande byggnadsverksamhet under vintern 1942/43.

Det syntes med hänsyn till vad sålunda anförts sannolikt, att den ojämförligt

största delen av den för innevarande år planerade bostadsbyggnadsverksamheten

skulle vara påbörjad och relativt långt framskriden före instundande

budgetårsskifte. Sett ur långivningssynpunkt innebure detta, att byrån

under vinterhalvåret 1942/43 haft och hade att handlägga låneärenden,

som avsåge stora delar av tvenne årsproduktioner; detta förhållande hade

tydligt avspeglat sig i byråns arbetsbörda, som oavbrutet vuxit alltsedan ingången

av budgetåret 1942/43.

Såsom i det föregående antytts hade även andra än de nyss angivna motiven

föranlett byrån att göra här ifrågavarande framställning. Av icke ringa

betydelse i detta sammanhang vore den omständigheten, som påpekats å sid

22 i proposition nr 320 till 1942 års riksdag. I samband med beräknandet av

medelsbehovet för bostadsförsörjningen för mindre bemedlade, barnrika familjer

Jiade sålunda föredragande departementschefen i nämnda proposition

framhållit, att de av 1942 års riksdag beviljade tilläggslåneanslagen knappast

skulle komma att förslå vid den extra belastning, som orsakades därav,

att jämväl tilläggslånen för stödjande av sistberörda produktionsgren skulle

utgå av ifrågavarande anslag. Frågan om anvisande av ytterligare medel

till tilläggslån avsedda att täcka det sålunda befarade underskottet finge, enligt

departementschefens mening, upptagas till prövning vid en senare tidpunkt,

da behovet kunde klarare överblickas. — Det vöre vidare i detta sammanhang

att mörka, att behovet av tilläggslån för de mindre bemedlade,

barnrika familjernas bostadsförsörjning ganska väsentligt överstigit det i propositionen

uppskattade beloppet 2,500,000 kronor. Med bifall till byråns

förslag hade Kungl. Maj:t sålunda dittills ställt sammanlagt 5,000,000 kronor

till förfogande för utlämnande av tilläggslån, som sist nämnts. Det vöre redan

nu tydligt, att ytterligare tilläggslånemedel för detta ändamål bleve erforderliga,

därest ej långivningen på detta område skulle uppskjutas till ett

kommande budgetår.

Slutligen borde framhållas, att tilläggslånebehovet givetvis stegrats något

av den anledningen att vinterproduktionen — särskilt med hänsyn till arbetsmarknadsläget

— erhållit en betydligt större omfattning än vad man vid

tiden för utarbetandet av propositionen nr 221 till 1942 års riksdag haft anledning

förutse; den byggnadskostnadsökning som blivit en ofrånkomlig

följd därav borde givetvis täckas av statsmedel. Någon säker beräkning av

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

73

nämnda merkostnad kunde knappast göras. Förslagsvis torde densamma

kunna uppskattas till ungefär 1,000,000 kronor.

Rörande det ytterligare behovet av te rtiärlåne medel under löpande

budgetår har byggnadslånebyrån härefter framlagt följande beräkningar.

Av anslagna medel till tertiärlån hade c:a 32,000,000 kronor ännu icke förbrukats.

Det kunde antagas, att under första halvåret 1943 byggnadsföretag

omfattande 14,000 lägenheter komrae att påbörjas samt att för dessa företag

komme att sökas statligt tertiärlån i den omfattning, som gällt under år

1942. Med utgångspunkt härifrån torde kunna uppskattas, att — utöver redan

inneliggande ansökningar — ärenden avseende omkring 8,000 lägenheter

kunde komma att bli föremål för preliminärt tertiärlånebeslut under första

halvåret 1943. Behovet av tertiärlån för dessa byggnadsföretag kunde uppskattas

till 28,000,000 kronor. Då vidare behovet av tertiärlån för byggnadsföretag,

för vilka redan insänts ansökan till byggnadslånebyrån, som ännu

icke preliminärt behandlats, kunde beräknas till 14,000,000 kronor, syntes

det antagligt, att det totala behovet av tertiärlånemedel under första halvåret

1943 komme att uppgå till omkring 42,000,000 kronor. Det anslag, som

ytterligare skulle behöva anvisas för tertiärlåneverksamheten under innevarande

budgetår, kunde alltså beräknas till (42,000,000 — 32,000,000 =)

10.000. 000 kronor.

Beträffande det behov av ytterligare anslag för t i 11 ä g g s 1 å n, som föreligger

för budgetåret 1942/43, uttalar sig byggnadslånebyrån sålunda.

Man torde kunna utgå från att den sammanlagda anskaffningskostnaden

för de byggnadsföretag, varom här vore fråga, komme att uppgå till ungefär

180.000. 000 kronor. Vanskligare vore att beräkna tilläggslånens storlek i förhållande

till anskaffningskostnaden. För byggnadsföretag, som beviljades^ tertiär-

och/eller tilläggslån under januari 1943, hade de beviljade tilläggslånen

i genomsnitt utgjort omkring 12 % av anskaffningskostnaden. Med ledning

av denna uppgift kunde behovet av tilläggslån för den del av 1943 års produktion,

som ännu icke erhållit preliminärt beslut örn lån, uppskattas till

drygt 20,000,000 kronor.

För att kunna bedöma det sammanlagda behovet av tilläggslån fram till

innevarande budgetårs slut vore det nödvändigt att uppskatta behovet av tillläggslån

för sådana byggnadsföretag, för vilka tilläggslån torde komma att

sökas enligt övergångsbestämmelserna till gällande tertiärlånekungörelse. I

fråga om flertalet av dessa företag hade preliminärt lånebeslut meddelats under

första halvåret 1942. En uppskattning vore här mycket svår alt göra,

men torde behovet av tilläggslån för angivna byggnadsföretag kunna beräknas

till 5,000,000 kronor. Det sammanlagda behovet av tilläggslån fram till

budgetårets slut kunde därför beräknas uppgå till drygt 25,000,000 kronor.

Av anslagna medel för tilläggslån vore 16,000,000 kronor ännu icke förbrukade.

Det ytterligare anslagsbelopp, som för innevarande budgetår behövde

anvisas, syntes därför böra uppskattas till i runt tal 10,000,000 kronor.

Under åberopande av det anförda har byggnadslånebyrån hemställt, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att å tilläggsstat till riksstaten för innevarande

budgetår under kapitalinvesteringar, fonden för låneunderstöd, anvisa

dels till tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet ett reservationsanslag

av 10,000,000 kronor, dels ock till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet

ett reservationsanslag av likaledes 10,000,000 kronor.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

Departements
chefen.

Av vad statens byggnadslånebyrå anfört synes mig framgå, att för budgetåret

1942/43 ytterligare anslag böra anvisas såväl till tertiärlån till viss

bostadsbyggnadsverksamhet som till tilläggslån för dylik verksamhet. Anledningen

härtill är i första hand att söka i det förhållandet att en avsevärd förskjutning

i tidpunkten för den byggnadsverksamhet, varom här är fråga, ägt

rum respektive kan antagas komma att äga rum. Vad medelsbehovet för tillläggslånen

beträffar är ock att märka, att detsamma av naturliga skäl i fjol

icke kunde bliva föremål för någon mera exakt beräkning, medan numera

säkrare hållpunkter föreligga för bedömande av föreliggande behov. Mot de

av byggnadslånebyrån nu föreslagna anslagsbeloppen har jag icke något att

invända.

Beträffande anslaget till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet gör

jag hemställan under nästföljande punkt. Här hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen

att till Tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet å

tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43 anvisa ett

reservationsanslag av....................kronor 10,000,000.

[4.] 2. Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet, reservationsan
slag.

Under åberopande av vad jag under nästföregående punkt anfört, får

jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet å

tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43 anvisa ett

reservationsanslag av ................. kronor 10,000,000.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt,

behagar Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet!

Anders Lundstedt.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

75

Bilaga 11.

Kapitalinvesteringar.

Kommunikationsdepartementet.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 5 mars 1963.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander,

Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson, anmäler

härefter under kommunikationsdepartementets handläggning hörande ärende

angående kapitalinvesteringar å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/

43 samt anför därvid följande.

Fonden för förlag till statsverket.

[1.] ba. Förvärv för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens räkning av fastigheter

i Lysekil, reservationsanslag. I skrivelse den 13 januari 1943 har vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen underställt Kungl. Maj :ts godkännande ett mellan

styrelsen och Lysekils verkstads fastighetsaktiebolag träffat avtal om förvärv

för styrelsens räkning av två fastigheter i Lysekil, avsedda att användas som

förråds- och reparationsplats för styrelsens västra hamnbyggnadsdistrikt.

Styrelsen har i skrivelsen anfört, att behovet av en central förrådsplats

för nämnda distrikts byggnadsmaterial och arbetsmaskiner samt av en reparationsverkstad

för distriktet blivit alltmer trängande och att åtgärder för

att ordna denna angelägenhet lämpligen icke längre kunde uppskjutas. Styrelsen

hade därför under förutsättning av Kungl. Maj:ts godkännande träffat

överenskommelse med Lysekils verkstads fastighetsaktiebolag örn överlåtelse

till styrelsen av lägenheterna Fiskebäck l19 och l20 i Lysekil för en köpesumma

av 60,000 kronor och på de villkor i övrigt, som närmare framginge

av ett vid skrivelsen fogat köpekontrakt.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

DepmrtemeiUs
ctefen.

Styrelsen framhåller, att de i köpeavtalet avsedda lägenheterna, vilka vore

belägna vid Lysekils södra hanan och enligt avstyckningshandlingarna hade

en areal av tillhopa 14,100 kvadratmeter, i själva verket på grund av vidtagna

utfyllningar omfattade omkring 32,000 kvadratmeter. Till lägenheterna

hörde tre bostadshus om tillsammans 9 rum och 4 kök, smedja, maskinverkstad,

snickeriverkstad med montage- och förrådsutrymmen samt ett

öppet skjul örn 350 kvadratmeter för virkesupplag. Härjämte funnes 5 slipar

med upphalningsspel och övrig utrustning för fartyg upp till 250 bruttoton,

träbrygga för 6 meters vattendjup, handsåg, mastkran, decauvillespår samt

maskiner och andra inventarier enligt en skrivelsen bilagd förteckning, vilka

inventarier enligt köpeavtalet utan särskild betalning inginge i köpet. Elektrisk

kraft funnes att tillgå på platsen.

Ifrågavarande fastigheter vore, fortsätter styrelsen, synnerligen lämpliga

för de avsedda ändamålen, enär de vore belägna i distriktets centrum och

hade sådana trafikförbindelser, att arbetsmaskiner och material kunde distribueras

därifrån på bekvämt sätt såväl land- som sjövägen. Lossning av

gods från järnväg kunde ske från spår norr om fastigheterna. Möjlighet

funnes även att framdraga spår direkt till området.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har förutsatt, att den för fastigheterna

betingade köpeskillingen, 60,000 kronor, skulle bestridas av medel, som ställts

till styrelsens förfogande för utförande av anläggningar i styrelsens egen regi.

Enligt det vid styrelsens skrivelse fogade köpeavtalet skulle tillträde av

fastigheterna äga rum den 1 mars 1943.

Riksräkenskapsverket har den 4 februari 1943 avgivit infordrat utlåtande i

ärendet och därvid framhållit, att riksdagens medgivande självfallet erfordrades

för finansiering av det ifrågasatta förvärvet på sätt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

föreslagit. Riksräkenskapsverket ansåge emellertid, att egendomen

borde redovisas å den förlagsfond för väg- och vattenbyggnads väsendet,

som enligt vad som framhållits i årets statsverksproposition (kapitalbudgeten,

bilaga 4, sid. 105) avsåges skola inrättas i samband med förstatligandet

av den allmänna väghållningen på landet. Med beviljandet av de

medel, som erfordrades för förvärv av ifrågavarande egendom, syntes dock

icke kunna ansta sa länge, att desamma kunde anvisas under ett investeringsanslag

för nämnda fond. Riksräkenskapsverket ville därför, för den händelse

förvärvet befunnes böra komma till stånd, föreslå, att anslag till bestridande

av kostnaden härför anvisades under fonden för förlag till statsverket å tillläggsstat

till riksstaten för löpande budgetår samt att egendomen, sedan den

nya fonden inrättats, överfördes till denna fond.

Enligt vad jag inhämtat finnas centrala förråds- och reparationsplatser

mom samtliga väg- och vattenbyggnadsstyrelsens hamnbyggnadsdistrikt utom

i det västra. I sistnämnda distrikt ha i stället mindre förråd upplagts vid

olika hamnar. Olägenheterna av denna ordning äro påfallande. Behovet av

ett centralt förråd inom distriktet gör sig med hänsyn till ofta förekomman
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

77

de, stundom relativt omfattande byggnads- och underhållsarbeten starkt

gällande. Det är vidare önskvärt, att inom distriktet finnes tillgång till en

verkstad för utförande av erforderliga reparationer på arbetsmaskiner och

övrig materiel. För närvarande måste för alla reparationsarbeten av nämnvärd

omfattning privata verkstäder och varv anlitas, vilket medför större

kostnad och tidsförlust än örn styrelsen kunde utföra arbetena i egen regi.

De till inköp nu föreslagna fastigheterna jämte tillhörande anläggningar

och inventarier skulle väl tillgodose de för distriktet i berörda avseenden

föreliggande behoven.

På grund härav och då den för egendomen betingade köpeskillingen,

60,000 kronor, icke givit mig anledning till erinran, vill jag tillstyrka det

föreslagna förvärvet.

På sätt riksräkenskapsverket föreslagit torde för förvärvet erforderliga

medel böra anvisas å tilläggsstat för nu löpande budgetår under fonden för

förlag till statsverket. Sedan den för väg- och vattenbyggnadsväsendet avsedda

förlagsfonden inrättats, bör egendomen överföras till denna fond.

Enligt vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen upplyst, har med säljaren under

hand träffats överenskommelse om sådan framflyttning av den i köpeavtalet

bestämda tillträdesdagen, som erfordras för ärendets riksdagsbehandling.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Förvärv för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

räkning av fastigheter i Lysekil å tilläggsstat till riksstaten

för budgetåret 1942/43 anvisa ett reservationsanslag

av .............................. kronor 60,000.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt

behagar Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:

F. Wessberg.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

79

Bilaga 12.

Kapitalinvesteringar.

Handelsdepartementet.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 mars

1943.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson. Domö, Rosander,

Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Eriksson, anmäler härefter

under handelsdepartementets handläggning hörande ärende angående kapitalinvesteringar

å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43 samt anför

därvid följande.

Fonden för statens aktier.

[1.] 1. Förvärv av aktier i Aktiebolaget tipstjänst, reservationsanslag. I

propositionen nr 2 har Kungl. Majit (bilaga 18, punkt 3 av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 4 januari

1943) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till

Förvärv av aktier i Aktiebolaget tipstjänst å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret

1942/43 beräkna ett reservationsanslag av 47,000 kronor. Jag får nu

ånyo anmäla detta ärende.

Enligt den för Aktiebolaget tipstjänst gällande bolagsordningen, vilken

stadfästs av Kungl. Majit och icke må utan Kungl. Majits tillstånd ändras,

har bolagets verksamhet till föremål att anordna vadhållning i samband med

tävlingar och bedriva annan därav föranledd verksamhet. Bolagets aktiekapital

skall utgöra minst 15,000 kronor och högst 45,000 kronor. Aktie skall lyda

å 100 kronor och aktiebreven skola ställas till viss man. Alla aktier medföra

samma rätt till andel i bolagets tillgångar och vinst. Har aktie övergått till

person, som icke förut är aktieägare i bolaget, skall aktien ofördröjligen

hembjudas aktieägarna till inlösen genom skriftlig anmälan hos bolagets sty
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

reise. När aktie sålunda till inlösen liembjudits, skall styrelsen därom underrätta

bolagets aktieägare med anmodan till den, som önskar begagna sig avlösningsrätten,

att skriftligen anmäla sig hos styrelsen inom viss tid. Därest

ej inom stadgad tid någon berättigad anmäler sig vilja lösa hembjuden aktie,

äger den, som hembudet gjort, att bliva för aktien registrerad. Av bolagets

årsvinst skola tio procent avsättas till reservfond. Sedan fonden uppgått till

ett belopp av 50,000 kronor, skall vidare avsättning av årsvinsten upphöra.

Nedgår fonden under 50,000 kronor, skall avsättning till densamma ånyo upptagas.

Bolagets styrelse består av fem ledamöter med tre suppleanter för dem.

Kungl. Maj :t utser två ledamöter, därav en såsom ordförande och en såsom

vice ordförande, ävensom en suppleant, övriga ledamöter och suppleanter

utses å ordinarie bolagsstämma. Ledamöter och suppleanter utses för ett år

i sänder. Av de vid vadhållning inflytande insatsbeloppen skola femtio procent

användas såsom vinstutdelning till de i vadhållningen deltagande och

må högst tjugufem procent disponeras för bolagets omkostnader. Av till utdelning

tillgängliga vinstmedel må årligen till aktieägarna utdelas högst fem

procent å aktiebeloppet, dock må aktieägarna, därest under ett eller flera år

den sålunda angivna högsta tillåtna utdelningen ej kunnat lämnas, av senare

års utdelningsbara vinst bekomma vad däri brustit. Vad som återstår av bolagets

årsvinst efter avsättning till reservfond och utdelning till aktieägare

skall användas på sätt Kungl. Maj.t bestämmer, huvudsakligen till idrottens

främjande. Vid bolagets upplösning skall vad av tillgångarna återstår, sedan

aktieägarna återbekommit av dem tillskjutet aktiekapital och erhållit fyllnad

i eventuellt bristande utdelning för föregående år, användas för ändamål, som

av Kungl. Maj:t bestämmes. För granskning av styrelsens förvaltning och

bolagets räkenskaper utses två revisorer jämte två suppleanter för dem, av

vilka den ene revisorn jämte en suppleant för denne utses av Kungl. Maj:t

och den andre revisorn jämte en suppleant för denne utses å ordinarie bolagsstämma.

För fortlöpande tillsyn å och kontroll av bolagets vadhållningsverksamhet

skall chefen för handelsdepartementet äga utse en eller flera

kontrollanter, och har bolaget att ställa sig till efterrättelse de närmare föreskrifter

och anvisningar, som sådan kontrollant kan komma att meddela för

utförande och underlättande av den avsedda kontrollen. Bolaget skall till

revisorernas och kontrollanternas disposition ställa nödvändiga penningmedel

att av dem användas för anordnande av sifferrevision och övrig kontroll.

Av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöter, revisor och suppleanter samt av

chefen för handelsdepartementet utsedda kontrollanter äga att av bolaget

åtnjuta ersättning enligt grunder, som av Kungl. Maj :t bestämmas. Bolagets

räkenskapsår räknas från och med den 1 juli till och med den 30 juni.

Förordningen den 7 juni 1934 (nr 237) angående vadhållning i samband

med tävlingar innefattar förbud mot att, utan Kungl. Maj.ts tillstånd, i samband

med kapplöpning eller annan tävlan för allmänheten anordna vadhållning

medelst så kallad totalisator eller på annat därmed jämförligt sätt.

Genom resolutioner den 24 september 1934, den 29 maj 1936 och den 30

maj 1941 har Kungl. Majit beviljat Aktiebolaget tipstjänst tillstånd intill den

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 163.

81

30 juni 1943 att för allmänheten anordna vadhållning i samband med idrottstävlingar,

dock ej hästtävlingar. För åtnjutande av detta tillstånd gälla åtskilliga

villkor och bestämmelser. De flesta av dessa ansluta sig nära till vissa

av de nyss återgivna stadgandena i bolagets bolagsordning. Därutöver gäller,

att Kungl. Maj:t skall äga lämna de vidare föreskrifter och instruktioner, som

kunna finnas erforderliga för ett rationellt utövande av bolagets verksamhet

samt för en effektiv tillsyn däröver, varjämte Kungl. Maj:t förbehållit sig

rätt att, därest bolaget icke iakttager meddelade villkor och bestämmelser

eller förhållandena i övrigt så påkalla, omedelbart återkalla det bolaget meddelade

tillståndet.

Bolagets aktiekapital, vilket icke till någon del äges av staten, uppgår till

45,000 kronor och dess reservfond till 50,000 kronor. Av bolagets vinstmedel

ha, efter vederbörlig avsättning till reservfonden och utdelning till aktieägarna,

under budgetåren 1935/36—1942/43 till statsverket inlevererats i

runda tal 1,216,000 kronor, 4,062,000 kronor, 5,770,000 kronor, 12,882,000

kronor, 15,748,000 kronor, 7,000,000 kronor, 5,033,000 kronor och 5,336,000

kronor. Dessa belopp ha använts till idrottens och friluftslivets främjande

samt, under senare år, jämväl för tillgodoseende av allmänna budgetära

ändamål.

Efter att hava lämnat nu återgivna redogörelse angående bolaget anförde

jag till statsrådsprotokollet över handelsärenden den 2 oktober 1942 vidare,

hurusom av redogörelsen franninge, att aktiekapitalet i bolaget helt

tåge på enskilda händer och att styrelsens flertal tillsattes i vanlig ordning

å bolagsstämma av de enskilda aktieägarna. Statens medinflytande i

bolagets ledning inskränkte sig väsentligen till rätten för Kungl. Majit att utse

två av styrelsens fem ledamöter. Principiellt sett kunde detta — med hänsyn

till arten och omfattningen av de statens ekonomiska intressen, som vore förbundna

med verksamheten — knappast sägas vara tillfredsställande. Riktigare

syntes vara, att även för bolaget, liksom exempelvis för penninglotteriet,

en organisationsform åstadkommes, vilken mera direkt återspeglade att rörelsen

bedreves för det allmännas räkning. Tillfälle härtill syntes lämpligen

erbjuda sig i samband med att nu löpande koncessionstid utginge den 30

juni 1943. I vilken ordning och under vilka betingelser en sådan reform kunde

på det för staten förmånligast möjliga sättet genomföras borde därför enligt

min mening göras till föremål för en skyndsam utredning, vilken syntes

böra anförtros statskontoret.

Sedan Kungl. Majit den 2 oktober 1942 uppdragit åt statskontoret att

skyndsamt verkställa ifrågavarande utredning samt inkomma med förslag

i ämnet, har statskontoret i skrivelse den 29 oktober 1942 anfört bland annat

följande.

Tippningsrörelsen har — i stället för att såsom avsetts effektivt stävjas och

begränsas genom 1934 års skärpta lagstiftning i fråga örn vadhållning i samband

med idrottstävlingar — erhållit en alltmer vidgad omfattning. Samtidigt

har statens ekonomiska intresse av verksamheten i motsvarande grad

ökat. De förutsättningar, som lågo till grund för valet av organisationsform

Bihang till riksdagens protokoll loin. 1 sami. Nr 16.1.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82 Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

vid stiftandet av Aktiebolaget tipstjänst, kunna därför sägas ha blivit i vä

sentlig grad rubbade.

För beredande åt staten av ökat inflytande å ledningen av tippningsrörelsen

stå olika utvägar till buds. Beträffande själva förvaltningsorganisationen

torde emellertid övervägande skäl tala för ett bibehållande av aktiebolags - formen. Rörelsen är nämligen lika litet som lotterirörelsen av sådan natur, att

skötseln därav bör tilläggas någon avdelning inom den egentliga statsförvaltningen.

Från angivna förutsättning kunna enligt statskontorets mening följande

alternativa lösningar tänkas.

1. Aktiebolaget tipstjänst bibehålies som ett till formen enskilt bolag, och

verksamheten bedrives i fortsättningen efter i huvudsak samma linjer som

hittills, men åtgärder vid tagas för att åt staten förvärva aktiemajoriteten i

bolaget och därmed avgörande inflytande å bolagsstämmans beslut, var

jämte antalet av Kungl. Majit utsedda ledamöter i styrelsen ökas till tre så

att dess flertal kommer att utgöras av på detta sätt utsedda personer.

2. Aktiebolaget tipstjänst gives karaktären av ett statligt bolag genom att

aktierna, så långt lagen tillåter, förvärvas av staten. Bolagsordningen synes

därvid kunna utformas efter mönster av den för svenska penninglotteriet

gällande.

3. Aktiebolaget tipstjänst upplöses, och verksamheten övertages av svenska

penninglotteriet efter för ändamålet erforderlig ombildning av detta aktiebolag.

Vilken av dessa lösningar, som bör givas företräde, torde icke kunna bedömas

utan en mer ingående undersökning än den statskontoret nu varit

i tillfälle att företaga. I viss mån torde valet även bliva beroende av den uppfattning

man hyser rörande i vilken omfattning staten bör direkt engagera sig

i tippningsrörelsen. Vad angår det nuvarande Aktiebolaget tipstjänsts sätt att

handhava den av bolaget bedrivna verksamheten, hava riksdagens revisorer i

sin år 1938 avgivna berättelse förklarat sig efter verkställd granskning av

bolagets räkenskaper och förvaltning funnit, att någon anledning till erinran

mot bolaget eller dess ledning icke kunde anses föreligga. Ej heller i övrigi

har, såvitt statskontoret har sig bekant, förekommit några anmärkningar i

delta avseende från statsmakternas sida. Med hänsyn härtill ligger det måhända

närmast till hands att begränsa omorganisationen i enlighet med den

såsom alternativ 1 angivna. Enligt detta alternativ synes även den fördelen

kunna ernås, att personalfrågorna, om bolaget får bibehålla karaktären av

enskilt bolag, torde kunna lösas på smidigare och ekonomiskt förmånligare

sätt än örn statliga löneprinciper skola bliva normgivande, vilket kan befa

ras bliva fallet vid omorganisation till praktiskt taget helt statsägt bolag.

Till förmån för alternativ 2 torde kunna anföras i stort seit samma skäl,

som åberopades för en dylik organisationsform vid bildandet med statens

medverkan av svenska penninglotteriet. Ur principiell synpunkt vill det ock

förefalla mest konsekvent att vid omläggningen taga steget fullt ut och in

skränka det privata aktieägarintresset till lagstadgat minimum.

Vidkommande till sist alternativ 3 kan statskontoret icke säkert bedöma,

huruvida svårigheter av teknisk-organisatorisk natur — bland annat med

hänsyn till Aktiebolaget tipstjänsts stora lokalorganisation, som omfattar ett

30-tal centralombudsdistrikt med sammanlagt omkring 5,700 lokalombud

— kunna göra ett sammanförande av tippnings- och lotterirörelserna under

gemensam ledning mindre ändamålsenlig. Såsom en avgjord fördel med en

dylik lösning vill emellertid statskontoret framhålla de möjligheter, som

därigenom ernås att nedbringa administrationskostnaderna.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

83

Därest ombildningen av Aktiebolaget tipstjänst finnes böra ske enligt

något av de förstnämnda alternativen, torde lämpligen böra utses en särskild

förhandlare, som å statens vägnar söker träffa uppgörelse med nuvarande

aktieägare om förvärvandet av erforderligt antal aktier i bolaget.

Statskontoret förutsätter, att en frivillig uppgörelse med aktieägarna bör

kunna åvägabringas, då det måste stå klart för dessa, att staten, för

den händelse förhandlingarna icke leda till önskat resultat, kan vägra

bolaget förlängd koncession och därigenom framtvinga dess upplösning.

Enär aktieägarna vid bolagets upplösning enligt bolagsordningen allenast

äro berättigade att återbekomma tillskjutet aktiekapital, torde inlösningskursen

å aktierna böra sättas vid pari. Erforderliga medel för aktielörvärvet

böra anvisas å kapitalbudgeten under fonden för statens aktier.

Över förslagen hava, efter remiss, patent- och registreringsverket den 21,

styrelsen för Svenska penninglotteriet aktiebolag den 25 och styrelsen för

Aktiebolaget tipstjänst den 29 november 1942 avgivit utlåtanden.

Patent- och registreringsverket, som närmast yttrat sig angående förutsättningarna

ur aktiebolagsrättslig synpunkt för genomförande av sadan omorganisation

av Aktiebolaget tipstjänst, vilken avses i alternativen 1 och 2 av statskontorets

förslag, har härutinnan till en början framhållit hurusom det, för att

staten skulle kunna besitta förvärvad aktie i bolaget, på grund av hembudsbestämmelserna

i bolagsordningen erfordrades att samtliga aktieägare i bolaget

avstode från sin rätt att lösa aktien. Sedan ämbetsverket härefter behandlat

frågan om de ändringar i bolagsordningen, som borde vidtagas vid ett genomförande

av alternativ 1, har ämbetsverket uttalat, att enär en eventuell

omorganisation av bolaget i enlighet med alternativ 2 innebure, att staten i

realiteten komme att behärska samtliga aktier i bolaget, hinder icke borde

möta att genomföra sådan ändring av bolagsordningen, som Kungl. Majit

kunde finna påkallad i och för dess bringande till överensstämmelse i vissa

avseenden med den för Svenska penninglotteriet aktiebolag gällande ordningen.

Styrelsen för Svenska penninglotteriet aktiebolag har — under framhållande

att anledning icke förelåge för styrelsen att göra något uttalande beträffande

de såsom alternativ 1 och 2 betecknade förslagen — förklarat sig

bestämt avstyrka en lösning av förevarande organisationsfråga i överensstämmelse

med det angivna alternativet 3. Styrelsen anför i fråga härom

följande.

Försäljningsorganisationerna för Tipstjänst och för Svenska penninglotteriet

äro av tekniska skäl utbyggda efter i väsentliga avseenden olikartade

system. Härvidlag må bland annat erinras örn att Tipstjänst arbetar med ett

avsevärt större antal lokala ombud än Svenska penninglotteriet. En sammanblandning

av försäljningsverksamheten för de båda bolagen skulle uppenbarligen

komma att medföra stora olägenheter. Arbetsformerna å bolagens

huvudkontor i Stockholm äro i varje fall så artskilda att en förening av

den centrala driften av de båda försäljningsorganisationerna icke låter sig

genomföras.

Den obetydliga besparing av omkostnaderna, som möjligen skulle kunna

uppkomma genom en sammanslagning av de båda bolagen, uppväger för

visso icke de allvarliga olägenheter som bleve en följd därav.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

Penninglotteriet arbetar med ett minimum av fast anställd personal. Vid

dragningarna anlitas extra personal, men denna uppgår endast till ett mindre

antal, övrigt erforderligt extra arbete utföres såsom ackordsarbete. Något

överskott på arbetskraft föreligger icke under någon del av året.

Det torde icke heller vara möjligt att inom Svenska penninglotteriet använda

sig av arbetskraft från Tipstjänst, då som regel behovet av extra arbetskraft

infaller samtidigt.

Styrelsen för Aktiebolaget tipstjänst har förklarat sig avstyrka samtliga de

av statskontoret framställda alternativa förslagen. Styrelsen har anfört i huvudsak

följande.

Bolagets verksamhet var under de första åren förenad med svårigheter avskilda

slag. I mängder av tidningsartiklar utsattes bolaget för kritik både av

dem, som ansågo att tippningen utgjorde en moralisk fara för svenska folket,

och av dem, som funno sina egna intressen i samband med tippningen kränkta.

Under denna yttre press hade bolaget att utan stöd av tidigare erfarenheter

bygga upp en riksomfattande organisation för sin verksamhet. Bolagets

omsättning växte från en ringa början med vida större hastighet än som beräknats,

och den snabba utvecklingen ställde bolaget inför organisatoriska

uppgifter, som blott med stora ansträngningar kunde övervinnas.

Bolagets ledning kan numera utan förhävelse konstatera, att dess ansträng

ningar att skapa ett företag, som skall undertrycka den illegala tippningen

i landet och samtidigt giva den tippningsintresserade allmänheten tillfälle

att under betryggande former utöva sitt spel, haft fullständig framgång.

Kritiken mot bolaget har efter hand tystnat, organisationen har alltmer fulländats

och verksamheten bedrives praktiskt taget utan friktioner med vare

sig tidningspressen eller den tippande allmänheten. Bolagets strävan har

alltid varit att fullfölja de syften med verksamheten, som statsmakterna uppställt.

I all synnerhet ha de allmänna ekonomiska intressen, som äro knutna

vid företaget, noga iakttagits. I fråga örn utgiftssidan har bolaget strävat

efter att genom rationalisering av organisation och arbetsmetoder nedbringa

omkostnaderna, en strävan som alltjämt fullföljes.

Styrelsen får jämväl erinra om att staten på ett mycket effektivt sätt tillförsäkrat

sig kontroll och, i sista hand, bestämmanderätt över huru bolagets

verksamhet skall bedrivas. Aktieägarnas fullständiga lojalitet mot .staten

motsvaras av samma inställning hos de av aktieägarna utsedda styrelse

ledamöterna.

Styrelsen anser på grund av vad sålunda anförts, att det icke finnes något

bärande sakligt skäl för en förändring av bolagets nuvarande organisationsform.

Bolagets verksamhet har under många års arbete uppbyggts av enekil

da personer utan anspråk på annan andel av bolagets vinst än skälig ränta

på aktiekapitalet, och det synes styrelsen icke vara rättvist, att de, sedan deras

verksamhet burit frukt, avhändas rätten att medverka i bolagets fortsatta

verksamhet, så länge de utöva densamma på ett mot staten lojalt sätt.

Flera skäl tala för att bolaget får bibehålla sin karaktär av enskilt företag.

Tippningsrörelsen kräver ständigt samarbete med inländska och utländska

idrottsorganisationer för erhållande av de tävlingsobjekt, varpå tippningen baseras,

och ett dylikt samarbete förutsätter personliga förbindelser och förtrogenhet

med idrottsliga organisationsfrågor. De personer, som arbetat fram

bolaget till dess nuvarande ställning, äga på grund av många års arbete med

dessa frågor och på grund av sin kontakt med idrottsorganisationerna kvalifikationer,

som icke lätt kunna förvärvas av andra. Tippningen kan icke jämställas

med ett lotteriföretag, vars verksamhet kan uppläggas efter i förväg

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

85

givna regler. Tippningens komplicerade organisation och växlande konjunkturer

fordra stor handlingsfrihet och anpassningsförmåga. Styrelsen, som nu

inrymmer den erfarenhet och speciella sakkunskap, som bolagets verksamhet

kräver, kan icke finna, att det skulle vara ur statens synpunkt önskvärt,

att bolagets ledning i nämnda avseenden försvagas.

Styrelsen framhåller härefter att, bortsett från de skäl, som sålunda åberopats

till stöd för bibehållande av bolagets nuvarande organisationsform,

styrelsen funne att i varje fall tiden icke kunde anses mogen för ett definitivt

ställningstagande till omorganisationsfrågan. Tippningsverksamheten hade

icke drivits mer än några år under normala konjunkturer, och man torde

först efter krigets slut kunna med erforderlig säkerhet bedöma, om allmänhetens

intresse för tippningen motiverade dess fortsatta bedrivande. Under

kriget hade en betydande nedgång i tippningsintresset ägt rum, och det tedde

sig osäkert, huruvida denna tendens komme att bliva bestående eller icke.

På grund härav finge styrelsen hemställa, att i varje fall icke för närvarande

beslut fattades om förändring av bolagets organisationsform, utan att bolaget

erhölle förlängd koncession under en tid, som lämpligen borde bestämmas

till fem år.

Av det nu sagda framginge, att styrelsen måste avstyrka de av statskontoret

framställda tre alternativa förslagen.

Vad det med alternativ 3 betecknade förslaget anginge skulle, framhåller

styrelsen, detsamma beröva bolaget den sakkunniga ledning det för närvarande

ägde utan att tillföra verksamheten någon som helst fördel. Bolagets

organisation kunde icke genom en sammanslagning av verksamheten med

svenska penninglotteriet vare sig minskas eller förbättras. Kostnaderna skulle,

även under förutsättning av rationell skötsel i ny regi, bliva i praktiken oförändrade;

i verkligheten skulle säkerligen en försämring av verksamheten ur

ekonomisk synpunkt inträda.

Styrelsen framhåller slutligen, att, därest en organisationsförändring skulle

befinnas böra genomföras, vid övervägande mellan alternativen 1 och 2 skilda

meningar yppats inom styrelsen, i det att styrelseledamoten F. Ekman givit

förord åt alternativ 2, under det att styrelsens övriga ledamöter på grunder,

som angivits i ett av styrelsens ordförande G. F. Ouchterlony avgivet

särskilt yttrande, funne att alternativ 1 vore att föredraga framför alternativ

2.

Det av styrelsens ordförande avgivna yttrandet är av följande lydelse:

Även om den nuvarande organisationen hittills fungerat tillfredsställande,

måste jag med hänsyn till de betydande ekonomiska statliga intressen, som

äro förbundna med verksamheten, finna det riktigt, att staten äger ett avgörande

inflytande över företaget. Staten bör i så fall i första hand förbehålla

sig tillsättningen av styrelsens flertal genom bestämmelse i bolagsordningen,

att Kungl. Majit skall utse tre ledamöter, därav en ordförande och en vice

ordförande, samt två suppleanter. För tryggande av statens inflytande skulle

dessutom erfordras, att staten äger majoritet å bolagsstämman. Då det emellertid

enligt min mening .skulle vara lill bestämd fördel, örn enskilda aktieägare

kunde jämväl i fortsättningen medverka vid företagets ledning, synes

staten icke böra förvärva flera aktier än sorn är behövligt för erhållande av

opaginerad Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 163-

Departements - ehefen.

majoritet å stämman, samt minoriteten medgivas tillsätta två ledamöter i

styrelsen samt en suppleant.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att den av Aktiebolaget tipstjänst

bedrivna verksamheten erhållit en betydande omfattning och att statens ekonomiska

intresse av verksamheten i motsvarande grad ökat. Ehuru staten

även med nuvarande bestämmelser i bolagsordningen och övriga meddelade

villkor tillförsäkrat sig viss kontroll över bolagets verksamhet, kan det — på

sätt jag redan tidigare framhållit — med hänsyn till arten och omfattningen

av de statens ekonomiska intressen, som äro förbundna med verksamheten,

knappast sägas vara tillfredsställande att aktiekapitalet i bolaget helt ligger

på enskilda händer och att styrelsens flertal tillsättes i vanlig ordning å bolagsstämma

av de enskilda aktieägarna. Då koncessionstiden för bolaget utgår

den 30 juni 1943, synes därför tidpunkten nu vara inne att till avgörande

upptaga frågan örn beredande åt staten av ökat inflytande å ledningen av

bolagets verksamhet.

I anledning av det åt statskontoret genom Kungl. Maj:ts beslut den 2 oktober

1942 lämnade uppdraget att verkställa utredning i förevarande ämne

har statskontoret framlagt tre olika, med 1, 2 och 3 betecknade alternativ

till frågans lösning.

Enligt alternativ 3 skulle Aktiebolaget tipstjänst upplösas och dess verksamhet

övertagas av Svenska penninglotteriet aktiebolag efter en för ändamålet

erforderlig ombildning av sistnämnda bolag. Detta förslag har bestämt

avstyrkts av båda bolagen. De skäl, som av bolagen härutinnan anförts,

synas också motivera, att en lösning av organisationsfrågan icke sker i

överensstämmelse med detta alternativ.

Enär jag, i likhet med statskontoret, icke anser tippningsrörelsen vara av

sådan natur, att skötseln därav bör tilläggas någon myndighet inom den

egentliga statsförvaltningen, torde den naturligaste lösningen därför vara att,

med bibehållande av Aktiebolaget tipstjänst såsom ett även i fortsättningen

självständigt företag, åtgärder vidtagas för tillgodoseende av kravet på ökat

statligt inflytande å företaget. I dylikt hänseende har statskontoret föreslagit,

antingen att staten skulle förvärva aktiemajoriteten i bolaget, varjämte

antalet av Kungl. Majit utsedda ledamöter i styrelsen skulle ökas till tre (alternativ

1), eller att aktierna, så långt lagen tillåter, förvärvas av staten (alternativ

2). Styrelsemajoriteten i bolaget har funnit alternativ 1 vara att föredraga

framför alternativ 2, medan en ledamot av styrelsen givit förord åt

sistnämnda alternativ.

Vid övervägande av de sålunda angivna båda alternativen har jag stannat

för att tillstyrka det med 2 betecknade alternativet, vilket synes bäst överensstämma

med de principer, som numera följas i de fall då staten anser sig

böra bedriva viss verksamhet i bolagsform. Vid förhandlingar med bolagets

aktieägare hava dessa förklarat sig villiga att å staten överlåta aktierna

till dessas nominella belopp jämte fem procent ränta därå från och med den

1 juli 1942 till dess likvid sker, vilken räntegottgörelse beräknas motsvara

den å aktiekapitalet fallande delen av bolagets vinst under samma tid. Jag

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

87

förordar, alt detta förslag godtages. Det för aktieförvärvet erforderliga medelsbehovet

torde alltså, med hänsyn jämväl till att åtminstone fyra aktier

alltjämt böra förbliva i enskild ägo, komma att ligga mellan 46,000 och 47,000

kronor. Jag tillstyrker att för ändamålet anvisas ett till sistnämnda belopp avrundat

anslag, vilket synes böra upptagas å tilläggsstat för innevarande budgetår

och betecknas såsom reservationsanslag.

Vad angår de ändringar i gällande bolagsordning, som påkallas av företagets

förändring till statligt bolag, torde denna fråga framdeles få underställas

Kungl. Maj:ts prövning.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

att till Förvärv av aktier i Aktiebolaget tipstjänst å tillläggsstat

till riksstaten för budgetåret 1942/43 anvisa ett reservationsanslag

av ...................... kronor 47,000.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt,

behagar Hans Maj:t Konungen bifalla.

Ur protokollet:

Sven Forssberg.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

89

Bihang.

Förteckning

över av Kungl. Majit hos riksdagen år 1943 äskade eller, i förekommande

fall, av riksdagen anvisade anslag å tilläggsstat till

riksstaten för budgetåret 1942/43 utöver de i prop. nr 2

upptagna anslagen.

Driftbudgeten.

A. Egentliga statsutgifter.

Kronor

lil. Utrikesdepartementet.

C: 4 Svenska röda korsdelegater i Grekland, reservationsanslag .. 150,000

IV. Försvarsdepartementet.

Flytande materiel, artillerimateriel m. m.:

C: 86 Underhåll av flottans fartyg m. m., reservationsanslag ... 40,000

C: 89 a Anskaffning av viss strålkastar- och artillerimateriel, reservationsanslag

................................... 1,760,000

Flygmateriel m. m.:

C: 125 a Anskaffning av vissa radiostationer, reservationsanslag .. 325,000

Krigsmateriel-, verkstads- och rullföringsnämnderna m. m.:

I); 29 Försvarets bostadsanskaffningsnämnd................_._61,000

2,186,000

V. Socialdepartementet.

Fattigvård och barnavård:

B: 82 a Bidrag till allmänna barnhuset....................... 250,000

Civilt luftskydd:

F: 5 b Anskaffande av viss röjningsmateriel, reservationsanslag . 350,000

G: 8 a Beredande av sjukvård i Sverige åt barn från Finland och

Norge, reservationsanslag........................... 1,200,000

1,800,000

VI. Kommunikationsdepartementet.

I): 7 a Vissa skyddsrumsarbeten m. m., reservationsanslag....... 435,000

IX. Jordbruksdepartementet.

G: 27 a Kostnader i samband med sockerregleringen, reservationsanslag

............................................ 19,500,000

G: 39 a Befrämjande av landsbygdens elektrifiering, reservationsanslag

............................................... 2,000,000

Bihang till riksdagens protokoll 19i3. 1 samt. Nr 163. 7

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

Kronor

Skogsvård m. m.:

J: 22 a Bidrag till uppförande av brandtorn m. m., reservationsanslag

........................................... 50,000

21,550,000

X. Handelsdepartementet.

Statens isbrytarverksamhet:

D: 10 a Reparationer m. m. å statsisbrytaren Ymer........... 676,000

D: 16 a Särskilda minskyddsanordningar inom den s. k. lejdtrafiken,

reservationsanslag.................................... 500,000

F: 9 Kommittéer och utredningar genom sakkunniga, reservationsanslag

......................................... 40,000

1,216,000

XI. Folkhushållningsdepartementet.

D 7 b Ytterligare försök med framställning av syntetiskt gummi,

reservationsanslag.................................... 275,000

D: 7 c Förmalningsersättningar............................... 31,000,000

D: 8 Vissa utredningar och undersökningar, reservationsanslag .. 25,000

________________ 31,300,000

Summa för driftbudgeten 58,637,000

Kapitalbudgeten.

Kapitalinvestering.

III. Statens allmänna fastighetsfond.

Utrikesdepartementet:

c Anordnande av skyddsrum i beskickningsfastigheten i Berlin,

reservationsanslag...................................... 210,000

Socialdepartementet:

4 Färdigställande av Sidsjöns sjukhus i Sundsvall, reservationsanslag

............................................... 170,000

4 b Anordnande av skyddsrum vid statens sinnessjukhus, reservationsanslag

.........................................116,000

496^000

/V. Försvarsväsendets fastighetsfond.

A r m é f ö r v a 11 n i n g e n s delfond:

7 c Ämbetsbyggnad å Ladugårdsgärde, reservationsanslag...... 200,000

7 d Utbyggnad av vissa fabriker och anläggningar, reservationsanslag

.............................................. 2,000,000

7 e Vissa förråds- och verkstadslokaler, reservationsanslag..... 120,000

7 f Anordnande av visst sprängämnesförråd, reservationsanslag . 80,000

7 g Uppförande av ersättningsbyggnad för nedbrunnen förrådsbyggnad,

reservationsanslag............................ 16,000

16 b Förvärv av viss fastighet m. m., reservationsanslag........ 68,000

Marinförvaltningens delfond:

18 Nybyggnad för marinens myndigheter, reservationsanslag .. 630,000

3,114,000

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163. 91

Kronor

V. Statens utlåningsfonder.

Socialdepartementet:

1 Lånefonden för bostadsförsörjning för mindre bemedlade,

barnrika familjer, reservationsanslag.................... 5,000,000

VI. Fonden för låneunderstöd.

Socialdepartementet:

1 Tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet, reservations
anslag

.............................................. 10,000,000

2 Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet, reservations
anslag

.............................................. 10,000,000

Handelsdepartementet:

9 Lån till Svenska skifferoljeaktiebolaget, reservationsanslag . *25,600,000

45,600,000

Via. Fonden för statens aktier.

Handelsdepartementet:

1 Förvärv av aktier i Aktiebolaget tipstjänst, reservationsanslag a47,000

VII. Fonden för förlag till statsverket.

Försvarsdepartementet:

aa Anskaffning av maskiner och utrustning för vissa fabriker

och anläggningar, reservationsanslag.................... 2,500,000

Kommunikationsdepartementet:

ba Förvärv för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens räkning av

fastigheter i Lysekil, reservationsanslag................. 60,000

Finansdepartementet:

d Kreditgivning till Finland, reservationsanslag............. 6,100,000

e Ytterligare reglering av viss kreditgivning, reservationsanslag 35,000,000

Folkhushållningsdepartementet:

4 a Uppförande och drift av en fabriksanläggning för tillverkning

av syntetiskt gummi, reservationsanslag........... 3,250,000

___________________________________ 46,910,000

Summa för kapitalbudgeten 101,167,000

1 I prop. nr 2 uppfördes anslaget nied ett beräknat belopp å 26,400,000 kronor.

2 I prop. nr 2 uppfört beräknat belopp.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

18 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (18)

18 kopplingar.

  1. SU 1943:168 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts framställningar om anslag å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43 till utbyggnad av samt anskaffning av mas s. 1 i texten
  2. SU 1943:169 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar om anslag för budgetåret 1943/44 till vissa byggnadsföretag för armén och marinen m. m. jämte i ämnet väc s. 79 i texten
  3. Rskr. 1943:244 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare utgifter å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43, såvitt ang a1 i texten
  4. JoU 1943:31 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ytterligare utgifter å tillåggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43, såvitt angår jordbruksär s. 1 i texten
  5. Rskr. 1943:153 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen nied förslag till lag om fortsatt giltighet av valutalagen den 22 juni 1939 a2 i texten

Visa alla 18