Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition nr 168

1943-03-05 · 36 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 36 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:168, Kungl. Maj:ts proposition nr 168

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

1

Nr 168.

Kungl. Maj:ts proposition tillriksdagen med förslag till kungörelse

om ändring i vissa delar av civila avlöningsreglementet

den 4 januari 1939 (nr 8) m. m.; given Stockholms

slott den 5 mars 1943.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels godkänna härvid fogade förslag till kungörelser

1) om ändring i vissa delar av civila avlöningsreglementet den 4 januari

1939 (nr 8),

2) om ändring i vissa delar av militära avlöningsreglementet den 15 juni

1939 (nr 275) samt

3) örn ändrad lydelse av 11 § och 22 § 2 mom. manskapsavlöningsreglementet

den 21 juni 1940 (nr 652);

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 108.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

Förslag

till

kungörelse om ändring i vissa delar av civila avlöningsreglementet

den 4 januari 1939 (nr 8).

Härigenom förordnas, dels att 8 § 1 morn., 13 § 1 morn., 21 § 5 morn., 51 §,

55 § 5 mom. 1 punkten och 9 mom. 5 och 17 punkterna, 58 § 3 mom. 4

punkten och 63 § 1 mom. civila avlöningsreglementet den 4 januari 1939

ävensom rubriken till 55 § 9 mom. reglementet skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives1, dels ock att två nya punkter av nedan angivna lydelse

skola införas i reglementet, den ena, betecknad 19, under 55 § 9 mom.

och den andra, betecknad 14, under 57 § 3 mom.

8 §■

Lönekiass- 1 morn. Ordinarie tjänsteman---skall hänföras.

^befordran"1 Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn

m. m. den, vilken vinner befordran till ordinarie tjänst från extra ordinarie eller

extra befattning med avlöning enligt av Kungl. Majit fastställd löneplan, så

ock i fråga om den, vilken vinner befordran från förordnande med vikariatslön

å ordinarie eller extra ordinarie tjänst. Tjänsteman, som från extra ordinarie

befattning eller förordnande med vikariatslön befordras till ordinarie

tjänst inom samma lönegrad som den, vilken han i den extra ordinarie befattningen

eller under förordnandet tillhört, må dock icke placeras i högre

lönekiass än som skulle hava tillkommit honom, örn han erhållit den ordinarie

tjänsten vid tidpunkten för tillträdandet av den extra ordinarie befattningen

eller förordnandet.

13 §.

Tjänstledighet

för of
-

1 morn. Under tjänstledighet för offentligt uppdrag skall tjänsteman

fentligt upp- a) vidkännas A-avdrag, där ersättning för uppdraget ej utgår eller utgår

drag m. m. allenast med visst belopp för sammanträdes- eller förrättningsdag och tjänstemannen

icke medgivits rätt till gottgörelse för de avlöningsförmåner han

under ledigheten avstått, så ock där fråga är om uppdrag såsom ledamot av

riksdagen eller att vara riksdagens revisor;

b) vidkännas C-avdrag —--eller sakkunniguppdrag).

21 §.

5 mom. Tjänsteman, som--— ordinarie tjänst.

Kan förordnandet väntas bliva av längre varaktighet, äger Kungl. Majit

medgiva, att den förordnade må, i stället för lön å egen befattning och vikariatsersättning,

uppbära vikariatslön enligt grunder, som Kungl. Majit bestämmer.

1 Senaste lydelse av 51 § se 1942: 681, av övriga författningsrum, se 1939: 272.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 168. 3

51 §.

Fjärde huvudtiteln.

1 mom. Sjökarteverket. Särskilda

.... ... .... . förmåner vid

Angående särskilda — — — därom förordnar. sjömätnings
arbete.

2 mom. Försvarets läroverk.

I fråga om befattningshavare vid försvarets läroverk skola de i 55 § 9 mom. ^mnielse,?

angående befattningshavare vid allmänt läroverk meddelade bestämmelserna

i tillämpliga delar lända till efterrättelse, med iakttagande att vad i nämnda

bestämmelser sägs om skolöverstyrelsen i stället skall avse arméförvaltningens

vederbörande departement.

55 §.

5 mom. Serafimerlasarettet.

1. Semestertidens längd utgör årligen Semester.

a) för överläkare vid röntgenavdelning 90 dagar,

b) för tjänsteman, tillhörande sjukvårdspersonalen å röntgenavdelning,

42 dagar,

c) för annan sjuksköterska än som avses under b) 25 dagar intill det år,

under vilket hon fyller 40 år, samt därefter 35 dagar.

9 mom. De allmänna läroverken, statens skolköksseminarium och hushållsskola,

folkskoleseminarierna, småskoleseminarierna, läroanstalterna för

blinda, vårdanstalten för blinda med komplicerat lyte, läroanstalterna för

dövstumma samt de tekniska läroverken.

5. För lärare---särskilt fall. Beräknande

c) Beträffande lärare i gymnastik med lek och idrott vid allmänt läro- Töv^

verk, vilken fullgör arbete med planläggning och övervakande av lärjung- ningsämne.

arnäs friluftsverksamhet, må skolöverstyrelsen, efter prövning för varje budgetår,

bestämma, att till det antal veckotimmar undervisningsskyldigheten

omfattar skola för årslönens bestämmande läggas ytterligare högst tre veckotimmar.

Antalet veckotimmar, som sålunda tillägges, skall bestämmas

med hänsyn till omfattningen av nämnda arbete.

För lärare---gällande lönebeloppet.

17. Till följande---angivna grunder:

a) Biträdande föreståndarinna vid statens normalskola ävensom biträdan- Särskilda

de föreståndarinna vid statens skolköksseminarium och hushållsskola åt- ersattnIn8arnjuta

i denna egenskap särskild ersättning med 1,200 kronor för år.

19. Vad i 4 § 1 mom. och 7 § 3 mom. andra stycket a) samt i 10 punkten ^

detta moment sägs om befattning i statens tjänst skall, såvitt angår i detta med avsemoment

avsedd lärare, hava avseende jämväl å befattning, för vilken folk- ends^,g°lk''

skolans avlöningsreglemente eller avlöningsreglementet för de högre kom- väsendet och

munala skolorna är gällande. kommunala

skolorna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

Vissa bestämmelser

med avseende

é folkskoleväsendet

och

de högre

kommunala

skolorna.

Vissa tjänstemäns

återgång

till

tidigare

innehavd

’ befattning.

Vad i 8 § 1, 3 och 5 morn. saint 10 § 1 mom. stadgas med avseende å löneklassplacering

av den, som tidigare innehaft befattning i statens tjänst, skall,

såvitt angår i detta moment avsedd lärare, äga motsvarande tillämpning, där

läraren tidigare innehaft befattning, som avses i något av nyssnämnda reglementen.

57 §.

3 mom. Navigationsskolorna.

14. Vad i 4 § 1 mom. och 7 § 3 mom. andra stycket a) samt i 7 punkten

detta moment sägs om befattning i statens tjänst skall, såvitt angår i delta

moment avsedd lärare, hava avseende jämväl å befattning, för vilken folkskolans

avlöningsreglemente eller avlöningsreglementet för de högre kommunala

skolorna är gällande.

Vad i 8 § 1, 3 och 5 mom. samt 10 § 1 mom. stadgas med avseende å löneklassplacering

av den, som tidigare innehaft befattning i statens tjänst, skall,

såvitt angår i detta moment avsedd lärare, äga motsvarande tillämpning, där

läraren tidigare innehaft befattning, som avses i något av nyssnämnda reglementen.

58 §.

3 mom. Statens järnvägar.

4. På därom gjord ansökning äger Kungl. Maj:t medgiva, att tjänsteman,

vilken förordnats såsom distriktschef, förrådsdirektör, verkstadsdirektör,

verkstadsöveringenjör eller överdirektör men vilkens förordnande upphört

utan att efterföljas av förnyat förordnande, må återgå till ordinarie befattning

inom den lönegrad han före förordnandet tillhörde. Har sådant medgivande

lämnats, skall för bestämmande av tjänstemannens placering i löneklass

så anses, som örn han även under den tid förordnandet varat innehaft

ordinarie befattning inom nämnda lönegrad.

Därest så---ordinarie tjänster.

63 §.

Rektorer vid vissa statliga läroanstalter.

1 mom. Bestämmelsernas tillämpningsområde.

De i denna paragraf meddelade bestämmelserna hava avseende å innehavare

av medelst förordnande för viss tid tillsatt rektorsbefattning vid försvarets

läroverk, allmänt läroverk, folkskoleseminarium, småskoleseminarium,

läroanstalt för blinda, vårdanstalten för blinda med komplicerat lyte, läroanstalt

för dövstumma, tekniskt läroverk eller navigationsskola.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1943; skolande 13 § 1 mom. reglementet

i den ändrade lydelsen lända till efterrättelse jämväl med avseende

å tjänstledighet, som åtnjutits före nämnda dag.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 168-

5

Förslag

till

kungörelse om ändring i vissa delar av militära avlöningsreglementet

den 15 juni 1939 (nr 275).

Härigenom förordnas, att 9 §, 18 § 1 mom. och 31 § militära avlöningsreglementet

den 15 juni 1939 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

9 §.

Beställningshavare, som---beställningen gällande.

Därjämte skall för bestämmande av tidpunkt för löneklassuppflyttning i

den nya beställningen tagas i beräkning den tid, dock högst tre år, varunder

beställningshavaren tillhört eller beräknas hava tillhört antingen den högsta

löneklass i den före övergången tillämpliga löneplanen, som — beräknat

efter lönen i en och samma ortsgrupp — är lägre än den, till vilken han enligt

föreskrifterna i första stycket eller i 7 § 1 mom. efter övergången skall

hänföras, eller ock annan i nämnda löneplan upptagen löneklass, som minst

svarar mot löneklassen närmast under den, till vilken han enligt nyssnämnda

föreskrifter skall hänföras.

18 §.

1 mom. Under tjänstledighet för offentligt uppdrag skall beställningshavare
a)

vidkännas A-avdrag, där ersättning för uppdraget ej utgår eller utgår

allenast med visst belopp för sammanträdes- eller förrättningsdag och beställningshavaren

icke medgivits rätt till gottgörelse för de avlöningsförmåner

han under ledigheten avstått, så ock där fråga är örn uppdrag såsom ledamot

av riksdagen eller att vara riksdagens revisor;

b) vidkännas C-avdrag---eller sakkunniguppdrag).

31 §.

Ersättning för---förstnämnda ort.

Utan hinder av vad i denna paragraf stadgats må Kungl. Majit medgiva

ersättning för flyttningskostnad dels på grund av kommendering såsom aspirant

vid generalstabskåren, såsom elev vid någon av de militära högskolorna

eller såsom intendents- eller förvaltaraspirant, dels ock för genomförande

av jjassagesystem vid vissa truppförband enligt vad därom är särskilt

stadgat.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1943; skolande 18 § 1 mom.

reglementet i den ändrade lydelsen lända till efterrättelse jämväl med avseende

å tjänstledighet, som åtnjutits före nämnda dag.

Löneklassplacering

vid

övergång till

annan löneplan.

Tjänstledighet

för offentligt

uppdrag.

Ersättning

för flyttningskostnad.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

Förslag

till

kungörelse om ändrad lydelse av 11 § och 22 § 2 mom. manskapsavlöningsreglementet

den 21 juni 1940 (nr 652).

Härigenom förordnas, att 11 § och 22 § 2 mom. manskapsavlöningsreglementet

den 21 juni 1940 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

11 §.

Tjänstledighet

för offentligt

uppdrag.

Under tjänstledighet för offentligt uppdrag skall beställningshavare

a) vidkännas A-avdrag, där ersättning för uppdraget ej utgår eller utgår

allenast med visst belopp för sammanträdes- eller förrättningsdag och beställningshavaren

icke medgivits rätt till gottgörelse för de avlöningsförmåner

han under ledigheten avstått, så ock där fråga är örn uppdrag såsom ledamot

av riksdagen eller att vara riksdagens revisor;

b) vidkännas C-avdrag i andra fall än under a) avses.

22 §.

2 morn. Vid avgång---nedan stadgas.

Avskedspremie tillkommer---äger tillämpning.

Premien utgår---års anställning.

Till den---högre premien.

Med anställningstid---för löneklassplacering.

Närmare bestämmelser---centrala förvaltningsmyndighet.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1943; skolande 11 § reglementet

i den ändrade lydelsen lända till efterrättelse jämväl med avseende å tjänstledighet,

som åtnjutits före nämnda dag.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

7

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 mars

1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander,

Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, förslag till vissa ändringar

i civila avlöningsreglementet, militära avlöningsreglementet och manskapsavlöningsreglementet

m. m. Departementschefen anför.

1. Viss ändring i bestämmelserna om avlöning under tjänstledighet

för offentligt uppdrag.

Enligt 13 § 1 mom. a) civila avlöningsreglementet, 18 § 1 mom. a) militära

avlöningsreglementet och 11 § a) manskapsavlöningsreglementet skall

befattningshavare (beställningshavare) under tjänstledighet för offentligt

uppdrag vidkännas A-avdrag, där ersättning för uppdraget ej utgår eller utgår

allenast med visst belopp för sammanträdes- eller förrättningsdag och

befattningshavaren icke medgivits rätt till gottgörelse för de avlöningsförmåner

han under ledigheten avstått, så ock där fråga är om uppdrag såsom

ledamot av riksdagen. I andra fall av tjänstledighet för offentligt uppdrag

skall tjänsteman i allmänhet vidkännas C-avdrag.

Vid avlöningsreglementenas tillkomst avsågs, att A-avdrag bland annat

skulle tillämpas under ledighet för uppdrag såsom ledamot av statsrevisionen.

Såsom 1936 års lönekommitté anförde i sitt betänkande med förslag till

civilt avlöningsreglemente (SOU 1937:48, sid. 145) följde detta av att ersättning

för dylikt uppdrag utgick i form av dagtraktamente. Emellertid

har riksdagen sedermera enligt vad som framgår av 1941 års lagtima riksdags

skrivelse nr 356 beslutat sådan ändring i instruktionen för riksdagens

revisorer, att under revisionsförrättningen utgår visst månadsarvode. I anledning

härav bliva omförmälda bestämmelser örn A-avdrag icke längre tilllämpliga.

Arvodet är emellertid avvägt med utgångspunkt från att nämnda

bestämmelser alltjämt skola tillämpas, och i det av 1942 års riksdag godkända

folkskolans avlöningsreglemente har intagits uttrycklig föreskrift att Aavdrag

skall tillämpas vid tjänstledighet för fullgörande av uppdrag såsom

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

riksdagens revisor. Motsvarande föreskrift torde nu böra intagas i de förut

omförmälda avlöningsförfattningarna. En dylik föreskrift återfinnes också i

det förslag till avlöningsreglemente för de högre kommunala skolorna, som

Kungl. Maj:t tidigare i dag beslutat förelägga riksdagen.

Jag förordar alltså, att förslag förelägges riksdagen om sådan ändring i

omförmälda författningsrum i civila och militära avlöningsreglementena samt

manskapsavlöningsreglementet att befattningshavare skall åtnjuta avlöning

med A-avdrag under tjänstledighet för fullgörande av uppdrag såsom riksdagens

revisor. Reglementena torde böra tillämpas i den nya lydelsen även

med avseende å tjänstledighet, som redan åtnjutits.

2. Vikariatslön i vissa fall vid vikariat å extra ordinarie befattning

inom högre lönegrad.

I 21 § 1 och 2 mom. civila avlöningsreglementet äro meddelade bestämmelser

angående ersättning till ordinarie tjänsteman med lön enligt löneplan A,

vilken förordnats att såsom vikarie uppehålla befattning inom högre lönegrad

av samma löneplan eller som, utan att fråga är om vikariat, förordnats

att bestrida göromål, vilka ankomma på ordinarie tjänsteman inom högre

lönegrad. Till sålunda förordnad tjänsteman utgår, utöver lön å egen befattning,

vikariatsersättning med i förstnämnda moment angivet belopp för dag

räknat. Bestämmelserna örn vikariatsersättning anses innebära, att sådan

ersättning åtnjutes allenast för dag, då vikarien verkligen tjänstgör, och sålunda

icke under semester eller annan ledighet.

Därest förordnandet kan väntas bliva av längre varaktighet, s. k. långtidsvikariat,

äger Kungl. Majit medgiva, att tjänstemannen får komma i åtnjutande

av ersättning enligt gynnsammare grunder än vikariatsersättningen

innebär, s. k. vikariatslön. Härom stadgas i paragrafens 3 mom. Beträffande

förutsättningarna för erhållande av vikariatslön ävensom reglerna för vikariatslönens

beräknande må erinras om följande. Såsom allmänt villkor

gäller, att förordnandet å den högre tjänsten, i förekommande fall efter

kungörande till ansökning, meddelats i den ordning, som är stadgad för

den uppehållna tjänstens besättande med ordinarie innehavare. Vikarie

med vikariatslön åtnjuter, i stället för lön å egen befattning samt vikariatsersättning,

lön enligt löneklassen närmast lägre än den, vilken skulle

hava gällt, därest han varit ordinarie innehavare av den befattning, han

på förordnande bestrider. Härvid iakttages emellertid, å ena sidan, att

vikariatslönen med minst en löneklass överstiger den för vikarien i egen

befattning gällande löneklassen och, å andra sidan, att vikariatslönen icke

må utgå enligt högre löneklass än den högsta för den uppehållna tjänsten

gällande löneklassen. Vikariatslön beräknas även för tid, varunder vikarien

med bibehållande av sitt förordnande åtnjuter semester eller annan ledighet.

Vidare gälla för den, som uppbär vikariatslön, i tillämpliga delar de avid
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 168.

9

ningsbestämmelser, som i civila avlöningsreglementet meddelats beträffande

ordinarie tjänsteman i den lönegrad förordnandet avser.

I 21 § civila avlöningsreglementet är även intaget ett stadgande om ersättning

till ordinarie tjänsteman, som förordnats att såsom vikarie bestrida

högre extra ordinarie befattning. Enligt paragrafens 5 mom. äger nu avsedd

vikarie uppbära, utöver lön å egen befattning, den vikariatsersättning,

som enligt 1 mom. skulle tillkomma honom, därest jämväl den extra ordinarie

befattningen vore ordinarie, utan inskränkning i de förmåner i övriga

hänseenden, som tillkomma honom i hans ordinarie tjänst. Däremot finnas i

civila avlöningsreglementet icke meddelade några föreskrifter angående vikariatslön

för det fall, att en ordinarie tjänstemans förordnande att uppehålla

högre extra ordinarie tjänst blir av längre varaktighet.

I fråga om extra ordinarie och extra tjänstemän, vilka erhålla förordnanden

att vikariera å ordinarie eller extra ordinarie befattningar inom högre

lönegrad, äro i civila icke-ordinariereglementet (19 och 37 §§) meddelade

föreskrifter örn vikariatsersättning och vikariatslön av i huvudsak samma

innebörd som de i civila avlöningsreglementet intagna. Såsom bestämmelserna

örn vikariatslön äro utformade i civila icke-ordinariereglementet, är emellertid

förmån av vikariatslön icke medgiven för extra ordinarie eller extra

tjänsteman vid långtidsvikariat å högre extra ordinarie befattning utan allenast

vid dylikt vikariat å högre ordinarie tjänst.

Till grund för de bestämmelser, för vilka sålunda redogjorts, hava legat

av 1936 års lönekommitté i betänkanden den 16 december 1937 och den 21

december 1938 avgivna författningsförslag (SOU 1937: 48 och 1938: 52). I

sistnämnda betänkande (sid. 47) berörde lönekommittén frågan om möjligheten

för tjänsteman att under vikariat av längre varaktighet å högre extra

ordinarie tjänst komma i åtnjutande av vikariatslön. Under erinran om de yrkanden

i sådan riktning, som framförts av vissa myndigheter, yttrade lönekommittén,

att kommittén ansett tillräckliga skäl icke föreligga att utbygga

icke-ordinariereglementet på sätt sålunda ifrågasatts. I kommitténs förslag

till icke-ordinariereglemente upptogos följaktligen bestämmelser om vikariatslön

allenast för det fall, att extra ordinarie eller extra tjänsteman förordnades

att under längre tid uppehålla ordinarie tjänst.

I infordrade utlåtanden över kommittébetänkandet yrkades av ett flertal

myndigheter — bland dem statskontoret och allmänna civilförvaltningens

lönenämnd — på anförda skäl, att i civila icke-ordinariereglementet måtte införas

generella bestämmelser angående vikariatslön vid långtidsvikariat å

högre extra ordinarie tjänst. I avvaktan på närmare erfarenhet rörande behovet

av en dylik utvidgning av vikariatslönebestämmelserna blev emellertid,

såsom av det anförda framgår, civila icke-ordinariereglementet i denna del

utformat i enlighet med lönekommitténs ståndpunkt.

I en till Kungl. Maj:t ingiven ansökning har en ordinarie tjänsteman, vilken

sedan början av år 1942 bestrider vikariat å befattning såsom extra ordinarie

byrådirektör, gjort framställning angående sina löneförmåner under

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

ifrågavarande vikariat. Med framhållande av att ordinarie tjänsteman, som

bestrider långtidsvikariat å högre extra ordinarie tjänst, enligt gällande bestämmelser

icke kan komma i åtnjutande av vikariatslön utan allenast av

vikariatsersättning samt vidare att vikariatsersättning icke utgår till vikarie

under semester eller annan ledighet, har sökanden ifrågasatt, huruvida icke

Kungl. Maj:t ville genom särskilt beslut medgiva, att han i sin egenskap av

tillförordnad byrådirektör finge bibehålla sina sammanlagda avlöningsförmåner

— lön och vikariatsersättning — oavkortade under honom beviljad

semester ävensom tjänstledighet, varom förmäles i civila avlöningsreglementets

14 § (olycksfall i tjänsten m. m.) samt 15 § 1 mom. a) (sjukdom).

Över berörda ansökning hava utlåtanden avgivits av statskontoret den 20

april 1942 och av allmänna lönenämnden den 2 juli 1942.

Statskontoret har hänvisat till av ämbetsverket tidigare avgivna yttranden,

i vilka ämbetsverket framhållit angelägenheten av att frågan örn vikariatslöns

utgående vid förordnande å högre extra ordinarie tjänst bleve ordnad.

I anledning av den föreliggande ansökningen har statskontoret uttalat, att

ämbetsverket för sin del icke kunde finna lämpligt att vid sidan av begreppen

vikariatsersättning och vikariatslön tillskapades en ny ersättningsform vid

vikariat å extra ordinarie befattning, varigenom vikarien skulle beredas vissa

förmåner utöver dem, som för närvarande gällde enligt stadgandet i 21 §

5 mom. civila avlöningsreglementet. En avvikelse från berörda stadgande

syntes för övrigt icke kunna ske utan riksdagens medverkan.

I ett av de åsyftade tidigare yttrandena, avgivet den 24 januari 1939 över

1936 års lönekommittés förslag lill civilt icke-ordinariereglemente, anförde

statskontoret, att såsom en följd av att kategorien tjänstemän å extra stat

skulle utgå ur avlöningsbestämmelserna ett särskilt spörsmål aktualiserats,

nämligen frågan om vikariatslön å de extra ordinarie tjänster, vilka framdeles

komme att motsvara de tidigare extra-statsbefattningarna. Å dessa hade,

då förutsättningar därför varit för handen, åt vikarier medgivits s. k. full lön.

Såvitt statskontoret kunde finna, talade samma skäl för en högre vikariatsersättning

vid långvikariat å dessa extra ordinarie befattningar som vid dylikt

vikariat å ordinarie tjänster. En principiell olikhet i behandlingen i dessa

avseenden av vikarierna å de två slagen av befattningar skulle dessutom

enligt statskontorets mening komma att ur flera synpunkter föranleda

icke oväsentliga olägenheter. Även örn vissa tekniska svårigheter

kunde förutses möta att utbygga förevarande reglemente med bestämmelser

om vikariatslön å extra ordinarie befattning, funne ämbetsverket

dock en dylik åtgärd så angelägen, att anledning förelåge att underkasta

detta spörsmål ytterligare övervägande i syfte att en generell anordning måtte

komma till stånd. Skulle en framkomlig väg icke låta sig anvisa, finge i varje

fall förutsättas, att Kungl. Majit efter särskild framställning komme att medgiva

förhöjd ersättning åt vikarie å extra ordinarie befattning i de fall, då

dylik ersättning skolat utgå om befattningen varit ordinarie.

Allmänna lönenämnden har till en början framhållit, att beträffande gottgörelse

till ordinarie tjänsteman för uppehållande av extra ordinarie befatt
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

11

ning visserligen icke funnes något uttryckligt bemyndigande för Kungl.

Majit att medgiva undantag från bestämmelsen örn vikariatsersättning i 21 §

5 mom. civila avlöningsreglementet. Med hänsyn till stadgandet i 28 § 3

mom. av reglementet kunde det emellertid enligt lönenämndens mening icke

anses vara Kungl. Majit betaget att meddela särskild föreskrift — där omständigheterna

så funnes påkallade — örn högre ersättning till ordinarie

tjänsteman, som erhållit långtidsförordnande å högre extra ordinarie befattning.

Efter att vidare hava erinrat därom, att allmänna civilförvaltningens lönenämnd

på sin tid i yttrande rörande förslag till civilt icke-ordinariereglemente

givit uttryck åt den uppfattningen, att gottgörelse för uppehållande av

längre vikariat å extra ordinarie befattning borde lämnas i form av vikariatslön

samt att lönenämnden även vid senare tillfällen haft anledning konstatera

behovet av bestämmelser i sådan riktning, har lönenämnden anfört följande.

Lönenämnden vill ej underlåta att framhålla, att den tidigare berörda frågan

om »vikariatslön» jämväl å extra ordinarie befattningar synes vara förtjänt

av att upplagas till förnyad behandling. I anslutning till vad av nämnden

utvecklats föreligger enligt nämndens mening icke hinder, att Kungl.

Majit genom särskilda beslut medgiver vikariatslön även beträffande extra

ordinarie befattningar, vilka uppehållas av ordinarie tjänstemän likaväl som

av extra ordinarie tjänstemän. Beträffande konstruktionen av en vikariatslön

å extra ordinarie tjänst, lärer tidigare en viss svårighet ha befunnits

bestå däri, att lönen allmänt förutsatts böra ligga något under lönen för

innehavare av respektive extra ordinarie tjänst. Örn detta ur praktisk synpunkt

funnits utgöra hinder för införandet av vikariatslön å extra ordinarie

tjänster, synes det lönenämnden icke vara ofrånkomligt att vidhålla nämnda

förutsättning. Lönen å den extra ordinarie tjänsten är ju i och för sig lägre

än å motsvarande ordinarie befattning. Även i andra avseenden äro löneförmånerna

mindre å extra ordinarie än å ordinarie befattning. Det synes fördenskull

lönenämnden ej kunna anses alltför fördelaktigt för en långtidsvikarie

å extra ordinarie tjänst att få uppbära samma avlöning, som om han

själv vore innehavare av den extra ordinarie tjänsten.

Därest det av lönenämnden förordade vikariatslönesystemet skulle vinna

Kungl. Majits godkännande, får lönenämnden hemställa, att detsamma måtte

erhålla tillämpning å sökanden i det remitterade ärendet. F ör annat fall tillstyrker

lönenämnden alternativt bifall till den av sökanden gjorda framställningen

att under semester och tjänstledighet, som avses i civila avlöningsreglementet

14 § och 15 § 1 mom. a), varda bibehållen vid rätt att uppbära vikariatsersättning.

Såsom förut nämnts ha ett flertal myndigheter, däribland statskontoret ochDepartemuntsallmänna

civilförvaltningens lönenämnd, vid tidigare tillfällen påyrkat infö- chefenrande

av bestämmelser örn vikariatslön vid långtidsvikariat a extra ordinarie

tjänst. Allmänna lönenämnden har även sedermera funnit anledning konstatera

behovet av dylika bestämmelser. Att sådant behov förefinnes har ock bestyrkts

genom den erfarenhet, som numera vunnits inom finansdepartementet

vid behandlingen av löneärenden berörande den civila statsförvaltningen. Understundom

förekommer det, att på grund av innehavarens tjänstgöring a

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

annan tjänst inom verket eller vid annat verk extra ordinarie befattning under

långa tider måste uppehållas genom vikarie. Icke minst med hänsyn till

behovet av lämpliga ersättare i dylika fall är det angeläget, att möjlighet

finnes att, på sätt redan nu kan ske beträffande långtidsvikarier å ordinarie

tjänst, bereda något gynnsammare avlöningsförmåner under vikariatet, än

sorn följa av bestämmelserna örn vikariatsersättning. Beaktande förtjänar i

detta sammanhang det av statskontoret anförda förhållandet, att åtskilliga

av de extra ordinarie befattningar, som för närvarande finnas inrättade inom

allmänna civilförvaltningen, före den 1 juli 1939 utgjorde s. k. extrastatstjänster

och att s. k. full lön understundom medgavs vikarie å extrastatstjänst.

Enligt min uppfattning är det alltså påkallat, att föreskrifter meddelas om

vikariatslön vid förordnande att uppehålla extra ordinarie tjänst inom högre

lönegrad. Beträffande de allmänna förutsättningarna för erhållande av vikariatslön

vid dylikt förordnande torde böra gälla vad som i motsvarande hänseende

föreskrivits eller i praktiken tillämpats i fråga örn långtidsvikariat å

ordinarie tjänster. För vikariatslöns erhållande skulle alltså erfordras Kungl.

Maj :ts medgivande i varje särskilt fall. I enlighet med vad allmänna lönenämnden

uttalat torde vikariatslönen böra beräknas enligt den löneklass, som

skulle ha tillämpats, om den förordnade varit innehavare av den uppehållna

extra ordinarie tjänsten, varvid tillika bör gälla, å ena sidan, att vikariatslönen

med minst en löneklass överstiger den för vederbörande i egen befattning

gällande löneklassen och, å andra sidan, att vikariatslönen icke må utgå

enligt högre löneklass än den högsta för den uppehållna tjänsten gällande.

I övrigt böra för vikarie å extra ordinarie tjänst i tillämpliga delar gälla de

bestämmelser, som i civila icke-ordinariereglementet meddelats för extra ordinarie

tjänsteman inom den lönegrad förordnandet avser.

För komplettering av civila icke-ordinariereglementet i nu förevarande hänseende

lärer riksdagens medverkan icke erfordras.

Såsom förut anförts äger enligt 21 § 5 mom. civila avlöningsreglementet ordinarie

tjänsteman, som förordnats att uppehålla högre extra ordinarie befattning,

uppbära vikariatsersättning. Införas i civila icke-ordinariereglementet

bestämmelser om vikariatslön vid långtidsvikariat å extra ordinarie tjänster,

böra uppenbarligen dessa bestämmelser omfatta även sådana fall, där

den förordnade själv innehar ordinarie tjänst inom lägre lönegrad. Örn ock,

såsom framgår av det förut anförda, olika meningar gjort sig gällande rörande

behovet på denna grund av en ändring av momentet i fråga, synes det likväl

lämpligt att däri intages ett uttryckligt stadgande örn rätt för Kungl.

Majit att medgiva vikariatslön åt vikarie å extra ordinarie tjänst, som själv

är innehavare av lägre ordinarie tjänst. Vidare skulle den av mig ifrågasatta

utsträckningen av vikariatslönesystemet påkalla en redaktionell ändring av

8 § 1 mom. andra stycket civila avlöningsreglementet.

Förslag till dessa ändringar böra nu underställas riksdagen för godkännande.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

13

3. Ändringar i civila avlöningsreglementet nied anledning av

inrättandet av försvarets läroverk samt nedläggandet av

högre lärarinneseminariet.

I den av 1942 års riksdag antagna planen för den fortsatta utbyggnaden

och organisationen av landets försvarskrafter har förutsatts, att ett för försvarsväsendet

gemensamt läroverk skall inrättas med uppgift att meddela

undervisning i icke-militära ämnen till personal, som utbildas till officerare

och underofficerare. I riksstaten för innevarande budgetår finnes intet särskilt

anslag uppfört för detta läroverk, vilket ännu icke påbörjat verksamheten.

I syfte att möjliggöra en snabb utformning av läroverkets organisation

och av dess lokalers planläggning har emellertid förutsatts, att befattningen

som rektor vid läroverket skulle kunna tillsättas redan innevarande budgetår,

och i arméns personalförteckning har under staten för arméns underofficersskola

upptagits en för läroverket avsedd rektorsbefattning i lönegrad E 13.

I 1943 års statsverksproposition (IV H. T., sid. 190 ff.) har framlagts förslag

örn uppförande å personalförteckning för försvarets läroverk av följande

ordinarie tjänster, nämligen en befattning såsom rektor i lönegrad E 13, 3

befattningar såsom lektor i lönegrad A 27 samt 5 befattningar såsom adjunkt

i lönegrad A 23.

Vid genomförande av den i statsverkspropositionen förutsatta personalorganisationen

vid försvarets läroverk kommer civila avlöningsreglementet att

erhålla tillämpning beträffande innehavarna av nämnda ordinarie tjänster.

I anslutning därtill bliva vissa jämkningar i reglementet erforderliga. Sålunda

torde i 51 § reglementet böra införas ett stadgande, enligt vilket de

i 55 § 9 mom. reglementet för tjänstemän vid allmänna läroverk meddelade

bestämmelserna skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse för tjänstemän

vid försvarets läroverk, med iakttagande att vad i nämnda bestämmelser

sägs örn skolöverstyrelsen i stället skall avse arméförvaltningens vederbörande

departement. Stadgandet torde böra intagas såsom ett särskilt moment

i 51 §. Vidare påkallas en ändring i 63 § 1 mom. avlöningsreglementet

i syfte att de särskilda avlöningsbestämmelserna för rektorer skola erhålla

tillämpning jämväl beträffande rektor vid försvarets läroverk.

Bestämmelserna i 55 § 9 mom. och 63 § civila avlöningsreglementet äro

tillämpliga bland annat beträffande befattningshavare vid högre lärarinneseminariet.

Nämda läroanstalt skall emellertid enligt beslut vid 1942 års

riksdag (prop. nr 255; r. skr. nr 406) nedläggas nied utgången av innevarande

budgetår. I anledning härav böra vissa jämkningar vidtagas i rubriken

till 55 § 9 morn., i 5 punkten c) och 17 punkten a) av nämnda moment

samt i 63 § 1 mom. avlöningsreglementet. Vad särskilt angår stadgandet

i 55 § 9 mom. 17 punkten a) örn viss särskild ersättning till biträdande föreståndarinna

vid högre lärarinneseminariet, bör detsamma ersättas med en

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 168.

föreskrift om motsvarande ersättning till biträdande föreståndarinna vid statens

normalskola ävensom till biträdande föreståndarinna vid statens skolköksseminarium

och hushållsskola. Av de tre befattningar, å vilka det nuvarande

stadgandet är tillämpligt, och som äro avsedda, en för högre lärarinneseminariet,

en för dess övningsskola och en för statens skolköksseminarium

och hushållsskola, avses nämligen de båda sistnämnda skola bibehållas.

Arvodet till den biträdande föreståndarinnan vid övningsskolan bär av

skolöverstyrelsen i dess anslagsäskanden för budgetåret 1943/44 förutsatts

skola överföras till avlöningsstaten för de allmänna läroverken, och enligt

vad chefen för ecklesiastikdepartementet kommer att senare i dag föreslå

skall övningsskolan från och med nämnda budgetår utbyggas till ett högre

allmänt läroverk i Stockholm benämnt statens normalskola, varvid biträdande

föreståndarinnetjänsten vid övningsskolan skall bibehållas såsom en tjänst

vid den nya statens normalskola och vara förenad med oförändrat arvode.

Vad åter angår befattningen såsom biträdande föreståndarinna vid statens

skolköksseminarium och hushållsskola, är dess bibehållande betingat av att

denna läroanstalt, som hittills ingått i högre lärarinneseminariet, enligt förslag

i året statsverksproposition (VIII H. T., sid. 266) skall efter lärarinneseminariets

nedläggande bestå såsom särskild läroanstalt.

Förslag bör föreläggas riksdagen örn de ändringar i civila avlöningsreglementet,

som i det föregående angivits.

4. Semestertiden för överläkare vid serafimerlasarettets

röntgenavdelning.

Flertalet överläkarbefattningar vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet

äro förenade med professur vid karolinska mediko-kirurgiska institutet

eller med annan statstjänst; tjänsternas innehavare åtnjuta i egenskap

av överläkare särskilt arvode. Undantag härifrån utgöra endast vid

karolinska sjukhuset befattningen såsom överläkare vid gynekologiska avdelningen

av radiumhemmet å Konung Gustaf V:s jubileumsklinik och vid

serafimerlasarettet befattningen såsom överläkare vid lasarettets röntgenavdelning.

Å nämnda befattningar äger civila avlöningsreglementet tillämpning,

varvid befattningarna tillhöra lönegraden A 26 respektive A 29. Befattningen

såsom överläkare vid serafimerlasarettets röntgenavdelning var intill budgetåret

1941/42 förenad med arvode men ombildades från och med nämnda

budgetår till en extra ordinarie tjänst i lönegrad Eo 29 och har från och

med budgetåret 1942/43 förändrats till en ordinarie tjänst.

I samband med att avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451, jfr nr

270/1925) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk,

tillhörande den civila statsförvaltningen, genom kungörelse den 30 juni 1937

(nr 725) erhöll tillämpning å tjänstemän vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet

meddelades med stöd av riksdagens beslut (prop. nr 272/

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 168.

15

1937; r. skr. nr 465) för nämnda tjänstemän vissa från avlöningsreglementet

avvikande bestämmelser, bland annat innebärande att Viss med radium

eller röntgen sysselsatt personal erhöll längre semester än som i allmänhet

enligt avlöningsreglementet tillkom tjänsteman i motsvarande löneställning.

Bestämmelser av sådant innehåll finnas numera intagna i civila avlöningsreglementet

och civila icke-ordinariereglementet. Såvitt angår läkarpersonal

med dylik sysselsättning innebära de nu gällande bestämmelserna följande.

Överläkare vid gynekologiska avdelningen av radiumhemmet åtnjuter en årlig

semester av 90 dagar (55 § 4 mom. 1 punkten a) civila avlöningsreglementet).

Extra ordinarie eller extra läkare å röntgenavdelning — eller, vad

angår karolinska sjukhuset, Vid radiumhemmet — äger årligen åtnjuta semester

under 42 dagar, dock med rätt för sjukhusdirektionen att med hänsyn

till föregående radiologiskt arbete medgiva semester under ytterligare

högst 18 dagar; den årliga semestertiden för sådan läkare, som tjänstgjort

å röntgenavdelning eller vid radiumhemmet eller å därmed jämställd radioterapeutisk

klinik under sammanlagt minst 5 år, skall utgöra 60 dagar och

för sådan läkare, som därstädes tjänstgjort under sammanlagt minst 10 år,

90 dagar (52 § 2 mom. 1 punkten a) och 52 § 3 mom. 1 punkten a) civila

icke-ordinariereglementet). — Beträffande semestern för sådan överläkare,

som i nämnda egenskap åtnjuter arvode, stadgas i det av Kungl. Maj:t den

22 juni 1939 fastställda reglementet för karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet

(nr 416), att semester årligen må åtnjutas högst 90 dagar av överläkarna

vid karolinska sjukhusets röntgendiagnostikavdelning och radiumhemmets

allmänna avdelning samt högst 60 dagar av annan överläkare.

I skrivelse den 17 november 1942 har direktionen för karolinska sjukhuset

hemställt, att även överläkaren vid serafimerlasarettets röntgenavdelning

måtte erhålla rätt till 90 dagars årlig semester. I skrivelsen har bland annat

framhållits, att tjänstens nuvarande innehavare tidigare i egenskap av extra

ordinarie tjänsteman ägt åtnjuta nämnda förmån.

Att den årliga semestertiden för överläkarna vid radiumhemmets allmän-Dupartemenisna

och gynekologiska avdelningar samt karolinska sjukhusets röntgendia- chplengnostikavdelning

fastställts till 90 dagar har föranletts av de särskilda påfrestningar,

som äro förenade med tjänsteåliggandenas fullgörande. I detta

hänseende synes förhållandet likartat i fråga om överläkaren vid serafimerlasarettets

röntgenavdelning. Jag vill därför tillstyrka, att i civila avlöningsreglementet

införes ett stadgande om att överläkare vid serafimerlasarettets

röntgenavdelning äger åtnjuta en årlig semester av 90 dagar.

Jag förutsätter härvid, att sålunda medgiven utökning av semestertiden får

i sin helhet tillämpas redan under innevarande kalenderår.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

5. Vissa spörsmål sammanhängande med lönereglering inom

det statsunderstödda kommunala skolväsendet.

Tidigare i dag har beslutats proposition med förslag till avlöningsreglemente

för de högre kommunala skolorna. Propositionen är utarbetad på

grundval av förslag avgivet av 1941 års lärarlönesakkunniga. För reglering

av vissa spörsmål avseende lärares övergång från kommunal skola till statlig

läroanstalt m. m . lia de sakkunniga ifrågasatt tillägg till de i 55 § 9 mom.

och 57 § 3 mom. civila avlöningsreglementet förekommande särskilda bestämmelserna

för lärare vid statliga läroanstalter.

Enligt 4 § 1 mom. civila avlöningsreglementet må med tjänst, som avses

i reglementet, förenas extra ordinarie statlig befattning inom högre lönegrad,

under förutsättning att tjänstemannen frånlräder utövandet av förstnämnda

tjänst. De sakkunniga ha ifrågasatt, huruvida icke civila avlöningsreglementet

borde kompletteras med motsvarande bestämmelse angående förening av

ordinarie lärartjänst med extra ordinarie befattning i högre lönegrad vid

högre kommunal skola eller vid folkskoleväsendet.

Såsom villkor för löneklassuppflyttning, som avses i 7 § 2 mom. civila avlöningsreglementet,

gäller enligt 3 mom. andra stycket a) samma paragraf

bland annat, att tjänstemannen under minst fyra femtedelar av den tid, som

erfordras för vinnande av uppflyttning, skall lia bestritt sin egen eller på

grund av förordnande annan statens tjänst. De sakkunniga ha ifrågasatt införande

i civila avlöningsreglementet av föreskrifter, enligt vilka såsom tjänstetid

i förevarande hänseende skall räknas jämväl tid, varunder statsanställd

lärare bestritt lärartjänst eller skolledarebefattning vid det statsunderstödda

kommunala undervisningsväsendet.

Beträffande den i 8 § civila avlöningsreglementet stadgade s. k. sneddningsregeln

ha de sakkunniga föreslagit, att denna gives tillämplighet även i fall

då lärare vid det kommunala skolväsendet befordras till statlig lärarbefattning.

Enligt 8 § 5 mom. äger ordinarie tjänsteman, som efter egen ansökning

eller därom uttryckt önskan erhåller antingen annan tjänst inom samma lönegrad

eller tjänst inom lägre lönegrad, bibehålla den placering i löneklass

han före tillträdandet av den nya tjänsten innehade. De sakkunniga ha föreslagit,

att denna föreskrift göres tillämplig även då ordinarie lärare vid det

statsunderstödda kommunala undervisningsväsendet övergår till ordinarie

statlig lärartjänst.

I 55 § 9 mom. 12 punkten a) och 57 § 3 mom. 9 punkten civila avlöningsreglementet

äro särskilda bestämmelser meddelade för vissa fall, då ordinarie

lärare uppehåller annan statlig lärartjänst. I förslaget till avlöningsreglemente

för de högre kommunala skolorna ha intagits liknande bestämmelser

avseende vissa fall, då ordinarie innehavare av lärartjänst vid högre kommunal

skola uppehåller annan dylik lärartjänst eller då statsanställd lärare

uppehåller tjänst vid högre kommunal skola. De sakkunniga ha ifrågasatt

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 168.

17

meddelande av liknande bestämmelser för de fall, då lärare vid det kommunala

skolväsendet uppehåller statlig lärartjänst.

Vad lärarlönesakkunniga föreslagit kan jag i huvudsak biträda. Härförutom

får jag förorda, att de i 10 § 1 mom. meddelade bestämmelserna om

rätt för tjänsteman, som förflyttas till annan tjänst inom samma eller lägre

lönegrad, att bibehålla sin löneklassplacering göras tillämpliga även i händelse

av förflyttning från tjänst vid det kommunala skolväsendet till statlig

lärartjänst. Ytterligare synes lämpligt att, såvitt angår tillämpningen av stadgandena

i 55 § 9 mom. 10 punkten och 57 § 3 mom. 7 punkten om viss

minsta tjänstgöring för erhållande av oavkortad lön under ferietid, med bestridande

av statlig befattning likställes bestridande av befattning vid det

statsunderstödda kommunala skolväsendet. De erforderliga tilläggen i civila

avlöningsreglementet böra sammanfattas i en ny punkt, betecknad 19, i 55 §

9 mom. samt en ny punkt, betecknad 14, i 57 § 3 mom.

Vad angår frågan om avlöning till kommunalanställd lärare, som förordnas

att uppehålla statlig lärarbefattning, lärer Kungl. Maj:t äga att därom meddela

erforderliga bestämmelser.

6. Överdirektörs vid statens järnvägar återgång till förut

innehavd befattning.

Enligt stadgandet i 58 § 3 mom. 4 punkten civila avlöningsreglementet

äger Kungl. Majit befogenhet medgiva, att tjänsteman, vilken förordnats såsom

distriktschef, förrådsdirektör, verkstadsdirektör eller verkstadsöveringenjör

men vilkens förordnande upphört utan att efterföljas av förnyat förordnande,

må återgå till ordinarie befattning inom den lönegrad han före

förordnandet tillhörde. Har sådant medgivande lämnats, skall för bestämmande

av tjänstemannens placering i löneklass så anses, som om han även under

den tid förordnandet varat innehaft ordinarie befattning inom nämnda lönegrad.

Vidare föreskrives i samma punkt att, därest så erfordras för beredande

åt tjänsteman i nu avsett fall av ordinarie befattning, Kungl. Majit äger besluta

därav betingad tillfällig ökning av antalet ordinarie tjänster.

I en till riksdagen den 12 februari 1943 avlåten proposition, nr 43, har

Kungl. Majit bland annat föreslagit, att en befattning såsom överdirektör i

lönegraden C 11 inrättas vid statens järnvägar från och med den 1 juli 1943.

Med hänsyn till den karaktär, ifrågavarande befattning vid bifall till

Kungl. Majits förslag skulle komma att erhålla, bör under angivna förutsättning

den Kungl. Majit i 58 § 3 mom. 4 punkten civila avlöningsreglementet

lämnade befogenheten utvidgas till att omfatta jämväl tjänsteman, som förordnats

såsom överdirektör.

Bihang till riksdagens vrot okoll IDAS. 1 sami. Nr 168. 2

Departements
chefen.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 168.

7. Löneklassplacering i vissa fall vid övergång till annan

löneplan.

Enligt civila och militära avlöningsreglementena och icke-ordinariereglementena

gäller såsom huvudregel i fråga om tjänstemans (beställningshavares)

löneklassplacering vid tillträdande av ordinarie tjänst (beställning)

inom lönegrad, som upptager mer än en löneklass, att han erhåller lön enligt

den för lönegraden fastställda lägsta löneklassen. Särskilda undantagsstadganden

gälla emellertid bland annat vid befordran. I sådant fall bestämmes

löneklassplaceringen normalt med tillämpning av den s. k. sneddningsregeln,

vilken innebär, att den befordrade skall placeras lägst i löneklassen

närmast över den, som han i den lägre tjänsten senast tillhörde, varjämte för

bestämmande av tidpunkt för löneklassuppflyttning i den högre tjänsten skall

tagas i beräkning den tid, dock högst tre år, varunder tjänstemannen i den

lägre befattningen tillhört eller beräknas ha tillhört löneklassen närmast under

den, till vilken han på grund av nämnda föreskrift eller enligt huvudregeln

skall hänföras.

Sneddningsregeln gäller i första hand vid befordran till tjänst inom högre

lönegrad av samma löneplan. Även i fall, där befordran innefattar övergång

till tjänst inom annan löneplan, har regeln i princip erhållit tillämpning. Detta

har emellertid av tekniska skäl endast kunnat ske under förutsättning att de

olika löneplanema upptaga löneklasser med samma numrering och samma

avlöningsbelopp. Denna förutsättning föreligger icke vid övergång mellan de

i 5 § militära avlöningsreglementet intagna löneplanerna Oa (för officerare

i allmänhet), UO (för underofficerare) och Ca (för civilmilitära och civila

beställningshavare i allmänhet). Med avseende å befordran mellan dessa löneplaner

meddelas i 9 § militära avlöningsreglementet följande bestämmelse

om löneklassplaceringen:

Beställningshavare, som övergår till beställning tillhörande annan under

5 § intagen löneplan än den han före övergången tillhört, skall i den nya beställningen

hänföras lägst till den löneklass, för vilken lönen i samma ortsgrupp

närmast överstiger den lön han i den tidigare beställningen ägt uppbära;

dock att lönen icke må utgå enligt högre löneklass än den högsta för

den nya beställningen gällande. Därjämte skall för bestämmande av tidpunkt

för löneklassuppflyttning i den nya beställningen tagas i beräkning

den tid, dock högst tre år, varunder beställningshavaren i den tidigare beställningen

tillhört eller beräknas hava tillhört löneklassen med den lägre

lönen.

I två den 24 juli 1941 och den 13 mars 1942 dagtecknade remissyttranden

över ansökningar örn förbättrad löneklassplacering har arméförvaltningens

civila departement ifrågasatt sådan ändring i reglerna för löneklassplaceringen,

att 9 § militära avlöningsreglementet skulle, där ej Kungl. Maj:t

annorlunda medgåve, tillämpas allenast för det fall, att en löneminskning

eljest skulle inträda. I förstnämnda yttrande har departementet härom anfört

följande.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 168.

19

Enligl vad förarbetena till 9 § militära avlöningsreglementet utvisa (se 1936

års lönekommittés betänkande med förslag till militärt avlöningsreglemente,

stat. off. utredn. 1938: 55, sid. 150 och 151), torde författningsrummet huvudsakligen

lia tillkommit för att reglera de tämligen ofta förekommande

fallen av övergång från beställning tillhörande löneplan UO till beställning

inom löneplan Ca. Sådan övergång avsåge enligt lönekommitténs uttalande i

regel transport till någon av de lill 3—7 lönegraderna av då gällande löneplan

C, numera löneplan Ca, hänförliga beställningarna. Däremot torde vid

författningstextens utformning icke lia tagits sikte på att författningsrummet

kunde bliva tillämpligt jämväl vid sådana övergångar från beställning tillhörande

löneplan UO till beställning tillhörande lönegraden Oa 2 (löjtnantsgraden),

vilka på senaste tiden ägt rum för fyllande av de utökade befälskadrema

och vilka vid tidpunkten för författningstextens tillkomst knappast

kunde förutses.

Medan en tillämpning av reglerna i 9 § i allmänhet torde giva ett rättvisande

resultat, då övergång sker till beställning tillhörande löneplan Ca

från löneplan UO, blir däremot förhållandet annorlunda vid övergång från

beställning i sistnämnda löneplan till löneplan Oa. Detta sammanhänger

med de skiljaktigheter, som förefinnas i avseende å konstruktionen av löneskalorna

i löneplanerna för officer och underofficer i jämförelse med löneplanen

för den civilmilitära och civila personalen. Sålunda överstiger lönen

i den lägsta eller 3 löneklassen inom lönegraden Oa 2 lönen i de fyra lägsta

löneklasserna inom löneplan UO. En tillämpning av 9 § sista meningen medför

sålunda exempelvis, att en beställningshavare, som tillhört löneklassen

UO 1 i 2 år 11 månader, vid befordran till löjtnant redan efter en månad

vinner uppflyttning lill löneklass Oa 4, medan en väsentligt äldre underofficer,

som exempelvis en månad före övergången till Oa-planen vunnit uppflyttning

i löneklass UO 4, måste kvarstå i löneklassen Oa 3 under 2 år 11 månader,

innan uppflyttning till löneklass Oa 4 kan ske.

En tillämpning av lönetursreglerna i 9 § vid sådan övergång till Oa-planen,

varom nyss talats, leder sålunda till ett otillfredsställande resultat. Emellertid

torde, även om det icke direkt framgår av författningstexten eller kan

utläsas ur förarbetena till författningsrummet, avsikten med stadgandet allenast

ha varit att förebygga, att vid övergång från beställning inom annan

löneplan vederbörande skulle drabbas av avlöningsminskning. Stadgandet

torde därför näppeligen böra tillämpas i andra fall än då det grundläggande

stadgandet örn löneklassplacering skulle medföra en försämrad löneställning.

De mindre tilltalande konsekvenser, som visat sig kunna uppstå vid till- Departement».

lämpligen av lönetursreglerna i 9 § militära avlöningsreglementet, sam- chelen''

manhänga med att beställningshavares rätt att för löneklassuppflyttning

tillgodoräkna sig tid före övergången till annan löneplan icke gjorts beroende

av att han under den tid, varom är fråga, åtnjutit tillnärmelsevis lika stor

lön som lian i den nya beställningen skulle fått åtnjuta, örn någon tillgodoräkning

ej ägt rum.

Vid befordran inom en oell samma löneplan gäller i princip, att tid före

befordran får intill 3 år tillgodoräknas under förutsättning att vederbörande

därunder tillhört löneklassen närmast under den, lill vilken han under de tre

åren närmast efter befordran skulle bliva hänförlig, om någon tillgodoräkning

ej skedde. Dessa grunder torde böra erhålla tillämpning för fall av

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj-.ts proposition nr 168.

övergång till annan löneplan allenast med den modifikation, som nödvändiggöres

av löneplanernas avvikande konstruktion. I sistnämnda hänseende påkallar

det förhållandet uppmärksamhet, att skillnaden mellan löneklasserna

är olika stor i olika löneplaner.

Ett riktigt resultat synes emellertid erhållas genom en regel av den innebörd,

som framgår av följande exempel. En beställningshavare placeras efter

övergång från en löneplan till annan — frånsett tillgodoräkningsregeln — i

en löneklass å den senare löneplanen med en I-ortslön av 5,016 kronor. Närmast

lägre löneklass å samma löneplan upptager en I-ortslön av 4,422 kronor.

Beställningshavaren får tillgodoräkna den tid intill tre år han å den före

övergången tillämpliga löneplanen innehaft antingen den högsta löneklass,

vilkens I-ortslön understiger 5,016 kronor, eller ock annan löneklass med en

I-ortslön uppgående till minst 4,422 kronor.

Vid tillämpning av de av mig nu förordade grunderna för lönetursrätt vid

övergång från en till en annan löneplan kommer beställningshavare, som före

befordran till löjtnant tillhört löneklass UO 1 eller 2, att efter övergångeni

placeras i löneklass Oa 3 utan rätt att för löneklassuppflyttning tillgodoräkna

sig tid före övergången. Om han tillhört löneklass UO 3 eller 4, skall

han likaledes enligt huvudregeln placeras i löneklass Oa 3 samt därjämte få

tillgodoräkna sig den tid intill 3 år han tillhört eller beräknas ha tillhört

någon av nämnda löneklasser. Vid befordran till lönegrad Ca 14 skall den,

som dessförinnan tillhört löneklass UO 4, placeras i löneklass Ca 14 och därjämte

— utan hinder av att lönebeloppet i löneklass UO 4 understiger beloppet

i löneklass Ca 13— få tillgodoräkna sig den tid han tillhört eller beräknas

ha tillhört löneklass UO 4.

Under åberopande av det anförda föreslår jag, att framställning göres till

riksdagen om ändring i 9 § militära avlöningsreglementet av den innebörd,

som av det föregående framgår. De ändrade bestämmelserna torde böra träda

i kraft från och med den 1 juli 1943. Någon övergångsbestämmelse torde härvid

ej erfordras. Jag utgår ifrån å ena sidan att rubbning icke sker i löneklassplacering,

som i överensstämmelse med nu gällande bestämmelser skett

vid övergång till annan löneplan före nämnda dag, och å andra sidan att

tjänsteman, som övergår efter utgången av juni 1943, därigenom underkastar

sig de nya bestämmelserna.

8. Flyttningsersättning vid vissa militära kommenderingar.

Enligt sista stycket i 31 § militära avlöningsreglementet skall vad tidigare i

paragrafen stadgats om ersättning för flyttningskostnad icke, såframt ej Kungl.

Maj:t för särskilda fall annorlunda förordnar, utgöra hinder för beviljande

av ersättning för flyttningskostnad dels på grund av kommendering såsom

aspirant vid generalstabskåren, såsom elev vid någon av de militära högskolorna

eller såsom intendents- eller förvaltaraspirant, dels ock för genomförande

av passagesystem vid vissa truppförband enligt vad därom är särskilt

stadgat.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 168.

21

Enligt 1 kap. 2 § 2 mom. andra stycket tilläggsbestämmelserna till reglementet

skall Stockholm anses utgöra förläggningsort dels för officer, vilken

kommenderats såsom aspirant vid generalstabskåren eller såsom elev vid någon

av de militära högskolorna, under tiden till kommenderingens upphörande,

dels ock för officer eller underofficer vid armén, vilken kommenderats

såsom intendents- eller förvaltaraspirant, under tiden för aspiranttjänstgöringen.

Riksdagens år 1941 församlade revisorer ha berört vissa spörsmål om tilllämpningen

av dessa bestämmelser såvitt angår beställningshavare, kommenderade

såsom elever vid militära högskolor. Revisorerna ha därvid erinrat,

att syftet med bestämmelserna i förevarande del varit att bereda möjlighet

för utom kommenderingsorten förlagd personal att utan ekonomiska

uppoffringar mottaga här omförmälda kommenderingar, vilka i allmänhet

förutsatts äga en varaktighet av 2 år eller därutöver. I och med att flygkrigshögskolan

inrättades hade bestämmelserna blivit tillämpliga å beställningshavare,

som kommenderats som elev vid nämnda högskola. Flertalet av eleverna

vid flygkrigshögskolan beräknades emellertid komma att uppehålla sig

i Stockholm endast under en omkring sex månader pågående allmän kurs,

och för dem, som komme att fortsätta vid den högre kursen, beräknades

uppstå ett avbrott örn minst sex månader med tjänstgöring vid flygförband

utom Stockholm. Vid sådant förhållande syntes skäl icke föreligga, att här

avsedda elever under vistelsen i Stockholm komme i åtnjutande av lön efter

Stockholms ortsgrupp samt ersättning för flyttningskostnader.

I häröver avgivet yttrande har försvarsväsendets lönenämnd bland annat

erinrat, att likartade förhållanden gällde vid den allmänna kursen å kustartillerilinjen

vid sjökrigshögskolan.

I skrivelse den 8 juli 1942 (nr 423) har riksdagen, med anledning av vad

sålunda förekommit, anhållit, att Kungl. Majit måtte taga frågan om bestämmelserna

angående ortsgruppsplaceringen för eleverna vid de militära högskolorna

under förnyad omprövning.

Enligt vad som framgår av ett av arméförvaltningens civila departement

avgivet yttrande till de år 1942 tillkallade flyttningsersättningssakkunniga —

vilket finnes refererat i ett av nämnda sakkunniga avgivet betänkande med

förslag till författningar angående ersättning för flyttningskostnad (SOU

1943: 2) — kan samma fråga anses aktuell beträffande elever vid de numera

ettåriga allmänna kurserna vid artilleri- och ingenjörhögskolan ävensom beträffande

förvaltaraspiranter med kommendering till förvaltarkurs i Stockholm.

De sakkunniga ha ansett frågan, om av organisatoriska skäl jämkning i

fråga örn rätten till flyttningsersättning för här avsedda personalgrupper bör

komma till stånd, icke tillhöra de sakkunnigas bedömande.

Den föreliggande utredningen giver vid handen, alt ifrågavarande bestämmelser

i militära avlöningsreglementet och tilläggsbestämmelserna därtill icke

äro lämpade för nuvarande förhållanden såvitt angår vissa kommenderingar

Deparleme.nl»-

chefen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 168.

till militära högskolor eller kommenderingar såsom förvaltaraspirant. Hithörande

frågor synas under nuvarande förhållanden icke böra regleras genom

allmänna författningsbestämmelser utan böra göras till föremål för särskild

Provning för de olika förekommande slagen av kommenderingar. Frågan örn

härav betingad ändring i de av Kungl. Maj :t fastställda tilläggsbestämmelserna

ankommer på Kungl. Majlis prövning. Denna fråga torde framdeles få underställas

Kungl. Majit. Det synes emellertid riktigast, att även 31 § militära

avlöningsreglementet ändras på motsvarande sätt, särskilt som den Kungl.

Majit tillagda befogenheten att förordna om avvikelse från stadgandet i paragrafens

sista stycke gäller endast för särskilda fall.

I avvaktan på den vidare behandlingen av flyttningsersättningssakkunnigas

förslag till allmän reglering av frågan örn flyttningsersättning, vilket icke lärer

binna föreläggas årets riksdag, torde den sålunda uppkomna frågan om ändring

av 31 § militära avlöningsreglementet nu böra underställas riksdagen.

Ändringen synes lämpligen böra gälla samtliga i paragrafen omförmälda fall

och innebära, att åtnjutandet av flyttningsersättningen göres beroende av

Kungl- Majits medgivande.

9. Frågan om skyldighet för med avskedspremie avgånget

underbefäl att ingå i reserv.

Enligt 22 § 2 mom. gällande manskapsavlöningsreglemente äger beställningshavare

tillhörande någon av lönegraderna Ma 2 och 3 (korpral och

konstapel respektive furir) vid avgång ur tjänst komma i åtnjutande av avskedspremie

under vissa förutsättningar. I samband därmed har stadgats, att

den som kommit i åtnjutande av avskedspremie skall, där han ej är att hänföra

till musikpersonal, vara skyldig att enligt därom gällande bestämmelser

inträda i resen-. Dylika bestämmelser finnas endast meddelade beträffande

underbefäl vid armén.

På sätt chefen för försvarsdepartementet vid föredragning av den förut

denna dag beslutade propositionen angående krigsmaktens reservpersonal

omförmäla ha inom försvarsdepartementet tillkallade sakkunniga för utredning

rörande bland annat reservpersonalens ställning föreslagit, att skyldigheten

för nied avskedspremie avgånget underbefäl att ingå i reserv bör borttagas.

Därvid har framhållits, att den nuvarande skyldigheten införts med

anledning av ett vid framläggande av 1924 års försvarsproposition gjort uttalande

om att sådana bestämmelser vore erforderliga för att säkerställa en

ur mobiliseringssynpunkt tillfredsställande rekrytering av underbefälsreserven.

Sedermera genomförda och beslutade organisationsändringar hade emellertid

medfört, att detta motiv numera icke ägde samma tyngd. Härtill komme,

att rekryteringen av den mera begränsade underbefälskader, som av de

sakkunniga föreslagits, vore grundad på helt andra principer. För egen del

bär chefen för försvarsdepartementet icke haft något att erinra mot vad de

sakkunniga anfört i denna del.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16S.

23

I anslutning till vad sålunda förekommit torde det i 22 § 2 mom. manskapsavlöningsreglementet

införda stadgandet örn skyldighet att tillhöra reserv

böra utgå. Jag förordar, att förslag om sådan ändring i reglementet

förelägges riksdagen.

10. Avlöning till lärare vid militär tjänstgöring under ferier.

Gällande bestämmelser angående avlöningsförmånerna till ordinarie och

extra ordinarie tjänstemän vid den nyreglerade civila statsförvaltningen under

tjänstledighet för militärtjänstgöring i anledning av anbefalld förstärkt

försvarsberedskap eller partiell mobilisering äro av olika innehåll, alltefter

det fråga är om å ena sidan värnpliktstjänstgöring eller å andra sidan

tjänstgöring såsom beställningshavare i reserven, å reservstat eller å övergångsstat,

såsom officer i väg- och vattenbyggnadskåren eller såsom konstituerad

landstormsofficer. Vid värnpliktstjänstgöring utgår i princip den civila

avlöningen minskad med B-avdrag. Reserv- eller landstormsofficerare m. fl.

äga åtnjuta avlöning å sin civila befattning allenast örn och i den mån den

månadslön, som utgår jämlikt de för försvarsväsendet gällande bestämmelserna,

understiger den avlöning för månad, som skulle lia utgått vid tjänstgöring

i den civila befattningen (den s. k. minimiregeln).

Nu angivna bestämmelser äga tillämpning, där tjänstemannen åtnjuter

tjänstledighet i anledning av militärtjänstgöringen. Emellertid har särskilt

föreskrivits, att semester ej må beviljas tjänsteman för tid, varunder han

är inkallad till militärtjänstgöring, samt att tid, varunder ferieberättigad

tjänsteman under ferier är inkallad till sådan tjänstgöring, icke skall betraktas

såsom ferietid utan såsom tid, varunder tjänstledighet för den militära

tjänstgöringen åtnjutes. Härav följer, att regeln om avlöningens minskning

med B-avdrag respektive minimiregeln blir tillämplig under inkallelsetid,

varunder semester eller ferier eljest kunnat åtnjutas. Från förstnämnda regel

har dock medgivits ett undantag. Semesterberättigad tjänsteman, vilken är

inkallad till värnpliktstjänstgöring, äger för ett antal dagar, ej överstigande

vad som må återstå av hans semester för kalenderåret, dock högst för 30

dagar, erhålla avlöning å den civila befattningen bestämd med tillämpning

av minimiregeln, såframt han avstår från semester för motsvarande antal

dagar, och ferieberättigad tjänsteman äger för de 30 första dagarna av

sådan till ett och samma kalenderår hörande tid av inkallelse till värnpliktstjänstgöring,

som ligger mellan två terminer, likaledes få sin civila avlöning

beräknad med tillämpning av minimiregeln, såframt han icke anmält sig

icke vilja åtnjuta ifrågavarande förmån. Föreskrifterna om förbud mot

semester eller ferier under militärtjänstgöring och om minimiregelns tilllämpning

under viss tid för värnpliktstjänstgöring lia av Kungl. Majit meddelats

med stöd av beslut av 1940 års lagtima riksdag (prop. nr 294; r. skr.

nr 437).

De nu angivna huvudreglerna äga, i vad de avse ferieberättigade statstjänstemän,

i huvudsak motsvarande tillämpning beträffande lärare vid det

statsunderstödda undervisningsväsendet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

I den 31 januari samt den 2 och den 20 oktober 1942 dagtecknade framställningar

ha Sveriges folkskollär ar förbund, läroverkslårarnas riksförbund

och Sveriges allmänna folkskollärar/örening framfört önskemål om ändrade

grunder för avlöning till lärare vid militär tjänstgöring under ferier. Organisationerna

ha anfört, att det inom respektive lärarkårer ansåges obilligt,

att de manliga lärare i värnpliktsåldern, som berördes av föreskriften att

tid för militär tjänstgöring ej må anses såsom ferietid, i följd därav vid

värnpliktstjänstgöring förlorade ej endast rätten att disponera ferietiden för

eget ändamål utan dessutom — bortsett från en period av högst 30 dagar

— även rätten att uppbära full avlöning. Genom nämnda föreskrift drabbades

lärarna på ett mera kännbart sätt än de semesterberättigade tjänstemännen

av det motsvarande förbudet mot att erhålla semester under inkallelsetid,

då möjlighet ej funnes att uttaga ferier å annan tid än den i respektive

stadga eller reglemente angivna och dessutom längden av lärarnas ferier —

med hänsyn till vilken deras löneställning finge anses vara avvägd — väsentligt

överstege semestertiden för andra tjänstemän.

Från nu angivna, i huvudsak gemensamma utgångspunkter ha personalorganisationerna

framställt olika förslag i fråga om det sätt, varpå gällande

bestämmelser enligt deras mening borde ändras. Sveriges folkskollärarförbund

har, under åberopande av att huvudsyftet med gällande ferieförbud

syntes ha varit att förebygga att läraren finge åtnjuta större sammanlagd

avlöning än eljest, hemställt, att avlöning vid värnpliktstjänstgöring under

ferier finge utgå enligt minimiregeln under hela ferietiden. Läroverkslårarnas

riksförbund har, med utgångspunkt från uppfattningen att under ferietid

normalt utgående avlöning intjänats genom föregående tjänstgöring, påyrkat,

att lärare erhölle rätt att vid militär tjänstgöring under ferier uppbära den

avlöning, som motsvarade under läsåret fullgjort arbete. Sveriges allmänna

folkskollärarförening har hemställt, att förbudet mot att såsom ferietid betrakta

tid för militär tjänstgöring måtte upphävas.

Efter remiss ha utlåtanden över den av Sveriges folkskollärarförbund

gjorda framställningen avgivits av statskontoret och allmänna lönenämnden.

Vidare har skolöverstyrelsen avgivit utlåtande i anledning av framställningarna.

Statskontoret har förklarat sig icke vilja förneka, att den nu gällande ordningen

för de inkallade lärarna måste te sig mindre lämplig, då det för

de värnpliktiga lärarna syntes framstå såsom obilligt, att de — förutom

att militärtjänstgöringen hindrade dem att disponera ferietiden efter behag

— dessutom skulle ha att vidkännas en löneminskning. Ämbetsverket har

emellertid funnit sig icke kunna tillstyrka ändring av gällande bestämmelser.

Till motivering av sin ståndpunkt har ämbetsverket anfört i huvudsak följande.

Lärarnas långa semester — ferierna — har icke tillkommit för att bereda

lärarna en längre rekreationstid än andra tjänstemän utan är motiverad

av undervisningstekniska hänsyn. När därför genom beredskapstjänstgöringen

möjlighet yppat sig att utnyttja lärarnas arbetskraft under ferietid,

ha tillräckliga skäl icke ansetts föreligga att under sådan tid i lönehänse
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kunell. Maj.ts proposition nr 108.

25

ende försätta deni i ett förmånligare läge än statliga anställningshavare med

semesterrätt. Ett bifall lill folkskollärarförbundets framställning skulle innebära,

att lärarna enbart på grund därav, att de åtnjuta ferier i stället för

semester, skulle under militärinkallelse å ferietid sältas i förmånsställning,

vilket statskontoret icke anser motiverat, särskilt som folkskollärarna och

de statsanställda redan med tillämpning av nuvarande bestämmelser vid sådan

tjänstgöring otvivelaktigt intaga en gynnsammare ställning i ekonomiskt

hänseende än flertalet medborgargrupper.

Två ledamöter i statskontoret ha anmält avvikande mening. Reservanterna

ha funnit den nuvarande anordningen otillfredsställande och ansett, att

ämbetsverket bort tillstyrka vidtagande av åtgärder i det med framställningen

avsedda syftet. Att vid beredskapstjänstgöring lärare under ferietiden

vid bifall till framställningen skulle komma i förmånligare ställning än

statliga befattningshavare i allmänhet, har synts reservanterna icke böra

ingiva större betänkligheter än alt lärare, som icke fullgöra sådan tjänstgöring,

få åtnjuta ferier med full avlöning under betydligt längre tid än den,

varunder nyssnämnda befattningshavare äga rätt till semester.

Allmänna lönennämnden har ansett skäl föreligga att till förnyat övervägande

upptaga frågan om avlöning till lärare vid militär tjänstgöring under

ferier samt anfört bland annat följande.

Bestämmelsen om förbud för statliga och vissa kommunala befattningshavare

att åtnjuta semester under eller att såsom ferietid betrakta tid, varunder

han under nu rådande förhållanden är inkallad till militär tjänstgöring,

torde ha sina för den enskilde befattningshavaren mest märkbara verkningar

inom de områden av förvaltningen, där befattningshavarna åtnjuta ferier.

Även om inom övriga förvaltningsområden förhållandena i vissa fall kunna

vara sådana, att vederbörande befattningshavares möjlighet att utfå semester

i praktiken är begränsad till viss del av året, kan det dock icke förnekas, att

de, som i stället för semester äga åtnjuta ferier, intaga en särställning därutinnan,

att ett återtagande av förlorad tid för dem såsom regel måste anses

uteslutet. Då bland de ferieberättigade befattningshavarna de statliga och

kommunala lärargrupperna intaga det till antalet främsta rummet, är det

sålunda förklarligt om de skiljaktigheter i fråga om rätt alt åtnjuta avlöningsförmåner

å civil tjänst, som enligt nu gällande bestämmelser faktiskt föreligga

mellan inkallade och icke inkallade, komma alt framträda med särskild styrka

inom nämnda lärarkårer.

Lönenämnden vill erinra, att gällande förbud mot att åtnjuta semester eller

alt tillgodoräkna ferier under inkallelsetid direkt föranletts av en framställning

i ämnet från statens krisrevision samt att revisionens initiativ närmast

synes lia tillkommit med tanke på sådana tjänstemän, som vid militär tjänstgöring

uppbära högre avlöning än den, som tillkommer värnpliktig. Detta bestyrkes

av den i propositionen 1940: 294 lämnade redogörelsen för krisrevisionens

framställning och departementschefens uttalande till statsrådsprotokollet.

Att nyssnämnda förbud det oaktat kom att innefatta även de värnpliktiga,

hade, enligt vad som av departementschefens uttalande framgår, närmast

sin grund i svårigheten alt i förevarande avseende göra åtskillnad mellan

värnpliktiga och andra inkallade tjänstemän. Enligt lönenämndens mening

måste emellertid numera, med hänsyn till den militära beredskapens

alltjämt fortgående omfattning, skäl anses vara för handen att upptaga den

berörda frågan till förnyat övervägande.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

Departements
chefen.

Skolöverstyrelsen har med anledning av personalorganisationernas framställningar

förordat, att sådan ändring vidtages i gällande avlöningsbestämmelser,

att lärare, som i egenskap av värnpliktig menig eller värnpliktigt befäl

fullgör militärtjänst under ferietid, av sina avlöningsförmåner vid lärartjänsten

— i likhet med vad som enligt nu gällande bestämmelser är stadgat

lör de 30 första dagarna av sådan till ett oell samma kalenderår hörande inkallelsetid,

som ligger mellan tva lästerminer — icke behöver avstå större belopp

än som i förekommande fall motsvarar den avlöning han, utöver terminslön,

uppbär i månadslön. För en sådan tillämpning av minimiregeln bär

överstyrelsen åberopat i huvudsak samma skäl som anförts av personalsammanslutningarna.

Vad angår fragan, huruvida en lärare genom på nämnda

sätt ändrade avlöningsförhållanden skulle komma i mera gynnad ställning än

andra inkallade, har överstyrelsen anfört, att lärarnas och andra befattningshavares

avlöning utginge för det arbete, som utförts under lästerminerna eller

under den utanlör semestertiden löpande tjänstetiden, och att lärarna ej kunde

anses ha fått någon förmån framför andra till militärtjänst inkallade, då de

under ferietid uppbure viss del av sin genom tjänstgöring under lästerminen

förvärvade avlöning. Ej heller skulle en ferieberättigad befattningshavare genom

den förordade anordningen försättas i bättre ställning än semesterberättigad,

då man beaktade att befattningshavare av sistnämnda slag, vilken varit

inkallad till militärtjänst under den tid, då han eljest skulle ha åtnjutit semester,

hade viss möjlighet att erhålla semester på annan tid av året, under

det att befattningshavare med ferier ginge helt miste om motsvarande ledighet,

om han varit inkallad till militärtjänst under ferietid.

Beträffande ifrågavarande avlöningsspörsmål må först erinras örn de förhållanden,

under vilka de nuvarande bestämmelserna i ämnet tillkommo.

Under våren 1940 hade uppmärksammats, att de gällande avlöningsbestämmelserna,

vid vilkas utarbetande icke tagits sikte på krisförhållanden, i vissa

fall kunde leda till mindre önskvärda resultat. En framträdande olägenhet

var, att civil befattningshavare i vissa fall kunde under militärtjänstgöring få

åtnjuta avsevärt större lön än den, som tillkom honom under normala

förhållanden. Ett sådant resultat kunde bland annat inträda till följd av att

de särskilda avlöningsbestämmelserna om lön under militärtjänstgöring endast

avsågo lön under tjänstledighet men icke berörde befattningshavarnas

rätt till semester eller ferier. I syfte att avhjälpa denna olägenhet avläts till

1940 års lagtima riksdag proposition örn bemyndigande för Kungl. Maj:t att

föiordna om förbud mot beviljande av semester för inkallad tjänsteman och

örn förbud mot att betrakta inkallelsetid för ferieberättigad tjänsteman såsom

ferier. Riksdagen utlalade för sin del tvekan, huruvida en sådan föreskrift

icke mäste anses obillig särskilt mot de ferieberättigade tjänstemännen, men

lämnade det begärda bemyndigandet med det tillägget, att minimiregeln skulle

kunna tillämpas under 30 dagar av den tid, under vilken semester eller

ferier förutsattes eljest kunnat uttagas. Härefter utfärdades nu gällande bestämmelser

i ämnet.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 168.

27

Från personalhåll lia framställts önskemål örn en revision av bestämmelserna

örn avlöning till lärare vid militärtjänstgöring under ferier. Det torde

icke kunna bestridas, att dessa bestämmelser, såsom tillkomna i ett skärpt

krisläge av, som man ville hoppas, övergående natur, blivit grundade på en

ganska summarisk avvägning. Med hänsyn härtill och då nu efter tre års tid

behovet av omfattande beredskapsinkallelser alltjämt är för handen, synes det

rimligt, att bestämmelserna göras till föremål för omprövning. Frågan synes

härvid närmast gälla, huruvida avlöning till lärare under värnpliktstjänstgöring,

som infaller under ferietid, skall utan tidsbegränsning få utgå med tilllämpning

av minimiregeln.

Om ferietiden, såsom i ärendet framhållits, i vad den överstiger vanlig semestertid

får anses motiverad av undervisningslekniska hänsyn, och om det

från denna utgångspunkt icke är orimligt att fordra, att lärare under ferietiden

ställer sig till förfogande för andra uppgifter än undervisning, torde

härav knappast följa annat, än att läraren under ferietiden bör kunna tagas i

anspråk för annan tjänstgöring utan att därför kunna påräkna särskild ersättning.

Huruvida han vid t. ex. värnpliktstjänstgöring under ferierna bör

vidkännas löneminskning, synes vara en fråga, som får bedömas från andra

utgångspunkter. Från personalens sida har särskilt framhållits den oförmånliga

ställning manliga lärare i värnpliktsåldern komma att intaga i förhållande

till andra lärare. De hörda myndigheterna ha ansett denna synpunkt icke

kunna frånkännas berättigande, och jag är för min del av samma uppfattning.

Av det anförda framgår, att jag icke motsätter mig, att minimiregeln för

ifrågavarande ferieberättigade befattningshavare erhåller tillämplighet utan

särskild tidsbegränsning. Av en sådan anordning torde icke behöva följa en

sådan jämkning i de semesterberättigade tjänstemännens rätt att erhålla avlöning

enligt minimiregeln, att densamma utsträckes utöver nuvarande tid av

30 dagar årligen. Viss betydelse i detta avseende torde få tillifiätas den omständigheten,

att semestern icke på samma sätt som ferietiden är bunden vid

på förhand bestämd tid under året.

Jag tillstyrker således, att Kungl. Majit utverkar riksdagens bemyndigande

att förordna om den av mig nu förordade utvidgade tillämpningen av minimiregeln.

11. Avlöning vid tjänstledighet i visst fall för skördearbete.

Under september 1942 medförde väderleksförhållandena ett skärpt behov

av arbetskraft för skördearbetet, samtidigt som tillgången på vanlig arbetskraft

inom jordbruket av kända orsaker var begränsad. Situationen utvecklades

snabbt därhän, att för folkförsörjningen oersättliga värden syntes bliva

äventyrade, örn ej alla till buds stående möjligheter för forcering av skördearbetet

tillvaratoges. I della läge framstod det såsom angeläget, att lämplig

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 168.

arbetskraft, som lilliälligtvis kunde undvaras inom andra verksamhetsområden

än jordbruket, i största möjliga utsträckning ställdes till förfogande för

skördearbetet. Jämväl framkommo önskemål, att statens verk och inrättningar,

liksom olika andra arbetsgivare, måtte gå jordbruket och folkförsörjningen

tillhanda med tillfälligt avstående av arbetskraft.

Med anledning härav förordnades i kungörelse den 11 september 1942, nr

754, att tjänsteman, som avsåges i civila avlöningsreglementet eller civila

jcke-ordinariereglementet, ävensom befattningshavare vid statligt krisorgan

finge för utförande av skördearbete, som anvisats genom den offentliga arbetsförmedlingen,

under högst tio dagar av september månad 1942 beviljas

tjänstledighet med oavkortad lön (arvode), under förutsättning att ledigheten

icke föranledde förordnande av vikarie eller anställande av ersättare.

Då tjänstledighet för dylikt ändamål i princip är att betrakta såsom tjänstledighet

för enskilda angelägenheter, innebär beslutet en avvikelse från de

allmänna grunder för avlöning under tjänstledighet som, vad angår huvuddelen

av den civila statsförvaltningen, äro stadgade i civila avlöningsreglementet.

Enligt 12 § reglementet äger Kungl. Majit befogenhet att för visst

fall förordna om avvikelse från berörda allmänna grunder. Den ifrågavarande

befogenheten torde emellertid få antagas ha varit avsedd att anlitas närmast

då det gäller ledighet för enstaka befattningshavare eller eljest fall av

begränsad omfattning. I betraktande härav är det, vad angår det inträffade

lallet, uppenbart, att endast det exceptionella i situationen berättigat till ett

undantagsmedgivande av den omfattning, varom här är fråga.

Det kunde möjligen ifrågasättas, om ej i civila avlöningsreglementet borde

införas särskilda tjänstledighetsbestämmelser för sådana fall som det inträffade,

d. v. s. de fall, då tjänstledighet påkallas för något ändamål av synnerlig

vikt för folkförsörjningen eller därmed jämförligt intresse. Med hänsyn

till de möjligheter avlöningsreglementet erbjuder med den tolkning det

i bär berörda läge ansetts tillåta, torde det emellertid icke vara erforderligt

att meddela särskilda bestämmelser för ifrågavarande exceptionella fall.

På grund härav har jag icke ansett mig böra i anledning av det inträffade

förorda något tillägg i civila avlöningsreglementet. Den nu lämnade redogörelsen

för vad i ärendet förekommit torde emellertid böra genom statsrådsprotokollet

delgivas riksdagen.

12. Löneklassplacering av viss personal, som övergått i statens

järnvägars tjänst vid statsförvärv av enskild järnväg.

De grundläggande föreskrifterna örn lönesättningen vid statens järnvägar

för övertagna enskilda järnvägars tjänstemän äro intagna i de avtal, som

träffats med respektive järnvägsbolag om övertagandet. Enligt dessa föreskrifter

äger befattningshavare övergå i statens järnvägars tjänst utan minskning

av vid övertagandet innehavda löneförmåner eller av den rätt till löneförhöjning

efter viss tjänstetid, som skulle ha tillkommit honom enligt de

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 168.

29

vid den enskilda järnvägen tillämpade grunderna. Sålunda beräknad avlöning

må dock icke överstiga det högsta belopp, som enligt för statens järnvägar

gällande avlöningsbestämmelser kan utgå till tjänsteman i den lönegrad,

som för befattningshavaren bestämts vid överenskommelsen om förstatligandet.

Ifrågavarande regler, som förskriva sig från tidigare träffade

avtal, intogos i det av 1936 års järnvägskommitté år 1938 avgivna betänkandet

rörande åtgärder för enhetliggörande av det svenska järnvägsnätet,

varvid kommittén förordade reglerna till fortsatt tillämpning. Till denna

ståndpunkt anslöto sig Kungl. Maj :t och riksdagen vid behandlingen av kommittéförslaget

(prop. nr 207/1939 L; r. skr. nr 318).

Löneplanerna vid statens järnvägar och vid de enskilda järnvägarna äro

varandra väsentligt olika. Den statliga löneregleringen år 1939 har i stort

sett icke haft någon motsvarighet vid de enskilda järnvägarna. Dessa äro

indelade i fem bangrupper, för vilka gälla olika löneplaner. Spännvidden

i de statliga löneplanerna och de enskilda järnvägarnas löneplaner är olika

såväl mellan löneklasserna som mellan ortsgrupperna. Vid de enskilda järnvägarna

utgå dyrtidstillägg efter olika procenttal för olika bangrupper. Vid

de flesta enskilda järnvägar utgå vidare s. k. konjunkturtillägg med varierande

belopp, fastställda med hänsyn närmast till järnvägarnas olika ekonomiska

bärkraft. Dessutom förekomma särskilda ersättningar för olika

uppdrag, såsom postarvode, hållplatsarvode, förmansarvode m. m., till vilka

motsvarighet saknas vid statens järnvägar. Till följd av dessa olikheter

i lönesystemen kan inplaceringen av den övertagna personalen i statens järnvägars

löneplan icke ske gruppvis utan måste verkställas individuellt. Vad

angår befattningshavare, som vid den enskilda järnvägen haft högre avlöning

än som motsvarar lägsta löneklassen i tillämplig lönegrad, sker inplaceringen

så, att vederbörande befattningshavare placeras i den löneklass vid

statens järnvägar, vars avlöningsbelopp — inberäknat rörligt tillägg och kristillägg

-— ligger närmast under den sammanlagda lönen vid den enskilda

järnvägen. Det belopp, med vilket avlöningen enligt denna löneklass understiger

lönen vid den enskilda järnvägen, utgår såsom personligt lönetillägg.

Detta tillägg bortfaller sedermera, när befattningshavaren genom löneklassuppflyttning

når ett lönebelopp uppgående till eller överstigande vad han

skulle lia uppburit vid fortsatt anställning hos den enskilda järnvägen på

de före övertagandet gällande villkoren.

I en den 19 december 1941 dagtecknad framställning har svenska järnvägsmannaförbundets

styrelse anhållit örn ändring av grunderna för löneklassplacering

av övertagen järnvägspersonal. Framställningen innehåller i

huvudsak följande synpunkter.

Tidigare förstatliganden av järnvägar hade som regel skett av den anledningen,

att järnvägarna varit i sådant ekonomiskt läge, att de stått inför

eventualiteten att nödgas träda i likvidation. Av de banor, som övertagits

från och med år 1940, hade däremot flera haft ett obestridligt affärsvärde.

I många fall kunde dessa senare banor i fråga örn trafik och tjänstgöringsförhållanden

anses fullt jämförbara med statliga järnvägslinjer. Genom förstatligandet

underkastades den övertagna personalen i full utsträckning de

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 168.

vid statens järnvägar gällande anställningsvillkoren, och de som uppfördes

på aktiv stat vöre kvalificerade för tjänst inom vederbörande lönegrad vid

statens järnvägar.

De nu tillämpade reglerna för löneklassplacering medförde, att många befattningshavare

med 25 30 ars ordinarie tjänst hos den enskilda järnvägen

vid övertagandet inplacerades i löneklassen 6 med ett personligt lönetillägg,

medan motsvarande befattningshavare, som anställts direkt vid statens järnvägar,

erhölle löneklassen 7 efter endast 6 ordinarie tjänstår. Om det personliga

lönetillägget närmade sig skillnadsbeloppet mellan två löneklasser

eller överstege detta belopp — vilket sistnämnda kunde bli fallet till följd

av skiljaktigheter mellan statens järnvägar och de enskilda järnvägarna i

truga om beräkningen av rörliga lönetillägg — medförde den närmaste löneklassuppflyttningen

ringa eller ingen löneförbättring. Detta förhållande betraktade

personalen såsom obilligt och stridande mot grunderna för det statliga

lönesystemet. Det kunde ifrågasättas, huruvida statsmakterna verkligen

avsett, att den övertagna personalen i detta hänseende skulle behandlas efter

andra grunder än den vid statens järnvägar direkt anställda personalen.

Den övertagna personalen finge vidare, om den fortsatta löneutvecklingen

vid de enskilda järnvägarna foges i betraktande, i många fall anses genom

förstatligandet ha kommit i en sämre löneställning, än om förstatligandet

icke skett. De lönerörelser, som svenska järnvägsmannaförbundet fört vid

de enskilda järnvägarna under de senare åren, hade medfört, att personalen

tillerkänts löneförhöjningar i form av konjunkturtillägg, vilka även från och

med 1941 blivit höjda. Därest förstatligandet av de under år 1940 övertagna

banorna uteblivit, kunde det med visshet antagas, att personalen vid den

övervägande delen av dessa järnvägar skulle tillerkänts konjunkturtillägg örn

60—84 kronor.

De nuvarande beräkningsgrunderna föranledde dessutom vid tillämpningen

ett tidsödande arbete.

Förbundsstyrelsen har anhållit, att inplacering i löneklass av ifrågavarande

befattningshavare måtte ske på sådant sätt, att därest den vid övergången

utgående lönen överstege lönebeloppet enligt lägsta löneklassen i den lönegrad,

vilken befattningshavaren komme alt tillhöra, denne bleve placerad

i den löneklass, vars avlöningsbelopp läge närmast över den tidigare lönen.

Vidare har förbundsstyrelsen föreslagit, att befattningshavare, som inom tre

år efter övergången skulle ha erhållit löneklassuppflyttning vid den enskilda

banan, vid den beräknade tidpunkten härför erhölle uppflyttning till närmast

högre löneklass oberoende av storleken av den löneförhöjning, som

skulle tillkommit honom vid den enskilda järnvägen. De angivna grunderna

skulle enligt förbundsstyrelsens förslag tillämpas för befatlningshavare, som

under tiden från och med år 1940 övergått i statens järnvägars tjänst.

Utlåtanden över förbundsstyrelsens framställning ha avgivits av järnvägsstyrelsen,

allmänna lönenämnden och statskontoret.

Järnvägsstyrelsen har anfört bland annat följande.

Från och med år 1940 hade trettio enskilda järnvägar förstatligats. Antalet

övertagna ordinarie befattningshavare, som därvid övergått i statens järnvägars

tjänst och uppförts på aktiv stat, utgjorde 2,473. Av dessa uppbure

för närvarande omkring 1,650 personligt lönetillägg. Då det sålunda redan

nu funnes ett avsevärt antal övertagna befattningshavare, som uppbure personligt

lönetillägg, förorsakade lönebestämningarna ett ej obetydligt admini
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 168.

31

strativt merarbete. Detta arbete komme att ökas i den män flera enskilda

järnvägar förstatligades. Man syntes kunna räkna nied att i runt tal ytterligare

9,000 vid enskilda järnvägar anställda ordinarie befattningshavare vid

ett fortsatt förstatligande komme att övergå till anställning vid statens järnvägar.

Det skulle därför medföra en betydande vinst i arbetshänseende, örn

antalet befattningshavare, som skulle åtnjuta personligt lönetillägg, kunde

effektivt nedbringas. Dessa tillägg kunde emellertid icke helt undvikas. De

grundade sig i en del fall icke endast på själva löneläget utan även på vissa

ersättningar för personliga uppdrag eller på värdet av bostads- eller hyresförmån,

vilka faktorer vore föränderliga och därför ej kunde läggas till

grund för själva löneklassbestämningen. I dylika fall måste personliga lönetillägg

alltjämt förekomma.

Ett bifall till järnvägsmannaförbundets framställning skulle medföra, att

all övertagen ordinarie personal, som uppförts på aktiv stat, omedelbart vid

övergången skulle komma i åtnjutande av direkt löneförhöjning. En sådan

tillämpning av de av statsmakterna givna direktiven hade givetvis icke varit

avsedd. Denna löneförhöjning, som endast kunde tillfalla de befattningshavare,

som uppförts på aktiv stat, skulle komma att utfalla synnerligen

ojämnt. I en del fall bleve löneförhöjningen i det närmaste lika stor som

skillnaden mellan två löneklasser och i andra fall endast några få kronor.

Järnvägsmannaförbundet hade som skäl för framställningen även anfört,

att den övertagna personalen i många fall genom förstatligandet kommit i en

sämre löneställning än den skulle haft vid den enskilda järnvägen, därest

förstatligandet uteblivit. Förbundet syftade härvid på det förhållandet, att

personalen vid vissa enskilda järnvägar tillerkänts löneförhöjningar i form

av konjunkturtillägg och att dessa tillägg år från år blivit höjda. Även om

det vore sannolikt, att personalen vid en del av de under åren 1940 och 1941

övertagna järnvägarna i fortsatt enskild regi skulle hava erhållit högre konjunkturtillägg,

vore det likväl icke självfallet, att så skulle hava skett vid

samtliga järnvägar. Det vore även att märka, att konjunkturtilläggen vid de

enskilda järnvägarna vore en rent tillfällig löneförmån och att för en del

övertagna järnvägar i fortsatt enskild regi mycket väl sådana ekonomiska

förhållanden kunnat inträda, att tidigare medgivet konjunkturtillägg kommit

att bortfalla eller att järnvägen till och med placerats i lägre hängläpp, varvid

personalen måst vidkännas därav föranledd löneminskning. Genom statsanställningen

hade denna risk bortfallit. Man finge ej heller bortse från de

i regel avsevärda löneförbättringar och andra förmånligare villkor, som åtminstone

efter hand komme den övertagna personalen till del vid anställning

i statens järnvägars tjänst. Sålunda kunde nära nog samtliga befattningshavare

räkna med alt efter hand erhålla en eller i de flesta fall flera

löneuppflyttningar utöver den högsta lön, som skulle kommit ifråga vid

den enskilda järnvägen. Vidare kunde nämnas förmånligare tjänstgöringstidsbestämmelsor

och ökad semester samt förbättrade pensioner genom fyllnadspension

och dyrlidstillägg på utgående pensionsbelopp. Härtill komme

i stort sett väsentligt förbättrade befordringsmöjligheter. Styrelsen kunde

därför icke anse det självklart, att den höjning av konjunkturtilläggen, som

efter hand vidtagits vid vissa enskilda järnvägar, borde påverka den redan

övertagna personalens löneställning vid statens järnvägar.

Av den redan övertagna personal, varom här vore fråga, åtnjöte, som

nämnls, omkring 1,600 personligi lönetillägg. Med stöd av vissa företagna

undersökningar kumle anlagas, att den årliga löneförhöjning, som omedelbart

skulle komma vederbörande lill godo, därest järnvägsmannaförbundets

förslag genomfördes, kumle uppskattas till i medeltal 100 kronor för varje

befattningshavare, som al njöte personligt lönetillägg. Merkostnaden per ar

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

kunde således beräknas till omkring 165,000 kronor för den redan övertagna

personalen. Vidare borde observeras, att ändringen skulle komma att förorsaka

merutgifter under en följd av år genom tidigare löneuppflyttningar,

varför den sammanlagda merutgiften kunde beräknas till omkring 1,200 kronor

för varje befattningshavare eller för all redan övertagen personal till i

runt tal 2 miljoner kronor. Enär ytterligare omkring 9,000 man enligt planen

för förstatligandet av de enskilda järnvägarna kunde antagas komma att

vinna anställning vid statens järnvägar på enahanda villkor, måste, även

om beträffande de största banorna en väsentligt mindre eller nära nog ingen

kostnadsökning kunde beräknas, de ekonomiska konsekvenserna av förbundets

förslag anses bliva betydande.

Ett genomförande av förbundsstyrelsens förslag i fråga örn framtida löneklassuppflyttning

skulle medföra, att vissa befattningshavare kunde få lägre

lön än örn de torttarande varit anställda i den enskilda järnvägens tjänst.

Då ett dylikt förfaringssätt icke stöde i överensstämmelse med vederbörande

köpeavtal, ansåge järnvägsstyrelsen, att detsamma icke kunde komma under

övervägande.

Tillämpningen av de nuvarande reglerna för lönebestämningen hade emellertid

haft till följd, att vissa av de övertagna äldre befattningshavarna erhållit

en ogynnsam Kineklassplacering. Detta gällde sådana befattningshavare,

vilka vid övergången i statens järnvägars tjänst uppnått den för befattningen

vid den enskilda järnvägen fastställda högsta löneklassen. Därest vid

lönebestämningen för dylik befattningshavare det personliga lönetillägget

komme att uppgå till ett belopp, som i det närmaste motsvarade skillnaden

mellan den löneklass, i vilken vederbörande inplacerades, och den närmast

högre, dröjde det sex år, innan han erhölle sin första verkliga löneförhöjning

i statens järnvägars tjänst. 1 andra fall åter, där det personliga lönetilllägget

vore mindre, erhölle befattningshavaren visserligen efter tre år en

mindre löneförhöjning, men den motsvarade dock ej en normal sådan. Detta

förefölle särskilt hårt i de fall där den högsta löneklassen förut innehafts i

minst tre år. Styrelsen funne därför starka skäl tala för att en fördelaktigare

löneklassplacering bereddes sistnämnda äldre befattningshavare på det sätt,

att vederbörande vid statens järnvägar inplacerades i den löneklass inom

vederbörande lönegrad, vars sammanlagda avlöningsbelopp närmast överstege

den vid den enskilda järnvägen innehavda lönen. Denna ändring i löneklassplacering

ansåges böra genomföras från och med den 1 juli 1942, varvid

den nya löneklassen i och för framtida löneuppflyttning borde beräknas erhållen

från och med den tidpunkt, då vederbörande blivit uppförd på aktiv

stat. För befattningshavare i högsta löneklassen, som vid övergången i statens

järnvägars tjänst innehaft sagda löneklass i mindre än tre år, borde motsvarande

uppflyttning ske räknat från en tidpunkt av tre år efter det högsta

löneklassen erhållits, dock tidigast från den 1 juli 1942.

På grund av det anförda har järnvägsstyrelsen hemställt örn bemyndigande

för styrelsen att vidtaga sålunda föreslagen justering av löneklassplaceringen

för befattningshavare, som under åren 1940 och 1941 i samband med statsförvärv

av enskilda järnvägar övergått till anställning vid statens järnvägar,

dels ock om meddelande av föreskrift, att liknande förfaringssätt i förekommande

fall skulle få tillämpas vid det fortsatta förstatligandet av enskilda

järnvägar.

Järnvägsstyrelsen har slutligen meddelat, att överläggningar rörande detta

förslag ägt rum med förbundsstyrelsen, som därvid förklarat sig biträda förslaget.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Martts proposition nr 168.

33

Allmänna lönenämnden har tillstyrkt järnvägsstyrelsens förslag.

Statskontoret har däremot avstyrkt såväl förbundsstyrelsens framställning

som järnvägsstyrelsens förslag. Statskontoret har därvid anfört bland annat

följande.

Statskontoret hade vid skilda tillfällen hävdat den meningen, att vid bestämmandet

av personlig lönefyllnad åt befattningshavare, som i samband

med verksamhets förstatligande övergått i statstjänst, den principen borde

strängt fasthållas, att större ersättning för löneskillnad icke utmättes än den,

som betingades av storleken av de förmåner, som tillkommit befattningshavaren

omedelbart före övergången till statstjänst. Denna uppfattning hade

jämväl kommit till uttryck i ett flertal av Kungl. Majit meddelade beslut och

vid flera tillfällen, då hithörande frågor blivit underställda prövning av riksdagen,

godkänts av denna.

Befattningshavarna vid av staten övertagna enskilda järnvägar hade tillförsäkrats

en förmånligare ställning än som sålunda ansetts böra tillkomma

andra i statstjänst övergångna personer, i det att förstnämnda befattningshavare

medgivits rätt till löneförhöjning, som tillkommit dem enligt de vid

den enskilda järnvägen gällande bestämmelserna. Vid sådant förhållande

funne sig statskontoret icke kunna tillstyrka det förslag till ändrade grunder

rörande löneklassplacering och lönetursberäkning för ifrågavarande personal,

vilket innefattades i föreliggande framställning från svenska järnvägsmannaförbundet

och vilket åsyftade att denna personal skulle bliva än bättre

tillgodosedd än för närvarande. Ämbetsverket ansåge sig hava desto större

fog för detta sitt ståndpunktstagande, som den av järnvägsstyrelsen i dess

utlåtande över framställningen gjorda jämförelsen mellan de förmåner, som

tillkomme personal i enskild järnvägs tjänst och hos statens järnvägar, otvetydigt

gåve vid handen att ett bifall till förslaget skulle medföra, att berörda

befattningshavare erhölle i flera avseenden bättre villkor än om de kvarstått

i enskild tjänst.

De med järnvägsstyrelsens förslag avsedda befattningshavarna skulle,^ om

förstatligande ej skett, överhuvud icke hava kommit i åtnjutande av någon

löneklassuppflyttning. Även järnvägsstyrelsens förslag innebure alltså ett

större tillmötesgående än som förutsatts i de av riksdagen godkända avlöningsgrunderna.

Vidare vore att märka, att förslagets genomförande skulle

draga betydande kostnader. Enligt vad statskontoret under hand inhämtat

från järnvägsstyrelsen skulle nämligen en löneklassplacering enligt de av

styrelsen förordade principerna enbart med avseende å de hitintills övertagna

banorna förorsaka statsverket en årlig utgift av omkring 120,000 kronor

och en sammanlagd utgift av cirka 1,000,000 kronor, vilka utgiiter endast i

ringa mån syntes motsvaras av en nedgång i administrationskostnaderna genom

minskat arbete med uträkning av personliga lönetillägg.

Svenska järnvägsmannaförbundets stgrelse har i en den 2 september 1942

dagtecknad framställning anhållit örn bifall till järnvägsstyrelsens förslag.

Förbundsstyrelsen har därvid framhållit, att löneförbättringar erhållits vid

sådana enskilda järnvägar, som i ekonomiskt avseende vore jämförbara med

de efter år 1939 förstatligade. Även efter ingivandet av förbundsstyrelsens tidigare

framställning hade lönerörelser förts vid de enskilda järnvägarna, vilka

resulterat i löneförbättringar. Man kunde därför nied .säkerhet förutsätta,

att vid de flesta av de efter år 1939 övertagna järnvägarna en slör del av

personalen fått vidkännas en direkt löne!förlust av mellan 120 och 150 kro
Bihang

till riksdagens protokoll 1!)i3. t sinni. Nr 168. 4

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Departements
chefen.

Kungl. Majus proposition nr 168.

nor för år. Anställningen i statstjänst innebure, att tjänstemannen regelbundet

med treåriga intervaller erhölle en löneförbättring i form av ålderstillägg,

intill dess att den för lönegraden gällande högsta löneklassen uppnåtts. Det

borde anses som en rimlig begäran, att denna rätt till löneförbättring skulle

tillkomma varje tjänsteman, som fyllde villkoren för anställningen. Enär

övergången från enskild tjänst till statstjänst innebure, att den övertagna

personalen i fråga örn bl. a. kunskapsprov och skyldighet att underkasta sig

transport m. m. vore likställd med den vid statens järnvägar direkt anställda

personalen, borde det utan vidare stå klart, att det icke utan skada för förstatligandet

i sin helhet vore möjligt att upprätthålla den nuvarande olikformigheten

i anställningsvillkoren för de bägge personalkategorierna.

Den vid 1939 års lagtima riksdag fastslagna regeln örn lönesättning för

övertagen järnvägspersonal innebär, att personalen vid övergången till statens

järnvägars tjänst icke skall lida minskning i innehavda löneförmåner.

Denna princip har erhållit en restriktiv tillämpning beträffande befattningshavare,

som vid den enskilda järnvägen haft högre avlöning än som motsvarar

lägsta löneklassen i respektive lönegrad. Sådan befattningshavare har

nämligen icke placerats i den löneklass, som närmast överstigit lönen vid

den enskilda järnvägen, utan erhållit lön efter den närmast lägre löneklassen

jämte ett personligt lönetillägg, vilket sedermera avvecklats

i mån av uppfattning till högre löneklass. I ärendet har framhållits,

att denna anordning i många fall till sina praktiska verkningar inneburit

en rubbning i det eljest inom statsförvaltningen tillämpade lönetursystemet.

Järnvägsstyrelsen har uttalat sig för en mindre restriktiv tillämpning

beträffande vissa äldre befattningshavare. Enligt järnvägsstyrelsens

förslag skulle en sådan befattningshavare, som sedan minst tre år innehaft

slutlön enligt den enskilda järnvägens avlöningsbestämmelser, vid uppföi

andet pa statens järnvägars aktiva personalstat inplaceras i den löneklass

inom tillämplig lönegrad, som läge närmast över nämnda slutlön. Samma

löneklassplacering skulle befattningshavare, som vid övergången i mindre

än tre ar innehatt dylik slutlön, erhålla efter det tre år förflutit från ernåendet

av slutlönen.

Förslaget gäller befattningshavare, som efter ingången av år 1940 övergått

eller framdeles komma att övergå i statens järnvägars tjänst.

Järnvägsstyrelsens förslag har tillstyrkts av allmänna lönenämnden och

jämväl biträtts av förbundsstyrelsen men avstyrkts av statskontoret.

Enligt min uppfattning saknas icke fog för erinringar mot den nuvarande

ordningen för löneklassplacering av övertagen järnvägspersonal. En

jämkning i tillämpningen av de allmänna reglerna för lönesättningen i syfte

att bringa denna i närmare anslutning till grunderna för det statliga löneklasssystemet

synes förenlig med rättvisa och billighet. Det av järnvägsstyrelsen

framlagda förslaget i detta ämne vill jag för min del biträda.

Den nya ordningen synes böra tillämpas från och med den 1 juli 1943.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

35

För tidigare övertagen personal bör löneklassplaceringen från och med nämnda

dag omregleras på grundval av en omräkning enligt de nya reglerna av

löneturen för tiden från övertagandet.

Det av mig nu förordade förslaget synes böra underställas riksdagens

prövning.

13. Förlängt bemyndigande för Kungl. Maj:t att meddela särskilda

avlöningsföreskrifter vid eventuell övergång till

krisadministration.

I proposition, nr 294, till 1940 års lagtima riksdag framlade Kungl. Majit

på min föredragning förslag i vissa av krisläget föranledda lönespörsmål.

Därvid hemställde Kungl. Majit — under åberopande av en inom finansdepartementet

upprättad promemoria i ärendet — bl. a. om riksdagens bemyndigande

att meddela de särskilda avlöningsföreskrifter, som sammanhängde

med övergång till krisadministration. Bemyndigandet skulle, på sätt

jag anfört, avse, förutom rätt att överföra tjänstemän på en särskild temporär

krisindragningsstat och besluta örn dessa tjänstemäns avlöningsförmåner,

jämväl befogenhet att, om och i den mån så befunnes lämpligt, föreskriva

vissa begränsningar av löneförmånerna till den personal, som bibehölles i

tjänstgöring.

I skrivelse den 18 juni 1940, nr 437, anmälde riksdagen sitt beslut i anledning

av propositionen. Beträffande de löneproblem, som sammanhängde

med genomförandet av en krisadministration, yttrade riksdagen, att riksdagen

insåge nödvändigheten av att Kungl. Majit lämnades vittgående befogenheter

i de hänseenden jag angivit. Det syntes dock riksdagen angeläget,

att riksdagen med icke alltför stora mellanrum sattes i tillfälle att verkställa

omprövning av såväl behovet som omfattningen av den fullmakt, varom här

vore fråga. Riksdagen hade därför funnit sig böra i princip begränsa fullmakten

till att gälla ett budgetår i sänder.

Under punkten 10 i propositionen nr 161 till 1941 års riksdag hemställde

Kungl. Majit om fortsatt bemyndigande för budgetåret 1941/42 att meddela

särskilda avlöningsföreskrifter vid eventuell övergång till krisadministration.

Denna hemställan bifölls av riksdagen (skr. nr 286). Sedermera har på framställning

i proposition nr 154 till 1942 års riksdag enahanda bemyndigande

lämnats Kungl. Majit för budgetåret 1942/43 (skr. nr 149).

Enär de förhållanden, som de tre föregående åren föranlett Kungl. Majit

att av riksdagen utverka förenämnda bemyndigande, alltjämt äro förhanden,

vill jag förorda, att Kungl. Majit hos riksdagen utverkar bemyndigandets förlängning

även för budgetåret 1943/1944.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

Hemställan.

Inom finansdepartementet ha utarbetats dels förslag till kungörelse om

ändring i vissa delar av civila avlöningsreglementet den 4 januari 1939 (nr 8),

dels förslag till kungörelse om ändring i vissa delar av militära avlöningsreglementet

den 15 juni 1939 (nr 275), dels ock förslag till kungörelse örn

ändrad lydelse av 11 § och 22 § 2 mom. manskapsavlöningsreglementet den

21 juni 1940 (nr 652). Förslagen innefatta de ändringar i berörda reglementen,

som i det föregående förordats.

Under åberopande av vad sålunda i skilda hänseenden anförts hemställer

jag, att Kungl. Maj.t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna förenämnda förslag till kungörelser,

dels ock bemyndiga Kungl. Majit att i enlighet med vad i

det föregående förordats

a) meddela bestämmelser angående avlöning till ferieberättigade

befattningshavare under värnpliktstjänstgöring, som

infaller under ferietid,

b) meddela föreskrifter örn löneklassplacering i vissa fall

för personal, som under år 1940 eller senare i samband med

statens övertagande av enskild järnväg övergått i statens järnvägars

tjänst, samt

c) för budgetaret 1943/44 meddela särskilda avlöningsföreskrifter

vid eventuell övergång till krisadministration.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att

proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ivar Löfqvist.

437480. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1943.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:331 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner dels med förslag till kungörelser om ändring i vissa delar av civila avlöningsleglementet den s. 10 i texten
  2. BU 1943:74 Utlåtande i anledning av delegerades för riksdagens verk förslag till ändring i vissa delar av avlöningsreglementet för riksdagens verk. s. 11 i texten
  3. SU 1943:196 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner dels med förslag till kungörelser om ändring i vissa delar av civila avlöning sreglementet den 4 januari 19 s. 1 i texten