Sök i Ratio Lex

Med förslag till vissa ändringar i allmänna tjånsteoch familjepensionsrcglementena

1943-02-26 · 14 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:169, Med förslag till vissa ändringar i allmänna tjånsteoch familjepensionsrcglementena

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

1

Nr 169.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till vissa ändringar

i allmänna tjånste- och familjepensionsrcglementena;

given Stockholms slott den 26 februari 1943.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att godkänna

härvid fogade förslag till

1) kungörelse om ändrad lydelse av 24 § 1 och 3 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet

den 30 december 1941 (nr 1008) samt

2) kungörelse om ändrad lydelse av 15 § 1 mom. allmänna familjepensionsreglementet

den 30 december 1941 (nr 1009).

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 169.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

Förslag

till

kungörelse om ändrad lydelse av 24 § 1 och 3 mom. allmänna

tjänstepensionsreglementet den 30 december 1941 (nr 1008).

Härigenom förordnas, att 24 § 1 och 3 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet

den 30 december^ 19411 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

24 §.

1 mom. Ordinarie tjänsteman---sistnämnda lagrum.

Innehavare av---uttryckt önskan.

I denna---30 år.

Bestämmelserna i---uttryckt önskan.

Jämväl i annat fall än ovan sagts äger tjänsteman, vilken samtidigt med

frånträdande av tidigare innehavd, med rätt till förordnandepension förenad

befattning tillträtt och därefter i oavbruten följd innehaft annan sådan befattning,

vid avgång rätt att komma i åtnjutande av förordnandepension, under

förutsättning att han skulle hava varit berättigad till dylik pension för den

tidigare befattningen, om han kvarstått i denna intill tiden för avgången.

Vad i---paragraf avses.

3 mom. Grundbeloppet för år räknat av förordnandepension motsvarar

a) där tjänsten innehafts minst 12 år och sådant fall ej är för handen,

som nedan under b) sägs, ävensom där avgången är föranledd av olycksfall

i tjänsten, det för befattningen gällande tjänstepensionsunderlaget (grundbelopp

av hel pension);

b) där tjänsteman, som innehaft tjänsten minst 12 men icke 18 år och ej

uppnått en levnadsålder av 55 år, på grund av därom av honom uttryckt

önskan får förordnandet upphävt eller vid utlöpande av förordnandet icke

får detsamma förnyat, tjänstepensionsunderlaget minskat med en sjättedel

för varje påbörjat antal av fem år, varmed levnadsåldern vid avgången

understiger 55 år, dock med högst tre sjättedelar (grundbelopp av avkortad

pension vid frivillig avgång);

c) eljest tjänstepensionsunderlaget minskat med Vieo-del för varje full

fjärdedel av år, varmed tjänstetiden understiger 12 år, dock med högst 2Vieodelar

(grundbelopp av avkortad pension).

I fråga---innehavda tjänsten.

Där pensionsrätten är grundad på föreskriften i 1 mom. femte stycket,

skall grundbeloppet, oavsett ovan meddelade bestämmelser, beräknas som om

1 Senaste lydelse av 24 § 1 mora., se 1942: 690.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

3

tjänstemannen intill tiden för avgången kvarstått i den tidigare befattning,

som i nämnda författningsrum avses.

Vad i---denna paragraf.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1943; dock att bestämmelserna

i 3 mom. första stycket i dess hittillsvarande lydelse alltjämt skola äga tilllämpning,

där den befattning, från vilken avgång sker, tillträtts före ikraftträdandet

och pensionsrätten är grundad på annan föreskrift i 1 mom. än den i

femte stycket meddelade.

Förslag

till

kungörelse om ändrad lydelse av 15 § 1 mom. allmänna familjepensionsreglementet

den 80 december 1941 (nr 1009).

Härigenom förordnas, att 15 § 1 mom. allmänna familjepensionsreglementet

den 30 december 1941 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

15 §.

1 mom. Beträffande familjepension---förra befattningen.

Bär den avlidne åtnjöt tjänstepension enligt 24 § 1 mom. femte stycket

allmänna tjänstepensionsreglementet, skall familjepensionstalet, oavsett bestämmelserna

i övrigt i denna paragraf, beräknas som örn tjänstemannen

intill avgången ur statens tjänst kvarstått i den tidigare befattning, som i

nämnda författningsrum avses.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1943.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 169.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26 februari

1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga örn vissa ändringar

i gällande bestämmelser örn förordnandepensioner m. m. och anför därvid

följande.

Bestämmelser angående tjänstepension för ordinarie tjänsteman, som tillsatts

medelst förordnande för viss tid, återfinnas i 24 § allmänna tjänstepensionsreglementet.

Sådan tjänsteman äger rätt att vid avgång från befattningen,

som tillika innefattar avgång ur statens tjänst, komma i åtnjutande av tjänstepension

(förordnandepension) huvudsakligen i de fall, då antingen tjänsten av

leonon! innehafts minst 12 år i oavbruten följd eller ock förordnandet utlöper

och av annan anledning än av tjänstemannen därom uttryckt önskan icke efterföres

av förnyat förordnande. Enligt angivna regler är rätten till förordnandepension

icke knuten till viss pensionsålder, och så snart tjänsten innehafts under

minst 12 år i oavbruten följd, är tjänstemannen även vid frivillig avgång

från befattningen berättigad till tjänstepension. Dessa för tjänstemännen fördelaktiga

bestämmelser sammanhänga med att det ligger i förordnandeanställningens

natur, att den efter jämförelsevis kort tid kan komma att upphöra,

samt med önskemålet att kunna för förordnandetjänster förvärva även personer,

som förut icke varit i statens tjänst och som icke kunna förutsättas efter

upphörande av förordnandet bliva tagna i anspråk för andra uppgifter inom

statsförvaltningen.

Med de nu angivna likartade regler gälla enligt 24 § för innehavare av befattning

såsom chef för försäkringsinspektionen, bank- och fondinspektionen

eller sparbanksinspektionen. Å andra sidan gälla enligt 33 och 35 §§ för

innehavare av rektorsbefattningar vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter

vissa undantag från bestämmelserna i 24 §.

Reglerna örn förordnandepensioner äro emellertid jämförelsevis restriktiva

i ett avseende. Den ifrågavarande tjänstetiden av 12 år skall nämligen ha intjänats

i den vid avgången innehavda befattningen, och tjänstetid i tidigare

befattning — vare sig förordnande- eller annan befattning — tillgodoräknas

därvid icke. Dock har genom bestämmelser, som vid 1942 års riksdag

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 169.

5

införts i reglementet, möjlighet beretts tjänsteman, som tidigare innehaft fullmakts-

eller därmed i pensionshänseende likställd befattning och som uppnått

60 års ålder och 30 års sammanlagd tjänstetid, att efter särskilt Kungl.

Maj:ts medgivande komma i åtnjutande av förordnandepension vid frivillig

avgång, även om han ej intjänat 12 år i förordnandebefattningen.

Hel förordnandepension utgår i princip endast om tjänsten innehafts minst

12 år.

Förordnandetjänsteman, som avgår utan rätt till tjänstepension, äger under

vissa villkor komma i åtnjutande av tjänstelivränta enligt bestämmelser

under 5 avd. i reglementet.

Jämkningar i de nuvarande bestämmelserna örn förordnandepension ha i

olika sammanhang ifrågasatts.

I sitt betänkande med förslag till allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen

(SOU 1941: 10, sid. 217) framhöllo 1938 års pensionssakkunniga

— i samband med avstyrkande av framställt förslag örn borttagande av undantagsreglerna

för innehavare av rektorsbefattning — angelägenheten av att,

därest förordnandeformen framdeles komme till användning för tillsättning

av andra tjänster, vilka helt eller nära nog undantagslöst rekryterades

av statstjänstemän, vid dylik tjänsts inrättande toges under övervägande, huruvida

innehavare av tjänsten borde äga rätt till pension vid frivillig avgång

ur statens tjänst.

I propositionen den 20 mars 1942 (nr 194) angående revision av tjänsteförteckningen

m. m. i vad avser post- och telegrafverken samt statens vattenfallsverk

(sid. 33) anfördes med avseende å ifrågasatt ombildning av viss befattning

till förordnandetjänst, att tvekan syntes kunna föreligga örn lämpligheten

av att för befattningar, vilka kunde väntas bliva besatta med personer

i relativt låg levnadsålder, använda tillsättningsformen förordnande för viss

tid, vilken anställningsform enligt gällande pensionsbestämmelser medförde

rätt för befattningshavaren bland annat att vid frivillig avgång efter 12 års

tjänstetid i befattningen erhålla hel tjänstepension. I samband därmed framhölls,

att det kunde förtjäna övervägas, örn ej vid förordnandeformens användning

i större utsträckning i fråga örn befattningar av i nämnda sammanhang

avsedd eller liknande art en jämkning i pensioneringsgrundema borde

ske i syfte att skärpa villkoren för pension vid avgång på egen önskan. Denna

fråga förutsattes komma att upptagas till särskild utredning.

Genom beslut den 20 mars 1942 uppdrog Kungl. Maj:t åt statskontoret

att verkställa utredning, i vad mån jämkningar borde vidtagas i de i allmänna

tjänstepensionsreglementet innefattade bestämmelserna rörande rätt till förordnandepension

vid frivillig avgång, samt att avgiva de förslag, vartill utredningen

kunde föranleda. Sedan därefter dåvarande generaldirektören och

chefen för telegrafverket G. H. Ericson i en den 24 september 1942 dagtecknad

framställning underställt Kungl. Maj:ts prövning frågan örn rätt för

honom att med hänsyn till tidigare innehavd förordnandebefattning komma

i åtnjutande av pension vid avgång på egen begäran, oaktat han icke innehaft

generaldirektörsbefattningen längre tid än 3 år 9 månader, har Kungl.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

Majit enligt beslut den 6 oktober 1942 överlämnat framställningen till statskontoret

för att tagas i övervägande vid fullgörande av utredningsuppdraget.

Statskontoret har i skrivelse den 16 oktober 1942 avgivit utredning i förevarande

ämne. Häröver hava utlåtanden inhämtats från generalpoststyrelsen,

telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, domänstyrelsen och

allmänna lönenämnden.

Statskontoret har till en början behandlat spörsmålet om begränsning av

rätten till förordnandepension vid frivillig avgång efter 12 års tjänstetid. I

fråga örn behovet av en dylik begränsning har statskontoret anfört följande.

Sedan de ursprungliga bestämmelserna örn förordnandepension utfärdades,

har någon väsentlig ändring av förutsättningarna för pensionen icke skett.

Orsaken härtill torde hava varit, att anställningsformen förordnande på viss

tid ursprungligen tillämpats i så strängt begränsad utsträckning, att de förmånliga

pensionsvillkor, som tillförsäkrats innehavarna av förordnandetjänster,

icke ansetts medföra några ogynnsamma konsekvenser ur ekonomisk

synpunkt för statsverket. Under senare år har emellertid förordnandesystemet

fått en alltmer vidgad tillämpning vid tillsättande av ledande poster inom

statsförvaltningen, en utveckling, som av allt att döma torde komma att

fortsätta. Sålunda hava 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga i sitt den

18 juni 1942 avgivna betänkande angående byråchefs- och rådstjänster m. m.

(SOU 1942:30) föreslagit överflyttning från löneplanen A till löneplanen C

av ett antal befattningar, vilka huvudsakligen rekryteras utom den statliga

befattningshavarkåren. Enligt de sakkunnigas förslag skola dessa till löneplanen

C överflyttade tjänster tillsättas medelst förordnande på viss tid och

alltså vara förenade med pensionsrätt enligt bestämmelserna örn förordnandepension.

Tjänsteförteckningssakkunniga hava vidare i särskilt utlåtande rörande

länsarkitekternas löneställning tillstyrkt, att länsarkitektbefattningarna

placeras å C-planen samt tillsättas medelst förordnande på viss tid. I utlåtandet

har därvid framhållits, att länsarkitektbefattningarna såsom regel tillträddes

vid relativt låg levnadsålder. Det kunde därför möjligen befaras, att

befattningshavaren efter intjänad full pensionsrätt funne det fördelaktigt att

lämna statstjänsten för att etablera sig såsom egen företagare inom länet

med utnyttjande av de förbindelser han under statstjänsten kunnat förvärva.

Med erinran om att utredning igångsatts rörande skärpning av villkoren för

förordnandetjänstemäns pension vid avgång på egen önskan, hava de sakkunniga

uttaiat, att under förutsättning, att sagda spörsmål bringades till en

ur .statens synpunkt tillfredsställande lösning, anledning icke torde förefinnas

att hysa några farhågor för att förordnandeformens tillämpning i fråga örn

länsarkitekterna skulle medföra några icke önskvärda resultat.

I syfte att utröna, i vad mån bland de inom allmänna civilförvaltningen

och affärsverken nu anställda förordnandetjänstemännen — tillhopa ett 70- tal — fall förekomma, där vederbörande redan vid låg levnadsålder kan

bliva berättigad till förordnandepension vid frivillig avgång, har statskontoret

undersökt vid vilken ålder dessa befattningshavare beräknas hava uppnått

för full pensionsrätt erforderligt antal tjänstår. Av undersökningen framgår,

att den beräknade levnadsåldern vid nämnda tidpunkt för det övervägande

flertalet av dessa tjänstemän uppgår till 55 år eller däröver. Återstoden, närmare

bestämt 6 tjänstemän, beräknas hava intjänat full pensionsrätt vid en

levnadsålder understigande 55 år, därav en redan vid en ålder av 40 år.

Redan med den nu föreliggande begränsade användningen av förordnandesystemet

förekomma alltså ett — relativt sett — icke ringa antal fall, där

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

möjlighet erbjuder sig för vederbörande förordnandetjänsteman att vid en

ur pensionssynpunkt låg levnadsålder avgå ur statens tjänst med förordnandepension.

För att rätt kunna bedöma resultatet av sagda undersökning bör

dock uppmärksammas, att av de nu anställda förordnandetjänstemännen

endast ett ringa fåtal haft sin tidigare verksamhet förlagd utom den egentliga

statstjänsten, vilket torde utgöra förklaringen till att antalet fall, där

pensionen intjänats vid lag alder, icke blivit större. Med den vidgade tillämpning

främst vid tillsättning av befattningar, vilka huvudsakligen lekryterås

utom den statliga befattningshavarkåren, som förordnandesystemet i 1 ramtiden

kommer att erhålla, därest tjänsteförteckningssakkunnigas förenämnda förslag

godtagas, torde man kunna räkna med att antalet fall av tidig avgang

kommer att i väsentlig grad ökas. Ett bibehållande av de nuvarande fördelaktiga

villkoren för förordnandepension skulle därvid särskilt under angivna

förutsättning komma att för statsverket medföra ej oväsentliga ekonomiska

konsekvenser. Vid sådant förhållande måste statskontoret för sm del finna

tvingande skäl tala för en skärpning av förutsättningarna for dylik pension.

Vad beträffar frågan örn det sätt, varpå den erforderliga skärpningen av

pensionsvillkoren lämpligast borde åvägabringas, har statskontoret anfört

följande.

Statskontoret har övervägt utvägen att höja fordran på antalet tjänst år

till exempelvis 18 år. Enligt vad ämbetsverket kan finna, skulle emellertid

en sådan höjning, att döma av resultatet av förenämnda undersökning, i hog

grad minska möjligheterna för det stora flertalet förordnandetjansteman att

erhålla full pension före avgången ur statstjänst. Framför allt synes höjningen

komma att verka ofördelaktigt för de militära förordnandetjanstemannen.

Såsom framgår av en till 1938 års pensionssakkunniga överlämnad underdånig

framställning från chefen för försvarsstaben örn ändring i militärai tjärntepensionsreglementets

bestämmelser örn förordnandepension (se betänkandet

sid. 166) beräknades icke någon av de dåvarande militära förordnandetjänstemännen

ens kunna uppnå den tjänstetid av 12 år å förordnandetjänsten,

som nu erfordras för hel pension. Vid sadant förhållande skulle det, örn

man valde att höja fordringarna på antalet tjänstår, enligt statskontorets mening

bliva ofrånkomligt, att för sagda militära personal fortfarande bibehålla

den nuvarande 12-årsperioden, vilket emellertid, då liknande skäl i viss

utsträckning kunna åberopas även beträffande civila förordnandetjänstemän,

knappast bör komma i fråga. Med hänsyn till nu anförda omständighetei

har statskontoret icke ansett sig böra föreslå en ökning av det nu föreskrivna

antalet tjänstår. . .

Statskontoret har vidare tagit under övervägande möjligheten av att, i likhet

med vad som tidigare gällt beträffande vissa befattningshavare vid affärsverken,

föreskriva skyldighet för förordnandetjänsteman, vars förordnande

upphör, att återgå till ordinarie befallning i den lönegrad han tillhörde

vid tillträdandet av förordnandet. Nämnda stadgande för affärsverkens

befattningshavare borttogs på förslag av 1936 års lönekommitté, som

ansåg att en tjänsteman, vilkens förordnande upphörde utan att följas av

förnyat förordnande, icke borde vara skyldig att mot sin egen önskan återgå

till tjänstgöring i lägre löneställning. Skyldigheten alt kvarstå i statens tjänst

ersattes i civila avlöningsreglementet med den anordningen, att Kungl. Maj:t

erhöll befogenhet att pä särskild ansökan medgiva sadan tjänsteman rätt att

eller förordnandets upphörande återgå lill ordinarie befattning i den lönegrad

han före förordnandet tillhörde. Med hänsyn tdl de skill, som av lönekommittén

anförts för upphävandet av förenämnda bestämmelse för affärs
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

verken och som fortfarande torde äga giltighet, synes en återgång till den

tidigare anordningen knappast kunna ifrågakomma. Att märka är, att en föreskrift,

varigenom stadgas skyldighet för förordnandetjänsteman att kvarstå

i statens tjänst, endast torde kunna hava avseende å sådana tjänstemän, som

före förordnandet innehaft statlig anställning.

Den bästa lösningen av förevarande spörsmål synes vara den att såsom

villkor för hel pension vid frivillig avgång icke endast resa krav på att ett

visst antal tjänstår intjänats utan jämväl uppställa fordran på att vederbörande

tjänsteman vid avgången ur statens tjänst skall hava uppnått viss

levnadsålder. Frågan om vilken ålder, som därvid bör komma i fråga, kan

vara föremål för tvekan. Statskontoret har sålunda tagit under bedömande

örn gränsen bör sättas vid 60 år eller den ålder, vid vilken möjlighet för

högre tjänsteman alt erhålla förtidspension normalt inträder. Ämbetsverket

har emellertid icke kunnat frigöra sig från intrycket av att utmätandet av

ett så högt åldersstreclc skulle kunna vara ägnat att minska den lockelse, som

den med förordnandetjänsterna förenade pensionsrätten ur rekryteringssynpunkt

innebär.

Försiktigheten synes därför bjuda, att en lägre åldersgräns väljes. Statskontoret

har därvid, med hänsyn bland annat till det resultat, förenämnda

undersökning givit vid handen, ansett sig böra stanna för en levnadsålder av

55 år.

För att i möjligaste mån förhindra, att det föreslagna villkoret för erhållande

av full pension i högre grad minskar värdet av de förmåner i pensionshänseende,

som ansetts böra följa med förordnandesystemet, torde dock

tjänsteman, som efter att hava intjänat 12 tjänstår frivilligt avgår före 55 års

ålder, icke böra helt gå förlustig rätten till förordnandepension utan bör i sådant

fall utgå avkortad pension. För att syftet med den ifrågasatta ändringen

av förutsättningarna för förordnandepensionen skall vinnas, bör enligt statskontorets

mening avkortningen icke göras alltför svag. En lämplig avvägning

synes statskontoret vara att fastställa reduktionen till en sjättedel av hel pension

för varje påbörjat antal av fem år, varmed levnadsåldern vid avgången

understiger 55 år, dock med den maximeringen, att pensionen icke någonsin

må understiga halva pensionsunderlaget. De ifrågasatta avkortningsreglerna

skulle således komma att verka på följande sätt. Vid avgång efter uppnådda

50 år men före 55 år reduceras pensionsunderlaget med en sjättedel.

Inträffar avgången mellan uppnådda 45 år men före 50 år, sker avkortning

med två sjättedelar, medan den avkortade pensionen slutligen utgör tre sjättedelar

av pensionsunderlaget, om avgången sker före uppnådda 45 år.

Statskontoret har alltså föreslagit sådan ändring av 24 § 3 mom. första

stycket allmänna tjänstepensionsreglementet alt, där tjänsteman, vilkens förordnande

varat minst 12 år, frivilligt avgår från tjänsten, innan han uppnått

en levnadsålder av 55 år, tjänstepensionsunderlagets belopp skall minskas

med en sjättedel för varje påbörjat antal av fem år, varmed levnadsåldern

understiger 55 år, dock med högst tre sjättedelar.

Ämbetsverket har erinrat, att jämlikt 37 § 2 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet

ordinarie tjänsteman, å vilken reglementet erhållit tillämpning,

icke är pliktig att underkasta sig ändring av föreskrifterna i 24 § 3

morn. första stycket örn bestämmande av tjänstepensions grundbelopp. I

anslutning därtill bär ämbetsverket uttalat, att de ifrågasatta bestämmelserna

därför icke lära få tillämpning å ordinarie tjänsteman, som före bestäm
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 169.

9

melsernas ikraftträdande i förordnandeljänslen intjänat 12 tjänstår eller vilkens

tjänstetid efter utgången av vid ikraftträdandet redan löpande förordnandeperiod

kommer att uppgå till minst 12 år.

I sistnämnda hänseende har en ledamot i statskontoret anfört skiljaktig

mening och därvid yttrat följande.

Med hänsyn till den betydelse gällande pensionsbestämmelser kunna hava

haft vid rekryteringen av förordnandetjänster synes det mig rimligt och skäligt,

att jämväl sådana förordnandetjänstemän, som vid ikraftträdandet av

den av statskontoret föreslagna ändrade lydelsen av 24 § 3 mom. första

stycket allmänna tjänstepensionsreglementet innehava förordnan de tjänst under

sin första sexårsperiod, bibehållas vid rätten till pensionsförmåner enligt

gällande grunder. För vinnande härav erforderlig övergångsbestämmelse

bör därför enligt min mening meddelas.

Statskontoret har vidare, med anledning av innehållet i förenämnda till

ämbetsverket remitterade framställning, till behandling upptagit spörsmålet,

huruvida en sådan revision av förutsättningarna för förordnandepensionen

borde genomföras, att för rätt till frivillig avgång med förordnandepension

icke skvdle krävas, att en och samma förordnandetjänst innehafts under

minst 12 år, utan sammanräkning finge ske av tid, under vilken olika förordnandetjänster

innehafts. Ämbetsverket har därvid erinrat, att en dylik

ändring avstyrkts av 1938 års pensionssakkunniga (betänkandet sid. 168)

under framhållande av att en förordnandetjänsteman, som tidigare innehaft

förordnande å annan tjänst, i detta hänseende icke syntes böra tillerkännas

en annan ställning, än om han tidigare varit innehavare av exempelvis en

sådan i § 35 regeringsformen avsedd förtroendesyssla, som tillsättes genom

fullmakt. Någon erinran mot de sakkunnigas ståndpunkt härutinnan hade,

framhåller statskontoret, icke förekommit från Kungl. Maj:ts eller riksdagens

sida. Ämbetsverket har vidare anfört följande.

Den särställning i pensionshänseende, som de tjänstemän intaga, vilka anställas

genom förordnande på viss tid, har tillskapats för att möjliggöra för

statsverket att för förordnandetjänst förvärva och för någon tid bibehålla

person med erforderliga kvalifikationer. Den tid, under vilken tjänstgöring

i befattningen skall hava fullgjorts för att rätt till pension vid frivillig avgång

skall inträda, har därvid bestämts till 12 år. Ur statsverkets synpunkt

måste, enligt vad statskontoret kan finna, ett medgivande att för pension tillgodoräkna

tjänstetid i olika förordnandetjänster på sätt i föreliggande framställning

förutsatts vara ägnat att motverka syftet med förordnandesystemet.

Då förordnandeformen torde komma ifråga endast beträffande befattningar,

vilka ställa särskilda krav i duglighetshänseende på sina innehavare, kan det

enligt statskontorets mening endast vara till nackdel för ett tillfredsställande

fullgörande av de lill tjänsten hörande arbetsuppgifterna, att alltför snara

ombyten av tjänstinnehavare inträffa. Det måste därför —- framför allt när

det gäller högre förordnandetjänster — ligga i statsverkets intresse, att den

befattningshavare, som erhållit förordnande å dylik tjänst, även så lång tid

ägnar sig åt denna, att statsverket hinner draga nytta av hans verksamhet.

Det framstår därvid som en billig fordran, att statsverket åtminstone under en

så förhållandevis kort tidrymd som 12 år kan påräkna vederbörande tjänstemans

arbetskraft för den tjänst, i vilken han erhållit förordnande. Kravet

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

på 12 års innehav av förordnandetjänsten såsom villkor för rätt till förordnandepension

vid frivillig avgång tjänar alltså såsom en ur statsverkets synpunkt

nödvändig garanti för att förordnandetjänsteman icke skall lämna sin

anställning efter alltför kort tid. Ett medgivande av tillgodoräkning av tjänstetid

i olika förordnandeljänster för rätt till förordnandepension vid frivillig

avgång skulle därför vara ägnat att till nackdel för statsverket försvaga den

borgen mot förtidsavgång som de nuvarande bestämmelserna erbjuda.

Såsom 1938 års pensionssakkunniga framhållit, måste ett medgivande om

rätt för förordnandetjänsteman att såsom tjänstår i pensionshänseende tillgodoräkna

tid, under vilken olika förordnandetjänster innehafts, rimligen

föra med sig, att hänsyn i sådant avseende får tagas till tjänstetid jämväl i

annan likvärdig befattning. Därvid torde svårigheter komma att möta bland

annat att rätt avväga, i vilken utsträckning sådan tjänstetid skall få tillgodoräknas.

Av det anförda torde framgå, att en ändring i framställningens syfte av

nu gällande förutsättningar för förordnandepension vid frivillig avgång måste

anses stridande mot statens intresse. Vid sådant förhållande kan statskontoret

för sin del icke tillstyrka, att åtgärder i sådan riktning vidtagas.

Statskontorets förslag om begränsning av förordnandepensionen vid frivillig

avgång före 55 års ålder har i princip tillstyrkts av generalpoststyrelsen,

järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen och domänstyrelsen, varvid de

tre sistnämnda myndigheterna förordat meddelande av en sådan övergångsbestämmelse,

som föreslagits av reservanten i statskontoret.

Generalpoststyrelsen och järnvägsstyrelsen ha dock ifrågasatt, huruvida

icke i sådana fall, då förordnandetjänsten innehafts under längre tid än 12

år, t. ex. 18—20 år, vederbörande borde erhålla rätt till hel förordnandepension,

även om minimiåldern 55 år ej uppnåtts. Järnvägsstyrelsen har

därom anfört följande.

Statskontoret har självt avvisat en lösning efter den linjen att fordringarna

på antalet tjänstår för erhållande av pension skulle höjas till exempelvis

18 år, enär en sådan höjning skulle medföra, att ett avsevärt antal

förordnandetjänstemän icke kunde erhålla full pension vid avgången. Det

av statskontoret framlagda förslaget medför emellertid en liknande olägenhet,

i det att en tjänsteman, som erhållit sitt förordnande före fyllda 37 år,

icke ens efter 18 års tjänst i befattningen kan komma i åtnjutande av obeskuren

pensionsförmån. Det vill därför synas styrelsen som om den av statskontoret

föreslagna regeln borde kompletteras med en bestämmelse därom,

att hel pension alltid skall utgå efter det tjänsten innehafts i 18 år.

Av de nämnda remissmyndigheterna har järnvägsstyrelsen vidare uttalat

sig för att fordran på viss tjänstetid för erhållande av hel förordnandepension

uppmjukas sålunda, att tiden må intjänas i en eller flera, i oavbruten följd

innehavda förordnandetjänster. Styrelsen bär därvid ifrågasatt tillämpning

av en viss medeltalsberäkning vid tjänstepensionsunderlagets fastställande

i här avsedda fall. Vattenfallsstyrelsen har uttalat sig i samma riktning,

varvid styrelsen anmärkt bland annat, att en redan intjänad rätt till

pension vid frivillig avgång, grundad på en i minst 12 år innehavd förordnandetjänst,

förfölle genom omedelbart förordnande på annan tjänst utan

föregående avsked med pension från den förra tjänsten.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

11

Telegrafstyrelsen Ilar ifrågasatt en mera genomgripande omarbetning av

bestämmelserna i ämnet med syfte att för de fall, då förordnandetjänstemän

tidigare innehaft fullmakts- eller konstitutorialtjänst, reglera pensionsrätten

i närmare anslutning till vad som gäller för dylik befattning. Beträffande

andra fall av förordnandeanställning har styrelsen i princip icke

ställt sig avvisande till statskontorets ändringsförslag men förordat, att pensionsminskningen

vid lägre ålder än 55 år beräknas efter ett mera fingraderat

system, exempelvis efter antalet fjärdedelar av år som fattas i 55. Styrelsen

har vidare förordat, att hel pension oavsett levnadsåldern vid avgången medges

efter 18 års förordnandetid.

Allmänna lönenåmnden har anfört bland annat följande.

Lönenämnden ansluter sig i princip till den uppfattningen, att en skärpning

av villkoren för erhållande av förordnandepension bör vidtagas. Det

av statskontoret framlagda förslaget synes dock lönenämnden giva rum för

vissa erinringar. Lönenämnden vill i detta hänseende allenast påpeka följande.

Enligt förslaget skulle en förordnandetjänsteman, som med 12 tjänstår

i sådan egenskap avgår vid 42 års ålder, erhålla halv pension. Örn man

antager, att en tjänsteman exempelvis i ett affärsdrivande verk erhåller en

förordnandetjänst vid 30 års ålder, skulle han efter utgången av två förordnandeperioder,

alltså vid uppnådda 42 års ålder, kunna avgå med halv pension.

Örn han tjänstgjorde en förordnandeperiod till, skulle han med 18

tjänstår i förordnandetjänst kunna avgå med allenast fyra sjättedelar av hel

pension. Icke ens vid en sammanlagd förordnandetid av 24 år skulle den

i exemplet avsedda tjänstemannen kunna erhålla hel pension, eftersom han

icke tillika uppnått 55 års ålder. Vid en tillämpning av nu gällande bestämmelser

kan en tjänsteman i motsvarande situation avgå med hel pension

efter 12 tjänstår och vid 42 års ålder. Det synes uppenbart, att en så kraftig

skärpning av villkoren för förordnandepension, som det föreliggande

förslaget i vissa lägen innebär, är ägnat motverka det syfte med förordnandeanställningen,

som består i att genom förmånliga villkor kunna locka

yngre förmågor utom statsförvaltningen att taga anställning i statens tjänst.

Lönenämnden ansluter sig till den av en reservant inom statskontoret

hävdade uppfattningen, att, därest nya bestämmelser i det ifrågavarande

hänseendet komma till stånd, övergångsbestämmelse bör meddelas av den

innebörden, att sådana förordnandetjänstemän, som vid ikraftträdandet^ av

de nya bestämmelserna inneha förordnandetjänst under sin första sexårsperiod,

må bibehållas vid rätten till pensionsförmåner enligt gällande grunder.

Det synes mindre tillfredsställande, att en tjänsteman, som mom ett och

samma verk innehaft två förordnandetjänster under sammanlagt 12 år, icke

skall vid därefter inträffad avgång äga rätt till någon tjänstepension alls pä

den grund, att han icke i 12 år innehaft den förordnandetjänst, i vilken den

frivilliga avgången ur stålens tjänst skett. Det synes över huvud föga rationellt,

att pensionsvillkor, som utformats med tanke på en rekrytering utifrån,

komma i tillämpning även i fall, då fråga varit om regelmässig befordran

inom ett och samma verk. Frågan synes emellertid knappast kunna

begränsas att avse fäll av befordran inom det egna verket utan är givetvis

av betydelse även vid föregående statsanställning elver huvud.

Enligt lönenämndens mening bör med anledning av vad som förekommit

frågan örn villkoren för förordnandepension underkastas särskild, mera ingående

omprövning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

Departements

chefen.

Ben företagna utredningen har enligt min uppfattning givit vid handen,

att behov föreligger av en begränsning av den nuvarande rätten till oavkortad

förordnandepension vid frivillig avgång efter 12 års förordnandetid. En

dylik ändring får anses påkallad redan med hänsyn tagen till det nuvarande

beståndet av förordnandebefattningar. Jämväl förhandenvaron av vissa

frågor avseende utsträckt anlitande av anställningsformen förordnande för

viss tid synes motivera, att en ändring av pensionsvillkoren i denna del tages

i övervägande.

Vad angår sättet för genomförande av begränsningen, har statskontoret

avvisat tanken att för hel förordnandepension kräva ytterligare en intjänt

förordnandeperiod av 6 år eller sammanlagt 18 års förordnandetid. Såsom

motivering härför har statskontoret — som utgått ifrån att en eventuell dylik

skärpning skulle gälla vid avgång över huvud taget — anfört, att skärpningen

skulle alltför mycket minska möjligheterna att erhålla hel förordnandepension.

Å andra sidan har även statskontorets förslag att vid frivillig avgång

fordra 55 års levnadsålder för erhållande av hel pension mött den erinran,

att det leder till en alltför stark begränsning av pensionsrätten. Såsom

en del av remissmyndighetema framhållit, torde emellertid ett tillfredsställande

resultat kunna vinnas genom att den av statskontoret föreslagna regeln

göres tillämplig endast i fall, då förordnandetiden understiger 18 år. I enlighet

härmed bör den ifrågasatta reduktionen av förordnandepensionen inträda

vid frivillig avgång i fall, då tjänstemannen innehaft tjänsten minst 12

men icke 18 år och ännu icke uppnått en levnadsålder av 55 år. I fråga

örn beräknandet av pensionen i dylikt fall ansluter jag mig till statskontorets

förslag örn minskning av tjänstepensionsunderlagets belopp med en

sjättedel för varje påbörjat antal av 5 år, varmed levnadsåldern vid avgången

understiger 55 år, dock med högst tre sjättedelar.

Framhållas bör emellertid att, oavsett de nu förordade generella bestämmelserna,

anledning lär kunna förekomma att i särskilt fall, då fråga är örn

inrättande av ny förordnandebefattning, taga under övervägande, om innehavare

av befattningen över huvud skall äga rätt till pension vid frivillig

avgång eller vara underkastad exempelvis liknande regler som innehavare

av rektorsbefattning.

Härefter återstår frågan örn medgivande av pensionsrätt i sådana fall, då

vederbörande vid frivillig avgång icke kan tillgodoräkna sig 12 års tjänst i

den senast innehavda förordnandebefattningen men tidigare innehaft annan

med tjänstepensionsrätt förenad befattning. Vad beträffar de fall, då övergång

skett från fullmakts- eller därmed jämförlig befattning till förordnandebefattning,

har såsom förut nämnts år 1942 vidtagits ändring i tjänstepensionsreglementet

innebärande en viss eftergift från 12-årsvillkoret. Tillräcklig

anledning alt för dessa fall ifrågasätta ytterligare eftergift beträffande

förutsättningarna för erhållande av förordnandepension synes icke

föreligga.

Vad åter angår de fall, då övergång skett från en förordnandebefattning

till annan, synes en jämkning i villkoren för pensionsrätt vid avgång från

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Majda proposition nr 169.

den senare befattningen kunna ifrågasättas. Visserligen har gjorts gällande,

att ett eftergivande av fordran på 12 års tjänstetid i den senaste förordnandebefattningen,

innebärande att hänsyn även finge tagas till tjänstetiden i tidigare

befattning, skulle försvaga garantien för att den som erhåller en förordnandebefattning

också under avsedd tid ägnar sig åt denna. Emellertid

måste det anses som en mindre tillfredsställande konsekvens av de nuvarande

bestämmelserna, att befordran från en förordnandebefattning till annan

kan medföra försämring av pensionsvillkoren och under vissa förhållanden

innebära, alt en redan intjänt rätt till pension vid frivillig avgång förfaller.

Det synes icke uteslutet, att detta förhållande kan i sin mån påverka rekryteringsmöjligheterna

i ogynnsam riktning.

Med hänsyn härtill vill jag förorda, att en ändring av hithörande bestämmelser

vidtages i syfte att tjänsteman, som vid frivillig avgång ur statens

tjänst icke hunnit förvärva rätt till förordnandepension enligt de nuvarande

reglerna i den senaste förordnandebefattningen, likväl erhåller pensionsrätt

i händelse han tidigare innehaft annan befattning, som skulle ha berättigat

honom till förordnandepension, om han kvarstått i denna befattning intill

avgången ur statens tjänst. Givetvis bör härvid fordras, att befattningarna

innehafts i oavbruten följd. Sålunda medgiven pension bör beräknas som om

tjänstemannen intill avgången kvarstått i den ifrågavarande tidigare befattningen.

Att gå härutöver och jämväl medgiva en jämkning uppåt av pensionsunderlaget

med hänsyn till att högre underlag gällt för den senast innehavda

befattningen synes icke påkallat.

Med den rätt till tjänstepension, som sålunda medgives, följer rätt till familjepension

enligt allmänna familjepensionsreglementet. Även familjepensionen

bör i här avsedda fall beräknas som örn tjänstemannen intill avgången

kvarstått i den tidigare förordnandebefattningen. Ett tillägg av denna innebörd

bör göras i allmänna familjepensionsreglementet.

De nu förordade författningsändringarna böra träda i kraft den 1 juli 1943.

Vid avgång från befattning, som tillträtts före ikraftträdandet, bör dock den

nya reduktionsregeln icke äga tillämpning utom i fall då samtidigt fråga är

om tillämpning av den nya regeln om rätt till pension beräknad med hänsyn

till tidigare anställning.

Spörsmålet huruvida åtgärd bör vidtagas för utverkande av ifrågasatt

tjänstepensionsrätt i det särskilda fall, som avses med den i det föregående

omnämnda framställningen, torde senare få underställas Kungl. Maj:t.

ISÄ
Inom

finansdepartementet ha utarbetats förslag till kungörelser dels örn

ändrad lydelse av 24 § 1 och 3 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet

den 30 december 1941 (nr 1008), dels ock örn ändrad lydelse av 15 § 1 mom.

allmänna familjepensionsreglementet den 30 december 1941 (nr 1009). Förslagen

innefatta de ändringar i berörda pensionsreglementen, som i det föregående

förordats.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

att godkänna förenämnda förslag till kungörelser.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att

proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Lennart Hammarskiöld.

437440. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1943.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:466 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner med f örslag till vissa ändringar i lagen angående civila tjänst innehav ares rätt till pensi s. 15 i texten
  2. BU 1943:70 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner med förslag till vissa ändringar i lagen angående civila tjånstinnehavares rätt till pension, allmänna t jä s. 1 i texten
  3. BU 1943:73 Utlåtande i anledning av delegerades för riksdagens verk framställning i fråga om ändrad lydelse av vissa bestämmelser i tjänsteoch familjepensionsreglementena s. 4 i texten