Kungl. May.ts proposition nr 179
1943-03-12 · 40 sidor, varav 40 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 40 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1943:179, Kungl. May.ts proposition nr 179
Dokumentets text
Kungl. May.ts proposition nr 179.
1
Nr 179.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående centralisering
av underhällst jernsten i fråga om intendenturmateriel
m. m.; alven Stockholms slott den 12 mars
1943.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott
den 12 mars 1943.
jS ärva rande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Eosander, Gjöres, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen
anför chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, följande.
De grenar av underhållstjänsten vid försvarsväsendet, vilka avse reparation
och underhåll av uniformer och övriga beklädnadspersedlar samt
skodon ävensom utförande av tvätt, lia av ålder kännetecknats av en långt
gående decentralisering. Huvuddelen av underhållsarbetet utföres sålunda
alltjämt vid de olika truppförbandens verkstäder. I fråga om tvätt har dock
en centralisering genomförts såtillvida, att vissa av arméns tvättinrättningar
utföra tvätt för flera av arméns förband ävensom för delar av marinen och
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 179.
600 43
2
Ktingl. Maj:ts proposition nr 179.
flygvapnet. En särställning intaga även marinens intenclenturanstalter i
Karlskrona, vilka ombesörja underhållstjänst för stora delar av marinen.
Den decentralisering av underhållsj ansten, som sålunda tillämpats, har
medfört, att verkstadsdriften med få undantag erhållit karaktären av hantverk.
Till belysning av driftens omfattning må nämnas, att under budgetåret
1940/41 antalet skrädderi- och skomakeriverkstäder samt tvättanstalter
vid försvarsväsendet utgjorde 150 med en sammanlagd personalstyrka av 141
förmän och 1,370 arbetare.
Frågan örn en rationalisering av underliållstjänsten har emellertid på
sistone tilldragit sig ökad uppmärksamhet. Vissa åtgärder, syftande till en
rationalisering och effektivisering av underliållstjänsten, lia även vidtagits.
Ett steg i sådan riktning togs under år 1941. Arméförvaltningens intendenturdepartement
uppdrog nämligen då åt Aktiebolaget Industribyråns organisationsavdelning
att verkställa viss utredning och anordna arbetsstudier vid
truppförbandens intendenturverkstäder. Denna utredning visade redan på
ett tidigt stadium, att väsentliga besparingar skulle kunna vinnas bland
annat genom ökad mekanisering och förenkling av arbetsmetoderna. Några
tekniska förbättringar voro dock ej möjliga att ernå vid de nuvarande truppförbandsverkstäderna
med deras i hantverksmässiga arbetsformer bedrivna
verksamhet. Utredningsarbetet inriktades därför delvis på en undersökning
av de besparingsmöjligheter, som en koncentration av underliållstjänsten
till större centralverkstäder kunde förväntas medföra. Såsom ett led i denna
undersökning igångsattes vissa försök vid en provisorisk verkstad för skrädderireparationer
vid Svea ingenjörkår. Försöksverksamheten har därefter
bedrivits dels vid en för ändamålet upprättad skrädderireparationsverkstad
i Stockholm, som administrativt anslutits till arméns bekliidnadsverkstad,
och dels i fråga örn skoreparationer vid Malmö skofabriks aktiebolags verkstäder
i Malmö. Driften vid dessa försöksverkstäder pågår alltjämt. De besparingar
— såväl i direkt produktiv arbetstid som i penningar — vilka
genom metodförbättringar uppnåtts vid försöksdriften, äro genomsnittligt sett
betydande.
Sedermera har frågan örn en rationalisering av underliållstjänsten upptagits
av statens Ter isrevision. I skrivelse till Kungl. Majit den 2 februari
1942 föreslog nämligen krisrevisionen igångsättandet av en särskild utredning
rörande ordnandet av reparationstjänsten. Krisrevisionen skisserade
härvid olika tänkbara lösningar av frågan.
Antingen kunde reparationstjänsten kvarbliva i intendenturdepartementets
regi, varvid de nuvarande verkstäderna vid de olika truppförbanden borde
slopas och verksamheten koncentreras till ett fåtal centrala verkstäder, eller
också kunde reparationerna uppdragas åt den privata beklädnadsindustrien.
Som ett tredje alternativ kunde tänkas, att en del av reparationerna utfördes
i försvarsväsendets regi, under det att återstoden ombesörjdes av
den privata industrien. De militära verkstäderna skulle då avpassas för ett
mindre reparationsbehov men toppbelastningen till följd av större fälttjänstövningar,
beredskapsinkallelser och mobilisering upptagas av industrien. Revisionen
ansåge det för sin del önskvärt, att hela underliållstjänsten för in
-
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 179.
tendénturmateriel centraliserades, vilket bland annat skulle medföra den fördelen,
att löneavtals- oell därmed sammanhängande förhållanden skulle kunna
ordnas på ett sakkunnigt och enhetligt sätt.
Yid föredragning av ärendet den 17 april 1942 anförde jag till statsrådsprotokollet
bland annat följande.
För egen del vill jag erinra, att ett antal nya kasernetablissement bliva
erforderliga vid ett genomförande av det förslag till utbyggnad av försvarsväsendet,
varom förslag framlagts i den till årets riksdag avlåtna propositionen
nr 210. En centralisering av reparationstjänsten eller ett överförande
ay dessa uppgifter på den privata beklädnadsindustrien påverkar utformningen
av det byggnadsprogram, som vid bifall till nämnda förslag under
de närmaste åren måste genomföras inom försvarsväsendet. I vad mån fördelar
äro att vinna genom en dylik omläggning inom intendenturdepartementets
verksamhetsområde kan icke utan ytterligare utredning konstateras.
Frågan bör fördenskull underkastas en allsidig och förutsättningslös utredning,
vilken — för att icke planerade byggnadsföretag skola fördröjas —
bör bedrivas med största skyndsamhet. Krisrevisionens framställning tar i
första hand sikte på förhållandena inom armén. Givet är, att hithörande
problem för denna försvarsgrens del äro av en helt annan och större omfattning
än motsvarande fråga vid de övriga försvarsgrenarna. De fördelar,
som krisrevisionen finner möjliga att ernå, torde emellertid kunna helt utvinnas,
endast om de åtgärder, som prövas böra vidtagas, komma att gälla
samtliga försvarsgrenar. Jag utgår därför från att utredningen kommer att
avse försvarsväsendet i dess helhet. Utredningen, som bland annat med
hänsyn härtill synes böra utföras av särskilda inom försvarsdepartementet
tillkallade sakkunniga, bör ingående pröva, örn en omläggning av den nuvarande
reparationstjänsten är tillrådlig ur ekonomiska och andra synpunkter.
Befinnes så vara fallet, bör utredningen upjjgöra fullständiga förslag
till omläggningens genomförande, vilka böra belysas av uttömmande
kostnadsberäkningar. I övrigt torde vid utredningen de av krisrevisionen
och intendenturdepartementet anförda synpunkterna kunna tjäna till ledning.
Jämlikt Kungl. Majis bemyndigande samma dag anmodade jag den 5 maj
1942 ordföranden i svenska beklädnadsarbetarförbundet I. Larsson, översten
i intendenturbefattning i flygvapnets reserv T. Lychnell och direktören vid
Norrahammars bruk T. Öberg att såsom sakkunniga utföra ifrågavarande
utredningsuppdrag, varvid åt Lychnell uppdrogs att såsom ordförande leda
de sakkunnigas arbete.
Till fullgörande av ifrågavarande uppdrag avgåvo de sakkunniga, vilka
antagit benämningen 1042 ars militära reparationstjänstutredning, den lil
oktober 1942 principbetänkande angående centralisering av reparationstjänsten
i fråga örn intendenturmateriel. I betänkandet förordades, att underhållstjänsten
i fråga örn tvätt och reparationer av beklädnadsmateriel
skulle centraliseras till sju —- eventuellt åtta — anstalter för försvarsväsendet
i dess helhet.
Över ifrågavarande betänkande lia utlåtanden avgivits av överbefälhavaren,
cheferna för armén och marinen, armé- och marinförvaltningarna, chefen för
flygvapnet och flygförvaltningen gemensamt, statens krisrevision, försvarsväsendets
verkstadsnämnd, allmänna lönenämnden och försvarsväsendets
lönenämnd gemensamt, statskontoret, riksräkenskapsverket och statens ar
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 179.
betsmarknadskommission. Därjämte lia försvarsverkens civila personals förbund,
försvarets civila tjänstemannaförbund och Sveriges arbetsledareförbund
beretts tillfälle att avgiva yttranden över betänkandet.
I principbetänkandet framlades icke något detaljerat förslag beträffande
de med den ifrågasatta centraliseringen av reparationsväsendet sammanhängande
nybyggnadsfrågorna m. m. Utredningsmännen förklarade sig emellertid
lia för avsikt att i enlighet med givna direktiv inkomma med de närmare
förslag med tillhörande kostnadsberäkningar beträffande erforderliga
nyanläggningar m. m., vilka bleve en följd av berörda principiella ställningstagande.
Dylika förslag lia sedermera successivt avgivits av utredningsmännen.
Sålunda har utredningen med skrivelse den 23 januari 1943 överlämnat förslag,
jämte ritningar och kostnadsberäkningar, angående uppförande av central
tvätt- och reparationsanstalt för VII. militärområdet. Vidare har utredningen
med skrivelse den 27 februari 1943 överlämnat förslag, jämte ritningar
och kostnadsberäkningar, angående uppförande av centrala tvätt- och
reparationsanstalter i Stockholm och Boden.
Över det förra förslaget lia utlåtanden avgivits av arméförvaltningens
intendentur- och civila departement, marinförvaltningen, statskontoret, allmänna
lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd gemensamt samt Gotlands
läns landstings förvaltningsutskott.
Över det senare förslaget lia utlåtanden avgivits av arméförvaltningens
intendentur- och civila departement, marinförvaltningen, flygförvaltningen,
statskontoret, allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd gemensamt
samt försvarsväsendets verkstadsnämnd.
Förslag örn uppförande av centrala tvätt- och reparationsanstalter för
försvarsväsendet i övrigt torde komma att framläggas av utredningen inom
en nära framtid.
Jag anhåller nu att få underställa Kungl. Maj:ts prövning frågan örn en
centralisering av underhållstjänsten i fråga om intendenturmateriel. I det
följande upptager jag till en början till behandling utredningsmännens
principförslag i ämnet. Därefter övergår jag till frågan örn uppförande av
centrala tvätt- och reparationsanstalter i Stockholm och Boden samt på
Gotland.
Till frågan örn uppförande av centrala dylika anstalter för försvarsväsendet
i övrigt torde ställning icke kunna tagas inom sådan tid, att förslag i
ämnet kan föreläggas innevarande års riksdag. Emellertid föreligga redan
nu vissa preliminära beräkningar rörande kostnaderna för fullföljande av
denna del av nybyggnadsprogrammet. Jag återkommer i det följande till
dessa beräkningar.
Kungl. Maj:ts proposition nr 179.
5
f. Principförslag beträffande centralisering av underhållstjänsten.
A. 1942 års militära reparationstjänstutredning.
Industriella och driftsekonomiska synpunkter.
1942 års militära reparationstjänstutredning, som i första hand utrett
frågan, huruvida en omläggning av underhållstjänsten är önskvärd ur ekonomiska
och andra synpunkter, har i sitt förenämnda principbetänkande
påvisat, att en övergång från den nuvarande hantverksmässiga verkstadsdriften
till industriell drift i större skala är ägnad att medföra påtagliga
fördelar i olika hänseenden. Dessa fördelar har utredningen sammanfattat
på följande sätt.
Den tekniska personalen kan specialiseras på verksamhetens olika funktioner,
såsom driftsekonomi, tillverkningsteknik och arbetsstudier, varigenom
ökad sakkunskap tillföres driftsledningen. Arbetet kan planeras på ett mera
effektivt sätt genom en långt driven tempouppdelning. De förkortade arbetsmomenten
sänka kravet på mångsidig yrkesskicklighet, vilket minskar lärlingstiden
vid nyanställning samt möjliggör enhetligare och bättre arbetsresultat.
Drift i industriell skala gör slutligen anskaffandet av större arbetsbesparande
maskiner möjligt, varigenom tillverkningskostnaderna nedbringas.
Utredningen framhåller, att underhållstjänsten främst är en ekonomisk
faktor, som måste bedömas mot bakgrunden av anskaffnings- och driftsvärdet
på den materiel, som skall underhållas. Sambandet mellan nyanskaffning
och reparation visar enligt utredningens mening, att erfarenhet och sakkunskap
måste vara vägledande vid bedömandet av frågan, örn en reparation
bör utföras eller icke. Det torde vara uppenbart, framhåller utredningen,
att större möjligheter till sakkunnigt och enhetligt bedömande av
reparationsverksamlieten föreligga vid en koncentrerad drift än örn verksamheten
bedrives vid en mångfald mindre verkstäder. Utredningen är av
den bestämda uppfattningen, att en väsentlig förutsättning för en ekonomisk
underhållstjänst är, att reparationstjänst och nytillverkning respektive anskaffning
ställas under enhetlig central ledning.
Enär kontrollen av slitningsgraden och reparationsmöjliglieterna i regel
äger rum efter det persedlarna undergått tvätt, framstår det enligt utredningens
mening såsom naturligt, att tvättinrättningar och reparationsverkstäder
inrymmas i gemensamma anläggningar. Härigenom nedbringas även
administrations- och transportkostnaderna.
Preliminära ekonomiska kalkyler över nuvarande
och centraliserad underhållstjänst.
I syfte att närmare belysa de besparingsmöjligheter, som erbjuda sig
vid en rationalisering av underhållstjänsten, har utredningen verkställt vissa
approximativa självkostnadsberäkningar med avseende å dels den nuvarande
verkstadsdriften, dels ock en till förslagsvis sju centrala anläggningar
koncentrerad verkstadsdrift. Att i utredningens kalkyler riiknats med
6
Kungl. Uay.ts ''proposition nr 179.
sju centralanläggningar sammanhänger med att därvid anläggningarna skulle
få lämplig storleksordning för drift i industriell skala.
Beträffande skrädderi- och skomakeri reparationerna lia självkostnadsberäkningarna
givit till resultat, att de totala årskostnaderna för reparationsbehovet
för samtliga försvarsgrenar under ett normalår enligt 1942 års försvarsordning
kunna uppskattas till 6.4 7 miljoner kronor vid nuvarande verk - stadsdrift oell till 3.6 miljoner kronor vid en till sju verkstäder koncentrerad
drift, allt enligt 1939 års pris- oell lönenivå. En centralisering av reparationsväsendet
på nu angivet sätt skulle således medföra en årlig besparing
av i runt tal 2.S7 miljoner kronor. Kärav belöpa 330,000 kronor på kostnader
för förbrukad material, 1.65 miljoner kronor på kostnader för direkt produktiva
löner samt 890,000 kronor på omkostnadskontot. Ken jämförelsevis
största besparingen hänför sig således till lönekontot. Beräkningarna härutinnan
grunda sig på resultaten från intendenturåepartementets försöksverkstäder.
Dessa resultat utvisa, att man vid en centraliserad och rationaliserad
verkstadsdrift kan räkna nied en besparing i arbetstid av minst
50 procent. Utredningen framhåller i detta sammanhang, att besparingen i
penningar blir proportionsvis större än tidsbesparingen, beroende på att
ackordssättningen vid förbandsverkstäderna icke varit grundad på fullt tillförlitliga
tidsstudier. I fråga om kostnaderna för förbrukad material ha hittills
vunna erfarenheter från försöksdriften givit vid handen, att en centralisering
av verkstadsdriften kan förväntas medföra en besparing motsvarande
20 procent av materialförbrukningen genom metodförbättringar, standardisering
av reparationerna och skärpt kontroll. Vad slutligen angår omkostnadskontot,
skulle en koncentrering av driften vara ägnad att nedbringa
utgifterna för bland annat reparation och underhåll av maskiner, värme,
förmanslöner ävensom vissa personalomkostnader.
Aven med avseende å persedeltvätten kunna betydande besparingar vinnas
genom drift i större skala. Den ekonomiska betydelsen härav belyses bäst
av det förhållandet, att ett förbilligande av tvättproceduren vid försvarsväsendet
med ett öre per kilogram tvättgods motsvarar en årlig besparing
av sammanlagt omkring 100,000 kronor.
Utredningen har verkställt vissa kostnadsjämförelser avseende vattentvättanläggningar
för tvätt av övervägande likformig beskaffenhet. Eörsvarsväsendets
behov av vattentvätt har uppskattats till 8.4 miljoner kilogram per
normalår enligt 1942 års försvarsordning, motsvarande O.s kilogram per tjänstgöringsdag.
För närvarande finnas i försvarsgrensförvaltningarnas regi 27
vattentvättanstalter. Om dessa skulle kunna effektuera tvättbehovet i dess
helhet, skulle varje anläggning behöva ha en kapacitet av omkring 300,000
kilogram per år. Kostnaden per kilogram tvättgods skulle då bli i genomsnitt
30.5 öre. Örn tvättjänsten i stället koncentrerades till sju centrala anstalter,
skulle dessa i genomsnitt få en kapacitet av cirka 1.2 miljoner kilogram
per år och kostnaden per kilogram tvättgods kunna nedbringas till
20.7 öre. En besparing av 9.8 öre per kilogram tvättgods, motsvarande omkring
825,000 kronor per år enligt 1939 års prisläge, skulle därmed uppnås.
Med avseende å det kemiska tvättförfarandet har utredningen räknat med
att en koncentration därav skulle medföra en besparing av proportionsvis
samma storleksordning som en centralisering av driften vid vattentvättan - stalterna. Med utgångspunkt härifrån och från att kostnaderna för kemisk
tvätt äro omkring dubbelt så stora som för vattentvätt per kilogram tvättgods,
skulle den årliga besparingen vid en centralisering till sju anläggningar
uppgå till omkring 240,000 kronor.
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 179.
Den sammanlagda årliga besparing, som i jämförelse med driften vid
lokala verkstäder och tvättinrättningar skulle uppkomma vid en centralisering
av underliållstjänsten till sju anläggningar, utgör således enligt utredningens
beräkningar (2.87 + 0.825 + 0.24 =) 3.935 miljoner kronor enligt 1939
års prisnivå, motsvarande en besparing av i runt tal 5 miljoner kronor enligt
nuvarande pris- och löneläge.
Fördelar och nackdelar av centraliserad underhållstjänst
ur militär synpunkt.
HeparationstjänsLutredningen har vägt fördelar och olägenheter med avseende
å centraliserad underhållstjänst mot varandra. Utredningen har funnit,
att olägenheterna huvudsakligen hänföra sig till den ökade transportapparaten
och till att truppförbanden med hänsyn till transportavstånden och
kravet på en jämn belastning vid de centrala anstalterna måste avvara reparationsgodset
under något längre tid än för närvarande. På grund härav
måste den i bruk varande persedelstocken ökas. Dessa olägenheter, vilka
synts kunna minskas genom lämpliga organisatoriska åtgärder, uppvägas
emellertid av fördelar i olika hänseenden. Genom centralisering befrias
truppförbandscheferna från de med verkstadsdriften förenade upphandlingsoch
personalärendena samt avtalsfrågor m. m. Intendenten och förrådsförvaltaren
med dem underlydande personal frigöras från åtskilliga göromål
till båtnad för den militära tjänsten. Vid en omläggning av verkstadsdriften
kan större delen av de nuvarande verkstadslokalerna tagas i anspråk
för andra utrymmesbeliov. I byggnadsprogrammet enligt 1942 års försvarsbeslut
för nytillkomna förband beräknade verkstadslokaler kunna vidare
helt undvaras eller väsentligt reduceras. Ehuru vid truppförbanden även
efter genomförd centralisering behov kommer att föreligga av utförande av
smärre brådskande reparationer, påsyning av gradbeteckningar m. m., kommer
militär liandräckningspersonal ej att behöva disponeras i samma utsträckning
som hittills.
Vad slutligen reparationsstandarden beträffar, anser utredningen det vara
ådagalagt, att det vid centraliserad underhållstjänst icke vållar tekniska
svårigheter att uppnå varje grad av önskad standard.
Synpunkter på graden av centraliserad underhållstjänst.
Utredningen har kommit till det resultatet, att den intendenturmateriel,
som i främsta rummet lämpar sig för en centraliserad reparationstjänst, utgöres
av sådan materiel, som framställes ur råvarugrupperna textil, skinn och
läder, d. v. s. uniformspersedlar, pälsar, linne- och bomullsartiklar samt
skodon. Utredningen anför, att denna materiel — ur underhållssynpukt
likartad vid försvarsväsendet i dess helhet — är utsatt för en i stort sett
jämn förslitning, relativt oberoende av såväl lokala som klimatiska förhållanden,
vartill kommer att densamma är lättransportabel. Ur råvarugrupperna
metall och trä framställd intendenturmateriel är däremot enligt ut
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 179.
redningens mening icke i lika liög grad lämpad för centraliserad reparationstjänst.
Detta bör dock icke hindra, framhåller utredningen, att rationaliseringsåtgärder
i fråga örn den lokala reparationstjänsten på förevarande
område äro möjliga och böra genomföras.
Utredningen har sökt utröna, i vad mån garnisonssjukhusens tvätt lämpligen
bör ombesörjas vid centrala anstalter. Enligt vad utredningen inhämtat
från arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse, torde sjukhusens tvätt
med undantag för operationstvätten kunna handhavas vid de centrala anstalterna.
Utredningen framhåller, att det ur driftsekonomisk synpunkt är till
fördel, att sjukhustvätten hänvisas till dessa anstalter. I vilken utsträckning
så lämpligen bör äga rum, har ansetts böra bli beroende på närmare
utredning i samråd med sjukvårdsstyrelsen vid den definitiva planeringen
av anstalterna.
Synpunkter på de centrala anläggningarnas
placering.
Utredningen har kommit till den uppfattningen, att det av militära skäl
torde vara ofrånkomligt, att särskilda anläggningar för underliållstjänsten
avses för Bodens fästning, Karlskrona kustförsvarsområde och Gotlands
militärområde, även örn dessa anläggningar skulle bliva av mindre omfattning
än vad som ur ekonomisk synpunkt vore önskvärt. I övrigt har platsvakt
ansetts böra ske under beaktande av ett flertal olika faktorer, såsom
fraktkostnader, vattentillgång, vattenkvalitet och avloppsförhållanden, belägenhet
i förhållande till större militära förläggningscentra, tillgång på arbetskraft
och bostäder samt belägenhet i dyrortshänseende. Vid platsvakt bör
enligt utredningens mening hänsyn även tagas till kommunikationstekniska
och luftskyddssynpunkter. Däremot anser utredningen de fördelar, som
kunna vinnas genom försök att utnyttja vissa befintliga mindre anläggningar,
icke vara av betydelse i jämförelse med de fördelar, som vinnas på längre
sikt genom en från början rationell lösning av förläggningsproblemet. Preliminärt
har utredningen funnit sig kunna utgå från att, utöver ovan angivna
av särskilda hänsyn betingade anläggningar, för övriga delar av försvarsväsendet
fyra ä fem centrala anstalter böra upprättas, förslagsvis belägna
en i mellersta Norrland, en i Stockholms omedelbara närhet, eventuellt
ytterligare en i mellersta Sverige, en i västra Götaland och en i södra
Götaland.
Driftsform vid centraliserad underhållstjänst.
I fråga örn reparationstjänsten av beklädnadsartiklar och skodon finnes
för närvarande icke någon organiserad civil industri.
Utredningen har trätt i förbindelse med representanter för konfektion sindustrien
i syfte att utröna, huruvida intresse förefinnes att upptaga den
militära reparationstjänsten i ifrågavarande verksamhet. Utredningen har
kommit till den uppfattningen, att under normala förhållanden något större
intresse härutinnan icke föreligger. I fråga örn tvätten har inletts en under
-
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 179.
sökning, huruvida befintliga civila företag skulle helt eller delvis kunna ombesörja
försvarsväsendets behov av tvätt. Ett överflyttande av tvättverksamheten
till civila anstalter skulle emellertid nödvändiggöra tillskapandet
av en särskild kontrollorganisation för övervakande av att icke felaktigt tvättförfarande
och olämpliga tvättmedel komma till användning. Vidare sakna
de civila tvättanstalterna i regel möjlighet att reparera tvättgodset i den
omfattning, som erfordras. I fråga örn såväl reparation som tvätt genom
den civila industriens försorg tillkommer svårigheten att få till stånd betryggande
avtal på lång sikt. Härtill kommer att truppförbanden för underhållstjänsten
måste hänvisas till ett flertal anstalter. På grund härav har
utredningen stannat vid att förorda, att underhållstjänsten kvarbliver i statlig
regi. Det förutsättes dock, att den civila industrien i fråga örn såväl reparation
som tvätt tages i anspråk för militärt behov vid beredskapstillfällen
och mobilisering. De centrala anstalterna kunna sålunda beräknas
med utgångspunkt från det normala fredsbehovet, varvid möjlighet till driftsökning
genom arbete i skift förefinnes.
Utredningen har funnit, att frågan örn statlig bolagsdrift eller affärsdrift
icke har någon väsentlig betydelse vid bedömande av frågan örn centraliserad
underhållstjänst, även örn statlig affärsdrift syntes vara att förorda
såväl ur militär beredskapssynpunkt som ur militära synpunkter i övrigt.
Emellertid bör driften vid de centrala anstalterna anpassas efter inom privatindustrien
vedertagna normer, som möjliggöra industrimässiga kalkyler.
Sålunda bör driften förränta och amortera i anläggningarna investerat kapital.
Central ledning av underhållstjänsten.
Erågan örn den centrala ledningen av underhållstjänsten sammanhänger
med spörsmålet, var ledningen av nytillverkningen förlägges. Utredningen
är av den uppfattningen, att det med hänsyn till sambandet mellan nytillverkning
och reparation är av största betydelse, att nytillverkning och underhållstjänst
ställas under enhetlig ledning. Vissa besparingar i administrationskostnaderna
skulle därvid kunna ernås. Till överingenjör i den centrala
tekniska och driftsekonomiska ledningen bör enligt förslaget utses en
väl kvalificerad ingenjör med god industriell erfarenhet och ådagalagd organisationsförmåga,
tillsatt på förordnande för viss tid och placerad i någon
av lönegraderna C 7—C 9. För varje central anstalt skulle avses en driftsledare,
ingenjör, med god praktik som arbetsledare, tillsatt för viss tid och
placerad i någon av lönegraderna C 1—C 3.
Vissa personalfrågor.
Vid en centralisering av underhållstjänsten i enlighet med av utredningen
avgivna riktlinjer kommer en betydande del av den nuvarande förmans- och
arbetarpersonalen att bliva övertalig. I den mån den övertaliga personalen
icke kan beredas sysselsättning inom andra verksamhetsgrenar, uppkommer
härvid frågan, huruvida särskilda åtgärder från statsmakternas sida kunna
anses påkallade i syfte att kompensera personalen för de olägenheter, som
bli en följd av personalens entledigande.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 179.
Utredningen Ilar icke ansett sig kunna uttala något bestämt omdöme, limlångt
gående åtgärder i detta syfte som böra vidtagas, men förutsätter att
det under nuvarande förhållanden icke föreligger några särskilda svårigheter
för åtminstone den yngre personalen att erhålla annan anställning. Det
torde emellertid få antagas, att efter avskedandet någon tid kommer att förflyta,
innan ny anställning erhålles.
Utredningen har erinrat, hurusom statsmakterna tidigare vid några tillfällen
haft att taga ställning till frågan örn särskilda åtgärder i samband
med entledigande av personal, som blivit övertalig till följd av organisationsförändringar
inom olika statliga verksamhetsområden. Sålunda beslöt 1925
års riksdag på framställning av Kungl. Maj:t att bereda viss daglönar- och
månadslönarpersonal, som blev övertalig i följd av den då beslutade nedskärningen
av försvarsorganisationen, särskilda förmåner i form av förtidspension
eller avskedsersättning. I samband med domänverkets omorganisation
år 1933 fattade statsmakterna likaså beslut örn beredande av särskilda
förmåner åt viss i samband med organisationens genomförande övertalig
tjänstemannapersonal.
De vid 1925 års riksdag beslutade förmånerna innefattas i kungörelsen
den 15 januari 1926 (nr 10) angående förtidspensionering och avskedsersättning
åt vissa övertaliga civila löntagare vid armén och marinen.
Enligt denna kungörelse skulle till civila löntagare vid armén samt de
månads- och daglönare och med dem jämställda löntagare vid marinen, vilka
till följd av den år 1925 beslutade nya försvarsorganisationen blevo övertaliga
och på den grund erhöllo avsked från anställningen vid försvarsväsendet
utan att i samband med avskedet erhålla annan likvärdig anställning
i statens tjänst, utgå förtidspension eller avskedsersättning enligt i
huvudsak följande grunder.
Förutsättningen för att över huvud taget ersättning skulle utgå var, att
vederbörande löntagare innehaft minst 4 års anställning vid försvarsväsendet
samt att han, örn han vore ogift, uppnått 25 års ålder.
Örn löntagare vid avgången uppnått en levnadsålder av 50 år och kunde
tillgodoräkna en anställningstid för de högsta löntagarna (grupp I) av minst
20 år och för övriga anställda (grupp II och III) av minst 15 år, utgick
förtidspension. Denna bestämdes för grupp I (verkmästare och med dem
jämställda) till 2,250 eller 1,910 kronor för år, för grupp II (förmän och
med dem jämställda) till 780 kronor för manlig och 600 kronor för kvinnlig
löntagare samt slutligen för grupp III (arbetare i allmänhet) till 680 kronor
för manlig och 530 kronor för kvinnlig löntagare. Dock höjdes förtidspensionen.
för grupperna II och III med 20 kronor för manlig och 14 kronor
för kvinnlig löntagare för varje fullt anställningsår utöver 15, varvid emellertid
hänsyn ej togs till fler anställningsår än 30. Till dessa belopp kom
dyrtidstillägg.
Till de ersättningsberättigade, som icke kunde erhålla förtidspension,
skulle utgå avskedsersättning med belopp motsvarande en månads arbetsförtjänst
för varje helt år anställningen varat intill 15 års anställning samt
två månaders arbetsförtjänst för varje helt års anställning därutöver. Av
-
skedsersättningen fick dock icke överstiga
för löntagare liänförlig till grupp 1............................ 10,000 kronor
» » » » » II, manlig löntagare ...... 6,800 »
» » » » » II, kvinnlig » ...... 4,800 »
» » » » » III, manlig » ...... 6,000 »
» >'' - » lil, kvinnlig » ...... 4,200 »
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 179.
Den personal, som avsågs i kungörelsen, var anställd genom kontrakt eller
på förordnande oell bade icke antagits till extra ordinarie tjänstemän. För
vissa av ifrågavarande anställningshavare fanns dock en i viss mån ordnad
pensionsrätt.
De särskilda ersättningar, som år 1933 beslötos åt viss på grund av omorganisation
avskedad personal vid domänverket, voro ej oväsentligt förmånligare
än de enligt nyssnämnda kungörelse utgående. I samband med framläggande
av förslaget härom betonade emellertid vederbörande departementschef,
att avskedanden, som vore fullt jämförbara med de för domänverket
föreslagna, tidigare ej förekommit. Han anförde härvidlag bland annat, att
det i många fall syntes vara fråga örn tjänstemän, som skulle innehaft ordinarie
befattning, om icke regleringen av verkets organisation uppskjutits,
och åberopade vidare de svårigheter att vinna anställning vid det enskilda
skogsbruket, som då förelågo.
Enär härmed likartade förhållanden ej synts föreligga beträffande den
av reparationstjänstutredningen behandlade personalen, ha de för domänverkspersonalen
beslutade ersättningsgrunderna icke upptagits till övervägande
från utredningens sida.
Utredningen framhåller, att vid bedömandet av frågan, huruvida vid en
centralisering av underhållstjänsten särskilda åtgärder från statsmakternas
sida må anses påkallade i förevarande avseende, är att märka, att — i motsats
till vad förhållandet var år 1925 — numera en fullt ordnad tjänstemanna-
och arbetarpensionering genomförts och att personalen redan inom
ramen för densamma är tillförsäkrad vissa förmåner vid avgång ur tjänst
före uppnådd pensionsålder. Sålunda är varje anställningshavare berättigad
att vid avgång ur statens tjänst efter viss minimitjänstetid erhålla s. k.
tjänstelivränta, varjämte tjänstemannapersonalen i vissa fall blir berättigad
till s. k. förtidspension. I motsats till sistnämnda förmån, som börjar löpa
omedelbart vid avgången, utfaller tjänstelivräntan först då anställningshavaren
uppnått 65 års ålder. Därest det skulle anses påkallat att tillerkänna den
i samband med omorganisationen ledigblivande personalen förmåner liknande
dem som beslutades år 1925, bör enligt utredningens mening fördenskull
hänsyn tagas till värdet av de livräntor, som enligt gällande pensionsreglementen
skulle komma att utgå.
Grunddragen av bestämmelserna örn tjänstelivräntor äro enligt 1942 års
tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare följande.
Tjänstelivränta börjar för därtill berättigad att utgå, när han uppnått en
levnadsålder av 65 år (uppskjuten livränta) eller när han före uppnåendet
av 65 års ålder blivit varaktigt oförmögen till arbete och på grund därav
erhållit folkpension enligt gällande lag örn folkpensionering (förtidslivränta).
Såsom förutsättning för rätt till tjänstelivränta gäller emellertid, dels att
arbetaren före anställningens upphörande antingen under sammanlagt minst
tre år varit underkastad arbetarpensionsreglementet eller andra statliga.pensionsbestämmelser
eller ock under sammanlagt sex år i statens tjänst innehaft
sådan anställning, som utgjort hans huvudsakliga sysselsättning och
förvärvskälla, och dels att arbetaren icke efter avgången innehaft annan anställning
med tjänstepensionsriitt enligt arbetarpensionsreglementet eller
andra statliga pensionsbestämmelser.
12
Kungl. Majlis proposition nr 179.
Tjänstelivränta bestämmes i förhållande till arbetarens tjänstepensionsunderlag,
vilket framgår av efterföljande tabell.
Pensionsgrupp
Tj änstepen sion sun deri ag
kronor
man | kvinna
1. Arbetare i anställning, för vilken ej kräves särskild
vrkesutbildning.............
2.076
1.500
2. Arbetare i anställning, för vilken kräves särskild
yrkesutbildning.........................
2,280
1,680
Uppskjuten livränta bestämmes i allmänhet till ett belopp motsvarande
så stor del av tjänstepensionsunderlaget, som antalet intjänade (fulla eller
påbörjade) fjärdedels tjänstår utgör av 120 (eller ock av det antal fjärdedels
tjänstår, som kunnat intjänas vid kvarstående i tjänst till 65 års ålder,
förutsatt att detta senare antal är större än 120). Om antalet vid avgången
uppnådda fjärdedels tjänstår är mindre än 120, skall likväl det på angivet
sätt beräknade livräntebeloppet minskas med 1/io procent för varje felande
fjärdedels år. Såsom tjänstår räknas den tid före pensionsåldern, 60 år,
för vilken arbetaren vidkänts tjänstepensionsavdrag (eller erlagt pensionsavgift),
men även annan tjänstetid i statens tjänst kan få medräknas, i regel
dock allenast till två tredjedelar.
Förtidslivränta bestämmes enligt särskilda, av Kungl. Majit fastställda
grunder.
Till förtidsavgången manlig eller kvinnlig arbetares efterlevande familj
kan utgå familj eli vränta.
För förmän och tvättförestånderskor gälla enligt 1941 års allmänna tjänsteoch
familjepensionsreglementen likartade bestämmelser om rätt till livräntor.
De tjänstelivräntor, som från 65 års ålder skulle komma att utgå till
avskedad personal, tillhörande den grupp som enligt kungörelsen 1926: 10
erhöll förtidspension, överstiga till sina belopp nämnda förtidspensioner
med som regel mer än 50 procent.
Verkställda undersökningar utvisa, att för avskedad personal, som vid
tillämpning av bestämmelserna i kungörelsen 1926:10 skulle erhålla engångsersättning,
värdet av numera förefintlig rätt till tjänste- och familjelivränta
i allmänhet —- åtminstone för något äldre löntagare — får anses motväga
nämnda engångsersättning. Sålunda skulle för en manlig arbetare med 5
tjänstår engångsersättningen utgöra 2,000 kronor, örn månadslönen är 400
kronor, medan det efter 3 procents räntefot beräknade kapitalvärdet av
livräntorna kan uppskattas till ungefär 3,300 kronor, örn arbetaren vid
avskedet är 55 år, och till ungefär 1,000 kronor, örn avgångsåldern är 25 år.
Utredningen har emellertid funnit det kunna ifrågasättas, huruvida icke
personalen borde tillerkännas en avskedsgratifikation, motsvarande förslagsvis
en månads avlöning, där anställningstiden uppgår till minst 5 år. Sådan
gratifikation skulle dock ej utgå till personal, som anställts först under
tiden för den nuvarande militära beredskapen, och ej heller till den, som
redan överskridit pensionsåldern. I fråga örn personal motsvarande den
grupp, som i samband med 1925 års riksdags beslut örn nedskärning av
13
Kungl. Majlis proposition nr 179.
försvarsorganisationen erhöll förtidspension jämlikt kungörelsen 1926: 10,
skulle kunna ifrågasättas att utgiva särskild årlig ersättning fram till 65
års ålder. Med hänsyn till värdet av de tjänstelivräntor, som från 65 års
ålder skulle utgå till denna personalgrupp, ha de årliga ersättningarna därvid
ansetts böra avvägas med utgångspunkt från de enligt 1926 års kungörelse
beräknade förtidspensionerna, ökade med 10 procent, jämte rörligt tillägg
och kristillägg, för närvarande tillhopa 31 procent.
Utredningen har ansett det vara av intresse att närmare belysa innebörden
i kostnadshänseende av ett beslut örn tillerkännande av särskilda
förmåner i form av engångsgratifikationer eller årliga ersättningar åt den
personal, som skulle bli övertalig. Då det icke på förhand kan med någon
större grad av säkerhet bedömas, hur stor del och vilka kategorier av den
nuvarande personalen, som skulle komma att avskedas, lia beräkningarna
måst bli mycket approximativa. De lia åsyftat att finna den övre och den
undre gräns, mellan vilka kostnaderna för ersättningarna kunna väntas ligga.
Under antagande att samtliga nuvarande anställningshavare skulle avskedas
utan att vinna ny anställning, kan kapitalvärdet av årliga ersättningar fram
till 65 års ålder uppskattas till omkring 875,000 kronor och engångsersättningarna
till ungefär 130,000 kronor. Med utgångspunkt från att av den
nuvarande personalen kommer att behållas så stor del, som beräknas behövlig
i den nya organisationen, samt att entledigande skulle ske i första
hand av personal utan någon som helst rätt till avskedsersättning, ha erforderliga
engångsersättningar uppskattats till omkring 50,000 kronor.
Nybyggnadskostnader m. m.
Kostnaderna för erforderliga nybyggnader och maskinanskaffningar m. m.
lia i utredningens principbetänkande approximativt uppskattats till 5.9 miljoner
kronor enligt 1939 års priser. Härifrån ha dock beräknats avgå dels
ett belopp av 750,000 kronor, utgörande uppskattad nyanskaffningskostnad
för sådan maskinell utrustning, som kan övertagas från nuvarande tvättinrättningar
och reparationsverkstäder, dels ock — under förutsättning att
de nuvarande lokalerna för marinens reparationsverkstäder och tvättinrättning
i Karlskrona kunna disponeras för en blivande centralanstalt för Karlskrona
kustförsvarsområde — ett belopp av 230,000 kronor. Nybyggnadsprogrammets
genomförande skulle därmed stanna vid en kostnad av 4.9 2
miljoner kronor. Omräknat till nuvarande prisläge (30 procent förhöjning)
motsvarar detta belopp en byggnadskostnad av tillhopa 6.4 miljoner kronor.
B. Avgivna yttranden.
Av de myndigheter, vilka yttrat sig över utredningens principbetänkande,
lia överbefälhavaren, marinchefen, marinförvaltningen, statens krisrevision, försvarsväsendets
verkstadsnämnd, statskontoret och riksrälcenskapsverket tillstyrkt
eller förklarat sig i princip icke lia något att erinra mot att den ifrågasatta
centraliseringen av underhållstjkilsten i fråga örn intendenturmateriel kommer
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 179.
till stånd. Armecliefen Ilar ansett, att de närmare konsekvenserna av en
centralisering ur truppförbandens synpunkt böra göras till föremål för utredning.
Arméförvaltningen, som förklarat sig dela utredningens uppfattning
därom, att stora fördelar stå att vinna genom en övergång till en mera
rationaliserad industriell drift av underhållstjänsten, bär emellertid på en
del punkter framfört kritik mot de i betänkandet framlagda beräkningarna
ävensom anfört avvikande mening i fråga örn vissa av de utav utredningen
gjorda principuttalandena. Chefen för flygvapnet och flygför vattningen ha förklarat
sig icke kunna giva sin anslutning till förslaget, enär utredningen
låtit besparingssynpunkten vara avgörande och icke tagit tillräcklig hänsyn
till vad som ur militär synpunkt vore lämpligt.
Ur de avgivna yttrandena må följande mera allmänna uttalanden
återgivas.
Arméförvaltningen: I likhet med utredningsmännen ansåge ämbetsverket,
att stora fördelar i ekonomiskt med liera avseenden kunde ernås genom en
övergång till en mera rationaliserad industriell drift av reparationer för
såväl skrädderi som skomakeri. Erfarenheterna från de av intendenturdepar
te mentet uppsatta försöksverkstäderna för dylika reparationer pekade
tydligt i denna, riktning. Av utredningsmännen sammanfattade allmänna
fördelar med drift i industriell skala syntes vara riktiga.
Marinförvaltningen: Mot den av utredningen förordade principen att för
åstadkommande av industriell drift i större skala reparations- och tvättverksamheten
borde centraliseras till ett fåtal större anläggningar vore intet
att invända. Erfarenheten beträffande sådan verksamhet vid marinen hade
bestyrkt, att fördelar i tekniskt och ekonomiskt hänseende därigenom stöde
att vinna. Förhållandena inom marinen på förevarande område hade emellertid
redan utvecklats i elen riktning, som utredningen rekommenderat.
Därav följde att de .besparingar, som ansetts kunna vinnas genom en allmän
koncentration av driften, endast i mindre grad kunde ernås vid marinen.
Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen: Det föreliggande betänkandet
bure stark prägel av att utredningsmännen i första hand inriktat sig på den
ekonomiska sidan av frågan och mindre på andra måhända lika betvdelsefulla
sidor av densamma. De med centralisering förbundna olägenheterna
hade ägnats ganska ringa uppmärksamhet. Utredningsmännen hade vid
behandlingen av den nuvarande organisationen av reparationstjänsten konstaterat,
att en tendens till sammanslagning garnisonsvis av vissa verkstäder
gjort, sig gällande under de senaste åren. Det hade varit önskvärt, att utredningsmännen
med detta förhållande som utgångspunkt velat undersöka
möjligheten att begränsa. centraliseringen till att omfatta verkstäder å de
orter, som vore lämpliga även ur militär förvaltningssynpunkt. Visserligen
hade man anledning förutsätta,, att en begränsad centralisering icke skulle
komma att uppvisa lika förmånlig ekonomisk kalkyl som betänkandet gjorde,
men det vore icke utan vidare givet, att det till synes ekonomiskt’ mest
fördelaktiga förslaget vöre det bästa. Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen
holle före, att i första hand bestämmande för en nyorganisation
skulle vara ändamålsenligheten ur militär synpunkt.
Statens krisrevision: Krisrevisionen ville framhålla, att de huvudpunkter
i fråga örn. ordnandet av reparationstjänsten, som revisionen i skrivelse till
Kungl. Majit den 2 februari 1942 angivit, vunnit beaktande i det föreliggande
förslaget.. Vad anginge genomförandet av den ifrågasatta centraliseringen
ville revisionen allenast understryka, att det ur ekonomiska och organisa
-
Kungl. Majlis proposition nr 179. 15
toriska synpunkter vore angeläget, att en omorganisation av ifrågavarande
underhållstjänst snarast komme till stånd.
Försvarsväsendets verJcstadsnämnd: Nämnden funne det ur ekonomiska synpunkter
vara synnerligen önskvärt, att en centralisering av reparationstjänsten
i vad anginge intendenturmateriel i största möjliga utsträckning komme till
stånd. Utredningens förslag innebure enligt nämndens förmenande en lämplig
lösning av detta spörsmål vad beträffar i förslaget avsedd materiel.
I vissa av yttrandena lia de av utredningsmännen berörda industriella
och driftsekonomiska synpunkterna upptagits till närmare behandling.
I sådant hänseende må ur yttrandena återgivas följande.
Arméförvaltningen-. Det vore givet, att en centralisation av reparations - verksamheten under en enhetligt tekniskt sakkunnig ledning möjliggjorde
ett mera enhetligt bedömande av reparationsåtgärderna, vilket borde vara
till stor fördel för reparationstjänsten. Sambandet i nämnda hänseende
mellan reparation och nytillverkning syntes däremot knappast vara av sådan
betydelse, att enbart detta skulle motivera en gemensam fabriksledning för
dessa båda verksamhetsområden.
Beti ifrågasatta kombinationen av tvättinrättningar och reparationsverkstäder
funne arméförvaltningen riktig, men ämbetsverket ville framhålla att,
då en mångfald persedlar måste bli föremål för reparation eller kassation
oberoende av tvätten, det syntes bli nödvändigt att kontroll och kassation
av en stor del av materielen ägde rum vid truppförbanden även vid en
genomförd centralisering av reparationstjänsten.
Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen: Den av utredningen förordade
enhetligheten med avseende å ledningen av reparationstjänsten samt nytillverkningen
respektive anskaffningen vore av vida mindre betydelse än en
intim samverkan mellan de organ, som ombesörjde tillverkning och underhåll.
av lämplig utrustning.
Försvarets civila tjänstemannaförbund: Yid den fortsatta utredningen borde
undersökning verkställas, huruvida icke en centralisering av reparationstjänsten
garnisonsvis skulle av olika skäl ställa sig fördelaktigast.
Vissa av de hörda myndigheterna lia framställt kritik mot de av utredningen
verkställda ekonomiska kalkylerna över nuvarande och centraliserad
underhållstjänst. Å andra sidan har statens krisrevision funnit kalkylerna
vara försiktigt gjorda.
Arméförvaltningen: I kalkylerna syntes vissa poster saknas eller vara väl
lågt upptagna, varigenom de beräknade ekonomiska fördelarna bleve missvisande.
Sålunda syntes den till 20 procent uppskattade besparingen av
förbrukad material vid centraliserad drift vara alltför optimistiskt beräknad,
om man skulle grunda densamma på vid försöksverkstäderna hittills vunna
erfarenheter. Likaså syntes personalomkostnaderna vid centraliserad drift
vara väl lågt beräknade. I kalkylerna upptoges icke några kostnader för
anskaffning och drift av lastbilar. Posten administrationskostnader upptoges
icke i kalkylerna, enär utredningen förutsatt en motsvarande minskning av
viss arbetskraft vid truppförbanden. Det syntes emellertid starkt kunna
ifrågasättas, huruvida någon dylik arbetskraft kunde frigöras. I kostnadskalkylerna
hade slutligen ej medtagits utgifterna för arbetslöner till viss
maskinist-, vakt- och ekonomipersonal. Därest självkostnaderna vid centralisering
justerades enligt arméförvaltningens anmärkningar, komme kostnaderna
att höjas med över 1 miljon kronor och den beräknade årliga besparingen
vid centraliserad verkstadsdrift nedgå till i runt tal 1.8 miljoner
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 179.
kronor. De kostnadsjämförelser, som upptoges rörande vattentvätt och
kemisk tvätt, syntes vara i stort sett riktiga, ävensom de beräknade vinsterna.
En omräkning av den beräknade vinsten till nuvarande pris- och löneläge
till den omfattning, som utredningsmännen verkställt, syntes knappast vara
välbetänkt, enär man nu icke kunde överblicka pris- och löneläget under en
kommande fredsperiod, för vilka förhållanden verkstäderna närmast vore
dimensionerade. Utredningen syntes emellertid visa, att betydande besparingar
bomme att uppstå vid en centralisering av reparationstjänsten enligt
de förordade principerna.
Chefen för flygvapnet och fly g förvaltning en: Av utredningsmännen verkställda
beräkningar rörande de besparingar, en centraliserad underhållstjänst
skulle medföra, byggde på bland annat ackordsättningen vid förbandens
verkstäder. Det hade framhållits, att denna icke varit grundad på fullt tillförlitliga
tidsstudier. Otvivelaktigt förefunnes bristfälligheter i skötseln av
sagda verkstäder, och självfallet måste en rationellt ordnad stordrift komma
att framstå såsom fördelaktigare siffermässigt sett. Men jämförelsen haltade
i så måtto, att den nuvarande organisationen kommit att framstå såsom vida
oförmånligare på grund av berörda bristfälligheter än den kunde förtjäna.
Koncentrering av underhållstjänsten komme att medföra transporter av
betydande omfattning, för vilka kostnaderna i vissa avseenden icke inginge
i kalkylerna. Vidare syntes personalbehovet för anstalternas administration
vara för lågt beräknat. Vid kalkylernas uppgörande syntes hänsyn ej lia tagits
till att även efter genomförd centralisering behov av intendenturverkstäder
vid förbanden komme att föreligga.
Statens krisrevision: De av utredningen framlagda kalkylerna över den
ekonomiska vinst, som kunde förväntas uppkomma genom en centralisering
av underhållstjänsten, vore såvitt krisrevisionen kunde finna försiktigt gjorda.
Utredningen hade sålunda i sina beräkningar icke medtagit vissa relativt
betydande kostnader, såsom avlönings- m. fl. kostnader för i förbandens
verkstäder för närvarande sysselsatt värnpliktig personal. Vidare syntes de
centrala administrationsomkostnaderna bli lägre vid en centraliserad organisation
än vid den nuvarande verksamheten.
I fråga örn fördelar och nackdelar av underhållstjänstens centralisering
ur militär synpunkt lia några av de hörda myndigheterna
gjort vissa påpekanden, delvis i form av kritik mot de slutsatser, till vilka
utredningen på denna punkt kommit.
Arméchefen: Det torde knappast vara att betrakta som en fördel, att ansvaret
för reparationstjänsten skulle överflyttas från personalen vid truppförbanden
till de centrala anstalterna, enär risk förelåge att en noggrann
övervakning av persedlarnas vård kunde bliva eftersatt. För att undvika
detta måste organisationen medgiva en intim kontakt mellan truppförbandscheferna
och driftsledningen. Aven övriga av utredningen förutsatta fördelar
för truppförbanden syntes bli av ringa värde. Det ökade transportarbetet,
ökad persedelstock och därmed sammanhängande förrådsarbete syntes
komma att kräva väl så mycket arbete och personal som nuvarande system.
Arméförvaltningen: Den lättnad i arbetsbördan vid truppförbanden, som
skulle uppkomma vid centraliserad drift, syntes ha åtskilligt överskattats.
Beträffande försändning och mottagning av persedlar m. m. komme centraliseringen
att medföra ökat arbete. Förrådsarbetet komme även att ökas
genom erforderlig större persedelstock.
Vid en centralisering finge man räkna med att mindre reparationsverkstäder
fortfarande måste finnas vid förbanden. Härför måste avses lokaler,
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 179.
låt vara i mindre skala än för närvarande. För ul bytesförråd torde krav
på ökade utrymmen komma att uppstå, varför i realiteten centraliseringen
knappast komme att frigöra något utrymme för andra ändamål. Den ökade
transportapparaten kunde förväntas medföra stegrade krav på transportmedel
och personal vid förbanden. Berörda förhållanden syntes tala för att
centraliseringen begränsades till vissa större garnisonsorter och i övrigt till
något lämpligt beläget område.
Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen: Transportfrågan komme att bli
betungande och tidsödande för truppförbanden. Det vore även att förutse,
att förbanden vissa tider komme att få vänta länge på att få tvätt och reparationer
utförda. Yarje förband hade givetvis behov av och komme att kräva
att få sina intressen snabbt tillgodosedda. Huru prioriteten mellan förbanden
under rådande förhållanden skulle kunna rättvist avgöras vore svårt
att förstå. Den ökning av persedelstocken, som en centralisering nödvändiggjorde,
beräknades komma att vid fullt uppsatt flygvapen medföra en
merkostnad av sammanlagt 1.2 miljoner kronor.
I fråga örn graden av centraliserad underkållstjänst anför statens
krisrevision, att starka skäl synts tala för att frågan örn möjligheterna till
centralisering av viss verksamhet vid tygverkstäderna upptagas till omprövning.
Försvarsväsendets verkstadsnämnd anser, att frågan i vad mån en sammanslagning
av tyg- och intendenturverkstäder lämpligen bör äga rum bör
bli föremål för utredning.
I fråga örn de centrala an läggningarnas placering lia olika meningar
kommit till synes från de hörda myndigheternas sida. Arméchefen och arméförvaltningen
lia förklarat sig icke lia något att erinra mot att centrala anstalter
förläggas till Boden, Karlskrona och Gotland. I fråga örn övriga
anläggningar bör enligt arméchefens mening belägenheten göras till föremål
för en allsidig utredning. Arméförvaltningen anser, att icke enbart driftsekonomiska
kalkyler utan i lika hög grad mobiliserings- och beredskapssynpunkter
måste bli avgörande, då det gäller att bestämma örn sistnämnda
anläggningars antal och därmed omfattning samt placering. Statens krisrevision
ifrågasätter, örn icke Karlskrona med hänsyn till de goda kommunikationerna
i södra Sverige bör kunna utnyttja den för denna del av landet
avsedda centralanstalten.
Frågan örn driftsformen vid centraliserad underhållstjänst har
upptagits till behandling i vissa av de avgivna yttrandena.
Arméförvaltningen: Beparationsverksamheten vore, till skillnad från nytillverkningen,
i huvudsak av servicekaraktär, som smidigt måste kunna anpassa
sig efter samt uppfylla de militära kraven. Väsentliga olikheter förefunnes
mellan de båda verksamhetsområdena, då det gällde planläggning, anpassning
och ledning av verksamheten. En sammanslagning av fabriksledningen
för de båda verksamhetsområdena under nuvarande förhållanden syntes
därför knappast lämplig. Ledningen för reparationstjänsten borde tills vidare
lämpligen direkt inordnas inom intendenturdepartementet.
Statens krisrevision: I betraktande av den betydelse, som ett sammanförande
av nytillverkning och reparationsverksamhet hade, då det gällde
förevarande område, ansåge revisionen, att verkstadsnämnden även borde
handhava ledningen av tillverkningen, örn en sådan funnes böra bibehållas.
Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sami. Nr lii).
COS 43
18
Kungl. Maj:Is proposition nr 179.
Försvarsväsendets verlcstadsnämnd: Nämnden ansåge, att med nytillverkning
borde likställas sådan reparationsverksamhet, som kunde bedrivas efter
samma driftstekniska principer, som tillämpades vid serie- och masstillverkning.
Den reparations- och tvättjänst, varom nu vore fråga, vore enligt
nämndens mening av sådan art, att den kunde likställas med nytillverkning.
Med hänsyn härtill ansåge nämnden, att verksamheten borde underställas
samma ledning som den statliga militära beklädnadsindustrien.
Beträffande driftsledning''en har i övrigt framhållits väsentligen följande.
Armeförvaltningen: Därest fabriksledningen komme att inordnas under
intendenturdepartementet, erfordrades i första hand inom departementet en
val kvalificerad ingenjör med industriell erfarenhet och god organisationsförmåga
samt en på det tvättekniska området väl kvalificerad ingenjör. Den
förre borde inplaceras i någon av lönegraderna C 4—7 och den senare i
Cl—3. För varje central anläggning borde avses en driftsledare, vilken vid
de större anläggningarna borde vara ingenjör och vid de mindre verkmästare.
Löneplaceringen borde vara för ingenjörerna C 1—3; till verkmästarna borde
utgå arvode med 8,000—9,000 kronor.
Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd: Därest en differentiering
av löneförmånerna för den driftsledande personalen vid de centrala
anstalterna ansåges ofrånkomlig med hänsyn till anläggningarnas växlande
storleksordning inbördes, förutsatte lönenämnderna, att det från början
fastsloges, till vilken lönegrad vederbörande befattning vid varje särskild
anstalt skulle vara hänförd, så att icke valfrihet förelåge i fråga örn lönegradsplaceringen
vid en och samma anstalt. Beträffande löneställningen för
överingenjören i den centrala tekniska och driftsekonomiska ledningen ville
lönenämnderna förorda, att denne befattningshavare inplacerades i lönegraden
C 8.
Sveriges arbetsledareförbund: Därest en centralisering genomfördes, borde
arbetsledarebefattningar inrättas vid de större verkstäderna i 18 och 14 lönegraderna
samt vid de mindre verkstäderna i 16 lönegraden.
Beträffande vissa med centralisationen sammanhängande personalfrågor
lia under remissbehandlingen följande synpunkter framkommit.
Arméförvaltningen: Det måste anses tveksamt, huruvida förtidspensionen
till viss övertalig personal borde fastställas med utgångspunkt från kungörelsen
1926: 10. Förmännens inordnande under militära icke-ordinariereglementet
samt numera gällande bestämmelser angående arbetarpensionering syntes
lia medfört, att förutsättningarna för denna frågas bedömande väsentligt förändrats
sedan nämnda kungörelses tillkomst. Det syntes vara mest rationellt
att sätta här ifrågavarande förtidspension i direkt relation till de uppskjutna
livräntor, som enligt gällande pensionsreglementen tillkomme vederbörande.
Statens arbetsmarknadskommission: Enligt det av utredningen angivna
minimialternativet hade förutsatts, att omkring 400 skrädderiarbetare, 280
skomakeriarbetare, 40 tvättarbetare samt 100 förmän av ej specificerad
yrkestillhörighet icke skulle kunna beredas fortsatt sysselsättning vid genomförd
centralisering. Utredningen hade icke berört möjligheten att bereda
dessa annan civilmilitär sysselsättning, men kommissionen ifrågasatte, örn
icke med hänsyn till militärväsendets allmänna expansion åtminstone en
del genom omplaceringar kunde beredas fortsatt civilmilitiirt arbete. Härvid
syntes i första hand de med längre anställningstid vid försvarsväsendet böra
ifrågakomma Såvitt kommissionen nu kunde bedöma frågan syntes möjligheterna
att överföra den genom centraliseringen övertaliga arbetskraften till
19
Kungl. Maj.ts proposition nr 179.
annan statlig verksamhet av motsvarande art icke vara siirledes gynnsamma.
Utsikterna att vid ett genomförande av förslaget utan större tidsutdräkt
bereda de entledigade sysselsättning av motsvarande art på öppna marknaden
vore i första liand beroende av tidpunkten för omorganisationens
genomförande samt de entledigades levnadsålder och yrkeskvalifikationer.
Därest omorganisationen skulle genomföras under en snar framtid, syntes
det icke uteslutet, att arbetare tillhörande yngre årgångar skulle utan alltför
stora hinder kunna beredas arbete på arbetsmarknaden. I den man de entledigade
utgjordes av äldre arbetskraft, ställde sig givetvis denna överföring
svårare. Behovet av skomakeriarbetare för skoreparationsarbeten och skrädderiarbetare
för lagnings- och ändringsarbeten vore för närvarande ganska
stort men dock icke av sådan omfattning, att hela den entledigade arbetsstyrkan
inom dessa grupper skulle med säkerhet kunna beredas sysselsättning
inom sitt yrke. Efterfrågan av arbetskraft på arbetsmarknaden i allmänhet
vore emellertid av sådan storleksordning, att den entledigade
arbetskraften i viss mån skulle kunna utan särskilda åtgärder från statsmakternas
sida absorberas inom andra verksamhetsgrenar. Örn så icke skulle
visa sig bli fallet på grund av exempelvis en väsentlig omsvängning av
arbetsmarknadsläget, funnes möjligheten att genom omskolning vid statliga
beredskapskurser underlätta övergången för dem till andra yrkesområden.
För sv ar sv eric ens civila personals förbund: Självfallet finge man utgå från
att en betydande del av den nuvarande personalen vore anställd på grund
av utökningen under beredskapen. Denna del av personalen hade i regel
icke räknat med några varaktiga anställningar efter det nuvarande tillståndets
upphörande. Det funnes emellertid bland denna personalgrupp en del
anställningshavare, som ersatt pensionsavgångna och därvid inrättat sig för
mera stadigvarande anställningar. Härtill borde vederbörlig hänsyn tagas.
I detta fall borde överflyttning till de centrala anstalterna ske av personal,
som så önskade. För särskilt yngre arbetare, som anställts under beredskapen
och vars anställningar komme att upphöra genom omorganisationen,
torde systemet med avskedsgratifikationer vara tillfyllest. För gratifikations
erhållande borde emellertid icke erfordras längre tids anställning än
två år. Gratifikationen borde vidare motsvara minst två månadslöner. De
arbetare, som på grund av ålder icke lämpligen kunde inplaceras i den
nya organisationen, borde beredas tillfälle att kvarbliva vid de lokala förbandsverkstäderna.
Försvarets civila tjänstemanna förbund: Enligt förbundets uppfattning torde
stora svårigheter möta att vid ett överförande av den övertaliga arbetarpersonalen
till den privata arbetsmarknaden bereda densamma arbete i nuvarande
yrken. I den mån arbetsmöjligheter komme att förefinnas i personalens
egna eller i närliggande yrken, borde företrädesrätt till erhållande
av arbete tillkomma den övertaliga personalen. Vid behandling av frågan
om ersättning åt övertalig personal borde samma principer följas som de,
vilka kommit till uttryck i propositionen 1983:233 i samband med avskedande
av övertaliga tjänstemän vid domänverket.
Sveriges arbetsledareförbund: Den nuvarande arbetsledande personalen
vid truppförbandens verkstäder borde i största möjliga utsträckning beredas
fortsatt anställning i statens tjänst på icke försämrade villkor. Därest arbetsledande
personal måste avskedas, borde densamma beredas skäligt vederlag
efter grunder, som ur den anställdes synpunkter vore förmånligare än de,
som tillämpades för kontraktsanstiillda arbetsledare vid genomförandet av
1925 års härordning.
20
Departements
chefen.
Kungl. Maj-.ts proposition nr 179.
Såsom i det föregående närmare berörts, Ilar underhållstjänsten vid försvarsväsendet
av ålder kännetecknats av en långt gående decentralisering. Vad
tvätt och reparation av beklädnadsartiklar beträffar utföres huvuddelen av
underhållsarbetet alltjämt vid de olika truppförbandens egna verkstäder. Den
decentralisering av underhållstjänsten, som sålunda hittills tillämpats, har
medfört, att verkstadsdriften i allt väsentligt erhållit karaktären av hantverk.
Emellertid lia på sistone vissa åtgärder vidtagits, vilka syfta till en effektivisering
av underhållstjänsten. Sålunda har genom arméförvaltningens intendenturdepartements
försorg igångsatts viss försöksverksamhet avseende såväl
skrädderi- som skomakerireparationer. Resultaten från denna försöksdrift ha
givit vid handen, att genom tillämpning av mer industrimässiga arbetsmetoder
betydande besparingar äro möjliga att ernå på förevarande område.
De undersökningar, som härefter verkställts av 1942 års militära reparationstjänstutredning,
lia ytterligare bestyrkt, att en övergång från den nuvarande,
i hantverksmässiga former bedrivna verksamheten till industriell drift i större
skala skulle vara ägnad att medföra påtagliga fördelar i tekniskt och ekonomiskt
hänseende. Utredningen har med stöd av industrimässiga kalkyler
närmare belyst den ekonomiska innebörden av en centralisering av nuvarande
verkstadsdrift och därvid funnit, att den besparing, som i jämförelse
med driften vid lokala verkstäder och tvättinrättningar skulle uppkomma vid
en koncentrering av underhållstjänsten till en verkstadsorganisation av viss
given storleksordning, kail uppskattas till i runt tal 5 miljoner kronor årligen
enligt nuvarande pris- och löneläge. Denna siffermässiga uppskattning
av besparingen har rönt viss kritik från en del av de hörda myndigheternas
sida. Oavsett örn de av utredningen framlagda kalkylerna på samtliga
punkter kunna anses fullt bärande eller ej —- det vill synas som örn de
framställda erinringarna i vissa hänseenden icke sakna fog — lärer den gjorda
undersökningen enligt min mening dock klart giva vid handen, att vid ett
realiserande av centraliseringstanken de med omläggningen förbundna investeringarna
i form av fasta anläggningar och rationell teknisk utrustning kunna
göras i hög grad räntabla.
Uppenbart är vidare, att en koncentrering av verkstadsdriften måste vara
ägnad att skapa ökade möjligheter för ett sakkunnigt och enhetligt bedömande
av de med underhållsväsendet sammanhängande tekniska problemen. Ur industriella
och driftsekonomiska synpunkter lära sålunda mycket starka skäl tala
till förmån för en omläggning i anslutning till de sakkunnigas förslag av denna
underhållstjänst.
Örn således rent tekniska och industriella faktorer tala för en centralisering
av underhållstjänsten, bör givetvis icke förbises, att en driftskoncentration
kan ur militära synpunkter vara förenad med vissa nackdelar. Reparationst
jänstutredningen har närmare berört de olägenheter, som härvidlag
kunna uppkomma. Olägenheterna torde huvudsakligen hänföra sig till den
ökade transportapparaten ävensom till att truppförbanden med hänsyn till
transportavstånden och kravet på en någorlunda jämn belastning vid de centrala
anstalterna nödgas avvara reparationsgodset under något längre tid än
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 179.
för närvarande, på grund varav den i bruk varande persedelstocken mäste ökas.
Från militärt håll ha dessa olägenheter delvis starkt understrukits. Utan att
underskatta betydelsen i och för sig av de invändningar, som sålunda ur rent
militära synpunkter rests mot tanken på en centralisering av underhållstjänsten,
finner jag dock de påtalade olägenheterna icke kunna tillmätas avgörande
betydelse vid jämförelse med de fördelar, främst i ekonomiskt hänseende,
som böra kunna vinnas genom den ifrågasatta omläggningen. Självfallet
böra emellertid vid verksamhetens bedrivande alla möjligheter tillvaratagas
att utan oskälig ökning av kostnaderna tillgodose befogade önskemål från
förbandens sida. I detta hänseende böra stora krav ställes på ledningen
av de ifrågasatta tvätt- och reparationsanstalterna. I vad mån en ökning av
persedelstocken blir behövlig vid centralisering av tvätt- och reparationstjänsten
kan bedömas först sedan någon tids erfarenhet rörande den nya organisationen
föreligger. Även örn en sådan ökning skulle bliva behövlig, anser
jag mig böra giva min anslutning till de sakkunnigas förslag till sammanförande
av förevarande underhållstjänst vid försvarsväsendet till ett fåtal
större anläggningar.
Enligt utredningens förslag skulle åtgärderna begränsas till att avse reparation
av uniformspersedlar och skodon samt övriga bekläclnadsartiklar ävensom
utförande av tvätt.
I ett par av remissyttrandena ha härutöver förordats åtgärder för centralisering
av reparationstjänsten även på andra områden. Härvid torde ha
avsetts jämväl reparation av annan intendenturmateriel, såsom sadelmakeri-,
måleri- och träarbeten, ävensom viss tygmateriel.
I anledning härav vill jag framhålla, att en starkare koncentration av reparationsverksamheten
torde i tekniskt och ekonomiskt hänseende vara fördelaktig
endast då fråga är örn artiklar, som kunna underhållas genom tillämpning
av i stort sett ensartade arbetsmetoder. Av dessa skäl är en centralisering
av tvättjänsten liksom även av beklädnadsunderhållet i övrigt på
sätt de sakkunniga föreslagit att förorda. För en starkare centralisering till
anstalter, gemensamma för större områden, lämpar sig däremot i allmänhet
icke reparation av motorfordon, artilleripjäser och annan tygmateriel liksom
ej heller snickeriarbeten till den del dessa sistnämnda icke äro att hänföra
till nytillverkning. Beträffande dessa former av reparationstjänst få mera rationella
och ekonomiskt fördelaktiga driftsformer sökas genom sammanförande
såvitt möjligt av reparationsverkstäder på en och samma ort till en gemensam
verkstad. Att vad särskilt beträffar intendenturmateriel ett framträdande behov
av åtgärder i denna riktning föreligger vid truppförbanden har konstaterats
vid en genom min försorg utförd preliminär undersökning, av vilken framgått,
att för närvarande, trots av arméförvaltningens intendenturdepartement vidtagna
åtgärder, vid ett och samma förband kunna finnas exempelvis två å tre
snickeriverkstäder av mycket begränsad omfattning men tillhopa sysselsättande
ett ej obetydligt antal förmän och arbetare. Även beträffande tygmateriel
föreligger ett motsvarande behov, kännetecknat bland annat därav att på
en och samma plats olika försvarsgrenar kunna förfoga över skilda anläggningar
för reparation av i stort sett likartad materiel.
22
Kungl. Maj:ts •proposition nr 179.
Enligt vad jag inhämtat äro emellertid förhållandena på dessa områden
föremål för intendentur- och tygdepartementens uppmärksamhet. I fråga örn
tygmateriel föreligger förslag till modernisering av tygverkstäderna vid vissa
truppförband, vid vars utarbetande en huvudprincip varit att på en och samma
ort till en enda anläggning koncentrera reparationstjänsten vid samtliga på
orten förlagda militära förband. Härvid har hänsyn tagits även till behovet
av centraliserade reparationsverkstäder för sådan intendenturmateriel, som
icke vid ett genomförande av de sakkunnigas föreliggande förslag skulle komma,
att underhållas vid för flera orter gemensamma centralanläggningar. Vid planläggningen
av nämnda tygverkstäder har även på mitt föranstaltande beaktats
önskemålet att icke på en och samma ort upprätthållas skilda verkstäder för
de olika försvarsgrenarna.
I annat sammanhang återkommer jag till frågan om anvisande av anslag
för de av dessa tygverkstäder, som befunnits böra redan under nästa budgetår
komma till stånd. Beträffande de återstående anläggningarna pågår utredning
inom arméförvaltningens tygdepartement, som i sinom tid torde komma att
framlägga förslag i dessa delar.
Jag utgår alltså från att beträffande tvätt samt reparation av skodon
och andra beklädnadsartiklar en centralisation till för flera orter gemensamma
anläggningar skall på sätt de sakkunniga förordat komma till stånd
men att beträffande övrig militär underhållstjänst centialiseringsåtgärderna
skola i huvudsak avse sammanförande i den utsträckning som prövas lämplig
av verkstäder på en och samma ort till en för orten gemensam central verkstad.
Jag förutsätter dock, att även i fortsättningen behov kommer att föreligga att
vid de särskilda truppförbanden disponera en eller annan yrkesarbetare jämte
erforderlig militär handräckningspersonal för utförande av smärre, brådskande
reparationer. På försvarsgrenarnas intendentur- och tygmyndigheter liksom
även på ledningen av de nya centralverkstäderna bör emellertid ankomma
att tillse att denna verksamhet icke erhåller större omfattning än som från
ovan angivna förutsättningar är nödvändigt med hänsyn till föreliggande behov.
Det bör även framhållas, att i varje fall i fredstid viss reparations- och
underhållsverksamhet torde vad beträffar tygmateriel kunna koncentreras till
sådana för truppförbanden centrala anstalter som Carl Gustafs stads gevärsfaktori,
gasmaskfabriken i Åker och centrala torpedverkstaden.
Några meningsskiljaktigheter rörande lämpligheten av de av de sakkunniga
till uppförande ifrågasatta anstalterna för tvätt och reparation av beklädnadsartiklar
i Boden och på Gotland ha icke framkommit. Någon tvekan örn behovet
av en dylik anläggning i Stockholm torde ej heller föreligga. Den närmare
utformningen av organisationen i övrigt torde få bli beroende på fortsatt
övervägande inom 1942 års militära reparationstjänstutredning. Jag förutsätter,
att de i remissyttrandena framförda synpunkterna på platsvalet och
därmed sammanhängande spörsmål härvid beaktas. I likhet med statens krisrevision
finner jag dePkunna ifrågasättas, örn icke de militära förbanden i och
invid Karlskrona böra kunna utnyttja den för denna del av landet avsedda
centralanstalten.
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 179.
Till frågan om driftsform och central ledning av förevarande underhållstjänst
återkommer jag senare denna dag vid anmälan av förslag angående organisationen
av försvarsväsendets centrala förvaltning. Jag har därvid för avsikt
att föreslå, att tvätt- och reparationsanstalterna jämte vissa andra industriella
anläggningar inom försvarsväsendet inordnas under ett statligt affärsföretag
och i administrativt, tekniskt och ekonomiskt hänseende ställas under
gemensam fabriksledning, benämnd försvarets fabriksstyrelse.
Ett särskilt problem i samband med en centralisering av underhållstjänsten
utgör frågan örn de åtgärder, som kunna befinnas påkallade i syfte att kompensera
den blivande övertaliga förmans- och arbetarpersonalen för de olägenheter,
som bli en följd av personalens entledigande. För egen del har utredningen
icke ansett sig kunna uttala något bestämt omdöme, huru långt gående
åtgärder som böra vidtagas. Utredningen förutsätter emellertid att det under
nuvarande förhållanden icke skall möta några större svårigheter för åtminstone
den yngre personalen att erhålla ny anställning. Då det emellertid kan
antagas, att efter entledigandet någon tid kommer att förflyta, innan annan
anställning kan erhållas, har utredningen funnit det kunna ifrågasättas huruvida
icke personalen bör tillerkännas särskilda förmåner i form av avskedsgratifikationer
eller årliga ersättningar.
Frågan örn de åtgärder, som i förevarande sammanhang kunna visa sig
erforderliga, blir givetvis i första hand beroende av det vid tidpunkten för
omorganisationens genomförande rådande läget på arbetsmarknaden och
möjligheterna att bereda den övertaliga personalen sysselsättning inom andra
verksamhetsområden. Statens arbetsmarknadskommission har uttalat, att
därest omorganisationen genomföres under en nära framtid, det icke syntes
uteslutet att arbetare tillhörande yngre årgångar skulle kunna utan alltför
stora svårigheter beredas arbete. Med hänsyn till försvarsväsendets allmänna
expansion syntes det vidare kunna sättas i fråga, örn icke åtminstone en del
av personalen genom omplacering kunde beredas fortsatt arbete i försvarets
tjänst.
För egen del utgår jag från att den personal, som nu sysselsättes vid
truppförbandens ifrågavarande tvättinrättningar och verkstäder, kommer att
i mån av lämplighet tagas i anspråk vid rekryteringen av personalen i de centrala
tvätt- och reparationsanstalterna. Nu anställd personal, som ej kan på
denna väg beredas fortsatt anställning och ej heller kan sysselsättas vid den
reparationsservice, som enligt vad av mig i det föregående anförts bör fortfarande
vara i viss omfattning anordnad vid truppförbanden, torde böra i den
mån så finnes möjligt tagas i anspråk för lämpligt förrådsarbete m. m. såsom
civil handräckningspersonal vid truppförbanden. Givet är emellertid, att endast
en del av ifrågavarande personal kan erhålla sådana arbetsuppgifter och att ett
urval efter lämplighet härvidlag måste ske. Det är för närvarande svårt att
bilda sig en uppfattning om i vad mån den övriga personalen kan beredas fortsatt
sysselsättning inom försvarsväsendet. I betraktande av ovissheten rörande
de allmänna konjunkturerna på arbetsmarknaden synes man få räkna med
att åtminstone en del av denna personal kan komma att sakna möjlighet att
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 179.
vinna ny anställning. Under sådana förhållanden torde försiktigheten bjuda,
att ståndpunkt nu tages till frågan om vidtagande av särskilda åtgärder till
mildrande av de olägenheter, som kunna uppkomma för den därav berörda
personalen.
Utredningen har erinrat, hurusom statsmakterna tidigare vid några tillfällen
haft att taga ställning till frågan örn beredande av ekonomisk kompensation
åt personal, som blivit övertalig till följd av organisationsförändringar
inom olika statliga verksamhetsområden. Sålunda beslöt 1925 års riksdag att
bereda viss dag- och månadslönarpersonal, som blev övertalig i följd av
den då beslutade nedskärningen av försvarsorganisationen, särskilda förmåner
i form av förtidspension eller avskedsersättning. Vidare fattade statsmakterna
i samband med domänverkets omorganisation år 1933 beslut örn
vissa särskilda förmåner åt övertalig tjänstemannapersonal därstädes.
Vid valet mellan de ersättningsformer, som skulle kunna ifrågakomma, har
utredningen närmast uttalat sig för en tillämpning av de år 1925 beslutade
ersättningsgrunderna med den modifikation, som betingas av att numera
en fullt ordnad tjänstemanna- och arbetarpensionering genomförts. De ersättningar,
som i samband med 1933 års omorganisation av domänverket tillerkändes
viss tjänstemannapersonal, voro av särskilda skäl ej oväsentligt
förmånligare än de nyssnämnda och ha icke upptagits till närmare övervägande
från utredningens sida.
För egen del finner jag mig i anslutning till utredningens förslag böra förorda,
att till personal, som uppfyller de i 1925 års ersättningsgrunder angivna
villkoren för erhållande av förtidspension, skall årligen utgå särskild ersättning
fram till den ålder, då tjänstelivräntor jämlikt gällande pensionsreglementen
erhållas. Med hänsyn till värdet av de tjänsteli vräntor, som från
denna ålder utgå till denna personalgrupp, torde de årliga ersättningarna böra
avvägas med utgångspunkt från de enligt kungörelsen 1926:10 beräknade förtidspensionerna,
ökade med 10 procent jämte rörligt tillägg och kristillägg.
Vad angår den övertaliga personalen i övrigt anser jag mig böra med biträdande
av utredningens förslag tillstyrka, att avskedsgratifikation må utgå till
den, som kan räkna minst fem års anställning, varvid dock förmånen i fråga
ej bör tillkomma personal, som anställts på grund av den förstärkta försvarsberedskapen,
och ej heller den, som redan överskridit pensionsåldern. Utredningen
har utgått från att gratifikationen skulle motsvara en månadslön. För
egen del finner jag det skäligt att gratifikationen för äldre personal, förslagsvis
med tio års anställningstid och därutöver, bestämmes till två månadslöner.
I övrigt torde beträffande rätt till ersättning för övertalig personal
kunna i huvudsak tillämpas de bestämmelser, som innefattas i 1925 års
ersättningsgrunder. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela närmare
föreskrifter i ämnet i huvudsaklig överensstämmelse med vad av mig
nu anförts.
Såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår, ha kostnaderna
för erforderliga nybyggnader och maskinanskaffningar m. m. i utredningens
principbetänkande approximativt uppskattats till 5.9 miljoner kronor
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 179.
enligt 1939 års priser, varifrån dock beräknats avgå dels ett belopp av
750.000 kronor, utgörande uppskattad nyanskaffningskostnad för sådan maskinell
utrustning, som förutsatts kunna övertagas från nuvarande tvättinrättningar
och reparationsverkstäder, dels och — under förutsättning att de nuvarande
lokalerna för marinens tvättinrättning och reparationsverkstäder i
Karlskrona kunna disponeras för en blivande centralanstalt för Sydkustens
marindistrikt — ett belopp av 230,000 kronor. Nybyggnadsprogrammets
genomförande skulle därmed stanna vid en kostnad av 4.9 2 miljoner kronor,
motsvarande en byggnadskostnad av tillhopa 6.4 miljoner kronor enligt nuvarande
prisläge.
I de av utredningen sedermera framlagda förslagen till uppförande av tvättoch
reparationsanstalter i Stockholm, i Boden och på Gotland ha kostnaderna
för byggnader och maskinanskaffning m. m. beräknats till sammanlagt 3,035,000
kronor. I samband därmed har utredningen anmält, att kostnaderna för
återstående för försvarsväsendet erforderliga centralanläggningar, enligt
i principbetänkandet angiven organisationsplan, beräknas uppgå till 4.1
miljoner kronor. Programmets genomförande skulle således draga en
total engångskostnad av (3,035,000 + 4,100,000 =) 7,135,000 kronor Den
frånsett inträdd prisfördyring uppkommande merkostnaden å (7,135,000 —- 6,400,000=) 735,000 kronor är enligt vad utredningen uppgivit beroende på
dels att Stockholmsanläggningens lokalutrymmen med tanke på det planerade
gamisonssjukhusets tvättbehov ävensom för möjliggörande av central försöksverksamhet
m. m. tillmätts större än som ursprungligen avsetts, dels och
att Gotlandsanstalten ansetts böra dimensioneras jämväl för landstingets sjukvårdsinrättningars
tvättbehov.
Örn det vid den fortsatta utredningen skulle visa sig ändamålsenligt att —
såsom i remissutlåtandena ifrågasatts av arméförvaltningen respektive av
statens krisrevision — bibehålla vissa av de nuvarande anläggningarna och
eventuellt öka antalet centrala anstalter med ytterligare en, respektive i driftsekonomiskt
syfte sammanföra de redan befintliga Ivarlskronaanläggningarna
med den av utredningen ifrågasatta centralanstalten för södra delen av landet,
torde de sålunda framlagda kostnadsberäkningarna behöva revideras. Utredningen
håller emellertid före, att totalkostnaderna för de återstående anläggningarna,
även om vissa ändringar i principbetänkandets uppläggning skulle
anses påkallade, böra kunna inrymmas inom den ovan angivna kostnadsramen,
4.100.000 kronor. För egen del anser jag mig icke böra i frågans nuvarande läge
ingå på ett närmare bedömande av storleken av de återstående kostnaderna
men utgår från att anläggningarna planeras på sådant sätt, att engångskostnaderna
om möjligt skola kunna inrymmas inom den av utredningen angivna
ramen.
II. Förslag om uppförande av centrala tvätt- och reparationsanstalter
i Stockholm och Boden samt på Gotland.
I det föregående har jag närmare angivit min inställning till 1942 års militära
reparationstjänstutrednings principförslag angående centralisering av
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 179.
underhållstjänsten och därvid skisserat de allmänna linjer, efter vilka den tilltänkta
omläggningen enligt min mening bör genomföras.
Såsom förut berörts har reparationstjänstutredningen till fullföljande av
det utredningen givna uppdraget numera inkommit med detaljerade förslag
beträffande vissa med den ifrågasatta centraliseringen sammanhängande nybyggnadsfrågor.
Sålunda föreligga från utredningens sida förslag örn uppförande
av centrala tvätt- och reparationsanstalter i Stockholm och Boden samt
på Gotland. Förslag i fråga om centrala dylika anstalter för försvarsväsendet
i övrigt torde vara att förvänta inom en nära framtid. Till denna del av
nybyggnadsprogrammet torde såsom förut nämnts ställning icke kunna tagas
inom sådan tid, att framställning i ämnet kan föreläggas innevarande års
riksdag.
Då det ur skilda synpunkter synes angeläget, att den tilltänkta centraliseringen
med det snaraste kommer till stånd, tillstyrker jag, att medel nu
anvisas för inrättande i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens
förslag av centrala tvätt- och reparationsanstalter i Stockholm och Boden
samt på Gotland. I det följande upptager jag till behandling de föreliggande
förslagen vart för sig i nu nämnd ordning.
I. Central tvätt- och reparationsanstalt i Stockholm.
Den ifrågavarande anläggningen avses enligt utredningens förslag skola betjäna
följande truppförband och anstalter ur armén, marinen och flygvapnet,
nämligen Svea livgarde, Upplands regemente, Livregementet till häst, Göta
pansarlivgarde, Södermanlands pansarregemente, Svea artilleriregemente,
Stockholms luftvärnsregemente, Svea ingenjörkår, Signalregementet, Första
tygkompaniet, Första intendenturkompaniet, krigsskolan, infanteriskjutskolan,
arméns underofficersskola, Stockholms örlogsstation, Vaxholms kustartilleriregemente,
sjökrigsskolan, Västmanlands flygflottilj, Roslagens flygflottilj,
Svea flygflottilj, Södermanlands flygflottilj, Bråvalla flygflottilj, Upplands
flygflottilj, flygkadettskolan och det blivande garnisonssjukhuset i Stockholm.
Eventuellt skulle dock Bråvalla flygflottilj hänvisas till annan centralanstalt.
Frågan härom har förutsatts få bli beroende på fortsatt utredning.
Valet av plats för den blivande anläggningen har av reparationstjänstutredningen
ägnats särskild uppmärksamhet. Utredningen erinrar, att
arméförvaltningens intendenturdepartement och fortifikationsstyrelse med
skrivelse den 22 maj 1942 till Kungl. Maj:t överlämnat förslag till nybyggnad
för arméns tvättanstalt i Stockholm, enligt vilket förslag anstalten skulle
förläggas till arméns intendenturförråds område vid Bagartorp å Järvafältet.
Då den nu ifrågasatta anläggningen skulle bli av väsentligt större omfattning
än den nyssnämnda, har utredningen emellertid ansett sig böra undersöka
även andra tänkbara lösningar av förläggningsfrågan, varvid hänsyn
tagits till arbetskrafts- och bostadsförhållanden, vatten- och avloppsförhållanden
samt transportmöjligheter m. m. Sålunda ha undersökningar verkställts
dels angående vissa inom Järvafältet belägna platser, dels ock angående ett
antal andra platser i Stockholms närhet. Vid valet mellan olika tänkbara
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 179.
förläggningsplatser har det för utredningen framstått såsom ett önskemål,
att anstalten förlägges till kronan tillhörig mark och örn möjligt till sådan
plats inom Järvafältet, att anläggningen icke inverkar störande på truppförbandens
övningar. Efter övervägande av samtliga på frågan inverkande omständigheter
har utredningen stannat vid att förorda anstaltens förläggande
till ett inom Järvafältet beläget område omkring 800 meter söder örn Norrvikens
järnvägsstation, omedelbart väster örn landsvägsundergången. Avgörande
för utredningens ställningstagande härvidlag har varit, att detta
alternativ erbjuder ett lämpligt läge, god tillgång till i dyrortshänseende
billigare arbetskraft än övriga ifrågasatta alternativ samt goda vatten- och
avloppsförhållanden. Militärbefälhavaren för IV. militärområdet och kommendanten
i Stockholm ha förklarat sig icke ha något att ur militär synpunkt
erinra mot anstaltens förläggande till angivna plats. Utredningen framhåller,
att frågan örn utnyttjande av erforderlig vattentäkt enligt detta alternativ
torde förutsätta legalisering från vederbörande vattendomstols sida.
Utredningen har i sitt principbetänkande räknat med att de centrala tvättoch
reparationsanstalterna dimensioneras efter det kommande fredsbehovet
av tvätt och reparation med viss marginal för toppbelastningar. Till grund
för bedömandet av tvätt- och reparationsbehovet ha lagts från försvarsgrenscheferna
inhämtade uppgifter rörande antalet tjänstgöringsdagar för
truppförbanden enligt 1942 års försvarsordning. De truppförband och anstalter,
som skulle betjänas av Stockholms-anläggningen, skulle enligt
nämnda uppgifter per normalår lia sammanlagt 6,661,448 tjänstgöringsdagar.
Med utgångspunkt från ett vattentvättbehov motsvarande 0.3 kilogram per
tjänstgöringsdag, skulle anläggningen således behöva lia en årskapacitet av
(0.3 X 6,661,448=) 1,998,434 eller i runt tal 2 miljoner kilogram. Med hänsyn
till det planerade uppförandet av ett nytt garnisonssjukhus på Järvafältet
har utredningen emellertid ansett sig böra räkna med att den centrala anläggningen
dimensioneras med utgångspunkt från att även sjukhusets tvätt
— uppskattningsvis 300,000 kilogram per år — ombesörjes vid centralanläggningen.
Detta föranleder en viss kostnadsökning utöver vad i utredningens
principbetänkande förutsatts. Tills vidare skulle dock den maskinella utrustningen
begränsas till en tvättkapacitet av cirka 2 miljoner kilogram per år.
Behovet av kemisk tvätt har beräknats till 300,000 kilogram per år. För
skrädderireparationer skulle erfordras två arbetsgrupper för reparation av
kommiss- och pälspersedlar samt två arbetsgrupper för reparation a*v linneoch
bomullspersedlar. Vidare skulle erfordras åtta strumpstoppningsgrupper
och en vantstoppningsgrupp. För skoreparationsverkstaden skulle slutligen erfordras
en arbetsgrupp med en kapacitet av 375 par skor per dag.
Anläggningen har förutsatts utförd antingen i betong eller i betongstomme
med ytterväggar av tegel. Kostnadsminskningen i det senare utförandet är
emellertid så ringa, att utredningen förordat byggnadens utförande i betong.
De totala byggn ad sko st na der na för det av utredningen förordade Norrvikenalternativet,
däri inräknade kostnader för skyddsrum i källarvåningen,
ha beräknats till 1,285,000 kronor, fördelade på följande poster.
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 179.
Byggnad med fast inredning .................................. kronor 795,000
Fannhus med skorsten och kolgård .......................... » 60,000
Utvändiga arbeten (planering, vägar, stängsel, dränering
m- m-) ........•••■■........................................... » 26,000
Värme, ånga, ventilation, sanitetsteknisk inredning och rörgravar.
......................................................... » 265,000
Elektrisk anläggning............................................ » '') 67,000
Administrations- och oförutsedda utgifter (6 procent) ...... » 72.000
Summa kronor 1,285,000
Med avseende å maskinutrustningen förutsätter utredningen, att vissa
maskiner och inventarier kunna övertagas från nuvarande verkstäder och
tvättinrättningar. Härutöver erforderliga maskiner beräknas draga en ny anskaffningskostnad
av sammanlagt 470,000 kronor. Utredningen förutsätter,
att värdet av övertagen maskinutrustning bör ingå i driftskalkylerna.
Med avseende å personalbehovet har utredningen anfört följande.
Såsom chef för Stockholmsanläggningen bör avses en högskoleutbildad
ingenjör med god praktik som arbetsledare. Befattningen bör tillsättas på
viss tid och inplaceras i lönegraden C 3. Vid anstalten beräknas följande
administrations- och förmanspersonal erforderlig.
1 tvättföreståndare ..................
2 bitr. tvättföreståndare (kvinnliga)
1 skrädderiförman ..................
1 bitr. skrädderiförman ............
1 skomakeriförman..................
1 bitr. skomakeriförman ............
1 kontorsbiträde ....................
1 skrivbiträde ........................
lönegraden MEo 17 (lägst)
» MEo 9
» MEo 14
» MEo 9
MEo 14
» MEo 9
MEo 4
» MEo 2
Vid anstalten beräknas följande antal arbetare komma att sysselsättas.
Manliga Kvinnliga Summa
Eldare, tillika reparatörer och chaufförer .......... 4 — 4
Vattentvätt ............................................ 5 45 50
Kemisk tvätt .......................................... 2 1 3
Skrädderi .............................................. — 37 37
Skomakeri.............................................. 32 — 32
Städerska .............................................. — 1 l
Summa 43 84 127
Marinförvaltningen har icke funnit anledning till några väsentliga erinringar
mot förslaget. Därest den nya anstalten kommer till stånd, bör enligt
ämbetsverkets mening frågan om bibehållande av marinens tvättinrättning
på Rindön upptagas till prövning först när erfarenhet vunnits angående den
nya inrättningens förmåga att betjäna kustartilleriförsvaret och kustflottan.
Så länge försvarsberedskap är rådande, är det enligt ämbetsverkets mening
nödvändigt, att driften vid tvättinrättningen på Rindön upprätthålles.
I fråga örn valet av plats för anläggningen ha arméförvaltningens
intendentur- och civila departement förklarat sig icke ha något att erinra
mot utredningens förslag.
’) Elektrisk kraft förutsättes levererad fritt anläggningen.
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 179.
Av utredningen föreslagen planläggning av anstalten har föranlett
vissa erinringar från departementen, vilka även funnit byggnadskostnaderna
vara för lågt beräknade. Försvarsväsendets verkstadsnämnd,
som jämväl anser sistnämnda kostnader lågt beräknade med hänsyn till det av
utredningen förutsatta utförandet, har dock funnit vissa förändringar i byggnadernas
planläggning och byggnadstekniska utförande kunna genomföras,
varigenom vissa besparingar skulle kunna ernås.
Beträffande graden av centralisering uttalar flygförvaltningen, att
det synts angeläget, att tvättinrättningarna vid Västmanlands och Södermanlands
flygflottiljer icke slopas i och med att förbandens tvätt kommer
att utföras centralt utan att de bibehållas i reserv i avvaktan på erforderlig
erfarenhet av den nya organisationen.
Med avseende å personalbehovet lia följande uttalanden gjorts.
Intendentur- och civila departementen: Utredningens beräkningar angående
personalbehovet gåve ej anledning till erinran i annan mån än att av departementen
såsom erforderlig ansedd utökning av linnereparationsverkstäderna
återverkade jämväl på behovet av personal för denna gren av verksamheten.
Vidare syntes kvinnlig arbetskraft i stället för beräknad manlig sådan i viss
utsträckning kunna avses för vissa arbeten vid skomakeriverkstaden. Vidkommande
lönesättningen för den föreslagna personalen, ville det synas
departementen, att densamma i vissa fall vore för hög. Detta gällde bland
annat chefsbefattningen samt befattningarna såsom tvättföreståndare och
förmän.
Flygförvaltningen: Det av utredningen beräknade personalbehovet finge
anses otillräckligt. Anläggningens storlek komme otvivelaktigt att medföra
administrationsgöromål av sådan omfattning, att den för dessa göromål
beräknade personalen icke komme att förslå. De tekniska anordningarna
kunde förväntas nödvändiggöra ständig tillgång på åtminstone en maskinist.
Ämbetsverket kunde vidare svårligen inse, att anläggningen skulle kunna
reda sig med fyra manliga befattningshavare för de göromål, som tillkomme
eldare, tillika reparatörer och chaufförer. Ämbetsverket förutsatte, att personalfrågorna
komme att bli föremål för närmare utredning.
Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd: Den föreslagna
löneställningen för anstaltens chef hade icke givit lönenämnderna anledning
till erinran. Beträffande tvättföreståndaren syntes en inplacering i lönegraden
MEo 16 vara tillfyllest. Mot den föreslagna löneställningen för skrädderioch
skomakeriförmännen syntes någon mera vägande erinran ej vara att
framställa.
Statskontoret: Ämbetsverket ville för sin del förorda sådan jämkning i
den föreslagna lönegradsplaceringen av förmanspersonalen, att tvättföreståndaren
hänfördes till lönegraden MEo 15 samt skrädderi- och skomakeriförmännen
till lönegraden MEo 13.
2. Central tvätt- och reparationsanstalt i Boden.
Bodenanläggningen är enligt utredningens förslag avsedd att betjäna
följande truppförband och anstalter, nämligen Norrbottens regemente, samma
regementes jägarbataljon i Kiruna, Norrbottens artillerikår, Bodens artilleriregemente,
Luleå luftvärnskår, Bodens ingenjörkår, Signalregementets
kompani i Boden, Tredje tygkompaniet, Tredje intendenturkompaniet, Norrbottens
flygbaskår och garnisonssjukhuset i Boden.
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 179.
I fråga om valet av plats för elen blivande anläggningen har utredningen
efter samråd med vederbörande militära myndigheter förordat anstaltens
förläggande till ett område mellan staden och truppförbandens förläggningsområden
eller samma tomtområde — beläget i korsningen av
Soldatgatan och Kyrkogårdsvägen -— som i annat sammanhang (jfr riksdagens
statsutskotts utlåtande 1942: 200) ifrågasatts för en badinrättning för Bodens
garnison och Bodens stad. Denna plats har befunnits vara ur såväl transport-
som personalsynpunkt lämpligt belägen, och valet av densamma skulle
förbilliga kostnaderna för en blivande badinrättning, därest en gemensam
värmecentral anordnas för bad- och tvättinrättningarna, Utredningen har även
undersökt möjligheten av anstaltens insprängande i berg. Detta alternativ
har emellertid såväl av militära skäl som ur kostnadssynpunkt ansetts böra
lämnas ur räkningen.
Till grund för bedömandet av tvätt- och reparationsbehovet ha lagts
motsvarande uppgifter rörande antalet tjänstgöringsdagar som beträffande
Stockholmsanläggningen. Enligt enahanda beräkningsgrunder, som angivits för
sistnämnda anläggning, skulle Bodenanläggningen för militärt behov behöva
ha en årskapacitet av i runt tal 550,000 kilogram. Utredningen har emellertid
räknat med att anläggningen skulle dimensioneras så, att även garnisons sjukhusets
tvätt efter utvidgningen kunde utföras vid denna. Sjukhusets tvättbehov
torde komma att uppgå till högst 300,000 kilogram per år. Därmed skulle
den centrala anläggningen få en årskapacitet av 850,000 kilogram. Behovet av
kemisk tvätt beräknas till 80,000 kilogram per år. För utförande av skrädderireparationer
skulle erfordras en arbetsgrupp för uniformer och pälsar samt
en för vattentvättgods. Yidare skulle erfordras två arbetsgrupper för strumpstoppning
och en för vantstoppning. Den utrustning, som verkstaden av tekniska
skäl ansetts böra ha, medgiver en belastning, som med 50 procent överstiger
det normala reparationsbehovet. Skoreparationsverkstaden beräknas ha
en kapacitet av 100 par per dag. Maskinutrustningen medgiver viss kapacitetsökning
genom intagning av ytterligare arbetskraft.
Anläggningen har ansetts böra utföras antingen i betong eller i trä. Utredningen
har låtit verkställa jämförande kostnadsberäkningar av ifrågavarande
båda byggnadsalternativ. Av beräkningarna framgår, att byggnaden utförd i
betong skulle ställa sig omkring 10 procent dyrare än vid utförande i trä. Med
hänsyn till säkerhets- och underhållssynpunkter har utredningen förordat byggnadens
utförande i betong.
De totala byggnadskostnaderna ha beräknats till 675,000 kronor, för
-
delade på följande poster.
Byggnad med fast inredning.................................... kronor 375,000
Utvändiga arbeten (planering, stängsel, dränering, rörgravar) » 27,000
Värme, ånga, ventilation och sanitetsteknisk inredning...... » 160,000
Elektrisk anläggning.............................................. » 74,000
Administrations- och oförutsedda utgifter (6 procent) ........ »_39,000
Summa kronor 675,000
Kungl. Maj:ts proposition nr 179.
31
Nyanskaffningskostnaden för erforderlig maskinutrustning har beräknats
till 215,000 kronor. Vissa maskiner förutsättas kunna övertagas från nuvarande
verkstäder.
I fråga örn personalbehovet anför utredningen följande.
Såsom chef för anläggningen avses en kvalificerad ingenjör. Befattningen,
som bör tillsättas för viss tid, bör inplaceras i lönegraden C 2.
För anstalten beräknas följande administrations- och förmanspersonal:
1 tvättföreståndare .................
1 bitr. tvättföreståndare (kvinnlig)
1 skrädderiförman .................
1 skomakeriförman .................
1 kontorsbiträde ...................
1 skrivbiträde ......................
lönegraden MEo 15 (lägst)
» MEo 9
» MEo 13
» MEo 13
» MEo 4
» MEo 2
Vid anstalten beräknas följande antal arbetare komma att sysselsättas.
Manliga Kvinnliga Summa
Eldare, tillika chaufförer och reparatörer.......... 3 — 3
Vattentvätt ............................................ 3 25 28
Kemisk tvätt .......................................... 1 1 2
Skrädderi .............................................. . 10 j0
Skomakeri.............................................. 10 — 10
Summa 17 42 59
I fråga örn valet av plats för anläggningen ha arméförvaltningens
intendentur- och civila departement förklarat sig icke lia någon erinran att
framställa mot utredningens förslag.
Av utredningen föreslagen planläggning av anstalten har föranlett
vissa anmärkningar från departementen, vilka även ansett byggnadskostn
ad er na vara för lågt tilltagna. Beträffande verkstadsnämndens yttrande torde
få hänvisas till sid. 28.
Med avseende å personalbehovet ha departementen samt flygförvaltningen
anfört i huvudsak samma synpunkter som i yttrandena över den föreslagna
Stockholmsanläggningen. Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets
lönenämnd ha ifrågasatt, huruvida icke anstaltens chef borde kunna inplaceras
i lönegraden C 1. Vad beträffar tvättföreståndaren ha lönenämnderna
funnit en inplacering i lönegraden MEo 14 vara tillfyllest. Till jämförelse har
anförts, att tvättföreståndaren vid statens järnvägars tvättinrättning i Hagalund,
vilken inrättning till storleksordningen ej obetydligt överstege den nu
tilltänkta inrättningen, vore inplacerad i lönegraden A 15. Vad slutligen beträffar
skrädderi- och skomakeriförmännen, lia lönenämnderna ifrågasatt, huruvida
en inplacering i högre lönegrad än MEo 12 vore motiverad. Statskontoret
har föreslagit den jämkningen i löneställningen för förmanspersonalen, att
tvättföreståndaren borde hänföras till lönegraden MEo 13 samt skrädderi- och
skomakeriförmännen till MEo 12.
3. Central tvätt- och reparationsanstalt på Gotland.
Ben ifrågavarande anläggningen är enligt utredningens förslag avsedd att
betjäna de till Gotland förlagda truppförbanden. Såsom i det följande när
-
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 179.
mare beröres, har utredningen förutsatt, att anstalten skulle ombesörja jämväl
landstingets sjukvårdsinrättningars tvättbehov.
Utredningen har samrått med militärbefälhavaren för VII. militärområdet
angående de militära synpunkter, som göra sig gällande vid valet av plats
för den blivande anläggningen. Härom anför utredningen i huvudsak
följande.
Utredningen har genom besök närmare studerat de platser, som kunna
tänkas ifrågakomma för ändamålet, nämligen Visby, Tingstäde och Lärbro.
Militärbefälhavaren har på närmare anförda skäl förordat anstaltens förläggande
till Visby.
I Visby kan erforderligt utrymme disponeras å kronan tillhörig mark i
närheten av infanteriregementets kasernområde. Utredningen håller före att
— därest såsom utredningen i det följande föreslår anstalten förläggas till
Visby ■—- ifrågavarande område såsom det lämpligaste såväl med hänsyn till
vatten- och avloppsförhållanden som ur transportsynpunkt bör reserveras
för angivna ändamål. Tillgången på erforderlig arbetskraft i Visby är god. I
transporthänseende skulle anstaltens förläggande till Visby innebära det gynnsammaste
av olika tänkbara alternativ, i det att endast en mindre del av tvättoch
reparationsgodset hänför sig till utom Visby förlagda truppförband. Till
förmån för Visby-altemativet talar även, att ett samarbete med landstingets
sjukvårdsinrättning i fråga örn sjukhustvätten därigenom skulle underlättas.
Utredningen återkommer i det följande till denna fråga.
I Tingstäde kan erforderligt utrymme disponeras å kronan tillhörig mark.
Vatten kan erhållas från Tingstäde träsk. Verkställd undersökning av vattnets
beskaffenhet har givit vid handen, att detsamma har en hårdhetsgrad av 9.4.
Till jämförelse må nämnas, att Visby-vattnets hårdhetsgrad uppgår till 15. I
dyrortshänseende är Tingstäde kommun hänförd till billigaste ortsgrupp,
A-ort. Gentemot tanken på ett förläggande till Tingstäde av en blivande centralanstalt
talar emellertid bristande tillgång såväl på arbetskraft inom orten
som även på bostäder.
Vad Lärbro beträffar, kan utbyggnad av därstädes befintlig tvättinrättning
visserligen äga rum, i samband varmed skulle erfordras tillbyggnad av särskilda
avdelningar för kemisk tvätt och reparationsverkstäder. Utredningen
har emellertid kommit till den uppfattningen, att några större ekonomiska fördelar
icke stå att vinna med en dylik utvidgning, vartill kommer, att anläggningens
planlösning knappast skulle komma att fylla de krav, som böra uppställas.
Svårigheter torde föreligga att erhålla tillräcklig arbetskraft å orten,
varjämte särskilda åtgärder skulle behöva vidtagas för anordnande av personalbostäder.
Slutligen skulle ett förläggande av centralanstalten till Lärbro
eliminera den reserv vid mobilisering och under beredskapsförhållanden, som
den nuvarande anläggningen utgör.
Utredningen har efter övervägande av samtliga på frågan örn platsvalet
inverkande omständigheter i likhet med militärbefälhavaren kommit till den
uppfattningen, att den centrala anläggningen bör förläggas till Visby, varigenom
även det planerade samarbetet med landstinget underlättas.
Till grund för bedömande av tvätt- och reparationsbehovet ha uppgifter
rörande antalet tjänstgöringsdagar inhämtats från försvarsgrenscheferna.
På Gotland stationerade förband skulle enligt dessa uppgifter per normalår enligt
1942 års försvarsordning ha sammanlagt 956,880 tjänstgöringsdagar. Med
utgångspunkt från ett vattentvättbehov motsvarande 0.3 kilogram per tjänstgö
-
33
Kungl. Maj:ts proposition nr 179.
Tingsdag skulle anläggningen sålunda behöva ha en årskapacitet av (0.3 X
956,880 =) 287,064 eller i runt tal 300,000 kilogram. Då emellertid driften vid
en tvättanstalt av denna jämförelsevis ringa omfattning skulle bli ekonomiskt
mindre gynnsam, har utredningen undersökt möjligheterna till samarbete med
andra myndigheter med behov av vattentvätt i syfte att erhålla underlag för en
större omsättning, varvid kostnaderna per kilogram tvättgods skulle kunna nedbringas.
Det har därvid visat sig, framhåller utredningen, att önskemål örn
sådant samarbete föreligger från landstingets sida i fråga örn dess sjukvårdsinrättningar.
De årliga tvättgodsmängderna vid sjukvårdsinrättningarna ha
uppgivits motsvara omkring 180,000 kilogram. Av sanitära skäl har emellertid
utredningen ansett, att epidemisjukhusets tvätt icke bör utföras vid den centrala
anstalten. Inrymmandet av de övriga sjukvårdsinrättningarnas behov i
den centrala tvättanstalten skulle då innebära, att kapaciteten borde utökas
med 150,000 kilogram per år. Därmed skulle den centrala anläggningen erhålla
en total årskapacitet av 450,000 kilogram. Tvättkostnaden per kilogram tvättgods
skulle enligt verkställda beräkningar bli omkring 4 öre lägre än vid en
anläggning, där endast det militära tvättbehovet skulle tillgodoses. På grund
härav har utredningen förordat samarbete med landstinget på angivet sätt. —
Behovet av kemisk tvätt har beräknats till en sjundedel av vattentvätten eller
omkring 45,000 kilogram per år. För skrädderireparationer skulle erfordras
en arbetsgrupp med en kapacitet av 250 kilogram per dag, som omväxlande
komme att reparera uniformer och vattentvättgods. Härvid har räknats med
en överdimensionering av minst 30 procent. Vidare skulle erfordras en arbetsgrupp
för strumpstoppning med en avverkningsförmåga av 250 par strumpor
per dag. Utrymme har beräknats för ytterligare en arbetsgrupp. För skomakeriverkstaden
har avsetts en maskinutrustning med en reparationskapacitet
av 80 par skor per dag. Denna beräknas under normala förhållanden bliva
utnyttjad till cirka 65 procent, med möjlighet att genom intagning av ytterligare
arbetskraft öka reparationskapaciteten med 50 procent.
Erforderlig nybyggnad för den blivande centralanstalten har ansetts böra
utföras antingen i betong eller i trä Utredningen har låtit verkställa en jämförande
kostnadsberäkning av ifrågavarande båda byggnadsalternativ. Därvid
ha byggnadskostnaderna uppskattats till 199,000 kronor vid byggnadens utförande
i betong och till 167,000 kronor vid utförande i trä. Med hänsyn till
att ventilationen i tvättavdelningen under alla förhållanden måste anordnas
så att fuktutslag på omgivande begränsningsytor undvikas, anser utredningen
en träbyggnad ur denna synpunkt fylla rimliga krav på teknisk kvalitet. Livslängden
för en dylik byggnad kan beräknas uppgå till 30 å 40 år. Utredningen
har i sina kostnadskalkyler räknat med nu nämnda byggnadsalternativ. De
totala byggnadskostnaderna ha uppskattats till 287,000 kronor, fördelade
på följande poster.
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 179.
606 43 3
34 Kungl. Maj:ts proposition nr 179.
Byggnad med fast inredning, omkring 3,125 kubikmeter efter
en kostnad av kronor 53: 30 per kubikmeter .............. kronor 167,000
Utvändiga arbeten (planering, stängsel, kabelgravar, avlopps
grav,
dränering)................................................ » 10,000
Lös inredning .................................................... » 5,800
Eörledningsarbeten:
Ventilation...................................................... » 9,000
Värmeledning .................................................. » 13,000
. Anganläggning.................................................. » 34,000
Sanitär inredning.............................................. » 10,000
Elektrisk likströmsanläggning1).................................. » 22,000
Administrations- och oförutsedda utgifter (6 procent) ........ » 16,200
Summa kronor 287,000
Nyanskaffningskostnaden för erforderlig maskinutrustning har uppskattats
till sammanlagt 103,000 kronor. Vissa maskiner förutsättas kunna övertagas
från nuvarande verkstäder och tvättinrättning.
I fråga örn personalbehovet anför utredningen.
Såsom chef för den nya centrala anläggningen bör avses en ingenjör med
god praktik såsom arbetsledare. Befattningen bör tillsättas på viss tid och
inplaceras i lönegraden C 1.
Vid anstalten erfordras för administrationen ett lager- och expeditionsbiträde
(förslagsvis i lönegraden MEo 5), ett kontorsbiträde (lönegraden
MEo 4) samt en förman för var och en av tvätt-, skrädderi- och skomakeriavdelningarna.
Samtliga förmän synas böra inplaceras i lönegraden MEo 12.
För anstalten erforderligt antal arbetare framgår av följande sammanställning.
Eldare, tillika reparatörer
Vatten tvätt ................
Kemisk tvätt ..............
Skrädderi ..................
Skomakeri..................
Manliga Kvinnliga Summa
2-2
1 13 14
1 — 1
-99
6—6
Summa 10 22 32
Av den personal, som var anställd vid truppförbanden före den 1 september
1939, torde samtliga med undantag för 1 skrädderiförman, 1 skomakeriförman
och 5 manliga skräddare kunna utan omskolning beredas arbete i den centrala
anläggningen. Av nämnda skräddare torde dessutom varje förband behöva behålla
en för utförande av brådskande reparationer på plagg, som icke skola
tvättas, påsyning av gradbeteckningar m. m.
Samtliga 4 kvinnliga anställningshavare vid lasarettets tvättinrättning, vilka
innehaft sin tjänst längre än IV2 år, torde kunna beredas anställning i den
centrala anstalten.
I fråga om bestridande av kostnaderna för den föreslagna
centralanläggningen — i det föregående beräknade till sammanlagt
9 Vid planerad övergång till växelström tillkommer kostnad för del i transformator,
omkring 10,000 kronor. Därest anläggningen anses böra förses med egen transformator,
medför detta en kostnadsökning av eirka 14,000 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 179. 35
(287,000 + 103,000 =) 390,000 kronor — har utredningen anfört bland annat
följande.
Sedan 1939 års lagtima riksdag för kemisk tvättinrättning vid Skaraborgs
regemente och Gotlands infanteriregemente för budgetåret 1939/40 anvisat ett
reservationsanslag av (44,000 + 72,000 =) 116,000 kronor, har Kungl. Majit
föreslagit 1939 års urtima riksdag att med disponerandet av nämnda anslagsbelopp
tills vidare finge anstå, vilket även vunnit sistnämnda riksdags godkännande.
Sedermera medgav Kungl. Majit genom brev den 15 augusti 1941,
efter därom av arméförvaltningens intendenturdepartement och fortifikationsstyrelse
gjord hemställan, att fortifikationsstyrelsen finge för uppförande av
tvättinrättningar vid Skaraborgs regemente och Gotlands infanteriregemente
disponera, förutom ovannämnda av 1939 års lagtima riksdag anvisade medel
—• 116,000 kronor — ytterligare ett belopp av högst 104,000 kronor från det å
förskottsstaten för försvarsväsendet under kapitalbudgeten, fonden för förlag
till statsverket, uppförda förskottsanslaget: Försvarsberedskapens stärkande
i allmänhet (Vili b). Av dessa sammanlagda belopp avsågos för anläggningen
vid Skaraborgs regemente (44,000 + 49,000 =) 93,000 kronor och för anläggningen
vid Gotlands infanteriregemente (72,000 + 55,000 =) 127,000 kronor.
Vidare hemställde intendenturdepartementet och fortifikationsstyrelsen i
skrivelse den 25 februari 1941 örn anvisande av 170,000 kronor för uppförande
av kemisk tvättinrättning vid Norrlands artilleriregemente.
I anledning av vad sålunda förekommit föreslog Kungl. Majit i proposition
nr 2 till 1942 års riksdag, att för täckande av de enligt beslutet den 15 augusti
1941 förskottsvis bestridda utgifterna för anläggningarna vid Skaraborgs regemente
och Gotlands infanteriregemente samt för bestridande av de med uppförande
av den till Norrlands artilleriregemente planerade tvättinrättningen
förenade kostnaderna ett reservationsanslag örn tillhopa (104,000 + 170,000 —)
274,000 kronor måtte anvisas å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1941/42. Detta blev även riksdagens beslut, varefter Kungl. Majit genom brev
den 27 februari 1942 uppdrog åt intendenturdepartementet och fortifikationsstyrelsen
att inkomma med förslag i fråga örn disponerandet av det för tvättinrättning
vid Norrlands artilleriregemente avsedda anslaget örn 170,000
kronor.
I anledning härav hemställde intendenturdepartementet och fortifikationsstyrelsen
i skrivelse till Kungl. Majit den 20 maj 1942 på anförda skäl dels
att med uppförande av nya kemiska tvättinrättningar vid Skaraborgs regemente
och Norrlands artilleriregemente finge tills vidare anstå, dels ock att
för bestridande av kostnader för om- och tillbyggnad av den vid Gotlands infanteriregemente
befintliga tvättinrättningen finge tagas i anspråk, förutom
av riksdagen för kemisk tvättinrättning vid regementet anvisade medel utgörande
(72,000 + 55,000 =) 127,000 kronor, jämväl av de för sådan tvättinrättning
vid Skaraborgs regemente anvisade medlen — utgörande (44,000 +
49,000=) 93,000 kronor — ett belopp av (190,000—-127,000=) 63,000 kronor.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår uppgå de av riksdagen anvisade
medlen för uppförande av tvättinrättningar vid Skaraborgs regemente,
Gotlands infanteriregemente och Norrlands artilleriregemente till sammanlagt
(116,000 + 104,000 + 170,000=) 390,000 kronor. Utredningen förutsätter, att
ifrågavarande anslagsmedel få tagas i anspråk för bestridande av kostnaderna
för uppförande i enlighet med utredningens i det föregående framlagda förslag
av central tvätt- och reparationsanstalt i Visby. I
I fråga om valet av plats för Gotlandsanläggningen lia arméförvaltningens
intendentur- och civila departement samt mar inför vältning en tillstyrkt,
Departements
chefen.
36 Kungl. Maj:ts proposition nr 179.
att anstalten förläggas till Visby. Marinförvaltningen har jämväl i övriga delar
lämnat förslaget utan erinran. I sitt yttrande över utredningens principbetänkande
har ämbetsverket dock anfört.
Vid Gotlands kustartilleriförsvar håller en mindre tvättinrättning på att
inredas i Fårösund i en under uppförande varande byggnad, avsedd för badinrättning
m. m. Även om en central anstalt tillkommer på Gotland, bör tvättanstalten
i Fårösund bibehållas, enär den, i händelse av driftsavbrott vid
eller skada på den centrala anläggningen, utgör en värdefull reservtillgång.
Någon enskild tvättinrättning av betydenhet finnes nämligen icke på Gotland.
Förslaget att landstingets sjukhustvätt skulle behandlas vid anstalten
har föranlett intendentur- och civila departementen till det uttalandet, att utredningen
vid förslagets utformande och kostnadskalkylernas uppgörande icke
syntes ha tagit tillbörlig hänsyn till att den sålunda tillförda tvättgodsmängden
till stor del hade en helt annan karaktär än det militära tvättgodset. Detta
kunde beräknas medföra större personalbehov och ökade kostnader. Departementen
ifrågasatte därför lämpligheten av att på föreslaget sätt utöka tvättgodset
med persedlar från landstinget. I varje fall borde innan så skedde närmare
kostnadsberäkningar komma till utförande. Gotlands läns landstings förvaltningsutskott
har i princip förordat, att ett samarbete i av utredningen föreslagen
riktning kommer till stånd mellan landstinget och de militära myndigheterna.
Utskottet har emellertid icke ansett sig kunna avgiva något bestämt
utlåtande över förslaget, enär utskottet ej kunnat bedöma de ekonomiska konsekvenserna
för landstinget. Sålunda har utskottet funnit driftskostnadsfrågan
m. m. böra klarläggas. Då det synts utskottet önskvärt, att frågans lösning
ej fördröjes, har utskottet förordat, att direkta förhandlingar upptagas
mellan landstinget och kronan.
Av utredningen föreslagen planläggning av anstalten har givit
intendentur- och civila departementen anledning till vissa erinringar.
Beträffande personalbehovet ha departementen ansett, att den föreslagna
anstalten vore av en sådan storleksordning, att såsom chef borde kunna
avses en verkmästare i lönegraden MEo 18. Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets
lönenämnd ha i fråga örn löneställningen för anstaltens chef uttalat,
att det med hänsyn till den tilltänkta anläggningens relativt begränsade
storleksordning ville förefalla, som örn en för ändamålet lämplig och fullt
kvalificerad arbetskraft borde kunna förvärvas för en avsevärt lägre kostnad
än enligt förslaget. Enligt lönenämndernas uppfattning vore det knappast nödvändigt
att för befattningen i fråga avse en person med ingenjörsutbildning.
Tion en armi (lern a. ringe för sin del föreslå, att befattningen inplacerades i lönegraden
MEo 22. Statskontoret har likaledes funnit den föreslagna löneställningen
för anstaltens chef vara alltför hög. Enligt ämbetsverkets mening bör
befattningen hänföras högst till lönegraden MEo 24.
De av utredningen framlagda förslagen örn uppförande av centrala tvättoch
reparationsanstalter i Stockholm och Boden samt på Gotland synas mig i
allt väsentligt kunna godtagas.
Kungl. May.ts proposition nr 179.
37
Vad valet av platser för de blivande anläggningarna beträffar, har detsamma
övervägts i samförstånd med vederbörande militära myndigheter. Under
remissbehandlingen ha några erinringar icke framställts mot de ifrågasatta
placeringarna. För egen del vill jag ansluta mig till utredningens förslag i
detta hänseende. Skulle, vad Stockholmsanläggningen beträffar, före ärendets
slutliga avgörande någon mera fördelaktig lösning inom samma kostnadsram
som den föreslagna till äventyrs yppa sig, torde Kungl. Maj:t böra äga frihet
att besluta efter omständigheterna.
De till grund för utredningens förslag i fråga örn anläggningarnas dimensionering
liggande beräkningarna ha i stort sett lämnats utan erinran från
myndigheternas sida. Vad Gotlandsanläggningen beträffar ha de sakkunniga
av driftsekonomiska skäl förordat samarbete med Gotlands läns landsting och
utgått från att vid anläggningen skall mottagas tvätt från landstingets sjukvårdsinrättningar
med undantag för epidemisjukhuset. Landstingets förvaltningsutskott
har uppskjutit sitt slutliga ställningstagande till frågan örn dylikt
samarbete, intill dess genom förhandlingar mellan landstinget och kronan förutsättningarna
för samarbetet närmare klarlagts. För egen del vill jag med
hänsyn till vad i ärendet anförts av arméförvaltningens intendentur- och civila
departement framhålla, att en förutsättning för en dimensionering av denna
anläggning med utgångspunkt från att vid densamma skall mottagas även sjukhustvätt
måste vara, att denna anordning ur ekonomisk synpunkt är att förorda.
Till grund för ett ställningstagande måste därför läggas ytterligare
undersökningar rörande de ekonomiska betingelserna. Det är min avsikt att
åt de sakkunniga uppdraga att utföra dessa undersökningar liksom även att
med landstinget upptaga överläggningar i denna fråga. På Kungl. Majit torde
få ankomma att med ledning av de resultat, som därvid uppnås, träffa avgörande
i ämnet. Vid kostnadsberäkningarna i det följande utgår jag emellertid
från att det av utredningen åsyftade samarbetet med landstinget kommer
till stånd och räknar alltså tills vidare med att anläggningen gives den
av utredningen föreslagna storleken. Vad Stockholmsanläggningen beträffar
vill jag —- ehuru ställning ännu icke tagits till frågan örn uppförande
av ett nytt garnisonssjukhus på Järvafältet — icke resa erinran mot att denna
tvättanläggning dimensioneras med tanke på att den skall kunna mottaga
tvätt även från ett dylikt sjukhus.
I anledning av vad marin- och flygförvaltningarna i ämnet anfört vill jag
framhålla, att skäl icke synes föreligga att bibehålla de nuvarande tvättinrättningarna
i avbidan på erfarenhet av den nya organisationen. Till frågan örn
fullföljande av den under inredning varande tvättinrättningen i Fårösund
torde Kungl. Majit få taga ställning.
Mot de av utredningen beräknade engångskostnaderna för anstalternas uppförande
ha arméförvaltningens intendentur- och civila departement framställt
vissa erinringar. Enligt departementens uppfattning böra byggnadskostnaderna,
såsom av handlingarna i ärendet framgår, uppskattningsvis höjas med
25 procent såvitt angår anstalterna i Stockholm och Boden. Även verkstadsnämnden
har anfört vissa erinringar i dessa delar men även ansett vissa kost
-
38
Kungl. Maj-.ts proposition nr 179.
nadsbesparingar möjliga ett ernå genom ändringar i byggnadernas planläggning
och utförande. Jag anser mig därför kunna lägga utredningens kostnadskalkyler
till grund för anslagsäskande. Vad anläggningarnas planlösning
och byggnadstekniska utförande angår, torde sådana ändringar därutinnan
kunna vidtagas, som visa sig påkallade och kunna genomföras utan att
byggnadskostnadernas storlek därigenom nämnvärt påverkas.
Jag tillstyrker fördenskull, att för ifrågavarande anläggningar beräknas ett
belopp av sammanlagt (1,285,000 + 675,000 + 287,000 + 14,000 =) i uppåt
avrundat tal 2,270,000 kronor för uppförande av byggnader samt ett belopp
av (470,000 + 215,000 + 103,000 ==) i uppåt avrundat tal 800,000 kronor för
anskaffning av maskiner och annan utrustning. Härvid har jag ansett mig
böra försiktigtvis räkna med att Gotlandsanläggningen planeras för övergång
till växelström och att den förses med egen transformator.
Såsom av det föregående framgår ha de sakkunniga utgått från att till uppförande
av den för Gotland avsedda anläggningen skulle få disponeras vissa
av riksdagen för uppförande av tvättinrättningar vid Skaraborgs regemente,
Gotlands infanteriregemente och Norrlands artilleriregemente anvisade anslagsmedel
av tillhopa 390,000 kronor. Häremot synes i princip icke vara annat
att erinra än att ifrågavarande redan anvisade anslagsmedel torde kunna få
disponeras för utförande av samtliga de tre nytillkommande centralanläggningarna,
vartill riksdagens medgivande bör inhämtas. De återstående byggnadskostnaderna,
(2,270,000 — 390,000=) 1,880,000 kronor, böra bestridas från
de investeringsanslag, som i årets statsverksproposition (kapitalbudgeten,
bilaga 2, punkterna 1, 6 och 7) föreslagits skola för armén, marinen respektive
flygvapnet anvisas för budgetåret 1943/44 till utförande av Vissa byggnadsarbeten
m. m. Sistnämnda kostnader torde böra uppdelas mellan ifrågavarande
tre anslag i ungefärlig proportion till den omsättning som för var och
en av anläggningarna kan anses belöpa på respektive armén, marinen och flygvapnet.
På grundval av vissa från de sakkunniga under hand inhämtade uppgifter
beräknar jag att av sagda kostnader bör på arméns ifrågavarande anslag
falla ett belopp av 1,230,000 kronor, på marinens anslag ett belopp av 400,000
kronor samt på flygvapnets anslag ett belopp av 250,000 kronor.
Skulle det vid anläggningarnas utformande visa sig, att byggnaderna draga
större kostnader än sålunda angivits, torde det få ankomma på Kungl. Majit att
träffa avgörande rörande anläggningarnas utförande, varefter frågan örn ytterligare
medelsanvisning torde få underställas 1944 års riksdag.
Såsom jag i det föregående anfört ämnar jag senare denna dag föreslå, att
ifrågavarande anläggningar för tvätt och annan reparationstjänst skola inordnas
under ett affärsdrivande verk, vilket dock avses skola inrättas först
från och med budgetåret 1944/45. Den anskaffning av maskiner och annan utrustning,
som enligt det föregående bör ske, bör av princip ankomma på
nämnda affärsverk och bekostas av detta utan anvisande av särskilt anslag å
riksstaten. I avbidan på verkets inrättande torde det emellertid vara erforderligt
att uppföra anslag för ändamålet för budgetåret 1943/44. Med tillämpning
av samma anordning som i den till årets riksdag avlåtna propositionen nr 163
39
Kungl. Maj:ts proposition nr 179.
ifrågasatts beträffande viss maskinanskaffning för ammunitionsfabrikerna förordar
jag, att nämnda anslag uppföres å kapitalbudgeten under Fonden för förlag
till statsverket, vilket anslag i sinom tid bör tillgodoföras ersättning på
sätt i nämnda proposition angivits. I överensstämmelse med vad i det föregående
anförts förordar jag, att nämnda anslag bestämmes till 800,000 kronor.
I fråga örn personalbehovet vid de tilltänkta anstalterna ha vissa erinringar
mot utredningens förslag framkommit under remissbehandlingen.
Utredningen har förutsatt, att cheferna för Stockholms-, Boden- och Got^landsanläggningarna
skola såsom förordnandetjänstemän, tillsatta för viss tid,
inplaceras i respektive lönegraderna C 3, C 2 och C 1. Såväl intendentur- och
civila departementen som allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd
ävensom statskontoret ha emellertid funnit den för sistnämnda befattning
föreslagna löneställningen vara alltför hög. Lönenämnderna ha vidare
funnit lönegraden C 1 tillräcklig för Bodenanläggningens chef.
För egen del vill jag framhålla att jag vid anmälan av frågan angående
organisationen av försvarsväsendets centrala förvaltning kommer att förorda, att
cheferna för vissa större fabriksanläggningar, som skola inordnas under det nya
affärsdrivande verket — dock ej de förevarande tvätt- och reparationsanstalterna
— som regel skola uppföras å C-löneplan samt att alternativa lönegrader
skola för dem tillämpas. I fråga om övriga befattningar ämnar jag föreslå, att
icke-ordinarie anställning skall tillämpas och att styrelsen för affärsverket skall
äga att enligt av Kungl. Majit utfärdade bestämmelser fastställa antalet ickeordinarie
tjänstemän vid fabrikerna i 20:e och lägre lönegrader. Det sistnämnda
bör äga tillämpning jämväl beträffande de förevarande tvätt- och reparationsanstalterna.
Med hänsyn härtill kan jag icke biträda de sakkunnigas föreliggande förslag
att de sistnämnda anstalternas chefer skola avlönas enligt C-löneplan utan
föreslår, att extra ordinarie anställningsform skall komma till användning. Det
lärer få ankomma på Kungl. Majit att bestämma de lönegrader, i vilka anstalternas
chefer skola placeras, varvid de hörda myndigheternas erinringar böra
komma under övervägande.
Även i fråga örn löneställningen för personalen i övrigt ha myndigheterna
påyrkat vissa jämkningar i förhållande till de sakkunnigas förslag. Då det
emellertid vid bifall till det förslag till ny förvaltningsorganisation som senare
denna dag framlägges bör ankomma på styrelsen för affärsverket, i vissa fall
på Kungl. Majit, att träffa avgörande rörande personalens storlek och löneställning,
anser jag mig icke heller i dessa delar böra i detta sammanhang närmare
ingå på myndigheternas förslag.
Avlönings- och övriga driftkostnader liksom även förutnämnda ersättningar
till övertalig personal böra vid inrättande av förutnämnda affärsverk bestridas
av detta i enlighet med av Kungl. Majit fastställd stat. Särskilda anslag behöva
alltså icke för dessa ändamål anvisas. Till frågan om bestridande av
ifrågavarande kostnader under budgetåret 1943/44, alltså innan affärsverket
kommit till stånd, torde jag få framdeles återkomma.
40
Kungl. Majlis proposition nr 179.
III. Hemställan.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att
dels besluta, att centralisation av .underhållstjänsten i fråga
örn intendenturmateriel skall äga rum enligt i det föregående
angivna grunder;
dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i det föregående förordats besluta örn avskedsersättning
eller årlig ersättning åt personal, som i samband med
omorganisationens genomförande entledigas från sin anställning;
dels medgiva, att kostnaderna för uppförande, i huvudsaklig
överensstämmelse med vad i det föregående förordats, av centrala
tvätt- och reparationsanstalter i Stockholm och Boden samt på
Gotland må bestridas med 390,000 kronor utav av riksdagen för
uppförande av tvättinrättningar vid Skaraborgs regemente, Gotlands
infanteriregemente och Norrlands artilleriregemente anvisade
medel samt med återstoden, 1,880,000 kronor, från de under
försvarsväsendets fastighetsfond för budgetåret 1943/44 anvisade
investeringsanslagen till Vissa byggnadsarbeten m. m., därav
1,230,000 kronor från det under arméförvaltningens delfond uppförda
anslaget, 400,000 kronor från det under marinförvaltningens
delfond uppförda anslaget och 250,000 kronor från det under
flygförvaltningens delfond uppförda anslaget;
dels ock å kapitalbudgeten under Fonden för förlag till statsverket
till Anskaffning av maskiner och annan utrustning för
centrala tvätt- och reparationsanstalter för budgetåret 1943/44
anvisa ett reservationsanslag av 800,000 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Vid protokollet:
A. Broberg.
Stockholm 1943. K. L. Beckmans Boktryckeri.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1943:320 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående centralisering av underhållstjänsten i fråga om intendenturmateriel m. m. jämte i ämne s. 3 i texten
- 1SärU 1943:3 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående centralisering av underhållstjönsten i fråga om intendenturmateriel m. m. jämte i ämnet väckta motio s. 1 i texten