Sök i Ratio Lex

Kungl. May.ts proposition nr 179

1943-03-12 · 40 sidor, varav 40 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 40 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:179, Kungl. May.ts proposition nr 179

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 179.

1

Nr 179.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående centralisering

av underhällst jernsten i fråga om intendenturmateriel

m. m.; alven Stockholms slott den 12 mars

1943.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott

den 12 mars 1943.

jS ärva rande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Eosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen

anför chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, följande.

De grenar av underhållstjänsten vid försvarsväsendet, vilka avse reparation

och underhåll av uniformer och övriga beklädnadspersedlar samt

skodon ävensom utförande av tvätt, lia av ålder kännetecknats av en långt

gående decentralisering. Huvuddelen av underhållsarbetet utföres sålunda

alltjämt vid de olika truppförbandens verkstäder. I fråga om tvätt har dock

en centralisering genomförts såtillvida, att vissa av arméns tvättinrättningar

utföra tvätt för flera av arméns förband ävensom för delar av marinen och

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 179.

600 43

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Ktingl. Maj:ts proposition nr 179.

flygvapnet. En särställning intaga även marinens intenclenturanstalter i

Karlskrona, vilka ombesörja underhållstjänst för stora delar av marinen.

Den decentralisering av underhållsj ansten, som sålunda tillämpats, har

medfört, att verkstadsdriften med få undantag erhållit karaktären av hantverk.

Till belysning av driftens omfattning må nämnas, att under budgetåret

1940/41 antalet skrädderi- och skomakeriverkstäder samt tvättanstalter

vid försvarsväsendet utgjorde 150 med en sammanlagd personalstyrka av 141

förmän och 1,370 arbetare.

Frågan örn en rationalisering av underliållstjänsten har emellertid på

sistone tilldragit sig ökad uppmärksamhet. Vissa åtgärder, syftande till en

rationalisering och effektivisering av underliållstjänsten, lia även vidtagits.

Ett steg i sådan riktning togs under år 1941. Arméförvaltningens intendenturdepartement

uppdrog nämligen då åt Aktiebolaget Industribyråns organisationsavdelning

att verkställa viss utredning och anordna arbetsstudier vid

truppförbandens intendenturverkstäder. Denna utredning visade redan på

ett tidigt stadium, att väsentliga besparingar skulle kunna vinnas bland

annat genom ökad mekanisering och förenkling av arbetsmetoderna. Några

tekniska förbättringar voro dock ej möjliga att ernå vid de nuvarande truppförbandsverkstäderna

med deras i hantverksmässiga arbetsformer bedrivna

verksamhet. Utredningsarbetet inriktades därför delvis på en undersökning

av de besparingsmöjligheter, som en koncentration av underliållstjänsten

till större centralverkstäder kunde förväntas medföra. Såsom ett led i denna

undersökning igångsattes vissa försök vid en provisorisk verkstad för skrädderireparationer

vid Svea ingenjörkår. Försöksverksamheten har därefter

bedrivits dels vid en för ändamålet upprättad skrädderireparationsverkstad

i Stockholm, som administrativt anslutits till arméns bekliidnadsverkstad,

och dels i fråga örn skoreparationer vid Malmö skofabriks aktiebolags verkstäder

i Malmö. Driften vid dessa försöksverkstäder pågår alltjämt. De besparingar

— såväl i direkt produktiv arbetstid som i penningar — vilka

genom metodförbättringar uppnåtts vid försöksdriften, äro genomsnittligt sett

betydande.

Sedermera har frågan örn en rationalisering av underliållstjänsten upptagits

av statens Ter isrevision. I skrivelse till Kungl. Majit den 2 februari

1942 föreslog nämligen krisrevisionen igångsättandet av en särskild utredning

rörande ordnandet av reparationstjänsten. Krisrevisionen skisserade

härvid olika tänkbara lösningar av frågan.

Antingen kunde reparationstjänsten kvarbliva i intendenturdepartementets

regi, varvid de nuvarande verkstäderna vid de olika truppförbanden borde

slopas och verksamheten koncentreras till ett fåtal centrala verkstäder, eller

också kunde reparationerna uppdragas åt den privata beklädnadsindustrien.

Som ett tredje alternativ kunde tänkas, att en del av reparationerna utfördes

i försvarsväsendets regi, under det att återstoden ombesörjdes av

den privata industrien. De militära verkstäderna skulle då avpassas för ett

mindre reparationsbehov men toppbelastningen till följd av större fälttjänstövningar,

beredskapsinkallelser och mobilisering upptagas av industrien. Revisionen

ansåge det för sin del önskvärt, att hela underliållstjänsten för in
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 179.

tendénturmateriel centraliserades, vilket bland annat skulle medföra den fördelen,

att löneavtals- oell därmed sammanhängande förhållanden skulle kunna

ordnas på ett sakkunnigt och enhetligt sätt.

Yid föredragning av ärendet den 17 april 1942 anförde jag till statsrådsprotokollet

bland annat följande.

För egen del vill jag erinra, att ett antal nya kasernetablissement bliva

erforderliga vid ett genomförande av det förslag till utbyggnad av försvarsväsendet,

varom förslag framlagts i den till årets riksdag avlåtna propositionen

nr 210. En centralisering av reparationstjänsten eller ett överförande

ay dessa uppgifter på den privata beklädnadsindustrien påverkar utformningen

av det byggnadsprogram, som vid bifall till nämnda förslag under

de närmaste åren måste genomföras inom försvarsväsendet. I vad mån fördelar

äro att vinna genom en dylik omläggning inom intendenturdepartementets

verksamhetsområde kan icke utan ytterligare utredning konstateras.

Frågan bör fördenskull underkastas en allsidig och förutsättningslös utredning,

vilken — för att icke planerade byggnadsföretag skola fördröjas —

bör bedrivas med största skyndsamhet. Krisrevisionens framställning tar i

första hand sikte på förhållandena inom armén. Givet är, att hithörande

problem för denna försvarsgrens del äro av en helt annan och större omfattning

än motsvarande fråga vid de övriga försvarsgrenarna. De fördelar,

som krisrevisionen finner möjliga att ernå, torde emellertid kunna helt utvinnas,

endast om de åtgärder, som prövas böra vidtagas, komma att gälla

samtliga försvarsgrenar. Jag utgår därför från att utredningen kommer att

avse försvarsväsendet i dess helhet. Utredningen, som bland annat med

hänsyn härtill synes böra utföras av särskilda inom försvarsdepartementet

tillkallade sakkunniga, bör ingående pröva, örn en omläggning av den nuvarande

reparationstjänsten är tillrådlig ur ekonomiska och andra synpunkter.

Befinnes så vara fallet, bör utredningen upjjgöra fullständiga förslag

till omläggningens genomförande, vilka böra belysas av uttömmande

kostnadsberäkningar. I övrigt torde vid utredningen de av krisrevisionen

och intendenturdepartementet anförda synpunkterna kunna tjäna till ledning.

Jämlikt Kungl. Majis bemyndigande samma dag anmodade jag den 5 maj

1942 ordföranden i svenska beklädnadsarbetarförbundet I. Larsson, översten

i intendenturbefattning i flygvapnets reserv T. Lychnell och direktören vid

Norrahammars bruk T. Öberg att såsom sakkunniga utföra ifrågavarande

utredningsuppdrag, varvid åt Lychnell uppdrogs att såsom ordförande leda

de sakkunnigas arbete.

Till fullgörande av ifrågavarande uppdrag avgåvo de sakkunniga, vilka

antagit benämningen 1042 ars militära reparationstjänstutredning, den lil

oktober 1942 principbetänkande angående centralisering av reparationstjänsten

i fråga örn intendenturmateriel. I betänkandet förordades, att underhållstjänsten

i fråga örn tvätt och reparationer av beklädnadsmateriel

skulle centraliseras till sju —- eventuellt åtta — anstalter för försvarsväsendet

i dess helhet.

Över ifrågavarande betänkande lia utlåtanden avgivits av överbefälhavaren,

cheferna för armén och marinen, armé- och marinförvaltningarna, chefen för

flygvapnet och flygförvaltningen gemensamt, statens krisrevision, försvarsväsendets

verkstadsnämnd, allmänna lönenämnden och försvarsväsendets

lönenämnd gemensamt, statskontoret, riksräkenskapsverket och statens ar
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 179.

betsmarknadskommission. Därjämte lia försvarsverkens civila personals förbund,

försvarets civila tjänstemannaförbund och Sveriges arbetsledareförbund

beretts tillfälle att avgiva yttranden över betänkandet.

I principbetänkandet framlades icke något detaljerat förslag beträffande

de med den ifrågasatta centraliseringen av reparationsväsendet sammanhängande

nybyggnadsfrågorna m. m. Utredningsmännen förklarade sig emellertid

lia för avsikt att i enlighet med givna direktiv inkomma med de närmare

förslag med tillhörande kostnadsberäkningar beträffande erforderliga

nyanläggningar m. m., vilka bleve en följd av berörda principiella ställningstagande.

Dylika förslag lia sedermera successivt avgivits av utredningsmännen.

Sålunda har utredningen med skrivelse den 23 januari 1943 överlämnat förslag,

jämte ritningar och kostnadsberäkningar, angående uppförande av central

tvätt- och reparationsanstalt för VII. militärområdet. Vidare har utredningen

med skrivelse den 27 februari 1943 överlämnat förslag, jämte ritningar

och kostnadsberäkningar, angående uppförande av centrala tvätt- och

reparationsanstalter i Stockholm och Boden.

Över det förra förslaget lia utlåtanden avgivits av arméförvaltningens

intendentur- och civila departement, marinförvaltningen, statskontoret, allmänna

lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd gemensamt samt Gotlands

läns landstings förvaltningsutskott.

Över det senare förslaget lia utlåtanden avgivits av arméförvaltningens

intendentur- och civila departement, marinförvaltningen, flygförvaltningen,

statskontoret, allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd gemensamt

samt försvarsväsendets verkstadsnämnd.

Förslag örn uppförande av centrala tvätt- och reparationsanstalter för

försvarsväsendet i övrigt torde komma att framläggas av utredningen inom

en nära framtid.

Jag anhåller nu att få underställa Kungl. Maj:ts prövning frågan örn en

centralisering av underhållstjänsten i fråga om intendenturmateriel. I det

följande upptager jag till en början till behandling utredningsmännens

principförslag i ämnet. Därefter övergår jag till frågan örn uppförande av

centrala tvätt- och reparationsanstalter i Stockholm och Boden samt på

Gotland.

Till frågan örn uppförande av centrala dylika anstalter för försvarsväsendet

i övrigt torde ställning icke kunna tagas inom sådan tid, att förslag i

ämnet kan föreläggas innevarande års riksdag. Emellertid föreligga redan

nu vissa preliminära beräkningar rörande kostnaderna för fullföljande av

denna del av nybyggnadsprogrammet. Jag återkommer i det följande till

dessa beräkningar.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 179.

5

f. Principförslag beträffande centralisering av underhållstjänsten.

A. 1942 års militära reparationstjänstutredning.

Industriella och driftsekonomiska synpunkter.

1942 års militära reparationstjänstutredning, som i första hand utrett

frågan, huruvida en omläggning av underhållstjänsten är önskvärd ur ekonomiska

och andra synpunkter, har i sitt förenämnda principbetänkande

påvisat, att en övergång från den nuvarande hantverksmässiga verkstadsdriften

till industriell drift i större skala är ägnad att medföra påtagliga

fördelar i olika hänseenden. Dessa fördelar har utredningen sammanfattat

på följande sätt.

Den tekniska personalen kan specialiseras på verksamhetens olika funktioner,

såsom driftsekonomi, tillverkningsteknik och arbetsstudier, varigenom

ökad sakkunskap tillföres driftsledningen. Arbetet kan planeras på ett mera

effektivt sätt genom en långt driven tempouppdelning. De förkortade arbetsmomenten

sänka kravet på mångsidig yrkesskicklighet, vilket minskar lärlingstiden

vid nyanställning samt möjliggör enhetligare och bättre arbetsresultat.

Drift i industriell skala gör slutligen anskaffandet av större arbetsbesparande

maskiner möjligt, varigenom tillverkningskostnaderna nedbringas.

Utredningen framhåller, att underhållstjänsten främst är en ekonomisk

faktor, som måste bedömas mot bakgrunden av anskaffnings- och driftsvärdet

på den materiel, som skall underhållas. Sambandet mellan nyanskaffning

och reparation visar enligt utredningens mening, att erfarenhet och sakkunskap

måste vara vägledande vid bedömandet av frågan, örn en reparation

bör utföras eller icke. Det torde vara uppenbart, framhåller utredningen,

att större möjligheter till sakkunnigt och enhetligt bedömande av

reparationsverksamlieten föreligga vid en koncentrerad drift än örn verksamheten

bedrives vid en mångfald mindre verkstäder. Utredningen är av

den bestämda uppfattningen, att en väsentlig förutsättning för en ekonomisk

underhållstjänst är, att reparationstjänst och nytillverkning respektive anskaffning

ställas under enhetlig central ledning.

Enär kontrollen av slitningsgraden och reparationsmöjliglieterna i regel

äger rum efter det persedlarna undergått tvätt, framstår det enligt utredningens

mening såsom naturligt, att tvättinrättningar och reparationsverkstäder

inrymmas i gemensamma anläggningar. Härigenom nedbringas även

administrations- och transportkostnaderna.

Preliminära ekonomiska kalkyler över nuvarande

och centraliserad underhållstjänst.

I syfte att närmare belysa de besparingsmöjligheter, som erbjuda sig

vid en rationalisering av underhållstjänsten, har utredningen verkställt vissa

approximativa självkostnadsberäkningar med avseende å dels den nuvarande

verkstadsdriften, dels ock en till förslagsvis sju centrala anläggningar

koncentrerad verkstadsdrift. Att i utredningens kalkyler riiknats med

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Uay.ts ''proposition nr 179.

sju centralanläggningar sammanhänger med att därvid anläggningarna skulle

få lämplig storleksordning för drift i industriell skala.

Beträffande skrädderi- och skomakeri reparationerna lia självkostnadsberäkningarna

givit till resultat, att de totala årskostnaderna för reparationsbehovet

för samtliga försvarsgrenar under ett normalår enligt 1942 års försvarsordning

kunna uppskattas till 6.4 7 miljoner kronor vid nuvarande verk - stadsdrift oell till 3.6 miljoner kronor vid en till sju verkstäder koncentrerad

drift, allt enligt 1939 års pris- oell lönenivå. En centralisering av reparationsväsendet

på nu angivet sätt skulle således medföra en årlig besparing

av i runt tal 2.S7 miljoner kronor. Kärav belöpa 330,000 kronor på kostnader

för förbrukad material, 1.65 miljoner kronor på kostnader för direkt produktiva

löner samt 890,000 kronor på omkostnadskontot. Ken jämförelsevis

största besparingen hänför sig således till lönekontot. Beräkningarna härutinnan

grunda sig på resultaten från intendenturåepartementets försöksverkstäder.

Dessa resultat utvisa, att man vid en centraliserad och rationaliserad

verkstadsdrift kan räkna nied en besparing i arbetstid av minst

50 procent. Utredningen framhåller i detta sammanhang, att besparingen i

penningar blir proportionsvis större än tidsbesparingen, beroende på att

ackordssättningen vid förbandsverkstäderna icke varit grundad på fullt tillförlitliga

tidsstudier. I fråga om kostnaderna för förbrukad material ha hittills

vunna erfarenheter från försöksdriften givit vid handen, att en centralisering

av verkstadsdriften kan förväntas medföra en besparing motsvarande

20 procent av materialförbrukningen genom metodförbättringar, standardisering

av reparationerna och skärpt kontroll. Vad slutligen angår omkostnadskontot,

skulle en koncentrering av driften vara ägnad att nedbringa

utgifterna för bland annat reparation och underhåll av maskiner, värme,

förmanslöner ävensom vissa personalomkostnader.

Aven med avseende å persedeltvätten kunna betydande besparingar vinnas

genom drift i större skala. Den ekonomiska betydelsen härav belyses bäst

av det förhållandet, att ett förbilligande av tvättproceduren vid försvarsväsendet

med ett öre per kilogram tvättgods motsvarar en årlig besparing

av sammanlagt omkring 100,000 kronor.

Utredningen har verkställt vissa kostnadsjämförelser avseende vattentvättanläggningar

för tvätt av övervägande likformig beskaffenhet. Eörsvarsväsendets

behov av vattentvätt har uppskattats till 8.4 miljoner kilogram per

normalår enligt 1942 års försvarsordning, motsvarande O.s kilogram per tjänstgöringsdag.

För närvarande finnas i försvarsgrensförvaltningarnas regi 27

vattentvättanstalter. Om dessa skulle kunna effektuera tvättbehovet i dess

helhet, skulle varje anläggning behöva ha en kapacitet av omkring 300,000

kilogram per år. Kostnaden per kilogram tvättgods skulle då bli i genomsnitt

30.5 öre. Örn tvättjänsten i stället koncentrerades till sju centrala anstalter,

skulle dessa i genomsnitt få en kapacitet av cirka 1.2 miljoner kilogram

per år och kostnaden per kilogram tvättgods kunna nedbringas till

20.7 öre. En besparing av 9.8 öre per kilogram tvättgods, motsvarande omkring

825,000 kronor per år enligt 1939 års prisläge, skulle därmed uppnås.

Med avseende å det kemiska tvättförfarandet har utredningen räknat med

att en koncentration därav skulle medföra en besparing av proportionsvis

samma storleksordning som en centralisering av driften vid vattentvättan - stalterna. Med utgångspunkt härifrån och från att kostnaderna för kemisk

tvätt äro omkring dubbelt så stora som för vattentvätt per kilogram tvättgods,

skulle den årliga besparingen vid en centralisering till sju anläggningar

uppgå till omkring 240,000 kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 179.

Den sammanlagda årliga besparing, som i jämförelse med driften vid

lokala verkstäder och tvättinrättningar skulle uppkomma vid en centralisering

av underliållstjänsten till sju anläggningar, utgör således enligt utredningens

beräkningar (2.87 + 0.825 + 0.24 =) 3.935 miljoner kronor enligt 1939

års prisnivå, motsvarande en besparing av i runt tal 5 miljoner kronor enligt

nuvarande pris- och löneläge.

Fördelar och nackdelar av centraliserad underhållstjänst

ur militär synpunkt.

HeparationstjänsLutredningen har vägt fördelar och olägenheter med avseende

å centraliserad underhållstjänst mot varandra. Utredningen har funnit,

att olägenheterna huvudsakligen hänföra sig till den ökade transportapparaten

och till att truppförbanden med hänsyn till transportavstånden och

kravet på en jämn belastning vid de centrala anstalterna måste avvara reparationsgodset

under något längre tid än för närvarande. På grund härav

måste den i bruk varande persedelstocken ökas. Dessa olägenheter, vilka

synts kunna minskas genom lämpliga organisatoriska åtgärder, uppvägas

emellertid av fördelar i olika hänseenden. Genom centralisering befrias

truppförbandscheferna från de med verkstadsdriften förenade upphandlingsoch

personalärendena samt avtalsfrågor m. m. Intendenten och förrådsförvaltaren

med dem underlydande personal frigöras från åtskilliga göromål

till båtnad för den militära tjänsten. Vid en omläggning av verkstadsdriften

kan större delen av de nuvarande verkstadslokalerna tagas i anspråk

för andra utrymmesbeliov. I byggnadsprogrammet enligt 1942 års försvarsbeslut

för nytillkomna förband beräknade verkstadslokaler kunna vidare

helt undvaras eller väsentligt reduceras. Ehuru vid truppförbanden även

efter genomförd centralisering behov kommer att föreligga av utförande av

smärre brådskande reparationer, påsyning av gradbeteckningar m. m., kommer

militär liandräckningspersonal ej att behöva disponeras i samma utsträckning

som hittills.

Vad slutligen reparationsstandarden beträffar, anser utredningen det vara

ådagalagt, att det vid centraliserad underhållstjänst icke vållar tekniska

svårigheter att uppnå varje grad av önskad standard.

Synpunkter på graden av centraliserad underhållstjänst.

Utredningen har kommit till det resultatet, att den intendenturmateriel,

som i främsta rummet lämpar sig för en centraliserad reparationstjänst, utgöres

av sådan materiel, som framställes ur råvarugrupperna textil, skinn och

läder, d. v. s. uniformspersedlar, pälsar, linne- och bomullsartiklar samt

skodon. Utredningen anför, att denna materiel — ur underhållssynpukt

likartad vid försvarsväsendet i dess helhet — är utsatt för en i stort sett

jämn förslitning, relativt oberoende av såväl lokala som klimatiska förhållanden,

vartill kommer att densamma är lättransportabel. Ur råvarugrupperna

metall och trä framställd intendenturmateriel är däremot enligt ut
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 179.

redningens mening icke i lika liög grad lämpad för centraliserad reparationstjänst.

Detta bör dock icke hindra, framhåller utredningen, att rationaliseringsåtgärder

i fråga örn den lokala reparationstjänsten på förevarande

område äro möjliga och böra genomföras.

Utredningen har sökt utröna, i vad mån garnisonssjukhusens tvätt lämpligen

bör ombesörjas vid centrala anstalter. Enligt vad utredningen inhämtat

från arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse, torde sjukhusens tvätt

med undantag för operationstvätten kunna handhavas vid de centrala anstalterna.

Utredningen framhåller, att det ur driftsekonomisk synpunkt är till

fördel, att sjukhustvätten hänvisas till dessa anstalter. I vilken utsträckning

så lämpligen bör äga rum, har ansetts böra bli beroende på närmare

utredning i samråd med sjukvårdsstyrelsen vid den definitiva planeringen

av anstalterna.

Synpunkter på de centrala anläggningarnas

placering.

Utredningen har kommit till den uppfattningen, att det av militära skäl

torde vara ofrånkomligt, att särskilda anläggningar för underliållstjänsten

avses för Bodens fästning, Karlskrona kustförsvarsområde och Gotlands

militärområde, även örn dessa anläggningar skulle bliva av mindre omfattning

än vad som ur ekonomisk synpunkt vore önskvärt. I övrigt har platsvakt

ansetts böra ske under beaktande av ett flertal olika faktorer, såsom

fraktkostnader, vattentillgång, vattenkvalitet och avloppsförhållanden, belägenhet

i förhållande till större militära förläggningscentra, tillgång på arbetskraft

och bostäder samt belägenhet i dyrortshänseende. Vid platsvakt bör

enligt utredningens mening hänsyn även tagas till kommunikationstekniska

och luftskyddssynpunkter. Däremot anser utredningen de fördelar, som

kunna vinnas genom försök att utnyttja vissa befintliga mindre anläggningar,

icke vara av betydelse i jämförelse med de fördelar, som vinnas på längre

sikt genom en från början rationell lösning av förläggningsproblemet. Preliminärt

har utredningen funnit sig kunna utgå från att, utöver ovan angivna

av särskilda hänsyn betingade anläggningar, för övriga delar av försvarsväsendet

fyra ä fem centrala anstalter böra upprättas, förslagsvis belägna

en i mellersta Norrland, en i Stockholms omedelbara närhet, eventuellt

ytterligare en i mellersta Sverige, en i västra Götaland och en i södra

Götaland.

Driftsform vid centraliserad underhållstjänst.

I fråga örn reparationstjänsten av beklädnadsartiklar och skodon finnes

för närvarande icke någon organiserad civil industri.

Utredningen har trätt i förbindelse med representanter för konfektion sindustrien

i syfte att utröna, huruvida intresse förefinnes att upptaga den

militära reparationstjänsten i ifrågavarande verksamhet. Utredningen har

kommit till den uppfattningen, att under normala förhållanden något större

intresse härutinnan icke föreligger. I fråga örn tvätten har inletts en under
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 179.

sökning, huruvida befintliga civila företag skulle helt eller delvis kunna ombesörja

försvarsväsendets behov av tvätt. Ett överflyttande av tvättverksamheten

till civila anstalter skulle emellertid nödvändiggöra tillskapandet

av en särskild kontrollorganisation för övervakande av att icke felaktigt tvättförfarande

och olämpliga tvättmedel komma till användning. Vidare sakna

de civila tvättanstalterna i regel möjlighet att reparera tvättgodset i den

omfattning, som erfordras. I fråga örn såväl reparation som tvätt genom

den civila industriens försorg tillkommer svårigheten att få till stånd betryggande

avtal på lång sikt. Härtill kommer att truppförbanden för underhållstjänsten

måste hänvisas till ett flertal anstalter. På grund härav har

utredningen stannat vid att förorda, att underhållstjänsten kvarbliver i statlig

regi. Det förutsättes dock, att den civila industrien i fråga örn såväl reparation

som tvätt tages i anspråk för militärt behov vid beredskapstillfällen

och mobilisering. De centrala anstalterna kunna sålunda beräknas

med utgångspunkt från det normala fredsbehovet, varvid möjlighet till driftsökning

genom arbete i skift förefinnes.

Utredningen har funnit, att frågan örn statlig bolagsdrift eller affärsdrift

icke har någon väsentlig betydelse vid bedömande av frågan örn centraliserad

underhållstjänst, även örn statlig affärsdrift syntes vara att förorda

såväl ur militär beredskapssynpunkt som ur militära synpunkter i övrigt.

Emellertid bör driften vid de centrala anstalterna anpassas efter inom privatindustrien

vedertagna normer, som möjliggöra industrimässiga kalkyler.

Sålunda bör driften förränta och amortera i anläggningarna investerat kapital.

Central ledning av underhållstjänsten.

Erågan örn den centrala ledningen av underhållstjänsten sammanhänger

med spörsmålet, var ledningen av nytillverkningen förlägges. Utredningen

är av den uppfattningen, att det med hänsyn till sambandet mellan nytillverkning

och reparation är av största betydelse, att nytillverkning och underhållstjänst

ställas under enhetlig ledning. Vissa besparingar i administrationskostnaderna

skulle därvid kunna ernås. Till överingenjör i den centrala

tekniska och driftsekonomiska ledningen bör enligt förslaget utses en

väl kvalificerad ingenjör med god industriell erfarenhet och ådagalagd organisationsförmåga,

tillsatt på förordnande för viss tid och placerad i någon

av lönegraderna C 7—C 9. För varje central anstalt skulle avses en driftsledare,

ingenjör, med god praktik som arbetsledare, tillsatt för viss tid och

placerad i någon av lönegraderna C 1—C 3.

Vissa personalfrågor.

Vid en centralisering av underhållstjänsten i enlighet med av utredningen

avgivna riktlinjer kommer en betydande del av den nuvarande förmans- och

arbetarpersonalen att bliva övertalig. I den mån den övertaliga personalen

icke kan beredas sysselsättning inom andra verksamhetsgrenar, uppkommer

härvid frågan, huruvida särskilda åtgärder från statsmakternas sida kunna

anses påkallade i syfte att kompensera personalen för de olägenheter, som

bli en följd av personalens entledigande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 179.

Utredningen Ilar icke ansett sig kunna uttala något bestämt omdöme, limlångt

gående åtgärder i detta syfte som böra vidtagas, men förutsätter att

det under nuvarande förhållanden icke föreligger några särskilda svårigheter

för åtminstone den yngre personalen att erhålla annan anställning. Det

torde emellertid få antagas, att efter avskedandet någon tid kommer att förflyta,

innan ny anställning erhålles.

Utredningen har erinrat, hurusom statsmakterna tidigare vid några tillfällen

haft att taga ställning till frågan örn särskilda åtgärder i samband

med entledigande av personal, som blivit övertalig till följd av organisationsförändringar

inom olika statliga verksamhetsområden. Sålunda beslöt 1925

års riksdag på framställning av Kungl. Maj:t att bereda viss daglönar- och

månadslönarpersonal, som blev övertalig i följd av den då beslutade nedskärningen

av försvarsorganisationen, särskilda förmåner i form av förtidspension

eller avskedsersättning. I samband med domänverkets omorganisation

år 1933 fattade statsmakterna likaså beslut örn beredande av särskilda

förmåner åt viss i samband med organisationens genomförande övertalig

tjänstemannapersonal.

De vid 1925 års riksdag beslutade förmånerna innefattas i kungörelsen

den 15 januari 1926 (nr 10) angående förtidspensionering och avskedsersättning

åt vissa övertaliga civila löntagare vid armén och marinen.

Enligt denna kungörelse skulle till civila löntagare vid armén samt de

månads- och daglönare och med dem jämställda löntagare vid marinen, vilka

till följd av den år 1925 beslutade nya försvarsorganisationen blevo övertaliga

och på den grund erhöllo avsked från anställningen vid försvarsväsendet

utan att i samband med avskedet erhålla annan likvärdig anställning

i statens tjänst, utgå förtidspension eller avskedsersättning enligt i

huvudsak följande grunder.

Förutsättningen för att över huvud taget ersättning skulle utgå var, att

vederbörande löntagare innehaft minst 4 års anställning vid försvarsväsendet

samt att han, örn han vore ogift, uppnått 25 års ålder.

Örn löntagare vid avgången uppnått en levnadsålder av 50 år och kunde

tillgodoräkna en anställningstid för de högsta löntagarna (grupp I) av minst

20 år och för övriga anställda (grupp II och III) av minst 15 år, utgick

förtidspension. Denna bestämdes för grupp I (verkmästare och med dem

jämställda) till 2,250 eller 1,910 kronor för år, för grupp II (förmän och

med dem jämställda) till 780 kronor för manlig och 600 kronor för kvinnlig

löntagare samt slutligen för grupp III (arbetare i allmänhet) till 680 kronor

för manlig och 530 kronor för kvinnlig löntagare. Dock höjdes förtidspensionen.

för grupperna II och III med 20 kronor för manlig och 14 kronor

för kvinnlig löntagare för varje fullt anställningsår utöver 15, varvid emellertid

hänsyn ej togs till fler anställningsår än 30. Till dessa belopp kom

dyrtidstillägg.

Till de ersättningsberättigade, som icke kunde erhålla förtidspension,

skulle utgå avskedsersättning med belopp motsvarande en månads arbetsförtjänst

för varje helt år anställningen varat intill 15 års anställning samt

två månaders arbetsförtjänst för varje helt års anställning därutöver. Av
-

skedsersättningen fick dock icke överstiga

för löntagare liänförlig till grupp 1............................ 10,000 kronor

» » » » » II, manlig löntagare ...... 6,800 »

» » » » » II, kvinnlig » ...... 4,800 »

» » » » » III, manlig » ...... 6,000 »

» >'' - » lil, kvinnlig » ...... 4,200 »

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 179.

Den personal, som avsågs i kungörelsen, var anställd genom kontrakt eller

på förordnande oell bade icke antagits till extra ordinarie tjänstemän. För

vissa av ifrågavarande anställningshavare fanns dock en i viss mån ordnad

pensionsrätt.

De särskilda ersättningar, som år 1933 beslötos åt viss på grund av omorganisation

avskedad personal vid domänverket, voro ej oväsentligt förmånligare

än de enligt nyssnämnda kungörelse utgående. I samband med framläggande

av förslaget härom betonade emellertid vederbörande departementschef,

att avskedanden, som vore fullt jämförbara med de för domänverket

föreslagna, tidigare ej förekommit. Han anförde härvidlag bland annat, att

det i många fall syntes vara fråga örn tjänstemän, som skulle innehaft ordinarie

befattning, om icke regleringen av verkets organisation uppskjutits,

och åberopade vidare de svårigheter att vinna anställning vid det enskilda

skogsbruket, som då förelågo.

Enär härmed likartade förhållanden ej synts föreligga beträffande den

av reparationstjänstutredningen behandlade personalen, ha de för domänverkspersonalen

beslutade ersättningsgrunderna icke upptagits till övervägande

från utredningens sida.

Utredningen framhåller, att vid bedömandet av frågan, huruvida vid en

centralisering av underhållstjänsten särskilda åtgärder från statsmakternas

sida må anses påkallade i förevarande avseende, är att märka, att — i motsats

till vad förhållandet var år 1925 — numera en fullt ordnad tjänstemanna-

och arbetarpensionering genomförts och att personalen redan inom

ramen för densamma är tillförsäkrad vissa förmåner vid avgång ur tjänst

före uppnådd pensionsålder. Sålunda är varje anställningshavare berättigad

att vid avgång ur statens tjänst efter viss minimitjänstetid erhålla s. k.

tjänstelivränta, varjämte tjänstemannapersonalen i vissa fall blir berättigad

till s. k. förtidspension. I motsats till sistnämnda förmån, som börjar löpa

omedelbart vid avgången, utfaller tjänstelivräntan först då anställningshavaren

uppnått 65 års ålder. Därest det skulle anses påkallat att tillerkänna den

i samband med omorganisationen ledigblivande personalen förmåner liknande

dem som beslutades år 1925, bör enligt utredningens mening fördenskull

hänsyn tagas till värdet av de livräntor, som enligt gällande pensionsreglementen

skulle komma att utgå.

Grunddragen av bestämmelserna örn tjänstelivräntor äro enligt 1942 års

tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare följande.

Tjänstelivränta börjar för därtill berättigad att utgå, när han uppnått en

levnadsålder av 65 år (uppskjuten livränta) eller när han före uppnåendet

av 65 års ålder blivit varaktigt oförmögen till arbete och på grund därav

erhållit folkpension enligt gällande lag örn folkpensionering (förtidslivränta).

Såsom förutsättning för rätt till tjänstelivränta gäller emellertid, dels att

arbetaren före anställningens upphörande antingen under sammanlagt minst

tre år varit underkastad arbetarpensionsreglementet eller andra statliga.pensionsbestämmelser

eller ock under sammanlagt sex år i statens tjänst innehaft

sådan anställning, som utgjort hans huvudsakliga sysselsättning och

förvärvskälla, och dels att arbetaren icke efter avgången innehaft annan anställning

med tjänstepensionsriitt enligt arbetarpensionsreglementet eller

andra statliga pensionsbestämmelser.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majlis proposition nr 179.

Tjänstelivränta bestämmes i förhållande till arbetarens tjänstepensionsunderlag,

vilket framgår av efterföljande tabell.

Pensionsgrupp

Tj änstepen sion sun deri ag

kronor

man | kvinna

1. Arbetare i anställning, för vilken ej kräves särskild

vrkesutbildning.............

2.076

1.500

2. Arbetare i anställning, för vilken kräves särskild

yrkesutbildning.........................

2,280

1,680

Uppskjuten livränta bestämmes i allmänhet till ett belopp motsvarande

så stor del av tjänstepensionsunderlaget, som antalet intjänade (fulla eller

påbörjade) fjärdedels tjänstår utgör av 120 (eller ock av det antal fjärdedels

tjänstår, som kunnat intjänas vid kvarstående i tjänst till 65 års ålder,

förutsatt att detta senare antal är större än 120). Om antalet vid avgången

uppnådda fjärdedels tjänstår är mindre än 120, skall likväl det på angivet

sätt beräknade livräntebeloppet minskas med 1/io procent för varje felande

fjärdedels år. Såsom tjänstår räknas den tid före pensionsåldern, 60 år,

för vilken arbetaren vidkänts tjänstepensionsavdrag (eller erlagt pensionsavgift),

men även annan tjänstetid i statens tjänst kan få medräknas, i regel

dock allenast till två tredjedelar.

Förtidslivränta bestämmes enligt särskilda, av Kungl. Majit fastställda

grunder.

Till förtidsavgången manlig eller kvinnlig arbetares efterlevande familj

kan utgå familj eli vränta.

För förmän och tvättförestånderskor gälla enligt 1941 års allmänna tjänsteoch

familjepensionsreglementen likartade bestämmelser om rätt till livräntor.

De tjänstelivräntor, som från 65 års ålder skulle komma att utgå till

avskedad personal, tillhörande den grupp som enligt kungörelsen 1926: 10

erhöll förtidspension, överstiga till sina belopp nämnda förtidspensioner

med som regel mer än 50 procent.

Verkställda undersökningar utvisa, att för avskedad personal, som vid

tillämpning av bestämmelserna i kungörelsen 1926:10 skulle erhålla engångsersättning,

värdet av numera förefintlig rätt till tjänste- och familjelivränta

i allmänhet —- åtminstone för något äldre löntagare — får anses motväga

nämnda engångsersättning. Sålunda skulle för en manlig arbetare med 5

tjänstår engångsersättningen utgöra 2,000 kronor, örn månadslönen är 400

kronor, medan det efter 3 procents räntefot beräknade kapitalvärdet av

livräntorna kan uppskattas till ungefär 3,300 kronor, örn arbetaren vid

avskedet är 55 år, och till ungefär 1,000 kronor, örn avgångsåldern är 25 år.

Utredningen har emellertid funnit det kunna ifrågasättas, huruvida icke

personalen borde tillerkännas en avskedsgratifikation, motsvarande förslagsvis

en månads avlöning, där anställningstiden uppgår till minst 5 år. Sådan

gratifikation skulle dock ej utgå till personal, som anställts först under

tiden för den nuvarande militära beredskapen, och ej heller till den, som

redan överskridit pensionsåldern. I fråga örn personal motsvarande den

grupp, som i samband med 1925 års riksdags beslut örn nedskärning av

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Majlis proposition nr 179.

försvarsorganisationen erhöll förtidspension jämlikt kungörelsen 1926: 10,

skulle kunna ifrågasättas att utgiva särskild årlig ersättning fram till 65

års ålder. Med hänsyn till värdet av de tjänstelivräntor, som från 65 års

ålder skulle utgå till denna personalgrupp, ha de årliga ersättningarna därvid

ansetts böra avvägas med utgångspunkt från de enligt 1926 års kungörelse

beräknade förtidspensionerna, ökade med 10 procent, jämte rörligt tillägg

och kristillägg, för närvarande tillhopa 31 procent.

Utredningen har ansett det vara av intresse att närmare belysa innebörden

i kostnadshänseende av ett beslut örn tillerkännande av särskilda

förmåner i form av engångsgratifikationer eller årliga ersättningar åt den

personal, som skulle bli övertalig. Då det icke på förhand kan med någon

större grad av säkerhet bedömas, hur stor del och vilka kategorier av den

nuvarande personalen, som skulle komma att avskedas, lia beräkningarna

måst bli mycket approximativa. De lia åsyftat att finna den övre och den

undre gräns, mellan vilka kostnaderna för ersättningarna kunna väntas ligga.

Under antagande att samtliga nuvarande anställningshavare skulle avskedas

utan att vinna ny anställning, kan kapitalvärdet av årliga ersättningar fram

till 65 års ålder uppskattas till omkring 875,000 kronor och engångsersättningarna

till ungefär 130,000 kronor. Med utgångspunkt från att av den

nuvarande personalen kommer att behållas så stor del, som beräknas behövlig

i den nya organisationen, samt att entledigande skulle ske i första

hand av personal utan någon som helst rätt till avskedsersättning, ha erforderliga

engångsersättningar uppskattats till omkring 50,000 kronor.

Nybyggnadskostnader m. m.

Kostnaderna för erforderliga nybyggnader och maskinanskaffningar m. m.

lia i utredningens principbetänkande approximativt uppskattats till 5.9 miljoner

kronor enligt 1939 års priser. Härifrån ha dock beräknats avgå dels

ett belopp av 750,000 kronor, utgörande uppskattad nyanskaffningskostnad

för sådan maskinell utrustning, som kan övertagas från nuvarande tvättinrättningar

och reparationsverkstäder, dels ock — under förutsättning att

de nuvarande lokalerna för marinens reparationsverkstäder och tvättinrättning

i Karlskrona kunna disponeras för en blivande centralanstalt för Karlskrona

kustförsvarsområde — ett belopp av 230,000 kronor. Nybyggnadsprogrammets

genomförande skulle därmed stanna vid en kostnad av 4.9 2

miljoner kronor. Omräknat till nuvarande prisläge (30 procent förhöjning)

motsvarar detta belopp en byggnadskostnad av tillhopa 6.4 miljoner kronor.

B. Avgivna yttranden.

Av de myndigheter, vilka yttrat sig över utredningens principbetänkande,

lia överbefälhavaren, marinchefen, marinförvaltningen, statens krisrevision, försvarsväsendets

verkstadsnämnd, statskontoret och riksrälcenskapsverket tillstyrkt

eller förklarat sig i princip icke lia något att erinra mot att den ifrågasatta

centraliseringen av underhållstjkilsten i fråga örn intendenturmateriel kommer

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 179.

till stånd. Armecliefen Ilar ansett, att de närmare konsekvenserna av en

centralisering ur truppförbandens synpunkt böra göras till föremål för utredning.

Arméförvaltningen, som förklarat sig dela utredningens uppfattning

därom, att stora fördelar stå att vinna genom en övergång till en mera

rationaliserad industriell drift av underhållstjänsten, bär emellertid på en

del punkter framfört kritik mot de i betänkandet framlagda beräkningarna

ävensom anfört avvikande mening i fråga örn vissa av de utav utredningen

gjorda principuttalandena. Chefen för flygvapnet och flygför vattningen ha förklarat

sig icke kunna giva sin anslutning till förslaget, enär utredningen

låtit besparingssynpunkten vara avgörande och icke tagit tillräcklig hänsyn

till vad som ur militär synpunkt vore lämpligt.

Ur de avgivna yttrandena må följande mera allmänna uttalanden

återgivas.

Arméförvaltningen: I likhet med utredningsmännen ansåge ämbetsverket,

att stora fördelar i ekonomiskt med liera avseenden kunde ernås genom en

övergång till en mera rationaliserad industriell drift av reparationer för

såväl skrädderi som skomakeri. Erfarenheterna från de av intendenturdepar

te mentet uppsatta försöksverkstäderna för dylika reparationer pekade

tydligt i denna, riktning. Av utredningsmännen sammanfattade allmänna

fördelar med drift i industriell skala syntes vara riktiga.

Marinförvaltningen: Mot den av utredningen förordade principen att för

åstadkommande av industriell drift i större skala reparations- och tvättverksamheten

borde centraliseras till ett fåtal större anläggningar vore intet

att invända. Erfarenheten beträffande sådan verksamhet vid marinen hade

bestyrkt, att fördelar i tekniskt och ekonomiskt hänseende därigenom stöde

att vinna. Förhållandena inom marinen på förevarande område hade emellertid

redan utvecklats i elen riktning, som utredningen rekommenderat.

Därav följde att de .besparingar, som ansetts kunna vinnas genom en allmän

koncentration av driften, endast i mindre grad kunde ernås vid marinen.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen: Det föreliggande betänkandet

bure stark prägel av att utredningsmännen i första hand inriktat sig på den

ekonomiska sidan av frågan och mindre på andra måhända lika betvdelsefulla

sidor av densamma. De med centralisering förbundna olägenheterna

hade ägnats ganska ringa uppmärksamhet. Utredningsmännen hade vid

behandlingen av den nuvarande organisationen av reparationstjänsten konstaterat,

att en tendens till sammanslagning garnisonsvis av vissa verkstäder

gjort, sig gällande under de senaste åren. Det hade varit önskvärt, att utredningsmännen

med detta förhållande som utgångspunkt velat undersöka

möjligheten att begränsa. centraliseringen till att omfatta verkstäder å de

orter, som vore lämpliga även ur militär förvaltningssynpunkt. Visserligen

hade man anledning förutsätta,, att en begränsad centralisering icke skulle

komma att uppvisa lika förmånlig ekonomisk kalkyl som betänkandet gjorde,

men det vore icke utan vidare givet, att det till synes ekonomiskt’ mest

fördelaktiga förslaget vöre det bästa. Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen

holle före, att i första hand bestämmande för en nyorganisation

skulle vara ändamålsenligheten ur militär synpunkt.

Statens krisrevision: Krisrevisionen ville framhålla, att de huvudpunkter

i fråga örn. ordnandet av reparationstjänsten, som revisionen i skrivelse till

Kungl. Majit den 2 februari 1942 angivit, vunnit beaktande i det föreliggande

förslaget.. Vad anginge genomförandet av den ifrågasatta centraliseringen

ville revisionen allenast understryka, att det ur ekonomiska och organisa
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 179. 15

toriska synpunkter vore angeläget, att en omorganisation av ifrågavarande

underhållstjänst snarast komme till stånd.

Försvarsväsendets verJcstadsnämnd: Nämnden funne det ur ekonomiska synpunkter

vara synnerligen önskvärt, att en centralisering av reparationstjänsten

i vad anginge intendenturmateriel i största möjliga utsträckning komme till

stånd. Utredningens förslag innebure enligt nämndens förmenande en lämplig

lösning av detta spörsmål vad beträffar i förslaget avsedd materiel.

I vissa av yttrandena lia de av utredningsmännen berörda industriella

och driftsekonomiska synpunkterna upptagits till närmare behandling.

I sådant hänseende må ur yttrandena återgivas följande.

Arméförvaltningen-. Det vore givet, att en centralisation av reparations - verksamheten under en enhetligt tekniskt sakkunnig ledning möjliggjorde

ett mera enhetligt bedömande av reparationsåtgärderna, vilket borde vara

till stor fördel för reparationstjänsten. Sambandet i nämnda hänseende

mellan reparation och nytillverkning syntes däremot knappast vara av sådan

betydelse, att enbart detta skulle motivera en gemensam fabriksledning för

dessa båda verksamhetsområden.

Beti ifrågasatta kombinationen av tvättinrättningar och reparationsverkstäder

funne arméförvaltningen riktig, men ämbetsverket ville framhålla att,

då en mångfald persedlar måste bli föremål för reparation eller kassation

oberoende av tvätten, det syntes bli nödvändigt att kontroll och kassation

av en stor del av materielen ägde rum vid truppförbanden även vid en

genomförd centralisering av reparationstjänsten.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen: Den av utredningen förordade

enhetligheten med avseende å ledningen av reparationstjänsten samt nytillverkningen

respektive anskaffningen vore av vida mindre betydelse än en

intim samverkan mellan de organ, som ombesörjde tillverkning och underhåll.

av lämplig utrustning.

Försvarets civila tjänstemannaförbund: Yid den fortsatta utredningen borde

undersökning verkställas, huruvida icke en centralisering av reparationstjänsten

garnisonsvis skulle av olika skäl ställa sig fördelaktigast.

Vissa av de hörda myndigheterna lia framställt kritik mot de av utredningen

verkställda ekonomiska kalkylerna över nuvarande och centraliserad

underhållstjänst. Å andra sidan har statens krisrevision funnit kalkylerna

vara försiktigt gjorda.

Arméförvaltningen: I kalkylerna syntes vissa poster saknas eller vara väl

lågt upptagna, varigenom de beräknade ekonomiska fördelarna bleve missvisande.

Sålunda syntes den till 20 procent uppskattade besparingen av

förbrukad material vid centraliserad drift vara alltför optimistiskt beräknad,

om man skulle grunda densamma på vid försöksverkstäderna hittills vunna

erfarenheter. Likaså syntes personalomkostnaderna vid centraliserad drift

vara väl lågt beräknade. I kalkylerna upptoges icke några kostnader för

anskaffning och drift av lastbilar. Posten administrationskostnader upptoges

icke i kalkylerna, enär utredningen förutsatt en motsvarande minskning av

viss arbetskraft vid truppförbanden. Det syntes emellertid starkt kunna

ifrågasättas, huruvida någon dylik arbetskraft kunde frigöras. I kostnadskalkylerna

hade slutligen ej medtagits utgifterna för arbetslöner till viss

maskinist-, vakt- och ekonomipersonal. Därest självkostnaderna vid centralisering

justerades enligt arméförvaltningens anmärkningar, komme kostnaderna

att höjas med över 1 miljon kronor och den beräknade årliga besparingen

vid centraliserad verkstadsdrift nedgå till i runt tal 1.8 miljoner

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 179.

kronor. De kostnadsjämförelser, som upptoges rörande vattentvätt och

kemisk tvätt, syntes vara i stort sett riktiga, ävensom de beräknade vinsterna.

En omräkning av den beräknade vinsten till nuvarande pris- och löneläge

till den omfattning, som utredningsmännen verkställt, syntes knappast vara

välbetänkt, enär man nu icke kunde överblicka pris- och löneläget under en

kommande fredsperiod, för vilka förhållanden verkstäderna närmast vore

dimensionerade. Utredningen syntes emellertid visa, att betydande besparingar

bomme att uppstå vid en centralisering av reparationstjänsten enligt

de förordade principerna.

Chefen för flygvapnet och fly g förvaltning en: Av utredningsmännen verkställda

beräkningar rörande de besparingar, en centraliserad underhållstjänst

skulle medföra, byggde på bland annat ackordsättningen vid förbandens

verkstäder. Det hade framhållits, att denna icke varit grundad på fullt tillförlitliga

tidsstudier. Otvivelaktigt förefunnes bristfälligheter i skötseln av

sagda verkstäder, och självfallet måste en rationellt ordnad stordrift komma

att framstå såsom fördelaktigare siffermässigt sett. Men jämförelsen haltade

i så måtto, att den nuvarande organisationen kommit att framstå såsom vida

oförmånligare på grund av berörda bristfälligheter än den kunde förtjäna.

Koncentrering av underhållstjänsten komme att medföra transporter av

betydande omfattning, för vilka kostnaderna i vissa avseenden icke inginge

i kalkylerna. Vidare syntes personalbehovet för anstalternas administration

vara för lågt beräknat. Vid kalkylernas uppgörande syntes hänsyn ej lia tagits

till att även efter genomförd centralisering behov av intendenturverkstäder

vid förbanden komme att föreligga.

Statens krisrevision: De av utredningen framlagda kalkylerna över den

ekonomiska vinst, som kunde förväntas uppkomma genom en centralisering

av underhållstjänsten, vore såvitt krisrevisionen kunde finna försiktigt gjorda.

Utredningen hade sålunda i sina beräkningar icke medtagit vissa relativt

betydande kostnader, såsom avlönings- m. fl. kostnader för i förbandens

verkstäder för närvarande sysselsatt värnpliktig personal. Vidare syntes de

centrala administrationsomkostnaderna bli lägre vid en centraliserad organisation

än vid den nuvarande verksamheten.

I fråga örn fördelar och nackdelar av underhållstjänstens centralisering

ur militär synpunkt lia några av de hörda myndigheterna

gjort vissa påpekanden, delvis i form av kritik mot de slutsatser, till vilka

utredningen på denna punkt kommit.

Arméchefen: Det torde knappast vara att betrakta som en fördel, att ansvaret

för reparationstjänsten skulle överflyttas från personalen vid truppförbanden

till de centrala anstalterna, enär risk förelåge att en noggrann

övervakning av persedlarnas vård kunde bliva eftersatt. För att undvika

detta måste organisationen medgiva en intim kontakt mellan truppförbandscheferna

och driftsledningen. Aven övriga av utredningen förutsatta fördelar

för truppförbanden syntes bli av ringa värde. Det ökade transportarbetet,

ökad persedelstock och därmed sammanhängande förrådsarbete syntes

komma att kräva väl så mycket arbete och personal som nuvarande system.

Arméförvaltningen: Den lättnad i arbetsbördan vid truppförbanden, som

skulle uppkomma vid centraliserad drift, syntes ha åtskilligt överskattats.

Beträffande försändning och mottagning av persedlar m. m. komme centraliseringen

att medföra ökat arbete. Förrådsarbetet komme även att ökas

genom erforderlig större persedelstock.

Vid en centralisering finge man räkna med att mindre reparationsverkstäder

fortfarande måste finnas vid förbanden. Härför måste avses lokaler,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 179.

låt vara i mindre skala än för närvarande. För ul bytesförråd torde krav

på ökade utrymmen komma att uppstå, varför i realiteten centraliseringen

knappast komme att frigöra något utrymme för andra ändamål. Den ökade

transportapparaten kunde förväntas medföra stegrade krav på transportmedel

och personal vid förbanden. Berörda förhållanden syntes tala för att

centraliseringen begränsades till vissa större garnisonsorter och i övrigt till

något lämpligt beläget område.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen: Transportfrågan komme att bli

betungande och tidsödande för truppförbanden. Det vore även att förutse,

att förbanden vissa tider komme att få vänta länge på att få tvätt och reparationer

utförda. Yarje förband hade givetvis behov av och komme att kräva

att få sina intressen snabbt tillgodosedda. Huru prioriteten mellan förbanden

under rådande förhållanden skulle kunna rättvist avgöras vore svårt

att förstå. Den ökning av persedelstocken, som en centralisering nödvändiggjorde,

beräknades komma att vid fullt uppsatt flygvapen medföra en

merkostnad av sammanlagt 1.2 miljoner kronor.

I fråga örn graden av centraliserad underkållstjänst anför statens

krisrevision, att starka skäl synts tala för att frågan örn möjligheterna till

centralisering av viss verksamhet vid tygverkstäderna upptagas till omprövning.

Försvarsväsendets verkstadsnämnd anser, att frågan i vad mån en sammanslagning

av tyg- och intendenturverkstäder lämpligen bör äga rum bör

bli föremål för utredning.

I fråga örn de centrala an läggningarnas placering lia olika meningar

kommit till synes från de hörda myndigheternas sida. Arméchefen och arméförvaltningen

lia förklarat sig icke lia något att erinra mot att centrala anstalter

förläggas till Boden, Karlskrona och Gotland. I fråga örn övriga

anläggningar bör enligt arméchefens mening belägenheten göras till föremål

för en allsidig utredning. Arméförvaltningen anser, att icke enbart driftsekonomiska

kalkyler utan i lika hög grad mobiliserings- och beredskapssynpunkter

måste bli avgörande, då det gäller att bestämma örn sistnämnda

anläggningars antal och därmed omfattning samt placering. Statens krisrevision

ifrågasätter, örn icke Karlskrona med hänsyn till de goda kommunikationerna

i södra Sverige bör kunna utnyttja den för denna del av landet

avsedda centralanstalten.

Frågan örn driftsformen vid centraliserad underhållstjänst har

upptagits till behandling i vissa av de avgivna yttrandena.

Arméförvaltningen: Beparationsverksamheten vore, till skillnad från nytillverkningen,

i huvudsak av servicekaraktär, som smidigt måste kunna anpassa

sig efter samt uppfylla de militära kraven. Väsentliga olikheter förefunnes

mellan de båda verksamhetsområdena, då det gällde planläggning, anpassning

och ledning av verksamheten. En sammanslagning av fabriksledningen

för de båda verksamhetsområdena under nuvarande förhållanden syntes

därför knappast lämplig. Ledningen för reparationstjänsten borde tills vidare

lämpligen direkt inordnas inom intendenturdepartementet.

Statens krisrevision: I betraktande av den betydelse, som ett sammanförande

av nytillverkning och reparationsverksamhet hade, då det gällde

förevarande område, ansåge revisionen, att verkstadsnämnden även borde

handhava ledningen av tillverkningen, örn en sådan funnes böra bibehållas.

Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sami. Nr lii).

COS 43

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:Is proposition nr 179.

Försvarsväsendets verlcstadsnämnd: Nämnden ansåge, att med nytillverkning

borde likställas sådan reparationsverksamhet, som kunde bedrivas efter

samma driftstekniska principer, som tillämpades vid serie- och masstillverkning.

Den reparations- och tvättjänst, varom nu vore fråga, vore enligt

nämndens mening av sådan art, att den kunde likställas med nytillverkning.

Med hänsyn härtill ansåge nämnden, att verksamheten borde underställas

samma ledning som den statliga militära beklädnadsindustrien.

Beträffande driftsledning''en har i övrigt framhållits väsentligen följande.

Armeförvaltningen: Därest fabriksledningen komme att inordnas under

intendenturdepartementet, erfordrades i första hand inom departementet en

val kvalificerad ingenjör med industriell erfarenhet och god organisationsförmåga

samt en på det tvättekniska området väl kvalificerad ingenjör. Den

förre borde inplaceras i någon av lönegraderna C 4—7 och den senare i

Cl—3. För varje central anläggning borde avses en driftsledare, vilken vid

de större anläggningarna borde vara ingenjör och vid de mindre verkmästare.

Löneplaceringen borde vara för ingenjörerna C 1—3; till verkmästarna borde

utgå arvode med 8,000—9,000 kronor.

Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd: Därest en differentiering

av löneförmånerna för den driftsledande personalen vid de centrala

anstalterna ansåges ofrånkomlig med hänsyn till anläggningarnas växlande

storleksordning inbördes, förutsatte lönenämnderna, att det från början

fastsloges, till vilken lönegrad vederbörande befattning vid varje särskild

anstalt skulle vara hänförd, så att icke valfrihet förelåge i fråga örn lönegradsplaceringen

vid en och samma anstalt. Beträffande löneställningen för

överingenjören i den centrala tekniska och driftsekonomiska ledningen ville

lönenämnderna förorda, att denne befattningshavare inplacerades i lönegraden

C 8.

Sveriges arbetsledareförbund: Därest en centralisering genomfördes, borde

arbetsledarebefattningar inrättas vid de större verkstäderna i 18 och 14 lönegraderna

samt vid de mindre verkstäderna i 16 lönegraden.

Beträffande vissa med centralisationen sammanhängande personalfrågor

lia under remissbehandlingen följande synpunkter framkommit.

Arméförvaltningen: Det måste anses tveksamt, huruvida förtidspensionen

till viss övertalig personal borde fastställas med utgångspunkt från kungörelsen

1926: 10. Förmännens inordnande under militära icke-ordinariereglementet

samt numera gällande bestämmelser angående arbetarpensionering syntes

lia medfört, att förutsättningarna för denna frågas bedömande väsentligt förändrats

sedan nämnda kungörelses tillkomst. Det syntes vara mest rationellt

att sätta här ifrågavarande förtidspension i direkt relation till de uppskjutna

livräntor, som enligt gällande pensionsreglementen tillkomme vederbörande.

Statens arbetsmarknadskommission: Enligt det av utredningen angivna

minimialternativet hade förutsatts, att omkring 400 skrädderiarbetare, 280

skomakeriarbetare, 40 tvättarbetare samt 100 förmän av ej specificerad

yrkestillhörighet icke skulle kunna beredas fortsatt sysselsättning vid genomförd

centralisering. Utredningen hade icke berört möjligheten att bereda

dessa annan civilmilitär sysselsättning, men kommissionen ifrågasatte, örn

icke med hänsyn till militärväsendets allmänna expansion åtminstone en

del genom omplaceringar kunde beredas fortsatt civilmilitiirt arbete. Härvid

syntes i första hand de med längre anställningstid vid försvarsväsendet böra

ifrågakomma Såvitt kommissionen nu kunde bedöma frågan syntes möjligheterna

att överföra den genom centraliseringen övertaliga arbetskraften till

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 179.

annan statlig verksamhet av motsvarande art icke vara siirledes gynnsamma.

Utsikterna att vid ett genomförande av förslaget utan större tidsutdräkt

bereda de entledigade sysselsättning av motsvarande art på öppna marknaden

vore i första liand beroende av tidpunkten för omorganisationens

genomförande samt de entledigades levnadsålder och yrkeskvalifikationer.

Därest omorganisationen skulle genomföras under en snar framtid, syntes

det icke uteslutet, att arbetare tillhörande yngre årgångar skulle utan alltför

stora hinder kunna beredas arbete på arbetsmarknaden. I den man de entledigade

utgjordes av äldre arbetskraft, ställde sig givetvis denna överföring

svårare. Behovet av skomakeriarbetare för skoreparationsarbeten och skrädderiarbetare

för lagnings- och ändringsarbeten vore för närvarande ganska

stort men dock icke av sådan omfattning, att hela den entledigade arbetsstyrkan

inom dessa grupper skulle med säkerhet kunna beredas sysselsättning

inom sitt yrke. Efterfrågan av arbetskraft på arbetsmarknaden i allmänhet

vore emellertid av sådan storleksordning, att den entledigade

arbetskraften i viss mån skulle kunna utan särskilda åtgärder från statsmakternas

sida absorberas inom andra verksamhetsgrenar. Örn så icke skulle

visa sig bli fallet på grund av exempelvis en väsentlig omsvängning av

arbetsmarknadsläget, funnes möjligheten att genom omskolning vid statliga

beredskapskurser underlätta övergången för dem till andra yrkesområden.

För sv ar sv eric ens civila personals förbund: Självfallet finge man utgå från

att en betydande del av den nuvarande personalen vore anställd på grund

av utökningen under beredskapen. Denna del av personalen hade i regel

icke räknat med några varaktiga anställningar efter det nuvarande tillståndets

upphörande. Det funnes emellertid bland denna personalgrupp en del

anställningshavare, som ersatt pensionsavgångna och därvid inrättat sig för

mera stadigvarande anställningar. Härtill borde vederbörlig hänsyn tagas.

I detta fall borde överflyttning till de centrala anstalterna ske av personal,

som så önskade. För särskilt yngre arbetare, som anställts under beredskapen

och vars anställningar komme att upphöra genom omorganisationen,

torde systemet med avskedsgratifikationer vara tillfyllest. För gratifikations

erhållande borde emellertid icke erfordras längre tids anställning än

två år. Gratifikationen borde vidare motsvara minst två månadslöner. De

arbetare, som på grund av ålder icke lämpligen kunde inplaceras i den

nya organisationen, borde beredas tillfälle att kvarbliva vid de lokala förbandsverkstäderna.

Försvarets civila tjänstemanna förbund: Enligt förbundets uppfattning torde

stora svårigheter möta att vid ett överförande av den övertaliga arbetarpersonalen

till den privata arbetsmarknaden bereda densamma arbete i nuvarande

yrken. I den mån arbetsmöjligheter komme att förefinnas i personalens

egna eller i närliggande yrken, borde företrädesrätt till erhållande

av arbete tillkomma den övertaliga personalen. Vid behandling av frågan

om ersättning åt övertalig personal borde samma principer följas som de,

vilka kommit till uttryck i propositionen 1983:233 i samband med avskedande

av övertaliga tjänstemän vid domänverket.

Sveriges arbetsledareförbund: Den nuvarande arbetsledande personalen

vid truppförbandens verkstäder borde i största möjliga utsträckning beredas

fortsatt anställning i statens tjänst på icke försämrade villkor. Därest arbetsledande

personal måste avskedas, borde densamma beredas skäligt vederlag

efter grunder, som ur den anställdes synpunkter vore förmånligare än de,

som tillämpades för kontraktsanstiillda arbetsledare vid genomförandet av

1925 års härordning.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Departements
chefen.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 179.

Såsom i det föregående närmare berörts, Ilar underhållstjänsten vid försvarsväsendet

av ålder kännetecknats av en långt gående decentralisering. Vad

tvätt och reparation av beklädnadsartiklar beträffar utföres huvuddelen av

underhållsarbetet alltjämt vid de olika truppförbandens egna verkstäder. Den

decentralisering av underhållstjänsten, som sålunda hittills tillämpats, har

medfört, att verkstadsdriften i allt väsentligt erhållit karaktären av hantverk.

Emellertid lia på sistone vissa åtgärder vidtagits, vilka syfta till en effektivisering

av underhållstjänsten. Sålunda har genom arméförvaltningens intendenturdepartements

försorg igångsatts viss försöksverksamhet avseende såväl

skrädderi- som skomakerireparationer. Resultaten från denna försöksdrift ha

givit vid handen, att genom tillämpning av mer industrimässiga arbetsmetoder

betydande besparingar äro möjliga att ernå på förevarande område.

De undersökningar, som härefter verkställts av 1942 års militära reparationstjänstutredning,

lia ytterligare bestyrkt, att en övergång från den nuvarande,

i hantverksmässiga former bedrivna verksamheten till industriell drift i större

skala skulle vara ägnad att medföra påtagliga fördelar i tekniskt och ekonomiskt

hänseende. Utredningen har med stöd av industrimässiga kalkyler

närmare belyst den ekonomiska innebörden av en centralisering av nuvarande

verkstadsdrift och därvid funnit, att den besparing, som i jämförelse

med driften vid lokala verkstäder och tvättinrättningar skulle uppkomma vid

en koncentrering av underhållstjänsten till en verkstadsorganisation av viss

given storleksordning, kail uppskattas till i runt tal 5 miljoner kronor årligen

enligt nuvarande pris- och löneläge. Denna siffermässiga uppskattning

av besparingen har rönt viss kritik från en del av de hörda myndigheternas

sida. Oavsett örn de av utredningen framlagda kalkylerna på samtliga

punkter kunna anses fullt bärande eller ej —- det vill synas som örn de

framställda erinringarna i vissa hänseenden icke sakna fog — lärer den gjorda

undersökningen enligt min mening dock klart giva vid handen, att vid ett

realiserande av centraliseringstanken de med omläggningen förbundna investeringarna

i form av fasta anläggningar och rationell teknisk utrustning kunna

göras i hög grad räntabla.

Uppenbart är vidare, att en koncentrering av verkstadsdriften måste vara

ägnad att skapa ökade möjligheter för ett sakkunnigt och enhetligt bedömande

av de med underhållsväsendet sammanhängande tekniska problemen. Ur industriella

och driftsekonomiska synpunkter lära sålunda mycket starka skäl tala

till förmån för en omläggning i anslutning till de sakkunnigas förslag av denna

underhållstjänst.

Örn således rent tekniska och industriella faktorer tala för en centralisering

av underhållstjänsten, bör givetvis icke förbises, att en driftskoncentration

kan ur militära synpunkter vara förenad med vissa nackdelar. Reparationst

jänstutredningen har närmare berört de olägenheter, som härvidlag

kunna uppkomma. Olägenheterna torde huvudsakligen hänföra sig till den

ökade transportapparaten ävensom till att truppförbanden med hänsyn till

transportavstånden och kravet på en någorlunda jämn belastning vid de centrala

anstalterna nödgas avvara reparationsgodset under något längre tid än

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 179.

för närvarande, på grund varav den i bruk varande persedelstocken mäste ökas.

Från militärt håll ha dessa olägenheter delvis starkt understrukits. Utan att

underskatta betydelsen i och för sig av de invändningar, som sålunda ur rent

militära synpunkter rests mot tanken på en centralisering av underhållstjänsten,

finner jag dock de påtalade olägenheterna icke kunna tillmätas avgörande

betydelse vid jämförelse med de fördelar, främst i ekonomiskt hänseende,

som böra kunna vinnas genom den ifrågasatta omläggningen. Självfallet

böra emellertid vid verksamhetens bedrivande alla möjligheter tillvaratagas

att utan oskälig ökning av kostnaderna tillgodose befogade önskemål från

förbandens sida. I detta hänseende böra stora krav ställes på ledningen

av de ifrågasatta tvätt- och reparationsanstalterna. I vad mån en ökning av

persedelstocken blir behövlig vid centralisering av tvätt- och reparationstjänsten

kan bedömas först sedan någon tids erfarenhet rörande den nya organisationen

föreligger. Även örn en sådan ökning skulle bliva behövlig, anser

jag mig böra giva min anslutning till de sakkunnigas förslag till sammanförande

av förevarande underhållstjänst vid försvarsväsendet till ett fåtal

större anläggningar.

Enligt utredningens förslag skulle åtgärderna begränsas till att avse reparation

av uniformspersedlar och skodon samt övriga bekläclnadsartiklar ävensom

utförande av tvätt.

I ett par av remissyttrandena ha härutöver förordats åtgärder för centralisering

av reparationstjänsten även på andra områden. Härvid torde ha

avsetts jämväl reparation av annan intendenturmateriel, såsom sadelmakeri-,

måleri- och träarbeten, ävensom viss tygmateriel.

I anledning härav vill jag framhålla, att en starkare koncentration av reparationsverksamheten

torde i tekniskt och ekonomiskt hänseende vara fördelaktig

endast då fråga är örn artiklar, som kunna underhållas genom tillämpning

av i stort sett ensartade arbetsmetoder. Av dessa skäl är en centralisering

av tvättjänsten liksom även av beklädnadsunderhållet i övrigt på

sätt de sakkunniga föreslagit att förorda. För en starkare centralisering till

anstalter, gemensamma för större områden, lämpar sig däremot i allmänhet

icke reparation av motorfordon, artilleripjäser och annan tygmateriel liksom

ej heller snickeriarbeten till den del dessa sistnämnda icke äro att hänföra

till nytillverkning. Beträffande dessa former av reparationstjänst få mera rationella

och ekonomiskt fördelaktiga driftsformer sökas genom sammanförande

såvitt möjligt av reparationsverkstäder på en och samma ort till en gemensam

verkstad. Att vad särskilt beträffar intendenturmateriel ett framträdande behov

av åtgärder i denna riktning föreligger vid truppförbanden har konstaterats

vid en genom min försorg utförd preliminär undersökning, av vilken framgått,

att för närvarande, trots av arméförvaltningens intendenturdepartement vidtagna

åtgärder, vid ett och samma förband kunna finnas exempelvis två å tre

snickeriverkstäder av mycket begränsad omfattning men tillhopa sysselsättande

ett ej obetydligt antal förmän och arbetare. Även beträffande tygmateriel

föreligger ett motsvarande behov, kännetecknat bland annat därav att på

en och samma plats olika försvarsgrenar kunna förfoga över skilda anläggningar

för reparation av i stort sett likartad materiel.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts •proposition nr 179.

Enligt vad jag inhämtat äro emellertid förhållandena på dessa områden

föremål för intendentur- och tygdepartementens uppmärksamhet. I fråga örn

tygmateriel föreligger förslag till modernisering av tygverkstäderna vid vissa

truppförband, vid vars utarbetande en huvudprincip varit att på en och samma

ort till en enda anläggning koncentrera reparationstjänsten vid samtliga på

orten förlagda militära förband. Härvid har hänsyn tagits även till behovet

av centraliserade reparationsverkstäder för sådan intendenturmateriel, som

icke vid ett genomförande av de sakkunnigas föreliggande förslag skulle komma,

att underhållas vid för flera orter gemensamma centralanläggningar. Vid planläggningen

av nämnda tygverkstäder har även på mitt föranstaltande beaktats

önskemålet att icke på en och samma ort upprätthållas skilda verkstäder för

de olika försvarsgrenarna.

I annat sammanhang återkommer jag till frågan om anvisande av anslag

för de av dessa tygverkstäder, som befunnits böra redan under nästa budgetår

komma till stånd. Beträffande de återstående anläggningarna pågår utredning

inom arméförvaltningens tygdepartement, som i sinom tid torde komma att

framlägga förslag i dessa delar.

Jag utgår alltså från att beträffande tvätt samt reparation av skodon

och andra beklädnadsartiklar en centralisation till för flera orter gemensamma

anläggningar skall på sätt de sakkunniga förordat komma till stånd

men att beträffande övrig militär underhållstjänst centialiseringsåtgärderna

skola i huvudsak avse sammanförande i den utsträckning som prövas lämplig

av verkstäder på en och samma ort till en för orten gemensam central verkstad.

Jag förutsätter dock, att även i fortsättningen behov kommer att föreligga att

vid de särskilda truppförbanden disponera en eller annan yrkesarbetare jämte

erforderlig militär handräckningspersonal för utförande av smärre, brådskande

reparationer. På försvarsgrenarnas intendentur- och tygmyndigheter liksom

även på ledningen av de nya centralverkstäderna bör emellertid ankomma

att tillse att denna verksamhet icke erhåller större omfattning än som från

ovan angivna förutsättningar är nödvändigt med hänsyn till föreliggande behov.

Det bör även framhållas, att i varje fall i fredstid viss reparations- och

underhållsverksamhet torde vad beträffar tygmateriel kunna koncentreras till

sådana för truppförbanden centrala anstalter som Carl Gustafs stads gevärsfaktori,

gasmaskfabriken i Åker och centrala torpedverkstaden.

Några meningsskiljaktigheter rörande lämpligheten av de av de sakkunniga

till uppförande ifrågasatta anstalterna för tvätt och reparation av beklädnadsartiklar

i Boden och på Gotland ha icke framkommit. Någon tvekan örn behovet

av en dylik anläggning i Stockholm torde ej heller föreligga. Den närmare

utformningen av organisationen i övrigt torde få bli beroende på fortsatt

övervägande inom 1942 års militära reparationstjänstutredning. Jag förutsätter,

att de i remissyttrandena framförda synpunkterna på platsvalet och

därmed sammanhängande spörsmål härvid beaktas. I likhet med statens krisrevision

finner jag dePkunna ifrågasättas, örn icke de militära förbanden i och

invid Karlskrona böra kunna utnyttja den för denna del av landet avsedda

centralanstalten.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 179.

Till frågan om driftsform och central ledning av förevarande underhållstjänst

återkommer jag senare denna dag vid anmälan av förslag angående organisationen

av försvarsväsendets centrala förvaltning. Jag har därvid för avsikt

att föreslå, att tvätt- och reparationsanstalterna jämte vissa andra industriella

anläggningar inom försvarsväsendet inordnas under ett statligt affärsföretag

och i administrativt, tekniskt och ekonomiskt hänseende ställas under

gemensam fabriksledning, benämnd försvarets fabriksstyrelse.

Ett särskilt problem i samband med en centralisering av underhållstjänsten

utgör frågan örn de åtgärder, som kunna befinnas påkallade i syfte att kompensera

den blivande övertaliga förmans- och arbetarpersonalen för de olägenheter,

som bli en följd av personalens entledigande. För egen del har utredningen

icke ansett sig kunna uttala något bestämt omdöme, huru långt gående

åtgärder som böra vidtagas. Utredningen förutsätter emellertid att det under

nuvarande förhållanden icke skall möta några större svårigheter för åtminstone

den yngre personalen att erhålla ny anställning. Då det emellertid kan

antagas, att efter entledigandet någon tid kommer att förflyta, innan annan

anställning kan erhållas, har utredningen funnit det kunna ifrågasättas huruvida

icke personalen bör tillerkännas särskilda förmåner i form av avskedsgratifikationer

eller årliga ersättningar.

Frågan örn de åtgärder, som i förevarande sammanhang kunna visa sig

erforderliga, blir givetvis i första hand beroende av det vid tidpunkten för

omorganisationens genomförande rådande läget på arbetsmarknaden och

möjligheterna att bereda den övertaliga personalen sysselsättning inom andra

verksamhetsområden. Statens arbetsmarknadskommission har uttalat, att

därest omorganisationen genomföres under en nära framtid, det icke syntes

uteslutet att arbetare tillhörande yngre årgångar skulle kunna utan alltför

stora svårigheter beredas arbete. Med hänsyn till försvarsväsendets allmänna

expansion syntes det vidare kunna sättas i fråga, örn icke åtminstone en del

av personalen genom omplacering kunde beredas fortsatt arbete i försvarets

tjänst.

För egen del utgår jag från att den personal, som nu sysselsättes vid

truppförbandens ifrågavarande tvättinrättningar och verkstäder, kommer att

i mån av lämplighet tagas i anspråk vid rekryteringen av personalen i de centrala

tvätt- och reparationsanstalterna. Nu anställd personal, som ej kan på

denna väg beredas fortsatt anställning och ej heller kan sysselsättas vid den

reparationsservice, som enligt vad av mig i det föregående anförts bör fortfarande

vara i viss omfattning anordnad vid truppförbanden, torde böra i den

mån så finnes möjligt tagas i anspråk för lämpligt förrådsarbete m. m. såsom

civil handräckningspersonal vid truppförbanden. Givet är emellertid, att endast

en del av ifrågavarande personal kan erhålla sådana arbetsuppgifter och att ett

urval efter lämplighet härvidlag måste ske. Det är för närvarande svårt att

bilda sig en uppfattning om i vad mån den övriga personalen kan beredas fortsatt

sysselsättning inom försvarsväsendet. I betraktande av ovissheten rörande

de allmänna konjunkturerna på arbetsmarknaden synes man få räkna med

att åtminstone en del av denna personal kan komma att sakna möjlighet att

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 179.

vinna ny anställning. Under sådana förhållanden torde försiktigheten bjuda,

att ståndpunkt nu tages till frågan om vidtagande av särskilda åtgärder till

mildrande av de olägenheter, som kunna uppkomma för den därav berörda

personalen.

Utredningen har erinrat, hurusom statsmakterna tidigare vid några tillfällen

haft att taga ställning till frågan örn beredande av ekonomisk kompensation

åt personal, som blivit övertalig till följd av organisationsförändringar

inom olika statliga verksamhetsområden. Sålunda beslöt 1925 års riksdag att

bereda viss dag- och månadslönarpersonal, som blev övertalig i följd av

den då beslutade nedskärningen av försvarsorganisationen, särskilda förmåner

i form av förtidspension eller avskedsersättning. Vidare fattade statsmakterna

i samband med domänverkets omorganisation år 1933 beslut örn

vissa särskilda förmåner åt övertalig tjänstemannapersonal därstädes.

Vid valet mellan de ersättningsformer, som skulle kunna ifrågakomma, har

utredningen närmast uttalat sig för en tillämpning av de år 1925 beslutade

ersättningsgrunderna med den modifikation, som betingas av att numera

en fullt ordnad tjänstemanna- och arbetarpensionering genomförts. De ersättningar,

som i samband med 1933 års omorganisation av domänverket tillerkändes

viss tjänstemannapersonal, voro av särskilda skäl ej oväsentligt

förmånligare än de nyssnämnda och ha icke upptagits till närmare övervägande

från utredningens sida.

För egen del finner jag mig i anslutning till utredningens förslag böra förorda,

att till personal, som uppfyller de i 1925 års ersättningsgrunder angivna

villkoren för erhållande av förtidspension, skall årligen utgå särskild ersättning

fram till den ålder, då tjänstelivräntor jämlikt gällande pensionsreglementen

erhållas. Med hänsyn till värdet av de tjänsteli vräntor, som från

denna ålder utgå till denna personalgrupp, torde de årliga ersättningarna böra

avvägas med utgångspunkt från de enligt kungörelsen 1926:10 beräknade förtidspensionerna,

ökade med 10 procent jämte rörligt tillägg och kristillägg.

Vad angår den övertaliga personalen i övrigt anser jag mig böra med biträdande

av utredningens förslag tillstyrka, att avskedsgratifikation må utgå till

den, som kan räkna minst fem års anställning, varvid dock förmånen i fråga

ej bör tillkomma personal, som anställts på grund av den förstärkta försvarsberedskapen,

och ej heller den, som redan överskridit pensionsåldern. Utredningen

har utgått från att gratifikationen skulle motsvara en månadslön. För

egen del finner jag det skäligt att gratifikationen för äldre personal, förslagsvis

med tio års anställningstid och därutöver, bestämmes till två månadslöner.

I övrigt torde beträffande rätt till ersättning för övertalig personal

kunna i huvudsak tillämpas de bestämmelser, som innefattas i 1925 års

ersättningsgrunder. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela närmare

föreskrifter i ämnet i huvudsaklig överensstämmelse med vad av mig

nu anförts.

Såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår, ha kostnaderna

för erforderliga nybyggnader och maskinanskaffningar m. m. i utredningens

principbetänkande approximativt uppskattats till 5.9 miljoner kronor

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 179.

enligt 1939 års priser, varifrån dock beräknats avgå dels ett belopp av

750.000 kronor, utgörande uppskattad nyanskaffningskostnad för sådan maskinell

utrustning, som förutsatts kunna övertagas från nuvarande tvättinrättningar

och reparationsverkstäder, dels och — under förutsättning att de nuvarande

lokalerna för marinens tvättinrättning och reparationsverkstäder i

Karlskrona kunna disponeras för en blivande centralanstalt för Sydkustens

marindistrikt — ett belopp av 230,000 kronor. Nybyggnadsprogrammets

genomförande skulle därmed stanna vid en kostnad av 4.9 2 miljoner kronor,

motsvarande en byggnadskostnad av tillhopa 6.4 miljoner kronor enligt nuvarande

prisläge.

I de av utredningen sedermera framlagda förslagen till uppförande av tvättoch

reparationsanstalter i Stockholm, i Boden och på Gotland ha kostnaderna

för byggnader och maskinanskaffning m. m. beräknats till sammanlagt 3,035,000

kronor. I samband därmed har utredningen anmält, att kostnaderna för

återstående för försvarsväsendet erforderliga centralanläggningar, enligt

i principbetänkandet angiven organisationsplan, beräknas uppgå till 4.1

miljoner kronor. Programmets genomförande skulle således draga en

total engångskostnad av (3,035,000 + 4,100,000 =) 7,135,000 kronor Den

frånsett inträdd prisfördyring uppkommande merkostnaden å (7,135,000 —- 6,400,000=) 735,000 kronor är enligt vad utredningen uppgivit beroende på

dels att Stockholmsanläggningens lokalutrymmen med tanke på det planerade

gamisonssjukhusets tvättbehov ävensom för möjliggörande av central försöksverksamhet

m. m. tillmätts större än som ursprungligen avsetts, dels och

att Gotlandsanstalten ansetts böra dimensioneras jämväl för landstingets sjukvårdsinrättningars

tvättbehov.

Örn det vid den fortsatta utredningen skulle visa sig ändamålsenligt att —

såsom i remissutlåtandena ifrågasatts av arméförvaltningen respektive av

statens krisrevision — bibehålla vissa av de nuvarande anläggningarna och

eventuellt öka antalet centrala anstalter med ytterligare en, respektive i driftsekonomiskt

syfte sammanföra de redan befintliga Ivarlskronaanläggningarna

med den av utredningen ifrågasatta centralanstalten för södra delen av landet,

torde de sålunda framlagda kostnadsberäkningarna behöva revideras. Utredningen

håller emellertid före, att totalkostnaderna för de återstående anläggningarna,

även om vissa ändringar i principbetänkandets uppläggning skulle

anses påkallade, böra kunna inrymmas inom den ovan angivna kostnadsramen,

4.100.000 kronor. För egen del anser jag mig icke böra i frågans nuvarande läge

ingå på ett närmare bedömande av storleken av de återstående kostnaderna

men utgår från att anläggningarna planeras på sådant sätt, att engångskostnaderna

om möjligt skola kunna inrymmas inom den av utredningen angivna

ramen.

II. Förslag om uppförande av centrala tvätt- och reparationsanstalter

i Stockholm och Boden samt på Gotland.

I det föregående har jag närmare angivit min inställning till 1942 års militära

reparationstjänstutrednings principförslag angående centralisering av

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 179.

underhållstjänsten och därvid skisserat de allmänna linjer, efter vilka den tilltänkta

omläggningen enligt min mening bör genomföras.

Såsom förut berörts har reparationstjänstutredningen till fullföljande av

det utredningen givna uppdraget numera inkommit med detaljerade förslag

beträffande vissa med den ifrågasatta centraliseringen sammanhängande nybyggnadsfrågor.

Sålunda föreligga från utredningens sida förslag örn uppförande

av centrala tvätt- och reparationsanstalter i Stockholm och Boden samt

på Gotland. Förslag i fråga om centrala dylika anstalter för försvarsväsendet

i övrigt torde vara att förvänta inom en nära framtid. Till denna del av

nybyggnadsprogrammet torde såsom förut nämnts ställning icke kunna tagas

inom sådan tid, att framställning i ämnet kan föreläggas innevarande års

riksdag.

Då det ur skilda synpunkter synes angeläget, att den tilltänkta centraliseringen

med det snaraste kommer till stånd, tillstyrker jag, att medel nu

anvisas för inrättande i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens

förslag av centrala tvätt- och reparationsanstalter i Stockholm och Boden

samt på Gotland. I det följande upptager jag till behandling de föreliggande

förslagen vart för sig i nu nämnd ordning.

I. Central tvätt- och reparationsanstalt i Stockholm.

Den ifrågavarande anläggningen avses enligt utredningens förslag skola betjäna

följande truppförband och anstalter ur armén, marinen och flygvapnet,

nämligen Svea livgarde, Upplands regemente, Livregementet till häst, Göta

pansarlivgarde, Södermanlands pansarregemente, Svea artilleriregemente,

Stockholms luftvärnsregemente, Svea ingenjörkår, Signalregementet, Första

tygkompaniet, Första intendenturkompaniet, krigsskolan, infanteriskjutskolan,

arméns underofficersskola, Stockholms örlogsstation, Vaxholms kustartilleriregemente,

sjökrigsskolan, Västmanlands flygflottilj, Roslagens flygflottilj,

Svea flygflottilj, Södermanlands flygflottilj, Bråvalla flygflottilj, Upplands

flygflottilj, flygkadettskolan och det blivande garnisonssjukhuset i Stockholm.

Eventuellt skulle dock Bråvalla flygflottilj hänvisas till annan centralanstalt.

Frågan härom har förutsatts få bli beroende på fortsatt utredning.

Valet av plats för den blivande anläggningen har av reparationstjänstutredningen

ägnats särskild uppmärksamhet. Utredningen erinrar, att

arméförvaltningens intendenturdepartement och fortifikationsstyrelse med

skrivelse den 22 maj 1942 till Kungl. Maj:t överlämnat förslag till nybyggnad

för arméns tvättanstalt i Stockholm, enligt vilket förslag anstalten skulle

förläggas till arméns intendenturförråds område vid Bagartorp å Järvafältet.

Då den nu ifrågasatta anläggningen skulle bli av väsentligt större omfattning

än den nyssnämnda, har utredningen emellertid ansett sig böra undersöka

även andra tänkbara lösningar av förläggningsfrågan, varvid hänsyn

tagits till arbetskrafts- och bostadsförhållanden, vatten- och avloppsförhållanden

samt transportmöjligheter m. m. Sålunda ha undersökningar verkställts

dels angående vissa inom Järvafältet belägna platser, dels ock angående ett

antal andra platser i Stockholms närhet. Vid valet mellan olika tänkbara

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 179.

förläggningsplatser har det för utredningen framstått såsom ett önskemål,

att anstalten förlägges till kronan tillhörig mark och örn möjligt till sådan

plats inom Järvafältet, att anläggningen icke inverkar störande på truppförbandens

övningar. Efter övervägande av samtliga på frågan inverkande omständigheter

har utredningen stannat vid att förorda anstaltens förläggande

till ett inom Järvafältet beläget område omkring 800 meter söder örn Norrvikens

järnvägsstation, omedelbart väster örn landsvägsundergången. Avgörande

för utredningens ställningstagande härvidlag har varit, att detta

alternativ erbjuder ett lämpligt läge, god tillgång till i dyrortshänseende

billigare arbetskraft än övriga ifrågasatta alternativ samt goda vatten- och

avloppsförhållanden. Militärbefälhavaren för IV. militärområdet och kommendanten

i Stockholm ha förklarat sig icke ha något att ur militär synpunkt

erinra mot anstaltens förläggande till angivna plats. Utredningen framhåller,

att frågan örn utnyttjande av erforderlig vattentäkt enligt detta alternativ

torde förutsätta legalisering från vederbörande vattendomstols sida.

Utredningen har i sitt principbetänkande räknat med att de centrala tvättoch

reparationsanstalterna dimensioneras efter det kommande fredsbehovet

av tvätt och reparation med viss marginal för toppbelastningar. Till grund

för bedömandet av tvätt- och reparationsbehovet ha lagts från försvarsgrenscheferna

inhämtade uppgifter rörande antalet tjänstgöringsdagar för

truppförbanden enligt 1942 års försvarsordning. De truppförband och anstalter,

som skulle betjänas av Stockholms-anläggningen, skulle enligt

nämnda uppgifter per normalår lia sammanlagt 6,661,448 tjänstgöringsdagar.

Med utgångspunkt från ett vattentvättbehov motsvarande 0.3 kilogram per

tjänstgöringsdag, skulle anläggningen således behöva lia en årskapacitet av

(0.3 X 6,661,448=) 1,998,434 eller i runt tal 2 miljoner kilogram. Med hänsyn

till det planerade uppförandet av ett nytt garnisonssjukhus på Järvafältet

har utredningen emellertid ansett sig böra räkna med att den centrala anläggningen

dimensioneras med utgångspunkt från att även sjukhusets tvätt

— uppskattningsvis 300,000 kilogram per år — ombesörjes vid centralanläggningen.

Detta föranleder en viss kostnadsökning utöver vad i utredningens

principbetänkande förutsatts. Tills vidare skulle dock den maskinella utrustningen

begränsas till en tvättkapacitet av cirka 2 miljoner kilogram per år.

Behovet av kemisk tvätt har beräknats till 300,000 kilogram per år. För

skrädderireparationer skulle erfordras två arbetsgrupper för reparation av

kommiss- och pälspersedlar samt två arbetsgrupper för reparation a*v linneoch

bomullspersedlar. Vidare skulle erfordras åtta strumpstoppningsgrupper

och en vantstoppningsgrupp. För skoreparationsverkstaden skulle slutligen erfordras

en arbetsgrupp med en kapacitet av 375 par skor per dag.

Anläggningen har förutsatts utförd antingen i betong eller i betongstomme

med ytterväggar av tegel. Kostnadsminskningen i det senare utförandet är

emellertid så ringa, att utredningen förordat byggnadens utförande i betong.

De totala byggn ad sko st na der na för det av utredningen förordade Norrvikenalternativet,

däri inräknade kostnader för skyddsrum i källarvåningen,

ha beräknats till 1,285,000 kronor, fördelade på följande poster.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 179.

Byggnad med fast inredning .................................. kronor 795,000

Fannhus med skorsten och kolgård .......................... » 60,000

Utvändiga arbeten (planering, vägar, stängsel, dränering

m- m-) ........•••■■........................................... » 26,000

Värme, ånga, ventilation, sanitetsteknisk inredning och rörgravar.

......................................................... » 265,000

Elektrisk anläggning............................................ » '') 67,000

Administrations- och oförutsedda utgifter (6 procent) ...... » 72.000

Summa kronor 1,285,000

Med avseende å maskinutrustningen förutsätter utredningen, att vissa

maskiner och inventarier kunna övertagas från nuvarande verkstäder och

tvättinrättningar. Härutöver erforderliga maskiner beräknas draga en ny anskaffningskostnad

av sammanlagt 470,000 kronor. Utredningen förutsätter,

att värdet av övertagen maskinutrustning bör ingå i driftskalkylerna.

Med avseende å personalbehovet har utredningen anfört följande.

Såsom chef för Stockholmsanläggningen bör avses en högskoleutbildad

ingenjör med god praktik som arbetsledare. Befattningen bör tillsättas på

viss tid och inplaceras i lönegraden C 3. Vid anstalten beräknas följande

administrations- och förmanspersonal erforderlig.

1 tvättföreståndare ..................

2 bitr. tvättföreståndare (kvinnliga)

1 skrädderiförman ..................

1 bitr. skrädderiförman ............

1 skomakeriförman..................

1 bitr. skomakeriförman ............

1 kontorsbiträde ....................

1 skrivbiträde ........................

lönegraden MEo 17 (lägst)

» MEo 9

» MEo 14

» MEo 9

MEo 14

» MEo 9

MEo 4

» MEo 2

Vid anstalten beräknas följande antal arbetare komma att sysselsättas.

Manliga Kvinnliga Summa

Eldare, tillika reparatörer och chaufförer .......... 4 — 4

Vattentvätt ............................................ 5 45 50

Kemisk tvätt .......................................... 2 1 3

Skrädderi .............................................. — 37 37

Skomakeri.............................................. 32 — 32

Städerska .............................................. — 1 l

Summa 43 84 127

Marinförvaltningen har icke funnit anledning till några väsentliga erinringar

mot förslaget. Därest den nya anstalten kommer till stånd, bör enligt

ämbetsverkets mening frågan om bibehållande av marinens tvättinrättning

på Rindön upptagas till prövning först när erfarenhet vunnits angående den

nya inrättningens förmåga att betjäna kustartilleriförsvaret och kustflottan.

Så länge försvarsberedskap är rådande, är det enligt ämbetsverkets mening

nödvändigt, att driften vid tvättinrättningen på Rindön upprätthålles.

I fråga örn valet av plats för anläggningen ha arméförvaltningens

intendentur- och civila departement förklarat sig icke ha något att erinra

mot utredningens förslag.

’) Elektrisk kraft förutsättes levererad fritt anläggningen.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 179.

Av utredningen föreslagen planläggning av anstalten har föranlett

vissa erinringar från departementen, vilka även funnit byggnadskostnaderna

vara för lågt beräknade. Försvarsväsendets verkstadsnämnd,

som jämväl anser sistnämnda kostnader lågt beräknade med hänsyn till det av

utredningen förutsatta utförandet, har dock funnit vissa förändringar i byggnadernas

planläggning och byggnadstekniska utförande kunna genomföras,

varigenom vissa besparingar skulle kunna ernås.

Beträffande graden av centralisering uttalar flygförvaltningen, att

det synts angeläget, att tvättinrättningarna vid Västmanlands och Södermanlands

flygflottiljer icke slopas i och med att förbandens tvätt kommer

att utföras centralt utan att de bibehållas i reserv i avvaktan på erforderlig

erfarenhet av den nya organisationen.

Med avseende å personalbehovet lia följande uttalanden gjorts.

Intendentur- och civila departementen: Utredningens beräkningar angående

personalbehovet gåve ej anledning till erinran i annan mån än att av departementen

såsom erforderlig ansedd utökning av linnereparationsverkstäderna

återverkade jämväl på behovet av personal för denna gren av verksamheten.

Vidare syntes kvinnlig arbetskraft i stället för beräknad manlig sådan i viss

utsträckning kunna avses för vissa arbeten vid skomakeriverkstaden. Vidkommande

lönesättningen för den föreslagna personalen, ville det synas

departementen, att densamma i vissa fall vore för hög. Detta gällde bland

annat chefsbefattningen samt befattningarna såsom tvättföreståndare och

förmän.

Flygförvaltningen: Det av utredningen beräknade personalbehovet finge

anses otillräckligt. Anläggningens storlek komme otvivelaktigt att medföra

administrationsgöromål av sådan omfattning, att den för dessa göromål

beräknade personalen icke komme att förslå. De tekniska anordningarna

kunde förväntas nödvändiggöra ständig tillgång på åtminstone en maskinist.

Ämbetsverket kunde vidare svårligen inse, att anläggningen skulle kunna

reda sig med fyra manliga befattningshavare för de göromål, som tillkomme

eldare, tillika reparatörer och chaufförer. Ämbetsverket förutsatte, att personalfrågorna

komme att bli föremål för närmare utredning.

Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd: Den föreslagna

löneställningen för anstaltens chef hade icke givit lönenämnderna anledning

till erinran. Beträffande tvättföreståndaren syntes en inplacering i lönegraden

MEo 16 vara tillfyllest. Mot den föreslagna löneställningen för skrädderioch

skomakeriförmännen syntes någon mera vägande erinran ej vara att

framställa.

Statskontoret: Ämbetsverket ville för sin del förorda sådan jämkning i

den föreslagna lönegradsplaceringen av förmanspersonalen, att tvättföreståndaren

hänfördes till lönegraden MEo 15 samt skrädderi- och skomakeriförmännen

till lönegraden MEo 13.

2. Central tvätt- och reparationsanstalt i Boden.

Bodenanläggningen är enligt utredningens förslag avsedd att betjäna

följande truppförband och anstalter, nämligen Norrbottens regemente, samma

regementes jägarbataljon i Kiruna, Norrbottens artillerikår, Bodens artilleriregemente,

Luleå luftvärnskår, Bodens ingenjörkår, Signalregementets

kompani i Boden, Tredje tygkompaniet, Tredje intendenturkompaniet, Norrbottens

flygbaskår och garnisonssjukhuset i Boden.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 179.

I fråga om valet av plats för elen blivande anläggningen har utredningen

efter samråd med vederbörande militära myndigheter förordat anstaltens

förläggande till ett område mellan staden och truppförbandens förläggningsområden

eller samma tomtområde — beläget i korsningen av

Soldatgatan och Kyrkogårdsvägen -— som i annat sammanhang (jfr riksdagens

statsutskotts utlåtande 1942: 200) ifrågasatts för en badinrättning för Bodens

garnison och Bodens stad. Denna plats har befunnits vara ur såväl transport-

som personalsynpunkt lämpligt belägen, och valet av densamma skulle

förbilliga kostnaderna för en blivande badinrättning, därest en gemensam

värmecentral anordnas för bad- och tvättinrättningarna, Utredningen har även

undersökt möjligheten av anstaltens insprängande i berg. Detta alternativ

har emellertid såväl av militära skäl som ur kostnadssynpunkt ansetts böra

lämnas ur räkningen.

Till grund för bedömandet av tvätt- och reparationsbehovet ha lagts

motsvarande uppgifter rörande antalet tjänstgöringsdagar som beträffande

Stockholmsanläggningen. Enligt enahanda beräkningsgrunder, som angivits för

sistnämnda anläggning, skulle Bodenanläggningen för militärt behov behöva

ha en årskapacitet av i runt tal 550,000 kilogram. Utredningen har emellertid

räknat med att anläggningen skulle dimensioneras så, att även garnisons sjukhusets

tvätt efter utvidgningen kunde utföras vid denna. Sjukhusets tvättbehov

torde komma att uppgå till högst 300,000 kilogram per år. Därmed skulle

den centrala anläggningen få en årskapacitet av 850,000 kilogram. Behovet av

kemisk tvätt beräknas till 80,000 kilogram per år. För utförande av skrädderireparationer

skulle erfordras en arbetsgrupp för uniformer och pälsar samt

en för vattentvättgods. Yidare skulle erfordras två arbetsgrupper för strumpstoppning

och en för vantstoppning. Den utrustning, som verkstaden av tekniska

skäl ansetts böra ha, medgiver en belastning, som med 50 procent överstiger

det normala reparationsbehovet. Skoreparationsverkstaden beräknas ha

en kapacitet av 100 par per dag. Maskinutrustningen medgiver viss kapacitetsökning

genom intagning av ytterligare arbetskraft.

Anläggningen har ansetts böra utföras antingen i betong eller i trä. Utredningen

har låtit verkställa jämförande kostnadsberäkningar av ifrågavarande

båda byggnadsalternativ. Av beräkningarna framgår, att byggnaden utförd i

betong skulle ställa sig omkring 10 procent dyrare än vid utförande i trä. Med

hänsyn till säkerhets- och underhållssynpunkter har utredningen förordat byggnadens

utförande i betong.

De totala byggnadskostnaderna ha beräknats till 675,000 kronor, för
-

delade på följande poster.

Byggnad med fast inredning.................................... kronor 375,000

Utvändiga arbeten (planering, stängsel, dränering, rörgravar) » 27,000

Värme, ånga, ventilation och sanitetsteknisk inredning...... » 160,000

Elektrisk anläggning.............................................. » 74,000

Administrations- och oförutsedda utgifter (6 procent) ........ »_39,000

Summa kronor 675,000

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 179.

31

Nyanskaffningskostnaden för erforderlig maskinutrustning har beräknats

till 215,000 kronor. Vissa maskiner förutsättas kunna övertagas från nuvarande

verkstäder.

I fråga örn personalbehovet anför utredningen följande.

Såsom chef för anläggningen avses en kvalificerad ingenjör. Befattningen,

som bör tillsättas för viss tid, bör inplaceras i lönegraden C 2.

För anstalten beräknas följande administrations- och förmanspersonal:

1 tvättföreståndare .................

1 bitr. tvättföreståndare (kvinnlig)

1 skrädderiförman .................

1 skomakeriförman .................

1 kontorsbiträde ...................

1 skrivbiträde ......................

lönegraden MEo 15 (lägst)

» MEo 9

» MEo 13

» MEo 13

» MEo 4

» MEo 2

Vid anstalten beräknas följande antal arbetare komma att sysselsättas.

Manliga Kvinnliga Summa

Eldare, tillika chaufförer och reparatörer.......... 3 — 3

Vattentvätt ............................................ 3 25 28

Kemisk tvätt .......................................... 1 1 2

Skrädderi .............................................. . 10 j0

Skomakeri.............................................. 10 — 10

Summa 17 42 59

I fråga örn valet av plats för anläggningen ha arméförvaltningens

intendentur- och civila departement förklarat sig icke lia någon erinran att

framställa mot utredningens förslag.

Av utredningen föreslagen planläggning av anstalten har föranlett

vissa anmärkningar från departementen, vilka även ansett byggnadskostn

ad er na vara för lågt tilltagna. Beträffande verkstadsnämndens yttrande torde

få hänvisas till sid. 28.

Med avseende å personalbehovet ha departementen samt flygförvaltningen

anfört i huvudsak samma synpunkter som i yttrandena över den föreslagna

Stockholmsanläggningen. Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets

lönenämnd ha ifrågasatt, huruvida icke anstaltens chef borde kunna inplaceras

i lönegraden C 1. Vad beträffar tvättföreståndaren ha lönenämnderna

funnit en inplacering i lönegraden MEo 14 vara tillfyllest. Till jämförelse har

anförts, att tvättföreståndaren vid statens järnvägars tvättinrättning i Hagalund,

vilken inrättning till storleksordningen ej obetydligt överstege den nu

tilltänkta inrättningen, vore inplacerad i lönegraden A 15. Vad slutligen beträffar

skrädderi- och skomakeriförmännen, lia lönenämnderna ifrågasatt, huruvida

en inplacering i högre lönegrad än MEo 12 vore motiverad. Statskontoret

har föreslagit den jämkningen i löneställningen för förmanspersonalen, att

tvättföreståndaren borde hänföras till lönegraden MEo 13 samt skrädderi- och

skomakeriförmännen till MEo 12.

3. Central tvätt- och reparationsanstalt på Gotland.

Ben ifrågavarande anläggningen är enligt utredningens förslag avsedd att

betjäna de till Gotland förlagda truppförbanden. Såsom i det följande när
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 179.

mare beröres, har utredningen förutsatt, att anstalten skulle ombesörja jämväl

landstingets sjukvårdsinrättningars tvättbehov.

Utredningen har samrått med militärbefälhavaren för VII. militärområdet

angående de militära synpunkter, som göra sig gällande vid valet av plats

för den blivande anläggningen. Härom anför utredningen i huvudsak

följande.

Utredningen har genom besök närmare studerat de platser, som kunna

tänkas ifrågakomma för ändamålet, nämligen Visby, Tingstäde och Lärbro.

Militärbefälhavaren har på närmare anförda skäl förordat anstaltens förläggande

till Visby.

I Visby kan erforderligt utrymme disponeras å kronan tillhörig mark i

närheten av infanteriregementets kasernområde. Utredningen håller före att

— därest såsom utredningen i det följande föreslår anstalten förläggas till

Visby ■—- ifrågavarande område såsom det lämpligaste såväl med hänsyn till

vatten- och avloppsförhållanden som ur transportsynpunkt bör reserveras

för angivna ändamål. Tillgången på erforderlig arbetskraft i Visby är god. I

transporthänseende skulle anstaltens förläggande till Visby innebära det gynnsammaste

av olika tänkbara alternativ, i det att endast en mindre del av tvättoch

reparationsgodset hänför sig till utom Visby förlagda truppförband. Till

förmån för Visby-altemativet talar även, att ett samarbete med landstingets

sjukvårdsinrättning i fråga örn sjukhustvätten därigenom skulle underlättas.

Utredningen återkommer i det följande till denna fråga.

I Tingstäde kan erforderligt utrymme disponeras å kronan tillhörig mark.

Vatten kan erhållas från Tingstäde träsk. Verkställd undersökning av vattnets

beskaffenhet har givit vid handen, att detsamma har en hårdhetsgrad av 9.4.

Till jämförelse må nämnas, att Visby-vattnets hårdhetsgrad uppgår till 15. I

dyrortshänseende är Tingstäde kommun hänförd till billigaste ortsgrupp,

A-ort. Gentemot tanken på ett förläggande till Tingstäde av en blivande centralanstalt

talar emellertid bristande tillgång såväl på arbetskraft inom orten

som även på bostäder.

Vad Lärbro beträffar, kan utbyggnad av därstädes befintlig tvättinrättning

visserligen äga rum, i samband varmed skulle erfordras tillbyggnad av särskilda

avdelningar för kemisk tvätt och reparationsverkstäder. Utredningen

har emellertid kommit till den uppfattningen, att några större ekonomiska fördelar

icke stå att vinna med en dylik utvidgning, vartill kommer, att anläggningens

planlösning knappast skulle komma att fylla de krav, som böra uppställas.

Svårigheter torde föreligga att erhålla tillräcklig arbetskraft å orten,

varjämte särskilda åtgärder skulle behöva vidtagas för anordnande av personalbostäder.

Slutligen skulle ett förläggande av centralanstalten till Lärbro

eliminera den reserv vid mobilisering och under beredskapsförhållanden, som

den nuvarande anläggningen utgör.

Utredningen har efter övervägande av samtliga på frågan örn platsvalet

inverkande omständigheter i likhet med militärbefälhavaren kommit till den

uppfattningen, att den centrala anläggningen bör förläggas till Visby, varigenom

även det planerade samarbetet med landstinget underlättas.

Till grund för bedömande av tvätt- och reparationsbehovet ha uppgifter

rörande antalet tjänstgöringsdagar inhämtats från försvarsgrenscheferna.

På Gotland stationerade förband skulle enligt dessa uppgifter per normalår enligt

1942 års försvarsordning ha sammanlagt 956,880 tjänstgöringsdagar. Med

utgångspunkt från ett vattentvättbehov motsvarande 0.3 kilogram per tjänstgö
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 179.

Tingsdag skulle anläggningen sålunda behöva ha en årskapacitet av (0.3 X

956,880 =) 287,064 eller i runt tal 300,000 kilogram. Då emellertid driften vid

en tvättanstalt av denna jämförelsevis ringa omfattning skulle bli ekonomiskt

mindre gynnsam, har utredningen undersökt möjligheterna till samarbete med

andra myndigheter med behov av vattentvätt i syfte att erhålla underlag för en

större omsättning, varvid kostnaderna per kilogram tvättgods skulle kunna nedbringas.

Det har därvid visat sig, framhåller utredningen, att önskemål örn

sådant samarbete föreligger från landstingets sida i fråga örn dess sjukvårdsinrättningar.

De årliga tvättgodsmängderna vid sjukvårdsinrättningarna ha

uppgivits motsvara omkring 180,000 kilogram. Av sanitära skäl har emellertid

utredningen ansett, att epidemisjukhusets tvätt icke bör utföras vid den centrala

anstalten. Inrymmandet av de övriga sjukvårdsinrättningarnas behov i

den centrala tvättanstalten skulle då innebära, att kapaciteten borde utökas

med 150,000 kilogram per år. Därmed skulle den centrala anläggningen erhålla

en total årskapacitet av 450,000 kilogram. Tvättkostnaden per kilogram tvättgods

skulle enligt verkställda beräkningar bli omkring 4 öre lägre än vid en

anläggning, där endast det militära tvättbehovet skulle tillgodoses. På grund

härav har utredningen förordat samarbete med landstinget på angivet sätt. —

Behovet av kemisk tvätt har beräknats till en sjundedel av vattentvätten eller

omkring 45,000 kilogram per år. För skrädderireparationer skulle erfordras

en arbetsgrupp med en kapacitet av 250 kilogram per dag, som omväxlande

komme att reparera uniformer och vattentvättgods. Härvid har räknats med

en överdimensionering av minst 30 procent. Vidare skulle erfordras en arbetsgrupp

för strumpstoppning med en avverkningsförmåga av 250 par strumpor

per dag. Utrymme har beräknats för ytterligare en arbetsgrupp. För skomakeriverkstaden

har avsetts en maskinutrustning med en reparationskapacitet

av 80 par skor per dag. Denna beräknas under normala förhållanden bliva

utnyttjad till cirka 65 procent, med möjlighet att genom intagning av ytterligare

arbetskraft öka reparationskapaciteten med 50 procent.

Erforderlig nybyggnad för den blivande centralanstalten har ansetts böra

utföras antingen i betong eller i trä Utredningen har låtit verkställa en jämförande

kostnadsberäkning av ifrågavarande båda byggnadsalternativ. Därvid

ha byggnadskostnaderna uppskattats till 199,000 kronor vid byggnadens utförande

i betong och till 167,000 kronor vid utförande i trä. Med hänsyn till

att ventilationen i tvättavdelningen under alla förhållanden måste anordnas

så att fuktutslag på omgivande begränsningsytor undvikas, anser utredningen

en träbyggnad ur denna synpunkt fylla rimliga krav på teknisk kvalitet. Livslängden

för en dylik byggnad kan beräknas uppgå till 30 å 40 år. Utredningen

har i sina kostnadskalkyler räknat med nu nämnda byggnadsalternativ. De

totala byggnadskostnaderna ha uppskattats till 287,000 kronor, fördelade

på följande poster.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 179.

606 43 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 179.

Byggnad med fast inredning, omkring 3,125 kubikmeter efter

en kostnad av kronor 53: 30 per kubikmeter .............. kronor 167,000

Utvändiga arbeten (planering, stängsel, kabelgravar, avlopps
grav,

dränering)................................................ » 10,000

Lös inredning .................................................... » 5,800

Eörledningsarbeten:

Ventilation...................................................... » 9,000

Värmeledning .................................................. » 13,000

. Anganläggning.................................................. » 34,000

Sanitär inredning.............................................. » 10,000

Elektrisk likströmsanläggning1).................................. » 22,000

Administrations- och oförutsedda utgifter (6 procent) ........ » 16,200

Summa kronor 287,000

Nyanskaffningskostnaden för erforderlig maskinutrustning har uppskattats

till sammanlagt 103,000 kronor. Vissa maskiner förutsättas kunna övertagas

från nuvarande verkstäder och tvättinrättning.

I fråga örn personalbehovet anför utredningen.

Såsom chef för den nya centrala anläggningen bör avses en ingenjör med

god praktik såsom arbetsledare. Befattningen bör tillsättas på viss tid och

inplaceras i lönegraden C 1.

Vid anstalten erfordras för administrationen ett lager- och expeditionsbiträde

(förslagsvis i lönegraden MEo 5), ett kontorsbiträde (lönegraden

MEo 4) samt en förman för var och en av tvätt-, skrädderi- och skomakeriavdelningarna.

Samtliga förmän synas böra inplaceras i lönegraden MEo 12.

För anstalten erforderligt antal arbetare framgår av följande sammanställning.

Eldare, tillika reparatörer

Vatten tvätt ................

Kemisk tvätt ..............

Skrädderi ..................

Skomakeri..................

Manliga Kvinnliga Summa

2-2

1 13 14

1 — 1

-99

6—6

Summa 10 22 32

Av den personal, som var anställd vid truppförbanden före den 1 september

1939, torde samtliga med undantag för 1 skrädderiförman, 1 skomakeriförman

och 5 manliga skräddare kunna utan omskolning beredas arbete i den centrala

anläggningen. Av nämnda skräddare torde dessutom varje förband behöva behålla

en för utförande av brådskande reparationer på plagg, som icke skola

tvättas, påsyning av gradbeteckningar m. m.

Samtliga 4 kvinnliga anställningshavare vid lasarettets tvättinrättning, vilka

innehaft sin tjänst längre än IV2 år, torde kunna beredas anställning i den

centrala anstalten.

I fråga om bestridande av kostnaderna för den föreslagna

centralanläggningen — i det föregående beräknade till sammanlagt

9 Vid planerad övergång till växelström tillkommer kostnad för del i transformator,

omkring 10,000 kronor. Därest anläggningen anses böra förses med egen transformator,

medför detta en kostnadsökning av eirka 14,000 kronor.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 179. 35

(287,000 + 103,000 =) 390,000 kronor — har utredningen anfört bland annat

följande.

Sedan 1939 års lagtima riksdag för kemisk tvättinrättning vid Skaraborgs

regemente och Gotlands infanteriregemente för budgetåret 1939/40 anvisat ett

reservationsanslag av (44,000 + 72,000 =) 116,000 kronor, har Kungl. Majit

föreslagit 1939 års urtima riksdag att med disponerandet av nämnda anslagsbelopp

tills vidare finge anstå, vilket även vunnit sistnämnda riksdags godkännande.

Sedermera medgav Kungl. Majit genom brev den 15 augusti 1941,

efter därom av arméförvaltningens intendenturdepartement och fortifikationsstyrelse

gjord hemställan, att fortifikationsstyrelsen finge för uppförande av

tvättinrättningar vid Skaraborgs regemente och Gotlands infanteriregemente

disponera, förutom ovannämnda av 1939 års lagtima riksdag anvisade medel

—• 116,000 kronor — ytterligare ett belopp av högst 104,000 kronor från det å

förskottsstaten för försvarsväsendet under kapitalbudgeten, fonden för förlag

till statsverket, uppförda förskottsanslaget: Försvarsberedskapens stärkande

i allmänhet (Vili b). Av dessa sammanlagda belopp avsågos för anläggningen

vid Skaraborgs regemente (44,000 + 49,000 =) 93,000 kronor och för anläggningen

vid Gotlands infanteriregemente (72,000 + 55,000 =) 127,000 kronor.

Vidare hemställde intendenturdepartementet och fortifikationsstyrelsen i

skrivelse den 25 februari 1941 örn anvisande av 170,000 kronor för uppförande

av kemisk tvättinrättning vid Norrlands artilleriregemente.

I anledning av vad sålunda förekommit föreslog Kungl. Majit i proposition

nr 2 till 1942 års riksdag, att för täckande av de enligt beslutet den 15 augusti

1941 förskottsvis bestridda utgifterna för anläggningarna vid Skaraborgs regemente

och Gotlands infanteriregemente samt för bestridande av de med uppförande

av den till Norrlands artilleriregemente planerade tvättinrättningen

förenade kostnaderna ett reservationsanslag örn tillhopa (104,000 + 170,000 —)

274,000 kronor måtte anvisas å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret

1941/42. Detta blev även riksdagens beslut, varefter Kungl. Majit genom brev

den 27 februari 1942 uppdrog åt intendenturdepartementet och fortifikationsstyrelsen

att inkomma med förslag i fråga örn disponerandet av det för tvättinrättning

vid Norrlands artilleriregemente avsedda anslaget örn 170,000

kronor.

I anledning härav hemställde intendenturdepartementet och fortifikationsstyrelsen

i skrivelse till Kungl. Majit den 20 maj 1942 på anförda skäl dels

att med uppförande av nya kemiska tvättinrättningar vid Skaraborgs regemente

och Norrlands artilleriregemente finge tills vidare anstå, dels ock att

för bestridande av kostnader för om- och tillbyggnad av den vid Gotlands infanteriregemente

befintliga tvättinrättningen finge tagas i anspråk, förutom

av riksdagen för kemisk tvättinrättning vid regementet anvisade medel utgörande

(72,000 + 55,000 =) 127,000 kronor, jämväl av de för sådan tvättinrättning

vid Skaraborgs regemente anvisade medlen — utgörande (44,000 +

49,000=) 93,000 kronor — ett belopp av (190,000—-127,000=) 63,000 kronor.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår uppgå de av riksdagen anvisade

medlen för uppförande av tvättinrättningar vid Skaraborgs regemente,

Gotlands infanteriregemente och Norrlands artilleriregemente till sammanlagt

(116,000 + 104,000 + 170,000=) 390,000 kronor. Utredningen förutsätter, att

ifrågavarande anslagsmedel få tagas i anspråk för bestridande av kostnaderna

för uppförande i enlighet med utredningens i det föregående framlagda förslag

av central tvätt- och reparationsanstalt i Visby. I

I fråga om valet av plats för Gotlandsanläggningen lia arméförvaltningens

intendentur- och civila departement samt mar inför vältning en tillstyrkt,

s. 36 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 179.

att anstalten förläggas till Visby. Marinförvaltningen har jämväl i övriga delar

lämnat förslaget utan erinran. I sitt yttrande över utredningens principbetänkande

har ämbetsverket dock anfört.

Vid Gotlands kustartilleriförsvar håller en mindre tvättinrättning på att

inredas i Fårösund i en under uppförande varande byggnad, avsedd för badinrättning

m. m. Även om en central anstalt tillkommer på Gotland, bör tvättanstalten

i Fårösund bibehållas, enär den, i händelse av driftsavbrott vid

eller skada på den centrala anläggningen, utgör en värdefull reservtillgång.

Någon enskild tvättinrättning av betydenhet finnes nämligen icke på Gotland.

Förslaget att landstingets sjukhustvätt skulle behandlas vid anstalten

har föranlett intendentur- och civila departementen till det uttalandet, att utredningen

vid förslagets utformande och kostnadskalkylernas uppgörande icke

syntes ha tagit tillbörlig hänsyn till att den sålunda tillförda tvättgodsmängden

till stor del hade en helt annan karaktär än det militära tvättgodset. Detta

kunde beräknas medföra större personalbehov och ökade kostnader. Departementen

ifrågasatte därför lämpligheten av att på föreslaget sätt utöka tvättgodset

med persedlar från landstinget. I varje fall borde innan så skedde närmare

kostnadsberäkningar komma till utförande. Gotlands läns landstings förvaltningsutskott

har i princip förordat, att ett samarbete i av utredningen föreslagen

riktning kommer till stånd mellan landstinget och de militära myndigheterna.

Utskottet har emellertid icke ansett sig kunna avgiva något bestämt

utlåtande över förslaget, enär utskottet ej kunnat bedöma de ekonomiska konsekvenserna

för landstinget. Sålunda har utskottet funnit driftskostnadsfrågan

m. m. böra klarläggas. Då det synts utskottet önskvärt, att frågans lösning

ej fördröjes, har utskottet förordat, att direkta förhandlingar upptagas

mellan landstinget och kronan.

Av utredningen föreslagen planläggning av anstalten har givit

intendentur- och civila departementen anledning till vissa erinringar.

Beträffande personalbehovet ha departementen ansett, att den föreslagna

anstalten vore av en sådan storleksordning, att såsom chef borde kunna

avses en verkmästare i lönegraden MEo 18. Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets

lönenämnd ha i fråga örn löneställningen för anstaltens chef uttalat,

att det med hänsyn till den tilltänkta anläggningens relativt begränsade

storleksordning ville förefalla, som örn en för ändamålet lämplig och fullt

kvalificerad arbetskraft borde kunna förvärvas för en avsevärt lägre kostnad

än enligt förslaget. Enligt lönenämndernas uppfattning vore det knappast nödvändigt

att för befattningen i fråga avse en person med ingenjörsutbildning.

Tion en armi (lern a. ringe för sin del föreslå, att befattningen inplacerades i lönegraden

MEo 22. Statskontoret har likaledes funnit den föreslagna löneställningen

för anstaltens chef vara alltför hög. Enligt ämbetsverkets mening bör

befattningen hänföras högst till lönegraden MEo 24.

De av utredningen framlagda förslagen örn uppförande av centrala tvättoch

reparationsanstalter i Stockholm och Boden samt på Gotland synas mig i

allt väsentligt kunna godtagas.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 179.

37

Vad valet av platser för de blivande anläggningarna beträffar, har detsamma

övervägts i samförstånd med vederbörande militära myndigheter. Under

remissbehandlingen ha några erinringar icke framställts mot de ifrågasatta

placeringarna. För egen del vill jag ansluta mig till utredningens förslag i

detta hänseende. Skulle, vad Stockholmsanläggningen beträffar, före ärendets

slutliga avgörande någon mera fördelaktig lösning inom samma kostnadsram

som den föreslagna till äventyrs yppa sig, torde Kungl. Maj:t böra äga frihet

att besluta efter omständigheterna.

De till grund för utredningens förslag i fråga örn anläggningarnas dimensionering

liggande beräkningarna ha i stort sett lämnats utan erinran från

myndigheternas sida. Vad Gotlandsanläggningen beträffar ha de sakkunniga

av driftsekonomiska skäl förordat samarbete med Gotlands läns landsting och

utgått från att vid anläggningen skall mottagas tvätt från landstingets sjukvårdsinrättningar

med undantag för epidemisjukhuset. Landstingets förvaltningsutskott

har uppskjutit sitt slutliga ställningstagande till frågan örn dylikt

samarbete, intill dess genom förhandlingar mellan landstinget och kronan förutsättningarna

för samarbetet närmare klarlagts. För egen del vill jag med

hänsyn till vad i ärendet anförts av arméförvaltningens intendentur- och civila

departement framhålla, att en förutsättning för en dimensionering av denna

anläggning med utgångspunkt från att vid densamma skall mottagas även sjukhustvätt

måste vara, att denna anordning ur ekonomisk synpunkt är att förorda.

Till grund för ett ställningstagande måste därför läggas ytterligare

undersökningar rörande de ekonomiska betingelserna. Det är min avsikt att

åt de sakkunniga uppdraga att utföra dessa undersökningar liksom även att

med landstinget upptaga överläggningar i denna fråga. På Kungl. Majit torde

få ankomma att med ledning av de resultat, som därvid uppnås, träffa avgörande

i ämnet. Vid kostnadsberäkningarna i det följande utgår jag emellertid

från att det av utredningen åsyftade samarbetet med landstinget kommer

till stånd och räknar alltså tills vidare med att anläggningen gives den

av utredningen föreslagna storleken. Vad Stockholmsanläggningen beträffar

vill jag —- ehuru ställning ännu icke tagits till frågan örn uppförande

av ett nytt garnisonssjukhus på Järvafältet — icke resa erinran mot att denna

tvättanläggning dimensioneras med tanke på att den skall kunna mottaga

tvätt även från ett dylikt sjukhus.

I anledning av vad marin- och flygförvaltningarna i ämnet anfört vill jag

framhålla, att skäl icke synes föreligga att bibehålla de nuvarande tvättinrättningarna

i avbidan på erfarenhet av den nya organisationen. Till frågan örn

fullföljande av den under inredning varande tvättinrättningen i Fårösund

torde Kungl. Majit få taga ställning.

Mot de av utredningen beräknade engångskostnaderna för anstalternas uppförande

ha arméförvaltningens intendentur- och civila departement framställt

vissa erinringar. Enligt departementens uppfattning böra byggnadskostnaderna,

såsom av handlingarna i ärendet framgår, uppskattningsvis höjas med

25 procent såvitt angår anstalterna i Stockholm och Boden. Även verkstadsnämnden

har anfört vissa erinringar i dessa delar men även ansett vissa kost
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj-.ts proposition nr 179.

nadsbesparingar möjliga ett ernå genom ändringar i byggnadernas planläggning

och utförande. Jag anser mig därför kunna lägga utredningens kostnadskalkyler

till grund för anslagsäskande. Vad anläggningarnas planlösning

och byggnadstekniska utförande angår, torde sådana ändringar därutinnan

kunna vidtagas, som visa sig påkallade och kunna genomföras utan att

byggnadskostnadernas storlek därigenom nämnvärt påverkas.

Jag tillstyrker fördenskull, att för ifrågavarande anläggningar beräknas ett

belopp av sammanlagt (1,285,000 + 675,000 + 287,000 + 14,000 =) i uppåt

avrundat tal 2,270,000 kronor för uppförande av byggnader samt ett belopp

av (470,000 + 215,000 + 103,000 ==) i uppåt avrundat tal 800,000 kronor för

anskaffning av maskiner och annan utrustning. Härvid har jag ansett mig

böra försiktigtvis räkna med att Gotlandsanläggningen planeras för övergång

till växelström och att den förses med egen transformator.

Såsom av det föregående framgår ha de sakkunniga utgått från att till uppförande

av den för Gotland avsedda anläggningen skulle få disponeras vissa

av riksdagen för uppförande av tvättinrättningar vid Skaraborgs regemente,

Gotlands infanteriregemente och Norrlands artilleriregemente anvisade anslagsmedel

av tillhopa 390,000 kronor. Häremot synes i princip icke vara annat

att erinra än att ifrågavarande redan anvisade anslagsmedel torde kunna få

disponeras för utförande av samtliga de tre nytillkommande centralanläggningarna,

vartill riksdagens medgivande bör inhämtas. De återstående byggnadskostnaderna,

(2,270,000 — 390,000=) 1,880,000 kronor, böra bestridas från

de investeringsanslag, som i årets statsverksproposition (kapitalbudgeten,

bilaga 2, punkterna 1, 6 och 7) föreslagits skola för armén, marinen respektive

flygvapnet anvisas för budgetåret 1943/44 till utförande av Vissa byggnadsarbeten

m. m. Sistnämnda kostnader torde böra uppdelas mellan ifrågavarande

tre anslag i ungefärlig proportion till den omsättning som för var och

en av anläggningarna kan anses belöpa på respektive armén, marinen och flygvapnet.

På grundval av vissa från de sakkunniga under hand inhämtade uppgifter

beräknar jag att av sagda kostnader bör på arméns ifrågavarande anslag

falla ett belopp av 1,230,000 kronor, på marinens anslag ett belopp av 400,000

kronor samt på flygvapnets anslag ett belopp av 250,000 kronor.

Skulle det vid anläggningarnas utformande visa sig, att byggnaderna draga

större kostnader än sålunda angivits, torde det få ankomma på Kungl. Majit att

träffa avgörande rörande anläggningarnas utförande, varefter frågan örn ytterligare

medelsanvisning torde få underställas 1944 års riksdag.

Såsom jag i det föregående anfört ämnar jag senare denna dag föreslå, att

ifrågavarande anläggningar för tvätt och annan reparationstjänst skola inordnas

under ett affärsdrivande verk, vilket dock avses skola inrättas först

från och med budgetåret 1944/45. Den anskaffning av maskiner och annan utrustning,

som enligt det föregående bör ske, bör av princip ankomma på

nämnda affärsverk och bekostas av detta utan anvisande av särskilt anslag å

riksstaten. I avbidan på verkets inrättande torde det emellertid vara erforderligt

att uppföra anslag för ändamålet för budgetåret 1943/44. Med tillämpning

av samma anordning som i den till årets riksdag avlåtna propositionen nr 163

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 179.

ifrågasatts beträffande viss maskinanskaffning för ammunitionsfabrikerna förordar

jag, att nämnda anslag uppföres å kapitalbudgeten under Fonden för förlag

till statsverket, vilket anslag i sinom tid bör tillgodoföras ersättning på

sätt i nämnda proposition angivits. I överensstämmelse med vad i det föregående

anförts förordar jag, att nämnda anslag bestämmes till 800,000 kronor.

I fråga örn personalbehovet vid de tilltänkta anstalterna ha vissa erinringar

mot utredningens förslag framkommit under remissbehandlingen.

Utredningen har förutsatt, att cheferna för Stockholms-, Boden- och Got^landsanläggningarna

skola såsom förordnandetjänstemän, tillsatta för viss tid,

inplaceras i respektive lönegraderna C 3, C 2 och C 1. Såväl intendentur- och

civila departementen som allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd

ävensom statskontoret ha emellertid funnit den för sistnämnda befattning

föreslagna löneställningen vara alltför hög. Lönenämnderna ha vidare

funnit lönegraden C 1 tillräcklig för Bodenanläggningens chef.

För egen del vill jag framhålla att jag vid anmälan av frågan angående

organisationen av försvarsväsendets centrala förvaltning kommer att förorda, att

cheferna för vissa större fabriksanläggningar, som skola inordnas under det nya

affärsdrivande verket — dock ej de förevarande tvätt- och reparationsanstalterna

— som regel skola uppföras å C-löneplan samt att alternativa lönegrader

skola för dem tillämpas. I fråga om övriga befattningar ämnar jag föreslå, att

icke-ordinarie anställning skall tillämpas och att styrelsen för affärsverket skall

äga att enligt av Kungl. Majit utfärdade bestämmelser fastställa antalet ickeordinarie

tjänstemän vid fabrikerna i 20:e och lägre lönegrader. Det sistnämnda

bör äga tillämpning jämväl beträffande de förevarande tvätt- och reparationsanstalterna.

Med hänsyn härtill kan jag icke biträda de sakkunnigas föreliggande förslag

att de sistnämnda anstalternas chefer skola avlönas enligt C-löneplan utan

föreslår, att extra ordinarie anställningsform skall komma till användning. Det

lärer få ankomma på Kungl. Majit att bestämma de lönegrader, i vilka anstalternas

chefer skola placeras, varvid de hörda myndigheternas erinringar böra

komma under övervägande.

Även i fråga örn löneställningen för personalen i övrigt ha myndigheterna

påyrkat vissa jämkningar i förhållande till de sakkunnigas förslag. Då det

emellertid vid bifall till det förslag till ny förvaltningsorganisation som senare

denna dag framlägges bör ankomma på styrelsen för affärsverket, i vissa fall

på Kungl. Majit, att träffa avgörande rörande personalens storlek och löneställning,

anser jag mig icke heller i dessa delar böra i detta sammanhang närmare

ingå på myndigheternas förslag.

Avlönings- och övriga driftkostnader liksom även förutnämnda ersättningar

till övertalig personal böra vid inrättande av förutnämnda affärsverk bestridas

av detta i enlighet med av Kungl. Majit fastställd stat. Särskilda anslag behöva

alltså icke för dessa ändamål anvisas. Till frågan om bestridande av

ifrågavarande kostnader under budgetåret 1943/44, alltså innan affärsverket

kommit till stånd, torde jag få framdeles återkomma.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Majlis proposition nr 179.

III. Hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att

dels besluta, att centralisation av .underhållstjänsten i fråga

örn intendenturmateriel skall äga rum enligt i det föregående

angivna grunder;

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad i det föregående förordats besluta örn avskedsersättning

eller årlig ersättning åt personal, som i samband med

omorganisationens genomförande entledigas från sin anställning;

dels medgiva, att kostnaderna för uppförande, i huvudsaklig

överensstämmelse med vad i det föregående förordats, av centrala

tvätt- och reparationsanstalter i Stockholm och Boden samt på

Gotland må bestridas med 390,000 kronor utav av riksdagen för

uppförande av tvättinrättningar vid Skaraborgs regemente, Gotlands

infanteriregemente och Norrlands artilleriregemente anvisade

medel samt med återstoden, 1,880,000 kronor, från de under

försvarsväsendets fastighetsfond för budgetåret 1943/44 anvisade

investeringsanslagen till Vissa byggnadsarbeten m. m., därav

1,230,000 kronor från det under arméförvaltningens delfond uppförda

anslaget, 400,000 kronor från det under marinförvaltningens

delfond uppförda anslaget och 250,000 kronor från det under

flygförvaltningens delfond uppförda anslaget;

dels ock å kapitalbudgeten under Fonden för förlag till statsverket

till Anskaffning av maskiner och annan utrustning för

centrala tvätt- och reparationsanstalter för budgetåret 1943/44

anvisa ett reservationsanslag av 800,000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Vid protokollet:

A. Broberg.

Stockholm 1943. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:320 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående centralisering av underhållstjänsten i fråga om intendenturmateriel m. m. jämte i ämne s. 3 i texten
  2. 1SärU 1943:3 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående centralisering av underhållstjönsten i fråga om intendenturmateriel m. m. jämte i ämnet väckta motio s. 1 i texten