Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om förskottering av underhållsbidrag till barn (bidragsförskottslag)

1943-03-19 · 69 sidor, varav 67 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 67 av 69 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:183, Med förslag till lag om förskottering av underhållsbidrag till barn (bidragsförskottslag)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

1

Nr 183.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

förskottering av underhållsbidrag till barn (bidragsförskottslag);

given Stockholms slott den 19 mars 1943.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till lag om förskottering av underhållsbidrag till

barn (bidragsförskottslag).

GUSTAF.

Guston Möller.

Bihang lill riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 183 och 184.

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

Förslag

till

Lag

om förskottering ar underhållsbidrag till barn (bidragsförskottslag).

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Barn, vars fader enligt rättens beslut eller skriftligt, av två personer bevittnat

avtal är pliktig att till fullgörande av lagstadgad'' underhållsskyldighet

utgiva underhålllsbidrag till barnet, äger att, där fadern underlåter att betala

förfallet belopp, i den utsträckning och under de villkor som nedan sägs

av allmänna medel erhålla förskott å underhållsbidraget (bidragsförskott).

Vad sålunda stadgats skall icke äga tillämpning i fråga örn barn, vars moder

sammanbor med barnets fader, eller beträffande barn, som bor tillsammans

med sin fader.

2 §•

Rätt till bidragsförskott tillkommer endast barn, som är svensk medborgare

och stadigvarande vistas här i riket; dock äger Konungen, under förutsättning

av ömsesidighet, träffa överenskommelse med främmande stat i fråga

om tillämpning av denna lag å dess undersåtar.

Bidragsförskott utgår icke för längre tid än till och med dagen före den,

då barnet fyller sexton år.

3 §.

Ansökning om bidragsförskott prövas av barnavårdsnämnden i den kommun,

där barnets moder är mantalsskriven vid den tidpunkt, då förskottet

sökes. Är modem död eller icke mantalsskriven för året i fråga, prövas ansökningen

av barnavårdsnämnden i den kommun, där modern senast varit

mantalsskriven. Finnes icke mantalsskrivningsort som ovan sagts, prövas ansökningen

av barnavårdsnämnden i den kommun, där barnet stadigvarande

vistas.

4 §.

Ansökning om bidragsförskott göres hos ordföranden i vederbörande barnavårdsnämnd

av barnets moder eller, där särskilt förordnad förmyndare

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

3

finnes, av denne. Ansökning må göras jämväl av barnavårdsman, därest såd^n

förordnats för barnet.

Ansökning, som avfattas enligt fastställt formulär, skall innehålla nödiga

upplysningar för utredande av barnets rätt till bidragsförskott ävensom en av

sökanden på heder och samvete avgiven förklaring, att de lämnade upplysningarna

äro med sanningen överensstämmande. År sökanden ur stånd att

själv avgiva sådan förklaring, skall riktigheten av upplysningarna intygas av

två trovärdiga, med barnets och moderns förhållanden förtrogna personer.

Vid ansökningen skola fogas prästbevis enligt fastställt formulär ävensom

i huvudskrift eller styrkt avskrift rättens beslut eller avtal som i 1 § sägs,

därest dessa handlingar icke annorledes äro tillgängliga för barnavårdsnämnden.

Det åligger barnavårdsnämnd att på därom framställd begäran kostnadsfritt

tillhandahålla sökande erforderligt ansökningsformulär ävensom tillse,

att nödigt biträde lämnas sökande vid formulärets ifyllande.

5 §.

Sedan bidragsförskott sökts, skall, därest den underhållsskyldiges postadress

är känd eller kan utrönas, omedelbart med posten till honom avsändas

meddelande om ansökningen med föreläggande att, där han har något

att anföra i anledning av densamma, inom viss kort tid muntligen eller skriftligen

yttra sig. I meddelandet skall tillika lämnas underrättelse om stadgandet

i 6 §. Meddelande som nyss sagts vare dock ej erforderligt, om bidragsförskott

utgått för barnet under löpande kalenderår, ej heller örn den underhållsskyldige

vistas utom riket.

6 §•

Bidragsförskott må ej beviljas, där den underhållsskyldige erlägger oguldna

underhållsbidrag för tiden från och med andra månaden före den, under

vilken förskottet sökts, samt tillika antingen ställer av barnavårdsnämnden

godkänd pant eller borgen för underhållsskyldighetens fullgörande under tid,

som barnavårdsnämnden finner skälig, eller ock visar sannolika skäl att han

skall framgent fullgöra sin underhållsskyldighet.

7 §•

Bidragsförskott beviljas för tiden från och med den månad, under vilken

förskottet sökts, samt, där den underhållskyldige häftar i skuld för tidigare

förfallet bidrag, jämväl för tid, varå sådant bidrag belöper, dock längst

från och med andima månaden före den, under vilken förskottet sökts, och utgår,

där ej rätten till förskott skall upphöra tidigare, till och med utgången

av det statliga budgetår, som löper vid förskottets beviljande.

Att under vissa förhållanden beviljat bidragsförskott kan innehållas under

del av tid, för vilken förskottet beviljats, eller rätten till beviljat bidragsförskott

helt upphöra före utgången av nämnda tid, därom stadgas i 11 g 2 mom.

samt 12 § 1 och 2 mom.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

8 §•

1 morn. Där ej vad nedan stadgas till annat föranleder, utgår bidragsförskottet

för år räknat med

252 kronor i ortsgrupp 1,

300 » » » 2 och

360 > » >3

eller, därest modem har vårdnaden om två eller flera till bidragsförskott berättigade

barn, med belopp enligt följande tabell:

Antalet till bidragsförskott

berättigade barn

under moderns vårdnad.

Två................

Tre.................

Fyra eller flera......

Bidragsförskott (för barn

Ortsgrupp 1. Ortsgrupp 2.

228 kronor 276 kronor

204 » 252

180 > 228

räknat).

Ortsgrupp 3.

336 kronor

300 »

276

För tiden till och med den månad, under vilken barn fyller två år, ökas bidragsförskottet

med ett årligt belopp av 60 kronor.

2 mom. överstiger moderns årsinkomst

1,000 kronor i ortsgrupp 1,

1,250 > » >2 och

1,500 » » >3

eller har modern, därest hon är gift och sammanlever med sin man samt

denne är underhållsskyldig gentemot barnet, tillsammans med mannen en

årsinkomst överstigande

1,400 kronor i ortsgrupp 1,

1,700 > » »2 och

2,000 > > > 3

skall, med undantag för fall som i 9 § 2 morn. sägs, från bidragsförskottet

avdragas sex tiondelar av årsinkomsten, i vad den överstiger sagda belopp.

Har modern flera till bidragsförskott berättigade barn, minskas dock förskottet

blott med så stor del av nämnda avdrag, som enligt fördelning efter

huvudtalet belöper på varje barn. Hava makar som nyss sagts att försörja

barn under sexton år, som icke är berättigat vare sig till barnbidrag enligt

lagen om barnbidrag eller till bidragsförskott, skall det här ovan för vederbörande

ortsgrupp angivna inkomstbeloppet för makar ökas med 100 kronor

för varje sådant barn.

Har barn inkomst, som ej härrör från dess eget arbete, skall bidragsförskottet

minskas med nämnda inkomst.

3 mom. Bidragsförskott utgår efter den i lagen om folkpensionering avsedda

ortsgrupp, dit den kommun hänförts, vars barnavårdsnämnd enligt

3 § har att pröva ansökningen om förskott.

Vistas barn stadigvarande å ort, som tillhör billigare ortsgrupp än modems

mantalsskrivningsort, skall det enligt bestämmelserna i 1 och 2 mom.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

5

beräknade bidragsförskottet minskas med 48 kronor, därest de båda orterna

tillhöra ortsgrupperna 1 och 2 eller 2 och 3, samt med 96 kronor, därest de

tillhöra ortsgrupperna 1 och 3.

4 mom. Där Konungen i fråga om ort, vilken gränsar till ort i högre ortsgrapp,

jämlikt 6 § 3 mom. första stycket lagen om folkpensionering förordnat

örn förhöjning av tilläggspension till pensionstagare, vilken är mantalsskriven

inom visst intill gränsen liggande område, äger Konungen på därom

av vederbörande kommun gjord framställning förordna, att bidragsförskott,

som beräknas med hänsyn till moderns mantalsskrivning inom området eller,

där modern icke blivit mantalsskriven, till barnets vistelse inom området,

skall förhöjas med 24 kronor, därest de båda orterna tillhöra ortsgrupperna

1 och 2 eller 2 och 3, samt med 48 kronor, därest de tillhöra ortsgrupperna

1 och 3.

5 mom. Överstiger det enligt bestämmelserna i 1—4 mom. beräknade bidragsförskottet

det belopp, som barnets fader jämlikt rättens beslut eller avtal

är skyldig att utgiva till barnets underhåll, skall bidragsförskottet nedsättas

till nämnda belopp.

Har moder under sin vårdnad två eller flera barn, som samtidigt beviljas

bidragsförskott, och sker nedsättning som i första stycket sagts för något

eller några av dem, skall belopp, varmed nedsättning skett, tillgodoräknas det

eller de barn, som ej behövt vidkännas sådan nedsättning, med fördelning,

därest de äro flera, efter huvudtalet. Därvid må dock icke något av sistnämnda

barn erhålla högre belopp än barnet tillkommande underhållsbidrag eller

som enligt bestämmelserna i 1—4 mom. skulle hava utgått till barnet, därest

det icke stått under moderns vårdnad; skall på grund av vad sist sagts nedsättning

ske för något eller några barn, skall belopp, varmed nedsättning

skett, i sin tur tillgodoräknas övriga barn under tillämpning av ovan angivna

grunder.

6 mom. Bidragsförskott skall icke utgå, därest beloppet av detsamma eller,

där fråga är örn flera barn under moderns vårdnad, förskottens sammanlagda

belopp icke skulle uppgå till minst 60 kronor för år räknat.

9 §•

1 mom. Såsom inkomst, vilken enligt 8 § 2 mom. första stycket skall läggas

till grund för beräknandet av bidragsförskott, anses det belopp, för vilket

vederbörande blivit taxerad till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt vid

den senaste taxeringen före barnavårdsnämndens beslut i ärendet.

2 mom. Uppgår den enligt 1 mom. beräknade inkomsten till sådant belopp,

att med tillämpning av bestämmelsen örn avdrag i 8 § 2 mom. första stycket

ansökningen skulle avslås eller bidragsförskottet minskas till ett i förhållande

till fullt förskott ringa belopp, må barnavårdsnämnden, därest vederbörandes

ekonomiska förhållanden så avsevärt försämrats sedan beskattningsåret,

att ett sådant avgörande skulle vara uppenbart obilligt, på särskild

framställning besluta, att bidragsförskott skall beräknas utan hänsyn till

sagda bestämmelse. Sådant beslut skall för att bliva bindande underställas

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

länsstyrelsens prövning och fastställelse. Beslutet skall, jämte till ärendet

hörande handlingar, av barnavårdsnämnden ofördröjligen översändas till

länsstyrelsen.

10 §.

Sedan bidragsförskott beviljats, skall, därest den underhållsskyldiges postadress

är känd eller kan utrönas, genom rekommenderat brev eller eljest bevisligen

tillställas honom skriftligt meddelande härom, därvid underrättelse

tillika skall lämnas örn stadgandet i 16 §.

11 §•

1 mom. Beviljat bidragsförskott utbetalas, där ej nedan annorlunda stadgas,

månadsvis till barnets moder eller, där särskilt förordnad förmyndare

finnes, till denne; dock äger barnavårdsnämnden, därest barnet vistas hos

annan än modern eller förmyndaren, att, då särskilda skäl därtill äro, förordna,

att bidragsförskott skall utbetalas till den, hos vilken barnet vistas, eh

ler till annan lämplig person.

Belopp, som i första stycket sägs, vare förverkat, om det ej lyfts inom sex

månader efter den månad, under vilken detsamma förfallit till betalning.

2 mom. Beviljat bidragsförskott utbetalas icke för tid, under vilken kostnaderna

för barnets våld å anstalt eller för kost och bostad åt barnet helt

bestridas av statsmedel.

Under tid då barn från viss ort, vilka under löpande kalenderår fylla

lägst sju och högst fjorton år, på grund av åläggande eller uppmaning, som

avses i 3 § förordningen om utrymningshjälp, uppehålla sig å annan ort, utbetalas

beviljat bidragsförskott icke till barn i angivna ålder, vilka äro från

förstnämnda ort. Vad nu sagts gäller dock ej, därest den, till vilken bidragsförskottet

skolat utbetalas, genom anmälan hos ordföranden i den barnavårdsnämnd,

som beviljat bidragsförskottet, gör sannolikt, att barnet ej åtnjuter

utrymningshjälp. Sådan anmälan må ock göras hos ordföranden i

annan barnavårdsnämnd, och har denne att om han på grund av den gjorda

anmälan finner bidragsförskottet böra utgå därom omedelbart underrätta ordföranden

i den barnavårdsnämnd, som beviljat bidragsförskottet.

3 mom. Beviljat bidragsförskott, som belöper å tid, under vilken barn är

omhändertaget för skyddsuppfostran eller samhällsvård eller på allmän bekostnad

vårdas å anstalt i andra fall än förut i denna paragraf avses, skall

minst en gång varje kalenderhalvår utbetalas till det kommunala organ, som

svarar för vårdkostnaden. Av vad sålunda utbetalas må nämnda kostnad täckas,

varvid densamma skall beräknas efter de grunder, som angivas i 51 §

lagen om fattigvården. Uppkommer överskott, skall detta redovisas till barnets

moder eller, där särskilt förordnad förmyndare finnes, till denne.

4 mom. Har den underhållsskyldige, innan han erhållit meddelande som

i 10 § sägs, helt eller delvis erlagt underhållsbidrag belöpande å tid, för vilken

bidragsförskott beviljats, skall vid utbetalning av förskottet vad sålunda

erlagts först avräknas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

12 §.

1 mom. Sedan faderns skyldighet att utgiva underhållsbidrag till barndt

upphört, skall beviljat bidragsförskott ej vidare utgå. Har dessförinnan förskott

utbetalats för tid efter det nämnda skyldighet upphört, må sådant belopp

icke återkrävas från mottagaren.

2 mom. Beviljat bidragsförskott skall genom särskilt beslut indragas

a) om sökanden åberopat oriktig uppgift av beskaffenhet att påverka beslutet

örn bidragsförskott, ehuru skäligen kunnat fordras, att uppgiften varit

riktig;

b) om, där barnet är fött utom äktenskap eller föräldrarnas äktenskap

upplösts genom äktenskapsskillnad, föräldrarna sammanflytta;

c) om barnet får bostad tillsammans med sin fader; eller

d) örn barnet befinnes icke vidare vara svensk medborgare eller stadigvarande

vistas här i riket samt bidragsförskottets indragande icke med hänsyn

till omständigheterna prövas oskäligt.

Beslut örn indragning av bidragsförskott meddelas av den barnavårdsnämnd,

som beviljat förskottet, samt avser tiden från dagen för beslutet. Har

dessförinnan förskott utbetalats för tid efter sagda dag, må sådant belopp

icke återkrävas från mottagaren.

3 mom. Beviljat bidragsförskott må ej jämkas under den tid, för vilken

förskottet beviljats.

13 §.

Barnavårdsnämnden har att noga vaka över att bidragsförskott kommer

barnet till godo.

14 §•

Rätt till bidragsförskott kan ej överlåtas och må förty icke tagas i mät för

gäld.

15 §.

För lämnat bidragsförskott inträder den barnavårdsnämnd, som utgivit förskottet,

å vederbörande kommuns vägnar i barnets rätt till underhållsbidrag

gentemot den underhållsskyldige.

16 §.

Sedan den underhållsskyldige erhållit meddelande, som i 10 § sägs, har

han att, så länge bidragsförskott utgår, till barnavårdsnämnden erlägga å förskottet

belöpande andel av underhållsbidragen, allt eftersom dessa förfalla

till betalning. Gentemot barnavårdsnämnden må icke åberopas betalning avunderhållsbidrag,

som erlagts annorledes än nu sagts.

17 §.

Del åligger barnavårdsnämnden att, där ej den underhållsskyldige efter

förmåga fullgör den honom enligt 16 § åvilande betalningsskyldigheten, utan

dröjsmål vidtaga erforderliga åtgärder för fordringens indrivande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

När synnerliga skäl därtill föranleda, äger länsstyrelsen på framställning

av barnavårdsnämnden eller av den underhållsskyldige besluta, att återkravsrätten

skall eftergivas.

18 §.

Barnavårdsnämnden äge rätt att utan kostnad för nämnden erhålla polismyndighetens

biträde för efterforskande av underhållsskyldig, hos vilken

nämnden har fordran på grund av utgivet bidragsförskott, ävensom för verkställande

av utredning rörande den underhållsskyldiges förmåga att återgälda

förskottet.

19 §.

Barnavårdsnämnden bör bereda modern eller annan, som äger föra talan

för barnet, tillfälle att i samband med återkrävande av bidragsförskott utkräva

den del av oguldna underhållsbidrag, som må överskjuta bidragsförskottets

belopp.

20 §.

Utgift för bidragsförskott bestrides, i den mån ersättning ej kunnat uttagas

av den underhållsskyldige, till tre fjärdedelar av statsverket och till en fjärdedel

av den kommun, vars barnavårdsnämnd beviljat förskottet.

21 §.

Gottgörelse av statsverket för utgivna bidragsförskott sökes av barnavårdsnämnden

hos länsstyrelsen. Ansökning, avseende nämndens kostnader för

förskott som belöpa å visst budgetår (den 1 juli—den 30 juni), skall göras

före utgången av därnäst följande budgetår. Konungen må dock, när skäl

därtill äro, förordna, att ansökning skall av länsstyrelsen upptagas till prövning,

ändå att den göres senare. Ansökning avfattas enligt fastställt formulär.

Sedan länsstyrelsen granskat ansökningen samt genom sökanden införskaffat

eller själv latit införskaffa den ytterligare utredning, som må vara behövlig,

har länsstyrelsen att, i den mån bidragsförskotten befunnits beviljade

och utbetalade i överensstämmelse med föreskrifterna i denna lag samt barnavårdsnämnden

skäligen får anses hava fullgjort vad densamma ålegat i fråga

om åtgärder för förskottens återkrävande, bevilja gottgörelse och utanordna

beviljat belopp.

22 §.

Har barnavårdsnämnden, efter det nämnden sökt gottgörelse av statsverket

för visst bidragsförskott, av den underhållsskyldige uppburit ersättning för

förskottet, aligger det nämnden att i samband med den ansökning om gottgörelse

för utgivna bidragsförskott, som näst därefter göres, till statsverket

redovisa tre fjärdedelar av den uppburna ersättningen, dock högst vad nämnden

uppburit i gottgörelse av statsverket för förskottet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

23 §.

Har barnets moder ingått äktenskap med annan än barnets fader, skall,

därest fadern avlidit, vad i denna lag sägs om fader gälla maken.

Hava makar eller någon av dem adoptivbarn, skall vid tillämpningen av

denna lag med barnets fader avses mannen och med barnets moder hustrun.

24 §.

över barnavårdsnämnds beslut i ärende rörande beviljande eller indragning

av bidragsförskott må den, som beslutet rörer, anföra besvär hos länsstyrelsen

inom trettio dagar från det han av beslutet erhållit del.

25 §.

Klagan över länsstyrelses beslut i ärende enligt denna lag föres hos Konungen

i vederbörande statsdepartement före klockan tolv å trettionde dagen

efter den, då klaganden erhöll del av beslutet.

26 §.

De närmare föreskrifter, som, utöver vad denna lag innehåller, finnas erforderliga

för lagens tillämpning, meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1943, då lagen den 18 juni 1937 (nr

383) om förskottering av underhållsbidrag till barn skall upphöra att gälla.

Beträffande ansökning om gottgörelse av statsverket för barnavårdsnämnds

kostnader för bidragsförskott, som utgivits under år 1942, skola dock bestämmelserna

i 21 § sistnämnda lag fortfarande äga tillämpning.

Ansökning om gottgörelse av statsverket för barnavårdsnämnds kostnader

för bidragsförskott, som utgivits under tiden den 1 januari—den 30 juni 1943

eller som belöper å nämnda tid, skall, där ej Konungen medgiver undantag,

ingivas till länsstyrelsen senast den 30 juni 1944.

Har ansökning örn bidragsförskott enligt lagen den 18 juni 1937 ingivits

men ej hunnit slutbehandlas före nämnda lags upphävande, må förskott beviljas

enligt den nya lagen på grundval av den ingivna ansökningen, kompletterad

med erforderliga uppgifter.

Har genom beslut enligt lagen den 18 juni 1937 bidragsförskott beviljats

för tid efter den 30 juni 1943, skall sådant förskott utan hinder av sagda lags

upphävande utgå med belopp och för period, som genom beslutet fastställts,

men skola i övrigt den nya lagens bestämmelser tillämpas beträffande förskottet.

Vad i föregående stycke sagts skall ej utgöra hinder för barnavårdsnämnd

att, medan bidragsförskott för visst barn ännu utgår på grund av beslut

enligt den upphävda lagen, pröva enligt den nya lagen gjord ansökning om

bidragsförskott för samma barn. Befinnes därvid, att bidragsförskott skulle

enligt den nya lagen utgå med högre månatligt belopp än det redan ut
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

gående bidragsförskottet, skall nämnden förklara beslutet enligt den gamla

lagen förfallet, i vad det avser tiden efter löpande månads utgång, samt på

grundval av den nya ansökningen bevilja bidragsförskott för tiden från sagda

tidpunkt. Har beslutet enligt den gamla lagen meddelats av annan barnavårdsnämnd

än den, vilken träffar avgörande som nu sagts, skall den senare

nämnden omedelbart underrätta den förra nämnden örn att det gamla beslutet

förklarats förfallet.

Där i lag eller särskild författning hänvisning skett till den upphävda

lagen, skall hänvisningen anses avse den nya lagen, och där hänvisning skett

till visst lagrum, som ersatts genom bestämmelse i den nya lagen, skall sistnämnda

bestämmelse i stället tillämpas.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

11

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maid

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 mars

19A3.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bagge, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och finansdepartementen

anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, fråga örn

revision av bidragsförskottslagen samt anför.

Inledning.

Gällande lag den 18 juni 1937 (nr 383) örn förskottering av underhållsbidrag

till barn trädde i kraft den 1 januari 1938. Ändringar i densamma hava

därefter vidtagits dels genom lag den 17 mars 1939 (nr 67) beträffande

17 § och dels genom lag den 7 mars 1941 (nr 107) i fråga om 4, 6, 9 och 21 §§.

Beträffande innehållet i gällande lag anhåller jag att få hänvisa till den i

det följande återgivna lagtexten.

Den 5 november 1937 utfärdades kungörelse (nr 924) med vissa bestämmelser

angående tillämpningen av bidragsförskottslagen. Genom kungörelser

samma dag (nr 925—927) fastställdes formulär till prästbevis för ansökning

om bidragsförskott, ansökning om bidragsförskott samt ansökning örn gottgörelse

av statsverket för utgivna bidragsförskott m. m.

Utgifterna för bidragsförskotten bestridas, i den mån ersättning icke kunnat

uttagas av den underhållsskyldige, till tre fjärdedelar av statsverket och

till en fjärdedel av den kommun, vars barnavårdsnämnd beviljat förskottet.

Av följande sammanställning framgår de under budgetåren 1938—1943 beviljade

anslagen samt det för budgetåret 1943/44 beräknade anslaget till ersättning

åt barnavårdsnämnderna för bidragsförskott ävensom, för budgetåren

1938—1942, beloppen av i anspråk tagna anslagsmedel:

Budgetår Anslag Nettoutgifter

1938/39 ................................. 2,500,000 92,422

1939/40 ................................. 4,800,000 2,490,101

1940/41 ................................. 4,500,000 2,674,140

1941/42........................... 3,000,000 3,011,396

1942/43 ................................. 3,000,000

1943/44......................... 3,000,000

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

Riksdagens revisorer hava i sin berättelse för tiden den 1 juli 1939—den

30 juni 1940 (del I sid. 57 ff.) underkastat användningen av de anslag, som

av statsmedel beviljats för bidragsförskotten, granskning samt därvid framhållit,

bland annat, att barnavårdsnämnderna i en del kommuner syntes vara

alltför släpphänta mot försumliga barnafäder, att en påfallande ojämnhet

konstaterats i tillämpningen av reglerna örn barnavårdsnämnds möjlighet

att eftergiva utgivna bidragsförskott samt att en del länsstyrelser varit

väl släpphänta i sina krav på att vederbörande barnavårdsnämnd verkligen

försökt att av den försumlige barnafadern återkräva förskotterade belopp.

Revisorerna uttalade som slutomdöme, bland annat, att det kunde antagas,

att statsverkets kostnader för bidragsförskott, som dittills utgått i betydligt

mindre omfattning än vad som beräknats vid tillskapandet av denna

hjälpform, skulle komma att stiga. På grund därav funne revisorerna det

vara särskilt önskvärt, att regler utformades, vilka åstadkomme en riktig och

ändamålsenlig användning av denna värdefulla sociala hjälpform. Vidare

anfördes:

Av den i ärendet lämnade redogörelsen framgår vidare att brister vidlåda

handläggningen från både länsstyrelsernas och barnavårdsnämndernas sida av

ärenden angående bidragsförskott. Att så är fallet torde i första hand bero

därpå, att närmare föreskrifter angående ifrågavarande myndigheters skyldigheter

och befogenheter i förevarande avseende saknas.

Vad länsstyrelserna beträffar torde till en början föreskrifter angående redovisningen

av bidragsförskotten vara erforderliga. Viktigare är emellertid

att en närmare reglering av länsstyrelsernas befogenheter och skyldigheter

beträffande övervakandet av barnavårdsnämndernas verksamhet inom detta

område kommer till stånd. Med den nuvarande bristen på föreskrifter synes

nämligen länsstyrelsernas befattning med bidragsförskott i många fall inskränka

sig till en rent formell granskning av inkomna ansökningar.

Vad° därefter angår barnavårdsnämndernas befattning med bidragsförskotten,

så visar den av revisorerna förebragta utredningen att allvarliga brister

härutinnan på många håll föreligga. Särskilt då det gäller åtgärder för återkrävande

av utgivna bidragsförskott samt i fråga örn barnavårdsnämndernas

befogenhet att eftergiva återkravsrätten måste det betecknas såsom ofrånkomligt

att föreskrifter utfärdas för att åstadkomma en bättre ordning.

Sedan yttranden avgivits i anledning av revisorernas berättelse (del II, sid.

99 ff.), anförde riksdagen i skrivelse den 26 juni 1941, nr 405:

Den av revisorerna i ärendet förebragta utredningen synes giva vid handen,

att länsstyrelsernas och barnavårdsnämndernas handläggning av ärenden

rörande bidragsförskott icke sker på fullt tillfredsställande sätt. Anledningen

härtill torde närmast vara att söka däri, att 1937 års lag örn förskottering

av underhållsbidrag till barn är behäftad med vissa brister, vilket försvårat

tillämpningen av densamma. Det synes riksdagen därför angeläget,

att författningen i fråga förtydligas och kompletteras i syfte att åstadkomma

en riktig och ändamålsenlig användning av bidragsförskotten och reglering

av barnavårdsnämndernas och länsstyrelsernas skyldigheter och befogenheter

på förevarande område.

Riksdagen får anhålla, att Kungl. Maj:t ville i syfte att ernå klarare författningsföreskrifter

låta föranstalta örn översyn av 1937 års lag örn förskottering

av underhållsbidrag till barn.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

13

Den 11 juli 1941 anbefallde Kungl. Maj:t socialstyrelsen att verkställa den

översyn av bidragsförskottslagen, varom riksdagen sålunda hemställt, samt

att avgiva de förslag, vartill översynen kunde föranleda. Sedan socialstyrelsen

i skrivelse den 30 september 1941 anhållit om befrielse från nämnda uppdrag,

bley socialvårdskommittén den 17 oktober 1941 anbefalld att verkställa

berörda översyn. Till kommittén har sedermera — för att tagas i övervägande

vid uppdragets fullgörande — från socialdepartementet överlämnats,

bland annat, en av besparingsberedningen upprättad promemoria (ingiven

till departementet i september 1941) med yttrande och förslag angående

kostnaderna för bidragsförskott. I promemorian uppräknades i tretton punkter

olika åtgärder, vilka borde tagas under övervägande.

Socialvårdskommittén anhöll i skrivelse den 14 november 1941 till samtliga

länsstyrelser att få del av den erfarenhet om lagens verkningar och

brister, som framträtt vid behandlingen av bidragsförskottsärenden inom

länsstyrelserna. Svarsskrivelser inkommo från i det närmaste samtliga länsstyrelser.

Upplysningar i ämnet inhämtades vidare av kommittén från barnavårdsdirektörerna

i Göteborg och Malmö, sekreteraren i Gävleborgs läns barnavårdsförbund

samt direktören i svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet.

Socialvårdskommittén har därefter den 26 maj 1942 avlämnat betänkande

IV med förslag till ändrad bidragsförskottslag m. m. (statens offentl. utredn.

1942: 29).

Yttranden över socialvårdskommitténs betänkande hava, efter remiss, avgivits

av socialstyrelsen, pensionsstyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket,

svenska landskommunernas förbund, svenska stadsförbundet samt svenska

fattigvårds- och barnavårdsförbundet ävensom av Överståthållarämbetet

och samtliga länsstyrelser, vilka bifogat yttranden av ett stort antal barnavårdsnämnder

och barnavårdssammanslutningar.

Allmänna synpunkter rörande frågan om revision av

bidragsförskottslagen.

Socialvårdskommittén.

Kommittén framhåller, att såsom allmänt omdöme örn bidragsförskottslagen

kunde uttalas, att den haft många goda verkningar. Till dessa hörde

framförallt, att ogifta och frånskilda mödrar i knappa ekonomiska omständigheter

i stor utsträckning erhållit möjlighet att utan anlitande av fattigvården

försörja sina barn. Lagen uppgåves även hava haft den verkan, att

faderskap till barn utom äktenskap numera fastställdes i större omfattning

än tidigare varit fallet. Frågan huruvida lagen haft till följd en ökad inbetalning

av underhållsbidrag vore svårare att med bestämdhet besvara, enär

tillförlitligt jämförelsematerial saknades och väl icke heller stöde att få. Det

förcfölle dock sannolikt, att indrivningen numera lämnade ett icke oväsentligt

bättre resultat än tillförne. Till sist finge framhållas, att bidragsförskol
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

ten, vilka till större delen utginge av statsmedel, medfört en viss lättnad i

kommunernas fattigvårdskostnader.

Socialvårdskommittén påpekar emellertid, att lagen icke kunde anses helt

tillfredsställande och anför:

Erfarenheten av lagens tillämpning har visat, att den i såväl materiellt

som formellt avseende är behäftad med en del svagheter och brister. Några

av dessa torde vara ofrånkomliga med hänsyn till hjälpverksamhetens konstruktion

såsom ett förskotterande av visst fastställt underhållsbidrag. Här

syftas framför allt på det förhållandet, att bidragsförskottet aldrig kan utgå

med högre belopp än underhållsbidraget. I de fall, där detta fastställts till ett

lågt belopp, inträffar därför -—- även under normala tider — att bidragsförskottet

icke räcker till utan att fattigvård måste utgå vid sidan därav. Ett

väsentligt syftemål med denna lagstiftning, att lämna bistånd åt de av densamma

omfattade kategorierna barn i annan form än fattigvård, uppnås

sålunda icke i de angivna fallen. I stället vållas i dessa fall ökat arbete och

besvär genom att två olika samhällsorgan måste anlitas för hjälp ål ett och

samma barn. Det är uppenbart, att antalet dylika fall, där fattigvård måste

tillgripas vid sidan av bidragsförskott, ökar under en dyrtid som den nu

rådande. — Det bör emellertid framhållas, att enligt vad som från skilda

håll uppgivits underhållsbidragen under senare år sällan fastställas till så

låga belopp, som förut stundom skett. I viss mån har nog bidragsförskottslagens

tillvaro medverkat till denna i och för sig mycket tillfredsställande utveckling.

De flesta ansökningar örn bidragsförskott bygga likväl alltjämt

på domar och avtal av äldre datum.

Det kan under dessa förhållanden och då bidragsförskotten i realiteten

kommit att i rätt hög grad verka såsom en understödsform diskuteras, om

man icke borde ersätta bidragsförskottslagen med en ren understödslag.

Gränsen för en sådan lags tillämplighetsområde torde emellertid av praktiska

skäl då knappast kunna dragas snävare, än att den finge omfatta — givetvis

efter behovsprövning — alla barn till ogifta mödrar och till frånskilda eller

därmed jämställda hustrur. En stor fördel vore onekligen, att man på detta

sätt finge med även barn med okänd fader. Kommittén kan likväl icke förorda

denna utväg. Det kan nämligen med fog göras gällande, att en stor del av

de barn, vilka genom en sådan lag skulle få det allmännas hjälp, icke äro sämre

ställda än barn i många barnrika familjer, där båda föräldrarna äro arbetsföra.

En underslödslag av den omfattning som nyss antytts bör i varje

fall icke komma i fråga, innan någon hjälpform skapats för barn av sistnämnda

kategori.

Det har även föreslagits, att man skulle, eventuellt genom en särskild författning

vid sidan av bidragsförskottslagen, skapa möjlighet för barnavårdsnämnderna

att av medel utan fattigvårdskaraktär fylla i det belopp, varmed

bidragsförskott i vissa fall måste nedsättas med hänsyn till det låga underhållsbidraget.

Härigenom skulle emellertid barn, vars fader försummar sin

underhållsskyldighet, kunna komma i bättre ställning än barn, vars fader

ordentligt betalar honom åvilande underhållsbidrag. Ett sådant förhållande

kan icke anses lyckligt. — Man kommer här in på ett område, som i viss

mån omfattas även av lagen den 18 juni 1937 örn kommunala pensionstillskott

m. m. Denna lag torde i flera avseenden vara i behov av omarbetning.

Kommittén har dock icke ansett sig kunna upptaga frågan härom i förevarande

sammanhang.

e Trots att bidragsförskottslagen sålunda till följd av sin konstruktion måste

få en i viss män begränsad räckvidd, har den dock enligt socialvårdskommitténs

mening så pass stora förtjänster, att den bör bibehållas i sina grund
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

15

drag, åtminstone tills vidare. En omprövning av lagen, särskilt i organisatoriskt

hänseende, lärer emellertid bli nödvändig i samband med en reformering

av socialvårdens organisation i allmänhet. Därvid bör bland annai

övervägas, örn icke vissa grupper barn, för vilka bidragsförskott nu utgår,

lämpligen böra överföras lill annan hjälpform, närmast då till barnbidragsverksamheten.

Här åsyftas framförallt förskottsberättigade barn med invalida

fäder, av vilka de flesta icke kunna tänkas någonsin bli i stånd att återbetala

ens någon del av utgivet förskott. Beträffande sådana barn blir bidragsförskottet

i själva verket ett år efter år fortlöpande understöd. Det kan

i dessa fall med allt fog sägas vara ganska meningslöst att varje år upprepa

hela proceduren med konstaterande av betalningsförsummelse, ansökan örn

bidragsförskott, underrättelser till den underhållsskyldige, åtgärder för återkrav

eller i varje fall undersökning om förutsättningarna härför, ansökan

till länsstyrelsen om gottgörelse av statsverket och slutligen prövning av

länsstyrelsen. Ett överflyttande av denna grupp redan i samband med förevarande

revision av bidragsförskottslagen har övervägts av socialvårdskommittén.

Emellertid möta härvidlag en del svårigheter av organisatorisk art,

vilka lämpligast kunna lösas i samband med socialvårdens allmänna omorganisation.

Frågan torde därför tills vidare böra anstå.

Socialvårdskommittén har emellertid ansett sig nu böra föreslå åtskilliga

ändringar i lagen, sammanfattade i det av kommittén framlagda lagförslaget.

Kommittén framhåller, att de erinringar, som framkommit i de till kommittén

avgivna yttrandena, beaktats och föranlett ändringar och förtydliganden

av mera formell art. Kommittén bade särskilt sökt tillmötesgå det från

många håll framförda önskemålet att lagen måtte göras mera överskådlig

och enklare att tillämpa, särskilt i fråga om uträkningen av bidragsförskotten.

Det hade icke kunnat undvikas, att lagtexten i några fall måst givas en

annan utformning än motsvarande stadganden i den samtidigt med bidragsförskottslagen

tillkomna och i viss mån närbesläktade lagen örn barnbidrag.

Kommittén hade emellertid icke ansett sig böra ingå på frågan, huruvida

sistnämnda stadganden i vissa avseenden borde underkastas liknande ändringar

eller jämkningar. Förutom den mera formella revisionen hade vissa

ändringar av materiell betydelse ansetts böra framläggas inom lagstiftningens

ram.

Yttranden över kommitténs förslag.

Kommittéförslaget tillstyrkes eller lämnas utan erinran

i princip i det stora flertalet yttranden. I åtskilliga yttranden uttalas stor

tillfredsställelse med förslaget, varvid framhålles, alt svårigheterna beträffande

tolkningen och tillämpningen av gällande lag kunde anses hava blivit

undanröjda. Socialstyrelsen anför sålunda, att föreslagna ändringar vore —

så långt det vore möjligt inom ramen för ett provisorium — ägnade att främja

det syfte, som avsetts med den av riksdagen begärda översynen. Genom

denna .skulle man söka ernå klarare författningslöreskrifter; styrelsen gåve

sin anslutning till föreslagna formella ändringar och åtgärder. Att socialvårdskommittén

icke stannat vid en rent formell revision av författningen

utan liven framlagt vissa betydelsefulla ändringar av materiell art funne socialstyrelsen

riktigt. Det lage också i sakens natur, litt härslaget med hänsyn

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

till kommitténs pågående utredningsarbete på angränsande områden för barnhjälp

icke kunnat göras mera genomgripande än det vore. I den form, i

vilken förslaget förelåge, innebure det dock ökade möjligheter för beredande

av stöd åt en kategori av barn och mödrar, som utan tvivel hörde till de i

högsta grad hjälpbehövande. Länsstyrelsen i Stockholms län anför, att förslaget

visserligen icke helt och hållet avhjälpte de bristfälligheter, som vidlådde

gällande lag, ehuruväl det måste anses innebära en påtaglig förbättring.

På grund härav och med hänsyn till att en omprövning av lagen i allt

fall bleve nödvändig i samband med en reformering av socialvårdens organisation

i allmänhet, ansåge sig länsstyrelsen kunna biträda förslaget. Länsstyrelsen

i Västmanlands län, som påpekar, att de frågor det här gällde i

princip måhända borde upptagas till omprövning i ett större sammanhang,

anser dock, att så pass mycket torde vara att vinna på den inslagna, de partiella

reformernas väg, att övervägande skäl kunde anses föreligga att beträda

densamma.

I ett antal yttranden tillst yrkes förslaget i princip men

vissa invändningar göras. Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåller,

att syftet att bestämma bidragsförskottets belopp på ett matematiskt

riktigt sätt i lagen tillgodosetts väl mycket på bekostnad av lagreglernas enkelhet.

Liknande synpunkter anföras av barnavårdsnämnden i Borgholm. Svenska

stadsförbundet anför:

Förbundet har i olika sammanhang gång efter annan givit uttryck åt den

meningen, att med justeringar i lagstiftningen på detta område borde i görligaste

mån anstå, till dess socialvårdskommittén blivit färdig med själva

grundritningen till den framtida socialvårdsorganisationen. Olägenheterna av

ett motsatt förfarande belysas skarpt också i det föreliggande betänkandet.

Gång efter annan nödgas kommittén på olika punkter konstatera, att en i

och för sig önskvärd reform måste skjutas på framtiden. Det gäller därvid

så viktiga frågor som hänförandet av visst klientel till andra hjälpformer än

de nu praktiserade eller tillskapande av organ för en mera effektiv prövning

än den som nu kan företagas.

Betänkandet visar i eminent grad svårigheterna med ett fortsatt beträdande

av de partiella reformernas väg. Ur allmännare synpunkter kunde goda skäl

föreligga för ett uppskov. Vad bidragsförskotten speciellt beträffar, stå emellertid

bakom reformkraven så vitala samhälleliga intressen, att förbundet

måste finna det angeläget, att reformer genomföras för att göra denna verksamhet

så effektiv som möjligt. Upphovet till det föreliggande förslaget är

också att söka i ett konstaterande av den relativt ringa användning anslagen

till bidragsförskott fått. Det må vara att den relativa högkonjunkturen under

de år verksamheten pågått gjort intresset för hjälpen mindre och att måhända

också bristfällig upplysning verkat i samma riktning. Nativitetsproblemet

står emellertid i vårt land just nu i förgrunden på ett skrämmande

sätt och de närmaste åren torde hjälpbehovet för de mödrar det här gäller

också bli betydligt mera framträdande. Under sådana förhållanden vill förbundet

— sina nyss anförda betänkligheter till trots — tillstyrka, att lagstiftningen

om bidragsförskotten undergår en överarbetning i syfte att göra

densamma effektivare. Självfallet vill förbundet dock förutsätta, att därvid

i största möjliga mån tillses, att den blivande socialvårdsorganisationen så

litet som möjligt föregripes.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

17

Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet uttalar till en början, att

kommitténs förslag vore förtjänstfullt och att stora förbättringar utan tvivel

skulle åstadkommas i många avseenden med förslagets antagande. Förbundet

konstaterade även med tillfredsställelse, att en hel del spörsmål, som i praktiken

visat sig svåra att bemästra, även om desamma icke föranlett förslag

om ändringar eller förtydliganden i lagen, dock genom uttalanden i betänkandet

i många fall nu erhållit en sådan belysning, att oklarhet icke längre

behövde råda i dessa avseenden. Av betänkandet kunde man emellertid utläsa,

att kommittén icke vore helt tillfredsställd med utformningen, särskilt i

organisatoriskt hänseende, av den hjälpverksamhet, som bidragsförskotten

utgjorde, samt att kommittén i ett blivande förslag till ordnandet av landets

socialvård vore beredd att komma med nya och måhända väsentligt

ändrade bestämmelser beträffande samhällets hjälp till de barn, som berördes

av bidragsförskottslagen. I avvaktan på socialvårdskommitténs ställningstagande

till berörda spörsmål, syntes den frågan med visst berättigande

kunna ställas, om det vöre lämpligt att överhuvud taget nu företaga stora

ändringar i gällande lag om bidragsförskott. Härefter anföres:

Man måste alltid hålla i minnet, att det kräver ganska avsevärd tid innan

lagändringar på socialvårdens område kunna smältas och vinna tilllämpning

av de kommunala socialvårdsorganen, fattigvårdsstyrelser och

barnavårdsnämnder landet runt. Förbundet, som under sin 35-åriga

tillvaro bedrivit upplysningsverksamhet inom socialvårdens område, kan

med stöd av sin erfarenhet intyga, att det förflyter rundlig tid, innan

insikten om innebörden av nya författningar inom detta område tränger

ut till kommunernas organ. Dessutom bör i detta avseende icke förbises,

att varje författning, hur väl den än är skriven, alltid lämnar en del betydelsefulla

problem olösta. Sådana spörsmål komma först så småningom

att besvaras genom utslag i högsta instans. Rätt avsevärd tid från en lags

antagande förflyter innan dessa prejudikat kunna vinnas.

Även om förbundet av anförda skäl i princip vore motståndare till tätt

återkommande, genomgripande ändringar i gällande socialvårdslagar, hade förbundet

klart för sig, att nuvarande kristid måste föranleda betydande justering

i den gällande lagen om förskottering av underhållsbidrag till barn. Då

justering sålunda ändock nu måste företagas samt föreslagna ändringar i

många avseenden skulle medföra förbättringar av bestämmelserna, tillstyrkte

förbundet i princip kommitténs förslag.

I några andra yttranden ifrå g asättes mera bestämt lämpligheten

av att nu vidtaga ändringar i gällande lag. Barnavårdsnämnden

i Gävle framhåller, att tillämpningen av olika stadganden i

gällande lag till en början mötte svårigheter, enär en viss osäkerhet rådde

angående lagstiftarens mening i en del fall. Sedan emellertid praxis löst

de flesta av dessa tolkningsfrågor, syntes det nämnden som om lagen skulle

kunna utan våda få stå kvar oförändrad åtminstone ännu några år, till

dess ytterligare erfarenhet angående dess verkningar vunnits. Barnavårdsnämnderna

i Borås, Häverö och Ekeberga påpeka, att kommittén lämnat åtskilliga

viktiga frågor olösta, samt ifrågasätta, örn det icke ur praktiska syn
Bihang

till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 133 och 184. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

Departements
chefen.

punkter vore lämpligast att låta hela frågan om ändringar i lagen vila. Skulle

åtgärder nu vidtagas, boi''de enligt barnavårdsnämndens i Borås mening alla

erforderliga åtgärder genomföras nu.

Barnavårdsnämnden i Simrishamn ger den allmänna karakteristiken åt

lagförslaget, att det innebure fördelar för de bidragssökande men ett tungrott

arbete för barnavårdsnämnderna, vilkas rörelsefrihet och befogenheter

inskränktes och vilkas arbetsbörda bleve ökad. Länsstyrelsen i Kristianstads

lån genmäler emellertid häremot, att nämnda olägenheter mer än väl uppvägdes

av den större tydlighet och stadga, som bestämmelserna erhållit i

förslaget.

I några yttranden anföres, att socialvårdskom mitten bort gå

in för en radikalare lösning av problemen. Svenska fattigvårds-

och barnavårdsförbundet samt barnavårdsnämnderna i Skellefteå

socken och Billeberga framhålla sålunda, att det varit önskvärt att till annan

hjälpverksamhet — närmast barnbidragsverksamheten — överförts de

permanenta bidragsförskottsfallen, där på grund av vederbörande faders invaliditet

eller sjukdom icke något underhållsbidrag kunde erhållas och där

bidragsförskottet i själva verket vore ett år efter år fortlöpande understöd.

Den översyn av lagen örn förskottering av underhållsbidrag till barn, som

socialvårdskommittén företagit, har tillkommit för att råda bot på vissa

brister såväl i materiellt som formellt hänseende, med vilka lagen för närvarande

är behäftad. Under sitt arbete har kommittén emellertid diskuterat

åtskilliga spörsmål av större räckvidd, bland andra frågorna örn att utvidga

gränserna för lagens tillämplighetsområde, att genom särskilda bestämmelser

skapa möjligheter för barnavårdsnämnderna att vid sidan av bidragsförskotten

lämna understöd utan fattigvårds karaktär samt att rent utav ersätta

bidragsförskottslagen med en understödslag. Kommittén har emellertid

funnit, att sådana grundväsentliga ändringar nu icke borde vidtagas, därvid

kommittén påpekat, att en omprövning av lagen, särskilt i organisatoriskt

hänseende, i varje fall sedermera torde bliva nödvändig i samband med en

reformering av socialvårdens organisation i allmänhet. Kommittén har därför

inskränkt sig till att föreslå vissa mindre genomgripande ändringar i lagen,

vilka ändringar dock icke äro enbart av formell utan även i åtskilliga

hänseenden av materiell natur.

I några yttranden har uttalats, att det måste anses tveksamt, om det icke

vore lämpligast att nu ställa sig avvaktande och först senare, då tiden därför

kunde anses vara inne, göra alla erforderliga ändringar på nu ifrågavarande

lagstiftningsområde i ett sammanhang. Det överväldigande flertalet

remissmyndigheter tillstyrker emellertid i princip kommitténs förslag, vilket

i allmänhet ansetts böra genomföras.

För egen del kan jag i det hela ansluta mig till de synpunkter, åt vilka socialvårdskommittén

givit uttryck, samt tillstyrker fördenskull, att kommitténs

förslag i huvudsak genomföres. De ändringar i lagstiftningen, vilka jag

i enlighet därmed föreslår, synas mig av värde ur den synpunkten, att de

göra lagen mera effektiv och lättillämplig än hittills. De synas icke heller

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

19

behöva föregripa de ändringar, vilka i sinom tid kunna komma att genomföras

i anledning av de förslag, som socialvårdskommittén kan väntas framlägga

under sitt fortsatta arbete.

Det synes icke erforderligt att i förevarande sammanhang genomföra ändringar

i lagen örn barnbidrag för att vinna överensstämmelse i formellt hänseende

mellan denna lag och bidragsförskottslagen.

Departementsförslaget till ny foidragsförskottslag.

Jag övergår härefter till behandling i detalj av förslaget till ny bidragsförskottslag.

I det följande intagas, för att underlätta en jämförelse, i början av varje

paragraf texterna till gällande lag och kommitténs förslag, därvid skiljaktigheter

dem emellan kursiverats. Att märka är härvid att i kommittéförslaget

bestämmelserna rörande ansökningsförfarandet och örn den tid, för vilken

förskott skall beviljas (6—8 §§ och 9 § första stycket i gällande lag), flyttats

framför bestämmelserna om uträknandet av förskottets belopp (4 § i gällande

lag). Kommittén har framhållit, att genom denna omflyttning det grundläggande

stadgandet om den tidsperiod, för vilken bidragsförskott skulle beviljas,

komme före detaljbestämmelsema örn uträknandet av förskottsbeloppet,

något som syntes vara till fördel bland annat för överskådligheten.

I det följande återgivas remissyttranden vid de olika paragraferna allenast

i de fall, då uttalanden rörande desamma uttryckligen gjorts i yttrandena.

Rubriken.

Till den nuvarande rubriken »lag om förskottering av underhållsbidrag till

barn» har kommittén gjort ett tillägg — inom parentes — av ordet »bidragsförskottslag»

i syfte att även officiellt giva lagen den lätthanterligare benämning,

som redan allmänt begagnades i praktiken.

Kommittéförslaget, mot vilket erinran icke framställts i yttrandena, har Departementsupptagits

i departementsförslaget. chefen.

i §■

(Gällande lag.)

1 §■

Barn, vars fader enligt rättens beslut eller

skriftligt, av två personer bevittnat avtal är

pliktig att till fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet

utgiva underhållsbidrag till

barnet, äger att, sedan förfallodag för bidraget

förflutit utan att bidraget guldits, med

belopp och under villkor som nedan sägs av

allmänna medel erhålla förskott å bidraget

(bidragsförskott).

Vad sålunda stadgats skall icke äga tilllämpning

i fråga örn barn, vars moder sammanbor

med barnets fader.

(Kommittéförslaget.)

1 §•

Barn, vars fader enligt rättens beslut eller

skriftligt, av två personer bevittnat avtal är

pliktig att till fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet

utgiva underhållsbidrag till

barnet, äger att, där fadern underlåter att

betala förfallet belopp, i utsträckning och

under villkor som nedan sägs av allmänna

medel erhålla förskott å underhållsbidraget

(bidragsförskott).

Vad sålunda stadgats skall icke äga tilllämpning

i fråga om barn, vars moder sammanbor

med barnets fader, eller beträffande

barn, som bor tillsammans med sin fader.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

Socialvårdskommittén.

Kommittén anmärker, att viss jämkning skett i första stycket i syfte att

tydligare få fram, att den genom betalningsförsummelse med avseende å viss

bidragspost uppkomna rätten till bidragsförskott av allmänna medel innefattade

rätt icke blott att utfå denna post utan även att i fortsättningen, med

begränsning enligt särskilda stadganden, få bidragsposterna förskotterade,

allt eftersom de förfölle.

Beträffande vissa uttalanden av kommittén, att med »rätten» i första stycket

avsåges allenast svensk domstol, samt rörande frågor om likställande av

beslut av vissa myndigheter i Danmark, Finland, Island och Norge med

svensk domstols beslut och örn beviljande av bidragsförskott utan hinder av

att rättens beslut eller utslag icke vunnit laga kraft må hänvisas till betänkandet

(sid. 51—52).

Kommittén anför vidare, att i andra stycket oförändrad intagits nu gällande

bestämmelse, att vad i första stycket stadgades icke ägde tillämpning i

fråga om barn, vars moder sammanbodde med barnets fader. Därtill hade

emellertid i kommittéförslaget fogats en ny bestämmelse, enligt vilken vad i

första stycket stadgades ej heller skulle äga tillämpning beträffande barn,

som bodde tillsammans med sin fader. Härom yttrar kommittén:

Här åsyftas givetvis de fall, där icke även modern bor tillsammans med

fadern. Att bidragsförskott icke bör utgå, då barnet vistas hos fadern och

får sin huvudsakliga försörjning av denne, synes uppenbart. Detta har också

fastslagits i ett avgörande i högsta instans. Det torde dock ytterst sällan

förekomma, att bidragsförskott sökes i sådana fall. Oftare förekommande

och mera vanskliga att avgöra äro däremot de fall då bidragsförskott sökes

för barn. som vistas hos t. ex. farföräldrarna tillsammans med fadern, utan

att denne kan sägas i högre grad — i var je fall direkt — bidraga till barnets

försörjning. Särskilt inträffar detta i fråga om hemmasöner på landsbygden.

Det har från flera håll anmärkts såsom ett alltmera förekommande missbruk

av bidragsförskottsverksamheten, att farföräldrar, vilka tidigare aldrig gjort

anspråk på någon särskild ersättning för att de haft barnet hos sig, nu föranstalta

om att bidragsförskott sökes, i den förvissningen att förskottet icke

kan uttagas av barnafadern, enär denne icke erhåller införselbar lön för sitt

arbete på gården. Det synes kommittén bäst överensstämma med lagens syfte,

att bidragsförskott icke beviljas i fall som nu sagts. Det är möjligt, att

fall kunna förekomma, då bidragsförskott skäligen borde utgå, ehuru barnet

vistas hos fadern. Då det emellertid torde ställa sig omöjligt att i lagen

avgränsa dessa fall och desamma lära vara mycket fåtaliga i förhållande till

antalet fall, i vilka bidragsförskott icke skäligen bör utgå, har kommittén

stannat för den i förslaget intagna allmängiltiga bestämmelsen. Någon risk

för att densamma skulle i nämnvärd utsträckning föranleda fäder, vilka bo

tillsammans med barnet, att skilja barnet från sig, torde knappast föreligga.

Yttrandena.

Barnavårdsnämnden i Mora och länsstyrelsen i Kopparbergs län anmärka

på att det icke i första stycket uttryckligen föreskrives, att vittnena å avtal

örn underhållsskyldighet skola vara ojäviga. Avtalet vöre ju eljest icke giltigt.

Det hade visat sig vara synnerligen vanligt, att barnavårdsmännen bevittnade

genom deras förmedling ingångna avtal: flera fall hade förekom
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

21

mit, då barnavårdsnämnd av sådan anledning ansett avtalet ogiltigt och vägrat

bevilja bidragsförskott.

I några yttranden beklagas, att socialvårdskommittén icke givit någon tolkning

av uttrycket »sammanbor» i andra stycket. Stockholms stads barnavårdsnämnd

framhåller, att barnavårdsnämnderna nu tvingades till en restriktiv

tolkning för att ej riskera att få avslag vid sökande av gottgörelse av

statsverket och sökandena uppmanades ofta att genom besvär söka vinna

gehör för en mindre sträng uppfattning. Stockholms läns barnavårdsförbund

och Sundbybergs barnavårdsnämnd anse ett förtydligande av bestämmelserna

erforderligt med tanke på det fallet, då en barnafader, vilken sammanbott

med modern, blir omhändertagen t. ex. för alkoholistvård eller för att

intagas å straffanstalt.

Malmö stads barnavårdsnämnd anför, att socialvårdskommitténs uttalande,

att bidragsförskott icke borde utgå för barn, som vistades hos t. ex. farföräldrarna

tillsammans med fadern utan att denne i högre grad bidroge till

barnets försörjning, icke stöde i överensstämmelse med gällande praxis (RÅ

1940 not. S 237). För den händelse den av kommittén nu föreslagna formuleringen

av andra stycket finge anses innebära ett avsteg från praxis hade

nämnden icke något att erinra mot förslaget. Nämnden anför vidare, att då

bestämmelserna i 1 § förutsatte, att barnets moder eller särskilt förordnad

förmyndare hade vårdnaden örn barnet eller omvänt att annan än fadern

hade den rättsliga vårdnaden, ett direkt angivande av denna förutsättning

bort införas i lagtexten. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser detta barnavårdsnämndens

förslag väl motiverat.

Den föreslagna jämkningen av ordalagen i första stycket synes ändamåls- Dep^iej^nt3''

enlig. Vittnena å avtal om underhållsskyldighet skola givetvis vara ojäviga.

Föreskrift därom synes emellertid icke hava sin plats i nu förevarande lag.

Att i lagtexten införa en tolkning av uttrycket »sammanbor» synes mig

icke låta sig göra; det torde böra överlåtas åt praxis att utforma innebörden

av detsamma. Vad de av barnavårdsnämnden i Malmö omnämnda spörsmålen

beträffar torde genom den föreslagna lagbestämmelsen bliva klart,

att barn, som vistas hos sin fader, under inga förhållanden äger rätt till

bidragsförskott. Det synes icke vara erforderligt att i lagtexten utsätta den

givna förutsättningen för tillämpningen av 1 §, att barnets moder eller särskild

förordnad förmyndare har vårdnaden om barnet.

2 §.

(Gällande lag.) (Kommittéförslaget.)

2 §. 2 §.

Rätt till bidragsförskott tillkommer endast barn, som är svensk medborgare och stadigvarande

vistas här i riket; dock äger Konungen, under förutsättning av ömsesidighet, träffa

överenskommelse med främmande stat i fråga örn tillämpning av denna lag å dess undersåtar.

Bidragsförskott utgår icke för längre tid Bidragsförskott utgår icke för längre tid

än till och med den månad, under vilken bär- än till den dag, då barnet fyller sexton år.

net fyller sexton år.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

Departementschefen.

Socialvårdskommittén.

Kommittén erinrar därom, att i 14 § andra stycket gällande lag stadgas,

att bidragsförskott ej vidare skall utgå, sedan underhållsskyldigheten upphört.

Denna bestämmelse, vilken ju vore en följd av hjälpformens konstruktion

såsom en förskottering av underhållsbidrag, som fadern vore pliktig utgiva,

motsvarades av en bestämmelse av samma innebörd i kommittéförslaget

(12 § 1 morn.). Örn det genom dom eller avtal fastställda underhållsbidraget

skulle utgå till dess barnet fyllde sexton år — ett mycket vanligt förhållande

— skulle bidragsförskott sålunda icke beviljas för längre tid än till

den dag barnet uppnådde nämnda ålder. I ett mycket stort antal fall hade

emellertid barnavårdsnämnder feltolkat bestämmelserna i 2 och 14 §§ så, att

de, i fall som nyss sagts, beviljat förskott till och med den månad, under

vilken barnet fyllde sexton år. Till förhindrande av varje möjlighet till feltolkning

av bestämmelsen örn slutdag i dessa fall hade kommittén föreslagit,

att förskott icke skulle få utgå för längre tid än till den dag, då barnet fyllde

sexton år. Därmed vunnes även den fördelen, att man finge en enhetlig regel

för båda kategorierna barn, d. v. s. de, vilkas rätt till underhållsbidrag upphörde

då de fyllde sexton år, och de, vilka tillförsäkrats underhållsbidrag

även för senare ålder.

Yttrandena.

Länsstyrelserna i Malmöhus och Älvsborgs lån, Malmö stads barnavårdsnämnd

och barnavårdsnämnden i Vetlanda anse den i andra stycket vidtagna

ändringen ur praktisk synpunkt lämplig, då den förhindrade de feltolkningar

beträffande förskottets slutdag, till vilka den nuvarande lydelsen givit

anledning.

Ljusnarsbergs barnavårdsnämnd anser, att full klarhet skulle vinnas endast

om andra stycket formulerades sålunda, att bidragsförskott icke utginge för

längre tid än till och med dagen före den dag, under vilken barnet fyllde 16 år.

Samma nämnd framhåller, att, då det visat sig, att olika beräkningsgrunder

förekommit vid förskotts bestämmande, ett tillägg borde göras till 2 § av

innehåll, att vid beräkning av bidragsförskott för kortare tid än hel månad

varje månad skulle anses utgöra 30 dagar.

Barnavårdsnämnden i Dala-Järna anser, att det vore enklare och mera

överensstämmande med vad som i allmänhet tillämpades vid betalning av

vårdkostnader för barn, som vore omhändertagna för samhällsvård, att

bidragsförskott finge utgå till och med den månad, under vilken barnet fyllde

16 år. Jämväl länsstyrelsen i Västmanlands län finner det ur enkelhetens

synpunkt lämpligare, om man i andra stycket räknade med jämn månad.

Så hade barnavårdsnämnderna i länet i allmänhet gjort. Den kostnadsökning,

som därigenom skulle uppstå, bleve ej betydande.

Med hänsyn till vad socialvårdskommittén anfört synes ett förtydligande

av bestämmelsen i andra stycket erforderligt. För att undanröja varje möjlighet

till missförstånd torde emellertid, i enlighet med vad i ett yttrande

föreslagits, formuleringen böra bliva den, att bidragsförskott icke skall utgå

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

för längre tid än till och med dagen före den, då barnet fyller sexton år.

Föreskrift om att månad skall anses utgöra 30 dagar torde vara överflödig.

3

(Gällande lag.)

3 §.

Bidragsförskott beviljas av barnavårdsnämnden

i den kommun, där barnets moder

senast blivit mantalsskriven eller, om sådan

mantalsskrivningsort ej finnes, den kommun,

där barnet stadigvarande vistas.

§■

(Kommittéförslaget.)

3 §.

Ansökning örn bidragsförskott prövas av

barnavårdsnämnden i den kommun, där barnets

moder är mantalsskriven dd förskottet

sökes. År modern avliden eller icke mantalsskriven

för året i fråga, prövas ansökningen

av barnavårdsnämnden i den kommun, där

modern senast varit mantalsskriven. Finnes

icke mantalsskrivningsort som ovan sagts,

prövas ansökningen av barnavårdsnämnden i

den kommun, där barnet stadigvarande vistas.

Socialvårdskommittén.

Beträffande denna paragraf anför kommittén:

Enligt den föreslagna lydelsen utsäges uttryckligen, att, därest ^ modern

lever och överhuvud taget är mantalsskriven, det avgörande för frågan örn

behörig barnavårdsnämnd är, i vilken kommun hon är mantalsskriven vid

den tidpunkt då ansökning om bidragsförskott göres. Även om besvär anförts

över moderns mantalsskrivning i viss kommun och genom lagakraftvunnet

utslag fastslås, att hon bort mantalsskrivas i annan kommun, bör därför ansökan,

som gjorts innan lagakraftägande utslag föreligger, prövas av barnavårdsnämnden

i förstnämnda kommun. Bestämmelsen torde vara nödvändig

till förhindrande av att barnavårdsnämnd avsiktligt fördröjer ärendets avgörande

i fall, där det kan tänkas att moderns mantalsskrivning i kommunen

kan komma att bli upphävd. Motsvarande gäller för övrigt sådana fall, da

modern i slutet av ett kalenderår söker förskott i den kommun där hon är

mantalsskriven för nämnda år, ehuru hon måhända redan blivit lör nästa år

mantalsskriven i annan kommun. Också här är det nämnden i den förra kommunen,

som skall bevilja förskottet, även örn beslutet ej fattas förrän efter årsskiftet.

Bestämmelsen innebär i huvudsak endast ett lagfästande av praxis,

sådan den kommit till uttryck i olika rättsfall. Paragrafen har även i övrigt

omformulerats något, i syfte att förhindra vissa feltolkningar, vilka stundom

förekommit i tillämpningen. Det må anmärkas, att fall, där moder till förskottsberättigat

barn varken har eller har haft mantalsskrivningsort, torde

vara ytterligt sällsynta.

Kommittén omnämner, att det föreslagits, att förskottsutbetalande kommun

skulle tilläggas rätt att, örn modern varit eller bort vara mantalsskriven

i annan kommun under någon del av den tid, under vilken förskottet utgått,

erhålla sina nettoutgifter för denna del av tiden ersatta av sistnämnda kommun.

Även om vissa skäl ur rättvisesynpunkt kunde tala för införandet av

en sådan regressregel, syntes den dock böra undvikas med hänsyn till de

praktiska olägenheter den skulle föra med sig. Ur vissa andra synpunkter

vore det för övrigt också onekligen mest tilltalande, att den kommun, vars

barnavårdsnämnd beviljade förskottet, ansvarade för hela kommunandelen

av kostnaderna.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

Departements
chefen.

Yttrandena.

Barnavårdsnämnden i Borås ifrågasätter, huruvida icke ytterligare förenkling

och måhända även större rättvisa skulle ernås, om det stadgades,

att bidragsförskott för barn, vars moder avlidit, alltid skulle sökas hos barnavårdsnämnden

i den ort, där barnet stadigvarande vistades. Det kunde och

komme i annat fall säkert att inträffa, att bidragsförskott under en lång följd

av år skulle sökas hos barnavårdsnämnden i en kommun, med vilken barnet

icke hade någon som helst samhörighet, endast därför att modern, kanske

under endast ett år före sin död, varit mantalsskriven där, under det att

barnet måhända stadigvarande vistades i annan kommun. Den i och för sig

alltid stora svårigheten att övervaka, att bidragsförskottet komme barnet

tillgodo, skulle därigenom åtminstone i någon mån minskas.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län finner — särskilt ur den synpunkten, att

barnavårdsnämnden i den kommun, där modern senast mantalsskrivits, i de

flesta fall under moderns livstid handlagt ansökningar om bidragsförskott åt

barnet — icke tillräckliga skäl föreligga att införa en bestämmelse av det

innehåll barnavårdsnämnden i Borås föreslagit och detta så mycket mindre

som normalfallet torde vara, att barnet fortfarande vistades å den ort, där

modern senast mantalsskrivits.

Länsstyrelsen i Västmanlands län och barnavårdsnämnden i Katrineholm

föreslå i ytterligare förtydligande syfte mindre formella jämkningar av lagtexten.

Jag tillstyrker socialvårdskommitténs förslag med allenast smärre formella

jämkningar.

4 §.

(Gällande lag.) (Kommittéförslaget.)

6 §. 4 §.

Ansökning örn bidragsförskott göres hos ordföranden i vederbörande barnavårdsnämnd

av barnets moder eller, där särskilt förordnad förmyndare finnes, av denne. Ansökning må

göras jämväl av bamavårdsman, därest sådan förordnats för barnet.

Ansökning, som avfattas enligt fastställt formulär, skall innehålla nödiga upplysningar

för utredande av barnets rätt till bidragsförskott ävensom en av sökanden på heder och

samvete avgiven förklaring, att de lämnade upplysningarna äro med sanningen överensstämmande.

Är sökanden ur stånd att själv avgiva sådan förklaring, skall riktigheten av upplysningarna

intygas av två trovärdiga, med barnets och moderns förhållanden förtrogna

personer.

Vid ansökningen skola fogas prästbevis enligt fastställt formulär ävensom i huvudskrift

eller styrkt avskrift rättens beslut eller avtal som i 1 § sägs, därest dessa handlingar

icke annorledes äro tillgängliga för barnavårdsnämnden.

Det dligger barnavårdsnämnden att på därom

framställd begäran kostnadsfritt tillhandahålla

sökanden erforderligt ansökningsformulår

ävensom tillse, att nödigt biträde lämnas

sökanden vid formulärets ifyllande.

Socialvårdskommittén.

Kommittén omnämner, att det från flera håll förordats, att även barnavårdsnämnd,

som omhändertagit barnet och haft utgift för detsamma, skulle

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kunql. Maj:ts proposition nr 183.

25

givas behörighet att söka bidragsförskott för barnet. Såsom skäl hade åberopats,

att det förekommit fall, där modern inom sin vistelsekommun påverkats

alt ej söka förskott, enär detta skulle medföra, att hon finge hemortsrätt

i vistelsekommunen. Även om sådana — i och för sig förkastliga —

manipulationer någon gång kunde förekomma, syntes det dock enligt kommitténs

mening icke lämpligt att utsträcka behörigheten att söka bidragsförskott

längre än enligt gällande lag.

Det långt övervägande antalet barnavårdsnämnder torde, anför kommittén

vidare, redan nu tillämpa vad som utsädes i det nya sista stycket. Det

hade emellertid förekommit, att barnavårdsnämnder ställt sig avvisande i nu

ifrågakomna hänseende, varför bestämmelsen synts vara av behovet påkallad.

Yttrandena.

Sju barnavårdsnämnder yrka, att barnavårdsnämnd, som omhändertagit

barn och hade att svara för dess underhåll, skulle givas rätt att göra ansökan

örn bidragsförskott. Stockholms läns barnavårdsförbund anser, att ordföranden

i sådan nämnd borde hava dylik rätt. Även svenska landskommunernas

förbund upptager detta spörsmål till diskussion men kommer till annat resultat.

Förbundet anför:

Under sin rådgivande verksamhet bland kommunerna har förbundet erhållit

kännedom örn ett flertal fall, där underlåtenhet att söka bidragsförskott

orsakat vederbörande hemortskommun betydande utgifter för barns vård

och uppfostran. Bidragsförskottsverksamheten har ju till ändamål att genom

att utbetala det underhållsbidrag, som barnets fader lagligen är skyldig att

lämna barnet men underlåter, förhindra att barnets hjälpbehov tillfredsställes

genom tillämpning av fattigvårds- eller barnavårdslagen. Underlåtes ansökan

om bidragsförskott till barnet, fastän rätt till sådant föreligger, måste

alltså barnets vård och uppfostran i regel bekostas under sådana former, som

vår sociallagstiftning numera i möjligaste mån sökt undvika. Underlåtenheten

att söka bidragsförskott, ehuru rätt till sådant förelegat, torde i några

fall berott på okunnighet eller försummelse från vederbörandes sida, men underlåtenheten

torde även i vissa fall berott på sådana omständigheter, som

socialvårdskommittén anfört.

Förbundet anser således, att de gällande bestämmelserna rörande rätten

att ansöka om bidragsförskott böra ändras, men anser sig icke kunna förorda

en sådan utsträckning av ansökningsrätten, som kommittén omnämnt, d. v. s.

att rätt att göra ansökan skulle tillkomma även den omhändertagande barnavårdsnämnden.

Skulle nämligen ansökningsrätt tillkomma sagda barnavårdsnämnd,

borde sådan rätt även tillgodokomma fattigvårdsstyrelsen i

vistelsekommunen, enär det ju icke alltid är blott vistelsekommunens barnavårdsnämnd,

som haft utgift, vilken rätteligen bort täckas genom bidragsförskott.

En sådan anordning, som att ansökningsrätt icke blott skulle tillkomma

vistelsekommunens barnavårdsnämnd utan även dess fattigvårdsslyrelse,

kan förbundet emellertid icke förorda av den anledningen, att det skulle

kunna inträffa, att den barnavårdsnämnd, sorn skulle söka bidragsförskott,

bleve samma nämnd, som skulle mottaga och handlägga ansökningen. Detta

skulle komma alt inträffa i det fall, där barnets vistelsekommun och moderns

senaste mantalsskrivningskommun sammanfölle. Givetvis kan icke samma

myndighet såväl ansöka om som bevilja bidragsförskott. För övrigt torde det

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

kunna ifrågasättas, om ej blott vistelsekommunens utan jämväl hemortskommunens

barnavårdsnämnd och fattigvårdsstyrelse borde tillerkännas rätt

att söka bidragsförskott, enär det ju ytterst är hemortskommunen, som har

intresse av att bidragsförskott blir sökt. Samma intresse har ju icke vistelsekommunen,

om den icke samtidigt är barnets hemortskommun.

Förbundet har på grund av vad nu framhållits tänkt sig en annan utväg

för att få ifrågavarande missförhållanden undanröjda. Förbundet vill nämligen

föreslå, att vid underlåtenhet från moderns eller särskilt förordnad förmyndares

sida att söka bidragsförskott det skulle åligga barnavårdsmannen

att göra ansökan. En sådan anordning torde stå i naturlig konsekvens med

barnavårdsmannens skyldighet enligt lagen örn barn utom äktenskap att

vidtaga åtgärder för faderskapets fastställande samt tillförsäkrande av underhåll

åt barnet.

Samma yrkande framställes även av Västernorrlands läns barnavårdsförbund,

understött av länsstyrelsen i lånet.

Länsstyrelsen i Västmanlands län föreslår, att, i analogi med bestämmelserna

i 17 § barnavårdslagen, ansökan om bidragsförskott borde få göras icke

allenast hos ordföranden i barnavårdsnämnden utan även hos nämnden såsom

sådan eller annan ledamot av nämnden eller den som nämnden kunde

hava utsett att mottaga sådan ansökning.

Barnavårdsnämnden i Nättraby anser, att prästbevis skall erfordras endast

första gången bidragsförskott sökes å viss ort.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län föreslår viss jämkning av fjärde stycket av

den innebörd, att det skulle åligga vilken som helst barnavårdsnämnd, alltså

ej allenast barnavårdsnämnden i den kommun, där modern vore mantalsskriven,

att lämna vederbörande erforderligt biträde. Barnavårdsnämnden i Malmö

anser bestämmelserna i fjärde stycket överflödiga.

Departements- Att utsträcka rätten att göra ansökning även till barnavårdsnämnd, som

c ^en" omhändertagit barnet och haft utgift för detsamma, eller dess ordförande

finner jag på skäl, som anförts av socialvårdskommittén och svenska landskommunernas

förbund, icke böra ifrågakomma. En hemställan från sådan

nämnd till vederbörande barnavårdsman att ingiva ansökning torde med säkerhet

efterkommas av barnavårdsmannen. Jag finner därför ej heller erforderligt

att i lagen införa bestämmelser om skyldighet för honom i sådant

hänseende.

Tillräckliga skäl för upptagande av de av länsstyrelsen i Västmanlands län

och barnavårdsnämnden i Nättraby framlagda förslagen synas mig icke

föreligga. Däremot tillstyrker jag den jämkning av ordalagen i fjärde stycket,

som föreslagits av länsstyrelsen i Gävleborgs län.

5 §■

(Gällande lag.) (Kommittéförslaget.)

7 §. 5 §.

Sedan bidragsförskott sökts, skall, därest Sedan bidragsförskott sökts, skall, därest

den underhållsskyldiges postadress är känd den underhållsskyldiges postadress är känd

eller kan utrönas, omedelbart med allmänna eller kan utrönas, omedelbart med allmänna

posten till honom avsändas meddelande om posten till honom avsändas meddelande om

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.-ts proposition nr 183.

ansökningen med föreläggande att inom viss ansökningen med föreläggande att, där han

kort tid muntligen eller skriftligen yttra sig har något att anföra i anledning av densammed

anledning av densamma. ma, inom viss kort tid muntligen eller skrift
ligen

yttra sig. I meddelandet skall tillika

lämnas under rättelse örn stadgandet i 6 §.

Meddelande, som nyss sagts, vare dock ej

erforderligt, såvida bidragsförskott utgått för

barnet under löpande kalenderår, ej heller

örn den under hälls sk yl dige vistas d utrikes

ort.

Socialvårdskommittén.

Mot 7 § i gällande lag hade, altför kommittén, från flera håll anmärkts,

att dess avfattning blivit alltför sträng. Särskilt hade framhållits det meningslösa

i att år efter år sända meddelande om ansökningen till underhållsskyldig,

örn vilken man — på grund av hans invaliditet eller dylikt —- på förhand visste,

att han saknade varje möjlighet att betala. Kommittén delade uppfattningen,

att stadgandet borde uppmjukas, och hade i sådant hänseende föreslagit, att

meddelande om ansökningen ej skulle behöva avsändas i sådana fall, där

bidragsförskott utgått för barnet under löpande kalenderår. Härmed åsyftades

framför allt att från huvudregeln undantaga det stora antal fall, där

förskottet utginge praktiskt taget oavbrutet år efter år. Vidare hade kommittén

på förekommen anledning föreslagit, att meddelande ej skall vara

erforderligt, därest den underhållsskyldige vistades å utrikes ort. Den förklaringstid,

som måste utsättas om meddelande sändes, kunde nämligen i

dylika fall i allmänhet icke sättas så kort, som av andra skäl vore önskvärt.

Någon egentlig rättsförlust lede ju den underhållsskyldige icke genom att ej

erhålla meddelande om ansökningen. Vidare hade — förutom en mindre jämkT

ning av formuleringen -—- föreslagits det tillägget, att meddelandet skulle

innehålla underrättelse örn stadgandet i 6 §. Sistnämnda stadgande innehölle

redogörelse för vad den underhållsskyldige skulle prestera för att det

sökta förskottet ej skulle beviljas.

Yttrandena.

Statskontoret gör erinran mot bestämmelsen att meddelande ej skulle vara

erforderligt, såvida bidragsförskott utgått för barnet under löpande kalenderår,

samt anför:

Statskontoret befarar, att en dylik bestämmelse skulle komma att bidraga

till ett ytterligare utsuddande av den redan förut tämligen oklara gränsen

mellan här avsedda form av hjälpverksamhet och vanlig fattigvård. Det

synes knappast överensstämma med lagstiftningens syfte att bevilja bidragsförskott

i de fall, då det på förhand står klart, att den underhållsskyldige befinner

sig i sådana omständigheter, att återbetalning ej kan ifrågakomma.

Principiellt riktigare synes vara att i dylika fall söka utnyttja andra till

buds stående hjälpformer, närmast genom en utvidgad tillämpning av lagen

örn barnbidrag, som för ändamålet bör kunna i erforderlig utsträckning kompletteras.

Den i bilaga till betänkandet (sid. 77 ff) framlagda statistiken angående

frekvensen av återbetalade bidragsförskott, enligt vilken av beviljade bidragsförskott

under år 1940 endast omkring en fjärdedel återbetalats, visar

för övrigt klart det fiktiva i hela det — även av kommittén omfattade .

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

Departements

chefen.

betraktelsesätt, som i bidragsförskottet vill se icke ett understöd utan ett förskotterande

av barnets fordran hos den underhållsskyldige. Nämnda statistik

i förening med de uppgifter, som kommittén i annat sammanhang (sid. 40 i

betänkandet) lämnar som förklaring till att barnavårdsnämndernas återkravsverksamhet

siffermässigt givit ett tämligen dåligt resultat, framhäver enligt

statskontorets mening vikten av att icke formerna vid bidragsförskottens

lämnande eftersättas och därigenom vidgade möjligheter för en slentrianmässig

handläggning av förskottsärendena öppnas.

Barnavårdsnämnderna i Enköping och Alingsås anse, att under undantagsbestämmelserna

i 5 § borde intagas även sådana kategorier underhållsskyldiga,

vilka vore omhändertagna för stadigvarande vård. Barnavårdsnämnden

i Ljungby framhåller, att underrättelseskyldigheten utan olägenhet

skulle kunna än ytterligare inskränkas. Den saknade praktisk betydelse. Erinringar

eller över huvud taget några yttranden från den underhållsskyldige

hade aldrig inkommit till nämnden.

Meddelande till underhållsskyldig bör, enligt länsstyrelsen i Uppsala län,

avsändas genom rekommenderat brev. Därigenom skulle ytterligare bevisning

angående delgivningen kunna undvaras. Fattigvårds- och barnavårdskonsulenten

i tredje distriktet föreslår, att sista meningen i 5 § kompletteras

med en bestämmelse örn förfaringssättet då bidragsförskott för ny period,

beviljas av annan nämnd än den som beviljat bidragsförskottet för närmast,

föregående period.

Åtskilliga skäl tala visserligen för statskontorets mening. Jag finner emellertid

icke anledning att på grund därav frångå vad socialvårdskommittén

föreslagit. Tillräckliga skäl att jämka på förslaget i anledning av vad barnavårdsnämnderna

i Enköping, Alingsås och Ljungby anfört synas mig icke

heller föreligga. Försändande av meddelandet med rekommenderat brev synes

icke böra föreskrivas, då underrättelsen i och för sig icke torde böra

tillmätas den betydelse, att sådant försändelsesätt skulle vara erforderligt.

Meddelande jämlikt 10 § skall däremot tillställas den underhållsskyldige genom

rekommenderat brev eller eljest bevisligen. Ändring av sista punkten

i paragrafen i anledning av vad fattigvårds- och bamavårdskonsulenten i

tredje distriktet anfört synes icke erforderlig.

6 §.

(Gällande lag.)

8 §.

Bidragsförskott må ej beviljas, där den

underhållsskyldige betalar förfallet belopp

och tillika antingen ställer av barnavårdsnämnden

godkänd pant eller borgen för underhållsskyldighetens

fullgörande under tid,

som barnavårdsnämnden finner skälig, eller

visar sannolika skäl att han skall fullgöra

sin underhållsskyldighet.

(Kommittéförslaget.)

6 §.

Bidragsförskott må ej beviljas, där den

underhållsskyldige erlägger oguldna underhållsbidrag

för tiden från och med månaden

före den, under vilken förskottet söktes,

samt tillika antingen ställer av barnavårdsnämnden

godkänd pant eller borgen för underhållsskyldighetens

fullgörande under tid,

som barnavårdsnämnden finner skälig, eller

ock visar sannolika skäl att han skall framgent

fullgöra sin underhållsskyldighet.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kunql. Maj:ts proposition nr 183.

29

Socialvårdskommittén.

Kommittén erinrar om att enligt 8 § i gällande lag bidragsförskott ej finge

beviljas, om den underhållsskyldige — bland annat — gäldade samtliga till

betalning förfallna bidragsposter. Då den underhållsskyldige ofta resterade för

betydande belopp, stundom för flera år tillbaka i tiden, torde det ofta vara en

praktisk omöjlighet för honom att fylla kravet. Och även om han skulle kunna

gälda tidigare förfallna belopp, torde nog utsikten att under en tid framåt

få betala underhållsbidragen (eller del därav) till barnavårdsnämnden i

stället för till barnets målsman knappast synas honom så oläglig, att den i och

för sig föranledde honom att gälda de tidigare posterna. Skulle stadgandet

över huvud taget få någon praktisk betydelse, måste det därför uppmjukas

betydligt. Kommittén hade föreslagit, att bidragsförskott ej finge beviljas, om

den underhållsskyldige erlade oguldna underhållsbidrag för tiden från och

med månaden före den, under vilken förskottet söktes, samt dessutom givetvis,

på sätt paragrafen ytterligare stadgade, ställde viss pant eller borgen eller

ock visade sannolika skäl för att han skulle framgent fullgöra sin underhållsskyldighet.

Sistnämnda föreskrift syntes utgöra ett tillräckligt hinder

mot att den underhållsskyldige skulle söka utnyttja den föreslagna lagändringen

till att i upprepade fall dröja med betalningen av underhållsbidrag till

dess han finge meddelande örn att bidragsförskott sökts.

Yttrandena.

Den föreslagna uppmjukningen av bestämmelserna anse länsstyrelsen i

Malmöhus län och barnavårdsnämnden i Malmö behövlig, om stadgandet

överhuvud skulle få praktisk betydelse. Länsstyrelsen i Kalmar lån samt

barnavårdsnämnderna i Häverö och Bergs kommun i Kronobergs län anse,

att i 6 § borde stadgas, att bidragsförskott ej skulle få beviljas, där oguldna

underhållsbidrag erlades för tiden från och med två månader före den månad,

under vilken bidragsförskott söktes. Även barnavårdsnämnden i Borås

ifrågasätter, om icke stadgandet till skada för barnet uppmjukats för mycket.

Det kunde nämligen tänkas, att fadern besutte förmåga att gälda det

förfallna underhållsbidraget för längre tid tillbaka än månaden näst före

ansökningens ingivande men att han på grund av tredska underlåtit detta.

Denna olägenhet syntes kunna elimineras därigenom, att det lades i barnavårdsnämndens

hand att avgöra, hur stor del av skulden som fadern i det

uppkomna läget skulle betala, för att bidragsförskott ej skulle beviljas, men

att detta belopp ej finge sättas lägre än att det svarade mot minst en månads

bidrag.

Socialvårdskonnnitténs förslag synes lämpligt och jag tillstyrker i princip Departementsdetsamma.

I 7 § har jag för avsikt föreslå viss ändring av kommitténs för- chefen.

slag; för att vinna den överensstämmelse mellan 6 och 7 §§, som synes

erforderlig, föreslår jag den ändringen av 6 §, att bidragsförskott ej skall

beviljas, där den underhållsskyldige erlägger oguldna underhållsbidrag för

tiden från och med andra månaden före den, under vilken förskottet sökts.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

En bestämmelse av den innebörd barnavårdsnämnden i Borås ifrågasatt finner

jag alltför vag.

§■

(Kommittéförslaget.)

7 §.

Bidragsförskott beviljas för tiden från och

med den månad, under vilken förskottet

söktes, elier, där den underhållsskyldige häftar

i skuld för bidrag som belöper d månaden

närmast dessförinnan, från och med

sistnämnda månad samt, där ej stadgandet

i 2 § andra stycket till annat föranleder, till

utgången av det budgetår (den 1 juli—den 30

juni), som löper vid förskottets beviljande.

Att under vissa förhållanden beviljat bidragsförskott

innehdlles under del av tid,

för vilken förskottet beviljats, elter rätten

till beviljat bidragsförskott helt upphör före

utgången av nämnda tid, därom stadgas i 11

§ 2 mom. samt 12 § 1 och 2 mom.

Socialvårdskommittén.

Kommittén omnämner, att enligt gällande bestämmelser i 9 § första

stycket bidragsförskotten kunde såväl börja som sluta att löpa vid vilken

tidpunkt som helst under året. Från åtskilliga håll hade man understrukit

önskvärdheten av att i görligaste mån få en enhetlig bidragsförskottsperiod.

Med hänsyn till att förutsättningarna för erhållande av förskott kunde inträda

när som helst under året, kunde man tydligen icke gärna i lagen fastställa

någon bestämd begynnelsedag. Däremot läte det sig naturligtvis göra

att bestämma en slutdag, då alla beviljade bidragsförskott skulle upphöra

att utgå. Härigenom finge man i själva verket också för det stora flertalet

fall — de i vilka förskottet utginge år efter år — en bestämd begynnelsedag.

Det nya förskottet toge nämligen i dessa fall vid, där det gamla slutade.

Från några håll hade föreslagits, att bidragsförskott skulle beviljas för

kalenderår eller återstående del därav, från andra åter, att man i stället skulle

välja budgetåret den 1 juli—den 30 juni såsom enhetsperiod. Genom en

övergång till något av dessa system ansåge man sig vinna ökad ordning i

och bättre översikt över förskottsverksamheten. Vidare skulle ernås den fördelen,

att ett och samma bidragsförskottsärende icke behövde redovisas mer

än en gång till länsstyrelsen. Valdes budgetåret finge givetvis, för att det sist

sagda skall vara riktigt, ändring ske även beträffande den tid, som ansökning

örn statsbidrag skall omfatta.

I fråga om fördelar och nackdelar hos de olika systemen anför kommittén:

Mot båda systemen talar det förhållandet, att den första bidragsförskottsperioden

— återstoden av året — ofta kan bli mycket kort. Detta skulle medföra,

att en andra ansökan måste göras tätt efter den första, något som måste

sägas vålla ökat besvär och arbete såväl för sökanden som vederbörande

barnavårdsnämnd. En annan nackdel synes vara, att den stora massan av ansökningar

kommer praktiskt taget på en gång, något som ur arbetssynpunkt

måste vara olägligt, örn icke för alla så dock för många barnavårdsnämnder.

(Gällande lag.)

9 § första stycket.

Bidragsförskott beviljas varje gång för ett

år, där ej rätten till förskott upphör tidigare,

samt utgår ej för längre tid tillbaka än två

månader före den månad, under vilken förskottet

söktes.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 1S3. 31

En fördröjning av ärendenas avgörande torde därigenom lätt kunna bli

följden.

Vid jämförelse mellan kalenderår och budgetår synes det senare erbjuda

fördelar framför det förra i två viktiga hänseenden. Dels finge man för det

stora flertalet fall en jämförelsevis färsk inkomsluppgift att bygga på, eftersom

taxeringslängden skall vara justerad i länen senast den 15 maj och i

Stockholm senast den 15 juni, och dels är frågan om rätt mantalsskrivningsort

— utom i de relativt fåtaliga fall där besvär anföras — i början av juli

fullt klar, vilket ofta icke är fallet i början av januari.

Ett kalenderårssystem har å sin sida den icke oväsentliga fördelen, att den

kommun, vars barnavårdsnämnd beviljat bidragsförskottet, förblir mantalsskrivningskommun

för modern under hela perioden.

Vid övervägande av de olika skälen för och emot en övergång till enhetlig

period för bidragsförskotten har kommittén kommit till den uppfattningen,

att en sådan övergång vore att förorda. I valet mellan kalenderår och budgetår

har kommittén stannat för det sistnämnda. Anledningen härtill vore

framför allt, att man här — i motsats till vad som skulle gälla om kalenderåret

valdes — i regel finge en jämförelsevis sen inkomstuppgift att bygga

på. I samband med den nu föreslagna ändringen hade även föreslagits därav

motiverade ändringar i bestämmelserna i 21 § rörande det år, som ansökning

örn gottgörelse av statsverket för kostnader för utgivna förskott

skulle avse, och den tidpunkt, då ansökning senast skulle göras.

Kommittén anför vidare, att enligt dess förslag förskott icke kunde utgå

för längre tid tillbaka än en månad — mot nu gällande två månader — före

den månad, under vilken förskottet söktes. Den föreslagna tiden syntes

fullt tillräcklig. Anledningen till den förordade ändringen vöre bland annat,

att det stundom visat sig ofördelaktigt ur indxivningssynpunkt, att modem

dröjt över två månader med sin ansökan och barnavårdsnämnden till följd

därav ej fått taga hand om indrivningen, förrän tre månadsbelopp redan

förfallit till betalning.

Av den föreslagna formuleringen framginge, dels att barnet hade rätt att

— om angivna förutsättningar vore uppfyllda — erhålla bidragsförskott

retroaktivt och att det sålunda icke vore fråga blott örn en möjlighet

för barnavårdsnämnden att efter eget skön tillämpa retroaktivregeln, dels

ock att förskott skulle beviljas, såvida den underliållsskyldige häftade i

skuld för någon av de månader — sålunda ej nödvändigt den löpande —

som i och för sig kunde omfattas av beslutet om bidragsförskott. I båda dessa

hänseenden hade den nuvarande formuleringen visat sig vålla tveksamhet.

Att i sådana fall, där den underhållsskyldige erlagt underhållsbidragen för

löpande och närmast föregående månad, bidragsförskolt icke finge sökas på

grund av betalningsförsummelse med avseende å underhållsbidrag, som förfallit

dessförinnan, syntes icke behöva direkt utsägas.

Det har synts kommittén lämpligt alt i ett andra stycke av paragrafen

göra hänvisning till 11 § 2 mom. och 12 § 1 och 2 morn., enligt vilka lagrum

rätten till beviljat bidragsförskott under vissa förhållanden kunde, för

viss tid eller helt, avbrytas redan före utgången av den tid, för vilken förskottet

beviljats.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

Yttrandena.

Förslaget att fastställa enhetlig slutdag för bidragsförskotten och att i sådant

hänseende välja utgången av budgetår tillstyrkes i flertalet yttranden.

Jämtlands läns barnavårdsförbund uttalar, nied instämmande av länsstyrelsen

i länet, viss tveksamhet samt anför, att delade meningar kunde råda rörande

valet mellan kalenderår och budgetår. En fördel med kalenderåret såsom

förskottsperiod vore den, att barnavårdsnämnderna med lätthet kunde

kontrollera vederbörandes inkomster å företedda debetsedlar. Örn perioden

fastställdes till budgetår, måste inkomsterna kontrolleras direkt från taxeringslängd,

vilket givetvis vållade ett visst besvär. En olägenhet vöre även, att

laxeringsarbetet i de större taxeringsdistrikten ofta icke hunne att avslutas

förrän kort tid före budgetårets början. Fördelen att få inkomstuppgiften så

aktuell som möjligt vore dock så betydande, att budgetåret såsom förskottsperiod

vore att föredraga. Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet betonar

den nackdel, som anordningen med budgetår som förskottsperiod medförde,

nämligen att det stora flertalet ansökningar om bidragsförskott praktiskt

taget inkomme på en gång. För stora kommuner komme detta att medföra

betydande svårigheter ur arbetssynpunkt. Då ändringen emellertid ur

andra synpunkter medförde avsevärda fördelar, ansåge förbundet ändock, att

den föreslagna reformen borde genomföras. Riksräkenskapsverket påpekar,

att uttrycket budgetår lämpligen borde förtydligas till statligt budgetår.

För kalenderåret såsom förskottsperiod uttala sig länsstyrelserna i Kronobergs

samt Göteborgs och Bohus lån ävensom nio barnavårdsnämnder, bl. a.

barnavårdsnämnderna i Göteborg, Ljungby och Arboga. Länsstyrelsen i Kronobergs

län framhåller, att därigenom vunnes den icke oväsentliga fördelen,

att den kommun, vars barnavårdsnämnd beviljat bidragsförskott, förbleve

mantalsskrivningsort för modern under hela perioden. Ur kommunal synpunkt

torde kalenderåret som tidsperiod också vara att väsentligen föredraga

framför budgetåret särskilt med hänsyn till den omständigheten, att kommunernas

budgetår sammanfölle med kalenderår och barnavårdsnämnderna

sålunda hade att uppgöra inkomst- och utgiftsstat för kalenderår. Vad kommittén

som skäl för sin ståndpunkt anfört därom, att frågan om rätt mantalsskrivningsort

vöre fullt klar i juli månad, syntes därjämte kunna tillmätas

allenast ringa betydelse, då denna fråga utom i ett relativt fåtal fall vore klar

redan i början av kalenderåret. Barnavårdsnämnden i Göteborg anser, att ett

genomförande av budgetåret såsom förskottsperiod skulle medföra olägenheter

såväl för barnavårdsnämnden som för den hjälpsökande allmänheten,

bl. a. därigenom att en fördröjning av ärendenas avgörande uppstode. Pensionsstyrelsen

erinrar om att i samtliga fall, då barnavårdsnämndens beslut

fattades efter det taxeringsnämndens beslut justerats men före kronodebetsedlarnas

utlämnande, alltså i det stora flertalet fall, inkomstuppgifterna måste

hämtas ur taxeringslängderna. Detta komme att medföra svårigheter för

såväl sökande och barnavårdsnämnder som för dem som handhade taxeringslängderna.

— Om en enhetlig bidragsförskottsperiod genomfördes, komme

detta otvivelaktigt att för barnavårdsnämnderna medföra forcerat arbete

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

33

i början av varje sådan period. Det kunde möjligen med hänsyn därtill böra

övervägas, huruvida icke den lättnaden kunde beredas barnavårdsnämnderna,

att i fall, då bidragsförskott med stor sannolikhet kunde antagas komma

att få karaktär av ett år efter år fortlöpande understöd, lagen lämnade öppen

en möjlighet att fastställa längre förskottsperiod än ett år.

Förslaget att bidragsförskott icke skall utgå för längre tid tillbaka än en

månad — mot nu gällande två månader -—- före den månad, under vilken

förskottet sökes, avstyrkes av länsstyrelsen i Kalmar län samt flera barnavårdsnämnder,

bl. a. nämnderna i Stockholm. Malmö, Tranås, Vetlanda,

Kalmar och Hässleholm. Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller, att genom

den föreslagna begränsningen barn i många fall skulle kunna gå miste örn

del av underhållsbidrag. Detta gällde t. ex. i det fall, att talan om fastställande

av faderskap påginge, men gällde även då barnamoder i brist på hjälp med

uppsättande av ansökningshandlingar eller av annan orsak försutte tid att

ansöka om förskott. I varje fall borde barnets behov av bidragsförskott icke

eftersättas av hänsyn till indrivningsresultatet. Även Stockholms stads barnavårdsnämnd

anser, att berörda begränsning i många fall komme att lända

sökanden till nackdel samt yttrar härom:

Då faderskapet fastställts genom domstols beslut eller utslag angående

hemskillnad eller äktenskapsskillnad meddelats, dröjer det ofta flera veckor,

innan utdrag av protokollet kan erhållas och företes vid ansökan om bidragsförskott.

I detta sammanhang må framhållas, att enligt 27 kap. 1 § rättegångsbalken

besvärstiden i vissa fall utgör 45 dagar. Vidare kan det inträffa,

att i sådana ärenden, där införsel tidigare löpt i den underhållsskyldiges avlöning,

utmätningsmannen får underrättelse om att den underhållsskyldige

slutat sin anställning, först sedan mer än en månad förflutit, efter det att

införselmedlen bort redovisas av arbetsgivaren. I tro att hon skall erhålla

införsel söker modern i sådant fall ej bidragsförskott. Därefter kan ännu

någon tid förflyta, innan hon får vetskap örn att hon har möjlighet att få

bidragsförskott. Skulle bidragsförskott endast få utgå retroaktivt för en månad,

går modern alltså miste om underhållsbidraget för denna tid. På denna

punkt innebär förslaget således en försämring. Nämnden anser därför, att

stadgandet i gällande bidragsförskottslag om att bidragsförskott retroaktivt

kan beviljas för två månader tillbaka, räknat från den månad, under vilken

ansökan göres, bör bibehållas.

Barnavårdsnämnden i Malmö befarar, att den inskränkta tiden för retroaktivt

bidrag skulle komma att medföra ett mycket stort antal bidragsförskottsärenden,

vilka rätteligen icke borde hänföras dit. I avsikt att bevara

rätten till retroaktivt bidrag sökte vederbörande redan då första underhållsbidraget

utebleve, trots att en viss oregelbundenhet i avseende å liden för underhållsbidragets

erläggande redan tidigare förekommit. Med den kännedom

barnavårdsnämnderna hade om svårigheterna att få ett bidragsiörskottsärende

alt upphöra som sådant ärende måste den föreslagna bestämmelsen enligt

nämndens uppfattning komma att medföra ett högst ökat antal bidragsförskottsärenden

med ty åtföljande arbete för barnavårdsnämnderna och länsstyrelserna.

Den nuvarande bestämmelsen borde därför bibehållas.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr IS3 neli 1S4. ii

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Majda proposition nr 183.

Departements

chefen.

Barnavårdsnämnden i Borås ifrågasätter, huruvida icke bestämmelsen att

bidragsförskott icke skulle utgå för längre tid tillbaka än en månad borde

förenklas därhän, att bidragsförskott alltid skulle avse kalendermånad och

alltså alltid börja utgå den 1 i en månad.

- Vad i ärendet förekommit synes mig tala för alt förslaget att tillskapa eu

enhetlig bidragsförskottsperiod bör godtagas. Visserligen kan härav, särskilt

i större kommuner, föranledas en anhopning av ärenden på en gång. 1 sådana

kommuner torde emellertid finnas avsevärda möjligheter att relativt

snabbt behandla ärendena, vilka för övrigt i ej ringa utsträckning äro av

tämligen enkel beskaffenhet. Huruvida kalenderår eller budgetår skall väljas

såsom period kan anses tveksamt. Båda utvägarna innebära såväl fördelar

som nackdelar, övervägande skäl synas mig emellertid tala för att valet

bör falla på det statliga budgetåret, d. v. s. den 1 juli—den 30 juni. Den

nu förordade linjen har föreslagits av socialvårdskommittén och tillstyrkts

i det stora flertalet yttranden.

Den av pensionsstyrelsen ifrågasatta möjligheten att i lagen införa en bestämmelse,

som medgåve fastställandet av en längre förskottsperiod än ett

år, synes mig värd att överväga. Spörsmålet torde böra upptagas av socialvårdskommittén

i samband med dess fortsatta utredning rörande reformering

av socialvården.

Socialvårdskommitténs förslag att förskott icke skall kunna utgå för längre

tid tillbaka än en månad före den, under vilken förskott sökes, synes hava

upptagits huvudsakligen med hänsyn till vissa fördelar ur indrivningssynpunkt,

som skulle vara förenade därmed. Detta förslag finner jag icke tillräckligt

starkt motiverat. Fastmera har enligt min mening vägande skäl anförts

för ett bibehållande av gällande bestämmelser med tvåmånaderstid i

stället för enmånadstid. Härutinnan må hänvisas särskilt till vad som anförts

av barnavårdsnämnderna i Stockholm och Malmö. Jag tillstyrker därför

ändring av kommittéförslaget i nu angivna hänseende.

Vad socialvårdskommittén i övrigt föreslagit beträffande 7 § synes mig

lämpligt och jag finner ej skäl att i anledning av vad som förekommit under

utredningen föreslå någon ändring därutinnan. Den i första stycket inskjutna

satsen »där ej stadgandet i 2 § andra stycket till annat föranleder» synes

emellertid böra jämkas. En situation liknande den som där avses inträder i

de fall, då avtal om underhållsskyldighet ingåtts t. ex. för tid till dess barnet

fyller 10 år, vilket torde förekomma i fall, då man ej velat binda bidragsbeloppet

för barnets hela uppväxttid. Jag föreslår därför en formulering, som

omfattar båda de ifrågavarande fallen.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kunql. Majlis proposition m 183.

35

S §■

(Gällande lag.)

4 §.

1 mom. Bidragsförskott utgår, där ej nedan

annorlunda stadgas, med ett årligt belopp

au 240 kronor i ortsgrupp 1, 300 kronor

i orlsgrupp 2 och 360 kronor i orlsgrupp 3

eller, där moder har vårdnaden om två eller

flera till bidragsförskott berättigade barn,

med följande ärliga belopp i nedan angivna

ortsgrupper:

Orts- Orts- Ortsgrupp

1 grupp 2. grupp 3.

för två barn....... 420 kr. 525 kr. 630 kr.

för tre barn....... 600 > 750 » 900 >

och för varje barn

däröver ytterligare 120 > 150 > ISO »

Uppgår på grund av stadgandet i i mom.

första stycket andelen av bidragsförskott,

som bestämmes gemensamt för tvä eller flera

barn, för något eller några av dem till

lägre belopp än den å barnet eller barnen

efter huvudtalet belöpande andelen av det

belopp, varmed enligt första stycket av förevarande

moment bidragsförskottet utgår,

skall skillnaden tillgodoräknas övriga barn,

därvid dock icke något av barnen må erhålla

högre belopp än som skulle hava utgått till

barnet, därest bidragsförskottet ej bestämts

gemensamt.

För tiden till och med den månad, under

vilken barn fyller två år, ökas bidragsförskottet

med ett årligt belopp av 60 kronor.

överstiger moderns årsinkomst 600 kronor

i ort sgrupp 1, 800 kronor i orlsgrupp 2

och 1,000 kronor i ortsgrupp 3, eller har

modern, därest hon är gift, tillsammans med

sin make en årsinkomst överstigande 900

kronor i ortsgrupp 1, 1,125 kronor i ortsgrupp

2 och 1,350 kronor i ortsgrupp 3,

minskas bidragsförskottet med sju tiondelar

av årsinkomsten, i vad den överstiger

sagda belopp. Hava makar som nyss sagts

att försörja barn under sexton år, som icke

är berättigat till vare sig barnbidrag enligt

vad därom särskilt stadgas eller bidragsförskott,

skall det för vederbörande ortsgrupp

sist angivna inkomstbeloppet ökas med 100

kronor för varje sådant barn.

2 morn. Bidragsförskott utgår efter den

i lagen örn folkpensionering avsedda ortsgrupp,

dit den ort hänförts, d vilken modern

senast blivit mantalsskriven. Finnes ej sådan

mantalsskrivningsort, utgår bidragsförskottet

efter den ortsgrupp, dit den ort hänförts,

å vilken barnet stadigvarande vistas,

eller, dä modern har vårdnaden örn flera

till bidragsförskott berättigade barn och dessa

vistas å orter, som hänförts till olika ortsgrupper,

efter den billigaste av dessa. Moder

eller barn, som flyttat till ort i dyrare

ortsgrupp, skall dock hava tillhört sådan

ortsgrupp tre år, innan bidragsförskott må

utgå enligt de för denna gällande reglerna,

(Kommittéförslaget.)

8 §.

1 mom. Där ej efterföljande sladganden

till annat föranleda, utgår bidragsförskottet

för dr räknat med

240 kronor i ortsgrupp 1,

300 > > > 2 och

360 > « > 3

eller, därest modern har vårdnaden örn såväl

barnet i fråga som ett eller flera andra till

bidragsförskott berättigade barn, med belopp

enligt följande tabell:

Antal till bidrags- Bidragsförskott (för barn

förskott berättigade räknat),

barn under moderns Orts- Orts- Ortsvårdnad.

grupp 1. grupp 2. grupp 3.

Två............. 220 kr. 275 kr. 330 kr.

Tre............. 200 > 250 > 300 >

Fyra eller flera .. 180 > 225 > 270 >

För tiden till och med den månad, under

vilken barn fyller två år, ökas bidragsförskottet

nied ett årligt belopp av 60 kronor.

2 moni. överstiger moderns årsinkomst

1.000 kronor i ortsgrupp 1,

1,250 kronor i ortsgrupp 2 och

1,500 kronor i ortsgrupp 3,

eller har modern, därest hon är gift och

sammanlever med sin man samt denne är

underhållskyldig gentemot barnet, tillsammans

med mannen en årsinkomst överstigande
1,

500 kronor i ortsgrupp 1,

1,700 kronor i ortsgrupp 2, och

2.000 kronor i ortsgrupp 3,

skall, med undantag för fall som i 9 § 2 mom.

sägs, från bidragsförskottet avdragas sex tiondelar

av årsinkomsten, i vad den överstiger

sagda belopp. Ilar modern flera till bidragsförskott

berättigade barn, minskas dock förskottet

blott med så stor del av nämnda avdrag,

som enligt fördelning efter huvudtalet

belöper på varje barn. Hava makar som

nyss sagts att försörja barn under sexton år,

som icke är berättigat vare sig till barnbidrag

enligt lagen örn barnbidrag eller till bidragsförskott,

skall det här ovan för vederbörande

ortsgrupp angivna inkomstbeloppet

för makar ökas med 100 kronor för varje

sådant barn.

Har barn inkomst, som ej härrör från

dess eget arbete, skall bidragsförskottet minskas

med nämnda inkomst.

3 mom. Bidragsförskott utgår efter den

i lagen örn folkpensionering avsedda orlsgrupp,

dit den kommun hänförts, vars barnavårdsnämnd

enligt 3 (j har att bevilja förskottet.

Vistas barn stadigvarande å ort, som tillhör

billigare ortsgrupp än moderns mantals
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

såvida icke på grund av omständigheterna

prövas skäligt i särskilt fall medgiva undantag.

Vistas barn stadigvarande å ort, som tillhör

billigare ortsgrupp än moderns mantalsskrivningsort,

skall på detta barn belöpande

andel av bidragsförskott med hänsyn därtill

nedsättas.

3 mom. Där Konungen i fråga om ort,

vilken gränsar till ort i högre ortsgrupp,

jämlikt 6 § 3 mom. första stycket lagen om

folkpensionering förordnat om förhöjning av

tilläggspension till pensionstagare, vilken är

mantalsskriven inom visst intill gränsen liggande

område, äger Konungen på därom av

vederbörande kommun gjord framställning

förordna, att bidragsförskott, som beräknas

med hänsyn till mantalsskrivning eller vistelse

inom området, skall förhöjas med hälften

av skillnaden mellan d ena sidan det belopp,

vartill bidragsförskottet skulle uppgå,

örn mantalsskrivningen skett eller vistelsen

ägt rum d orten i den högre ortsgruppen,

samt å andra sidan det belopp, vartill bidragsförskottet

uppgår å orten i den lägre

ortsgruppen.

Vad i 2 mom. första stycket sista punkten

stadgas angående bidragsförskott ävensom

vad i 6 § 3 mom. tredje stycket lagen om

folkpensionering stadgas angående pensionsförhöjning

skall äga motsvarande tillämpning

d förhöjning, som avses i detta moment.

4 mom. Bidragsförskott md icke utgå

med högre belopp än barnets fader enligt

rättens beslut eller avtal är skyldig att utgiva

till barnets underhåll.

Bidragsförskott skall icke utgå, därest beloppet

av detsamma icke uppgår till 60 kronor

för år räknat.

5 §.

2 mom. Har barn inkomst, som ej härrör

från dess eget arbete, skall den pä detta

barn belöpande andelen av bidragsförskottet

minskas med nämnda inkomst.

(Beträffande 5 § 1 mom. se under 9 §.)

skrivningsort, skall det enligt tillämpliga bestämmelser

i 1 och 2 mom. beräknade bidragsförskottet

minskas med 50 kronor,

därest de båda orterna tillhöra ortsgrupperna

l och 2 eller 2 och 3, samt med 100 kronor,

därest de tillhöra ortsgrupperna 1 och 3.

4 mom. Där Konungen i fråga om ort,

vilken gränsar till ort i högre ortsgrupp,

jämlikt 6 § 3 mom. första stycket lagen örn

folkpensionering förordnat örn förhöjning

av tilläggspension till pensionstagare, vilken

är mantalsskriven inom visst intill gränsen

liggande område, äger Konungen på därom

av vederbörande kommun gjord framställning

förordna, att bidragsförskott, som beräknas

med hänsyn till moderns mantalsskrivning

inom området eller, där modern

icke blivit mantalsskriven, till barnets vistelse

inom området, skall förhöjas med 25

kronor, därest de båda orterna tillhöra ortsgrupperna

1 och 2 eller 2 och 3, samt med

50 kronor, därest de tillhöra ortsgrupperna

1 och 3.

5 mom. överstiger det enligt tillämpliga

bestämmelser i 1—4 mom. beräknade bidragsförskottet

det belopp, barnets fader

jämlikt rättens beslut eller avtal är skyldig

att utgiva till barnets underhåll, skall bidragsförskottet

nedsättas till nämnda belopp.

Har moder under sin vårdnad två eller

flera barn, som samtidigt beviljas bidragsförskott,

och sker nedsättning, som i första

stycket sagts, för något eller några av dem,

skall belopp, varmed nedsättning skett, tillgodoräknas

det eller de barn, som ej behövt

vidkännas sådan nedsättning, med fördelning,

därest de äro flera, efter huvudtalet.

Därvid md dock icke något av sistnämnda

barn erhålla högre belopp än barnet tillkommande

underhållsbidrag eller som enligt tilllämpliga

bestämmelser i 1—4 mom. skulle

hava utgått till barnet, därest det icke stått

under moderns vårdnad; måste på grund av

vad sist sagts nedsättning ske för något eller

några barn, skall belopp, varmed nedsättning

skett, i sin tur tillgodoräknas övriga

barn under tillämpning av ovan angivna

grunder.

6 mom. Bidragsförskott skall icke utgå,

därest beloppet av detsamma eller, där

fråga är örn flera barn under moderns vårdnad,

förskottens sammanlagda belopp icke

skulle uppgå till minst 60 kronor för år

räknat.

Socialvårdskommittén.

Kommittén framhåller, att de önskemål örn enklare och Marare bestämmelser

i bidragsförskottslagen, som framställts från många håll, särskilt tagit

sikte på reglerna i 4 § i gällande lag, som motsvarade 8 § i kommittéförslaget.

Kommittén hade sökt att genom föreslagna ändringar i görligaste mån tillmötesgå

önskemålen.

1 momentet. Vad som i icke oväsentlig grad bidragit till uppkomsten av

svårigheter vid uträkningen av bidragsförskott hade enligt kommitténs åsikt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kimot. Alajits proposition nr 183.

•37

varit det förhållandet, att bidragsförskottet, då det gällde flera barn under

moderns vårdnad, bestämdes till ett gemensamt belopp för dem. Härigenom

finge man i lagen att göra med Ire olika begrepp, nämligen bidragsförskott

tor ensamt barn (varmed i detta avseende kunde likställas bidragsförskott

för ett vart av flera barn, som icke stöde under moderns vårdnad), gemensamt

bidragsförskott för flera barn under moderns vårdnad samt slutligen den

på det enskilda barnet belöpande andelen av nämnda gemensamma bidragsförskott.

Det bade visat sig svårt att i lagtexten konsekvent hålla isär dessa

begrepp, vilket i sin tur vållat svårigheter i tillämpningen. Kommittén föresloge

nu, att bidragsförskottet alltid skulle bestämmas till visst

belopp för varje enskilt barn. Något för flera barn gemensamt

bidragsförskott förekomme sålunda ej. Ett dylikt förfaringssätt förefölle även

principiellt riktigare, eftersom det vore det enskilda barnets underhållsbidrag,

som skulle förskotteras, helt eller delvis. Den reducering av förskottet, för

barn räknat, som ansetts motiverad då modem bade vårdnaden om flera

barn, kunde naturligtvis lika väl verkställas enligt det av kommittén föreslagna

systemet.

Reglerna i 8 § avsåge uträkningen av förskottsbeloppet för helt år räknat.

Även om bidragsförskott beviljades för annan tidsperiod, måste nämligen

alltid ett tänkt årsbelopp först uträknas. Beloppet av det bidragsförskott,

som skulle beviljas, erhölle man genom att dividera årsbeloppet med 12 och

därefter multiplicera det erhållna månadsbeloppet med det antal månader,

som omfattades av bidragsförskottet.

Kommittén anför vidare, att det från flera håll anmärkts, att n o r m a 1- beloppen för ett barn under rådande dyrtid visat sig vara alltför

knappt tillmätta, samt yttrar härom:

Utan tvivel förhåller det sig också så, att prisnivåns allmänna höjning medfört

ökade svårigheter även för en moder, vilkens barn åtnjuter bidragsförskott

med normalbeloppet — och sålunda icke behöver vidkännas nedsättning

på grund av lågt underhållsbidrag —- att med hjälp av förskottet försörja

barnet. Någon böjning av normalbeloppen i en eller annan form såsom kompensation

för de fördyrade levnadskostnaderna vore sålunda i och för sig

önskvärd. Emellertid möter detta för närvarande svårigheter, delvis beroende

på lagens konstruktion. Beträffande barnbidragen, vilkas normalbelopp äro

desamma som bidragsförskottens, har man valt utvägen med särskilda dyrtidstillägg.

Ett sådant tillvägagångssätt skulle lia ganska ringa och framför

allt ojämn verkan i fråga om bidragsförskotten med hänsyn till dessas begränsning

uppåt genom det fastställda underhållsbidragets storlek. Samma

olägenhet, ehuru icke lika framträdande, uppkommer vid en allmän höjning

av normalbeloppen. I mångå fall skulle det låga underhållsbidraget förhindra

ett tillgodogörande av höjningen. Särskilt betänkligt är, att just de, som redan

förut äro sämst ställda, icke finge någon fördel av höjningen. Redan det anförda

gör, att kommittén icke anser sig böra förorda någon allmän höjning

av normalbeloppen. Härtill kommer emellertid dessutom, alt det knappast

kan vara lämpligt att, innan en något så när stabiliserad prisnivå föreligger,

lagfästa ändrade normalbelopp på grundval av det för tillfället rådande prisläget.

Kommittén har även övervägt, huruvida man icke skulle kunna bryta

ut bestämmelserna örn normalbeloppen ur själva lagen och låta dem ingå i en

särskild författning, som lättare kumle ändras tid efter annan, men funnit ett

s. 38 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

38

sådant förfaringssätt mindre lämpligt. Ofta förekommande ändringar av beloppen

skulle för övrigt medföra vissa svårigheter i den praktiska tillämpningen

av lagen.

Vad beträffar gällande regel att normalbeloppet för barn, som

vore under moderns vårdnad, bleve lägre för barn räknat ju större

barnantalet vore, upplyser kommittén, att förslag framställts örn regelns

slopande samt anför härom:

I 1937 års proposition förklarade departementschefen, att det av kostnadsskäl

knappast läte tänka sig, att det för ett barn föreslagna normalbeloppet

skulle utgå för varje barn, samt att ett slopande av regeln därför

måste föra nied sig en sänkning av del föreslagna normalbeloppet för ett

barn, något som vöre mindre önskvärt. Att även under nuvarande förhållanden

regelns bibehållande är att föredraga framför en sänkning av normalbidraget

för ett barn är uppenbart. Det förefaller emellertid som örn

den kostnadsökning regelns slopande skulle medföra knappast behövde bli

så stor, att den under normala förhållanden skulle behöva kompenseras

med en sänkning av det gällande normalbidraget för ett barn. — Kommittén

har övervägt ett från flera håll framfört förslag, att regeln i varje fall skulle

slopas beträffande barn, som väl stöde under moderns rättsliga vårdnad men

stadigvarande vistades hos annan. Det är onekligen riktigt, alt vissa sakliga

skäl tala för detta förslag. Emellertid torde det ofta ställa sig svårt att i

praktiken avgöra, om ett barn stadigvarande vistas hos annan än modern.

Det vöre även risk för att modern skulle föranledas att skilja barnet från sig

för att få högre bidragsförskott. Kommittén finner sig därför icke böra upptaga

förslaget. — Å andra sidan har föreslagits, att reduktionsregeln skulle

tillämpas även beträffande de barn, som icke stå under moderns rättsliga

vårdnad. Såsom skäl härför har uppgivits, att det förekommer att modern,

stundom påverkad av vederbörande kommuns förtroendemän, söker få

vårdnaden örn sina barn överflyttad på annan person för att få högre bidragsförskott

lör barnen. Kommittén känner sig dock icke övertygad örn att ett

dylikt förfarande, vilket för sitt fullföljande kräver domstols medverkan,

förekommer i sådan utsträckning, att det utgör tillräckligt motiv för den

föreslagna ändringen, vilken säkerligen i de flesta fall skulle helt opåkallat

verka försämrande för de berörda barnen.

Kommittén framhåller härefter, att kommittén emellertid, i anslutning till

förut omförmälda principiella ändring i fråga örn bestämmandet av förskottsbelopp

i fall, där modern har vårdnaden örn flera förskottsberättigade barn,

föreslagit viss ändring av normalbeloppens storlek i två olika

avseenden. Härom anföres:

Den ena ändringen innebär en höjning av normalbeloppet för barn räknat

i de fall, där modern har vårdnaden om två barn, från nu gällande 210 kronor,

262 kronor 50 öre och 315 kronor (= hälften av resp. 420 kronor, 525

kronor och 630 kronor) till resp. 220 kronor, 275 kronor och 330 kronor. Så

som skäl för denna ändring kan åberopas önskemålet att få en jämnare skala

för nedsättningen av normalbeloppet allt efter ökat barnantal. I t. ex. ortsgrupp

1 utgör i ifrågavarande fall normalbeloppet enligt gällande lag, för

barn räknat, 240 kronor då barnet är ensamt, 210 kronor då barnantalet är

två, 200 kronor då antalet är tre och 180 kronor då antalet är fyra. Den ökning

av de utgivna förskottsbeloppens summa, som föranledes av den föreslagna

höjningen, blir mycket obetydlig. Den andra föreslagna ändringen beträffande

normalbeloppens storlek innebär, att minimigräns införes i fråga

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18Ö.

39

om barn under moderns vårdnad. Denna gräns bär satts vid ett belopp av 180

kronor i ortsgrupp 1, 225 kronor i ortsgrupp 2 och 270 kronor i ortsgrupp 3

samt medför sålunda — eftersom dessa belopp utgöra normalbelopp i de fall

där antalet barn är fyra — att någon ytterligare reducering icke sker då barnantalet

överstiger fyra. Den av kommittén valda utformningen av ifrågavarande

bestämmelser nödvändiggör på sätt och vis en minimigräns. Däremot

kan det ju diskuteras, var denna skall sättas. Det synes emellertid kommittén,

som örn starka materiella skäl tala för att ej underskrida de nyss angivna

beloppen. 1 själva verket torde den föreslagna ändringen få jämförelsevis liten

praktisk betydelse. Det torde nämligen vara ganska sällsynt, att ogift moder

eller frånskild (eller därmed i förevarande hänseende likställd) hustru har

flera än fyra förskottsberättigade barn.

Med uttrycket »till bidragsförskott berättigade barn» omfattas även sådana

till förskott berättigade barn, för vilka ansökan örn förskott icke gjorts. Uppgift

örn antalet förskottsberättigade barn synes böra lämnas av sökanden.

Någon plikt för barnavårdsnämnden att — om ej särskild anledning därtill

förekommer — kontrollera uppgiftens riktighet föreligger givetvis icke.

2 momentet första stycket. Enligt kommitténs åsikt vore det ofrånkomligt,

att de i gällande lag angivna beloppen för avdragsfri inkomst

ganska väsentligt höjdes. Även för mer normala ekonomiska förhållanden

syntes de vara väl knappt tilltagna. Redan av detta skäl vore en förhöjning

motiverad. De ökade arbetslönerna, sedda i samband med de än mer höjda

levnadskostnaderna, utgjorde ytterligare ett skäl för att en revision av beistämmelserna

härutinnan nu komme till stånd.

Efter att hava erinrat örn att kommittén hösten 1941 av samina skäl som

nyss anförts hemställt örn höjning av motsvarande belopp enligt lagen om

barnbidrag, därvid föreslagits, att dessa belopp, som varit desamma som beloppen

för avdragsfri inkomst enligt bidragsförskottslagen, måtte för ensamstående

försörjare höjas med 25 °/o eller till resp. 750, 1,000 och 1,250 kronor

och för gift försörjare bestämmas 20 °/o högre än sistnämnda belopp eller

sålunda till resp. 900, 1,200 och 1,500 kronor (förslagen hava sedermera genomförts

enligt lag den 30 juni 1942, nr 483), anför kommittén, att, när det

gällde att bestämma gränsen för avdragsfri inkomst enligt bidragsförskottslagen,

man icke syntes kunna stanna vid samma belopp som de i lagen örn

barnbidrag upptagna. Härom yttrar kommittén:

Vad först beträffar e n s a mstående mode r, måste hänsyn tagas till

att det här till stor del rör sig om kvinnliga yrkesutövare med lön huvudsakligen

i form av naturaförmåner. Uppskattas dessa förmåner, såsom sker vid

taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, till eli relativt högt belopp,

utestängas i stor utsträckning denna kategori kvinnor från möjlighet att

erhålla bidragsförskott. Väl har man i gällande lagstiftning sökt avhjälpa ett

sådant förhållande genom att införa en särskild regel örn värdering av naturaförmåner.

Denna regel har emellertid i praktiken ofta visat sig besvärlig

att tillämpa. Den innebär också på sätt och vis en orättvisa i förhållandet mellan

dem som åtnjuta och dem som icke åtnjuta naturaförmåner. Det synes

därför lyckligast, örn man kunde helt slopa denna regel och i .stället göra en

ytterligare höjning av den avdragsfria inkomsten.

Rent formellt skulle väl därigenom ogifta mödrar och frånskilda eller därmed

jämställda hustrur få en gynnsammare ställning än den änkor intaga

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

enligt lagen om barnbidrag. Denna gynnsammare ställning skulle emellertid

i själva verket i stort sett vara endast skenbar, vilket förhållande sammanhänger

därmed, att uppskattningen av änkans årsinkomst sker efter de i lagen

om folkpensionering angivna grunderna. Såsom hennes årsinkomst anses sålunda

vad hon skäligen kan antagas komma att tillsvidare årligen åtnjuta.

Här finnes sålunda — i motsats till vad som är förhållandet enligt bidragsförskottslagen,

där taxeringen av redan uppburen inkomst är helt avgörande

— i allmänhet utrymme för en skälighetsbedömning, vilken i de flesta fall

helt naturligt torde verka därhän att änkans antagna blivande årsinkomst

uppskattas relativt sett ganska lågt. Det må även framhållas, alt värderingen

av naturaförmåner jämlikt folkpensioneringslagen sker efter särskilt fastställda

regler, enligt vilka sådana förmåner åsättas förhållandevis låga värden.

En högre avdragsfri inkomst i fråga örn bidragsförskottslagen kail slutligen

motiveras därmed, att det här principiellt icke är fråga örn understöd

i egentlig mening utan örn förskott, som återkräves av den underhållsskyldige.

De praktiska olägenheter, som kunna uppstå genom förekomsten av

olika inkomstgränser i de håda lagarna, förefalla ej att vara så betydande,

att de böra få hindra en i och för sig lämplig avvägning av avdragsfria inkomsten

i förevarande fall. Med stöd av det anförda föreslår kommittén, att

den avdragsfria inkomsten beträffande ensamstående moder höjes till resp.

1,000 kronor, 1,250 kronor och 1,500 kronor.

Även beträffande äkta makar syntes den avdragsfria inkomsten böra

sättas högre än i lagen om barnbidrag, och höjningen torde böra göras relativt

sett större än den höjning, som föresloges för ensamstående moder. Skälen

härtill vore följande:

Det är att märka, att när det gäller lagen örn barnbidrag den inkomst,

som utgöres av invalids folkpension, icke skall avdragas. Någon motsvarande

lättnad lämnas icke enligt bidragsförskottslagen. Även ur belolkningspolitisk

synpunkt är det önskvärt, att den avdragsfria inkomsten är

jämförelsevis hög, då modern ingått äktenskap med en arbetsför man. En

alltför låg inkomstgräns är nämligen ägnad att motverka sådana i och för sig

önskvärda äktenskaps ingående. Det har från flera håll uppgivits, att bidragsförskottslagen

redan i viss mån haft en mindre lycklig inverkan i angivna

hänseende. Slutligen må påpekas, att i bidragsförskoltsfallen mannen

icke är fader till barnet i fråga, något som däremot oftast är händelsen i de

lall, där barnbidrag utgår till barn, vars moder är gift nied arbetsoförmögen

man. Mannens underhållsskyldighet gentemot barnet måste anses vara av eli i

viss mån annan och högre valör i de fall, där mannen är fader till barnet. - Med hänsyn till det anförda föreslår kommittén, att avdragsfria inkomsten

beträffande makar höjes till resp. 1,400 kronor, 1,700 kronor och 2,000

kronor.

I anslutning till förslagen om höjning av avdragsfria inkomsten föreslår

kommittén, att den nu gällande bestämmelsen örn särskild värdering av naturaförmåner

helt slopas. Genomföras de föreslagna höjningarna, synes nämligen

taxeringen av naturaförmåner för ovan omtalade kategori kvinnor

icke längre utgöra hinder för dessa att i erforderlig utsträckning kunna kom

ma i åtnjutande av bidragsförskott för sina barn.

Kommittén erinrar vidare om att den i sin framställning hösten 1941 föreslagit,

att i lagen om barnbidrag — enligt vilken liksom i bidragsförskottslagen

avdrag skall verkställas från förmån enligt lagen med

‘ho av årsinkomst, i vad den överstiger avdragsfri inkomst — avdragsregeln

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

41

borde mildras beträffande lägre inkomstbelopp sålunda, att avdrag skulle ske

med 5/io av överskjutande beloppet, i den mån det icke överstege 400 kronor,

med “/io i den mån beloppet överstege 400 men icke 800 kronor och med

i den mån det överstege 800 kronor.

Enligt den förut omförmälda lagen den 30 juni 1942, nr 483, har bestämts

en fast avdragsfaktor, nedsatt från 7/io till 6;,io.

Kommittén förklarar sig visserligen vara av den uppfattningen, att det

materiellt sett bästa resultatet skulle kunna vinnas genom en regel, enligt vilken

avdragsfaktom bestämdes relativt låg beträffande inkomstbelopp närmast

över avdragsfria inkomsten för att därefter på visst sätt höjas alltefter

inkomstbeloppets ökning. Därigenom skulle man möjliggöra större hjälp åt

de sämst ställda utan att samtidigt alltför mycket höja den inkomstgräns,

vars underskridande berättigade till bidragsförskott. Det vore dock otvivelaktigt,

att en varierande avdragsfaktor i fråga om bidragsförskott skulle

vålla barnavårdsnämnderna svårigheter i tillämpningen. Med hänsyn härtill

och då fast avdragsfaktor bestämts beträffande barnbidragen, föreslår kommittén,

att en fast avdragsfaktor — 6/io - väljes även beträffande bidragsförskotten.

Kommittén har vidare ingående behandlat vissa detaljspörsmål beträffande

2 mom. första stycket. Jag anhåller att därutinnan få hänvisa till betänkandet

(sid. 57—59).

2 momentet andra stycket. Då stadgandet, som överensstämde med 5 § 2

mom. gällande lag, rörde själva uträkningen av förskottets belopp, anser

kommittén dess rätta plats vara i förevarande pararaf.

3 momentet första stycket. Detta stycke motsvarar 4 § 2 mom. första

stycket i gällande lag, vari stadgas, bland annat, att moder eller barn, som

flyttat till ort i dyrare ortsgrupp, skall hava tillhört sådan ortsgrupp tre år,

innan bidragsförskott får utgå enligt de för denna gällande reglerna, såvida

icke på grund av omständigheterna prövas skäligt att i särskilt fall medgiva

undantag. Kommittén anför rörande denna bestämmelse:

Bestämmelsen har uppenbarligen — i likhet nied motsvarande bestämmelser

i andra författningar — tillkommit för att motverka, ait dyrortsgrupperingen

skulle föranleda flyttning till dyrare ortsgrupp. Emellertid torde

bestämmelsens betydelse i angivna hänseende vara ytterst ringa för de fall,

som omfattas av bidragsförskottslagen. Man lärer sålunda knappast behöva

befara, att dess slopande skulle medföra ökad flyttning till dyrare ortsgrupp.

Det är å andra sidan obestridligt, att bestämmelsens tillämpning för dem,

som flytta till sådan ortsgrupp av fullt lojala skäl — och detta gäller ju den

långt övervägande delen — oftast får en mycket obillig verkan. Visserligen

finnes en undantagsbestämmelse, men denna kan icke gärna tillgripas för

alla de fall, varom här blir fråga. För bestämmelsens slopande lärer även

tala det förhållandet, att det här i princip icke är fråga örn ett understöd

utan om ett förskott, som beviljas för en jämförelsevis kort period åt

gången. Socialvårdskommittén föreslår därför, att bestämmelsen om viss

tids tillhörighet till dyrare ortsgrupp, innan de för denna gällande reglerna

få tillämpas, måtte helt utgå.

Kommittén tillägger, alt i gällande lag en särskild föreskrift funnes örn

ortsgruppsbestömning för det fall, att modern varken hade eller hade haft

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

mantalsskrivningsort men under sin vårdnad hade två eller flera barn, vilka

vistades å skilda orter, hänförda till olika ortsgrupper. Förskottet skulle

enligt denna bestämmelse räknas efter den billigaste av dessa ortsgrupper.

Enligt kommitténs förslag behövdes ingen särregel för detta fall, som för

övrigt torde vara ytterligt sällsynt i verkligheten.

3 momentet andra stycket. Detta stycke motsvarar 4 § 2 mom. andra

stycket i gällande lag. Sistnämnda stadgande hade, upplyser kommittén,

vållat mycket stora svårigheter i tillämpningen och tolkats på skilda sätt.

Det vanligaste syntes hava varit att göra avdrag med skillnaden mellan nor

malbeloppet — eller, där förskottet skulle bestämmas gemensamt för flera

barn under moderns vårdnad, barnets andel av normalbeloppet — i den

högre ortsgruppen och motsvarande belopp i den lägre ortsgruppen. Tillämpades

denna metod på de av kommittén föreslagna normalbeloppen, bleve

skillnadsbeloppet, då det gällde orter inom grupperna 1 och 2 eller 2 och 3,

60 kronor eller, örn modern hade vårdnaden örn två, tre eller flera barn.

resp. 55 kronor, 50 kronor och 45 kronor. Hörde moderns mantalsskrivningsort

till ortsgrupp 3 och barnets vistelseort till ortsgrupp 1, bleve skillnadsbeloppet

dubbelt så stort, eller resp. 120 kronor, 110 kronor, 100 kronor

och 90 kronor. Till förenkling av uträkningen hade kommittén för ifrågavarande

fall föreslagit ett fast avdrag med 50 kronor, örn de båda orterna

tillhörde ortsgrupp 1 och 2 eller 2 och 3, och med 100 kronor örn de tillhörde

ortsgrupp ema 1 och 3.

A momentet. Detta moment motsvarar 4 § 3 mom. första stycket i gällande

lag. Kommittén framhåller, att sistnämnda lagrum erbjudit vissa tolkningssvårigheter.

Sålunda vore det icke fullt klart, örn lagrummet skulle — med

avseende å barnets vistelseort — tillämpas även på sådana fall, som avsåges

i 4 § 2 mom. andra stycket bidragsförskottslagen (motsvarande 8 § 3 mom.

andra stycket i kommitténs förslag). Ehuru ordalagen närmast tydde på att

så skulle ske, torde detta dock icke vara meningen. Enligt kommitténs förslag

skulle stadgandet icke vara tillämpligt på ifrågavarande fall. Vidare kunde

det vara föremål för tvekan, huruvida med ordet »belopp» i uttrycken »det

belopp, vartill bidragsförskottet skulle uppgå, örn mantalsskrivningen skett

eller vistelsen ägt rum å orten i den högre ortsgruppen» och »det belopp,

vartill bidragsförskottet uppgår i den lägre ortsgruppen», avsåges de i 4 § 1

mom. första stycket bidragsförskottslagen angivna normalbeloppen eller i

stället de belopp, som kvarstode, sedan tillämpliga normalbelopp minskats

med hänsyn till den i det enskilda fallet föreliggande inkomsten. Ehuru del

senare alternativet ur materiell synpunkt måhända finge anses såsom det

mest tillfredsställande, hade dock kommittén, för att i görligaste mån förenkla

uträkningen av bidragsförskottet, principiellt byggt sitt förslag på

det förra alternativet, därvid kommittén likväl föreslagit fasta tilläggsbelopp.

Kommittén påpekar vidare, att den på anförda skäl (sid. 60 i betänkandet)

icke upptagit i sitt förslag den i gällande lag förekommande hänvisningen

till lagen örn folkpensionering.

5 momentet första stycket. Detta motsvarar 4 § 4 mom. första stycket i

gällande lag.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kunijl- Maj.ts proposition nr 183.

43

ö momentet andra stucket. Detta stycke motsvarar den år 1941 införda

bestämmelsen i andra stycket av 4 § 1 mom. gällande lag. Kommittén anför,

att bestämmelsen underkastats en formell omarbetning och kompletterats i

vissa punkter, där den nuvarande formuleringen enligt kommitténs förmenande

icke vore fullt uttömmande. Kommittén ville ej underlåta att framhålla,

att bestämmelsen rent formellt sett icke ginge så väl samman med

den av kommittén föreslagna uppläggningen med beslut om särskilt bidragsförskott

för varje enskilt barn ävensom att uträkningen av bidragsförskottens

belopp med tillämpning av bestämmelsen i fråga i vissa fall kunde bliva

ganska besvärlig.

6 momentet. Detta morn., som motsvarar 4 § 4 mom. tredje stycket gällande

lag, bär av kommittén omarbetats, dock endast i förtydligande syfte.

Yttrandena.

1 momentet. Kommitténs förslag att bidragsförskott skall bestämmas

till visst belopp för varje särskilt barn har hälsats

nied tillfredsställelse i yttrandena.

Beträffande storleken av normalbeloppet för ett barn hava

pensionsslyreisen. länsstyrelsen i Västernorrlands län, samma läns barnaoårdsfÖrlund,

svenska stadsförbundet samt barnavårdsnämnderna i Stockholm,

Härnösand, Umeå, Sundbyberg och Billeberga ifrågasatt höjning därav.

Pensionsstyrelsen framhåller, alt en måttlig höjning av normalbeloppen

torde komma att medföra en böjning av storleksnivån för de underhållsbidrag,

som fastställdes efter lagändringens genomförande. På detta sätt

skulle en höjning av normalbeloppen kunna komma att utnyttjas beträffande

barn, som framdeles föddes. Vidare syntes det uppenbart, att redan fastställda

underhållsbidrag i många fall vöre av sådan storlek, att en allmän

höjning av normalbeloppen skulle medföra högre bidragsförskott även för

ifrågavarande barn, särskilt i de fall då modern i sin vårdnad hade mer

än eli till bidragsförskott berättigat barn. Pensionsstyrelsen anför vidare:

En jämförelse mellan normalbeloppen för bidragsförskott och de ursprungligen

lika men nu genom dyrtidstillägg höjda barnbidragsbeloppen

visar, att skillnaden numera är ganska stor. För exempelvis ett utomäktenskapligt

barn i ortsgrupp 1, vars fader lever men icke förmår utgiva fastställt

underhållsbidrag, utgår i bidragsförskott högst 240 kronor för år räknat,

och delta även örn fadern utfäst sig eller ålagts att betala mer än^ 20

kronor i månaden. Dör fadern, erhåller barnet däremot under budgetåret

1942/43 i högsta barnbidrag jämte dyrtidstillägg 330 kronor eller, om även

modern avlidit, 400 kronor. Då inom överskådlig tid icke torde kunna förutses

någon väsentlig allmän sänkning av levnadskostnadsnivån men väl

fortsatt stegring av densamma så länge det nuvarande kriget pågår, synes

det knappast rimligt att en så betydande och ur materiell synpunkt omotiverad

skillnad nu tillätes bestå, i synnerhet som bidragsförskottslagens konstruktion

icke torde lägga binder i vägen för en sänkning av normalbeloppen,

örn en sådan åtgärd framdeles skulle befinnas önskvärd.

Stockholms stads barnavårdsnämnd betonar, att erfarenheten visat, all

nuvarande normalbelopp i ett mycket stort antal fall oj varit tillräckliga för

barnens försörjning utan att fattigvård eller samhällsvård måst beredas bar
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

nen eller tidigare beviljad samhällsvård måst bibehållas. Vidare yttrar

nämnden:

För Stockholms vidkommande är antalet ansökningar om bidragsförskott

för barn i äktenskap i stadigt stigande. Beträffande en mycket stor del av

dessa barn ligger det utdömda underhållsbidragets storlek betydligt över

bidragsförskottets normalbelopp. I de under år 1941 till barnavårdsnämnden

i Stockholm inkomna 3,782 ansökningarna gällde 2,343 barn i ortsgrupp

3. I dessa senare ärenden utgjorde det fastställda underhållsbidraget

i ej mindre än 937 fall 35 kronor i månaden och däröver. Även beträffande

barn, som stadigvarande vistas i ortsgrupperna 2 och 1, måste normalbeloppet

anses vara alltför lågt under nuvarande kristid. Fosterlönerna på landsbygden

för omhändertagna utackorderade barn ha också under senare år

höjts avsevärt. På grund av det anförda synes det önskvärt, att de nuvarande

normalbeloppen något höjas.

Barnavårdsnämnden i Umeå anser, att normalbeloppens höjande med förslagsvis

5 kronor per månad skulle kunna försvaras även vid en återgång

till 1937 års penningvärde och ökningen av statens kostnader skulle helt

uppvägas av en minskning i kommunernas. Barnavårdsnämnden i Billeberga

finner det önskvärt, att bestämmelserna örn normalbeloppen utbrytas ur

lagen och intagas i särskild författning. Svenska stadsförbundet uttalar den

meningen, att det ville förefalla som örn huvudsakligen tekniska svårigheter

fått förhindra en höjning, vilken kommittén själv funnit motiverad

och som i och för sig torde vara betydelsefullare än vissa justeringar i

andra delar av lagen.

Kommitténs förslag i vad det avser ett bibehållande av regeln

att normalbeloppet för barn minskas, örn barnen är o

flera, kritiseras av länsstyrelserna i Jönköpings och Västmanlands län,

svenska fattigvårds- och barnavårds!örbundet, svenska stadsförbundet och

Stockholms stads barnavårdsnämnd. Länsstyrelsen i Jönköpings län anser,

att reduktionsregelns slopande icke skulle komma att medföra någon betydande

kostnadsökning. Stockholms stads barnavårdsnämnd finner det både

naturligt och riktigt, att hänsyn i reducerande syfte ej längre toges till örn

det vore flera barn i samma familj, särskilt med hänsyn till kommitténs förslag

att något för flera syskon gemensamt bidragsförskott ej längre skulle

lörekomma. På denna väg skulle man även undgå risken att modern sökte

skilja något av barnen från sig för att få högre bidragsförskott. Svenska

fattigvårds- och barnavårdsförbundet framhåller, att socialvårdskommittén

syntes anse, att den kostnadsökning, som reduktionsregelns slopande skulle

medföra, knappast behövde bliva så stor, att den under normala förhållanden

behövde kompenseras med en sänkning av normalbeloppet för ett barn.

Någon beräkning av kostnadsökningens storlek syntes kommittén icke hava

verkställt. Med hänsyn därtill vore det svårt att bilda sig någon uppfattning

om huruvida ett frångående av regeln vore möjligt eller ej. Utan att bortse

Irån det aktuella kravet på att i nuvarande tid hålla statens och kommunernas

kostnader nere ville förbundet, därest det här rörde sig örn en icke

alltför stor kostnadsökning, ifrågasätta, örn det icke borde övervägas att

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

45

fastställa normalbeloppet till lika belopp för varje barn, oberoende av antalet

barn, som vore under moderns vårdnad. Det förhållandet att bidragsunderhållet

till beloppet fastställdes utan hänsyn till antalet barn, talade

utan tvivel rent principiellt för en sådan ändring. De låga belopp, med

vilka normalbeloppen fortfarande komme att utgå, syntes i dessa tider med

stigande levnadskostnader göra den omförmälda reduktionen allt mindre berättigad.

Ett slopande av ifrågavarande regel skulle slutligen medföra förenklingar

i lagen, vilka säkerligen av barnavårdsnämnderna skulle ses med

tillfredsställelse.

Barnavårdsnämnden i Malmö förklarar, att de för varje barn föreslagna

bidragsförskottsbeloppen lede av den svagheten, att de icke vore jämnt delbara

med 12. Vore så förhållandet skulle utbetalningsförfarandet i icke oväsentlig

grad underlättas. Då de av kommittén valda beloppen, enligt kommitténs

eget uttalande, vore mer eller mindre godtyckligt satta, förefölle

hinder icke böra möta för att tillmötesgå krav på delbarhet. De för ortsgrupp

2 föreslagna beloppen för två eller flera barn, 275, 250 respektive

225 kronor, kunde ju sålunda med lika stor rättvisa sättas till exempelvis

276, 252 och 228 kronor, vilka alla belopp bleve jämnt delbara med 12. En

dylik jämkning skulle även ur avdragssynpunkt medföra fördelar.

2 momentet första stycket. Kommitténs förslag örn höjning av beloppen

för av dragsfri inkomst och om avskaffande av

särskilda regler för värdering av naturaförmåner avstyrkes

allenast av statskontoret, som icke blivit övertygat om lämpligheten

av att därutinnan avvika från de grunder, som fastställts i lagen om barnbidrag.

Den överensstämmelse med avseende å inkomstgränserna, som tidigare

varit rådande mellan barnbidrags- och bidragsförskottslagarna, syntes i

stället nu böra återställas. Detta syntes emellertid förutsätta, att den i 5 §

gällande bidragsförskottslag införda särskilda regeln örn värdering av naturaförmåner

bibehölles, dock med en mot de förhöjda inkomstgränserna

svarande höjning av de belopp, till vilka värdet av fri kost och bostad högst

finge uppskattas inom olika ortsgrupper. Dessa värden syntes i enlighet därmed

böra bestämmas till 350 kronor i ortsgrupp 1, 500 kronor i ortsgrupp 2

och 650 kronor i ortsgrupp 3. Bestämmelse härom borde intagas såsom en

ny punkt under 9 § 1 mom. Fem barnavårdsnämnder yrka, att beloppen för

avdragsfri inkomst måtte höjas än ytterligare under det att barnavårdsnämnden

i Umeå anser, att beloppen borde höjas beträffande äkta makar. Barnavårdsnämnden

i Billeberga håller före, att inkomstbeloppen borde utbrytas

ur bidragsförskottslagen och inlagas i särskild författning. Barnavårdsnämnden

i Svedvi framhåller, att olikheterna i bidrag mellan olika dyrortsgrupper

örn möjligt borde minskas.

Beträffande avdragsf aktorns bestämmande anför länsstyrelsen

i Malmöhus län, att kommitténs förslag syntes innebära ett steg i rätt

riktning. Länsstyrelsen ville dock för sin del förorda införandet av ett rörligt

avdrag, relativt lågt beträffande belopp närmast över den avdragsfria

inkomsten samt därefter höjt alltefter inkomstens ökning. Genom denna

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

glidande avdragsskala skulle större rättvisa kunna ernås. Ett varierande

avdrag komme visserligen att medföra större svårigheter vid tillämpningen

än ett fast sådant, men detta skäl syntes ej så vägande, att det borde få hindra

en i övrigt önskvärd ändring. Liknande synpunkter anföras av barnavårdsnämnden

i Billeberga.

Bestämmelserna örn höjning av inkomstgränserna nied hänsyn till bar n,

som icke är berättigat till vare sig barnbidrag eller

bidragsförskott, föreslås av Överståthållarämbetet samt fem barnavårdsnämnder

skola ändras så, att höjning skall ske förslagsvis med 200 i

stället för 100 kronor. Länsstyrelsen i Kristianstads län anser, att sådan höjning

skall få ske även i fråga om ensam moders inkomst.

Slutligen må nämnas, att länsstyrelsen i Uppsala län ingående behandlar

önskemålet att icke alltför stora ojämnheter uppstå mellan olika slag av

bidrag, närmast barnbidrag och bidragsförskott.

2 momentet andra stycket. Länsstyrelsen i Skaraborgs län ifrågasätter örn

icke detta stycke borde givas sådan lydelse, att den omständigheten att ett

barn åtnjöte t. ex. studiestipendium eller understöd för hävande av invaliditet

el. dyl. icke komme att utgöra hinder för erhållande av bidragsförskott.

3 momentet första stycket. Statskontoret förklarar sig icke kunna tillstyrka

ett slopande av treårsregeln vid flyttning till dyrare ortsgrupp, så länge

en dyrortsgradering av bidragsförskotten bibehålies. Barnavårdsnämnden i

Falun anför, att flyttningar icke alltid skedde av lojala skäl.

3 momentet andra stycket. Länsstyrelsen i Malmöhus län och barnavårdsnämnden

i Malmö anse, att de förenklade reglerna i detta stycke fyllde ett

verkligt behov och barnavårdsnämnden i Borås framhåller, att deras införande

måste anses särskilt tillfredsställande. Fattigvårds- och barnavårdskonsulenten

i tredje distriktet anser det däremot tveksamt, örn något vunnes

med ändringen. Barnavårdsnämnderna i Sundbyberg och Täby avstyrka densamma.

5 momentet andra stycket. Socialstyrelsen och fem barnavårdsnämnder

anse, att stycket borde givas en enklare och mera lättförståelig formulering,

under det att statskontoret, länsstyrelserna i Jönköpings, Älvsborgs och Kopparbergs

län, svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet samt barnavårdsnämnderna

i Borås och Falun förklara, att stadgandena i detta stycke borde

kunna uteslutas ur lagen, då de vore alltför invecklade och sällan tilllämpliga.

Departements- Bestämmelserna i den av socialvårdskommittén föreslagna 8 § motsvara

thelen, j huvudsak föreskrifterna i 4 § av gällande lag. Det är särskilt mot sistnämnda

paragraf i lagen, som erinringar under dess tillämpning blivit framställda.

Yrkanden hava därvid rests om förenklingar i form men därjämte

om vissa ändringar i sak. Kommittén har sökt i görligaste mån tillgodose

framställda önskemål. Dess förslag har också i det stora hela rönt ett gott

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

47

mottagande hos remissmyndigheterna. För egen del anser jag, att kommitténs

förslag innebär en avsevärd förbättring av här ifrågavarande bestämmelser.

Endast i ett par avseenden har jag funnit mig böra frångå kommittéförslaget.

Vad först beträffar förslaget ilmo m., att bidragsförskott i princip

skall bestämmas till visst belopp för varje barn, synes detsamma väl motiverat.

I fråga örn normalbeloppens storlek har kommittén framhållit, att någon

höjning därav i en eller annan form såsom kompensation för levnadskostnadsökningen

i och för sig kunde anses önskvärd. Mot en sådan höjning

talade emellertid i huvudsak, att de sämst ställda dock icke därigenom skulle

få någon bättring samt att det, med hänsyn till det rådande labila prisläget,

icke vöre lämpligt att nu fastställa nya normalbelopp. Kommittén har med

hänsyn därtill icke i sitt förslag ändrat på normalbeloppen för ett barn; däremot

har kommittén föreslagit vissa mindre jämkningar i fråga om de belopp

som utgå, om de bidragsförskottsberättigade barnen äro två eller flera. För

egen del kan jag, med vissa mindre avvikelser, som närmare angivas i det

följande, ansluta mig till vad kommittén föreslagit. Med anledning av vissa i

yttrandena gjorda jämförelser nied barnbidragen, vilka på grund av de å

dem nu utgående dyrtidstilläggen äro högre än bidragsförskotten, må erinras,

ali bidragsförskotten nied hänsyn till denna hjälpforms konstruktion principiellt

icke utan vidare kunna jämställas med barnbidragen. En allmän höjning

av bidragsförskottsbeloppen skulle dessutom föranleda avsevärda kostnader

för statsverket. Även om detta i och för sig med hänsyn till det sociala syftet

med bidragsförskotten icke bör förhindra en höjning, torde därmed böra

anstå till dess prisläget blivit mera stabiliserat, eftersom det knappast låter sig

göra att såsom beträffande barnbidragen giva vissa procent i dyrtidstillägg.

Den nu gällande principen, enligt vilken viss minskning äger rum beträffande

bidragsförskottets storlek för barn räknat i det fall, då modern har

vårdnaden om två eller flera barn, synes mig fortfarande kunna accepteras. I

anledning av vad som anförts i åtskilliga yttranden föreslår jag mindre

jämkningar i de av socialvårdskommittén föreslagna beloppen i syfte att desamma

skola bliva jämnt delbara med 12, vilket ur praktiska synpunkter

är lämpligt. Mitt förslag härutinnan innefattar även en höjning med 12 kronor

av normalbeloppet för ett barn i lägsta ortsgruppen. Förslaget på denna

punkt, som närmast föranletts av önskemålet att erhålla lämpliga intervaller

mellan bidragsförskottsbeloppen för olika antal barn, innebär jämväl ett tillmötesgående

i någon män av önskemålet örn en utjämning mellan dyrortsgrupperna.

Den kostnadsökning, isom kan föranledas av sistnämnda förslag,

synes kunna uppskattas till inemot 100,000 kronor. De av mig föreslagna

bidragsförskottsbeloppen framgå av följande tabell:

Antal till bidragsförskott Bidragsförskott (för barn räknat),

berättigade barn

under moderns vårdnad. Ortsgrupp 1. Ortsgrupp 2. Ortsgrupp 3.

Ett ...................... 252 300 360

Två ...................... 228 276 336

Tre ...................... 204 252 300

Fyra eller flera............ 180 228 276

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

Jag övergår härefter till bestämmelserna i 2 mom. av 8 § i förslaget. Den

i ärendet verkställda utredningen synes mig utvisa, att de nu gällande beloppen

för avdragsfri inkomst uppenbarligen äro för låga. Beträffande beloppens

storlek finner jag vad socialvårdskommittén anfört bärande och kan helt ansluta

mig till kommitténs förslag. Jag tillstyrker i samband härmed även förslaget,

att särskilda regler för värdering av naturaförmåner icke längre skola

upptagas i bidragsförskottslagen. Mot anmärkningen att bidragsförskottslagen

skulle — med hänsyn till bestämmelserna om avdragsfri inkomst —

komma att bereda en moder eller hustru betydligt bättre ställning än den en

änka har enligt bestämmelserna i lagen om barnbidrag synes kunna med

fog invändas, att denna bättre ställning huvudsakligen är skenbar. Att märka

är nämligen, att uppskattningen av en änkas inkomster enligt barnbidragslagen

sker efter för henne relativt sett mycket förmånliga regler. Några praktiska

olägenheter av betydelse synas mig icke föranledas därav, att olika inkomstgränser

komma att bliva gällande i barnbidrags- och bidragsförskottslagarna.

Avdragsfaktorn synes, liksom i barnbidragslagen, böra vara enhetlig och

torde även i nu förevarande lag böra bestämmas till 6/i0. En varierande faktor

skulle säkerligen för barnavårdsnämnderna bliva svår att bemästra.

Tillräckliga skäl synas mig icke föreligga för ändring av bestämmelserna

rörande ytterligare höjning av inkomstbeloppen med hänsyn till barn, som

icke är berättigat till vare sig barnbidrag eller bidragsförskott.

Treårsregeln i gällande lag rörande flyttning från billigare till dyrare ortsgrupp

synes mig å ena sidan icke hava någon nämnvärd betydelse, då illojala

flyttningar väl knappast förekomma, men å andra sidan medföra olägenheter

för dem som flytta av fullt lojala skäl. I likhet med socialvårdskommittén

anser jag därför, att regeln utan olägenhet kan utgå ur lagen. De i 3 m o m.

andra stycket upptagna förenklade bestämmelserna örn minskning av

bidragsförskott för det fall att barn stadigvarande vistas å ort, som tillhör

billigare ortsgrupp än moderns mantalsskrivningsort, synas mig lämpliga.

Beloppen synas dock för att bliva jämnt delbara med 12 böra minskas till

48 respektive 96 kronor.

Övriga i 8 § av socialvårdskommitténs förslag upptagna bestämmelser

torde böra inflyta i departementsförslaget, dock med jämkning i

4 mom. av beloppen 25 och 50 kronor till 24 respektive 48 kronor. De föreslagna

stadgandena i 5 mom. andra stycket äro invecklade, avse

mera sällan förekommande fall samt innefatta ett brytande i viss mån av

den principen i förslaget, att bidrag skall bestämmas särskilt för varje barn.

Ur dessa synpunkter skulle kunna ifrågasättas att låta stycket utgå ur lagen.

Med hänsyn till de skäl, som anfördes för införande i lagen av motsvarande

bestämmelser, vilket skedde så sent som år 1941 (propositionen nr 22, sid.

19—22), torde de föreslagna stadgandena dock böra kvarstå. Ur formell

synpunkt innebära de avsevärd förbättring i förhållande till gällande lag.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

49

9 §■

(Gällande lag.)

5 § 1 mom.

1 mom. Såsom inkomst, vilken enligt 4 §

skall läggas till grund för beräknande av

bidragsförskott, anses det för vederbörande

senast till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

taxerade beloppet. Härvid skall

emellertid iakttagas, att därest i detta belopp

inräknats värdet av fri kost och fri

bostad, sammanlagda värdet av dessa förmåner

icke md vid inkomstens beräkning

uppskattas högre än till 200 kronor i ortsgrupp

1, 300 kronor i ortsgrupp 2 och 400

kronor i ortsgrupp 3.

(Kommittéförslaget.)

9 §•

1 mom. Såsom inkomst, vilken enligt

8 § 2 mom. första stycket skall läggas till

grund för beräknandet av bidragsförskott,

anses det belopp, för vilket vederbörande

blivit taxerad till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

vid den senaste taxeringen

före barnavårdsnämndens beslut i ärendet.

2 mom. Uppgår den enligt 1 mom. beräknade

inkomsten till belopp, som med

tillämpning av bestämmelsen örn avdrag i

8 § 2 mom. första stycket skulle föranleda

avslag å ansökningen eller minskning av

bidragsförskottet till ett i förhållande till

fullt förskott ringa belopp, må barnavårdsnämnden,

därest vederbörandes ekonomiska

förhållanden så avsevärt försämrats sedan

beskattningsåret, att ett sådant avgörande

skulle vara uppenbart obilligt, på särskild

framställning besluta, att bidragsförskott

skall beräknas utan hänsyn till sagda bestämmelse.

Sådant beslut skall för att bliva bindande

underställas länsstyrelsens prövning

och fastställelse. Beslutet skall, jämte till

ärendet hörande handlingar, av barnavårdsnämnden

ofördröjligen översändas lill länsstyrelsen.

Socialvår dskommittén.

1 momentet. Detta motsvarar 5 § 1 mom. första punkten i gällande lag.

Kommittén framhåller (sid. 35—36 i betänkandet), att den gällande metoden

för inkomstens beräknande, enligt vilken såsom inkomst skall anses det för

vederbörande senast till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet,

utsatts för mycken kritik. Den kunde leda till ytterst otillfredsställande

resultat men hade dock även sina klara fördelar. Kommittén diskuterar

dess ersättande med annan metod men stannar för att förorda, att gällande

metod dock tillsvidare skall bibehållas såsom huvudregel. Dess ogynnsamma

verkningar torde för övrigt i ej obetydlig grad komma att lindras

genom den ändring beträffande bidragsförskottsperioden, som kommittén

föreslår.

Beträffande detaljerna i 1 mom. anför kommittén, att taxeringsnämndens

beslut rörande taxeringen finge anses föreligga först när dess beslut vore justerat.

Tveksamhet hade kommit till synes, huruvida enligt gällande lag ansökningsdagen

eller dagen för barnavårdsnämndens beslut i ärendet vore den

utgångspunkt, från vilken man hade att bedöma vilket som vore det senast

taxerade beloppet. För de flesta fall saknade frågan betydelse, men det kunde

naturligtvis i något fall inträffa, att taxeringslängdcn justerades under tiden

mellan ansökningsdagen och den dag, då barnavårdsnämnden fattade sitt beslut.

Eftersom man ju ville komma i tiden så nära den aktuella inkomsten som

möjligt, syntes det riktigaste vara att utgå från dagen för barnavårdsnämn
-

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 183 och 181.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

dens beslut. För att undanröja all ovisshet om lagens tolkning i denna punkt

hade kommittén föreslagit en mindre jämkning av lagtexten. — Att någon

inkomst icke skulle beräknas för person, som vore avliden vid tiden för

barnavårdsnämndens beslut, syntes ligga i sakens natur, varför någon särskild

bestämmelse därom syntes obehövlig.

2 momentet. För att möjliggöra för barnavårdsnämnderna att undvika

vissa särskilt stötande resultat, till vilka den gällande metoden för beräkning

av inkomst kunde leda, har socialvårdskommittén i 9 § 2 mom. föreslagit ett

stadgande örn undantag från huvudregeln. Detta stadgande toge sikte på

fall, där vederbörandes ekonomiska förhållanden avsevärt försämrats sedan

beskattningsåret, d. v. s. den tid, som omfattades av taxeringen ifråga.

Beträffande detta stadgande anför kommittén:

För att undantagsbestämmelsen skall vara tillämplig måste — förutom att

försämringen är avsevärd — två förutsättningar vara uppfyllda. För det

första skall saken ligga så till, att en tillämpning av huvudregeln skulle, på

grund av avdragsregeln i 8 § 2 mom. första stycket av kommittéförslaget

(motsvarande 4 § 1 mom. fjärde stycket bidragsförskottslagen), föranleda

antingen helt avslag å ansökningen eller också minskning av förskottet till ett

i förhållande till fullt bidragsförskott ringa belopp. Att utsträcka undantagsbestämmelsens

tillämplighetsområde ännu längre är enligt kommitténs

förmenande redan av praktiska skäl icke lämpligt. Om man åter inskränkte

bestämmelsen till att endast omfatta fall, där huvudregeln skulle ge helt avslag

såsom resultat, skulle detta faktiskt medföra uteslutning av en del fall,

där huvudregelns tillämpning — ehuru endast medförande kraftig minskning

av förskottet —• finge anses ge mera stötande resultat än vissa av de fall,

där dess tillämpning skulle medföra avslag å ansökningen. Den andra förutsättningen

för undantagsbestämmelsens tillämpning är, att försämringen av

de ekonomiska förhållandena är sådan att det skulle te sig uppenbart obilligt

att i det föreliggande fallet tillämpa huvudregeln. Äro de angivna förutsättningarna

uppfyllda, må barnavårdsnämnden besluta, att bidragsförskottet

skall beräknas utan hänsyn till avdragsregeln i 8 § 2 mom. första stycket.

Undantagsbestämmelsen är avsedd att tillämpas endast i fall, där vederbörandes

ekonomiska läge vid tiden för ansökningens prövning och under

någon, ej alltför kort tid framåt får anses sådant att, om detta läge rått under

beskattningsåret, något avdrag icke skulle komma i fråga. Bestämmelsen skall

tillämpas endast efter särskild framställning. Det ligger i sakens natur, att

den som vill åberopa bestämmelsen har att förebringa av nämnden begärd utredning

om vederbörandes aktuella ekonomiska förhållanden.

Av det anförda framgår, att barnavårdsnämnderna — när det gäller avgörandet,

örn undantagsbestämmelsen är tillämplig — få företaga flera olika

skälighetsbedömningar. Detta förhållande kan nog ur vissa synpunkter betraktas

såsom en svaghet men torde icke kunna undvikas, örn en undantagsbestämmelse

i den föreslagna riktningen överhuvud taget skall införas. För

att motverka en alltför släpphänt tillämpning av bestämmelsen med ty åtföljande

ökade kostnader för det allmänna ävensom med hänsyn till önskvärdheten

av att få fram en något så när enhetlig praxis föreslås av kommittén,

att barnavårdsnämnds beslut, att bidragsförskott skall beräknas utan

hänsyn till avdragsregeln i 8 g 2 mom. första stycket, skall underställas vederbörande

länsstyrelse för prövning och fastställelse. Beslutet .jämte till ärendet

hörande handlingar skola av barnavårdsnämnden ofördröjligen över
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

51

sändas till länsstyrelsen. Det är givetvis av största vikt, att länsstyrelsens beslut

i anledning av underställningen meddelas så snabbt som möjligt.

Kommittén omnämner i detta sammanhang, att kommittén även övervägt

att föreslå ett stadgande örn undantag från huvudregeln i andra riktningar,

d. v. s. där förbättring inträtt i vederbörandes ekonomiska läge sedan beskattningsåret.

Kommittén anför härom:

Ett dylikt stadgande skulle formuleras ungefärligen så, att därest vederbörandes

ekonomiska ställning befunnes vara sådan att bidragsförskott uppenbarligen

icke vore av behovet påkallat, ansökan örn förskott skulle avslås,

även om beloppet av den senast taxerade inkomsten icke i och för sig skulle

utgöra hinder för beviljande av förskott. För avgörande av frågan, när behov

av bidragsförskott skall anses föreligga, har man emellertid knappast annan

ledning än som framgår av de i bidragsförskottslagen givna reglerna för

minskning av förskottet på grund av inkomst. Barnavårdsnämnderna skulle

därför bli nödsakade att i varje särskilt fall göra en uppskattning av den aktuella

inkomsten för att kunna undersöka, i vad mån densamma, beräknad

för helt år, skulle enligt dessa regler medföra rätt till förskott. Härigenom

införes emellertid på en bakväg för ett stort antal fall den metod för inkomstuppskattning,

som •— ehuru i och för sig den principiellt riktigaste —

kommittén på tidigare anförda grunder icke ansett sig kunna förorda till

införande under nuvarande organisation av socialvården. Härtill kommer,

att ett stadgande av antydd beskaffenhet synes framtvinga en föreskrift om

skyldighet för samtliga sökanden av bidragsförskott att lämna uppgifter örn

vederbörandes aktuella ekonomiska ställning. Barnavårdsnämnderna måste

nämligen ha tillgång till sådana uppgifter för att kunna avgöra, om stadgandet

är tillämpligt eller ej. Detta skulle för det långt övervägande antalet fall

vålla mycket besvär och arbete alldeles i onödan. Med anledning av vad nu

sagts har kommittén funnit sig icke böra föreslå något stadgande om undantag

från huvudregeln i nu förevarande hänseende. Det förhållandet, att förskottet

principiellt sett icke är ett understöd utan ett förskotterande av barnets

fordran hos den underhållsskyldige gör också, att anmärkningen om det

stötande i att bidragsförskott kan utgå, utan att behov därav föreligger, i

viss mån förlorar i vikt.

Yttrandena.

Socialvårdskommitténs förslag beträffande 1 mom. tillstyrkes eller lämnas

utan erinran i så gott som alla yttranden. Svenska stadsförbundet intager

en kritisk inställning och förklarar, att en rationell lösning förutsatte en individuell

prövning av föreliggande fall. Åt en liknande uppfattning ger

barnavårdsnämnden i Billeberga uttryck. För att undvika den tolkningen, att

vederbörande skulle anses hava blivit taxerad först i och med att taxeringen

blivit fastställd av länsprövningsnämnden, borde, framhåller länsstyrelsen i

Gävleborgs län, i texten tilläggas, att såsom inkomst skulle anses det belopp,

för vilket vederbörande blivit taxerad till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

av årets taxeringsnämnd. Därjämte borde tilläggas bestämmelse för det

fall, att länsprövningsnämnden vidtoge ändring i vederbörandes av taxeringsnämnden

åsätta taxering.

De föreslagna nya bestämmelserna i 2 m o m. kritiseras i en del yttranden.

Helt avstyrkande uttalanden avgivas av statskontoret, länsstyrelsen i Älvs
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

borgs län, fattigvårds- och barnavårdskonsulenten i tredje distriktet samt

barnavårdsnämnderna i Spånga och Lidingö. Sistnämnda barnavårdsnämnd

anför, att billighetsskäl visserligen talade för den modifikation av huvudregeln,

som 2 mom. innehölle, men att dock allvarliga betänkligheter kunde

anföras däremot. Härom yttrar nämnden:

Med den vaga utformning undantagsbestämmelsen måst givas, kommer

osäkerhet att råda i vilken omfattning bestämmelsen skall tillämpas. Med

hänsyn härtill kan det också antagas, att ett stort antal framställningar örn

stadgandets tillämpning komma att göras. Därvid måste särskild utredning

verkställas rörande sökandens ekonomiska förhållanden under tiden mellan

beskattningsårets slut och tiden för ansökningens ingivande. Det föreslagna

underställningsförfarandet, som i och för sig torde vara nödvändigt för vinnande

av enhetlig praxis, kommer att tynga handläggningen av dessa ärenden

och medföra en ökad arbetsbelastning för länsstyrelserna framför allt med

hänsyn till att ärendena fordra skyndsam handläggning. På grund av det

anförda avstyrkes förslaget i denna del. Skulle likväl kommitténs förslag

på denna punkt genomföras, kan ifrågasättas, om icke formuläret till ansökningsblankett

borde så avfattas, att framställning om tillämpning av ifrågavarande

stadgande kunde göras på samma blankett och härför erforderliga

uppgifter om vederbörandes ekonomiska förhållanden lämnas på därför avsedd

plats å blanketten.

Barnavårdsnämnden i Spånga anför, att de fall, där vederbörandes ekonomiska

förhållanden starkt försämrats, borde hänvisas till fattigvården.

Barnavårdsnämnderna i Hälsingborg och Uppsala anse det tveksamt, om

bestämmelserna i 2 mom. böra införas i lagen.

Statskontoret, pensionsstgrelsen, barnavårdsnämnderna i Malmö och örebro

samt länsstyrelsen i örebro län anse att, om föreslagna bestämmelser infördes,

föreskrifter borde meddelas, som toge sikte även på de fall, då ekonomin

avsevärt förbättrats under beskattningsåret. Pensionsstgrelsen finner

kommitténs motivering för att ej framlägga förslag av sådant innehåll knappast

bärande.

Å andra sidan uttalas direkt tillstyrkande av socialvårdskommitténs förslag

i yttranden av länsstyrelserna i Uppsala, Jönköpings, Malmöhus och

Gävleborgs län, svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundel, Hallands och

Gävleborgs läns barnavårdsförbund samt åtskilliga barnavårdsnämnder. —

Barnavårdsnämnden i Billeberga anser t. o. m. att undantaget borde bliva huvudregel.

Barnavårdsnämnden i örebro och länsstyrelsen i örebro län föreslå, att

undantagsregeln skulle utsträckas att omfatta även det fall, då den i 9 §

1 mom. avsedda taxeringen tillkommit utan att modern avgivit självdeklaration

och det taxerade beloppet uppenbarligen icke motsvarade hennes verkliga

inkomst.

Länsstyrelsen i Kalmar län kritiserar bestämmelserna örn underställning

och anser, att barnavårdsnämnderna borde betros med att själva fatta beslut

i nu förevarande hänseende. De två sista punkterna i 2 mom. borde därför

utgå. Ät liknande synpunkter ger länsstyrelsen i Östergötlands län uttryck.

Barnavårdsnämnderna i Borås och Ljusnarsberg samt länsstyrelsen i öre
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

bro län anse, att bestämmelsen att prövning skulle ske först »på särskild

framställning» borde utgå.

Slutligen framhåller Stockholms stads barnavårdsnämnd, att den föreslagna

underställningen kunde antagas komma att draga ut på tiden, under vilken

vederbörande bleve i avsaknad av bidragsförskott. Stadgandet borde därför

kompletteras med föreskrift om provisoriskt utgivande av bidragsförskott

med lägre belopp, bestämt enligt den i 9 § 1 mom. angivna grund, i avvaktan

på länsstyrelsens prövning av det underställda beslutet.

I likhet med socialvårdskommittén finner jag den i dess förslag upptagna Departementsmetoden

för beräknandet av inkomst böra tills vidare bibehållas. Det synes chefen.

onödigt att tynga lagtexten i enlighet med de förslag, som framlagts av länsstyrelsen

i Gävleborgs län.

Även i fråga örn det i 2 mom. upptagna stadgandet om undantag från huvudregeln,

beträffande vilket önskemål om ändringar i olika riktningar framställts

i yttrandena, ansluter jag mig helt till socialvårdskommittén. Jag vill

betona vikten av att ärenden av det slag, varom nu är fråga, erhålla en snabb

behandling hos länsstyrelserna.

10 §.

(Gällande lag.)

10 §.

Sedan bidragsförskott beviljats, skall, därest

den underhållsskyldiges postadress är

känd eller kan utrönas, genom rekommenderat

brev eller eljest bevisligen tillställas

honom skriftligt meddelande härom, därvid

underrättelse tillika skall lämnas om stadgandet

i 18 § sista punkten.

(Kommittéförslaget.)

10 §.

Sedan bidragsförskott beviljats, skall, därest

den underhållsskyldiges postadress är

känd eller kan utrönas, genom rekommenderat

brev eller eljest bevisligen tillställas

honom skriftligt meddelande härom, därvid

underrättelse tillika skall lämnas om innehållet

av 16 §.

Denna paragraf har från kommittéförslaget med en mindre jämkning upp- Departementttagits

i departementsförslaget. chefen.

11 §.

(Gällande lag.)

11 8.

Bidragsförskott utbetalas månadsvis och

md, förutom i det fall, som avses i .9 §

tredje stgcket, Igftas av barnets moder eller,

där särskilt förordnad förmyndare finnes,

av denne; dock äger barnavårdsnämnden,

därest barnet vistas hos annan än modern

eller förmyndaren, att, då särskilda skäl därtill

äro, förordna, att bidragsförskott skall

utbetalas till den, hos vilken barnet vistas,

eller till annan lämplig person.

Belopp, som ej Igftats inom tre månader

efter den månad, under vilken detsamma förfallit

lill betalning, vare förverkat.

9 § andra, tredje och fjärde styckena.

För tid, under vilken barn är intaget d

allmän uppfostringsanstalt eller straffanstalt,

utgår icke bidragsförskott.

(Kommittéförslaget.)

11 §•

1 mom. Beviljat bidragsförskott utbetalas,

där ej nedan annorlunda stadgas, månadsvis

till barnets moder eller, där särskilt förordnad

förmyndare finnes, till denne; dock

äger barnavårdsnämnden, därest barnet vistas

hos annan än modern eller förmyndaren,

alt, då särskilda skäl därtill äro, förordna,

alt bidragsförskott skall utbetalas till den,

hos vilken barnet vistas, eller lill annan lämplig

person.

Belopp, som i första stgcket sägs, vare

förverkat, örn det ej Igfts inom tre månader

efter den månad, under vilken detsamma

förfallit till betalning.

2 mom. Beviljat bidragsförskott utbetalas

icke för tid, under vilken kostnaderna

för barnets vård d anstalt eller för kost och

bostad dt barnet helt bestridas av statsmedel.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

Under tid, då barn från viss ort, vilka

under löpande kalenderår fylla lägst sju oell

högst fjorton år, på grund av åläggande

eller uppmaning, som avses i 3 § förordningen

om utrymningshjälp, uppehålla sig å

annan ort, utgår ej bidragsförskott till barn

i angivna ålder, vilka äro från förstnämnda

ort. Vad nu sagts gäller dock ej, därest den,

lill vilken bidragsförskottet skolat utbetalas,

genom anmälan hos ordföranden i den barnavårdsnämnd,

som beviljat bidragsförskottet,

gör sannolikt, att barnet ej åtnjuter utrymningshjälp.

Sådan anmälan må ock göras

hos ordföranden i annan barnavårdsnämnd,

och har denne att om han på grund av den

gjorda anmälan finner bidragsförskottet böra

utgå därom omedelbart underrätta ordfö

randen i den barnavårdsnämnd, som beviljat

bidragsförskottet.

Bidragsförskott, som belöper å tid, under

vilken barn är omhändertaget för skyddsuppfostran

eller samhällsvård eller på allmän

bekostnad vårdas å anstalt i andra

fall än förut i denna paragraf avses, utbetalas

till det kommunala organ, som svarar

för vårdkostnaden. Av vad sålunda utbetalas

må nämnda kostnad täckas, varvid densamma

skall beräknas efter de grunder, som

angivas i 51 § lagen örn fattigvården.

4 § 4 mom. andra stycket.

Ilar underhållsbidrag delvis erlagts, skall

det först till betalning förfallna bidragsförskottet

minskas med det sålunda erlagda beloppet.

Under tid då barn från viss ort, vilka

under löpande kalenderår fylla lägst sju och

högst fjorton år, på grund av åläggande eller

uppmaning, som avses i 3 § förordningen

om utrymningshjälp, uppehålla sig å annan

ort, utbetalas beviljat bidragsförskott icke

till barn i angivna ålder, vilka äro från

förstnämnda ort. Vad nu sagts gäller dock

ej, därest den, till vilken bidragsförskottet

skolat utbetalas, genom anmälan hos ordföranden

i den barnavårdsnämnd, som beviljat

bidragsförskottet, gör sannolikt, alt

barnet ej åtnjuter utrymningshjälp. Sådan

anmälan må ock göras hos ordföranden i

annan barnavårdsnämnd, och har denne att

om han på grund av den gjorda anmälan

finner bidragsförskottet böra utgå därom

omedelbart underrätta ordföranden i den

barnavårdsnämnd, som beviljat bidragsförskottet.

3 mom. Beviljat bidragsförskott, som belöper

å tid, under vilken barn är omhändertaget

för skyddsuppfostran eller samhällsvård

eller på allmän bekostnad vårdas å

anstalt i andra fall än förut i denna paragraf

avses, skall minst en gång varje kalenderhalvår

utbetalas till det kommunala

organ, som svarar för vårdkostnaden. Av

vad sålunda utbetalas må nämnda kostnad

täckas, varvid densamma skall beräknas

efter de grunder, som angivas i 51 § lagen

örn fattigvården. Uppkommer överskott, skall

delta redovisas till barnets moder eller, där

särskilt förordnad förmgndare finnes, till

denne.

4 mom. Har den underhållsskgldige, innan

lian erhållit meddelande som i 10 fj sägs,

helt eller delvis erlagt underhållsbidrag belöpande

å tid, för vilken bidragsförskott beviljats,

skall vid utbetalning av förskottet

vad sålunda erlagts först avräknas.

Socialvårdskommiilén.

Beträffande 1 morn., som motsvarar 11 § gällande lag, hade — anför kommittén

— viss tveksamhet försports, huruvida det ålåge barnets målsman att

avhämta bidragsförskottet eller om tvärtom nämnden vore skyldig att översända

beloppet, och närmare föreskrifter därom hade efterlysts. Enligt kommitténs

mening vore det mindre lämpligt att i lagen stadfästa regler härutinnan,

då det bästa resultatet torde ernås genom alt nämnderna finge ordna

utbetalningen såsom efter de särskilda förhållandena vore mest praktiskt.

Kommittén förutsatte dock härvidlag, alt förskottsbeloppet alltid sändes till

vederbörande, då denne hade sin bostad å annan ort.

Rörande 3 morn., som motsvarar 9 § fjärde stycket gällande lag, yttrar kommittén

:

I fråga örn de bidragsförskott, som avses i detta moment, har från åtskilliga

håll förordats en uppmjukning av den nu gällande föreskriften örn utbetalning

månadsvis ävensom av förverkandebestämmelsen. Det har därvid särskilt

anmärkts, att de täta utbetalningarna av ofta mycket små månadsbelopp

vålla de kommunala organen, såväl de sändande som de mottagande, mycket

besvär utan att erbjuda någon däremot svarande fördel. Kommittén har med

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

55

anledning av de framställda önskemålen föreslagit, att bidragsförskott i fall

som här avses skall utbetalas minst en gång varje kalenderhalvår. Utbetalningen

torde stundom kunna ske i form av kreditering av mottagarens konto

hos utbetalaren. Någon bestämmelse örn förverkande synes ej böra gälla för

dessa fall. Det kan inträffa — ehuru förmodligen mera sällan — att vårdkostnaden

understiger bidragsförskottet. Något stadgande om hur i så fall

skall förfaras med överskottet finnes icke i bidragsförskottslagen och tveksamhet

har försports i frågan. Det riktiga lärer väl vara, att det överskjutande

beloppet redovisas till barnets moder eller, där särskilt förordnad förmyndare

finnes, till denne. Föreskrift härom har intagits i kommitténs förslag. Närmare

bestämmelser om redovisningen synas icke vara erforderliga.

Beträffande vad kommittén i övrigt anfört rörande denna paragraf hänvisar

jag till betänkandet (sid. 61—62).

Yttrandena.

Beträffande stadgandet il mom. andra stycket ifrågasätter svenska

fattigvårds- och barnavårdsförbundet, om det verkligen tjänade något berättigat

syfte. I vissa fall hade svårigheter visat sig föreligga att under angiven

tidsfrist hinna utbetala beviljat bidragsförskott. Stockholms stads barnavårdsnämnd

samt barnavårdsnämnden i Sundbyberg yrka, att nämnda stycke

skall utgå eller ock att tidsfristen ändras till sex månader.

Statskontoret framhåller, att det vore enklare och principiellt riktigare,

att under 3 mom. omförmält bidragsförskott innehölles i stället för att utbetalas

till det kommunala organ, som svarade för vårdkostnaderna. Under

alla förhållanden syntes det mindre lämpligt att redovisa eventuellt uppkommande

överskott till barnets moder eller till särskilt förordnad förmyndare,

enär en sådan anordning kunde giva sken av att modem eller förmyndaren

skulle kunna direkt tjäna på att samhället nödgades övertaga vårdnaden örn

barnet under viss tid. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter,

om icke bidragsförskottet i stället borde i nu avsett fall reduceras till belopp

motsvarande vårdkostnaden oell resterande belopp alltså innehållas av barnavårdsnämnden.

Barnavårdsnämnden i Borås föreslår, nied instämmande av

länsstyrelsen i Älvsborgs län, att det borde tillkomma barnavårdsnämnden att

avgöra, hur överskottet skulle disponeras. Därest beloppet icke ansåges böra

överlämnas till modern eller förmyndaren, borde det kapitaliseras för barnets

räkning. Barnavårdsnämnden i Malmö vänder sig mot bestämmelsen, att utbetalning

skulle ske »minst en gång varje kalenderhalvår». I stället borde föreskrivas

utbetalning halvårsvis eller på annat sätt.

Mot de av socialvårdskommittén i denna paragraf föreslagna bestämmel- Departementsserna

hava anmärkningar framställts endast i några få yttranden. Jag finner chefen.

ej tillräckliga skäl för ändring av bestämmelserna med det undantaget, att

jag anser förverkandetiden i 1 morn. andra stycket lämpligen kunna ändras

från tre till sex månader. Utbetalning enligt 3 moni. lill kommunalt organ

synes böra ske i efterskott.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

12 §.

(Gällande lag.)

14 §.

Hava förfallna underhållsbidrag guldits,

och ställer den underhållsskyldige pant eller

borgen, som i 8 § sägs, eller visar sannolika

skäl, att han skall fullgöra sin underhållsskyldighet,

skall bidragsförskott upphöra

att utgå.

Sedan underhållsskyldigheten upphört,

skall bidragsförskott ej vidare utgå.

13 §.

Har moder utan vederlag eller mot uppenbarligen

otillräckligt vederlag avhänt sig

eller barnet egendom i sådan myckenhet, att

avhändelsen avsevärt inverkar vid beräkning

av bidragsförskott, ehuru hon bort förutse,

att avhändelsen skulle föranleda behov av

dylikt förskott, eller har särskilt förordnad

förmyndare låtit sådant förfarande komma

sig till last med avseende d myndlingens

egendom, eller

har i fråga örn moderns eller barnets inkomst

eller egendom eller eljest åberopats

oriktig uppgift av beskaffenhet att påverka

rätten till bidragsförskott, ehuru skäligen

kunnat fordras att uppgiften varit riktig,

skall ansökning örn bidragsförskott avslås

eller redan beviljat förskott indragas; dock

att, där annat ej finnes påkallat, viss tid

skall bestämmas, efter vars förlopp den omständighet,

som föranlett beslutet, icke skall

utgöra hinder mot bifall till ansökning örn

bidragsförskott.

12 §.

Befinnes barn, för vilket bidragsförskott

utgår, icke vidare vara svensk medborgare

eller stadigvarande vistas här i riket, skall

förskottet indragas, såvida icke dettp med

hänsyn till omständigheterna prövas oskäligt.

Socialvårdskommittén.

1 momentet motsvarar 14 § andra stycket i gällande lag. Kommittén anför

härom:

Har bidragsförskott för viss månad redan utbetalats, då omständighet

inträffar, på grund varav faderns skyldighet att utgiva underhållsbidrag

upphör, borde strängt taget den del av månadsbeloppet återbetalas, som hemper

å tiden därefter. Detta skulle emellertid ofta te sig obilligt, åtminstone

då förskottet utbetalats till enskild person, och skulle i fall av sistnämnda slag

därtill säkerligen möta praktiska svårigheter. Kommittén har därför föreslagit

en tilläggsbestämmelse av innebörd att återkrav från mottagaren i sådana

fall ej skall ske. Att stadga undantag för de fall, där förskottet utbetalats

till offentligt organ, har ej synts lämpligt. Då barnafadern naturligtvis ej

heller kan krävas på ifrågavarande belopp, blir följden, a.tt stat och kommun

få helt svara för denna kostnad. Det rör sig dock här örn mycket små

belopp. Skulle förskottet för den löpande månaden ännu icke lia utbetalts, då

skyMigheten att utgiva underhållsbidrag upphör, skall givetvis avdrag ske

för tiden därefter. -—- Förevarande moment får anses tillämpligt även för det

(Kommittéförslaget.)

12 §.

1 mom. Sedan faderns skyldighet att utgiva

underhållsbidrag till barnet upphört,

skall beviljat bidragsförskott ej vidare utgå.

Har dessförinnan förskott utbetalats för tid

efter det nämnda skyldighet upphört, må sådant

belopp icke återkrävas från mottagaren.

2 mom. Beviljat bidragsförskott skall genom

särskilt beslut indragas

a) örn sökanden åberopat oriktig uppgift

av beskaffenhet att påverka rätten till bidragsförskott,

ehuru skäligen kunnat fordras,

att uppgiften varit riktig;

b) örn, där barnet är fött utom äktenskap

eller föräldrarnas äktenskap upplösts genom

skilsmässa, föräldrarna sammanflytta;

c) örn barnet får bostad tillsammans med

sin fader; och

d) örn barnet befinnes icke vidare vara

svensk medborgare eller stadigvarande vistas

här i riket samt bidragsförskottets indragande

icke med hänsyn till omständigheterna

prövas oskäligt.

Beslut örn indragning av bidragsförskott

meddelas av den barnavårdsnämnd, som beviljat

förskottet, samt avser tiden från dagen

för beslutet. Har dessförinnan förskott

utbetalats för tid efter sagda dag, må sådant

belopp icke återkrävas frän mottagaren.

3 mom. Beviljat bidragsförskott må ej

jämkas under den tid, för vilken förskottet

beviljats.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

57

fall, att barnet antagits såsom adoptivbarn. Väl kan det tänkas, att den

naturlige fadern framdeles åter kan bli skyldig bidraga till barnets underhåll.

Hans underhållsskyldighet har emellertid i varje fall upphört tills

vidare.

I 2 momentet hava av kommittén samlats de fall, där särskilt beslut skall

fattas om indragning av beviljat förskott. Kommitténs närmare redogörelse

för detta moment återfinnes å sid. 63 i betänkandet, vartill jag anhåller att

få hänvisa.

3 momentet i 12 § innehåller en ultrycklig bestämmelse om att beviljat bidragsförskott

icke må jämkas. Kommittén diskuterar å sid. 64—67 i betänkandet

ingående de fall, i vilka jämkning kunde tänkas skola ske, men kommer

på anförda skäl till det resultatet, att sådan jämkning icke i något fall

bör tillåtas. Jag anhåller att även härutinnan få hänvisa till betänkandet.

Yttrandena.

Statskontoret finner av socialvårdskommitténs motivering till 1 m o m.

framgå, att kommittén tänkt sig, att stat och kommun skulle få helt svara

för den kostnad, som kunde föranledas av att för mycket utbetalats i bidragsförskott.

Statskontoret finner emellertid försiktigheten bjuda, att det ekonomiska

ansvaret för att bidragsförskotten utbetalades i enlighet med givna

bestämmelser helt lades på det utbetalande kommunala organet.

Beträffande 2 mom. a) anmärker pensionsstyrelsen, att föreskrift saknades

därom, att ansökning, vari oriktig uppgift åberopats, skulle avslås. Vidare

saknades föreskrift, att i dylikt fall, där annat ej funnes påkallat, viss

påföljdstid skulle bestämmas, varunder bidragsförskott ej kunde utgå. Liknande

anmärkningar framställas av länsstyrelsen i Älvsborgs län och barnavårdsnämnden

i Borås. I fråga om vad under b) stadgas anföra Stockholms

stads barnavårdsnämnd och barnavårdsnämnden i Sundbyberg att uttrycket

»sammanflytta» erbjöde tolkningssvårigheter.

I fråga om 3 mom. framhålla socialstyrelsen och barnavårdsnämnden i

Valbo, alt jämkning borde få äga rum i de fall, då barnantalet ändrats. Även

Stockholms stads barnavårdsnämnd anser vissa fall kunna föreligga, då

jämkning borde få ske. — Å andra sidan betonas av Överståthållarämbetet,

länsstyrelsen i Malmöhus län, svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet

och barnavårdsnämnden i Borås, att jämkning över huvud icke borde få äga

rum. Överståthållarämbetet anför:

Stockholms stads barnavårdsnämnd har visserligen framhållit, att fall finnas,

då en jämkning måste framstå som motiverad. På grund av de stora fördelar,

som man vinner vid lagens tillämpning genom att helt utesluta möjligheten

till jämkning, anser sig dock Överståthållarämbetet icke böra förorda

några undantag från den av kommittén föreslagna bestämmelsen. Fall kunna

emellertid tänkas, då barnavårdsnämnds beslut blivit oriktigt på grund av

förbiseende av nämnden eller felaktiga uppgifter, som dock icke äro sådana,

att de böra medföra förskottets indragning. I sådana fall torde barnavårdsnämnden

böra äga rätt att förordna om rättelse av redan meddelat beslut.

Med hänsyn till det kategoriska förbudet mot jämkning kan emellertid befaras,

att tvekan skall uppstå, huruvida en sådan rättelse skall kunna ske

utan stöd av uttryckligt lagstadgande.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet anser, att förbudet mot jämkning

— även om detsamma i vissa fall medförde, att barn under en kortare

tid icke erhölle hela det förskottsbidrag, till vilket det med tillämpning av en

jämkningsregel vöre berättigat — dock med hänsyn till vad socialvårdskommittén

därom anfört och den betydande förenkling, som detsamma medförde,

borde stadfästas.

DeVTd^ntS statskontoret har anfört, att den kostnad, som kunde föranledas av för

* 5 en'' mycket utbetalat bidragsförskott, helt borde falla på det utbetalande kommunala

organet. I sådana fall, där barnavårdsnämnden i enlighet med lagens

föreskrift utbetalat förskott för viss månad men rätten till förskott genom en

oförutsebar händelses inträffande sedermera upphört innan månadens utgång,

synes det emellertid icke motiverat, att nämnden skall stå för all kostnad.

Beträffande 2 mom. synas mig föreskrifter utöver de av socialvårdskommittén

föreslagna icke erforderliga.

Vad slutligen angår förbudet mot jämkning i 3 mom. finner jag, med hänsyn

till vad som anförts av socialvårdskommittén, Överståthållarämbetet samt

svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet, icke skäl till ändring av kommittéförslaget.

Stadgandet torde emellertid icke utgöra hinder för rättelse

av sådana direkt felaktiga beslut, om vilka Överståthållarämbetet talat.

13-16 §§.

(Gällande lag.) {Kommittéförslaget.)

15 §• 13 §.

Barnavårdsnämnden har att noga vaka över att bidragsförskott kommer barnet till godo.

16 §. 14 §

Rätt till bidragsförskott kan ej överlåtas och må förty icke tagas i mät för gäld.

17 § första stycket. 15 §.

För lämnat bidragsförskott inträder den För lämnat bidragsförskott inträder den

barnavårdsnämnd, som utgivit förskottet, å barnavårdsnämnd, som utgivit förskottet, å

vederbörande kommuns vägnar i barnets rätt vederbörande kommuns vägnar i barnets

till underhållsbidrag gentemot fadern. rätt till underhållsbidrag gentemot den un
derhållsskyldige.

18 §. 16 §.

Sedan den underhållsskyldige erhållit meddelande, som i 10 § sägs, har han att, så

länge bidragsförskott utgår, till barnavårdsnämnden erlägga å förskottet belöpande andel

av underhållsbidragen, allt eftersom dessa förfalla till betalning. Gentemot barnavårdsnämnden

må icke åberopas betalning av underhållsbidrag, som erlagts annorledes än nu

sagts.

Departements- Kommitténs förslag såvitt angår 13—16 §§ hava oförändrade upptagits i

c ejen. departementsförslaget.

17 §.

(Gällande lag.) (Kommittéförslaget.)

17 § andra stycket. 17 §.

Rätten att återkräva bidragsförskott md av Det åligger barnavårdsnämnden att, där

barnavårdsnämnden eftergivas, där den un- ej den underhållsskyldige efter förmåga återderhållsskyldige

genom att återbetala förskot- gäldar utgivet bidragsförskott, utan dröjs
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

59

tet eller någon del därav kan antagas komma

att sakna nödiga medel till underhåll för

sig och de sina eller eljest sgnnerliga skäl

tala mot återkrävande av förskottet.

mål vidtaga erforderliga åtgärder för fordringens

indrivande.

När synnerliga skäl därtill föranleda, äger

länsstyrelsen på framställning av barnavårdsnämnden

eller av den underhållsskyldige besluta,

att återkravsrätten skall eftergivas.

Socialvårdskommittén.

Kommittén omnämner, att det från olika håll anmärkts, att barnavårdsnämndernas

verksamhet för utgivna bidragsförskotts återkrävande av de underhållsskyldiga

bruste i effektivitet. Som bevis därför hade man framför allt

pekat på det förhållandet, att en så stor del av bidragsförskotten icke indreves.

Socialvårdskommittén kunde emellertid icke underlåta att framhålla,

att det i och för sig knappast v-ore så anmärkningsvärt att resultatet av indrivningen

siffermässigt visat sig tämligen dåligt. Man finge nämligen icke

glömma, att förskotteringen i ganska stor utsträckning nödvändiggjorts icke

av försummelse i egentlig mening från den underhållsskyldiges sida utan av

hans oförmåga att fullgöra underhållsskyldigheten. En stor del av de underhållsskyldiga

befunne sig i sådana omständigheter, att återbetalning helt

enkelt ej kunde ifrågakomma. Man behövde endast såsom exempel härpå

nämna sådana ingalunda fåtaligt representerade grupper som invalider, av

fattigvården försörjda, sinnessjuka och fångar. Med det anförda ville kommittén

naturligtvis ej göra gällande annat än att indrivningen med all säkerhet

borde kunna lämna bättre resultat. Kommittén ville endast varna för en

överskattning av möjligheterna att här uttaga avsevärt större belopp än som

nu skedde.

Beträffande återbetalningsfrekvensen må i detta sammanhang hänvisas till

den vid betänkandet fogade bilagan 3 (sid. 77—82).

Kommittén anför vidare:

De brister som föreligga kunna bero antingen därpå, att barnavårdsnämnderna

icke till fullo utnyttja de möjligheter lagen bjuder för framtvingande

av underhållsskyldighetens fullgörande, eller också därpå, att dessa möjligheter

äro otillräckliga. Vad det förra beträffar, förhåller det sig otvivelaktigt

så, att en del nämnder visat försumlighet i utnyttjandet av förefintliga möjligheter.

Till icke ringa del torde emellertid detta förhållande ha berott på

bristande orientering om hur dessa för dem nya ärenden borde handläggas. I

flera av de yttranden rörande bidragsförskottslagen, vilka inkommit till kommittén

från länsstyrelserna, har också uppgivits, att under de sista åren en

viss förbättring inträtt i fråga om barnavårdsnämndernas sätt att bedriva

återkravsverksamheten. Det är väl att förmoda, att denna förbättring kommer

att fortsätta, allt eftersom nämnderna vinna ökad erfarenhet och vana vid

verksamheten. Den vägledning de få i samband med länsstyrelsernas granskning

av ansökningarna om statsbidrag har givetvis också sin stora betydelse.

Det har föreslagits, att lill befrämjande av ett mera nitiskt uppträdande

från barnavårdsnämndernas sida i fråga om återkravsverksamheten detaljerade

föreskrifter borde meddelas rörande de åtgärder, som böra av dem vidtagas.

Socialvårdskommittén finner det för sin del knappast lämpligt eller

ens praktiskt möjligt att lagfästa sådana föreskrifter. Härför äro de fall, som

möta, av allt för varierande beskaffenhet. Vilka åtgärder barnavårdsnämnderna

lia att företaga får väl också anses vara i princip ganska klart. De sko
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

la göra sig underrättade om den underhållsskyldiges ekonomiska förhållanden

och, där det ej framgår att han saknar möjlighet att till någon del återbetala

förskottet, vidtaga den för det särskilda fallet bäst lämpade tvångsåtgärden

mot honom. Härutinnan skiljer sig verksamheten icke från den som tidigare

bedrivits — och allt fortfarande i viss utsträckning bedrives — av mödrar

och barnavårdsmän. I själva verket är det nog också främst i ett annat avseende,

som ovisshet räder. Här syftas på frågan, huru ofta en barnavårdsnämnd

— för att ej riskera att gå miste örn statsbidrag —- skall behöva föranstalta

om förnyade undersökningar och åtgärder beträffande en underhållsskyldig,

mot vilken ingripande tidigare visat sig gagnlöst eller resultatlöst.

Även här synes det emellertid ogörligt att i lagen lämna några närmare direktiv.

Fallen äro alltför olikartade. En viss, av vederbörande länsstyrelse godtagen

praxis, åtminstone i fråga om de så att säga mera normala fallen, torde

Nämligen snart utbilda sig. En olägenhet kan ligga däri, att denna praxis

möjligen utvecklar sig olika inom de skilda länen. Måhända kunde det vara

till fördel, örn de tjänstemän inom länsstyrelserna, som närmast svara för

granskningen av ansökningarna om statsbidrag, bereddes tillfälle att sammanträffa

för att överlägga örn denna fråga jämte andra med granskningen

sammanhängande spörsmål.

Kommittén anser sig, med hänsyn till det sålunda anförda, icke kunna förorda

lagfästandet av några detaljerade regler rörande återkravsrättens bedrivande,

men förklarar sig dock vilja föreslå införandet av en allmän bestämmelse

i första stycket av 17 §, enligt vilken barnavårdsnämnd ålägges

att, där ej den underhållsskyldige efter förmåga återgäldar utgivet bidragsförskott,

utan dröjsmål vidtaga erforderliga åtgärder för fordringens indrivande.

Detta syntes visserligen gälla även utan uttrycklig lagföreskrift, men förekomsten

av en sådan borde dock kunna vara av viss nytta.

Vad angår bestämmelsen i 17 § andra stycket gällande lag, att barnavårdsnämnd

under vissa angivna förhållanden finge eftergiva rätten att av den

underhållsskyldige återkräva lämnat bidragsförskott, framhåller socialvårdskommittén,

att mycken tveksamhet därom rått bland såväl barnavårdsnämnder

som länsstyrelser. Tillämpningen syntes också hava varit synnerligen

ojämn. Somliga nämnder tillgrepe bestämmelsen i ganska stor utsträckning,

andra utnyttjade den icke alls. Från många håll hade begärts en närmare

reglering av dess tillämplighetsområde. Från några håll hade föreslagits, att

bestämmelsen måtte helt slopas eller att rätten att tillämpa densamma måtte

överföras å länsstyrelserna. Socialvårdskommittén vore för sin del av den

uppfattningen, att man även i fortsättningen borde hava en bestämmelse om

eftergiftsrätt, men att den borde tillämpas mycket restriktivt. Sålunda borde

icke något särskilt beslut örn eftergift meddelas enbart av den anledningen,

att den underhållsskyldige genom återbetalning av bidragsförskottet eller del

därav skulle komma att sakna nödiga medel för försörjning av sig och de

sina. I sådana fall förfores lämpligast så, att — där ej heller arbetsföreläggande

borde ifrågakomma -—- med tvångsåtgärder finge tills vidare anstå

utan att något formellt beslut därom fattades. I lag fastställd eftergiftsrätt

behövdes snarare för vissa fall, där den underhållsskyldige icke kunde antagas

komma att genom återbetalning sakna nödiga medel. Funnes icke någon

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

61

lagbestämmelse om eftergiftsrätt, bleve nämligen barnavårdsnämnden tvungen

att i sådana fall under alla förhållanden tillgripa tvångsåtgärder. Någon

gång kunde emellertid detta visa sig ur social synpunkt olyckligt eller ur

mera personlig synpunkt uppenbart obilligt. Såsom exempel kunde nämnas

det fall, där fadern till ett utomäktenskapligt barn hade egen familj, vars sammanhållning

uppenbarligen skulle äventyras, om förskottet uttoges av honom.

Med tanke på fall av angiven art syntes det vara tillrådligt att ej helt avskära

möjligheten till uttryckligt beslut örn eftergift. En närmare bestämning av

fallen i lagtexten mötte svårigheter med hänsyn till deras mycket olikartade

beskaffenhet. Socialvårdskommittén föresloge därför ett allmänt avfattat

stadgande av innehåll, att eftergift skulle kunna beviljas, när synnerliga skäl

därtill föranledde. Kommittén ville emellertid understryka, att det här vore

fråga örn undantagsfall, och att bestämmelsen därför borde tillämpas restriktivt.

Det torde sålunda säga sig självt, att det icke vore meningen att eftergift

skulle beviljas endast därför, att den underhållsskyldige bildat egen

familj. Det syntes lämpligast, att de avsedda besluten om eftergift meddelades

av länsstyrelsen efter framställning för varje särskilt fall av vederbörande

barnavårdsnämnd eller den underhållsskyldige. Ett av länsstyrelsen fattat beslut

örn eftergift innebure, att den underhållsskyldige bleve för all framtid

befriad från återbetalningsskyldighet med avseende å det utgivna förskott

framställningen om eftergift avsett.

Yttrandena.

Spörsmålet i vilken ordning återkravsrätt skall få eftergivas har behandlats

i åtskilliga yttranden. I det stora flertalet tillstyrkes socialvårdskommitténs

förslag; direkt tillstyrkande yttranden beträffande 17 § andra stycket hava

avgivits av bl. a. länsstyrelserna i Malmöhus och Gävleborgs län samt barnavårdsnämnderna

i Gävle och Umeå.

I några yttranden anföres, att det vore onödigt att belasta länsstyrelserna

med berörda spörsmål. Uttalanden i sådan riktning hava gjorts av länsstyrelserna

i Jönköpings och Västmanlands län, barnavårdsnämnderna i Hjälmseryd,

Simrishamn och Valbo, Gävleborgs läns barnavärdsförbund samt fattigvårds-

och barnavårdskonsulenten i tredje distriktet.

Nödvändigheten av att överlämna beslutanderätten till länsstyrelserna ifrågasättes

av barnavårdsnämnden i Malmö och svenska stadsförbundet.

Den allmänna bestämmelsen i första stycket synes, såsom socialvårdskommittén

framhållit, kunna bliva till nytta.

Då möjligheterna till eftergift av återkravsrätten böra utnyttjas mycket

restriktivt synas mig starka skäl tala för att beslut därom skall fattas av vederbörande

länsstyrelse på framställning av barnavårdsnämnden eller den

underhållsskyldige. Jag tillstyrker därför socialvårdskommitténs förslag även

beträffande andra stycket i 17 §.

Departement»■

chefen.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Departementschefen.

Departements
chefen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

18 §.

(Kommiltéförslaget.)

_ Barnavårdsnämnden åge rätt att utan kostnad för nämnden erhålla polismyndighetens

biträde för efterforskande av underhållsskyldig hos vilken nämnden har fordran på grund

av utgivet bidragsförskott, ävensom för verkställande av utredning rörande den underhållsskyldiges

förmåga att återgälda förskottet.

Denna paragraf saknar motsvarighet i gällande lag.

Socialvårdskommittén.

Kommittén framhåller, att viss tvekan syntes råda i frågan, huruvida barnavårdsnämnd

hade rätt att för återkravsverksamhetens bedrivande erhålla

kostnadsfritt biträde av polismyndighet för underhållsskyldigs efterforskande

och hörande. I de flesta län torde sådant biträde lämnas, i andra däremot

icke. Någon direkt lagbestämmelse i saken funnes ej. Eftersom barnavårdsnämndernas

ifrågavarande verksamhet på sätt och vis kunde sägas hava

övertagits från barnavårdsmännen, vilka enligt särskilda stadganden i lagarna

om barn i och utom äktenskap ägde rätt till polismyndighets biträde i

nyssnämnt hänseende, förefölle det naturligt att tillerkänna barnavårdsnämnderna

en liknande rätt. I kommitténs förslag hade intagits en bestämmelse

därutinnan, vilken med hänsyn till framställda önskemål givits en något vidare

avfattning än motsvarande stadgande i omförmälda lagar.

Yttrandena.

I flera yttranden betonas, att polismyndigheterna böra ägna ärenden av

förevarande art en snabb handläggning.

Socialvårdskommitténs förslag har tillstyrkts i yttrandena och synes böra

genomföras. I syfte att tillförsäkra polisman gottgörelse av statsmedel för vissa

resekostnader m. m. i anledning av begärt biträde i nu ifrågavarande hänseende

torde — i enlighet med förslag av kommittén — ett tillägg böra göras

till kungörelsen den 24 november 1932 angående vissa ersättningar åt befattningshavare

vid polis- och åklagarväsendet m. m.

19 och 20 §§.

(Gällande lag.)

19 §.

Barnavårdsnämnden bör bereda modern

eller annan, som äger föra talan för barnet,

tillfälle att i samband med återkrävandet

av bidragsförskott utkräva den del av

oguldna underhållsbidrag, som må överskjuta

bidragsförskottets belopp.

(Kommittéförslaget.)

19 §.

Barnavårdsnämnden bör bereda modern

eller annan, som äger föra talan för barnet,

tillfälle att i samband med återkrävande

av bidragsförskott utkräva den del av

oguldna underhållsbidrag, som må överskjuta

bidragsförskottets belopp.

20 §. 20 §.

Utgift för bidragsförskott bestrides, i den mån ersättning ej kunnat uttagas av den underhållsskyldige,

till tre fjärdedelar av statsverket och till en fjärdedel av den kommun,

vars barnavårdsnämnd beviljat förskottet.

Socialvårdskommitténs förslag synas böra oförändrade upptagas i departementsförslaget.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

63

21

(Gällande lag.)

21 §.

Gottgörelse av statsverket för utgivna bidragsförskott

sökes av barnavårdsnämnden

hos länsstyrelsen. Ansökning, avseende nämndens

kostnader under visst kalenderår, skall

göras före utgången av kalenderåret näst efter

det, då förskottet utgivits. Konungen må

dock, när skäl därtill äro, förordna, att ansökning

skall av länsstyrelsen upptagas till

prövning, ändå att den göres senare.

Vid ansökningen skola fogas följande

handlingar:

a) uppgift beträffande varje barn om

namn, födelsedag och vistelseort samt föräldrarnas

namn och vistelseort;

b) specificerad uppgift å nämndens kostnader

för bidragsförskott med angivande

särskilt för varje barn av förskottets belopp

och tidpunkten för dess utbetalande; där

uppgiften ej åtföljes av behöriga verifikationer,

skall den vara till riktigheten stgrkt av

ordföranden och annan ledamot i nämnden

eller, då kassaförvaltare finnes, av denne

jämte ytterligare en ledamot;

c) fullständig redogörelse för barnens och

deras föräldrars ekonomiska ställning; samt

d) redogörelse för de åtgärder, som vidtagits

för bidragsförskottens återkrävande,

jämte härutinnan meddelade utslag eller beslut

ävensom, i fall där tvångsmedel mot

den unde Thalis skyldige icke anlitats, uppgift

örn anledningen härtill.

De under c) och d) omförmälda redogörelserna

skola vara till riktigheten styrkta av

barnavårdsnämndens ordförande.

Sedan länsstyrelsen granskat ansökningen

samt genom sökanden införskaffat eller själv

låtit införskaffa den ytterligare utredning,

som må vara behövlig, har länsstyrelsen att

meddela beslut i ärendet samt att utanordna

beviljat belopp.

Socialvårdskommittén.

Kommittén erinrar örn att enligt 21 § första stycket andra punkten i gällande

lag ansökning, avseende barnavårdsnämndens kostnader under visst

kalenderår skulle göras före utgången av kalenderåret näst efter det, då

förskottet utgivits. Tvekan hade uppstått, huruvida den omständigheten, att

på t. ex. december månad belöpande förskott av någon anledning ej utbetalats

förrän under påföljande januari, skolat beträffande detta förskottsbelopp

föranleda förlängning av ansökningstiden med ett år. Enligt kommitténs

uppfallning borde det avgörande vara, å vilket år förskottet belöpte.

Med anledning härav hade en något ändrad formulering av stadgandet

föreslagits. I samband därmed hade vidtagits några ändringar, som föranletts

av övergången till budgetår såsom förskottsperiod. Kommittén hade

vidare föreslagit införandet i 21 § av en bestämmelse, enligt vilken ansökning

om statsbidrag skulle, i likhet med vad redan nu stadgats rörande ansökning

örn bidragsförskott, avfattas enligt fastställt formulär. De i den

(Kommittéförslaget.)

21 §.

Gottgörelse av statsverket för utgivna bidragsförskott

sökes av barnavårdsnämnden

hos länsstyrelsen. Ansökning, avseende nämndens

kostnader för förskott som belöpa å

visst budgetår, skall göras före utgången av

därnäst följande budgetär. Konungen må

dock, när skäl därtill äro, förordna, att ansökning

skall av länsstyrelsen upptagas till

prövning, ändå att den göres senare. Ansökning''

avfattas enligt fastställt formulär.

Sedan länsstyrelsen granskat ansökningen

samt genom sökanden införskaffat eller själv

låtit införskaffa den ytterligare utredning,

som må vara behövlig, har länsstyrelsen att,

i den män bidragsförskotten befunnits beviljade

och utbetalade i överensstämmelse

med föreskrifterna i denna lag samt barnavårdsnämnden

skäligen får anses hava fullgjort

vad densamma ålegat i fråga örn åtgärder

för förskottens återkrävande, bevilja

gottgörelse och utanordna beviljat belopp.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

gällande paragrafens andra och tredje stycken intagna detaljföreskrifterna

syntes vara av sådan beskaffenhet, att de lämpligen borde, i vissa delar omarbetade,

överflyttas lill tillämpningskungörelsen.

Beträffande omfattningen av länsstyrelsernas skyldigheter och befogenheter

i samband med granskningen av ansökningarna om statsbidrag hade,

framhåller kommittén vidare, på några håll tvekan försports. Kommittén

anför som sin mening följande:

Gällande lags mening torde säkerligen vara, att länsstyrelserna ha att

underkasta ansökningarna en allsidig prövning av såväl formell som mate™6^

art. Det bör sålunda kontrolleras, att bidragsförskotten blivit beviljade

och utbetalade i enlighet med bidragsförskottslagens föreskrifter —

därvid länsstyrelsen dock givetvis saknar anledning framställa anmärkning

örn att bidragsförskott utgått med för lågt belopp — ävensom att barnavårdsnämnderna

fullgjort vad som skäligen kan fordras i fråga örn åtgärder

för förskottens återkrävande av de underhållsskyldiga. Några detaljerade

regler örn granskningen synas ej böra lagfästas. Däremot föreslår kommittén

införandet av en allmän bestämmelse av nyss antytt innehåll.

Beträffande vissa av kommittén diskuterade spörsmål i samband med

frågan om barnavårdsnämnds rätt att få gottgörelse av statsverket för bidragsförskott

anhåller jag få hänvisa till betänkandet (sid. 46—47).

Yttrandena.

Barnavårdsnämnden i Täby samt fattigvårds- och barnavårdskonsulenten

i tredje distriktet anse, att ansökning örn gottgörelse borde avse kostnaderna

under ett visst budgetår, ej de kostnader som belöpa därå.

Sistnämnda bestämmelse kunde föranleda onödigt besvär för barnavårdsnämnderna.

Länsstyrelsen i Kronobergs län föreslår, att en uttrycklig föreskiift

skulle meddelas därom, att, innan ansökan örn gottgörelse för utgivet

förskott slutligen behandlades, yttrande i ärendet borde inhämtas från

fattigvårds- och barnavårdskonsulenten.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser, att det ur länsstyrelsernas arbetssynpunkt

måhända vore lämpligt att begränsa tiden för ingivande av rekvisitioner

till ett halvt år efter bidragsförskottsperiodens slut eller alltså till

senast den 31 december.

Riksråkenskapsverket anför:

Att ettårsfristen för ansöknings ingivande bibehålies efter det att bidragsperioden

omlagts från kalenderår till budgetår synes komma att få den

konsekvensen, att statsbidragen till sådana bidragsförskott, som belöpa

exempelvis å budgetåret 1943/44, till stor del komma att belasta vederbörande

riksstatsanslag först för budgetåret 1945/46. Det är givetvis önskvärt,

att statsbidrag, som avse bidragsförskott för visst budgetår, bliva redovisade

i sa nära anslutning till detta budgetår som möjligt och under loppet av

ett och samma budgetår. Enligt riksräkenskapsverlcets mening böra statsbidragen

därför sökas före utgången av april månad året efter utgången av

det budgetår bidragsförskotten avse, så att kostnaderna må hinna belastas

vederbörande riksstatsanslag före utgången av påföljande juli månad. Att

den kommunala revisionen i städerna ej är avslutad vid den nu föreslagna

tidpunkten för ansöknings ingivande torde icke behöva utgöra något hinder

härför.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

65

Vad i yttrandena av barnavårdsnämnden i Täby och en fattigvårds- och Departementsbarnavårdskonsulent

anförts synes mig icke böra föranleda ändring i social- chefen.

vårdskommitténs förslag. Att länsstyrelserna höra fattigvårds- och barnavårdskonsulenterna

innan ansökning slutligen behandlas är visserligen enligt

min mening lämpligt, men uttrycklig föreskrift därom torde icke vara erforderlig.

För en ändring av tiden för ingivande av ansökning till länsstyrelsen tala

onekligen vissa skäl. Ä andra sidan kan anföras, att barnavårdsnämnderna

böra hava en icke altför kort tid på sig att ordna med ansökningarna. Efter

vägande av skälen för och emot har jag stannat för att godtaga socialvårdskommitténs

förslag.

22 §.

(Gällande lag.)

22 §.

Har barnavårdsnämnden, efter det nämnden

mottagit gottgörelse av statsverket för

bidragsförskott, av den underhållsskyldige

uppburit ersättning för förskottet, åligger det

nämnden att i samband med den ansökning

örn sådan gottgörelse, som näst därefter göres,

till statsverket redovisa tre fjärdedelar av

den uppburna ersättningen.

(Kommittéförslaget.)

22 §.

Har barnavårdsnämnden, efter det nämnden

sökt gottgörelse av statsverket för visst

bidragsförskott, av den underhållsskyldige

uppburit ersättning för förskottet, åligger

det nämnden att i samband med den ansökning

om gottgörelse för utgivna bidragsförskott,

som näst därefter göres, till statsverket

redovisa tre fjärdedelar av den uppburna

ersättningen, dock högst vad nämnden uppburit

i gottgörelse av statsverket för förskottet.

Socialvårdskommittén.

Kommittén förklarar sig hava vidtagit vissa ändringar, föranledda därav

att i 22 § gällande lag icke stadgats, huru det skulle förfaras med belopp,

som barnavårdsnämnden uppburit av den underhållsskyldige efter det nämnden

sökt gottgörelse av statsverket men före gottgörelsens utbetalande. Även

dessa medel borde naturligtvis redovisas i samma utsträckning som de, vilka

inflöte efter det nämnden mottagit gottgörelsen. Man kunde naturligtvis

tänka sig den utvägen, att nämnden omedelbart så att säga kompletterade

sin under prövning liggande ansökning med uppgift örn inbetalningen. Det

förefölle emellertid mera praktiskt att med dessa medel förfores på samma

sätt som med de medel, vilka inflöte efter det gottgörelsen utbetalats. Bestämmelse

härom hade upptagits i kommitténs förslag. Paragrafen hade även

kompletterats med ett stadgande, enligt vilket barnavårdsnämnden behövde

redovisa högst vad nämnden av statsverket uppburit i gottgörelse för det

ifrågakomna förskottet. Delta med lanke på de fall, då länsstyrelsen icke

alls eller endast till viss del beviljat av nämnden begärd gottgörelse.

Yttrandena.

Vissa erinringar, huvudsakligen av tonnell natur, mot den föreslagna paragrafen

hava framförts i några yttranden.

På de skäl socialvårdskommittén anfört har jag funnit mig böra föresi ^Departement*

att dess förslag beträffande förevarande paragraf godtages. chefen.

Bihang till riksdagens protokoll HUS. 1 sami. Nr 18S och 1X4. 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj-.ts proposition nr 183.

Departements
chefen.

Departements
chefen.

23 §.

(Gällande lag.) (Kommittéförslaget.)

23 §. 23 §.

Har barnets moder ingått äktenskap nied annan än barnets fader, skall, därest fadern

avlidit, vad i denna lag sägs om fader gälla maken.

Hava makar eller någon av dem adoptivbarn, skall vid tillämpningen av denna lag med

barnets fader avses mannen och med barnets moder hustrun.

Gällande lags bestämmelser synas böra oförändrade bibehållas.

24—26 §§.

24 §.

(Gällande lag.)

24 §.

Över barnavårdsnämnds beslut i ärende

rörande beviljande eller indragning av bidragsförskott

eller rörande eftergivande av

rätten att återkräva sådant förskott må den,

som beslutet rörer, anföra besvär hos länsstyrelsen

inom trettio dagar från det han av

beslutet erhållit del.

(Kommittéförslaget.)

24 §.

över barnavårdsnämnds beslut i ärende

rörande beviljande eller indragning av bidragsförskott

må den, som beslutet rörer,

anföra besvär hos länsstyrelsen inom trettio

dagar från det han av beslutet erhållit del.

25 §. 25 §.

Klagan över länsstyrelses beslut i ärende enligt denna lag föres hos Konungen i vederbörande

statsdepartement före klockan tolv å trettionde dagen efter den, då klaganden erhöll

del av beslutet.

26 §. 26 §.

De närmare föreskrifter, som, utöver vad denna lag innehåller, finnas erforderliga för

lagens tillämpning, meddelas av Konungen.

Nu ifrågavarande paragrafer, beträffande vilka i yttrandena allenast vissa

påpekanden och förslag av huvudsakligen formell natur gjorts, torde böra

inflyta i departementsförslaget i socialvårdskommitténs avfattning.

lkraftträdehe- och övergångsbestämmelser.

Kommittéförslaget innehåller följande ikraftträdelse- och övergångsbestämmelser:
Denna

lag träder i kraft den ...

Genom lagen upphävas lagen den 18 juni 1937 (nr 383) örn förskottering av underhållsbidrag

till barn och kungörelsen den 5 november 1937 (nr 924) med vissa bestämmelser angående

tillämpningen av sistnämnda lag.

Har ansökning örn bidragsförskott enligt lagen den 18 juni 1937 ingivits men ej hunnit

slutbehandlas före nämnda lags upphävande, må förskott beviljas enligt den nya lagen

på grundval av den ingivna ansökningen, kompletterad med erforderliga uppgifter.

Har genom beslut enligt lagen den 18 juni 1937 bidragsförskott beviljats för tid efter

den .............., skall sådant förskott utan hinder av sagda lags upphävande utgå med

belopp och för period, som genom beslutet fastställts, men skola i övrigt den nya lagens

bestämmelser tillämpas beträffande förskottet.

Vad i föregående stycke sagts skall ej utgöra hinder för barnavårdsnämnd att, medan

bidragsförskott för visst barn ännu utgår på grund av beslut enligt den upphävda lagen,

pröva enligt den nya lagen gjord ansökning örn bidragsförskott för samma barn. Befinnes

därvid, att bidragsförskott skulle enligt den nya lagen utgå med högre månatligt belopp

än det redan utgående bidragsförskottet, skall nämnden förklara beslutet enligt den gamla

lagen förfallet, i vad det avser tiden efter löpande månads utgång, samt på grundval av

den nya ansökningen bevilja bidragsförskott för tiden från sagda tidpunkt. Har beslutet

enligt den gamla lagen meddelats av amian barnavårdsnämnd än den, vilken träffar avgörande

som nu sagts, skall den senare nämnden omedelbart underrätta den förra nämnden

om att det gamla beslutet förklarats förfallet.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

Där i lag eller särskild författning hänvisning skett till den upphävda lagen, skall hänvisningen

anses avse den nya lagen, och där hänvisning skett till visst lagrum, som ersatts

genom bestämmelse i den nya lagen, skall sistnämnda bestämmelse i stället tillämpas.

Socialvårdskommittén.

Kommittén anför härom:

Har ansökning örn bidragsförskott ingivits men icke hunnit bliva slutbehandlad

före den gamla lagens upphävande, må enligt förslaget förskott beviljas

enligt den nya lagen på grundval av den ingivna ansökningen, eventuellt

kompletterad med erforderliga ytterligare uppgifter.

Tidigare beviljade bidragsförskott, som ännu icke utlöpt då den nya lagen

träder i kraft, torde i princip böra utan hinder av den äldre lagens upphävande

utgå med belopp och för period, som ursprungligen beslutats. I övrigt

synas bestämmelserna i den nya lagen böra tillämpas även på de tidigare

bidragsförskotten.

För att skapa möjlighet för de förskottsuppbärande barn, vilka därav

kunna lia fördel, att så snart som möjligt efter den nya lagens ikraftträdande

få förskottet omräknat efter den nya lagens bestämmelser, har kommittén

emellertid föreslagit ett stadgande, enligt vilket ansökning må göras om

bidragsförskott jämlikt den nya lagen, medan förskott jämlikt den gamla

lagen alltjämt utgår. Befinnes vid prövning av sådan ansökning, att förskottet

skulle, beräknat efter den nya lagens bestämmelser, utgå med högre

månadsbelopp än det redan utgående förskottet, skall det gamla beslutet förklaras

förfallet och nytt förskott beviljas på grundval av den nya ansökningen.

Av praktiska skäl bär föreslagits, alt i sådant fall det gamla förskottet

skall upphöra och det nya förskottet börja i och med utgången av den vid

tiden för nämndens beslut löpande månaden. Det kan naturligtvis inträffa,

att det gamla beslutet meddelats av annan barnavårdsnämnd än den, som

prövat den nya ansökningen. Den senare nämnden skall då omedelbart

lämna meddelande om sitt beslut till den förra nämnden. Har genom det

gamla beslutet beviljats gemensamt bidragsförskott för flera barn, bör tydligen

ansökningar enligt den nya lagen göras för samtliga dessa barn i ett

sammanhang. Med det gamla förskottets månadsbelopp får då jämföras

summan av barnens bidragsförskott, för månad räknat, enligt den nya

lagen. Särskilda bestämmelser härom synas icke erforderliga. Då den underhållsskyldige

underrättas örn del nya bidragsförskottets beviljande, bör

lämpligen till undvikande av missförstånd meddelas, att detsamma träder i

stället för det gamla förskottet. Ej heller härutinnan synes särskilt stadgande

erforderligt.

Särskilda övergångsbestämmelser synas bliva nödvändiga beträffande ansökningar

om statsbidrag men de torde böra utformas först sedan det avgjorts

när den nya lagen skall träda i kraft.

Den nya bidragsförskottslagen synes böra träda i kraft den 1 juli 1943, Departem

då nu gällande lag bör upphöra att gälla. Beträffande ansökning örn gott- ch^r"

görelse av statsverket för barnavårdsnämnds kostnader för bidragsförskott,

som utgivits under år 1942. torde dock bestämmelserna i 21 § av nu gällande

lag fortfarande böra äga tillämpning.

Av socialvårdskommittén föreslagna övergångsbestämmelser torde vidare

böra kompletteras med ett stadgande, att ansökning örn gottgörelse av statsverket

för barnavårdsnämnds kostnader för bidragsförskott under tiden den

1 januari—den 30 juni 1943 eller som belöpa å nämnda tid skall, där ej Konungen

medgiver undantag, ingivas till länsstyrelsen senast den 30 juni 1944.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

Departements
chefen.

Särskilda spörsmål.

J. Kostnaderna för bidragsförskotten.

Socialvårdskommittén omnämner, att förste aktuarien i pensionsstyrelsen

Erik Lindh på kommitténs uppdrag verkställt vissa beräkningar beträffande

de ökade kostnader, som kommitténs förslag till höjning av inkomstgränserna

och ändrad avdragsregel skulle medföra. Beräkningarna ingingo i en

av Lindh upprättad promemoria, vilken på grund av sitt omfång icke tryckts

i betänkandet.

Kommittén framhåller, att dessa ökade kostnader vore synnerligen vanskliga

att uppskatta. Åtskilliga på frågan inverkande faktorer vore nämligen

ovissa och det statistiska material, som kunde läggas till grund för beräkningarna,

vore mycket ofullständigt. Lindh hade, under framhållande att man

knappast kunde uppnå annat än att söka härleda vissa gränser, inom vilka

ökningen kunde förväntas stanna, nått fram till det resultatet, att man, därest

kommitténs förslag genomfördes, finge räkna med en kostnad för bidragsförskotten

av 3.72 miljoner kronor på landsbygden och 3.7t miljoner kronor

i städerna eller sålunda sammanlagt 7.43 miljoner kronor. År 1940 var kostnaden,

bortsett från återbetalningar från de underhållsskyldigas sida, på

landsbygden 3.01 miljoner kronor och i städerna 2.72 miljoner kronor eller

sålunda sammanlagt 5.73 miljoner kronor. I förhållande lill 1940 års siffror

skulle alltså ökningen av bruttokostnaderna uppgå till 1.7 miljoner kronor,

ökningen av nettokostnaderna, d. v. s. efter avdrag av återbetalningar, hade

av Lindh beräknats uppgå till 1.23 miljoner kronor för hela riket. Av detta

belopp skulle då statsverket få vidkännas s/4 eller omkring 0.92 miljoner kronor

och kommunerna 1[i eller omkring 0.31 miljoner kronor. Det resultat

vartill Lindh kommit angåve en kostnadsökning, som syntes vara antaglig,

och den beräknade summan borde kunna läggas till grund för anslagsberäkning.

Till de ökade kostnader, som enligt förste aktuarien Lindhs beräkningar

kunna antagas komma att vid genomförande av socialvårdskommitténs förslag

uppstå för statsverket — 920,000 kronor — torde böra läggas de kostnader,

som kunna föranledas av de mindre jämkningar av normalbeloppen,

som jag i det föregående föreslagit vid behandlingen av 8 §. Dessa kostnader

kunna, såsom förut nämnts, uppskattas till inemot 100,000 kronor.

De nu föreslagna ändringarna komma icke afl inverka på kostnadsberäkningarna

för budgetåret 1943/44.

II. övriga spörsmål.

Socialvårdskommittén har i sitt betänkande behandlat även vissa förslag

till ändringar av gällande lagstadganden och införande av nya sådana, alla

med syfte att befrämja återkravsrättens effektivitet. Jag anhåller att därutinnan

få hänvisa till betänkandet (sid. 42—45). Bland annat hava därvid

föreslagits vissa ändringar i och tillägg till införsellagen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

09

Jag vill i detta sammanhang endast nämna, att åtskilliga med bidragsförskottslagen

sammanhörande frågor torde komma att upptagas till behandling

vid den utredning rörande ändringar i införsellagen, som enligt vad jag inhämtat

överväges inom justitiedepartementet. Jag finner ej skäl att nu upptaga

av kommittén diskuterade spörsmål till närmare behandling.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att inom .socialdepartementet

upprättat förslag till lag om förskoitering av underhållsbidrag

till barn (bidragsförskottslag) måtte genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven Bucht.

Doktrin (1)

  1. Sten Walberg, Bidragsförskottslagen - ett problembarn, FT 1963 nr 3 s. 144, på s. 147 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:260 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om för skott ering av underhållsbidrag till barn s. 13 i texten
  2. SU 1943:142 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning till barnavårdsnämnderna för bidragsförskott. s. 1 i texten
  3. 2LU 1943:28 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om förskottering av underhållsbidrag till barn s. 1 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. FT 1963 s. 144 Sten Walberg, Bidragsförskottslagen - ett problembarn s. 147 i texten