Sök i Ratio Lex

Angående statliga åtgärder för tryggande av vedproduktionen m. m

1943-04-02 · 45 sidor, varav 45 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 45 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:192, Angående statliga åtgärder för tryggande av vedproduktionen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

1

Nr 192.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående statliga åtgärder

för tryggande av vedproduktionen m. m.; given Stockholms

slott den 2 april 1943.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över folkhushållningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden

hemställt.

GUSTAF.

Fritiof Domö.

Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 2 april 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Möller, Sköld, Bergquist, Bagge,

Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför föredraganden,

statsrådet Domö.

I årets statsverksproposition (elfte huvudtiteln, punkterna 27 och 28) har

Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i

ämnet, för budgetåret 1943/44 beräkna dels till Omkostnader i samband

med inköp och inlösen av ved, m. m. ett förslagsanslag av 3 000 000 kronor,

dels ock till Ersättning åt skogsvårdsstyrelser för visst biträde vid virkesavverkning

ett förslagsanslag av 200 000 kronor. Jag torde nu få ånyo anmäla

dessa frågor.

Innan jag ingår på de aktuella frågorna beträffande vedproduktionen och

vedregleringen anser jag mig böra lämna en redogörelse för hittills vidtagna

åtgärder i dessa hänseenden.

De författningar som utfärdats i syfte alt främja vedproduktionen inom

landet utgöras av kungörelsen den 22 maj 1942, nr 343, med vissa bestämmelser

till främjande av vedproduktionen, vilken kungörelse innehåller föreskrifter

örn förskottering av avverkningskostnad och örn meddelande av

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 192. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

garanti åt vedproducent att ved, som av honom för avsalu producerats eller

framdeles produceras och som icke finner köpare, skall av staten inlösas

till fastställt pris, ävensom lagen den 30 juni 1942, nr 493, örn avverkningsskyldighet,

som stadgar skyldighet för ägare av skogsmark eller innehavare

av avverkningsrätt att efter åläggande av vederbörande statliga myndigheter

avverka ved till avsalu. I syfte att åstadkomma reglering av vedförbrukningen

inom landet Ira utfärdats dels kungörelsen den 16 maj 1941, nr 263, angående

beslag å ved inom vissa orter samt reglering av handeln med ved

och träkol m. m., dels kungörelsen den 3 oktober 1941, nr 792, angående utvidgat

beslag å ved, m. m., dels kungörelsen den 30 januari 1942, nr 32, angående

viss reglering av handeln med virke, dels ock kungörelsen den 18 juli

1942, nr 722, angående viss reglering av förvärv av skogsavverkningsrätt,

m. m. För genomförande av åtgärder för tryggande av såväl vedproduktion

som vedtörsörjning ha medel av betydande storlek anvisats vid upprepade

tillfällen.

Åtgärder för främjande av vedproduktionen.

Den i det föregående omnämnda kungörelsen den 22 maj 1942 (nr 343)

jämte av bränslekommissionen därtill lämnade tillämpningsföreskrifter innebära

i huvudsak följande.

Skogsägareförening, ansluten till Sveriges skogsägareföreningars riksförbund,

förening u. p. a., ävensom annan, som av bränslekommissionen auktoriserats

såsom veduppköpare, äger att efter tillstånd av vederbörande kristidsstyrelse

använda förlagskapital, som under vissa villkor kunna anförtros

dessa föreningar och veduppköpare för inköp av ved, även till förskottering

av avverkningskostnad. Framställning om tillstånd att

använda erhållet förlagskapital, helt eller delvis, för sådant ändamål skall

inlämnas till vederbörande kristidsstyrelse och vara åtföljd av vidimerade

avskrifter av de leveranskontrakt, som ligga till grund för framställningen,

ävensom av en över kontrakten upprättad särskild förteckning.

Såväl leveranskontrakt som förteckning skola vara avfattade enligt av

bränslekommisionen fastställda formulär. Förskott för avverkningskostnad

får icke lämnas, med mindre kristidsstyrelsen beslutat att den ved som avses

i det med vedproducenten upprättade leveranskontraktet omfattas av statsgaranti

och får icke, där icke särskilda omständigheter till annat föranleda,

uppgå till högre belopp än som motsvarar 90 procent av det för veden gällande

garantibeloppet, varvid det ankommer på veduppköparen att bestämma,

huruvida och i vilken omfattning vedproducenten skall ställa säkerhet

för förskottet. Återbetalning av avverkningsförskott sker i samband med att

vedproducenten erhåller del- eller slutlikvid för inmätt vedkvantitet.

För användningen av förlagskapitalet såsom avverkningsförskott har

bränslekommissionen meddelat vissa bestämmelser. Enligt dessa utlämnas

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 192.

3

förskotten i terminer, nämligen Vs omedelbart sedan kristidsstyrelsens tillståndsbevis

erhållits och ytterligare Vs sedan producenten medelst intyg

styrkt, att han använt första tredjedelen för avsett ändamål. Sedan vedproducenten

på enahanda sätt lämnat redovisning för användningen jämväl av

denna tredjedel, får återstående del av beviljat förskott utlämnas allenast

med så stort belopp, som kan beräknas åtgå till bestridande av resterande

huggnings- och körningskostnader.

Kristidsstyrelse äger under av Kungl. Maj:t bestämda tidsperioder och i

den omfattning, som bränslekommissionen enligt av Kungl. Majit givna föreskrifter

bestämmer, meddela garanti åt vedproducent att ved, som av

honom för avsalu producerats eller framdeles produceras och som icke finner

köpare, skall av staten inlösas till fastställt pris (garantipris); garanti

får dock icke meddelas beträffande vedparti, som understiger 50 kubikmeter.

Garanti får också beviljas åt skogsägareförening för ved som enligt kontrakt

skall till föreningen levereras av föreningsmedlen eller annan vedproducent.

Kungl. Majit fastställer de garantipriser, som under varje tidsperiod skola

gälla med avseende å ved av olika kvaliteter, samt den tid under vilken

garantiens uppfyllande må påkallas. Den som vill komma i åtnjutande av

statsgaranti skall till vederbörande kristidsstyrelse skriftligen anmäla den

myckenhet ved, för vilken han önskar åtnjuta sådan garanti, den plats å

vilken veden är upplagd eller avses skola uppläggas samt, där veden ännu

icke är avverkad eller upplagd, den tid inom vilken avverkningen eller uppläggningen

avses skola ske. Därest veden är behövlig för säkerställande

av vedtillgången inom landet samt den angivna uppläggningsplatsen befinnes

vara ur transportsynpunkt lämplig, äger kristidsstyrelsen meddela beslut

att veden skall omfattas av statsgaranti. Överlåtes ved, för vilken vedproducent

åt sig utverkat statsgaranti, till skogsägareförening, skall garantien

därefter gälla för föreningen, men sker eljest överlåtelse av ved, för vilken

statsgaranti meddelats, upphör garantien att gälla, övriga veduppköpare

ha icke motsvarande förmån och kunna således icke komma i åtnjutande av

statsgaranti av denna art.

Vid sidan av den statsgaranti som här omnämnts gäller för de auktoriserade

veduppköparna en särskild slags garanti (auktorisationsgaranti), som

grundar sig på de auktorisationshandlingar, som bränslekommissionen med

stöd av ett av Kungl. Majit den 14 november 1941 meddelat beslut utfärdat

för de auktoriserade brännveduppköparna. Auktorisalionshandlingarna för

dessa innehålla nämligen, bland annat, bestämmelse att, därest under

tiden för auktorisationernas giltighet på grund av förbättring i landets

bränsleförsörjning eller eljest inträffa sådana förhållanden, som omöjliggöra

försäljning av den av uppköparna anskaffade veden till pris, som täcker

inköpspriset samt transport- och övriga kostnader ävensom uppköparens

provisioner, kommissionen garanterar uppköparen dylikt försäljningspris.

Beträffande det närmare innehållet i de av Kungl. Majit för avvcrk
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis proposition nr 192.

ningssäsongen 1942—1943 meddelade särskilda bestämmelserna angående

statsgaranti för ved, må hänvisas till Kungl. Maj:ts brev till bränslekommissionen

den 30 juni och den 6 november 1942, vilka brev i transumerade

delar intagits i svensk författningssamling (667/42 och 861/42). Här må

blott nämnas dels att enligt förstnämnda brev garanti fick meddelas i huvudsak

beträffande ved, som anmäldes skola avverkas under tiden den 1 juli—

den 31 december 1942, samt vad anginge för industriella ändamål avsedd

massa ved, jämväl beträdande ved, som anmäldes skola avverkas under tiden

den 1 januari—den 30 juni 1943, dels ock att genom brevet den 6 november

1942 bestämdes, att garanti finge meddelas beträffande ved, som anmäldes

skola avverkas före den 1 juli 1943. Med stöd av bemyndiganden i berörda

brev har bränslekommissionen därefter i sina cirkulär nr 158 och 181 meddelat

närmare bestämmelser angående fördelningen på olika län av de vedkvantiteter,

som kunna omfattas av statsgaranti under respektive perioder.

Vid sidan av nu nämnda åtgärder, vilka åsyfta att stimulera den enskilde

skogsägaren att på frivillighetens väg medverka till ökade avverkningar,

har såsom förut angivits genom lagen den 30 juni 1942 (nr 493) om avverkningsskyldighet

även fastställts avverknings skyldighet för skogsägare

och innehavare av avverkningsrätt. Lagen, som gäller från och med

den 1 juli 1942 till och med den 30 juni 1943, har ersatt den tidigare i ämnet

gällande lagen den 12 april 1940 (nr 199) om skyldighet att avverka ved till

avsalu. Enligt den äldre lagen kunde avverkningsskyldighet föreskrivas endast

för ved (brännved och kolved), medan man i fråga om försörjningen

med övriga virkessortiment varit helt beroende av skogsägarens frivilliga

insatser. Då det emellertid ansetts, att försörjningsläget nödvändiggjorde en

utvidgning av möjligheterna att föreskriva avverkningsskyldighet, tillädes

Kungl. Majit i den nya lagen om avverkningsskyldighet befogenhet att förordna

om produktionsplikt även beträffande andra slag av virke än ved.

Med stöd härav förordnade Kungl. Majit genom en särskild kungörelse den

30 juni 1942 (nr 494) att vad i lagen om avverkningsskyldighet stadgades

angående ved skulle äga tillämpning även beträffande massaved (pappersved).

Åtgärder för reglering av vedförbrukningen m. m.

Genom kungörelsen den 16 maj 1941 (nr 263) angående beslag å ved inom

vissa orter samt reglering av handeln med ved och träkol m. m. förordnade

Kungl. Majit örn beslag å ved inom vissa med ved svårförsörjda orter, där

samtidigt reglering av handeln med ved genomfördes; dessa orter benämndes

handelsreglerade orter. Beträffande riket i övrigt reglerades vedhandeln endast

såtillvida att förbud stadgades att i vissa fall utan tillstånd inköpa ved.

Samma dag, den 16 maj 1941, utfärdades likaledes i regleringssyfte kun
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 192.

görelse (nr 264) angående förbud i vissa fall att transportera ved. Enligt

denna kungörelse — sådan den numera enligt kungörelse den 25 september

1942 (nr 815) lyder — gäller, att ved icke får utan att tillstånd därtill meddelats

av bränslekommissionen eller å dess vägnar transporteras med järnväg

eller — vare sig transporten sker med järnväg eller på annat sätt - till handelsreglerad ort.

Erfarenheterna under den tid dessa bestämmelser gällde visade emellertid,

att en mera allmän reglering av vedhandeln var erforderlig. Det blev sålunda

nödvändigt att bringa samtliga vedtillgångar under det allmännas

kontroll för att därigenom giva myndigheterna möjlighet att vidtaga de

åtgärder för vedens disponerande, vilka krisläget påkallade. På framställning

av bränslekommissionen förordnade Kungl. Maj:t därför genom kungörelsen

den 3 oktober 1941 (nr 792) om utvidgat beslag å ved, m. m. Beslaget

har avseende å följande vedsortiment, nämligen kastved, småved och

kapved — med undantag likväl för grenved och stubbved — samt kolved,

martinved och annan långved, massaved (pappersved) och props ävensom

ribbved och s. k. bakar samt splitved. Förutom de flesta vid beslagstillfället

inom riket befintliga förråden av ved omfattar beslaget all ved, som därefter

för annans räkning än statens avverkas eller framvinnes inom riket

eller hit införes. Genom detta beslag förlorade det genom förutberörda kungörelse

den 16 maj 1941 (nr 263) lagda beslaget i viss mån sin betydelse;

sistnämnda beslag har också sedermera hävts genom kungörelsen den 5 juni

1942 (nr 330).

För att förhindra att förbrukare av ved för bränsleändamål skulle kunna

förskaffa sig industrivirke som bränsle utan iakttagande av för handeln med

brännved gällande bestämmelser har det ansetts nödvändigt att begränsa

kretsen av de personer och företag, som skola äga inköpa industrivirke.

Med hänsyn härtill har Kungl. Majit utfärdat kungörelse den 30 januari 1942

(nr 32) angående viss reglering av handeln nied virke. Denna kungörelse

innebär i huvudsak att virke, som avverkats men icke försågats eller på annat

sätt förädlats, får inköpas endast efter därtill meddelat tillstånd. Förbudet

gäller alla slag av virke med undantag av vissa i kungörelsen närmare

angivna grova dimensioner av furu och gran, sålunda även sådana sortiment,

som falla under vedbeslaget. Förbudet skall dock icke äga tillämpning i

fråga om inköp av sistnämnda sortiment för användning som bränsle eller

för kolning eller för framställning av gengasved. För dylika inköp skola

redan förut meddelade bestämmelser gälla såväl för köpare som för säljare.

Genom bestämmelserna örn vedbeslaget och genom nyssnämnda kungörelse

den 30 januari 1942 har en reglering av handeln med ved och avverkat

virke kommit till stånd. För att förebygga ett kringgående av sagda bestämmelser

örn förvärv av ved och virke genom inköp av växande skog har

Kungl. Majit på framställning av bränslekommissionen utfärdat kungörelse

den 18 juli 1942 (nr 722) angående viss reglering av förvärv av skogsav
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 192.

verkningsrätt, m. m. Kungörelsen innebär, ätt förvärv av skogsavverkningsratt

mot vederlag endast får ske efter särskilt tillstånd av bränslekommissionen

eller å dess vägnar; dock skola bestämmelserna i kungörelsen icke

äga tillämpning i fråga om sådant förvärv av skogsavverkningsrätt, som uteslutande

avser att bereda förvärvaren tillgång till virke för användning vid

uppförande eller reparation av byggnad eller stängsel å fastighet, som äges

eller nyttjas av honom, eller vid tillverkning eller reparation av redskap

avsedda för hans behov. Med stöd av det bränslekommissionen i sistnämnda

kungörelse lämnade bemyndigandet har kommissionen (cirkulär nr 159)

medgivit undantag från det i kungörelsen stadgade förbudet, då förvärv av

skogsavverkningsrätt sker uteslutande i avsikt att tillgodose antingen sådant

behov av ved, som enligt gällande bestämmelser får täckas genom inköp från

vedproducent utan särskilt tillstånd, eller behovet av råvara för eget träförädlingsverk.

Kommissionen har vidare meddelat s. k. auktoriserad brännveduppköpare

generellt tillstånd att förvärva skogsavverkningsrätt, dock

under vdlkor dels att veduppköparen förfogar över ved, som utvunnits ur

avveikningsrätten, i enlighet med de föreskrifter som gälla för auktoriserade

uppköpares verksamhet, dels ock att uppköparen i sina redovisningar angående

verkställda uppköp särskilt redovisar med stöd av avverkningsrätt

avverkad ved.

Beträffande de åtgärder som i prisreglerande syfte vidtagits i fråga om

handeln med ved må i detta sammanhang nämnas följande. Genom kungörelse

den 17 oktober 1941 (nr 793) har Kungl. Maja fastställt normalpriser

å vissa vedsortiment att gälla vid frivillig försäljning, av tillverkaren eller

for hans räkning, av sådan ved som avses i vid kungörelsen fogade tabeller.

Nämnda tabeller ha sedermera ersatts med nya (S.F.S. 811/42 och 966/42).

Den 19 juni 1942 har Kungl. Majit vidare bemyndigat bränslekommissionen

att, utgående från nämnda normalpriser samt i huvudsaklig överensstämmelse

med vissa angivna riktlinjer, efter samråd med statens priskontrollnämnd

fastställa normalpriser å kastved, kapved och småved vid annan försäljning

än från producent. I detta sammanhang bör även framhållas, att

Kungl. Majit genom kungörelse den 27 februari 1942 (nr lil; ändrad 50/43)

fastställt normalpriser å vissa virkestransporter. Sistnämnda normalpriser ha

angivits i vid kungörelsen fogade tabeller, vilka emellertid därefter ersatts

med nya (S.F.S. 50/43).

De olika åtgärder, som med hänsyn främst till graden av vedförsörjningssvårigheterna

å skilda orter vidtagits i de handelsreglerade orterna och inom

landet i övrigt, lia emellertid också avvägts med hänsyn till de aktuella

möjligheterna att såsom bränsle använda kol och koks samt torv.

Innan jag övergår till en mera detaljerad redogörelse för innebörden av

berörda åtgärder anser jag mig därför även böra lämna en kort översikt

över huru förbrukningen av kol och koks samt torv under krisen för närvarande

är reglerad.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Landet är med hänsyn till graden av svårigheterna att till vederbörande

orter transportera ved såsom ersättningsbränsle för kol och koks för tiden

den 1 juli 1942—den 30 juni 1943 indelat i fyra ortsgrupper, vilka betecknats

med någon av siffrorna I—IV. I stort sett kan sägas, att de olika oitsgrupperna

omfatta, ortsgrupp I hela Malmöhus län med undantag av vissa

städer, vissa delar av Kristianstads län och vissa öar i Bohuslän, ortsgrupp

II städerna Stockholm, Göteborg, Lidingö, Sundbyberg och Solna, ortsgrupp

III vissa till Stockholm och Göteborg angränsande områden samt städerna

Visby, Norrköping, Malmö, Lund, Landskrona, Hälsingborg och Eslöv samt

slutligen ortsgrupp IV övriga delar av riket. Under förutsättning att en tillräckligt

stor import erhålles, beräknas fossila bränslen och ved få komma

till användning inom de olika ortsgrupperna på sadant sätt, att ortsgrupp

I avses skola använda endast fossilt bränsle, ortsgrupp II i medeltal 65

procent fossilt bränsle och 35 procent ved, ortsgrupp III i medeltal 50 procent

fossilt bränsle och 50 procent ved samt ortsgrupp IV i medeltal 20 procent

fossilt bränsle och 80 procent ved. Med hänsyn till vissa svårigheter

för de små förbrukarna att använda ved har kommissionen emellertid ansett

det lämpligt att inom varje ortsgrupp så fördela fossilt bränsle och ved,

att de små förbrukarna i den utsträckning som disponibla kvantiteter fossila

bränslen kunna komma att medgiva erhålla enbart sådan eller förhållandevis

större del därav än de stora förbrukarna. Ett dylikt förfarande

medför samtidigt en icke oväsentlig lättnad i fråga om den lokala veddistributionen,

speciellt i de stora städerna, då antalet små förbrukare där är förhållandevis

stort. För bränsleförbrukarna utställas särskilda licenser, berättigande

till inköp av bränsle. Å hushållslicens för bränsleåret 1942/43 skall

angivas såväl kvantiteten fossilt bränsle som mängden ersättningsbränsle.

Kvantiteterna skola i motsats till vad tidigare varit fallet icke angivas i vikt

eller rymdmått utan efter poängsystem, varvid de olika bränslena erhålla

bestämda poängvärden nied hänsyn till deras olika värmevärden vid användning

i de vanligast förekommande eldstadsanordningarna. Rörande den

närmare innebörden av poängsystemet hänvisas till bränslekommissionens

cirkulär nr 142 och cirkulärskrivelse nr 179.

Vidtagen reglering av torvförbrukningen inom landet omfattar i första

hand maskintorven såsom varande det mest betydelsefulla torvbränslet. För

vinnande av enhetlighet ha även frästorv och torvbriketter inrymts i regleringen.

Sticktorv diar tills vidare ansetts kunna få utnyttjas såsom ett tillskottsbränsle

utanför försörjningsplanen, ehuru även för sticktorv vissa allmänna

bestämmelser, särskilt i pris- och kvalitetsreglerandc syfte, införts.

Regleringen innebär huvudsakligen, att försäljning av maskintorv från torvproducent

till förbrukare utom i vissa angivna undantagsfall få ske allenast,

därest förbrukaren erhållit licens för inköpet, samt alt licens föi inköp a\

maskintorv tills vidare företrädesvis meddelas industrier, statliga och kom

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

munala anläggningar, kommunikationsföretag och andra större förbrukare

av bränsle.

Jag övergår härefter till en närmare redogörelse för innebörden i de förut

omnämnda vedregleringsåtgärderna samt vill därvid inledningsvis, under

eiinran om det förut omnämnda beslutet den 14 november 1941 rörande

auktorisation av veduppköpare, lämna några uppgifter om innebörden i de

fallande auktorisationsbestämmelserna. Uppköparen skall vara skyldig att

inom visst angivet verksamhetsområde till normalpriser eller av kommissionen

eljest fastställda priser från enskilda skogar inom området inköpa

ved till de kvantiteter, som bränslekommissionen bestämmer. Uppköparen

skall vidare ombesörja inmätning, transport, buffertlagring, inlastning och

avsändning av all inköpt ved till av vederbörande kristidsstyrelse anvisade

köpare samt, om kommissionen så påfordrar, ombesörja transport

och inlastning på järnväg även av sådan ved vid bilväg eller kaj inom området,

som direkt inköpts av bränslekontoret. Vid försäljning äger uppköparen

betinga sig köpeskilling, motsvarande inköpspriset, med tillägg av

enligt gällande taxor och avtal erlagda transport- och lagringskostnader

ävensom anskaftningsersättning och i förekommande fall transportersättning.

Kommissionen tillhandahåller uppköparen förlagskapital, avvägt efter

verksamhetens omfattning, och veduppköparen äger, såsom i det föregående

redan anförts, att i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen den 22 maj

1942 (nr 343) med vissa bestämmelser till främjande av vedproduktionen

och av bränslekommissionen i anslutning därtill lämnade föreskrifter av

förlagskapitalet förskottera avverkningskostnad för sådan ved, som enligt

kontrakt skall levereras till honom av vedproducent men som ännu icke avverkats

och inmätts. I auktorisationsvillkoren fanns från början en bestämmelse

örn att förlagskapital för inköp av ved skulle disponeras räntefritt

under sex månader och därefter löpa med fyra procent ränta, men Kungl.

Majit har numera, med stöd av riksdagens bemyndigande (prop. 186/42 och

r. skr. 243/42), genom beslut den 22 maj 1942 bemyndigat bränslekommissionen

föreskriva, att auktoriserad brännveduppköpare icke skall vara skyldig

erlägga ränta å av honom disponerat förlagskapital för inköp av ved.

Vad därefter angår frågan örn reglering av handeln med ved i handelsreglerade

orter må följande anföras.

De handelsreglerade orterna utgjordes till en början av Stockholm och

Goteborg med vissa förorter samt Malmö, Lund, Landskrona, Hälsingborg,

Eslöv och Norrköping, men lia genom en särskild kungörelse den 5 juni

1942 (nr 330) utökats att omfatta ytterligare några förorter till Stockholm

och Göteborg. Jämlikt av bränslekommissionen med stöd av Kungl. Maj:ts

bemyndigande lämnade föreskrifter (cirkulär nr 62) ankommer det inom

handelsregierad ort på kristidsnämnden att på allt sätt verka för att vedförsörjningen

inom orten blir fullt tillfredsställande ordnad. För detta ändamål

skall finnas ett centralorgan, som består antingen enbart av kristids
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

nämnden eller ock av nämnden i samverkan med organisation eller företag,

som nämnden efter överenskommelse därtill anlitar, exempelvis sammanslutning

av kol- och kokshandlare. Centralorganet har att mottaga den vedkvantitet,

som är erforderlig för tryggandet av ortens vedbehov, samt att

ordna en effektiv distribution av veden. Förbrukarna få köpa sin ved av

A- eller B-handlare, däremot icke direkt av producent. A-handlarna få sälja

ersättningsved, d. v. s. ved som utgör ersättning för fossila bränslen, och Bhandlarna

normalved, d. v. s. spis- och kakelugnsved, som normalt förbrukas

inom orten. A-handlarna få sälja ved till förbrukare endast mot licens,

som utfärdas av vederbörande kristidsstyrelse, under det att B-handlarna

få sälja ved endast mot av kristidsnämnd utfärdat inköpsbevis, angivande

att vedhandlaren till förbrukaren äger försälja viss vedkvantitet.

För att i möjligaste män trygga vedtillförseln till de handelsreglerade

orterna träffade bränslekommissionen med kristidsnämnderna i dessa orter

särskilda avtal örn anskaffande av ved, vilka Kungl. Majit därefter godkände

genom beslut den 27 februari 1942. Kommissionen åtog sig genom dessa

avtal att på i avtalen angivet sätt medverka till anskaffandet av den ved,

som enligt kommissionens bestämmelser erfordrades för orternas vedförsörjning

under tiden den 1 juli 1941—den 30 juni 1942, samt förband sig

att till kristidsnämnderna betala det belopp, varmed inköpspriset å av

kristidsnämnderna anskaffad ved överstege vissa för varje ort fastställda

basispriser. Kristidsnämnderna å sin sida förbundo sig att till kommissionen

inbetala det belopp, varmed inköpspriset understege basispriserna. Genom

beslut den 8 maj 1942 bemyndigade Kungl. Majit bränslekommissionen att

med kristidsnämnderna i de handelsreglerade orterna träffa avtal, avseende

bränsleåret 1942/43, efter i huvudsak samma grunder, som gällde för de

den 27 februari 1942 godkända avtalen. Sedan riksdagen i skrivelse den

17 juni 1942, nr 364, i anledning av Kungl. Majits proposition nr 276 anmält,

bland annat, att riksdagen icke funnit något att erinra mot att bränslekommissionen

tillkommande behållning, uppkommen därigenom att vedpriset

å viss ort understege det fastställda basispriset, komine till användning

till utjämning av vedpriserna inom de handelsreglerade orterna överhuvudtaget,

föreskrev Kungl. Majit den 19 juni 1942, att kommissionen sålunda

tillkommande behållning skulle användas för utjämning av vedpriserna

inom samtliga handelsreglerade orter.

I de handelsreglerade orterna har prisutjämningen eller den s. k. vedclearingen

kunnat drivas relativt långt, beroende på att kristidsnämnderna

eller centralorganen lia att svara för den lagerhållning av ved, som vid ojämn

tillförsel och ökade transportsvårigheter av olika slag är en nödvändig förutsättning

för att vedförsörjningen i orterna skall kunna tryggas. Utförsäljningspriserna

på ved i de handelsreglerade orterna lia fastställts så, att de

täcka bland annat kostnaderna för denna lagerhållning men även sådana

kostnader, som uppkommit därigenom att veden från dessa lager — vid

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj-.ts proposition nr 192.

bristande tillförsel — tillhandahållits vedhandlare till samma pris, som örn

veden levererats till dem fritt banvagn eller fritt på sjökaj. Därvid har förutsatts,

att helved (1-metersved) sålunda kan levereras från banvagn eller sjökaj

eller centralt lager direkt till förbrukare även i mindre poster utan att

passera vedgård med därav följande större kostnader och högre priser. På

så sätt ha priserna på helved för de mindre förbrukarna kunnat hållas lägre

än eljest varit möjligt. Basispriserna äro i princip beräknade som självkostnadspriser

från orternas respektive tillförselområden. Därigenom växla

dessa priser något, så att de för innevarande säsong för pannved äro i Stockholm

och Göteborg 16 kronor 50 öre för kubikmeter, i Skånestäderna 15

kronor 50 öre för kubikmeter och i Norrköping 14 kronor 50 öre för kubikmeter.

Utförsäljningspriserna på veden i dessa orter bestämmas genom en

av bränslekommissionen i samråd med statens priskontrollnämnd för kristidsnämnderna

eller centralorganen fastställd marginal, som utgör i Stockholm

och Göteborg 4 kronor för kubikmeter, i Skånestäderna 3 kronor

50 öre—4 kronor 25 öre för kubikmeter och i Norrköping 3 kronor 50 öre

för kubikmeter. Huruvida den fastställda utförsäljningsmarginalen visar sig

täcka kostnaderna för distribution av veden inom orterna eller icke berör

sålunda i princip icke vedclearingen.

Under verksamhetsåret 1941/42 låg större delen av leveranserna till industrier

i de handelsreglerade orterna utanför vedclearingen. Erfarenheterna

härav visade sig mindre goda, särskilt med hänsyn till den olika mottagning

av veden i orterna, som därav blev följden. Från och med innevarande regleringsår

levereras all ved, d. v. s. även ved till storindustrierna m. fl., genom

kristidsnämnderna eller centralorganen i de handelsreglerade orterna. I prishänseende

har detta medfört den fördelen, att utförsäljningsmarginalen kunnat

hållas något lägre än som eljest varit möjligt, beroende på att storförbrukarna

på så sätt komme att bära sin andel av kostnaderna för den centrala

lagerhållningen i orterna.

Regleringen av handeln med ved utanför de handelsreglerade orterna

innebär bland annat, att i varje kristidsstyrelseområde skola finnas en eller

flera av bränslekommissionen auktoriserade uppköpare av brännved ävensom

särskilda auktoriserade uppköpare av industrived. Producenterna få i

regel sälja sin ved antingen till dessa uppköpare eller också direkt till bränslekommissionen

och dess organ. Uppköpen skola i princip läggas så, att kommissionen

och kristidsstyrelsernas bränslekontor stå såsom uppköpare av

ved från domänverkets skogar, övriga allmänna skogar, bolagsskogar samt

vissa större enskilda skogar, under det att från övriga enskilda skogar veden

skall uppköpas genom de auktoriserade brännveduppköparna. På rena

landsbygden och i vissa fall även i tätorter får dock direkt handel mellan

producent och konsument på brukligt sätt förekomma i viss utsträckning, i

den mån bränslekommissionen lämnat tillstånd därtill. De auktoriserade

uppköparna skola efter vederbörande kristidsstyrelses anvisningar sälja den

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 192.

11

ved de uppköpt antingen direkt till större förbrukare mot licens eller också

till vedhandlarna. De senare omhänderhava distributionen av ved till de

smärre förbrukarna.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen omfattar vedbeslaget numera

alla inom riket befintliga förråd av ved, men därav följer icke att

handeln med ved inom varje del av riket är underkastad statlig reglering

och kontroll. I stora delar av landet är sålunda vedhandeln fri, under det

att densamma annorstädes är underkastad en mer eller mindre fullständig

statlig reglering.

Med hänsyn till graden av svårigheterna att förse de olika landsdelarna

med erforderligt vedbränsle ha kristidsnämndsområdena, i den mån de icke

äro att räkna till handelsreglerade orter, ur vedförsörjningssynpunkt hänförts

till någon av zonerna 1, 2 eller 3.

Zon 1 omfattar ett visst antal geografiskt begränsade områden (oftast

kristidsnämndsområden), där handeln med ved är fri. Till denna zon hänföres

hela den egentliga landsbygden, där vedhandel sedan gammalt bedrivits

direkt mellan skogsägarna och av dem kända förbrukare. Till zon 1

föras även sådana tätortsområden, där förbrukningen av ved för hushållsändamål

(normalved och ersättningsved) anses kunna i sin helhet täckas

genom direkt tillförsel från producenter inom samma kristidsnämndsområde

samt, efter vederbörligt tillstånd, från producenter i angränsande kristidsnämndsområden.

Inköpstillstånd från producent i ett zon 1-område till konsument

i annat zon 1-område, som gränsar till det förra området, meddelas

av kristidsnämnd, varemot, i det fall att områdena icke gränsa mot varandra,

tillstånd till överlåtelsen skall lämnas av kristidsstyrelsen.

Till zon 2 hänföres större delen av övriga större samhällen ävensom medelstora

och mindre samhällen, försåvitt de icke kunna täcka sitt behov av

hushållsved från eget eller angränsande kristidsnämndsområde. I denna

zon får försäljning av ved ske direkt från producent till konsument endast

mot inköpsnota och efter kristidsnämndens tillstånd. Överlåtelse av ved

från producent till konsument, vilka äro bosatta i olika kristidsnämndsområden,

av vilka det ena är beläget i zon 1 och det andra i zon 2 eller båda

i zon 2, får ske endast efter tillstånd av kristidsstyrelse; överlåtelse av ved

från vedhandlare får ske fritt.

lia tätorterna sådan storleksordning och sådant läge att överlåtelserna avved

böra strängare regleras skola de hänföras till zon 3. Inom denna zon

producerad ved bör i regel övertagas av antingen kristidsstyrelsen eller kristidsnämnden

för att i första hand disponeras som regleringslager för tätortens

hushållsförbrukning. Regel är att förbrukare av ved endast få uppköpa

ved av vedhandlare eller auktoriserad brännveduppköpare, men tillstånd

till överlåtelse mellan producent och konsument kan av kristidsnämnden

lämnas i undantagsfall, dock uteslutande för hushållsförbrukning utanför

den egentliga tätortsbebyggelsen, t. ex. för fastighetsägares eller lägen
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

hetsinnehavares vedinköp från kringliggande skogsområde, som tillhör tätorten.

Genom de för zon 3 givna bestämmelserna avses i princip, att veden

skall tillföras tätorterna i denna zon genom kristidsstyrelsen eller auktoriserade

brännveduppköpare samt att vedtillförseln inom zonen bör ordnas på

sådant sätt att fastställda återförsäljningspriser kunna hållas. Återförsäljning

av ved (ersättningsved och normalved) från vedhandlare till förbrukare

får ske endast mot av kristidsnämnd utfärdat inköpsbevis (undantag

kvantiteter om högst 2 kubikmeter för bränsleåret 1942/43), angivande att

vedhandlaren till förbrukaren äger försälja viss vedkvantitet. Detsamma gäller

brännveduppköpares och producents försäljning av ved till förbrukare

inom denna zon.

I samband med genomförandet av förenämnda reglering av handeln med

ved inom de till zon 3 hörande tätorterna genomfördes med stöd av Kungl.

Maj:ts i det föregående omnämnda beslut den 8 maj 1942 en vedclearing

att från och med den 1 juni 1942 gälla även den ved, som tillföres tätorterna

i zon 3. Den för zon 3 gällande vedclearingen har genomförts på så sätt, att

bränslekommissionen har att svara för priserna på ved fritt konsuments eller

vedhandlares upplag vid leverans av partier, som överstiga 100 kubikmeter.

Avräkningspriserna äro fastställda såsom normalpriser för återförsäljare i

fråga om leveranser av denna storlek. För leveranser av mindre partier äro

för varje ort fastställda distributionsmarginaler, inom vilka vedhandlarna, de

auktoriserade veduppköparna inbegripna, ha att täcka kostnaderna för lagring

och distribution inom orterna. Veden tillföres orterna och utjämnas

huvudsakligen genom de auktoriserade uppköparna, som dels själva bedriva

vedhandel, dels tillhandahålla ved till sådana vedhandlare, som enligt

kristidsstyrelsens beslut anvisas ved för försäljning inom dessa tätorter.

En viss tillförsel sker dessutom av ved som disponeras av kristidsstyrelsen

och som levereras från kronoskogar, andra allmänna skogar, bolagsskogar

och ett begränsat antal större enskilda vedproducenter. För denna ved sker

clearingen genom kristidsstyrelsen. De normalpriser, efter vilka avräkningen

sker, hava fastställts såsom självkostnadspriser för den ved för hushållsförbrukning

och vissa mindre industrier, som beräknats erforderlig inom

varje tätorts naturliga vedförsörjningsområde. Prissättningen har därigenom

lokalt förankrats och blir mycket beroende av huru försörjningsområdena

avgränsas enligt de allmänna riktlinjer, särskilt med avseende å transporternas

rationalisering, som kommissionen uppdragit. Clearingutfallet för

varje ort eller kristidsstyrelseområde kommer därför också att giva utslag för

hur de verkligen tillgängliga vedkvantiteterna motsvara beräkningarna och

påverkas dessutom av de dispositioner av tillgängliga kvantiteter, som i ett

skiftande försörjningsläge visa sig nödvändiga.

Genom förenämnda beslut den 8 maj 1942 bemyndigades bränslekommissionen

jämväl att enligt grunder som angivits i proposition nr 276 till

1942 års riksdag genomföra ett clearingförfarande i fråga om ved, som leve
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

ieras från överskottsområden i Norrland, Dalarna, Värmland och Småland

till förbrukare i underskottsområden. Clearingen gäller väsentligen de olika

transportkostnader som uppkomma vid leveranser av ved från bilvägar på

växlande avstånd från järnvägsstationer. I viss mån har dessutom kunnat

motverkas de olika järnvägsfraktkostnader, som kunna uppstå, beroende på

varifrån veden inom ett större överskottsområdc kommer alt levereras. För

att vinna en erforderlig prisutjämning ha fastställts debiteringspriser fritt

banvagn avsändningsstationer inom överskottsomradena. Inom det norra

överskottsområdet (Norrland, Dalarna och Värmland) hava dessa debiteringspriser

kunnat avvägas så att desamma jämte järnvägsfrakt givit priser

på mottagningsorten, som praktiskt taget icke variera mera än med 1 krona

per kubikmeter. För exportveden från det södra överskottsområdet (Småland)

har fastställts enhetliga debiteringspriser fritt banvagn avsändningsstationer

inom området. De fraktskillnader, som uppkomma vid leveranser

från Småland till Skåne, västra Sverige och i någon mån Östergötland hava

icke medfört nämnvärda prisskillnader på motlagningsorterna.

Medelsanvisningar.

Inledningsvis har omnämnts att för, genomförandet av åtgärderna för vedförsörjningens

tryggande medel av betydande storlek anvisats vid upprepade

tillfällen. Således anvisades redan å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret

1939/40 såsom kapitalinvesteringsanslag i fonden för förlag till statsverket

ett reservationsanslag av 15 000 000 kronor till Reglering av vedproduktionen.

För budgetåret 1940/41 anvisades under samma anslagsrubrik

ett reservationsanslag av 47 000 000 kronor. För budgetaret 1941/42

ersattes förenämnda anslag av två skilda reservationsanslag a kapitalbudgeten,

nämligen ett å 25 000 000 kronor till Lån till avverkningsförskott åt

vedproducenter och ett å 30 000 000 kronor till Förlagskapital för inköp av

ved. För innevarande budgetår har under fonden för förlag till statsverket

anvisats ett reservationsanslag av 28 000 000 kronor till Reglering av vedproduktionen,

vilket anslag trätt i stället för de båda förenämnda reservationsanslagen

Lån lill avverkningsförskott al vedproducenter och Förlagskapital

för inköp av ved, i samband varmed de å sistnämnda anslag kvarstående

reservationerna överfördes till det nya anslaget. Totalsumman av för

reglering av vedproduktionen till Kungl. Maj:ts förfogande ställda medel

utgör alltså 145 000 000 kronor. Av dessa medel har Kungl. Majit genom

särskilda beslut den 6 december 1940, den 28 november 1941, den 30 april,

den 5 och 19 juni samt den 3 och 10 juli 1942 medgivit, att bränslekommissionen

finge för inköp av ved använda tillhopa högst 100 200 000 kronor.

Slutligen må nämnas, att å driftbudgeten för innevarande budgetår anvisats

dels ett förslagsanslag av 5 000 000 kronor lill Omkostnader i samband

med inköp och inlösen av ved, m. m., dels ock ett förslagsanslag av

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

200 000 kronor till Ersättning åt skogsvårdsstyrelser för visst biträde vid virkesavverkning.

Förstnämnda anslag är avsett att bestrida de omkostnader,

som kunna uppkomma i samband med inköp och inlösen av ved, samt att

täcka de förluster, som uppstå på grund av bränslekommissionens åtgärder

för utjämning av vedpriserna inom landet. Från förslagsanslaget å 200 000

kronor är avsett att skogsvårdsstyrelserna skola erhålla ersättning för utgifter

i samband med lämnat biträde vid beräknandet och fördelningen av

vedproduktionsplikten.

Efter den nu lämnade redogörelsen för de hittills vidtagna åtgärderna för

tryggande av vedproduktion och vedförsörjning övergår jag till framställningar

av bränslekommissionen och skogsstyrelsen om vidtagande under

budgetåret 1943/44 av åtgärder i angivna syfte samt om anvisande av medel

för genomförandet av de föreslagna åtgärderna, och i anslutning därtill avgivet

utlåtande.

Bränslekommissionens framställning.

Bränslekommissionen har i skrivelse den 2 februari 1943 till en början

erinrat om att avverkningarna för avverkningsåret 1942/43 planlagts med

sikte på att tillgodose ett behov under bränsleåret 1943/44 av dels normalved

och ersättningsved för hushåll och småindustrier, statens och landstingens

anläggningar samt storindustrier, ved för framställning av träkol

och bilved samt ved för järnvägarna och inrikes sjöfarten örn tillsammans

40 miljoner kubikmeter, dels ock massaved för industriändamål om 15 miljoner

kubikmeter, eller alltså sammanlagt 55 miljoner kubikmeter ved och

massaved. Beträffande behovet av inhemskt bränsle under bränsleåret

1944/45 har kommissionen — under framhållande bland annat att ett bedömande

av detta behov vore ytterst vanskligt — förklarat sig anse, att

avverkningsprogrammet även under avverkningsåret 1943/44 borde, med

hänsyn till ovissheten i fråga om möjligheterna att importera fossila bränslen,

inriktas på en avverkning av samma storleksordning som planlagts för innevarande

avverkningsår, eller tillhopa 55 miljoner kubikmeter ved och massaved.

Av denna kvantitet skulle 40 miljoner kubikmeter avse ved och 15 miljoner

kubikmeter massaved, varav omkring 10 miljoner kubikmeter för de

aktuella behoven och cirka 5 miljoner för åstadkommande av en ökning

av industriens lagerhållning. Behovet under förbrukningsåret 1944/45 av

annat rundvirke än massaved (sågtimmer, slipers, stolpar m. m.) har av kommissionen

beräknats uppgå till samma kvantitet, 10 å 11 miljoner kubikmeter

(fast mått), som beräknats åtgå under förbrukningsåret 1943/44.

Bränslekommissionen har därefter framhållit, att möjligheterna att få

till stånd de av kommissionen ifrågasatta avverkningarna

vore beroende av tillgången på skog, arbetskraft och transportmedel.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 192.

15

I frågan om skogstillgångarnas tillräcklighet för genomförande av avverkningsprogrammet

har kommissionen anfört, att på grund av skogstillgångarnas

i Norrland ogynnsamma belägenhet i förhållande till konsumtionens

lokalisering samt kommunikationsmedlens begränsning vedavverkningar i

mycket stor utsträckning måste företagas i mellersta och södra Sveriges skogar.

Kommissionen har därefter erinrat om att riksskogstaxeringsnämnden

på vederbörligt uppdrag under hösten 1941 företagit en inventering av vedskogstillgångarna

inom Östergötlands, Kalmar och Älvsborgs län (se närmare

härom i proposition nr 276 till 1942 års riksdag) samt att nämnden

funnit sig med stöd av inventeringsresultatet kunna göra det uttalandet att

det vore möjligt att under de närmaste åren mer än väl uttaga den för tio

år av nämnden beräknade genomsnittliga vedavverkningen, vilket uttalande

enligt nämndens mening icke behövde begränsas till allenast de tre inventerade

länen utan vore tillämpligt för samtliga de tjugu södra länen utom

Gotlands. Under åberopande härav har kommissionen anfört, att då det

gäller planläggningen av avverkningarna under bränslesäsongen 1943/44

det icke kunde anses riktigt att utan vidare förutsätta, att enahanda fördelningsgrunder

och tillvägagångssätt kunde tillämpas som vid planerandet av

innevarande års avverkningar. Man måste nämligen, enligt kommissionen,

räkna med rådande svårigheter att å de olika fastigheterna fördela den

produktionsplikt, som fastställts för visst län, eftersom på många fastigheter

all vedskog utöver nödvändigt husbehov tagits i anspråk, under det att vedskogstillgångarna

på många andra fastigheter ännu icke vore på långt när

utnyttjade, vilket kunde bero på att vederbörande fastighet hittills ej ålagts

så stor avverkning, som varit möjlig med hänsyn lill skogstillgangen, eller

på alt vederbörande skogsägare av mer eller mindre giltig anledning underlåtit

att fullgöra den ålagda avverkningsplikten.

Enligt vad som vidare anförts i skrivelsen har kommissionen haft vissa

överläggningar med länsjägmästarna och vissa stiftsjägmästare samt representanter

för domänstyrelsen, skogsstyrelsen och riksskogstaxeringsnämnden

angående ett av kommissionen framlagt preliminärt förslag beträffande fördelningen

på de olika länen av den för nästa avverkningsår av kommissionen

förutsatta totalkvantiteten ved och massaved, 55 miljoner kubikmeter. Av

överläggningarna framgick enligt kommissionen i huvudsak följande.

Med stöd av sin allmänna kännedom om skogsbeståndet inom sina respektive

län och med erfarenhet av de svårigheter, som förelågo redan vid fördelningen

av innevarande års avverkningsbelopp å de olika fastigheterna

av så stora kvantiteter, att det för länet fastställda totalbeloppet ved

och massaved fylldes, förklarade länsjägmästarna, att — beträffande södra

och mellersta Sverige — ännu en avverkning av samma storlek som

innevarande avverkningsår icke vöre möjlig att uttaga genom skogsvårdsmässiga

gallringar. Riksskogstaxeringsnämndens inventering fortidet klav

vedskogstillgångarna inom Östergötlands, Kalmar och Älvsborgs län

gåve visserligen vid handen, alt betydande tillgångar fortfarande återstode.

Därvid måste emellertid beaktas, att denna inventering omfattade all ur

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

enbart skoglig synpunkt uttagbar vedskog; en avsevärd del av dessa tillgångar

kunde av ekonomiska och andra skäl icke mobiliseras, då ogynnsamt

avsättningsläge och gles stämpling med höga avverkningskostnader

som följd gjorde det i stor utsträckning praktiskt omöjligt att med de gällande

vedpriserna utnyttja dessa tillgångar. Vidkommande Norrland framhöllo

länsjägmästarna, att vedskogstillgångarna visserligen ännu vore i stort

sett tillräckliga, men att det i vissa fall bleve nödvändigt att vidtaga åtgärder

för att möjliggöra avverkningar i skogar i mindre gynnsamma avsättningslägen

(s. k. bakskogar). Detta kunde ske genom medgivande av högre pris

i enskilda fall och genom byggande av nya eller iståndsättande av gamla

vägar.

Mot det av bränslekommissionen framlagda preliminära förslaget beträffande

avverkningskvantiteternas fördelning på de större länen, vilket i stort

sammanföll med den för innevarande avverkningsår fastställda fördelningen,

hade länsjägmästarna i princip intet att erinra.

Kommissionen har vidare framhållit, att riksskogstaxeringsnämnden i

anslutning till de vid nämnda överläggningar framförda synpunkterna och

det därvid av kommissionen framlagda förslaget i ett särskilt till kommissionen

avgivet yttrande uttalat, att inom de av nämnden inventerade länen,

Östergötlands, Kalmar och Älvsborgs län, liksom inom de fyra nordligaste

länen, de föreslagna avverkningskvantiteterna kunde uttagas även under

säsongen 1943/44, men att denna fråga vore mera svårbedömbar, då det

gällde icke inventerade län, särskilt bergslagslänen. Kommissionen har härom

vidare anfört, att i fråga örn sistnämnda län nämnden förklarat sig — i

avvaktan på resultatet av under sommaren 1942 verkställda taxeringar av

örebro och Gävleborgs län -— icke beredd att för närvarande göra något

uttalande, men att beträffande övriga icke inventerade län nämnden ansett,

att de förhållanden, som framkommit ur de inventerade länen, gåve stöd för

den uppfattningen, att de för avverkningssäsongen 1943/44 angivna kvantiteterna

för förstnämnda län borde kunna uttagas, dock med totalt anlitande

av de av nämnden överslagsvis beräknade ved- och massavedkvantiteterna i

äldre skog.

Kommissionen har med utgående från de av länsjägmästarna och riksskogstaxeringsnämnden

gjorda uttalandena och med beaktande av de gjorda

erfarenheterna vid fördelningen av innevarande års produktionsplikt uppgjort

en preliminär plan för fördelning på de olika länen av avverkningskvantiteterna

för avverkningsåret 1943/44. Av denna plan framgår, att av

de kvantiteter massaved samt ved för bränsleändamål och kolning utöver

husbehov, som ingick i avverkningsplikten för avverkningsåret 1942/43, och

av de motsvarande vedkvantiteter, beträffande vilka kommissionen ifrågasätter

avverkningsplikt för avverkningsåret 1943/44, belöpte på de 17 södra

länen omkring 41 procent och på de 7 norra länen omkring 59 procent.

Rörande den andra av de i det föregående omnämnda faktorerna, av

vilka möjligheterna att åstadkomma de erforderliga avverkningskvantiteterna

äro betingade, nämligen arbetskraften, har kommissionen framhållit

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

alt det syntes uppenbart, att tillgodoseendet av behovet av arbetskraft för

vedavverkningarna under år 1943/44 komme alt bliva ett svårt planläggnings-

och fördelningsproblem, men att kommissionen ansåge sig icke i detta

sammanhang kunna närmare ingå på de åtgärder till lösande av dessa

problem, som kunde visa sig lämpliga och påkallade.

Beträffande frågan om betydelsen av transportmedlen för ett nyttiggörande

av skogstillgångarna har kommissionen efter att ha inhämtat yttrande

från statens trafikkommission anfört bland annat, att, därest transportmedel,

främst bilar, icke komme att stå till buds i tillräcklig omfattning,

det bleve nödvändigt att förlägga vedavverkningarna till konsumtionsplatsernas,

järnvägarnas och vattenledernas omedelbara närhet, vilket

komme att innebära en utan skogsvårdsmässiga hänsyn genomförd uthuggning

av sådana välbelägna skogar. Följderna härav kunde bliva så

omfattande, att de mest långtgående åtgärder beträffande transportväsendet

måste ur ekonomisk och samhällelig synpunkt anses vara att föredraga

framför det antydda tillvägagångssättet, vilket endast syntes motiverat

i ett verkligt nödläge och som en utväg i sista hand. Enligt trafikkommissionens

mening förelåge icke tillräckliga skäl för att nu tillgripa

för skogsbeståndet förhärjande avverkningsmetoder.

Därefter har bränslekommissionen till behandling upptagit frågan örn

vilka åtgärder, som kunde anses erforderliga för ett uppnående

av de virkes kvantiteter, vilka ansetts behövliga för

bränsleåret 1944/4 5.

Kommissionen har i detta avseende till en början förklarat sig hava övervägt,

huruvida andra virkessortiment än ved och massaved borde ingå i produktionsskyldigheten.

Härutinnan hade kommissionen den uppfattningen,

att särskilda åtgärder för att få till stånd den erforderliga produktionen av

sågtimmer, stolpar, slipers och liknande specialsortiment ej vore påkallade,

varvid dock undantag borde göras beträffande smålimmer för fabrikation

av träull och beträffande virke till lådor för livsmedelsförsörjningens behov

samt för gagnvirke av lövträd. Lövträdsvirket inräknades för närvarande

under vissa förutsättningar i produktionsplikten och samma möjlighet borde

enligt kommissionens mening föreligga jämväl under nästa avverkningsår.

Vad beträffar småtimmer för nyss angivet ändamål kunde, enligt kommissionen,

förmärkas stora svårigheter för förbrukarna att täcka sitt behov

eftersom vederbörande producenter föredroge att avyttra virket lill massaveduppköpare

för att få tillgodoräkna sig detsamma vid fullgörande av

produktionsplikten, vilket de icke ägde göra, örn de sålde det lill en lådeller

träullsfabrik. Kommissionen har framhållit, alt, örn någon ändring i

delta förhållande icke ägde rum, råvaruanskaffningen för ifrågavarande industrier

skulle bliva mycket svår. Småtimmer för ifrågavarande ändamål

borde under vissa förutsättningar få inräknas i produktionsplikten under

avverkningssäsongen 1943/44. Beträffande storleken av ifrågavarande kvan
Bihang

till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 192. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

titeter småtimmer och lövträdsvirke har kommissionen kalkylerat med att

den icke komme att överstiga 1 miljon kubikmeter, på grund varav den

produktionspliktiga kvantiteten ved och massaved kunde beräknas komma

att stiga med ytterligare omkring 1 miljon kubikmeter.

Kommissionen har vidare i sin skrivelse föreslagit, att produktionsplikl

för massaved fastställdes även för avverkningsåret 1943/44, eftersom det alltfort

måste anses synnerligen viktigt att massaindustriens drift icke hämmades

av råvarubrist; massaproduktionens betydelse för den inhemska konsumtionen

och som bytesobjekt med utlandet vore nämligen alltför stor, för

att icke alla åtgärder borde vidtagas, som kunde tillförsäkra industrien de

erforderliga råvarumängderna, vartill komme att massaveden utgjorde en

bränslereserv i sista hand. Vidkommande frågan om omfattningen av den

föreslagna produktionsplikten beträffande massaved har kommissionen

framhållit, att det aktuella behovet av massaved under år 1944 kunde beräknas

till omkring 10 miljoner kubikmeter, men att ett mindre gynnsamt

resultat av innevarande års avverkningar kunde behöva föranleda,

att avverkningarna inriktades på 15 miljoner kubikmeter, med hänsyn vartill

kommissionen icke för närvarande kunde taga ställning till frågan, huruvida

produktionsplikten borde omfatta 10 eller 15 miljoner kubikmeter, utan

hade för avsikt att inkomma med förslag härutinnan vid en senare tidpunkt,

då utfallet av årets massavedavverkningar kunde överblickas.

Kommissionen har vidare kommit in på frågan om produktionsplikt för

ved för bränsleändamål och kolning samt därvid först erinrat om att produktionsplikten

för dylik ved under innevarande avverkningssäsong omfattade

40 miljoner kubikmeter, varav skulle upphuggas 35 miljoner kubikmeter i

form av kastved, kolved eller annan långved och 5 miljoner kubikmeter

såsom ved eller massaved i skogsägarnas eget val. För nästa avverkningsår

borde, enligt kommissionen, produktionsplikten omfatta 40 å 45 miljoner

kubikmeter — beroende på den produktionsplikt för massaved, som kunde

bliva fastställd — varav 35 miljoner kubikmeter borde upphuggas i form

av kastved, kolved eller annan långved.

Kommissionen har i detta sammanhang — till underlättande av de alltmera

stegrade svårigheterna för många skogsägare att på sina fastigheter

genom ändamålsenliga och ekonomiskt lönande huggningar uttaga ved —

föreslagit, att den enskilde skogsägaren skulle i sin produktionsplikt få inräkna

den del av avverkat timmer, som vid försågningen utfölle som

bränsleprodukter (bakar, ribb, sågspån m. m.). Kommissionen har beräknat,

att man härvid kunde utgå från att av 100 kubikfot toppmätt massa timmer

utfölle bakar, ribb etc. till en kvantitet, som motsvarade 1 kubikmeter kastved.

De kvantiteter vedbränsle som — från att under innevarande säsong

ligga helt utanför produktionsplikten och avverkningsprogrammet överhuvud

— på detta sätt skulle komma att inryckas under produktionsplikten,

beräknades, enligt kommissionen, komma att uppgå till omkring 3 miljoner

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

19

kubikmeter, med vilken kvantitet det produktionspliktiga beloppet sålunda

skulle höjas.

Sammanfattningsvis har kommissionen angivit omfattningen av avverkningsskyldigheten

för avverkningsåret 1943/44 sålunda.

Ved (kastved, kolved och annan långved) för

bränsleändamål och kolning ............

Ved och/eller massaved ...............

Massaved för industriändamål ............

Vid timmersågning fallande bränsleprodukter

(bakar, ribb etc.) ......................

Småtimmer samt gagnvirke av lövträd......

35 miljoner kubikmeter

5 ä 10 » »

15 å 10 » »

3 » »

1 D »

Summa 59 miljoner kubikmeter

Kommissionen har i anslutning härtill anfört följande.

I summan 59 miljoner kubikmeter ingå bakar, ribb etc. samt visst småtimmer

och gagnvirke av lövträd. Kommissionen har i det föregående framhållit,

att 55 miljoner kubikmeter vore det högsta avverkningsbelopp, som

med utsikt till realiserande kunde åläggas skogsägarna. Att genomföra detta

maximiprogram erbjuder redan för innevarande säsong stora svårigheter.

Trots de åtgärder i fråga om arbetskraften och i andra avseenden, som vidtagits,

kunna de hittills uppnådda avverkningsresultaten giva anledning till

farhågor, huruvida det uppgjorda programmet verkligen skall i sin helhet

kunna genomföras. Det finnes sålunda skäl befara, att årets slutresultat

kan komma att utvisa en brist, trots att alla rimliga åtgärder vidtagas till

förhindrande härav.

Det är uppenbart, att svårigheterna under nästa avverkningsår komma

att göra sig gällande med än större styrka. Det är därför enligt kommissionens

mening nödvändigt att åtgärder vidtagas, som underlätta för skogsägarna

att även under nästa avverkningsår åstadkomma en kvantitet om 55

miljoner kubikmeter. Kommissionen anser det med hänsyn härtill lämpligt,

att i denna kvantitet få inräknas de i sammanställningen angivna kvantiteterna

bakar, ribb etc., visst småtimmer samt gagnvirke av lövträd uppgående

till sammanlagt omkring 4 miljoner kubikmeter. Härigenom komme

avverkningsåläggandena för 1943/44 att omfatta samma kvantiteter som i

år, men ökade möjligheter att fullgöra avverkningsplikten gåves de skogsägare,

som lia skog varav värdefullare sortiment bör huggas. Detta skulle

medföra, att ett större antal skogar komme att bidraga till produktionspliktens

fyllande, varigenom vunnes ett bättre utnyttjande av arbetskraften och

hästmaterialet. Samtidigt skulle vinnas att en större mängd virke för bränsleändamål

upphugges i form av sortiment, som vid krisens upphörande icke

behöva befaras mer avsevärt falla i värde; angelägenheten härav framträder,

ju närmare man kommer krisens slut.

Kommissionen vill till förtydligande av det sagda framhålla att med den

föreslagna åtgärden icke avses genomförande av »produktionsplikt» beträffande

bakar, ribb etc., småtimmer och gagnvirke av lövträd i den meningen

att skogsägarna skulle åläggas avverka viss mängd av dessa sortiment. Avsikten

är endast, att en skogsägare, som med hänsyn till skogens beskaffenhet

och den lokala efterfrågan finner det ändamålsenligt att avverka

ifrågavarande sortiment, i viss utsträckning skall, på sätt här föreslagits, lia

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

rätt inräkna dessa i den produktionsplikt för ved och massaved, som ålagts

honom.

Den totala produktionsplikten för ved och massaved under avverkningsåret

1943/44 bör sålunda omfatta 55 miljoner kubikmeter med rätt för skogsägarna

att i densamma inräkna gagnvirke av lövträd samt smålimmer och

timmer enligt de nu angivna grunderna.

Kommissionen har vidare anfört, att därest åtgärder vidtoges för att i

större utsträckning än vad för närvarande vore fallet möjliggöra kalavverkning

(trakthygge) på skogsmark, vars produktionsförmåga till följd av skogsbeståndets

gleshet och avsaknad av utvecklingsmöjligheter icke tillfredsställande

utnyttjades, skulle, i varje fall inom vissa områden, ej obetydliga

virkeskvantiteter åstadkommas, varjämte härigenom tillfälle skulle givas till

en förbättring av skogarna genom uppdragande av nya bestånd av lämplig

proveniens. För att förmå vederbörande skogsägare att frivilligt gå med på

ökad dylik kalavverkning har kommissionen i första hand föreslagit sådan

ändring av kungörelsen den 27 juni 1930 (nr 270) angående villkoren för statsbidrag

från skogsodlingsanslag att möjligheterna för skogsägarna att utfå

statsbidrag från skogsodlingsanslaget förbättrades.

Rörande innehållet i nyssnämnda kungörelse har kommissionen anfört.

Jämlikt berörda kungörelse, sådan densamma lyder efter de ändringar,

som däri vidtagits genom kungörelser den 30 juni 1938 (nr 452) och den 30

maj 1941 (nr 353), må från statens skogsodlingsanslag utgå statsbidrag lill

utförande inom område, varå skogsvårdslagen, lagen om vård av vissa skogar

inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker med flera områden

eller lagen om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna äger tillämpning,

av företag, som avser skogsodling eller annan åtgärd för vinnande av ändamålsenlig

skogsproduktion å bland annat vanhävdad skogsmark, där skogsbeståndet

är av synnerligen otillfredsställande slutenhet och tillika i väsentlig

mån saknar utvecklingsmöjligheter. Statsbidrag kan, enligt kungörelsen,

utgå endast under förutsättning att avsättningsvärdet av det virke, som

bör avverkas för att nöjaktig föryngring skall kunna åstadkommas, understiger

kostnaden för de åtgärder, som för sådant ändamål böra utföras;

statsbidrag kan beviljas till högst 50 procent av den av skogsvårdsstyrelsen

godkända kostnaden för skogsodlingsföretaget.

Kommissionen har beträffande bestämmelserna i denna kungörelse anfört,

att med hänsyn till bland annat de nuvarande höga ved- och virkespriserna,

förutsättningar i många fall saknats att utfå skogsodlingsbidrag, eftersom

virkets avsättningsvärde överstege den beräknade reproduktionskostnaden.

Kommissionen har därför i syfte att underlätta möjligheterna att utfå

statsbidrag enligt kungörelsen föreslagit, att bestämmelserna däri ändrades

så, att statsbidrag finge, oavsett det avverkade virkets avsättningsvärde, utgå

med högst 50 procent av den av skogsvårdsstyrelsen godkända kostnaden

för skogsodlingsföretaget, i det fall kalavverkning enligt skogsvårdsstyrelsens

förslag kommit till utförande i syfte att fullgöra fastigheten åliggande

produktionsskyldighet.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj-.ts proposition nr 192.

Kommissionen har därefter framhållit, att ehuru ett genomförande av den

föreslagna ändringen av villkoren för statsbidrag till skogsodling torde

kunna förväntas medföra, att skogsägarna i regel skulle gå med på kalavverkning,

där skogsvårdsstyrelsen föresloge sådan avverkning, det givetvis

icke kunde förutsättas, att frivillig överenskommelse skulle komma att träffas

i alla de fall kalavverkning kunde visa sig lämplig och önskvärd, ty även

med den föreslagna ändringen av bestämmelserna innebure ju ett skogsodlingsföretag

i varje fall sett på kortare sikt, en viss ekonomisk uppoffring

från skogsägarnas sida, en uppoffring som skogsägare med negativ inställning

till skogsvårdsåtgärder av icke omedelbart vinstgivande slag knappast

kunde förväntas vara villiga att göra. Kommissionen har därför ifrågasatt,

huruvida icke i vissa fall kalavverkning skulle tvångsvis kunna genomföras.

Kommissionen har härom anfört huvudsakligen följande:

Tvångsavverkning av nu ifrågavarande slag torde knappast ha varit avsedd

med den nu gällande lagen om avverkningsskyldighet. Däremot torde

hinder icke föreligga att i sådana fall tillämpa allmänna förfogandelagen.

Det är uppenbart, att en sådan tvångsvis genomförd kalavverkning skulle

innebära ett långt gående ingrepp i skogsägarens fria dispositionsrätt över

sin skog; den bör därför komma i fråga endast där kalavverkning helt

eller delvis — av visst område skulle vara ur bränsleförsörjningssynpunkt

synnerligen önskvärd, och där tillika skogsbeståndets karaktär är sådan, att

en avveckling av beståndet eller delar därav är i hög grad lämplig. Vidare

bör förutsättas att fullgörandet av den produktionsplikt, som ansetts motiverad

för viss fastighet icke kan ske på annat sätt än genom kalavverkning

av visst bestånd på fastigheten; om skogsägaren sålunda föredrager att fullgöra

sin avverkningsskyldighet genom en gles och förhållandevis kostsam avverkning

i gallringsskog eller äldre skog inom ett visst område av fastigheten

framför att kalavverka inom ett annat område, och denna gallringshuggning

är ur skogsvårdssynpunkt försvarbar, böra åtgärder till genomförande av

kalavverkning icke komma i fråga. Kommissionen anser det icke sannolikt,

att dessa förutsättningar kunna komma att föreligga annat än i enstaka

undantagsfall. Kommissionen avser emellertid att — där sådana fall till

äventyrs uppkomma — föreslå Kungl. Maj:t, att området tages i anspråk

för avverkning enligt allmänna förfogandelagen.

Statsbidrag till skogsodling efter en med stöd av förfogandelagen verkställd

kalavverkning bör enligt kommissionens mening icke utgå. Det synes

nämligen önskvärt att träffande av frivillig överenskommelse om kalavverkning

underlättas genom vissa ekonomiska fördelar, vilka icke äro för handen

vid fall av förfogandelagens tillämpning. — En konsekvens av att statsbidrag

ej skulle få utgå efter kalavverkning, föreskriven med stöd av förfogandelagen,

synes vara, att förfogandelagens tillämpning i här ilrågavarande

avseende endast bör komma i fråga, där det vid kalavverkningen

fallande virkets värde beräknas helt täcka kostnaderna för de följande skogsodlingsåtgärderna.

Kommissionen har slutligen i detta sammanhang framhållit, alt, då fördelningen

på fastigheter av de för respektive län fastställda avverkningskvantiteterna

komme att för nästa säsong bliva svårare än hittills och måste

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

förutsätta noggrann kännedom om de skogliga betingelserna på varje fastighet

för ytterligare vedavverkningar, det vore uppenbart att skogsvårdsstyrelsernas

medverkan vid avverkningarnas planläggning och fördelning komme

att bliva erforderlig i ökad omfattning, vilket nödvändiggjorde att tillräckliga

medel ställdes till skogsvårdsstyrelsernas förfogande för ifrågavarande

ändamål.

Bränslekommissionen har i sin skrivelse vidare framhållit, att liksom hittills

under krisen även under avverkningsåret 1943/44 den frivilliga vedproduktionen

borde stimuleras och stödjas av statsmakterna genom meddelande

av statsgaranti för vedens inlösen och genom beviljande av avverknings

förskott ur veduppköparnas förlagskapital. Enligt kommissionens uppfattning

skulle dock, med hänsyn till vunna erfarenheter rörande vedbeslagets

praktiska verkningar med avseende på garanti- och förskottsbestämmelserna,

vissa ändringar beträffande dessa vara lämpliga och påkallade.

Därjämte har kommissionen funnit det motiverat att i detta sammanhang

upptaga till behandling frågan om statens ekonomiska ansvar beträffande

veden och därmed sammanhängande spörsmål av betydelse vid en avveckling

av vedregleringen.

Vid behandling av frågan örn statsgaranti för ved har kommissionen till

en början erinrat om att sådan statsgaranti må meddelas, förutom åt vedproducent,

åt sådan skogsägareförening, som är ansluten till Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund, samt att övriga auktoriserade veduppköpare

icke komma i åtnjutande av statsgaranti. Kommissionen har vidare erinrat

örn att, om under tiden för giltigheten av en veduppköpares auktorisation på

grund av förbättring i landets bränsleförsörjning eller eljest sådana förhållanden

skulle inträffa som omöjliggjorde försäljning av den av uppköparen

anskaffade veden till pris som täckte inköpspriset samt transport- och övriga

kostnader ävensom uppköparens provisioner, kommissionen garanterade

uppköparen dylikt försäljningspris. Den garanti uppköparen sålunda erhållit

genom auktorisationen (auktorisationsgaranti) vore förmånligare än

statsgarantin, som endast tillförsäkrade uppköpare garantipris, varför, i den

mån auktorisationsgaranti vore gällande, statsgaranti icke hade någon betydelse

för uppköparen. Enligt kommissionen uppkomme då den frågan

om statsgarantin ändock hade betydelse för uppköparen genom att den

gällde under en längre tid eller annan tid än auktorisationsgarantin. Härom

har kommissionen anfört följande.

Auktorisationsgarantin torde gälla fran den tidpunkt, då uppköparen

träffar avtal med skogsägaren örn inköp av ved och till dess uppköparen

träffar avtal om försäljning av veden. Skulle en försäljning av uppköparens

ved ej fullföljas, t. ex. på grund av köparens obestånd eller på grund av att

kontraktet häves med anledning av att leverans ej skett inom avtalad tid,

torde garantin i auktorisationen ej ådraga kommissionen skyldighet att

skaffa annan köpare, eftersom veden en gång blivit såld. Det är uppköparens

sak att vid försäljning av ved skydda sig genom säkerheter eller för
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

skottsbetalning, och kommissionen bär i sitt cirkulär nr 185 uttalat, att ved

bör vara tillgänglig, innan licens eller anvisning utfärdas. Vidare har kommissionen

i cirkuläret uttalat, att om kontrakt anses böra upprättas angående

ved, som ännu ej är tillgänglig för uppköparen, han ej bör binda sig

definitivt för viss leverans beträffande större del av det kontraherade partiet

än som är tillgänglig. Den nu anförda meningen om auktorisationsgarantins

innebörd har kommit till uttryck i berörda cirkulär nr 185, däri uppköparna

jämväl ålagts att upprätta skriftliga avtal örn alla inköp och försäljningar,

för att kommissionens ansvarighet vid varje tidpunkt skall kunna faststallas

med stöd av skriftliga handlingar.

Giltighetstiden för den statsgaranti, som meddelats eller övergått å auktoriserad

uppköpare (skogsägareförening), är beroende av örn begreppet

överlåtelse i kungörelsen om statsgaranti avser avtal örn försäljning eller avlämnande

av veden. I proposition nr 276 den 30 april 1942 (sid. 24) talas

om utfästelse att inlösa ved, som avverkats men icke vunnit avsättning.

Intetdera av begreppen överlåtelse och avsättning är otvetydigt. Örn man

med överlåtelse förstår ingående av avtal om inköp eller försäljning, sammanfaller

garantitiden med tiden för auktorisationsgarantins giltighet. I sådant

fall saknar statsgarantin all betydelse för uppköparen. Örn man åter

med överlåtelse avser det moment, då veden avlämnas från köpare till säljare,

övergår statsgarantin från skogsägaren till uppköparen senare — vilket

är betydelselöst, eftersom den vidsträcktare auktorisationsgarantin uppkommer

redan i och med själva avtalet — och upphör att gälla först då veden

avlämnats till den vedhandlare eller förbrukare, som köpt veden av uppköparen.

Om man med överlåtelse avser vedens avlämnande, har uppköparen

sålunda i statsgarantin en säkerhet under tiden mellan försäljningsavtalets

ingående och vedens avlämnande. Fullföljes ej försäljningen, t. ex.

på grund av köparens insolvens, kan uppköparen i detta fall påfordra att

för veden erhålla garantipriset av staten.

Med hänsyn till vad nu anförts synes det angeläget att i kungörelsen örn

statsgaranti användes en annan bestämning av tidpunkten för garantins

upphörande än vedens överlåtelse. Kommissionen anser för sin del skäligt,

att avlämnandet av veden är avgörande tidpunkt för statsgarantins giltighet.

Avlämnandet bör anses lia skett, då veden kommit ur säljarens besittning

och sålunda är skyddad mot säljarens borgenärer.

Kommissionen har därefter framhållit, att den olika ställning, som å ena

sidan skogsägareföreningarna och å andra sidan övriga auktoriserade uppköpare

intaga i fråga om rätten att erhålla statsgaranti, enligt kommissionens

mening icke vore motiverad. Jämväl övriga auktoriserade uppköpare

borde därför tillerkännas nämnda förmån.

Kommissionen har i detta sammanhang vidare uttalat, att den likställighet

sorn kommissionen sålunda föreslagit mellan de auktoriserade uppköparna i

fråga örn rätten till statsgaranti hade betydelse även i ett annat avseende,

nämligen beträffande utlämnande av avverkningslörskott. Kommissionen

har härom anfört följande:

För närvarande gäller att avverkningsförskott icke ina lämnas med mindre

kristidsstyrelse beslutat alt den ved, som avses i del med vedproducenten

upprättade leveranskontraktet, skall omlatlas av statsgaranti. Skogsägare
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

föreningarna ha sålunda den förmånen att själva kunna begära statsgaranti

för all den ved, för vilken awerkningsförskott begärts. De övriga köparna

däremot nödgas ombesörja, att envar säljare av ved själv begär statsgaranti

lör det parti han skall leverera. Det besvär och den omgång, som därmed

nödvändiggöres för dessa uppköpare, medför enligt uppköparnas utsagor

olägenheter i deras uppköpsverksamhet. Dessa olägenheter skulle sålunda

upphöra genom att även dessa uppköpare finge rätt att begära statsgaranti.

Kommissionen anser emellertid, att den bestämmelsen utan olägenhet kan

upphävas, som stadgar statsgaranti som förutsättning för avverkningsförskott.

Avsikten med denna bestämmelse torde vara, att man därigenom erhåller

den erforderliga begränsningen av avverkningsförskotten. Statsgaranti

kan nämligen av kristidsstyrelse beviljas endast i den omfattning, som kommissionen

enligt av Kungl. Majit givna föreskrifter bestämmer för varje särskild

tidsperiod; genom att knyta avverkningsförskotten till den statsgaranterade

veden erhålles sålunda motsvarande begränsning för förskottens del.

Skulle förskott kunna lämnas å annan ved än den, varå garanti beviljats,

skulle statens ansvarighet och risker på grund av utlämnade färsköl t kunna

komma att omfatta dels statsgaranterad ved till hela den bestämda maximikvantiteten,

dels ock därutöver ved, varå förskott lämnats. Den avsedda begränsningen

torde emellertid kunna erhållas utan att som förutsättning för

förskott kräves, att slatsgaranti beviljats. Ät kristidsstyrelserna kan meddelas

föreskrift, att förskott icke får medgivas i fråga om annan ved än

den, varå statsgaranti skulle kunnat meddelas, samt ej heller å större kvantitet

icke statsgaranterad ved än att den totala kvantiteten håller sig inom

gränserna för vad som^ är medgivet för statsgaranti. Nuvarande bestämmelse

att förskott ej må, där ej särskilda omständigheter till annat föranleda,

uppgå till högre belopp än som motsvarar nittio procent av det för veden

gällande garantibeloppet torde kunna ersättas med en motsvarande bestämmelse,

hänförande sig till garantipriset å sådan ved, varom är fråga.

Den särskilda prövning, som föregår beviljande av statsgaranti, torde icke

heller vara en nödvändig förutsättning för beviljande av awerkningsförskott,

med hänsyn till att sådant förskott meddelas på grundval av kontrakt, som

avfattats enligt av kommissionen fastställt formulär. Vid granskning av

sådant kontrakt kan erforderlig prövning av förutsättningarna för avverkningsförskott

ske.

I fråga örn rätt lill awerkningsförskott har kommissionen föreslagit utfärdande

av sådana bestämmelser, att veduppköpare för avverkning å egen

skog eller avverkningsrätt skulle äga använda förlagskapital i fråga örn

sådan ved, som uppköparen anmält sig ämna använda i sin verksamhet såsom

veduppköpare.

Kommissionen har — under erinran att jämlikt av Kungl. Majit utfärdade

bestämmelser (S. F. S. 667/42 och 861/42) statsgaranti för ved under avverkningsåret

1942/43 begränsats att gälla under sex-månadersperioder —

kommit in på spörsmålet, huru man skulle förfara vid en eventuell konjunkturomsvängning

i samband med vedregleringens upphörande för att statens

garantier — utan att skogsägarnas och övriga enskilda intressen obehörigen

bleve eftersatta — skulle på ett rimligt och praktiskt sätt begränsas.

Kommissionen har härom anfört följande.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj-.ts proposition nr 192.

EU sätt är det hittills tillämpade att uppdela garantin i perioder. Avverkningsåret

1941/42 voro dessa perioder bestämda till 4 månader, men de

praktiska olägenheter, som en dylik uppdelning medförde, föranledde, att

garantiperioderna avverkningsåret 1942/43 bestämdes till 6 mannder. Ett

annat sätt är att Kungl. Majit i garantibestämmelserna intager ett förbehåll,

att den ved, som icke avverkats, upparbetats och upplagts exempelvis en

månad efter av Kungl. Majit bestämd dag, icke skall omfattas av statsgaranti.

Genom ett »avverkningsstopp» av det slag, som senast antytts, kan man

effektivt hindra, att, efter inträdandet av en fredskris, ved under en längre

period avverkas och överlåtes pa staten pa grund av garantibestämmelserna.

Den, som efter den bestämda tidens utgång avverkar, får själv svara för

vedens avsättning och taga de förluster, som kunna föranledas av prisfall.

Staten torde emellertid i en sådan situation icke kunna fritaga sig fran

skyldigheten att gottgöra skogsägarna för förluster, som förorsakats av de

redan meddelade avvcrkningsåläggandena. Örn en skogsägare ålagts att avverka

viss kvantitet och i anledning därav haft direkta kostnader för avverkningens

planläggning och förberedande genom stämpling, anläggning

av vägar eller baracker etc., bör han, därest han ej för egen del utnyttjar de

vidtagna åtgärderna, erhålla gottgörelse av staten. Därjämte torde man få

räkna med vissa ersättningar för rötskador, uppkomna på grund av stämpling,

särskilt å skog avsedd för massavedavverkning. Det vore ur denna synpunkt

önskvärt, att man kunde anordna ett avverkningsstopp på sådant sätt,

att redan utstämplad skog finge avverkas. Även om man nu skapar de rättsliga

förutsättningarna för ett allmänt avverkningsstopp, bör man vid en

avveckling i största möjliga utsträckning fullfölja genom stämpling förberedda

avverkningar, åtminstone av massaved. Detta låter sig sannolikt sä

mycket lättare göra, som massaveden kan beräknas utan .större svårighet

vinna avsättning som råvara för massaindustrien.

Ett avverkningsstopp skulle givetvis även påverka de kontrakt angående

inköp och försäljning av ved, sorn blivit ingångna av uppköparna. Skulle

ett avverkningsstopp föranleda, att en skogsägare, som sålt ved till en uppköpare,

ej kan fullgöra sin leverans med ved, som avverkats före den bestämda

dagen för avverkningsstoppet, bör kontraktet icke vidare gälla för

återstående kvantitet. Eftersom uppköparen sålunda kan gå miste örn ved,

som han behöver för leverans till sina köpare, bör i kontrakten med dessa

förbehåll ske för en sådan eventualitet, som nu är i fråga. Härvid är emellertid

att märka, att staten genom auktorisationsgarantin kan stå i ansvar

för ved, som ligger osåld hos andra uppköpare. Dessa osålda kvantiteter

böra i största möjliga utsträckning utnyttjas för att fullfölja leveranserna

på de försäljningskontrakt, som andra uppköpare ingått. Kommissionen anser,

att man med hänsyn till de ersättningsfrågor och den rubbning i handeln,

som ett avverkningsstopp skulle föranleda, såvitt möjligt bör undvika’att

tillgripa en sådan åtgärd. Behovet därav begränsas avsevärt genom

statsgarantins uppdelning i perioder. Utsikterna alt kunna undvika användandet

av avverkningsstopp äro givetvis väsentligt större, örn garantiperioderna

äro korta; då kan man — med undantag endast för det fall att en

avveckling måste ske i periodens början — låta perioden utlöpa utan att

begagna rätten att stoppa avverkningarna.

Garantiperioderna torde emellertid icke böra göras kortare än innevarande

avverkningsår eller sålunda sex månader. Garantin måste nämligen anslutas

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

till avverkningsföreläggandena, och planläggningen av avverkningarna kan

icke lämpligen ske för kortare perioder än nu nämnts. Med hänsyn till betydelsen

av auktorisationsgarantin måste även kontraheringen av ved ansluta

sig till garantiperioderna. Därest så ej sker, kan nämligen begränsningen

av statens ansvarighet bli illusorisk. Kommissionen har redan nu,

i sitt cirkulär nr 185, föreskrivit, att alla avtal mellan uppköpare och producent

örn inköp av ved skola upprättas skriftligen enligt av kommissionen

fastställt eller godkänt formulär. 1 anslutning härtill böra uppköparna erhålla

föreskrift att under varje period för statsgaranti ej upprätta kontrakt

angående annan ved än den, som avverkas under perioden eller som dessförinnan

avverkats. En sådan begränsning i rätten att kontrahera är givetvis

förenad med olägenheter. Det torde dock vara möjligt för uppköparna

att genom preliminär överenskommelse planera sina inköp även för en följande

period och att sedermera genom ett enkelt tillägg till tidigare kontrakt

få detta utsträckt att omfatta även senare avverkning.

För att möjliggöra för kommissionen att övervaka fullföljandet av den

avverkningsplan för ved och massaved som kan komma att fastställas för

avverkningsåret 1943/44 har kommissionen föreslagit, att vedproducent

borde förklaras skyldig att, såsom tidigare skett, även för nämnda avverkningsår

lämna månatliga uppgifter angående avverkningarna av ved och

massaved samt att inventeringar av landets vedförråd borde göras vid två

tillfällen under avverkningsåret. I fråga om deklaration och inventering av

timmer har kommissionen framhållit, att enligt dess mening månatliga deklarationer

av avverkningarna icke borde ifrågakomma, men att det däremot

syntes påkallat, att producenterna vid slutet av den egentliga avverkningsperioden

för timmer och eventuellt en gång dessförinnan finge deklarera

under säsongen utförda timmeravverkningar.

Kommissionen har i sin skrivelse därefter behandlat frågan örn storleken

av de anslag för budgetåret 194 3/4 4, som kunde beräknas behöva

anvisas under var och en av anslagsrubrikerna Reglering av vedproduktionen

och Omkostnader i samband med inköp och inlösen av ved, m. m.

Vad först angår anslaget till Reglering av vedproduktionen har kommissionen

räknat med att medel ur anslaget komme att för budgetåret 1943/44

erfordras till förlagskapital åt auktoriserade brännveduppköpare för inköp

av ved och till förlagskapital för kostnader för transport av ved samt till

likvider för inköp av en statlig bränslereserv av ved och massaved. Däremot

bär kommissionen för budgetåret 1943/44 icke räknat med några särskilda

medel för tvångsavverkning och för inlösen av statsgaranterad ved, då, även

örn avverkningar för kronans räkning kunde förutsättas få större omfattning

än under innevarande säsong, kostnaderna härför enligt kommissionens

uppfattning icke komme att uppgå till belopp av nämnvärd storleksordning.

Skulle förhållandena föranleda ökad inlösen av statsgaranlerad

ved, skulle detta komma att medföra motsvarande minskning av uppköpens

omfattning, varför något större kapitalbehov i händelse av en sådan

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

utveckling icke torde komma att föreligga. Erforderliga medel för ifrågavarande

ändamål borde för budgetåret 1943/44 — i likhet med vad som

förutsatts för innevarande budgetår — kunna tagas från medel som avsetts

till för lagskapital för auktoriserade brännveduppköpare.

Till förlagskapital åt auktoriserade brännveduppköpare för inköp av ved

har kommissionen beräknat ett medelsbehov av 100 000 000 kronor och till

stöd härför anfört följande.

Den vedkvantitet, som under innevarande budgetår torde komma att

uppköpas genom de auktoriserade uppköparna, har beräknats till 15 miljoner

kubikmeter. Efter ett genomsnittligt pris av 10 kronor per kubikmeter skulle

sålunda erfordras ett förlagskapital av 150 miljoner kronor, som dock, med

hänsyn till den omständigheten att hela detta belopp icke är ständigt utelöpande,

ansetts kuuva begränsas till 2/3 härav eller sålunda 100 miljoner

kronor. Ehuru viss sannolikhet föreligger, att den vedkvantitet, som under

budgetåret 1943/44 kommer att uppköpas av de auktoriserade brännveduppköparna,

kommer att överstiga den för innevarande år beräknade kvantiteten

med 3 å 4 miljoner kubikmeter och sålunda uppgå till 18 å 19 miljoner

kubikmeter, anser kommissionen — med hänsyn till anförda omständigheter

— detta förhållande icke böra föranleda någon höjning av anslaget.

Till förlagskapital för kostnader för transport av ved och för inköp av en

statlig bränslereserv under budgetåret 1943/44 har kommissionen ansett

15 000 000 kronor respektive 30 000 000 kronor erforderliga. Med hänsyn till

att för Reglering av vedproduktionen erforderliga medel för nästa budgetår

beräknats icke komma att överstiga de medel, 145 000 000 kronor, som redan

stå till förfogande för de med anslaget avsedda ändamålen, har kommissionen

förklarat sig anse, att några nya anslagsäskanden beträffande

Reglering av vedproduktionen icke vore erforderliga för nästkommande

budgetår.

Vad därefter angår anslaget till Omkostnader i samband med inköp och

inlösen av ved, m. m., har kommissionen föreslagit, att detsamma skulle

för budgetåret 1943/44 upptagas till 3 000 000 kronor, av vilket belopp beräknades

500 000 kronor för bestridande av vissa direkta omkostnader för

vedinköp, t 000 000 kronor för bestridande av kostnader vid tillhandahållande

av ved från centrala lager i tätorter inom zon 3 samt 1 500 000 kronor

för täckande av kostnader för prisförluster på långved och andra

eventuella förluster å vedclearingen.

I fråga örn de direkta omkostnaderna för vedinköp har kommissionen anfört

bland annat följande.

De direkta omkostnaderna för vedinköp torde, liksom innevarande år, bli

jämförelsevis små, beroende på det sätt, varpå uppköpsverksamheten bär

ordnats. Den ved, som uppköpes av kommissionen direkt för försäljning till

kristidsnämnder samt industri- och trafikföretag bör, liksom hittills, icke

förorsaka större direkta omkostnader, då det är fråga örn kastved. För nästa

bränslesäsong komma emellertid, särskilt i Norrland, att föras i marknaden

betydande kvantiteter långved. Denna ved kan givetvis till stor del försäljas

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj-.ts proposition nr 192.

för direkt förbrukning till industrier, speciellt järnbruken i mellersta Sverige,

och andra större förbrukare. Kommissionen måste dock räkna med

att icke oväsentliga partier lämpligen böra upparbetas till kastved för att

därefter tillföras konsumtionen. I vilken form oell i vilken omfattning statlig

medverkan härför erfordras, är beroende på det intresse för långvedens

mottagning och upparbetning, som kan påräknas hos förbrukarna och i

vissa fall hos brännveduppköparna. De förberedande åtgärder, som hittills

vidtagits för placering i god tid av den långved, som nu upphugges, hava

givit i stort sett tillfredsställande resultat. Till storindustrier och trafikföretag,

statens och landstingens inrättningar samt kolugnar kunna leveranser

sålunda i många fall tidigt igångsättas, varigenom transportmedlen rationellt

utnyttjas och veden kan bli nöjaktigt torr till bränslesäsongens början. För

hushållsförbrukningen i tätorterna kunna tidiga direktleveranser av långved

genomföras såväl till förbrukare, som hava utrymmen för att i tid upplägga

och själva kapa veden, som i viss utsträckning till vedhandlare, vilka kunna

använda långved för upparbetning i vedgård till kapved och småved. Med

de begränsade utrymmen, som utmärka den tätare bebyggelsen i städer och

större samhällen, är det i regel icke möjligt att praktiskt ordna med tidig

mottagning, kapning och uppläggning av veden. Det kan därför bliva nödvändigt

att i vissa tätorter anordna centrala kapnings- och lagringsplatser,

som kunna omhänderhavas av kristidsnämnderna, centralorgan för vedhandeln

eller lämpliga brännveduppköpare. Det bör sålunda enligt kommissionens

mening i stort sett bli en uppgift för de nämnda befintliga lokala organen

i orterna att där ordna för långvedens distribution. I vissa fall komma

emellertid relativt stora kvantiteter långved fram till upplag vid bilvägar,

järnvägsstationer eller utlastningsplatser vid strand, där veden bör köpas

före vidare transport, och i sådana fall är det möjligt, att statens medverkan

vid upparbetningen blir nödvändig. Förberedande undersökningar lia

gjorts örn lämpliga vägar för sådan medverkan, och kommissionen torde

komma att göra särskild framställning angående de medel, som beräknas

erforderliga för anskaffande av kapverk och annan maskinell utrustning.

Kostnaderna härför synas nämligen icke böra belasta här ifrågavarande anslag.

I samband med kommissionens inköp och försäljningar av långved

kunna emellertid direkta kostnader och förluster av skilda slag uppkomma,

som icke anses böra täckas genom att uttaga högre priser på veden. Att angiva

medelsbehovet för bestridande av sådana kostnader — utöver dem, som torde

uppkomma till följd av de prisutjämnande åtgärder vid handeln med långved,

som i det följande avhandlas — är givetvis vanskligt. Kommissionen

håller före. att för dessa omkostnader, jämte smärre kostnader för inköp

och försäljningar av kastved, anslagsmedel upp till 500 000 kronor kunna

behöva anlitas. I nu nämnda belopp torde även de omkostnader, som skulle

uppkomma i samband med en eventuell inlösen av ved, kunna inräknas.

Kommissionen har i sammanhang med frågan om anvisande av medel

under anslagsrubriken Omkostnader i samband med inköp och inlösen av

ved, m. m. behandlat spörsmålet om vilka åtgärder, som kunna befinnas

erforderliga för vedförsörjningens ordnande under budgetåret 1943/44. I

detta hänseende har kommissionen till en början anfört, bland annat, att

för nästa bränslesäsong en befarad ökad knapphet på bränsle bomme särskilt

för de större orterna att medföra ökade krav på reglering av handeln

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

med samtliga bränslen och att det därför torde böra övervägas, huruvida

icke fullständig handelsreglering borde, utöver vad som redan skett i de

för närvarande handelsreglerade orterna, genomföras för ytteiligare några

städer, varom särskilt förslag konime att senare avgivas. Kommissionen har

vidare framhållit, att en viss utvidgning av den regleringsform för handeln

med ved, som genomförts för större delen av landets städer och vissa andra

större samhällen, s. k. tätorter, zon 3, även kunde visa sig nödvändig. Kommissionen

har härom anfört bland annat följande.

För tätorter, zon 3, är vedbehovet i regel icke större, än att veden kan tillföras

med bil inom tillåtet köravstånd. Tillförseln har därigenom kunnat

ske jämnare och någon större lagerhållning av ved i orterna har icke varit

påkallad. Väl ha kristidsnämnderna i vissa orter anskaffat mindre beredskapslager,

men den lagerhållning, som därjämte behövts för att tillgodose

särskilt de mindre förbrukarnas vedbehov, har i stort sett legat hos vedhandlarna.

Priserna på den ved, som salts i smärre poster, i regel fran

vedgård, ha hittills fastställts med hänsyn till därmed förenade kostnader

för vedens lagring och utkörning från lager. För leveranser av helved i

mindre poster än hela billass lia priserna på den grund blivit förhållandevis

höga, och berättigade erinringar mot dylika priser kunna göras ur såväl

allmänna prissynpunkter som av rent sociala skäl. Inom vissa län har en

utjämning av vedpriserna för leveranser av olika storlek kunnat astadkommas

genom en clearing inom vedhandeln pa sa sätt, att priset för större le\eranser

höjts något, medan priset för små partier, vilka tillsammantagna

motsvara en mindre del av omsättningen i vedhandeln, kunnat i vissa tall

avsevärt sänkas. Med hänsyn till vedhandelns starkt växlande struktur

en del vedhandlare ha förhållandevis få kunder, som äro småförbrukare,

andra lia huvudsakligen sådana kunder — kan i de flesta orter en prisutjämning

inom själva vedhandeln icke genomföras. Kommissionen anser emellertid

önskvärt, att en sådan utjämning av priserna på ved kommer till stånd

inom tätorter, zon 3, att förutom priset för leveranser av ved i större partier

över 100 kubikmeter endast ett pris fastställes för mindre partier än 100

kubikmeter. För de minsta partierna, som levereras som delar av billass,

blir ulkörningskostnaden något högre; denna höjning bör i varje fall betalas

av konsumenten. En dylik prissättning förutsätter, enligt kommissionens

mening, att genom medverkan av kristidsnämnderna i berörda tätorter

en central lagerhållning anordnas, och att ved fran sadant lager kan tillhandahållas

i de fall, då svårigheter föreligga för transporter av ved direkt

från upplag vid bilvägar. För att priset på ved vid leveranser från centrallager

skall kunna bliva detsamma som vid direktleveranser från bilväg, böra

kostnaderna för utkörningen av veden från lager i tätorten till konsumenten

få avräknas i vedclearingen efter redovisning av leveranserna i fråga

från kristidsnämnden till vederbörande

zon 3, kan behovet av ved för hushållsförbrukning under nästa bränslesäsong

beräknas till ungefär 5 miljoner kubikmeter. Örn 10 å 15 procent

av denna kvantitet eller 500 000—750 000 kubikmeter behöver hållas i lager,

sorn nyss sagts, och utkörningskostnaden i genomsnitt beräknas lill 1 krona

75 öre per kubikmeter, .skulle den åsyftade prissättningen medföra en belastning

å vedclearingen av 0,9—1,3 miljoner kronor.

Kommissionen förutsätter därvid, att i den man kostnaderna för lägel - hållningen icke kunna täckas av marginalen mellan priserna för partier

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majlis proposition nr 192.

under och över 100 kubikmeter (vilken marginal i nu gällande prislistor i

regel är 75 öre per kubikmeter), skola dessa kostnader icke drabba vedclearingen

utan vederbörande kommun. Enligt kommissionens mening torde

man rimligen kunna begära av ifrågavarande kommuner, att de lämna det

bidrag till vedförsörjningens ordnande, som härigenom eventuellt skulle

ifrågasättas. För vedclearingens vidkommande innebär den beräknade belastningen,

förutsatt att clearingen icke bör lämna vare sig vinst eller förlust,

att vedpriserna i dessa orter skulle behöva genomgående höjas med 25

öre per kubikmeter. Kommissionen anser en allmän prishöjning av veden

på grund av denna lagring, som delvis är av beredskapskaraktär, icke kunna

förordas. Med hänsyn jämväl till den medverkan, som förutsättes från kommunernas

sida, synas angivna kostnader för tillhandahållande av ved från

centrallager böra tagas som en belastning på här ifrågavarande omkostnadsanslag.

Då kommissionen förordar en ökad prisutjämning på ved i tätorter, zon

3, enligt de riktlinjer, som här angivits, förbiser kommissionen icke, att från

vedhandelns sida säkerligen invändningar kunna resas mot en dylik central

lagerhållning av ved, och detta såväl ur praktiska distributionssynpunkter

som av rena bekvämlighetsskäl med hänsyn till den för vedhandlarna naturliga

utleveransen av ved från vedgård. På samma sätt som när det gäller

de handelsreglerade orterna har kommissionen emellertid ansett den centi

ala lagerhållningen hos kristidsnämnder eller centralorgan för dessa vara

en för vedhandeln kanske obekväm men för konsumenterna och för det

allmänna fördelaktig anordning, då det gäller att hålla priserna på helved

vid skälig nivå.

Kommissionen har därefter kommit in på frågan örn vilka grunder som

skola tillämpas vid fastställande av debiteringspriserna på ved från överskottsområden

och därom anfört bland annat följande.

Hittills har gällt, att debiteringspriser tillämpats vid leveranser till underskottsområden

per järnväg eller med fartyg men icke vid sådana leveranser

inom överskottslänen. Då ved från samma buffertlager vid järnväg kan

levereras dels till underskottsområden, dels inom det egna länet, uppkomma

redovisningstekniska svårigheter vid debiteringen, som icke äro lämpliga.

För undanröjande av dessa svårigheter avser kommissionen att meddela

föreskrift, att debiteringspriser skola tillämpas för ved, som per järnväg

eller med fartyg transporteras från eller inom överskottsområden. En

viss utökning av debiteringsförfarandet anses dessutom lämplig ifråga örn

sådan ved, som av de auktoriserade brännveduppköparna i vissa fall tillliandahalles

i kusthamnar, t. ex. för ångbåtar i kustsjöfart på norrlandskusten.

Av rent praktiska skäl kan det för sådana leveranser vara lämpligt

‘(11 fastställa vissa priser, beräknade i nära anslutning till de normalpriser

för återförsäljare, som gälla för närliggande tätorter. Priserna torde i regel

böra avse veden levererad fritt reling eller å flotte, och i vedclearingen böra

då avräknas uppköpares kostnader för normalpris, transporter, buffertlagring

och lastning, d. v. s. samma kostnader, som avräknas mot debiteringspriserna

för järnvägslevererad ved.

Kommissionen har vidare i detta sammanhang föreslagit prisutjämnande

åtgärder i fråga om långved som användes för hushållsförbrukning samt i

detta hänseende anfört följande.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

31

Såsom nämnts i det föregående kommer vedbehovet för olika ändamål

under nästa bränslesäsong att i större utsträckning tillgodoses med långved.

Även örn långveden i största utsträckning torde komma till användning för

större industrier, trafikföretag, statliga och kommunala anläggningar, kolugnar

och i vissa fall för tillverkning av gengasved, kommer sannolikt inom

vissa tätorter från Bergslagen och norrut långved att behöva tagas i anspråk

för hushållsförbrukning. I de fall då långveden måste omhändertagas

vid centrala kapningsplatser i orterna, kommer den kapade veden

att betinga självkostnadspriser, som beräknas ligga icke oväsentligt över

priserna på kastved. Enligt de grunder, efter vilka priserna i olika orter

fastställts, äro desamma beroende av respektive orters naturliga tillförselområden

och den ved, som kommer att finnas tillgänglig inom dessa områden.

Under förutsättning att exempelvis i de norrländska tätorternas försörjningsområden

långved avverkas och måste kapas inom tätorterna, skulle

detta sålunda i princip medföra, att priserna för ved i dessa orter i motsvarande

mån behövde höjas. Med hänsyn till den olika förekomst av långved

för tätorterna i fråga, som redan nu kan förutses, anser kommissionen emellertid,

att sådana eventuellt uppkommande kostnader för kapning av långved,

som kunde verka höjande på eljest erforderliga vedpriser, höra belasta

vedclearingen. Dessa kostnader för omhändertagande och uppkapning av

långved inom vissa tätorter torde i den kommande prissättningen för nästa

bränslesäsong icke böra påverka vedpriserna för tätorterna överhuvudtaget

utan böra enligt kommissionens mening belasta det omkostnadsanslag, varom

här är fråga.

Vad i samband med vedclearingen uppkommande kostnader angår har

kommissionen — under erinran om att kommissionen i det föregående räknat

med att 500 000 kronor av anslaget till Omkostnader i samband med inköp

och inlösen av ved, m. m. skulle behöva tagas i anspråk för bestridande av

vissa direkta kostnader i samband härmed — anfört följande.

För bestridande av kostnader vid tillhandahållande av ved från centrala

lager i tätorter, zon 3, torde böra beräknas ett belopp av ungefär 1 000 000

kronor. För vedclearingen anses jämväl ett visst belopp böra ställas till

förfogande för täckande av dels nyssnämnda kostnader för omhändertagande

och uppkapning av långved i vissa tätorter, dels eventuella förluster

med hänsyn till de svårigheter, som alltid följa med prisberäkningar efter

vedleveranser av den stora omfattning, varom här är fråga. En viss marginal

bör även finnas för att möjliggöra, att för säsongen fastställda priser

ej under säsongen skola behöva höjas. I clearingförfarandets syfte anser

kommissionen ligga, att ett eventuellt överskott i vedclearingen för en viss

bränslesäsong skall kunna få tagas i anspråk under en kommande, så att

icke resultatet av varje års prissättning måste redovisas och bedömas för

sig. Kommissionen anser därför, att en statens vedclearingkassa bör inrättas

i huvudsak efter liknande grunder som den enligt kungörelsen den

28 juni 1940 fnr 650) inrättade kolclearingkassan. För innevarande år föreligger

per den 31 december 1942 ett överskott i vedclearingen på cirka

2 000 000 kronor. Under förutsättning att ett överskott från årets vedclearing

får balanseras i en vedclearingkassa, varom särskilt förslag kommer att avgivas,

anser kommissionen, att utöver förut angivna 1 500 000 kronor ett

lika stort belopp bör upptagas för att täcka kostnader för prisförluster på

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 192.

kapad långved och andra eventuella förluster i vedclearingen. Ifrågavarande

omkostnadsanslag föreslås därför att såsom förslagsanslag slutgiltigt uppföras

till samma belopp, 3 000 000 kronor, som angivits i årets statsverksproposition.

Slutligen har kommissionen beträffande vissa prisavvägningsfrågor, efter

samråd med statens priskontrollnämnd, anfört följande.

I det föregående har förutsatts, att samma grundregler för vedclearingen

skola tillämpas som hittills, d. v. s. att clearingförfarandet bör i stort sett

ge varken vinst eller förlust, och att debiterings- respektive tätortspriserna

beräknas i så nära anslutning som möjligt till de faktiska självkostnaderna

för veden inom respektive tillförselområden. I fråga örn nästa bränsleårs

vedpriser räknar kommissionen således med att vissa höjningar äro ofrånkomliga,

beroende på att de höjda normalpriserna för vedproducenterna

måste få återverkningar på debiterings- och tätortspriserna. Därtill beräknas

en viss höjning i normalpriserna för vedtransporter med bil samt något

höjda båtfrakter. Erfarenheterna från årets vedclearing giva möjlighet till

en avvägning på säkrare grund av priserna med hänsyn till tillförseln inom

de områden, som i stort sett äro prisbestämmande, och dessutom bör överskottet

i årets vedclearing kunna utnyttjas för att motverka eljest erforderliga

höjningar. Vid övervägande av frågan om clearingprisernas avvägning

för nästa bränslesäsong har kommissionen sålunda i stort sett funnit,

att debiteringspriserna för ved inom överskottsområdena i Norrland, Dalarna

och Värmland böra höjas med 1 krona å 1 krona 25 öre per kubikmeter.

Debiteringspriserna för ved inom det småländska överskottsområdet

torde behöva höjas med 50 öre per kubikmeter. Basispriserna för ved till

handelsreglerade orter torde — frånsett justering av priset för något sortiment

i Stockholm -— emellertid det oaktat kunna hållas oförändrade. De

för normalpriserna i tätorter, zon 3, grundläggande avräkningspriserna för

leveranser över 100 kubikmeter beräknas i södra och mellersta Sverige behöva

höjas med 50 öre per kubikmeter inom de områden, där normalpriserna

för producenterna höjts med samma belopp, d. v. s. i huvudsak inom Småland,

södra Halland, Östergötlands, Södermanlands, Värmlands, örebro och

Västmanlands län. I Gävleborgs och Kopparbergs län erfordras av i huvudsak

samma anledning prishöjningar i tätorterna av 50 öre å 1 krona per

kubikmeter. I övre Norrlands tätorter, där producentpriserna för ved genomgående

höjts med 1 krona per kubikmeter, och årets tätortspriser visat

sig väl låga, anses en höjning av dessa priser med upp till 1 krona 50 öre

per kubikmeter behöva vidtagas. De enligt kommissionens mening erforderliga

prishöjningarna bero sålunda väsentligen på de höjningar, som skett

av vedproducenternas normalpriser, medan transportprisernas stegring i regel

icke kommer att behöva verka höjande på clearingpriserna. Enligt grundreglerna

för vedclearingen har kommissionen funnit sig böra räkna med nu

i stort sett angivna prishöjningar. Att utöver en sådan försiktig avvägning

av priserna låta allmänna prispolitiska hänsyn påverka prissättningen har

kommissionen icke funnit vara i överensstämmelse med nämnda grundregler

för vedclearingen. Kommissionens tidigare förslag, enligt vilket omkostnadsanslaget

bör kunna begränsas till 3 000 000 kronor, bygger sålunda

på en fortsatt tillämpning av de givna reglerna för vedclearingen och inrymmer

icke någon marginal för täckande av eventuella förluster på grund av en

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

prissättning, som mera skulle få karaktär av subvention av konsumentpriserna

på ved.

Statskontoret har i utlåtande den 19 februari 1943 över vad i bränslekommissionens

framställning anförts rörande stalsgaranti och avverkningsförskott

samt medelsbehovet och vissa prisfrågor erinrat örn att kommissionen

funnit angeläget att i kungörelsen den 22 maj 1942 (nr 343) med vissa bestämmelser

till främjande av vedproduktionen skulle användas en annan

bestämning av tidpunkten för statsgarantins upphörande än vedens överlåtelse

och att kommissionen föreslagit, att tiden för avlämnandet av veden

i stället skulle vara avgörande för statsgarantins giltighet. I anslutning härtill

har statskontoret anfört, att statskontoret för sin del icke funnit de skäl

som av bränslekommissionen åberopats för den föreslagna ändringen övertygande.

Det kunde tvärtom befaras, att en dylik utsträckning av tiden

för statsgarantin skulle minska vedproducentens intresse och ansträngningar

i fråga örn ordentligt fullgörande från såväl köparens som säljarens

sida av ingångna avtal örn överlåtelse av statsgaranterad ved, da ju, om

avtalet icke kunde fullföljas, statsgarantin skulle fortfara att gälla till dess

veden kommit ur säljarens besittning, oavsett till vilken av de avtalsslutande

parterna försummelsen vore att hänföra. Under framhållande dessutom av

att några direkta olägenheter av den nuvarande tidsbestämningen för statens

garantiförpliktelser heller icke påvisats, har statskontoret fördenskull avstvrkt

ändringsförslaget i denna del. I den man framställningen i övrigt

kunnat bliva föremål för bedömande av statskontoret, hade den icke givit

anledning till erinran eller uttalande från statskontorets sida.

I skrivelse den 10 oktober 1942 har skogsstyrelsen gjort framställning om

beviljande av ett anslag för budgetåret 1943/44 av 200 000 kronor till ersättning

åt skogsvårdsstyrelserna för visst biträde vid vedavverkning. Med

hänsyn till att slutlig prövning av framställningen borde få anstå i avvaktan

på ett senare ställningstagande från Kungl. Maj:ts sida till frågan om statliga

åtgärder för tryggande av vedproduktionen under samma budgetår, förordade

jag under punkten 28 i elfte huvudtiteln av årets statsverksproposition

att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, ett förslagsanslag av

200 000 kronor måtte för budgetåret 1943/44 beräknas till Ersättning åt

skogsvårdsstyrelser för visst biträde vid virkesavverkning.

Sedermera har skogsstyrelsen framlagt en av styrelsen i skrivelse den

3 mars 1943, i samråd med bränslekommissionen, verkställd utredning angående

omfattningen av skogsvårdsstyrelsernas medverkan vid genomförandet

av de av tidsläget betingade vedavverkningarna samt skogsvårdsstyrelsernas

diirav föranledda merkostnader, innebärande bland annat krav å

ökade statsbidrag för dessa merkostnader.

Bihang till riksdagens protokoll 19i3. t sami. Nr 192.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Föredragan- För bedömande av den omfattning i vilken avverkningarna under

avverkningsåret 1943/44 böra ske har man att utgå från de bränslebehov

för säsongen 1944/45, vilka beräknas skola tillgodoses genom uttag

ur skogarna. Dessutom måste man taga hänsyn till de kvantiteter gagnvirke

som erfordras för industriellt bruk och andra därmed jämförliga ändamål.

Vad till en början angår bränslebehovet under säsongen 1944/45 torde

man såsom utgångspunkt för beräkningen härav böra taga de kalkyler som

ligga till grund för uppskattningen av behovet av inhemskt bränsle under

säsongen 1943/44. Detta bär, örn man bortser från den inhemska kolproduktionen,

av bränslekommissionen beräknats till en vedkvantitet av

40 miljoner kubikmeter (travat mått), vartill kommer en torvkvantitet, som

beräknas motsvara mellan 3 och 4 miljoner kubikmeter ved. För bränslesäsongen

1944/45 har bränslekommissionen räknat med ett vedbehov av

samma storleksordning. Vid dessa beräkningar har kommissionen förutsatt,

att en viss import av stenkol och koks kommer att äga rum under åren

1943 och 1944. Alla antaganden om storleken av denna import äro emellertid

mycket osäkra. Med hänsyn härtill synes det angeläget, att planläggningen

av vedavverkningarna icke inriktas på att uppnå en viss maximikvantitet

utan att man i stället tager en viss antagen minimimängd till riktpunkt.

Denna minimikvantitet för veduttagen synes på sätt bränslekommissionen

angivit kunna uppskattas till 40 miljoner kubikmeter, varav 5

miljoner kubikmeter skulle utgöras av massaved eller ved samt återstoden

av kastved och kolved jämte annan långved.

Vid sidan av vedavverkningarna måste även behovet av gagnvirke tillgodoses

genom uttag ur skogarna. Innevarande avverkningsår är avsikten

att avverkningarna av massaved, för att användas som industriell råvara,

skola uppgå till 15 miljoner kubikmeter, varigenom man avsett att dels täcka

industriens löpande behov och dels bygga upp de lager av massaved, som

under krisen tagits i anspråk för bränsleändamål. Kan den avsedda lagerökningen

på grund av mindre gynnsamt utfall av årets avverkningar av

massaved icke komma till stånd, måste man söka fylla lagren genom ökade

avverkningar säsongen 1943/44. Det löpande behovet av massaved för industrien

uppskattas av bränslekommissionen till omkring 10 miljoner kubikmeter.

Därest man i enlighet med bränslekommissionens kalkyl även

tager ett visst lagerökningsbehov med vid beräkningen av de erforderliga

avverkningarna av massaved för säsongen 1943/44, kan till det angivna

löpande behovet läggas ytterligare en kvantitet örn 5 miljoner kubikmeter.

Den totalkvantitet massaved som under avverkningssäsongen 1943/44 bör

framställas för att täcka industriens råvarubehov skulle således kunna beräknas

till 15 miljoner kubikmeter (travat mått). Utöver detta behov av

gagnvirke för massaindustriens del kommer behovet av annat rundvirke för

sågtimmer, slipers, stolpar m. m. Ehuru föga kan sägas om de förhållanden

som komma att råda inom de näringsgrenar, där detta virke skall användas,

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

35

vid den tid, då det under säsongen 1943/44 avverkade virket blir tillgängligt,

torde man i likhet med bränslekommissionen kunna utgå från samma

behov av dessa virkessortiment för konsumtionsåret 1944/45 som man räknat

med för konsumtionsåret 1943/44 eller mellan 10 och 11 miljoner kubikmeter

(fast mått utan bark).

Huruvida det skall bliva möjligt att även under nästa avverkningssäsong

genomföra så omfattande avverkningar, som kunna anses erforderliga för

tillgodoseende av förut angivna behov, kan givetvis vara föremål för

tvekan. Vid bedömandet härav bör ej förbises, att åren närmast före kriget

uttogs ur våra skogar en kubikmassa, som understeg förut beräknade samlade

virkesuttag med endast 10 å 15 %. Följande från bränslekommissionen

inhämtade siffror torde i detta hänseende vara ägnade att lämna

en viss belysning, varvid dock bör framhållas, att avverkningarna 1937

lågo ej obetydligt över vad som kunde anses normalt före kriget.

Avverkning Behov

1937 1943/44

milj. ms (fast mått med bark)

Timmer .........

.......... 18,3

12,4

Massaved m. m. . .

.......... 22,4

12,6

Kastved m. m. . . .

.......... 3,2

19,1

Långved m. m. . .

.......... U

6,2

Husbehovsvirke . .

.......... 8,0

7,4

Summa 53,6

57,7

De svårigheter som framträtt i samband med avverkningsprogrammens

genomförande under senare år torde ej heller så mycket lia föranletts av

att de samlade virkesuttagen varit för stora utan ha fastmera berott på strävandena

att undvika upphuggning av värdefulla gagnvirkessortiment till

ved. Svårigheterna skulle därför måhända avsevärt minskas, därest uttagen

av kastved kunde nedbringas och i stället avverkningarna av gagnvirke ökas.

Genom ökade uttag av massaved för bränsleändamål vinnes också att, för

den händelse behovet av vedbränsle skulle bli mindre än beräknat, den avverkade

massaveden skulle kunna användas som råvara inom cellulosaindustrien.

Man bör därför enligt min uppfattning eftersträva väsentligt

ökade uttag av massaved under nästa vinter, önskvärt ur här ifrågavarande

synpunkt är även att avverkningarna av timmer ökas på grund av att vedbränsle

erhålles i samband med timrets avverkning och förädling.

Även örn sålunda uttagen av gagnvirke ökas, kvarstår dock en mycket

betydande mängd ved, sorn nästa avverkningssäsong skulle behöva uttagas

ur våra skogar. Av de uppskattningar som gjorts under de senaste

åren av våra skogstillgångar torde nian dock i oell för sig vara berättigad

alt draga den slutsatsen, att vid sidan av de norrländska skogstillgångarna,

om vilkas tillräcklighet för vedavverkningar tvekan icke före
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

ligger, vedskogstillgångarna i mellersta och södra Sverige även för den förestående

avverkningssäsongen skola kunna medgiva avverkningar av den

ifrågasatta storleksordningen, utan att skogsvårdssynpunkter därvid skulle

behöva trädas för nära. I praktiken torde emellertid förhållandena vara

tämligen växlande, i det man på sina håll torde ha drivit avverkningarna

intill gränsen för vad som är försvarbart ur skogsvårdssynpunkt under det

att på andra håll skogstillgången ännu ej är på långt när utnyttjad. Åtskilligt

av de skogstillgångar som ännu återstå torde emellertid icke kunna utnyttjas

utan avsevärda ekonomiska uppoffringar, exempelvis på grund av

ogynnsamt avsättningsläge och höga avverkningskostnader. För att kunna

genomföra de för nästa avverkningssäsong erforderliga avverkningarna torde

man såsom riksskogstaxeringsnämnden och länsjägmästarna uttalat få förutsätta,

att ingående undersökningar om de olika fastigheternas skogstillgångar

verkställas, så att en rättvis fördelning av avverkningskvantiteterna åstadkommes.

Såsom bränslekommissionen framhållit torde de under innevarande avverkningssäsong

rådande svårigheterna att erhålla arbetskraft för skogsbruket

icke komma att minska under nästa säsong under förutsättning av

oförändrade produktionsförhållanden. På sätt som skett under innevarande

avverkningsår torde även för kommande år särskilda åtgärder bliva påkallade

för att tillföra skogarna erforderlig arbetskraft. I vilken utsträckning

och under vilka former detta kan bliva nödvändigt är ännu icke möjligt

att bedöma.

En väsentlig förutsättning för att avverkningarna skola kunna förläggas

till sådana platser, som ur skogsvårdande synpunkter äro lämpliga, utgör

tillgången till nödiga transportmedel. Det är givet att i ett läge med knapp

tillgång till transportmedel vissa avsteg från skogsvårdssynpunkterna måste

göras; detta har också skett därigenom att virkesuttagen planerats med hänsyn

till trafikapparatens möjligheter. Skulle ytterligare inskränkningar i

trafikapparaten av betydande omfattning bliva nödvändiga, måste avverkningarna

förläggas till den omedelbara närheten av konsumtionsplatserna,

järnvägs- och andra trafikleder. Med hänsyn till de betänkliga följder ett

dylikt tillvägagångssätt ur skilda synpunkter skulle medföra bör detsamma

tillgripas endast i händelse av ett verkligt nödläge. Försörjningen med lastbilsringar

erbjuder för närvarande stora svårigheter. Det är därför synnerligen

ovisst, huruvida man vågar räkna med att lastbilar i tillräcklig omfattning

skola finnas tillgängliga för vedtransporterna i fortsättningen. Därest

inskränkningarna i lastbilslrafiken icke bliva alltför långt gående, lärer man

hjälpligen kunna reda sig genom att taga andra tillgängliga transportmedel,

exempelvis traktorer, släpvagnar och hästfordon, i anspråk. I annat fall

återstår måhända endast det nyssnämnda alternativet.

Genomförandet av ett avverkningsprogram av den storleksordning som

här är på tal måste självfallet understödjas från statens sida. De statliga

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

37

stödåtgärderna ha hittills för vedproducenterna inneburit garanti för vedens

inlösen, i den händelse veden icke finner köpare, saint möjlighet att erhålla

förskott för avverkningskostnaderna. Med det uppköpssystem som åvägabragts

har även de auktoriserade uppköparnas verksamhet underlättats genom

de möjligheter som stå dem till buds att erhålla förlagskapital för veduppköpen

och den dem tillförsäkrade garantin (s. k. auktorisationsgaranti),

som innebär att, i händelse av ändrade förhållanden som omöjliggöra försäljning

av anskaffad ved till pris som täcker inköpspriset jämte övriga kostnader

och provisioner, de skola kunna av bränslekommissionen få ut vad

veden kostat dem.

Bränslekommissionen har emellertid ifrågasatt vissa modifikationer i de

gällande reglerna för statsgaranti och för rätten till avverkningsförskott

enligt kungörelsen den 22 maj 1942 med vissa bestämmelser till främjande

av vedproduktionen. Sålunda föreslår kommissionen, i syfte att få full klarhet

örn giltighetstiden för statsgaranti som meddelats eller övergått å skogsägareförening

i egenskap av auktoriserad uppköpare, att tidpunkten för avlämnandet

av veden i stället för, såsom det stadgats i kungörelsen, tiden för

överlåtelsen av veden skall vara avgörande för statsgarantins giltighet. Härigenom

skulle skogsägareföreningen-uppköparen, vars s. k. auktorisationsgaranti

enligt kommissionens uppfattning gäller för tiden från träffande av

avtal med vedproducent örn inköp av ved till ingående av törsäljningsavtal,

härutöver erhålla statsgaranti för tiden mellan försäljningsavtalets träffande

och vedens avlämnande till köparen. I anslutning till detta förslag förordas,

att även andra auktoriserade uppköpare än skogsägareföreningar skola erhålla

rätt till statsgaranti enligt nyssnämnda kungörelse. Dessutom anser

kommissionen, att bestämmelsen (4 §) örn statsgaranti såsom förutsättning

för avverkningsförskott utan olägenhet bör kunna upphävas, enär den begränsning

av avverkningsförskotten, som torde ligga i ett anknytande av desamma

till viss del av medgiven statsgaranti, synes kunna erhållas genom

att förbinda rätten till avverkningsförskott till en total kvantitet ved, som

håller sig inom gränserna för vad som är medgivet för statsgaranti.

Vad beträffar den av kommissionen förordade ändring i nuvarande föreskrifter,

enligt vilken skulle fastslås att statsgaranlin gäller även för tiden

mellan försäljningsavtalets ingående och vedens avlämnande, må framhållas

att frågan härom numera kommit i ett i viss mån ändrat läge. Sedan bränslekommissionens

framställning till Kungl. Maj:t i ämnet avlåtits, lia nämligen

bestämmelser utfärdats av i huvudsak den innebörd att ved, som av uppköpare

försålts till av kommissionen anvisad köpare, skall kunna ur garantisynpunkt

likställas med osåld auktorisationsved i vissa fall av force majeure

eller bristande solvens hos köparen. För veduppköparens vidkommande

synes följaktligen ej längre föreligga något större behov av att statsgaranlin

gäller intill dess veden avlämnats. Ej heller med hänsyn till vedproducenten

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Mcij:ts proposition nr 192.

synes påkallat att ifrågavarande garantiutfästelse gives en sådan innebörd.

På det att icke någon oklarhet må komma att råda på denna punkt torde

emellertid författningsbestämmelserna böra så utformas att av dem tydligt

framgår, att statsgarantin upphör i och med att försäljningsavtalet träffats.

Med den ståndpunkt jag intagit i nu berörda fråga om statsgarantins utsträckning

i tiden följer, att auktorisationsgarantin i varje fall icke kommer

att upphöra tidigare än statsgarantin. Något behov av den särskilda statsgarantin

för skogsägareföreningen-uppköparen synes därför icke föreligga,

i all synnerhet som auktorisationsgarantin är fördelaktigare ur uppköparens

ekonomiska synpunkt. Auktorisationsgarantin tillförsäkrar nämligen uppköparen

ersättning för veden till inköpspris jämte däröver tillkommande

kostnader, under det att den vanliga statsgarantin endast utgör säkerhet

för den garantiberättigade att erhålla garantipriset. Jag tillstyrker således,

att skogsägareföreningarna från och med den 1 juli 1943 icke meddelas

eller erhålla statsgaranti för efter denna tidpunkt avverkad ved samt

vidare att statsgaranti icke längre skall utgöra förutsättning för avverkningsförskott.

Erforderlig kontroll över att utlämnade avverkningsförskott icke

komma att uppgå till alltför stora belopp torde kunna vinnas på sätt kommissionen

föreslagit.

Mot kommissionens förslag om att veduppköpare skall äga rätt att använda

förlagskapital för avverkning av egen skog eller avverkningsrätt har

jag i och för sig ej något att erinra. Med hänsyn till de krav, som böra ställas

på uppköparen att hålla verksamheten såsom uppköpare noga skild från

annan verksamhet, anser jag dock att uppköparen i varje särskilt fall

bör inhämta kristidsstyrelsens medgivande till dylik disposition av förlagskapitalet.

I likhet med föregående år torde det få ankomma på Kungl. Majit att

meddela erforderliga administrativa bestämmelser rörande garantiprisernas

höjd, de virkes- och vedsortiment som må omfattas av statsgaranti samt om

de tidsperioder under vilka ved må anmälas för garanti och garantin skall

gälla.

Särskilt sistnämnda fråga förtjänar i dagens läge uppmärksamhet. Såsom

bränslekommissionen framhållit synes det vara lämpligt, att nu förberedelsevis

överväga vilka åtgärder som böra vidtagas vid en avveckling av vedregleringen

för att begränsa statens ansvar enligt gjorda utfästelser. Kommissionen

har i detta hänseende diskuterat två möjligheter, nämligen genomförandet

av ett »avverkningsstopp», vilket skulle innebära att garanti utfärdades

med förbehåll, att ved, som icke avverkats exempelvis en månad efter

av Kungl. Majit bestämd dag, icke skall omfattas av statsgaranti, eller en

uppdelning av statsgarantin i perioder. Kommissionen har antytt, att genom

ett avverkningsstopp staten visserligen kan hindra att avverkning sker under

en längre tidsperiod och att ved överlåtes på staten på grund av garantibe
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

39

stämmelsema, men att staten icke i ett sådant läge kan undandraga sig att

gottgöra skogsägarna förluster på grund av förberedande åtgärder för avverkningen

samt till följd av rötskador uppkomna genom stämpling av skogen.

Vidare kunna ersättningskrav väntas från veduppköpare, som genom

avverkningarnas inställande bli urståndsätta att fullgöra ingångna försäljningsavtal.

Med hänsyn till dessa osäkerhetsmoment och andra rubbningar

i vedhandeln har kommissionen stannat för att förorda systemet med statsgarantins

uppdelning i perioder.

De av kommissionen berörda olägenheterna av ett avverkningsstopp kunna

knappast i och för sig anses så vägande, att man på grund härav bör avvisa

tanken på genomförandet av en dylik åtgärd. Statens intressen kunna

självfallet tillgodoses även genom en uppdelning av statsgarantin i perioder.

Göras dessa perioder ej alltför långa, blir uppdelningen av statsgarantin till

sina verkningar att jämställa med ett avverkningsstopp. Jag anser ej något

hinder föreligga mot att första garantiperioden bestämmes till tiden 1 juli—

31 december 1943. I anslutning till en sådan begränsning av statsgarantins

giltighet bör även föreskrivas, att veduppköparna icke skola upprätta avtal

örn inköp av annan ved än sådan som avverkas under garantiperioden eller

dessförinnan avverkats. Huru man skall förfara för tiden därefter får bli

föremål för fortsatta överväganden.

Vid sidan av här berörda statliga stödåtgärder, vilka syfta till att underlätta

för den enskilde skogsägaren att på frivillighetens väg medverka till

1''ramvinnande av de betydande mängder ved och annat virke, som ifrågasatts

för avverkningsåret 1943/44, erfordras att staten har möjlighet att genom

lämpliga åtgärder ålägga skogsägare eller annan innehavare av rätt

till skog att fullgöra avverkningar. Den för detta ändamål tillkomna lagen

den 30 juni 1942 örn awerkningsskyldighet bör därför givas förlängd giltighet.

Förslag härom har i annat sammanhang förelagts riksdagen. Med

stöd av lagen bör produktionsplikt även för nästa år föreskrivas för brännved

och massaved.

För att underlätta för skogsägarna att fullgöra produktionsskyldigheten

har bränslekommissionen föreslagit, att småtimmer för tillverkning av träull

och till lådvirke samt lövträdsvirke skola få inräknas i produktionsplikten;

härigenom avser man att vinna, att tillgången på dessa virkessortiment

skall bli rikligare än eljest. Möjlighet bör enligt kommissionens mening

även föreligga för skogsägaren att i produktionsskyldigheten få inräkna bakar,

ribb m. m. som utvinnas i samband med förädling av avverkat timmer.

Bränslekommissionens förslag örn rätt för vedproducent att inräkna smatimmer

och lövträdsvirke i produktionsplikten är jag beredd att biträda.

Trots stor tveksamhet vill jag ansluta mig även till kommissionens förslag örn

att timmer, som försäljes eller försågas för avsalu, till viss del skall fa ingå

i produktionsskyldigheten.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Bränslekommissionen har vidare föreslagit, att kalhuggning skulle få ske

på skogsmark, vars produktionsförmåga av skilda orsaker icke tillfredsställande

utnyttjas. Även enligt min mening böra möjligheterna härför

vidgas. Enligt gällande bestämmelser om statsbidrag från statens

skogsodlingsanslag, för vilka bränslekommissionen i sin skrivelse den 2

februari 1943 lämnat en redogörelse, kan statsbidrag för skogsodling erhållas

för bland annat vanhävdad skogsmark, där skogsbeståndet är av

synnerligen otillfredsställande slutenhet och tillika i väsentlig mån saknar

utvecklingsmöjligheter. En förutsättning för statsbidrag är emellertid

att avsättningsvärdet av det virke, som bör avverkas för att åstadkomma

nöjaktig föryngring, understiger kostnaden för föryngringsåtgärderna.

Statsbidraget kan beviljas med högst 50 procent av de godkända kostnaderna.

Med nuvarande höga ved- och virkespriser saknas ofta förutsättningen

för erhållande av skogsodlingsbidrag, enär avsättningsvärdet överstiger

reproduktionskostnaderna. Till följd härav ha skogsägarna i många

fall icke frivilligt velat gå med på kalavverkning. Skogsägarnas medverkan

till kalhuggning, vilken otvivelaktigt bör kunna lämna ett betydande tillskott

av ved, bör därför underlättas. Detta torde såsom bränslekommissionen

föreslagit kunna ske genom att statsbidrag förklaras skola kunna utgå, oavsett

det avverkade virkets avsättningsvärde. En förutsättning för denna

lättnad i möjligheterna att erhålla skogsodlingsbidrag bör dock vara att

kalavverkningen utföres i syfte att fullgöra fastigheten åliggande produktionsplikt.

Även örn lättnader av angivet slag bli genomförda är det icke säkert, att

alla av skogsvårdsstyrelse föreslagna kalavverkningar komma till stånd.

Man synes därför böra ha möjlighet att tvångsvis föreskriva sådan avverkning.

I likhet med bränslekommissionen anser jag, att gällande lag om

avverkningsskyldighet i nuvarande läge icke lämpligen bör åberopas för en

kalhuggning. Däremot torde, därest särskilda skäl kunna anföras, hinder

icke föreligga för Kungl. Maj:t att med stöd av allmänna förfogandelagen

från fall till fall förordna om kalhuggning. I händelse av tvångsvis genomförd

kalavverkning böra skogsodlingsbidrag icke utgå; å andra sidan synes förordnande

om dylik avverkning icke böra meddelas, där icke värdet av virket

beräknas helt täcka kostnaderna för de följande skogsodlingsåtgärderna.

Produktionspliktens storlek skulle enligt de i det föregående skisserade

linjerna kunna bestämmas till omkring 55 miljoner kubikmeter. Av denna

kvantitet synas minst 10 miljoner kubikmeter böra avse massaved och återstoden

annan ved. Staten bör emellertid vara beredd att taga emot väsentligt

större kvantitet massaved. Enligt min mening böra sålunda skogsägarna

äga att intill en sammanlagd myckenhet av 25 miljoner kubikmeter fullgöra

produktionsplikten i massaved.

Av det anförda framgår att ett fastställande av produktionsskyldigheten

för de särskilda fastigheterna kommer att kräva en noggrann kännedom örn

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

de skogliga betingelserna på värjo fastighet. Skogsvårdsstyrelsema, vilkas

medverkan vid avverkningarnas planläggning och fördelning är förutsedd i

avverkningslagen, torde komma att behöva anlitas i vidgad omfattning. För

att skogsvårdsstyrelsema skola kunna fylla dessa uppgifter torde därför

ökade ekonomiska bidrag erfordras från statens sida. Denna fråga torde få

underställas riksdagen samtidigt med att förslag förelägges riksdagen beträffande

anslag under nionde huvudtiteln till Skogsvård m. m.: Skogsvårdens

befrämjande. I anslutning därtill torde även spörsmålet örn anvisande

av medel för ökade statsbidrag för skogsodling fa upptagas till behandling.

Försörjningen med ved och annat virke under säsongen

194 3/4 4 grundar sig till övervägande delen på utfallet av avverkningarna

under innevarande avverkningssäsong samt på våra tillgångar

av stenkol och koks. Årets avverkningar åsyfta en vedkvantitet av omkring

40 miljoner kubikmeter ved och cirka 15 miljoner kubikmeter massaved.

Huru stor del därav som kan komma att utvinnas ur skogarna är ovisst,

den 28 februari 1943 hade, enligt vad jag inhämtat, i runt tal 24,4 miljoner

kubikmeter ved och 6,6 miljoner kubikmeter massaved avverkats. Dessa

siffror ådagalägga att en tornering av avverkningarna, såvitt möjligt, bör

åstadkommas för att det uppgjorda avverkningsprogrammet skall kunna

fullföljas. Oaktat importen av stenkol och koks kunnat hållas i gång under

innevarande vinter och därigenom lagren av sådant bränsle i stort sett kunnat

något ökas i förhållande till år 1942, kan man ej med hänsyn till

ovissheten örn hur denna import kommer att gestalta sig under bränslesäsongen

1943/44 räkna med att behovet av ved för bränsleändamål under

nämnda period blir mindre än man förut antagit.

Hushållningen med de tillgängliga bränslena bör således präglas av största

sparsamhet. Därjämte böra sådana åtgärder som syfta till att åstadkomma

rationaliserade eldningsmetoder fortfarande verksamt främjas. Även

spörsmålen om värmebesparande anordningar inom bostadshus lörtjäna alltjämt

beaktande. I sistnämnda hänseende ma nämnas, att allmänheten hragts

i närmare kontakt med dessa frågor genom den med hjälp av statsbidrag anordnade,

runt stora delar av landet ambulerande utställningen »Varm bostad»,

vilken avser att giva fastighetsägare och andra intresserade del av

nyare rön inom detta område. Intet som kan vara ägnat att åstadkomma

bränslebesparing bör enligt min mening underlåtas i det nuvarande läget.

I likhet med vad jag föregående år uttalade i fråga om åtgärderna för

tryggande av vedförsörjningen under nu innevarande bränsleår lärer,

därest brist skulle uppstå å bränslen för skilda användningsområden, en

avvägning ur samhällsnyttans synpunkt böra komma till stånd mellan

de olika behov — industriella och andra — som skola tillgodoses. I den

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

mån det gäller att fördela bränsletillgångarna på olika industriella företag,

bör givetvis hinder ej föreligga att, om så befinnes påkallat, taga

hänsyn jämväl till de olika företagens effektivitet. För den händelse avvägningar

av här antydd art skulle bli erforderliga, torde det få ankomma på

Kungl. Majit att vidtaga härför nödiga åtgärder.

Hittills genomförda anordningar för reglering av vedhandeln torde, såvitt

nu kan bedömas, lia verkat i stort sett tillfredsställande. I händelse av

än större knapphet på bränsle torde en än längre gående fördelning av

det tillgängliga bränslet bli nödvändig. Det är sålunda troligt, att en viss

utvidgning av den regleringsform för vedhandeln som genomförts för zon

3, d. v. s. större delen av landets städer och vissa andra större samhällen, kan

bli påkallad. Härigenom torde man vinna icke blott en bättre reglering av

handeln utan även ett mera tillfredsställande utnyttjande av transportmedlen

samt upprätthållandet av en fast prisbildning.

Det under våren 1942 till sin nuvarande omfattning genomförda prisutjämningsförfarandet

för ved, den s. k. vedclearingen, vars huvudsakliga

innebörd framgår av den förut lämnade redogörelsen, har, såvitt erfarenheterna

hittills givit vid handen, nöjaktigt fyllt sin uppgift. Några mera

genomgripande förändringar — utöver en viss utvidgning av clearingförfarandet,

beroende på skärpning av vedregleringen i ett antal tätorter —

torde, såsom bränslekommissionen framhållit, icke vara erforderliga.

De olika clearingförfarandena synas emellertid, såsom bränslekommissionen

förordat, böra administreras genom en gemensam vedclearingkassa,

vars inrättande jag efter särskild framställning från kommissionen ämnar

föreslå Kungl. Majit. Såsom rörelsemedel bör till kassan överföras den behållning

som kan komma att kvarstå som ett resultat av innevarande budgetårs

verksamhet i prisutjämnande syfte. Därjämte böra de medel som kunna

bliva anvisade för att täcka vissa förutsebara förluster å skilda clearingförfaranden

— till några av dem återkommer jag senare —- tillföras kassan.

Samtliga inbetalningar och utbetalningar av medel, vare sig de hänföra sig

till de olika clearingförfarandena beträffande handelsreglerade orter, tätorter

i zon 3 eller leveranser av ved från överskotts- till underskottsområden, böra

ske genom kassan. Kassans medel böra innestå i riksbanken och bränslekommissionen

bör äga dragningsrätt å kassans räkning i riksbanken.

Eventuell behållning vid kassans avveckling bör inbetalas till statskontoret.

De närmare föreskrifterna för kassan och dess verksamhet torde Kungl.

Majit i samband med beslut örn kassans inrättande få meddela.

I fråga örn clearinganordningen för tätorterna i zon 3 har bränslekommissionen

ansett, att en viss ändring bör genomföras i anslutning till

motsvarande anordning inom de handelsreglerade orterna. Kommissionen

åsyftar därvid, att även i tätorterna inom zon 3 en central lagerhållning av

ved genom kristidsnämndernas medverkan skall anordnas för att möjlig
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Muj:ts proposition nr 192.

göra tillhandahållandet av ved i sådana fall, då svårigheter föreligga föi

transporter av ved direkt från upplag vid bilvägar. Genom en dylik åtgärd

skapas enligt kommissionens mening förutsättningar för en bättre utjämning

av priserna å ved vid leveranser i partier under 100 kubikmeter. De ökade

utkörningskostnader som komma att uppstå för leverans av ved från centrallagcr

ha beräknats till i genomsnitt 1 krona 75 öre per kubikmeter och avses

skola bestridas av inflytande clearingmedel. Kostnaderna för själva lagerhållningen

anser kommissionen, i den mån de icke kunna täckas av tillämpliga

marginaler vid kristidsnämndens egen försäljning av lagerved, böra ankomma

på vederbörande kommun att svara för. Med hänsyn till att under

kommande bränsleår en del av försörjningen med ved kommer att tillgodoses

genom långved, som kommer att betinga självkostnadspriser, liggande icke

oväsentligt över priserna å kastved, bör, för undvikande av ojämnheter i prisbildningen

å orterna, allteftersom långved användes som bränsle eller ej

enligt kommissionens uppfattning vedclearingen belastas med de ökade kostnaderna.

För egen del kan jag ansluta mig till vad kommissionen anfört i fråga om

utvidgningen av clearinganordningen i tätorter, zon 3. Jag förordar därför,

att kostnaderna för de förutsatta utkörningarna av ved från centrallager

få i första hand bestridas av inflytande clearingmedel. Likaså anser jag det

skäligt, att kommunerna skola svara för lagerkostnaderna för centrallagren,

och jag förutsätter, att de av dessa åtgärder berörda kommunerna frivilligt

gå med på att täcka dessa kostnader. Skulle mot förmodan någon kommun

vägra medverka i sistberörda avseende, torde Kungl. Majit äga befogenhet

att ålägga sådan skyldighet med stöd av lagen den 15 juni 1939

(nr 254) örn skyldighet för kommun att fullgöra vissa av krig m. m. föranledda

arbetsuppgifter. Kommissionens förslag att de ökade kostnaderna för

kapning av långved skola belasta vedclearingen föranleder ej erinran fran

min sida.

Den pågående uppköpsverksamheten av ved kräver stora belopp. Avsevärda

summor ha också anvisats för detta ändamål. Såsom bränslekommissionen

anfört torde med det inköpsprogram, som kan väntas bli följt

för veduppköpen under bränslesäsongen 1943/44, icke föreligga skäl antaga

att rörelsemedel utöver de redan anvisade skola bli behövliga. Några särskilda

anslagsmedel för inlösen av tvångsavverkad ved eller för infriande av

statens utfästelse att inlösa statsgaranterad ved torde icke bli erforderliga.

Skulle krav framställas på statsverket för inlösen av tvångsavverkad ved,

torde härav föranledda utgifter få bestridas av de för inköp av ved avsedda

medlen. Man skulle även såsom bränslekommissionen ifrågasatt kunna

tänka sig att kostnaderna för inlösen av ved, som måste av staten omhändertagas

i och för uppfyllande av meddelad garanti, borde utgå från tillgängliga

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

inköpsmedel. Då man helt saknar bedömningspunkter rörande storleken av

de vedpartier som kunna komma i statens hand genom ett sådant inlösningsförfarande,

synes det på sätt som förutsatts för de närmast föregående budgetåren

lämpligast, att eventuella utgifter för statsgaranterad ved få preliminärt

bestridas från förskottsstat. Med statsgaranterad ved avser jag i detta

sammanhang ved, för vilken vedproducent åt sig utverkat garanti enligt

kungörelsen den 22 maj 1942 med vissa bestämmelser till främjande av vedproduktionen.

Det av bränslekommissionen genomförda prisutjämningsförfarandet är

principiellt så avvägt, att varken vinst eller förlust skall behöva uppkomma.

I praktiken kunna avvikelser emellertid förekomma, vilka medföra förlust

å clearingen. Därtill komma prisförluster å kapad långved. För att kunna

möta förluster av dessa båda kategorier anser bränslekommissionen ett belopp

av 1,5 miljoner kronor erforderligt. De i det föregående omnämnda

kostnaderna för anordnande av centrallager inom tätorterna i zon 3 beräknas

medföra en belastning å clearingen av i runt tal 1 miljon kronor. Slutligen

räknar kommissionen med att behöva omkring 0,5 miljoner kronor

till täckande av de direkta kostnaderna för inköp och försäljning av ved,

varvid särskilt inköpen och försäljningarna av långved framträda såsom

kostnadsfördyrande.

De gjorda beräkningarna av medelsbehoven föranleda i och för sig ej

någon erinran från min sida. Det torde emellertid kunna ifrågasättas om

icke den förutsedda belastningen å vedclearingen för anordnande av centrallager

i tätorterna i zon 3 bör bestridas av de överskottsmedel, vilka äro avsedda

att utgöra startkapital för vedclearingkassan. Med hänsyn till ovissheten

örn storleken av dessa överskottsmedel och om utfallet av de för nästkommande

budgetår avsedda prisutjämningsförfarandena synes försiktigheten

bjuda, att man icke räknar med att de ifrågavarande kostnaderna skola

kunna täckas av clearingkassan. Jag förordar därför, att förslagsanslaget

till Omkostnader i samband med inköp och inlösen av ved, m. m. kalkyleras

med hänsyn till dessa kostnader och alltså bestämmes till 3 miljoner

kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att

dels godkänna, att Kungl. Majit vidtager erforderliga åtgärder

för tryggande av vedförsörjningen i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig i det föregående angivna riktlinjer,

dels ock för budgetåret 1943/44 till Omkostnader i samband

med inköp och inlösen av ved, m. m. under elfte huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av......kronor 3 000 000.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit

Konungen, att proposition av den lydelse bilaga vid

detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Erland Kock.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:312 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statliga åtgärder för tryggande av vedproduktionen TO. lil. s. 1 i texten
  2. SU 1943:149 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statliga åtgärder för tryggande av vedproduktionen m. m. s. 1 i texten