Sök i Ratio Lex

Med förslag till för)- ordning om krigskonjunkturskatt för år 1943, m. m

1943-04-09 · 143 sidor, varav 131 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 131 av 143 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:193, Med förslag till för)- ordning om krigskonjunkturskatt för år 1943, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

1

Nr 193.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till för)- ordning om krigskonjunkturskatt för år 1943, m. m.;

given Stockholms slott den 9 april 1943.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

bifogade förslag till

dels förordning om krigskonjunkturskatt för år 1943,

dels förordning med särskilda bestämmelser beträffande taxering för inkomst

år 1944 av ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller

köpeskilling vid avyttring av fartyg.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 193.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majjts proposition nr 193.

Förslag

till

förordning om krigskonjunkturskatt för år 1943.

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelse.

1 §•

För inkomstökning, som uppkommit efter utgången av augusti 1939 och

kan antagas hava berott på förhållanden föranledda av pågående krig eller

dessförinnan rådande krigskonjunktur, skall i den omfattning och på det

sätt nedan stadgas för år 1943 erläggas krigskonjunkturskatt till staten.

Skattepliktig inkomstökning och skattskyldighet.

2 §•

1 mom. Skattepliktig enligt denna förordning är efter utgången av augusti

1939 uppkommen inkomstökning hänförlig till

a) inkomst av rörelse;

b) inkomst av jordbruk;

c) inkomst av skogsbruk;

d) inkomst av annan fastighet;

e) inkomst i form av tantiem, provision, gratifikation eller likartad inkomst

av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet, därest inkomsten utgått från rörelse,

jordbruk eller skogsbruk, samt inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet

såsom uppfinnare eller av tillfälligt uppdrag ävensom annan jämförlig inkomst

av tillfällig förvärvsverksamhet; samt

f) inkomst av icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom;

allt under förutsättning att inkomsten är skattepliktig enligt förordningen

örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller är av beskaffenhet som i nästa

stycke sägs.

I inkomst av rörelse inräknas vid tillämpning av denna förordning intäkt

genom avyttring av sådana för stadigvarande bruk i rörelsen avsedda

maskiner eller andra inventarier, som icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag

enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt hänföras

till byggnad, så ock ersättning på grund av försäkring av dylika tillgångar,

även om intäkten eller ersättningen ej är skattepliktig enligt nämnda förord
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 193. 3

ning eller intäkten enligt densamma hänföres till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet.

2 mom. Skattskyldig enligt denna förordning är envar fysisk eller juridisk

person, vilken åtnjutit inkomstökning som avses i 1 morn., därest enligt

förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt den fysiska eller

juridiska personen vid 1943 års taxering är skattskyldig för den inkomst, vartill

inkomstökningen hänför sig, eller, såvitt angår intäkt eller ersättning varom

sägs i 1 mom. andra stycket, för den inkomst, i vilken intäkten eller ersättningen

inräknas.

Från skattskyldighet undantagas systembolag som avses i förordningen angående

försäljning av rusdrycker, aktiebolaget vin- och spritcentralen samt

aktiebolaget svenska tobaksmonopolet så ock annat aktiebolag, från vilket utdelningen

i sin helhet tillfaller staten.

Oskift dödsbo anses vid tillämpning av denna förordning vara fysisk person.

Taxerad merinkomst.

3 §•

Vid tillämpning av denna förordning skall uppskattning av inkomster ske

dels för det beskattningsår, för vilket taxering enligt förordningen om statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt äger rum år 1943 (beskattningsåret),

dels, utom vad angår inkomst av skogsbruk samt av icke yrkesmässig avyttring

av fast eller lös egendom, för ett vart av de två beskattningsår, som

gått till ända närmast före den 1 september 1939 (förkrigsinkomståren).

Uppskattningen skall verkställas enligt bestämmelserna i förordningen om

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt med sådana avvikelser, som erfordras

för att åstadkomma likformighet i inkomstberäkningen för de olika åren,

samt under iakttagande av i denna förordning meddelade särskilda föreskrifter.

Såsom grund för bestämmande av inkomstökning fastställes, där ej annat

följer av särskilda bestämmelser i denna förordning, den på ett antaget

jämförelseår belöpande jämförelseinkomsten. Där ej särskilda förhållanden till

annat föranleda, skall såsom jämförelseinkomst upptagas medeltalet av inkomsterna

för förkrigsinkomståren, dock under iakttagande att jämförelseinkomsten

för fysisk person beträffande förvärvskälla, av vilken denne haft sin

huvudsakliga försörjning, ej må bestämmas till lägre belopp än 3,000 kronor.

Med ledning av den inkomstuppskattning varom nu stadgats fastställes, på

sätt i 4—9 §§ närmare angivcs, taxerad merinkomst särskilt för en var av de

inkomstgrupper, som angivas i 2 § 1 mom. första stycket a)—f).

Vid fastställande av den taxerade merinkomsten skall, i den omfattning

som i denna förordning stadgas, genom särskilt utjämningsavdrag eller eljest

i särskilt angiven ordning hänsyn tagas till höjning av den allmänna prisnivån

och andra sådana ändringar av förhållandena från utgången av augusti 1939

till beskattningsårets slut, som ej beaktas genom eljest meddelade föreskrifter.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

4 §•

1 mom. Beträffande rörelse skola inkomster för förkrigsinkomståren och

beskattningsåret så ock jämförelseinkomsten uppskattas för varje förvärvskälla

för sig.

Såsom särskild förvärvskälla i rörelse enligt denna förordning anses särskild

förvärvskälla enligt kommunalskattelagen.

2 mom. Det belopp, varmed inkomsten för beskattningsåret av en till rörelse

hänförlig förvärvskälla överstiger motsvarande jämförelseinkomst, med

tillägg eller avdrag i förekommande fall för beräknad ränta å minskning eller

ökning av eget kapital, utgör uppskattad merinkomst av förvärvskällan.

För varje förvärvskälla, för vilken uppskattad merinkomst fastställes, skall

tillika på sätt i 4 och 5 mom. sägs fastställas, i vad mån denna kan antagas

hava berott på förhållanden föranledda av pågående krig eller dessförinnan

rådande krigskonjunktur.

Summan av de för samtliga till rörelse hänförliga förvärvskällor enligt

andra stycket fastställda beloppen, minskad med de för samma förvärvskällor

enligt 6 mom. beräknade utjämningsavdragen, skall, där ej fall som i 3 mom.

avses är för handen, utgöra taxerad merinkomst av rörelse.

3 mom. Har skattskyldig, för vilken uppskattad merinkomst av till rörelse

hänförlig förvärvskälla fastställes, haft annan till rörelse hänförlig förvärvskälla,

beträffande vilken vid motsvarande tillämpning av bestämmelserna i 2

morn. första stycket underskott uppstår, skall för denna förvärvskälla uppskattad

inkomstminskning till beloppet fastställas.

Tillika fastställes på sätt i 4 mom. sägs i vad mån den uppskattade inkomstminskningen

kan antagas hava berott på förhållanden föranledda av

pågående krig eller dessförinnan rådande krigskonjunktur.

Från det belopp, varmed merinkomst som i 2 morn. andra stycket sägs

överstiger inkomstminskning som avses i andra stycket av detta mom. —

eller, om det belopp, varmed de sammanlagda uppskattade merinkomsterna

överstiga de sammanlagda uppskattade inkomstminskningarna, är lägre, från

detta belopp — avräknas de för samma förvärvskällor enligt 6 mom. beräknade

utjämningsavdragen. Återstoden upptages i fall som i detta mom. avses

såsom taxerad merinkomst.

A mom. Kan skattskyldig visa, att i den uppskattade merinkomsten av viss

förvärvskälla ingår belopp, varmed dold förkrigsreserv under beskattningsåret

minskats, skall merinkomsten i motsvarande mån anses ej hava berott

på förhållanden som omförmälas i 1 §. Såsom dold förkrigsreserv anses härvid

belopp, varmed tillgångens verkliga värde vid utgången av augusti 1939

översteg dess i beskattningshänseende enligt denna förordning gällande värde

vid nämnda tidpunkt.

I övrigt skall uppskattad merinkomst antagas hava berott på förhållanden

som omförmälas i 1 §, där ej den skattskyldige med bärande sannolikhetsskäl

ådagalägger, att inkomstökningen helt eller delvis skulle hava uppkommit

oberoende av sådana förhållanden.

Uppskattad inkomstminskning skall antagas hava berott på förhållanden

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

som omförmälas i 1 §, i den mån det ej framgår såsom sannolikt att inkomstminskningen

ej berott på sådana förhållanden.

5 mom. Kungl. Majit äger, efter förslag av den i 32 § omförmälda centrala

krigskonjunkturskattenämnden eller efter nämndens hörande, beträffande

visst slag av rörelse bestämma särskild grund för fastställande huru stor del

av uppskattad merinkomst skall, därest ej annat ådagalägges, antagas hava

berott på förhållanden som omförmälas i 1 §.

6 mom. Utjämningsavdrag fastställes för varje förvärvskälla för sig,

såvitt den skattskyldige är fysisk person, till femton procent av jämförelseinkomsten,

och

såvitt den skattskyldige är juridisk person, om jämförelseinkomsten ej

överstiger 50,000 kronor, till femton procent av denna, och, örn jämförelseinkomsten

är högre, till femton procent av den del av jämförelseinkomsten,

som ej överstiger tolv procent av genomsnittligt eget kapital i förvärvskällan

under andra förkrigsinkomståret — eller, såvitt angår skattskyldig som börjat

bedriva ifrågavarande rörelse först efter andra förkrigsinkomstårets utgång,

under första verksamhetsåret — men minst 7,500 kronor,

dock för såväl fysisk som juridisk person till minst femton procent av den

merinkomst av förvärvskällan som återstår efter tillämpning av 4 mom.

Om kostnadsutjämningsfond som avses i 16 § tages i anspråk under beskattningsåret,

må utjämningsavdrag ej beräknas till högre belopp än den

uppskattade merinkomst som skulle hava uppkommit, därest sådan fond

ej tagits i anspråk.

7 mom. Vad i 28 § 2 morn. kommunalskattelagen samt förordningen den

19 juni 1942 med särskilda bestämmelser beträffande taxering för inkomst

år 1943 av ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller köpeskilling

vid avyttring av fartyg stadgas om särskild ordning beträffande

beskattning av ersättning eller köpeskilling som nu sagts skall icke äga tilllämpning

vid taxering till krigskonjunkturskatt, utan skall vid uppskattning

av inkomst såväl för förkrigsinkomståren som för beskattningsåret beträffande

dylik ersättning eller köpeskilling förfaras enligt de regler, som gälla för

taxering av ersättning på grund av försäkring av annan till inventarier hänförlig

egendom än fartyg, eller av köpeskilling vid avyttring av sådan annan

egendom.

Om provisorisk påföring av skatt i fall som nu sagts stadgas i 18 §.

(Se vidare anvisningarna.)

5 §•

7 morn. Beträffande jordbruk skall uppskattad merinkomst beräknas gemensamt

för olika förvärvskällor till det belopp, varmed inkomsten av jordbruk

under beskattningsåret, med tillägg eller avdrag i förekommande fall

för beräknad ränta å minskning eller ökning av eget kapital, överstiger motsvarande

jämförelseinkomst. Till inkomst av jordbruk hänföres inkomst av

jordbruksfastighet med undantag av inkomst av skogsbruk.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 193.

2 mom. Den uppskattade merinkomsten av jordbruk skall upptagas såsom

taxerad merinkomst, i den mån den kan antagas hava berott på förhållanden

som avses i 1 § och icke utgör kompensation för förhållanden som avses i 3 §

sista stycket.

(Se vidare anvisningarna.)

6 §.

Beträffande skogsbruk skall såsom inkomstökning beroende på förhållanden

som avses i 1 § upptagas så stor del av de under beskattningsåret åtnjutna

intäkterna av skogsbruk genom avyttring eller uttag för förädling eller förbrukning

i egen rörelse som kan anses hava uppkommit genom prisstegring

från förkrigsinkomståren utöver vad som erfordrats för att täcka omkostnadernas

ökning. Dylik inkomstökning skall, till den del den ej anses utgöra

kompensation för förhållanden som i 3 § sista stycket sägs, efter skälig nedsättning

i syfte att befordra med hänsyn till folkhushållningen önskvärd avverkning,

upptagas såsom taxerad merinkomst av skogsbruk; dock skall den

taxerade merinkomsten ej upptagas till högre belopp än som av den skattskyldige

visas hava motsvarat beräknad nettointäkt av skogsbruk under beskattningsåret.

(Se vidare anvisningarna.)

7 §.

1 mom. Beträffande inkomst av annan fastighet skall det belopp, varmed

inkomsten för beskattningsåret, beräknad gemensamt för olika förvärvskällor,

överstiger motsvarande jämförelseinkomst, med tillägg eller avdrag i förekommande

fall för beräknad ränta å minskning eller ökning av eget kapital,

utgöra uppskattad merinkomst.

2 mom. Det fastställes i vad mån den uppskattade merinkomsten av annan

fastighet med sannolikhet kan anses hava berott på förhållanden som omförmälas

i 1 §. Det sålunda fastställda beloppet minskat med utjämningsavdrag

som i 3 § sista stycket sägs, utgörande femton procent av jämförelseinkomsten,

upptages såsom taxerad merinkomst.

(Se vidare anvisningarna.)

8 §.

Beträffande under beskattningsåret åtnjuten inkomst i form av tantiem

eller annan inkomst som avses i 2 § 1 mom. e) skall, där ej annat följer av

vad nedan stadgas, gemensamt för inkomst av tjänst och av tillfällig förvärvsverksamhet

såsom taxerad merinkomst upptagas

a) till intäkt av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet hänförligt belopp,

vars storlek varit beroende antingen av sådant resultat av rörelse som belöper

på tiden efter utgången av augusti 1939 eller av omsättningen i eller omfattningen

av efter nämnda tidpunkt bedriven rörelse eller av sådant resultat

av jordbruk eller skogsbruk som belöper på tiden efter utgången av år 1939,

samt till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet, dock ej realisationsvinst,

hänförligt belopp, vars storlek varit beroende av resultatet av tillfällig affär

som gjorts efter utgången av augusti 1939,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 193.

i båda fallen försåvitt ej den skattskyldige med bärande sannolikhetsskäl

ådagalägger att motsvarande intäkt skulle hava uppkommit oberoende av

förhållanden som omförmälas i 1 §, så ock

b) intäkt i andra fall än nu sagts av tillfällig verksamhet såsom uppfinnare

eller av tillfälligt uppdrag eller av annan jämförlig tillfällig förvärvsverksamhet,

i den mån intäkten uppenbarligen överstigit det vederlag för uppdraget

eller det eljest utförda arbetet som den skattskyldige skäligen kunnat betinga

sig, om förhållanden som i 1 § sägs ej varit för handen.

Såsom taxerad merinkomst skall dock i intet fall upptagas högre belopp

än det, varmed inkomst av tjänst och av tillfällig förvärvsverksamhet, med

undantag av realisationsvinst och lotterivinst samt belopp som erhållits genom

restitution av allmänna skatter, för beskattningsåret överstiger motsvarande

jämförelseinkomst med tillägg av ett belopp svarande mot utjämningsavdrag

som i 3 § sista stycket sägs, utgörande femton procent av jämförelseinkomsten.

(Se vidare anvisningarna.)

9 §■

Beträffande realisationsvinst vid icke yrkesmässig avyttring av fast eller

lös egendom skall prövas i vad mån den kan antagas hava berott på värdeökning

uppkommen efter utgången av augusti 1939, med rätt för den skattskyldige

att med bärande sannolikhetsskäl ådagalägga att vinsten skulle hava

uppkommit oberoende av förhållanden som omförmälas i 1 §. Det salunda

framkomna beloppet, minskat med avdrag som stadgas i andra stycket samt

med utjämningsavdrag som i 3 § sista stycket sägs, utgörande femton procent

av beloppet, upptages såsom taxerad merinkomst.

Vid fastställande av den taxerade merinkomsten må avdrag ske dels för

realisationsförlust vid avyttring av fast eller lös egendom, beräknad efter

samma grunder som tillämpats vid uppskattningen av realisationsvinsten,

dels, örn den skattskyldige normalt plägat beskattas för realisationsvinst, för

ett med hänsyn därtill avvägt skäligt belopp.

(Se vidare anvisningarna.)

Beskattningsbar merinkomst.

10 §.

/ mom. Till krigskonjunkturskatt beskattningsbar merinkomst fastställes

särskilt för rörelse och särskilt för övriga förvärvskällor tillsammans.

Vid fastställande av beskattningsbar merinkomst skall från de taxerade

merinkomsterna sammanlagt avdragas

dels belopp som den skattskyldige visar sig hava utgivit såsom gåva för

luftvärnet eller luftskyddet eller för hemvärnet eller dess underavdelningar

eller till sjövärnskåren eller densamma underställda sjövärnsflottiljer och

som fått avdragas vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

år 1943 men för vilket avdrag enligt denna förordning ej skett vid beräkning

av uppskattad merinkomst av rörelse,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

dels ett belopp utgörande så många procent av de taxerade merinkomsterna

som antalet kronor, varmed den sammanlagda utdebiteringen per skattekrona

på grundval av den skattskyldiges taxering till kommunal inkomstskatt

år 1941, efter avdrag för därå belöpande statsbidrag av skatteutjämningsmedel,

överstigit femton kronor,

dels ock ett belopp av 3,000 kronor.

Avdrag som ovan sagts tillgodonjutes i första hand från taxerad merinkomst

av rörelse. Återstående avdrag göres från summan av övriga taxerade

merinkomster. Därest kostnadsutjämningsfond som avses i 16 § tages i

anspråk under beskattningsåret, må ovannämnda avdrag å 3,000 kronor

medgivas allenast i den mån dylikt avdrag skulle kunnat tillgodonjutas örn

sådan fond ej tagits i anspråk.

Har skattskyldig, för vilken taxerad merinkomst fastställes, under beskattningsåret

haft annan, krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla, som

vid tillämpning av denna förordnings föreskrifter utvisar inkomstminskning,

skall vid den beskattningsbara merinkomstens bestämmande skäligt avdrag

utöver vad ovan sagts medgivas med högst inkomstminskningens belopp.

Har den skattskyldige under beskattningsåret även haft annan, krigskonjunkturskatt

icke underkastad förvärvskälla, som kan anses utvisa inkomstökning

i förhållande till förkrigsinkomståren, bör skälig hänsyn därtill tagas

vid avdragets bestämmande.

2 mom. Har skattskyldig, för vilken taxerad merinkomst fastställes, under

de beskattningsår taxeringarna till krigskonjunkturskatt åren 1941 och

1942 avsågo haft krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla, som vid

tillämpning av de vid nämnda taxeringar gällande föreskrifterna utvisade

inkomstminskning, för vilken avdrag vid nämnda taxeringar skulle hava

medgivits, därest inkomstökning å annan, krigskonjunkturskatt underkastad

förvärvskälla förelegat, skall jämväl avdrag för sådan inkomstminskning

medgivas vid den beskattningsbara merinkomstens bestämmande, dock endast

i den mån avdrag för inkomstminskningen ej kunnat utnyttjas vid taxeringarna

åren 1941 och 1942.

3 mom. Beskattningsbar merinkomst utföres dels för rörelse, dels för

övriga förvärvskällor gemensamt i fulla hundratal kronor, så att överskjutande

belopp, som icke uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.

(Se vidare anvisningarna.)

Beräkning av krigskonjunkturskatt.

11 §.

1 mom. För krigskonjunkturskatten fastställes ett grundbelopp. Detta skall

utgöra,

a) beträffande rörelse:

å den del av den beskattningsbara merinkomsten, som

ej överstiger 20 # av motsvarande jämförelseinkomst:................. 50#,

överstiger 20 men ej 50# av motsvarande jämförelseinkomst:.......... 60#,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 193.

9

b) beträffande övriga förvärvskällor:

50 procent av den beskattningsbara merinkomsten.

Avser beskattningsåret ej samma antal månader som det antagna jämförelseåret,

skall motsvarande jämförelseinkomst upptagas till ett med hänsyn härtill

jämkat belopp. Den motsvarande jämförelseinkomsten utföres i fulla hundratal

kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till fullt hundratal

kronor, bortfaller.

2 mom. Krigskonjunkturskatten skall utgöra det enligt 1 mom. fastställda

grundbeloppet efter avdrag av de belopp varmed statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

värnskatt och särskild skatt å förmögenhet för den skattskyldige

skulle hava minskats, om krigskonjunkturskattens grundbelopp avdragits

från det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet och

det därefter återstående beloppet utgjort taxerat belopp.

12 §.

Skall jämlikt 19 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

för äkta makar fastställas gemensamt beskattningsbart belopp, skall i förekommande

fall jämväl till krigskonjunkturskatt beskattningsbar merinkomst

särskilt för rörelse och särskilt för övriga förvärvskällor fastställas för makarna

gemensamt.

Kan ene maken helt eller delvis ej utnyttja avdrag för inkomstminskning

eller realisationsförlust, må det återstående avdraget tillgodonjutas av den

andre maken, som om denne själv haft inkomstminskningen eller realisationsförlusten.

Vad nu stadgats örn inkomstminskning skall gälla även förvärvskällor

som avses i 5—8 §§. Avdrag som omförmäles i 10 § skall, i den mån

det ej utgör avdrag för gåva till luftvärnet, luftskyddet, hemvärnet eller sjövärnet,

vilket kunnat utnyttjas av den av makarna som givit gåvan, med

motsvarande tillämpning av där meddelade föreskrifter ske från den för

båda makarna sammanlagda taxerade merinkomsten.

Krigskonjunkturskatten beräknas efter den för båda makarna sammanlagda

beskattningsbara merinkomsten, såvitt angår rörelse med hänsyntagande

till den för båda sammanlagda jämförelseinkomsten, och fördelas å makarna,

särskilt för rörelse och särskilt för övriga förvärvskällor, efter förhållandet

mellan deras taxerade merinkomster av motsvarande förvärvskällor.

Vid beräkning enligt 11 § 2 mom. av avdrag från det till statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt taxerade beloppet i fall som avses i 19 § förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt iakttages att avdraget må, i den

mån det ej kunnat utnyttjas av den därtill närmast berättigade maken, tillgodokomma

den andre maken.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt.

13 §.

Krigskonjunkturskatt må efter framställning från skattskyldig, som taxeras

för merinkomst av rörelse, påföras allenast provisoriskt

a) för framtida nedskrivning av ersättningslager (14 §),

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

b) för mötande av framtida prisfall (15 §),

c) för kostnadsutjämning (16 §),

d) för befarad framtida värdeminskning (17 §),

e) för framtida anskaffning av ersättningstonnage med mera (18 §), samt

f) för framtida nyanskaffning av fartyg (19 §).

14 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för framtida nedskrivning av

ersättningslager skall ske,

därest lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse

minskats sedan sista förkrigsinkomstårets utgång eller, om lagret vid utgången

av augusti 1939 visas hava varit större än vid sista förkrigsinkomstårets

utgång, sedan utgången av augusti 1939,

samt en särskild varufömyelsefond för beskattningsåret avsatts för nedskrivning

av lager, som den skattskyldige har för avsikt att anskaffa i stället

för sålunda avgången lagertillgång.

Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle

hava minskats, om vid beskattningsårets slut nya lagertillgångar hade anskaffats

för lagrets uppbringande till samma storlek som vid sista förkrigsinkomstårets

utgång, eller, om lagret vid utgången av augusti 1939 var större än vid

sista förkrigsinkomstårets utgång, till samma storlek som vid utgången av

augusti 1939, och enligt i denna förordning medgivna grunder nedskrivits

högst med det till varuförnyelsefonden avsatta beloppet.

(Se vidare anvisningarna.)

15 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för mötande av framtida prisfall

skall ske,

därest under beskattningsåret tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning

i rörelse inköpts men ej levererats,

samt en särskild prisfluktuationsfond för beskattningsåret avsatts för att

möta framtida prisfall å dessa tillgångar.

Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle

hava minskats, om de inköpta lagertillgångarna hade levererats under beskattningsåret

och vid beskattningsårets utgång enligt i denna förordning medgivna

grunder nedskrivits högst med det till prisfluktuationsfonden avsatta

beloppet.

(Se vidare anvisningarna.)

16 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för kostnadsutjämning skall

ske,

därest en särskild kostnadsutjämningsfond för beskattningsåret avsatts för

att användas till omkostnader i rörelsen under ett följande år.

Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 193.

11

hava minskats, om de avsatta medlen använts för avdragsgilla omkostnader

under beskattningsåret.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt enligt denna paragraf må ej

medgivas, därest restitution av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt för

tidigare år skett för omkostnader under beskattningsåret.

(Se vidare anvisningarna.)

17 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för befarad framtida värdeminskning

skall ske,

därest i räkenskaperna för beskattningsåret beträffande tillgång för stadigvarande

bruk i rörelse avskrivning skett för överpris eller merkostnad,

men avdrag för motsvarande belopp vid inkomstuppskattning enligt denna

förordning finnes ej kunna medgivas.

Den provisoriska skattepåföringen skall avse det belopp, varmed skatten

skulle hava minskats, om det i räkenskaperna gjorda avdraget i sin helhet

hade medgivits vid inkomstuppskattningen.

(Se vidare anvisningarna.)

18 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för framtida anskaffning av

er sättning stonnage med mera skall ske,

därest under beskattningsåret rörelse tillhörigt fartyg försålts eller fartyg

eller annan tillgång för stadigvarande bruk i rörelse förlorats,

och köpeskillingen eller försäkringssumman eller del därav insatts å särskilt

konto hos riksbanken för att användas, om det insatta beloppet utgöres

av köpeskilling för fartyg, till anskaffande av annat eller andra fartyg, och,

om det utgöres av försäkringssumma för förlorad tillgång, till anskaffande

av fartyg eller annan tillgång för stadigvarande bruk.

Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle

hava minskats, örn den i den beskattningsbara merinkomsten ingående del av

det insatta beloppet, som överstiger den avyttrade eller förlorade tillgångens

värde, avdragits vid inkomstuppskattningen. Med tillgångens värde förstås

härvid dess i beskattningsavseende enligt denna förordning gällande värde när

avyttringen ägde rum eller förlusten timade, eller, om tillgången när den

avyttrades eller förlorades var belastad med intecknad gäld, nämnda värde

med avdrag av gälden.

(Se vidare anvisningarna.)

19 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för framtida nyanskaffning

av fartyg skall ske,

därest i annat fall än som avses i 18 § skattskyldig som driver rederirörelse

å särskilt konto hos riksbanken insatt belopp för att användas till anskaffande

av fartyg.

Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 193.

hava minskats, om halva det insatta beloppet, dock högst hälften av den vid

inkomstuppskattning enligt denna förordning beräknade inkomsten för beskattningsåret,

avdragits vid inkomstuppskattningen.

(Se vidare anvisningarna.)

20 §.

Har fond som i 14, 15 eller 16 § avses ej avsatts i balansräkningen för beskattningsåret

eller bar sådan fond avsatts med mindre belopp än som sedermera

visar sig hava varit önskvärt, må såsom avsättning godkännas skriftlig

förklaring av den skattskyldige, att i räkenskaperna för det på beskattningsåret

närmast följande räkenskapsåret överföring till sådan fond skall göras

från fond eller konto, som fanns vid beskattningsårets utgång och som kunde

disponeras för de i nämnda paragrafer angivna ändamålen.

För skattskyldig, som ej i sina räkenskaper gjort avsättning till kostnadsutjämningsfond

eller avgivit förklaring som i första stycket sägs, må lika med

sådan avsättning anses redovisning å särskild blankett enligt formulär, som

fastställes av Kungl. Maj:t, av för kostnadsutjämning disponibla medel å sådana

fonder eller konton i balansräkningen för beskattningsåret som kunnat

tagas i anspråk för avsättning till kostnadsutjämningsfond, i den mån desamma

ej utnyttjats för provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för år

1942. Såsom sådana medel må i sista hand upptagas förefintlig, genom nedskrivning

eller avskrivning under beskattningsåret eller närmast föregående

beskattningsår bildad, vid taxering för dessa år ej godkänd dold reserv i

varulager eller tillgång för stadigvarande bruk, vilken, om nedskrivningen eller

avskrivningen ej skett, kunnat tagas i anspråk för avsättning till kostnadsutjämningsfond.

Kan skattskyldig, för vilken dylika fonder, konton eller

andra medel ej skulle räckt till för sådan avsättning, visa att eget kapital,

som fanns vid beskattningsårets utgång, ej därefter till någon del uttagits ur

rörelsen, eller, där den skattskyldige är fysisk person, att sådant kapital uttagits

endast för nödiga kostnader, må det felande beloppet i stället redovisas i

andra medel. Den skattskyldige är pliktig att i fall som i detta stycke avses

årligen vid deklaration till krigskonjunkturskatt bilägga uppgift å blankett

som nyss sagts utvisande i vad mån ifrågavarande medel alltjämt äro i behåll.

Det i 18 och 19 §§ angivna villkoret om insättning i riksbanken skall anses

fullgjort, örn dylik insättning skett senast den 31 juli 1943 eller vid den senare

tidpunkt före taxeringens avslutande, som landskamreraren bestämmer.

Efter ansökan av skattskyldig äger Kungl. Maj:t i särskilda fall, där insättning

i riksbanken skulle vålla den skattskyldige avsevärd svårighet, föreskriva,

att insättning i riksbanken må ersättas med annan väsentligen likvärdig

disposition av tillgångar eller, där synnerliga skäl därtill äro, fastställa annat

villkor för den provisoriska skattepåföringen.

21 §.

Restitution av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt skall efter framställning

från skattskyldig av prövningsnämnd medgivas, om och i den mån

före viss tidpunkt, som sedermera fastställes,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

a) varufömyelsefond som i 14 § sägs använts för enligt denna förordning

medgiven nedskrivning å lagertillgångar som anskaffats i stället för de under

beskattningsåret avgångna lagertillgångarna,

b) lagertillgångar som i 15 § avses levererats och prisfluktuationsfonden

använts för sådan nedskrivning av dessa tillgångar, som enligt denna förordning

skulle medgivits för beskattningsåret, om tillgångarna då levererats,

c) kostnadsutjämningsfond som i 16 § sägs använts för omkostnader i rörelsen,

för vilka avdrag skulle medgivits vid taxering till krigskonjunkturskatt,

därest fonden ej disponerats för ändamålet,

d) tillgång som i 17 § sägs nedgått i värde under det, vartill den i beskattningsavseende

enligt denna förordning avskrivits,

e) belopp, som enligt 18 eller 19 § insatts i riksbanken, disponerats för sådan

anskaffning av tillgång som insättningen avsett, och i räkenskaperna sådan

avskrivning å tillgången skett som enligt i denna förordning angivna

grunder skulle kunnat godkännas vid taxering till krigskonjunkturskatt för

anskaffningsåret, eller

f) tillgång som i e) sägs nedgått i värde under det, vartill den i beskattningsavseende

enligt denna förordning avskrivits,

dock att, därest i fall som avses i 18 § den under beskattningsåret avyttrade

eller förlorade tillgången varit belastad med intecknad gäld och däremot

svarande belopp ej blivit insatt i riksbanken, den omständigheten att

jämväl andra medel än i riksbanken insatta använts för anskaffning av den

nya tillgången ej skall betaga den skattskyldige den rätt till restitution som

skulle tillkommit honom, därest medlen uttagits ur riksbanken.

Har skattskyldig för visst år i stället för att jämlikt 16 § göra avsättning

till kostnadsutjämningsfond lämnat redovisning å särskild blankett som i 20 §

andra stycket sägs, må såsom omkostnad vilken berättigar till restitution enligt

c) godkännas högst så stort belopp, som den skattskyldige visar hava i

balansräkningen för varje år före beskattningsåret efter det redovisningen

lämnades funnits kvar av de medel, vilkas redovisning godkänts såsom likvärdig

med avsättning till kostnadsutjämningsfond. Såsom kvarvarande medel

äger härvid den skattskyldige tillgodoräkna sig jämväl den erlagda krigskonjunkturskatt

för vilken enligt ifrågavarande bestämmelser provisorisk

skattepåföring erhållits.

Restitutionen skall i vart och ett av de i a)—f) angivna fallen avse det belopp,

varmed skatten för beskattningsåret skulle hava minskats, örn avdrag

med den i punkten angivna nedskrivningen, omkostnaden, avskrivningen eller

värdeminskningen skett vid den beskattningsbara merinkomstens fastställande.

Därest skattskyldig, vilken med medel ur kostnadsutjämningsfond gäldat

samtliga på beskattningsåret belöpande omkostnader som i c) sägs men ej

därigenom kunnat helt undgå inkomstminskning, till täckande helt eller delvis

av denna disponerat ytterligare medel ur fonden, må i motsvarande mån

restitution som ovan sagts äga rum, såsom örn medlen använts för i c) avsedda

omkostnader.

(Se vidare anvisningarna.)

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

22 §.

1 mom. Där insättning i riksbanken jämlikt 18 eller 19 § skett, är den

skattskyldige ej pliktig erlägga enligt samma paragrafer provisoriskt påförd

krigskonjunkturskatt, förrän prövningsnämnd i den ordning som av Kungl.

Maj :t fastställes meddelat särskilt föreläggande därom. Kungl. Maj :t äger

utfärda föreskrifter rörande rätt för skattskyldig att disponera de hos riksbanken

insatta medlen under iakttagande att säkerhet vinnes för betalning

av den provisoriskt påförda skatten i den mån den ej kommer att bliva föremål

för restitution.

Den som enligt 17 § erhållit provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt

för befarad framtida värdeminskning och som hos riksbanken ställt av riksbanken

godkänd'' säkerhet för skatten äger åtnjuta uppskov med skattens erläggande

enligt bestämmelser, som meddelas av Kungl. Majit.

Har Kungl. Majit enligt 20 § tredje stycket fastställt särskilt villkor för

provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt i fall som avses i 18 eller 19 §,

meddelar Kungl. Majit även de särskilda föreskrifter rörande skattens erläggande

och restitution, som därav betingas.

2 mom. Har tillgång som i 18 eller 19 § avses anskaffats efter beskattningsårets

utgång men senast den 31 juli 1943 eller vid den senare tidpunkt

före taxeringens avslutande, som landskamreraren bestämmer, skall vid tilllämpning

av denna förordning så anses som om belopp, vilket använts för betalning

av tillgången, varit insatt i riksbanken vid beskattningsårets utgång

och sedermera disponerats för anskaffning av tillgången.

3 mom. Föreligga förutsättningar för restitution enligt 21 § redan före

taxeringens verkställande, skall visserligen krigskonjunkturskatt provisoriskt

påföras den skattskyldige, men skall prövningsnämnden efter framställning

från denne i samband med taxeringen förklara att det skattebelopp, som restitutionen

skulle avse, ej skall av den skattskyldige erläggas.

Förklaring som nu sagts skall ock efter framställning från den skattskyldige

meddelas, därest efter taxeringen men före uppbörden restitution medgives.

4 morn. Fråga om restitution i de i 21 § a) och c) angivna fallen prövas,

sedan balansräkningen för vederbörligt år fastställts. Beträffande förfarandet

vid restitution meddelar Kungl. Majit föreskrifter under iakttagande av

stadgandet i 28 § andra stycket.

23 §.

Å erlagd, provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt, som enligt 21 § restitueras,

utgår ränta med två och en halv procent, dock ej i den mån fråga

är om restitution enligt 21 § c).

Åtnjuter skattskyldig uppskov enligt 22 § 1 mom. med erläggande av

krigskonjunkturskatt, är han pliktig att å det skattebelopp som slutligen

fastställes betala ränta från den dag, då skatten enligt eljest gällande föreskrifter

senast skolat erläggas, efter räntefot som av Kungl. Majit bestämmes.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

15

Särskilda bestämmelser rörande dödsbo.

24 §.

Därest enligt 23 § eller 24 § 1 mom. förordningen om statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt dödsbo efter skattskyldig befrias från skattskyldighet eller

från erläggande av skatt, skall på särskild prövning av prövningsnämnd bero,

huruvida och i vad mån härav föranledd befrielse från skattskyldighet till

krigskonjunkturskatt eller från erläggande av sådan skatt skall äga rum.

Vad i 24 § 2 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

är stadgat om dödsbos och dödsbodelägares ansvarighet för dylik skatt skall

äga motsvarande tillämpning i fråga om krigskonjunkturskatt.

Beskattningsort.

25 §.

Taxering till krigskonjunkturskatt skall ske i den kommun, som enligt

22 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt är den skattskyldiges

beskattningsort.

Uppgiftsskyldighet och förfarande vid taxering till krigskonjunkturskatt.

26 §.

Taxeringsförordningens bestämmelser om taxering till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt skola i tillämpliga delar, med de avvikelser som nedan

stadgas, lända till efterrättelse med avseende å taxering till krigskonjunkturskatt.

27 §.

1 morn. Fysisk eller juridisk person, som i sin år 1943 avlämnade självdeklaration

uppgivit nettointäkt av rörelse eller inkomst av tantiem, provision

eller gratifikation som utgått från rörelse, jordbruk eller skogsbruk, sammanlagt

ej understigande 4,000 kronor, är, såvitt ej Kungl. Majit annorlunda

föreskriver, pliktig att utan anmaning på heder och samvete avlämna

deklaration till ledning för egen taxering till krigskonjunkturskatt.

Undantagen från deklarationsplikt som nu sagts är fysisk person, för vilken

för beskattningsåret av taxeringsnämnden fastställts ett till statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt taxerat belopp å högst 6,000 kronor, så ock

juridisk person som jämlikt 2 § 2 mom. är undantagen från skattskyldighet.

Deklarationen skall senast den 31 juli 1943 avlämnas till länsstyrelsen i det

län, där taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ägt rum, eller,

därest taxeringen ägt rum i Stockholm, till Överståthållarämbetet.

2 mom. Annan än den, som på grund av bestämmelserna i 1 mom. har

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majlis proposition nr 193.

uppgiftsskyldighet, är pliktig att efter anmaning, inom tid som i anmaningen

angives, på heder och samvete avlämna deklaration för egen taxering till

krigskonjunkturskatt. Sådan deklarationsskyldighet föreligger dock ej beträffande

inkomst av jordbruk och skogsbruk.

3 mom. Formulär till blanketter för deklarationer enligt 1 och 2 mom. fastställas

av Kungl. Majit.

4 mom. Efter anmaning är en var fysisk eller juridisk person pliktig att i

den omfattning, som i anmaningen angives, meddela för sin taxering till

krigskonjunkturskatt erforderliga uppgifter utöver dem som avses i 1 och

2 mom.

5 mom. Vanligt handelsbolag, kommanditbolag så ock rederi för registreringspliktigt

fartyg skall utan anmaning till ledning för delägares taxering till

krigskonjunkturskatt avlämna deklaration på sätt och i den ordning i 1 mom.

sägs.

6 morn. Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration för

taxering till krigskonjunkturskatt skola taxeringsförordningens bestämmelser

om underlåtenhet att avlämna självdeklaration hava motsvarande tillämpning;

dock skall den i 39 § 1 mom. första stycket taxeringsförordningen stadgade påföljd

för underlåtenhet att avlämna självdeklaration beträffande deklaration

enligt 1 mom. här ovan inträda endast därest den skattskyldige underlåtit att

efterkomma anmaning att inkomma med sådan.

Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration i fall som avses

i 5 mom. skola taxeringsförordningens bestämmelser om underlåtenhet att

avlämna uppgifter som i 34 § samma förordning sägs äga motsvarande tilllämpning.

28 §.

Taxering verkställes av den ordinarie prövningsnämnd, som har att taga

befattning med den skattskyldiges taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Frågor örn rätt till restitution av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt

skola handläggas av prövningsnämnd.

29 §.

1 mom. Det åligger landskamreraren att, med ledning av deklarationer

och andra uppgifter enligt 27 § och tillgängliga handlingar rörande taxering

jämlikt taxeringsförordningen, efter den skriftväxling med den skattskyldige

och utredning i övrigt som finnes erforderlig, såsom underlag för taxeringen

till krigskonjunkturskatt låta upprätta förslag till sådan taxering av envar

skattskyldig, för vilken till krigskonjunkturskatt beskattningsbar merinkomst

ifrågakommer.

Förslag rörande taxering till krigskonjunkturskatt såvitt angår inkomst av

jordbruk och av skogsbruk skall genom landskamrerarens försorg upprättas

med ledning av den skattskyldiges självdeklarationer och inhämtade upplysningar

enligt formulär som fastställes av Kungl. Majit.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

2 mom. överensstämmer förslag enligt 1 mom. första stycket med deklaration,

som avgivits av den skattskyldige, skall det så snart ske kan överlämnas

till prövningsnämnden.

3 mom. Innebär förslag enligt 1 mom. första stycket avvikelse från den

skattskyldiges deklaration eller är sådant förslag upprättat utan att deklaration

avlämnats, skall det genom landskamrerarens försorg ofördröjligen i rekommenderat

brev tillställas den skattskyldige.

Förslag som avses i 1 mom. andra stycket skall genom landskamrerarens

försorg i rekommenderat brev tillställas den skattskyldige. Endast där särskilda

omständigheter därtill föranleda må sådant brev avsändas senare än

den 30 september 1943.

Skattskyldig, som icke åtnöjes med förslag till taxering, äger att inom viss

vid förslagets översändande angiven tid till länsstyrelsen ingiva till prövningsnämnden

ställda erinringar mot förslaget jämte den utredning han vill åberopa.

Tid som nu sagts skall, där ej särskilda omständigheter göra det omöjligt,

bestämmas till minst fjorton dagar efter förslagets mottagande.

Sedan landskamreraren vidtagit de ändringar i förslaget, vartill erinringarna

må föranleda, skall förslaget så snart ske kan föreläggas prövningsnämnden.

30 §.

1 mom. Därest prövningsnämnden vid granskning av förslag rörande

taxering till krigskonjunkturskatt finner anledning till annan avvikelse från

detta än som föranledes av yrkande från den skattskyldige, bör denne därom

underrättas och erhålla tillfälle inkomma med erinringar, innan taxeringen

fastställes.

2 mom. Sedan prövningsnämnden verkställt taxeringen, antecknas denna

i särskild längd (krigskonjunkturskattelängd) enligt formulär, som fastställes

av Kungl. Majit.

3 mom. För taxering av skattskyldiga enligt denna förordning må prövningsnämndens

arbete pågå till och med den 15 december.

Prövningsnämndens protokoll, i vad det avser taxering till krigskonjunkturskatt,

skall justeras inom åtta dagar efter sista sammanträdets avslutande,

dock senast den 21 december.

4 mom. Till en var skattskyldig som enligt 29 § 3 mom. tredje stycket

framställt erinringar mot förslag rörande taxering till krigskonjunkturskatt så

ock till en var i krigskonjunkturskattelängden upptagen annan skattskyldig,

som taxerats med avvikelse från av honom avlämnad deklaration eller utan

att deklaration avlämnats, skall vederbörande protokollförare senast den 23

december i rekommenderat brev översända utdrag ur krigskonjunkturskattelängden

samt prövningsnämndens protokoll i vad den skattskyldige angår.

31 §.

Kungl. Majit förordnar för Stockholms stad och för varje län en i bokföring

sakkunnig person att såsom konsulent enligt landskamrerarens bestäm
Bihang

till riksdagens protokoll 19A3. 1 sami. Nr 11)3. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

mande biträda prövningsnämnden vid taxeringen till krigskonjunkturskatt.

Konsulent förordnas jämväl att enligt allmänna ombudets hos mellankommunala

prövningsnämnden bestämmande biträda denna nämnd vid ifrågavarande

taxering.

Kungl. Maj:t förordnar tillika en särskild konsulent att tillhandagå övriga

konsulenter och taxeringsmyndigheterna med råd och upplysningar rörande

taxering till krigskonjunkturskatt och att vara föredragande hos den nämnd

som omförmäles i 32 §.

32 §.

Kungl. Maj :t förordnar en för hela riket gemensam nämnd (centrala krigskonjunkturskattenämnden)

med uppgift att

dels efter framställning från landskamrerare eller allmänna ombudet hos

mellankommunala prövningsnämnden eller från prövningsnämnd eller när

anledning eljest anses föreligga avgiva yttranden i ärenden rörande taxering

till krigskonjunkturskatt,

dels, när anledning därtill uppkommer, till Kungl. Maj:t avgiva förslag rörande

tillämpning av denna förordning.

Nämnden skall bestå av ordförande och nio ledamöter. En av ledamöterna

skall förordnas till vice ordförande. För varje ledamot utses en suppleant.

Nämnden är beslutför, när sju medlemmar äro tillstädes.

Nämnden må, i den utsträckning Kungl. Majit förordnar, åtnjuta biträde

av sakkunniga.

Beträffande nämndens verksamhet skola de i Ilo §, lil § 1 morn. samt

112 § taxeringsförordningen meddelade bestämmelserna äga motsvarande tilllämpning.

33 §.

Deklaration eller annan uppgift enligt denna förordning skall av vederbörande

myndighet biläggas och åtfölja den självdeklaration, till vilken den anknyter.

Vad i 56 § 1 mom. taxeringsförordningen stadgas beträffande självdeklaration

skall äga tillämpning jämväl beträffande handling som enligt vad

nu sagts skall biläggas självdeklarationen.

Rörande rätt att taga del av självdeklaration samt av deklarationer och

andra uppgifter enligt denna förordning skall vad i 56 § 1 mom. taxeringsförordningen

stadgas beträffande sakkunnig gälla örn konsulent enligt denna

förordning, och skall vad i nämnda mom. stadgas beträffande ordförande

och ledamöter i prövningsnämnd gälla om ordförande och ledamöter i den

centrala krigskonjunkturskattenämnden. Rörande förbud för person, som sålunda

fatt del av självdeklaration eller deklaration eller annan uppgift enligt

denna förordning, att offentliggöra eller yppa dess innehåll skola föreskrifterna

i 56 § 1 mom. och 57 § taxeringsförordningen äga motsvarande

tillämpning.

Ämbets- eller tjänsteman, vilken äger rätt att taga del av deklaration till

krigskonjunkturskatt, äger jämväl rätt att taga del av den självdeklaration,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

19

vid vilken den bilagts eller skall biläggas, jämte därtill hörande uppgifter enligt

taxeringsförordningen.

34 §.

För taxeringen till krigskonjunkturskatt må granskning av skattskyldigs

bokföring enligt bestämmande i varje särskilt fall av landskamreraren eller

allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden verkställas av

vederbörande konsulent så ock av person som verkställer bokföringsgranskning

enligt taxeringsförordningen. Taxeringsförordningens föreskrifter skola

härvid äga motsvarande tillämpning.

Dylik granskning må ock verkställas av den i 31 § andra stycket omförmälde

konsulenten.

35 §.

1 mom. Beträffande besvär över taxering till krigskonjunkturskatt så ock

över beslut rörande restitution av provisoriskt påförd sådan skatt skola taxeringsförordningens

föreskrifter om taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

äga motsvarande tillämpning med iakttagande

dels att besvärsrätt tillkommer den skattskyldige och vederbörande landskamrerare,

dels att besvär över ordinarie prövningsnämnds beslut skola ingivas till

vederbörande länsstyrelse eller kammarrätten före klockan tolv den 31 januari

1944.

Vid motsvarande tillämpning av taxeringsförordningens bestämmelser om

besvär skall vad angår taxering till krigskonjunkturskatt underrättelse enligt

30 § 4 mom. i denna förordning likställas med underrättelse om avvikelse

från självdeklaration, och skall vid motsvarande tillämpning av 123 § 2 mom.

taxeringsförordningen besvärsrätt, som tillkommer skattskyldig vilken icke

erhållit föreskriven underrättelse före viss tid, avse det fall att den skattskyldige

ej erhållit underrättelsen före den 15 januari 1944.

2 mom. Därest genom utslag av Kungl. Maj:t eller kammarrätten eller beslut

jämlikt 123 § 2 eller 4 mom. taxeringsförordningen av prövningsnämnd

sådan ändring sker i den skattskyldiges taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

för inkomst under något av förkrigsinkomstaren, att tgxeringen

till krigskonjunkturskatt bör bestämmas till annat belopp än som

skett, må besvär med yrkande örn härav föranledd ändring i taxeringen till

krigskonjunkturskatt anföras hos prövningsnämnden eller, därest denna taxering

i annan ordning är föremål för prövning i högre instans, hos denna instans

för att prövas i sammanhang med målet i övrigt.

Rätt att anföra besvär som nu sagts tillkommer den skattskyldige, där han

ej gjort sig skyldig till underlåtenhet, som avses i 27 § 6 mom. första stycket,

samt vederbörande landskamrerare. Beträffande tiden för besvärens ingivande

och handläggningen av desamma skall 124 a § 1 mom. taxeringsförordningen

äga motsvarande tillämpning.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 193.

36 §.

1 mom. Äro för viss skattskyldig besvär samtidigt anhängiga över taxering

enligt denna förordning och enligt taxeringsförordningen, skola besvären

prövas i samband med vaxandra.

Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt för år 1943 ändras eller påföres någon, skall samtidigt

vidtagas därav betingad ändring i taxeringen till krigskonjunkturskatt, dock

att, därest beslut om höjning av taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

eller påföring av sådan taxering meddelas av kammarrätten eller

Kungl. Majit, fråga om därav betingad höjning eller påföring av taxering

till krigskonjunkturskatt skall handläggas av prövningsnämnd. Beslut rörande

fråga som nyss sagts skall av prövningsnämnd meddelas så snart ske kan

efter det kammarrättens utslag angående taxeringen till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt vunnit laga kraft eller Kungl. Maj :ts utslag angående samma

taxering meddelats. Beträffande förslag i fråga om taxering till krigskonjunkturskatt

i fall som nu avses skola bestämmelserna i 29 § äga motsvarande

tillämpning under iakttagande att förslaget så snart ske kan bör tillställas

den skattskyldige för erinringars avgivande. Vad sålunda stadgats angående

prövningsnämnds handläggning av fråga rörande taxering till krigskonjunktunskatt

skall dock ej äga tillämpning i fall där kammarrätten eller

Kungl. Majit tidigare meddelat beslut angående samma taxering.

Det åligger länsstyrelsen att vid insändande till kammarrätten av besvär

i-örande taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt i förekommande

fall foga utdrag av krigskonjunkturskattelängden.

2 mom. Därest beslut örn höjning av taxering till krigskonjunkturskatt

eller påföring av sådan taxering meddelas av särskild prövningsnämnd, skola

bestämmelserna i 13—20 §§ äga motsvarande tillämpning under iakttagande,

dels att sådan skriftlig förklaring som i 20 § första stycket sägs må avse

att överföring till viss fond skall göras i räkenskaperna för det år under

vilket prövningsnämndens beslut meddelas, dels att insättning i riksbanken

som i 20 § tredje stycket sägs skall ske inom tid som landskamreraren bestämmer.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning i fall där beslut

om höjning eller påföring av taxering till krigskonjunkturskatt meddelas av

kammarrätten eller Kungl. Majit, dock under iakttagande att beslut om provisorisk

påföring av krigskonjunkturskatt i sådant fall efter framställning

av den skattskyldige skall meddelas av prövningsnämnd. Sådan framställning

skall göras inom två månader efter det kammarrättens eller Kungl. Majits

utslag delgivits den skattskyldige.

Rörande erläggande av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt i fall som

i detta mom. avses samt restitution av sådan skatt äger Kungl. Majit utfärda

särskilda föreskrifter.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

21

Eftertaxering.

37 §.

1 mom. Har skattskyldig i deklaration eller annan uppgift, som avgivits

till ledning vid taxering enligt denna förordning eller vid hans taxering för

inkomst eller förmögenhet, lämnat oriktigt meddelande, eller har han, ehuru

uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och

har därav föranletts att han icke blivit taxerad till krigskonjunkturskatt eller

att han blivit för lågt taxerad till sådan skatt, skall han eftertaxeras till krigskonjunkturskatt

att utgå med det belopp, som genom berörda förfarande undandragits

staten. Beträffande sådan eftertaxering skall vad i förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt är stadgat rörande eftertaxering

till dylik skatt äga motsvarande tillämpning, med iakttagande av att det skall

ankomma på den skattskyldige att visa, att merinkomst, som fastställes på

grund av eftertaxering, ej berott på förhållanden som i 1 § sägs.

2 mom. Därest eftertaxering ifrågakommer under år, då allmän taxering

till krigskonjunkturskatt ej äger rum, skall eftertaxeringen verkställas av ordinarie

prövningsnämnden med motsvarande tillämpning av taxeringsförordningens

bestämmelser, därvid iakttages att eftertaxeringen antecknas i krigskonjunkturskattelängd,

vilken såsom bilaga fogas vid prövningsnämndens

protokoll.

3 mom. Därest eftertaxering sker, må med motsvarande tillämpning av

bestämmelserna i 36 § 2 mom. provisorisk påföring ske av den därvid fastställda

krigskonjunkturskatten.

Straffbestämmelse.

38 §.

Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration enligt denna förordning

eller vid lämnande av uppgift som i 27 § sägs lämnat oriktig uppgift, stadgas

i skattestrafflagen.

Kostnader för taxeringsarbetet.

39 §.

Av taxeringen till krigskonjunkturskatt föranledda särskilda kostnader bestridas

av statsmedel.

Särskild föreskrift.

40 §.

Kungl. Majit äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

Anvisningar

lill 4 §.

1. Enligt punkt 1 av anvisningarna till 28 § kommunalskattelagen, sådan

denna lyder enligt lag den 17 juni 1938, skall för annan skattskyldig än

aktiebolag, ekonomisk förening, ömsesidigt försäkringsbolag eller sparbank

intäkt vid avyttring av för stadigvarande bruk i rörelse avsedda maskiner

eller andra inventarier, vilka icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag

enligt nämnda lag hänföras till byggnad, under vissa förutsättningar upptagas

till en del såsom intäkt av rörelse och till en del såsom intäkt av tillfällig

förvärvsverksamhet. Med hänsyn till föreskriften i 2 § 1 mom. andra

stycket i denna förordning skall vad sålunda stadgas icke gälla vid taxering

till krigskonjunkturskatt, utan skall därvid intäkten i sin helhet upptagas

såsom intäkt av rörelse. Såsom av sistnämnda stadgande framgår

skall motsvarande gälla även där intäkt genom dylik avyttring ej är skattepliktig

enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Vad

nu sagts avser även utfallande försäkringsbelopp vid förlust av tillgång

varom är fråga och skall iakttagas beträffande såväl förkrigsinkomståren

som beskattningsåret.

2. Den vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda

uppskattningen av inkomst av förvärvskälla hänförlig till rörelse för

förkrigsinkomståren skall vid uppskattning av inkomst enligt denna förordning,

förutom i fall som avses i 4 § 7 mom. samt i punkt 1 här ovan,

frångås i den mån följande särskilda föreskrifter därtill föranleda.

a) Har vid värdering av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning

i rörelsen under något av förkrigsinkomståren mera avsevärd nybildning

av dold reserv ägt rum genom nedskrivning eller mera avsevärd minskning

av sådan reserv skett genom uppskrivning, skall vid inkomstuppskattningen

för vartdera förkrigsinkomståret tilläggas under året gjord sådan

nybildning eller avdragas under året inträdd sådan minskning av den dolda

reserven.

b) Har avdrag för värdeminskning å maskiner, inventarier, byggnader

eller andra dylika tillgångar för stadigvarande bruk för något av förkrigsinkomståren

vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt medgivits

med belopp mera avsevärt överstigande vad som kan antagas hava

motsvarat den verkliga värdeminskningen under året, skall det överskjutande

beloppet tilläggas vid inkomstens uppskattning.

c) Har för något av förkrigsinkomståren avdrag skett för avsättning till

konjunkturinvesteringsfond eller, med större belopp än som kan anses motsvara

normal årsavsättning, till pensionering av anställda eller annat likartat

ändamål, skall beloppet tilläggas vid inkomstuppskattningen.

Har å andra sidan för något av förkrigsinkomståren i inkomsten ingått

belopp av sådant slag och av sådan storlek som uppenbarligen ej kan anses

för rörelsen normalt, skall sådant belopp ej upptagas såsom intäkt.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Runvi. Maj:ts proposition nr 193.

d) Huru förfaras skall med utdelning å svenska aktier och andelar i

svenska ekonomiska föreningar samt med beräkning av ränta a eget kapital

nedlagt i rörelsen framgår av punkterna 5 och 8 här nedan.

3. Såsom jämförelseinkomst skall i regel upptagas medeltalet av inkomsterna

för båda förkrigsinkomståren. Är det uppenbart, att detta medeltal

ej utgör ett godtagbart uttryck för den skattskyldiges normala årsinkomst

av förvärvskällan vid tiden närmast före krigsutbrottet, men kan det antagas,

att ettdera förkrigsinkomstårets inkomst utgör ett bättre samt i och

för sig godtagbart uttryck för nämnda årsinkomst, skall denna inkomst

vara jämförelseinkomst. Har den skattskyldige ej bedrivit rörelse under

hela det förra men under hela det senare förkrigsinkomståret, skall i regel

inkomsten för det senare året vara jämförelseinkomst. Hava förkrigsinkomståren

visat underskott eller eljest uppenbart onormala vinstresultat,

skall jämförelseinkomsten fastställas till annat belopp, som med hänsyn

till omständigheterna kan anses skäligt. Den omständigheten att ett av förkrigsinkomståren

visat underskott bör i regel anses utgöra skäl att pa sätt

nu sagts bestämma jämförelseinkomsten till annat belopp än medeltalet av

inkomsterna för förkrigsinkomståren.

Har den skattskyldige ej bedrivit ifrågavarande rörelse under något förkrigsinkomstår

eller har han bedrivit densamma endast under del av sådant

år, fastställes jämförelseinkomsten med hänsyn till omständigheterna. Såsom

exempel på i dylika fall ifrågakommande uppskatlningsgrunder må följande

anföras. Därest rörelsen övertagits från annan, som under förkrigsinkomståren

eller ett av dessa bedrivit rörelse under likartade förhållanden, kan

stundom jämförelseinkomsten fastställas med ledning av rörelsens resultat

i förre innehavarens hand. Är åter fråga örn ny rörelse eller övertagen rörelse,

för vilken dylik beräkning av jämförelseinkomsten finnes ej kunna

ifrågakomma, må denna fastställas med ledning av resultatet av annan

jämförbar rörelse, som under förkrigsinkomståren bedrivits under likartade

förhållanden. Står ej annan uppskattningsgrund till buds, må såsom jämförelseinkomst

fastställas ett belopp, motsvarande skälig ränta antingen

å eget kapital, beräknat enligt punkt 8 här nedan, eller, om därigenom

större förmån vinnes, å såväl eget som upplånat kapital med avdrag för

den å sistnämnda kapital under beskattningsåret belöpande räntan, i båda

fallen med tillägg beträffande enskild skattskyldig av skäligt värde å dennes

personliga arbetsinsats. Ränta å kapital som nu sagts må beräknas efter

en räntefot av lägst sex procent. Till upplånat kapital må vid beräkning

som nu avses ej hänföras varuskulder eller uppburna förskott å leveranser.

Om ej särskilda förhållanden till annat föranleda, antages vid dylik

beräkning kapitalet hava under hela jämförelseåret utgjort samma belopp

som vid beskattningsårets ingång. Vid uppskattning av värdet å den personliga

arbetsinsatsen må .skälig hänsyn tagas till intäktsbelopp, som rörelseidkaren

under förkrigsinkomståren erhållit i annan verksamhet. Har rörelse

av den skattskyldige bedrivits endast under senare delen av det sista

förkrigsinkomståret, kan för den förra delen av detta år motsvarande till
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Mcij:ts proposition nr 193.

lämpning av nu angivna regler ifrågakomma. I dylikt fall anses så stort

kapital hava varit under förra delen av året nedlagt i rörelsen, som när rörelsen

började bedrivas var nedlagt i denna.

För fysisk person må jämförelseinkomsten beträffande förvärvskälla, av

vilken han haft sin huvudsakliga försörjning, ej bestämmas till lägre belopp

än 3,000 kronor.

Såsom lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelsen

enligt 4 § skall vid det antagna jämförelseårets slut alltid anses lagret

vid det sista förkrigsinkomstårets utgång, uppskattat i överensstämmelse med

räkenskapernas värdesättning vid denna tidpunkt, även där ett jämkat värde

antagits vid uppskattning av inkomsten för sista förkrigsinkomståret.

Den vid taxering lill krigskonjunkturskatt senast fastställda jämförelseinkomsten

bör frångås endast om särskilda skäl därtill föranleda.

4. Vid uppskattning av inkomst för beskattningsåret skall den vid taxeringen

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda uppskattningen

av inkomst hänförlig till rörelse, förutom i fall som avses i 4 § 7 mom. samt

i punkt 1 här ovan, frångås i den mån nedan givna särskilda föreskrifter

därtill föranleda.

a) Har vid taxering till krigskonjunkturskatt år 1942 tillägg gjorts för vid

dylik taxering ej medgiven nedskrivning under nästföregående beskattningsår

av lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse,

skall hänsyn härtill tagas vid värdering av lagret vid beskattningsårets ingång

och skall följaktligen vid inkomstuppskattningen avdrag medgivas

med belopp svarande mot nämnda tillägg. Har skattskyldig vid inkomstuppskattningen

för det beskattningsår, som taxeringen till krigskonjunkturskatt

år 1942 avsåg, åtnjutit avdrag för i räkenskaperna ej gjord nedskrivning

av lagertillgångar, skall ett mot detta avdrag svarande belopp tilläggas

vid inkomstuppskattningen.

b) Lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse

vid beskattningsårets utgång må ej vid inkomstuppskattningen nedskrivas till

lägre belopp än som erhålles vid uppskattning enligt de principer och den

prisnivå som tillämpats beträffande lagervärderingen för jämförelseårets utgång,

d. v. s. uppskattningen enligt räkenskaperna av lagret vid sista förkrigsinkomstårets

utgång (förkrigslagret). Därest det vid uppskattning enligt

sagda principer och prisnivå befinnes, att lagret vid beskattningsårets utgång

mera avsevärt översteg förkrigslagret, må dock ej beträffande lagerökningen

godkännas nedskrivning till lägre värde än anskaffningskostnaden vid sista

förkrigsinkomstårets utgång. Därvid iakttages, dels att, om lagret vid utgången

av augusti 1939 (krigsutbrottet) visas hava varit större än vid sista

förkrigsinkomstårets utgång, lagret vid krigsutbrottet skall räknas såsom förkrigslager,

samt att i dylikt fall beträffande lagerökningen ej må godkännas

nedskrivning till lägre värde än anskaffningskostnaden vid krigsutbrottet,

dels att nedskrivningen beräknas för förkrigslagret och lagerökningen gemensamt.

Lagret i dess helhet vid beskattningsårets utgång må följaktligen

ej vid inkomstuppskattningen nedskrivas till lägre belopp än summan av vär
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

25

det å förkrigslagret uppskattat efter nyss angivna principer och prisnivå och

värdet å lagerökningen uppskattat till anskaffningskostnaden vid sista förkrigsinkomstårets

utgång eller, därest lagret vid krigsutbrottet skall räknas

såsom förkrigslager, anskaffningskostnaden vid krigsutbrottet. Hänsyn skall

dock vid bedömande av nedskrivningen tagas till inträffad värdeminskning

på grund av prisfall eller av annan orsak så ock till i vad mån efterfrågan å

tillgången kan antagas bliva minskad på grund av rådande krigskonjunktur

eller kan antagas bliva minskad eller upphöra, när normala förhållanden

åter inträda.

Örn den dolda reserven i lagret vid beskattningsårets utgång vid uppskattning

av lagertillgångarna till förkrigspris eller till den verkliga anskaffningskostnaden

vid nämnda tidpunkt ej är större än den dolda förkrigsreserv som

avses i 4 § 4 mom. första stycket (jfr punkt 11 här nedan), skall lagret ej

anses nedskrivet till lägre belopp än som godkännes enligt förra stycket.

Med förkrigspris förslås kostnaden för att anskaffa tillgångar av ifrågavarande

slag vid krigsutbrottet, eller, därest lagret vid sista förkrigsinkomstårets

utgång räknas såsom förkrigslager, vid sistnämnda tidpunkt.

Har den skattskyldige ej vid sista förkrigsinkomstårets utgång haft lagertillgång,

må vid uppskattningen av inkomsten för beskattningsåret tillgången

ej nedskrivas till lägre värde än som kan antagas hava motsvarat kostnaden

för att anskaffa tillgången vid utgången av augusti 1939, skäligen reducerat

med hänsyn till redan inträffad värdeminskning på grund av prisfall eller av

annan orsak eller till befarad värdeminskning vid krigskonjunkturens upphörande

eller dessförinnan.

Vid tillämpning av vad ovan stadgats skall iakttagas, att nedskrivning vid

inkomstuppskattning enligt denna förordning ej må ske till lägre belopp än

det bokförda värdet vid beskattningsårets utgång, såvitt ej den skattskyldige

visar att vid uppskattningen enligt räkenskaperna hänsyn ej tagits till nedskrivning

som enligt god köpmannased varit uppenbart påkallad.

Tillika skall iakttagas, att av skattskyldig i räkenskaperna gjord värdesättning

av lagertillgång, som godkänts vid taxeringen till statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt, ej bör, med mindre särskilda omständigheter därtill

föranleda, vid uppskattning av inkomst enligt denna förordning frångås,

försåvitt ej de beträffande räkenskaperna tillämpade grunderna kunna antagas

leda till resultat som i genomsnitt mera avsevärt skilja sig från dem som

framkomma vid tillämpning av föreskrifterna i denna punkt.

c) Har vid taxering till krigskonjunkturskatt åren 1940, 1941 och 1942

eller något av dessa år avdrag åtnjutits för minskning av dold förkrigsreserv

i tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse, och har under

beskattningsåret den avgångna dolda förkrigsreserven genom nybildning

av motsvarande dold reserv helt eller delvis återvunnits, skall ett belopp

svarande mot återvinningen tilläggas vid inkomstuppskattningen för

detta år, dock att, därest återvinning skett av dold förkrigsreserv som minskats

under det beskattningsår som låg till grund för 1940 års taxering till

krigskonjunkturskatt, tillägg för återvinningen i denna del ej skall göras

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

med mera än skillnaden mellan det belopp, för vilket avdrag för minskning

av den dolda förkrigsreserven åtnjutits vid nämnda taxering, och återvinningen

av samma reserv under de beskattningsår, som 1941 och 1942 års

taxeringar avsågo.

Återvinningen under beskattningsåret av avgången dold förkrigsreserv utgöres

av skillnaden mellan å ena sidan det belopp, varmed vid uppskattning

för taxering till krigskonjunkturskatt lagret vid beskattningsårets utgång var

nedskrivet under förkrigspriset, och å andra sidan det belopp, varmed lagret

vid beskattningsårets ingång var nedskrivet under nämnda pris, dock

högst skillnaden mellan det belopp, varmed dold förkrigsreserv minskats

under tidigare beskattningsår, och det belopp som motsvarar återvinning av

sådan reserv under de beskattningsår, som 1941 och 1942 års taxeringar avsågo.

Avdrag för minskning av dold förkrigsreserv vid taxering till krigskonjunkturskatt

år 1940 skall anses hava åtnjutits högst med det belopp, som

motsvarar den vid nämnda taxering uppskattade merinkomsten.

d) För värdeminskning å maskiner, inventarier, byggnader eller andra dylika

tillgångar för stadigvarande bruk medgives i regel avdrag efter samma

grunder som tillämpats vid uppskattning enligt denna förordning av inkomsten

för sista förkrigsinkomståret, eller, där beräkning efter sådan grund

ej kan ske, med belopp motsvarande den med utgångspunkt från anskaffningskostnaden

beräknade verkliga värdeminskningen. Avdrag för värdeminskning

överstigande den normala av sådant slag, som avses i punkt 3 c)

fjärde stycket anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen, medgives i den

mån denna värdeminskning visas hava uppkommit under beskattningsåret

och motsvarande avdrag skett i räkenskaperna. I räkenskaperna gjort avdrag

å tillgång som nu sagts för överpris eller merkostnad av sådant slag, som angles

i femte stycket nämnda anvisningspunkt, skall likaledes få åtnjutas,

dock, där ej särskilda omständigheter till annat föranleda, högst med så stort

belopp att det vid ifrågavarande beskattning återstående oavskrivna värdet

å tillgången nedbringas till en och en fjärdedel gånger det pris den kan anses

hava betingat vid utgången av augusti 1939. Att provisorisk skattepåföring

kan ske av den krigskonjunkturskatt, som belöper på återstoden av det i

räkenskaperna gjorda avdraget, framgår av 17 §.

Beträffande industriella nybyggnader och nyanskaffade maskinutrustningar

eller dylikt, som införlivas med vederbörande anläggningar för stadigvarande

bruk, kan sådan omständighet som bör föranleda större avdrag för

överpris än nyss sagts ofta anses vara för handen. Kan det med hög grad

av sannolikhet förutses att en tillgång skall helt förlora sitt värde efter krigets

slut, bör avdrag få ske för hela anskaffningskostnaden, om motsvarande

avdrag skett i räkenskaperna. Såsom exempel på sådan omständighet som må

föranleda större avdrag för överpris än nyss sagts må vidare framhållas det

fall att fartyg eller annan tillgång för stadigvarande bruk gått förlorad och

annan liknande tillgång anskaffats i dess ställe. I dylikt fall må avdrag för

överpris åtnjutas högst med så stort belopp att det vid ifrågavarande beskatt
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

27

ning återstående oavskrivna värdet nedbringas till förkrigsvärdet å den nyanskaffade

tillgången eller, om detta värde överstiger motsvarande värde för

den förlorade tillgången, till summan av förkrigsvärdet å denna tillgång och

— i regel — en och en fjärdedel gånger det belopp varmed förkrigsvärdet å

den nyanskaffade tillgången överstiger förkrigsvärdet å den förlorade tillgången.

I vissa fall kan Kungl. Maj:t med stöd av särskilt av riksdagen meddelat

bemyndigande att medgiva eftergift beträffande krigskonjunkturskatt

fastställa särskild grund för beräkning av avdrag för överpris eller merkostnad.

e) Beträffande rörelse, för vilken ej förts handelsböcker och beträffande

vilken på den grund ovan givna bestämmelser örn i räkenskaperna vidtagna

åtgärder ej kunna tillämpas, må i motsvarande avseende hänsyn tagas till

vad som i det särskilda fallet synes skäligt.

f) Avdrag för avsättning till konjunkturinvesteringsfond eller investeringsfond

är ej medgivet, ej heller avdrag för omkostnad som uppenbarligen

haft till syfte att nedbringa beskattningen för beskattningsåret. Vad angår

representation o. dyl. i större omfattning än under förkrigsinkomståren bör

avdrag för omkostnaden medgivas endast i den mån den betingats av rörelsens

utvidgning eller andra särskilda förhållanden.

Avdrag för kostnad för pensionering av anställda eller annat likartat ändamål

med belopp överstigande medeltalet av liknande avdrag för förkrigsinkomståren

medgives allenast i den mån kostnadsökningen kan anses erforderlig

för normal årsavsättning på grund av ökade verkliga förpliktelser

eller dylikt förhållande. Har sådan förpliktelse ingåtts efter utgången av

augusti 1939, iakttages, dels att avdrag ej medgives i den mån med kostnaden

avses att åt någon bereda högre pension än dubbla det belopp som angles

i 9 § tredje stycket lagen den 18 juni 1937 om aktiebolags pensionsoch

andra personalstiftelser, i förekommande fall förenad med s. k. kapitalunderstöd

å högst 4,000 kronor, dels att avdrag för s. k. övergångskostnad

ej medgives med mera än en tiondel av hela det belopp av sådan kostnad

som härrör av den ökade förpliktelsen i den mån den ej avser högre pensioner

än nyss sagts, dels ock att i regel avdrag ej medgives med högre belopp

än i medeltal 4,000 kronor för en var av de befattningshavare som pensioneringen

avser.

g) Har skattskyldig i rörelse under beskattningsåret tillgodogjort sig produkter

från eget jordbruk och utvisar på grund av den i räkenskaperna tilllämpade

prissättningen rörelsen inkomstökning och jordbruket inkomstminskning,

skall för utjämning härutinnan vid inkomstuppskaltning enligt

denna förordning beträffande nämnda produkter tillämpas skälig högre prissättning

med sammanlagt högst det belopp som motsvarar summan av inkomstminskningen

å jordbruket och det å jordbruket belöpande utjämningsavdraget.

h) Vid uppskattning av bankaktiebolags inkomst må avdrag medgivas med

belopp motsvarande den vinst, som för iakttagande av bestämmelserna i 49 §

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

lagen om bankrörelse rörande inlåningens förhållande till bolagets egna fonder

användes för avsättning till dylika fonder.

i) Huru vid fastställande av inkomsten för beskattningsåret förfaras skall

med utdelning å svenska aktier och andelar i svenska ekonomiska föreningar

samt med beräkning av ränta å eget kapital nedlagt i rörelsen framgår av

punkterna 5 och 8 här nedan.

5. I rörelseinkomsten för annan rörelseidkare än sådan som bedriver penningrörelse

inräknas ej beträffande vare sig förkrigsinkomståren eller beskattningsåret

behållen utdelning å svenska aktier eller å andelar i svenska ekonomiska

föreningar.

6. Har skattskyldig enligt vad därom är särskilt stadgat vid taxeringen

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt från summan av sina inkomster

från olika förvärvskällor åtnjutit avdrag för belopp, som utgivits såsom

gåva för luftvärnet eller luftskgddet eller för hemvärnet eller dess underavdelningar

eller till sjövärnskåren eller densamma underställda sjövärnsflottiljer,

skall enligt denna förordning motsvarande avdrag göras vid uppskattning

av inkomst av till rörelse hänförlig förvärvskälla, från vilken gåvan

utgått.

7. Vid beräkning av uppskattad merinkomst av uppfinnarverksamhet skall

iakttagas, att den under beskattningsåret åtnjutna intäkten genom exploatering

av viss uppfinning, vare sig den utgjort engångsersättning eller royalty

eller dylikt, till en del kan vara att betrakta såsom gottgörelse för kostnader

i samband med uppfinningen, däri inräknad ersättning för uppfinnarens eget

förberedande arbete. I följd härav bör i fall, då det förberedande arbetet med

uppfinningen påbörjats under tidigare år, inkomsten för beskattningsåret

minskas med det belopp som kan anses motsvara gottgörelse för sådana

kostnader, i den mån avdrag för desamma ej utnyttjats vid taxering till krigskonjunkturskatt

tidigare år, och det mot kostnaderna svarande beloppet skäligen

fördelas på den tid under vilken det förberedande arbetet pågått. I förekommande

fall bör alltså hänsyn till nämnda kostnader tagas även vid fastställande

av jämförelseinkomsten för förvärvskällan.

8. a) För vartdera förkrigsinkomståret så ock för beskattningsåret skall

vid taxeringen angivas beräknad ränta d eget kapital i rörelsen efter en räntefot

av fem procent samt, därest det egna kapitalet under beskattningsåret

ökats sedan förkrigsinkomståren, beträffande kapitalökningen efter en räntefot

av sex procent. Ingår i kapitalökning, som uppkommit genom besparing

av vinstmedel från tidigare år, kapital som ej under någon del av beskattningsåret

använts i rörelsen utan varit insatt i bank eller eljest utlånat eller

tillfälligt disponerat utom rörelsen, må dock ej ränta å detta kapital beräknas

till högre belopp än som faktiskt tillkommit den skattskyldige. Vad angår

jämförelseåret skall räntan beräknas å det egna kapital, som anses då

hava varit nedlagt i rörelsen, därvid räntan beräknas till medeltalet av räntorna

för förkrigsinkomståren, såvitt ej annan grund än medeltalsberäkning

tillämpats vid jämförelseinkomstens fastställande, i vilket fall räntan bör

beräknas efter grund som finnes skälig.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 193.

29

b) Såsom eget kapital i rörelsen utom i fall som avses i 4 § 6 mom. anses

det belopp, varmed tillgångarna överstiga skulderna enligt den värdesättning,

som skett i räkenskaperna,

dock att beträffande kapital nedlagt i maskiner, inventarier, byggnader

eller andra dylika tillgångar för stadigvarande bruk hänsyn skall tagas till

den särskilda värdesättning av tillgångarna, som ligger till grund för inkomstuppskattningen

enligt denna förordning, såtillvida att i eget kapital inräknas,

för andra förkrigsinkomståret hälften av skillnaden mellan de i räkenskaperna

för första förkrigsinkomståret gjorda avskrivningarna och de vid inkomstuppskattningen

för samma år medgivna avskrivningarna samt för beskattningsåret

hälften av skillnaden mellan i räkenskaperna gjorda och vid

inkomstuppskattningen medgivna avskrivningar för vart och ett av förkrigsinkomståren

och de beskattningsår, för vilka taxering till krigskonjunkturskatt

därefter ägt rum, eller, därest de vid inkomstuppskattningen för nämnda

år medgivna avskrivningarna äro större än de i räkenskaperna verkställda,

eget kapital minskas med hälften av det överskjutande beloppet,

samt att beträffande kapital nedlagt i fartyg, som använts i rörelsen under

båda förkrigsinkomståren men försålts eller förlorats före beskattningsårets

ingång, i eget kapital för vartdera förkrigsinkomståret inräknas hälften av

den dolda reserv i fartyget, som enligt räkenskapernas värdesättning fanns

vid första förkrigsinkomstårets ingång.

Vid beräkning av eget kapital skall iakttagas, bland annat,

att i tillgångarna ingående värde å svenska aktier eller andelar i svenska

ekonomiska föreningar icke skall medräknas för annan skattskyldig än sådan,

som bedriver penningrörelse,

att avskrivnings-, förnyelse- eller annan liknande fond skall räknas såsom

skuld, i den mån den motsvaras av bokfört värde å tillgång, till vilken den

hänför sig,

att såsom skuld skall räknas investeringsfond för ersättande av förkrigslager,

att avsättning i räkenskaperna för framtida skattebetalning ej skall räknas

såsom skuld, samt

att i eget kapital ej inräknas årets vinst, medan å andra sidan årets förlust

ej får avräknas.

Beträffande rörelseidkare, vilken i sina räkenskaper upptagit andra tillgångar

och skulder än sådana hänförliga till rörelsen, iakttages, att bedömandet

av vad som skall anses hava hört till rörelsen eller ej för förkrigsinkomståren

och beskattningsåret bör ske efter såvitt möjligt likformiga grunder.

Vid beräkning av eget kapital i fall som avses i 4 § 6 mom. skall vad i

denna punkt stadgas äga motsvarande tillämpning med iakttagande därjämte

att fastighet, som vid tillämpning av ovan meddelade bestämmelser upptagits

till belopp understigande det vid sista förkrigsinkomstårets utgång gällande

taxeringsvärdet, må vid beräkningen upptagas till nämnda belopp. Vad nu

stadgats äger ej avseende å sådan del av fastighets värde som vid taxeringen

redovisats såsom särskilt maskinvärde.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj-.ts proposition nr 193.

9. Vid fastställande av uppskattad merinkomst av viss förvärvskälla i rörelse

förf ares på följande sätt:

Från inkomsten för beskattningsåret avdrages jämförelseinkomsten. Omfattar

beskattningsåret längre eller kortare tid än tolv månader, ökas eller

minskas jämförelseinkomsten med hänsyn därtill. Om rörelse i förvärvskällan

bedrivits endast under del av beskattningsåret, avdrages allenast motsvarande

del av jämförelseinkomsten.

Det erhållna skillnadsbeloppet minskas i förekommande fall med sådant

belopp, varmed enligt punkt 8 beräknad ränta för beskattningsåret överstiger

räntan för jämförelseåret, eller ökas med sådant belopp, varmed räntan för

beskattningsåret understiger räntan för jämförelseåret, därvid iakttages att,

om jämförelseinkomsten beräknas för längre eller kortare tid än ett år, ränteskillnaden

i motsvarande mån jämkas.

10. Vid beräkning av uppskattad inkomstminskning — däri i förekommande

fall inräknas underskott — skola de bestämmelser, som gälla för beräkning

av, uppskattad merinkomst, äga motsvarande tillämpning. Uppskattad

inkomstminskning framkommer alltså efter tillägg eller avdrag i förekommande

fall av beräknad ränta å minskning eller ökning av eget kapital.

Emellertid skall, där jämförelseinkomsten fastställes till högre belopp än medeltalet

av inkomsterna för förkrigsinkomståren, beloppet av uppskattad inkomstminskning

bestämmas med utgångspunkt från nämnda medeltal, och

skall så förfaras även i det fall, då medeltalet betecknar ett underskott. Örn

den skattskyldige ej haft förvärvskällan under båda förkrigsinkomståren, må

beloppet av uppskattad inkomstminskning bestämmas efter grund som finnes

skälig.

11. a) Avdrag för minskning av dold förkrigsreserv i tillgångar avsedda

för omsättning eller förbrukning i rörelse ifrågakommer endast i samband

med lagerminskning.

Såsom dold förkrigsreserv anses enligt 4 § 4 mom. första stycket det belopp,

varmed tillgångens verkliga värde vid krigsutbrottet visas hava överstigit

dess i beskattningshänseende enligt denna förordning gällande värde vid

nämnda tidpunkt. Har ej enligt punkt 4 b) här ovan utredning företetts rörande

lagret vid krigsutbrottet, må emellertid såsom dold förkrigsreserv antagas

det belopp, varmed lagrets verkliga värde vid sista förkrigsinkomstårets

utgång visas hava överstigit dess i beskattningshänseende enligt denna förordning

då gällande värde.

Det verkliga värdet av lagertillgång bestämmes efter tillgångens förkrigspris,

varmed, såsom framgår av punkt 4 b) här ovan, förstås kostnaden för

att anskaffa tillgångar av ifrågavarande slag vid krigsutbrottet eller, därest

lagret vid sista förkrigsinkomstårets utgång räknas såsom förkrigslager, vid

sistnämnda tidpunkt.

Med tillgångs i beskattningshänseende enligt denna förordning gällande

värde förstås, där den dolda förlcrigsreserven fastställes med hänsyn till förhållandena

vid krigsutbrottet, summan av det bokförda värdet vid sista förkrigsinkomstårets

utgång och den verkliga anskaffningskostnaden för den

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

31

lagerökning som skett från denna tidpunkt till krigsutbrottet, och, där den

dolda förkrigsreserven fastställes med hänsyn till förhållandena vid sista förkrigsinkomstårets

utgång, det bokförda värdet vid denna tidpunkt.

Minskning av dold förkrigsreserv under beskattningsåret utgöres följaktligen

av skillnaden mellan å ena sidan det belopp, vartill den dolda förkrigsreserven

vid beräkning enligt ovan angivna grunder uppgått, och å andra

sidan det belopp, varmed lagret vid beskattningsårets utgång vid uppskattning

enligt denna förordning var nedskrivet under förkrigspris, med avdrag

av skillnaden mellan det belopp, varmed dold förkrigsreserv minskats under

tidigare beskattningsår, och det belopp som motsvarar återvinning av sådan

reserv under de beskattningsår, som 1941 och 1942 års taxeringar avsågo.

b) Vid beräkning av dold förkrigsreserv i maskiner, inventarier eller andra

dylika tillgångar för stadigvarande bruk skall med verkliga värdet å sådan

tillgång vid utgången av augusti 1939 förstås dess försäljningsvärde vid

nämnda tidpunkt.

12. Vad angår bevisning enligt 4 § 4 mom. andra stycket må såsom exempel

på omständigheter, som den skattskyldige kan med bärande sannolikhetsskäl

ådagalägga, anföras,

att inkomstökningen helt eller delvis i följd av vidtagna rationaliseringsåtgärder

skulle hava uppkommit även om förhållanden som omförmälas i 1 §

ej inträffat,

eller att till följd av sådana före utgången av augusti 1939 ingångna leveransavtal,

som icke haft samband med eller sin grund i förhållanden som omförmälas

i 1 §, inkomstökningen skulle hava uppkommit även om sådana förhållanden

ej inträffat,

eller att inkomstökningen helt eller delvis framstår som ett naturligt led

i en utveckling, vilken icke haft samband med eller sin grund i förhållanden

som omförmälas i 1 §.

13. När Kungl. Maj:t jämlikt föreskriften i 4 § 5 mom. bestämt särskild

grund för fastställande huru stor del av uppskattad merinkomst skall antagas

hava berott på förhållanden som avses i 1 §, är skattskyldig likväl berättigad

att med bärande sannolikhetsskäl ådagalägga, att merinkomsten ej

till någon del eller endast till mindre del berott av sådana förhållanden. Förebringas

å andra sidan vid taxeringen beträffande viss skattskyldig bärande

sannolikhetsskäl för att merinkomsten till större del eller i sin helhet berott

på förhållanden som i 1 § avses, skall den taxerade merinkomsten bestämmas

med hänsyn därtill.

Uppskattad merinkomst, som hänför sig till livförsäkringsrörelse eller till

yrkesmässigt bedriven vetenskaplig, litterär eller konstnärlig verksamhet,

verksamhet som läkare, veterinär, tandläkare, konsulterande ingenjör eller

arkitekt eller därmed jämförlig yrkesutövning, skall antagas ej hava berott

på förhållanden som avses i 1 §, såvitt ej bärande sannolikhetsskäl förebringas

för att merinkomsten berott på sådana förhållanden. Kungl. Maj:t äger jämväl

för särskilt bestämt annat slag av till rörelse hänförlig verksamhet än nu

sagts bestämma att den skall i avseende varom här är fråga likställas med

sådan verksamhet.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

14. Beträffande handelsbolag, kommanditbolag, enkelt bolag eller rederi

sker uppskattning av inkomst med motsvarande tillämpning av de i 3 och 4 §§

meddelade bestämmelserna. För företaget såsom sådant bestämmes uppskattad

merinkomst eller inkomstminskning samt fastslälles i vad mån denna

skall antagas hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §, varjämte

utjämningsavdrag som i 3 § sista stycket sägs beräknas. Av sålunda fastställt

belopp påföres envar av delägarna vad på honom belöper för att vid beräkning

av den taxerade merinkomsten medräknas som om fråga vore om

en delägarens egen förvärvskälla. Med hänsyn till bestämmelserna i 11 § om

skattens beräkning skall envar delägare jämväl påföras på honom belöpande

jämförelseinkomst. Motsvarande skall gälla beträffande delägare i s. k. gruvbolag.

Därjämte iakttages, att vid bestämmande av den taxerade merinkomsten

beträffande delägare, för vilken den på honom belöpande jämförelseinkomsten

ej uppgår till 3,000 kronor, skall, därest delägaren deltagit i företagets

skötsel och därav haft sin huvudsakliga försörjning, beräknas ett extra

avdrag svarande mot det belopp varmed den på delägaren belöpande jämförelseinkomsten

understiger 3,000 kronor. I fall som nu sagts skall vid tilllämpning

av bestämmelserna i 11 § såsom jämförelseinkomst anses ett belopp

av 3,000 kronor.

till 5 §.

1. För beräkning av den uppskattade merinkomsten av jordbruk erfordras,

att nettointäkten av jordbruksfastighet dels för beskattningsåret dels

för vart och ett av förkrigsinkomståren uppdelas på det sätt, att till nettointäkt

av skogsbruk hänföras intäkter av skogsbruk enligt 21 § c) kommunalskattelagen

med avdrag för därpå belöpande omkostnader, medan till nettointäkt

av jordbruk hänföras övriga enligt nämnda paragraf till intäkter av

jordbruksfastighet hänförliga intäkter med avdrag för därpå belöpande omkostnader.

I fall, där utredning om en specificerad uppdelning av omkostnader på

jordbruk och skogsbruk ej kan förebringas, må i regel kunna förfaras så, att

för vart och ett av förkrigsinkomståren och beskattningsåret såsom omkostnader

för skogsbruk upptages, förutom vid beräkning av nettointäkten av

jordbruksfastighet gjort avdrag för värdeminskning å skog, ett belopp motsvarande

viss procent av de i nettointäkten ingående bruttointäkterna av

olika slag av skogsprodukter, medan till omkostnader för jordbruk hänföras

samtliga de vid nettointäktens beräkning avdragna utgifterna i den mån de

överstiga de för skogsbruk på sätt nyss sagts upptagna omkostnaderna. Procentsatser

för beräkning av omkostnader för förvärvande av intäkter av

olika slag av skogsprodukter fastställas av Kungl. Majit efter förslag av den

centrala krigskonjunkturskattenämnden. Där sådan procentsats ej fastställts,

må, om ej utredning om en specificerad uppdelning av omkostnaderna kan

förebringas, dessa beräknas efter grund som finnes skälig. Rörande fördel
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

33

ningen av omkostnaderna mellan jordbruk och skogsbruk, när jordbruket

visar underskott, se punkt 5 första stycket av anvisningarna till 6 §.

Sedan uppdelning av intäkter och omkostnader på jordbruk och skogsbruk

ägt rum, skall för fastställande av den uppskattade merinkomsten av

jordbruk, under iakttagande av vad nedan föreskrives, beräknas det belopp,

varmed intäkterna av jordbruk med avdrag för därpå belöpande omkostnader

under beskattningsåret överstiga motsvarande jämförelseinkomst.

2. Vid bestämmande av den uppskattade merinkomsten skall sådan avvikelse

ske från uppskattningen enligt förordningen örn statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt som erfordras för att åstadkomma likformighet i inkomstuppskattningen

för förkrigsinkomståren och beskattningsåret. Om exempelvis

under beskattningsåret minskning skett av kreatursbesättningen genom nedslagning

i större omfattning än som brukat förekomma vid ifrågavarande

jordbruk och i större omfattning än som där förekommit under förkrigsinkomslåren,

bör ett med hänsyn därtill avvägt belopp avräknas. Därjämte

bör beaktas om i mera avsevärd omfattning sådana onormala omkostnader

under något av förkrigsinkomståren eller beskattningsåret förekommit

för reparationer, inköp av levande djur m. m., som ej uppvägts av motsvarande

ökning av intäkterna under året. Hava sådana omkostnader förekommit,

bör skälig jämkning göras i inkomstuppskattningen för det år på vilket

de belöpa, dock under iakttagande att, därest omkostnader som nu avses

förekommit under beskattningsåret, avdrag i allt fall skall medgivas i den

mån desamma överstiga det belopp motsvarande kostnader skulle hava utgjort

vid utgången av augusti 1939. Därest under beskattningsåret nyuppsättning

av inventarier eller ny-, till- eller ombyggnad å för jordbruket nödiga

driftbyggnader eller till jordbruket hänförlig grundförbättring å fastigheten

ägt rum, må jämväl avdrag för kostnaden härför medgivas i den mån den

överstiger det belopp, vartill kostnaden för motsvarande nyuppsättning eller

arbeten skulle hava uppgått vid utgången av augusti 1939, eller, därest nyuppsättning

skett av tillgång som kan anses hava väsentligt värde endast

så länge förhållanden som avses i 1 § föreligga, det värde tillgången kan

antagas komma att äga sedan kriget upphört.

Inkomst för förkrigsinkomståren beräknas allenast för den eller de fastigheter,

som den skattskyldige ägt eller brukat under beskattningsåret.

Har skattskyldig i rörelse under beskattningsåret tillgodogjort sig produkter

från eget jordbruk och utvisar på grund av den i räkenskaperna tillämpade

prissättningen jordbruket inkomstökning men rörelsen inkomstminskning,

skall för utjämning härutinnan vid inkomstuppskattning enligt denna förordning

beträffande nämnda produkter tillämpas lägre prissättning med sammanlagt

högst det belopp som motsvarar summan av inkomstminskningen å

rörelsen och det å rörelsen belöpande utjämningsavdraget. Därvid iakttages,

alt prissänkningen skall anses belöpa å jordbrukets ifrågavarande produkter

i förhållande lill de i räkenskaperna redovisade försäljningsprisen.

3. Såsom jämförclscinkomst skall i regel upptagas medeltalet av inkomsterna

för båda förkrigsinkomståren. Ilar den skattskyldige ej under för
Bihang

till riksdagens protokoll 19i3. 1 saini. Nr 193. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

krigsinkomståren bedrivit samma jordbruk som under beskattningsåret under

förhållanden jämförbara med förhållandena under detta år eller hava förkrigsinkomståren

visat underskott eller eljest uppenbart onormala resultat, må

i stället för medeltalet av inkomsterna för förkrigsinkomståren annat belopp,

som finnes skäligt, upptagas såsom jämförelseinkomst. Har den skattskyldige

ej under förhållanden jämförbara med förhållandena under beskattningsåret

bedrivit samma jordbruk under båda förkrigsinkomståren men under

ett av dessa år, och kan det anses att avkastningen av jordbruket under

detta år ungefärligen motsvarat den genomsnittliga avkastningen av ett liknande

jordbruk i trakten för båda förkrigsinkomståren, må vid jämförelseinkomstens

bestämmande hänsyn tågås till inkomsterna under detta år, som

örn dessa vore medeltal för båda åren. I förekommande fall må eljest beaktas

resultat, som under förkrigsinkomståren eller något av dessa utvunnits

av annan, vilken då bedrivit jordbruk å samma fastighet.

För fysisk person, som av jordbruket haft sin huvudsakliga försörjning, må

jämförelseinkomsten ej bestämmas till lägre belopp än 3,000 kronor.

Den vid taxering till krigskonjunkturskatt senast fastställda jämförelseinkomsten

bör frångås endast om särskilda skäl därtill föranleda.

4. Ränta å minskning av eget kapital i jordbruket beräknas efter en räntefot

av fem procent, ränta å ökning av sådant kapital efter en räntefot av

sex procent. Ökning av eget kapital i jordbruket anses i regel hava ägt rum

vid avbetalning av skuld, som hänfört sig till jordbruket, samt vid nedläggande

av eget kapital i samband med ny-, till- eller ombyggnad eller därmed

jämförlig förbättring eller vid en mera omfattande nyuppsättning av inventarier

för stadigvarande bruk å fastigheten eller dylikt, men ej om avbetalning

skett av annan skuld än nu sagts även om denna varit intecknad i fastigheten.

Hänsyn till ökning av eget kapital tages endast då den skattskyldige

förebringar tillfredsställande utredning rörande ökningen.

5. Såsom taxerad merinkomst av jordbruk skall, där ej utredning som avses

i nästa punkt förebringas, upptagas den uppskattade merinkomsten med

avräkning av dels ett belopp utgörande tio procent av den uppskattade merinkomsten,

avsett att täcka av kriget förorsakad värdeminskning genom försämrad

hävd med mera, dels ock ett belopp svarande mot utjämningsavdrag

som i 3 § sista stycket sägs, utgörande femton procent av jämförelseinkomslen.

6. Skattskyldig som vill framställa yrkande att den efter det i punkt 5 omförmälda

avdraget å tio procent återstående uppskattade merinkomsten skall

anses helt eller delvis ej hava berott på förhållanden som i 1 § sägs, har att

till stöd för yrkandet förete erforderlig utredning.

Därvid gäller såsom huvudregel, att i taxerad merinkomst inräknas endast

i bruttointäkten ingående prisstegring vid avyttring eller uttag till egen rörelse

av produkter från jordbruket utöver vad som erfordrats för att dels

täcka omkostnadernas ökning i förhållande till prisläget före krigsutbrottet

dels utgöra kompensation för förhållanden som avses i 3 § sista stycket. Hänsyn

tages därvid ej till ökning av värdet å fri bostad å fastigheten eller av

andra naturaförmåner från denna. Ingår i den uppskattade merinkomsten in
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 193.

35

komstökning på grund av tillfällig uthyrning eller av körslor eller dylikt i

större omfattning än normalt, skall den upptagas i den taxerade merinkomsten

i den mån den kan med sannolikhet anses hava berott på förhållanden som avses

i 1 §, även om den ej uppkommit på grund av prisstegring. Inkomstökning

å arrende eller dylikt upptages i den taxerade merinkomsten endast i den mån

den kan med sannolikhet anses hava berott på förhållanden som avses i 1 §.

Kompensation för förhållanden som avses i 3 § sista stycket skall vid utredning

enligt denna punkt beräknas till femton procent av den vinst, som

skulle hava uppkommit, därest avyttring eller uttag till egen rörelse av jordbruksprodukter

av samma slag som under beskattningsåret ägt rum under förkrigsinkomståren.

Prisstegring utöver vad som erfordrats för att täcka omkostnadernas ökning

och utgöra kompensation för förhållanden som avses i 3 § sista stycket

beräknas normalt å bruttointäkterna för beskattningsåret efter procentsatser

som av Kungl. Majit fastställas efter förslag av den centrala krigskonjunkturskattenämnden

eller, där sådan procentsats ej fastställts, efter procentsats

som finnes skälig. Om det av skattskyldig eller beskattningsmyndighet

visas att å gjorda försäljningar under beskattningsåret tillämpats priser

vilka för den skattskyldige genomsnittligt innefattat en mindre eller större

prisstegring än som beräknats med tillämpning av fastställda procentsatser,

skall dock hänsyn därtill tagas vid den taxerade merinkomstens fastställande.

till 6 §.

1. Den grundläggande principen i fråga om krigskonjunkturbeskattning

av skogsbruk är att beskattning endast sker av det belopp som motsvarar

prisstegring å i skogsbruket tillgodogjorda skogsprodukter i förhållande till

det genomsnittliga prisläget under förkrigsinkomståren i den mån denna prisstegring

överstiger omkostnadernas ökning sedan sagda tid. Beskattningen

reduceras ytterligare dels genom kompensation för förhållanden som avses

i 3 § sista stycket, dels genom särskilt avdrag med syfte bland annat att

befordra med hänsyn till folkhushållningen önskvärda avverkningar, ett

avdrag som blir högre i den mån avverkningen överstiger viss storlek. Eftersom

inkomsterna av skogsbruk för såväl förkrigsinkomståren som beskattningsåret

äro beroende av virkesutlagens storlek och således ej utgöra lämplig

grund för att jämföra den skattskyldiges verkliga ekonomiska förmåner

under de olika åren, skall någon uppskattad merinkomst av skogsbruk ej fastställas.

Beskattningen begränsas däremot på det sätt alt den taxerade merinkomsten

ej må beräknas lill högre belopp än som av den skattskyldige kan

visas hava utgjort nettointäkt av skogsbruk under beskattningsåret. Den närmare

innebörden av dessa regler framgår av följande punkter.

2. För beräkning av den laxerade merinkomsten i annat fall än som avses

i punkt 4 skall i första hand fastställas det belopp som motsvarar prisstegringen

i förhållande till det genomsnittliga prisläget under förkrigsinkomståren

å de under beskattningsåret avyttrade eller för förädling eller förbrukning

i egen rörelse uttagna skogsprodukterna, i den mån prisstegringen över
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Majlis proposition nr 193.

stiger vad som erfordrats för att täcka omkostnadernas ökning. Prisstegringen

torde vanligen kunna beräknas procentuellt å bruttointäkterna beträffande

olika produkter.

Kompensation för förhållanden som avses i 3 § sista stycket beräknas till

femton procent av den vinst, som skulle hava uppkommit, därest avyttring

eller uttag för förädling eller förbrukning i egen rörelse av skogsprodukter

av samma slag som under beskattningsåret ägt rum under förkrigsinkomståren.

Från det vid tillämpning av andra stycket framkomna återstående beloppet

medgives särskilt avdrag med syfte bland annat att befordra med hänsyn

till folkhushållningen önskvärda avverkningar. Dylikt avdrag utgör fem procent

å bruttointäkten av den ifrågavarande avverkningen i dess helhet å

samtliga den skattskyldige tillhöriga fastigheter samt, om avverkningen överstigit

nedan angiven virkeskvantitet, därutöver hälften av det resterande

återstående beloppet till den del det belöper å den överskjutande avverkningen.

Kungl. Majit äger att, om särskild anledning därtill uppstår, för särskilda

virkesslag förordna om större nedsättning än som nu sagts. Örn bruttointäkten

av avverkningen är väsentligt högre än som normalt kan påräknas för

en dylik avverkning, beräknas dock avdraget endast å så stort belopp som

kan anses motsvara normal bruttointäkt. Den virkeskvantitet till vilken enligt

vad nyss sagts hänsyn skall tagas vid bestämmande av avdragets storlek

skall utgöra etthundratrettio procent av det antal kubikmeter virke, som erhålles

genom att med varandra multiplicera de vid senaste fastighetstaxering

tillämpade talen för areal, bonitet och relativ skogsdräng. Det ovan angivna

resterande återstående beloppet fördelas på den avverkning, som uppgår till

respektive överstiger den angivna virkeskvantiteten, i förhållande till antalet

kubikmeter virke inom vardera avverkningsdelen.

Grunder för beräkning av prisstegring som i första stycket sägs och för

kompensation som i andra stycket sägs fastställas av Kungl. Majit efter förslag

av den centrala krigskonjunkturskattenämnden.

Örn den skattskyldige eller beskaltningsmyndighet kan visa att å de försäljningar

eller uttag till egen rörelse, som av den skattskyldige gjorts under

beskattningsåret, tillämpats priser vilka sammanlagt innefattat en mindre

eller större prisstegring än som beräknats med tillämpning av nyss angiven

beräkningsgrund, skall hänsyn därtill tagas vid den taxerade merinkomstens

fastställande. Jämväl i detta fall skall kompensation som i andra stycket

sägs och avdrag som i tredje stycket sägs medgivas.

Avdrag som i tredje stycket sägs skall anses utgöra kompensation jämväl

för det förhållandet att nämnda prisstegring blivit mindre än som kan anses

normalt för ifrågavarande sortiment av sådan anledning som att den skattskyldige

till bränsle avverkat virke vilket normalt kunnat avyttras till massaved

eller dylikt. Dock äger skattskyldig rätt att, i stället för att komma i

åtnjutande av avdrag som nu sagts, om därigenom större förmån erhålles,

åberopa bevisning att prisstegringen på det avverkade virket av dylik anledning

varit mindre än den som normalt skulle kunnat påräknas.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

37

3. Visar den skattskyldige, att hans nettointäkt av skogsbruk i annat fall

än som avses i punkt 4 under beskattningsåret varit mindre än det belopp

som erhålles vid tillämpning av punkt 2, må den taxerade merinkomsten icke

bestämmas till högre belopp än nettointäkten utgjort.

Vid beräkning av nettointäkten av skogsbruk skall från bruttointäkterna avskogsbruk

under beskattningsåret avdrag göras för därpå belöpande omkostnader.

För beräkningen erfordras alltså i regel att nettointäkten av jordbruksfastighet

såvitt angår beskattningsåret uppdelas mellan skogsbruk och

jordbruk på det sätt som angives i punkt 1 av anvisningarna till 5 §. Såsom

omkostnad må upptagas jämväl beräknad skälig kostnad för utav avverkning

föranledda efterföljande röjnings- oell liknande arbeten så ock kostnad

för utav avverkningen direkt förorsakad aterplantering, ändå att kostnaderna

ej hänföra sig till beskattningsåret. Har under beskattningsåret nedlagts

dylik kostnad, för vilken avdrag medgivits vid taxering lill krigskonjunkturskatt

redan för tidigare beskattningsår, får sådant belopp ej ånyo avdragas.

Därest under beskattningsåret nyuppsättning av inventarier eller ny-, tilleller

ombyggnad å för skogsbruket nödiga driftbyggnader eller till skogsbruket

hänförlig grundförbättring å fastigheten ägt rum, må jämväl avdrag

för kostnaden härför medgivas i den mån den överstiger det belopp, vartill

kostnaden för motsvarande nyuppsättning eller arbeten skulle hava uppgått

vid utgången av augusti 1939, eller, därest nyuppsättning skett av tillgång

som kan anses hava väsentligt värde endast så länge förhållanden som avses

i 1 § föreligga, det värde tillgången kan antagas komma att äga sedan

kriget upphört. Såsom omkostnad må i fall, då skog avverkats eller ock

avyttrats utan samband med avyttring av marken, belopp motsvarande avdrag

enligt 22 § 1 mom. andra stycket kommunalskattelagen upptagas endast

om fastigheten förvärvats efter utgången av augusti 1939.

4. I fall, då växande skog avyttrats i samband med avyttring av marken,

beräknas nettointäkt av skogsbruk enligt denna förordning så att från

den för skogen erhållna köpeskillingen avdrag göras dels med ett belopp

svarande mot den växande skogens uppskattade värde vid utgången avaugusti

1939 eller, om skogens för ägaren gällande ingångsvärde var större,

detta värde, dels för de i samband med avyttringen uppkomna kostnaderna

i den mån de belöpa på skogen. Den sålunda beräknade nettointäkten av

skogsbruk, minskad med utjämningsavdrag som i 3 § sisla stycket sägs, utgörande

femton procent å nettointäkten upptages såsom taxerad merinkomst

å avyttringen av den växande skogen. Vid uppskattning av värdet å den

växande skogen vid utgången av augusti 1939 iakttages, alt bevisning rörande

dess storlek i regel ej kan åläggas den skattskyldige. Värdeökningen å den

växande skogen sedan nämnda tidpunkt må följaktligen ej beräknas till

högre belopp än som finnes med sannolikhet svara mot utvecklingen av den

allmänna fastighetsmarknaden beträffande skogsegendomar å orten.

5. I fall, där skattskyldig under beskattningsåret drivit såväl jordbruk

som skogsbruk och jordbruket utvisar underskott, äger den skattskyldige att

opaginerad Kontrollera mot PDF

3S

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

till omkostnader för skogsbruk överföra högst så stor del av omkostnaderna

för jordbruket att underskottet å detta bortfaller.

Har skattskyldig i rörelse under beskattningsåret tillgodogjort sig produkter

från eget skogsbruk och utvisar på grund av den i räkenskaperna tilllämpade

prissättningen rörelsen inkomstminskning, medan taxerad merinkomst

framkommer för skogsbruket, skall för utjämning härutinnan beträffande

nämnda produkter tillämpas lägre prissättning med sammanlagt det

belopp som motsvarar summan av inkomstminskningen å rörelsen och det å

rörelsen belöpande utjämningsavdraget. Därvid iakttages, att prissänkningen

skall anses belöpa å skogsbrukets ifrågavarande produkter i förhållande till

de i räkenskaperna redovisade försäljningsprisen.

Vad sålunda stadgats skall gälla även i fall då skattskyldig i rörelse tillgodogjort

sig produkter från skogsbruk, bedrivet av moder- eller dotterföretag,

och skall i dylikt fall inkomstuppskattningen för båda företagen jämkas

med hänsyn till den tillämpade prissättningen.

6. Vad i punkt 4 av anvisningarna till 9 § stadgas skall äga motsvarande

tillämpning i fall där växande skog avyttrats i samband med avyttring av

marken och intäkten å avyttringen är att hänföra till inkomst av skogsbruk.

till 7 §.

1. Beträffande inkomst av annan fastighet kan det i regel antagas, att

taxerad merinkomst bör upptagas allenast i fall där bruttointäkterna under

beskattningsåret i jämförelse med förkrigsinkomståren ökats på grund av uthyrningsmöjligheter,

som under normala förhållanden ej plägat vara för handen

men under beskattningsåret kunnat utnyttjas, och som kunna med sannolikhet

antagas hava haft sitt upphov i det av krigstillståndet framkallade läget.

Taxering företages därför i regel allenast därest nu angivna förutsättningar

synas vara för handen. Tillika iakttages alt medgivande av utjämningsavdrag

nied femton procent å jämförelseinkomsten påverkar den taxerade

merinkomstens storlek.

2. Vid bestämmande av uppskattad merinkomst skall inkomst för förkrigsinkomståren

beräknas allenast för fastigheter som den skattskyldige innehaft

även under beskattningsåret.

Den vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda

beräkningen av inkomst av annan fastighet skall vid uppskattning av inkomst

enligt denna förordning frångås i den mån följande särskilda föreskrifter därtill

föranleda.

Har fastighet eller del därav, som plägat vara uthyrd, under något av förkrigsinkomståren

ej varit uthyrd men har den varit uthyrd under beskattningsåret,

skall vid uppskattning av inkomsterna för förkrigsinkomståren tillläggas

skäligt hyresbelopp. Avdrag för kostnad för reparation och underhåll

av byggnader beräknas ej för förkrigsinkomståren samt ej heller för beskattningsåret

i vidare mån än kostnaden förorsakats av eller eljest ägt direkt

samband nied de förhållanden som föranlett inkomstökningen eller med anordning

som nödvändiggjorts av krigstillståndet. Värdeminskningsavdrag be
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

räknas ej för förkrigsinkomståren. För beskattningsåret medgives sådant avdrag

endast i den mån värdeminskningen under detta år på grund av verkställd

ny-, till- eller ombyggnad eller annan omständighet kan antagas hava

varit större än under förkrigsinkomståren. Det må emellertid framhållas, att

uthyrning varom här är fråga ofta föranleder skadegörelse eller slitning, som

ej skulle hava uppkommit, om ej uthyrningen ägt rum. Sådant förhållande

må, där ej hänsyn till detsamma tagits genom avdrag för reparation eller

dylikt under beskattningsåret, beaktas vid beräkning av avdrag för värdeminskning.

Har å andra sidan under beskattningsåret kostnad nedlagts för

reparation eller underhåll, som under föregående beskattningsår blivit eftersatt

och på den grund beaktats vid beräkning av värdeminskningsavdrag för

det året, må avdrag för kostnaden ej ånyo medgivas.

3. Såsom jämförelseinkomst skall i regel upptagas medeltalet av inkomsterna

för förkrigsinkomståren. Har den skattskyldige ej under båda förkrigsinkomståren

innehaft samma fastighet eller fastigheter som under beskattningsåret,

må såsom jämförelseinkomst i stället för medeltalet av inkomsterna

för dessa år antagas annat belopp, som finnes skäligt. Har den skattskyldige

ej innehaft samma fastighet eller fastigheter som under beskattningsåret

under hela det förra men under hela det senare förkrigsinkomståret, skall

i regel inkomsten för det senare året vara jämförelseinkomst. Har den skattskyldige

ej innehaft samma fastighet eller fastigheter som under beskattningsåret

under något av förkrigsinkomståren i dess helhet, må beaktas resultat,

som under förkrigsinkomståren eller något av dessa utvunnits av annan,

vilken då innehaft fastigheten. Vid denna jämförelse bör dock iakttagas

den skillnad som må föreligga bland annat med hänsyn till det av de

olika ägarna i fastigheten nedlagda egna kapitalet.

För fysisk person, som av annan fastighet haft sin huvudsakliga försörjning,

må jämförelseinkomsten ej bestämmas till lägre belopp än 3,000 kronor.

Den vid taxering till krigskonjunkturskatt senast fastställda jämförelseinkomsten

bör frångås endast örn särskilda skäl därtill föranleda.

4. Ränta å minskning av eget kapital i fastigheten beräknas efter en räntefot

av fem procent, ränta å ökning av sådant kapital efter en räntefot av sex

procent. Ökning av eget kapital i fastigheten anses i regel hava ägt rum vid

avbetalning av skuld, som hänfört sig till fastigheten, samt vid nedläggande

av eget kapital i samband med ny-, till- eller ombyggnad eller därmed jämförlig

förbättring eller vid en mera omfattande nyuppsättning av inventarier

för stadigvarande bruk å fastigheten eller dylikt, men ej örn avbetalning skett

av annan skuld än nu sagts även om denna varit intecknad i fastigheten.

till 8 §.

1. Såsom likartad med inkomst i form av tantiem m. m. anses exempelvis

sådan inkomst av tjänst som utgår i form av lön eller annan förman från

rörelse, örn och i den mån lönens eller förmånens belopp uppenbarligen påverkats

av rörelsens resultat. 1 den mån ökning av sadan lilli eller förman

får anses motiverad av ett större eller värdefullare arbete betraktas den följaktligen

ej såsom likställd med inkomst av tantiem m. m.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 193.

2. I fråga om inkomst av tillfällig verksamhet såsom uppfinnare skall vad

i punkt 7 av anvisningarna till 4 § stadgats beträffande yrkesmässig uppfinnarverksamhet

äga motsvarande tillämpning.

3. Såsom jämförelseinkomst upptages i regel medeltalet av inkomsterna för

förkrigsinkomståren av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet som avses i

8 § sista stycket. Är det uppenbart att detta medeltal ej utgör ett godtagbart

uttryck för den skattskyldiges normala årsinkomst av sådant slag vid tiden

närmast före krigsutbrottet, skall dock jämförelseinkomsten fastställas till

annat belopp som med hänsyn till omständigheterna kan anses skäligt. Därest

skattskyldig av inkomst som här avses haft sin huvudsakliga försörjning, må

jämförelseinkomsten ej bestämmas till lägre belopp än 3,000 kronor.

Den vid taxering till krigskonjunkturskatt senast fastställda jämförelseinkomsten

bör frångås endast om särskilda skäl därtill föranleda.

till 9 §.

1. Uppskattning av realisationsvinst vid avyttring av fast eller lös egendom

sker enligt de regler som gälla för beräkning av sådan vinst enligt förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, dock att i stället för

priset vid förvärvet må avdragas egendomens uppskattade värde vid utgången

av augusti 1939, örn därigenom större förmån erhålles. Vid uppskattning

av dylikt värde å fast egendom iakttages, att bevisning rörande dess storlek i

regel ej kan åläggas den skattskyldige. Värdeökningen å egendomen efter

nämnda tidpunkt bör följaktligen ej beräknas till högre belopp än som finnes

med sannolikhet svara mot utvecklingen av den allmänna fastighetsmarknaden

å orten. Från realisationsvinsten får avdragas realisationsförlust vid avyttring

av fast eller lös egendom, därvid beaktas, att, örn värdet vid utgången

av augusti 1939 lagts till grund för beräkningen av realisationsvinsten, värdet

vid samma tidpunkt också skall läggas till grund för beräkning av realisationsförlusten,

försavitt värdet a den egendom förlusten avser då var lägre

än kostnaden för förvärvet.

Inkomst av realisationsvinst beräknas ej för förkrigsinkomståren. Örn

skattskyldig mera regelbundet gör försäljningar, exempelvis av aktier, utan

att dock yrkesmässig sådan verksamhet anses föreligga, kan beskattning av

hela den realisationsvinst, som belöper på tiden efter krigsutbrottet, stundom

te sig oskälig. Jämkning av den taxerade merinkomsten bör i sådant fall ske

genom avdrag med skäligt belopp, därvid emellertid märkes, att till utgångspunkt

för avdraget bör tagas realisationsvinsten i sin helhet och ej blott den

del av denna vinst som hänför sig till värdeökning efter krigsutbrottet, samt

att även storleken av försäljningsvinster under de olika åren, som ej äro

skattepliktiga, bör beaktas.

2. Till realisationsvinst enligt 9 § skall icke hänföras sådan intäkt, som

enligt 2 § 1 moni. andra stycket skall inräknas i inkomst av rörelse.

3. Har uppkommen realisationsvinst vid avyttring av tillgång för stadigvarande

bruk under beskattningsåret använts för inköp av tillgång liknande

den avyttrade under sådana förhållanden att avyttringen och inköpet helt

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

41

eller delvis skäligen böra betraktas som ett utbyte av en befintlig tillgång

mot en annan, skall i motsvarande mån realisationsvinsten ej medräknas

vid taxeringen till krigskonjunkturskatt.

4. Har fastighet tagits i anspråk genom expropriation eller eljest avyttrats

under sådana förhållanden att tvångsförsäljning till det allmänna måste anses

vara för handen, och finnes det ej uppenbart, att avyttringen skulle ägt

rum även om tvång icke förelegat, skall den genom överlåtelsen uppkomna

realisationsvinsten icke anses hava berott på förhållanden som omförmälas

i 1 §•

till 10 §.

1. Av 4 § 3 mom. framgår att, om en förvärvskälla inom rörelse utvisar

inkomstökning och en annan inkomstminskning, inkomstminskningen skall

i viss ordning avräknas från inkomstökningen. Av punkt 4 g) av anvisningarna

till 4 § och tredje stycket av punkt 2 av anvisningarna till 5 § framgår

att i förhållande mellan jordbruk och rörelse utjämning i vissa fall skall

enligt särskilda regler äga rum i händelse den ena förvärvskällan utvisar inkomstökning

och den andra inkomstminskning. Utjämning i särskild ordning

skall enligt punkt 5 av anvisningarna till 6 § jämväl i vissa fall ifrågakomma

i förhållande mellan å ena sidan skogsbruk, å andra sidan jordbruk,

därest detta utvisar underskott, eller rörelse, därest denna utvisar inkomstminskning.

Beräkning av inkomstminskning beträffande skogsbruk förutsättes ej enligt

denna förordning kunna ifrågakomma.

Beräkning av inkomstminskning beträffande annan fastighet förutsättes

ej enligt denna förordning kunna ifrågakomma i annat fall än som avses i

punkt 3 här nedan.

Avdrag för realisationsförlust vid avyttring av fast eller lös egendom medgives

enligt 9 § från realisationsvinst å sådan egendom men antages enligt

denna förordning ej kunna ske i andra fall.

2. I övrigt skall avdrag för inkomstminskning under beskattningsåret å

krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla medgivas vid den beskattningsbara

merinkomstens bestämmande enligt följande föreskrifter.

Avdrag för inkomstminskning å rörelse, i den mån utjämning av densamma

ej skett enligt de i punkt 1 första stycket angivna bestämmelserna, skall

medgivas från inkomstökning hänförlig till sådan inkomst, som avses i 2 §

1 mom. e), samt, till den del inkomstminskningen överstiger sådan inkomstökning

och kan antagas hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §,

från taxerad merinkomst å annan förvärvskälla.

Vad sålunda stadgats örn inkomstminskning å rörelse skall i tillämpliga

delar gälla jämväl i fråga örn inkomstminskning hänförlig till sådan inkomst,

som avses i 2 § 1 mom. e), under iakttagande att avdrag för sådan

inkomstminskning i första hand skall ske från inkomstökning å rörelse.

Med inkomstökning å rörelse avses här ovan den uppskattade merinkomsten

minskad med det å rörelsen belöpande utjämningsavdraget. Inkomstökning

hänförlig till sådan inkomst, som avses i 2 § 1 mom. e), skall

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj-.ts proposition nr 193.

beräknas till skillnaden mellan inkomsten under beskattningsåret och motsvarande

inkomst under ett antaget jämförelseår.

Med inkomstminskning å rörelse avses bär ovan summan av den enligt

punkt 10 av anvisningarna till 4 § beräknade uppskattade inkomstminskningen

och ett belopp svarande mot det å rörelsen belöpande utjämningsavdraget.

Beträffande inkomst som avses i 2 § 1 mom. e) skall inkomstminskning

beräknas till skillnaden mellan inkomsten under det antagna

jämförelseåret och inkomsten under beskattningsåret, dock under iakttagande

att inkomstminskningen ej må beräknas till högre belopp än som erhålles

vid motsvarande tillämpning av den för beräkning av taxerad merinkomst

gällande regeln enligt 8 § sista stycket. Inkomstminskning som nu

sagts skall antagas hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §, i

den mån det ej framgår såsom sannolikt att inkomstminskningen ej berott

på sådana förhållanden.

Med inkomst som avses i 2 § 1 mom. e) under ett antaget jämförelseår

förstås, där ej särskilda förhållanden till annat föranleda, medeltalet av inkomster

av motsvarande slag under förkrigsinkomståren.

Beträffande inkomstminskning å jordbruk skall avdrag medgivas från

taxerad merinkomst å annan förvärvskälla, i den mån inkomstminskningen

skall anses hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §. Avdrag medgives

i första hand från taxerad merinkomst av skogsbruk och, till den del

avdraget ej kan sålunda fullt utnyttjas, från taxerad merinkomst å övriga

förvärvskällor, i sista hand från taxerad merinkomst av rörelse. Med inkomstminskning

som nu sagts avses det belopp, som erhålles vid motsvarande

tillämpning av de för beräkning av uppskattad merinkomst å jordbruk

gällande reglerna, med iakttagande tillika, att där jämförelseinkomsten fastställes

till högre belopp än medeltalet av inkomsterna för förkrigsinkomståren,

beloppet av inkomstminskningen skall bestämmas med utgångspunkt

från nämnda medeltal, och skall så förfaras även i det fall, då medeltalet betecknar

ett underskott. Om den skattskyldige ej haft ifrågavarande jordbruk

under båda förkrigsinkomståren, må beloppet av inkomstminskning bestämmas

efter grund som finnes skälig. Av inkomstminskningen skall en fjärdedel

anses hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §, därest ej den skattskyldige

visar, att större del av inkomstminskningen berott på sådana förhållanden.

Vid tillämpning av vad ovan föreskrivits skall iakttagas, att, därest skattskyldig

haft inkomstminskning å en krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla

och inkomstökning å en krigskonjunkturskatt icke underkastad

förvärvskälla samt mellan dessa förvärvskällor finnes sådant samband att

avräkning dem emellan framstår såsom särskilt naturlig, sådan avräkning i

första hand bör ske, oaktat den skattskyldige även haft annan, krigskonjunkturskatt

underkastad förvärvskälla, som utvisar inkomstökning. Vid bedömande

i vad mån inkomstökning å krigskonjunkturskatt icke underkastad

förvärvskälla skall anses föreligga bör jämförelse göras mellan den vid taxering

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för beskattningsåret berak
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 193.

43

Hade inkomsten av förvärvskällan och medeltalet av motsvarande inkomster

under förkrigsinkomståren.

3. Beträffande avdrag för inkomstminskning under de beskattningsår,

1941 och 1942 års taxeringar till krigskonjunkturskatt avsågo, iakttages, att

sådant avdrag skall medgivas från den merinkomst, som återstår sedan de i

10 § 1 mom. omförmälda avdragen, med undantag för det däri omförmälda

avdraget å 3,000 kronor, i förekommande fall gjorts. Vid bedömande av inkomstminskningens

storlek och övriga med avdragsrätten sammanhängande

frågor skola de vid nämnda taxeringar gällande föreskrifterna äga tillämpning.

Därvid märkes, att fråga kan vara antingen örn sådan inkomstminskning,

som vid 1941 och 1942 års taxeringar skulle avdragas innan taxerad

merinkomst av visst slag fastställdes, eller örn sådan inkomstminskning som

fick avdragas enligt 10 § i förordningarna örn krigskonjunkturskatt för åren

1941 och 1942. Avdrag medgives endast i den mån inkomstminskningen kan

anses hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §, under iakttagande

tillika att avdrag för inkomstminskning å annan fastighet må medgivas allenast

från taxerad merinkomst å samma förvärvskälla under beskattningsåret.

Vid beräkning av inkomstminskning å viss förvärvskälla under beskattningsår

som 1942 års taxering avsåg må ej vid tillämpning av 10 § 2

mom. hänsyn tagas till å förvärvskällan belöpande utjämningsavdrag. Vid

bestämmande huruvida avdrag skall anses hava kunnat utnyttjas vid tidigare

års taxeringar skall bortses från det i 10 § omförmälda avdraget å 3,000

kronor.

Inkomstminskning å annan fastighet beräknas med motsvarande tillämpning

av de för beräkning av uppskattad merinkomst å denna förvärvskälla

gällande reglerna ävensom av vad ovan stadgats angående inkomstminskning

å jordbruk för det fall att jämförelseinkomsten fastställes till högre belopp

än medeltalet för förkrigsinkomståren. Inkomstminskning å annan fastighet

skall anses hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 § i den mån

den uppkommit genom att bruttointäkterna under det beskattningsår varom

är fråga i jämförelse med förkrigsinkomståren minskats på grund av att

uthyrningsmöjligheter, som under normala förhållanden plägat vara för handen,

under beskattningsåret ej kunnat utnyttjas på grund av det av krigstillståndet

framkallade läget.

Avdrag som avses i denna punkt, med undantag för avdrag för inkomstminskning

å annan fastighet, tillgodonjutes i första hand från taxerad merinkomst

av förvärvskälla, å vilken inkomstminskningen uppstått. Återstående

avdrag göres från taxerad merinkomst av rörelse och, i den mån avdraget

ej såmedelst kan fullt utnyttjas, från summan av övriga taxerade merinkomster.

till 14—19 samt 21 §§.

t. Ilar värdet av lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning

i rörelse, enligt uppskattning jämlikt punkt 4 b) av anvisningarna till

4 §, sedan sista förkrigsinkomstårets utgång nedgått och har den skattskyldige

i sin balansräkning för beskattningsåret till en särskild varuförnyelsefond,

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

avsedd för nedskrivning av lager som han haft för avsikt att anskaffa i det

avyttrade eller eljest avgångna lagrets ställe, gjort avsättning för vilken avdrag

ej skett vid beräkning av nettointäkten, skall efter därom framställt yrkande

prövningsnämnd jämlikt 14 § besluta provisorisk påföring av krigskonjunkturskalt

under förutsättningar, som framgå av det följande. Har den

skattskyldige redan för föregående beskattningsår fått provisorisk skattepåföring

för dylik fondavsättning, kan ny avsättning givetvis avse endast den

nedskrivning, som ej täckes av den mot den tidigare medgivna provisoriska

skattepåföringen svarande fondavsättningen. Var lagret vid krigsutbrottet

större än vid sista förkrigsinkomstårets utgång, må fondavsättningen avse

lagerminskningen sedan krigsutbrottet, såsom om lagret vid denna tidpunkt

varit lager vid sista förkrigsinkomstårets utgång.

Har fond av den skattskyldige betecknats såsom avsedd för användning

ej allenast till nedskrivning av lagertillgångar utan till inköp av sådana för

lagrets ersättande, skall fonden likväl anses uppfylla de i 14 § angivna villkoren.

Avsättning till investeringsfond för ersättande av förkrigslager skall

godkännas såsom förutsättning för provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt

enligt nämnda paragraf, ehuru avdrag för densamma medgivits vid

nettointäktens beräkning.

Det antages i det följande, att lagret vid utgången av augusti 1939 ej visats

hava varit större än vid sista förkrigsinkomstårets utgång, samt att avsättning

till varulörnyelsefond ej skett för föregående beskattningsår.

Vid bestämmande av den provisoriska skattepåföringen verkställes en summarisk

uppskattning av vad det skulle hava kostat att vid beskattningsårets

utgång anskaffa mot lagerminskningen svarande tillgång, s. k. ersältningslager.

Skillnaden mellan denna kostnad och värdet av ersättningslagret, uppskattat

till det belopp till vilket ersättningslagret enligt punkt 4 b) av anvisningarna

till 4 § lägst må nedskrivas, utgör det belopp varå den provisoriska

skattepåföringen enligt 14 § beräknas. Denna skattepåföring kommer alltså

att avse det belopp, varmed ersättningslagret, örn det anskaffats vid beskattningsårets

utgång, skulle fått nedskrivas enligt denna förordning.

Har vid fastställande av beskattningsbar merinkomst för beskattningsåret

eller tidigare beskattningsår avdrag åtnjutits för minskning av dold förkrigsreserv

i avyttrade eller eljest avgångna lagertillgångar, skall dock motsvarande

belopp — i förekommande fall minskat med belopp som vid taxering

till krigskonjunkturskatt tillagts för återvinning av sådan reserv — avdragas

från ovannämnda skillnadsbelopp. Det belopp, å vilket sålunda provisorisk

skattepåföring må ske? begränsas givetvis även av fondavsättningens storlek.

Att ytterligare begränsning kan ifrågakomma, då fondavsättning tillika

skett enligt 15 §, framgår av punkt 2 här nedan. Den provisoriskt påförda

skatten skall utgöra det belopp, varmed krigskonjunkturskatten skulle hava

minskats, om det belopp, varå den provisoriska skattepåföringen sålunda beräknas,

avdragits från den beskattningsbara merinkomsten.

Om ett senare år ersättningslager anskaffas och med anlitande av varuförnyelsefonden

i bokslutet för året nedskrives enligt grunder, som jämlikt punkt

4 b) av anvisningarna till 4 § skulle kunnat godkännas vid inkomstuppskatt
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

45

ning för det året, skall enligt 21 § den på nedskrivningen belöpande skatten

på framställning av den skattskyldige efter beslut av prövningsnämnd restitueras.

Disponeras fonden för annat ändamål än anskaffning eller nedskrivning

av ersättningslager, upphör i motsvarande mån rätten till restitution. Befinnes

det alt vid tidpunkt, som sedermera fastställes, förutsättningar för restitution

av det provisoriskt påförda skattebeloppet eller del därav ännu ej föreligga,

skall rätten till sådan restitution hava förfallit.

2. Rätten att enligt 15 § erhålla provisorisk skattepåföring genom avsättning

av redovisad årsvinst eller besparade vinstmedel till prisfluktuationsfond

för att trygga sig mot förlust genom prisfall å inköpta men ej levererade varor

avser endast det fall att varorna definitivt inköpts att senare levereras för

visst till beloppet bestämt pris. Skulle, därest de varor avtalet avser hade

levererats vid beskattningsårets utgång, varulagret hava bragts upp till större

storlek än vid beskattningsårets ingång, bör iakttagas, att jämlikt punkt 4 b)

av anvisningarna till 4 § rätten till nedskrivning är mera begränsad beträffande

det överskjutande lagret än beträffande ersättningslagret.

Sker provisorisk skattepåföring för avsättning till prisfluktuationsfond,

medgives provisorisk skattepåföring för avsättning till varuförnyelsetond enligt

14 § ej i större utsträckning än sådan skattepåföring skulle hava medgivits,

därest de under beskattningsåret inköpta varor, som avsättningen till

prisfluktuationsfond avser, varit levererade vid beskattningsårets utgång.

3. Avsättning av kostnadsutjämningsfond som avses i 16 § kan ske av

redovisad årsvinst eller besparade vinstmedel. Därest sådan fond ett följande

år tages i anspråk för omkostnader, kommer för det året avdrag vid taxering

till krigskonjunkturskatt för de ur fonden disponerade medlen ej att medgivas.

I förekommande fall skall likväl så anses, som om avdrag skett vid

taxering enligt denna förordning för det år då omkostnaderna ägt rum.

Restitution av provisoriskt påförd skatt medgives i första hand därest fondmedlen

disponerats för sådana omkostnader som skulle hava varit avdragsgilla,

örn i stället andra medel använts för omkostnaderna. Dock må i fall,

där kostnadsutjämningsfond ej tagits i anspråk för täckande av omkostnader

som nu avses, restitution likväl medgivas, därest ett belopp, svarande mot

de omkostnader för vilka fonden enligt sitt ändamål kunnat disponeras, tilllägges

vid inkomstuppskattningen enligt denna förordning för det beskattningsår

då omkostnaderna ägt rum. Vad sålunda stadgats skall i tillämpliga

delar gälla jämväl beträffande restitution i fall, där kostnadsutjämningsfond

ej avsatts men provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt det oaktat skett

på grund av bestämmelserna i 20 § andra stycket.

Att i visst fall restitution kan ske även där kostnadsutjämningsfond ej

använts för omkostnader som nu sagts framgår av 21 § sista stycket.

4. Enligt vad som framgår av punkt 4 d) av anvisningarna till 4 § kan

skattskyldig vid uppskattning av inkomst av rörelse jämlikt denna förordning

enligt vissa grunder erhålla avdrag för s. k. överpris eller merkostnad å tillgång

för stadigvarande bruk. Ilar ej hela det i räkenskaperna gjorda avdraget

kunnat sålunda godkännas vid inkomstuppskattningen, kan den återstående

delen av avdraget likväl tillgodoräknas den skattskyldige för ifrågavarande år

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

genom provisorisk skattepåföring enligt 17 § elter yrkande av den skattskyldige.

Den provisoriska skattepåföringen skall i dylikt fall avse det belopp,

varmed krigskonjunkturskatten skulle hava minskats, om det i räkenskaperna

gjorda avdraget i sin helhet medgivits vid inkomstens uppskattning.

När tillgången visas hava nedgått i värde under det, till vilket den i beskattningsavseende

enligt denna förordning nedskrivits, må enligt 21 § restitution

ske av så stor del av den provisoriskt påförda skatten som svarar mot

den påvisade ytterligare värdeminskningen. Befinnes det att vid tidpunkt,

som sedermera fastställes, tillgången alltjämt har ett högre värde än det, till

vilket den i räkenskaperna för beskattningsåret nedskrivits, skall rätten

till ytterligare restitution hava förfallit.

5. Har fartyg sålts för högre pris än det i beskattningsavseende gällande

värdet utan att under beskattningsåret ersättas med annat fartyg, kommer

vinsten att vid taxeringen inräknas i inkomsten av rörelse, medan, örn annat

fartyg under samma år anskaffats, vinsten oftast kunnat till stor del uppvägas

av avdrag för värdeminskning. Avser säljaren att för köpeskillingen

eller del av denna anskaffa nytt eller nya fartyg, kan han emellertid genom

att på särskilt konto hos riksbanken insätta det belopp, han sålunda ämnar

disponera, enligt 18 § erhålla rätt till provisorisk påföring av så stor krigskonjunkturskatt

som belöper på den i den beskattningsbara merinkomsten ingående

del av det insatta beloppet, som överstiger fartygets i beskattningsavseende

enligt denna förordning gällande värde vid avyttringen, d. v. s. med

det belopp, varmed skatten skulle hava minskats, om det överstigande beloppet

avdragits vid uppskattning av inkomst enligt denna förordning.

Rätt till skatterestitution erhålles sedermera enligt 21 § i den mån det insatta

beloppet användes för anskaffning av annat fartyg och i räkenskaperna

avskrivning å detta sker av beskaffenhet att kunna föranleda avdrag vid

ifrågavarande beskattning. Örn sålunda för ett senare beskattningsår, då annat

fartyg anskaffats för de insatta medlen, avdrag för överpris sker i räkenskaperna

och det befinnes att förutsättningarna för motsvarande avdrag

vid taxering till krigskonjunkturskatt då föreligga, skall prövningsnämnden,

i stället för att medgiva avdrag för detta beskattningsår, efter framställning

från den skattskyldige besluta att restitution skall ske av den provisoriskt

påförda krigskonjunkturskatt, som belöper på avdragets belopp. Därest fartyget

sedermera nedgått till lägre värde än det, som återstår oavskrivet i beskattningsavseende

enligt denna förordning, kan, i den mån motsvarande avskrivning

skett i räkenskaperna, ytterligare restitution ifrågakomma, därvid

reglerna i punkt 4 ovan erhålla motsvarande tillämpning.

Var fartyget vid avyttringen belastat med intecknad gäld och har i följd

härav köpeskillingen ej i sin helhet insatts i riksbanken, må provisorisk påföring

medgivas av så stor krigskonjunkturskatt som belöper på den i den

beskattningsbara merinkomsten ingående del av det insatta beloppet, som

överstiger fartygets i beskattningsavseende enligt denna förordning gällande

värde minskat med ett mot gälden svarande belopp. Den provisoriska påföringen

kommer följaktligen att beräknas på samma sätt som om fartyget icke

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 193.

47

varit intecknat och således hela köpeskillingen kunnat insättas i riksbanken.

Vid restitution i dylikt fall skall iakttagas, att, om jämväl andra medel än i

riksbanken insatta använts för inköp av nytt fartyg, dessa visserligen ma

inom ramen för nämnda gäldbelopp medräknas som köpeskilling för detta

fartyg, som om medlen ultagits från riksbanken, men att restitution dock ej

må beräknas för skatt å högre belopp än det i riksbanken insatta.

Har vid beräkning av beskattningsbar merinkomst enligt denna förordning

avräknats belopp, som anses hava innefattat framtagande av dold förkrigsreserv

i fartyg, får givetvis sådant belopp ej ingå i det å vilket provisorisk

skattepåföring beräknas och bör följaktligen så anses, som örn fartygets i

beskattningsavseende gällande värde varit i motsvarande mån högre.

Vad nu sagts om belopp, som influtit vid avyttring av fartyg, skall också

tillämpas å ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller annan

tillgång för stadigvarande bruk i rörelsen.

Att i fall som avses i denna punkt särskilt förfarande kan ifrågakomma

beträffande erläggande av provisoriskt påförd skatt framgår av 22 §.

6. Beträffande det i 19 § avsedda fallet kommer vad i punkt 5 här ovan

anförts att i tillämpliga delar äga motsvarande tillämpning.

7. Exempel på tillämpning av 18, 19 och 21 §§.

a) Ett rederi har den 1 november 1942 för 900,000 kronor sålt ett ointecknat

fartyg, då bokfört till 500,000 kronor men i beskattningsavseende

nedskrivet till 400,000 kronor (som tillika var fartygets saluvärde vid utgången

av augusti 1939). Köpeskillingen, 900,000 kronor, insättes i sin helhet å

vederbörligt konto i riksbanken.

I inkomsten för beskattningsåret ingår vinsten 900,000 — 400,000 =

500,000 kronor. Förhållandena i övrigt antagas vara sådana, att rederiets

beskattningsbara merinkomst överstiger 500,000 kronor. Rederiet kan da

efter yrkande erhålla provisorisk påföring av sa stor skatt, som belöper a

skillnaden mellan 900,000 och 400,000 kronor, d. v. s. å 500,000 kronor.

Ett senare beskattningsår inköper rederiet ett nytt fartyg för 900,000 kronor

och uttager då mot ställande av säkerhet för skatten hela det i riksbanken

insatta beloppet. Det antages, att å detta fartyg avskrivning sker med

500,000 kronor samt att överprisavdrag skulle kunnat medgivas med 200,000

kronor. Det belopp, varmed den provisoriskt påförda skatten skulle hava

minskats, örn den beskattningsbara merinkomsten för beskattningsåret 1942

varit 200,000 kronor mindre, restitueras.

Det antages vidare, att vid tidpunkt, som sedermera fastställes, fartygets

värde nedgått med ytterligare 150,000 kronor, för vilka värdeminskningsavdrag

vid taxering till krigskonjunkturskatt ännu ej medgivits. Restitution

medgives då med det belopp, varmed den provisoriskt påförda skatten skulle

hava minskats, om den beskattningsbara merinkomsten för beskattningsåret

1942 varit ytterligare 150,000 kronor mindre.

Sammanlagt bär alltså skatterestitution i två repriser beviljats för skatt

belöpande på 350,000 kronor. Återstående skatt blir definitiv.

b) Förhållandena äro desamma som i exempel a) med den skillnad att re
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 193.

deriets beskattningsbara merinkomst antages uppgå till allenast 300,000 kronor.

Rederiet insätter dock i riksbanken hela köpeskillingen 900,000 kronor.

Provisorisk skattepåföring kan då ske allenast å ett belopp av 300,000 kronor.

Restitution kan emellertid vid första restitutionstillfället ske på samma sätt

som i exempel a), d. v. s. med skatt å ett belopp av 200,000 kronor.

Vid andra restitutionstillfället får däremot restitution ske allenast å ett belopp

av 100,000 kronor, enär provisorisk skatt påförts allenast för 300,000

kronor. I detta fall blir emellertid sålunda hela skatten för beskattningsåret

1942 restituerad.

c) Förhållandena äro desamma som i exempel a) men med den olikhet att

rederiet antages av köpeskillingen i riksbanken insätta endast 600,000 kronor

och att för inköp av det nya fartyget disponeras, jämte det i riksbanken insatta

beloppet, 300,000 kronor andra medel.

Provisorisk skatt påföres då endast för ett belopp av 600,000 — 400,000 =

200.000 kronor.

Restitution sker vid första restitutionstillfället som i exempel a), d. v. s.

beräknad å ett belopp av 200,000 kronor, men ytterligare restitution kan ej

ifrågakomma.

d) Förhållandena äro desamma som i exempel a) men med den olikhet att

fartyget vid avyttringen var belastat med intecknad gäld å 300,000 kronor.

Rederiet insätter därför i riksbanken endast 900,000 — 300,000 = 600,000

kronor.

Provisorisk skatt påföres emellertid som i exempel a) för ett belopp av

500.000 kronor.

När det nya fartyget inköpes, disponeras för ändamålet de 600,000 kronor,

som innestå i riksbanken, samt 300,000 kronor andra medel.

Restitution medgives som i exempel a).

e) Förhållandena äro desamma som i exempel a) men med den olikhet att

fartygets värde vid utgången av augusti 1939 visas hava utgjort 550,000 kronor.

Eftersom beloppet 150,000 kronor innefattar framtagande av en dold

förkrigsreserv, skall det ej ingå i den beskattningsbara merinkomsten (se 4 §

4 mom. första stycket). Det antages dock, att hela det vid försäljningen erhållna

beloppet 900,000 kronor insättes i riksbanken.

I den beskattningsbara merinkomsten ingår vinsten i detta fall med endast

350.000 kronor.

Provisorisk skatt påföres för ett belopp av 350,000 kronor.

Restitution sker emellertid såsom i exempel a). Olikheten med nämnda

exempel beträffande restitutionen inträder först om fartyget nedgår i värde

under 550,000 kronor. Enligt exempel a) skulle nämligen, om fartyget i motsvarande

mån nedgått i värde, restitution kunnat ske å ett sammanlagt belopp

av 500,000 kronor, medan i nu föreliggande exempel restitution kan ske

endast å ett belopp av 350,000 kronor.

f) Förhållandena äro desamma som i exempel a) i avseende å försäljning

av fartyg och provisorisk skattepåföring.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

Emellertid antages, att rederiet av det i riksbanken insatta beloppet,

900.000 kronor, ett senare beskattningsår disponerar endast 400,000 kronor

lill inköp av nytt fartyg, å vilket överprisavdrag skulle kunnat medgivas med

100.000 kronor. Det belopp, varmed den provisoriskt påförda skatten skulle

hava minskats, örn den beskattningsbara merinkomsten varit 100,000 kronor

mindre, restitueras.

Det antages vidare, att vid tidpunkt, som sedermera fastställes, fartygets

värde nedgått med ytterligare 150,000 kronor. Restitution medgives då med

det belopp, varmed den provisoriskt påförda skatten skulle hava minskats, örn

den beskattningsbara merinkomsten för beskattningsåret 1942 varit ytterligare

150,000 kronor mindre.

Återstående skatt blir definitiv.

g) Förhållandena äro desamma som i exempel a) i avseende å försäljning

av fartyg och provisorisk skattepåföring.

Det antages emellertid att det nyförvärvade fartyget betingar ett pris av

1.800.000 kronor, varav 900,000 kronor uttagas från riksbanken och lika stort

belopp disponeras av andra medel. Det antages vidare, att överprisavdrag för

beskattningsåret 1944 kunnat medgivas med 400,000 kronor, och att vid tidpunkt,

som sedermera fastställes, fartygets värde nedgått med 300,000 kronor

under det belopp, som återstod efter överprisavdraget. Eftersom i detta fall

köpeskillingen är dubbelt så stor som försäljningssumman för det gamla fartyget

och blott hälften av köpeskillingen uttagits från riksbanken, medan

hälften av fartyget förvärvats för andra medel, beräknas restitution som i

exempel a), d. v. s. vid vartdera tillfället med hälften av det belopp, som belöper

å fartyget i dess helhet. o

För den hälft av värdeminskningsbeloppen, för vilken restitution ej pa nu

angiven grund medgivits, kan, när det nya fartyget inköpts, om inkomsten

för det då ifrågavarande beskattningsåret därtill förslår, erhållas omedelbart

överprisavdrag med 200,000 kronor och provisorisk skattepåföring intill

150.000 kronor, varå restitution vid den senare tidpunkten kan beviljas.

h) Rederiet insätter av andra medel än sådana, som erhållas vid avyttring

eller förlust av fartyg, i riksbanken 900,000 kronor, vilket belopp förutsättes

ej överstiga den vid inkomstuppskattningen enligt denna förordning beräknade

inkomsten för beskattningsåret. Provisorisk skattepåföring kan jämlikt

19 § ske för hälften av delta belopp eller 450,000 kronor.

Nytt fartyg anskaffas enligt samma antagande som i exempel a) och värdeminskningen

försiggår även såsom där antagits. Restitution medgives då såsom

i exempel a).

8 Beträffande de fall, som avses i punkterna 2 samt 4 7 har ovan, mär
kes,

att förmån som där sagts ej må medgivas, där tillgång överförts mellan

fysiska eller juridiska personer, mellan vilka intressegemenskap räder, under

sådana förhållanden alt det kan antagas, alt transaktionen skett för att komma

i åtnjutande av särskild förmån i beskattningshänseende.

Bihang till riksdagens protokoll 19i3. 1 sami. Nr 193.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Majlis proposition nr 193.

Förslag

till

förordning nied särskilda bestämmelser beträffande taxering för

inkomst år 1944 av ersättning på grund av försäkring för förlust

av fartyg eller köpeskilling vid avyttring av fartyg.

Härigenom förordnas, att vad i förordningen den 30 maj 1941 (nr 360) med

särskilda bestämmelser beträffande taxering för inkomst under vissa år av

ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller köpeskilling vid

avyttring av fartyg stadgats beträffande fartyg, som förlorats under beskattningsår

för vilket taxering ägt rum år 1940 eller skulle äga rum något av

åren 1941 och 1942, samt beträffande fartyg, som avyttrats under något av

de beskattningsår, för vilka taxering skulle äga rum år 1941 eller år 1942,

skall äga tillämpning även för det fall att förlusten timat eller avyttringen

ägt rum under beskattningsår, för vilket taxering skall äga rum år 1944.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

51

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9 april

1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:

Sedan jag åt kammarrättsråden juris dokorn Carl W. U. Kuylenstierna och

Eric Rosenqvist uppdragit att inom finansdepartementets skatteberedning

utarbeta förslag till krigskonjunkturskatt för år 1943, ha dessa till mig överlämnat

en den 26 januari 1943 dagtecknad promemoria i ämnet jämte författningsförslag.

Promemorian torde få såsom bilaga fogas vid statsrådsprotokollet.

Efter remiss ha yttranden över skatteberedningens förslag avgivits av kammarrätten,

riksråkenskapsverket, kommerskollegium (med överlämnande av

yttranden från Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges

grossist förbund, kooperativa förbundet, Sveriges redareförening, Stockholms

handelskammare, Skånes handelskammare och handelskammaren i

Göteborg), bank- och fondinspektionen (med överlämnande av yttrande från

svenska bankföreningen), lantbruksstyrelsen (med överlämnande av yttrande

från Sveriges lantbruks förbund), fullmäktige i riksbanken, statens

priskontrollnåmnd, Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Östergötlands,

Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Västmanlands, Gävleborgs

och Norrbottens län, mellankommunala prövning snämnden samt Sveriges

fastighetsägareförbund. I vissa näringsorganisationers yttranden har åberopats

ett yttrande som avgivits av delegerade utsedda av Sveriges industriförbund,

Stockholms handelskammare, svenska bankföreningen och svenska

försäkringsbolags riksförbund.

Jag torde böra erinra, att krigskonjunkturskatt utgått för åren 1940, 1941

och 1942. Genom proposition den 1 augusti 1940, nr 2, föreläde Kungl. Maj:t

riksdagen förslag till förordning örn krigskonjunkturskatt för år 1940 m. m.

Förslaget kiev i huvudsak bifallet av riksdagen, och den 19 augusti 1940 utfärdades

i överensstämmelse med riksdagens beslut förordning örn krigskonjunkturskatt

för år 1940 (SFS 1940 nr 764). Vidare föreläde Kungl. Maj:t

riksdagen genom proposition den 7 mars 1941, nr 173, förslag till förordning

örn krigskonjunkturskatt för år 1941, m. m. Även detta förslag bifölls i huvudsak

av riksdagen, och den 30 maj 1941 utfärdades i överensstämmelse

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

med riksdagens beslut förordning om krigskonjunkturskatt för år 1941 (SFS

1941 nr 359). Slutligen föreläde Kungl. Maj:t riksdagen genom proposition

den 15 maj 1942, nr 287, förslag till förordning örn krigskonjunkturskatt för

år 1942, m. m., som likaledes i huvudsak bifölls av riksdagen, och den

19 juni 1942 utfärdades i överensstämmelse med riksdagens beslut förordning

om krigskonjunkturskatt för år 1942 (SFS 1942 nr 409). Samma dag utfärdades

förordning med särskilda bestämmelser beträffande taxering för inkomst

år 1943 av ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller

köpeskilling vid avyttring av fartyg (SFS 1942 nr 410). Vidare utfärdades den

30 juni 1942 dels kungörelse med vissa tillämpningsföreskrifter till förordningen

den 19 juni 1942 om krigskonjunkturskatt för år 1942 dels kungörelse

angående fastställelse av vissa formulär till blanketter för deklaration till

ledning för taxering till krigskonjunkturskatt år 1942 m. m. (SFS 1942 nr

576 och 577), varjämte i brev till statskontoret (SFS 1942 nr 606) fastställdes

även vissa andra formulär för taxering till krigskonjunkturskatt. Därjämte utfärdades

dels den 30 juni 1942 kungörelse med föreskrifter rörande provisorisk

påföring av krigskonjunkturskatt för år 1942 dels den 18 juli 1942 kungörelse

med vissa föreskrifter rörande beräkning av taxerad merinkomst av

jordbruk och skogsbruk enligt förordningen örn krigskonjunkturskatt för år

1942 (SFS 1942 nr 649 och 650).

I det följande kommer jag att endast i korthet redogöra för innehållet i det

i skatteberedningens promemoria framlagda förslaget och motiven för detta.

I övrigt tillåter jag mig i sådant avseende hänvisa till promemorian. Vid

redogörelsen komma huvudsakligen att beröras sådana punkter, i vilka ändring

av skatteberedningen föreslagits i förhållande till förordningen örn krigskonjunkturskatt

för år 1942 eller i vilka ändring förordats i de avgivna yttrandena.

Allmän motivering.

Skatteberedningens förslag bygger i huvudsak på samma principer som

förordningen örn krigskonjunkturskatt för år 1942. Sålunda föreslås att samma

inkomstgrupper som enligt nämnda förordning skola inrymmas under

beskattningen och i väsentliga delar upptagas samma regler för inkomstuppskattningen

som tidigare med den skillnad som föranledes av att beskattningen

avser ett senare år. De enligt föregående års förordning gällande bestämmelserna

om beräkning av det s. k. utjämningsavdraget upptagas i huvudsak

oförändrade, och det obligatoriskt skattefria avdraget föreslås liksom

föregående år till 3,000 kronor. Samma regler som i 1942 års förordning meddelas

rörande bevisning örn i vad mån merinkomist berott på förhållanden

som omförmälas i 1 §. Vidare upptagas samma regler som gällde enligt 1942

års förordning rörande beräkning av krigskonjunkturskatten. De fall, där provisorisk

påföring av krigskonjunkturskatt kan äga rum, äro också desamma

som föregående år. Emellertid upptager förslaget även en del nya bestämmelser

i jämförelse med föregående års förordning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 193. 03

Sålunda föreslås bland annat upphävande av den förra året införda bestämmelsen

att från skattskyldighet skulle undantagas fysisk person, föi

vilken fastställdes ett till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerat belopp

ej överstigande 6,000 kronor. I anslutning härtill föreslås ändrade bestämmelser

rörande deklarationsplikten. Motiveringen till förslaget rörande

dessa båda frågor återfinnes å sid. 6 och 18 i promemorian.

En inskränkning av beskattningen föreslås för det fall, att fastighet avyttrats

genom expropriation eller efter frivillig överenskommelse, där expropriationsanledning

förelegat. Därest krigskonjunkturbeskattning för realisationsvinst

enligt eljest gällande bestämmelser skulle ha ägt rum, föreslås

sålunda, att vinst som uppkommit under nyssnämnda förutsättningar ej

skall anses ha berott på förhållanden föranledda av pågående krig eller dessförinnan

rådande krigskonjunktur. Samma regel föreslås för det fall, där

växande skog avyttrats i samband med avyttring av marken och intäkten å

avyttringen är att hänföra till inkomst av skogsbruk. Beträffande motiveringen

till förslaget i denna del hänvisas till sid. 5 i promemorian.

Vidare föreslås bland annat detaljerade föreskrifter örn kvittning dels

mellan merinkomst å en förvärvskälla och inkomstminskning å en annan

förvärvskälla under samma beskattningsår, dels mellan inkomstminskning

under de år taxeringarna till krigskonjunkturskatt åren 1941 och 1942

avsågo samt merinkomst under beskattningsåret. De sålunda föreslagna

kvittningsreglerna ävensom övriga ändringar, som förslaget innehåller i

jämförelse med 1942 års förordning, torde jag få senare behandla i samband

med detaljmotiveringen. Redan nu vill jag dock framhålla att beträffande

kvittning mellan olika beskattningsår föreslagits den regeln, att i deli

mån utjämningsavdrag å vederbörande förvärvskälla under nästföregående

beskattningsår ej kunnat utnyttjas, detsamma icke får överflyttas till beskattningsåret.

I princip samma regel har föreslagits för det fall att kostnadsutjämningsfond

som avses i 16 § i förslaget tages i anspråk under beskattningsåret.

Beträffande motiveringen för förslaget i dessa delar hänvisas till

sid. 1, 6—7 och 18 i promemorian.

I detta sammanhang böra även upptagas ett par frågor, beträffande vilka

särskilda uttalanden gjorts i promemorian men ändrade bestämmelser ej

föreslagits.

I promemorian (sid. 4—5) framhalles bland annat att under utredningen

övervägts möjligheten att utvidga inkomstbegreppet beträffande realisationsvinst

så att beskattning skulle kunna äga rum oavsett om förutsättningar

därför enligt nu gällande bestämmelser förelåge. Beskattning skulle sålunda

kunna ske även örn den avyttrade egendomen förvärvats genom benefikt

fång och oberoende av tiden för innehavet. Då krigskonjunkturskatten beträffande

realisationsvinst avsåge att träffa endast prisstegring som inträtt

sedan krigsutbrottet, syntes nämligen icke i principiellt hänseende anledning

föreligga att göra någon skillnad mellan de fall, där förutsättningarna för

realisationsvinstbeskattning enligt nu gällande bestämmelser förelåge, och

sådana fall, där dessa förutsättningar saknades. Emellertid ha i förslaget

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

upptagits samma bestämmelser som hittills, då det ansetts att en ändring av

ifrågasatt innebörd ej borde givas retroaktiv verkan. Däremot syntes det böra

förutsättas att i nästa års lagstiftning rörande krigskonjunkturskatt en utvidgning

av inkomstbegreppet beträffande realisationsvinst kunde komma att

ske på nyss angivet sätt, i varje fall beträffande fastigheter samt aktier i fastighetsaktiebolag

och andelar i fastighetsföreningar.

Vidare uttalas å sid. 5—6 i promemorian bland annat, att de olägenheter

som under år 1942 yppat sig på grund av krigskonjunkturbeskattning av

fiske beaktats. Det förelåge emellertid betydande svårigheter att i lagstiftningen

tillfredsställande lösa denna fråga, ej minst med hänsyn till den

olika graden av risker som framträdde för olika kategorier av fisken, och

det förefölle därför lyckligast, om lösningen av denna fråga kunde liksom

hittills vinnas vid den praktiska tillämpningen.

Jag övergår nu till att redogöra för de över förslaget avgivna yttrandena

och de inkomna framställningarna i vad de innehålla mera allmänna principiella

uttalanden rörande ifrågavarande beskattning eller behandla de nyss

särskilt omnämnda spörsmålen.

Det må här erinras, att det av delegerade för Sveriges industriförbund

m. fl. avgivna yttrandet åberopas av Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund,

svenska bankföreningen och Stockholms handelskammare.

Inkomna yttranden.

Allmänna synpunkter på krigskonjunkturskatten.

1 ett flertal yttranden har upptagits frågan om krigskonjunkturskattens

inverkan på näringslivet, därvid också framlagts allmänna synpunkter på

beskattningen och gjorts vissa uttalanden rörande skattesatserna.

Sålunda uttala delegerade för Sveriges industriförbund m. fl., bland annat:

»År 1941 har krigskonjunkturskatt debiterats med 49.58 milj. kr., därav

provisoriskt påförts 24.08 milj. kr. Antalet skattskyldiga utgjorde 8,763.

Enligt budgetredovisningen för budgetåret 1941/42 inflöto brutto 42.35 milj.

kr. och restituerades 0.73 milj. kr. Nettouppbörden uppgick således till 41.62

milj. kr. Skillnaden mellan detta belopp och den debiterade krigskonjunkturskatten

torde i huvudsak hänföra sig till provisoriskt påförd skatt, med

vars erläggande uppskov medgivits eller som förklarats icke skola erläggas,

enär förutsättning för restitution förelegat redan före taxeringens verkställande.

År 1942 har krigskonjunkturskatt debiterats med 42.33 milj. kr., därav

provisoriskt påförts 25.67 milj. kr. Antalet skattskyldiga utgjorde 9,446. Av

1941 års krigskonjunkturskattetaxeringar överklagades 2,440 hos kammarrätten,

och enligt vad vi inhämtat kan antalet därstädes överklagade krigskon

junkturskattetaxeringar för år 1942 uppskattas till omkring 2,500. Sannolikt

måste man räkna med betydande restitutioner även av de skattebelopp,

som icke påförts provisoriskt. I riksstaten för budgetåret 1943/44 har

krigskonjunkturskatten för år 1943 preliminärt upptagits till 30 milj. kr.

I årets statsverksproposition erinrar statsrådet och chefen för finansdepartementet,

att han i föregående års statsverksproposition framhållit, att

farhågor, till vilka det ekonomiska läget kunde giva anledning, i främsta

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj:ts proposition nr 193-

00

rummet förefunnes på del penmngpolitiska området och att i den fortgående

avvägning mellan skydd för penningvärdet oell stod at produktionen

som karakteriserat den ekonomiska politiken i Sverige under kriget, det

tor den skull syntes vara de penningpolitiska spörsmålen, sorn borde träda

i förgrunden. Vad som inträffat på det ekonomiska området under det gänglig

året hade, enligt vad han jämväl anför, bestyrkt riktigheten av denna

uppfattning. I de riktlinjer för den ekonomiska politiken, vilka godkants a

Kimot. Majit den 13 november 1942, vore det ävenledes betonat, att de stigande

riskerna för inflationistisk utveckling mediört, att Dagan örn penningvärdets

bevarande i nuvarande situation i främsta rummet mäste beaktas.

I anledning av dessa uttalanden vilja vi såsom självfallet framhålla, att

strävandena att skydda penningvärdet dock icke iå föranleda eftersattande

av åtgärder för produktionens stödjande, i den mån dylika åtgärder lata sig

förenas med dessa strävanden. . . . ,

I vårt den 31 mars 1942 avgivna yttrande över forslaget till krigskonjunkturskatt

för år 1942 anförde vi bl. a., att denna skatteforms produktionshammande

inverkan vore inom många områden känd och omvittnad, inom andra

äter sannolik, ehuru icke med säkerhet konstaterad. Det vore kant, att industriella

företag i många fall underlåtit att. sedan viss inkomst uppnatts eller

beräknats uppstå, igångsätta planerad ny eller utvidgad verksamhet med

hänsyn till att den obetydliga del av eventuell merinkomst, som företagen

efter krigskonjunkturskattens erläggande linge behålla för egen del, icke ansetts

stå i rimligt förhållande till de med verksamheten förenade riskerna.

Föredragande departementschefen genmälde emellertid i proposition nr

o87 till 1942 års riksdag i anledning av denna kritik, att bristen pa konkreta

exempel på fall, där betydelsefulla investeringar underlåtits lill följd av krigskonjunkturbeskattningen,

lämnade utrymme tor olika meningar om kritikens

allmängiltighet. De framställda erinringarna, fortsatte statsrådet, syntes knappast

heller avse, att investeringsverksamheten allmänt sett hållits tillbaka

genom beskattningen, utan fastmera att onödiga, icke riskbundna investeringar

kommit till stånd på bekostnad av värdefullare riskbundna nyanläggningar.

De investeringar, som enligt sakens natur kunde antagas vara mindre

lockande vid gällande krigskonjunkturbeskattning, hade val huvudsakligen

varit sådana, där förlustriskerna voro så stora, alt de icke ansetts uppvagda

av den möjlighet till behållen vinst, som återstode sedan skatten betalts eller

där vederbörande icke ansett sig få skäligt vederlag för det merarbete,

sorn investeringen skulle föra med sig. Vöre fråga om önskvärd riskfylld

användning, stöde möjligheten att efter särskilt beslut av Kungl. Maj.t erhålla

lindring i eller befrielse från krigskonjunklurskatten till huds. Denna

möjlighet hade i betydande utsträckning begagnats

Då departementschefen efterlyser konkreta exempel pa fall, dar betydelselulla

investeringar underlåtits lill följd av krigskonjunkturbeskattnmgen, synes

han icke hava tillräckligt beaktat beskattningens psykologiska verkningar

a företagarna. Den hårda krigskonjunkturbeskattningen skapar en allman

återhållande verkan på initiativanda och företagsamhet. De nyinvesteringar,

som trots krigskonjunkturbeskattningen förekommit, torde huvudsakligen

åsyfta framställande av ersättningsprodukter, i vilket fall företagaren otta

räknat med att i en eller annan form erhålla ellergitt av krigskonjunkturskatt,

samt vissa andra nyanläggningar, där riskerna synts påtagligt ringa.

Planer å andra nyinvesteringar, vilka med en måttligare beskattning kunnat

väcka det största intresse hos företagarna, komma under nuvarande förhållanden

sällan under övervägande och bli ej ens föremål för preliminära undersökningar.

Å den stora massan dylika vid manligt skattetryck möjliga investeringar.

vilka för närvarande icke anses ens förtjäna övervägande, kun
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

na givetvis konkreta exempel icke lämnas. Vidare måste beaktas, att krigskonjunkturbeskattningen,

sådan den utformats och tillämpats, är ägnad alt

minska företagens intresse att genom rationalisering av driften öka och förbilliga

produktionen och detta även i de fall, då rationaliseringen endast

skulle föranleda jämförelsevis obetydliga investeringar. Vinster, som haft sin

grund i rationaliseringen, bli nämligen på grund av den företagen åliggande

bevisskyldigheten i stor utsträckning taxerad till krigskonjunkturskatt/Ått ett

försvagat intresse för rationalisering måste leda till minskning av varutillgangen

och onödig fördyring av produkterna, ligger i öppen dag.

Det är emellertid, såsom ovan nämnts, i främsta rummet penningpolitiska

skat, sorn nu aberopats till stöd för beskattningens bibehållande. Med hänsyn

till storleken av de genom krigskonjunkturbeskattningen inflytande skattebeloppen

i förhållande till nationalinkomsten, måste dock denna beskattnings

inverkan å köpkraften anses minimal, i synnerhet om den ses i förhållande

till de enorma skattebelopp, som på andra vägar indragas till det allmänna

Vidare må understrykas, att prisstegringar undvikas icke blott genom

sparande samt omfattande varu- och prisregleringar utan även genom ökning

av varutillgangen, framför allt då produktionsökningen kan åstadkommas

utan större nyinvesteringar enbart genom förbilligande rationaliseringsåtgär
Krigskonjunkturbeskattningens

stabiliserande verkan å penningvärdet

mäste för den skull antagas vara obetydlig i jämförelse med de med dess produktionshammande

egenskaper förbundna nackdelar, vilka även göra sig

gallande i penningpolitiskt hänseende. Ett effektivare skydd för penningvär

„..s.kalle säkerligen åstadkommas därigenom, att näringsföretagen bereddes

möjlighet till sparande genom utsträckt rätt att verkställa vid all beskattning

aydragsgiHa avsattnmgar till investeringsfonder för framtida behov. Vi syfta

harvid i framsta rummet på investeringsfonder för nybyggnader och reparationsarbeten.

Genom att medgiva dylika skattefria avsättningar skulle man

icke blott stimulera nanngsidkarnas sparvilja. Om det är riktigt, såsom i promemorian

förutsättes, att för närvarande bedrives en byggnadsverksamhet

särskilt i form av reparationsarbeten, som icke är önskvärd, skulle man hära^

intresset för sådana arbeten bortfölle och att därigenom

svartillampade kontrollbestämmelser gjordes överflödiga. Ett dylikt sparande

bor självfallet inga såsom ett led i de för en framgångsrik valutavård nödvändiga

sparåtgärder av olika slag, vilka äro påkallade hos samtliga befolkningsgrupper.

Vi hålla således före, att genom ett effektivt stimulerande av sparviljan, genom

den hårda ordinarie beskattningen, genom prisregleringar samt genom

den kontroll av olika slag, som är införd med avseende å användningen av

ravaror och arbetskraft m. m., penningvärdet bättre skyddas utan än med

krigskonjunkturbeskattning, vilken är ägnad att hämma önskvärd produk;.

lon ° . härigenom minska varutillgången i marknaden nied därav följande

okad risk för penningvärdets försämring.

Det synes oss otvivelaktigt, att de skäl av psykologisk natur, vilka såsom

av oss tidigare uttalats, oaktat de med krigskonjunkturbeskattningen förbundna

olägenheterna, kunna åberopas till förmån för bibehållande av denna

beskattning, minska i styrka efter hand som de av kriget föranledda förha

landena fortvära. Vinster, som uppstå genom ökad produktion, kunna

uPdey.. . närvarande rådande förhållandena icke anses intaga en sådan

särställning, att en extra beskattning därav framstår såsom befogad. På

grund av den genom krigsförhållandena ökade arbetstillgången ha betydande

befolkningsgrupper under de båda senaste åren fått sina ekonomiska villkor

förbättrade, och det torde alltmer ha ingått i det allmänna medvetandet.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

57

att i samhällets intresse största möjliga kvantitet av för försvar och folkförsörjning

erforderliga varor och tjänster bör presteras. Den merinkomst, som

genom dessa ökade prestationer kan uppstå, framstår icke såsom en oskälig

vinst, uppkommen på grund av att inkomsttagaren mer eller mindre hänsynslöst

utnyttjat konjunkturen, utan såsom en naturlig följd av näringslivets

och arbetsmarknadens ändamålsenliga anpassning efter det rådande

lägets krav. Upphävandet av krigskonjunklurbeskattningen för dylik merinkomst

bör därför så mycket mindre antagas vara ägnad att väcka missnöje

som man numera tämligen allmänt torde hava kommit till insikt om, att

varubristen å vissa områden haft ett påtagligt samband med risken för

krigskonjunkturskatt. Denna uppfattning har ock kommit till tydliga uttryck

vid tillfällen, då krigskonjunkturbeskattningen mildrats för merinkomst

av viss produktion (exempelvis bränntorvtillverkning och fiske).

I vårt ovanberörda yttrande över förslaget till krigskonjunkturskatt för år

1942 framhöllo vi de betydande svårigheter, tillämpningen av de vid taxeringarna

1940 och 1941 gällande krigskonjunkturskatteförordningarna berett

såväl de skattskyldiga som taxeringsmyndigheterna. Dessa svårigheter hava,

enligt vad vi inhämtat, i icke mindre grad förelegat vid 1942 års taxering

trots att ytterligare erfarenhet rörande förordningarnas tillämpning numera

vunnits. Det besvär och de kostnader — för allmänheten såväl som för myndigheterna

—- vilka äro förblinda med taxeringen till krigskonjunkturskatt,

synas icke stå i rimlig proportion till det utbyte, denna beskattning lämnar.

Av än större betydelse vid värdesättningen av detta utbyte är emellertid, att

beskattningens slopande utan tvivel skulle, såsom redan betonats, få en produktionsstimulerande

effekt samt främja rationaliseringssträvanden och sparviljan,

vilket komme att föranleda ökning av skatteunderlaget vid de ordinarie

taxeringarna. Skattens bibehållande gagnar därför sannolikt icke statens fiskaliska

intressen.

Vi anförde i ovannämnda yttrande, att om man loge hänsyn allenast till

de konstaterade verkningarna i samhällsekonomiskt och företagsekonomiskt

avseende av krigskonjunkturbeskattningen samt till de uppenbara svårigheterna

att verkställa en riktig taxering till sådan skatt och de därav föranledda

kostnaderna, måste man komma till det resultatet, att det ur såväl det allmännas

som näringslivets synpunkt vore bäst, om denna skatteform slopades.

Vi hålla före, att de erfarenheter, som sedermera ytterligare vunnits rörande

de med krigskonjunkturbeskattningen förenade olägenheterna, bekräfta

riktigheten av detta uttalande. Vi erinra om, att vid ingången av det beskattningsår,

vilket skulle ligga till grund för krigskonjunklurskattetaxering

innevarande år, ej mindre än fem är förflutit sedan ingången av första förkrigsinkomståret,

1937. En skatteform, enligt vilken till grund för skatteplikten

lägges en skattskyldigs inkomstförhållanden under en för så länge

sedan förfluten tid och som bygger på presumtionen, att eventuell inkomstökning

därefter har karaktär av krigsvinst, måste för var och en, som har

erfarenhet örn del ekonomiska livets växlingar år från år saint de i hög

grad varierande utvecklingsmöjligheterna inom de olika grenarna av näringslivet,

framstå såsom en verklighetsfrämmande konstruktion. Att en

beskattning, som vilar på sådana förutsättningar, icke kan fortsätta hur

länge som helst, torde vara ställt utom diskussion.

Oaktat den skärpta priskontrollen och andra statliga ingripanden inträffar

del emellertid alltjämt, att krigsförhällandena utnyttjas för förvärvande

av oförtjänta vinster genom oskälig prissättning eller andra liknande åtgärder.

Det kan dock ifrågasättas, huruvida denna omständighet, sedan

en långt driven krisförvaltning numera kontrollerar i det närmaste alla örn
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

råden inom näringslivet, utgör tillräcklig anledning att bibehålla krigskonjunkturbeskattningen.

För att åstadkomma rättelse i dylika missförhållanden

torde effektivare och lämpligare medel stå statsmakterna till buds. Att

i anledning av här avsedda fall, beträffande vilka uppkommande vinster

sannolikt till största delen icke komma till beskattningsmyndigheternas

kännedom, bibehålla krigskonjunkturbeskattningen i dess nuvarande omfattning,

måste under alla förhållanden anses innebära, att man brukar

större våld än nöden kräver utan att likväl effektivt komma till rätta med

den jämförelsevis fåtaliga kategori, mot vilken beskattningsåtgärderna i

främsta rummet borde rikta sig.

Örn emellertid krigskonjunkturbeskattningen skall bibehållas, är det enligt

vår mening angeläget, att sådan omarbetning därav vidtages, att åtminstone

de mest framträdande olägenheterna av beskattningen mildras.

Med hänsyn till nu rådande förhållanden på det ekonomiska området synes

skattelagstiftningen i sin helhet böra bliva föremål för sådana reformer,

varigenom sparviljan stimuleras. Vi hava tidigare framhållit, att för näringsföretagens

del detta lämpligast bör ske genom utsträckt rätt till i beskattningshänseende

avdragsgilla avsättningar till investeringsfonder-. Sveriges

industriförbund har i en underdånig skrivelse den 10 december 1942

framhållit, att de rörande sådan fondering redan utfärdade författningarna

äro synnerligen svåra att överblicka och att de bestämmelser, som gälla för

de olika avsättningarna framstå såsom i hög grad irrationella, samt hemställt

om sådan omarbetning av ifrågavarande bestämmelser, att de kunna

av de skattskyldiga överblickas, vilket är en första förutsättning för möjligheten

av deras användande.

Vad krigskonjunkturbeskattningen angår bör den rätt till avsättning till

investeringsfonder, som vi anse önskvärd för stimulerande av sparandet och

främjande av näringslivets beredskap att möta efterkrigstidens krav, medgivas

antingen direkt eller genom provisorisk påföring. Avdragsrätten synes

böra vara principiellt obegränsad och till sin omfattning reglerad allenast

med hänsyn till möjligheten av missbruk. Såsom villkor för rättens begagnande

torde böra föreskrivas, att mot avsättningen svarande belopp nedsättas

i riksbanken eller bindas i statsobligationer.»

Till det av de delegerade för Sveriges industriförbund m. fl. avgivna yttrandet

i denna del har jämte förut angivna näringsorganisationer anslutit sig

Sveriges grossistförbund.

Skånes handelskammare erinrar om den enstämmiga kritik, som från näringslivets

sida tidigare riktats mot krigskonjunkturskatten, och anför, bland

annat:

»Tvivelsutan äger alltjämt denna kritik sin fulla giltighet. De svagheter,

som beskattningen alltid företett i den presumtivt skattskyldiges ogynnsamma

ställning i bevishänseende, ha icke minskats utan fastmera ökats efterhand

som tidsavståndet från jämförelseåren växer. Ej heller lider något

tvivel om att krigskonjunkturskatten i olika avseenden haft klart produktionshämmande

verkningar samt såtillvida direkt strider mot den ekonomiska

politikens mål att i nuvarande knapphetsläge åstadkomma en ökning

och ej en minskning av för folkhushållet viktiga varor. Med den skärpa,

som numera utmärker priskontrollen och köpkraftsbegränsningen, lär också

krigskonjunkturskattens betydelse som ett led i denna politik snarast ha

minskats. Ej mindre fog äger alltjämt den anmärkningen, att krigskonjunkturbeskattningen

år från år blir alltmera invecklad samt därigenom såväl

för stora grupper företagare, skattskyldiga och icke skattskyldiga, som taxe
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 193.

59

rings- och skattemyndigheter skapar onödigt arbete, besvär och kostnader,

vilket allt knappast uppväges av skattens statsfinansiella betydelse i all synnerhet

om hänsyn tages till de inkomstbelopp, som därförutan såsom vinst

skulle framkomma till beskattning men nu användes för andra, mången

gång föga önskvärda eller direkt onyttiga ändamål. Liksom föregående år

får handelskammaren därför även nu framhålla angelägenheten av att krigskonjunkturskatten

snarast avvecklas samt att som en första åtgärd skattesatserna

i detta syfte sänkas till resp. 30 och 50 % vid de båda lägsta skikten

i skatteskalan.»

Handelskammaren i Göteborg yttrar:

»Då handelskammaren på sin tid hade att taga ställning till de förslag,

som framlagts rörande krigskonjunkturskatt för år 1942, åberopade kammaren

bl. a. vissa synpunkter som framförts av kammaren i en till Konungen

ingiven underdånig framställning av den 16 februari 1942. Med

hänsyn till den tidigare krigskonjunkturskattens i flera hänseenden olyckliga

verkningar för näringslivet, särskilt dess hämmande inverkan på

företagsamheten, förklarade handelskammaren i berörda framställning,

att det enligt kammarens uppfattning vore bäst örn krigskonjunkturskatten

kunde helt avskaffas. Ur statsfinansiell synpunkt vore de belopp, som

krigskonjunkturskatten inbringade, mindre betydande, varjämte funnes

grundad anledning antaga, att skattens slopande skulle medföra en ökning

av de ordinarie statsskatterna med högre belopp än det som förut influtit

i form av krigskonjunkturskatt. I detta sammanhang borde även

beaktas att avsevärda kostnader och besvär åsamkades såväl staten som de

enskilda skattskyldiga i samband med skattens uttagande. Även för kommunernas

del skulle ett avskaffande av krigskonjunkturskatten vara fördelaktigt.

De synpunkter, som här återgivits, äga enligt handelskammarens mening

fortfarande giltighet. Vad särskilt skattens produktionshämmande verkningar

beträffar, synas de uttalade farhågorna icke lia varit ogrundade. Framför allt

torde krigskonjunkturbeskattningen ha inverkat hindrande för ny företagsamhet,

ett förhållande som är desto mera betänkligt som dylik verksamhet i

många fall torde vara av betydelse för folkförsörjningen i nuvarande krisläge

och därför särskilt önskvärd.

I promemorian har särskilt framhållits krigskonjunkturskattens betydelse

såsom ett led i det allmännas strävanden för stabilisering av prisnivån. Enligt

handelskammarens uppfattning har emellertid skatten i sin nuvarande

— och föreslagna — utformning i vissa avseenden en rent motsatt verkan.

Sålunda föranledas företagarna ofta att i stor utsträckning nedlägga kostnader

på relativt onyttiga ändamål i syfte att nedbringa vinsterna.»

Sveriges redareförening yttrar:

»I det yttrande föreningen avgav den 7 april 1942 över en inom skatteberedningen

utarbetad promemoria rörande krigskonjunkturskatt för år 1942

framhöll föreningen de ogynnsamma verkningarna av skatten. De erfarenheter,

som tillämpningen givit under det senaste året, har ytterligare styrkt

föreningen att dess uttalade uppfattning varit riktig. Föreningen anser sig

böra, utöver vad tidigare uttalats, framhålla att skatten framkallat ur näringslivets

synpunkt oriktiga och onaturliga verkningar, som för folkförsörjningen

och sålunda för det allmänna medfört nackdelar. Från redarehåll

har sålunda erinrats att, sedan rederis inkomst uppgått till så högt belopp

att all ytterligare sådan drabbas av krigskonjunkturskatt, fartygen kunna befaras

bliva upplagda under den återstående delen av seglationstiden. En dylik

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 193.

åtgärd är även förklarlig med hänsyn till att å platser med hög kommunal

utdebitering skatterna för redare, som icke utövar sin rörelse i aktiebolagsform,

kunna överstiga den ökade inkomst, varå de utgå. Såsom ett ytterligare

motiv att avskaffa krigskonjunkturskatten vill föreningen åberopa, att den

politik till förhindrande av prisstegringen, som nu fores, försvagar ett av

huvudskälen till denna skatts införande.»

Kommerskollegium erinrar, under hänvisning till vad näringsorganisationerna

framhållit, att med hänsyn till folkförsörjningen i nuvarande läge

krigskonjunkturskattens produktionshämmande verkningar böra vinna större

beaktande vid lagstiftningens utformning än vad som hittills varit fallet,

och fortsätter:

»Den stabiliserande verkan, som enligt de sakkunnigas motiv ifrågavarande

beskattning utövar på prisnivån, torde även vara obetydlig i jämförelse

med betydelsen i sådant hänseende av andra åtgärder såsom exempelvis

statliga varu- och prisregleringar. Härvid bör även beaktas, att det är

relativt små belopp, som krigskonjunkturskatten i fortsättningen beräknas

tillföra statskassan — i riksstatsförslaget för budgetåret 1943/44 har skatten

i fråga beräknats till trettio miljoner kronor — i jämförelse med de kostnader

och besvär, som i samband med skattens uttagande åsamkas såväl de

enskilda som staten.»

Däremot anför statens priskontrollnämnd, att även om den direkta priskontrollen

numera utsträckts till att omfatta en allt större del av näringslivet,

behovet av att densamma kompletterades med en särskild beskattning

av de krigsvinster, som likväl kunde uppkomma, enligt nämndens mening

icke kunde sägas ha bortfallit. Nämnden tillstyrker därför att krigskonjunkturskatt

uttages också under innevarande år efter i huvudsak samma

grunder som för år 1942.

Mot nämndens beslut bär reservation avgivits av ledamoten Ståhlbrand^

som rörande förevarande fråga anför:

»På grund av bl. a. krigskonjunkturbeskattningens produktionshämmande

verkningar och den risk för ökad efterfrågan å vissa varor och tjänster,

denna beskattning konstaterats föranleda, kan det starkt ifrågasättas, huruvida

det icke vore lämpligast, att krigskonjunkturbeskattningen slopades.

För priskontrollens effektivisering stå lämpligare medel statsmakterna till

buds. Även om man icke nu omedelbart anser sig kunna avskaffa denna beskattning,

torde det vara uppenbart, att den inte kan fortsätta hur länge

som helst, då ju till grund för beskattningen ligger inkomstförhållandena

under en alltmer avlägsen tidsperiod, i allmänhet åren 1937 och 1938. Det

synes under sådana omständigheter vara skäl att överväga, vid vilken tidpunkt

och på vad sätt skatten bör avvecklas.»

Fullmäktige i riksbanken anföra, att fullmäktige ur de synpunkter riksbanken

har att företräda icke funnit anledning till erinran mot skatteberedningens

förslag.

Bank- och fondinspektionen yttrar:

»Krigskonjunkturskatten ingår som ett led i den allmänna pris- och lönepolitiken

och det torde därför, även om skatten får anses medföra vissa icke

obetydande olägenheter, icke nu kunna ifrågakomma att avskaffa densamma.

»

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 193.

61

Samma ståndpunkt intages av lantbruksstyrelsen.

Sveriges lantbruksförbund ifrågasätter däremot huruvida krigskonjunkturbeskattningen,

sedan prisregleringarna och priskontrollen fått den omfattning,

som nu är fallet, överhuvud taget bör bibehållas, samt anför:

»I varje fall hyser förbundet den uppfattningen, vilken också framfördes

föregående år, att en sänkning av skatteprocenterna bör företagas. Det torde

nämligen icke kunna bestridas, att de nu utgående skatterna (krigskonjunkturskatten

jämte de ordinarie skatterna) tillsammans i avsevärd grad

verka hämmande på företagsamheten och viljan att åstadkomma en under

nuvarande förhållanden önskvärd produktionsökning eller att upptaga ny

produktion. Krigskonjunkturbeskattningen av jordbruk och skogsbruk motverkar

i många fall de syftemål man vill nå vid prissättningen av jordbrukets

och skogsbrukets produkter. Ävenså torde krigskonjunkturbeskattningen

medföra lockelse till onödiga utgifter i sådana fall, där man räknar med

att motsvarande del eljest finge utbetalas som skatt.

Under åberopande av vad i yttranden rörande föregående års lagstiftning

angående krigskonjunkturskatt anförts, hyser lantbruksförbundet den

uppfattningen, att inkomst av skogsbruk under alla förhållanden borde undantagas

från krigskonjunkturskatt. Erfarenheterna från de gångna årens

taxering till krigskonjunkturskatt giva vid handen, att de beskattningsbara

beloppen ifråga örn skogsbruket uppgått till förhållandevis små summor. För

sist förflutna beskattningsår torde mer än tidigare gälla det förhållandet, att

under detta år inträffad prisstegring å skogsprodukter icke väsentligen överstigit

kostnadsstegringen, varför en beskattning av fjolårets skogsinkomster

icke heller kommer att giva så avsevärda belopp. Skattens förefintlighet inverkar

otvivelaktigt hämmande på avverkningarna.»

Kammarrätten yttrar:

»Det remitterade förslaget till krigskonjunkturskatt överensstämmer i huvudsak

med förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1942. I sitt den 9

april 1942 avgivna yttrande över det förslag, som låg till grund för sistnämnda

förordning, framhöll kammarrätten bland annat de svårigheter,

som sammanhängde med taxering till krigskonjunkturskatt, och förklarade

därjämte sig hysa starka betänkligheter beträffande utvecklingen på ifrågavarande

område. På anförda skäl ifrågasatte kammarrätten om icke, sedan

ytterligare praktiska erfarenheter vunnits på området, möjligheterna av en

förenkling av reglerna för krigskonjunkturbeskattningen borde övervägas.

I anslutning till nämnda uttalanden anser kammarrätten sig böra omnämna

några av de erfarenheter, som vunnits vid handläggning i kammarrätten av

besvärsmål rörande taxering lill krigskonjunkturskatt för år 1940 och för

år 1941. Farhågorna för att bestämmelserna i krigskonjunkturskatteförordningarna

i åtskilliga fall skulle bliva svårtillämpade hava besannat sig, och i

stor omfattning hava målen visat sig synnerligen tidskrävande vid såväl beredning

som föredragning. Det må dock framhållas, att svårigheterna i allmänhet

visat sig vara något mindre såvitt angår taxeringarna för år 1941

än för år 1940. Anledningen härtill är främst den omständigheten, att taxeringen

till krigskonjunkturskatt för år 1940 avsåg allenast en del av beskattningsåret

1939, i följd varav bland annat särskilda beräkningsgrunder varit

erforderliga teir uppdelning av merinkomst å tiden före och (äter krigsutbrottet.

Avsikten med lagstiftningen på ifrågavarande område är visserligen

att efter matematiska grunder åstadkomma största möjliga rättvisa, därvid

endast i ringa män utrymme lämnats för en på skälighelsprövning grundad

uppskattning av den skattepliktiga merinkomsten. För undvikande av up
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

penbart obilliga resultat hava emellertid vid rättstillämpningen förekommit

åtskilliga på subjektiva omdömen grundade avgöranden. En viss ojämnhet i

praxis har härigenom icke kunnat undvikas, vilket i sin tur torde hava

medverkat till den betydande besvärsfrekvensen i fråga om taxeringarna

till krigskonjunkturskatt. Antalet till krigskonjunkturskatt skattskyldiga i

riket år 1941 uppgick till 8,763 och år 1942 tiil 9,446. över nämnda taxeringar

hava anförts besvär i respektive 2,440 och 2,332 fall. Ehuru sålunda

antalet skattskyldiga ökats, visar taxeringsutfallet en markant nedgång från

ett debiterat skattebelopp år 1941 av omkring 49.6 milj. kronor till år 1942

av omkring 42.3 milj. kronor. Av sistnämnda belopp hava icke mindre än

i Tunt tal 25.7 milj. kronor påförts allenast provisoriskt, vilket i förhållande

till nästföregående år innebär någon ökning. Krigskonjunkturskatten har

alltså icke oväsentligt nedgått. Alltjämt förorsakar emellertid krigskonjunkturskatten

det allmänna betydande kostnader såväl direkt som indirekt.»

Utjämningsavdraget.

I de av näringsorganisationerna avgivna yttrandena med undantag av dem

som avgivits av Sveriges köpmannaförbund och kooperativa förbundet har

uttalats den meningen, att det s. k. utjämningsavdraget borde höjas, varjämte

i några yttranden hemställts att vid kvittning mellan olika beskattningsår utjämningsavdrag

borde få tillgodonjutas för bägge åren. Statens priskontrollnämnd

har däremot lämnat skatteberedningens förslag utan erinran. En länsstyrelse,

nämligen i Älvsborgs län, har ifrågasatt, huruvida icke frågan örn

utjämningsavdraget borde göras till föremål för förnyade överväganden i

syfte att begränsa avdragsrätten vid höga jämförelseinkomster. I övriga yttranden

har frågan ej särskilt behandlats.

Ur yttrandena i ifrågavarande del må här återgivas följande.

Delegerade för Sveriges industriförbund m. fl. anföra:

»I den inom finansdepartementets skatteberedning upprättade promemorian

angående krigskonjunkturskatt för år 1942 erinrades, att man vid

utmätande å arbetsmarknaden av kompensation för dyrtiden utgått från att

sådan kompensation icke skulle ges för prisstegring, föranledd blott av försämrad

försörjning. I enlighet härmed hade den procentsats, enligt vilken

lönetillägg med hänsyn till den antagna penningvärdeförsämringen beviljats,

fr. o. m. ingången av år 1942 varit bestämd till 16.7 °/o, och i promemorian

föreslogs, ’att den prisstegring, för vilken kompensation skall beredas, beräknas

till 15 %>, d. v. s. den avrundade siffra, som kan anses närmast återge

förhållandena vid 1941 års utgång’.

Föredragande departementschefen förklarade i ovanberörda proposition

nr 287 till 1942 års riksdag, att han för sin del funne det mindre lämpligt att

till ifrågavarande beskattningsområde överföra ett eller annat slags kompensationsresonemang,

vilket emellertid komme att ske så snart man ville anknyta

en omräkning av merinkomsten till prisutvecklingen. Utan att ansluta

sig till skatteberedningens skäl för avdraget biträdde han dock i huvudsak

det slut, vartill beredningen kommit, med den motiveringen, att det icke kunde

bestridas, att då en merinkomstbeskattning i allmänhet motiverades med

att en viss förändring ägt rum i en rådande inkomstfördelning, motiven för

densamma försvagades ju längre tid som förflöte från den tidpunkt då förändringen

skedde.

Under sådana förhållanden är det ägnat väcka förvåning att skattebered
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

63

ningen — sorn enligt av departementschefen meddelade anvisningar haft att

föreslå ändringar i grunderna för 1942 års taxering lill krigskon junkturskatt,

vilka kunde föranledas bl. a. av den omständigheten, att fråga vore örn ett nytt

beskattningsår — funnit det framstå såsom självklart, att någon ökning av

utjämningsavdraget icke borde ifrågakomma. Vi hålla för vår del före, att

man med de premisser, som innefattas i departementschefens nyssnämnda

uttalande, måste komma till den slutsatsen, att utjämningsavdraget vid 1943

års taxering bör bestämmas till högre belopp än vid taxeringen det föregående

året.

I vårt yttrande över promemorian rörande krigskonjunkturskatt för år

1942 framhöllo vi bl. a., att det centrala spörsmålet i förevarande hänseende

vöre att fastställa, i vad mån en för beskattningsåret föreliggande, av krigsförhållandena

orsakad nominell mervinst kunde anses på grund av inträdd

prisstegring vara fiktiv, med andra ord att konstatera, huruvida någon av

kriget orsakad reell inkomstökning förelåge. Detta vore en helt annan fråga

än den på arbetsmarknaden gällande, huruvida löntagarna skulle helt eller

delvis erhålla kompensation för inträdd minskning av realinkomsten. Då grunden

för beskattningen vöre att endast extrabeskatta av krigsförhållandena orsakade

verkliga inkomstökningar, måste därav automatiskt följa, alt beskattningsårets

inkomst skulle räknas i samma kronor som jämförelseårets och

extrabeskattningen drabba endast den därutöver föreliggande reella vinstökningen,

med andra ord att full kompensation för penningvärdeförsämringen

skulle ges. Man kunde hysa delade meningar om huru stor penningvärdeförsämringen

vöre. Men så mycket syntes dock vara klart, att den vore avsevärt

större än de föreslagna 15 %>. Örn man alltså ville bibehålla den självklara

förutsättningen, att krigskonjunkturbeskattningen icke skulle drabba fiktiva

vinster utan endast konstaterad ökning av den verkliga realinkomsten,

måste man komma till det resultatet, att den föreslagna procentsatsen för avdraget

av 15 borde avsevärt höjas.

Vi åberopa vad vi sålunda och i övrigt anfört till stöd för en höjning av

utjämningsavdraget samt vilja tillika framhålla, att penningvärdet under det

senast förflutna året ytterligare försämrats, i varje fall icke förbättrats. De av

oss förra året anförda skälen för en höjning av avdraget gälla för den skull

alltjämt med oförändrad eller ökad styrka.

Även få vi erinra, att den procentsats, enligt vilken lönetillägg med hänsyn

till den antagna penningvärdeförsämringen beviljats och som vid ingången

av år 1942 var bestämd till 16.7, sedan senare delen av år 1942 varit

fastställd till 20.7.

Vare sig man lägger den ena eller den andra motiveringen till grund för

utjämningsavdragets beräkning måste man således komma till det resultatet,

att detta avdrag vid 1943 års taxering bör beräknas efter en högre procentsats

än 15. Vi hemställa, att så måtte ske, samt yrka jämväl under åberopande av

vad vi därom tidigare anfört, att den särskilda bestämmelsen rörande beräkning

av utjämningsavdrag för juridiska personer måtte utgå.

Enligt de föreslagna bestämmelserna i anvisningarna till 10 g punkt 3

far vid medgivande av avdrag teir inkomstminskning under det beskattningsår,

1942 års taxering avsåg, utjämningsavdrag icke tillgodoräknas den

skattskyldige. Denna inskränkning i avdragsrätten står icke i överensstämmelse

med de principer, varå ett dylikt kvitlningsförfarandc bör grundas.

Vad man med delta förfarande åsyftar är att undanröja det oriktiga resultat,

som uppkommer därigenom, att man jämväl vid krigskon junkturskatletaxeringen

behandlar varje beskattningsår för sig, ehuru avsikten är att nied

krigskonjunkturskatt belasta den sammanlagda krigsvinst, sorn kan hava

uppstått för den skattskyldige under den lid, krigsförhållandena varit rådan
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

de. Kvittningen innebär enligt vad i promemorian angående krigskonjunkturskatt

för år 1942 angives, att den rättelse av åsätta krigskonjunkturskattetaxeringar,

som genom det planerade avräkningsförfarandet förutsättes komma

att ske efter krigets slut, verkslälles vid en tidigare tidpunkt. Man vill

med andra ord genom kvittningsförfarandet vid 1943 års taxering förhindra,

att den skattskyldige blir taxerad för större krigsvinst än han intill utgången

av vederbörande beskattningsår förvärvat, och man åsyftar således att med

detta förfarande vinna samma taxeringsresultat, som om de beskattningsår,

1941, 1942 och 1943 års taxeringar avsågo, behandlades såsom en enhet med

iakttagande av för vart och ett av ovanberörda taxeringsår gällande bestämmelser.

Från den sammanlagda inkomsten under treårsperioden skulle vid

ett sådant taxeringsförfarande givetvis avräknas minst ett belopp, motsvarande

tre gånger jämförelseinkomsten ökat med utjämningsavdragen för såväl

1942 som 1943. Avräknades icke utjämningsavdraget för år 1942, bleve

den skattskyldige taxerad för högre belopp än som enligt de olika krigskonjunkturskatteförordningarna

kan anses utgöra den sammanlagda krigsvinsten

under treårsperioden.

Resultatet av kvittningsförfarandet blir således felaktigt, örn avdrag icke

medgives för utjämningsavdraget år 1942. Vi hemställa därför, att sådant

avdrag måtte beviljas.

Vidare föreslås i 4 § 6 mom. sista stycket ett stadgande, att örn kostnadsutjämningsfond

som avses i 16 § tages i anspråk under beskattningsåret, utjämningsavdraget

ej må beräknas till högre belopp än den uppskattade merinkomst

som skulle hava uppkommit, därest fond som nu sagts ej tagits i

anspråk.

I motiveringen anföres, att stadgandet bör ses i samband med de bestämmelser,

som föreslagits i 10 § 2 mom. och punkt 3 av anvisningarna till samma

paragraf, angående kvittning mellan inkomstminskning under ett tidigare

år och merinkomst under beskattningsåret. Enligt sistnämnda författningsrum

finge, i den mån utjämningsavdrag å viss förvärvskälla under det

tidigare året ej kunnat utnyttjas, detsamma icke överflyttas till ett senare år.

I konsekvens härmed borde motsvarande princip gälla beträffande kvittning

mellan merinkomst under ett tidigare år och inkomstminskning under ett senare

år. I inkomstminskningen borde således ej inräknas del mot utjämningsavdraget

svarande beloppet. Systemet med provisorisk påföring av

krigskonjunkturskatt och restitution under ett senare år under de därför

stadgade förutsättningarna innebure en sådan kvittningsmöjlighet som nyss

sagts. Det fall, där föreliggande fråga för närvarande kunde bliva aktuell,

vore då kostnadsutjämningsfond foges i anspråk med därav följande rätt till

skatterestitution. I följd därav hade också endast detta fall reglerats i det

föreslagna stadgandet i 4 § 6 mom.

Om vid kvittning mellan merinkomst under ett tidigare år och inkomstminskning

under ett senare år, utjämningsavdrag icke räknas den skattskyldige

tillgodo för det senare året, blir resultatet av detta kvittningsförfarande

givetvis lika felaktigt som örn vid tillämpning av anvisningarna till 10 §

punkt 3 utjämningsavdrag icke medgives för båda de ifrågakomna beskattningsåren.

Den skattskyldige blir då jämväl i detta fall taxerad för högre

belopp än som enligt de olika krigskonjunkturskatteförordningarna utgör

hans sammanlagda krigsvinst under den ifrågavarande tidsperioden. Även vid

dylik kvittning för efterföljande inkomstminskning bör således utjämningsavdrag

oavkortat medgivas. Vi hemställa därför, att det föreslagna stadgandet

i 4 § 6 mom. sista stycket måtte utgå.»

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. l\laj:ts proposition nr 193.

65

Delegerade anföra vidare:

»Jämlikt 8 § sista stycket i gällande förordning skall utjämningsavdraget

vid taxering av inkomst i form av tantiem m. m. beräknas till 15 %> av jämförelseinkomsten

även örn det enligt denna grund beräknade avdraget understiger

15 °/o av merinkomsten. Anledning synes emellertid icke föreligga,

att i detta fall beräkna avdraget efter andra grunder än som gälla beträffande

rörelse.»

Skånes handelskammare yttrar, bland annat:

»I själva krigskonjunkturbeskattningens konstruktion ligger att densamma

med utomordentlig skärpa träffar en uppkommen mervinst, som användes

för konsumtiva behov, medan den i motsvarande mån premierar merinkomstens

användning för investerings- och konsolideringssyften ävensom

andra helt eller delvis skattefria utgiftsökningar av liknande karaktär. Om

därför krigskonjunkturbeskattningen pålägges rent fiktiva merinkomster och

därigenom ytterligare skarpes, lär detta snarast verka som ett än kraftigare

incitament till en medelsdisposition i sistnämnda riktning. Men i samma mån

dylik merinkomst på delta sätt i ökad omfattning användes för investerings-,

underhålls- och andra liknande ändamål, utlöses därmed en i motsvarande

mån ökad efterfrågan å varor och arbetskraft med en därmed följande prisoch

lönestegrande verkan.

Om däremot utjämningsavdraget i stället höjes för att kompensera penningvärdeförsämringen,

skulle denna verkan i motsvarande mån minskas.

Men även på annat sätt lär en dylik åtgärd vara ägnad att befordra de prisstabiliserande

syften som nu äro i fråga. Medan företagen i nyss angivna fall

för att för egen del utnyttja den fiktiva merinkomsten äro hänvisade endast

till vissa slags utgiftsökningar, skulle de, därest utjämningsavdraget höjes,

jämväl ha möjlighet att öppet redovisa merinkomsten som vinst och därmed

ha tillfälle att genom avskrivningar eller fondavsättning disponera denna

inkomst för framtida behov. Samtidigt vinnes emellertid det ur penningpolitik

synpunkt viktiga syftet, att den genom inflationen tillskapade skenbara

köpkraftökningen icke utlöses i en momentan efterfrågan utan via affärsbankerna

tillföres den organiserade penningmarknaden, där den tvivelsutan

lättast kan kontrolleras och steriliseras. Av ej mindre vikt är vidare, att en dylik

friare dispositionsmöjlighet över dessa fiktiva merinkomster särskilt i nuvarande

läge motsvarar ett verkligt företagsekonomiskt behov. I detta avseende

torde i första hand böra pekas på de ökade likviditetskrav, varmed måste

räknas i samband med näringslivets omställning vid ett fredsslut. En annan

ej mindre viktig omständighet är det ökade medelsbehov för förnyelse av

företagens fasta tillgångar, som nödvändigtvis följer med en bestående penningvärdeförsämring.

På samma sätt kommer genomförandet av den nya

aktiebolagslagen med dess krav på medelsavsättning för beräknade skatter

och höjd reservfond att ställa ökade anspråk på likvida tillgångar. I detta

sammanhang bör ej heller förglömmas, att de olyckliga verkningar, som

krigskonjunklurbeskattningen medförde under förra världskriget, just sammanhängde

med en bristande förståelse för de stora avsättnings- och likviditetsbehov,

som inflationen skapar. 1 den nuvarande beskattningen har detta

förhållande principiellt erkänts och synes jämväl förtjänt av att i praktiken

vidhållas.

Slutligen må till stöd för nu framförda uppfattning även erinras örn, att,

sedan lagen örn vjnstutdelningsbegränsning för aktiebolag oell andra juridiska

personer numera trätt i kraft, de skäl, som ur pris- och köpkraftsreglerande

synpunkter tidigare ansetts tala emot en höjning av utjämningsavdraget, för

Bihang till riksdagens protokoll loir!. 1 sami. Nr l!)il. ''■>

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

dessa företags vidkommade väsentligen förlorat i giltighet. Med de syften

att bereda företagen ökade fonderings- och avsättningsmöjligheter, som en

dylik avdragshöjning i första hand skulle tjäna, lär ej heller vara uteslutet

att träffa sådana anordningar, att samma avdragsrätt bör kunna givas generellt

för alla företag.

Vad därefter angår frågan rörande avdragets storlek må erinras om att

index för grosshandelspriser, levnadskostnader och exportpriser vid årsskiftet

1941/1942 låg resp. 60, 27 och 34 procent över medeltalen 1937/1938 för att

ett år senare ha stigit till resp. 74, 55 och 45 procent. Ehuru någon exakt uppskattning

av den prisstegring, som har sin grund i inflationen, givetvis icke är

möjlig, lär dock härav kunna slutas, att densamma under alla förhållanden

legat avsevärt över 15 procent. För egen del har handelskammaren tidigare

hävdat, att den under år 1941 inträdda penningvärdeförsämringen snarare

måste anses ligga mellan 20 och 30 procent än mellan 10 och 20 procent.

Efter den nu inträdda ytterligare penningvärdeförsämringen äger denna

uppskattning än större giltighet. Handelskammaren får därför hemställa, att

utjämningsavdraget för motverkande av en erkänt oriktig och skadlig beskattning

av fiktiv merinkomst i motsvarande mån höjes under villkor att den

därigenom disponibla mer.inkomsten ej användes för konsumtion, samt att

avdraget under alla omständigheter bör tillkomma sådana företag, som äro

underkastade effektiv vinstutdelningsbegränsning.

Med hänvisning till de skäl, som redan föregående år anförts mot spärrregeln

för juridiska personer med jämförelseinkomst överstigande 50,000

kronor får handelskammaren vidare hemställa, att denna regel borttages. Särskilt

sedan vinstutdelningsbegränsningen införts, har numera till tidigare anförda

skäl även kommit det, att merinkomsten just för dessa företag i regel

ej längre kan användas för konsumtion.»

Därjämte föreslår handelskammaren, att kvittningsrätten utsträckes att

omfatta även utjämningsavdraget.

Handelskammaren i Göteborg uttalar, bland annat:

»Med utgångspunkt från samma grunder, som tillämpades vid fastställandet

av föregående års utjämningsavdrag, borde detta avdrag i 1943 års förordning

örn krigskonjunkturskatt åtminstone höjas till 20 procent, då kompensationen

på arbetsmarknaden under hälften av året legat högre än detta

procenttal. ''Likformigheten i olika befolkningslagers ställning’ synes härigenom

icke sättas i fara, då de allra flesta löntagare inom landet under en stor

del av år 1942 torde lia erhållit kompensation för penningvärdets försämring

med belopp som i stort sett motsvara denna procentsiffra. Givetvis kunna

delade meningar råda om hur stor penningvärdeförsämringen verkligen är,

men så mycket torde vara klart, att ett utjämningsavdrag av 20 procent icke

utgör full kompensation för den verkliga försämringen. Då krigskonjunkturskatten

i princip icke bör vara en skatt på fiktiva vinster, som uppkomma

genom penningvärdets fall, borde rimligen vid krigskonjunkturbeskattningen

hänsyn tagas till hela den reella penningvärdeförsämringen.

Enligt handelskammarens uppfattning bör ett sålunda förhöjt utjämningsavdrag

tillämpas lika utan undantag för samtliga skattskyldiga. I 1942 års

promemoria anfördes såsom motiv för den särskilda spärregeln i fråga örn

juridiska personer, att utan en dylik regel ''den inflytande krigskonjunkturskatten

skulle synnerligen kraftigt reduceras’. I sitt yttrande över det då framlagda^

förslaget framhöll handelskammaren, att det icke kunde anses rimligt

att på den nu angivna grunden ställa en viss kategori av skattskyldiga i ett

sämre läge än andra i vad avsåge rätten att verkställa kompensationsavdrag.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 193.

67

I 1943 års promemoria Ilar icke föreslagits någon ändring av förevarande

bestämmelse rörande juridiska personer och ej heller ha några särskilda grunder

för bestämmelsens bibehållande angivits. Handelskammaren hyser i

denna fråga samma uppfattning som förut.»

Kommerskollegium yttrar:

»I sitt över förslaget till krigskonjunkturskatt för år 1942 avlämnade yttrande

framhöll kollegium, att i händelse det i näringslivet investerade kapitalet

skulle kunna bibehållas, borde det tillses, att ett utjämningsavdrag beviljades,

som stöde i rimligt förhållande till penningvärdets fall, och kollegium

fann det skäligt, att nämnda avdrag fastställdes till 25 eller lägst 20

procent. Kollegium har icke funnit anledning att frångå denna sin uppfattning.

»

Statens priskonlrollnämnd erinrar, att den föregående år avstyrkte införandet

av utjämningsavdraget, och fortsätter:

»Då detta likväl av statsmakterna beslöts och då någon ökning av detsamma

nu icke ifrågasättes, har nämnden, som principiellt vidhåller sin föregående

år framförda uppfattning, på denna punkt i nuvarande läge ingen erinran.»

Tillika anser priskontrollnämnden det självklart, att utjämningsavdrag,

som under föregående år ej kunnat utnyttjas, icke får överflyttas till beskattningsåret.

I den mot nämndens yttrande avgivna reservationen anföres i ifrågavarande

del följande:

»Beträffande utjämningsavdraget åberopades i förarbetena till krigskonjunkturskatteförordningen

för år 1942 tre särskilda motiveringar. Man kan

diskutera, vilken av dessa som är den riktiga, de leda dock samtliga till, att

utjämningsavdraget för år 1943 bör vara högre än 15, minst 20 procent. Den

procentsats, enligt vilken lönetillägg utgick vid ingången av år 1942 var 12.7

men höjdes från början av februari 1942 till 16.7 och är nu sedan början av

augusti 1942 20.7. — Med kvittningsförfarandet åsyftar man att vinna samma

taxeringsresultat, som om de beskattningsår, 1941, 1942 och 1943 års taxeringar

avsågo, behandlades såsom en enhet med iakttagande av för vart och

ett av ovanberörda taxeringsår gällande bestämmelser. Från den sammanlagda

inkomsten under treårsperioden skulle vid ett sådant taxeringsförfarande

givetvis avräknas minst ett belopp, motsvarande tre gånger jämförelseinkomsten

ökat med utjämningsavdragen för såväl 1942 som 1943. Avräknades

icke utjämningsavdraget för år 1942, bleve den skattskyldige taxerad för

högre belopp än som enligt de olika krigskonjunkturskatteförordningarna kan

anses utgöra den sammanlagda krigsvinsten under treårsperioden. Resultatet

av kvittningsförfarandet blir således felaktigt, örn avdrag icke medgives

för utjämningsavdraget år 1942. Samma felaktiga resultat vinnes, om vid

kvittning för efterföljande inkomstminskning utjämningsavdrag icke medgives.

Det föreslagna stadgandet i 4 § 6 mom. sista stycket bör därför utgå.»

Skattskyldigheten och deklarations plikten.

Skatteberedningens förslag örn upphävande av det föregående år införda

stadgandet ali från skattskyldighet undantaga fysisk person, för vilken fastställdes

ett till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerat belopp ej överstigande

6,000 kronor, och det därmed sammanhängande förslaget örn ut
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 193.

vidgad deldarationsplikt har rönt motstånd lios vissa länsstyrelser och

näringsorganisationer, därvid bland annat åberopats den ökade arbetsbörda,

som skulle förorsakas genom förslagets lagfästande.

Sålunda åberopar Överståthållarämbetet ett av taxeringsintendenten hos

ämbetet avgivet yttrande, däri anföres, bland annat:

»Att, såsom skedde vid 1942 års taxering, frånskilja de deklarationer för

fysiska personer, vilkas taxeringar till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

icke överstego 6,000 kronor, var visserligen ett tidsödande arbete. Men långt

mera tidsödande och dessutom mera krävande blir den ingående granskning

av dessa deklarationer, som med slopandet av den förutvarande bestämmelsen

måste äga rum. Till belysande härav anför jag att antalet deklarationer,

som år 1942 avgivits av fysiska personer i Stockholm, utgjorde mer än 390,000

stycken. Arbetet med taxeringen till krigskonjunkturskatt i Stockholm har

under de senaste åren varit synnerligen betungande och varje möjlighet att

erhålla förstärkning av kompetent personal torde vara utesluten. Någon ytterligare

höjning av arbetsprestationen synes mig icke möjlig. Ur den synpunkten

vore önskligt att den omhandlade bestämmelsen, som är ägnad att

underlätta taxeringsarbetet, finge kvarstå.»

I anslutning härtill yttrar Överståthållarämbetet, bland annat:

»Frågan har mindre betydelse ur synpunkten av de enskilda befattningshavarnas

arbetsbörda, ty givet är att under nuvarande förhållanden en var

får underkasta sig ökat arbete. Men kan ej arbetet tillfredsställande utföras

blir i sista hand det allmänna lidande därpå. Överståthållarämbetets tidigare

gjorda påpekande, att den arbetsbörda vilken ålagts taxeringsmyndigheterna

äventyrade taxeringens resultat, får i föreliggande situation än större berättigande.

Det kan med fog befaras, att man snart når den gräns, då bristande

effektivitet vållar stat och kommun större förluster än som motsvaras av vinsten

av några nytillkomna skatteobjekt.»

Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller, att det föregående år införda

stadgandet om begränsning av skattskyldigheten vid sin tillkomst angavs vara

föranlett av taxeringstekniska hänsyn, då kontrollen över taxeringen i hög

grad skulle underlättas genom att ett stort antal smärre handlande m. fl.

kunde lämnas helt utanför granskningsförfarandet, samt fortsätter:

»Föreskriften har också i tillämpningen visat sig värdefull ur angivna synpunkt,

och man måste självfallet räkna med att ett borttagande därav finge

motsatt effekt, d. v. s. att kontrollen över taxeringen skulle i hög grad försvåras.

Detta är en mycket allvarlig olägenhet, och det torde böra framhållas

alt förarbetena å landskontoret till 1942 års krigskonjunkturskattetaxering

trots samma år införda förenklingar voro ännu svårare att medhinna än ett

år tidigare, vilket huvudsakligen torde lia berott på att granskningen i många

fall måste gripa tillbaka i tidigare års material och föranleda nya uppställningar

och omräkningar. Måhända har ifrågavarande bestämmelse av vissa

deklaranter — dock endast bland rörelseidkarna — kunnat utnyttjas på ett

illojalt sätt. Länsstyrelsen har dock ej försport att sådant missbruk skett

inom länet och har från andra länsstyrelser erfarit detsamma. Då olägenheterna

av stadgandet torde vara obetydliga och detsamma oavsett den praktiska

nyttan även är av humanitärt värde, i det att många av de därigenom från

skattskyldighet uteslutna kunna antagas ha en i förhållande till här ifrågavarande

skatt mycket ringa skattekraft, vill länsstyrelsen för sin del tillråda

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

69

stadgandets bibehållande eller alternativt dess ersättande med en liknande

bestämmelse örn visst lägsta beskattningsbart belopp som förutsättning för

skattskyldighet — en anordning, som i ännu högre grad än den vid 1942 års

taxering gällande skulle ha humanitärt berättigande. Om spärren anknytes

till det beskattningsbara beloppet, synes lämpligt minimum vara 4,000 kronor.

»

Länsstyrelsen i Malmöhus län ställer sig något tveksam i fråga örn lämpligheten

av att nu på nytt ändra ifrågavarande bestämmelser samt yttrar

vidare:

»Stadgandet i fjolårets förordning, att från deklarationsplikt vore undantagen

fysisk person för vilken för beskattningsåret av taxeringsnämnden

fastställts ett till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerat belopp å

högst 6,000 kronor, innebar onekligen en avsevärd lättnad i ett förut mycket

betungande anmaningsförfarande. Naturligtvis kan ett dylikt stadgande tänkas

medföra missbruk på det sätt de sakkunniga framhållit, men fråga är

örn sådant missbruk kan befaras förekomma i den utsträckning, att därigenom

undanhållna skattebelopp överstiga kostnaderna för ett vidlyftigt anmaningsarbete.

Länsstyrelsen tror knappast att så kan vara fallet och skulle

för sin del vilja tillstyrka, att på denna punkt ingen ändring vidtages i tidigare

gällande bestämmelser.»

Samma ståndpunkt intages av länsstyrelsen i Älvsborgs län.

Sveriges köpmannaförbund uttalar sina betänkligheter inför den utsträckning

av deklarationsplikten, som 27 § enligt den föreslagna utformningen innebär,

samt fortsätter:

»Den medför att en stor mängd köpmän trots att någon taxering till krigskonjunkturskatt

för dem icke kan ifrågakomma, nu likväl bliva nödsakade

att avgiva krigskonjunkturdeklarationer. Förbundet bär vid olika tillfällen

och i olika sammanhang framhållit, att detaljhandeln för närvarande är hårt

pressad av en mängd olika statliga funktioner, framförallt i samband med

ransoneringarna, men även i fråga örn redovisningen av omsättningsskatt.

Ur denna synpunkt måste en utsträckning av deklarationsplikten anses vara

synnerligen ovälkommen, när det gäller en så invecklad uppgift som deklarationen

för taxering till krigskonjunkturskatt, vilken i regel medför åtskilligt

arbete för de skattskyldiga. Förbundet finner sig därför böra föreslå, att den

i 1942 års förordning intagna begränsningen lill ett till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt taxerat belopp på 6,000 kronor bibehålies. För att förhindra

missbruk torde man i stället kunna göra ett tillägg till denna bestämmelse

med innehåll, att örn någon värderat sitt lager i strid mot de bestämmelser,

som gälla för taxering till krigskonjunkturskatt, så skall dock icke

6,000-kronorsgränsen gälla.»

Handelskammaren i Göteborg yttrar, bland annat:

»De fall, då undantagsbestämmelsen missbrukats, torde icke hava varit särskilt

talrika. Handelskammaren ifrågasätter huruvida dessa fall varit av sådan

omfattning, att det på grund därav är motiverat att slopa undantagsregeln,

då en dylik åtgärd givetvis kommer att avsevärt utöka antalet krigskonjunkturskattedeklarationer

ehuru antalet taxeringar till krigskonjunkturskatt därigenom

förmodligen icke i någon större utsträckning kommer att uppgå. För

länsstyrelserna kommer förslaget sålunda att innebära en ytterligare arbetsbelastning.

medan resultatet av krigskonjunkturbeskattningen icke torde

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 193.

nämnvärt förändras. Då taxeringsmyndigheternas arbete med krigskonjunkturskatten

redan nu måste anses betungande, synes det onödigt, att genom

en reform som den föreslagna ytterligare försvåra taxeringsarbetet.»

Kommerskollegium yttrar:

»Även örn, såsom de sakkunniga framhålla, den reella innebörden av den

ifrågasatta ändringen torde bli obetydlig, eftersom taxering till krigskonjunkturskatt

icke förekommer med mindre den skattskyldiges vid nämnda taxering

uppskattade inkomst överstiger 6,500 kronor, vili dock kollegium påpeka,

att den ökade arbetsbörda, som genom ifrågavarande bestämmelses

slopande kommer att åläggas såväl röreiseidkare som länsstyrelser — utan

att någon mera nämnvärt ökad skatteintäkt därigenom torde vara att påräkna

— kan förväntas bli så betydande, att den statsfinansiella fördelen av

en sådan ordning förefaller i hög grad tvivelaktig.»

Kammarrätten anför, bland annat:

»Kammarrätten, som icke är i stånd att avgiva ett på praktiska erfarenheter

från sin ämbetsutövning grundat omdöme örn nödvändigheten av spärrregelns

slopande, får i ifrågavarande avseende inskränka sig till att uttala

sina principiella betänkligheter inför den brist på följdriktighet, som skulle

komma till synes genom att regeln ömsevis införes och borttages.»

I övriga yttranden har förevarande spörsmål ej särskilt behandlats.

Bevisskgldig heten.

I det av de delegerade för Sveriges industriförbund m. fl. avgivna yttrandet

föreslås uppmjukning av reglerna örn bevisskyldigheten huruvida och i

vad mån merinkomst av rörelse skall anses ha berott på förhållanden, som

omförmälas i 1 §. Sålunda uttala delegerade:

»Jämlikt punkt 12 av anvisningarna till 4 § i gällande krigskonjunkturskatteförordning

skall från taxering till krigskonjunkturskatt undantagas inkomstökning,

som av den skattskyldige med bärande sannolik hetsskäl ådagalägges

hava berott på rationaliseringsåtgärder eller naturlig utveckling av

rörelsen. Enligt beskattningsmyndigheternas praxis ställes alltjämt allt för

stora krav på bevisningen i detta hänseende. I stor utsträckning upptages

ett efter ofta godtyckliga grunder bestämt belopp av den inkomstökning, som

jämlikt den skattskyldiges utredning haft sin grund i ovan angivna förhållanden,

till beskattning. En dylik praxis är givetvis ägnad att förminska

företagarnas intresse för rationaliseringar och produktionens förbilligande.

För åvägabringande av rättelse i denna praxis synes författningsrummet böra

kompletteras med ett stadgande, att sådan utredning beträffande ifrågavarande

förhållanden skall anses tillfyllest, som med hänsyn till omständigheterna

i det särskilda fallet finnes skälig och möjlig att åstadkomma.»

Kommerskollegium, som ej närmare ingått på frågan, hemställer, att vad

de delegerade anfört måtte vinna beaktande vid förslagets överarbetning.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

71

Ifrågasatt utsträckt framtida beskattning av vinster ä fastighetsför
säljningar

m. m.

Den av skatteberedningen ifrågasatta utvidgningen vid nästa års krigskonjunkturbeskattning

av inkomstbegreppet för realisationsvinst bar av länsstyrelserna

lämnats utan erinran men har i flertalet övriga yttranden mötts av

betänkligheter eller direkt avstyrkts.

Överståthållarämbetet avstyrker förslaget och anför, bland annat:

»Såsom skäl för att utvidgningen icke kan äga rum innevarande år utan

— tilläventyrs — först år 1944, anför skatteberedningen, att en omedelbart

tillämplig bestämmelse skulle verka retroaktivt under det att så icke skulle

vara fallet om bestämmelsen infördes först nästa år. Skälet till det sistnämnda

vore därvid, att genom offentliggörandet av föreliggande P. M. saken kommit

till allmän kännedom. Överståthållarämbetet finner denna argumentering

föga övertygande, örn krigskonjunkturskatteplikten för realisationsvinst

överhuvud taget skall utsträckas på sätt som här ifrågasatts, lärer detta icke

kunna göras med större rätt vid 1944 års taxering än vid 1943 års. Härmed

torde vara utsagt, att Överståthållarämbetet för sin del finner en regel som

denna svårligen kunna genomföras vare sig det ena eller det andra året.

___För den händelse man räknar med ett någorlunda stabiliserat penningvärde,

torde nian kunna utgå från att priserna å fastigheter, åtminstone savin

angår jordbruksfastigheterna, icke komma att stiga i fortsättningen. Åtskilliga

av de skäl, som på sin tid föranledde kapitalplaceringen i jordbruksfastigheter,

hava numera minskat i styrka. I vissa fall kan realisationen av

dylika fastigheter få en viss tvångskaraktär; till nödvändigheten att sälja kan

bland annat bidraga de höga skatterna. Det skulle härvid kunna inträffa, att

en fastighetsförsäljning som, om den ägt rum år 1942, lämnat god vinst, vilken

icke blivit föremål för krigskonjunkturbeskattning, i stallet ägei rum

efter januari 1943 och då lämnar lägre vinst, som emellertid beskattas. Detta

är knappast rättvist, örn man å andra sidan räknar med en fortgående inflation,

uppkomma givetvis avsevärda vinster, men dessa äro till stöl re eller

mindre del fiktiva och böra i så måtto icke giva anledning till beskattning i

extra ordinär ordning. Med utgångspunkt fran vad salunda sagts örn fastigheterna

och med hänsyn till det principiellt betänkliga i att skapa ett inkomstbegrepp,

som är tillämpligt för viss skatteform men icke för de övriga,

får Överståthållarämbetet såsom sin mening uttala, att någon utsträckning

av skattskyldigheten för realisationsvinst icke bör äga rum, detta även oavsett

det hinder som enligt vad ovan sagts synes möta ur formell synpunkt.»

Sveriges fastighetsägareförbund yttrar, bland annat:

»Den utvidgning av inkomstbegreppet vid krigskonjunkturbeskaltningen,

sorn ifrågasättes av de sakkunniga, innebär i realiteten, att vid avyttring av

fastighet aktier i fastighetsaktiebolag eller andelar i fastighetsforenmgar

skulle — även örn skattefrihet på grund av fångets natur eller innehavets varaktighet

eljest skulle gälla — komma att uttagas en särskild skatt å den värdeökning,

som dessa förmögenhetsobjekt undergått efter krigsutbrottet, medan

åter en sådan skatt icke skulle under nuvarande förutsättning ulga vid

avyttring av egendom av annat slag. En sådan särlagstiftning beträffande

fast egendom m. m. måste betecknas såsom synnerligen orättvis och obefogad.

1 själva verket innefattar förslaget alltså införande av en speciell värdestegringsskalt

vid försäljning av fast egendom eller andelar i sadan egendom.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kunql. Maj:ts proposition nr 193.

Mot de olika förslag till sådan beskattning, som tidigare framlagts, hava

riktats synnerligen vägande erinringar. Samma anmärkningar gälla’ i huvudsak

även beträffande det föreliggande förslaget. Sålunda må erinras örn

de stora svårigheter, som äro förbundna med att utreda, i vilken utsträckning

en uppkommen värdestegring kan vara föranledd av ägarens egna

åtgöranden eller av åtgärder från det allmännas sida. Den beskattning av

en värdestegring, som tillkommit på grund av fastighetsägarens förutseende

och skickliga förvaltning av egendomen, innebär i verkligheten en konfiskation

ay den reella förmögenhetsökning, han själv skapat. En sådan särbeskattning

av nu ifrågavarande förmögenhetsobjekt kan givetvis icke verka

stimulerande å ägarens intresse att söka öka fastighetens förmögenhetsvärde

genom att ernå stegrad avkastning av fastigheten, ett förhållande, som kan

medföra minskade taxeringsvärden vid en blivande fastighetstaxering och

salunda minskat underlag för förmögenhetsbeskattningen.

Till det ovan anförda inå vidare fogas, att en utvidgning av krigskonjunkturbeskattningen

på ifrågavarande område innebär en uppenbar orättvisa

mot dem, som nödgas avyttra sina fastigheter efter införande av en dylik

lagstiftning, vid jämförelse med sådana fastighetsägare, som dessförinnan

men efter krigsutbrottet försålt sådan egendom.

Slutligen må framhållas, att ett erhållet högre försäljningspris å en fastighet

till avsevärd del och i de flesta fall väl beror på en nominell värdestegring

sammanhängande med penningvärdets försämring. Att genom en specialskatt

draga in en stor del härav till staten innebär därför icke en beskattning

av värdet utan direkt konfiskation av förmögenhet.

På grund av det anförda och då det torde vara förenat med mycket stora

svårigheter att åstadkomma en riktig taxering av de vinster, varom nu är

fråga, får förbundet bestämt avstyrka den tilltänkta reformen.

Enligt promemorian skulle skattepliktens inträde vara beroende av tidpunkten

för offentliggörande av ifrågavarande promemoria. Mot en dylik

ordning för angivande av tid för skattepliktens inträde vill förbundet göra

en allvarlig erinran. I själva verket föreligger icke mer än en av utredningsmännen

lösligt framkastad tanke och det förefaller icke rimligt att därtill

knyta några rättsverkningar. Om starka skäl finnas mot att göra en sådan

beskattning retroaktiv måste samma erinringar också gälla mot bestämmandet

avyn förpliktelsetermin på sätt som nu skett. Denna har icke kungjorts

på sådant sätt, att de skattskyldiga i allmänhet kunna anses äga kännedom

om förslaget. Det är uppenbart att ifrågavarande beskattning icke

kan givas retroaktiv verkan varken genom i efterhand stadgad retroaktivitet

eller genom uttalanden i en utredningspromemoria.»

Av de hörda näringsorganisationerna ha delegerade för Sveriges industriförbund

m. fl., Skånes handelskammare och handelskammaren i Göteborg

framställt erinringar mot den föreslagna utvidgningen. Därvid har ifrågasatts,

huruvida det med bibehållande av krigskonjunkturbeskattningens

syfte att endast träffa av kriget föranledda mervinster kunde låta sig göra

att under beskattning indraga vinster av kapitalförvärvs natur, vilka under

en följd av år tillkommit som resultat av olika skiftande omständigheter,

varjämte framhållits, att under alla omständigheter en annan tidpunkt än

dagen för promemorians framläggande borde bliva avgörande för skattepliktens

inträdande.

Kooperativa förbundet anser sig särskilt med hänsyn till de penningpolitiska

skäl som tala för den föreslagna beskattningsformen icke böra mot
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 193.

73

sätta sig en så begränsad ändring i lagstiftningen, som nu ifrågasatts. Dock

framhålles att en dylik förändring praktiskt sett måste komma att verka

som en mycket effektiv spärr även för den legitima fastighetshandeln, och

att, i den händelse proposition i ärendet kommer att utarbetas till nästa års

riksdag, det synes nödvändigt att noggrant pröva, huruvida icke särskilda

undantag böra stadgas.

Kommerskollegium avstyrker förslaget med understrykande av de betänkligheter,

som från näringslivets sida yppats mot den ifrågasatta utvidgningen,

samt fortsätter:

»En i vårt skatteväsen så djupt ingripande förändring som ett genombrytande

av den hävdvunna skiljelinjen mellan kapitalförvärv och inkomstförvärv

är onekligen en fråga, som icke torde böra prövas och avgöras i den

form, vari förslaget här väckts. Vidare synas ur rättssäkerhetens synpunkt

allvarliga betänkligheter vara att anföra mot att såsom föreslagits tidpunkten

för den remitterade promemorians offentliggörande skulle tillerkännas

rättslig betydelse vid avgörande, huruvida en försäljning skulle vara underkastad

skatteplikt eller icke.»

Statens priskontrollnämnd uttalar, att den föreslagna kompletteringen av

beskattningen skulle ligga i linje med för densamma grundläggande principer,

samt anför vidare:

»Skatten skulle härvidlag icke drabba förmögenheten som sådan utan det

överpris, som erhålles genom att viss egendom avyttras just under krigsförhållandena.

I den mån en förhöjning av kapitalvärdena under kriget härigenom

motverkas, kommer en framtida anpassning till en eventuellt lägre prisnivå

att underlättas. Då emellertid en utvidgning av realisationsvinstbeskattningen

på antytt sätt kan stöta på betänkligheter av annan art liksom även

på praktiska svårigheter, vill nämnden tillstyrka att denna fråga göres till

föremål för ytterligare utredning.»

I den mot nämndens yttrande avgivna reservationen anföres följande:

»Beträffande den ifrågasatta utvidgningen av realisationsvinstbeskattningen

förefaller det föga välbetänkt att nu till nya områden utsträcka denna beskattning,

vilken på grund av att förkrigsinkomståren redan ligga långt tillbaka

i tiden måste betecknas såsom föråldrad och mogen för avveckling

Härtill kommer, att det uppenbarligen skulle bliva förenat med stora svårigheter

att verkställa en riktig beräkning av de vinster, som enligt det ifrågasatta

stadgandet skulle drabbas av krigskonjunkturskatt.»

Bank- och fondinspektionen yttrar, bland annat:

»Enligt inspektionens mening förefinnas vägande skäl för en allmän revision

av realisationsvinstbegreppet i vad det gäller vinst genom försäljning

av aktier i fastighetsaktiebolag och andelar i fastighetsföreningar. Men därutöver

synes någon utvidgning av detta inkomstbegrepp icke lämpligen böra

ske. I varje fall bör icke en utvidgning företagas i fråga om krigskonjunkturbeskattningen

utan att frågan därförut blivit löst för den allmänna inkomstbeskattningens

del. Lagstiftningen om krigskonjunkturskatt är redan

nu, enligt vad erfarenheten visat, mycket svårbegriplig och svårtillämplig. Betydligt

större svårigheter skulle förvisso uppstå genom den ifrågasatta utvidgningen

av dess tillämplighetsområde. Detta synes även vara förutsett i promemorian,

eftersom man ansett det vara erforderligt med en presumlionsregel,

s. 74 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

74

enligt vilken en viss procent av den vid avyttringen bekomna köpeskillingen

skulle, därest ej annat visas, betraktas såsom värdeökning efter krigsutbrottet.

På detta område beror emellertid erfarenhetsmässigt ofta, särskilt ifråga

om aktier med de mer eller mindre regelbundet återkommande fluktuationerna

i deras värden, värdeökningen av omständigheter, som icke äro direkt avhängiga

av krigskonjunkturen. Bevisningen att det icke är fråga om en krigskonjunkturvinst

skulle även med den föreslagna presumtionsregeln få en betydande

tyngd för skattskyldighetens bedömande. Därtill kommer att, då, såsom

på detta område ofta inträffar, allenast en överflyttning av ett investerat

kapital sker från ett förmögenhetsobjekt till ett annat i och för kapitalets bevarande

och utan att någon del därav kommer till användning för konsumtion,

dylika kapitalöverflyttningar i genomsnitt icke hava någon egentlig betydelse

ur penningvärdesynpunkt.»

Lantbruksstyrelsen ifrågasätter lämpligheten och skäligheten av den föreslagna

utvidgningen.

Riksräkenskapsverket, som icke tagit ställning till själva sakfrågan, anser

det icke vara riktigt att på föreslaget sätt anknyta rättsverkningar till den

tidpunkt, då ett sakkunnigförslag utkommer av trycket.

Kammarrätten anser sig sakna anledning att ingå på vidare bedömande av

det framförda förslaget, då några närmare riktlinjer för den ifrågasatta reformen

icke angivits.

Begränsning av beskattningen vid expropriation m. m.

Skatteberedningens förslag örn begränsning av beskattningen i fall där

fastighet avyttrats på grund av expropriation eller eljest i fall, där tvångsförsäljning

till det allmänna måste anses vara för handen, varom bestämmelser

upptagits i punkt 4 av anvisningarna till 9 § och punkt 5 av anvisningarna

till 6 §, har i de avgivna yttrandena icke mött några erinringar.

Endast länsstyrelsen i Östergötlands län och lantbruksstyrelsen ha särskilt

behandlat denna fråga. Båda myndigheterna anse förslaget väl motiverat.

Länsstyrelsen framhåller dock, att det icke torde vara uteslutet att vid år

1942 skedda tvångsförsäljningar köpeskillingar bestämts med hänsyn tagen

till att de skulle inkludera kompensation för en såsom ofrånkomlig ansedd

krigskonjunkturskatt. I sådana fall kunde en säljare bliva över hövan gynnad

genom de nu föreslagna bestämmelserna, men svårigheter torde möta

att genom förbehåll i stadgandena förekomma en dylik mindre önskvärd

effekt.

Beskattning av merinkomst å fiske.

Det av skatteberedningen gjorda uttalandet rörande beskattning av merinkomst

å fiske har föranlett yttranden allenast av lantbruksstyrelsen och kammarrätten.

Sålunda anser sig lantbruksstyrelsen kunna biträda vad skatteberedningen

föreslagit, och framhåller angelägenheten av att sådana lättnader genomföras

beträffande krigskonjunkturbeskattningen av fisket att folkförsörjningen

icke blir lidande av ett för hårt skattetryck.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

75

Kammarrätten ytlrar:

»Beträffande fiske synes krigskonjunkturbeskattningen vara ägnad att medföra

stora olägenheter särskilt under de sista månaderna av varje kalenderår.

Samtidigt med att näringens utövande i regel försvåras av ogynnsamma väderleksförhållanden

uppkommer nämligen för många fiskare den situationen,

att den inkomst, som under nämnda tid inflyter, till sin huvudsakliga del konsumeras

av skatter. Till förebyggande av att detta förhållande kan komma

att menligt inverka på folkförsörjningen synes enligt kammarrättens mening

böra tagas under övervägande, huruvida icke särskilda regler örn befrielse

från eller lindring i skattskyldighet till krigskonjunkturskatt för inkomst av

fiske i öppen sjö äro påkallade.»

I årets statsverksproposition har förutsatts att krigskonjunkturskatt skulle Departementi

riksstaten för nästkommande budgetår upptagas med samma belopp som c e,en''

beräknades inflyta i sådan skatt för löpande budgetår, nämligen 30 miljoner

kronor.

I yttrandena över det förslag till krigskonjunkturbeskattning för år 1942,

som på sin tid utarbetats inom finansdepartementets skatteberedning, hade

denna skatt varit föremål för kritik. I anledning härav yttrade jag vid framläggande

av 1942 års förslag i ämnet, bland annat, att enligt min mening en

krigskonjunkturskatt alltjämt vore ofrånkomlig såsom ett led i det särskilda

system av skatter som vuxit fram i anledning av det pågående kriget. Det

hade synts angeläget att genom en särbeskattning av merinkomster, som kunde

antagas ha uppkommit såsom en följd av kriget och de därförinnan pågående,

av det osäkra världsläget föranledda forcerade rustningarna, i någon

mån utjämna inträdda förskjutningar i inkomstfördelningen. Att krigskonjunkturbeskattningen

genom sin inriktning torde vara ägnad att verka återhållande

på den tendens till prisstegring, som måste bliva en följd av inträdd

varuknapphet, och i övrigt torde kunna utgöra ett hjälpmedel i strävandena

att bevara penningvärdet hade jämväl från början beaktats. Dessa motiv för

en beskattning av ifrågavarande slag kvarstode enligt mitt förmenande alltjämt.

Nu har flertalet av de representanter för näringsorganisationerna som avgivit

yttranden ånyo framfört synpunkter liknande dem som framlagts förra

året. Särskilt i det yttrande, som avgivits av delegerade för Sveriges industriförbund

m. fl. och i vilket i första hand uttalas önskemål örn krigskonjunkturskattens

omedelbara avskaffande, ha dessa synpunkter utvecklats. Såväl i

detta som i andra yttranden framhävas i första hand ifrågavarande beskattnings

produktionshämmande verkningar. Till vad jag förra året yttrat rörande

dessa frågor vill jag nu endast foga följande.

Enligt vad inhämtade uppgifter giva vid handen äro de investeringar, som

under senare tid ägt ruin i svenska industriföretag, av minst samma omfattning

som före kriget. Sysselsättningen inom industrien har också varit synnerligen

god. Investeringsverksamheten är i själva verket av den omfatlning

att åtgärder äro påkallade för dess begränsning med hänsyn till brist på

material och arbetskraft. Det kan alltså med bestämdhet påstås att ett av
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

skaffande av krigskonjunkturskatten icke skulle kunna föranleda någon

ökning av investeringsverksamheten.

Emellertid kan också uppställas frågan, huruvida inom den nuvarande produktionens

ram en omläggning kunde vara önskvärd och om den i sådant

fall skulle kunna väntas bliva befordrad genom krigskonjunkturskattens borttagande.

I detta avseende kan konstateras en såtillvida onormal fördelning av

investeringar för industriella ändamål att dessa, i den mån de ej gälla förbättringar

som med all sannolikhet företagits just med hänsyn till därigenom

vunna fördelar vid beskattningen, i påfallande hög grad avse av kriget och

den rådande avspärrningen framkallade behov, medan på fredsändamål direkt

inriktade investeringar äro i motsvarande mån mindre. För näringslivets

upprätthållande vore det tydligen av största värde om en utökning av den

sistnämnda för fredsbehov avsedda investeringsverksamheten kunde äga rum.

Å andra sidan kan icke frånkommas att den för nuvarande förhållanden avsedda

speciella produktionen icke kan avvaras. De möjligheter till omläggning

som erbjuda sig borde följaktligen avse ett utbyte av nyssnämnda av skatiehänsyn

betingade förbättringsarbeten mot mera betydande, för fredsbehov

avsedda anläggningar. Det må emellertid framhållas att investeringar av dylik

art för efterkrigstidens behov för närvarande i regel måste betraktas såsom

i hög grad riskbundna, och att avgörandet huruvida sådana böra företagas

eller ej i nuvarande läge helt visst främst betingas av andra förhållanden

än hänsyn till krigskonjunkturbeskattningen. Det förhåller sig för övrigt givetvis

så, att alla slags investeringar inom industrien, även örn de avse allenast

förbättringar eller närmast äro motiverade av det nuvarande marknadsläget,

likväl i stor utsträckning måste bliva av värde även efter kriget. Vunna

erfarenheter och kända förhållanden giva alltså, såvitt jag kan finna, ej

stöd åt uppfattningen att krigskonjunkturskattens borttagande skulle på ett

mera betydelsefullt sätt påverka den industriella investeringsverksamhetens

storlek och inriktning i gynnsam riktning.

De skäl, som av mig sistlidet år åberopades för krigskonjunkturbeskattningens

bibehållande, torde följaktligen alltjämt vara bärande. Att, såsom

Sveriges lantbruksförbund ifrågasatt, avskaffa denna beskattning beträffande

skogsbruk finner jag ej heller påkallat.

När i yttrandena krigskonjunkturbeskattningens penningpolitiska betydelse

beröres, synes man vara benägen att underskatta det förhållandet att

denna skatt otvivelaktigt föranleder en betydande bildning av dolda reserver

och fonderingar, som hindra en omedelbar användning av motsvarande

tillgångar. Denna synpunkt måste enligt mitt förmenande tillerkännas största

betydelse.

Delegerade för Sveriges industriförbund m. fl. framhålla även, att krigskonjunkturbeskattningen

är ägnad att minska företagens intresse att genom

rationalisering av driften öka och förbilliga produktionen. Jag föreställer

mig emellertid att för varje driftig företagare strävan efter rationalisering

måste vara ett så självklart led i företagets driftsprogram att dess förverkligande

knappast kan i högre grad påverkas av krigskonjunkturskatten. Så
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kunell. Maj:ts proposition nr 193.

77

som också delegerade antytt skall vid krigskonjunkturbeskattningen avdrag

göras för rationaliseringsvinster. Då förekomsten av sådana i regel lärer kunna

utan större svårighet styrkas eller göras sannolik, bör sålunda krigskonjunkturbeskattningen

snarare befordra än motverka en rationalisering.

Såsom allmänna riktlinjer vid utarbetande av förslag till krigskonjunkturskatt

för år 1943 angav jag, såsom framgår av skatteberedningens promemoria,

följande. Det förutsattes att grunderna för skatten borde i möjligaste

mån överensstämma med grunderna för 1942 års krigskonjunkturskatt. Ändring

borde ske endast i sådana avseenden, där direkta olägenheter visat sig

vid 1942 års taxering, eller där den omständigheten att fråga är örn ett nytt

beskattningsår därtill föranledde. Särskilt beaktande måste ägnas ifrågavarande

beskattnings inriktning såsom ett led i det allmännas strävanden för

stabilisering av prisnivån. Näringslivets berättigade krav på kompensation

för ökade omkostnader borde visserligen ej eftersättas, men nya eftergifter,

vilka kunde anses ha karaktären av kompensation för höjning av prisnivån,

borde undvikas. Därest icke denna grundsats iakttoges, motverkades de strävanden

att åstadkomma likformighet i olika befolkningslagers ställning, som

utgjorde en viktig förutsättning för nuvarande pris- och lönepolitik. Från

dessa utgångspunkter måste skatteberedningens förslag betraktas.

Beredningen har sålunda, bland annat, utgått ifrån att någon höjning av

utjämningsavdraget eller överflyttning från ett år till ett annat vid kvittning

på grund av inkomstminskning ej borde ifrågakomma. I inkomna yttranden

ha emellertid framställts krav dels på höjning av utjämningsavdraget, dels på

rätt att vid beräkning av inkomstminskning för år 1942, som utnyttjas för

kvittning, tillgodonjuta utjämningsavdrag jämväl för detta år. Till stöd för

yrkandet örn utjämningsavdragets höjning har anförts väsentligen att en

sådan höjning borde vara en konsekvens av mitt sistlidet år anförda skäl för

godkännande av det då framlagda förslaget örn dylikt avdrag, nämligen att

det icke kunde bestridas, att då en merinkomstbeskattning i allmänhet motiverades

med att en viss förändring ägt rum i en rådande inkomstfördelning,

motiven för densamma försvagades ju längre tid som förflöte från den tidpunkt

då förändringen skedde. Därav att jag fann mig kunna av nämnda anledning

godkänna ett väsentligen med en annan motivering framlagt förslag

följer emellertid givetvis icke, att jag velat fastslå en princip för skattens avveckling

genom en successiv höjning av utjämningsavdraget, och än mindre

att en sådan höjning borde ske varje år. Det förra året medgivna utjämningsavdraget

har, enligt vad taxeringarna giva vid handen, avsevärt reducerat

skattens belopp och inneburit en mycket betydande lättnad för de skattskyldiga.

Att nu taga elt ytterligare steg i samma riktning finner jag, bland

annat med hänsyn till penningpolitiska synpunkter, uteslutet. Dessa synpunkter

utgöra enligt min uppfattning också ett avgörande skäl emot förslaget

att tillgodoräkna de skattskyldiga utjämningsavdrag även vid beräkning av

inkomstminskning för år 1942. Såsom skalteberedningen påpekat utgör den

omständigheten att en skattskyldig under elt tidigare år på grund av inkomstminskning

nödgats inskränka sin konsumtion icke tillräckligt skäl alt vid

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

beskattningen utgå från att denna konsumtionsminskning skall få kompenseras

med motsvarande konsumtionsökning ett följande år.

När jag sistlidet år framlade förslaget att från skattskyldighet skulle undantagas

fysisk person, för vilken för beskattningsåret fastställes ett till

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerat belopp ej överstigande

6,000 kronor, uttalade jag en förhoppning att de farhågor för missbruk som

vissa länsstyrelser framfört icke skulle besannas. När det nu upplysts att sådana

missbruk förekommit, nödgas jag, trots önskvärdheten av så stor följdriktighet

som möjligt i skattelagstiftningen, ansluta mig till förslaget om

begränsningens borttagande. Emellertid synes det vara möjligt att i huvudsak

tillgodose de praktiska synpunkter, som anlagts av vissa länsstyrelser

m. fl. i deras yttranden, på det sätt att från deklarationsskyldighet alltjämt

undantagas fysiska personer vilkas till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

taxerade belopp uppgå till högst 6,000 kronor. Taxeringsmyndigheterna befrias

då från granskning av ett stort deklarationsmaterial, som med hänsyn

till numera gällande regler om en jämförelseinkomst av minst 3,000 kronor

och utjämningsavdrag samt den redan förut gällande bestämmelsen om ett

bottenavdrag å 3,000 kronor skulle giva endast obetydligt utbyte. Den reella

innebörden av begränsningens borttagande torde följaktligen bliva väsentligen

den att, där taxeringsmyndighet vid granskning av deklarationsmaterialet

för den ordinarie taxeringen beträffande skattskyldig med taxerat belopp å

högst 6,000 kronor finner att detta nedbragts genom avskrivning, lagernedskrivning

eller dyl., som ej skulle godkännas vid taxeringen till krigskonjunkturskatt,

det bör undersökas om anledning till sådan taxering föreligger.

Vad delegerade för Sveriges industriförbund m. fl. samt kommerskollegium

anfört rörande bevisskyldigheten beträffande frågan i vad mån merinkomst

av rörelse berott på förhållanden föranledda av pågående krig eller

dessförinnan rådande krigskonjunktur anser jag ej böra föranleda ändring i

lagstiftningen. Vid flera föregående tillfällen har jag gjort uttalanden rörande

denna fråga, som jag i detta sammanhang kan åberopa.

Skatteberedningens förslag om begränsning av beskattningen vid expropriation

eller eljest i fall, där tvångsförsäljning till det allmänna måste anses

vara för handen, biträder jag.

Vad angår frågan om krigskonjunkturbeskattning av fiske har skatteberedningen

framhållit de svårigheter, som föreligga att i lagstiftningen göra

en gränsdragning mellan olika kategorier av mer eller mindre riskfylld

verksamhet, och uttalat att det förefölle lyckligast om lösningen av denna

fråga kunde liksom hittills vinnas vid den praktiska tillämpningen. Möjligen

kunde i vissa fall en längre gående lättnad än hittills ifrågakomma,

därest en sådan kunde vinna stöd i uttalanden av chefen för finansdepartementet

och riksdagen. Jag uppskattar givetvis till fullo betydelsen för folkförsörjningen

av det ofta farofyllda arbete som utföres av fiskarebefolkningen

och anser det viktigt att ej denna befolkning drabbas av en starkare

beskattning än som är direkt påkallad av jämförelsen med övriga näringsidkare

av olika kategorier. Ehuru de medgivanden i fråga om krigskonjunk
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

79

turskatten, som hittills tillgodokommit fiskarebefolkningen, givetvis ej böra

minskas, vore det dock knappast lämpligt att göra något uttalande som kan

uppfattas såsom en utfästelse att medverka till generella ytterligare eftergifter

beträffande krigskonjunkturbeskattning av fiske. Detta utesluter emellertid

givetvis icke att förhållandena i särskilda fall kunna föranleda överväganden

som kunna komma att resultera i att ytterligare skattelättnad finnes

befogad. I sista hand kan tillämpning av riksdagens bemyndigande för Kungl.

Maj:t att medgiva eftergift av krigskonjunkturskatt ifrågakomma.

Av delegerade för Sveriges industriförbund m. fl. har framförts ett förslag

att skattskyldiga skulle få en vidgad rätt att verkställa vid all beskattning

avdragsgilla avsättningar till investeringsfonder för framtida behov,

närmast byggnads- och reparationsarbeten. Såsom villkor för rättens begagnande

borde föreskrivas att mot avsättningen svarande belopp nedsattes i

riksbanken eller loundes i statsobligationer. Det har antagits att ett dylikt

medgivande skulle föranleda ett avsevärt sparande i nämnda form, av stor

betydelse i penningpolitiskt hänseende. Beträffande denna fråga vill jag uttala,

att det givetvis ej kan bliva fråga om att på denna väg skapa en avdragsrätt

vid krigskonjunkturbeskattningen för byggnadskostnader i deras

helhet, då detta skulle innebära att det allmänna avstode från skattebelopp

motsvarande i det närmaste hela kostnaden. Även beträffande reparationskostnader

skulle detta i viss utsträckning kunna bliva fallet, därest nämligen

fråga är om sådana omkostnader som uppenbarligen haft till syfte att nedbringa

beskattningen för beskattningsåret och som på den grund icke äro avdragsgilla

för detta år. Att genom förmedling av provisorisk skattepåföring

medgiva avdrag för sådan omkostnad, som ej finge avdragas om byggnadseller

reparationsarbetena vidtoges omedelbart, endast på den grund att arbetena

uppskjutas till ett senare år synes ej vara tillräckligt motiverat. Vad

åter angår frågan örn att till ett senare år överflytta i och för sig avdragsgilla

kostnader av det ena eller andra slaget, synes redan vara väl sörjt genom

bestämmelserna om kostnadsutjämningsfond. Såvitt jag kan finna bör

följaktligen syftet med delegerades förslag i denna punkt få anses väsentligen

tillgodosett genom redan gällande lagstiftning.

Vad angår den i skatteberedningens promemoria behandlade frågan om

eventuell krigskonjunkturskatt nästa år å vissa vinster av fastighetsförsäljningar

m. m. har mot det härom i promemorian gjorda uttalandet framställts

anmärkningar. Då grunden för krigskonjunkturbeskattningen är en

annan än grunden för den ordinarie beskattningen och det i de avsedda

fallen obestridligen är fråga örn verklig krigskonjunkturvinst, synas skäl tala

för en sådan beskattning som här ifrågasatts. Då emellertid å andra sidan

vägande skäl kunna åberopas mot att nu företaga en utvidgning av krigskonjunkturbeskaltningen

av viss principiell räckvidd, vill jag såsom min

mening uttala ali bestämmelser av ifrågasatt innehåll icke böra införas i förslag

rörande krigskonjunkturskatt för år 1944.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

Detaljmotivering.

Jag övergår nu till en granskning av detaljerna i de författningsförslag, som

äro resultatet av den inom finansdepartementet verkställda överarbetningen

av det remitterade förslaget. Jag berör därvid endast sådana frågor, som behandlats

i de avgivna remissvaren eller som eljest kunna anses vara av sådan

art att de böra särskilt omnämnas. Då i skatteberedningens promemoria lämnats

en utförlig redogörelse för de i förhållande till förordningen om krigskon

junkturskatt för år 1942 föreslagna ändringarna, vilka i det vid promemorian

fogade utkastet till författningstext jämväl äro kursiverade, torde jag

beträffande förslagets innehåll vid de olika paragraferna kunna nöja mig med

att hänvisa till promemorian.

Förslag till förordning om krigskonjunkturskatt för år 1943.

2 §•

Beträffande skatteberedningens förslag hänvisas till sid. 6 i promemorian.

Frågan om upphävande av den föregående år införda bestämmelsen att

från skattskyldighet skulle undantagas fysisk person, för vilken fastställdes

ett till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerat belopp ej överstigande

6,000 kronor, har redan behandlats i samband med den allmänna motiveringen,

till vilken jag således torde få hänvisa.

Föreskrifterna i övrigt i denna paragraf ha ej berörts i yttrandena.

4 §•

Skatteberedningens motivering återfinnes å sid. 6—8 i promemorian.

Ur yttrandena beträffande denna paragraf må återgivas följande.

Jämförelseinkomsten.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län yttrar, bland annat:

»I anvisningarna till 4 § punkt 3 i 1942 års krigskonjunkturskatteförfattning

heter det bl. a., att den ’senast fastställda jåmförelseinkomsten bör frångås

endast om särskilda skäl därtill föranleda’. — — — Det vore måhända

lämpligt att komplettera anvisningarna med exempel på sådana skäl, som

kunna motivera ett frångående av tidigare fastställd jämförelseinkomst. I

1942 års proposition örn krigskonjunkturskatt har departementschefen i fråga

om jämförelseinkomst för rörelse anfört följande olika fall, då ändring

bör kunna ifrågakomma (sid. 122 f):

o 1. Jämförelseinkomsten må beräknas med hänsyn tagen jämväl till upplånat

kapital ’i vissa fall, där andra ifrågakommande regler för bestämmande

av jämförelseinkomsten---giva ett obilligt resultat---’.

2. Vid utvidgning av rörelsen i sådan omfattning, ’att det praktiskt taget

kan sägas, att en ny rörelse föreligger’.

3. Vidare i de fall, då det kan ''genom en ny, verklig utredning påvisas,

att jämförelseinkomsten bort bestämmas till högre belopp än som tidigare

fastställts---’.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 193.

81

Ehuru det icke särskilt angivits föreligger givetvis ytterligare ett fall, då

tidigare fastställd jämförelseinkomst bör kunna ändras, nämligen då någon

felaktighet blivit begången vid jämförelseinkomstens fastställande.

Av departementschefens uttalande torde framgå, att möjligheterna att ändra

tidigare fastställd jämförelseinkomst äro mycket begränsade. Har jämförelseinkomsten

beräknats som medeltalet av rörelseinkomsterna under de båda

förkrigsinkomståren och är detta medeltal icke uppenbart ''obilligt’, torde

möjlighet att omräkna jämförelseinkomsten till medeltalet av en femårsperiods

inkomster eller tili 6 °/o eller högre procenttal av eget och främmande

kapital, med avdrag för utgiftsräntor, icke vara för handen.

Denna restriktiva inställning kan i vissa fall för den skattskyldige te sig

orättvis. Har han — kanske av en tillfällighet eller utan kännedom om olika

alternativ — yrkat och erhållit en viss jämförelseinkomst, bör han väl icke

vara bunden av denna för all framtid. På grund av de höga skattesatserna

kan även en relativt måttlig höjning av jämförelseinkomsten få stor ekonomisk

betydelse för honom. Härtill kommer, att en företagare, som först vid

1943 års krigskonjunkturskattetaxering kommer ifråga för taxering till krigskonjunkturskatt,

kan få sin jämförelseinkomst fastställd efter helt andra

grunder än dem, som uppgivits i hans tidigare deklarationer, medan den

deklarant, som redan tre gånger blivit taxerad, endast skulle ha mycket begränsade

möjligheter att få sin jämförelseinkomst justerad. Vid sådant förhållande

synes det rimligt, att möjlighet beredes även äldre, förut taxerade

företag att beräkna jämförelseinkomsten efter det fördelaktigaste av de alternativ,

som jämlikt anvisningarna till författningen eller tillämpad praxis

kunna ifrågakomma. Till undanröjande av meningsskiljaktigheter härom

vöre det sålunda angeläget, att bestämt uttalande örn lagstiftarens ställning

till fråsan kunde föreligga.»

Beräkning av inkomstminskning.

Delegerade för Sveriges industriförbund m. fl. anföra följande.

»Enligt anvisningarna till 4 § punkt 10 i gällande förordning kan, där

jämförelseinkomsten fastställes till högre belopp än medeltalet av inkomsterna

för förkrigsinkomståren, beloppet av uppskattad inkomstminskning

bestämmas med utgångspunkt från nämnda medeltal eller efter annan grund,

som finnes skälig. Så må, enligt vad som vidare föreskrives, förfaras även i

fall, då medeltalet betecknar ett underskott. Dessa undantagsbestämmelser

från den för beräkning av uppskattad inkomstminskning meddelade huvudregeln

nämligen att den vid beräkning av merinkomst fastställda jämförelseinkomsten

skall gälla, synas icke motiverade av sakliga skäl och det lärer

icke kunna undgås, att tillämpningen av dem blir godtycklig. Vi hemställa

därför, att de måtte utgå.»

Kostnader för representation och reparationer m. m.

Länsstyrelsen i Östergötlands län yttrar:

»Den föreslagna kompletteringsföreskriften i anvisningarna (ill 4 g, punkt

4 f) örn representations- och reparationskostnader torde vara av ett visst värde,

särskilt örn den upptages i deklarationsformuläret vid en särskild återföringsrubrik.

Beträffande nedskärningen av reparationsavdraget lärer man

dock få räkna nied att den får ett antal svårbedömliga skattetvister i släptåg.

Det kan vidare ifrågasättas örn icke i denna anvisningspunkt uppmärk
Bihanq

till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 193. G

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

samheten bör fästas jämväl på dispositioner i form av gåvor, ökning av

styrelsearvoden etc. i otillbörligt stor utsträckning.»

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter, huruvida representationskostnader

o. dyl. böra ställas i relation till rörelsens utvidgning, och

yttrar vidare:

»Det är ett känt faktum alt varuknappheten och det allmännas regleringsåtgärder

för de flesta branscher medfört en väsentlig minskning av reklamutgifterna.

Denna kostnadsminskning är en direkt följd av kriget. Sannolikt

har även behovet av representation minskats i motsvarande mån. En kritisk

granskning av dessa kostnader torde därför vara av behovet påkallad även

i de fall, då någon ökning av utgifterna i förhållande till förkrigsinkomståren

ej ägt rum — och detta speciellt ifråga om enskilda företagare och familjebolag.

Vidkommande den föreslagna jämförelsen med ’förkrigsinkomståren’ må

framhållas som angeläget, att denna utsträckes även till åren 1939—1941,

d. v. s. till hela den senaste femårsperioden. Det har nämligen vid krigskonjunkturskattetaxering

år 1942 förekommit, att skattskyldig sökt motivera under

år 1941 kraftigt ökade representationskostnader med en utvidgning av

rörelsen, som i själva verket kommit till stånd redan år 1939.»

Länsstyrelsen i Gävleborgs län ifrågasätter lämpligheten av det föreslagna

tillägget i punkt 4 f) av anvisningarna till 4 § och fortsätter:

»Om tillräckliga skäl föreligga att vid krigskonjunkturskattetaxeringen vägra

avdrag för ökade representationskostnader, borde avdrag enligt länsstyrelsens

mening i samma mån vägras vid inkomstskattetaxeringen. Då det nämligen

fastslagits, att sistnämnda taxering skall vara utgångspunkt vid krigskonjunkturskattetaxeringen,

skulle den föreslagna bestämmelsen kunna åberopas som

indirekt stöd för en uppfattning, att vid den ordinarie taxeringen möjlighet i

regel icke skulle finnas att vägra avdrag för ökade representationskostnader,

även när ökningen är större än som betingats av rörelses utvidgning eller

andra särskilda förhållanden. Vad beträffar bestämmelsen att avdrag under

viss förutsättning ej skulle medgivas för kostnader för reparationsarbeten,

vilka ''kunnat utan egentlig olägenhet uppskjutas’, vill länsstyrelsen ifrågasätta

lämpligheten av att överhuvud låta en sådan omständighet få relevans i

samband med avdragsrätten. Vid tillämpningen av en sådan bestämmelse

skulle taxeringsmyndigheterna ställas inför synnerligen vanskliga bedömningsfrågor.

Den i princip fastslagna likformighetsregeln synes kunna åberopas

till stöd för justering av beskattningsårets inkomst på denna punkt.»

övriga länsstyrelser och Överståthållarämbetet lia icke haft någon erinran

mot förslaget i denna del.

Mellankommunala pr öv ning snämnden framhåller, att det föreslagna stadgandet

fått en sådan avfattning, att det blir taxeringsmyndigheternas sak att

bevisa att det uppställda villkoret för oinskränkt avdragsrält icke är uppfyllt,

samt anför vidare:

»Helt naturligt måste det för varje taxeringsmyndighet bliva mycket svårt

för att icke säga omöjligt att åstadkomma bevisning, att ett visst reparationsarbete

utan egentlig olägenhet kunnat uppskjutas. Det föreslagna stadgandet

torde följaktligen kunna tillämpas endast i undantagsfall. Det kan därför

ifrågasättas, örn icke en omformulering borde ske, så att bevisbördan i stället

lades på den skattskyldige. Detta torde kunna uppnås genom exempelvis

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 193.

83

följande formulering: ''— --bör avdrag för kostnaden medgivas endast

i den mån det visas, att ifrågavarande arbeten icke kunnat utan egentlig

olägenhet uppskjutas; dock---’.»

Statens priskontrollnämnd yttrar:

»I den allmänna diskussionen örn krigskonjunkturskatten har dess verkan

att föranleda ökade kostnader för representation, reparationer m. m. ofta

framhävts. Det säger sig självt, att en sådan verkan i nuvarande läge måste

bedömas som särskilt ogynnsam. Det är härvid icke endast fråga om i vad

mån de skattskyldiga härigenom kunna nedbringa beskattningen utan även

och kanske främst fråga örn i vad mån knappa produktionsfaktorer i nuvarande

försörjningsläge disponeras på ur folkhushållets synpunkt rationellt

sätt och örn effekten på balansen mellan köpkraft och varutillgång. Onödiga

representations- och reparationsutgifter för företagen kunna ur dessa synpunkter

icke försvaras. I den mån krigskonjunkturbeskattningens ovan antydda

verkan förhindras genom den föreslagna utformningen av anvisningarna

till 4 § fjärde punkten f) vill nämnden tillstyrka densamma. Nämnden

vill dock framhålla, att stora praktiska svårigheter måste vara förenade med

genomförandet av bestämmelser av denna art.

En annan väg att åstadkomma en inskränkning av reparationer och investeringar

under nuvarande förhållanden vore den att medgiva befrielse

från krigskonjunkturskatt för sådana avsättningar till investeringsfonder,

som uppfylla vissa villkor. Dessa villkor skulle innebära, att ifrågavarande

medel spärras på ett sådant sätt, att likviditeten på penningmarknaden

minskas. Vidare skulle medlen användas för investeringar under viss tidsperiod

efter krigets slut efter regeringens bestämmande. Därest företagen

icke iakttoge de uppställda villkoren, skulle krigskonjunkturskatt få erläggas

i efterhand för de avsatta medlen. Enligt nämndens uppfattning bör här

skisserade uppslag göras till föremål för särskilda överväganden.»

I den inom nämnden avgivna reservationen anföres:

»Den ifrågasatta inskränkningen i avdragsrätten för reparationer och representation

strider mot de principer, som allmänt tillämpas vid inkomstberäkning

och beskattning. Den prövning, som skulle ankomma på taxeringsmyndigheterna,

bleve ytterligt vansklig att verkställa och tillämpningen av

stadgandet måste befaras bliva slumpartad och godtycklig. Ett långt effektivare

medel att åstadkomma här åsyftade utgiftsminskning vore säkerligen

den av nämnden föreslagna utvidgade rätten att verkställa skattefria avsättningar

till investeringsfonder. Rätt till sådana avsättningar vid krigskonjunkturskattetaxeringen

hör medgivas. Därest så sker, blir säkerligen ytterligare

inskränkning i avdragsrätten icke erforderlig. Att såsom i promemorian föreslås,

giva en sådan inskränkning av hittills gällande avdragsrätt retroaktiv

verkan, skulle under alla förhållanden vara håde obilligt och meningslöst.»

Delegerade för Sveriges industriförbund m. fl. anföra:

»Den föreslagna omredigeringen av och tillägget till anvisningarna till

4 § punkt 4 f) måste anses innebära en saklig ändring av hittills gällande

bestämmelser. Den ifrågasatta inskränkningen i avdragsrätten strider mot

allmänt vedertagna principer för inkomstberäkning och står näppeligen i

överensstämmelse med skäliga krav på rättvisa och billighet. Reparationsarbeten

liro ofta intimt förbundna med rationaliseringsåtgärder. Stadgandet komma

därför att motverka önskvärd rationalisering. Ofta är det ur flera synpunkter

lämpligt att samtidigt med trängande reparationsarbeten även verkställa

sådana reparationer, som under andra förhållanden kunnat anstå. Den prov
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

ning, som enligt det föreslagna stadgandet skulle ankomma på taxeringsmyndigheterna,

bleve ytterligt vanskligt att verkställa och tillämpningen av stadgandet

måste befaras bliva slumpartad och godtycklig. Den hittillsvarande

formuleringen av författningsrummet möjliggör så långt gående justeringar

av utgiftsavdragen, som rimligen kunna ifrågasättas. Ett långt effektivare

och med beskattningens principer bättre överensstämmande medel att åstadkomma

här åsyftade utgiftsminskning vore säkerligen den av oss ovan föreslagna

utvidgade rätten att verkställa skattefria avsättningar till investeringsfonder.

Vi hemställa på grund härav, att den lydelse stadgandet erhållit i förordningen

om krigskonjunkturskatt för år 1942 måtte bibehållas. Under alla

förhållanden få vi bestämt bestrida, att den ifrågasatta författningsändringen

gives retroaktiv verkan. En sådan åtgärd skulle vara hänsynslös och skulle

framstå såsom desto mer kränkande för rättskänslan, som den icke är erforderlig

för åstadkommande av de åsyftade prohibitiva verkningarna, eftersom

utgifterna redan skett.»

Skånes handelskammare biträder förslaget beträffande representationskostnader

men finner däremot de föreslagna bestämmelserna i fråga örn reparationskostnader

mindre lämpliga, samt fortsätter:

»För bedömande av de frågor, som härvid kunna uppkomma, torde oftast

fordras både fackkunskap och ekonomiskt omdöme. Ett mera schablonmässigt

avgörande på samma sätt som beträffande representationskostnader lär

därför i dessa fall icke kunna ifrågakomma. Tvärtom måste underhållskostnaderna

i avsevärd grad få växla med olika konjunkturer och framtidsutsikter.

För att giva uttryck häråt får handelskammaren föreslå, att författningstextens

bestämmelse om avdragsvägran, ’då underhållsarbetet utan

egentlig olägenhet kunnat uppskjutas’, ändras därhän att avdrag ej skall medgivas

’då arbetet enligt god affärssed bort anstå’.»

Handelskammaren i Göteborg yttrar, bland annat:

»Genom den föreslagna förändringen komma förmodligen en del av de —

--''onödiga’ utgifterna att försvinna, men säkerligen icke alla. Å andra

sidan kan förändringen medföra risker för att de skattskyldiga komma att

vara alltför försiktiga då det gäller att verkställa reparationer som, ehuru

de icke äro nödvändiga, dock måste anses önskvärda för bibehållande av produktionsapparatens

effektivitet.»

Kooperativa förbundet behandlar frågan örn avdrag för kostnader för reparationer

o. dyl. och ställer sig betänksam gentemot en formulering, som

lätt kan inbjuda till godtycke, samt fortsätter:

»Under nuvarande krigsförhållanden är det ofta nödvändigt att verkställa

genomgripande ändringsarbeten inom befintliga industribyggnader för att

kunna tillgodose kraven på nya eller förändrade produkter. Vid dylika tillfällen

är det icke ovanligt att i samband med förändringarna ganska vidlyftiga

arbeten måste vidtagas, vilka skattetekniskt böra hänföras till reparationsarbeten

eller i varje fall till därmed jämförliga avdragsgilla omkostnader.

Förbundet har velat framhålla, att i dylika fall någon jämförelse med

motsvarande kostnader under förkrigsåren icke bör förekomma, än mindre

bör avdrag kunna vägras för de nya kostnaderna vid taxering till krigskonjunkturskatt.

»

Sveriges köpmannaförbund säger sig icke ha funnit anledning till någon

erinran mot förslaget i denna del.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj-.ts proposition nr 193.

Kommerskollegium biträder förslaget beträffande representationskostnader

och anför i övrigt:

»Beträffande avdrag för reparationskostnader, torde de föreslagna bestämmelserna

å ena sidan sannolikt medföra, att en del onödiga utgifter komma

att försvinna, men å andra sidan innebära påtagliga risker för att önskvärda

rationaliseringsåtgärder icke komma till utförande. Det har av flera av näringsorganisationerna

betonats, att det ofta är lämpligt alt i samband med

trängande reparationsarbeten även verkställa vissa andra ombyggnadsarbeten

och rationaliseringsåtgärder, som visserligen ''utan egentlig olägenhet’ kunnat

uppskjutas, men som dock ur både ekonomiska och produktionsfrämjande

synpunkter böra komma till utförande.

Det lärer knappast kunna undvikas, att den prövning, som skulle åligga

taxeringsmyndigheterna enligt det föreslagna stadgandet, ej sällan skulle komma

att gälla spörsmål av produktionsteknisk art, som taxeringsmyndigheterna

knappast äga kompetens att bedöma. Det kan därför befaras, att avgörandena

komma att bli föga enhetliga och i viss mån präglas av godtycklighet.

Enligt kollega mening böra därför såvitt angår reparationskostnader de nuvarande

avdragsbestämmelserna bibehållas.

Kollegium vill i anslutning härtill föreslå, att anvisningarna till 4 § punkt

4 f) erhålla följande lydelse: ''Avdrag för avsättning till konjunkturinvesteringsfond

eller investeringsfond är ej medgivet, ej heller avdrag för omkostnad,

som uppenbarligen haft till syfte att nedbringa beskattningen för beskattningsåret,

dock att vad angår kostnad för representation o. dyl. i större

omfattning än under förkrigsinkomståren avdrag må medgivas endast i den

mån omkostnaden betingats av rörelsens utvidgning eller andra särskilda förhållanden.

’»

Lantbruksstyrelsen yttrar:

»Den föreslagna ändringen, som otvivelaktigt innebär en viss skärpning i

beskattningen, torde åtminstone i vissa fall kunna få betydelse även för jordbruket

genom minskad möjlighet till avdrag vid ombyggnader och större reparationer

m. m., ehuru densamma tydligtvis pakallats av förhallanden inom

andra näringsgrenar. Då ändringen uteslutande har till syfte att förekomma

missbruk, torde någon erinran mot densamma icke kunna göras.»

Kammarrätten anför, bland annat:

»Kammarrätten känner sig i hög grad tveksam örn nödvändigheten av dessa

kompletterande bestämmelser, som enligt kammarrättens uppfattning skulle

vara ägnade att åstadkomma missförstånd och svårigheter vid det praktiska

taxeringsarbetet.

Vad angår representation o. dvl. i större omfattning än under förkrigsinkomståren

skulle enligt förslaget avdrag för omkostnaden medgivas endast i

den mån den betingats av rörelsens utvidgning eller andra särskilda förhållanden.

Enligt vad nu gäller är skattskyldig berättigad att vid taxering för

inkomst erhålla avdrag för representationskostnader i den mån desamma anses

nödvändiga för inkomstens förvärvande.Enahanda rätt lärer böra tillerkännas

vid taxering till krigskonjunkturskatt. Skatteberedningens förslag

torde i själva verket innebära, att olika bevisregler skulle uppställas för den

ordinarie inkomsttaxeringen oell för krigskonjunkturskatletaxeringen, därvid

bevisprövningen skulle ställa sig mera sträng vid den senare taxeringen än

vid den förra. Genom en sådan anordning skulle emellertid kunna riskeras,

att uppgivna representationskostnader som regel utan vidare prövning bleve

godtagna vid inkomsttaxeringen, men att desamma vid taxeringen till krigs
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

konjunkturskatt reducerades enligt av skatteberedningen föreslagen schablon.

En praxis av detta slag, som beträffande den ordinarie inkomsttaxeringen kan

befaras kvarstå även sedan krigskonjunkturskatten avskaffats, måste framstå

såsom synnerligen betänklig. — Av det remitterade förslaget framgår

icke, örn med uttrycket representation o. dyl. möjligen avses även reklam.

Enligt vad kammarrätten underhand inhämtat är detta ej avsikten, vilket

därest förslaget i denna del lägges till grund för lagstiftning torde för undvikande

av missförstånd böra komma till uttryck på något sätt.

Otvivelaktigt kan skattskyldig undandraga sig krigskonjunkturskatt genom

att under ett beskattningsår utföra reparationer, som han, därest skattesynpunkten

ej förefunnits, eljest skulle uppskjutit till ett senare år. Om såsom

föreslagits i författningstexten särskilda bestämmelser införas om huru i

sådant fall skall förfaras, torde i nästa års lagstiftning om krigskonjunkturskatt

komma att erfordras särskilda regler angående sättet för tillgodoräknande

av tidigare ej åtnjutna avdrag för reparationskostnader. Regler av

sådant slag skulle emellertid ytterligare komplicera den invecklade lagstiftningen

på ifrågavarande område.

Enligt kammarrättens uppfattning kunna de icke särskilt talrika fall, då

ifrågavarande speciella regler skulle tillämpas, utan större svårighet lösas i

praxis. Med hänsyn härtill ävensom till de ej önskvärda konsekvenser, som

enligt vad ovan framhållits skulle kunna uppkomma, vill kammarrätten hemställa,

att de föreslagna särskilda bestämmelserna om representation o. dyl.

samt reparationer o. dyl. icke införas i författningstexten.»

Kostnader för pensionering.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län yttrar:

»Vid de tre föregående årens taxering till krigskonjunkturskatt har frågan

om avdragsrätt för pensioneringskostnader oupphörligt varit aktuell för rörelseidkare.

Utöver författningens anvisningar, har centralkonsulenten för

krigskonjunkturskattetaxeringen i utsänd P. M. formulerat de villkor, som enligt

hans mening borde vara uppfyllda för att avdrag för sådana kostnader

skulle medgivas. Det har från företagens sida gjorts starka erinringar mot

att dessa strängt restriktiva villkor i praktiken omöjliggjorde avdrag, som

eljest hade sakligt fog för sig. Prövningsnämnden i detta län har hittills följt

centralkonsulentens mening men förefintlig tvekan har ökats genom det förhållandet,

att ur förarbetena till förordningen icke kan hämtas något direkt

stöd för de uppställda stränga fordringarna. Ur denna synpunkt vöre det

önskvärt att ett auktoritativt uttalande i saken kunde göras i samband med

proposition om ny förordning i år.»

Delegerade för Sveriges industriförbund m. fl. yttra:

»De beträffande avdrag för kostnad för pensionering av anställda meddelade

bestämmelserna försvåra företagens strävan att säkerställa de anställdas

försörjning vid inträdande arbetsoförmåga, vilket ur sociala synpunkter

är beklagligt. Företag, som på grund av otillfredsställande vinstresultat under

tidigare år icke haft tillfälle alt avsätta tillräckliga belopp för detta ändamål,

borde genom utvidgad avdragsrätt beredas möjlighet att fylla förefintliga

brister i detta hänseende. Härigenom skulle tillika sparverksamheten

främjas. Denna synpunkt synes böra beaktas i den nya förordningen.»

I huvudsak samma synpunkt framföres av Sveriges redareförening, som

tillika anmärker, att de nuvarande bestämmelserna visat sig vara synnerligen

svårtillämpliga samt att det därför vore angeläget att dessa bestämmelser

omarbetades i förtydligande syfte.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

87

Beräkning av ränta å eget kapital.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bolms län anför:

»Enligt anvisningarna till 4 § punkt 8 b) i 1942 års krigskonjunkturskatteförfattning

skall ''såsom eget kapital i rörelsen utom i fall som avses i 4 §

6 mom. anses det belopp, varmed tillgångarna överstiga skulderna enligt den

värdesättning, som skott i räkenskaperna, dock att beträffande kapital nedlagt

i maskiner, inventarier, byggnader eller andra dylika tillgångar för stadigvarande

bruk hänsyn skall tagas till den särskilda värdesättning av tillgångarna,

som ligger till grund för inkomstuppskattningen enligt denna förordning’.

Skillnaden mellan verkställda avskrivningar i räkenskaperna och

värdeminskningsavdrag enligt krigskonjunkturskatteförordningens gi under

får alltså räknas som eget kapital. De genom nedskrivning av varulager skapade

dolda reserverna få däremot icke medräknas som eget kapital vid ränteberäkningen.

Då möjligheten att vid taxering skapa dolda reserver a maskiner

och inventarier i huvudsak torde vara begränsad till företag, som äga rätt

till fri avskrivning, kunna sådana företag vid ränteberäkningen åtnjuta förmåner,

som icke komma sådana andra företag till godo, vilka icke åtnjuta

fri avskrivningsrätt. Det är dock att märka, att dessa genom överavskrivning

skapade dolda reserver icke blivit föremål för inkomstbeskattning. Hade företaget

varit förhindrat att vid inkomsttaxeringen lägga dessa dolda reserver

och i stället redovisat en i motsvarande mån ökad vinst, skulle 40 ä 50 °/o

av denna konsumerats för därå belöpande skatter och endast återstoden kunnat

redovisas som kapitalreserv. Gällande regler kunna sålunda sägas innebära

en i viss mån obehörig fördel för vissa företag. Att denna fråga icke

enbart är av teoretiskt intresse belyses därav, att vid 1942 års krigskonjunkturskattetaxering

här i länet tre till krigskonjunkturskatt taxerade aktiebolag

redovisade en sammanlagd ökning av dylika dolda reserver, tillkomna åren

1938—1940. med 14,346,971 kronor. Vid taxering till krigskonjunkturskatt

verkställt ränteavdrag efter 6 °/''o å denna kapitalökning kan beräknas till

860.818 kronor. Örn hänsyn tages till att dessa 14,346,971 kronor utgjorde

obeskattade kapitalreserver och en skälig reducering därav exempelvis med

50 % verkställdes för beräknad, därå vilande skatteskuld, skulle ränteavdraget

reduceras till 430,409 kronor, alltså en avsevärd skillnad.

Det torde kunna ifrågasättas, huruvida icke viss rättvisa skulle skapas

genom föreskrift om att dylika genom överavskrivningar a maskiner och anläggningar

tillkomna dolda reserver finge medräknas allenast med, förslagsvis,

halva beloppet — eller möjligen icke alls. Då den i varulagret investerade

dolda reserven ej får medräknas vid ränteberäkningen, kan det nuvarande

systemet lätt leda till att företag med fri avskrivningsrätt, vid lagerminskning,

flytta över sina dolda reserver lill maskiner och inventarier och därvid vinna

fördelar vid avdragsberäkningen för kapitalökning, ehuru någon reell förändring

av det egna kapitalet icke ägt rum.

Nyssnämnda anvisningar till 4 § punkt 8 b) angiva vad som skall iakttagas

vid beräkning av eget kapital i rörelsen. Dessa anvisningar borde emellertid

kompletteras med en bestämmelse angående mera detaljerad specifikation

av de i eget kapital ingående beloppen för respektive år. Ränteberäkningen

är ofta svår att kontrollera, enär de vid taxeringen tillgängliga handlingarna

icke innehålla för kontroll erforderliga uppgifter. I ett stort antal fall har

länsstyrelsen därför genom skriftliga förfrågningar hos deklaranten måst

införskaffa de erforderliga upplysningarna. Sådan korrespondens torde böra

göras överflödig genom obligatorisk uppgiftsplikt i deklarationen eller därvid

fogad bilaga. Én ytterligare fördel härmed vöre, att kontrollen förenklades,

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj.ts proposition nr 193.

så att även mindre kvalificerad personal kunde användas för den rent rutinmässiga

kontrollen av denna detalj.

Vid taxering av rederiföretag år 1943 torde fråga uppkomma, huruvida

dold förkrigsrescrv, som förefunnits redan under förkrigsinkomståren och då

ej inräknats i det egna kapitalet men som i samband med förlisning och därefter

följande lyftning av försäkringssumman för förlorat fart gg kommit att

redovisas som synlig kapitalreserv i 1941 års balansräkning, skall medtagas

vid beräkning av avdrag för ränta å ökning av eget kapital. Rent formellt

torde nu gällande författning ej lägga hinder i vägen för medtagande av denna

post vid ränteberäkning, ehuru det synes vara uppenbart, att ett dylikt

tillvägagångssätt rent materiellt borde anses obehörigt.

Enligt anvisningarna till 4 § punkt 8 a) skall i det fall, att ''annan grund

an medeltalsberäkning tillämpats vid jämförelseinkomstens fastställande’

räntan ''beräknas efter grund som finnes skälig''. I de fall, då vid 1942 års

krigskonjunkturskattetaxering jämförelseinkomsten fastställdes till viss procent

av eget och främmande kapital vid 1941 års ingång, uppkom frågan,

huruvida och i vilken mån under år 1942 uppkommen kapitalökning skulle

beaktas vid ränteberäkningen. Samma spörsmål uppkommer även i fall, då

jämförelseinkomsten beräknas till minimibeloppet 3,000 kronor. Tvekan

finnes om i så fall ränteavdraget för kapitalökningen skall ske endast i den

män det överstiger 3,000 kronor eller om dess hela belopp skall verka utöver

3,000 kronor. En komplettering av anvisningarna eller ett principuttalande

i denna angelägenhet skulle vara av värde för taxeringsarbetet.»

Mellankommunala prövning snämnden yttrar:

»I punkt 8 b) anvisningarna till 4 § i fjolårets förordning är stadgat, att

vid beräkning av eget kapital^ avsättning i räkenskaperna för framtida skattebetalning

ej skall räknas såsom skuld. Bestämmelsen synes vara avsedd

att oförändrad ingå i 1943 års förordning. Vid fjolårets taxering tolkades

nyssnämnda bestämmelse nästan undantagslöst av de skattskyldiga så, att

skatteavsättning i sin helhet räknades såsom eget kapital. Mellankommunala

prövningsnämnden liksom förmodligen de flesta prövningsnämnder i riket

godkände emellertid icke en sådan tolkning. Prövningsnämndema ansågo

att, därest skattefonder eller skatteavsättningar enligt sin bestämmelse använts

till betalning av de under beskattningsåret efter hand förfallande skattebeloppen,

dessa medel icke kunde räknas såsom kapital i rörelsen under

hela året. Enligt metoder, som rekommenderats av konsulenten hos centrala

krigskonjunkturskattenämnden, reducerades därför det egna kapitalet med

belopp, som avsågo under året utbetalda skatter. Därvid tillämpades efter

den skattskyldiges val antingen en exakt metod, enligt vilken för varje skatteinbetalning

skattefonden minskades med så många 360-delar av det inbetalda

beloppet, som antalet dagar återstode från inbetalningstillfället till

årets slut, eller en schablonmetod, innebärande avdrag för två tredjedelar

av skattebetalningarna under året. Den sistnämnda beräkningsgrunden hade

valts med hänsyn till att större delen av skatterna regelmässigt betalas under

första halvåret. Mot dessa åtgärder av prövningsnämndema reste de

skattskyldiga mycket ofta invändningar under åberopande av nyssnämnda

författningsbestämmelse och under påstående att laglig grund för åtgärderna

saknades. I åtskilliga besvär över fjolårets taxering torde samma invändningar

hava upprepats. Då det av prövningsnämndema tillämpade förfaringssättet

synes sakligt motiverat men måhända kan förefalla att stå i strid

med författningsbestämmelsen, må det önskemålet uttalas, att till förebyggande

av upprepade tvister om denna sak prövningsnämndernas förfaringssätt

måtte omnämnas med godkännande i propositionen.»

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

89

Vissa frågor rörande rederiers beskattning.

Sveriges redareförening yttrar, bland annat:

»En för rederinäringen betydelsefull fråga är den om det s. k. överprisavdraget.

Endast i fråga om ersättningstonnage får hela överpriset avdragas,

medan i andra fall detta avdrag reduceras med tjugufem procent av

det nyanskaffade fartygets förkrigsvärde. Fartygsförlusterna genom krigshändelser

hava emellertid vuxit till den grad, att desamma icke under kriget

hinna ersättas, i vart fall om man utgår från förlusterna i tontal. Taxeringsmyndigheterna

torde emellertid hava verkställt jämförelsen enbart mellan

det förlista och nyanskaffade fartygets förkrigsvärden utan att taga

hänsyn till att — detta gäller i främsta rummet linjerederierna — förlust

av ett fartyg för upprätthållande av rörelsen kräver anskaffande av nytt

tonnage till minst samma storlek som det förlorade, oaktat det nya fartyget

har ett högre värde i penningar än det förlista. Med hänsyn till det nu

anförda och då reglerna på förevarande område för industrien starkt uppluckrats

i praxis (jämför centrala krigskonjunkturskattenämndens anvisningar)

hemställer föreningen örn sådan ändring i författningen, att regelmässigt

hela överpriset må avdragas.

I skatteberedningens promemoria med förslag till krigskonjunkturskatt

för år 1942 uttalades, att för fartyg utanför spärren torde extra värdeminskningsavdrag

kunna medgivas på grund av eftersatt underhåll. I samma promemoria

erinrades örn att hinder ej funnes att beräkna en högre procentsats

för värdeminskningsavdragen under beskattningsåret än under förkrigsinkomståren,

om det kunde påvisas, att slitningen under beskattningsåret

varit avsevärt större än normalt.

Vid 1942 års taxering till krigskonjunkturskatt har fråga uppkommit,

huruvida icke, vad ovan anförts om fartyg utanför spärren, jämväl borde

gälla i fråga om sådana fartyg, som under beskattningsåret varit sysselsatta

innanför spärren i mycket intensiv trafik, exempelvis kol- eller malmtrafik,

och på grund härav icke kunnat underhållas på normalt sätt.

Enligt vad föreningen inhämtat hava prövningsnämnderna i vissa län

medgivit skattskyldiga extra värdeminskningsavdrag, då nyss berörda förhållanden

varit för handen beträffande fartyg innanför spärren, medan åter

i andra liknande fall sådant avdrag vägrats de skattskyldiga.

Därest ett fartyg användes i mycket intensiv drift och underhållet till

följd härav måst eftersättas, ligger det i sakens natur, att förslitningen av

fartyget blir större i dylikt fall, än om detsamma användes i normal drift

och kan underhållas på normalt sätt. Kan den skattskyldige visa, att nyssberörda

omständigheter föreligga, bör han givetvis vara berättigad till extra

värdeminskningsavdrag, oberoende av om fartyget under beskattningsåret

varit sysselsatt utanför eller innanför spärren.

Då det är av vikt, att tillämpningen av bestämmelserna på detta område

blir så enhetlig och rättvis som möjligt samt att onödiga tvister rörande

tillämpningen av ifrågavarande bestämmelser undvikas, får föreningen hemställa,

att ett förtydligande uttalande i förut berörda hänseende göres i motiveringen

till förslaget örn krigskonjunkturskatt för år 1943.»

I övrigt må i detta sammanhang hänvisas till det förut omnämnda yttrandet

av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus ian angående beräkning av

ränta å egel kapital.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

övriga frågor.

Frågan om avdrag vid inkomstuppskattningen för bidrag till den teknisktvetenskapliga

forskningens ordnande har upptagits av delegerade för Sveriges

industriförbund m. fl., som yttra:

»Den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande, varom utredningar

särskilt under senaste tiden pågått, har omfattats med stort intresse av såväl

näringsföretagen som statsmakterna. Betydelsen av denna verksamhet för vår

framtida försörjning och det allmänna välståndet lärer näppeligen kunna

överskattas. Under såväl redan avslutade som pågående förhandlingar har

från näringsföretagens sida ådagalagts villighet att medverka till upprättande

och drivande av forskningsinstitut inom olika näringsgrenar genom betalande

av såväl engångs- som årliga bidrag. Näringsföretagen hava därvid

förutsatt såsom självklart, att sådana bidrag äro i beskattningshänseende avdragsgilla,

då de uppenbarligen utgöra omkostnader i rörelsen. För den fortsatta

organisationen av ifrågavarande verksamhet och dess bedrivande är

det emellertid angeläget att varje tvekan om bidragens karaktär av vid

beskattningen avdragsgilla omkostnader undanröjes. Med hänsyn till krigskonjunkturskatteförordningens

vaga och svårtolkade bestämmelser synes

emellertid, såvitt krigskonjunkturskattetaxeringen angår, avdragsrätten icke

under alla förhållanden kunna anses klar.

Vi hemställa därför, att i krigskonjunkturskatteförordningen för år 1943

måtte inrymmas ett förtydligande stadgande, varav klart framgår, att såväl

ifrågavarande engångsbidrag som de årliga bidragen få avdragas vid merinkomstens

beräkning och anhålla tillika, att i samband med framläggande

av förslag till dylikt stadgande måtte bekräftas, att nämnda bidrag enligt

gällande rätt få avdragas vid taxering till kommunal inkomstskatt samt

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.»

Nämnda hemställan biträdes av kommerskollegium.

En speciell fråga om bankaktiebolags krigskonjunkturbeskattning framföres

av bank- och fondinspektionen, som anför:

»I banklagen stadgas, att bankaktiebolags inlåning icke får överstiga ett

belopp beräknat i visst förhållande till bolagets egna fonder. Särskilt under

de sist förflutna åren har inlåningen flödat så att relationen mellan inlåning

och egna fonder i flera fall icke kunnat upprätthållas. Genom en särskild

temporär lagstiftning har visserligen möjlighet bereus för ett dispenserande

från banklagens ifrågavarande föreskrift, och en ny lagstiftning med samma

innebörd och med begränsad giltighet lärer kunna vara att förvänta. Men såsom

inspektionen, då fråga varit om meddelande av sökt dispens i förevarande

hänseende, plägat framhålla, har det bort förutsättas, att vederbörande

bank under dispenstiden vidtoge åtgärder för upprätthållande eller uppnående

av den i banklagen föreskrivna relationen mellan bankaktiebolags inlåning

och dess fonder. Att så icke kunnat ske har i viss mån föranletts därav

att fondavsättningar i erforderlig omfattning icke företagits, ehuru sådan

kunnat äga rum genom framtagande av förefintliga dolda reserver. I annat

sammanhang har inspektionen framhållit, att en mera betydande fondavsättning

av vinstmedel har försvårats av den skärpta beskattningen i synnerhet

den år 1940 införda krigskonjunkturbeskattningen, vilken i förevarande avseende

av inspektionen betecknades såsom prohibitiv. Enligt inspektionens mening

kan det icke vara lämpligt, att i en lagstiftning lämnas en föreskrift, vilkens

iakttagande försvåras eller rent av förhindras genom en annan lagstift
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 193.

91

ning. Nu angivna förhållanden böra enligt inspektionens mening föranleda,

att beträffande bankaktiebolag från krigskonjunkturskatt undantages vinst,

som för iakttagande av den i banklagen givna föreskriften om inlåningens

förhållande till bolagets egna fonder användes för avsättning till bolagets fonder.

»

Beträffande de uttalanden som av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län Departements
C

filif 671

gjorts rörande jämförelseinkomsten får jag hänvisa till mitt i propositionen

angående krigskonjunkturskatt för år 1942 gjorda uttalande att, därest

det genom en ny verklig utredning kunde påvisas att jämförelseinkomsten

bort bestämmas till ett högre belopp än som tidigare fastställts, därmed också

i allmänhet torde vara klarlagt att särskilda skäl förelåge för frångående av

det tidigare fastställda beloppet. Även om en fastställd jämförelseinkomst i

regel ej bör frångås, bör dock den allmänna principen vara, att en skattskyldig

som redan tidigare taxerats och därvid fått sin jämförelseinkomst bestämd

ej bör komma i sämre läge än en skattskyldig som i år taxeras för

första gången. Örn sålunda ett företag, som redan förut taxerats till krigskonjunkturskatt,

tydligt kan påvisa, att jämförelseinkomsten enligt numera

allmänt tillämpade regler bör bestämmas till högre belopp än det vid tidigare

taxering fastställda, böra sådana särskilda skäl anses föreligga, som motivera

ett frångående av det tidigare antagna beloppet. Någon komplettering

av författningstexten i ifrågavarande hänseende torde ej vara erforderlig.

Enligt punkt 10 av anvisningarna till 4 § kan, där jämförelseinkomsten

fastställes till högre belopp än medeltalet av inkomsterna för förkrigsinkomståren,

beloppet av uppskattad inkomstminskning bestämmas med utgångspunkt

från nämnda medeltal eller efter annan grund som finnes skälig, och

så må förfaras även i det fall då medeltalet betecknar ett underskott. Delegerade

för Sveriges industriförbund m. fl. ha hemställt, att dessa bestämmelser

måtte utgå och att inkomstminskning således alltid skall beräknas med

utgångspunkt från den faktiskt fastställda jämförelseinkomsten. Med en sådan

regel skulle emellertid en skattskyldig kunna få åtnjuta avdrag för inkomstminskning,

där i verkligheten inkomstökning i förhållande till förkrigsinkomståren

förelåge, ehuru sådan ej framkomme med utgångspunkt från jämförelseinkomsten.

Ett sådant resultat kan icke anses tillfredsställande. Jag kan

därför ej tillmötesgå de delegerades hemställan. För att markera att tillämpningen

av ifrågavarande bestämmelser icke är beroende på myndigheternas

gottfinnande föreslår jag, att ordet »kan» utbytes mot »skall». En viss skälighetsprövning

torde emellertid ej kunna undvikas, nämligen i de fall, där något

medeltal för bägge förkrigsinkomståren ej finnes. En omformulering för

att klargöra detta synes böra företagas.

Vad angår frågan om avdrag för kostnader för representation och reparationer

m. in. har skatteberedningens förslag föranletts därav att det framträtt

en alltmer påtaglig tendens att använda merinkomster flir reparationsarbeten

och representation i syfte att undgå krigskonjunkturskatt. Denna ten
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

dens framhölls redan sistlidet år kraftigt av delegerade för Sveriges industriförbund

m. fl., och jag yttrade i anledning därav att gällande stadgande

i ämnet visserligen icke i större utsträckning torde ha tillämpats, men att

dess tillämpning givetvis kunde ifrågakomma och att företagen måste räkna

med denna möjlighet. I anledning av vad som anförts i vissa yttranden,

i vilka de föreslagna bestämmelserna tydligen missförståtts, torde böra

erinras, att meningen med dessa givetvis icke varit att uppställa olika bevisregler

för den ordinarie inkomsttaxeringen, å ena, och taxeringen till krigskonjunkturskatt,

å andra sidan, då det gäller att bedöma j vad mån kostnader

av ifrågavarande slag överhuvud äro avdragsgilla. I detta hänseende

gälla samma regler för båda taxeringarna. Syftet med de föreslagna bestämmelserna

är att för taxeringen till krigskonjunkturskatt ge direktiv för tilllämpning

av de vid denna taxering gällande reglerna och särskilt den s. k.

likformighetsregeln, varigenom avdrag för kostnader, som ökats sedan förkrigsinkomståren,

under vissa förutsättningar kan förvägras, även om de äro

att betrakta såsom verkliga omkostnader i rörelsen och såsom sådana avdragits

vid nettointäktens beräkning. Vad angår avdrag för representationskostnader

torde jag få erinra, att det i promemorian framlagda förslaget i denna

del direkt tillstyrkts i flera av de yttranden som avgivits av näringsorganisationerna.

Jag anser också att uttryckliga regler om avdragsrätten beträffande

sådana kostnader i anslutning till beredningens förslag böra meddelas. Särskild

uppmärksamhet är givetvis på sin plats där fråga är om avdrag för

representationskostnader för enskild skattskyldig eller för familjebolag, men

beskattningsmyndigheterna böra ej vägra avdrag för kostnader för vilka måhända

en tillfredsställande motivering kan företes. Att rena reklamkostnader

ej ingå i kostnader för representation o. dyl. vill jag i anledning av kammarrättens

därom uttalade önskan understryka. Mera tveksam kan frågan ställa

sig rörande lämpligheten av skatteberedningens förslag beträffande reparationskostnader

o. dyl. Jag finner mig också kunna avstå från att förorda

nya bestämmelser i detta avseende men vill ytterligare understryka vad jag

förra året uttalade angående dylika kostnader.

I anledning av vad länsstyrelsen i Östergötlands län anfört torde jag få

framhålla, att gåvor, ökning av styrelsearvoden m. m. stundom torde kunna

anses ha haft till syfte att nedbringa beskattningen. Någon komplettering

av författningstexten i denna punkt har jag emellertid ej ansett erforderlig.

Beträffande den av statens priskontrollnämnd och delegerade för Sveriges

industriförbund m. fl. i detta sammanhang omnämnda frågan om avdrag för

avsättningar till investeringsfonder får jag hänvisa till vad jag härutinnan

anfört i den allmänna motiveringen.

I fråga om avdrag för kostnad för pensionering ha delegerade för Sveriges

industriförbund m. fl. framhållit, bland annat, att företag, som på grund

av otillfredsställande vinstresultat under tidigare år icke haft tillfälle att

avsätta tillräckliga belopp för detta ändamål, borde genom utvidgad avdragsrätt

beredas möjlighet att fylla förefintliga brister i detta hänseende.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 193.

93

Ett tillmötesgående av en sådan synpunkt skulle emellertid innebära att

pensioneringsfrågan skulle ordnas på krigskonjunkturskattens bekostnad,

vilket jag ej kan finna lämpligt. Då kostnaderna i sin helhet äro avdragsgilla

vid den ordinarie beskattningen och de hittills gällande bestämmelserna vid

krigskonjunkturbeskattningen avse dels avdragsrätt för ökad årlig kostnad,

dels avdragsrätt för en ej obetydlig del av engångskostnad, måste den

gällande lagstiftningen betecknas som tillmötesgående, och jag kan ej förorda

en längre gående avdragsrätt. Vad i yttrandena anförts i övrigt föranleder

mig att framhålla svårigheten att i författningstexten införa regler för

alla de olikartade förhållanden och de olika former för pensionering som

kunna ifrågakomma. Det måste överlämnas åt den praktiska rättstillämpningen

att besvara uppkommande spörsmål och jag anser mig ej böra taga

ställning till de principer som hittills tillämpats härutinnan. Emellertid vill

jag hänvisa till det uttalande angående begreppet »verklig förpliktelse», som

gjordes av skatteberedningen i dess promemoria angående krigskonjunkturskatt

för år 1942. För att en sådan förpliktelse skulle anses föreligga torde, enligt

vad beredningen framhöll, böra fordras, att arbetsgivaren icke kunde i

framtiden undandraga sig förpliktelsen och att de utbetalda medlen ej skulle

kunna återgå till honom. Enbart genom en avsättning till pensionsstiftelse

utan att arbetsgivaren eller pensionsstiftelsen själv vore bunden gentemot

de anställda kunde ej någon verklig förpliktelse anses föreligga. Den sålunda

uttalade meningen anser jag mig kunna biträda, och vill endast tilllägga

att svaret på frågan huruvida en verklig förpliktelse är för handen

givetvis kan utfalla olika beträffande större företag med många anställda

och smärre företag av familjebolagstypen, där måhända pensioneringen till

sist skulle komma att avse aktieägarna själva.

Beträffande reglerna för beräkning av eget kapital föreslår jag av de skäl,

som länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anfört, den ändring i skatteberedningens

förslag, att beträffande kapital nedlagt i maskiner, inventarier,

byggnader eller andra dylika tillgångar för stadigvarande bruk hänsyn skall

tagas till den särskilda värdesättning av tillgångarna, som ligger till grund

för inkomstuppskattningen enligt krigskonjunkturskattetaxeringen såtillvida,

att i eget kapital inräknas, för andra förkrigsinkomståret hälften av

skillnaden mellan de i räkenskaperna för första förkrigsinkomståret gjorda

avskrivningarna och de vid inkomstuppskattningen för samma år medgivna

avskrivningarna samt för beskattningsåret hälften av skillnaden mellan i räkenskaperna

gjorda och vid inkomstuppskattningen medgivna avskrivningar

för vart och ett av förkrigsinkomståren och de beskattningsår, för vilka

taxering till krigskonjunkturskatt därefter ägt rum, eller, därest de vid inkomstuppskattningen

för nämnda år medgivna avskrivningarna äro större

än de i räkenskaperna verkställda, eget kapital minskas med hälften av det

överskjutande beloppet. Likaledes i anledning av nämnda länsstyrelses yttrande

föreslås att beträffande kapital nedlagt i fartyg, som använts i rörelsen under

båda förkrigsinkomståren men försålts eller föplorats före beskattningsårets

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 193-

ingång, i eget kapital för vartdera förkrigsinkomståret skall inräknas hälften

av den dolda reserv i fartyget, som enligt räkenskapernas värdesättning fanns

vid första förkrigsinkomstårets ingång. Att endast hälften av den dolda reserven

i fartyg i fall som nu sagts skall inräknas har ansetts vara i konsekvens

med den föreslagna första bestämmelsen. På grund av detta stadgande har

även en omformulering gjorts i sista stycket av punkt 8 b) i anvisningarna,

varigenom en dubbelberäkning av det egna kapitalet i byggnader förhindras.

Frågan i vad mån mera detaljerad specifikation av de i eget kapital

ingående beloppen bör lämnas torde få tagas under närmare övervägande

i samband med utarbetande av deklarationsformulären.

I anledning av vad länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län i övrigt i förevarande

avseende anfört får jag uttala, att i fall där jämförelseinkomsten bestämts

till medeltalet av förkrigsinkomstårens inkomster ränteberäkningen

skall ske med utgångspunkt från medeltalet av kapitalet under nämnda år,

samt att så i regel torde kunna förfaras även i de fall där jämförelseinkomsten

bestämts efter skälighetsuppskattning av en normal inkomst under dessa år

eller till medeltalet av inkomsterna under exempelvis en femårsperiod eller

till minimibeloppet 3,000 kronor. I andra fall kan ifrågakomma att ränteberäkningen

bör göras efter annan grund. Har visst års inkomst lagts till grund

för jämförelseinkomstens bestämmande, bör räntan beräknas till viss procent

av kapitalet under detta år. Någon komplettering av författningstexten på

denna punkt synes mig ej erforderlig.

På grund av vad mellankommunala prövningsnämnden anfört torde böra

erinras, att det i fjolårets proposition gjorda uttalandet att all skattereserv

borde betraktas såsom eget kapital givetvis endast avsåg redovisningen enligt

balansräkningen vid respektive års början. Därest kapitalet under året disponerats

för det ändamål för vilket det avsatts, måste detta tydligen likställas

med annan minskning av kapitalet. Att beskattningsårets vinstmedel sedermera

i bokslutet för detta år disponerats för avsättning till skatter som skola

betalas under påföljande år får ej påverka kapitalberäkningen för det ifrågavarande

året.

I övrigt torde jag i detta sammanhang få framhålla att, eftersom årets

vinst ej skall inräknas i eget kapital, såsom sådant ej heller få upptagas

med årets vinst gjorda nedskrivningar eller avsättningar, varigenom nybildning

av reserv i tillgångar eller ökning av redovisat eget kapital ägt rum.

Med hänvisning till att vissa rederier ej kunna helt ersätta förlorat tonnage

yrkar Sveriges redareförening rätt till omedelbart avdrag såsom för

överpris för hela det belopp, varmed nyanskaffat tonnage överstiger förkrigspris.

Denna rätt skulle dock uppenbarligen komma att avse endast sådana

rederier som icke gjort några fartygsförluster, och yrkandet är således

ej motiverat av hänsyn till de särskilda rederiföretagen. Eftersom fullt

överprisavdrag genom förmedling av provisorisk skattepåföring erhålles,

därest det nyanskaffade tonnagets värde nedgår under de 125 procent av för
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 193.

95

krigspriset som beteckna gränsen för den omedelbara avdragsrätten, finner

jag yrkandet ej böra föranleda någon särskild åtgärd.

Vad angår frågan om avdrag för värdeminskning å fartyg får jag allenast

under hänvisning till det uttalande, som gjordes av skatteberedningen föregående

år, framhålla, att då visserligen berördes det fall att fartyg gå i trafik

utanför spärren, men att enahanda förhållanden givetvis också kunna vara

för handen beträffande fartyg i trafik inom spärren.

Delegerade för Sveriges industriförbund m. fl. ha i sitt yttrande hemställt

om avdrag vid inkomstuppskattningen för bidrag till den tekniskt-vetenskapliga

forskningens ordnande. Det allmännas intresse för tillkomsten av institut

för dylik forskning har tydligt ådagalagts, bland annat i samband med

framläggande av förslag till riksdagen örn visst sådant institut, därvid förutsatts

att en mycket stor del av kostnaden skulle komma att vila å staten.

När det därvid tagits till utgångspunkt att jämväl enskilda företagare

skulle bära sin andel i kostnaden — vilket varit naturligt, eftersom det huvudsakligen

är dessa företag som förväntas komma att draga den omedelbara

nyttan av resultaten av ifrågavarande forskning — har man givetvis icke

från statens sida räknat med att även deras anpart skulle i realiteten till

stor del bäras av det allmänna på det sätt att staten avstode från den tillkommande

skatteintäkt. En fullständig eftergift av krigskonjunkturskatt för

ifrågavarande bidrag anser jag följaktligen icke böra medgivas. Enligt mitt

förmenande torde emellertid vissa delar av den kostnad varom här är fråga

vara avdragsgilla enligt redan gällande bestämmelser, nämligen i den mån

vederbörande företag skulle erhållit avdrag för kostnaden, om de direkt nedlagt

densamma för egen räkning. Om så skett, torde vederbörande företag

kunnat erhålla avdrag för överpris å anläggningskostnaden samt dessutom

för driftkostnader i allmänhet. Redan denna avdragsrätt torde kunna antagas

bliva av ej ringa betydelse.

I anledning av vad bank- och fondinspektionen anfört föreslår jag, att vid

uppskattning av bankaktiebolags inkomst avdrag må medgivas med belopp

motsvarande den vinst, som för iakttagande av bestämmelserna i 49 § lagen

om bankrörelse rörande inlåningens förhållande till bolagets egna fonder

användes för avsättning till dylika fonder. En bestämmelse härom har upptagits

i punkt 4 h) av anvisningarna. I följd härav ha de av skatteberedningen

i denna punkt föreslagna bestämmelserna upptagits i en efterföljande

punkt 4 i).

I 6 mom. samt i punkt 4 c) och punkt 11 a) av anvisningarna ha några

omformuleringar gjorts i förtydligande syfte.

5 §•

Motiveringen till skatteberedningens förslag återfinnes å sid. 8 i promemorian.

I det av Överståthållarämbetet åberopade yttrandet av taxeringsintendenten

hos ämbetet framhålles, att svårigheten alt få fram jämförelsesiffror, då

jordbruk under förkrigsinkomståren varit utarrenderade eller ingått i större

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

komplex, gör det synnerligen önskvärt, att normer skapas för bestämmande

av jämförelseinkomsten i dylika fall, varjämte anföres:

»Bestämmelsen om ovillkorlig kvittningsrätt för del av inkomstminskning

å jordbruk medför, att frågan örn rimlig jämförelseinkomst måste lösas i betydligt

större antal fall än förut. Det vore därför önskvärt att direktiv utfärdades

av centrala krigskonjunkturskattenämnden beträffande jämförelseinkomstens

beräkning i de fall, då jämförelsematerial saknas.»

Länsstyrelsen i Västmanlands län yttrar:

»Till ledning vid beräkning av taxerad merinkomst av jordbruk år 1942

utfärdades vissa anvisningar enligt centrala krigskonjunkturskattenämndens

beslut den 13 juli 1942. Dessa anvisningar angåvo detaljerade regler för tillvägagångssättet

när det gällde att åstadkomma likformighet i inkomstuppskattningen

de olika åren emellan. Det vill synas som om dessa regler i vissa

hänseenden inneburo en komplettering av lagtexten. Sålunda förutsattes i

centrala nämndens anvisningar att man för att erhålla en likformig beräkning

av inkomsten genom försäljning av hästar, nötkreatur, svin samt får och

getter skulle frångå kontantmetoden ej endast genom att taga hänsyn till

minskning av besättningen genom nedslaktning i större omfattning än normalt,

utan även genom att alla andra ändringar i besättningens värde skulle

få inverka på inkomstberäkningen. Vidare angavs en metod för likformig beräkning

av reparationskostnader och kostnader för inköp av döda inventarier

genom att för varje år beräkna ett normalavdrag, uppgående till viss procent

av fastighetens taxerade jordbruksvärde, exklusive i detta eventuellt ingående

värde å skogsmark. Denna metod medför tydligen ej endast likformig

kostnadsberäkning olika år emellan utan även mellan olika skattskyldiga.

Detta framträder bland annat på så sätt, att en person, som yrkat relativt

små kostnadsavdrag, kan få sin deklarerade nettointäkt nedpressad under

6,450 kronor och därigenom undgå en beskattning, som eljest skulle hava

ägt rum. För en person, som yrkat relativt stora sådana avdrag, kan beräkningen

av normalavdrag få motsatt verkan.

Länsstyrelsen finner det önskvärt, att de sålunda anvisade och åtminstone

här i länet tillämpade reglerna bliva gällande även i fortsättningen. Härför

eventuellt erforderliga ändringar i författningstexten synas böra vidtagas.

Ifrågasättas kan även om man kan stanna vid de redan tagna stegen på väg

till en bokföringsmässig beräkning av inkomsten av jordbruk vid taxeringen

till krigskonjunkturskatt. Det vore säkerligen till fördel, om den å sid. 8 i promemorian

nämnda utredningen angående möjligheterna att genomföra en sådan

beräkning kunde verkställas så snabbt att den kunde läggas till grund vid

utarbetandet av förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1943.»

Sveriges lantbruks! örbund anför:

»Vid inkomstuppskattningen enligt förslaget till förordning om krigskonjunkturskatt

skall jämförelseinkomsten beträffande jordbruket i regel upptagas

till medeltalet av inkomsterna för båda förkrigsinkomståren. Om denna

jämförelseinkomst av en eller annan anledning icke är representativ, kan

den enligt nyssnämnda förslag upptagas till annat belopp, som finnes skäligt.

För fysisk person, som av jordbruket haft sin huvudsakliga försörjning,

har angivits, att jämförelseinkomsten ej må bestämmas till lägre belopp än

3,000 kronor.

Dessa stadganden, som finnas i nuvarande författning, hava i praktiken

icke visat sig åstadkomma en rätt och rättvis taxering för merinkomst av

jordbruk. I ett flertal fall hava fastställts jämförelseinkomster, som äro up
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

97

penbart oriktiga och som icke himna skälig förräntning av i jordbruket investerat

kapital jämte skälig ersättning för personlig arbetsinsats och företagarevinst.

För förvärvskällan rörelse har angivits flera beräkningsgrunder

och har också vid tillämpningen lämnats anvisningar av centrala krigskonjunkturskattenämnden

för beräkning av jämförelseinkomst för rörelse. För

jordbruk har icke framlagts några sådana beräkningsmetoder. Enligt lantbruksförbundeIs

mening vore det riktigt ali införa en spärregel, innebärande

att jordbruket tillförsäkras viss minimiförräntning av i jordbruket investerat

kapital, t. ex. av 6 procent å eget och upplånat kapital minskat med räntan

å upplånat kapital jämte i förekommande fall skälig ersättning för personlig

arbetsinsats innan krigskonjunkturbeskattning sker. 1942 års bevillningsutskott

har uttalat, att även örn det icke i och för sig är orimligt att fastställa

ett minimum för jämförelseinkomst för jordbruket, så måste dock en

sådan ifrågasatt bestämmelse betraktas såsom allt för schablonmässig och

otymplig. Utskottet har icke velat tillbakavisa tanken men rekommenderat

beräkningsgrunden för de fall, där jordbruket under förkrigsinkomståren visat

underskott eller eljest uppenbart onormala resultat eller där vederbörande

ej drivit jordbruket förkrigsinkomståren m. fl. fall. Vid tillämpningen av

lagstadgandena hava dock vederbörande prövningsnämnder ytterst sällan

ansett att uppenbart onormala resultat förelegat för förkrigsinkomståren utan

i sådana fall använt som jämförelseinkomst det som lägsta angivna beloppet,

3,000 kronor, oavsett jordbruksfastighetens storlek. En bestämd regel vore

därför önskvärd.

Ur folkförsörjningssynpunkt har jordbruket rekommenderats största möjliga

ökning av produktionen. I det syftet hava många jordbrukare under krigsåren

icke lågt sin jord i träda i samma utsträckning som under förkrigsinkomståren.

På grund därav har inkomstökning inträffat under beskattningsåret

i jämförelse med förkrigsinkomståren. Genom minskad trädesläggning

kan jorden icke bibehållas i kultur, då den ej kan i samma utsträckning som

tidigare bearbetas och befrias från ogräs. På grund av mindre tillgång på

gödningsämnen försämras vidare jordens tillgång på växtnäringsämnen. På

grund av bristen på lämpliga fodermedel, t. ex. kraftfoder, minskas också

värdet av den naturliga gödseln. Den rådande bristen på arbetskraft medför

också att nödvändigt underhåll av grundförbättringar icke kan ske i samma

utsträckning som tidigare. Detta medför sålunda en försämring av jordkapitalet.

På grund av den rådande bristen på arbetskraft bl. a. i följd av militärinkallelserna

har jordbrukaren med familj under beskattningsåret nedlagt

större personlig arbetsinsats än under förkrigsinkomståren. Denna omständighet

liksom det förhållandet, att genom arbetsblockorganisationen viss rationalisering

genomförts, har i ett stort antal fall medfört merinkomst, som

icke bör krigskonjunkturbeskattas.

Ransoneringen av vissa förnödenheter i jordbruket har också föranlett

minskade utgifter och därmed också ökad nettointäkt för beskattningsåret.

13 ris ten å l. ex. kraftfoder och felslagen foderskörd har åstadkommit stor

minskning av mjölkavkastningen. Denna minskning har sorn bekant icke visat

sig omedelbart ulan först senare. Foderbristen våren 1942 har haft sina efterverkningar

först hösten 1942 och beträffande kvalitén på djurbesättningen

först långt senare. Man kan t. ex. påvisa sterilitet dels på grund av svagare

utfodring dels pä grund av utfodring med konst fodermedel (fodercellulosa)

hos de svål Ifödda djuren.

Härigenom sker en kapitalförstöring, som ej kommer fram på annat sätt

och som har sina verkningar pä inkomsten av jordbruket först senare och

kanske vid en tidpunkt, dä förevarande inkomstuppskattning ej är aktuell,

Bihanq lill riks<ltu/ens protokoll l!)t3. laun:! Nr !!)■''>. 7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

varigenom kompensation icke erhåller vid krigskonjunkturbeskattningen för

berörda omständigheter.

Då hänsyn till denna nu fortgående försämring av jordbrukskapitalet och

övriga ovan berörda omständigheter i allmänhet icke tages vid krigskonjunkturbeskattningen

av jordbruket samt då motsvarande försämring av tillgångar

i andra förvärvskällor icke inträffar på sådant sätt att hänsyn därtill icke

tages vid förevarande inkomstuppskattning, torde jordbruket för att erhålla

jämlikhet med övriga förvärvskällor och en enkel bevisning enligt 1 § böra

tillerkännas viss kompensation i dessa avseenden.

Det föreligger givetvis stora svårigheter att fastställa bevisning och lämpliga

grunder för beräkning av denna kompensation, men synes en utväg vara

att beräkna denna, där ej annat visas, till 5 % å bruttointäkterna av jordbruket

under beskattningsåret.

Vid bestämmandet av den uppskattade merinkomsten skall sådan avvikelse

ske från uppskattningen enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

som erfordras för att åstadkomma likformighet i inkomstuppskattningen

för förkrigsinkomståren och beskattningsåret, den s. k. likformighetsregeln.

Vid tillämpningen av denna regel vid 1942 års taxering till krigskonjunkturskatt

ha tillämpats anvisningar, utfärdade av centrala krigskonjunkturskattenämnden,

vilka anvisningar i stort sett infört redovisning enligt

bokföringsmässiga grunder för jordbruket vid förevarande inkomstuppskattning,

åtminstone vad beträffar kreatursbesättningen och lagret av spannmål

eller annat. Denna redovisning enligt bokföringsmässiga grunder har dock

icke varit fullt genomförd, i det att hänsyn icke tagits till ökning av varulagret

utan endast till minskning och att inkomstberäkningen icke påverkats

av ändringar i varufordringar och varuskulder. Härutinnan föreslås i promemorian

ingen annan ändring än att avdrag för lagerminskning sedan 1 januari

1940 skall erhållas, endast i den mån denna belöper på år 1942. Förbundet

vill påpeka de svårigheter, som uppstå med föreslagna regler för sådana

skattskyldiga, som redovisa beskattningsår, omfattande annan tid än kalenderår.

Dessa skattskyldiga skulle författningsenligt icke kunna medgivas något

avdrag för lagerminskning, om de icke kunna framvisa sådan med utgångspunkt

från de tidpunkter, som angivits i författningen, d. v. s. från 1

januari 1940 till och med den 31 december 1942. Även i det fall att den skattskyldige

kan framvisa lagerminskningen, som inträffat mellan i författningen

angivna tidpunkter, synes man komma till i många fall oriktigt taxeringsresultat,

då man kommer att taga hänsyn till försäljningar, som icke påverkat

vinstresultatet för det beskattningsår, som redovisats i avgiven självdeklaration.

I anledning av påtalade svårigheter och den skiftande tolkningen avberörda

författningsregel får förbundet hemställa om ett uttalande, hur i berörda

avseende skall förfaras vid inkomstuppskattningen för jordbruk, som

redovisa annat beskattningsår än kalenderåret, och jämväl för .sådana skattskyldiga,

som ändrat beskattningsår sedan 1 januari 1940.

Enligt likformighetsregeln skola också justering vid förevarande inkomstuppskattning

ske för reparationer m. fl. kostnader, och har denna justering

vid 1942 års taxering skett i enlighet med centrala krigskonjunkturskattenämndens

anvisningar på ett mycket effektivt sätt utan hänsyn till örn dessa

reparationer haft till syfte att nedbringa beskattningen under beskattningsåret.

Härvidlag tillämpas för jordbruket regler, som äro betydligt strängare

än för förvärvskällan rörelse. För denna senare förvärvskälla har angivits i

1942 års lag angående krigskonjunkturskatt, att justering borde ske endast i

de fall, att omkostnaden uppenbarligen haft till syfte att nedbringa beskattningen

under beskattningsåret. I promemorian föreslås en skärpning beträffande

rörelse därhän, att avdrag för sådan kostnad ej får ske, örn kostnaden

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 193.

99

kan anses ha haft till syfte att nedbringa beskattningen för beskattningsåret.

För jordbruket däremot skall justering ske under alla förhållanden, även i det

fall då ifrågavarande arbeten icke kunnat uppskjutas. Även i detta fall böra

förvärvskällorna enligt lantbruksförbundets mening jämställas.

Vid tillämpningen av likformighetsregeln förekomma tyvärr mycket stora

ojämnheter, i det att vissa länsprövningsnämnder förfarit på sätt, som ej överensstämmer

med centrala krigskonjunkturskattenämndens anvisningar. Det

är att hoppas, att i den mån länsprövningsnämnderna och deras tjänstemän

vinna större erfarenhet förbättring härutinnan skall uppnås vid 1943 års taxering.

»

Lantbruksstyrelsen säger sig vid sin granskning av förslaget ha utgått från

att med den stabilisering utav krigskonjunkturbeskattningen, som numera

väl får anses lia inträtt, några utsikter knappast torde få anses föreligga för

mera långtgående krav i fråga om lättnader i beskattningsgrunderna speciellt

för jordbrukets vidkommande, och anser sig styrelsen med hänsyn till

föreliggande förutsättningar i huvudsak icke böra framställa någon erinran

mot det föreliggande förslaget. De frågor, som därefter behandlas i yttrandet,

beröra icke bestämmelserna i förevarande paragraf.

I de övriga yttrandena har förslaget i denna del ej berörts.

Att införa en regel, som tillförsäkrade jordbruket viss minimiförränlning iMpartonenteav

däri investerat kapital, eller att eljest närmare än som skett i de hittills chef*ngällande

bestämmelserna angiva normer för beräkning av jämförelseinkomsten

kan jag ej förorda. Med hänsyn till de skiftande förhållandena för

olika jordbruk måste frågan om sådan beräkning lösas för varje särskilt fall.

Emellertid får jag erinra om det av bevillningsutskottet vid föregående års

riksdag gjorda, av Sveriges lantbruksförbund åberopade uttalandet, som givetvis

bör beaktas vid taxeringen.

Med anledning av vad lantbruksförbundet anfört angående vissa förhållanden

som kunna leda till försämring av jordbrukskapitalet föreslår jag, att

från uppskattad merinkomst må medgivas särskilt avdrag med ett belopp

utgörande tio procent av den uppskattade merinkomsten, avsett att täcka av

kriget förorsakad värdeminskning genom försämrad hävd med mera. En bestämmelse

härom har upptagits i punkt 5 av anvisningarna. Av praktiska

skäl har jag ansett det lämpligast att lägga storleken av den uppskattade

merinkomsten till grund för detta avdrags beräkning. Då avdraget under alla

förhållanden måste bestämmas schablonartat, har det synts ändamålsenligt

att anknyta till en grund som möjliggör väljande av en så hög procentuell

siffra som möjligt, eftersom denna medför en större ökning av avdraget vid

stegrad produktion. Vid beräkning av den taxerade merinkomsten enligt prisstegringsmetoden

i punkt 6 torde skälig hänsyn till nyssberörda förhållanden

kunna tagas vid bestämmande av procentsatserna för prisstegring utöver

omkostnadsökning. I följd av den nyss angivna bestämmelsen har en omformulering

även av punkt 0 första stycket i anvisningarna blivit erforderlig.

I anledning av vad skatteberedningen uttalat har övervägts att föreslå

bestämmelser örn att vid beräkning av den uppskattade merinkomsten hän
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

syn skulle tagas till under år 1942 inträdda lagerökningar ävensom till ändringar

som under samma år inträtt beträffande varufordringar och varuskulder.

Emellertid är att märka, att prisstegring utöver omkostnadsökning

beräknas endast å sådana produkter som försålts eller uttagits till

egen rörelse under beskattningsåret. Därest bestämmelser av antytt innehåll

infördes, skulle alltså konsekvensen fordra att prisstegringen beräknades

även å inneliggande lager till den del detta ökats under år 1942. En sådan

utvidgning av prisstegringsmetoden torde emellertid ej lämpligen böra

företagas, och jag har därför ansett mig även böra avstå från den ifrågasatta

ändringen beträffande beräkning av uppskattad merinkomst. Enligt skatteberedningens

förslag skall i överensstämmelse med hittills gällande regler

avdrag vara medgivet för under beskattningsåret inträdd lagerminskning.

De skäl, som på sin tid ledde till införande av dessa bestämmelser, torde

emellertid numera sakna giltighet, varför den av skatteberedningen upptagna

föreskriften om avdrag för lagerminskning ej medtagits i den nu föreliggande

författningstexten. Detta torde också vara i konsekvens med att lagerökning

ej kommer att beskattas.

I punkt 1 andra stycket av anvisningarna har gjorts en komplettering med

hänvisning till punkt 5 första stycket av anvisningarna till 6 § rörande fördelning

av omkostnaderna mellan jordbruk och skogsbruk, när jordbruket

utvisar underskott, varjämte i punkt 2 tredje stycket ordet »högst» tillagts i

förtydligande syfte.

I övrigt föranleda de rörande jordbruksbeskattningen framförda synpunkterna

ej någon ändring i författningstexten eller något särskilt uttalande från

min sida.

6 §•

Skatteberedningens motivering återfinnes å sid. 8—9 i promemorian.

Beträffande förslaget i vad det avser det i punkt 5 av anvisningarna upptagna

stadgandet rörande avyttring av skog i samband med avyttring av marken

på grund av expropriation m. m. har redogörelse lämnats under den allmänna

motiveringen, till vilken således torde få hänvisas.

Förslaget i övrigt har behandlats endast av Sveriges lantbruks förbund,

som yttrar:

»I anvisningarna till 6 § har angivits, att vid beräkning av den taxerade

merinkomsten av skogsbruk hänsyn skall tagas endast till under beskattningsåret

avyttrade eller för förädling eller förbrukning i egen rörelse uttagna

skogsprodukter. För undvikande av missförstånd synes böra utsägas i författningstexten,

att det särskilda avdraget med syfte bland annat att befordra

med hänsyn till folkhushållningen önskvärda avverkningar på 5 procent skall

beräknas å bruttointäkterna av ovan angivna uttag och icke därjämte å uttag

för egen förbrukning i hushållet, till anställd personal, för ny-, till- eller ombyggnad

å fastigheter eller annan grundförbättring och till annan av den

skattskyldige innehavd fastighet.

Det torde även böra angivas, hur man skall förfara vid beräkning av merinkomst

av skogsbruk i det fall att skogsägare gjort uttag av skogsprodukter,

som försålts till i jordbruk och skogsbruk anställd personal. I det fall att eri

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

101

tyst kvittning sker, kommer ju krigskonjunkturbeskattning icke att träffa

ett sådant uttag men väl i det fall, att formellt en försäljning sker.»

I anledning av vad Sveriges lantbruksförbund anfört har en komplettering Departement*- gjorts i tredje stycket av punkt 2 i anvisningarna för att tydliggöra att av- ''*“*

verkning som där sägs hänför sig allenast till sådana skogsprodukter som avses

i första och andra styckena.

I avyttrade produkter böra inräknas även sådana som försålts till i jordbruk

eller skogsbruk anställd personal. Någon särskild föreskrift härom, såsom

lantbruksförbundet åsyftat, torde ej vara erforderlig. En annan sak är

emellertid att prisökningen å sådana produkter måhända ofta ej torde uppgå

till sådant belopp att beskattning kan ifrågakomma.

I övrigt har den ändringen gjorts i skatteberedningens förslag att i en ny

punkt 4 upptagits särskilda bestämmelser för beräkning av den taxerade merinkomsten

i fall, då växande skog avyttrats i samband med avyttring av marken.

I punkterna 2 och 3, vilka enligt förslaget och föregående års författning

reglerade även nämnda fall, ha härav föranledda ändringar vidtagits. Genom

ifrågavarande bestämmelser kommer beräkningen av den taxerade merinkomsten

genom avyttring av skog i samband med avyttring av marken att

ske enligt samma principer som gälla för taxerad merinkomst av realisationsvinst.

Hänsyn kommer sålunda även att tagas till det å ifrågavarande merinkomst

belöpande utjämningsavdraget.

Under överarbetningen har också iakttagits det fall, där skattskyldig under

beskattningsåret drivit såväl jordbruk som skogsbruk och jordbruket

utvisar underskott. Det synes skäligt att i ett sådant fall medgiva den skattskyldige

rätt att till omkostnader för skogsbruket överföra högst så stor

del av omkostnaderna för jordbruket att underskottet å detta bortfaller. En

bestämmelse härom har upptagits i punkt 5.

7 §•

Skatteberedningens motivering återfinnes å sid. 9 i promemorian.

1 de avgivna yttrandena har förslaget i denna del ej behandlats.

I överensstämmelse med vad som redan i föregående års förordning stad- Departement*- gats beträffande förvärvskällorna rörelse och jordbruk torde den föreslagna

tilläggsbestämmelsen örn i vad mån tidigare fastställd jämförelseinkomst kan

frångås böra införas även för denna förvärvskälla.

Vad skatteberedningen i övrigt anfört i sin motivering till förevarande paragraf

anser jag mig kunna biträda.

8 §•

Beträffande skatteberedningens motivering hänvisas till sid. 9 i promemorian.

Förslaget i förevarande del har berörts endast i två yttranden.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län yttrar:

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kanal. Majds proposition nr 193.

»I princip konstituerar förordningen av 1942 en viss åtskillnad mellan inkomst

av tantiem eller likartad inkomst å ena sidan och annan inkomst av

tjänst å den andra sidan. Såsom hänförlig till den förstnämnda kategorien

nämnes i anvisningarna till 8 § bl. a. inkomst, vilken ''uppenbarligen påverkats

av rörelsens resultat’. Om ökning av viss inkomst ''får anses motiverad

av ett större eller värdefullare arbete’, är detta ett kriterium på att det sistnämnda

inkomstslaget föreligger.

Berörda principfråga var för länsstyrelsens del särskilt aktuell i samband

med taxeringen av direktörerna för vissa bolag inom länet, tillhörande bl. a.

yllemanufakturbranschen. Krigskonjunkturen har för dessa bolags vidkommande

avspeglats i en markerad förbättring av affärsresultaten, och bolagen

ha i regel blivit taxerade till krigskon junkturskatt. Parallellt med förbättringen

av bolagens resultat ha direktörernas löneförmåner avsevärt ökat, vilket

gäller såväl de egentliga ''lönerna’ som tantieminkomsterna.

Dessa skattskyldiga yrkade på att endast sådana förmåner, vilka åtnjutit-,

under beteckningen tantiem’, skulle komma i betraktande vid taxeringen.

I landskamrerare^ förslag upptogos emellertid i regel även hela eller större

delen av ’löne’-ökningarna till taxering, vilka förslag med vissa skärpningar

fastställdes av prövningsnämnden. Det var emellertid först efter en viss tvekan,

som förslag uppgjordes och taxeringarna fastställdes i fall, där de skattskyldiga

eller deras anhöriga icke innehade aktiemajoritet i vederbörande

bolag. Tvekan föranleddes av formuleringen i ovan åberopade 8 §, inkomst

som ''uppenbarligen påvex-kats av rörelsens resultat’ — en formulering, som

synes lägga bevisbördan å taxeringsmyndigheterna — och av innehållet i

centrala krigskonjunkturskattenämndens ''P. M. beträffande beräkning avtaxerad

merinkomst av tantiem etc.’.

Med senast anförda vill länsstyrelsen exemplifiera, att det med nuvarande

formulering av 8 § jämte anvisningar foch för övrigt även med den uppställning,

som givits deklarationsformuläret för tantieminkomst) lätt kan

inträffa, att taxeringsmyndigheterna av onödig respekt för beteckningarnas

betydelse skola draga sig för taxering av ’iöne’-ökningar i fall liknande ovan

antydda. Personer med högi''e befattningar i bolag, vilka sistnämnda icke

kunna undgå taxering till krigskonjunkturskatt, torde, även i avsaknad av

det inflytande, som större aktieinnehav förlänar, ha goda möjligheter att

påverka bolagens styrelser att utöver förhöjda tantiem medgiva ökade löner,

under föregiven motivering att vederbörande fått befordran eller påtagit sig

större arbetsbörda. Bevisbördan på sistnämnda punkt borde enligt länsstyrelsens

mening klart åvila den skattskyldige.

Länsstyrelsen vill däx-för ifrågasätta, örn det icke vöre lämpligt att i tilllämpliga

delar formulera om 8 § jämte anvisningar därhän, att presumtion

i första hand uppställdes för att en skattskyldigs sammanlagda inkomstökning

av förvärvskällan tjänst beror på förhållanden enligt 1 §; den skattskyldige

obetaget att söka påvisa att hela eller viss del av ökningen motsvaras

av ökat eller mera kvalificei-at arbete eller eljest är beroende av faktor

utan samband med nyssnämnda förhållanden. En sådan lösning av principfrågan

skulle enligt vad länsstyrelsen kan finna tillika stå i samklang med

vad som i promemorian inledningsvis antytts rörande krigskonjunkturbeskattningens

inriktning som ett led i det allmännas strävanden för stabilisering

av pris- och lönenivån.»

Såsom redan nämnts i redogörelsen under den allmänna motiveringen lia

delegerade för Sveriges industriförbund m. fl. framhållit, att anledning icke

syntes föreligga att beräkna utjämningsavdraget för denna förvärvskälla efter

andra grunder än som gällde för röx-else.

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

Den av länsstyrelsen i Gävleborgs län föreslagna ändringen skulle väl kun- Uepartememt*- na anses stå i överensstämmelse med krigskonjunkturbeskattningens inrikt- /4*''

ning som ett led i det allmännas strävanden för stabilisering av pris- och lönenivån.

Utan att vilja göra något uttalande beträffande de av länsstyrelsen

framhållna fallen vill jag dock framhålla att den föreslagna ändringen skulle

komma att innebära en utvidgning av beskattningen till att omfatta inkomstökning

hänförlig till all inkomst av tjänst, åtminstone i den mån den utgått

från rörelse, vilket jag icke finner tillrådligt. Ändringen torde ej heller vara

erforderlig för en tillfredsställande lösning av de i allmänhet förekommande

taxeringsfallen.

Beträffande det av delegerade för Sveriges industriförbund m. fl. gjorda

förslaget om ändrade bestämmelser för utjämningsavdragets beräkning torde

jag få hänvisa till vad jag tidigare anfört under den allmänna motiveringen.

9 §.

Beträffande skatteberedningens motivering hänvisas till sid. 10 i promemorian.

I fråga om det i denna paragraf föreslagna stadgandet örn begränsning

av beskattningen i det fall att fastighet avyttrats på grund av expropriation

eller eljest i fall där tvångsförsäljning till det allmänna måste anses

vara för handen torde jag få hänvisa till den allmänna motiveringen. De

ändringar som gjorts i författningstexten äro endast av formell natur. Det

är uppenbart att, där värdet vid krigsutbrottet a avyttrad egendom lägges till

grund för inkomstuppskattningen, hänsyn vid denna uppskattning skall tagas

endast till sådana vid taxeringen medgivna avskrivningar m. m. som hänföra

sig till tiden efter krigsutbrottet.

10 §.

Skatteberedningens motivering återfinnes å sid. 10—18 i promemorian.

De föreslagna kvittningsreglernci ha från näringsorganisationernas sida behandlats

endast i fråga örn utjämningsavdraget då det gäller kvittning mellan

olika år. I denna del torde få hänvisas till redogörelsen under den allmänna

motiveringen. I vissa andra yttranden ha reglerna behandlats även ur andra

synpunkter, därvid bland annat framhållits, att den föreslagna exofficioprövningen

kommer att väsentligt öka taxeringsmyndigheternas arbetsbörda samt

att reglerna äro svårförståeliga. Några principiella invändningar mot reglernas

sakliga innehåll ha däremot i allmänhet ej framställts.

Ur yttrandena må här återgivas följande.

1 det av Överståthållarämbetet åberopade yttrandet av taxeringsintendenten

hos ämbetet anföres:

»Enligt 1942 års förordning gällde, att kvittning mellan 1940 och 1941 års

beskattningsår skulle ske endast efter yrkande av den skattskyldige. Det föreslås

nu, att kvittning i förevarande fäll skall ske ex officio på samma sätt,

som gäller beträffande kvittning mellan olika förvärvskällor under samma

beskattningsår. Detta skulle innebära att man vid innevarande års taxering

skulle pröva ett stort antal av 1941 och 1942 års deklarationer, vilka vid respektive

års taxeringar lämnades utan närmare granskning på grund av att

opaginerad Kontrollera mot PDF

i 04

Kungl. Maj.ts proposition nr 193.

desamma utvisade inkomstminskning eller, vad 1941 års deklarationer beträffar,

därför att å deklarationens första sida framställda frågor besvarats

nekande samt anledning icke förelåg till antagande att detta svar var felaktigt.

Redan förra aret var anledning till tvekan mot den då föreslagna bestämmelsen

örn kvittning, efter den skattskyldiges yrkande, av merinkomst

mot inkomstminskning vid 1941 års taxering. Den nu föreslagna kvittningen

som icke förutsätter något yrkande av den skattskyldige, skulle redan på den

grund bliva av ökad omfattning. Den skulle dessutom även avse inkomstminskning

för ytterligare ett år, nämligen sådan inkomstminskning, som framkommit

vid 1942 års taxering. Jag hänvisar till vad jag ovan anfört angående

svårigheten att oka arbetsprestationen vid taxeringen till krigskonjunkturskatt

i Stockholm. Jag fruktar därför att den föreslagna bestämmelsen skulle

menligt inverka på taxeringsarbetets effektivitet samt äventyra dess fullgörande

i behörig tid.

Kvittning mellan inkomstminskning å jordbruk mot merinkomst å annan

forvarvskalla an skogsbruk har hittills icke förekommit vid taxeringen i

^töckholm. 1 de fall det visat sig att merinkomst å jordbruk icke förelegat,

har förslag icke upprättats, varför frågan om jordbruksinkomstens beroende

av krigskonjunkturen icke blivit prövad. Enligt det nu föreliggande förslaget

skulle emellertid en fjärdedel av konstaterad inkomstminskning alltid kvittas

mot merinkomst å annan förvärvskälla. En sådan bestämmelse skulle

medföra den mindre lampliga konsekvensen, att merinkomst av rörelse eller

•anj1 * * *i?n\°V^! k°rllgen skulle kvittas mot del av inkomstminskning å s k fyxjordbruk.

Den ovillkorliga kvittningsrätten för inkomstminskning å jordbruk

brak5»™18 darf°r bÖra begränsas ti,] att avse endast merinkomst av skogs
-

I anslutning härtill yttrar Överståthållarämbetet, bland annat:

»Den officialprövning av 1941 och 1942 års deklarationer för krigskonjunkturskatt,

som skatteberedningen förutsätter skola äga rum, skulle väl i

försm hand innefatta en undersökning huruvida inkomstminskning i förhållande

till Jamforelsearen alls varit för handen. Emellertid kunna myndigheterna

ej inskränka sig härtill. Det gäller även att undersöka, huruvida iakttagen

inkomstminskning haft sin grund i förhållanden som omförmälas i 1 S

krigskonjunkturskatteförordningen eller ej. Att härvid nöja sig enbart med

ett antagande i ena eller andra riktningen är givetvis otillräckligt. Det torde,

i™i!?St01r" 1 de * ,es.la falleni bli nödvändigt att korrespondera med den skatt

skyldige tor utrednings vinnande. Örn denne då varsnar en möjlighet till avdrag

varmed han förut icke räknat, men detta avdrag sedan icke tillgodoräknas

honom vid taxeringen, uppstår självfallet viss irritation och antalet besvär

hos skattedomstolarna växer.»

Länsstyrelsen i Östergötlands län har icke funnit anledning till erinran.

Da de ledande principerna för krigskonjunkturbeskattningen förutsättas

skola alltjamt äga bestånd, torde, enligt vad länsstyrelsen framhåller, specialregler

för olika kvittningsfall böra finnas för att främja likformighet vid

taxeringen. Länsstyrelsen anför vidare:

. I OI di: skattskyldiga kommer emellertid den föreslagna utbyggnaden av

tidigare forfattningar i ämnet att te sig ganska svårbegriplig. Det synes därför

angelaget; att inneborden av såväl dessa som övriga för krigskonjunkturbe(.

ir1ogen fallande regler belyses genom en samling av siffermässigt uppställda,

enkla typexempel, avsedd att tillhandahållas allmänheten samtidigt

med deklarationsblanketter och därtill hörande upplysningsblad.»

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

105

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lån yttrar:

»I skatteberedningens förslag till ändringar i 1942 års förordning örn

krigskonjunkturskatt synes stort intresse vara ägnat åt de av beredningen

särskilt genomarbetade s. k. kvittningsreglerna, speciellt jordbrukets kvittningsproblem.

Det må väl sägas, att dessa regler kunna vara av vikt för

åtskilliga taxeringsfall men länsstyrelsen kan icke underlåta att uttala den

meningen, att de i den nya förordningen spela en roll, som icke står i direkt

förhållande lill deras praktiska betydelse för taxeringsarbetet. Om bestämmelserna

i förordningen redan förut äro komplicerade, så försvåras de i

än högre grad genom vad nu föreslagits och man bör icke draga i tvivelsmål,

alt de skattskyldiga, varom här är fråga, sakna förmåga att tränga in i

ämnet annat än i rent undantagsfall. Visserligen tänkes nu kvittningsreglernas

tillämpning helt bliva lagd i myndighets hand genom föreskrift om ex

officio-förfarande. Men därigenom kommer även arbetet med taxeringsförslags

upprättande att försvåras högst avsevärt. Det finnes andra problem

vid krigskonjunkturskattetaxering av större ekonomisk vikt, varom lagstiftaren

icke givit så ingående normer eller anvisningar som för jordbrukets

kvittningsfrågor. En friare prövning kunde måhända även i kvittningsfallen

tänkas möjlig utan att skattskyldig behövde därå bliva lidande men med

den fördelen, att förordningens bestämmelser härom icke behövde framstå

som onödigt svårbegripliga för dem det vederbör. Länsstyrelsen har velat

peka på förhållandet utan att emellertid kunna avgiva något förslag om

förenkling av författningen i denna del.»

Länsstyrelsen i Älvsborgs län uttalar, att de föreslagna bestämmelserna

synas kunna godtagas såsom vägledning för bedömandet av hithörande spörsmål.

Då det synes antagligt, att man i det praktiska arbetet kan komma att

stöta på andra rättmätiga, icke förutsedda krav på kvittning, som icke kunna

avvisas med hänvisning till slutavräkningen efter kriget, förefaller det emellertid

länsstyrelsen, att reglerna böra kompletteras med en bestämmelse, som

i fall av behov medgiver en friare tolkning i överensstämmelse med krigskonjunkturskattelagstiftningens

syfte.

Länsstyrelsen i Västmanlands län yttrar sig endast om förslaget att kvittning

även mellan olika år skall ske ex officio och anför härutinnan:

»I princip har länsstyrelsen intet att invända mot detta förslag, vars genomförande

otvivelaktigt skulle bidraga till större jämlikhet och rättvisa i

taxeringarna. Länsstyrelsen vill emellertid framhålla att sådan obligatorisk

kvittning skulle icke oväsentligt öka länsstyrelsernas redan nu synnerligen

tyngande arbete med krigskonjunkturskattetaxeringen.»

övriga länsstyrelser och mellankommunula prövningsnåmnden lia icke

några erinringar mot förslaget i förevarande del.

Statens priskontrollnämnd instämmer i det av skatteberedningen å sid.

1 i dess promemoria gjorda uttalandet angående de principiella grunderna

för reglerna angående kvittning mellan olika år.

Sveriges lantbruks}Urkund yttrar:

»Beträffande kvittningsreglerna bär förbundet med tillfredsställelse konstaterat,

att i förslaget ej upptagits förut gällande regler angående kvittning

mellan jordbruk och skogsbruk. Tidigare tillämpade kvittningsregler

härvidlag lia nämligen visat sig olämpliga. Tidigare har ju gällt den regeln,

att avdrag för inkomstminskning å krigskonjunkturskatt underkastad för
-

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Majlis proposition nr 19-i

värvskälla endast medgivits, i den man inkomstminskningen kunnat antagas

ha berott pä förhållanden, som omförmälas i 1 §. 1 fråga om utjämning

och kvittning mellan inkomstökning och inkomstminskning under samma

beskattningsår har föreslagits, att avdrag skall medgivas i fråga örn jordbruket

i första hand från taxerad merinkomst av skogsbruk, i den mån inkomstminskningen

kan antagas lia berott på förhållanden, som omförmälas

i 1 §. En bevisning örn i vad mån sådana förhållanden föreligga är dock

ytterligt svår att åstadkomma i fråga om jordbruket, bland annat med hänsyn

till den redovisningsprincip, som tillämpas för jordbruket ur taxeringssynpunkt,

den s. k. kontantprincipen, som icke lämnar en riktig redovisning

för det verkliga resultatet av jordbruket under resp. beskattningsår.

Jordbrukets karaktär som förvärvskälla är också helt annan än t. ex. förvärvskällan

rörelse. En fullständig och riktig jämförelse kan icke åstadkommas

mellan olika beskattningsår. Det synes därför skäligt, att alltför stora

krav på denna bevisning icke ställas. 1 promemorian bär framhållits, att det

endast torde vara undantagsvis som inkomstminskning ä jordbruket berott

på kriget och bär därför föreslagits en regel, enligt vilken viss del av inkomstminskningen

lagligen skulle presumeras lia haft sådan karaktär. Denna

del av inkomstminskningen har i förslaget upptagits till endast V«, och

det har påpekats, att denna kvittning mot merinkomst av skogsbruk i verkligheten

representerar en större kvittningsrätt än som svarar mot nämnda

fjärdedel och vad som principiellt bort medgivas. Det ovannämnda uttalandet,

att inkomstminskning endast undantagsvis berott på kriget, torde icke

vara riktigt. Den minskade tillgången å importerat foder liksom leveransplikten

å fodersäd (korn och havre) har framtvungit en minskning av

kreatursskötseln, som i många fall, särskilt där kreatursskötseln tidigare till

stor del baserats på inköpta fodermedel, förorsakat inkomstminskning. De

minskade gödselmängderna med därav följande skördeminskning verka i

samma riktning. På grund av anförda omständigheter och svårigheterna att

göra en rättvisande jämförelse mellan olika beskattningsår för jordbruket

samt med hänsyn till det förhållandet, att jordbruket liksom skogsbruket

bör stimuleras till en önskvärd ökad produktion, synes det skäligt, att

kvittningsrätten ökas till lägst hälften av inkomstminskningen.

I promemorian har anförts, att man ej kan ifrågasätta att ge den nu föreslagna

uppmjukningen i fråga örn kvittningsregeln mellan jordbruk och

skogsbruk retroaktiv verkan. Det är dock önskvärt för ernående av en rättvis

taxering av jordbruket och ett förenklat taxeringsförfarande, att en sådan

regel införes även för kvittningen mellan olika beskattningsår. För rörelse

har presumerats, att inkomstminskningen kan antagas lia berott på

förhållanden, som omförmälas i 1 §, i den mån det ej framgår såsom sannolikt.

att inkomstminskningen ej berott på sådana förhållanden. Förbundet

inser väl, att förhållandena för jordbruket icke äro jämförbara med

rörelse i detta avseende, men anser dock, att jordbruket bör tillerkännas en

längre gående rätt än promemorian avsett och förmenar att förut angivna

regel även bör tillämpas retroaktivt.

Såsom i promemorian angivits, lia beskattningsnämnderna vid 1942 ars

taxering, trots att föreskrift därom saknats i tidigare lagstiftning, icke medgivit

kvittning för sådan inkomstminskning, som uppstått med tillämpning

av en jämförelseinkomst, högre än medeltalet av inkomsterna för förkrigsinkomståren.

Förbundet anser sig icke i princip kunna godtaga en sådan

inställning till kvittningsrätten. Anses jämförelseinkomsten av olika skäl

böra fastställas till annat belopp än medeltalet av inkomsterna för förkrigsinkomståren,

och framför allt i de fall, då medeltalet betecknar ett underskott,

så synas denna jämförelseinkomst även böra användas vid beräkning

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kunell. Maj.ts proposition nr 193.

107

av inkomstminskningen å förvärvskällan i fråga. För rörelse har regeln örn

kvittning i enlighet med promemorians förslag förefunnits redan tidigare.

Förbundet anser sig emellertid icke kunna godtaga denna inställning för

rörelse och än mindre för jordbruk. Med de driftsförhållanden, som gälla

för jordbruket, och den vinstredovisning, som tillämpas för detsamma, är i

många fall medeltalet av inkomsterna för förkrigsinkomståren alldeles missvisande.

Förbundet vill peka på det fallet, att under förkrigsinkomståren

ingen försäljning av spannmålsproduktion skett men väl lagerökning. I förvärvskällan

rörelse skulle en sådan omständighet ha påverkat vinstberäkningen

men icke i fråga om förvärvskällan jordbruk. Även skall hänvisas

till sådana fall, då nyuppsättning av jordbruk ägt rum under förkrigsåren

eller därförut inom sådan tid, att ifrågavarande jordbruk under förkrigsinkomståren

icke uppnått normal inkomst. Påpekas bör vidare, att författningsreglerna

enligt förslaget komma att bli olika för rörelse och för jordbruk,

i det att för rörelse angivits, att där jämförelseinkomsten fastställts

till högre belopp än medeltalet av inkomsterna för förkrigsinkomståren, beloppet

av uppskattad inkomstminskning kan bestämmas med utgångspunkt

från nämnda medeltal eller efter annan grund, som finnes skälig, medan

i fråga om jordbruket författningsregeln gives det innehållet, att beloppet

av inkomstminskningen skall bestämmas med utgångspunkt från nämnda

medeltal eller efter annan grund, som finnes skälig, och skall så förfaras,

även i det fall, då medeltalet betecknar ett underskott. För många jordbruk

med skogsbruk kommer promemorians regel att bli mycket ogynnsam, i det

att för sådana ofta föreligger ett mycket lågt medeltal av inkomsterna under

förkrigsinkomståren och ofta underskott.

Lantbruksstyrelsen behandlar särskilt den föreslagna kviltningsregeln beträffande

inkomstminskning å jordbruk, samt yttrar:

»Möjligt är, alt denna nya kvittningsregel i vissa fall kan komma att ställa

sig ogynnsammare än nuvarande regel vid kvittning mot inkomstökning avskogsbruk.

Som regel torde densamma emellertid innebära en fördel och

förbättring av jordbrukets kvittningsmöjligheter såväl i förhållande till skogsbruket

som särskilt i förhållande till övriga förvärvskällor. Att sakligt motivera

storleken av denna kvittningskvot låter sig svårligen göra och givet är.

att jordbruket skulle hava större fördel av den nya kviltningsregeln, därest

berörda kvotdel fastställdes exempelvis till en tredjedel eller hälften av ifrågakommande

inkomstminskning. Något förslag i sådant avseende anser sig

lantbruksstyrelsen icke kunna framlägga, men vill styrelsen icke underlåta

att framhålla, att på grund av skördeutfallet under de gångna krigsåren den

nu föreslagna kvittningsregeln skulle hava haft väsentligt större betydelse

för jordbruket, örn deli varit gällande för beskattningsåren 1940 och 1941.

än den kan få för beskattningsåret 1942.»

Kammarrätten har intet att erinra emot de principer, som ligga till grund

för kvittningsbestämmelserna, samt anför:

I praktiken torde emellertid det kvittningssystem, som nu i detalj reglerats

i 10 8 jämte anvisningar, komma att vålla icke obetydliga svårigheter.

Särskilt vill kammarrätten uttala sina farhågor för att missförstånd kunna

uppstå av den anledningen, att i fråga örn tantiem två olika slag av jämförelseinkomst

finnas upptagna i författningstexten, nämligen dels i 8 g sista

stycket och dels i sjätte stycket i punkt 2 av anvisningarna till 10 g. I det

förra stadgandet avses med jämförelscinkomst tantiemtagarens hela inkomst

av tjänst och av tillfällig förvärvsverksamhet, med undantag av realisations
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

lös

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

vinst och lotterivinst samt belopp, som erhållits genom restitution av allmänna

skatter. Enligt det senare stadgandet förstås med inkomst, som avses i

2 § 1 mom. e) under ett antaget jämförelseår, medeltalet av inkomster av

motsvarande slag under förkrigsinkomståren. Detta betyder, att vid beräkningen

hänsyn skall tagas endast till inkomst, som verkligen är skattepliktig

till krigskonjunkturskatt, d. v. s. tantiem m. m. Den begreppsmässiga

skillnaden i fråga örn de jämförelseinkomster, som åsyftas i de båda författningsrummen,

torde lätteligen kunna förbises. En omredigering av förlattningstexten

i syfte att tydligt markera denna skillnad synes därför påkallad.

Överhuvud taget få bestämmelserna om kvittning i i 0 § med anvisningar

anses svårfattliga. Ehuru enligt kammarrättens uppfattning ökning av

författningstextens omfång i möjligaste mån bör undvikas, må dock ifrågasättas,

om icke vägledande exempel i fråga om rätten till kvittning böra införas

i anvisningarna till 10 §.»

I detta sammanhang torde få behandlas några frågor, som icke varit föremål

för särskilda uttalanden eller förslag från skatteberedningens sida men

som framställts i yttrandena.

Sålunda framför länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län frågan örn kvittning

av merinkomst och inkomstminskning mellan tvenne aktiebolag inom

samma koncern. Länsstyrelsen framhåller, att den centrala krigskonjunkturskattenämnden

i samband med 1942 års krigskonjunkturskattetaxering i ett

visst fall uttalat sig för en sådan kvittning och att motivet till kvittningsrätten

uppgivits vara 5deri föreliggande integrationen mellan ifrågavarande bolag och

de särskilda förhållanden, som förelegat beträffande vinstberäkningen».

Länsstyrelsen anför vidare:

»Det är givet, att omständigheterna i det särskilda fallet kunna vara sådana,

att s. k. samtaxering framstår som den enda naturliga lösningen av

bolagens krigskonjunkturskattetaxeringsproblem. Men det kan med fog ifrågasättas,

huruvida man rent generellt bör godkänna kvittning mellan juridiska

personer inom samma intressegemenskap. Visserligen skulle i en del fall kvittningsförbud

kunna kringgås genom en intern vinstöverflyttning, men i andra

fall — t ex. ifråga om rederier — är detta icke möjligt. Vidare bör beaktas,

att dylika kvittningsmöjligheter kunna leda till ur allmän synpunkt icke önskvärda

koncernbildningar, vilka ha till enda syfte att åstadkomma skattereduktioner.

Här må erinras om de vid olika tillfällen i pressen synliga

annonserna angående köp av aktiebolag med hög förkrigsinkomst. Att annonsörerna

i dylika fall spekulerat i fördelar beträffande krigskonjunklurskattetaxeringen

torde vara ställt utom allt tvivel---.»

Vidare framför länsstyrelsen spörsmålet örn kvittning mellan ett nybildat

aktiebolags merinkomst och tidigare inkomstminskning för den fysiska personen,

vars rörelse bolaget övertagit. Även detta spörsmål kan enligt länsstyrelsens

mening behöva klarläggas genom något uttalande. Länsstyrelsen

fortsätter:

»Örn den enskilde gör ett s. k. enmansbolag av sin rörelse och själv äger

aktierna i bolaget, kan det nog te sig mera befogat med en kvittning mellan

olika beskattningsår än om olika personer med olika resurser drivit rörelsen

före och efter bolagsbildningen; i senare fallet synes kvittningsrätt icke

böra medgivas.»

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 193

109

Länsstyrelsen i Älvsborgs län framhåller, att bestämmelser syntes önskvärda

för reglerandet av frågor örn kvittning i förhållandet mellan ägare av

ett företag och företaget som sådant, örn det är juridisk person, dels för

samma och dels för olika beskattningsår.

Frågan örn det i denna paragraf upptagna stadgandet örn det särskilda

skatteavdraget har behandlats av länsstyrelsen i Norrbottens län som yttrar:

»Det särskilda skatteavdraget för hög kommunal utdebitering, som infördes

vid 1942 års taxering till krigskonjunkturskatt, innehar onekligen någon

lättnad med avseende å krigskonjunkturbeskattningen i kommuner med

höga kommunala utskylder. Det vill emellertid synas som om denna lindring

vore alltför obetydlig. Med anledning därav finner länsstyrelsen det vara

synnerligen önskvärt örn utjämningen kunde göras mera reell än som varit

fallet vid 1942 års taxering. Länsstyrelsen föreställer sig att detta lämpligen

kan ske genom att avdragsprocenten sättes till skillnaden mellan den verkliga

kommunala utdebiteringsprocenten och 12 procent i stället för, såsom

skedde vid 1942 års krigskonjunkturbeskattning, 15 procent.»

Vid bedömande av kvittningsfrågor vid 1942 års taxering ha enligt vad Deinrtementtupplysts

svårigheter ofta visat sig uppstå med hänsyn till de tämligen suni- chefe*- mariska föreskrifter som då gällde. Det synes därför lämpligt att genom mera

detaljerade regler ge direktiv, varigenom de vanligast förekommande fallen

kunna lösas på ett enhetligt sätt. Mot de föreslagna reglerna ha, bortsett från

frågan om inkomstminskning å jordbruk och huruvida prövning ex officio

skall äga rum, några principiella anmärkningar ej framställts.

Vad angår inkomstminskning å jordbruk torde väl kunna antagas, att den

i allmänhet, åtminstone till allra största delen, ej berott på förhållanden som

föranletts av pågående krig eller dessförinnan rådande krigskonjunklur. Den

föreslagna regeln att en fjärdedel av inkomstminskningen obligatoriskt skall

anses ha berott på sådana förhållanden måste således anses medföra en tillräcklig

avdragsrätt. Någon anledning att, såsom Sveriges lantbruksförbund

ansett skäligt, höja nämnda gräns synes mig alltså ej föreligga, särskilt som

den skattskyldige har rätt att visa, att större del av inkomstminskningen berott

på omförmälda förhållanden, och, därest sådan bevisning företes, avdrag

för den större delen skall medgivas. På de skäl skatteberedningen anfört anser

jag ej heller, att den föreslagna uppmjukningen beträffande avdrag för

inkomstminskning å jordbruk, såsom lanthruksförbundet jämväl ifrågasatt,

bör givas retroaktiv verkan. Rörande frågan, huruvida inkomstminskningen

bör beräknas med utgångspunkt från den fastställda jämförelseinkomsten

även i det fall att denna bestämts till annat belopp än medeltalet av inkomsterna

under förkrigsinkomståren, torde jag allenast få åberopa vad jag tidigare

anfört beträffande enahanda spörsmål vid förvärvskällan rörelse. Den

omformulering av anvisningarna till 4 §, som i det sammanhanget föreslagits,

bar föranlett en motsvarande ändring beträffande inkomstminskning å

jordbruk. Härigenom få bestämmelserna samma lydelse för bägge förvärvskällorna,

vilket torde böra erinras i anledning av lantbruksförbundets anmärkning.

Alt begränsa kvittningsrätten för inkomstminskning å jordbruk på

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kunell. Maj.ts proposition nr 193.

sätt ifrågasatts i det av Överståthållarämbetet åberopade yttrandet, varigenom

avdrag skulle medgivas endast från merinkomst å skogsbruk, kan jag ej finna

skäligt. Om inkomstuppskattningen beträffande s. k. lyxjordbruk är riktigt

verkställd med vederbörligt beaktande jämväl av de förmåner den skattskyldige

kan ha åtnjutit därav för sin och sin familjs personliga del, kan det knappast

finnas någon hållbar grund för att en å sådant jordbruk uppkommen

inkomstminskning skulle behandlas på annat sätt än för andra jordbruk.

Beträffande frågan örn ex officio-prövning anser jag de skäl som anförts i

yttrandena icke vara av beskaffenhet att böra föranleda ändring i skatteberedningens

förslag. Det kan icke vara skäligt att en skattskyldig, som kanske av

bristande kännedom om föreliggande kvittningsrätt underlåter att framställa

yrkande därom, skall komma i sämre läge än en annan skattskyldig, som

framför ett yrkande. Det torde böra erinras att i texten å de hittills gällande

deklarationsformulären för rörelse finnes införd en särskild rad för yrkande

om avdrag för inkomstminskning under tidigare år, och det torde väl tämligen

säkert kunna antagas, att i alla fall där sådan minskning förelegat yrkande

framställts och att dessa fall sålunda kommit under beskattningsmyndigheternas

prövning. Den nu föreslagna bestämmelsen att prövning skall ske

ex officio kommer alltså i praktiken att innebära en utvidgning huvudsakligen

beträffande inkomstminskning å jordbruk, för vilken förvärvskälla förslaget

skall upprättas av landskamreraren utan deklaration. Skyldigheten att i detta

fall även taga hänsyn till i vad mån inkomstminskning tidigare år varit för

handen torde icke behöva innebära sådana svårigheter eller medföra sådan

ökning av taxeringsarbetet att något hindel- på denna grund bör anses föreligga

mot införande av en materiellt riktig bestämmelse, desto mindre som inkomstminskning

å jordbruk presumeras ej ha berott på kriget. Beträffande övriga

förvärvskällor, där inkomstminskning mera sällan torde förekomma, synes

det föreliggande spörsmålet sakna nämnvärd praktisk betydelse.

I anledning av vad kammarrätten anfört torde jag få erinra, att inkomst

av tantiem och därmed likartad inkomst i förslaget betecknats såsom »inkomst

som avses i 2 § 1 mom. e)». Härav torde tydligt framgå, att den

avdragsgilla inkomstminskningen hänför sig endast till sådan inkomst, som

är skattepliktig vid taxering till krigskonjunkturskatt. Någon omredigering

av författningstexen finner jag således ej nödvändig. Ej heller torde det vara

erforderligt att komplettera anvisningarna med exempel.

De i punkt 1 första stycket av anvisningarna gjorda ändringarna i det av

skatteberedningen framlagda förslaget äro en följd av det i punkt 5 av anvisningarna

till 6 § föreslagna stadgandet om utjämning i visst fall mellan jordbruk

och skogsbruk, övriga ändringar och kompletteringar som gjorts beträffande

kvittningsreglema ha skett i förtydligande syfte.

Några särskilda bestämmelser är jag ej benägen att föreslå rörande de av

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framförda frågorna om kvittning mellan

tvenne aktiebolag inom samma koncern eller mellan ett nybildat aktiebolags

merinkomst och tidigare inkomstminskning för den fysiska person

vilkens rörelse överlåtits å bolaget och ej heller rörande det av länsstyrelsen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 193

lil

i Älvsborgs län framställda spörsmålet om kvittning i förhållandet mellan ägare

av ett företag och företaget såsom sådant om det är juridisk person. Med

hänsyn till de varierande förhållanden, som i dylika fall kunna föreligga,

torde lösningen av hithörande spörsmål böra få överlåtas åt praxis. Jag

torde dock få framhålla, att sådana fäll kunna tänkas förekomma, där kvittning

i nu berörda hänseenden skäligen bör medgivas.

Någon höjning av det särskilda avdraget för hög kommunalskatt, som

ifrågasatts av länsstyrelsen i Norrbottens län, kan jag ej förorda.

Beträffande det av skatteberedningen föreslagna stadgandet om begränsning

av avdraget å 3,000 kronor i det fall, att kostnadsutjämningsfond tages

i anspråk under beskattningsåret, föreslår jag den ändringen, att dylikt avdrag

må medgivas allenast i den mån avdraget skulle kunnat tillgodonjutas

om sådan fond ej tagits i anspråk. Härigenom vinnes dels att den skattskyldige

ej kommer i sämre ställning än örn kostnadsutjämningsfond ej tagits

i anspråk dels att analogi erhålles med vad som föreslagits beträffande

beräkning av utjämningsavdrag för det fall att kostnadsutjämningsfond tages

i anspråk.

11 §•

Enligt skatteberedningens förslag innehåller denna paragraf samma bestämmelser

som i föregående års förordning.

Riksräkenskapsverket erinrar om sitt utlåtande den 14 februari 1942 i

anledning av riksdagens revisorers uttalande örn borttagande av öretalen å

kronodebetsedlarna, samt anför vidare:

»Denna förenkling i skattelagstiftningen är av praktisk betydelse för arbetet

med uppbörd och redovisning av skatten. I förordningen angående

krigskonjunkturskatt för år 1943 torde böra införas en bestämmelse av innebörd,

att om det uträknade skattebeloppet skulle komma att sluta på öretal

som uppgår till eller överstiger 50, skattebeloppet skall jämkas till närmast

högre hela krontal men i motsatt fall till närmast lägre.»

Då den av riksräkenskapsverket väckta frågan ännu ej lösts beträffande Departemenitden

ordinarie beskattningen och för krigskonjunkturskattens del är av ringa rheleupraktisk

betydelse, föreslår jag ej sådan ändring som riksräkenskapsverket

ifrågasätter.

13—23 §§.

Enligt skatteberedningens förslag äro föreskrifterna i förevarande paragrafer

avsedda att erhålla samma lydelse som enligt motsvarande bestämmelser

i föregående års förordning med sådana formella ändringar som böra

föranledas av att fråga är örn ett nytt beskattningsår.

Sålunda föreslagna bestämmelser ha berörts endast av kooperativa förbundet,

som ifrågasätter huruvida icke det skulle vara lämpligt att föreskriva

provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för kostnadsutjämning även

om framställning därom icke blivit gjord av den skattskyldige. Förbundet

anför vidare:

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

»Erfarenheten visar nämligen, att sådan framställning ofta underlåtes av

skattskyldiga rörelseidkare. Dessa äro i allmänhet samtliga berättigade till

provisorisk påföring. Åtminstone gäller detta ganska undantagslöst för bolag

och ekonomiska föreningar. Det kunde då synas rikligare att taga steget fullt

ut och medgiva den provisoriska påföringen åt alla, särskilt som det för

mången, som kanske energiskt bestrider taxering till krigskonjunkturskatt,

kan synas vara oegentligt att samtidigt begära provisorisk påföring av den

skatt, som eventuellt kan komma att påföras honom. Genom ett sådant sekundärt

yrkande synes han nämligen försvaga sitt huvudyrkande, och detta

är sannolikt en av anledningarna till att yrkanden om provisorisk påföring

av krigskonjunkturskatt icke mera allmänt framföras av de skattskyldiga.»

I detta sammanhang torde jämväl få hänvisas till de redan tidigare omnämnda

förslagen av delegerade för Sveriges industriförbund m. fl. och statens

priskontrollnämnd angående rätt till avdrag för avsättning till investeringsfonder.

Departements- Provisorisk skattepåföring vid avsättning till kostnadsutjänmingsfond förchefen.

utsätter en viss inriktning av den skattskyldiges ekonomi, som enligt min mening

bör eftersträvas. Jag kan följaktligen icke förorda bifall till kooperativa

förbundets förslag om provisorisk skattepåföring utan något som helst åtgörande

från den skattskyldiges sida.

De i 16 och 20 §§ gjorda ändringarna ha vidtagits med hänsyn till att det

nu är fråga om ett senare beskattningsår, varjämte i 21 § andra stycket gjorts

en ändring i förtydligande syfte.

27 §.

Skatteberedningens motivering återfinnes å sid. 18 i promemorian.

För yttrandena i vad de avse förslaget örn utvidgning av deklarationsplikten

har redogörelse lämnats redan under den allmänna motiveringen, till

vilken i detta sammanhang torde få hänvisas.

Beträffande föreskrifterna i övrigt i denna paragraf ifrågasätter länsstyrelsen

i Malmöhus län, huruvida icke ett stadgande borde införas om ansvar och

påföljd för underlåtenhet att i rätt tid avlämna deklaration, samt fortsätter:

»Frånvaron av dylika bestämmelser, vilken numera torde vara ganska allmänt

känd, har bevisligen medfört att åtskilliga skattskyldiga eftersatt sin

deklarationsplikt och detta sannolikt icke alldeles utan förhoppning att kunna

undgå en anmaning. Taxering till krigskonjunkturskatt har nu pågått

så pass länge, att ett dylikt stadgande må anses försvarligt.»

Departements- I enlighet med vad jag redan uttalat i den allmänna motiveringen föreslår

chefen. jag (]en ändring av skatteberedningens förslag, alt bestämmelserna om deklarationspliktens

omfattning erhålla samma innehåll som enligt 1942 års förordning.

Tidpunkten för deklarations avlämnande föreslås till den 31 juli.

I anledning av det av länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasatta stadgandet

om ansvar och påföljd för underlåtenhet att i rätt lid avlämna deklaration

får jag erinra om mitt uttalande till statsrådsprotokollet rörande förslag

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

113

till förordning om krigskonjunkturskatt för år 1940. Beträffande underlåtenhet

att avlämna deklaration, som skall avgivas utan anmaning, borde, enligt

vad jag då anförde, rent principiellt gälla samma påföljd som för underlåtenhet

att avlämna självdeklaration, nämligen förlust av rätten att hos

kammarrätten och Kungl. Majit överklaga taxeringen. Emellertid ansåg jag

det skäligt att beträffande deklaration till krigskonjunkturskatt låta sådan

påföljd inträda först örn den skattskyldige underläte att hörsamma anmaning

att avlämna deklaration. Visserligen torde krigskonjunkturskatten numera

vara så allmänt känd att något hinder ur den synpunkten ej borde anses

föreligga för införande av den av länsstyrelsen avsedda påföljden, men fall

skulle dock kunna tänkas uppkomma, där en sådan påföljd måste förefalla

alltför sträng. Därjämte är att märka, att en kontroll av i vad mån deklarationsplikten

ej fullgjorts icke torde möta några större svårigheter. Jag anser

mig därför ej böra frångå min tidigare intagna ståndpunkt.

29 §.

Innehållet i denna paragraf har föranlett erinringar av länsstyrelsen i

Malmöhus län, som anför:

»Vid avgivande av yttranden över tidigare förslag till förordningar om

krigskonjunkturskatt har länsstyrelsen ansett sig böra påtala den alltför

korta tid som utmätts för utsändande av de genom landskamrerarens försorg

upprättade förslagen till taxering till krigskonjunkturskatt i fråga örn

inkomst av jordbruk och skogsbruk. Det är, åtminstone vad angår Malmöhus

län, en omöjlighet att med de resurser i fråga om personal och lokalutrymmen,

som stå till buds, inom lagstadgad tid fullgöra ett dylikt arbete.

Upplysningsvis kan nämnas, att under fjolåret cirka 3,700 skattskyldiga

blevo föremål för undersökning för eventuell taxering till krigskonjunkturskatt,

att 1,740 förslag till taxeringar utexpedierades samt att antalet taxerade

skattskyldiga uppgick till 1,599. Länsstyrelsen skulle vilja föreslå att

29 § 3 mom. andra stycket gives följande ändrade lydelse: ''Förslag som avses

i 1 mom. andra stycket bör genom landskamrerarens försorg snarast

möjligt i rekommenderat brev tillställas den skattskyldige’.» I

I skatleberedningens förslag till förordning örn krigskonjunkturskatt för Departementsår

1942 hade i enlighet med vad som gällde för 1941 års taxering den 15 sep- rkcfettember

ifrågasatts som den sista dag då taxeringsförslag rörande jordbruk

och skogsbruk i regel borde tillställas den skattskyldige. I anledning av vad

vissa länsstyrelser yttrat upptogs i propositionen med förslag till nyssnämnda

förordning ifrågavarande tidpunkt till den 30 september. I motiveringen

rörande förslaget framhöll jag, att det ej syntes lämpligt att bestämma

en senare tid, enär i sådant fall försening av taxeringsarbetet i övrigt torde

kunna befaras. Arbetet med taxeringsförslagen rörande jordbruk och

skogsbruk vöre också, enligt vad jag vidare framhöll, av sådan beskaffenhet

att det borde kunna utföras på ett tidigt stadium, och vid den dåmera föreslagna

tidpunkten torde också prövningsnämnderna i allmänhet lia avslutat

den ordinarie taxeringen av skattskyldiga inom ifrågavarande grupper. Örn

en skattskyldig bade inkomst även av annat slag än jordbruk och skogsbruk,

Bihang lill riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 193. 8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj.ts proposition nr 193.

kunde detta förhållande givetvis hänföras till sådana särskilda omständigheter

som kunde föranleda ett uppskjutande till senare tidpunkt, då förslag

beträffande samtliga förvärvskällar kunde avsändas. På nämnda skäl anser

jag mig alltjämt icke kunna förorda den ifrågasatta ändringen.

38 §.

Omformulering av den föreslagna författningstexten har skett i anledning

av det tidigare framlagda förslaget till skattestrafflag.

Förslag till förordning med särskilda bestämmelser beträffande taxering

för inkomst år 1944 av ersättning på grund av försäkring för förlust av

fartyg eller köpeskilling vid avyttring av fartyg.

Förordningen innefattar utsträckning av giltighetstiden av nu gällande be

stämmelser i ämnet.

Förslaget har ej föranlett någon erinran i de avgivna yttrandena.

Föredraganden hemställer, att förenämnda förslag till

dels förordning om krigskonjunkturskatt för år 1943,

dels förordning med särskilda bestämmelser beträffande

taxering för inkomst år 1944 av ersättning på grund av försäkring

för förlust av fartyg eller köpeskilling vid avyttring

av fartyg

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll

utvisax skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

E. Reuterswärd

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 193. Bilaga.

1

Bilaga.

P. M.

angående krigskcnjunkturskatt för år 1943.

Allmän motivering.

I enlighet med under hand meddelade anvisningar av chefen för finansdepartementet

ha såsom allmänna riktlinjer för nedanstående förslag upptagits

följande. Det förutsättes att grunderna för skatten böra i möjligaste

mån överensstämma med grunderna för 1942 års krigskonjunkturskatt. Ändring

bör ske endast i sådana avseenden, där direkta olägenheter visat sig vid

1942 års taxering, eller där den omständigheten att fråga är om ett nytt beskattningsår

därtill föranleder. Särskilt beaktande måste ägnas ifrågavarande

beskattnings inriktning såsom ett led i det allmännas strävanden för stabilisering

av prisnivån. Näringslivets berättigade krav på kompensation för

ökade omkostnader böra visserligen ej eftersättas, men nya eftergifter, vilka

kunna anses ha karaktären av kompensation för ökning av prisnivån, böra

undvikas. Därest icke denna grundsats iakttages, motverkas de strävanden

att åstadkomma likformighet i olika befolkningslagers ställning, som utgör

en viktig förutsättning för nuvarande pris- och lönepolitik.

Från dessa allmänna utgångspunkter lärer det framstå såsom självklart,

att någon ökning av det s. k. ut jämningsavdraget icke bör ifrågakomma. Å

andra sidan bör någon försämring av de förmåner, som detta avdrag enligt

1942 års bestämmelser avsett alt bereda de skattskyldiga, icke ske.

Den anförda grundsatsen bör beaktas även när fråga uppkommer örn kvittning

mellan inkomstökning under beskattningsåret och ett tidigare års

inkomstminskning. Att en skattskyldig under ett tidigare år på grund avinkomstminskning

i förhållande till förkrigsinkomståren nödgats inskränka

sin konsumtion utgör sålunda icke tillräckligt skäl alt vid beskattningen

utgå från att denna konsumtionsminskning skall få kompenseras med motsvarande

konsumtionsökning under ett följande år. Kvittning mellan olika

år bör liksom hittills möjliggöras i den mån principiella skäl därtill föranleda,

men en utökning allenast av billighetsskäl av nuvarande kvittningsrätt

bör ej medgivas.

Det lärer emellertid få fastslås, att nuvarande kvittningsregler icke genomgående

verkat alldeles tillfredsställande, i det deras tämligen obestämda utformning

föranlett en i viss mån ojämn tillämpning. Anledning föreligger

särskilt att beakta jordbrukets kvittningsproblem. Det av oss utarbetade förslaget

går till stor del ut på att såvitt möjligt bringa klarhet i reglerna örn

kvittning.

Fråga om kvittning kan uppstå dels i förhållandet mellan olika förvärvskällor

under samma år, dels inom samma förvärvskälla eller mellan olika

förvärvskällor från ett år till ett annat.

Frågan örn kvittning mellan olika förvärvskällor under samma år skall

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kanyl. Maj.ts proposition nr 193. Bilaga.

här behandlas först. Eftersom förutsättningarna för beskattning till krigskonjunkturskatt

äro väsentligen olika för olika slag av förvärvskällor, bör

även kvittningsrälten utformas på olika sätt med hänsyn till inkomstens beskaffenhet.

Beträffande inkomst av rörelse och inkomst av tantiem m. m. presumeras

vid taxeringen lill krigskonjunkturskatt att merinkomsten berott på förhållanden

föranledda av pågående krig eller dessförinnan rådande krigskonjunktur.

Motsvarande presumtion gäller enligt uttryckliga bestämmelser i tidigare

lagstiftning i fråga om inkomstminskning beträffande rörelse och torde,

ehuru stadgande därom saknats, få anses ha gällt även beträffande tantiem

och likartad inkomst. Det synes naturligt att beträffande dessa slag av inkomst

även kvittningsrätten såvitt möjligt utformas efter motsvarande riktlinjer.

De regler, som redan i den första förordningen örn krigskon junkturskatt

infördes beträffande utjämning mellan olika förvärvskällor inom rörelse

böra följaktligen, i den mån det låter sig göra, tillämpas även i förhållandet

mellan rörelse och tantiem inbördes. Det må dock redan här framhållas, att

svårigheter att helt genomföra rätt till sådan kvittning föreligga med hänsyn

därtill, att inkomstökning av tantiem o. dyl. beskattas till krigskonjunkturskatt

endast i den mån inkomstökning också föreligger beträffande samtliga

tjänste- och liknande inkomster.

1 fråga örn övriga slag av inkomst, som är underkastad krigskonjunkturskatt,

är denna beskattning i olika avseenden mera inskränkt.

Beträffande jordbruk och skogsbruk beskattas endast prisstegring utöver

omkostnadsökning, d. v. s. ökning av prismarginalen för avyttrade eller i

egen rörelse förbrukade produkter. Örn sådan ökning är för handen eller ej

bestämmes i regel med tillhjälp av schabloner. Inom skogsbruk tages överhuvud

ej hänsyn till inkomstminskning, därför att inkomstens storlek är beroende

av årets uttag av skogsprodukter. Beträffande jordbruk kan däremot

avdrag för inkomstminskning ifrågakomma, men fråga bör vara och är endast

om sådan inkomstminskning som kan anses ha berott på kriget. I förhållandet

mellan jordbruk och skogsbruk inbördes gäller i huvudsak, att inkomstminskning

å jordbruk får i viss utsträckning tillgodoräknas från merinkomst

av skogsbruk, med den utgångspunkten att den skattskyldige bort

utan att krigskonjunkturskatt ifrågakomme kunna uttaga skogsprodukter

i så stor utsträckning att kompensation för inkomstminskningen erhölles.

Beträffande annan fastighet skall taxerad merinkomst upptagas i huvudsak

allenast i fall där bruttointäkterna under beskattningsåret i jämförelse

med förkrigsinkomståren ökats på grund av mera speciella uthyrningsmöjligheter

på grund av kriget. Några särskilda regler för beräkning av inkomstminskning

ha hittills ej fastställts, men följdriktigt bör sådan anses vara

för handen väsentligen endast där uthyrningsmöjligheter på grund av kriget

gått förlorade.

Beträffande realisationsvinst avser beskattningen endast inkomstökning

som uppkommit efter krigsutbrottet. Någon jämförelseinkomst fastställes ej

och följaktligen ej heller inkomstminskning, men avdrag är medgivet för

realisationsförlust, beräknad på samma sätt som realisationsvinst. Har den

skattskyldige normalt brukat beskattas för realisationsvinst, kan dessutom

särskilt avdrag ske med hänsyn därtill.

Vad nu angår krigskonjunkturbeskattade förvärvskällor utom jordbruk

och skogsbruk synes spörsmålet om kvittning såvitt fråga är om ett och

samma år ställa sig på följande sätt.

Beträffande realisationsvinst sker beskattningen till krigskonjunkturskatt

efter så speciell grund, att annan kvittning än mot realisationsförlust ej är

motiverad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

K liny l. Maj :ts proposition nr 103. Bilaga.

I fråga om annan fastighet är krigskonjunkturbeskattningen inskränkt

att avse endast vissa speciella fall, och enligt vad nyss anförts bör beträffande

denna förvärvskälla även begreppet inkomstminskning vara i motsvarande

mån inskränkt. Vid detta förhållande finnes knappast rum för kvittning

mellan annan fastighet och annan förvärvskälla.

Beträffande jordbruk och skogsbruk inbördes läge det väl närmast till

hands att stadga att inkomstminskning på grund av kriget borde få kvittas

mot inkomstökning på grund av kriget. En sådan utväg kan emellertid ej

konsekvent genomföras redan på den grund att beträffande skogsbruk det

överhuvud vöre utan förnuftig mening att taga hänsyn lill inkomstminskning,

och då dessutom inkomstminskning på grund av kriget näppeligen förekommit.

I fråga om jordbruk åter låter det sig viii göra alt fastställa inkomstminskning,

men det torde endast undantagsvis förhålla sig så att denna inkomstminskning

kan antagas ha berott på kriget. I regel bär inkomstminskningen

givetvis uppkommit på grund av att väderleksförhållandena under

krigsåren varit mycket ogynnsammare än åren 1937 och 1938, vilka ligga

till grund för beräkning av inkomstminskningen. Jordbrukets omkostnader

ha ökats, men i huvudsak har kostnadsstegringen mer än kompenserats av

prisstegring å jordbrukets produkter. Denna prisstegring skulle, örn importen

från främmande marknader stålt öppen, antagligen ha i stort sett hållit

sig inom snävare gränser än den nu gjort. Redan de gällande reglerna örn

kvittning mellan jordbruk och skogsbruk vid inkomstminskning å den förra

förvärvskällan innebära ett avsteg från den mycket inskränkta rätt till kvittning

som i praktiken skulle äga rum om hänsyn toges endast till sådan inkomstminskning

å jordbruket som kunde antagas lia berott på kriget. Det

ilar emellertid gjorts gällande att även dessa av billighetsskäl föranledda kvittningsrcgler

i vissa fall synts otillräckliga, då även en slör inkomstminskning

å jordbruket kunnat medföra endast obetydlig kvittningseffekh Genom sistlidet

års lättnader i skogsbrukets beskattning har detta förhållande blivit

ytterligare framhävt. Ty den ifrågavarande kvittningsrätten innebär icke alt

den taxerade merinkomsten av skogsbruk minskas med visst absolut belopp

beroende av inkomstminskningens storlek, utan har i stället den betydelsen,

att viss bråkdel av den taxerade merinkomsten av skogsbruk bortfaller. Storleken

av denna bråkdel bestämmes av å ena sidan inkomstminskningen å

jordbruk, å andra sidan nettointäkten av skogsbruk. Denna bråkdel ändrades

ej genom fjolårets lättnader i fråga om skogens krigskonjunkturbeskattning.

Följden har alltså blivit att mot viss inkomstminskning i fråga om jordbruket

svarar en, i absolut belopp räknat, mindre kvittning mot skogsbruk

än tillförene. Den omständigheten att lättnad i skogsbrukets beskattning medgivits

utgör givetvis i och för sig intet skäl att utöka kvittningsrätten. Emellertid

uppkommer också frågan örn kvittning mellan inkomstökning a jordbruk

under ett år mot inkomst minskning å jordbruk under eli tidigare år.

och det är uppenbarligen önskvärt, att resultatet ej blir ett annat eller olörmånligare,

örn inkomstminskningen utnyttjas såsom kompensation för merinkomsl

å skogsbruk under samma år än örn den utnyttjas såsom kompensation

för inkomstökning å jordbruket under ett kommande år Denna senare

fråga skall behandlas i det följande. Men redan här må påpekas, att

en rimlig lösning av frågan örn kvittning mellan jordbruk och skogsbruk

synes ernås, därest viss bråkdel av inkomstminskningen å jordbruk lagligen

presumeras lia berott på kriget, fastän detta sannolikt i verkligheten icke

varit fallet, och får utnyttjas antingen såsom avdrag vid fastställande av

taxerad merinkomsl av skogsbruk under samma är eller såsom avdrag från

inkomstökning ä jordbruk under eli följande år.

Följes denna tankegång, ernås också en rimlig lösning av frågan örn kvill

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 Kanal. Majas proposition nr 193. Bilaga.

ning mellan inkomstminskning å jordbruk och inkomstökning av rörelse

eller tantiem o. dyl. I och för sig synes det nämligen från förut angivna

utgångspunkter i sin ordning att i förhållandet mellan t. ex. jordbruk och

rörelse mot inkomstökning på grund av kriget får kvittas inkomstminskning,

som också berott på kriget. Detta blir möjligt att praktiskt genomföra,

om tillgång finnes till en siffra betecknande inkomstminskning av jordbruk,

som lagligen presumeras ha berott på kriget. Vad som gäller rörelse gäller

i princip också tantiem o. dyl. I förhållandet mellan rörelse eller tantiem

å ena sidan och skogsbruk å andra sidan skulle i konsekvens med det anförda

inkomstminskning på grund av kriget å någon av de förra förvärvskällorna

få avgå från taxerad merinkomst av skogsbruk.

Emellertid uppkommer också frågan örn kvittning mellan olika år, d. v. s.

närmast det fall då ett tidigare år utvisat inkomstminskning och ett senare

år inkomstökning. Sådan kvittning har enligt 1942 års regler medgivits i

den mån fråga varit örn inkomstminskning år 1910. som berott av kriget,

samt inkomstökning år 1941.

Anledning synes ej föreligga att beträffande sådan kvittning i princip

sträcka sig längre än som skett enligt 1942 års lagstiftning, d. v. s. att frångå

regeln om begränsning av avdragsrätten så att den kommer att avse annan

inkomstminskning än sådan som uppkommit på grund av kriget. En sådan

begränsning är en klar konsekvens av själva beskattningens begränsning.

En viss kvittningsmöjlighet, som t. o. m. är oberoende av bevisning rörande

samband nied kriget, föreligger emellertid för de jordbrukare, som beskattas

efter bokföringsmässiga grunder, med hänsyn till den frihet som inom vissa

gränser förefinnes beträffande lagervärderingen. Det kan väl emellertid antagas,

att jordbrukarna i allmänhet äro benägna att vid bedömandet av sina

egna kvittningsproblem göra jämförelse med rörelse, för vilken förvärvskälla,

om ett år utvisat inkomstminskning, kvittning mot ett kommande års inkomstökning

torde vara regel, däfför att såväl inkomstökning som inkomstminskning

presumeras lia berott på kriget. Avsevärd hänsyn till jordbrukarnas

inställning tages emellertid, örn, på sätt förut ifrågasatts, viss del av

inkomstminskningen lagligen presumeras ha berott på kriget. Vid avvägningen

av denna dels storlek synes böra beaktas jämväl det förut berörda

förhållandet att skälig norm bör skapas även för kvittning mellan inkomstminskning

å jordbruk och merinkomst å skogsbruk under ett och samma år.

Denna fråga skall närmare utvecklas i specialmotiveringen. Tillräckliga skäl

att tillämpa nämnda presumtionsregel retroaktivt å tidigare beskattningsårs

inkomstminskning synas knappast föreligga.

Beträffande annan fastighet och realisationsvinst synes kvittning ej vara

motiverad i större utsträckning än där fråga är örn kvittning under ett och

samma år, d. v. s. med begränsning till samma förvärvskälla.

Anledning att låta skattskyldig vid kvittning varom nu är fråga utnyttja

utjämningsavdrag för år 1942 vid sidan av utjämningsavdrag för det nya året

synes med förut angivna utgångspunkter icke lämpligt. Den omständigheten

att skattskyldig under ett år ej haft till förfogande visst belopp för kon

sumtion synes ej utgöra skäl att i motsvarande mån genom särskilt skatteavdrag

utvidga konsumtionsmöjligheterna för det nya året.

Enligt för närvarande gällande bestämmelser förutsättes, för att beskattning

av realisationsvinst skall kunna ske, att den avyttrade egendomen förvärvats

genom köp, byte eller därmed jämförligt fång och varit i den skattskyldiges

ägo, om det är fastighet, under mindre än tio år och eljest under

mindre än fem år. Under utredningen har övervägts möjligheten att utvidga

inkomstbegreppet så att beskattning skulle kunna äga rum oavsett örn nyss
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Meijen proposition nr 193. Bilaga.

nämnda förutsättningar föreligga. Beskattning skulle således kunna ske även

om den avyttrade egendomen förvärvats genom benefikt fång och oberoende

av tiden för innehavet. Då krigskonjunkturskatten beträffande realisationsvinst

avser att träffa endast prisstegring som inträtt sedan krigsutbrottet, synes

nämligen icke i principiellt hänseende anledning föreligga att göra någon

skillnad mellan de lall, där de ovannämnda förutsättningarna för realisationsvinstbeskattning

enligt nu gällande bestämmelser föreligga, och sådana

fall, där dessa förutsättningar saknas. Emellertid torde en dylik ändring av

det hittills gällande inkomstbegreppet ej böra givas retroaktiv verkan, varför

i det nu föreliggande förslaget upptagits samma bestämmelser som hittills.

Däremot synes" böra förutsättas att i nästa års lagstiftning rörande krigskonjunkturskatt

en utvidgning av inkomstbegreppet beträffande realisationsvinst

kan komma att ske på sätt ovan angivits, i varje fall beträffande fastigheter

samt aktier i fastighetsaktiebolag och andelar i fastighetsföremngar.

För undvikande av de svårigheter, som kunna tänkas uppstå i fråga om

bevisningen, torde därvid möjligen böra uppställas en presumtionsregel, enligt

vilken en viss procent av den vid avyttringen bekomna köpeskillingen

skall därest ej annat visas, betraktas såsom värdeökning efter krigsutbrottet.

Ifrågavarande utvidgning av beskattningen synes emellertid icke bora avse

överlåtelser som ägt rum före denna promemorias offentliggörande.

Ett fall av krigskonjunkturbeskattning som väckt särskild och till synes

i viss mån berättigad ovilja hos allmänheten är det. att fastighet sålts på

grund av expropriation eller eller frivillig överenskommelse, där expropriationsanledning

förelegat, under sådana förhållande!! att kiigskonjunkturbeskattning

för realisationsvinst ägt runi. Bl. a. för anordnande av flygfält och

andra huvudsakligen för försvaret avsedda anläggningar torde sådana avyttringar

ha skett''. Stundom lia dessa tvångsförsäljningar i och for sig utlöst

starkt missnöje trots den jämförelsevis goda ersättning som erhållits,

enär de egendomar, från vilka avyttringar skett, genom avstj ökningarna försämrats

i avseende å ägoslagens sammansättning, genom olämplig gränsdragning

m. m. Oviljan har givetvis ökats, där ersättningen beskurits genom kngskonjunkturskatt.

Eli ändring av beskattningsbestämmelserna härutinnan

synes vara på sin plats och torde kunna ske exempelvis på det sättran befrielse

från krigskonjunkturskatt medgives där fastighet avyttrats på grund

av expropriation eller i lall där tvångsförsäljning till det allmänna eljest

anses vara för handen och de! ej synes uppenbart ali avvttringen skulle

i''um även oni tvång icke törelegat. Sadan inskränkning av^beskattningen

synes böra gälla, utom i fråga om realisationsvinst, även i fråga örn skogsbruk,

då växande skog avyttrats i samband med avyttring av fastighet under

ovannämnda förhållanden.

Det torde vidare böra bär påpekas, att det föreliggande förslaget^ innebär

bl. a. ett upphävande av den förra året införda bestämmelsen att från skattskyldighet

undantages fysisk person, för vilken fastställes ett till .statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt laxerat belopp ej överstigande 0,000 kr. Skälet)

till detta förslag fram lä gens i (lin speciella motiveringen.

Vi lia givetvis beaktat de olägenheter som under är 1012 yppat sig på grund

av krigskonjunkturbeskattning av iiske. Det föreligger betydande svåiigheter

att i lagstiftningen tillfredsställande lösa denna fråga, ej minst med hänsyn

till den olika graden av risker som framträda för olika kategorier av fiskare.

Dessa risker lia under år 1942 varit störst tor västkust!iskarna och, sorn del

vill synas, minst påfallande vid do mera industriellt betonade laxfiskena i

vattendragen. Del är emellertid tydligt, alt viss förskjutning av riskmomen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 193. Bilaga.

ten är möjlig. Att i lagstiftningen göra en gränsdragning mellan de olika kategorierna

med hänsyn till hittills förhandenvarande risker och medgiva olika

långt gående befrielse för dessa kategorier synes därför mindre lämpligt. Det

förefaller lyckligast, örn lösningen av denna fråga kunde liksom hittills vinnas

vid den praktiska tillämpningen. Möjligen kunde i vissa fall en längre

gående lättnad än hittills ifrågakomma, därest en sådan kunde finna stöd i

uttalanden av chefen för finansdepartementet och riksdagen.

Speciell motivering.

I det följande redovisas i allmänhet endast sådana ändringar som föreslås

i förhållande till förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1942.

I vissa avseenden giva dock erfarenheterna från taxeringen till sådan skatt

anledning till särskilda uttalanden.

2 §.

Den i 1942 års förordning införda bestämmelsen, att fysisk person, för vilken

för beskattningsåret fastställdes ett till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

taxerat belopp ej överstigande 6,000 kr., skulle vara undantagen

från skattskyldighet till krigskonjunkturskatt, har ej upptagits i förslaget.

Redan i remissyttrandena över skatteberedningens år 1942 framlagda förslag

örn införande av nämnda bestämmelse uttalades av vissa länsstyrelser

farhågor för missbruk. Dessa lära, enligt vad som inhämtats, lia besannats,

da det visat sig, att vissa rörelseidkare genom en låg värdering av sina varulager

kunnat nedbringa sin taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

till ovannämnda belopp och i följd därav undgå taxering till krigskonjunkturskatt.

Eftersom bestämmelsen numera torde vara mera allmänt känd.

kan det, därest den nu åter lagfästes, sannolikt antagas, att möjligheten till

undgående av krigskonjunkturskatt skulle komma att utnyttjas i en icke

önskvärd omfattning.

Det torde böra framhållas, att, bortsett från fall, där missbruk förekommit,

den reella innebörden av nu ifrågavarande ändring torde bliva obetydlig,

eftersom taxering till krigskonjunkturskatt icke förekommer, med mindre

den skattskyldiges vid nämnda taxering uppskattade inkomst överstiger

6,500 kr.

4 §•

Enligt 1942 års förordning skulle utjämningsavdraget för juridisk person

under viss förutsättning fastställas med utgångspunkt från det egna kapitalet

i förvärvskällan vid sista förkrigsinkomstårets utgång. För att undvika

en beräkning enligt dubbla grunder av det egna kapitalet, nämligen

dels vid nyssnämnda tidpunkt och dels — såsom måste ske för ränteberäkningen

enligt punkt 8 a) av anvisningarna till 4 § — under andra förkrigsinkomståret,

föreslås, att utjämningsavdraget i det ovan åsyftade fallet skall

fastställas med utgångspunkt från kapitalet under andra förkrigsinkomståret.

Därjämte har i förslaget upptagits en kompletterande bestämmelse för det

fäll a_tt skattskyldig ej bedrivit den ifrågavarande rörelsen under hela andra

förkrigsinkomståret. I sådant fall bör utjämningsavdraget fastställas med utgångspunkt

från det egna kapitalet under första verksamhetsåret.

Vidare har föreslagits ett stadgande att, om kostnadsutjämningsfond som

ayses 1..1® § tages i anspråk under beskattningsåret, utjämningsavdrag ej

må beräknas till högre belopp än den uppskattade merinkomst som skulle

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kunut. Maj.ts proposition nr 193. Bilaga.

7

ha uppkommit, därest fond som nu sagts ej tagits i anspråk. Stadgandet bör

ses i samband nied de bestämmelser, sorn föreslagits i 10 § 2 mom. och

punkt 3 av anvisningarna till samma paragraf, angående kvittning mellan

inkomstminskning under ett tidigare år och merinkomst under beskattningsåret.

Beträffande dylik kvittning har, såsom närmare framgår av det följande,

i förslaget intagits den ståndpunkten, att, i den mån utjämningsavdrag

å viss förvärvskälla under det tidigare året ej kunnat utnyttjas, detsamma

icke får överflyttas till ett senare år. I konsekvens härmed bör motsvarande

princip gälla beträffande kvittning mellan merinkomst under ett tidigare^ år

och inkomstminskning under ett senare år. 1 inkomstminskningen bör således

ej inräknas det mot utjänmingsavdraget svarande beloppet. Systemet

med provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt och restitution under ett

senare år under de därför stadgade förutsättningarna innebär en sådan kvittningsmöjlighet

som nyss sagts. Det fall, där föreliggande fråga för närvarande

kan bliva aktuell, torde vara då kostnadsutjämningsfond tages i anspråk

med därav följande rätt till skatterestitution. 1 följd härav har också

endast detta fall reglerats i det föreslagna stadgandet.

Föreskrifterna i punkt 4 c) samt punkt 11 a) i anvisningarna ha andrats

med hänsyn till atl det nu är fråga örn ett senare beskattningsår. Dessa

ändringar lia i viss mån reell innebörd.

I 1942 års förordning stadgades bland annat, att avdrag ej var medgivet

för omkostnad som uppenbarligen haft till syfte att nedbringa beskattningen

för beskattningsåret. I yttrande över skatteberedningens år 1942 framlagda

förslag framhöllo delegerade för Sveriges industriförbund m. fl., att företagen

genom krigskonjunkturbeskattningen dreves att göra onödiga utgifter.

vilka i verkligheten komme att till största delen bestridas av det allmänna.

1 anledning därav hänvisade chefen för finansdepartementet i 1942 års proposition

om krigskonjunkturskatt till ovannämnda bestämmelse och framhöll,

att det för tillämpning av denna vore tillfyllest, om det av omständigheterna

uppenbarligen framginge att omkostnaderna gjorts i det angivna

syftet. Tillika uttalades, att ifrågavarande stadgande visserligen icke i större

utsträckning torde lia tillämpats men alt dess tillämpning givetvis kunde

ifrågakomma, samt att företagen måste räkna med denna möjlighet.

Enligt vad inhämtats har del vid taxeringen föregående ar visat sig, att

kostnader bland annat för representation och reparationer ofta med oproportionerligt

stora belopp överstigit motsvarande kostnader under förkrigsinkomståren.

Då emot den skattskyldiges bestridande det i allmänhet icke

varit möjligt att påvisa, att omkostnaden uppenbarligen haft till syfte att nedbringa

beskattningen, har emellertid i regel avdrag måst medgivas för kostnaden

i dess helhet. För att i författningstexten ge ett mera direkt uttryck än

vad det hittills förekommande stadgandet gjort för den mening, som departementschefen

enligt sitt ovannämnda uttalande velat inlägga i gällande lagstiftning,

torde det vara lämplig! atl i viss mån modifiera formuleringen

av ifrågavarande bestämmelse oell komplettera densamma med mera detaljerade

regler lill ledning för de olika fallens bedömande. Salunda föreslås,

att avdrag ej skall vara medgivet för omkostnad _ soia kan anses lia

haft till syfte alt nedbringa beskattningen för beskattningsåret. Vad angar

representation o. dyl. i större omlattning än under törkrigsinkomslaien böi

avdrag flir omkostnaden medgivas endast i den man den betingats av rörelsens

utvidgning eller andra särskilda förhållanden. Beträffande reparationer

o. dyl. i förhållandevis större omfattning än under lörkrigsinkomslåren

bör avdrag för kostnaden ej medgivas, i den män ifrågavarande ailuden

utan egentlig olägenhet kunnat uppskjutas. Dock må avdrag även då det

gäller sistnämnda arbeten ske leir merkostnad pa grund av kriget i analogi

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 193. Bilaga.

nied vad som enligt punkt 4 d) gäller beträffande tillgångar för stadigvarande

bruk. Avse reparationer arbeten som utförts på grund av eftersatt

underhåll tidigare år bör avdrag givetvis ej förvägras.

Beträffande den i punkt 4 g) föreslagna ändringen hänvisas till vad nedan

anföres vid 10 §.

I punkt 6 har komplettering skett rörande gåva till sjövärnskåren eller

densamma underställda sjövärnsfloltiljer enligt förordningen den 19 juni

1942 (nr 377).

Den i punkt 8 a) föreslagna ändringen har skett endast i förtydligande

syfte.

5 §•

I punkt 2 av anvisningarna till 1942 års förordning stadgades bland

annat, att, därest inneliggande lager av spannmål eller annat sedan 1940 års

ingång mera avsevärt minskats, avdrag vid inkomstuppskattningen för beskattningsåret

skulle få ske med verkliga värdet vid nämnda tidpunkt av det

lager som avyttrats eller förbrukats utan att ersättas före 1941 års utgång, i

den mån sådant avdrag ej skett vid taxering till krigskonjunkturskatt år

1941. Med denna formulering kunde avdrag för beskattningsåret ske för lagerminskning,

som belöpte å tidigare beskattningsår, blott avdrag ej skett

vid taxering för det året. Emellertid torde i ifrågavarande hänseende samma

princip som beträffande rörelse böra gälla. I enlighet härmed och då hänsyn

nu bör tagas till lagerminskning, som inträtt intill 1942 års utgång,

föreslås, att avdrag för sådan lagerminskning skall medgivas i den mån

minskningen belöper på år 1942. Här åsyftas kalenderår i överensstämmelse

med den princip som uttalades av bevillningsutskottet vid 1941 års riksdag i

dess betänkande nr 20 över den då föreliggande propositionen med förslag

till krigskonjunkturskatt för år 1941. I nämnda proposition hade föreslagits,

alt avdrag skulle medgivas för den lagerminskning som skett under

det beskattningsår, för vilket taxering skulle äga rum år 1941, men bevillningsutskottet

föreslog, att avdraget i stället skulle avse den minskning, som

hänförde sig till kalenderåret 1940. Denna ändring föreslogs för att få fram

en reell likformighet mellan de jordbrukare, vilkas deklarationer upprättas

för kalenderår och dem som deklarera för räkenskapsår omfattande annan

tid.

Det synes böra övervägas om ej också den ändringen bör göras i gällande

regler att för det fall att inneliggande lager under år 1942 mera avsevärt

ökats hänsyn skall tagas även till lagerökningen uppskattad efter verkliga

värdet vid 1940 års ingång. Hänsyn bör i så fall tagas även till de ändringar,

som under år 1942 inträtt beträffande varufordringar och varuskulder.

Bestämmelser av dylikt innehåll skulle innebära en vid krigskonjunkturbeskattningen

i och för sig önskvärd anknytning till bokföringsmässiga

grunder. Dylika bestämmelser ha dock ej upptagits i förslaget, eftersom frågan

behöver närmare utredas.

Beträffande den i tredje stycket av punkt 2 av anvisningarna föreslagna

ändringen hänvisas till vad nedan anföres vid 10 §.

Övriga föreslagna ändringar äro av redaktionell natur.

6 §.

Den i punkt 4 av anvisningarna till 6 § i 1942 års förordning angivna regeln

om utjämning mellan inkomstminskning å jordbruk och merinkomst å

skogsbruk har ej upptagits i förslaget. Beträffande skälen härför hänvisas

till vad nedan anföres vid 10 g.

Vad angår den i punkt 4 i förslaget — motsvarande punkt 5 i 1942 års

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 193. Bilaga.

förordning — gjorda ändringen hänvisas likaledes till motiveringen vid 10 §.

Beträffande tillämpningen av stadgandet i ifrågavarande anvisningspunkt

må dock i detta sammanhang erinras, att beräkningen av den taxerade

merinkomslen av skogsbruk skall ske med utgångspunkt Irån de efter justering

av prissättningen framkomna bruttointäkterna å olika slag av skogsprodukter.

I sista punkten av anvisningarna har upptagits en bestämmelse för det

fall att skog avyttrats i samband med avyttring av marken på grund av

expropriation eller eljest genom tvångsförsäljning till det allmänna. Beträffande

skälen för denna bestämmelse hänvisas till den allmänna motiveringen.

7 §•

Beträffande förvärvskällan annan fastighet kunde det enligt föreskrift i

{junkt 1 av anvisningarna till 7 g i 1942 års förordning i regel antagas, att

taxerad merinkomst borde upptagas allenast i fall där bruttointäkterna under

beskattningsåret i jämförelse med förkrigsinkomståren ökats på grund

av uthyrningsmöjligheter, som under normala förhållanden ej plägat vara

för handen men under beskattningsåret kunnat utnyttjas, och som kunde

med sannolikhet antagas lia haft sitt upphov i det av krigstillståndet framkallade

läget. Taxering skulle därför i regel företagas allenast därest nu angivna

förutsättningar syntes vara för handen.

Under utredningen har övervägts att föreslå en utvidgning av beskattningen

så att taxering skulle äga rum även i fall där ovannämnda förutsättningar

ej vore för handen. Emellertid kan det antagas, att några väsentliga inkomstökningar

i allmänhet ej föreligga, varjämte hör beaktas att en utvidgning

som nyss antytts skulle medföra stora taxeringstekniska svårigheter och

väsentligt öka beskattningsnämndernas arbetsbörda. Av dessa skäl har

det ansetts lämpligt att föreslå samma bestämmelser som i 1942 års förordning.

Beträffande tillämpningen av nämnda bestämmelser bär emellertid iakttagas,

att med hänsyn till det förekommande uttrycket »i regel» beskattning

i vissa fall kan tänkas förekomma även om bruttointäkterna ej ökats på

grund av uthyrningsmöjligheter, som under normala förhållanden ej plägat

vara för handen. Såsom exempel må anföras det fall att byggnader, i vilka

ett bolag driver fabriksrörelse, ägas av ett förvaltningsbolag, vars aktier tillhöra

förstnämnda bolag eller detta närstående företag. Genom ökning av hyran

kan industribolaget minska sin merinkomst av rörelse, som antages ha

berott på förhållanden som omförmälas i 1 §, samtidigt som för förvaltningsbolaget

uppstår en större merinkomst av förvärvskällan annan fastighet.

I ett dylikt fall bör hinder ej moia att taxera förvaltningsbolaget, om ej

särskilda skäl kunna anföras som motivera den ökade hyresersättningen.

Såsom ett tredje stycke i punkt 3 av anvisningarna har i överensstämmelse

med vad som gäller för rörelse och jordbruk upptagits en föreskrift,

att den vid taxering till krigskonjunkturskatt senast fastställda jämförelseinkomsten

bör frångås endast örn särskilda skäl därtill föranleda.

8 §.

I punkt 3 av anvisningarna har upptagits en kompletterande föreskrift,

enligt vilken, i överensstämmelse med vad tidigare gällt beträffande rörelse

och jordbruk och ovan föreslagits i fråga örn annan fastighet, den vid taxering

till krigskonjunkturskatt senast fastställda jämförelseinkomsten bör från

gås endast örn särskilda skäl därtill föranleda.

Då olika meningar lära lia yppat sig rörande innebörden av uttrycket »mot
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 193. Bilaga.

svarande jämförelseinkomst» i 8 § sista stycket, må framhållas, att därmed

avsetts all inkomst av tjänst och av tillfällig förvärvsverksamhet med undantag

av realisationsvinst och lotterivinst samt belopp som erhållits genom restitution

av allmänna skatter och alltså icke allenast intäkt av sådant slag, som

enligt första stycket upptages till beskattning. Det må emellertid framhållas,

att vid inkomstuppskattning enligt 8 § sisla stycket det kan ifrågakomma att

för något av de ifrågavarande åren utesluta inkomst, som uppenbarligen

ej är att hänföra lill årsinkomst i egentlig mening, såsom engångspension

o. dyl.

9 §.

I anvisningarna punkt 4 har upptagits en bestämmelse för det fall att

fastighet avyttrats på grund av expropriation eller eljest genom tvångsförsäljning

till det allmänna. Beträffande skälen för denna bestämmelse hän

visas till den allmänna motiveringen.

10 §.

I överensstämmelse med det föreslagna tillägget i punkt 6 av anvisningarna

till 4 § har komplettering skett angående avdrag för gåva till sjövärnet m. m.

enligt förordningen den 19 juni 1942 (nr 377).

Det särskilda skatteavdraget har föreslagits skola beräknas på grundval

av den skattskyldiges taxering lill kommunal inkomstskatt år 1941 i stället

för 1940, såsom gällde enligt 1942 års förordning.

I fråga om det skattefria avdraget å 3,000 kr. har föreslagits en begränsning

för det fall att kostnadsutjämningsfond som avses i 16 § tages i anspråk under

beskattningsåret.^ Avdrag får då enligt förslaget medgivas allenast från

taxerad merinkomst å annan förvärvskälla än rörelse. Syftet med bestämmelsen

är givetvis att förhindra att restitution av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt

medgives även för det belopp som svarar mot det skattefria

avdraget.

Beträffande kvittning och utjämning mellan inkomstökning och inkomstminskning

å olika förvärvskällor under samma beskattningsår gällde enligt

1942 års förordning följande regler.

i § 3 morn. Om en förvärvskälla inom rörelse utvisade inkomstökning

och en annan inkomstminskning, skulle kvittning häremellan äga ruin, innan

den taxerade merinkomsten inom denna inkomstgrupp fastställdes. Merin - komst, som berodde på i 1 § omförmälda förhållanden, skulle sålunda kvittas

mot inkomstminskning, som berodde på sådana förhållanden. Såsom

taxerad merinkomst fick dock ej upptagas större belopp än det, varmed den

uppskattade inkomstökningen översteg den uppskattade inkomstminskningen,

d. v. s. endast nettoinkomstökningen skulle beskattas. I detta sammanhang

bortses från de å förvärvskällorna belöpande utjämningsavdragen, som

jämväl skulle avräknas vid den taxerade merinkomstens fastställande.

Punkt A g) av anvisningarna till A §. Örn en skattskyldig i sin rörelse tillgodogjort

sig produkter från eget jordbruk och på grund av den i räkenska

perna tillämpade prissättningen rörelsen utvisade inkomstökning och jordbruket

inkomstminskning, ägde den skattskyldige för utjämning härutinnan

vid uppskattningen av inkomsten av rörelse tillämpa skälig högre prissättning

beträffande nämnda produkter med sammanlagt högst det belopp, som motsvarade

summan av inkomstminskningen å jordbruket och det å jordbruket

belöpande utjämningsavdraget.

Punkt 2 tredje stgcket av anvisningarna till 5 §. Örn under i övrigt samma

förutsättningar som i nästföregående fall jordbruket däremot utvisade in

komstökning men rörelsen inkomstminskning, ägde den skattskyldige för ut
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 193. Bilaga.

11

jämning härutinnan viel uppskattningen av inkomsten av jordbruket tilllämpa

lägre prissättning beträffande de i rörelsen använda produkterna från

jordbruket med sammanlagt högst det belopp, som motsvarade summan av

inkomstminskningen å rörelsen och det å rörelsen belöpande utjämningsavdraget.

Punkt 5 av anvisningarna till 6 §. I princip enahanda regel som nyss

sagts gällde för det fall att en skattskyldig i rörelse tillgodogjort sig produkter

från eget skogsbruk och rörelsen på grund av den i räkenskaperna tilllämpade

prissättningen utvisade inkomstminskning, medan taxerad merinkomst

framkom för skogsbruket. I sådant fall ägde alltså den skattskyldige

att för utjämning härutinnan tillämpa lägre prissättning beträffande

nämnda produkter med sammanlagt högst det belopp, som motsvarade summan

av inkomstminskningen å rörelsen och det å rörelsen belöpande utjämningsavdraget.

Sistnämnda regel gällde även för det fall då skattskyldig i rörelse tillgodogjort

sig produkter från skogsbruk, bedrivet av moder- eller dotterföretag. I

dylikt fall skulle inkomstuppskattningen för båda företagen jämkas med

hänsyn till den tillämpade prissättningen.

Punkt A av anvisningarna till 6 §. Därest vid motsvarande tillämpning av

de för beräkning av uppskattad merinkomst av jordbruk gällande reglerna inkomstminskning

å jordbruket uppkommit, förutsattes, att den skattskyldige

bort, utan att krigskonjunkturbeskattning ifrågakomme, kunna uttaga skogsprodukter

i så stor utsträckning att kompensation erhölles för inkomstminskningen

ävensom för förhållanden som avsåges i 3 § sista stycket,

d. v. s. höjning av den allmänna prisnivån m. m. I dylikt fall skulle följaktligen

såsom taxerad merinkomst av skogsbruk ej upptagas större del av

den eljest beräknade merinkomsten än den som återstod efter avdrag av så

stor procentuell andel av densamma som summan av inkomstminskningen å

jordbruket och det å jordbruket belöpande utjämningsavdragets belopp utgjort

av den beräknade nettointäkten av skogsbruk under beskattningsåret.

Om exempelvis inkomstminskningen å jordbruk utgjort 15,000 kr., därvid

hänsyn tagits lill utjämningsavdraget, samt merinkomsten å skogsbruk

uppgått till 2,500 kr. och nettointäkten av skogsbruk till 30,000 kr., skulle

, , , 15,000 X 2,500

följaktligen från merinkomsten av skogsbruk avdragas ätTÖÖÖ

<1. v. s. 1,250 kr., varefter såsom taxerad merinkomst av skogsbruk skulle

upptagas 2,500 — 1,250 eller 1,250 kr. Kompensation för inkomstminskningen

å jordbruket och det därå belöpande utjämningsavdraget erhölls sålunda

enligt den ovannämnda regeln med 1,250 kr. För återstoden av inkomstminskningen

å jordbruk eller 13,750 kr. kunde avdrag från merinkomst

å annan förvärvskälla ej erhållas. Inkomstminskningen ansågs nämligen

i sin helhet konsumerad så snart som nettointäkten av skogsbruk

var lika stor som eller större än summan av inkomstminskningen å jordbruket

och det därå belöpande utjämningsavdraget.

Regeln i punkt 4 av anvisningarna till 0 § innebar alltså, att i den mån

nettointäkten av skogsbruk täckte inkomstminskningen å jordbruket och det

därå belöpande utjämningsavdraget, kompensation för inkomstminskningen

kunde medgivas endast genom det ovannämnda avdraget från merinkomst

å skogsbruk. Var däremot summan av inkomstminskningen å jordbruk och

det därå belöpande utjämningsavdraget större än nettointäkten av .skogsbruk,

kunde avdrag för den överskjutande delen av nämnda summa medgivas från

merinkomst å annan förvärvskälla enligt bestämmelserna i 10 §■ Förutsättningen

därför var emellertid, såsom närmare framgår av det följande, att

inkomstminskningen kunde antagas lia berott på förhållanden som omför
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

1- Kanyl. Majis proposition nr 193. Bilaga.

maldes i 1 g. Då inkomstminskning å jordbruk väl endast undantagsvis kunde

antagas lia berott på dylika förhållanden, kom avdrag för sådan inkomstminskning

i regel icke att kunna utnyttjas i vidare män än punkt 4 av anvisningarna

till 6 § medgav.

6 §. Beräkning av inkomstminskning å skogsbruk förutsattes ej kunna

ifrågakomma.

9 §. Avdrag för realisationsförlust vid avyttring av fast eller lös egendom

medgavs enligt 9 § från realisationsvinst å sådan egendom men kunde ej ske

i andra fall.

10 §. I de fall, som ej reglerats genom de ovannämnda bestämmelserna,

kunde avdrag för inkomstminskning å krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla

enligt 10 § medgivas från taxerad merinkomst å annan förvärvskälla,

dock endast i den mån inkomstminskningen kunde antagas ha berott

på förhållanden som omförmäldes i 1 §. Med hänsyn till de olika reglerna

för fastställande av taxerad merinkomst å olika förväi-vskällor och det förhållandet,

att skattskyldig dessutom kunde lia andra, krigskonjunkturskatt

icke underkastade förvärvskällor, vilka kunde utvisa såväl inkomstökning som

inkomstminskning, hade ej några bestämda regler kunnat fastställas för sådant

avdrag. Såsom vägledande synpunkter anfördes dock i anvisningarna till 10 §

följande. Därest mellan de krigskonjunkturskatt underkastade förvärvskällorna

funnes sådant samband att avräkning dem emellan framstode såsom särskilt

naturlig, borde sådan avräkning ske oavsett förhållandena med förvärvskällorna

i övrigt. Eljest borde, örn skattskyldig även haft andra, krigskonjunkturskatt

icke underkastade förvärvskällor, som sammanlagt kunde anses utvisa

inkomstökning, avdrag i första hand göras från sådan inkomstökning.

Vid bedömande i vad mån inkomstökning som nyss sagts skulle anses föreligga

borde jämförelse göras mellan den vid taxering till statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt för beskattningsåret beräknade inkomsten av förvärvskällorna

och medeltalet av motsvarande inkomster under förkrigsinkomståren.

På grund av det stipulerade villkoret, att inkomstminskningen för att vara

avdragsgill från merinkomst å annan förvärvskälla skulle ha berott på förhållanden

som omförmäldes i 1 §, kunde krigskonjunkturbeskattning äga

rum trots att någon nettoinkomstökning ej förelåg. Örn en skattskyldig haft

exempelvis 10,000 kr. uppskattad merinkomst av rörelse, som berott på de

i 1 § omförmälda förhållandena, och 10,000 kr. inkomstminskning å tantiem

eller å jordbruk, vilken icke berott på dylika förhållanden, skulle lian beskattas

för nämnda merinkomst utan avdx-ag för inkomstminskningen, trots att

någon verklig inkomstökning, om man betraktade bägge förvärvskällorna gemensamt,

ej förefanns.

Begreppet inkomstminskning var i 1942 års förordning ej genomgående

reglerat för samtliga inkomstgrupper.

Beträffande inkomstgruppen rörelse (4 §) fanns begreppet uppskattad inkomstminskning

såsom motsvarighet till begreppet uppskattad merinkomst.

och en särskild föreskrift fanns, enligt vilken sådan uppskattad inkomstminskning

skulle antagas ha berott på förhållanden som omförmäldes i 1 §,

i den mån det ej framginge såsom sannolikt att inkomstminskningen ej berott

på sådana förhållanden.

Beträffande jordbruk (5 §) funnos ej några motsvarande bestämmelser.

I punkt 4 av anvisningarna till 6 § nämndes dock inkomstminskning å jordbruk,

som uppkommit vid tillämpning av de för beräkning av uppskattad

merinkomst å jordbruk gällande reglerna. Vad åter angår skogsbruk (6 §)

förutsatte förordningen, såsom förut nämnts, att beräkning av inkomstminskning

ej kunde ifrågakomma. En uttrycklig föreskrift härom fanns i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 193. Bilaga.

anvisningarna till 10 §. Beträffande inkomstgrupperna annan fastighet (7 §)

och tantiem eller därmed likställd inkomst (8 8) funnos inga föreskrifter

om inkomstminskning. Emellertid förutsattes vid tillämpningen av 10 §, att

inkomstminskning skulle beräknas nied tillämpning av de för beräkning

av inerinkomst inom respektive inkomstgrupper gällande reglerna. Beträffande

realisationsvinstgruppen (9 §) stadgades, att vid fastställande av

den taxerade merinkomsten avdrag fick ske för realisationsförlust, beräknad

efter samma grunder som tillämpats vid uppskattning av realisationsvinst.

Nu nämnda regler örn utjämning och kvittning mellan olika förvärvskällor

avsågo inkomstökning och inkomstminskning som uppkommit under

samma beskattningsår. Dessutom funnos emellertid bestämmelser, som medgåvo

kvittning även mellan olika beskattningsår. Diir skattskyldig, för vilken

taxerad inerinkomst år 1942 fastställdes, under det beskattningsår taxeringen

till krigskonjunkturskatt år 1941 avsåg haft krigskonjunkturskatt underkastad

förvärvskälla, sorn vid tillämpning av de vid nämnda taxering

gällande föreskrifterna utvisade inkomstminskning, för vilken avdrag vid

nämnda taxering skulle ha medgivits därest inkomstökning å annan, krigskonjunkturskatt

underkastad förvärvskälla förelegat, skulle sålunda enligt

10 § jämväl avdrag för sådan inkomstminskning medgivas vid den beskattningsbara

merinkomstens bestämmande. Avdrag skulle dock medgivas endast

i den mån avdrag för inkomstminskningen ej kunnat utnyttjas vid taxeringen

år 1941 oell endast efter yrkande av den skattskyldige. Avdraget

skulle göras från den merinkomst, som återstod sedan övriga enligt 10 §

medgivna avdrag med undantag för det däri omförmälda avdraget å 3,000 kr.

i förekommande fall skott. Avdrag var medgivet endast i den mån inkomstminskningen

kunde anses ha berott på förhållanden som omförmäldes i 1 §.

Vid bestämmande huruvida avdrag skulle anses ha kunnat utnyttjas vid

1941 års taxering skulle bortses från det i 10 § omförmälda avdraget å

3,000 kr. Vid bedömande av ifrågavarande avdragsrätt skulle, såsom framgår

av det ovan sagda, de vid 1941 års taxering gällande föreskrifterna äga

tillämpning. Dessa vörö i princip av samma innehåll som de enligt 1942 års

förordning gällande med den skillnad att några bestämmelser om utjämningsavdrag

ej funnos.

Vid den undersökning, som nu verkställts rörande ovannämnda .spörsmål,

har det hittillsvarande systemet ansetts böra i stort sett alltjämt äga tillämpning.

Vissa jämkningar föreslås dock med syfte att mera konsekvent genomföra

de i den allmänna motiveringen angivna principerna.

Vad angår frågan örn utjämning och kvittning mellan inkomstökning och

inkomstminskning under samma beskattningsår innebär det nu föreliggande

förslaget i huvudsak följande.

De ovannämnda reglerna örn utjämning enligt punkt 4 g) av anvisningarna

till 4 § mellan rörelse och jordbruk, enligt punkt 2 tredje .stycket av anvisningarna

till 5 § mellan jordbruk och rörelse samt enligt punkt 5 av anvisningarna

till 6 § mellan skogsbruk och rörelse bibehållas i princip. Enligt

ordalydelsen i 1942 års förordning tillkom det emellertid den skattskyldige

att själv avgöra i vad mån han ansåge de! lämpligt att tillämpa dessa regler.

Nu föreslås, att dessa skola obligatoriskt gälla, där förutsättningar för justering

av den tillämpade prissättningen föreligga. Härigenom förväntas en mera

bestämd avgränsning än hittills kunna erhållas dels vid inkomstuppskattningen

för de olika förvärvskällorna och dels mellan do fall, diir utjämning

bör ske vid själva inkomstuppskattningen och diir kvittning i egentlig mening

enligt 10 8 bör ifrågakomma. Ändringen förut sii II er emellertid för de

fall där fråga är örn inkomstökning å jordbruk eller skogsbruk, alt en re
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr l!)o. Bilaga.

gel införes huru prissänkningen skall anses belöpa å jordbrukets eller skogsbrukets

ifrågavarande produkter. En proportionell fördelning synes därvid,

i anslutning till föregående år tillämpad praxis, böra fastställas.

Regeln i punkt 4 av anvisningarna till 6 § om utjämning mellan skogsbruk

och jordbruk bar däremot ej upptagits i förslaget. På sätt i den allmänna

motiveringen anförts bar det ansetts lämpligt att finna en annan utväg för

lösning av detta spörsmål, och har detta ansetts böra ske i samband med

kvittningsreglerna i 10 §. Någon utjämning mellan jordbruk och skogsbruk

enligt den i 1942 års förordning angivna metoden förutsättes alltså icke

skola ifrågakomma.

Den i 4 § i 1942 års förordning förekommande bestämmelsen örn kvittning

mellan inkomstökning å en förvärvskälla liänförlig till rörelse och inkomstminskning

å annan förvärvskälla inom samma inkomstgrupp har i

förslaget upptagits oförändrad. Likaså innehåller förslaget samma regel som

i 9 § i nyssnämnda förordning rörande avdrag för realisationsförlust från

realisationsvinst. Det har övervägts att sammanföra samtliga kvittningsfall

i en gemensam bestämmelse, men av tekniska skäl har det befunnits lämpligt

att liksom hittills behandla de båda nyssnämnda fallen, som avse kvittning

inom samma inkomstgrupp, för sig i samband med reglerna om den

taxerade merinkomstens bestämmande och övriga kvittningsfall för sig i 10 §.

Vad dessa senare fall angår föreslås nu vissa ändringar i de hittills gällande

reglerna. Det kunde måhända ifrågasättas att för kvittning mellan olika förvärvskällor

genomgående tillämpa den principen att till beskattning ej skulle

upptagas mera än den verkliga nettoinkomstökningen å samtliga förvärvskällor

som äro underkastade krigskonjunkturskatt, därvid hänsyn jämväl

skulle tagas till de å förvärvskällorna belöpande utjämningsavdragen. Denna

princip ligger till grund för den redan gällande regeln i 4 § 3 morn., ehuru

denna avser endast kvittning mellan olika förvärvskällor hänförliga till rörelse.

Förutsättning för genomförande av en sådan princip skulle emellertid

vara att inkomstökning och inkomstminskning å samtliga förvärvskällor

beräknades efter i huvudsak likformiga grunder. Detta är emellertid

ej fallet. Såsom redan i den allmänna motiveringen utvecklats, har det därför

funnits ofrånkomligt att uppställa delvis olika regler för de olika förvärvskällorna.

Såsom framgår av den tidigare redogörelsen var begreppet inkomstminskning

i 1942 års förordning ej genomgående reglerat för samtliga förvärvskällor.

Det har därför övervägts att nu föreslå särskilda regler härom inom

varje inkomstgrupp i samband med bestämmelserna örn den taxerade merinkomstens

beräkning. Eftersom frågan om inkomstminskning för de fall

som nu avses blir aktuell först i samband med frågan om kvittning enligt

10 §, har det emellertid synts lämpligare att i denna paragraf upptaga de

erforderliga föreskrifterna om inkomstminskningens beräkning.

Den ovannämnda principen att till beskattning ej skall upptagas mera än

den verkliga nettoinkomstökningen bör enligt förslaget tillämpas icke blott

då det gäller kvittning mellan olika förvärvskällor hänförliga till rörelse utan

även vid kvittning mellan inkomstminskning å rörelse och inkomstökning

hänförlig till sådan inkomst som avses i 2 § 1 mom. e), d. v. s. tantiem

och därmed likställd inkomst, samt i det motsatta fallet då det gäller kvittning

mellan inkomstminskning hänförlig till sådan inkomst som nyss sagts

och inkomstökning å rörelse. Mellan dessa förvärvskällor finnes otvivelaktigt

ett sådant samband att avräkning dem emellan i första hand bör äga rum.

Inkomstminskningen skall således avräknas från inkomstökningen oavsett

om den föranletts av förhållanden som omförmälas i 1 §.

Med inkomstminskning som nu sagts förstås beträffande rörelse summan

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 193. Bilaga.

15

av den enligt punkt 10 av anvisningarna till 4 § beräknade uppskattade inkomstminskningen

och det å rörelsen belöpande utjämningsavdraget. Beträffande

inkomst som avses i 2 § 1 mom. e) fastställes däremot intet utjämningsavdrag,

ett förhållande som sammanhänger därmed att sådant avdrag

i stället medgives vid tillämpning av den i 8 § sista stycket stadgade

spärregeln, enligt vilken den taxerade merinkomsten begränsas med hänsyn

till inkomstökning å all den skattskyldiges inkomst av tjänst o. dyl., däri

inräknad även sådan inkomst som i och för sig ej är underkastad krigskonjunklurskatt.

För tantiem o. dyl. måste alltså inkomstminskningen beräknas

utan hänsyn till utjämningsavdrag, d. s. v. till skillnaden mellan inkomsten

under ett antaget jämförelseår och inkomsten under beskattningsåret. Vad

angår inkomst som avses i den i 8 § sista stycket angivna spärregeln och som

icke är skattepliktig till krigskonjunkturskatt bör däremot avdrag ej vara tilllåtet.

I konsekvens med vad som gäller för beräkning av taxerad merinkomst

bör emellertid inkomstminskning å tantiem o. dyl. givetvis ej få beräknas till

högre belopp än som erhålles vid motsvarande tillämpning av den enligt 8 §

sista stycket gällande spärregeln. Om alltså den skattskyldiges inkomstminskning

beträffande den sammanlagda inkomst av tjänst och tillfällig förvärvsverksamhet,

som avses i 8 § sista stycket, är mindre än inkomstminskningen

å den skattepliktiga inkomsten, får endast det förra, lägre beloppet avdragas.

Eftersom utjämningsavdrag medgives vid tillämpning av nämnda spärregel,

kommer alltså sådant avdrag i viss utsträckning de skattskyldiga till godo

vid kvittning mellan inkomstminskning å tantiem o. dyl. och inkomstökning

å rörelse.

Med inkomstökning, från vilken inkomstminskning som ovan sagts skall

avräknas, förstås beträffande rörelse den uppskattade merinkomsten minskad

med det å rörelsen belöpande utjämningsavdraget samt beträffande sådan

inkomst, som avses i 2 § 1 mom. e), i konsekvens med det förut anförda,

skillnaden mellan inkomsten under beskattningsåret och motsvarande inkomst

under ett antaget jämförelseår. Med inkomst som avses i 2 § 1 mom. e)

under ett antaget jämförelseår bör i analogi med de regler som gälla för

rörelse, där ej särskilda förhållanden till annat föranleda förslås medeltalet

av inkomster av motsvarande slag under förkrigsinkomståren.

I den män avdrag för inkomstminskning å rörelse från inkomstökning hänförlig

till sådan inkomst som avses i 2 § 1 mom. e) — eller, såvitt angår inkomstminskning

hänförlig till inkomst av sistnämnda slag, från inkomstökning

av rörelse — ej kan utnyttjas enligt ovannämnda regler, får avdrag

medgivas från taxerad merinkomst å annan förvärvskälla. För sådant avdrag

förutsättes dock, att inkomstminskningen kan antagas Ira berott på

förhållanden som omförmälas i 1 g. Vid bedömande av om så varit fallet

gäller beträffande rörelse den i 4 § 4 mom. sista stycket angivna regeln,

enligt vilken uppskattad inkomstminskning skall antagas lia berott på förhållanden

sorn nyss sagts, i den mån det ej framgår såsom sannolikt att inkomstminskningen

ej berott på sådana förhållanden. Samma presumtionsregel

bör gälla beträffande inkomstminskning hänförlig lill sådan inkomst,

sorn avses i 2 § 1 morn. e), och har därför i förslaget upptagits en bestämmelse

härom.

Vad angår inkomstminskning å jordbruk innebär förslaget, att avdrag

skall medgivas i första hand från taxerad merinkomst av .skogsbruk och därefter

från sådan merinkomst å övriga förvärvskällor, i sista hand från taxerad

merinkomst av rörelse, i den män inkomstminskningen kan antagas lia

berott på förhållanden sorn omförmälas i 1 §. Såsom redan i den föregående

motiveringen framhållits torde det endast undantagsvis kunna påvisas, att

inkomstminskning å jordbruk berott på kriget, och det har ifrågasatts att en

Bihang till riksdagens protokoll 194.1. 1 sami. Nr 19,1. ‘.)

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 193. Bilaga.

regel skulle fastställas enligt vilken viss del av inkomstminskningen lagligen

skulle presumeras ha haft sådan karaktär. Det har därvid bl. a. gällt att

finna en lösning av frågan örn kvittning mellan inkomstminskning å jordbruk

och merinkomst av skogsbruk, som vore bättre anpassad efter nu rådande förhållanden

än den hittills gällande (i punkt 4 av anvisningarna till 6 § i 1942 års

förordning). Ett övervägande ur olika synpunkter av delta spörsmål har resulterat

i ett förslag att en fjärdedel av inkomstminskningen å jordbruk skall anses

ha berott på kriget, om ej den skattskyldige visar att detta varit fallet med en

större del av inkomstminskningen. Det har därvid beaktats, att avdraget

såvitt angår kvittning mot merinkomst av skogsbruk av praktiska skäl bör

göras från det belopp som utgör taxerad merinkomst av skogsbruk, alltså

efter det de i produktionsbefordrande syfte medgivna särskilda avdragen vid

beräkning av nämnda merinkomst ägt rum. Därest, såsom i och för sig varit

riktigt, kvittningen skett innan dessa extra avdrag åtnjutits, hade en större

del av inkomstminskningen å jordbruk behövt utnyttjas än som erfordras,

då kvittningen sker efter extraavdragen. Ett avdrag med en fjärdedel av inkomstminskningen

å jordbruk från den efter extraavdragen återstående merinkomsten

av skogsbruk representerar alltså i verkligheten en ej obetydligt

större kvittningsrätt än som svarar mot nämnda fjärdedel och vad som

principiellt bort medgivas. En kvittningsrätt mot skogsbruk efter sådan

grund kommer också regelmässigt belt säkert att bereda större fördel för

den skattskyldige än en dylik kvittning enligt hittills gällande regler. Även

vid kvittning mellan jordbruk och t. ex. rörelse betyder den ifrågasatta regeln

i förhållande till vad som hittills gällt en fördel, eftersom sådan kvittning

hittills fått ske endast örn det kunnat göras sannolikt att inkomstminskningen

å jordbruk verkligen berott på kriget. Jämväl vid kvittning mellan olika

år inom jordbruk blir detta fallet, eftersom också i sådant hänseende hittills

gällt att endast inkomstminskning som berott av kriget fått avräknas från

inkomstökning under ett senare år. Beaktas den i det föregående av penningpolitiska

skäl motiverade principen att det ej vid beskattningen bör förutsättas,

att av inkomstminskning förorsakad konsumtionsinskränkning under

ett år i förhållande till förkrigsinkomståren skall få motvägas av en senare

konsumtionsstegring föranledd av inkomstökning i förhållande till sistnämnda

år, torde svårligen en kvittningsrätt av större storleksordning än den sålunda

föreslagna kunna ifrågasättas. Med hänsyn till nyssnämnda princip

torde det ej heller kunna ifrågakomma att ge den nu föreslagna uppmjukningen

retroaktiv verkan. Regeln om avdrag med en fjärdedel av inkomstminskningen

å jordbruk gäller således icke inkomstminskning under de beskattningsår

taxeringarna åren 1941 och 1942 avsågo. Att avdrag för inkomstminskning

å jordbruk i första hand bör ske från merinkomst å skogsbruk

torde vara mest naturligt med hänsyn till det inbördes sambandet mellan

dessa förvärvskällor. I den mån inkomstminskningen såmedelst ej kunnat utnyttjas

bör avdrag ske från övriga förvärvskällor, för vilka skatten liksom

beträffande jordbruk uträknas enligt den proportionella metoden, och alltså

i sista hand från merinkomst å rörelse.

Då någon regel tidigare ej funnits örn beräkning av inkomstminskning å

jordbruk, har i förslaget upptagits en särskild föreskrift härom i överensstämmelse

med den praxis som, enligt vad som inhämtats, i allmänhet tilllämpades

av beskattningsnämnderna vid föregående års taxering. Enligt denna

avses med inkomstminskning som nu sagts det belopp, som erhålles vid

motsvarande tillämpning av de för beräkning av uppskattad merinkomst å

jordbruk gällande reglerna, med iakttagande tillika — i analogi med vad

som gäller om rörelse — att där jämförelseinkomsten fastställts till högre

belopp än medeltalet av inkomsterna för förkrigsinkomståren, beloppet av

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 193. Bilaga.

17

inkomstminskning skall bestämmas med utgångspunkt från nämnda medeltal

eller efter annan grund som finnes skälig, och skall så förfaras även i

det fall, då medeltalet betecknar ett underskott. Det är alltså endast den

verkliga inkomstminskningen, som får avdragas. Med uttrycket »annan

grund som finnes skälig» avses närmast det fall att något medeltal för bägge

förkrigsinkomståren ej finnes.

I fråga örn skogsbruk förutsätles liksom hittills, att någon beräkning av

inkomstminskning ej kan ifrågakomma.

Vad angår annan fastighet bör iakttagas, att taxering till krigskonjunkturskatt

för merinkomst av denna förvärvskälla kan ifrågakomma endast i undantagsfall,

nämligen då de i punkt 1 av anvisningarna till 7 § angivna förutsättningarna

föreligga. Med hänsyn härtill måste det, såsom torde framgå

redan av den allmänna motiveringen, betraktas såsom oegentligt att utan inskränkning

medgiva avdrag för inkomstminskning å annan fastighet från

merinkomst å förvärvskällor av andra slag. Denna uppfattning ligger till

grund för förslaget. För inkomstminskning å annan fastighet under beskattningsåret

kan avdrag följaktligen ej ifrågakomma vid taxering för samma år.

Endast om inkomstminskning förelegat ett tidigare år och förvärvskällan annan

fastighet under beskattningsåret utvisar merinkomst för vilken taxering

skall äga rum, ifrågakommer avdrag för den tidigare uppkomna inkomstminskningen

och detta endast i viss utsträckning, såsom närmare framgår

av det följande.

Beträffande realisationsförlust förutsätter förslaget liksom 1942 års förordning,

att någon kvittning utöver vad bestämmelsen i 9 § medger ej skall

ifrågakomma.

Från de ovannämnda reglerna örn kvittning mellan krigskonjunkturskatt

underkastade förvärvskällor har ett undantag ansetts böra göras för det fall,

att den skattskyldige haft inkomstminskning å förvärvskälla som nyss sagts

och inkomstökning å en annan, krigskonjunkturskatt icke underkastad förvärvskälla.

Såsom framgår av den föregående redogörelsen förutsattes enligt

1942 års förordning, att kvittning mellan olika, krigskonjunkturskatt

underkastade förvärvskällor skulle ske, därest mellan dessa funnes sådant

samband att avräkning dem emellan framstode såsom särskilt naturlig, under

det att i motsatt fall avdrag för inkomstminskning i första hand borde

göras från inkomstökning, som den skattskyldige kunde lia haft å annan,

krigskonjunkturskatt icke underkastad förvärvskälla. Samma princip, som

ligger till grund för nyssnämnda regel i 1942 års förordning, har upptagits

i förslaget, ehuru i en ur bevisningssynpunkt något modifierad form. Det

föreslås sålunda, att örn i ett fall som det ovan omförmälda sådant samband

kan anses föreligga mellan förvärvskällorna alt avräkning dem emellan

framstår såsom särskilt naturlig, sådan avräkning bör ske, trots att den

skaltskyldige även har en annan, krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla,

som utvisar inkomstökning. Den sålunda föreslagna undantagsregeln

torde icke komma att få någon större praktisk betydelse, men fall

kunna naturligtvis förekomma, där den bör tillämpas.

Vad härefter angår kvittning mellan merinkomst under beskattningsåret

och inkomstminskning under tidigare beskattningsår föreslås, att avdrag

skall kunna medgivas för inkomstminskning under de beskattningsår, 1941

och 1942 års taxeringar till krigskonjunkturskatt avsågo, i den män sådant

avdrag ej kunnat utnyttjas vid nämnda taxeringar. Beträffande frågan om

inkomstminskningens storlek och övriga med avdragsrätten sammanhängande;

frågor har övervägts alt föreslå regler motsvarande dem som ovan

angivits för kvittning mellan olika förvärvskällor under beskattningsåret.

Emellertid har det ansetts mest lämpligt att låta inkomstminskningen för

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 193. Bilaga.

varje år bedömas enligt de för respektive år gällande föreskrifterna. Bestämmelserna

örn ifrågavarande kvittningsrätt äro i princip av samma innebörd

som enligt 1942 års förordning med den skillnad som föranledes av att det

nu är fråga om ett senare beskattningsår samt med undantag beträffande

inkomstminskning å annan fastighet. På de skäl som redan tidigare anförts

bör avdrag för sådan inkomstminskning medgivas endast i den mån den uppkommit

genom att bruttointäkterna under det beskattningsår varom är fråga

i jämförelse med förkrigsinkomståren minskats på grund av uthyrningsmöjligheter,

som under normala förhållanden plägat vara för handen men under

beskattningsåret ej kunnat utnyttjas på grund av det av krigstillståndet framkallade

läget. En särskild regel örn beräkning av inkomstminskning å annan

fastighet har också upptagits i förslaget. Föreskriften att avdrag för inkomstminskning

medgives endast i den mån densamma kan anses ha berott

på förhållanden som omförmälas i 1 § innebär, att i den mån utjämningsavdraget

å vederbörande förvärvskälla under nästföregående beskattningsår

ej kunnat utnyttjas, detsamma icke får överflyttas till beskattningsåret.

Enligt 1942 års förordning gällde, att kvittning mellan olika beskattningsår

skulle ske endast efter yrkande av den skattskyldige. Det föreslås emellertid

nu, att kvittning i förevarande fall skall ske ex officio på samma sätt som

gäller beträffande kvittning mellan olika förvärvskällor under samma beskattningsår.

27 §.

Såsom framgår vid 2 § har den i 1942 års förordning förekommande

bestämmelsen att fysisk person, för vilken för beskattningsåret fastställdes

ett till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerat belopp ej överstigande

6,000 kr., var undantagen från skattskyldighet, ej upptagits i förslaget.

Härav föranledes motsvarande ändring i bestämmelserna om deklarationsplikten.

Enligt förslaget komma dessa att överensstämma med 1941 års

förordning.

Ett förslag till förordning med särskilda bestämmelser beträffande taxering

för inkomst år 1944 av ersättning på grund av försäkring för förlust

av fartyg eller köpeskilling vid avyttring av fartyg har jämväl utarbetats i

överensstämmelse med vad som gäller för taxering år 1943 enligt förordningen

den 19 juni 1942 (nr 410).

Stockholm i finansdepartementets skatteberedning den 26 januari 1943.

CARL W. U. KUYLENSTIERNA.

E. ROSENQVIST.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl Maj:ts proposition nr 193. Bilaga.

19

Förslag

till

förordning om krigskonjunkturskatt för år 19431.

Härigenom förordnas som följer.

2 §•

2 mom. Skattskyldig enligt---ersättningen inräknas.

Från skattskyldighet undantagas systembolag som avses i förordningen angående

försäljning av rusdrycker, aktiebolaget vin- och spritcentralen samt

aktiebolaget svenska tobaksmonopolet så ock annat aktiebolag, fran vilket utdelningen

i sin helhet tillfaller staten.

4 §•

6 mom. Utjämningsavdrag fastställes för varje förvärvskälla för sig,

såvitt den skattskyldige är fysisk person, till femton procent av jämförelseinkomsten,

och

såvitt den skattskyldige är juridisk person, örn jämförelseinkomsten ej

överstiger 50,000 kronor, till femton procent av denna, och, örn jämförelseinkomsten

är högre, till femton procent av den del av jämförelseinkomsten,

som ej överstiger tolv procent av eget kapital i förvärvskällan under andr

a förkrigsinkomståret — eller, såvitt angår skattskyldig,

som ej bedrivit ifrågavarande rörelse under hela andra

förkrigsinkomståret, under första verksamhetsåret

— men minst 7,500 kronor,

dock för såväl fysisk som juridisk person till minst femton procent av den

merinkomst av förvärvskällan som återstår efter tillämpning av 4 mom.

Om kostnadsutjämning sfond som avses i 16 § tages i

anspråk under beskattningsåret, må utjämningsavdrag

ej beräknas till högre belopp än den uppskattade merinkomst

som skulle hava uppkommit, därest fond som

nu sagts ej tagits i anspråk.

7 mom. Vad i 28 § 2 mom. kommunalskattelagen samt förordningen den

19 juni 1942 med särskilda bestämmelser beträffande taxering för in
1

Här ej återgivna delar av förordningen äro avsedda att erhålla samma lydelse som motsvarande

bestämmelser i förordningen örn krigskonjunkturskatt för år 1942 med sådana formella

ändringar som böra föranledas av att fråga är örn ett nytt beskattningsår.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 193. Bilaga.

komst år 1 9 4 3 av ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg

eller köpeskilling vid avyttring av fartyg stadgas om särskild ordning beträffande

beskattning av ersättning eller köpeskilling som nu sagts skall icke äga

tillämpning vid taxering till krigskonjunkturskatt, utan skall vid uppskattning

av inkomst såväl för förkrigsinkomståren som för beskattningsåret beträffande

dylik ersättning eller köpeskilling förfaras enligt de regler, som gälla för

taxering av ersättning på grund av försäkring av annan till inventarier hänförlig

egendom än fartyg, eller av köpeskilling vid avyttring av sådan annan

egendom.

Om provisorisk påföring av skatt i fall som nu sagts stadgas i 18 §.

(Se vidare anvisningarna.)

10 §.

1 mom. Till krigskonjunkturskatt beskattningsbar merinkomst fastställes

särskilt för rörelse och särskilt för övriga förvärvskällor tillsammans.

Vid fastställande av beskattningsbar merinkomst skall från de taxerade

merinkomsterna sammanlagt avdragas

dels belopp som den skattskyldige visar sig hava utgivit såsom gåva för

luftvärnet eller luftskyddet eller för hemvärnet eller dess underavdelningar

eller till s jövärnskåren eller densamma underställda

sjövärnsflottiljer och som fått avdragas vid taxeringen till statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt år 19 4 3 men för vilket avdrag enligt denna

förordning ej skett vid beräkning av uppskattad merinkomst av rörelse,

dels ett belopp utgörande så många procent av de taxerade merinkomsterna

som antalet kronor, varmed den sammanlagda utdebiteringen per skattekrona

på grundval av den skattskyldiges taxering till kommunal inkomstskatt

år 194 1, efter avdrag för därå belöpande statsbidrag av skatteutjämningsmedel,

överstigit femton kronor,

dels ock ett belopp av 3,000 kronor.

Avdrag som ovan sagts tillgodonjutes i första hand från taxerad merinkomst

av rörelse. Återstående avdrag göres från summan av övriga taxerade

merinkomster. Därest kostnadsutjämningsfond som avses i

16 § tages i anspråk under beskattningsåret, må ovannämnda

avdrag a 3,000 kronor dock medgivas allenast

fran taxerad merinkomst å annan förvärvskälla än rörelse.

Har skattskyldig, för vilken taxerad merinkomst fastställes, under beskattningsåret

haft annan, krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla, som

vid tillämpning av denna förordnings föreskrifter utvisar inkomstminskning,

skall vid den beskattningsbara merinkomstens bestämmande skäligt avdrag

utöver vad ovan sagts medgivas med högst inkomstminskningens belopp.

Har den skattskyldige under beskattningsåret även haft annan, krigskonjunkturskatt

icke underkastad förvärvskälla, som kan anses utvisa in
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Moj:ts proposition nr 193. Bilaga.

komstökning i förhållande till förkrigsinkomståren, bör skälig hänsyn därtill

tagas vid avdragets bestämmande.

2 mom. Har skattskyldig, för vilken taxerad merinkomst fastställes, under

de beskattningsår taxeringarna till krigskonjunkturskatt åren

1941 och 1942 avsågo haft krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla,

som vid tillämpning av de vid nämnda taxeringar gällande

föreskrifterna utvisade inkomstminskning, för vilken avdrag vid nämnda

taxeringar skulle hava medgivits, därest inkomstökning å annan, krigskonjunklurskatt

underkastad förvärvskälla förelegat, skall jämväl avdrag för

sådan inkomstminskning medgivas vid den beskattningsbara merinkomstens

bestämmande, dock endast i den mån avdrag för inkomstminskningen ej

kunnat utnyttjas vid taxeringarna åren 1941 och 194 2.

3 mom. Beskattningsbar merinkomst utföres dels för rörelse, dels för

övriga förvärvskällor gemensamt i fulla hundratal kronor, sa att överskjutande

belopp, som icke uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.

(Se vidare anvisningarna.)

27 §.

1 mom. Fysisk eller juridisk person, som i sin år 19 4 3 avlämnade självdeklaration

uppgivit nettointäkt av rörelse eller inkomst av tantiem, provision

eller gratifikation som utgått från rörelse, jordbruk eller skogsbruk,

sammanlagt ej understigande 4,000 kronor och som ej enligt 2 § 2

mom. är undantagen fran skattskyldighet, är, såvitt ej Kungl.

Majit annorlunda föreskriver, pliktig att utan anmaning pa beder och samvete

avlämna deklaration till ledning för egen taxering till krigskonjunkturskatt.

Deklaration skall---till Överståthållarämbetet.

Anvisningar

till 4 §.

4. Vid uppskattning---i denna punkt.

c) Har vid taxering till krigskonjunkturskatt åren 1940, 1 9 4 1 och 19 4 2

eller något av dessa år avdrag åtnjutits för minskning av dold förkiägsreserv

i tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse, och har

under beskattningsåret den avgångna dolda förkrigsreserven genom nybildning

av motsvarande dold reserv helt eller delvis återvunnits, skall ett belopp

svarande mot återvinningen tilläggas vid inkomstuppskattningen för

detta år, dock att, därest återvinning skett av dold förkrigsreserv som minskats

under det beskattningsår som låg till grund för 1940 års taxering till

krigskonjunkturskatt, tillägg för återvinningen i denna del ej skall göras

med mera än skillnaden mellan det belopp, för vilket avdrag för minskning

av den dolda förkrigsreserven åtnjutits vid nämnda taxering, och återvinningen

av samma reserv under de två nästföregående beskattningsåren.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 193 Bilaga.

Återvinningen under beskattningsåret av avgången dold förkrigsreserv utgöres

av skillnaden mellan å ena sidan det belopp, varmed vid uppskattning

för taxering till lcrigskonjunkturskatt lagret vid beskattningsårets utgång var

nedskrivet under förkrigspriset, och å andra sidan det belopp, varmed lagret

vid beskattningsårets ingång var nedskrivet under nämnda pris, dock

högst skillnaden mellan det belopp, varmed dold förkrigsreserv minskats

under tidigare beskattningsår, och det belopp som motsvarar återvinning

av sådan reserv under d e t v å nästföregående beskattnings åren.

Avdrag för---synes skäligt.

f) Avdrag för avsättning Jill konjunkturinvesteringsfond eller investeringsfond

är ej medgivet, ej heller avdrag för omkostnad som kan anses

hava haft till syfte att nedbringa beskattningen för beskattningsåret. Vad

angar representation o. dyl. i större omfattning än under

förkrigsinkomståren bör sålunda avdrag för omkostnaden

medgivas endast i den mån den betingats av

rörelsens utvidgning eller andra särskilda förhållanden.

Beträffande reparationer o. dyl. i förhållandevis

större omfattning än under förkrigsinkomståren bör

avdrag för kostnaden ej medgivas, i den mån ifrågavarande

arbeten utan egentlig olägenhet kunnat uppskjutas;

dock må avdrag ske för merkostnad på grund

av kriget i analogi med vad som enligt punkt 4 d) gäller

beträffande tillgångar för stadigvarande bruk.

Avdrag för--—- pensioneringen avser.

g) Har skattskyldig i rörelse under beskattningsåret tillgodogjort sig produkter

fran eget jordbruk och utvisar på grund av den i räkenskaperna tilllämpade

prissättningen rörelsen inkomstökning och jordbruket inkomstminskning,

skall för utjämning härutinnan vid inkomstuppskattning enligt

denna förordning beträffande nämnda produkter tillämpas skälig

högre prissättning med sammanlagt högst det belopp som motsvarar summan

av inkomstminskningen å jordbruket och det å jordbruket belöpande

utjämningsavdraget.

h) Huru vid---— här nedan.

6. Har skattskyldig enligt vad därom är särskilt stadgat vid taxeringen

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt från summan av sina inkomster

från olika förvärvskällor åtnjutit avdrag för belopp, som utgivits såsom

gåva för luftvärnet eller luftskyddet eller för hemvärnet eller dess underavdelningar

eller till sjövärns k aren eller densamma underställda

sjöv ärnsflottiljer, skall enligt denna förordning motsvarande

avdrag göras vid uppskattning av inkomst av till rörelse hänförlig

förvärvskälla, från vilken gåvan utgått.

8. a) För vartdera förkrigsinkomståret så ock för beskattningsåret skall

vid taxeringen angivas beräknad ränta å eget kapital i rörelsen efter en räntefot

av fem procent samt, därest det egna kapitalet under beskattningsåret

ökats sedan förkrigsinkomståren, beträffande kapitalökningen efter en ränte
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 193. Bilaga.

23

fot av sex procent. Ingår i kapitalökning, som uppkommit genom besparing

av vinstmedel från tidigare år, kapital som ej under någon del av beskattningsåret

använts i rörelsen utan varit insatt i bank eller eljest utlånat

eller tillfälligt disponerat utom rörelsen, må dock ej ränta å detta kapital

beräknas till högre belopp än som faktiskt tillkommit den skattskyldige. Vad

angår jämförelseåret skall räntan beräknas å det egna kapital, som anses då

hava varit nedlagt i rörelsen, därvid räntan beräknas till medeltalet av räntorna

för förkrigsinkomståren, såvitt ej annan grund än medeltalsberäkning

tillämpats vid jämförelseinkomstens fastställande, i vilket fall räntan bör

beräknas efter grund som finnes skälig.

b) Såsom eget---särskilt maskinvärde.

11. a) Avdrag för---denna tidpunkt.

Minskning av dold förkrigsreserv under beskattningsåret utgöres följaktligen

av skillnaden mellan å ena sidan det belopp, vartill den dolda förkrigsreserven

vid beräkning enligt ovan angivna grunder uppgått, och å andra

sidan det belopp, varmed lagret vid beskattningsårets utgång vid uppskattning

enligt denna förordning var nedskrivet under förkrigspris, med avdrag

av skillnaden mellan det belopp, varmed dold förkrigsreserv minskats under

tidigare beskattningsår, och det belopp som motsvarar återvinning av sådan

reserv under de två nästföregående beskattningsåren,

b) Vid beräkning---nämnda tidpunkt.

till 5 §.

2. Vid bestämmande av den uppskattade merinkomsten skall sådan avvikelse

ske från uppskattningen enligt förordningen om statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt som erfordras för att åstadkomma likformighet i inkomstuppskattningen

för förkrigsinkomståren och beskattningsåret.

Om exempelvis under beskattningsåret minskning skett av kreatursbesättningen

genom nedslagning i större omfattning än som brukat förekomma

vid ifrågavarande jordbruk och i större omfattning än som där förekommit

under förkrigsinkomståren, bör ett med hänsyn därtill avvägt belopp

avräknas. Har inneliggande lager av spannmål eller annat sedan 1940

års ingång mera avsevärt minskats, må avdrag ske med verkliga värdet vid

nämnda tidpunkt av det lager som avyttrats eller förbrukats utan att ersättas

före 19 4 2 års utgång, i den mån minskningen belöper på år

19 4 2. Därjämte bör beaktas om i mera avsevärd omfattning sådana onormala

omkostnader under något av förkrigsinkomståren eller beskattningsåret

förekommit för reparationer, inköp av levande djur

m. m., som ej uppvägts av motsvarande ökning av intäkterna under året.

Hava sådana omkostnader förekommit, bör skälig jämkning göras i inkomstuppskattningen

för det år på vilket dc belöpa, dock under iakttagande att,

därest omkostnader som nu avses förekommit under beskattningsåret, avdrag

i allt fall skall medgivas i den mån desamma överstiga det belopp motsvarande

kostnader skulle hava utgjort vid utgången av augusti 1939. Därest

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 193. Bilaga.

under beskattningsåret nyuppsättning av inventarier eller ny-, till- eller ombyggnad

å för jordbruket nödiga driftbyggnader eller till jordbruket hånförlig

grundförbättring å fastigheten ägt rum, må jämväl avdrag för kostnaden

härför medgivas i den mån den överstiger det belopp, vartill kostnaden

för motsvarande nyuppsättning eller arbeten skulle hava uppgått vid

utgången av augusti 1939, eller, därest nyuppsättning skett av tillgång som

kan anses hava väsentligt värde endast så länge förhållanden som avses i 1 §

föreligga, det värde tillgången kan antagas komma att äga sedan kriget upphört.

Inkomst för — — — under beskattningsåret.

Har skattskyldig i rörelse under beskattningsåret tillgodogjort sig produkter

från eget jordbruk och utvisar på grund av den i räkenskaperna tillämpade

prissättningen jordbruket inkomstökning men rörelsen inkomstminskning,

skall för utjämning härutinnan vid inkomstuppskattning enligt denna förordning

beträffande nämnda produkter tillämpas lägre prissättning med

sammanlagt det belopp som motsvarar summan av inkomstminskningen å rörelsen

och det å rörelsen belöpande utjämningsavdraget. Därvid iakttages,

att prissänkningen skall anses belöpa å jordbrukets

ifrågavarande produkter i förhållande till de i

räkenskaperna redovisade försäljningsprisen.

3. Såsom jåmförelseinkomst--- 3,000 kronor.

Den vid taxering till krigskonjunkturskatt senast fastställda jämförelseinkomsten

bör frångås endast om särskilda skäl därtill föranleda.

till 6 §.

3. Visar den---nettointäkten utgjort.

Vid beräkning---till beskattningsåret. Har under beskattningsåret

nedlagts dylik kostnad, för vilken avdrag medgivits vid taxering till krigskonjunkturskatt

redan för tidigare beskattningsår, får sådant belopp

ej ånyo avdragas. Därest under — — — å orten.

(Förutvarande punkt 4 utgår.)

4. Har skattskyldig i rörelse under beskattningsåret tillgodogjort sig

produkter från eget skogsbruk och utvisar på grund av den i räkenskaperna

tillämpade prissättningen rörelsen inkomstminskning, medan taxerad merinkomst

framkommer för skogsbruket, skall för utjämning härutinnan beträffande

nämnda produkter tillämpas lägre prissättning med sammanlagt

det belopp som motsvarar summan av inkomstminskningen å rörelsen

och det å rörelsen belöpande utjämningsavdraget. Därvid iakttages,

att prissänkningen skall anses belöpa å skogsbrukets

ifrågavarande produkter i förhållande till de i räkenskaperna

redovisade försäljningsprisen.

Vad sålunda---tillämpade prissättningen.

5. Vad i punkt 4 av anvisningarna till 9 § stadgas

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr J93. Bilaga.

25

skall äga motsvarande tillämpning i fall där växande

skog avyttrats i samband med avyttring av marken

och intäkten å avyttringen är att hänföra till inkomst

av skogsbruk.

till 7 §.

3. Såsom jämförelseinkomst--- 3,000 kronor.

Den vid taxering till krigskonjunkturskatt senast

fastställda jämförelseinkomsten bör frångås endast om

särskilda skäl därtill föranleda.

till 8 §.

3. Såsom jämförelseinkomst--- 3,000 kronor.

Den vid taxering till krigskonjunkturskatt senast

fastställda jämförelseinkomsten bör frångås endast örn

särskilda skäl därtill föranleda.

till 9 §.

4. Har fastighet avyttrats på grund av expropriation

eller eljest i fall, där tvångsförsäljning till det allmänna

måste anses vara för handen, och synes det ej

uppenbart, att avyttringen skulle ägt rum även om tvång

icke förelegat, skall den genom överlåtelsen uppkomna

realisationsvinsten icke anses hava berott på förhållanden

som omförmälas i 1 §.

till 10 §.

1. Av 4 § 3 mom. framgår att, om en förvärvskälla inom rörelse utvisar

inkomstökning och en annan inkomstminskning, inkomstminskningen skall

i viss ordning avräknas från inkomstökningen. Av punkt 4 g) av anvisningarna

till 4 § och tredje stycket av punkt 2 av anvisningarna till 5 § framgår

att i förhållande mellan jordbruk och rörelse utjämning i vissa fall skall

enligt särskilda regler äga rum i händelse den ena förvärvskällan utvisar inkomstökning

och d^n andra inkomstminskning. Utjämning i särskild

ordning skall enligt punkt 4 av anvisningarna till 6 § jämväl i vissa

fall ifrågakomma i förhållande mellan skogsbruk och rörelse, därest rörelsen

utvisar inkomstminskning.

Beräkning av inkomstminskning beträffande skogsbruk förutsättes ej enligt

denna förordning kunna ifrågakomma.

Beräkning av inkomstminskning beträffande annan

fastighet förutsättes ej enligt denna förordning kunna

ifrågakomma i annat fall än som avses i punkt 3 här

nedan.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 193 Bilaga.

Avdrag för realisationsförlust vid avyttring av fast eller lös egendom medgives

enligt 9 § från realisationsvinst å sådan egendom men antages enligt

denna förordning ej kunna ske i andra fall.

2. I övrigt skall avdrag för inkomstminskning under beskattningsåret

å krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla medgivas

vid den beskattningsbara merinkomstens bestämmande

enligt följande föreskrifter.

Avdrag för inkomstminskning å rörelse, i den mån utjämning

av densammaej skett enligt de i punkt 1 första

stycket angivna bestämmelserna, skall medgivas från

inkomstökning hänförlig till sådan inkomst, som avses

i 2 § 1 mom. e), samt, till den del inkomstminskningen

överstiger sådan inkomstökning, från taxerad merinkomst

å annan förvärvskälla, i den mån inkomstminskningen

kan antagas hava berott på förhållanden som

omförmälas i 1 §.

Vad sålunda stadgats om inkomstminskning å rörelse

skall i tillämpliga delar gälla jämväl i fråga örn inkomstminskning

hänförlig till sådan inkomst, som avses

i 2 § 1 mom. e), under iakttagande att avdrag för sådan

inkomstminskning i första hand skall ske från inkomstökning

å rörelse.

Med inkomstökning å rörelse avses den uppskattade

merinkomsten minskad med det å rörelsen belöpande

utjämningsavdraget. Inkomstökning hänförlig till sådan

inkomst, som avses i 2 § 1 mom. e), skall beräknas

till skillnaden mellan inkomsten under beskattningsåret

och motsvarande inkomst under ett antaget jämförelseår.

Med inkomstminskning å rörelse avses summan av

den enligt punkt 10 av anvisningarna till 4 § beräknade

uppskattade inkomstminskningen och ett belopp svarande

mot det å rörelsen belöpande utjämningsavdraget.

Beträffande inkomst som avses i 2 § 1 mom. e) skall

inkomstminskning beräknas till skillnaden mellan inkomsten

under det antagna jämförelseåret och inkomsten

under beskattningsåret, dock under iakttagande att

inkomstminskningen ej må beräknas till högre belopp än

som erhålles vid motsvarande tillämpning av den för

beräkning av taxerad merinkomst gällande regeln enligt

8 § sista stycket. Inkomstminskning som nu sagts

skall antagas hava berott på förhållanden som omförmälas

i 1 §, i den mån det ej framgår såsom sannolikt

att inkomstminskningen ej berott på sådana förhållanden.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 193. Bilaga.

Med inkomst som avses i 2 § 1 mom. e) under ett antaget

jämförelseår förstås, där ej särskilda förhållanden

till annat föranleda, medeltalet av inkomster av

motsvarande slag under förkrigsinkomståren.

Beträffande inkomstminskning å jordbruk skall avdrag

medgivas från taxerad merinkomst å annan förvärvskälla,

i den mån inkomstminskningen skall anses

hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §. Avdrag

medgives i första hand från taxerad merinkomst

av skogsbruk och, till den del avdraget ej kan sålunda

fullt utnyttjas, från taxerad merinkomst å övriga förvärvskällor,

i sista hand från taxerad merinkomst av

rörelse. Med inkomstminskning som nu sagts avses det

belopp, som erhålles vid motsvarande tillämpning av

de för beräkning av uppskattad merinkomst å jordbruk

gällande reglerna, med iakttagande tillika, att där jämförelseinkomsten

fastställas till högre belopp än medeltalet

av inkomsterna för förkrigsinkomståren, beloppet

av inkomstminskning skall bestämmas med utgångspunkt

från nämnda medeltal eller efter annan grund som finnes

skälig, och skall så förfaras även i det fall, då medeltalet

betecknar ett underskott. Av inkomstminskningen

skall en fjärdedel anses hava berott på förhållanden

som omförmälas i 1 §, därest ej den skattskyldige visar,

att större del av inkomstminskningen berott på sådana

förhållanden.

Vid tillämpning av vad ovan föreskrivits skall iakttagas,

att, därest skattskyldig haft inkomstminskning

å en krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla

och inkomstökning å en krigskonjun k turskatt icke underkastad

förvärvskälla samt mellan dessa förvärvskällor

finnes sådant samband att avräkning dem emellan

framstår såsom särskilt naturlig, sådan avräkning i första

hand bör ske, oaktat den skattskyldige även haft annan,

krigskon junkturskatt underkastad förvärvskälla,

som utvisar inkomstökning. Vid bedömande i vad mån inkomstökning

å krigs konjunkturskatt icke underkastad förvärvskälla

skall anses föreligga bör jämförelse göras mellan den vid taxering

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för beskattningsåret beräknade

inkomsten av förvärvskällan och medeltalet av motsvarande inkomster

under förkrigsinkomståren.

3. Beträffande avdrag för inkomstminskning under de beskattningsår,

1941 och 1 942 års taxeringar lill krigskonjunkturskatt avsågo,

iakttages, att sådant avdrag skall medgivas från den merinkomst, som återstår

sedan de i 10 § 1 mom. omförmälda avdragen med undantag

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 193. Bilaga.

för det däri omförmälda avdraget å 3,000 kronor i förekommande fall gjorts.

Vid bedömande av inkomstminskningens storlek och övriga med avdragsrätten

sammanhängande frågor skola de vid nämnda taxeringar gällande

föreskrifterna äga tillämpning. Därvid märkes, att fråga kan vara antingen

om sådan inkomstminskning, som vid 1941 och 1942 års taxeringar

skulle avdragas innan taxerad merinkomst av visst slag fastställdes,

eller örn sådan inkomstminskning som fick avdragas enligt 10 § i förordningarna

örn krigskonjunkturskatt för åren 1941 och 19 42. Avdrag

medgives endast i den mån inkomstminskningen kan anses hava berott på

förhållanden som omförmälas il §, under iakttagande tillika att

avdrag för inkomstminskning å annan fastighet må medgivas

allenast från taxerad merinkomst å samma förvärvskälla

under beskattningsåret. Vid bestämmande huruvida

avdrag skall anses hava kunnat utnyttjas vid tidigare års taxeringar

skall bortses från det i 10 § omförmälda avdraget å 3,000 kronor.

Inkomstminskning å annan fastighet beräknas med

motsvarande tillämpning av de för beräkning av uppskattad

merinkomst å denna förvärvskälla gällande reglerna

ävensom av vad ovan stadgats angående inkomstminskning

å jordbruk för det fal! att jämförelseinkomsten

fastställes till högre belopp än medeltalet för förkrigsinkomståren.

Inkomstminskning å annan fastighet skall

anses hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §

i den mån den uppkommit genom att bruttointäkterna

under det beskattningsår varom är fråga i jämförelse

med förkrigsinkom ståren minskats på grund av

att uthyrningsmöjligheter, som under normala förhållanden

plägat vara för handen, under beskattningsåret

ej kunnat utnyttjas på grund av det av krigstillståndet

framkallade läget.

Avdrag, som avses i denna punkt med undantag för

avdrag för inkomstminskning å annan fastighet, Hilgodonjutes

i första hand från taxerad merinkomst av förvärvskälla,

å vilken inkomstminskningen uppstått.

Återstående avdrag göres från taxerad merinkomst av

rörelse och, i den mån avdraget ej såmedelst kan fullt

utnyttjas, från summan av övriga taxerade merinkomst

e r.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 193. Bilaga.

29

Förslag

till

förordning med särskilda bestämmelser beträffande taxering för

inkomst år 19 4 4 av ersättning på grund av försäkring för förlust

av fartyg eller köpeskilling vid avyttring av fartyg.

Härigenom förordnas, att vad i förordningen den 30 maj 1941, nr 360, med

särskilda bestämmelser beträffande taxering för inkomst under vissa år av

ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller köpeskilling vid

avyttring av fartyg stadgats beträffande fartyg, som förlorats under beskattningsår

för vilket taxering ägt rum år 1940 eller skulle äga rum något av

åren 1941 och 1942, samt beträffande fartyg, som avyttrats under något av

de beskattningsår, för vilka taxering skulle äga rum år 1941 eller år 1942,

skall äga tillämpning även för det fall att förlusten timat eller avyttringen

ägt rum under beskattningsår, för vilket taxering skall äga rum år 19 4 4.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. BevU 1943:53 Bevillningsutskottets memorial nr 53 s. 1 i texten
  2. Rskr. 1943:294 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj-.ts ■proposition angående förberedande åtgärder för inrättande av en hovrätt för Nedre Norrland. s. 8 i texten
  3. BevU 1943:36 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om krigskonjunkturskatt för år 1943, m. m., jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten