Sök i Ratio Lex

Angående det statsunderstödda bekämpandet av smittsam kastning hos nötkreatur

1943-04-09 · 53 sidor, varav 50 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 50 av 53 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:212, Angående det statsunderstödda bekämpandet av smittsam kastning hos nötkreatur

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

1

Nr 212.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående det statsunderstödda

bekämpandet av smittsam kastning hos

nötkreatur; given Stockholms slott den 9 april 1943.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

GUSTAF.

Fritiof Domö.

Utdrag av protokollet över jordbruksäranden hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9

april 1943.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen

anmäler statsrådet Domö fråga om ändrade bestämmelser beträffande

bekämpande av smittsam kastning hos nötkreatur m. m. samt anför därvid.

I årets statsverksproposition (nionde huvudtiteln, punkt 72) har Kungl.

Maj:t på min föredragning föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition

i ämnet, till Förekommande och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar:

Åtgärder mot smittsam kastning hos nötkreaturen för budgetåret

1943/44 beräkna ett förslagsanslag av 150,000 kronor. Jag torde nu

ånyo få anmäla detta ärende.

Förvaltningsutskotten hos hushållningssällskapen i Östergötlands och Hallands

län anhöllo i skrivelser den 22 september 1941 respektive den 16

oktober 1941 örn tillstånd att med bidrag av statsmedel få utföra undersökningar

för bekämpandet av sjukdomen smittsam kastning hos nötkreatur.

Bihang till riksdagens protokoll 19i3. 1 sami. Nr 212.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Sedan medicinalstyrelsen genom särskilda remisser anbefallts att avgiva

utlåtande över förvaltningsutskottens skrivelser, hemställde styrelsen i skrivelse

den 12 mars 1942, att Kungl. Maj:t måtte bemyndiga medicinalstyrelsen

och lantbruksstyrelsen att tillkalla fyra sakkunniga för att verkställa utredning

och avgiva förslag rörande bekämpandet av sjukdomen smittsam

kastning genom medverkan av hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska

laboratorier ävensom angående andra därmed sammanhängande spörsmål.

Genom beslut den 31 december 1942 uppdrog Kungl. Majit åt medicinalstyrelsen

och lantbruksstyrelsen att gemensamt utarbeta förslag örn decentralisering

av det statsunderstödda bekämpandet av smittsam kastning hos

nötkreatur.

Med skrivelse den 15 februari 1943 ha medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen

överlämnat betänkande angående det statsunderstödda bekämpandet

av smittsam kastning hos nötkreatur, avseende bland annat viss decentralisering

av bekämpandet.

över betänkandet ha yttranden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket,

styrelsen för veterinärhögskolan och lärarkollegiet vid högskolan, statens

veterinärbakteriologiska anstalts nämnd, samtliga länsveterinärer och

hushållningssällskaps förvaltningsutskott, Sveriges lantbruksförbund, svenska

veterinärläkareföreningen ävensom avelsföreningarna för svensk låglandsboskap,

svensk röd och vit boskap samt svensk kullig boskap. Några

hushållningssällskaps förvaltningsutskott ha överlämnat utlåtanden från föreståndarna

för sällskapens tuberkulosbekämpande.

Jag torde även få erinra, att medicinalstyrelsen i skrivelse den 31 augusti

1942 hemställt, att anslaget till Åtgärder mot smittsam kastning hos nötkreaturen

för budgetåret 1943/44 måtte uppföras med 75,000 kronor.

Historik och gällande bestämmelser.

Med skrivelse den 11 juni 1937 överlämnade medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen

betänkande med förslag till åtgärder mot smittsam kastning

hos nötkreatur (stat. off. utr. 1937: 19). På grundval av detta betänkande föreläde

Kungl. Majit i proposition nr 226 1938 års riksdag förslag rörande bland

annat åtgärder mot smittsam kastning. Sedan riksdagen godkänt propositionen

(jordbruksutsk. uti. nr 83; r. skr. nr 279), utfärdades den 17 juni 1938

dels kungörelse (nr 402) örn åtgärder mot sjukdomen smittsam kastning hos

nötkreatur dels ock kungörelse (nr 403) med föreskrifter vid tillämpning av

epizootilagen å sjukdomen smittsam kastning hos nötkreatur.

Enligt förstnämnda kungörelse må medicinalstyrelsen medgiva, att för utrönande

av förekomsten hos nötkreatur av sjukdomen smittsam kastning företages

blodprovsundersökning på statens bekostnad (frivilligt bekämpande

av sjukdomen). Förmånen av sådan kostnadsfri undersökning må beviljas,

där medicinalstyrelsen finner förutsättning föreligga antingen att hindra sjuk
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

3

domens uppkomst inom en nötkreatursbesättning eller att, där sjukdomen

uppkommit inom en besättning, utrota sjukdomen eller hindra dess spridning.

Djurägare, som beviljats ifrågavarande förmån, skall efter bästa förmåga

bekämpa sjukdomen inom sin besättning och är skyldig att iakttaga

medicinalstyrelsens föreskrifter för sådant bekämpande. Därjämte åligger det

djurägaren att vid försäljning av djur, vid deras betesgång och betäckning

samt vid vården i övrigt av besättningen iakttaga nödig försiktighet, så att

sjukdomen icke sprides till besättning, som är fri från sjukdomen. Därest

framgången av sjukdomens bekämpande i en besättning är beroende av att

åtgärder vidtagas jämväl inom en eller flera andra besättningar, må förevarande

förmån ej beviljas, med mindre en var av djurägarna till medicinalstyrelsen

avgivit förbindelse att följa de rörande bekämpandet meddelade föreskrifter.

Förbindelsen upphör att gälla, då minst hälften av djurägarna

med mera än halva antalet nötkreatur till medicinalstyrelsen anmält, att de

vilja upphöra med bekämpandet.

Djurägare äger på ansökan erhålla medicinalstyrelsens förklaring, att harn

besättning skall anses fri från sjukdomen (friförklaring), under förutsättning

att han följer föreskrifterna för bekämpandet, att minst ett år förflutit

efter det sista kastningsfall, som orsakats av Bångs abortbacill, att under året

närmast före friförklaringen med en mellantid av minst sex månader tagits

två blodprov av varje djur i besättningen över ett års ålder, därvid det sista

provet ej må ha tagits tidigare än en månad före friförklaringen, samt att

samtliga blodprov, som tagits från besättningen under året närmast före friförklaringen,

visat negativt resultat. För den händelse att djurägaren brutit

mot de för bekämpandet meddelade föreskrifterna, eller inom besättningen

inträffat kastningsfall, som orsakats av Bångs abortbacill, eller djur reagerat

positivt vid blodprovsundersökning eller eljest kan befaras, att sjukdomen

på nytt inkommit i besättningen, skall friförklaringen återkallas.

Djurägare, som beviljats förmånen av kostnadsfri blodprovsundersökning,

äger å statens veterinärbakteriologiska anstalt erhålla sådan undersökning

av de blodprov, vilka tagits i överensstämmelse med medicinalstyrelsens föreskrifter

för bekämpandet. Därjämte skall, i vad avser de fem första djuren

i besättningen, av statsmedel gäldas det arvode, som tillkommer veterinär för

blodprovstagning. Under den tid friförklaring gäller är djurägaren tillika berättigad

att å statens veterinärbakteriologiska anstalt erhålla kostnadsfri undersökning

av fosterhinnor från djur, som kastat.

Deltager djurägare i sjukdomens bekämpande och finner medicinalstyrelsen

sjukdomen kunna fullständigt utrotas i besättningen genom nedslagning

av något eller några enstaka djur, äger styrelsen, där sådant utrotande anses

vara av väsentlig betydelse för sjukdomens bekämpande inom orten i

övrigt, på ansökan av djurägaren medgiva denne att för nedslagning, som

sker snarast möjligt och senast inom fjorton dagar efter det medgivandet

lämnades, undfå ersättning av statsmedel. Ersättning utgår med 50 kronor

för varje djur i åldern sex månader—två år och 75 kronor då djurets ålder

överstiger två år.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Finnas förutsättningarna att inom besättningen bekämpa sjukdomen icke

längre föreligga, skall medicinalstyrelsen förordna om upphörande av ifrågavarande

förmån.

Inom län eller del därav, där sjukdomen icke har mer än ringa utbredning,

skola efter Kungl. Maj:ts förordnande vissa särskilda bestämmelser

äga tillämpning.

Djurägare, som inom sådant område misstänker att djur i hans besättning

lider av sjukdomen, äger insända fosterhinnor från djuret till statens veterinärbakteriologiska

anstalt för kostnadsfri undersökning beträffande förekomsten

av sjukdomen. Sådan undersökning skall ock ske, där veterinär, som

funnit sig ha anledning misstänka sjukdomens förekomst inom en besättning,

insänt fosterhinnor eller blodprov från ett eller flera djur i besättningen

lill anstalten.

Därest medicinalstyrelsen finner anledning föreligga till misstanke, att

sjukdomen förekommer inom en eller flera besättningar, äger styrelsen förordna

veterinär att, i den omfattning styrelsen finner lämplig, inom angivna

besättningar taga blodprov för kostnadsfri undersökning å statens veterinärbakteriologiska

anstalt beträffande sjukdomens förekomst.

För den händelse medicinalstyrelsen anser förutsättning föreligga att genom

nedslaktning av ett mindre antal djur utrota sjukdomen inom det undersökta

området, skall medicinalstyrelsen därom underrätta djurägaren med

angivande under vilka villkor statsbidrag kan utgå för ändamålet. Såsom

villkor skall därvid bland annat gälla, att djurägaren vid inköp av djur till sin

besättning iakttager vissa försiktighetsåtgärder vid äventyr av återbetalningsskyldighet

för det uppburna statsbidraget.

Medicinalstyrelsen äger medgiva att vad i förevarande hänseende stadgats

rörande statens veterinärbakteriologiska anstalt skall gälla jämväl annat veterinärbakteriologiskt

laboratorium. Det skall åligga dylikt laboratorium att

underrätta styrelsen om resultatet av de vid laboratoriet verkställda undersökningarna.

Förekommer sjukdomen smittsam kastning hos nötkreatur icke inom visst

län eller del därav eller har den där allenast synnerligen ringa utbredning,

skola inom sådant område enligt vad i kungörelsen nr 403/1938 stadgas, där

Kungl. Majit på gemensam framställning av medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen

samt efter hörande av vederbörande hushållningssällskap det

förordnar, bestämmelserna i epizootilagen äga tillämpning med avseende

å sjukdomen. Inträffar inom sådant område fall av kastning, åligger det

djurägaren att ofördröjligen och sist inom 24 timmar göra anmälan därom

hos vederbörande tjänsteveterinär eller närmast boende veterinär. Kan det

misstänkas att smittsam kastning föreligger, skall veterinären tillsäga djurägaren

att ofördröjligen insända fosterhinnor från djuret till statens veterinärbakteriologiska

anstalt eller annat av medicinalstyrelsen godkänt veterinärbakteriologiskt

laboratorium. Därest undersökningen av fosterhinnorna

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

5

visar, att sjukdomen förekommer, skall veterinären omedelbart avresa till

stället, verkställa nödig besiktning av besättningen och taga erforderliga

blodprov samt insända dessa för undersökning. Besiktning och tagande av

blodprov för undersökning äger veterinär jämväl verkställa, då han eljest

finner grundad anledning misstänka sjukdomens förekomst. Då sjukdomen

föreligger eller misstänkes föreligga, skall veterinären enligt av medicinalstyrelsen

lämnade anvisningar meddela djurägaren erforderliga föreskrifter

till förhindrande av smittans spridning.

Medicinalstyrelsen äger, när styrelsen finner skäl därtill föreligga, förordna

veterinär att i den omfattning styrelsen bestämmer inom orten taga blodprov

av nötkreatur för vederbörlig undersökning.

Då sjukdomen konstateras, skall medicinalstyrelsen giva vederbörande

länsstyrelse meddelande därom. Länsstyrelsen åligger att omedelbart förklara

ställe, där sjukdomen förekommer, smittat tillika med omkringliggande område

i den utsträckning, som prövas erforderlig. Medicinalstyrelsen skall i

fråga örn smittförklarat område besluta om vidtagande av de åtgärder, som

finnas påkallade till förhindrande av sjukdomens spridning. Därvid äger

styrelsen förordna om nedslaktning av alla smittade djur i besättning, som

avses med smittförklaring, eller, där styrelsen för att hindra smittspridning

så finner nödigt, av hela besättningen.

Redan i samband nied behandlingen vid 1938 års riksdag av frågan om

åtgärder mot smittsam kastning hos nötkreatur förutsattes, att en decentralisering

av verksamheten skulle äga rum, sedan större erfarenhet vunnits

angående sjukdomens bekämpande. I propositionen nr 226/1938 anförde departementschefen

därom.

Medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen ha framhållit, att enligt deras

förslag blodprovs- och andra undersökningar skulle kunna utföras även å

lokala laboratorier, som medicinalstyrelsen godkänt, samt att för att dessa

undersökningar skulle kunna utföras kostnadsfritt bidrag av statsmedel erfordrades.

Styrelserna, som funne sådant bidrag böra utgå med 50 öre för

varje undersökt blodprov, hade emellertid icke kunnat beräkna storleken av

det härför erforderliga beloppet.

Jag finner det visserligen ändamålsenligt att lokala laboratorier, som anskaffa

erforderlig utrustning, anlitas vid sjukdomens bekämpande. Härigenom

komma, bland annat, kostnaderna för den centrala anstalten att minskas.

De lokala laboratorierna torde emellertid ännu någon tid vara helt upptagna

med de uppgifter, som föranledas av kampen mot kreaturstuberkulosen.

Anslag för statsbidrag till lokalt utförda undersökningar torde alltså för

närvarande icke vara erforderligt.

Frågan om en viss decentralisering av kastsjukebekämpandet har även senare

varit föremål för uttalanden i riksdagen.

Vid behandling av proposition, nr 152, angående det statsunderstödda bekämpandet

av tuberkulos hos nötkreatur ansåg sig 19M års riksdag (r. skr. nr

293) böra understryka ett av departementschefen i propositionen gjort uttalande,

att en förutsättning för att bekämpandet av den smittsamma kastning
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

en skulle få större omfattning vore, att det i viss utsträckning decentraliserades

och i så fall knötes till hushållningssällskapen.

I motion nr 76 i första kammaren vid 1942 års riksdag hemställde herr

Bror Nilsson m. fl., att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Majit

anhålla örn utredning huru bekämpandet av smittsam kastning hos nötkreatur

kunde samordnas med det av hushållningssällskapen handhavda kliniska

tuberkulosbekämpandet. I sitt utlåtande (nr 25) över motionen anförde jordbruksutskottet

bland annat följande.

I anslutning till vad utskottet tidigare anfört i ämnet vill utskottet jämväl

i detta sammanhang uttala, att utskottet icke ställer sig avvisande till att

blodprovs- och andra undersökningar i samband med bekämpandet av sjukdomen

smittsam kastning hos nötkreatur må utföras — förutom vid statens

veterinärbakteriologiska anstalt -— jämväl vid de lokala veterinärbakteriologiska

laboratorierna. Givetvis bör dock en förutsättning härför vara, att vid

dessa laboratorier finnas utrustning och personal, som medgiva undersökningarnas

utförande med tillbörlig noggrannhet. Såsom motionärerna framhålla

finnas i berörda avseende vissa frågor, som synas erfordra närmare

utredning. Ehuru utskottet sålunda finner det i motionen framställda yrkande^t

om en sådan utredning värt beaktande, vill utskottet dock erinra, att

frågan om hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska laboratorier och

deras framtida verksamhet på grund av Kungl. Majlis uppdrag redan är föremål

för övervägande inom hushållningssällskapsutredningen. Då utskottet

förutsätter, att vid fullgörande av nämnda utredningsuppdrag hushållningssällskapsutredningen

kommer att ägna uppmärksamhet jämväl åt de av motionärerna

berörda spörsmålen ävensom att erforderlig sakkunskap, om så

erfordras, ställes till nämnda utrednings förfogande, synes utskottet ytterligare

åtgärder i anslutning till motionen icke erforderliga. Utskottet anser

sig sålunda för närvarande icke böra tillstyrka bifall till motionen.

I enlighet med utskottets hemställan föranledde motionen icke någon riksdagens

åtgärd.

I betänkande den 8 juli 1942 (stat. off. utr. 1942: 32) med förslag angående

hushållningssällskapens organisation och verksamhet m. m. har hushållningssållskapsutredningen

jämväl framlagt vissa synpunkter och förslag

rörande sällskapens veterinärbakteriologiska laboratorier. Utredningen har

dock i huvudsak endast behandlat laboratoriernas allmänna ställning och

verksamhet. I princip har utredningen förordat, att åt laboratorierna skulle

anförtros — förutom med bekämpandet av nötkreaturstuberkulos förenade

uppgifter — mjölkkontroll, vattenkontroll och köttkontroll samt undersökningar

i samband med bekämpande av smittsam kastning och juverinflammationer,

varvid utredningen betonat, att de viktigaste uppgifterna måste vara

de som sammanhängde med bekämpandet av nyssnämnda husdjurssjukdomar.

Utredningen har slutligen förordat att, med hänsyn till betydelsen av

att ett planmässigt bekämpande av smittsam kastning igångsättes i större

skala än för närvarande, utredning rörande laboratoriernas befattning med

detta bekämpande borde igångsättas snarast möjligt.

I skrivelse den 22 december 1942 har Gävleborgs läns hushållningssällskap

hemställt att, då sjukdomen smittsam kastning hos nötkreatur icke hade

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

större utbredning inom Gävleborgs län än att sjukdomen ansåges böra kunna

utrotas rätt snart, örn icke smitta tillfördes undan för undan från annat håll,

för länets område måtte tillämpas bestämmelser om skyddsområde i fråga

om sjukdomen, så att skydd åstadkommes mot att kreatursstammen inom

länet nedsmittades av sjukdomen genom införsel av nötkreatur från annat

håll.

Sjukdomens utbredning i Sverige m. m.

Bekämpandet av smittsam kastning hos nötkreatur bedrives för närvarande

under direkt ledning av medicinalstyrelsen. Till sitt förfogande har

styrelsen därvid kastsjukelaboratoriet vid statens veterinärbakteriologiska

anstalt. Laboratoriets föreståndare är tillika föredragande av kastsjukeärenden

i medicinalstyrelsen. Hittills har kastsjukelaboratoriet utfört alla för bekämpandet

behövliga undersökningar av blod- och efterbördsprov m. m.

Rörande antalet under tiden den 1 juli 1938—den 31 december 1942 verkställda

undersökningar samt resultaten av dessa har av styrelsen upprättats

följande tabell.

Län

\ n t

a 1

Djur en- ligt jord- bruks- räkning- en 1937

(kor och

tjurar)

Undersökta

Vid lia undersökningen

smittade

Den */i 1943 kvar- stående smittade av de

undersökta besätt- ningarna

besätt-

ning-

ar

djur

besättningar

djur

oesättningar

djur

antal

%

antal

%

antal

%

antal

%

67,039

309

7,164

100

32.4

842

11.8

73

23.6

701

9.8

59,344

113

3,414

50

44.2

709

20.8

34

30.1

504

14.8

Södermanlands ..

8o;&80

88

3,411

47

53.4

659

19.3

44

50.0

b26

18.4

Östergötlands ....

113,636

149

5,826

39

26.2

278

4.8

24

16.1

210

3.6

Jönköpings......

101,199

302

3,607

47

15.6

233

6.5

45

14.9

245

6.8

Kronobergs......

70,730

55

464

6

10.9

30

6.4

5

9.1

21

4.5

98,392

345

2,592

43

12.5

126

4.9

36

10.4

131

5.1

Gotlands ........

26,966

958

5,979

89

9.3

389

6.5

49

5.1

240

4.0

Blekinge ........

35,457

2

26

2

100.0

6

23.1

2

100.0

6

23.1

Kristianstads____

104,550

2

53

1

50.0

1

1.9

—

0.0

—

0.0

Malmöhus ......

139,138

7

242

4

57.1

90

37.1

2

28.6

85

35.1

Hallands........

73,309

1,127

10,250

163

14.5

363

3.6

129

11.4

339

3.3

Göteborgs o. Bohus

58,038

521

4,708

25

4.8

94

20.0

19

3.6

76

16.1

Älvsborgs........

132,526

3,478

19,030

133

3.8

366

1.9

102

2.9

317

1.7

Skaraborgs ......

143,215

197

4,712

48

24.4

501

10.6

34

17.3

312

6.6

Värmlands ......

95,120

94

2,212

14

14.9

184

8.3

9

9.6

100

4.5

Örebro..........

76,598

254

5,877

37

14.6

413

7.0

28

11.0

407

6.9

Västmanlands ....

63,773

80

3,108

34

42.5

313

10.1

31

38.8

301

9.7

Kopparbergs ....

66,944

2,965

11,569

68

2.9

180

1.6

41

1.4

153

1.3

Gävleborgs ......

67,799

990

4,372

34

3.4

193

4.4

20

2.0

145

3.3

Västernorrlands ..

77,324

2,822

11,747

39

1.4

139

1.2

19

0.7

80

0.7

Jämtlands ......

55,949

3,354

16,073

295

8.8

678

4.2

134

4.0

368

2.3

Västerbottens ....

82,575

2,635

9,955

42

1.6

125

1.3

6

0.2

14

0.1

Norrbottens......

58,537

6,272

21,969

60

1.0

217

1.0

7

0.1

20

0.1

Summa

1,948,668

1 27,139

1158,360

11,420

5.2

7,129

4.6

893

3.3

5,401

| 8.4

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

Antalet blodprov och efterbördsprov, som under åren 1938—42 inkommit

till kastsjukelaboratoriet, framgår av följande sammanställning.

1938 1939 1940 1941 1942

Antal blodprov......... 36,724 57,004 65,857 135,677 157,467

Antal efterbördsprov ---- 1,005 1,613 1,618 2,415 3,736.

Å sexton kontrollslakterier tagas för närvarande blodprov för serologisk

undersökning å samtliga slaktdjur. Härigenom åstadkommes en fortlöpande

kontroll beträffande de besättningar som lämna djur till slakt vid dessa slakterier.

I enlighet med vad som förutsattes vid bekämpandets igångsättande har

anslutning till detsamma medgivits allenast med viss försiktighet. Antalet undersökningar

fördelar sig tämligen jämnt över landet. I vissa trakter ha dock

endast företagits inventerande undersökningar för att utröna sjukdomens

spridning. Inalles torde omkring 14,000 nötkreatursbesättningar vara anslutna

till det statsunderstödda bekämpandet, av vilka 298 besättningar äro friförklarade.

Genom statens veterinärbakteriologiska anstalts försorg ha uppgifter angående

sjukdomens förekomst införskaffats från samtliga distriktsveterinärer i

Jämtlands, Västernorrlands, Gävleborgs och Kopparbergs län. Av dessa uppgifter

att döma och enligt resultaten av de hittills utförda blodprovsundersökningarna

av nötkreatur fran nämnda län syntes, enligt vad medicinalstyrelsen

och lantbruksstyrelsen framhållit, sjukdomen smittsam kastning inom dessa

fyra län icke ha mer än ringa utbredning med undantag för Offerdals och

Månsåsens veterinärdistrikt i Jämtlands län.

I Norrbottens och Västerbottens län är sjukdomen tämligen sällsynt. Jämväl

i större delarna av Gotlands län har sjukdomen mycket ringa spridning.

Sjukdomen torde däremot vara allmänt spridd i stora delar av Svealand samt

i Götaland.

Enligt av länsveterinären i Göteborgs och Bohus län gjorda utredningar angående

sjukdomens frekvens inom Göteborgs och Bohus län är emellertid

sjukdomen sällsynt förekommande inom området norr om Nordre älv samt

har endast ringa utbredning söder örn denna älv.

Bestämmelserna i epizootilagen ha ännu icke gjorts tillämpliga inom något

område beträffande sjukdomen smittsam kastning hos nötkreatur. Däremot

har Kungl. Majit den 28 april 1939 förordnat, att de särskilda bestämmelserna

för sjukdomens bekämpande för område, där sjukdomen icke har mer än

ringa utbredning, skola äga tillämpning inom Gotlands, Västerbottens och

Norrbottens län.

_ ^nder senare tid har vid kastsjukebekämpandet börjat användas, dels för

sjukdomens utrotande i besättningar, där kastning förekommer mera allmänt,

ympning av kalvar med abortympämne, dels ock för orientering rörande

sjukdomens utbredning serologiska mjölkprovsundersökningar.

I fråga om denna kalvympning har i en från statens veterinärbakteriologiska

anstalt inkommen promemoria upplysts följande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212. ''•»

Kalvympningsmetoden grundar sig på det förhållandet att, då ett djur genomgått

sjukdomen smittsam kastning, djuret erhåller en viss grad av immunitet.

Genom att nedsmitta djur med konst (ympning) erhålles denna immunitet.

Sålunda ympade djur genomgå en mycket lindrig form av sjukdomen,

och erfarenheten har visat, att, örn ympningen företages vid en ålder av

4—8 månader, den icke medför några som helst nackdelar. Varje djur

ympas blott en gång medelst insprutning under huden. I praktiken beräknas

veterinärbesök för ympning i en besättning böra ske cirka 3 gånger årligen.

Ympning av kalvar med abortympämne utgör en synnerligen värdefull

hjälp vid bekämpandet av den smittsamma kastningen framförallt i besättningar,

där sjukdomen förekommer i akut form, och vidare i sådana besättningar

med sjukdomen i kronisk form, där antalet smittade djur är stort

eller där man av annan anledning icke på ett tillfredställande sätt kan bekämpa

sjukdomen enbart genom hygieniska åtgärder. Kalvympningen bidrager

på ett mycket verksamt sätt att stabilisera läget i besättningen och

förhindrar i de allra flesta fall den annars ytterligt vanliga nedsmittningen

av kvigor med därav följande återuppblossning av sjukdomen. Vidare förkortar

ympningen sjukdomens förlopp i en besättning och möjliggör, att den

slutliga saneringen kan igångsättas tidigare och framförallt med större utsikt

att lyckas än eljest. I regel beräknar man, att den slutliga saneringen kan

påbörjas 2—3 år efter det kalvympningen påbörjats. Kastningsprocenten nedbringas

till under 3 procent bland ympade djur. Då saneringen slutförts,

upphör ympningen. Det förtjänar framhållas, att man icke kan utrota sjukdomen

ur en besättning enbart genom kalvympning utan att man alltid

skall kombinera denna behandlingsmetod med hygieniska åtgärder i syfte

att minska smittspridningen. Metoden är avsedd att främst komma till användning

som en nödvändig förberedande åtgärd inom besättningar eller

områden, där man icke omedelbart kan utrensa sjukdomen.

Beträffande de serologiska mjölkprovsundersökningarna har i samma promemoria

angivits följande.

Under de senare åren ha några metoder utarbetats för serologisk undersökning

av mjölkprov, avseende förekomsten av sjukdomen smittsam kastning.

Dessa metoder avse icke påvisandet av aborlbaciller i mjölken. Metoderna

giva endast upplysning, huruvida ett djur är smittat av sjukdomen eller icke,

och kunna för den skull sägas vara ersättare för blodproven. Då tillförlitligheten

av mjölkprovsundersökningarna tidigare icke varit stor, ha dessa undersökningar

icke vunnit någon större omfattning. Man har emellertid nu

börjat att undersöka samlingsmjölkprov från hel besättning eller en grupp

av djur inom viss besättning medelst dessa metoder, av vilka den s. k. ABRreaktionen

(Abortus Bang Ringprobe) lorde vara den som bäst lämpar sig för

större praktiskt bruk. Avsikten nied dessa samlingsmjölkundersökningar -—

varvid proven i regel böra kunna uttagas å mejerier — är att erhålla en uppfattning

örn sjukdomens förekomst inom ett visst område. Denna orienterande

undersökning kan bliva mycket värdefull för planläggningen av det fortsatta

kastsjukebekämpandet. Det kan nämligen tänkas att sjukdomen visar

så ringgradig utbredning, all man icke behöver undersöka mer än de vid

mjölkundersökningen misstänkt smittade besättningarna medelst blodprov.

Detta innebär stor besparing ur såväl arbets- som kostnadssynpunkt. Vidare

är det tänkbart, att man genom regelbundna mjölkundersökningar kan anordna

kontroll av »fria» områden. Jämte de nu förekommande slakleriprovsundersökningarna

torde dessa in jölkundersökningar vara tillfyllest som kon
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

troll, och det blir då sannolikt obehövligt att anordna allmän blodprovskontroll

oftare än vart tredje, femte eller tionde år. Mjölkundersökningarna avse

sålunda främst undersökning av samlingsmjölkprov i orienterande eller kontrollerande

syfte. Tänkbart är naturligtvis också att mjölkundersökningarna,

därest så skulle visa sig lämpligt, kunna utsträckas att omfatta jämväl enskilda

prov från besättningar.

Beträffande metodernas tillförlitlighet må framhållas, att de, därest antalet

djur i gruppen icke är för stort, giva förhållandevis säkra utslag. Missvisningsprocenten

torde ligga ungefär mellan 1 och 10 procent. På anstaltens

kastsjukelabortorium pågå för närvarande undersökningar avsedda att jämföra

de olika metodernas tillförlitlighet och värde ur praktisk synpunkt. Det

torde icke råda tvivel om, att man genom en förnuftig användning av mjölkundersökningar

kan vinna stora fördelar och på ett mera ändamålsenligt sätt

än eljest planlägga kastsjukebekämpandet och förenkla kontrollen.

Medicinalstyrelsens och lantbruksstyrelsens förslag.

Ämbetsverken ha utarbetat förslag till dels kungörelse angående bekämpande

av sjukdomen smittsam kastning hos nötkreatur, vilken skall ersätta

kungörelsen nr 402/1938, dels ock kungörelse om ändrad lydelse av 1 § kungörelsen

med föreskrifter vid tillämpning av epizootilagen å sjukdomen smittsam

kastning hos nötkreatur. Förslagen, som avses skola träda i kraft den

1 juli 1943, innebära i huvudsak följande.

Med avseende å bekämpandet av sjukdomen smittsam kastning hos nötkreatur

skall landet indelas i tre områden, kastsjukesmittat område, kastsjukeskyddat

område och kastsjukefritt område.

Inom kastsjukesmittat område skall bekämpandet anordnas antingen av

medicinalstyrelsen eller, efter medicinalstyrelsens medgivande, av hushållningssällskap.

Av hushållningssällskap anordnat bekämpande skall avse antingen

endast den lokala ledningen av bekämpandet eller ock såväl denna

ledning som kastsjukediagnostiken å laboratorium, som är inrättat av hushållningssällskapet

och för ändamålet godkänt av medicinalstyrelsen.

Av hushållningssällskap anordnat bekämpande skall stå under inseende

av en nämnd eller styrelse, som utses av sällskapets förvaltningsutskott. Veterinär,

som förestår bekämpandet, skall i nämnden eller styrelsen föredraga

ärenden angående bekämpandet.

Veterinärer, som äro anställda hos hushållningssällskap eller erhållit sällskapets

uppdrag att leda sjukdomsbekämpandet, ävensom laboratorium, som

för kastsjukediagnostik inrättats av sällskapet, skola benämnas hushållningssällskaps

veterinäravdelning.

Djurägare, som önskar ansluta sin besättning till statsunderstött kastsjukebekämpande,

skall skriftligen förbinda sig att kvarstå i bekämpandet under

en tid av minst två år. Därest sådan förbindelse icke uppsäges ett år före

utgången av dess giltighet, skall den anses förlängd på ett år i sänder. Anslutning

till bekämpandet skall till skillnad mot vad som nu gäller kunna

medgivas varje djurägare.

Enligt förslaget skall djurägare som är ansluten till bekämpandet erhålla

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

11

vissa förmåner. Sålunda skall han i den utsträckning den veterinära ledaren

för bekämpandet bestämmer, kostnadsfritt erhålla blodprovstagning och undersökning

av blodprov, undersökning av efterbördsprov och mjölkprov

samt ympning av kalvar, därest veterinären anser bekämpandet böra ske

genom sådan ympning.

Om det konstateras att i besättning ansluten till bekämpandet icke förekommer

kastsjukereagerande djur, skall liksom för närvarande djurägaren

under villkor som medicinalstyrelsen föreskriver äga erhålla förklaring att

besättningen tills vidare skall anses fri från sjukdomen (friförklaring). I friförklarad

besättning skall kontrollundersökning äga rum med tidsmellanrum,

som vederbörande veterinär bestämmer efter anvisning av medicinalstyrelsen.

I fråga om de avgifter som skola erläggas av djurägarna har föreslagits

följande. Djurägare skall för icke friförklarad, till bekämpandet ansluten

besättning årligen erlägga viss av medicinalstyrelsen bestämd avgift för varje

djur över ett års ålder. För närvarande bör denna avgift fastställas till två

kronor. Där sjukdomen huvudsakligen bekämpas genom ympning av kalvar,

skall avgiften bestämmas till hälften av det belopp, som eljest skolat utgå.

För friförklarad besättning skall avgift endast erläggas för det år, då kontrollundersökning

äger rum; denna avgift skall bestämmas till en fjärdedel

av den avgift, som utgår för icke friförklarade besättningar. Därest sjukdomen

inom visst område har ringa utbredning, skall medicinalstyrelsen äga

förordna, att friförklarade besättningar må kvarstå i bekämpandet utan skyldighet

för djurägaren att erlägga avgift. Kontroll rörande sådana besättningar

skall anordnas på sätt medicinalstyrelsen bestämmer. Då besättning är ansluten

såväl till av hushållningssällskap anordnad klinisk tuberkuloskontroll

som till av sällskapet anordnat kastsjukebekämpande, bör avgiften minskas

med en fjärdedel.

Beträffande de bidrag, som skola tillkomma hushållningssällskap som anordnar

bekämpande av smittsam kastning hos nötkreatur, har föreslagits, att

sällskapet årligen skall äga åtnjuta bidrag av statsmedel med belopp som

fastställes av Kungl. Maj:t. Enligt förslaget bör bidraget till en början utgå

med 1 krona för anslutet djur över ett års ålder. Utför sällskapet å eget

laboratorium diagnostiska undersökningar, skall sällskapet därjämte åtnjuta

ersättning av allmänna medel efter taxa, som medicinalstyrelsen bestämmer.

För närvarande bör denna ersättning bestämmas till 1 krona 50 öre för varje

blodprovsundersökning samt 1 krona för varje bakteriologisk undersökning

av efterbördsprov eller foster m. m. Hushållningssällskap, som ej inrättat

eget laboratorium, skall erhålla erforderliga diagnostiska undersökningar

kostnadsfritt utförda antingen å statens veterinärbakteriologiska anstalt eller

å laboratorium, som anvisas av medicinalstyrelsen.

För nedslaktade smittade djur bör utgå ersättning med femtio kronor för

varje djur i åldern sex månader—ett år och etthundra kronor, då djurets ålder

överstiger ett år.

För kastsjukeskyddat område skola i huvudsak tillämpas de nu för sådana

områden, där sjukdomen icke har iner än ringa utbredning, gällande sär
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

skilda bestämmelser. Sjukdomsbekämpandet anordnas inom sådant område

av medicinalstyrelsen.

Inom kastsjukefritt område skola bestämmelserna i epizootilagen äga tillämpning

med avseende å sjukdomen.

Nötkreatur skall icke utan medicinalstyrelsens tillstånd få införas till kastsjukefritt

område från del av riket, som ej tillhör sådant område. Ej heller

skall utan sådant tillstånd införsel av nötkreatur få äga rum till kastsjukeskyddat

område från kastsjukesmittat område. Införseltillstånd skall endast

kunna lämnas beträffande djur, som härröra från friförklarade besättningar.

Kastsjukebekämpandet skall centralt ledas av medicinalstyrelsen. Den vid

statens veterinärbakteriologiska anstalt anställde konsulenten för kastsjukeärenden

bör överföras till medicinalstyrelsen såsom särskild föredragande i

kastsjukeärenden.

Ett genomförande av förslaget har beräknats komma att i viss utsträckning

medföra ökade kostnader för statsverket. Denna kostnadsökning har

för budgetåret 1943/44 uppskattats till 103,000 kronor.

Såsom allmän motivering till sitt förslag om decentralisering och

utvidgning av kampen mot den smittsamma kastningen ha medicinalstyrelsen

och lantbruksstyrelsen anfört i huvudsak följande.

Under den tid bekämpandet pågått har den uppfattningen vunnit utbredning

bland landets djurägare, att ett bekämpande av sjukdomen är förenat

med goda utsikter till framgång. Det statliga bekämpandet har sålunda mötts

med förtroende. Av särskilt värde är att sjukdomen fullständigt utrotats inom

ett stort antal avelsbesättningar.

Den smittsamma kastningen medför för svenska jordbruket fortfarande

lika svåra förluster som tuberkulosen, när denna var som mest utbredd. Veterinärvetenskapen

behärskar nu strategien vid kastsjukebekämpandet. Diagnostiseringsförfarandet

är fullt klart, och hänsyn behöver dess bättre icke tågås

till pseudoreaktioner som vid tuberkulinundersökningarna. Genom det arbete,

som de senaste åren utförts vid statens veterinärbakteriologiska anstalts kastsjukelaboratorium,

finnes nu möjlighet att till provinslaboratorierna föra ut

en för våra förhallanden fullt beprövad och standardiserad diagnostiseringsmetod.

De senaste årens erfarenheter från fältarbetet både i vårt land och

utomlands ha givit tillräcklig erfarenhet, och för närvarande råder icke någon

tvekan om att icke den smittsamma kastningen med framgång kan bekämpas.

Tillfället att igångsätta ett dylikt bekämpande över större områden är enligt

styrelsernas mening för närvarande synnerligen lämpligt. Den smittsamma

kastningen gick under åren 1920—35 fram över stora delar av landet i

mycket svår form. För närvarande finnes den i latent, kronisk form, till synes

med låg virulens inom betydande områden. Sjukdomen befinner sig således

i stor utsträckning just i det stadium, då den med framgång kan bekämpas,

och i många besättningar av olika storleksordning kan den nu utrotas

med relativt små åtgärder. Om nu intet göres, riskerar man att sjukdomen,

sedan djurens resistens nedsatts, inom stora områden kommer att

blossa upp igen. I svårt infekterade besättningar bör nu ympning av kalvarna

i åldern 4—8 månader organiseras enligt den amerikanska metoden.

Vid en utvidgning av bekämpandet är den nuvarande organisationen icke

längre lämplig. För medicinalstyrelsen uppstår allt större svårigheter och

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

13

kostnader i och med att bekämpandet tilltager i omfattning. Härtill kommer

att hushållningssällskapens veterinärer äga mera ingående person- och lokalkännedom,

något som är en förutsättning för ett effektivt bekämpande ute

i de olika länen. Ej heller torde statens veterinärbakteriologiska anstalts kastsjukelaboratorium

med fördel kunna mottaga alla de prov som behöva undersökas

då anslutningen till bekämpandet får allmän utbredning. Den decentralisering

av vissa delar av bekämpandet till hushållningssällskapen, som

tidigare förutsatts, bör därför snarast genomföras.

Beträffande den allmänna organisationen av bekämpandet

av den smittsamma kastningen hos nötkreatur ha styrelserna

anfört följande.

En decentralisering av kastsjukebekämpandet nödvändiggör enligt styrelsernas

mening genomgripande förändringar i gällande författningsbestämmelser

angående bekämpandet. Därvid är särskilt att märka att ingående

regler erfordras angående det decentraliserade bekämpandets organisation.

Det torde i detta samband vara lämpligt att påpeka, att den kontroll över

bekämpandet, som medicinalstyrelsen har att utöva, sedan bekämpandet av

den smittsamma kastningen decentraliserats, i väsentlig mån kommer att

skilja sig från den kontroll, medicinalstyrelsen nu utövar över tuberkulosbekämpandet.

Vid den sistnämnda kontrollen granskas å veterinärbyråns tuberkulosavdelning

samtliga rapporter från besättningar, som undersökts med tuberkulin.

Vid denna granskning kontrolleras bland annat den undersökande veterinärens

bedömning av de funna reaktionerna eller med andra ord, medicinalstyrelsen

ger härvid i förekommande fall direkta anvisningar angående

sjukdomens diagnostiserande. Samtidigt förekommer viss kontroll över fältarbetet.

Det föreliggande behovet av en central kontroll för att ernå en enhetlig

bedömning av reaktionerna torde vara en väsentlig orsak till att ledningen

av tuberkulosbekämpandet icke decentraliserats mer än vad nu är fallet.

När det gäller deli smittsamma kastningen har vid det statsunderstödda bekämpandet

hela den diagnostiska verksamheten hittills bedrivits av statens

veterinärbakteriologiska anstalts kastsjukelaboratorium. Härigenom har vunnits,

att diagnostiken är fullt enhetlig. De hushållningssällskaps laboratorier,

som komma att utföra kastsjukediagnoser, måste för detta ändamål godkännas

av medicinalstyrelsen. Styrelserna anse sig här ha all anledning antaga,

att de instruktioner, som utfärdas för laboratorierna, bliva av den art att

diagnostiseringsmetoderna helt komma att överensstämma med dem, som tilllämpas

vid veterinärbakteriologiska anstalten.

Någon granskning av de erhållna diagnoserna på administrativ väg — i

likhet med vid tuberkulosbekämpandet — är icke möjlig. Den kontroll av

det diagnostiska arbetet, som behöver ifrågakomma, måste ske ute i landet

på de olika laboratorierna. Medicinalstyrelsen torde lämpligen böra utöva

denna kontroll genom återkommande inspektioner. Inspektion bör därvid

även ske av fältarbete oell rådgivningsverksamhet.

Med hänsyn till det anförda ha hushållningssällskapen enligt styrelsernas

förslag tillagts tämligen omfattande arbetsuppgifter för bekämpandet, under

det att medicinalstyrelsen förbehållits en däremot svarande inspektionsrätt.

Utöver det egentliga laboratoriearbetet lia sällskapen därvid tilldelats så

omfattande uppgifter att dessa måste anses motivera en decentralisering av

bekämpandet även till .sällskap som icke inrättat för ändamålet vederbörligen

godkänt laboratorium.

Enligt styrelsernas mening bör den i nuvarande författningar givna möj
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

ligheten att med avseende å kastsjukebekämpandet uppdela landet i områden

med tre olika slag av regler för bekämpandet bibehållas.

Decentraliseringen av kastsjukebekämpandet bör enligt styrelsernas mening

endast avse de delar av landet, där sjukdomen är mera spridd. Inom

områden, där sjukdomen är sällsynt eller mindre allmän, är det icke påkallat

att skapa lokala organisationer för dess bekämpande. Inom dessa områden

kan bekämpandet alltjämt i de flesta fall bedrivas under direkt ledning av

medicinalstyrelsen. Styrelserna ha därför föreslagit, att decentralisering må

äga rum endast inom kastsjukesmittat område.

Man kan ej utan vidare utgå ifrån att ett av hushållningssällskap anordnat

kastsjukebekämpande kommer till stånd inom varje del av det kastsjukesmittade

området. Om ett sällskap förklarar sig icke önska anordna sådant

bekämpande inom sitt verksamhetsområde, bör detta kunna övertagas av

annat hushållningssällskap. Man kan emellertid ej med säkerhet räkna med

att så sker. Vidare kan ett sällskaps område komma att förklaras för kastsjukefritt

eller kastsjukeskyddat i så stor utsträckning, att återstående delar

av området ej utgör tillräckligt underlag för ett bekämpande genom sällskapets

försorg. I sådana fall bör den direkta ledningen av kastsjukebekämpandet

tillkomma medicinalstyrelsen på liknande sätt som nu sker.

Inom kastsjukefritt och kastsjukeskyddat område bör bekämpandet såsom

hittills ledas direkt av medicinalstyrelsen. Den enda förändring, som styrelserna

föreslå angående organisationen av detta bekämpande, är att djurägare

inom kastsjukeskyddat område, vilken i vanliga fall förutsättes skola ansluta

sig till av medicinalstyrelsen bedrivet bekämpande, av styrelsen kan hänvisas

till att i stället ansluta sig till av hushållningssällskap anordnat bekämpande.

Det kan nämligen vara olägligt för medicinalstyrelsen att själv omhänderhava

bekämpandet i sådana fall där endast ett fåtal smittade besättningar

kvarstå i ett kastsjukeskyddat område, som är beläget på stort avstånd från

huvudstaden.

Det ligger i sakens natur att bekämpandet av sjukdomen småningom kommer

att medföra att allt större områden kunna förklaras som kastsjukeskyddade

respektive kastsjukefria. Härigenom kommer även området för av

hushållningssällskapen anordnat bekämpande att minskas, samtidigt som medicinalstyrelsen

får övertaga bekämpandet inom ifrågavarande områden.

Sällskapen komma sålunda icke att behöva vidmakthålla sin organisation för

bekämpandet, då den icke längre har tillräcklig sysselsättning. Medicinalstyrelsen

å sin sida torde utan olägenhet kunna övertaga det återstående,

sannolikt föga omfattande arbetet med bekämpandet inom nytillkommande

kastsjukefria och kastsjukeskyddade områden.

Det av medicinalstyrelsen direkt ledda kastsjukebekämpandet

torde, enligt vad ämbetsverken anfört, komma att utföras

dels med anlitande av den hos medicinalstyrelsen anställde konsulenten,

dels ock av ortsveterinärerna. Laboratorieundersökningarna för detta bekämpande

syntes som regel komma att utföras å statens veterinärbakteriologiska

anstalt.

Decentralisering av kastsjukebekämpandet anse ämbetsverken

böra genomföras, i den mån hushållningssällskapen vidtagit sådana

anordningar att bekämpandet kunde anförtros sällskapen. Då bekämpandet

i samtliga fall måste stå under medicinalstyrelsens ledning, skulle sällskapen,

innan de anordnade eget kastsjukebekämpande, vara skyldiga att

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

15

därtill inhämta medicinalstyrelsens medgivande. För att kunna säkerställa

ett effektivt bekämpande vore det nödvändigt, att medicinalstyrelsen prövade

dels kompetensen hos den veterinär, som avsåges till ledare för bekämpandet,

dels ock, i den händelse sällskapet även önskade utföra diagnostiska

undersökningar å eget laboratorium, dettas lämplighet för ändamålet.

Hushållningssällskap, som anordnar kastsjukebekämpande, kan enligt förslaget

utföra detta enligt två alternativ. Härom har anförts följande.

Det ena alternativet avser sådana hushållningssällskap, vilka sakna eget

laboratorium för kastsjukediagnostik. Sällskapets veterinär leder bekämpandet

inom området i enlighet med därför av medicinalstyrelsen lämnade anvisningar.

Härvid åligger det veterinären att föra register över samtliga anslutna

besättningar. För bekämpandet erforderliga blodprov, efterbördsprov,

mjölkprov m. m. insändas till statens veterinärbakteriologiska anstalt

eller till laboratorium, som av medicinalstyrelsen anvisats för ändamålet.

Från det laboratorium, där den diagnostiska undersökningen skett, sändes

uppgift å undersökningsresultatet i tre exemplar till vederbörande hushållningssällskap.

Sällskapets veterinär är i sin tur skyldig att med angivande

av erforderliga råd och direktiv för bekämpandet vidarebefordra undersökningsresultatet

såväl till djurägaren som, i förekommande fall, till den veterinär

djurägaren anlitar.

Det andra alternativet avser hushållningssällskap, som inrättat eget av

medicinalstyrelsen godkänt laboratorium för kastsjukediagnostik. Bekämpandet

bedrives här på samma sätt som enligt första alternativet; dock att

samtliga diagnostiska undersökningar utföras å sällskapets laboratorium.

Beträffande sammansättningen av den nämnd eller styrelse, som enligt

förslaget skall utses av hushållningssällskaps förvaltningsutskott att handhava

inseendet över kastsjukebekämpandet inom sällskapets område, ha ämbetsverken

anfört.

Styrelserna äro fullt ense om att det ur många synpunkter skulle vara synnerligen

ändamålsenligt, om vederbörande länsveterinär vore medlem i dylik

.styrelse eller nämnd, särskilt med tanke på att han därvid skulle representera

medicinalstyrelsen. Det torde dock knappast vara lämpligt att uttryckligen

föreskriva, att länsveterinären skall vara självskriven ledamot. Styrelserna

vilja emellertid uttala det önskemålet, att vederbörande länsveterinär

som regel inväljes i nämnden eller styrelsen. Att den veterinäre ledaren av

bekämpandet inom nämnden eller styrelsen skall föredraga förekommande

ärenden, ligger i öppen dag.

Rörande den lokala ledningen av kastsjukebekämpandet

som enligt förslaget utövas av en hos hushållningssällskapet anställd veterinär

ha ämbetsverken yttrat.

Vid avvägningen av hushållningssällskapens uppgifter med avseende å bekämpandet

måste hänsyn tagas till ali inom sällskapets område praktiserande

veterinärer, framförallt läns- och distriktsveterinärerna, böra anlitas för

bekämpandet i största möjliga utsträckning. Dessa veterinärer taga redan

nu i vissa fall livlig del i detta bekämpande. Det vore till stor fördel för bekämpandet,

örn de praktiserande veterinärernas arbetskraft även i fortsättningen

kunde i största möjliga utsträckning ulnyltjas för ändamålet, särskilt

såvilt gäller länsveterinärer och distriktsveterinärer.

Det vore säkerligen även till fördel för bekämpandet, om de praktiserande

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

veterinärerna ägde befogenhet att genom kontrakt eller förbindelse direkt

ansluta djurägare till av hushållningssällskapet anordnat kastsjukebekämpande

och härvid taga för bekämpandet erforderliga prov utan att djurägaren

dessförinnan skall behöva ha mottagit bekräftelse från hushållningssällskapet

att han är ansluten till bekämpandet.

Detalj föreskrifter rörande bekämpandet böra enligt ämbetsverkens

mening utfärdas av medicinalstyrelsen. Bekämpandet syntes

i största möjliga utsträckning böra bedrivas enligt särskild plan för varje

besättning. Beträffande olika detaljspörsmål i fråga om bekämpandet ha

ämbetsverken ytterligare anfört.

Genom blodprovskontroll följes sjukdomens förlopp i varje besättning.

Några utgallringar av reagerande djur synas som regel ej böra ifrågakomma,

förrän sjukdomen nått ett sådant stadium, att den kan helt utrotas genom

utslagning av ett fåtal djur.

Med lämpliga tidsmellanrum böra hushållningssällskapens veterinärer till

medicinalstyrelsen översända rapporter örn verksamheten. Då läns- och

distriktsveterinärerna synas böra äga kännedom örn den smittsamma kastningens

förekomst och utbredning inom sina verksamhetsområden, böra

kopior av rapporterna avseende länet i dess helhet tillställas länsveterinären

samt kopior rörande de olika veterinärdistrikten tillställas vederbörande

distriktsveterinär. Av praktiska skäl böra rapporterna begränsas till att allenast

omfatta uppgifter angående besättningens identitet och djurantal, antalet

reagerande djur vid varje undersökning samt antalet ympade djur.

Uppgifterna böra sammanställas sockenvis, så att medicinalstyrelsen utan

större svårighet kan utläsa tillståndet inom större områden. I mån av behov

är medicinalstyrelsen givetvis oförhindrad att inhämta ytterligare uppgifter

angående bekämpandet.

I förslaget har stadgats skyldighet för hushållningssällskap med eget laboratorium

att utföra diagnostiska kastsjukeundersökningar å prov från besättningar

tillhörande annat hushållningssällskaps område. Sådan skyldighet

skall dock endast föreligga, då hushållningssällskapet utan större olägenhet

kan utföra dylika undersökningar. Fall torde nämligen kunna tänkas, där ett

sådant åläggande skulle i avsevärd grad försämra sällskapets ekonomi eller

äventyra dess eget bekämpande. Vidare har stadgats förbud för laboratorium

att till undersökning mottaga prov från annat hushållningssällskaps

område annat än efter medicinalstyrelsens särskilda medgivande. Det torde

nämligen få anses angeläget att förebygga att djurägare, som vid ett laboratorium

erhållit positivt utslag angående sjukdomens förekomst, översända

nya prov till annat laboratorium i hopp om att proven skola bliva mildare

bedömda.

Sedan decentraliseringen genomförts, föreligger ingen anledning från statens

sida att lämna de djurägare, som icke ansluta sig till bekämpandet, särskilda

förmåner. Styrelserna anse därför, att samma taxa bör gälla för diagnostiska

undersökningar såväl vid statens veterinärbakteriologiska anstalt

som vid hushållningssällskapens laboratorier i fråga om prov från besättningar,

som icke äro anslutna till det statsunderstödda bekämpandet.

Nu gällande föreskrift, att i vissa fall kollektiv anslutning av flera besättningar

fordras, har icke medtagits i förslaget. Denna föreskrift har nämligen

visat sig verka hämmande på anslutningen och ej heller tillämpats.

Beträffande det föreslagna villkoret, att djurägare, som önskar ansluta sin

nötkreatursbesättning till det statsunderstödda bekämpandet, skall vara

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

17

skyldig att förbinda sig att kvarstå i bekämpandet viss

t i d samt djurägarens rättigheter vid anslutning till bekämpandet

lia ämbetsverken anfört.

Den föreslagna anordningen innefattar ändring av hittillsvarande regler,

enligt vilka djurägaren har rätt att utgå ur bekämpandet när som helst.

Ändringen har betingats av att djurägaren icke som nu skall betala undersökningen

per gång utan erlägga en årlig avgift som berättigar till alla behövliga

undersökningar och rådgivningar. Hushållningssällskapet ikläder

sig sålunda en viss ekonomisk risk. för vilken det bör kunna skydda sig genom

att fordra anslutning till bekämpandet under en viss tid. Anslutning genom

kontrakt, vilket praktiserats inom det kliniska tuberkulosbekämpandet, där

man haft enbart goda erfarenheter av systemet, har därför ansetts lämplig

även för kastsjukebekämpandet.

Djurägare, som kontraktsenligt ansluter sig till bekämpandet, äger i den

omfattning hushållningssällskapet i enlighet med medicinalstyrelsens föreskrifter

bestämmer erhålla kostnadsfria diagnostiska undersökningar samt

ympningar ävensom kostnadsfria råd och anvisningar i bekämpandet. Önskar

djurägaren erhålla ytterligare undersökningar skola dessa i sin helhet ske

på djurägarens bekostnad. Detsamma gäller undersökningar, som utföras

inom besättningar, vilkas innehavare icke äro anslutna till bekämpandet.

Antalet undersökningar per år blir givetvis beroende av på vilket sätt bekämpandet

kommer att anordnas. I allmänhet torde i smittade besättningar

blodprovsundersökningar omfattande samtliga djur över ett års ålder bliva

behövliga varje år. Ett annat viktigt led i bekämpandet utgör efterbördsundersökningarna.

Dessa prov kunna tagas och insändas direkt av djurägaren.

Sådana undersökningar avse kor inom smittade besättningar, icke endast

sådana som kastat utan även sådana som kalvat till synes normalt, men som

fortfarande reagera efter genomgången sjukdom (efterbördskontroll). Det

kan i dylika fall vara synnerligen värdefullt att få klarlagt, huruvida djuren

sprida smitta vid kalvning. Undersökningarna böra emellertid vara kostnadsfria

endast i det fall då undersökning anses erforderlig för bekämpandet.

Den kostnadsfria undersökningen bör därför endast omfatta prov som insändas

på anmodan av vederbörande veterinär. Samma förbehåll bör även

gälla ifråga örn mjölkprov som insändas i diagnostiskt syfte. Vad slutligen

beträffar kalvympning avses densamma i regel böra omfatta djur från 4—8

månaders ålder. På grund av åldersbegränsningen måste dylika ympningar

företagas flera gånger årligen. Övriga åtgärder förutsättas komma att ske

enligt de riktlinjer, som hittills prövats och befunnits ändamålsenliga.

Den, vilkens besättning på sätt medicinalstyrelsen föreskriver visats vara

fri från sjukdomen, skall alltjämt äga rätt att erhålla en uttrycklig förklaring

härom, s. k. friförklaring. Några större principiella förändringar i nu gällande

bestämmelser härom finna styrelserna icke anledning föreslå. Då del

icke kan anses lämpligt alt fastlåsa villkoren för friförklaring, torde beslut i

nämnda spörsmål böra överlåtas på medicinalstyrelsen. Rätten att utfärda friförklaring

skall tillkomma medicinalstyrelsen, vilken dock i vissa fall bör

kunna överlåta denna befogenhet till vederbörande hushållningssällskaps veterinär.

Återkallande av friförklaring bör för erhållande av erforderlig snabbhet

överlämnas till vederbörande veterinär. De fri förklarade, besättningarna

mäste stå under betryggande kontroll. Inom område, där sjukdomen har endast

ringa utbredning, torde kontrollen av de fri förklarade besättningarnas

hälsotillstånd med avseende på smittsam kastning i stor utsträckning kunna

ske med långa tidsmellanrum. Del torde icke vara uteslutet att inom en snar

framtid en väsentligt billigare diagnostiseringsmetod än blodprovstagning,

Bihang till riksdagens protokoll 10i3. 1 sami. Nr ''iVi. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

nämligen serologisk undersökning av mjölkprov från besättningar, kan komma

till användning. En dylik metod kan visserligen ej helt ersätta den serologiska

blodprovsundersökningen, men torde dock inom vissa områden kunna

få stor användning.

I fråga om finansieri n g c n a v b e k ä m p andel lia ämbetsverker

anfört.

Djurägare, som är ansluten till av hushållningssällskap anordnat bekämpande,

skall till sällskapet erlägga viss årlig avgift för varje djur över ett års

ålder inom besättningen. Avgiften bestämmes av medicinalstyrelsen för varje

år på förslag av vederbörande hushållningssällskap. Djurantalet beräknas för

högsta antal djur över ett års ålder, som förekommit inom besättningen vid

blodprovsundersökning eller ympning av kalvar med abortympämne under

det år, för vilket avgift erlägges.

Under den tid, då sjukdomens utrotande pågår i en besättning, har hushållningssällskapet

väsentligt .större utgifter för bekämpandet än sedan besättningen

friförklarats. Styrelserna ha därför funnit skäligt föreslå en väsentligt

högre avgift per djur för ansluten besättning, som icke är friförklarad,

än för friförklarad besättning. Innan större erfarenhet vunnits, är det mycket

svårt att beräkna huru stort belopp per djur, hushållningssällskapet måste

debitera anslutna besättningar. Styrelserna ha dock antagit, att detta belopp

för ansluten smittad besättning tillsvidare torde komma att ligga vid omkring

2 kronor per djur och år.

Sedan vederbörande besättning blivit friförklarad, anse styrelserna att

djurägaren skall erlägga avgift till hushållningssällskapet endast för de år,

då besättningen undersökes, och med lägre belopp, förslagsvis en fjärdedel

av det belopp som utgår för smittad besättning. Inom områden, där sjukdomen

endast har ringa spridning, skola friförklarade besättningar icke erlägga

någon avgift till hushållningssällskapet. I annat fall skulle sannolikt

djurägare i dessa trakter ha föga benägenhet att ansluta sina besättningar

till bekämpandet. Kontrollen inom dessa områden torde kunna ske utan

större kostnader.

Åtskilliga nötkreatursbesättningar torde komma att anslutas till bekämpandet,

ehuru sjukdomen är i sådant stadium, att den under de första åren

måste bekämpas huvudsakligen med tillhjälp av ympning av kalvar nied

abortympämne. I dylika fall då blodprov ej kommer att tagas — åtminstone

ej i större utsträckning — bliva hushållningssällskapets utgifter för bekämpandet

lägre än i övriga fall. Styrelserna ha därför räknat med att avgiften

för dylik besättning bär bestämmas till hälften av den som utgår för

annan smittad besättning.

I de fall då en djurägare deltager i av sällskapet anordnad klinisk tuberkuloskontroll

och av sällskapet anordnat kastsjukebekämpande, kan detta

enligt styrelsernas förmenande förbilliga bekämpandet. Styrelserna ha därför

föreslagit, att i dylika fall djurägarens avgifter till hushållningssällskapet för

kastsjukebekämpandet minskas med en fjärdedel.

Bidrag av statsmedel till hushållningssällskap, som anordnar kastsjukebekämpande,

bör utgå för varje djur över ett år i anslutna besättningar med

belopp, som Kungl. Majit bestämmer. Styrelserna lia i sitt kostnadsförslag

för bekämpandet räknat med att detta belopp för anslutna, icke friförklarade

besättningar bör utgå med hälften av det belopp djurägaren själv erlägger

eller alltså med 1 krona per djur över ett år samt för friförklarade besättningar

fjärdedelen av samma belopp eller 50 öre. För friförklarade besättningar

inom område, där sjukdomen endast har ringa utbredning, synes

dock bidraget av statsmedel kunna sättas lägre. I dylika fall kan undersök
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kunell. Maj:ts proposition nr 212.

19

ning komma att verkställas enligt en billigare metod, nämligen genom serologisk

undersökning av mjölkprov. Då det torde komma alt möta svårigheter

att generellt bestämma riktlinjerna härför, torde det böra uppdragas åt

medicinalstyrelsen att bestämma ersättningen i sist angivna område.

Hushållningssällskap, som å eget laboratorium utför diagnostiska undersökningar,

bör erhålla ett visst av medicinalstyrelsen för varje år bestämt

bidrag av statsmedel. Styrelserna ha sökt utreda, huruvida det skulle vara

möjligt att för varje år reglera bidragen efter vederbörande laboratoriums

självkostnader för de utförda undersökningarna. Detta skulle emellertid medföra,

att hushållningssällskapen måste för varje år till medicinalstyrelsen

insända specificerad uppgift på samtliga utgifter för de diagnostiska undersökningarna,

vilka uppgifter sannolikt i regel skulle bliva synnerligen approximativa,

särskilt som sällskapen på samma laboratorium utföra diagnostiska

undersökningar för det kliniska tuberkulosbekämpadet ävensom annan bakteriologisk

diagnostisk verksamhet. Med anledning härav synes det .mera

ändamålsenligt att medicinalstyrelsen fastställer visst belopp att utgå för

olika diagnostiska undersökningar. Styrelserna lia räknat med 1 krona 50 öre

för varje utförd blodprovsundersökning och 1 krona för varje bakteriologisk

undersökning av efterbördsprov, foster m. lii.

Veterinär, som icke är anställd hos hushållningssällskap, är berättigad till

ersättning av sällskapet för blodprovstagning för sällskapets räkning samt

för rådgivning angående bekämpandet och för insamlande av uppgifter, som

ske i samband med blodprovstagningen. Styrelserna ha ingående dryftat, frågan

om efter vilka grunder nämnda ersättning skall utgå. Ur besparingssynpunkt

vore det uppenbarligen lämpligt att föreskriva, att dessa undersökningar

i största möjliga utsträckning skulle företagas samtidigt som

undersökningar avseende tuberkulos hos nötkreatur. Emellertid torde man

ej kunna uppställa uttrycklig fordran om resornas samordnande. Det blir

i inånga fall svårt att kombinera de olika förrättningarna, bland annat därför

ali i större besättningar båda förrättningarna ofta ej medhinnas på samma

dag. Det är vidare svårt att kontrollera efterlevnaden av en dylik bestämmelse.

Härtill kommer svårigheten att vid resor för olika ändamål fördela

resekostnaderna korrekt. Det är emellertid naturligt att resorna för .blodprovstagning

i verkligheten ofta komma att förenas med andra förrättningar.

Om ingen hänsyn härtill foges, skulle veterinärerna i vissa fall kunna göra

en oskälig vinst. Styrelserna lia ansett sig böra föreslå, att veterinären erhåller

arvode för varje undersökt blodprov men ingen särskild ersättning

därutöver för inställelse och resekostnader. Taxan för blodprovstagningen

har satts så lågt att den endast delvis täcker resekostnaden. Härigenom vinnes

att blodprovstagning med all sannolikhet kombineras med andra resor

i så stor utsträckning som är praktiskt möjligt. Denna form för ersättningens

beräkning medför vidare förenkling och tidsbesparing såväl vid uppsättande

av räkningar som vid deras granskning. Enligt styrelsernas förslag, bör

ersättningen utgå med 1 krona för vart och ett av de 10 första djuren i besättningen,

med 75 öre för vart och ett av de 40 följande djuren och med

25 öre för vart och ett av de övriga djuren från vilka blodprov tagits i föreskriven

ordning. Minsta arvode för blodprovstagning i en besättning bör vara

5 kronor. Ersättningen för de första 10 proven har föreslagits förhållandevis

hög. Den avser även att gottröra arbetet med upplysningsverksamhet m. m.,

sorn i lika hög grad är förenat med varje provtagning även i en mindre besättning.

Taxan för blodprov å övriga djur utöver de 50 första är avsevärt

lägre, då resekostnaderna beräknas bliva täckta genom de högre avgifterna

för de 50 första djuren. Enligt styrelsernas mening höra sällskapen låna ut

rör för blodprovstagning till veterinärerna.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Då erforderlig erfarenhet vunnits av huru decentraliseringen av kastsjukebekämpandet

komme att verka och ytterligare intensifierat arbete funnes

önskvärt, torde det enligt vad ämbetsverken anfört vara lämpligt att införa

mjölkpristillägg för friförklarade besättningar. Endast från dylika

besättningar kunde nämligen mjölken anses ha högre värde. Det syntes dock

ämbetsverken synnerligen lämpligt, om vissa mejerier redan nu på frivillighetens

väg ville lämna pristillägg för mjölk från friförklarade besättningar.

Härigenom skulle viss erfarenhet örn verkan av en sådan åtgärd kunna ernås.

En allmän föreskrift örn mjölkpristillägg, sådan som gäller i tuberkulosbekämpandet,

ha ämbetsverken däremot icke ansett sig böra föreslå i detta

sammanhang.

I stort sett innebära ämbetsverkens förslag, som förut nämnts, att de bestämmelser,

som nu gälla för område, där sjukdomen har allenast ringa tilllämpning,

skola tillämpas å kastsjukeskyddade områden. Vissa

mindre ändringar ha dock föreslagits och ämbetsverken ha därom anfört

bland annat följande.

Möjlighet bör stå öppen att, där så finnes lämpligt, använda mjölkprovsundersökning

för att utröna sjukdomens förekomst. Hittills har denna undersökningsmetod

icke funnits omnämnd i författningarna rörande bekämpandet

av den smittsamma kastningen. Djurägare eller veterinär, som misstänker

sjukdomens förekomst, skall erhålla rätt att få även sådana prov kostnadsfritt

undersökta.

Den veterinär, som tager blodprov, är enligt gällande bestämmelser skyldig

att förse de djur, från vilka blodprov tagits, med igenkänningsmärke.

En dylik märkning synes icke vara oundgängligen nödvändig för kontroll

vid eventuell nedslagning. Då därjämte märkning av stora delar av besättningar,

vilka ännu icke visats vara kastsjukesmittade, torde vara ägnad

att väcka missnöje hos djurägaren, har föreskrift örn märkning icke medtagits

i förslaget.

Som villkor för rätt till ersättning vid nedslagning gäller för närvarande,

att samtliga ägare till de djur, som ifrågasatts för nedslaktning, avgiva viss

förbindelse. Stora svårigheter ha förelegat vid tillämpningen av denna bestämmelse.

Man har .sålunda ofta måst avslå från viktiga nedslaktningsåtgärder,

emedan viss djurägare ej avgivit föreskriven förbindelse. Enligt

förslaget skall ersättning kunna utgå till de djurägare från vilka förbindelse

inkommit, oaktat övriga djurägare icke avlämnat sådan förbindelse. Erfarenheten

har vidare visat, att den snävt tillmätta tidsfristen inom vilken

nedslaktning skall ske vållat svårigheter och stundom hindrat att nedslaktning

verkställts. Där lämplig isolering av smittat djur kan ordnas eller risk

för smittspridning eljest icke föreligger, bör medicinalstyrelsen lia möjlighet

att medge anstånd nied nedslaktning, då särskilda skäl därtill föranleda.

Anstånd bör exempelvis medgivas i sådana fall, då den smittade kon

är det enda mjölkande djuret i en mindre besättning.

Besättning inom kastsjukeskyddat område bör endast i undantagsfall anslutas

till det statsunderstödda bekämpandet av sjukdomen. Ägare av smittad

besättning samt djurägare, som önskar få sin besättning friförklarad.

bör emellertid ha möjlighet att ansluta besättningen till dylikt bekämpande''

Inom kastsjukeskyddat område böra lämpligen så snart ske kan i erforderlig

utsträckning upptagas inventerande undersökningar angående sjukdomens

förekomst, exempelvis genom mjölkprovsundersökning, för att utröna,

om epizootilagen skall kunna tillämpas inom området.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 212.

21

Enligt ämbetsverkens förmenande böra till kastsjukeskyddade områden

hänföras ej endast Gotlands, Västerbottens och Norrbottens län utan inom en

snar framtid även övriga Norrlandslän, Kopparbergs län samt av Göteborgs

och Bohus län den del, som ligger norr örn Nordre älv, ävensom Öckerö och

Styrsö socknar. Inom nämnda områden, med undantag för Offerdals och

Månsåsens veterinärdistrikt i Jämtlands län, hade nämligen sjukdomen

smittsam kastning hos nötkreatur, enligt vad verkställd utredning utvisade,

endast ringa utbredning. Om Jämtland skulle ingå i skyddsområdet, mäste

angivna veterinärdistrikt tills vidare undantagas. Önskvärt vore, att gränserna

för kastsjukeskyddade områden så mycket som möjligt kunde sammanfalla

med de nu föreliggande gränserna för tuberkulosfritt och tuberkulosskyddat

område.

Ämbetsverken ha funnit det lämpligt, att kastsjukefria och kastsjukeskyddade

områden skyddas genom spärrgränser från införsel av kastsjukesmittade

nötkreatur. Det skydd, som i sådant hänseende lämnats beträffande

tuberkulos hos nötkreatur, borde utsträckas att även gälla smittsam

kastning. I annat fall kunde riskeras, att smittsam kastning infördes till dessa

områden.

De i förslaget intagna bestämmelserna om spärrgränser lia utformats i

nära överensstämmelse med motsvarande bestämmelser i förordningen angående

bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur. Då införseltillstånd endast

skall meddelas beträffande djur, som härröra från friförklarade besättningar,

har särskild undersökning av varje djur icke ansetts nödvändig.

Den centrala ledningen av kastsjukebekämpandet utövas

för närvarande av medicinalstyrelsen genom avdelningsföreståndaren vid statens

veterinärbakteriologiska anstalts kastsjukelaboratorium, vilken tillika är

medicinalstyrelsens föredragande i kastsjukeärenden. Vid anstalten finnes

ytterligare anställd en konsulent för kastsjukefrågor, vilken främst har till

uppgift att företaga tjänsteresor inom landet för olika ändamål avseende

kastsjukebekämpandet samt att vid förfall för föredraganden inträda i dennes

ställe.

Enligt ämbetsverkens förslag skall den centrala ledningen av kastsjukebekämpandet

alltjämt utövas av medicinalstyrelsen. I samband med bekärnpandets

decentralisation torde emellertid en viss omläggning av den centrala

ledningen böra genomföras. Ämbetsverken lia härom anfört följande.

Medicinalstyrelsens arbetsuppgifter böra vara, dels att handlägga allmänna

frågor angående bekämpandet, dels att utöva överinseende och kontroll

över det av hushållningssällskapen bedrivna bekämpandet, dels ock ali

utöva den direkta ledningen av bekämpandet inom vissa områden. Den hos

statens veterinärbakteriologiska anstalt anställde konsulenten bör överflyttas

å medicinalstyrelsens stat samt tillsvidare fungera såsom föredragande i kastsjukeärenden.

Samtidigt torde avdelningsföreståndaren å kastsjukelaboratoriet

böra befrias från föredragningsskyldighet hos medicinalstyrelsen. Konsulenten

skall sålunda utöva erforderlig kontroll och ledning av det decentraliserade

bekämpandet. Det föreslagna systemet för sällskapens rapportgivning

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

till medicinalstyrelsen har planerats på sådant sätt, att konsulenten icke skall

betungas med fortlöpande detaljgranskning av inkommande uppgifter utan

i stället utöva kontroll och ledning vid omfattande tjänsteresor.

1 fråga om konsulentbefattningen har viss meningsskiljaktighet förelegat

hos ämbetsverken. Medicinalstyrelsen har sålunda anfört att, därest svårigheter

skulle uppstå genom att konsulenten nödgades vistas å tjänsteresor någon

längre sammanhängande tid, medicinalstyrelsen skulle kunna ålägga avdelningsföreståndaren

vid kastsjukelaboratoriet att i styrelsen föredraga ärenden

angående bekämpandet ävensom besvara telefonförfrågningar och dylikt.

Detta åläggande borde intagas i den instruktion för nämnde befattningshavare,

som skulle gälla under ifrågavarande övergångstid.

Medlemmen av medicinalstyrelsens vetenskapliga råd, professorn N. P.

Lagerlöf, som deltagit i medicinalstyrelsen vid behandlingen av ärendet, har

ansett, att konsulenten skulle vara direkt underställd medicinalstyrelsen men

med tjänsterum å statens veterinärbakteriologiska anstalt samt med avdelningsföreståndaren

å anstaltens kastsjukelaboratorium såsom ersättare.

Ehuru vissa skäl kunde anföras för att konsulenten, samtidigt som han

vore föredragande i medicinalstyrelsen, under ytterligare en kortare tid

skulle lia sitt tjänsterum å anstalten och därvid under frånvaro kunde ersättas

såsom föredragande i nämnda styrelse av avdelningsföreståndaren å

laboratoriet, har lantbruksstyrelsen funnit sig för sin del icke böra framställa

något direkt förslag i ämnet.

Med hänsyn till det arbete med kontroll och övervakning av det decentraliserade

bekämpandet som komme att åvila konsulenten, vilken skulle sköta

propagandaverksamheten inom de områden, där medicinalstyrelsen anordnade

bekämpandet, lia ämbetsverken funnit det lämpligt, att den reseersättning,

som skulle utgå till konsulenten för fullgörande av dennes uppdrag,

finge bestridas från det allmänna kastsjukeanslaget i stället för medicinalstyrelsens

omkostnadsanslag.

Ämbetsverken lia framhållit, alt anslutningen till det statsunderstödda

kastsjukebekämpandet under första året efter en decentralisering icke kunde

bedömas med någon större grad av säkerhet. Med hänsyn härtill lia ämbetsverken

endast kunnat göra en approximativ kostnadsberäkning. Därvid

ha icke medräknats kostnaderna för statens veterinärbakteriologiska anstalts

kastsjukelaboratorium. Enligt ämbetsverkens uppfattning syntes även

kostnaderna för detta laboratorium komma att stiga efter en decentralisering

av bekämpandet, då hushållningssällskap utan egna laboratorier förväntades

anlita laboratoriet.

Ämbetsverkens beräkningar av kostnadsökningen framgår av följande tabell.

Fältarbetet.

Statsbidrag å 1 krona per djur för 40,000

anslutna icke friförklarade djur ...... kronor 40,000

Statsbidrag å 50 öre per djur för 8,000 friförklarade

djur .................... » 4,000

Statsbidrag för nedslaktning............ »__17,000 kronor 61 000

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

23

Laboratoriearbetet.

Statsbidrag till laboratorier för 24,000

blodprovsundersökningar å 1 krona 50 öre kronor 36,000

Statsbidrag till laboratorier för undersökningar

av efterbördsprov m. m....... » 3,000 kronor 39,000

Reseersättningar till den hos medicinalstyrelsen

anställde konsulenten............ kronor 3,000 » ____3,000 * I

Sammanlagda ökade kostnaden för en decentralisering under

budgetåret 1943/44 kronor 103,000.

I fråga om kostnadsberäkningarna ha ämbetsverken ytterligare anfört i

huvudsak följande.

Styrelserna förutsätta, att endast ett begränsat antal hushållningssällskap

komma att medgivas rätt att börja decentraliserat bekämpande under första

året efter decentraliseringen. Anslutningen över hela landet kan beraknas till

omkring 40,000 djur. Det torde få anses troligt att Östergotlands och Hallands

läns hushållningssällskap omedelbart komma att igångsätta laboratoriearbetet

örn det antages att två blodprov årligen undersökas för varje anslutet

djur, skulle detta medföra omkring 24,000 blodprovsundersökningar å dessa

båda laboratorier under första verksamhetsåret. Med ett ersättningsbelopp

örn 1 krona 50 öre för varje utförd blodprovsundersökning skulle den sammanlagda

ersättningen för dessa undersökningar uppgå till 36,000 kronor.

Härtill synes böra läggas 3.000 kronor för utförda bakteriologiska undersökningar

av efterbördsprov.

Yttrandena.

Styrelsernas förslag har i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran i

nära nog samtliga avgivna yttranden.

Endast länsveterinärerna i Stockholms och Älvsborgs län lia uttryckligen

avstyrkt ett genomförande av det framlagda förslaget till decentralisering av

kastsjukebekämpandet. Länsveterinären i Älvsborgs län har i stället förordat

en förnyad grundligare och förutsättningslös utredning. Under tiden borde

orienterande undersökningar för att uppspåra kastsjukesmittade nötkreatuisbesättningar

verkställas med anlitande av den relativt billiga serologiska

mjölkmetoden. Tveksamhet i fråga örn decentraliseringen har också uttalats

av länsveterinären i Jämtlands län.

Statskontoret har ställt sig avvisande gentemot förslaget beträffande särskilda

statsbidrag till hushållningssällskapen för anordnande av kastsjukebekämpande.

I fråga örn detaljer i förslagen ha åtskilliga anmärkningar framställts.

Av innehållet i yttrandena torde ytterligare böra återgivas följande.

Beträffande lämpligheten att nu genomföra en decentra1

i s a t i o n i kastsjukebekämpandet har i ett stort antal yttranden

uttalats, att en decentralisering av kastsjukebekämpandet enligt de föreslagna

grunderna i hög grad .skulle bidraga till eli mera framgångsrikt bekämpande

av sjukdomen. Intresset för detta bekämpande vore stort bland

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

djurägarna. Ett bekämpande under lokal ledning syntes vara den rätta vägen

för ernående av ett gott resultat.

Förvaltningsutskottet hos Jönköpings Iåns hushållningssällskap har yttrat

bland annat följande.

Den smittsamma kastningen hos nötkreatur vållar jordbruket i Jönköpings

lan så stort avbräck att det enligt förvaltningsutskottets mening är

?.Y, de„n största vikt att ett effektivt bekämpande av sjukdomen kommer

till stand inom länet. Många skäl tala också för att tiden nu är inne för

ett dylikt bekämpande. Enligt medicinalstyrelsens uttalande skulle ju sål“ndf11SJU1kdom1en

nu ha övergått i en kronisk form, varigenom den nu är

förhållandevis latt att begränsa och utrota. Vidare är det sedan 1936 i länet

bedrivna bekämpandet enligt den kliniska metoden av tuberkulos hos

nötkreatur numera till väsentlig del genomfört, varför hushållningssällskapets

tuberkulosavdelning med fördel skulle kunna övergå till uppgiften att

koncentrera sig på kastsjukebekämpandet. Även rent driftsekonomiska svnpunkter

kunna anses särskilt starkt tala för att kraftiga åtgärder nu vidtagas

mot denna produktionshämmande och förlustbringande sjukdom.

.-ii ^ingssällskapet har också redan vidtagit vissa åtgärder, som syfta

tdl f!;1 förbereda ett allmänt bekämpande av den smittsamma kastningen i

Jönköpings Ian. Genom hushållningssällskapets tuberkulosavdelning har man

salunda sokt intressera bland annat mejerierna i länet för en medverkan i

bekampandet. Inom en andelsmejeriförening har hushållningssällskapet redan

organiserat ett kollektivt bekämpande, och inom ett antal andra föreningar

har man igångsatt orienterande undersökningar i syfte att vinna närmare

kännedom örn sjukdomens nuvarande utbredning. Det är vidare hushållningssällskapets

avsikt att begära medicinalstyrelsens tillstånd att å sitt

vetermarlaboratormm få utföra för kastsjukebekämpandet behövliga undersökningar

av blod- och efterbördsprov m. m.

Den av medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen nu föreslagna uppläggningen

av ett kastsjukebekämpande på bred front anser förvaltningsutskottet

i stort sett riktig och lämplig. Det är sålunda enligt utskottets mening nödvän
cust

att decentralisera bekämpandet, varvid det lämpligaste torde vara att __

såsom föreslagits — åt hushållningssällskapen anförtro den lokala ledningen

aY de„tta; Salhkapens tuberkulosavdelningar lia ju numera en synnerligen

värdefull, fleräng erfarenhet och kännedom om de lokala förhållandena, som

bor komma val tdl pass i ett allmänt kastsjukebekämpande. Styrelserna föruts.

ta emellertid att dar så visar sig lämpligt djurinnehavare, tillhörande en

mejeriförening eller tjurförening eller annan dylik sammanslutning, kollektivt

ansluta sig till bekämpandet. Förvaltningsutskottet vill särskilt understryka

det lampliga uti att söka gå fram på denna väg. Utskottet anser att härigenom

okade mojligheter vinnas för ett allmänt deltagande i och snabbare

genomförande av bekämpandet.

Länsveterinären i Jämtlands län, som uttalat tvekan inför föreliggande förslag,

har erinrat, att som skäl för decentralisering i huvudsak åberopats dels

att kostnaderna därigenom skulle minska, dels att decentraliseringen skulle

stimulera till ökad anslutning till kastningsbekämpandet, dels att .statens veterinärbakteriologiska

anstalt icke med fördel kunde avverka alla de undersökningar,

som erfordrades då bekämpandet finge allmän utbredning, dels ock

att hushållningssällskaps veterinärer skulle äga mera ingående person- och

lokalkännedom än en central ledning. Härom har länsveterinären i sitt yttrande

anfört följande.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

25

En decentralisering kan ej rimligtvis förväntas medföra minskade kostnader

för bekämpandet. Det är väl snarare så, att erforderliga lokaler och arbetskraft

kan vid ett centraliserat bekämpande utnyttjas vida mera rationellt.

Erfarenheterna från tuberkulosbekämpandet lämna intet som helst stöd åt

antagandet, att en decentralisering skulle i och för sig verka avsevärt stimulerande

på anslutningen lill kastningsbekämpandet. En flyktig granskning av

anslutningssiffrorna för det kliniska tuberkulosbekämpandet under skilda år

inom Malmöhus och Hallands län ger vid handen, att man här under årtionden

arbetat med ett minst sagt blygsamt material och alt man praktiskt taget

ej kommit ett steg framåt, förrän det blev tal örn tilläggspris på mjölken

från de till bekämpandet anslutna besättningarna. Inom Östergötlands län

gick verksamheten bättre framåt tack vare de mjölkpristillägg, som man här

redan på tidigt stadium frivilligt införde vid några mejerier. Det betydande

uppsving, som tuberkulosbekämpandet uppvisar från mitten av 1930-talet,

står i direkt samband med den då införda mjölkprisdifferentieringen.

Det är uppenbart, att veterinärbakteriologiska anstaltens kastsjukelaboratorium

ej kan med nuvarande personal och lokalulrymmen åtaga sig alla

provundersökningar vid ett väsentligt vidgat kastningsbekämpande, men detta

är dock allenast en personal- och lokalfråga, som utan större svårigheter bör

kunna lösas.

Den mera ingående personal- och lokalkännedom, som ett hushållningssällskaps

veterinäravdelning kan förväntas besitta i jämförelse med en central

ledning i Stockholm, synes möjligen tala för en decentralisering. Det förefaller

emellertid, av förslaget att döma, ej vara avsikten att avkoppla tjänsteveterinärerna

från ali medverkan i bekämpandet, och dessa veterinärer torde

ännu bättre än hushållningssällskapens veterinärer stå i kontakt med den

djurägande allmänheten. Om det vore avsikten, att kastningsbekämpandet

skulle i likhet med det kliniska tuberkulosbekämpandet bedrivas i huvudsak

endast under medverkan av de hos hushållningssällskapen anställda veterinärerna,

torde en decentralisering lia varit erforderlig, men i annat fall bör

ledningen på samma sätt, som nu gäller för tuberkulinundersökningama.

kunna behållas centraliserad.

Om de skäl, som sålunda åberopats för en decentralisering, syntes länsveterinären

svagt grundade, så torde de invändningar, som kunde göras däremot,

vara mera vägande. Härom har länsveterinären yttrat.

Mest betänkligt synes vara, att man genom alt för närvarande belasta hushållningssällskapens

veterinäravdelningar med nya göromål äventyrar tuberkulosbekämpandets

planenliga genomförande. En splittring av veterinäravdelningarnas

verksamhel kan ej gärna vara till fördel för tuberkulosbekämpandet.

Mången torde vid genomläsning av betänkandet bibringas den uppfattningen,

att tuberkulosen numera inom södra delarna av landet vore på retur i så

stor utsträckning, all hushållningssällskapens tuberkulosavdelningar skulle

riskera att bliva arbelslösa. Förhållandena äro tyvärr icke så gynnsamma

ifråga om de mera utpräglade jordbruksdistrikten. Vi slå ännu långt från tuberkuloskampens

mål. Innan vi fullständigt utrotat nötkreaturstuberkulosen,

måste vi uppnå hundraprocentig anslutning lill bekämpandet, och innan vi

kommit därhän, förefaller det vara olämpligt att lägga nya uppgifter på

hushållningssällskapens tuberkulosavdelningar, även om det i en del läll kan

vara möjligt att bedriva kastnings- och tuberkulosbekämpande parallellt.

De skid, sorn anförts emot en decentralisering av kastsjukebekämpandel

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

till hushållningssällskapen, bort jalla givetvis för de sällskaps vidkommande,

inom vilkas områden fullständig anslutning till tuberkulosbekämpandet vunnits

och den Ostertagska metoden helt eller till större delen spelat ut sin roll.

Dessa skäl torde emellertid komma att under åtskilliga år äga giltighet för

de flesta hushållningssällskap, som i första hand torde lia åsyftats med decentraliseringsförslaget.

En fråga, sorn styrelserna ej berört men som ej saknar betydelse, alden,

huru behovet av veterinär arbetskraft skall kunna tillgodoses vid ett

väsentligt vidgat och decentraliserat kastningsbekämpande. Den frågan torde

ej kunna anses löst enbart genom en hänvisning till de av hushållningssällskapen

för närvarande anställda tuberkulosveterinärerna.

Länsveterinären i Stockholms län har anfört följande.

Med hänsyn till den utvidgning av statens veterinärbakteriologiska anstalts

verksamhet, som planerats och vilken i viss mån motiverats av det ökade

arbetet för den smittsamma kastningens bekämpande, samt i betraktande av

det statsfinansiella läget kan nödvändigheten av den föreslagna decentraliseringen

ifrågasättas.

Av betänkandet framgår att nämnda anstalt med nuvarande bristfälliga

utrustning, med hjälp av tjänsteveterinärema för provtagningen, redan kunnat

uppvisa ett omfattande arbete och ett gott resultat ifråga om sjukdomens

bekämpande. Man torde kunna räkna med att detta arbete efter utvidgningen

skall kunna utföras i erforderlig utsträckning. Den föreslagna decentraliseringen

synes därför kunna uppskjutas, tills arbetet nått en sådan omfattning

att det blir nödvändigt vidtaga ytterligare åtgärder.

Ett uppdelande av arbetet på ett större antal mindre, lokala laboratorier

skall måhända påskynda en anslutning till sjukdomens bekämpande, men

man torde få befara vissa svårigheter i avseende på uniformiteten.

Länsveterinären i Göteborgs och Bohus län har yttrat i huvudsak följande.

Med hänsyn till bland annat det under de sista åren av flera utländska

och svenska veterinärer prövade s. k. snabbagglutinationsprovet å mjölkserum

synes man vid genomförandet av den föreslagna decentraliseringen av

bekämpandet böra framgå med större försiktighet än som skedde vid nötkreaturstuberkuloskampens

omorganisation omkring år 1935. Det synes därför

vara att förorda, att vid genomförandet av nämnda decentralisation ledningen

av detsamma i största utsträckning finge kvarbliva hos medicinalstyrelsen

och att endast inom de av farsoten mest hemsökta regionerna av

landet hushållningssällskapen medgives organisera arbetet därmed. Vid prövning

av de lokala förutsättningarna för sjukdomsbekämpandet bör med hänsyn

till erfarenhet från undersökning av samlingsmjölk från omkring 1,500

besättningar i Göteborgstrakten en omfattande undersökning av mjölkprov

från besättningarna uttagna vid vederbörande mejerier föregå beslut örn sådant

medgivande. Skulle mjölkprovsorienteringen härvid utvisa, att sjukdomen

är föga utbredd inom orten, finnes nämligen ej anledning att låta hushållningssällskap

igångsätta en dyrbar organisation med massanslutning av

djurägare, allmän blodprovstagning med över hela länet resande veterinärer,

anställda hos sällskapet etc. I sådant fall bör då hellre omedelbart de större

eller mindre delarna av länet, där sjukdomen sparsamt förekommer, snarast

förklaras för skyddade respektive kastningsfria områden och bekämpandet av

de genom mjölkprovet såsom kastningsmisstänkta utpekade besättningarna

överlåtas till vederbörande tjänsteveterinärer att blodprov». Av såväl utländska

som svenska veterinära forskare har nämligen mjölkprovet påvisats vara i

så hög grad tillförlitligt, ali detsamma redan från början av kampen mot den

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij.ts proposition nr 212.

27

smittsamma kastningen bör tillerkännas ett större värde vid orienteringsarbetet

för utrönande av sjukdomens utbredning i riket än vad förslaget synes

förutsätta.

Ett kastsjukebekäinpande, där största möjliga samarbete äger rum emellan

landets tjänsteveterinärer och alla redan befintliga laboratorier, som härför

kunna av medicinalstyrelsen godkännas, men utan så stor överflyttning av

organisationsapparaten på hushållningssällskapen som betänkandet avser, synes

bliva både mest rationellt, smidigast och billigast för det allmänna. De

genom införandet av mjölkprovet såsom huvudsakligaste orienteringsprov inbesparade

statsanslagen för kampen torde kunna bättre nyttiggöras genom

utökning av utrensningsbidragen än för användning av blodprovet såsom sökaremetod

i första hand efter smitthärdarna.

Enligt länsveterinären i Malmöhus län borde decentraliseringen begränsa*

till hushållningssällskap, som hade eget veterinärbakteriologiskt laboratorium.

Länsveterinären i Kristianstads län finner det olämpligt att låta ett hushållningssällskap

handha bekämpandet inom annat sällskaps område.

Förvaltningsutskottet hos hushållningssällskapet i Stockholms län och stad.

några länsveterinärer och svenska veterinärläkare föreningen ha framhållit,

att de s e ro 1 o g i s k a mjölkproven borde givas större utrymme i kastsjukebekämpandet

än som avsetts i styrelsernas förslag. Undersökning av

mjölkprov torde nämligen inom den närmaste tiden säkerligen komma att

få stor betydelse för kastsjukediagnostiken, när det gällde orienterande undersökningar

inom ett område, där sjukdomen hade relativt ringa utbredning.

För en dylik undersökning behövdes ej laboratorium, då den lämpligen

kunde utföras av hushållningssällskapets veterinär å mejeriet på den dit

inkommande samlingsmjölken från olika gårdar. Mjölkproven kunde också

med fördel undersökas av stadsveterinärerna i samband med övrig mjölkkontroll.

Medicinalstyrelsen syntes böra äga fastställa särskild taxa för dylika

mjölkundersökningar.

Beträffande själva anordnandet av bekämpandet inom k a stsjukes

mitta de områden har i flera yttranden anmärkts, att hushållningssällskapen

därvid borde vara skyldiga att samarbeta ej endast med

tjänsteveterinärerna inom sina respektive områden utan med samtliga där

verksamma veterinärer.

Förvaltningsutskottet hos Älvsborgs läns södra hushållningssällskap förmenar,

att bekämpandet, örn det .skulle kunna leda till resultat, borde handhas

av hushållningssällskapens veterinärer. Med den nuvarande indelningen

vore veterinärdistrikten på många håll alltför stora för att distriktsveterinärerna

ensamma skulle kunna tänkas medhinna ett effektivt utrotande av den

smittsamma kastningen.

Liknande synpunkter lia framförts av förvaltningsutskottet hos hushållningssällskapet

i Hallands län.

Länsveterinären i Kalmar län anser, att bekämpandet av smittsam kastning

och tuberkulos hos nötkreatur borde samordnas i sådana besättningar,

där båda sjukdomarna vore allmänna.

I några yttranden har förordats kollektiv anslutning till bekämpandet.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Därom har förvaltningsutskottet hos Älvsborgs läns södra hushållningssällskap

anfört.

Förvaltningsutskottet anser, att föreskrift bör lämnas därom att djurinnehavare

helst böra ansluta sig kollektivt, genom sina olika föreningar, t. ex.

såsom det skett inom Älvsborgs läns södra hushållningssällskaps verksamhetsområde,

genom mejeriföreningarna. Denna anslutning kollektivt genom mejeriföreningarna

har nämligen visat sig vara mycket praktisk. Djurägarnas

inställning till kastsjukebekämpandet är i allmänhet sådan, att de anse kampen

hopplös, om icke samtliga besättningar deltaga. Enär de flesta djurägare

numera leverera mjölk till mejeri, är en anslutning genom mejeriföreningarna

effektiv. De som ej lämna mjölk till mejeri komma därvid med automatiskt

genom bl. a. bestämmelsen att tjurarna, vilka som regel ägas av mejerileverantörer,

ej utlånas annat än till undersökta djui\

I ett stort antal yttranden bär föreslagits, att friförklaring av besättning

skulle utfärdas utan föregående ansökning av djurägaren.

Enligt länsveterinären i Gotlands län borde uttrycklig föreskrift införas

därom att inköp av nötkreatur till besättning ansluten till statsunderstött

kastsjukebekämpande endast skulle få äga rum från liknande besättning eller

från kastsjukefritt område.

Avelsföreningen för svensk röd och vit boskap har föreslagit, att vid ett

decentraliserat bekämpande uppgifter angående smittsam kastning, åtminstone

för avelsbesättningar av svensk röd och vit boskap, skulle sammanföras

hos medicinalstyrelsen så att den medverkan till bekämpandet av sjukdomen

som föreningen kunde lämna ej äventyrades.

Vad angår den föreslagna nämnden eller styrelsen hos hushållningssällskapen

för inseende över kastsjukebekämpandet har i

flera yttranden luniér strukits behovet av en sådan anordning. Beträffande

sammansättningen av nämnden eller styrelsen ha flera länsveterinärer och

några förvaltningsutskott samt svenska veterinärläkare/öreningen framhållit

som önskvärt, att länsveterinären vore självskriven ledamot i nämnden eller

.styrelsen. Då länsveterinären vore ansvarig för bekämpandet av de smittsamma

husdjurssjukdomarna överhuvud taget inom det av honom företrädda

området, syntes hans medverkan vid kastsjukebekämpandet både naturligt

och nödvändigt. Länsveterinärens medverkan vore också betingad av intresset

att underlätta samarbetet mellan hushållningssällskapens veterinärer och

övriga veterinärer, som deltoge i arbetet med kastsjukebekämpandet.

Länsveterinären i Kristianstads län har föreslagit, att antalet ledamöter i

nämnden eller styrelsen bestämdes till fem. Enligt förvaltningsutskottet hos

hushållningssällskapet i Kopparbergs län syntes det för åstadkommande av

enhetlig benämning inom samtliga hushållningssällskap lämpligt, att beträffande

den föreslagna nämnden eller styrelsen endast finge begagnas uttrycket

nämnd.

Frågan om statsbidraget till bekämpandet har berörts i några yttranden.

Statskontoret har erinrat, att de avgifter, som skulle upptagas för under
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

K impi. Maj:ts proposition nr 212.

29

sökningar vid hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska laboratorier,

enligt styrelsernas tidigare uttalanden borde täcka omkostnaderna. Verksamheten

vid laboratorierna hade sålunda avsetts alt i stort sett bliva självförsörjande.

Ämbetsverket har vidare härom anfört i huvudsak följande.

Det framlagda förslaget torde icke kunna anses realisera önskemålet, att

kostnaderna åtminstone i stort sett skola täckas genom djurägaravgifter.

Ehuru anslutningen till bekämpandet under nästa budgetår beräknas endast

till 40,000 djur i hela landet och laboratorieundersökningar skulle utföras

allenast vid två hushållningssällskap, skulle likväl statens merutgifter bliva

icke mindre än 103,000 kronor. När verksamheten erhållit full omfattning,

skulle givetvis statsbidraget komma att uppgå till mångdubbla beloppet. Utan

att vilja förringa betydelsen ur folkförsörjningssynpunkt av kastsjukans effektiva

bekämpande måste dock statskontoret framhålla, att vidtagandet av

erforderliga åtgärder i detta syfte främst torde få anses vara ett de privata

djurägarnas intresse. Då en höjning av de till hushållningssällskapen utgående

avgifterna efter det att verksamheten kommit i gång kunde komma att

möta vissa invändningar, synes det ofrånkomligt, att dessa avgifter redan

från början fastställas till sådana belopp, att sällskapens utgifter för ändamålet

blivit fullt täckta. På grund härav torde en procentuellt sett tämligen

betydande höjning böra vidtagas av de i betänkandet angivna avgifterna till

hushållningssällskapen. Statskontoret vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten

dels därvid, att den ersättning, som av djurägare erlägges för

klinisk tuberkuloskontroll, är avsevärt större än de av styrelserna förordade

avgiftsbeloppen för kastsjukebekämpandet, dels ock vid den omständigheten,

att djurägare enligt förslaget icke skulle vara skyldig utgiva inställelsearvode

eller reseersättning till veterinär, som verkställde blodprovstagning.

Statens ekonomiska insats i kampen mot ifrågavarande sjukdom skulle,

även om bidragen till hushållningssällskapen bortfölle, bliva av betydande

omfattning. Förutom kostnaderna för den av medicinalstyrelsen och statens

veterinärbakteriologiska anstalt omhänderhavda centrala ledningen och diagnostiseringen

skulle staten ha att utgiva gottgörelse till djurägarna för nedslaktade

djur. Då denna gottgörelse enligt betänkandet skulle utgå med 50

kronor för varje djur i åldern 6 månader—1 år och med 100 kronor för djur,

vars ålder överstege 1 år, lära, efterhand som bekämpandet utvidgas, kostnaderna

för detta ändamål komma att stiga till avsevärda belopp. Framhållas

må även, att staten från och med budgetåret 1942/43 utbetalar fasta organisationsbidrag

till hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska laboratorier

— sammanlagt 96,000 kronor örn året — vilka bidrag tillkommit för att

möjliggöra en allmän bakteriologisk verksamhet vid ifrågavarande anstalter.

Nu angivna ekonomiska prestationer anser statskontoret helt motsvara vad

som rimligen kan begäras av statsverket.

Statens veterinärbaldcriologiska anstalts nämnd har framhållit, att grunderna

för statsbidraget borde bestämmas av Kungl. Majit och riksdagen och

alltså icke såsom i betänkandet angivits av medicinalstyrelsen. Den ifrågasatta

storleken av bidraget till laboratoriearbetet, 1 krona 50 öre för blodprovsundersökning,

syntes vara väl högt beräknad. Kostnaderna för proven

vid provinslaboratorierna behövde icke bliva så höga som beräknats i synnerhet

som lokaler och personal åtminstone till stor del redan torde finnas

disponibla samt en stor del av den för tuberkulosbekämpandet använda

apparaturen torde kunna användas jämväl för kastsjukebekämpandet. Nämn
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. May.ts proposition nr 212.

den har ansett, att en närmare utredning för beräkning av ifrågavarande undersökningskostnader

vore erforderlig. I detta sammanhang har nämnden

framhållit, att en utredning om nämnda kostnader jämväl syntes höra omfatta

kostnaderna för viss kastsjukediagnostik å mjölkprov, som visat sig

vara av stort värde för bekämpandet. De serologiska undersökningar, som

här åsyftades, behövde ej nödvändigtvis utföras å eif laboratorium utan kunde

ofta verkställas å ett mejeri. Kostnaderna torde därför bliva mycket låga.

Förvaltningsutskottet hos hushållningssällskapet i Örebro län framhåller,

att en förutsättning för att arbetet skulle kunna bedrivas av hushållningssällskapen

vore, att utgifterna för verksamheten täcktes av inkomsterna. Det förefölle

förvaltningsutskottet, som om utgifterna för små besättningar knappast

skulle täckas av motsvarande inkomster enligt förslaget. Förvaltningsutskottet

förordade därför högre anslag. Därest laboratorieverksamhet skulle

upptagas i Örebro län, erfordrades ett särskilt organisationsbidrag för laboratoriets

iordningställande.

Riksräkenskapsverket har framhållit.

Enligt förslaget skall hushållningssällskap, som bedriver bekämpande av

hästsjuka, årligen äga åtnjuta bidrag av statsmedel med belopp, som fastställes

av Kungl. Majit. Vidare skall hushållningssällskap, som å eget laboratorium

utför diagnostiska undersökningar, åtnjuta ersättning av statsmedel

efter taxa, som medicinalstyrelsen bestämmer. För bedömande av med vilka

belopp nämnda bidrag och ersättning böra utgå torde det vara erforderligt,

att de hushållningssällskap, som bedriva bekämpande av hästsjuka, årligen

lämna redogörelse för det ekonomiska resultatet av sällskapens verksamhet

å ifrågavarande område. Det synes därför riksräkenskapsverket lämpligt, att

föreskrift lämnas därom, att hushållningssällskap, som bedriver bekämpande

av hästsjuka, skall vara skyldigt att till medicinalstyrelsen för varje år

avgiva redogörelse för sällskapets inkomster och utgifter i samband med bekämpandet.

Vidkommande djur äga inas avgifter för bekämpandet har från

flera håll anmärkts, att det föreslagna systemet med fyra olika slag av ersättningar

icke vore lämpligt. Sålunda har länsveterinären i Kopparbergs län

anfört, att det bleve svårt att förklara för djurägarna skillnaden mellan de

olika avgifterna. Ett dylikt system skulle säkerligen lätt medföra missnöje.

Mer än två kategorier avgifter, hela och halva, borde därför icke förekomma.

Även friförklarade besättningar, som kvarstode i bekämpandet, ådroge organisationerna

kostnader, som måste ersättas.

I flera yttranden har framhållits såsom olämpligt att medgiva en lägre avgift

för besättningar, som vore anslutna till klinisk tuberkuloskontroll. I sådant

fall skulle avgiften för dessa besättningar komma att öka, örn besättningen

efter slutfört tuberkulosbekämpande överginge till statlig kontroll med

tuberkulin.

Förvaltningsutskottet hos hushållningssällskapet i Hallands län har anfört.

Förvaltningsutskottet ställer sig både av principiella och praktiska skäl

avvisande till att ansluten friförklarad besättning ej skulle erlägga avgift de

år prov ej tagas. Ett medlemskap i ett bekämpande förutsätter ömsesidiga

skyldigheter och kontrollen torde bäst uppehållas om årliga avgifter uttagas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 212.

Kastningen är till sin natur oberäknelig och en ständig vaksamhet från alla

sidor är av nöden. För anslutna och friförklarade besättningar torde sällskapet

äga ett visst ansvar, som förutsätter en fortlöpande kontroll ävensom

rätt att vid minsta misstanke — oberoende av föreskrivna intervaller — företaga

undersökningar. Såvitt sällskapet nu kan se torde 50 öre per djur årligen

kunna anses skäligt, vilket dock ej bör hindra att denna summa senare nedsättes,

örn så visar sig möjligt.

Sällskapet anser ej heller att för anslutna smittade besättningar en uppdelning

av avgiftens storlek, efter det stadium i vilket sjukdomen befinner

sig, är riktig. För räkenskapsföringen är en sådan differentiering ingalunda

lätt att genomföra. Gränsen mellan den akuta formen med den föreslagna

billigare årsavgiften och den kroniska med den högre belastningen är inte

alltid möjlig alt exakt angiva, och olika tolkningar av reglerna med därav

följande klagomål äro inte uteslutna. Sällskapet anser därför, att en enhetlig

årsavgift för samtliga infekterade besättningar bör utgå och avgiften fastställas

till 1 krona 50 öre per år.

I fråga örn den föreslagna ersättningen till hushållningssällskapens laboratorier

för blodprovsundersökningar har sällskapet intet att anmärka annat

än att efterbördsproven som ofta kräva tidsödande arbete även böra ersättas

med 1 krona 50 öre.

Förvaltningsutskottet hos Älvsborgs låns södra hushållningssällskap har

uttalat följande.

De i betänkandet angivna grunderna för fastställande av de anslutna djurägarnas

avgifter själas förvaltningsutskottet onödigt komplicerade. Det förefaller

utskottet lämpligare, att den årliga avgiften per djur över ett års ålder

sättes lika för alla deltagare oavsett vilka åtgärder beträffande kastningsbekämpandet,

som vidtagas i besättningarna. Avgiften bör enligt utskottets

mening uttagas så, att om möjligt alla djurägare bidraga till kostnaderna för

bekämpandet på de smittade gårdarna. Inom Älvsborgs läns södra hushållningssällskaps

förvaltningsområde har detta problem lösts så att djurägarna

ansluta sig kollektivt genom sina mejeriföreningar. Mejeriföreningen får sedan

svara inför hushållningssällskapet för kostnaderna med ett årligt belopp

av högst en krona per blodprov, beräknat efter det antal som tages vid den

första orienterande undersökningen, eller om den orienterande undersökningen

göres medelst samlingsmjölkprov, högst en krona för varje djur över

ett års ålder i till mejeriet mjölklevererande besättning. Första året har denna

en-krona åtgått för täckande av undersökningskostnaderna. Genom att

inom området finnas relativt få kastsjukesmittade besättningar har hushållningssällskapet

erhållit medicinalstyrelsens medgivande till att, sedan den

första orienterande undersökningen verkställts, förnyade blodprovsundersökningar

tillsvidare ej behöva företagas i det slöra flertalet friska besättningar.

Undersökningar och övriga åtgärder koncentreras i stället på de smittade

besättningarna och besättningar i deras närhet. Kostnaderna för de kommande

årens undersökningar och kampåtgärder bli därigenom avsevärt lägre, då

de, som ovan angivits, beräknas fördelade på samtliga mejerileverantörer.

Genom detta arrangemang få ägarna tili de friska besättningarna bidraga till

kostnaderna för bekämpandet av sjukdomen på de smittade gårdarna, vilket

får anses rättvist med hänsyn till att smittofaran härigenom minskas. De icke

mejerilcvercrande besättningarna betala för sin första orienterande undersökning

2 kronor per prov, och skulle en sådan besättning befinnas vara smittad,

få kostnaderna för de kommande undersökningarna inräknas i mejeriföreningens

avgifter.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 212-

Några förvaltningsutskott förmena, att djurägarnas avgifter liksom vid

klinisk tuberkuloskonlroll borde fastställas av vederbörande hushållningssällskap

samt underställas medicinalstyrelsen för godkännande.

Enligt länsveterinären i Hallands län syntes avgifterna vid kollektiv anslutning

till bekämpandet böra bestämmas till ett lägre belopp än den avgift

som eljest utginge.

Förvaltningsutskottet hos hushållningssällskapet i Malmöhus län har betonat

nödvändigheten av att djurägarnas avgifter och statsanslaget avpassades

på sådant sätt att sällskapen ej genom det föreslagna bekämpandet

ådroges lika dryga kostnader som vid tuberkuloskampen.

Riksräkenskapsverket har påpekat, att de avgifter, som inflyta till medicinalstyrelsen

från områden, där bekämpandet anordnas av styrelsen, borde

redovisas såsom särskilda uppbördsmedel å anslaget till kastsjukebekämpandet.

Beträffande de föreslagna ersättningarna till veterinärer ha

vissa erinringar framkommit i yttrandena. Sålunda ha flera länsveterinärer

funnit ersättningarna i fråga om blodprovstagning för låga i synnerhet för

mindre och mera avlägset belägna besättningar. Ersättningarna borde i stället

fastställas i enlighet med veterinärtaxan (praktiktaxan). Enligt länsveterinären

och förvaltningsutskottet hos hushållningssällskapet i Hallands län

syntes minsta ersättning för besättning böra utgå med 10 kronor. Däremot har

föreståndaren för tuberkulosbekämpandet i Jönköpings län funnit ersättningarna

ligga i överkant. Han har föreslagit, att ersättning skulle utgå med

en krona för vart och ett av de tio första undersökta djuren i en besättning,

med 75 öre för de tio följande djuren samt med 25 öre för övriga djur. Minsta

arvode skulle dock utgöra fem kronor för besättning. Detta förslag har biträtts

av förvaltningsutskottet hos hushållningssällskapet i Jönköpings lån.

Länsveterinären i Värmlands län har anfört bland annat följande.

Det föreliggande förslagets allmänna genomförande torde sannolikt komma

att gestalta sig sålunda. Medelst mjölkprov uppletas de smittade besättningarna,

vilka sedan med hjälp av blodprov saneras. Det är därvid att antaga,

att i tätare befolkade orter med intensiv kreatursskötsel, t. ex. i södra Skåne,

ganska många besättningar visa sig vara smittade, under det att på andra

håll, exempelvis i Värmland, endast ett fåtal äro infekterade. Då det gäller

att sanera ett område, såsom ett veterinärdistrikt, inom en tätt befolkad och

svårt genomsmittad trakt, kan veterinären företaga en hel del blodprovstagningar

i ett sammanhang. Han har kanske möjlighet att inom 10 å 15

kilometers rayon hålla på med att dag efter dag taga blodprov på flera gårdar

varje dag. För sådana förrättningar är den föreslagna normen för ersättningar

lämplig, och kastsjukebekämpandet kan här bliva effektivt.

Helt annorlunda ställer sig saken i ett glesare befolkat område med ett

fåtal smittohärdar och i regel små besättningar. Här har veterinären sällan

möjlighet att taga blodprov på flera gårdar under samma dag, och om detta

i undantagsfall kan ske, äro avstånden även mellan gårdarna stora och dessa

ofta belägna långt från veterinärens stationsort. Som relativt gynnsamt fall

kan antagas, att han på samma dag kan taga prov på två gårdar med vardera

tio vuxna nötkreatur, den ena belägen 20 kilometer från stationsorten och

den andra snett på hemvägen, så att avståndet från den första gården är 10

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

33

och från veterinärens stationsort 15 kilometer. Veterinärens sammanlagda

ersättning för båda förrättningarna blir 20 kronor. Men skjutskostnaden med

egen bil utgör i detta fallet 18 kronor, varför det sammanlagda arvodet för

hela förrättningen blir 2 kronor. Om i stället för den egna bilen hyrbil hade

anlitats hade kostnaden för skjutsen blivit avsevärt högre och dessutom väntepengar

måst utbetalas, varför det hela resulterat i en direkt förlust för veterinären.

Betänkandet förutsätter, att blodprovstagningarna i regel skola ske i samband

med andra förrättningar. Oftast kan väl så ske, men just på de orter,

som ligga avlägset och där sällan veterinär anlitas, kan det dröja åratal mellan

varje sjukbesök. När i alla fall något sådant skall ske blir det antingen

vid sådan tid på dygnet, att blodprov helt enkelt icke kunna förekomma, eller

också har ryktet örn veterinärbesöket spritt sig i bygden, så att veterinären

får full sysselsättning, kanske hela dagen, och icke hinner med att taga

några blodprov.

Följden av den föreslagna taxan måste bliva, att de avlägsnare härdarnas

sanerande blir problematiskt. Enda rättvisa normen är, att veterinären liksom

vid tuberkulinförrättningarna blir berättigad till skjutsersättning, varjämte

inställelse- och förrättningsarvode bör utgå. Om ett kastningsbekämpande

skall kunna bli effektivt och påräkna veterinärernas allmänna och

intresserade medverkan måste dessa få en känsla av att ersättningen at dem

grundas något så när på rättvisa, så att icke det mera betungande arbetet i

glest bebyggda trakter blir sämst eller rent av icke alls betalt.

Några länsveterinärer anse, att ersättning för ympning av kalvar icke

borde utgå efter överenskommelse mellan hushållningssällskapen och veterinärerna

utan enligt föreskrivna grunder, lämpligen veterinärtaxan (praktiktaxan)

.

De föreslagna bestämmelserna örn nedslaktning av smittade

djur ha föranlett erinran i några yttranden. Sålunda anser länsveterinären

i Gotlands län, att uppskov med nedslaktning icke borde kunna meddelas.

Enligt hans mening syntes det ur kontrollsynpunkt nödvändigt, att djur, som

skulle nedslaktas, åsattes särskilt märke.

Den föreslagna ersättningen för nedslå k tade djur betecknas

i flera yttranden såsom för låg. Förvaltningsutskottet hos hushållningssällskapet

i Hallands län förmenar sålunda, att ersättning borde utgå med 100

kronor för djur i åldern sex månader — två år samt med 200 kronor för

djur över två års ålder. Även med en kompensation av denna omfattning

innebure nedslaktningsproceduren en för djurägaren mycket kännbar uppoffring.

Enligt vad som från flera håll framhållits borde pristillägg utgå

för mjölk härrörande från friförklarade besättningar. Det har därvid erinrats

om den framträdande betydelse för tuberkulosbekämpandet mjölkpristilläggen

haft.

Den föreslagna indelningen av landet i olika områden alltefter

den smittsamma kastningens utbredning samt införande av spärrgränser

bar lämnats utan erinran i yttrandena.

Ilihnnrj till riksdagens protokoll 19A3. 1 sami. Nr 212.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Länsveterinären i Göteborgs län har ansett att möjligheter till tvångsanslutning

av kreatursbesättningar till det statliga bekämpandet borde förefinnas

inom kastsjukeskyddat område.

I några yttranden har framhållits, att antalet friförklarade besättningar

vore så litet att det under en övergångstid bleve nödvändigt att tillåta införsel

till kastsjukefria och kastsjukesmittade områden även av andra djur

än som härrörde från friförklarade besättningar.

Beträffande indelningen i olika områden och spärrgränsernas dragande lia

flera önskemål uttalats. Sålunda anser förvaltningsutskottet hos hushållningssällskapet

i Norrbottens län, att spärrgränsen med hänsyn till kastsjukesmittans

utbredning i Jämtlands, Västernorrlands, Gävleborgs och Kopparbergs

län till att börja med borde sammanfalla med Västerbottens läns sydgräns.

Förvaltningsutskottet hos hushållningssällskapet i Gotlands län och länsveterinären

i samma län förmena, att detta län omedelbart borde hänföras

till kastsjukefritt område. Motsvarande yrkanden beträffande Göteborgs och

Bohus län samt Västernorrlands län ha framställts av länsveterinären i Göteborgs

och Bohus län samt förvaltningsutskottet hos hushållningssällskapet i

Västernorrlands län. Däremot förmenar länsveterinären i Västernorrlands

län, att detta län borde hänföras till kastsjukeskyddat område. Förvaltningsutskottet

hos hushållningssällskapet i Jämtlands län och länsveterinären i

samma län anse, att sistnämnda län skulle hänföras till kastsjukeskyddat

område. För Stockholms, örebro och Gävleborgs läns vidkommande ha motsvarande

yrkanden framställts av förvaltningsutskotten hos hushållningssällskapen

i Stockholms län och stad samt Gävleborgs län ävensom av länsveterinärerna

i örebro och Gävleborgs län.

Behovet av ifrågavarande införselreglering beträffande särskilt Norrlandslänen

har vitsordats av flera länsveterinärer i dessa län.

Beträffande ordnandet av den centrala ledningen har i flera yttranden

den av professor Lagerlöf uttalade särskilda meningen tillstyrkts.

Statens veterinärbakteriologiska anstalts nämnd har yttrat.

I betänkandet har föreslagits att — i avvaktan på medicinalstyrelseutredningens

förslag — anstaltens avdelningsföreståndare vid kastsjukelaboratoriet

skulle under kastsjukekonsulentens bortovaro åläggas att vara föredragande

i ärenden angående bekämpandet ävensom besvara telefonförfrågningar

och dylikt. Då konsulenten torde komma att under första åren vistas på

tjänsteresor större delen av sin arbetstid, skulle den ifrågasatta organisationen

komma att innebära, att anstaltens kastsjukeavdelning komme att berövas

ej blott den nuvarande konsulenten, som mer än halva arbetstiden tjänstgör

såsom assistent på avdelningen, utan även till stor del jämväl avdelningsföreståndaren.

En sådan arbetsorganisation torde icke vara möjlig att genomföra,

såvida avdelningen skall kunna utföra på den ankommande göromål,

i all synnerhet som arbetet därstädes förväntas öka avsevärt så snart

decentraliseringen genomförts. Nämnden finner därför att det bör övervägas,

huruvida icke i samband med kastsjukekonsulentens överflyttande från och

med den 1 januari 1944 till medicinalstyrelsen någon befattningshavare på

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

35

styrelsens stat skulle kunna åläggas att under konsulentens bortovaro vara

föredragande samt i övrigt handlägga därunder uppkommande frågor rörande

bekämpandet.

Såväl statskontoret som riksräkenskapsverket ha avstyrkt förslaget, att

kastsjukekonsulentens reseersättningar skola utgå från anslaget till kastsjukebekämpandet.

Att förslaget saknar bestämmelser om livdjurs handel har påtalats

i flera yttranden. Särskilt för kreatursauktioner har det ansetts erforderligt

med bestämmelser, som förbjöde försäljning av djur under beteckning

av kastsjukefrihet utan att vederbörlig undersökning av djuren ägt rum. Enligt

länsveterinären i Uppsala län borde livdjursförsäljningarna inom kastsjukefria

och kastsjukeskyddade områden försiggå under likartade betingelser

som de vilka gällde enligt förordningen angående bekämpande av tuberkulos

hos nötkreatur. I flera yttranden har framhålilts, att ett stort antal

upptäckta smitthärdar visat sig härröra från djurhandeln.

Vid igångsättandet år 1938 med statens stöd av bekämpandet av den smittsamma

kastningen hos nötkreatur förutsattes att detta till en början icke

skulle bliva av större omfattning. Anledningen härtill var dels att erfarenhet

då saknades huru bekämpandet borde bedrivas och dels att djurägarna

då i stor omfattning ännu vore engagerade i kampen mot kreaturstuberkulosen.

Under den tid kampen mot den smittsamma kastningen nu pågått

har en viss överblick över sjukdomens utbredning i landet vunnits och

en organisation för bekämpandet uppbyggts såväl centralt inom medicinalstyrelsen

och statens veterinärbakteriologiska anstalt som ock i viss omfattning

ute i landet. Genom den veterinärmedicinska vetenskapens landvinningar

på ifrågavarande område ha nu även bättre medel erhållits för både

sjukdomens bekämpande och uppspårande. Sålunda föreligger numera möjlighet

att genom ympning av kalvarna göra dessa immuna mot sjukdomen

eller i vart fall i hög grad begränsa sjukdomens skadliga verkningar. Genom

de förut omförmälda mjölkproven har man erhållit ett billigt och lätthanterligt

medel att i varje fall i stort snabbt kartlägga sjukdomens förekomst.

Sedan numera kampen mot nötkreaturstuberkulosen framskridit så långt

att arbetet därmed på många håll i landet kunnat begränsas eller helt avslutas,

synes tiden vara inne att upptaga frågan om en intensifiering av bekämpandet

av den andra svåra och förödande husdjurssjukdomen, smittsam

kastning hos nötkreaturen, vilken sjukdom årligen torde åsamka det

svenska lantbruket lika betydande förluster som kreaturstuberkulosen medförde

då denna hade sin största utbredning. I och med att tuberkulosbekämpandet

börjat inskränkas, ha de veterinära krafter, som deltagit i delta, frigjorts

för andra uppgifter, varjämte arbetet vid de laboratorier ute i landet

som varit helt upptagna i kampen mot tuberkulosen blivit så begränsat, att

möjligheter finnas för deras utnyttjande för andra ändamål. Såsom medicinalstyrelsen

och lantbruksstyrelsen i sitt betänkande framhållit tala förutom

Före
draganden.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

nyssberörda omständighet även andra vägande skäl för att kampen mot den

smittsamma kastningen nu utvidgas. Sjukdomen, som för en del år sedan

hade en stark slagkraft och stor virulens, befinner sig för närvarande inom

stora områden av landet i en latent, kronisk form. Sjukdomen är således just

nu i stor utsträckning i det stadium då den med framgång kan bekämpas.

Möjligheter torde därför föreligga att utan alltför omfattande och kostsamma

åtgärder utrota densamma inom stora delar av landet. Ett dröjsmål är

sannolikt förenat med läsk för att sjukdomen ånyo skall blossa upp i akut

form och därefter vinna ytterligare utbredning inom landet. I flera andra

länder har sjukdomen med framgång bekämpats enligt de metoder som under

fem år tillämpats i Sverige. Sålunda anses sjukdomen numera vara så

gott som utrotad i Norge. Även i Danmark har kampen mot sjukdomen intensifierats,

vilket medfört en stark nedgång i sjukdomsfrekvensen.

I nuvarande statsfinansiella läge kan det givetvis ingiva betänkligheter att

intensifiera kampen mot ifrågavarande sjukdom, vilket torde komma att

medföra vissa ökade kostnader för statsverket. Emellertid vill jag framhålla

att kastsjukebekämpandet av flera orsaker icke ens tillnärmelsevis torde

komma att draga lika stora kostnader som tuberkulosbekämpandet. Vid

kastsjukebekämpande lärer nämligen utslagning av djur i samma omfattning

som vid tuberkulosbekämpandet icke behöva förekomma. Härjämte bliva

kostnaderna för kontrollen över besättningarnas hälsotillstånd avsevärt

lägre i fråga om smittsam kastning. Storleken av utgifterna för bekämpandet

sammanhänger givetvis även med omfattningen av åtgärderna. Tills vidare

torde viss återhållsamhet härvidlag böra iakttagas.

Med hänsyn till det anförda finner jag mig böra biträda medicinalstyrelsens

och lantbruksstyrelsen i nära nog samtliga yttranden tillstyrkta förslag

att en viss intensifiering kommer till stånd i fråga örn bekämpandet av

den smittsamma kastningen hos nötkreatur.

Medicinalstyrelsens och lantbruksstyrelsens förslag innebär bland annat en

decentralisering av kastsjukebekämpandet från medicinalstyrelsen och statens

veterinärbakteriologiska anstalt till hushållningssällskapen och dessas

veterinärbakteriologiska laboratorier. Härvid följas i stort sett samma linjer

som tillämpats vid bekämpandet av nötkreaturstuberkulosen. Givet är att

vid medverkan av hushållningssällskapen en bättre anslutning till bekämpandet

kan ernås ute bland kreatursägarna än då detta ledes centralt

från medicinalstyrelsen. Hushållningssällskapen äga ju större förutsättningar

att komma i kontakt med djurägarna och intressera dem för sjukdomens

utrotande i kreatursbesättningarna. Redan vid det statsunderstödda

bekämpandets igångsättande framstod det klart, att en decentralisering av

detsamma skulle bliva nödvändig, om en större anslutning från djurägarnas

sida skulle komma till stånd. Liksom beträffande bekämpandet av nötkreaturstuberkulosen

måste nämligen de statliga åtgärderna mot den smittsamma

kastningen, åtminstone inom sådana områden där sjukdomen är mera

spridd, främst grundas på djurägarnas frivilliga medverkan. Genom decentraliseringen

vinnes även möjlighej att utnyttja de veterinärer, som förut

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

37

varit syselsatta med tuberkuloskampen och som äga en ingående kännedom

örn förhållandena i de olika länens kreatursbestånd. Härigenom kan såsom

förut antytts jämväl en vidgad sysselsättning givas åt hushållningssällskapens

laboratorier, vilkas kapacitet eljest icke skulle kunna utnyttjas till

fullo. Till en början synes den nu förordade decentraliseringen av kastsjukebekämpandet

böra genomföras inom områden, där kampen mot nötkreaturstuberkulosen

börjat inskränkas och där bekämpandet av den smittsamma

kastningen kan ske med utsikt till framgång utan alltför stora kostnader.

Ehuru ett utvidgat sjukdomsbekämpande enligt mitt förmenande sålunda

bör komma till stånd, anser jag likväl såsom förut berörts påkallat, att en

viss försiktighet härvid iakttages. Veterinärerna hos hushållningssällskapen

torde ännu icke äga den erfarenhet på nu ifrågavarande område att de kunna

motsvara de fordringar, som skulle ställas på dem vid en alltför hastig ansvällning

av kastsjukebekämpandet. På sina håll ute i landet pågår även

alltjämt tuberkulosbekämpandet i icke ringa omfattning. I likhet med ämbetsverken

finner jag därför, att bekämpandet för närvarande icke bör erhålla

den stimulans, som skulle ligga i införande av bestämmelser om obligatoriskt

pristillägg för mjölk från kastsjukefria kreatursbesättningar på sätt

som gäller för mjölk från besättningar anslutna till det statliga tuberkulosbekämpandet.

Hinder bör emellertid icke möta, att mejerierna själva inom

sådana områden, där ett mera omfattande kastsjukebekämpande med framgång

synes kunna komma till stånd, frivilligt införa sådana pristillägg.

Av särskild betydelse för hindrandet av smittspridning är en reglering av

handeln med livdjur. I sådant syfte har genom förordningen angående bekämpande

av tuberkulos hos nötkreatur vid straffansvar förbjudits att överlåta

nötkreatur under beteckningen tuberkulosfritt eller annan beteckning,

som giver sken av att djuret är fritt från nämnda sjukdom, med mindre djuret

uppfyller vissa, i förordningen närmare angivna villkor. Vid tillkomsten

av denna bestämmelse förutsattes, att motsvarande regel avseende frihet

från smittsam kastning i sinom tid skulle införas. I flera yttranden har också

efterlysts bestämmelser till skydd mot smittspridning genom handeln med

livdjur och särskilt genom försäljning å auktioner. En förutsättning för införande

av sådana föreskrifter är dock enligt mitt förmenande, att anslutningen

till ett ordnat bekämpande av den smittsamma kastningen blivit betydligt

mera omfattande än för närvarande. I betraktande härav anser jag

mig icke nu böra tillstyrka införandet av särskilda bestämmelser i berört

syfte. Jag förutsätter dock, att frågan örn sådana bestämmelser upptages till

förnyat övervägande, så snart anslutningen till bekämpandet blivit mera

allmän.

Efter alt sålunda lia redogjort för min principiella ståndpunkt till den nu

föreliggande frågan torde jag få övergå till att lämna en redogörelse för de

riktlinjer enligt vilka det utvidgade bekämpandet av den smittsamma kastningen

enligt min mening bör ske.

I anslutning till vad styrelserna föreslagit bör landet beträffande åtgärder

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

mot kastningen indelas i olika områden. Sådant område, där sjukdomen endast

har ringa utbredning, torde böra benämnas kastsjukeskyddat område.

Förekommer sjukdomen icke inom visst område eller har den där allenast

synnerligen ringa utbredning, bör området benämnas kastsjukefritt område.

Det lärer få ankomma på Kungl. Majit att träffa avgörande i fråga om vilka

delar av landet som böra hänföras till kastsjukeskyddade och kastsjukefria

områden.

Bekämpandet inom område, som icke hänförts till kastsjukefritt, torde

i anslutning till vad förut förordats böra anordnas antingen av medicinalstyrelsen

eller av hushållningssällskap. Det synes böra ankomma på medicinalstyrelsen

att bestämma i vilken utsträckning bekämpandet skall handhas

av hushållningssällskap. Såsom förutsättning för sådan decentralisering, i

vad avser blodprovsundersökning, bör gälla, att vederbörande hushållningssällskaps

laboratorium kan godkännas för ändamålet samt att den veterinär

föreståndaren för laboratoriet förvärvat erforderlig kompetens. Såsom i förslaget

förordats bör möjlighet föreligga att förordna att bekämpandet inom

ett hushållningssällskaps område skall kunna ledas av annat hushållningssällskap.

Sistnämnda anordning torde emellertid endast böra vidtagas, där

ett förbilligande av bekämpandet kan vinnas eller så finnes påkallat av andra

praktiska skäl.

Enligt min mening är det av särskild vikt, att vid bekämpandet sådana

åtgärder vidtagas som äro av betydelse för att bevara hittills uppnådda framsteg.

De friska besättningarna måste skyddas från smitta. En förutsättning

härför är givetvis, att sjukdomshärdarna uppspåras och isoleras, till dess

åtgärder för sjukdomens utrotande inom de smittade besättningarna kunna

vidtagas. Som jag förut berört äger man numera genom den serologiska

mjölkmetoden möjlighet att både snabbt och billigt kunna genomföra omfattande

orienterande undersökningar. Dessa undersökningar förutsätta inga

veterinärbesök å de olika gårdarna. Det är tillräckligt att samlingsmjölkprov

från olika besättningar genom mejerierna eller av djurägarna själva tillhandahållas

för serologisk undersökning. En sådan undersökning kräver ej heller

någon större laboratorieutrustning och kan därför äga rum jämväl utanför

de nu inrättade veterinärbakteriologiska laboratorierna. Jag förutsätter,

att denna diagnostiska metod under det fortsatta arbetet mot den smittsamma

kastningen kommer att användas i den utsträckning, som finnes lämpligt.

Medicinalstyrelsen bör äga behörighet att, när så anses erforderligt, förordna

om orienterande mjölkprovsundersökningar på statens bekostnad för lämpliga

sammanhängande områden, t. ex. mejerikretsar. Som jag redan nämnt

bliva kostnaderna för sådana undersökningar relativt obetydliga. Medicinalstyrelsen

må kunna förklara veterinär kompetent att verkställa dylika undersökningar

även om han icke eljest skulle kunna anses äga tillräckliga kvalifikationer

i fråga om övriga åtgärder i samband med kastsjukebekämpandet.

I orienterande syfte företagas redan för närvarande å statens bekostnad

blodprovsundersökningar å samtliga slaktdjur vid vissa kontrollslakterier

inom sådana områden där sjukdomen är mera sällsynt förekommande.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

39

Dessa undersökningar, som ej heller föranleda några större kostnader, äro

av stor betydelse för att uppspåra sjukdomshärdar. Medicinalstyrelsen bör

därför alltjämt äga möjlighet att förordna om sådana blodprovsundersökningar.

Det frivilliga bekämpandet av kastningen torde i stort sett böra anordnas

enligt följande riktlinjer. Djurägare som önskar ansluta sin nötkreatursbesättning

till statsunderstött kastsjukebekämpande bör, liksom beträffande

klinisk tuberkuloskontroll, avgiva särskild förbindelse att under minst två år

bekämpa sjukdomen samt erlägga därför fastställd avgift. Förbindelsen torde

böra förlängas på ett år i sänder, därest den icke uppsäges ett år före utgången

av dess giltighetstid. I motsats till vad som gäller för närvarande bör det

stå öppet för varje djurägare som så önskar att utan särskilt medgivande från

medicinalstyrelsen vinna anslutning till bekämpandet för sin besättning. Genom

kalvympningsmetoden äger man nämligen numera möjlighet att med

framgång bekämpa sjukdomen även inom besättning, som är svårt angripen

av densamma. Inom besättning, som är ansluten till bekämpandet, synas

böra företagas blodprovs- och mjölkprovsundersökningar samt ympning av

kalvar i enlighet med föreskrifter av den som anordnar bekämpandet. För

varje besättning bör upprättas en plan för bekämpandets närmare anordnande,

därvid särskild hänsyn givetvis bör tagas till sjukdomens beskaffenhet

och andra föreliggande förhållanden. Liksom hittills bör djurägare, vilkens

besättning är ansluten till bekämpandet, kunna erhålla förklaring att

besättningen tills vidare skall anses fri från smittsam kastning (friförklaring).

I fråga om förutsättningarna för friförklaring torde erforderliga föreskrifter

böra meddelas av medicinalstyrelsen. Såsom föreslagits i vissa yttranden

synes särskild ansökning från djurägarens sida för erhållande av friförklaring

icke vara nödvändig. Friförklaring bör meddelas av medicinalstyrelsen

eller, efter medicinalstyrelsens bemyndigande, av hushållningssällskap

som anordnar kastsjukebekämpande. Inom frilörklarade besättningar

torde djurens hälsotillstånd i största möjliga utsträckning böra kontrolleras

genom återkommande undersökningar av samlingsmjölkprov från besättningen.

När förutsättningarna för friförklaringen ej längre äro för handen,

skall densamma på samma sätt som nu gäller återkallas. Djurägare, som

underlåter att ställa sig till efterrättelse bestämmelserna för bekämpandet,

bör kunna uteslutas från anslutningen därtill. I händelse av sådant beslut torde

han även, liksom vid klinisk tuberkuloskontroll, böra vara skyldig att utgiva

två års avgifter i enlighet med den avgivna förbindelsen. De närmare

detaljföreskrifterna i fråga örn djurägarens skyldigheter beträffande en friförklai-ad

besättning torde böra meddelas av medicinalstyrelsen. Av föreskrifterna

bör framgå, all inköp av djur till friförklarad besättning endast

får avse djur som anses vara fria från smittsam kastning.

Styrelsernas förslag att bekämpande, som anordnas av hushållningssällskap,

skall stå under inseende av en särskild nämnd eller styrelse, som utses

av sällskapets förvaltningsutskott, synes mig ändamålsenligt. Innan statsmakterna

tagit ställning till föreliggande förslag örn omorganisation av hus
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

hållningssällskapen, torde det emellertid böra anstå med utfärdande av direkta

föreskrifter i dylikt hänseende. Jag vill härvid erinra, att det statsunderstödda

kliniska tuberkulosbekämpandet under en följd av år i betydande omfattning

handhafts av hushållningssällskapen utan att statsmakterna funnit anledning

föreskriva, att för detta bekämpande skulle inrättas en särskild styrelse

eller nämnd. Inom flertalet sällskap har detta likväl skett och denna frivilliga

anordning lärer i stort sett ha fungerat på ett tillfredsställande sätt. Vid en

decentralisering av kastsjukebekämpandet till hushållningssällskap synes naturligt,

att detsamma ställes under inseende av sällskapets tuberkulosnämnd,

där sådan finnes inrättad, eller eljest under en särskilt för ändamålet utsedd

nämnd. Länsveterinären bör äga säte och stämma i en dylik nämnd. Likaså

tala starka lämplighetsskäl för att den veterinäre föreståndaren för bekämpandet

inför nämnden får föredraga förekommande ärenden och, därest han

icke inväljes i nämnden, åtminstone äger att till protokollet anteckna en gentemot

nämnden avvikande mening.

Liksom styrelserna förmenar jag, att hushållningssällskap som anordnar

statsunderstött kastsjukebekämpande bör anställa en särskild veterinär att

leda bekämpandet. Beträffande fördelningen av arbetet mellan hushållningssällskapens

veterinärer och övriga inom sällskapens område verksamma veterinärer

torde riktlinjer böra uppdragas av medicinalstyrelsen. Naturligt synes

mig, att hushållningssällskapen därvid skola samarbeta ej endast med

tjänsteveterinärerna utan med samtliga inom deras område verksamma veterinärer.

I sakens natur torde ligga, att en viss ledande uppgift måste lämnas

hushållningssällskapet, som har det ekonomiska ansvaret för bekämpandet.

Vad angår bekämpandet inom kastsjukeskyddat område torde i huvudsak

böra tillämpas de nu för områden, varest sjukdomen icke har mer än

ringa utbredning, gällande särskilda bestämmelser. Det innebär att frivilligt

bekämpande med statsbidrag bör kunna anordnas inom kastsjukeskyddat

område. Styrelserna ha föreslagit, att de för dessa områden gällande reglerna

beträffande nedslaktning av smittade djur skulle på så sätt modifieras att

uppskov med nedslaktning kunde beviljas intill sex månader från sjukdomens

fastställande samt att märkning av djur som avses för nedslaktning icke vidare

skulle behöva förekomma. Jag anser mig på så sätt böra biträda dessa

förslag, att det bör ankomma på medicinalstyrelsen att föreskriva när nedslaktning

skall äga rum och vilken kontroll som därvid skall anordnas.

Inom kastsjukefritt område torde, i anslutning till vad nu gäller enligt kungörelsen

nr 403/1938 med föreskrifter vid tillämpning av epizootilagen å sjukdomen

smittsam kastning hos nötkreatur, epizootilagens bestämmelser böra

tillämpas. Sjukdomen bör alltså inom sådant område bekämpas genom tvingande

regler. Samtliga där påträffade kastsjukesmittade nötkreatur böra nedslaktas.

Dessa regler förutsätta emellertid, att de endast tillämpas inom sådant

område, där sjukdomen har synnerligen ringa utbredning.

De av styrelserna ifrågasatta bestämmelserna om reglering av införseln av

livdjur till kastsjukefria och kastsjukeskyddade områden, vilka icke ha mot
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

41

svårighet i nu gällande föreskrifter, torde vara av särskild betydelse för att

hindra kastsjukesmittans införande till dessa områden. Med hänsyn härtill

kan jag tillstyrka genomförande av förslaget i denna del. De sålunda föreslagna

spärrgränserna böra emellertid som regel dragas så att de sammanfalla

nied motsvarande gränser i fråga om nötkreaturstuberkulosen. I anslutning

till vad som förordats i vissa yttranden torde, åtminstone till dess antalet friförklarade

besättningar avsevärt ökat, böra gälla, att införsel till kastsjukefria

och kastsjukeskyddade områden skall kunna medgivas ej endast för

djur från friförklarade besättningar utan jämväl för djur som eljest kunna

anses vara fria från smittsam kastning. Det lärer fa ankomma pa medicinalstyrelsen

att härutinnan meddela erforderliga föreskrifter.

Den centrala ledningen av bekämpandet bör liksom för närvarande handhas

av medicinalstyrelsen. Viss ändring i dispositionen av medicinalstyrelsens

arbetskrafter i anledning av decentraliseringen av kastsjukebekämpandet

torde i annat sammanhang få anmälas för Kungl. Majit. Här torde endast

böra framhållas, att kastsjukekonsulenten samt ett kanslibiträde, vilka för

närvarande äro uppförda å veterinärbakteriologiska anstaltens stat, från och

med den 1 januari 1944 böra överflyttas å medicinalstyrelsens stat. I propositionen

nr 129 till årets riksdag angående anstaltens omorganisation har redan

förutsatts, att en dylik överflyttning bör komma till stånd. Att, på sätt

styrelserna i nu förevarande betänkande ifrågasatt, för den centrala ledningen

av bekämpandet i viss utsträckning anlita föreståndaren för veterinärbakteriologiska

anstaltens kastsjukelaboratorium, anser jag mig med hänsyn till

arbetsförhållandena vid anstalten icke kunna tillstyrka. Såsom statskontoret

och riksräkenskapsverket framhållit torde reseersättningar för tjänstemän

hos medicinalstyrelsen icke böra belasta anslaget till åtgärder mot smittsam

kastning hos nötkreatur.

I fråga om kostnaderna för bekämpandet kan jag biträda styrelsernas förslag,

att djurägare, vilkas nötkreatursbesättningar äro anslutna till det frivilliga

bekämpandet, skola erlägga en fast årlig avgift. Liksom beträffande den

kliniska tuberkuloskontrollen torde det var lämpligt, att avgifterna fastställas

av den som anordnar bekämpandet, d. v. s. medicinalstyrelsen eller vederbörande

hushållningssällskap. Hushållningssällskapens beslut i förevarande

hänseende synas böra underställas medicinalstyrelsens prövning. I likhet med

vad som framhållits i flera yttranden anser jag det emellertid önskvärt, att

grunderna för dessa avgifter bliva mera enhetliga än som angivits i förslaget.

Enligt mitt förmenande synas åtminstone tills vidare i regel endast två olika

slag av avgifter böra fastställas, nämligen för smittade besättningar och för

friförklarade besättningar. Jämväl avgiften för friförklarade besättningar

synes böra utgå med visst belopp för år och sålunda ej endast under de år

kontroll ägt rum. Sistnämnda avgift bör lämpligen utgå med en fjärdedel

av avgiften för smittade besättningar. Som i några yttranden föreslagits, torde

kunna övervägas att avgifterna bestämmas något lägre, örn kollektiv anslutning

av ett stort antal besättningar, exempelvis genom mejeri, kommer

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

till stånd. Vid bekämpande anordnat av medicinalstyrelsen torde man böra

räkna med att de årliga avgifterna tills vidare böra bestämmas till två kronor

för djur över ett års ålder i smittad besättning och till 50 öre för djur

över ett års ålder i friförklarad besättning. Som riksräkenskapsverket framhållit,

torde avgifter, som inflyta till medicinalstyrelsen, böra redovisas såsom

särskilda uppbördsmedel under anslaget till kastsjukebekämpandet.

Styrelserna ha utgått från att bekämpandet av den smittsamma kastningen

alltjämt bör stödjas genom bidrag från statens sida. För närvarande verkställas

erforderliga laboratorieundersökningar å statens veterinärbakteriologiska

anstalt kostnadsfritt för djurägare, vilkas besättningar äro anslutna till

bekämpandet. I den mån bekämpandet decentraliseras och nämnda undersökningar

komma att utföras vid veterinärbakteriologiska laboratorier, tillhöriga

hushållningssällskapen, finner jag det rimligt, att motsvarande förmån

alltjämt bör tillkomma djurägarna. Ehuru jag alltså icke kan ansluta mig till

statskontorets uppfattning, att särskilt statsbidrag icke borde utgå till hushållningssällskapen

för av dem bedrivet kastsjukebekämpande, förmenar jag

dock, att statens bidrag till ändamålet icke behöver uppgå till fullt så stora

belopp som styrelserna avsett.

Statsbidrag till hushållningssällskapen synes endast böra utgå för smittade

besättningar och kan lämpligen tills vidare bestämmas, på sätt styrelserna

föreslagit, till hälften av vad djurägarna beräknas skola ha att erlägga

eller en krona för år och djur över ett års ålder. Med hänsyn bland

annat till de ringa kostnader, kontrollen över hälsotillståndet i friförklarade

besättningar torde komma att medföra, synes det mig skäligt att dessa kostnader,

med undantag av utgifter för laboratorieundersökningar, helt bestridas

av djurägarna. För att möjliggöra ett bedömande av skäligheten av statsbidragens

storlek bör det, på sätt riksräkenskapsverket anmärkt, åligga hushållningssällskapen

att årligen till medicinalstyrelsen lämna redogörelse för

det ekonomiska resultatet av förevarande verksamhet.

För diagnostiska undersökningar utförda av hushållningssällskap torde

statsbidraget böra bestämmas något lägre än vad styrelserna föreslagit eller

till 1 krona 10 öre för varje utförd blodprovsundersökning samt 1 krona

för varje bakteriologisk undersökning av efterbördsprov, foster m. m. För

utförande av serologisk undersökning av mjölkprov torde böra utgå ett statsbidrag

av 15 öre för prov.

Den av styrelserna föreslagna veterinärtaxan för blodprovstagning i samband

med det frivilliga bekämpandet synes medföra för hög ersättning beträffande

större besättningar. Ersättningen torde därför tills vidare kunna

bestämmas i enlighet med vad som föreslagits i ett yttrande och utgå med 1

krona för vart och ett av de tio första djuren, 75 öre för vart och ett av de

tio följande djuren samt med 25 öre för vart och ett av övriga djur j besättningen.

Beträffande minimiarvodet för besättning synes det kunna ifrågasättas

huruvida detsamma bör fastställas till 5 eller 10 kronor. Såvitt nu kan

bedömas, torde det dock skäligen kunna begränsas på sätt styrelserna föreslagit

till 5 kronor. Dessa arvoden skola jämväl omfatta veterinärens rese
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

43

kostnads- och traktamentsersättning. För ympning av kalvar synes böra utgå

ersättning enligt samma grunder som för blodprovstagning. Den som anordnar

frivilligt kastsjukebekämpande bör kunna träffa särskild uppgörelse

med veterinär beträffande ersättning för såväl tagna blodprov som verkställda

ympningar. För blodprovstagning vid slakteri synes böra utgå ett

arvode om 25 öre för prov. Veterinär, som verkställt serologisk mjölkprovsundersökning,

synes för varje prov böra erhålla en gottgörelse av 15 öre.

Nu utgående statsbidrag för nedslaktade djur torde alltjämt böra bibehållas

oförändrade. De bestämmelser örn skyldighet för den som erhållit sådant

statsbidrag att vid inköp av djur iakttaga särskilda försiktighetsåtgärder,

vilka för närvarande endast gälla för vissa områden, torde dock hädanefter

böra avse samtliga fall då statsbidrag för nedslaktat djur utgått.

Med hänsyn särskilt till de organisatoriska förberedelser, som torde vara

erforderliga för genomförande av den av mig nu föreslagna omläggningen av

kastsjukebekämpandet, synes den nya organisationen icke böra träda i kraft

förrän den 1 januari 1944.

För det decentraliserade bekämpandet torde alltså endast böra beräknas

kostnader för halva budgetåret 1943/44. Dessa kostnader synas böra beräknas

sålunda.

Statsbidrag för till bekämpandet anslutna djur............ kronor

Statsbidrag för nedslaktning .......................... »

Statsbidrag till laboratorier för 10,000 blodprovsundersök
ningar

å 1 krona 10 öre ..............................

Statsbidrag till laboratorier för undersökningar av efterbörds
prov,

mjölkprov m. ............................... »

Summa kronor 35,000.

För det av medicinalstyrelsen ledda bekämpandet har styrelsen för nästa

budgetår beräknat ett belopp av 75,000 kronor. Anslaget torde alltså för nästa

budgetår böra uppföras med 110,000 kronor.

I anslutning till vad jag förut anfört har inom jordbruksdepartementet upprättats

förslag till kungörelse angående bekämpande av smittsam kastning

hos nötkreatur, vilket förslag torde såsom bilaga få fogas till statsrådsprotokollet.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna de av mig angivna grunderna för bekämpande

bland nötkreaturen av sjukdomen smittsam kastning;

dels ock till Förekommande och hämmande av smittsamma

husdjurssjukdomar: Åtgärder mot smittsam kastning hos nötkreaturen

för budgetåret 1943/44 å driftbudgeten under nionde

huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

17,500

5,000

11,000

1,500

av

kronor 110,000.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen och förordnar, att

proposition av den lydelse, bilaga tili detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Siv Schiöler.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

45

Bilaga.

Förslag

till

kungörelse angående bekämpande av smittsam kastning hos

nötkreatur.

Härigenom förordnas som följer.

1 kap. Inledande bestämmelser.

1 §•

Medicinalstyrelsen må i enlighet med vad i denna kungörelse stadgas anordna

bekämpande av smittsam kastning hos nötkreatur. Bekämpandet skall,

där icke här nedan annat föreskrives, äga rum genom frivillig medverkan

från djurägarnas sida.

Efter medicinalstyrelsens medgivande må frivilligt bekämpande av sjukdomen

inom visst område anordnas av hushållningssällskap.

2 kap. Frivilligt bekämpande av sjukdomen.

2 §•

Djurägare som önskar ansluta sin nötkreatursbesättning till frivilligt kastsjukebekämpande

skall avgiva förbindelse till den som anordnar sådant bekämpande

att under minst två år iakttaga för bekämpandet meddelade bestämmelser

ävensom gälda föreskriven avgift.

I förbindelsen skall tillika vara intaget förbehåll därom att, därest förbindelsen

icke uppsäges senast ett år före utgången av dess giltighetstid, förlängning

på ett år skall anses hava kommit till stånd, samt att, om besättning uteslutes

från bekämpandet jämlikt 5 §, djurägaren skall vara skyldig att utgiva

två års avgifter.

3 §.

I enlighet med föreskrifter av den som anordnar bekämpandet skall inom

nötkreatursbesättning som är ansluten till frivilligt kastsjukebekämpande för

utrönande av sjukdomens förekomst tagas blodprov och mjölkprov samt

verkställas undersökning av fosterhinnor. Där så finnes lämpligt för sjukdomens

bekämpande, skola kalvarna i besättningen ympas med abortympämne.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Undersökning av blodprov och fosterhinnor skall äga rum vid statens veterinärmedicinska

anstalt eller, efter medicinalstyrelsens bestämmande, vid annat

veterinärbakteriologiskt laboratorium. Undersökning av mjölkprov skall

verkställas i enlighet med föreskrifter som meddelas av medicinalstyrelsen.

Det åligger djurägaren att vid försäljning av djur, vid deras betesgång och

betäckning samt vid vården i övrigt av besättningen iakttaga nödig försiktighet,

så att icke sjukdomen sprides till besättning som är fri från sjukdomen.

4 §.

Djurägare vilkens besättning är ansluten till frivilligt kastsjukebekämpande

må, under de förutsättningar medicinalstyrelsen angiver, erhålla förklaring,

att besättningen tills vidare skall anses fri från sjukdomen (friförklaring).

Friförklaring meddelas av medicinalstyrelsen eller inom område, där

hushållningssällskap anordnat bekämpandet, efter medicinalstyrelsens bemyndigande

av sällskapet.

Inom friförklarad besättning skall djurens hälsotillstånd kontrolleras i enlighet

med anvisningar som meddelas av medicinalstyrelsen.

Har kastningsfall inträffat inom friförklarad besättning, må, innan undersökning

verkställts huruvida kastningsfallet orsakats av Bångs abortbacill,

djur icke utföras ur besättningen för annat ändamål än omedelbar nedslaktning.

Har djurägaren brutit mot de för bekämpandet meddelade föreskrifterna

eller har inom besättningen inträffat kastningsfall, som orsakats av Bångs

abortbacill, eller har djur vid undersökning befunnits behäftat med smittsam

kastning eller kan eljest befaras, att sjukdomen på nytt inkommit i

besättningen, skall friförklaringen återkallas.

Återkallelse meddelas av den som anordnar bekämpandet. Vederbörande

veterinär må återkalla friförklaring tills vidare i avbidan på slutligt beslut.

5 §•

Underlåter djurägare att ställa sig till efterrättelse de i denna kungörelse

eller med stöd av densamma meddelade föreskrifter för frivilligt kastsjukebekämpande,

ma medicinalstyrelsen eller inom område, där bekämpandet anordnas

av hushållningssällskap, sällskapet utesluta besättningen från bekämpandet.

6 §.

Hushållningssällskap som anordnar frivilligt kastsjukebekämpande i enlighet

med denna kungörelse må erhålla årligt statsbidrag för varje till bekämpandet

anslutet djur över ett års ålder i icke friförklarad besättning med visst

av Kungl. Majit bestämt belopp.

Det ankommer på den som anordnar statsunderstött kastsjukebekämpande

att årligen fastställa de avgifter som skola erläggas av djurägama. Sådant beslut

av hushållningssällskap skall underställas medicinalstyrelsen för godkännande.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

7 §•

Finner medicinalstyrelsen sjukdomen kunna fullständigt utrotas i besättning,

som är ansluten till statsunderstött kastsjukebekämpande, genom nedslagning

av något eller några enstaka djur, äger styrelsen, där sådant utrotande

anses vara av väsentlig betydelse för sjukdomens bekämpande inom orten

i övrigt, på ansökan medgiva djurägare, som skriftligen förbundit sig att

fullgöra vad i 8 § föreskrives vid där stadgat äventyr, att för nedslagning,

som sker snarast möjligt och senast inom fjorton dagar efter det medgivandet

lämnades, undfå ersättning av statsmedel. Ersättning utgår med femtio

kronor för varje djur i åldern sex månader—två år och sjuttiofem kronor då

djurets ålder överstiger två år. Har nedslaktning ägt rum senare än vad nu

sagts, må ersättning likväl utgå, om dröjsmålet med nedslaktningen föranletts

av omständigheter över vilka djurägaren icke rått.

Vid nedslaktning av djur skall anordnas kontroll på sätt medicinalstyrelsen

föreskriver.

Djur ägare, som vill komma i åtnjutande av ersättning, skall till medicinalstyrelsen

insända intyg av veterinär eller av två trovärdiga personer, att det

för nedslaktning avsedda djuret nedslaktats. Djurägare må förfoga över kött

av nedslaktat djur i den mån det ej strider mot eljest meddelade bestämmelser.

8 §•

Djurägare som enligt 7 § tillgodonjutit ersättning för nedslaktning skall

vid inköp av djur, som icke tillhör friförklarad besättning och ej heller härrör

från område som avses i 15 §, rådfråga veterinär samt följa dennes anvisningar.

Har djurägaren gjort sig skyldig till underlåtenhet härutinnan, och

yppas sjukdomen på nytt i hans besättning inom två år från det nedslaktningen

skedde, skall djurägaren återgälda vad av allmänna medel utgått såsom ersättning

för de nedslaktade djuren, där det ej är sannolikt att underlåtenheten

icke medverkat till att sjukdomen inkommit i besättningen.

9 §.

För utrönande av sjukdomens spridning må enligt medicinalstyrelsens förordnande

samlingsmjölkprov tagas från nötkreatursbesättningar för serologisk

undersökning å statens bekostnad. Sådan undersökning skall verkställas

i enlighet med föreskrifter meddelade av medicinalstyrelsen. Medicinalstyrelsen

äger jämväl förordna, att å slakteriinrättning blodprov skall tagas

för undersökning å statens bekostnad antingen vid statens veterinärmedicinska

anstalt eller å annat veterinärbakteriologiskt laboratorium.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 212.

3. kap. Särskilda åtgärder inom vissa områden.

I. Åtgärder inom kastsjukeskyddat område.

10 §.

Inom område, där smittsam kastning hos nötkreatur endast har ringa utbredning

(kastsjukeskyddat område), skola, enligt Kungl. Maj:ts på hemställan

av medicinalstyrelsen givna förordnande, jämväl bestämmelserna i 11—

14 §§ äga tillämpning.

11 §•

Djurägare, som misstänker att djur i hans besättning lider av sjukdomen,

äger insända fosterhinnor eller mjölkprov från djuret till statens veterinärmedicinska

anstalt eller, efter medicinalstyrelsens bestämmande, till annat

veterinärbakteriologiskt laboratorium för undersökning å statens bekostnad

beträffande förekomsten av sjukdomen. Sådan undersökning skall ock ske,

där veterinär, som funnit sig hava anledning misstänka sjukdomens förekomst

inom besättning, insänt fosterhinnor, blodprov eller mjölkprov från

ett eller flera djur i besättningen till anstalten eller laboratorium som nyss

nämnts.

12 §.

Finner medicinalstyrelsen anledning föreligga till misstanke, att sjukdomen

förekommer inom en eller flera besättningar, äger styrelsen förordna

veterinär att, i den omfattning styrelsen finner lämplig, inom angivna besättningar

taga erforderliga prov för undersökning å statens bekostnad vid statens

veterinärmedicinska anstalt eller, efter medicinalstyrelsens bestämmande,

å annat veterinärbakteriologiskt laboratorium beträffande sjukdomens

förekomst.

Förvägras veterinären att taga prov, äger länsstyrelsen, efter framställning

av veterinären, förordna om handräckning för sådant ändamål.

13 §.

Sedan i 12 § omförmäld undersökning slutförts, skola ägarna till de undersökta

djuren ävensom vederbörande veterinär av medicinalstyrelsen underrättas

om undersökningens resultat beträffande samtliga undersökta djur.

Har sjukdomen konstaterats, skall medicinalstyrelsen samtidigt meddela anvisningar,

huru sjukdomen lämpligen bör bekämpas.

Finner styrelsen förutsättning föreligga att genom nedslaktning av ett

mindre antal djur utrota sjukdomen inom det undersökta området, skall

detta angivas i underrättelsen, så ock under vilka villkor statsbidrag kan

utgå för ändamålet. I sådant fall skall underrättelsen givas djurägarna i rekommenderad

försändelse samt åtföljas av formulär till sådan förbindelse

varom förmäles i 14 §.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

14 §.

Har ägare till djur, vilka av medicinalstyrelsen ifrågasatts för nedslagning,

inom femton dagar efter avsändande av underrättelse enligt 13 § inkommit

till medicinalstyrelsen med skriftlig förbindelse innefattande åtagande

dels att nedslakta djuren, dels ock att fullgöra vad i 8 § föreskrives vid

där stadgat äventyr, skall för djur, som nedslaktas därefter inom den tid och

under den kontroll som medicinalstyrelsen bestämmer, av statsmedel utgå

ersättning enligt de i 7 § första stycket stadgade grunderna.

Vad i 7 § tredje stycket finnes stadgat skall jämväl äga tillämpning, då

nedslagning skett enligt första stycket i denna paragraf.

II. Åtgärder inom kastsjukefritt område.

15 §.

Förekommer sjukdomen icke inom visst län eller del därav eller har den

där allenast synnerligen ringa utbredning, må Kungl. Maj:t på gemensam

framställning av medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen samt efter hörande

av vederbörande hushållningssällskap förordna, att inom sådant område

(kastsjukefritt område) bestämmelserna i epizootilagen skola äga tillämpning

med avseende å sjukdomen. Vid tillämpningen skola iakttagas de i 16—21 §S

givna stadgandena.

16 §.

Inträffar fall av kastning, åligger det djurägaren att ofördröjligen och sist

inom 24 timmar göra anmälan därom hos vederbörande tjänsteveterinär eller

närmast boende veterinär.

Kan det misstänkas att smittsam kastning föreligger, skall veterinären tillsäga

djurägaren att ofördröjligen insända fosterhinnor från djuret till statens

veterinärmedicinska anstalt eller, efter medicinalstyrelsens bestämmande, till

annat veterinärbakteriologiskt laboratorium.

Visar undersökningen av fosterhinnorna, att sjukdomen förekommer, skall

veterinären omedelbart avresa till stället, verkställa nödig besiktning av besättningen

och taga erforderliga prov samt insända dessa för undersökning.

Besiktning och tagande av prov för undersökning äger veterinär jämväl verkställa,

då han eljest finner grundad anledning misstänka sjukdomens förekomst.

17 §.

I fall som avses i 16 § skall veterinären enligt av medicinalstyrelsen lämnade

anvisningar meddela djurägaren erforderliga föreskrifter till förhindrande

av smittans spridning.

Visar undersökningen, att sjukdomen icke förekommer, skall veterinären

underrätta djurägaren om att föreskrifterna icke längre behöva iakttagas.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 312.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

18 §.

Medicinalstyrelsen äger, när styrelsen finner skäl därtill föreligga, förordna

veterinär att i den omfattning styrelsen bestämmer inom orten taga erforderliga

prov av nötkreatur för undersökning å statens veterinärmedicinska anstalt

eller, efter medicinalstyrelsens bestämmande, å annat veterinärbakteriologiskt

laboratorium beträffande sjukdomens förekomst.

19 §.

Då sjukdomaren konstaterats, skall medicinalstyrelsen giva vederbörande

länsstyrelse meddelande därom. Länsstyrelsen åligger att omedelbart förklara

ställe, där sjukdomen förekommer, smittat tillika med omkringliggande område

i den utsträckning, som prövas erforderlig.

20 §.

Medicinalstyrelsen skall i fråga om smittförklarat område besluta örn vidtagande

av de åtgärder, som prövas erforderliga till förhindrande av sjukdomens

spridning. Därvid äger styrelsen förordna om nedslaktning av alla

smittade djur i besättning, som avses med smittförklaring, eller, där styrelsen

för att hindra smittspridning så finner nödigt, av hela besättningen.

21 §.

I övrigt skola i tillämpliga delar gälla bestämmelserna i 1-—12 §§ kungörelsen

den 12 april 1935 (nr 106) med närmare föreskrifter angående bekämpande

av smittsamma husdjurssjukdomar.

lil. Åtgärder till förhindrande av införsel tili kastsjukefritt eller kastsjukeskyddat

område av nötkreatur behäftade med smittsam kastning.

22 §.

Nötkreatur må icke införas till kastsjukefritt område från del av riket som

ej tillhör sådant område med mindre medicinalstyrelsen därtill lämnat tillstånd

(tillståndsbevis). Ej heller må utan sådant tillstånd införsel av nötkreatur

äga rum till kastsjukeskyddat område från del av landet, som varken

tillhör kastsjukefritt eller kastsjukeskyddat område.

Utan hinder av vad i första stycket stadgas må nötkreatur, i enlighet med

av medicinalstyrelsen utfärdade föreskrifter, föras genom kastsjukefritt och

kastsjukeskyddat område.

23 §.

1 mom. För erhållande av tillståndsbevis som i 22 § första stycket avses

skall, då fråga är örn nötkreatur avsett till livdjur, företes ett av veterinär

enligt formulär, som medicinalstyrelsen fastställt, tidigast en månad före den

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

51

dag införseltillståndet sökes utfärdat intyg, utvisande att djuret härrör från

friförklarad besättning eller eljest anses fritt från sjukdomen.

2 inom. Såsom villkor för införsel varom i 1 mom. sägs skall föreskrivas

a) att djuret är försett med identitetsmärke som anmärkts i det i 1 mom.

omförmälda intyget;

b) att införsel äger rum inom en månad från tillståndets meddelande; samt

c) att transport av djuret äger rum i fordon som dessförinnan smittrenats.

24 §.

Införsel som avses i 22 § första stycket må, där fråga är om nötkreatur avsett

för slakt, ej medgivas med mindre djuret föres till offentligt slakthus eller

kontrollslakteri.

25 §.

Har tillstånd meddelats jämlikt 22 § första stycket till införsel av nötkreatur

såsom livdjur, må det ej inlastas i järnvägsvagn, i åkdon eller å fartyg,

med mindre den som erhållit tillstånd till införseln för stationsföreståndaren,

föraren av åkdonet eller fartygsbefälhavaren företer tillståndsbeviset.

Beviset skall befordras till urlastningsstationen (bestämmelsestationen) och

där behandlas på sätt i 26 § angives. Stationsföreståndare, förare av åkdon

eller fartygsbefälhavare skall tillse att djuret dels är åtföljt av intyg, som i

23 § avses, dels är försett med i nämnda paragraf omförmält identitetsmärke.

dels ock uppställts, örn införseln sker med järnväg eller landsvägsledes, i

järnvägsvagn eller åkdon där andra nötkreatur icke äro uppställda, samt, örn

införseln sker med båt, väl avskilt från andra nötkreatur.

26 §.

Tillståndsbevis skall å urlastningsstationen (bestämmelsestationen) omhändertagas,

då införseln sker med järnväg, av stationsföreståndaren, samt.

då införseln sker med båt eller landsvägsledes, av närmast boende polisman

eller annan därtill av länsstyrelsen särskilt förordnad person.

Den lill vilken tillståndsbeviset avlämnas åligger dels att tillse, att infört livdjur

är åtföljt av intyg som i 23 § avses och försett med där omförmält idenlitetsmärke,

dels ock att utan dröjsmål till länsveterinären i det län dit införseln

ägt rum översända beviset, försett med intyg örn när och var detsamma

avlämnats.

Finner tjänsteman varom i första stycket förmäles förseelse mot 22—

25 §§ eller förut i denna paragraf meddelade bestämmelser vara begången,

skall han örn förhållandet ofördröjligen underrätta vederbörande länsveterinär.

27 g.

Länsstyrelse skall vaka över att bestämmelserna i 22—26 88 noggrant lill

lämpas. Det åligger polismyndighet att biträda vid nämnda övervakning.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 212.

Vid vägar som Jeda tili kastsjukefria och kastsjukeskyddade områden

skola i den omfattning länsstyrelsen bestämmer genom polismyndighetens

försorg uppsättas tydliga anslag med uppgift örn gällande införselförbud.

4. kap. .Särskilda bestämmelser.

28 §.

Högsta tillsynen över åtgärder till bekämpande av smittsam kastning hos

nötkreatur tillkommer medicinalstyrelsen.

29 §.

För undersökning av blodprov, mjölkprov och fosterhinnor, som jämlikt

denna kungörelse äger ram annorledes än å statens veterinärmedicinska anstalt,

skall utgå statsbidrag efter grunder som fastställas av Kungl. Maj:t.

Abortantigen och abortympämne tillhandahållas hushållningssällskap,

som anordnat frivilligt kastsjukebekämpande, kostnadsfritt genom statens

veterinärmedicinska anstalt.

30 §.

Det ankommer på medicinalstyrelsen så ock på hushållningssällskap som

anordnar frivilligt kastsjukebekämpande att föra förteckning över nötkrea

tursbesättningar, som äro anslutna till sjukdomsbekämpandet.

31 §.

1 mom. Veterinär, som jämlikt denna kungörelse tagit blodpi''ov å djur

eller verkställt ympning med abortympämne av kalvar i nötkreatursbesättning

ansluten tili frivilligt kastsjukebekämpande, äger uppbära arvode med

en krona för vart och ett av de tio första djuren, 75 öre för vart och ett

av de tio följande djuren samt 25 öre för vart och ett av övriga djur i besättningen.

Minsta arvode för besättning vare dock fem kronor. I arvodet ingår

resekostnads- och traktamentsersättning. Ersättning enligt detta moment

utbetalas av den som anordnar bekämpandet.

2 mom. Den som anordnar frivilligt kastsjukebekämpande, må träffa

uppgörelse med veterinär beträffande ersättning för därvid tagna blodprov

och verkställda ympningar, under förutsättning att kostnaden kan antagas

ej komma att uppgå till högre belopp än vad fallet skulle bliva, örn de i 1

mom. upptagna ersättningsgrunderna tillämpades. Sådan uppgörelse mellan

hushållningssällskap och veterinär skall för godkännande underställas medicinalstyrelsen.

3 mom. Veterinär, som tagit blodprov å djur jämlikt 9 §, skall därför åtnjuta

gottgörelse av statsmedel nied tjugufem öre för prov.

A mom. För ågärder, som veterinär vidtagit jämlikt 12 §, utgår ersättning

av statsmedel enligt gällande tjänstetaxa.

5 mom. För serologisk mjölkprovsundersökning skall den som anordnar

bekämpandet utgiva ersättning med femton öre för prov.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 212. 53

32 g.

Statsbidrag enligt denna kungörelse utbetalas av medicinalstyrelsen.

33 §.

Erforderliga identitetsmärken och blanketter skola genom medicinalstyrelsens

försorg på rekvisition kostnadsfritt tillhandahållas förrättningsman.

34 §.

De närmare föreskrifter, som äro erforderliga för tillämpning av denna

kungörelse, meddelas av medicinalstyrelsen.

35 §.

Förseelse mot bestämmelse i 3 kap. II och III ävensom mot föreskrift, som

meddelats för tillämpning av dylik bestämmelse, straffes enligt allmänna

strafflagen.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1944, från och med vilken

dag kungörelsen den 17 juni 1938 (nr 402) örn åtgärder mot sjukdomen

smittsam kastning hos nötkreatur samt kungörelsen samma dag (nr 403)

med föreskrifter vid tillämpning av epizootilagen å sjukdomen smittsam

kastning hos nötkreatur skola upphöra att gälla.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:304 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående det statsunderstödda bekämpandet av smittsam kastning hos nötkreatur. a1 i texten
  2. JoU 1943:49 Jordbruksutskottets utlåtande nr 49 s. 1 i texten