Sök i Ratio Lex

Angående omorganisation av tandläkarinstitutet m. m

1943-04-09 · 50 sidor, varav 50 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 50 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:214, Angående omorganisation av tandläkarinstitutet m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 814-

1

Nr 214.

Kungl. Majits proposition till riksdagen angående omorganisation

av tandläkarinstitutet m. m.; given Stockholms slott

den 9 april 1948.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gösta Bagge.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

9 april 1943.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen

anför härefter chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge.

Under punkten 71 i 1943 års åttonde huvudtitel har Kungl. Majit föreslagit

riksdagen, att i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen

förelagd, beräkna för budgetåret 1943/44

dels till Tandläkarinstitutet: Avlöningar ett förslagsanslag av 250,200

kronor;

dels till Tandläkarinstitutet: Omkostnader ett förslagsanslag av 160,000

kronor;

dels ock till Tandläkarinstitutet: Utrustning ett reservationsanslag av

300,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 191)8. 1 sami. Nr 211).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 21J+.

Vidare har Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen (Kapitalbudgeten: bilaga

5, punkten 4) föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet,

som kunde varda riksdagen förelagd, till Örn- och tillbyggnad av tandläkarinstitutets

lokaler för budgetåret 1943/44 beräkna ett investeringsanslag av

700,000 kronor.

Sedan utredningen i dessa ärenden numera slutförts, tillåter jag mig ånyo

anmäla desamma.

I. Inledning.

Med bifall till Kungl. Maj:ts i propositionerna 1938: 127 och 128 gjorda

framställningar beslöt riksdagen (skrivelser 1938: 318 och 319) dels godkänna

de grunder för anordnande av folktandvård, som av föredragande departementschefen

i statsrådsprotokollet över socialärenden för den 11 februari

1938 förordats, dels ock antaga förslag till förordning om lindring i obemedlades

och mindre bemedlades tandvårdskostnader m. m. Folktandvården beräknades

vid dess införande år 1938 vara fullt genomförd inom en period av

tio år. På grund av tidsförhållandena hava dessa beräkningar sedermera rubbats,

varför man nödgats räkna med en långsammare utbyggnadstakt än den

ursprungligen avsedda.

De bestämmelser, som reglera folktandvården, återfinnas främst i kungörelsen

den 3 juni 1938 (nr 358) angående statsbidrag till folktandvård (ändrad

genom kungörelserna 1940:351 och 1058 samt 1942:422). Uppgiften att

organisera och handhava folktandvården är anförtrodd åt landstingen, varmed

jämställas städerna utanför landsting. Landstingsområde skall för folktandvårdens

ombesörjande vara indelat i tandvårdsdistrikt i enlighet med en av

medicinalstyrelsen godkänd plan. I varje distrikt skall finnas minst en fast

tandpoliklinik, där som regel behandling meddelas såväl barn som vuxna. Vid

varje sådan poliklinik skola vara anställda minst en tandläkare (distriktstandläkare)

och en tandsköterska (distriktstandsköterska). I distrikt, där

med hänsyn till ytvidd, kommunikationsförhållanden eller andra särskilda

omständigheter så erfordras, må tillika anordnas en eller flera polikliniker

för ambulatorisk tandvård. Distriktstandläkarna äro anställda av landstingen.

En närmare redogörelse beträffande avlöningen till distriktstandläkare och

distriktstandsköterskor, avgifter för meddelad tandvård, statsbidrag m. m.

återfinnes i propositionen 1942:116, till vilken proposition här torde få hänvisas.

I särskilda skrivelser den 13 september 1940 och den 3 oktober 1941 gjorde

kanslern för rilcets universitet, under åberopande av att med hänsyn till folktandvården

ökad undervisning i barntandvård erfordrades, framställning örn

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 814- 3

anslag för anordnande av särskilda lokaler för barntandvård m. m. vid tandläkarinstitutet.

Vidare hemställde Kronobergs läns landstings distriktsvårdsstyrelse för

folktandvården i skrivelse den 30 maj 1941 — under framhållande av, att

stora svårigheter mötte att erhålla sökande till distriktstandläkartjänsterna

— om utredning rörande åtgärder, ägnade att avhjälpa dessa svårigheter.

Efter hörande av tandläkarinstitutets lärarråd avgav medicinalstyrelsen den

3 september 1941 utlåtande i detta ärende och konstaterade därvid, att åtgärder

syntes påkallade för att öka tillgången på sökande till ifrågavarande

tjänster. I detta syfte tillstyrkte styrelsen, att sådana förändringar skulle

vidtagas inom tandläkarinstitutet, att antalet studerande kunde höjas från

för närvarande högst 90 till 120 per år.

Även i en inom bespanngsberedningen utarbetad promemoria med yttrande

och förslag angående folktandvården har förordats, att antalet studerande

vid tandläkarinstitutet snarast möjligt utökas. Beträffande den

närmare innebörden av beredningens i promemorian framställda förslag

torde få hänvisas till ovannämnda proposition 1942: 116.

I anledning av vad sålunda förekommit uppdrog Kungl. Maid genom beslut

den 28 november 1941 åt tandläkarinstitutets lärarråd att i samråd med

bespanngsberedningen verkställa utredning och avgiva förslag rörande de

förändringar i tandläkarinstitutets organisation, verksamhet och utrustning,

vilka kunde anses påkallade med särskild hänsyn till behovet av tandläkare

inom den av staten bedrivna eller statsunderstödda tandvården.

Efter att i samråd med ledamoten av riksdagens första kammare, direktören

K. Wistrand och ledamoten av riksdagens andra kammare, fullmäktigen

i riksbanken C. Jonsson, vilka i egenskap av ledamöter i besparingsberedningen

utsetts att i ärendet representera beredningen, hava verkställt ifrågavarande

utredning har läran ädel med skrivelse den 16 februari 1942 inkommit

med förslag till omorganisation av tandläkarinstitutet,

innefattande bland annat utvidgning av institutets examinationskapacitet

samt nyanskaffning och modernisering av apparatur och övrig teknisk

utrustning vid institutet.

Häröver hava utlåtanden avgivits av kanslern för rikets universitet, efter

hörande av karolinska mediko-kirurgiska institutets lärarkollegium, medicinalstyrelsen,

statskontoret, allmänna lönenämnden, arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse

och försvarsväsendets tandvårdsutredning 1941, varjämte Sveriges

tandläkare]urband och styrelsen för svenska tandläkaresällskapet, vilka

beretts tillfälle att yttra sig i ämnet, avgivit yttranden, samt tandläkarinstitutets

icke-ordinarie lärares förening inkommit med en skrift i ämnet.

Sedan medicinalstyrelsen i sitt sistnämnda utlåtande den 9 mars 1942

bland annat föreslagit inrättande av ett antal studiestipendier

och införande av obligatorisk assistenttjänstgöring

i syfte att tillföra folktandvården ökat antal tandläkare,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Marits proposition nr % löthavn

yttranden i anledning härav på grund av remiss eller efter det vederbörande

beretts tillfälle yttra sig avgivits av ett antal myndigheter och organisationer,

varefter medicinalstyrelsen den 13 februari 1943 avgivit förnyat

utlåtande i ämnet. Hithörande spörsmål torde framdeles få anmälas av chefen

för socialdepartementet.

Efter det lärarrådet erhållit ovannämnda utredningsuppdrag, upptog lärarrådet

omedelbart till behandling även frågan om institutets lokalförhållanden.

I skrivelse till Kungl. Majit den 19 december 1941 framhöll

lärarrådet efter samråd med omförmälda representanter för besparingsberedningen,

att en utökning av institutets verksamhet förutsatte att utvidgade

lokaler ställdes till institutets förfogande, varför en närmare utredning

i detta avseende syntes erforderlig.

Med anledning härav uppdrog Kungl. Majit den 30 december 1941 åt

byggnadsstyrelsen att verkställa och till Kungl. Majit inkomma med utredning

rörande möjligheterna att inom den fastighet i kvarteret Grönlandet

norra i Stockholm, där institutet vore förlagt, bereda institutet ökat lokalutrymme.

Med skrivelse den 18 februari 1942 inkom byggnadsstyrelsen till Kungl.

Majit med utredning och förslag i berörda avseende.

Häröver avgå vos utlåtanden av statskontoret, fångvårdsstyrelsen, 1940 års

civila byggnadsutredning och medicinalstyrelsen.

Sedan Kungl. Majit genom beslut den 30 oktober 1942 anmodat byggnadsstyrelsen

att inkomma med förnyad utredning i byggnadsfrågan, har styrelsen

med skrivelse den 17 december 1942 inkommit med sådan, varefter jöreståndaren

för statens rättskemiska laboratorium avgivit yttrande i ämnet.

II. Tandläkarinstitutets omorganisation m. m.

1. Behovet av tandläkare och ökning av tandläkarinstitutets

examinationskapacitet.

Lärarrådet har i sin ovannämnda skrivelse den 16 februari 1942 härom

anfört bland annat följande.

Enligt lärarrådets mening torde, därest en utökad tandläkarutbildning icke

snarast komme till stånd, de successivt anordnade klinikerna inom folk- och - militärtandvården på grund av brist på tandläkare icke kunna tagas i bruk

i full utsträckning. Erfarenheter i sådant hänseende hade redan gjorts. Lärarrådet

ansåge sig därför kunna utgå från den förutsättningen, att behov förelåge

av en utökning av tandläkarinstitutets examinationskapacitet.

Avgörande hänsyn måste emellertid härvid tagas till det bestående behovet

av tandläkare under överskådlig tid. Även örn det temporärt ytterligare

ökade behovet därav i samband med den allmänna tandvårdens första utbyggnad

i olika avseenden behövde beaktas, syntes dock institutets perma
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kuncjl. Maj:ts proposition nr S1ft. 5

Henta organisation böra i huvudsak avpassas med hänsyn främst till det

framtida normala ersättningsbehovet av tandläkare.

Att någon stabilitet ännu icke uppnåtts i fråga örn behovet av tandläkare

vore naturligt. Tandvården i modern mening hade först under de senare decennierna

nått någon större omfattning i landet. Utvecklingen belystes av,

att antalet tandläkare, som ännu år 1861 utgjorde endast 18, år 1871 uppgick

till 32 och år 1881 till 34. Sedermera växte tandläkarnas antal hastigare, så

att vid sekelskiftet funnos över 300 och år 1920 omkring 600. Den 1 januari

1942 torde antalet praktikutövande tandläkare kunna uppskattas till omkring

2,300.

En ytterligare ökning av tandläkarbehovet bomme uppenbarligen att följa

av den civila och militära allmänna tandvårdens utbyggnad. För folktandvårdens

fulla genomförande hade sålunda 1,000 nya tandläkare beräknats

erforderliga.

Vad den militära tandvården beträffade funnes flir densamma ännu icke

någon definitiv organisation. En omfattande tandvård bedreves emellertid

för närvarande inom de olika militära förbanden. Särskilda^ sakkunniga hade

nyligen utsetts för utredning av frågan örn militärtandvården i hela dess

vidd. Man torde kunna utgå ifrån, att en under fredsförhållanden fullt genomförd

militärtandvård bomme att sysselsätta omkring 100 manliga tandläkare.

Antalet praktiserande tandläkare skulle sålunda i samband med folk- och

militärtandvårdens utbyggnad och vid i övrigt oförändrade förhållanden stiga

till omkring 3,400.

Utöver det årliga tillskott av nya tandläkare, som erfordrades för att bibehålla

tandläkarkårens nuvarande storlek, behövdes under en tidsperiod

ytterligare ett sådant tillskott för att utöka antalet tandläkare med minst

omkring 1,100. Sistnämnda tillskott vore erforderligt för att folk- och militärtandvårdens

behov skulle kunna tillgodoses.

Av omstående tabell franninge dels det ungefärliga antalet tandläkare

under 65 år, som den 1 januari 1942 utövade praktik, dels ock det beräknade

antalet praktiserande tandläkare den 1 januari vissa år under förutsättning,

att från och med år 1946 årligen 120 nya tandläkare utexaminerades samt

att de utexaminerade tandläkarna fördelade sig lika på män och kvinnor.

En närmare granskning av ifrågavarande uppgifter gåve vid handen, att

åldersfördelningen inom den nuvarande tandläkarkåren vöre synnerligen

ojämn. Av de uppgivna 1,720 manliga tandläkarna den 1 januari 1942 vore

sålunda omkring 70 procent eller 1,206 i åldern 30—44 år, därav 463 i åldern

30—34 år, 477 i åldern 35—39 år och 266 i åldern 40—14 år. Omkring 65

procent eller 343 av de 522 kvinnliga tandläkarna befunne sig i åldern 30—44

år, därav 155 i åldern 30—34 år, 115 i åldern 35—39 år och 73 i åldern 40—

44 år. Följden härav bleve en successivt mycket starkt stegrad avgång av

tandläkare längre fram. Trots de årliga tillskotten av nya tandläkare, vilka

för de manligas del innebure, att under tiden till och med år 1962 antalet beräknades

successivt öka från nuvarande 1,720 till 2,303, torde därefter en

sänkning av deras antal inträda på grund av den ökade avgången. Trots de

avsevärda årliga tillskott, som följde av en till 120 förhöjd examinationskapacitet

vid tandläkarinstillitet, förbyttes sålunda av berörda anledning den

starka tillväxten av tandläkarkåren till en minskning av densamma, sorn

under åren 1972—76 beräknades till sammanlagt 39 män och kvinnor. Att

minskningen av det totala antalet tandläkare icke bleve väsentligt större

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Mårds proposition nr 814-

1 Åldersgrupper

Å r

1942

1947

1952

1957

1962

1967

1972

1977

1982

Män:

25 år............

5

25—29 år ..........

161

245

300

300

300

300

300

300

300

30-34 ..........

463

158

241

295

295

295

295

295

295

35—39 »..........

477

454

155

236

289

289

289

289

289

40—44 »..........

266

467

444

152

231

283

283

283

283

45—49 »..........

146

258

451

431

147

224

275

275

275

50—54 »..........

115

140

248

435

414

142

215

265

265

55—59 ......

61

109

132

234

411

391

134

204

250

60—64 »..........

26

56

100

122

216

378

360

123

187

Summa:

1,720

1,887

2,071

2,205

2,303

2,302

2,151

2,034

2,144

Kvinnor:

25 år............

4

25—29 år ..........

66

244

300

300

300

300

300

300

300

CO

I

§

155

65

240

295

295

295

295

295

295

35—39 » ..........

115

152

64

235

289

289

289

289

289

40-44 *..........

73

112

149

62

230

283

283

283

283

45—49 ..........

47

71

109

144

60

223

275

275

275

50—54 '' ..........

30

45

68

105

139

58

214

265

265

55—59 >..........

20

28

43

64

99

131

55

203

250

60—64 .........

12

18

26

39

59

91

121

50

186

Summa:

522

735

999

1,244

1,471

1,670

1,832

1,910

2,143

berodde enbart på den ökning av tandläkarinstitutets examinationskapacitet,

med vilken räknats i det föregående och som innebure, att intill år

1972 omkring 780 flera tandläkare utbildades än som skulle hava skett med

nuvarande förhållanden.

Uppgifterna i det föregående gåve vidare vid handen, att successivt en

stark ökning av antalet kvinnliga tandläkare komme till stånd. En sådan

ökning hade även utvecklingen företett under de närmast förflutna åren.

Man torde därför kunna antaga, att antalet från tandläkarinstitutet utexaminerade

komme att för framtiden fördela sig ungefär lika mellan männen

och kvinnorna. Intet talade emellertid emot en fortsatt successiv ytterligare

stegring av antalet kvinnliga studerande för tandläkaryrket.

Lärarrådet hade ansett sig kunna utgå ifrån att — därest folktandvården

nu varit i verksamhet ett antal år i planerad full utsträckning — en tillgång

av omkring 3,400 utövande tandläkare icke skulle varit för riklig. Lärarrådet

hade beräknat, att detta antal tandläkare skulle kunna omhänderha tandvården

för omkring 2,400,000 människor eller sålunda för avsevärt mindre

än landets halva befolkning. Man torde kunna räkna med minst en så stor

patienttillgång under överskådlig tid. En successiv tendens till ökning därav

vore emellertid trolig.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts ''proposition nr S1/+.

Såsom framginge av de ovan lämnade uppgifterna, hade — om hänsyn

allenast toges till sannolika dödsfall före 65 års ålder samt till uppnåendet av

nämnda ålder — beräknats, att antalet tandläkare vid en utexamination av

120 nya örn året, år 1957 skulle uppgå till 3,449 eller i huvudsak det antal,

som lärarrådet ansåge i varje fall behövligt, därest folk- och militärtandvårdens

för närvarande överskådbara behov av tandläkare skulle kunna tillgodoses.

Hänsyn borde emellertid jämväl tagas till andra avgångsorsaker än de

nämnda, exempelvis till de kvinnliga tandläkarnas avgång eller minskade

tjänstgöring i samband med giftermål, kvinnornas mindre uthållighet som

tandläkare m. m. Toges jämväl sådan hänsyn torde jämviktsläge mellan tillgången

på och det sålunda beräknade behovet av tandläkare komma att inträda

först några år efter 1957 eller omkring 15—20 år härefter.

Att behov av en till 120 utökad årlig examination av tandläkare sålunda

torde föreligga minst under 15—20 år framåt, syntes lärarrådet tillräckligt

för att nu motivera en dylik utvidgning. Därest denna icke komme till stånd,

ökades den under nämnda tidrymd förefintliga bristen på tandläkare och

därjämte utsträcktes denna tidrymd ytterligare ett antal år. Skulle emot

förmodan en minskning av institutets examination av tandläkare böra genomföras

i en framtid, komme detta icke att möta organisatoriska svårigheter

i fråga örn personal och utrustning vid institutet. Vad särskilt den

senare beträffade finge framhållas, att tillgången på apparatur och annan

teknisk utrustning lätt kunde regleras i samband med tillgodoseendet av framtida

behov av nyanskaffning till följd av materielens förslitning, varför risk

icke förelåge för att någon del av den utrustning, som nu kunde komma att

anskaffas i samband med institutets utvidgning, bleve överflödig.

Under åberopande av vad sålunda anförts funné sig lärarrådet böra föreslå

en sådan omedelbar omorganisation av tandläkarinstitutet, att dess examination

skapacitet höjdes från nuvarande högst 90 till 120 nya tandläkare om

året.

Medicinalstyrelsen har anfört i huvudsak följande.

Lärarrådets beräkningar kunde anses ligga i underkant. Det för ovannämnda

tidrymd uppställda slutmålet av 3,400 tandläkare med en beräknad

behandlingskapacitet av 2,400,000 patienter per år syntes medicinalstyrelsen

alltför begränsat.

Med hänsyn härtill ansåge medicinalstyrelsen, att en ökning av antalet

examinerade tandläkare per år till 120 icke vore tillräcklig för att tillgodose

tandläkarbehovet för den tid, som nu närmast kunde överblickas. Detta gällde

i än högre grad, därest, såsom ock torde bliva fallet, antalet kvinnliga tandläkare

skulle visa en fortsatt ökning i förhållande till antalet manliga.. Därigenom

skulle nämligen tandläkarkåren med all sannolikhet så småningom

erhålla en väsentligt reducerad, relativ behandlingskapacitet.

Institutet befunne sig för närvarande i både det ena och andra hänseendet

i ett ytterst blygsamt liige och arbetade under synnerligen pressande förhållanden.

Vid en ytterligare utökning av elevantalet, så att 120 tandläkare årligen

kunde utexamineras, och i samband därmed en som minimum ansedd

utvidgning av lokaler och ökning av lärarkrafter komme till stånd, torde förhållandena

bliva sådana, att det kunde starkt ifrågasättas, huruvida icke

gränsen för institutets utbildningskapacitet uppnåddes eller rent av överskredes

inom ramen av den föreslagna utvidgningen.

Trots ovan framförda betänkligheter rörande undervisningens kvalitet

m. m. vid föreslagen utvidgning av institutet ansåge sig likväl medicinalsty
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 214.

reisen, med hänsyn till föreliggande allvarliga brist på tandläkare, böra tillstyrka

lärarrådets förslag till utvidgning under de förutsättningar som nedan

angåves.

Medicinalstyrelsen ansåge sålunda, att institutets utvidgning beträffande

elevantalet borde vara allenast tillfällig och att ett nytt institut borde inrättas.

Det tidigare vid olika tillfällen framförda förslaget örn inrättande av en odontologisk

institution i anknytning till Lunds universitet syntes medicinalstyrelsen

ånyo böra upptagas till prövning.

Genom inrättande av ytterligare ett tandläkarinstitut skulle möjliggöras en

framtida, nödvändig reducering av antalet studerande vid det nuvarande

institutet, som med de nu föreslagna utvidgade lokalerna och förstärkta lärarkrafterna

framdeles icke syntes böra utan en väsentlig utökning av antalet

ansvariga huvudlärare intaga ett större antal studerande än för närvarande

eller i varje fall högst 100 per år. En sådan framtida minskning av institutets

examinationskapacitet komme icke att möta några som helst hinder ur organisatorisk

synpunkt eller medföra nackdelar i ekonomiskt hänseende.

Statskontoret har med hänsyn till behovet av tandläkare för folktandvårdens

utbyggande ansett sig icke böra framställa någon erinran mot lärarrådets

förslag om en höjning av tandläkarinstitutets examinationskapacitet

från nuvarande högst 90 till 120 nya tandläkare årligen.

Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse har livligt tillstyrkt den föreslagna

höjningen av examinationskapaciteten samt betonat önskvärdheten för den

militära tandvårdens del av att omorganisationen av institutet skedde

snarast möjligt.

Av lärarrådets utredning framginge att antalet intagna kvinnliga studerande

vid tandläkarinstitutet undergått en stark ökning. Enligt utredningen

förväntades även för framtiden denna ökning successivt komma att fortgå

så att antalet från tandläkarinstitutet utexaminerade komme att fördela sig

ungefär lika mellan männen och kvinnorna. Detta nödvändiggjorde ett övervägande,

huruvida icke procenttalet kvinnliga studerande borde maximeras.

Enär försvarsväsendet icke kunde infoga kvinnliga tandläkare i sin organisation

i samma utsträckning och på samma sätt som skedde beträffande de

manliga tandläkarna måste tillses, att elevplatserna å tandläkarinstitutet förbehölles

ett så stort antal manliga studerande, att mobiliseringsbehovet avtandläkare

kunde bliva fyllt. Sjukvårdsstyrelsen ville för sin del ifrågasätta,

huruvida icke minst 75 procent av elevplatserna borde förbehållas manliga

studerande.

För svar sväsendets tandvårdsutredning 1941 har tillstyrkt lärarrådets ifrågavarande

förslag under framhållande av att en lägre examinationskapacitet

än den föreslagna under inga omständigheter borde ifrågasättas. I fråga örn

antalet kvinnliga studerande vid institutet har utredningen föreslagit enahanda

begränsning som arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse och till stöd

härför åberopat samma skäl som sjukvårdsstyrelsen.

Sveriges tandläkareförbund har icke funnit sig kunna framföra någon väsentlig

erinran mot lärarrådets förslag om utökning av examinationskapaciteten.

*

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr Bilf..

Styrelsen för svenska tandläkaresällskapet har ansett påtagligt att, därest

folk- och militärtandvården skulle inom planerad tid utbyggas i full utsträckning,

en betydande ökning av antalet tandläkare vore erforderlig.

2. Tandläkarinstitutets organisation.

Lärarrådets förslag.

Utbildningen. Tandläkarutbildningen är nu anordnad efter en plan, som

avser att fullständig lärokurs skall genomgås på fyra år.

De teoretiska studierna beräknas pågå ett läsår samt avslutas med tandläkarkandidatexamen.

De äro förlagda till karolinska mediko-kirurgiska

institutet.

De praktiska studierna äro förlagda till tandläkarinstitutet och äro anordnade

så, att de beräknas slutförda under loppet av tre läsår. De avslutas med

tandläkarexamen.

Tandläkarinstitutet arbetar på följande tre avdelningar, nämligen protésavdelningen,

tandfyllning savdelning en och tandkirurgiska avdelningen, vartill

kommer röntgenlaboratoriet. Undervisningen i ortodonti (tandreglering) och

bamtandvård äger för närvarande rum i samband med undervisningen i protéslära

och tandfyllning.

Den praktiska undervisningen är uppdelad i två perioder. Den första benämnes

den propedeutiska, under vilken kandidaterna genomgå fantomkurser

(övningsarbeten i laboratorierna), den andra den kliniska, under vilken kandidaterna

syssla med patientbehandling och därmed direkt sammanhängande

arbeten.

Lärarrådet har framhållit, att en utökning av elevantalet vid institutet från

högst 90 till 120 årligen nyintagna elever icke påverkar organisationen av undervisningen

för tandläkarkandidatexamen.

I samband med utökning av elevantalet vid tandläkarinstitutet bör, anser

lärarrådet, emellertid en viss omläggning av undervisningen vid institutet äga

rum. Sålunda bör en särskild ortodonti- och bamtandvårdsavdelning inrättas,

i organisatoriskt avseende i huvudsak likställd med röntgenlaboratoriet.

De skäl, som tidigare kunnat åberopas för anordnande för samtliga studerande

vid institutet av en fullgod undervisning i barntandvård, hade i och

med tillkomsten av folktandvården ytterligare i hög grad stärkts. Folktandvårdsklinikerna

vore nämligen till omkring halva sin kapacitet inriktade på

behandling av barnens tänder. Det syntes därför angeläget, att också möjlighet

till utbildning av tandläkare, skolade särskilt för denna gren av odontologien,

tillskapades. Det hade främst varit folktandvårdens behov av tandläkare,

som föranlett de från olika håll framförda kraven på utökning av

tandläkarinstitutets examinationskapacitet. Enligt lärarrådets bestämda mening

skulle folktandvårdens behov tillgodoses på ett föga ändamålsenligt

sätt, örn icke en dylik utvidgning av institutet förknippades med ett samtidigt

anordnande av god undervisning i barntandvård för institutets samtliga

studerande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 214.

Vidare har lärarrådet ansett de blivande tandläkarnas röntgenutbildning

för närvarande otillräcklig. Den inskränkte sig nämligen till en kortare teoretisk

kurs i röntgenologi. Någon klinisk utbildning lämnades överhuvudtaget

icke. Kandidaterna bibringades därför icke den skicklighet i diagnostik,

som en god röntgenutbildning avsåge att giva. Lärarrådet ansåge sig till följd

härav böra föreslå en sådan förstärkning av röntgenlaboratoriets organisation

och utrustning, som möjliggjorde en tillfredsställande utbildning i ämnet.

Personalorganisationen. Beträffande nu gällande personalförteckning för

tandläkarinstitutet, fastställda arvodesbelopp och särskilda ersättningar torde

få hänvisas till statsliggaren, sid. 467 f.

Lärarrådet har framhållit, att behovet av personal enligt det av lärarrådet

framlagda förslaget till personalorganisation vid tandläkarinstitutet med hänsyn

till det statsfinansiella läget av lärarrådet beräknats mycket knappt. Under

erinran örn den i 1942 års statsverksproposition föreslagna, sedermera

genomförda arvodesregleringen, som innebar, att de arvoden och ersättningar,

som vid 1941 års riksdag i samband med dyrtidstilläggens avveckling uppräknades

med i runt tal 26 procent, för budgetåret 1942/43 skulle höjas med

ytterligare omkring 5 procent (med avrundning uppåt), har lärarrådet vidare

framhållit, att lärarrådet förutsatte, att, därest den föreslagna arvodeshöjningen

genomfördes, de av lärarrådet föreslagna arvodena finge undergå motsvarande

ökning.

Den huvudsakliga innebörden av lärarrådets förslag till personalorganisation

framgår av följande översikt:

1. Ordinarie 1 ä r a r e. De tre ordinarie lärarna vid institutet tillhöra

för närvarande lönegraden A 24. Härjämte åtnjuter en var av dem lönetillägg

å 1,620 kronor. Lärarrådet föreslår, att ifrågavarande lärare, under benämning

professorer, uppflyttas till lönegraden A 30, varvid dels det särskilda

lönetillägget skulle bortfalla, dels ock ökning av tjänstgöringsskyldigheten

skulle vidtagas på sådant sätt, att lärarna skulle åläggas en dylik tjänstgöring

av 5 timmar (nu 3—4 timmar). I samband med att nämnda löneställning

skulle fastställas skulle lärarna härjämte medgivas rätt att, om de så

önska, på institutet utöva privatpraktik under högst den tid av dagen,

som icke omfattas av deras tjänstgöringsskyldighet. Härvid borde lärarna

fä för privatpraktiken använda den fullständiga tandläkarutrustning, som för

tillgodoseende av tjänstens behov förutsatts skola finnas i deras tjänsterum.

För den biträdeshjälp, som erfordrades och borde ställas till förfogande av

institutet, borde lärarna gälda ersättning enligt utfärdade föreskrifter.

2. Laboratorer och assisterande lärare. Samtliga

dessa befattningshavare åtnjuta nu arvoden, fastställda till 5,400 kronor och

hava en daglig tjänstgöringstid av 2 timmar. Lärarrådet föreslår, dels att

laboratorn på röntgenlaboratoriet, vilken till skillnad från övriga laboratorer

intager ställningen såsom avdelningschef, inplaceras i lönegraden A 22, dels

ock att övriga laboratorer och assisterande lärare under gemensam benämning

laborator bliva extra ordinarie tjänstemän i 21 lönegraden. Den dagliga

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majlis proposition nr lill).

tjänstgöringstiden skulle samtidigt med den sålunda föreslagna ändrade löneställningen

ökas till 4 timmar.

3. Assistenter och a m a n u e n s e r. De nuvarande extra lärarna

och röntgenassistenten, vilka åtnjuta arvode å 3,600 kronor, skulle ersättas

av assistenter med arvode å 4,400 kronor, motsvarande med omkring fem procent

förhöjning ett arvode å 4,650 kronor. Vidare skulle de nuvarande assistenterna

med arvode å 2,200 kronor, respektive 1,800 kronor utbytas mot

amanuenser med arvode å 2,000 kronor, motsvarande med fem procents förhöjning

ett arvode å 2,100 kronor. I samband härmed skulle de nya assistenternas

och amanuensernas tjänstgöringsskyldighet ökas från 2 % till 3 timmar

dagligen.

4. Sköters k e- och biträdespersonal. Lärarrådet har —

med erinran, att frågan örn en allmän översyn av organisationen av biträdespersonalen

vid institutet, vilken såväl lönenämnden som riksdagens statsutskott

år 1938 fann påkallad, alltjämt vore olöst — icke nu berört denna organisationsfråga,

i annan mån än som betingades av inrättandet av vissa nya

tjänster på grund av den utökade verksamheten vid institutet ävensom av

ändring i anställningsvillkoren för vissa befattningshavare. Lärarrådet föreslår

dels ordinarie anställning i lönegraden A 7 för sköterskan på protésavdelningen

och sköterskan på tandfyllningsavdelningen, vilka nu tillhöra lönegraden

Eo 7, dels uppflyttning från lönegraden Eo 6 till Eo 7 av sköterskan

på röntgenlaboratoriet, dels nyinrättande av en sköterskebefattning i lönegraden

Eo 7 på ortodonti- fich barntandvårdsavdelningen, dels nyinrättande

av 4 tandsköterskebefattningar i samma lönegrad som för närvarande eller

Eo 6, dels att kontrollantbiträden och tekniska biträden, vilka nu åtnjuta

arvode å 3,200 kronor, skulle få extra ordinarie anställning i 4 lönegraden,

dels nyanställande på tandfyllningsavdelningen av ett kliniskt biträde i lönegraden

Eo 4, dels ersättande av biträdet å röntgenlaboratoriet, som nu uppbär

arvode å 1,950 kronor, med en befattning såsom tekniskt biträde i lönegraden

Eo 4, dels ock inrättande av en befattning såsom kliniskt biträde i

lönegraden Eo 4 samt av 3 skrivbiträdesbefattningar i lönegraden Eo 2, en på

var och en av de tre huvudavdelningarna.

5. Gemensam personal. Tandläkarinstitutets inspektor äger nu

i demia egenskap uppbära årligt arvode av 1,700 kronor samt dessutom såsom

ordförande i examensnämnden viss del av inflytande examensavgifter,

dock sammanlagt högst 1,200 kronor. Med hänsyn till ökad arbetsbörda i

samband med elevantalets ökning föreslår lärarrådet en höjning av hans ersättning

samt av samma anledning även ökning av sekreterararvodet från

nu 2,800 kronor till 3,400 kronor. Vidare borde befattningar som reparatörsbiträde

med arvode å 3,000 kronor och preparatris i lönegraden Eo 7-för det

vetenskapliga laboratoriet nyinrättas. Sistnämnda arvode, 3,000 kronor, innebär

med omkring 5 procent förhöjning ett uppåt avrundat arvodesbelopp av

3,200 kronor.

6. Sammanfattning av personalorganisationen. Antalet

befattningar och löneställning vid nuvarande förhållanden och enligt

lärarrådets förslag framgår av följande sammanställning, i vilken av lärarrådet

föreslagna arvodesbelopp för vissa befattningar med hänsyn till den för

innevarande budgetår genomförda arvodesregleringen uppräknats med i lunt

tal fem procent.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 314.

Nuvarande organisat

ion.

Lärarrådets förslag.

Befattning

Antal

Löne-

ställning

Befattning

Antal

Löne-

ställning

Lärare.

Lärare.

Ordinarie lärare........

3

A 24

Professorer ...........

3

A 30

( + 1,620)

Assisterande lärare.......

2

5,400

| Laborator å röntgenlaboratoriet

1

A 22

Laboratorer...........

8

5,400

j Laboratorer...........

8

Eo 21

Extra lärare...........

8

3,600

j

Röntgenassistent........

1

3,600

[ Assistenter...........

12

4,650

Assistenter ...........

2

2 200

i,

» ...........

13

1,800

[Amanuenser...........

18

2,100

Sköterske- och biträdespersonal.

Sköterska- och biträdespersonal.

Laboratoriebiträde.......

1

A 7

Laboratoriebiträde........

1

A 7

Sköterska............

1

A 7

Sköterskor.........7 . .

3

A 7

Sköterskor............

2

Eo 7

|

Sköterska............

1

Eo 6

’ ............

2

Eo 7

Tandsköterskor.........

» .........

5

2

Eo 6

timp.

j Tandsköterskor.........

ii

Eo 6

Kontrollantbiträden......

3

3,200

Kontrollantbiträden......

3

Eo 4

Tekniska biträden.......

2

3,200

Tekniska biträden.......

3

Eo 4

Biträde.............

1

1,950

Kliniskt biträde.........

1

Eo 4

Skrivbiträde...........

1

3,000

Skrivbiträden..........

3

Eo 2

Gemensam personal.

Gemensam personal.

Inspektor ............

1

1,700

Inspektor ............

1

1,700

(+ 1,200)

(+ ökad

ersättning)

Sekreterare...........

1

2,800

Sekreterare ...........

1

3,400

Kassörska............

1

A 7

Kassörska............

1

A 7

» ..........

1

Eo 7

»

1

Eo 7

Kanslibiträde..........

1

A 7

Kanslibiträde..........

1

A 7

Reparatör............

1

A 7

Reparatör............

1

A 7

Vaktmästare, tillika portvakt .

1

3,500

Vaktmästare, tillika portvakt .

1

3,500

Tamburvakt ..........

1

3,200

Tamburvakt.........

1

3,200

Reparatörsbiträde.......

1

3,200

Preparatris...........

1

Eo 7

Sammanlagda antalet befattningshavare skulle enligt lärarrådets förslag

ökas från nu 64 till 79. Kostnaderna för den nya personalorganisationens

genomförande har lärarrådet uppskattat till i runt tal 90,000 kronor.

7. Personalorganisationens genomförande. Lärarrådet,

som räknat med att den ökade elevintagningen vid tandläkarinstitutet

skulle genomföras från och med höstterminen 1942 och omläggningen av utbildningen

från och med höstterminen 1943, har framhållit, att institutets

omgestaltning komme att i hög grad taga i främsta rummet avdelningsföreståndarnas

— d. v. s. de nuvarande tre ordinarie lärarnas och laboratorns

på röntgenlaboratoriet — tid och arbetskrafter i anspråk. Med hänsyn härtill

torde en utsträckning av deras dagliga tjänstgöring och därmed en ändrad

anställningsform för dem böra genomföras redan från och med den 1 juli 1942.

Även för institutets kansli komme en ökad arbetsbörda att inträda vid nämnda

tid. I övrigt borde den ändrade personalorganisationen införas från och med

den 1 juli 1943.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 214-

Remissyttranden m. m.

Kanslern, som i huvudsak icke funnit något att erinra mot lärarrådets

förslag, har i fråga örn personalorganisationen velat ifrågasätta vissa modifikationer

och härom anfört följande.

Tandreglerings- och barntand vårdsavdelningen syntes enligt förslaget

komma att inta en med röntgenavdelningen jämförlig självständig ställning

inom institutet. Vid sådant förhållande syntes befogat, att den laborator,

som skulle förestå förstnämnda avdelning, erhölle samma avlöningsförmåner

som laboratorn å röntgenavdelningen. Beträffande båda dessa avdelningar

gällde för övrigt, att de inom en jämförelsevis nära liggande framtid

torde komma att erhålla sådan betydelse för tandläkarutbildningen, att

frågan örn inrättandet av professorsbefattningar i respektive ämnen bleve

aktuell. Det kunde därför ifrågasättas, om ej här omhandlade två laboratorsbefattningar

borde, i likhet med övriga laboratorsbefattningar, vara

extra ordinarie tjänster, ehuruväl placerade i högre lönegrad än Eo 21.

Det syntes kanslern vara mera praktiskt, att de föreslagna skrivbiträdena

räknades såsom tillhörande den gemensamma kanslipersonalen. Med hänsyn

till de kompetensfordringar, som måste uppställas för innehavaren av den

föreslagna befattningen som kliniskt biträde, syntes lönegraden Eo 4 vara

väl låg.

Slutligen ville kanslern framhålla, att den av lärarrådet föreslagna rätten

för ordinarie och extra ordinarie lärare vid institutet att i institutets lokaler

utöva privatpraktik torde vara en förutsättning för att man skulle kunna

genomföra den föreslagna ökningen av dessa lärares undervisningsskyldighet

utan risk för att de personer, som vore mest kvalificerade för de olika befattningarna,

av ekonomiska skäl skulle anse sig förhindrade att ställa sig

till institutets förfogande.

Medicinalstyrelsen har yttrat bland annat följande.

Förslaget att i samband med utbyggnaden anordna en förbättrad undervisning

i barntandvård och ortodonti (tandreglering) ville styrelsen för sin

del livligt tillstyrka. Det syntes emellertid rimligt, att den nya ortodonti- och

barntandvårdsavdelningen från början bleve fullt jämställd med övriga avdelningar.

Föreståndaren för densamma borde sålunda få samma lön och

tjänsteställning som föreslagits för övriga avdelningschefer. Då det emellertid

torde vara svårt att erhålla en avdelningschef, som hade den nödiga

kompetensen i båda ämnena, borde dessutom en laborator å avdelningen

anställas varjämte de underordnade lärarkrafternas antal borde ökas.

En förbättrad undervisning i röntgen diagn os tik vore synnerligen önskvärd,

icke minst ur folktandvårdens synpunkt. På grund av läroämnets stora betydelse

för nutida odontologisk praxis vore det motiverat att även röntgenlaboratoriet

finge en med övriga avdelningar fullt jämbördig ställning, och

dess föreståndare borde hava motsvarande lön och tjänsteställning som övriga

avdelningschefer vid institutet. Även vid denna avdelning torde behovet

av en underordnad lärarpersonal vara mindre viii tillgodosett.

En ökning av antalet årligen utexaminerade tandläkare vore cn nödvändig

förutsättning för att det alltmer ökade behovet av tandläkare framdeles

skulle kunna tillgodoses. Det vore emellertid tydligt, att dessa åtgärder icke

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. May.ts ''proposition nr 214.

vore tillfyllest för att inom de allra närmaste åren avhjälpa den rådande

tandläkarbristen och att därför tillika andra snabbt verkande åtgärder måste

vidtagas.

Statskontoret har anfört huvudsakligen följande.

Statskontoret funne en placering av de tre avdelningsföreståndarna i lönegraden

A 30 för hög. De torde närmast vara att jämföra med professorerna

vid farmacevtiska institutet, vilka vore placerade i lönegraden A 28. Statskontoret

kunde icke heller tillstyrka, att laboratorerna, vilkas dagliga tjänstgöring

endast skulle omfatta 4 timmar, erhölle extra ordinarie anställning.

Häremot talade även, att laboratorstjänsterna torde hava karaktären av

genomgångsbefattningar. Laboratorerna borde därför jämväl i fortsättningen

endast åtnjuta arvode, förslagsvis uppgående till 7,500 kronor för år. Vad

anginge befattningen såsom laborator och föreståndare för röntgenlaboratoriet

kunde statskontoret tillstyrka dess placering i lönegraden A 22 endast

under förutsättning, att för densamma stadgades full tjänstgöringstid (42

timmar per vecka) och att den icke vore att anse såsom genomgångstjänst.

Statskontoret måste vidare uttala sitt bestämda avstyrkande av förslaget,

att de ordinarie lärarna och laboratorerna skulle beredas möjlighet att utöva

privatpraktik på tandläkarinstitutet. En sådan anordning skulle innebära en

otillfredsställande sammanblandning av tjänsteutövning och en privat verksamhet,

vilicens omfattning i stort sett helt undandroge sig kontroll, varjämte

anspråk på liknande förmåner med fog skulle kunna resas av tjänstemän

inom andra delar av statsförvaltningen.

I detta sammanhang ansåge sig statskontoret böra erinra örn att lärarna

vid de till karolinska institutet förlagda teoretiska undervisningskurserna och

läraren i den praktiska undervisningen i kirurgi av eleverna uppbure avgifter,

som — enligt uppgifter, som under hand inhämtats från universitetskanslersämbetet

— växlade från 40 kronor per elev i ämnet kirurgi till 60

kronor per elev i ämnet kemi med metallurgi och läkemedelslära. Lärarnas

inkomster av ifrågavarande kursverksamhet skulle således genom den föreslagna

ökningen av elevantalet komma att stiga med belopp växlande mellan

ungefär 1,200 och 1,800 kronor. Enligt statskontorets mening borde i

samband med omorganisationen kursavgifterna ersättas av terminsavgifter

till tandläkarinstitutet och lärarna i stället tillerkännas fasta arvoden för

kurserna.

Vad anginge biträdespersonalen ansåge sig statskontoret — under hänvisning

till den omförmälda översynen av dess organisation — böra förorda,

att denna personal tills vidare, i den mån den nyanställdes i samband med

utvidgningen av institutet, endast erhölle extra anställning. För övrigt ville

statskontoret beträffande ifrågavarande personal framhålla, att tandsköterskorna

syntes böra placeras i högst lönegraden 4.

Enligt statskontorets mening borde inspektorns arvode i sin helhet uppföras

å arvodesstaten och examensavgifterna i stället tillföras inkomsttiteln

Inkomster vid tandläkarinstitutet. Ehuru arvodet vore förhållandevis högt

— ordföranden i direktionen för karolinska sjukhuset uppbure för närvarande

ett arvode av 3,000 kronor — ville statskontoret icke motsätta sig,

att det därvid upptoges till oförändrat belopp eller 2,900 kronor. Statskontoret

kunde således icke tillstyrka någon höjning av detta arvode liksom

icke heller av sekreterarens ersättning å 2,800 kronor för år.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. May.ts proposition nr 21 Jh

Vidkommande genomförandet av omorganisationen ville statskontoret

icke motsätta sig, att avdelningsföreståndarna och laboratorn å röntgenlaboratoriet

erhölle den förordade förbättringen av sina anställningsvillkor redan

från och med budgetåret 1942/43. Däremot kunde statskontoret icke tillstyrka,

att den ändrade personalorganisationen i övrigt helt genomfördes

från och med den 1 juli 1943, utan torde detta böra ske successivt, i den mån

vederbörande kurser berördes av ökningen av elevantalet.

Allmänna lönenämnden har anfört huvudsakligen följande.

Ordinarie lärare. Lönenämnden ansåge för sin del, att den föreslagna

möjligheten för lärarna att få inom institutet utöva privatpraktik —

vilken anordning ansetts ändamålsenlig med hänsyn såväl till undervisningsverksamheten

som till lärarkårens rekrytering — måste anses innebära en

så betydande förmån, särskilt örn den förbundes med rätt att utnyttja institutets

utrustning, att det kunde ifrågasättas, huruvida icke en löneställning

för de ordinarie lärarna enligt 28 lönegraden kunde anses tillfyllest. Erinras

finge, att professorerna vid farmacevtiska institutet tillhörde sistnämnda

lönegrad. Med hänsyn till att den nuvarande löneställningen för institutets

ordinarie lärare närmade sig lön enligt 28 lönegraden samt till att den dagliga

tjänstgöringen föresloges utökad till 5 timmar (för närvarande torde

enligt vad lönenämnden under hand erfarit den dagliga tjänstgöringen kunna

angivas till 3—4 timmar) hade lönenämnden emellertid ansett sig icke böra

motsätta sig förslaget om de ifrågavarande lärartjänsternas uppflyttning till

30 lönegraden. Lönenämnden ville emellertid härvid uttala, att lönenämnden

förutsatte, att frågan örn gottgörelse från lärarnas sida för utnyttjandet vid

privatpraktiken av institutets utrustning ävensom materiel gjordes till föremål

för övervägande. Framhållas finge i detta sammanhang, att enligt förslaget

lärare, som utövade privatpraktik å institutet, förutsatts skola gälda

viss ersättning för biträdeshjälp.

Laboratorer och assisterande lärare. Lönenämnden hade

intet att erinra mot förslaget, att laboratorerna å protésavdelningen, tandfyllningsavdelningen

och ortodoxi- och barntandsvårdsavdelningen samt

de assisterande lärarna å tandkirurgiska avdelningen erhölle ställning av

extra ordinarie tjänstemän i 21 lönegraden med gemensam benämning laborator.

Lönenämnden tillstyrkte vidare förslaget, att laboratorn å röntgenlaboratoriet

inplacerades i 22 lönegraden. Enligt lönenämndens förmenande syntes

emellertid befattningen, som nu vore arvodesavlönad, tills vidare böra upptagas

såsom extra ordinarie.

Vad lönenämnden i det föregående anfört rörande gottgörelse för utnyttjande

i privatpraktik av institutets utrustning och materiel ävensom angående

ersättning för biträdeshjälp borde äga motsvarande tillämpning beträffande

laboratorerna.

Assistenter och amanuenser. Emot lärarrådets förslag i

denna del vore från lönenämndens sida intet att erinra.

Sköterske- och biträdespersonal. Frågan örn en allmän

översyn av organisationen av biträdespersonalen vid tandläkarinstitutet

vore alltjämt olöst. Lönenämnden — som funne det angeläget, att en sådan

översyn komme till stånd så snart förhållandena det medgåve — inskränkte

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 21Jf.

sig i förevarande sammanhang till att understryka, att de nu föreslagna anordningarna

till en del måste anses ha provisorisk karaktär.

Mot förslaget att till ordinarie stat överföra sköterskorna å protes- och

tandfyllningsavdelningarna hade lönenämnden intet att erinra. I fråga örn

uppflyttning av sköterskan å röntgenlaboratoriet från Eo 6 till Eo 7 samt

nyinrättande av en sköterskebefattning i Eo 7 å ortodonti- och barntandvårdsavdelningen

ville lönenämnden anföra, att nämnden anslöte sig till

förslaget i denna del, dock under förutsättning, att för befattningarna erfordrades

sjuksköterskekompetens. Slutligen ansåge sig lönenämnden böra

ifrågasätta, huruvida icke sköterskorna borde benämnas avdelningssköterskor.

Lönenämnden ansåge sig kunna biträda lärarrådets förslag beträffande

tandsköterskorna.

Lönenämnden hade för sin del intet att erinra mot att kontrollantbiträdena

— lämpligen under ändrad benämning av kontrollbiträden — och de

tekniska biträdena, i den utsträckning som föreslagits, erhölle extra ordinarie

anställning och inplacerades i 4 lönegraden.

I avvaktan på översynen av biträdespersonalen vid institutet syntes det

kliniska biträdet på tandfyllnadsavdelningen tills vidare böra anställas såsom

extra tjänsteman.

Enligt lönenämndens mening torde befattningen såsom biträde på röntgenlaboratoriet

under oförändrad benämning tills vidare böra hänföras till

lönegraden Eo 2.

Gemensam personal. Lönenämnden ansåge sig böra ifrågasätta

lämpligheten av ett bibehållande av den nuvarande anordningen, enligt vilken

tandläkarinstitutets styresman — som vore en av karolinska institutets

professorer — för sitt arbete med tandläkarinstitutets angelägenheter avlönades

dels medelst arvode, dels genom viss del av examensavgifterna.- Den nu

föreslagna utvidgningen av tandläkarinstitutet, som syntes göra behovet av

en kontrollerande och övervakande chefsbefattning mera framträdande, syntes

enligt lönenämndens mening aktualisera frågan, huruvida icke en omprövning

borde ske av den lämpligaste formen för anordnandet av chefskapet

för institutet. Då emellertid detta spörsmål tarvade närmare utredning,

ville lönenämnden för närvarande icke motsätta sig, att någon höjning

vidtoges beträffande maximigränsen för de inspektor tillkommande examensavgifterna.

Den i framställningen väckta frågan örn ökad ersättning till tandläkarinstitutets

sekreterare syntes lönenämnden böra tills vidare anstå.

Befattningen såsom vaktmästare, tillika portvakt, torde böra omändras

till expeditionsvaktstjänst i 5 lönegraden, varvid port vaktssysslorna borde anförtros

annan person mot särskild ersättning eller fri bostad. Förslag härutinnan

hade även framställts av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga.

I avvaktan på översyn av biträdespersonalen torde preparatorsbefattningen

böra upptagas såsom en extra befattning.

I särskilda yttranden hava två av lönenämndens ledamöter anfört i vissa

avseenden från majoritetens förslag avvikande meningar.

Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse har framhållit följande.

Intagningen vid institutet, som avsåges äga rum endast vid hösttermins

början, bomme att för de värnpliktiga, som fullgjorde militär tjänstgöring

undertiden omkring juni—december samma år som studentexamen avlades,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

innebära, att en hel vårtermin icke kunde ägnas åt studier. Med hänsyn härtill

ville sjukvårdsstyrelsen, ehuru väl medveten om svårigheterna att upplägga

studieplan för tandläkarinstitutet, likväl framhålla önskvärdheten av

att — utan att fördröja genomförandet av det framlagda förslaget om utökning

av antalet elever till 120 — undersökning verkställdes angående möjligheten

av två intagningar, en vid höstterminens och en vid vårterminens

början. En dylik anordning skulle komma att tillgodose de värnpliktigas

intressen.

Tandläkarinstitutets icke-ordinarie lärares förening har anfört, att det av

lärarrådet föreslagna antalet lärare vore för litet för undervisningens ändamålsenliga

och trygga bedrivande. Under framhållande av vikten av att ökade

förutsättningar skapades för forskningsarbete vid institutet, bland annat genom

förbättrande av löne- och tjänsteförhållandena för den underordnade

lärarpersonalen, har föreningen vidare anfört bland annat följande.

Med hänsyn till att laboratorerna skulle vara vetenskapligt meriterade och

hava avlagt prov, vore föreningen icke övertygad om, att den mycket stora

olikheten enligt lärarrådets förslag i lönesättningen för professorerna och laboratorerna

vore rimlig.

För laboratorernas och övriga underlärares del hängde frågan om lönesättningen

intimt samman med frågan, i vad mån tjänstgöringen vid institutet

lämnade tid övrig för privatpraktik. Hållandet av lokal, utrustning och personal

för privatpraktik vore ett mycket kostsamt företag, särskilt i Stockholm,

och dessa kostnader vore fasta, alltså oberoende av huru många timmar om

dagen tandläkaren hade tillfälle att arbeta i sin praktik. Uppenbarligen fordrades

under alla förhållanden en viss praktiktid per dag redan för att få dessa

kostnader täckta och ytterligare arbetstid för att praktiken skulle kunna giva

det överskott, som för laboratorernas del skulle kunna utgöra ett rimligt tillskott

till den låga lönen.

Om man utginge från den såsom normal ansedda 7-timmarsarbetsdagen,

som icke syntes böra överskridas åtminstone av de lärare, av vilka man väntade

att de under ytterligare ett antal timmar skulle producera vetenskap,

funne man, att för professorerna 2 timmar och för laboratorerna 3 timmar

återstode för privatpraktik. Enligt omfattande utredningar, som tidigare ställts

till lärarrådets förfogande, framginge, att en så kort tid som 2—3 timmar för

privatpraktik i allmänhet icke gå ve något som helst överskott. Att de ickeordinarie

lärarna hittills lyckats hålla uppe en dräglig ekonomisk ställning

genom att liksom tandläkare i allmänhet arbeta långt utöver normalarbetsdagen,

vore ett tillstånd, som icke borde fortsätta, i fall man väntade, att

institutionslärama i första hand sknlle svara för framstegen inom odontologien.

Med kännedom örn att en lönande privatpraktik icke kunde förenas nied en

alltför lång daglig tjänstgöring vid institutet, hade lärarrådet föreslagit och

kanslern tillstyrkt en anordning, enligt vilken avdelningschefer och laboratorer

skulle erhålla möjlighet att bedriva privatpraktik i lokaler inom institutet.

Fördelarna härmed för lärarna skulle vara, att omkostnaderna sannolikt skulle

bliva något lägre och en del restider bortfalla. Emellertid medförde detta förslag

många vanskligheter. Ovisst vore, om vederbörande lärares klientel vöre

villigt att komma till tandläkarinstitutet från de olika stadsdelar, där praktiken

varit belägen. Enligt uppgjorda planritningar bomme såväl mottagnings-

som väntrumsförhållandena ingalunda att motsvara de anspråk, som

Bihang till riksdagens protokoll IDIS. 1 sami. Nr St//. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr filett

nutida privatklientel ställde. Utom för de tre avdelningscheferna, vilka

redan nu disponerade egna undersökningsrum, syntes avsett, att lärarnas tjänsterum,

där eleverna tenterade, samtidigt skulle utgöra privatpraktikens mottagningsrum.

Ställning hade icke tagits till frågan örn för privatpraktiken

erforderliga sköterskor och tandteknikerpersonal eller om de principer, enligt

vilka läraren skulle lämna ersättning för dessa förmåner.

Det torde vara förståeligt, att de berörda lärarna, innan dessa förhållanden

preciserats, ställde sig mycket tveksamma inför risken att förlora det kapital,

som en inarbetad praktik representerade. Riktigast vore väl att, i likhet med

vad förslaget avsåge för de tre huvudlärarna, beräkna en så skälig lön även

för de underordnade lärarna, att det stora riskmoment, som otvivelaktigt vore

förenat med en överflyttning av privatpraktiken till tandläkarinstitutet, kunde

anses kompenserat. Föreningen ansåge sig nödsakad enträget anhålla att få

medverka vid lösandet av hithörande frågor.

Föreningen ville emellertid redan nu som sin åsikt framhålla, att laboratorerna

på grund av de anspråk, som komme att ställas på denna lärarkategori,

borde beredas ordinarie anställning.

De två övriga, till numerären största lärargrupperna, assistenter och amanuenser,

komme enligt förslaget såsom innehavare av förordnanden och därmed

följande avsevärt lägre löneplacering att ekonomiskt nästan helt vara

beroende av sin privatpraktik. Det syntes därför vara förenat med avsevärda

risker för rekryteringen av dessa lärarkategorier att öka den dagliga tjänstgöringstiden

utöver den nuvarande även med beaktande av den ringa förbättring

i löneförhållandena, som föreslagits.

3. Tandläkarinstitutets omkostnader.

Lärarrådet har i förevarande sammanhang framhållit, att den ökade belastning

å de särskilda anslagsposterna, som komme att föranledas av elevantalets

ökning, icke vore möjlig att nu exakt beräkna. Det ökade medelsbehovet

torde emellertid komma att främst göra sig gällande under posterna

till förbrukningsmateriel, undervisnings- och åskådningsmateriel samt expenser.

En ökad belastning av dessa poster med i runt tal 30 procent torde

böra beräknas. En anslagsökning med omkring 40,000 kronor torde alltså

kunna av denna anledning påräknas.

4. Tandläkarinstitutets inkomster.

Terminsavgifterna utgöras av varje odontologie kandidat under hans studier

för tandläkarexamen med 200 kronor för termin. Någon befrielse medgives

icke.

Vid nuvarande studenttal har lärarrådet beräknat ifrågavarande avgifter

normalt till omkring 110,000 kronor för år. Med det föreslagna högre antal

studerande vid institutet beräknar lärarrådet, att terminsavgifterna komma

att stiga till omkring 160,000 kronor.

Statens inkomst av examensavgifter vid tandläkarinstitutet uppgå till i

genomsnitt omkring 6,000 kronor för år och kunna efter en ökning av elev
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 21Jf. 19

antalet enligt lärarrådets beräkningar förväntas stiga till minst omkring

8.000 kronor.

Patientavgifterna utgå efter grunder, som bestämmas för varje särskild

avdelning med hänsyn bland annat till patienttillströmningen. En ökning

och delvis omläggning av avgifterna har diskuterats och torde enligt lärarrådets

förmenande kunna genomföras. Statens nettoinkomst av patientavgifter

har under de senaste fem åren uppgått till i genomsnitt omkring 90,000

kronor.

Beträffande dessa avgifter har lärarrådet anfört följande.

Vid protésavdelningen tillämpades redan nu relativt höga taxor och de

hjälpsökandes antal vore ej större än att det helt utnyttjades för undervisningen.

Någon höjning av avgifterna vid denna avdelning torde därför icke

nu böra genomföras. Vid tandfyllningsavdelningen vöre däremot patienttillströmningen

så stor, att endast omkring en tredjedel av de tandvårdssökande

kunde behandlas. En ökning av avgifterna syntes därför möjlig med

10 procent; en än större höjning av rotfyllningsavgifterna syntes dock lämplig.

En inkomstökning av omkring 5,000 kronor torde härigenom kunna påräknas.

Vid tandkirurgiska avdelningen upptoges för närvarande ingen

annan avgift än för bedövning. En ändring härutinnan torde kunna vidtagas,

varigenom en inkomstökning av omkring 5,000 kronor torde kunna

vinnas. De vid röntgenlaboratoriet utgående avgifterna torde slutligen kunna

höjas med 10—20 procent, innebärande en inkomstökning av omkring

2.000 kronor.

Sammanlagt skulle sålunda berörda ökningar av patientavgifterna för

staten medföra en årlig inkomstökning av omkring 12,000 kronor. Bibehållandet

av dessa avgiftsökningar måste emellertid vara beroende av patienttillströmningen.

Lärarrådet har vidare framhållit, att, därest elevantalet vid institutet utökades

på sätt nu planlades, komme emellertid en ytterligare stegring av inkomsterna

att vinnas genom den ökade patientbehandling, som därefter

kunde lämnas. Inkomstökningen på grund av denna omständighet torde

komma att uppgå till minst omkring 30,000 kronor för år. Sammanlagt

skulle sålunda en inkomstökning av patientavgifter kunna beräknas med

minst omkring 42,000 kronor för år. De årliga patientavgifterna skulle då

uppgå till minst omkring 132,000 kronor.

Tandläkarinstitutets sammanlagda inkomster och den möjliga framtida

inkomststegringen framginge av nedanstående sammanställning.

Nuvarande Framtida Inkomst
inkomster

inkomster ökning

kronor kronor kronor

Terminsavgifter ...................... 110,000 160,000 50,000

Examensavgifter...................... 6,000 8,000 2,000

Patientavgifter ......... 90,000_132,000 42,000

Summa kronor 206,000 300,000 94,000

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 2tJh

Ovannämnda inkomster och inkomstökning kunde på olika sätt jämföras

med statens utgifter för tandläkarinstitutet. Gjordes jämförelse med utgifterna

för löner och andra årliga omkostnader för verksamheten, kunde det

konstateras, att statens nettoutgift för tandläkarutbildningen bleve förhållandevis

mycket låg. Vidare kunde påpekas, att den ovan angivna årliga

inkomstökningen överstege den utgiftsökning, som i det föregående beräknats

i fråga om personallöner efter en utökning av institutets elevantal.

Gjordes åter jämförelsen mellan inkomster å ena sidan och de av lärarrådet

beräknade engångskostnaderna för materielutrustning i samband med institutets

utvidgning och modernisering, kunde vidare konstateras, att inkomsterna

under två å tre år tillsammans överstege sagda engångskostnader.

Lärarrådet ansåge, att även dessa omständigheter talade för att tandläkarinstitutet

nu gåves en organisation och utrustning, som svarade mot

behoven i olika avseenden.

Medicinalstyrelsen har yttrat följande.

I samband med frågan om institutets utvidgning ville medicinalstyrelsen

föreslå en förbättring av de ekonomiska villkoren för tandläkarstuderandena,

vilka för närvarande själva finge bekosta en stor del av den odontologiska

undervisningen. Det tillämpade systemet för finansiering av undervisningen,

vilket torde vara unikt inom högre svenskt undervisningsväsende,

borde på lämpligt sätt avvecklas. Enligt en av Sv. Wicksell och Tage Larsson

verkställd utredning (stat. off. utr. 1936: 34) kunde sammanlagda studiekostnaderna

för varje tandläkarstuderande beräknas till genomsnittligt

5,000 kronor per år, vilket vore högre än motsvarande kostnader vid någon

annan svensk högskola.

Då nu vårt Iand stöde i begrepp att till folkhälsans främjande förverkliga

en omfattande och genomgripande social tandvårdsorganisation, torde det

vara ett statsfinansiellt intresse, att tandläkarstudiema väsentligt förbilligades.

En sådan reducering av studiekostnaderna skulle medföra en minskning

av de studerandes skuldsättning och därmed sannolikt en ökad benägenhet

att taga anställning inom folktandvården. Den på grund av de dryga studiekostnaderna

begränsade krets av medborgare, som vore i stånd att förskaffa

sig tandläkarutbildning, kunde under sådana förhållanden tillika förutses

vidgad.

Sveriges tandläkareförbund har anfört.

Förbundet ansåge sig böra fästa uppmärksamheten vid det förhållandet,

att studiekostnaderna vid tandläkarinstitutet vore avsevärt större än vid

högskolorna i allmänhet. Ett nedbringande av dessa höga studiekostnader

vore ett gammalt önskemål, som i och med folktandvårdens genomförande

ytterligare stärkts. Enligt förbundets uppfattning innebure den föreslagna

utökningen av institutets examinationskapacitet i och för sig icke en borgen

för att rekryteringen till offentliga tandläkarbefattningar bleve tillfredsställande.

En viktig faktor i detta hänseende vore otvivelaktigt, att

den nyblivne tandläkaren ej belastades med onödigt stora studiekostnader.

En sänkning av de höga terminsavgifterna vore särskilt motiverad.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Marits proposition nr 21/+.

Av den i ärendet verkställda utredningen framgår, att åtgärder snarast

böra vidtagas för att i ökad utsträckning tillgodose främst folktandvårdens

men även den militära tandvårdens behov av tandläkare. I sådant syfte

har tandläkarinstitutets lärarråd i samråd med representanter för besparingsberedningen

föreslagit, att institutets kapacitet, som för närvarande medger

en examination av omkring 90 nya tandläkare om året, höjes till 120 tandläkare

för år. I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna ansluter jag

mig till detta förslag. Den härav betingade ökade elevintagningen bör genomföras

från och med höstterminen 1943. Då första årets studier (för tandläkarkandidatexamen)

äro förlagda till karolinska institutet, kommer den

ökade elevintagningen att göra sig gällande vid tandläkarinstitutet först

från och med höstterminen 1944. Medicinalstyrelsen har ansett, att institutets

utvidgning borde betraktas allenast såsom en tillfällig åtgärd och att

ytterligare ett institut sedermera borde inrättas. Enligt styrelsens mening

borde frågan om inrättande av en odontologisk institution i anknytning till

universitetet i Lund upptagas till prövning. Jag är icke beredd att förorda

en lösning efter sistnämnda linje. Erfarenheten torde få utvisa, örn tandläkarinstitutet

efter genomförd utvidgning kommer att kunna i tillräcklig grad

tillgodose landets behov av tandläkare.

Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse har ifrågasatt, huruvida icke antalet

elevplatser för kvinnliga studerande borde begränsas i syfte att tillgodose

mobiliseringsbehovet av manliga tandläkare. I anledning härav får

jag erinra, att kanslern för rikets universitet genom beslut den 21 april

1942 bemyndigat lärarrådet att tills vidare vid bestämmandet av den ordning,

vari de sökande skola erhålla inträde vid institutet, höja jämförelsetalet

för sökande, som fullgjort värnpliktstjänstgöring, med en halv enhet

för varje hel månads militär tjänstgöring, dock högst med fyra enheter.

Nyssnämnda bedömningsregler för intagning vid institutet tillämpades första

gången höstterminen 1942. Antalet då intagna kvinnliga elever utgjorde

32 och antalet manliga elever 59. Motsvarande siffror för höstterminen 1941

voro 48 respektive 45. De anförda intagningssiffrorna visa alltså för höstterminen

1942 en väsentlig förskjutning beträffande antalet manliga och kvinnliga

intagna till de manligas favör. I avvaktan på ytterligare erfarenheter beträffande

verkningarna av de nu tillämpade bedömningsreglema för intagning

vid institutet torde längre gående åtgärder i det av sjukvårdsstyrelsen

angivna syftet icke böra vidtagas.

De av lärarrådet framlagda förslagen angående utbildningen och personalorganisationen

vid tandläkarinstitutet stå i samband med frågorna örn anordnandet

av utvidgade lokaler för institutet och anskaffande av ökad och moderniserad

utrustning för detsamma. Erforderliga åtgärder härutinnan kunna

emellertid icke slutföras omedelbart utan tidigast inom loppet av något år.

Först med ingången av budgetåret 1944/45 torde med hänsyn härtill en

Departe
mentschefen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majlis proposition nr

omläggning av utbildningen kunna genomföras och en mer väsentlig förstärkning

av personalorganisationen bliva erforderlig. Det är därför tillräckligt,

om förslag härutinnan föreläggas 1944 års riksdag. Med hänsyn till vad

under ärendets behandling anförts bland annat från tandläkarinstitutets

icke-ordinarie lärares sida torde dessutom vissa spörsmål beträffande

personalorganisationen böra tagas under förnyat övervägande. Endast i visst

avseende, vartill jag återkommer i annat sammanhang, torde ändring i personalorganisationen

böra vidtagas redan från och med nästa budgetår. Jag

har emellertid ansett lämpligt, att innevarande års riksdag erhåller en orientering

beträffande omorganisationsförslagets huvudsakliga innebörd jämväl

i övrigt.

Vad först beträffar utbildningsfrågorna får jag erinra, att någon organiserad

undervisning i barntandvård för närvarande icke förekommer vid institutet.

Viss utbildning i nämnda ämne och i ortodonti äger emellertid rum

i samband med undervisningen i protéslära och tandfyllning. Denna provisoriska

anordning har icke visat sig vara tillfyllest. Särskilt med hänsyn till

folktandvården synes det nödvändigt att sörja för en fullgod undervisning

i dessa betydelsefulla grenar av tandvården. Det av lärarrådet framlagda

förslaget, att en särskild ortodonti- och bamtandvårdsavdelning skall upprättas,

anser jag mig därför böra i princip tillstyrka. Likaså finner jag, att övertygande

skäl blivit anförda för att röntgenutbildningen förstärkes. Institutets

organisation bör alltså utbyggas efter dessa riktlinjer. I anslutning till

vad arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse anfört vill jag framhålla, att det

bör undersökas, örn med hänsyn till de värnpliktigas intressen en sådan omläggning

av institutets studieplaner är möjlig att genomföra, att två intagningar

vid institutet kunna äga rum varje läsår, en vid höstterminens och

en vid vårterminens början.

Beträffande personalorganisationen vill jag — utan att för närvarande

annat än delvis taga ställning till förslagets olika detaljer — framhålla,

att jag i stort sett anser lärarrådets förslag ägnat att läggas till grund

för nämnda organisation. I samband med institutets medelsäskanden för

budgetåret 1944/45 torde ifrågavarande organisationsspörsmål i övrigt få

göras till föremål för ett mera ingående bedömande. Härvid torde även den

av statskontoret berörda frågan örn ersättande av de nuvarande avgifterna

till lärarna vid de till karolinska institutet förlagda undervisningskurserna

med terminsavgifter till tandläkarinstitutet och tillerkännande åt nämnda

lärare av fasta arvoden böra upptagas till prövning. I avvaktan på en lösning

av denna fråga lärer det böra ankomma på universitetskanslern, som

har att fastställa sagda kursavgifter, att vidtaga den jämkning nedåt av avgifterna,

som kan anses motiverad med hänsyn till att antalet elever, som har

att erlägga dylika avgifter, från och med nästa höst kommer att väsentligt

ökas. Med anledning av att allmänna lönenämnden framhållit önskvärdheten

av en närmare utredning angående det mest ändamålsenliga ordnandet av in
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 21Ih

stitutets chefsfråga vill jag nämna, att jag anser, att en sådan utredning i

sinom tid bör komma till stånd. I samband därmed förtjänar även övervägas,

huruvida någon förändring bör vidtagas i fråga örn tandläkarinstitutets organisatoriska

anknytning till karolinska institutet.

Medicinalstyrelsen och Sveriges tandläkareförbund ha ansett åtgärder påkallade

för tandläkarstudiernas väsentliga förbilligande. Tandläkareförbundet

har i sådant avseende föreslagit en nedsättning av terminsavgifterna. Kostnaderna

för genomgående av tandläkarinstitutet utgöras — förutom av terminsavgifter

— jämväl av utgifter dels för viss utrustning, dels ock för materiel

för patientbehandlingen.

Eleverna få på egen bekostnad anskaffa borrmaskiner med tillbehör, bunsenbrännare,

manometrar och annan dylik utrustning. Detta förhållande har

sin grund däri, att institutets anslagsmedel icke lämnat tillgång till anskaffning

av erforderlig sådan utrustning. I sin skrivelse den 16 februari 1942 har

lärarrådet emellertid föreslagit anskaffning av bland annat en hel del utrustning

av ifrågavarande slag. Till frågan om institutets utrustning återkommer

jag i det följande. I detta sammanhang vill jag endast framhålla, att

jag delar åsikten, att elevernas kostnader i förevarande avseende böra nedbringas

och att staten därför i skälig utsträckning bör tillhandahålla erforderlig

utrustning av ifrågavarande natur.

Viss för patientbehandlingen erforderlig förbrukningsmateriel få eleverna

likaledes själva anskaffa. De erhålla dock av patientavgiften viss del, som

beräknats motsvara mäter ielkostnaden. Det har emellertid gjorts gällande,

att elevens andel i patientavgiften i de flesta fall icke täcker hans kostnader

för materielen. Vidare har det framhållits, att eleverna stundom bli ekonomiskt

lidande genom att patienterna helt underlåta att betala avgifterna eller

ej erlägga elevernas andel däri. Det synes mig tillbörligt, att eleverna i skälig

omfattning kompenseras för sina utgifter för materiel för patientbehandlingen.

Jag förutsätter, att lärarrådet ägnar denna fråga uppmärksamhet

och vidtager eller föreslår de åtgärder, som kunna anses pakallade.

Med de avsevärda kostnader för ögonen, som institutets omorganisation

betingar, anser jag mig icke kunna förorda en sänkning av terminsavgifterna.

lil. Anslagsberäkningar m. m.

1. Tandläkarinstitutet: Avlöningar.

Förslagsanslaget till avlöningar vid tandläkarinstitutet är för innevarande

budgetår uppfört med 250,200 kronor och disponeras på sätt framgår av

statsliggaren, sid. 467 f.

Lärarrådet har i sina anslagsäskanden för nästa budgetår — under förutsättning

att det av lärarrådet med skrivelse den 16 februari 1942 fram
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

lagda omorganisationsförslaget icke nu komme att upptagas till avgörande

beräknat avlöningsanslaget till 263,900 kronor, innebärande en anslagshöjning

med 13,700 kronor. Lärarrådet har därvid bland annat föreslagit,

dels att de båda i lönegraden Eo 7 upptagna avdelningssköterskorna på protésavdelningen

och tandfyllnadsavdelningen upptagas å ordinarie stat i lönegraden

A 7 i likhet med avdelningssköterskan på tandkirurgiska avdelningen,

dels att tre kontrollantbiträden och två tekniska biträden, vilka för

närvarande avlönas medelst arvode, erhålla extra ordinarie anställning i

lönegraden Eo 4, dels att två medelst timarvode avlönade tandsköterskor

erhålla extra ordinarie anställning i lönegraden Eo 6, dels ock att en befattning

i lönegraden Eo 7 såsom preparatris å det vetenskapliga laboratoriet

skulle inrättas. Beträffande sistnämnda förslag har lärarrådet framhållit,

att medel till bekostande av vissa preparationsarbeten för närvarande utgång6

från omkostnadsanslagets post till institutets vetenskapliga laboratorium.

För bedrivande av den för tandvården betydelsefulla tandforskningen

vore emellertid dessa medel — även örn en mindre anslagshöjning beviljades

otillräckliga, varför ett överförande av kostnaderna för preparatrisen till

avlöningsanslaget skulle innebära något ökade forskningsmöjligheter.

Kanslern — som tillstyrkt lärarrådets ovannämnda förslag med undantag

av förslaget örn inrättande av en befattning såsom preparatris i lönegraden

Eo 7 har vid bifall till de av honom salunda förordade ändringarna i

institutets personalorganisation beräknat avlöningsanslaget för nästa budgetår

till 258,300 kronor, innebärande en höjning med 8,100 kronor.

Allmänna lönenämnden har vid sitt ställningstagande till de i kanslerns

förevarande framställning upptagna förslagen utgått från att dessa kunde

förverkligas utan föregripande av statsmakternas beslut i organisationsfrågan.

Lönenämnden tillstyrkte, att de båda i lönegraden Eo 7 upptagna avdelmngssköterskorna

upptoges å ordinarie stat i lönegraden A 7, i likhet med

vad fallet vore beträffande den tredje av avdelningssköterskorna å institutets

tre huvudavdelningar. Ifrågavarande befattningshavare syntes böra erhålla

tjänstetiteln »avdelningssköterska» i stället för såsom för närvarande

»sjuksköterska».

I framställningen föresloges vidare, att tre kontrollantbiträden och två

tekniska biträden, vilka för närvarande avlönades medelst arvode, måtte

erhålla extra ordinarie anställning i lönegraden Eo 4. Enligt vad som framg*?g®

aY ^ armat sammanhang lämnade uppgifter vore kontrollantbiträdena

utbildade tandsköterskor. Lönenämnden finge erinra, att lönenämnden i

förutnämnda utlåtande den 27 februari 1942 framhållit, att enligt tandläkarmstitutets

lärarrads mening ifrågavarande två kategorier bi trädest jänster

lämpligen borde placeras i 6 lönegraden men att lärarrådet på grund av

rådande allmänna förhållanden ville begränsa sig till att föreslå deras placering

i 4 lönegraden. Lönenämnden hade för egen del uttalat, att lönenämnden

ansåge sig för det dåvarande böra ansluta sig till lärarrådets förslag om

tjänsternas inplacering i 4 lönegraden. I anledning av det nu framlagda förslaget

finge lönenämnden åberopa sitt sålunda gjorda uttalande. Lönenämn
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts ''proposition nr Silden

ville emellertid tillika anföra, att kontrollant biträdenas tjänstetitel

lämpligen borde ändras till kontrollbiträde.

Mot förslaget att två medelst timarvode avlönade tandsköterskor måtte

erhålla extra ordinarie anställning i lönegraden Eo 6 hade lönenämnden, under

förutsättning att de erhölle heltids- eller halvtidsanställning, intet att

erinra.

I särskilda yttranden ha två av lönenämndens ledamöter anfört i vissa

avseenden från majoritetens uttalande avvikande meningar.

Hos Kungl. Majit har föreningen kvinnor i statens tjänst hemställt, att

kontrollantbiträdena och de tekniska biträdena vid tandläkarinstitutet måtte

placeras i lönegraden Eo 6 i stället för, såsom lärarrådet föreslagit, i lönegraden

Eo 4.

De tre ordinarie lärarna vid tandläkarinstitutet tillhöra för närvarande

lönegraden A 24. Härjämte åtnjuter envar av dem lönetillägg med 1,620

kronor för år. Lärarrådet har föreslagit, att ifrågavarande lärare, under benämning

professorer, skola uppflyttas till lönegraden A 30, varvid det särskilda

lönetillägget skulle bortfalla och den dagliga tjänstgöringsskyldigheten

för dem utökas till 5 timmar (nu 3—4 timmar). I samband härmed

skulle lärarna medgivas rätt att, om de så önskade, på institutet utöva privatpraktik

under högst den tid av dagen, som icke omfattades av deras

tjänstgöringsskyldighet. Härvid borde lärarna få för privatpraktiken använda

den fullständiga tandläkarutrustning, som för tillgodoseende av tjänstens

behov ändock förutsattes skola finnas i deras tjänsterum. För den

biträ deshjälp, som erfordrades och borde ställas till förfogande av institutet,

borde läraren gälda ersättning enligt utfärdade föreskrifter. Kanslern,

som tillstyrkt lärarrådets ifrågavarande förslag, har framhållit, att den av

lärarrådet föreslagna rätten för bland annat de ordinarie lärarna vid institutet

att i institutets lokaler utöva privatpraktik syntes vara en förutsättning

för att man skulle kunna genomföra den föreslagna utökningen av

dessa lärares undervisningsskyldighet utan risk för att de personer, som vore

mest kvalificerade för de olika befattningarna, av ekonomiska skäl skulle anse

sig förhindrade att ställa sig till institutets förfogande. Lönenämnden har

erinrat, att professorerna vid farmacevtiska institutet tillhörde lönegraden

A 28. Med hänsyn till att den nuvarande löneställningen för institutets

ordinarie lärare närmade sig lön enligt 28 lönegraden samt till att den dagliga

tjänstgöringen föresloges utökad till 5 timmar, har lönenämnden ej

velat motsätta sig förslaget örn ifrågavarande lärartjänsters uppflyttning i

30 lönegraden. Lönenämnden har emellertid förutsatt, att frågan örn gottgörelse

från lärarnas sida för utnyttjande vid privatpraktiken av institutets

utrustning ävensom materiel gjordes till föremål för övervägande. Statskontoret

har funnit en placering av de tre ordinarie lärarna i lönegraden A 30

för hög och ansett dem närmast vara att jämföra med professorerna vid

Departe
mentschefen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Marits -proposition nr lil4.

farmacevtiska institutet. Ämbetsverket har vidare bestämt motsatt sig förslaget,

att bland annat ifrågavarande lärare skulle beredas möjlighet att utöva

privatpraktik på tandläkarinstitutet.

För egen del vill jag framhålla, att det givetvis skulle vara till institutets

fördel, örn framför allt avdelningsföreståndarna kunde odelat ägna sin tid

och sina krafter åt institutets verksamhet. Det torde emellertid möta betydande

svårigheter att för dessa befattningar förvärva tillräckligt kvalificerade

personer, örn möjlighet till privatpraktik vid sidan av lärarverksamheten

icke föreligger. Enär de fasta omkostnaderna för en tandläkares privatpraktik

äro i stort sett desamma vid heldagspraktik eller vid en till kortare

tid av dagen förlagd praktik, anses det icke ekonomiskt lönande att för

ett par timmars privatpraktik örn dagen hålla egen lokal och utrustning.

Lärarrådets förslag, att de ordinarie lärarna, som äro avdelningsföreståndare,

skola tillåtas att i samband med utökning av deras tjänstetid utöva privatpraktik

inom institutets lokaler å tid, som faller utom tjänstetiden, bör

ses mot bakgrund av sistnämnda omständighet och den fördel, som det ur

institutets synpunkt medför, om avdelningsföreståndarna vid behov äro anträffbara

inom institutet även å icke tjänstetid.

Om den föreslagna omorganisationen genomföres, innebär detta för de ordinarie

lärarna — förutom utökning av den dagliga tjänstetiden — en väsentligt

utökad tentamens- och undervisningsskyldighet samt ansvar för större avdelningar.

Utsträckningen av tjänstetiden medför, att den tid, som normalt

avsetts stå till deras förfogande för privatpraktik, för framtiden förkortas med

ty åtföljande inkomstminskning från sådan praktik. Med hänsyn till nämnda

omständigheter anser jag mig böra förorda, att ifrågavarande lärartjänster i

enlighet med lärarrådets förslag ombildas till professurer i 30 lönegraden samt

att lärarna medgivas rätt att, om de så önska, inom institutet utöva privatpraktik

i enlighet med lärarrådets förslag. För biträdeshjälp, som av institutet

kan komma att ställas till förfogande för privatpraktiken, liksom för förbrukningsmateriel,

som kommer till användning i densamma, bör ersättning lämnas

av vederbörande lärare efter institutets självkostnadspris. Det torde få

ankomma på universitetskanslern att meddela erforderliga föreskrifter i

ämnet.

Under omorganisationstiden torde de ordinarie lärarnas tid och krafter i

väsentlig mån behöva tagas i anspråk för med omorganisationen sammanhängande

frågor. Med hänsyn härtill förordar jag, att ombildningen av ifrågavarande

tre lärartjänster i lönegraden A 24 till professurer i lönegraden A 30

genomföres redan från och med den 1 juli 1943. I samband härmed bör det

med de nuvarande befattningarna förenade lönetillägget av 1,620 kronor upphöra

att utgå. För att omorganisationen skall kunna genomföras, erfordras,

att de nuvarande innehavarna av lärartjänsterna utses till innehavare av de

nya professorsbefattningarna. Jag förutsätter, att de äro villiga härtill. Till

följd av lönetilläggets slopande kommer emellertid för två av dessa befatt
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 214-

ningshavare, vilka för närvarande åtnjuta lön enligt 27 löneklassen, till en

början att inträda en löneminskning, vid nuvarande indexläge uppgående till

omkring 330 kronor för år. Det synes skäligt, att dessa befattningshavare

tillerkännas personlig lönefyllnad med belopp, svarande mot löneminskningen,

att utgå så länge och i den mån de kontanta löneförmånerna vid de nya befattningarna

understiga befattningshavarnas löneförmåner, det nuvarande

lönetillägget inbegripet, den 30 juni 1943. Utgifterna för den personliga lönefyllnaden

torde böra bestridas från anslagsposten till avlöningar till ordinarie

tjänstemän.

Laboratorn på röntgenlaboratoriet intager i likhet med de ordinarie lärarna

ställning såsom avdelningschef. Samma skäl, som anförts för en ombildning

av de ordinarie lärartjänsterna redan från och med nästa budgetår,

kunna åberopas för att så sker även beträffande denna laboratorsbefattning.

Med hänsyn bland annat till att frågan om laboratorernas rätt till privatpraktik

bör bli föremål för ytterligare övervägande, finner jag det emellertid

ej lämpligt att redan nu taga slutlig ställning till frågan om den framtida

löneställningen m. m. för ifrågavarande befattningshavare. Jag anser emellertid

rimligt, att någon kompensation beredes honom för de med omorganisationen

förenade ökade arbetsuppgifterna genom en höjning av det till honom

nu utgående arvodet till 7,600 kronor.

De av lärarrådet i anslagsäskandena för nästa budgetår framlagda förslagen

till ändringar i institutets personalorganisation, vilka ändringar jämväl

upptagits i lärarrådets omorganisationsförslag, torde böra prövas först i

samband med omorganisationsförslaget i övrigt.

Beträffande ifrågavarande anslag ifrågasätter jag för nästa budgetår ej

andra ändringar än sådana, som föranledas dels av den av mig förordade ombildningen

av de nuvarande ordinarie lärartjänsterna och ökningen av arvodet

till laboratorn på röntgenlaboratoriet, dels ock av förändringar beträffande

löneklassplaceringen för vissa befattningshavare. Anslagsposten till avlöningar

till ordinarie tjänstemän beräknar jag sålunda till 54,500 kronor

(4- 4,500), anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Majit, till 148,740 kronor eller efter avrundning nedåt till 148,700

kronor (— 2,700), anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal

till 37,300 kronor (-)- 400), anslagsposten till rörligt tillägg till 13,000

kronor (+ 1,100) och avlöningsanslagets slutsumma till (54,500 + 148,700 -f4-

37,300 + 13,000 =) 253,500 kronor, vilket innebär en anslagshöjning

med 3,300 kronor.

2. Tandläkarinstitutet: Omkostnader.

Förslagsanslaget till omkostnader vid tandläkarinstitutet är för innevarande

budgetår uppfört med 140,000 kronor och disponeras enligt omkostnadsstat,

införd på sid. 469 i statsliggaren.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 214-

Lärarrådet har hemställt, att ifrågavarande anslag måtte för nästa budgetår

uppföras med 168,500 kronor, innebärande en anslagshöjning med

28,500 kronor. Till stöd härför har anförts.

Delposten till bränsle, lyse och vatten syntes med hänsyn

till belastningen böra höjas från 41,200 kronor till 50,000 kronor.

De största utgifterna under delposten till övriga expenser utgjordes

av kostnaderna för städning och tvätt. Dessa utgifter hade till följd

av ökade priser m. m. betydligt stigit under budgetåret 1941/42. Sålunda

beräknades kostnaderna för städning till över 29,000 kronor och för tvätt

till inemot 10,000 kronor. På grund av de stegrade priserna m. m. hade de

ofrånkomliga utgifterna under denna delpost under budgetåret 1941/42 beräknats

uppgå till 48,500 kronor, varför lärarrådet hemställt om tillstånd

att överskrida delposten med 3,000 kronor. Under förutsättning av i huvudsak

oförändrade priser och med hänsyn till nämnda omständigheter beräknade

lärarrådet denna delpost för budgetåret 1943/44 till 48,500 kronor.

Delposten till biblioteket föresloges med hänsyn till stegrade kostnader

höjd från 900 till 1,000 kronor.

Delposten till förbrukningsmateriel för institutets

praktiska verksamhet vore nu uppförd med förslagsvis 40,000

kronor. Sedan krigsutbrottet år 1939 hade priserna på sådana förbrukningsartiklar,

som vore erforderliga för institutets praktiska verksamhet, stigit

med omkring 50 procent, därav under budgetåret 1941/42 omkring 30 procent.

Med hänsyn härtill och till vissa andra tillfälliga omständigheter hade

de till de olika avdelningarnas förfogande ställda anslagen för ifrågavarande

ändamål visat sig otillräckliga och måst i vissa fall avsevärt överskridas. Vid

beräknandet av medelsbehovet för budgetåret 1943/44 måste hänsyn tagas

till berörda kostnadsstegring. På grund härav beräknade lärarrådet att —

därest den största sparsamhet iakttoges i fråga örn förbrukningsmateriel

och under förutsättning av i huvudsak oförändrade priser — en ökning av

anslaget till 52,000 kronor skulle visa sig tillräcklig.

Delposten till undervisnings- och åskådningsmateriel

syntes med hänsyn till inträdd prisstegring böra höjas från 8,400 kronor

till 11,000 kronor.

Från delposten till institutets vetenskapliga laboratorium,

nu 3,000 kronor, utginge viss ersättning åt en preparatris. Lärarrådet

hade föreslagit, att anslag för detta ändamål för framtiden skulle

beräknas under avlöningsanslaget. — I fråga örn inköp för vetenskapliga

ändamål förelåge en i många fall större prisökning än för den ovan avsedda

materielen. Ett trängande behov av anslagsökning förelåge därför och av

andra skäl, om institutets vetenskapliga verksamhet skulle kunna bedrivas

i en skälig utsträckning och med utnyttjande av de förutsättningar därför,

institutets verksamhet gåve. Lärarrådet hemställde om en anslagsökning

med 5,000 kronor.

Kanslern har, under hänvisning till den av lärarrådet förebragta motiveringen

och under framhållande av att belastningen å delposten till förbrukningsmateriel

för institutets praktiska verksamhet under budgetåret 1941/42

uppgått till cirka 53,700 kronor, hemställt, att omkostnadsanslaget i enlig
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Marits proposition nr 814- 29

het med lärarrådets förslag måtte för nästa budgetår uppföras med 168,500

kronor.

Belastningen å ifrågavarande anslag uppgick för budgetåret 1941/42, då

anslaget var uppfört med 140,000 kronor eller med samma belopp som för

innevarande budgetår, till i runt tal 165,550 kronor. Med hänsyn härtill torde

en viss höjning av anslaget för nästa budgetår vara ofrånkomlig. I sådant

avseende tillstyrker jag, att delposten till bränsle, lyse och vatten höjes med

5,000 kronor till 46,200 kronor, delposten till övriga expenser med 3,000

kronor till 48,500 kronor och anslagsposten till förbrukningsmateriel för institutets

praktiska verksamhet med 12,000 kronor till 52,000 kronor. I övrigt

anser jag mig icke böra förorda några ändringar beträffande institutets

omkostnadsanslag, som för nästa budgetår alltså bör höjas med (5,000 +

+ 3,000 -f 12,000 =) 20,000 kronor till 160,000 kronor.

3. Tandläkarinstitutet: Utrustning.

Lärarrådet har i sin skrivelse av den 16 februari 1942 angående tandläkarinstitutets

omorganisation anfört följande.

Den utsträckning av studietiden, som genomfördes år 1935, hade bland

annat inneburit, att antalet inom tandläkarinstitutet samtidigt studerande

ökades med omkring en tredjedel. Någon motsvarande ökning av institutets

materiel i form av behandlingsstolar och annan teknisk utrustning ägde

emellertid icke rum. Denna vore därför otillräcklig redan för nuvarande

elevantal. Härtill komme emellertid, att utrustningen i stor utsträckning

vore omodern och icke ändamålsenlig och därför väl behövde utbytas, örn

undervisningen och patientbehandlingen skulle kunna hållas på en tillfredsställande

samt för alla studerande respektive patienter någorlunda jämn

nivå.

En modern och i övrigt ändamålsenlig utrustning vid institutet vore behövlig

ur skilda synpunkter. Utrustningen borde sålunda vara så omfattande,

att det vore möjligt att ordna undervisningen på ett med hänsyn till elevantalet

effektivt sätt, samt av den beskaffenhet, att en fullgod utbildning av

de studerande och behandling av patienterna kunde meddelas. Utrustningen

borde vidare vara av i huvudsak det slag, som förutsattes normalt förekomma

i tandklinikema exempelvis inom folktandvården. En dylik utrustning

inom institutet syntes behövlig främst för att de studerande skulle få

vana och skicklighet vid handhavandet av just de apparater och instrument,

som de förutsattes komma att handha i sin framtida praktik. I stor utsträckning

saknade emellertid institutet för närvarande en dylik utrustning. Utrustningen

borde vidare lämna de utexaminerade en god vägledning för anskaffande

av deras egen blivande utrustning.

Vidare vore sambandet mellan en god utrustning å ena sidan samt patienttillströmningen

och därmed statens inkomster av patientavgifter, å den

andra, uppenbart. Institutets nuvarande utrustning vore emellertid till

större delen sådan, att den icke på långt när svarade ens mot blygsamma

krav hos patienterna.

Departe
mentschefen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr fil/t.

Lärarrådet funne alltså frågan om materielutrustningens förnyelse vid institutet

vara av den allvarliga beskaffenhet, att lärarrådet såsom närmast

ansvarig för tandläkarutbildningen icke ansåge sig kunna underlåta att till

bedömande och övervägande framlägga detta spörsmål i samband med frågan

örn institutets utvidgning för att kunna emottaga ett större antal elever.

Ett särskilt skäl för att sammankoppla dessa två spörsmål läge även däri,

att den nyanskaffning och de förhållandevis dyrbara installationsarbeten,

vilka en utvidgning av institutet och en modernisering av detsamma krävde,

skulle bli avsevärt mycket mindre kostsamma, örn de kunde ske i ett sammanhang.

På grund av vad sålunda anförts funne lärarrådet sig böra dels framlägga

förslag om anskaffning och installation av den apparatur och tekniska utrustning

i övrigt, utan vilken en utökning av elevantalet vid tandläkarinstitutet

icke kunde genomföras, dels ock framlägga beräkning av kostnaderna för

nyanskaffning i samband med den nuvarande utrustningens modernisering

och komplettering. Vid sina beräkningar hade lärarrådet givetvis tagit all

möjlig hänsyn till det rådande statsfinansiella läget genom att iakttaga återhållsamhet

vid bedömandet av tandläkarinstitutets behov i olika avseenden.

Lärarrådet — som i detta sammanhang utginge från att tandläkarinstitutet

skulle erhålla utvidgade lokaler inom den fastighet, där institutet nu vöre

beläget — ville emellertid påpeka, att det i många fall vöre svårt eller till

och med omöjligt att göra en ur praktiska och ekonomiska synpunkter

rationell åtskillnad mellan ovannämnda två kategorier. I vissa avseenden

kunde nämligen ett moderniseringsbehov föreligga av den art, att det borde

jämställas med behovet av nyanskaffning för att möjliggöra elevantalets

utvidgning. Även örn med hänsyn till statsfinansiella förhållanden den nu

ifrågavarande nyanskaffning m. m. skulle prövas i princip böra begränsas

till anordnandet av allenast de nya arbetsplatser, som erfordrades i samband

med elevantalets utökning, torde dock åtminstone i viss mån även moderniseringsbehoven

böra samtidigt tillgodoses. Eljest skulle anordnandet av nya

arbetsplatser kunna komma att mer eller mindre sakna mening. Om vidare,

såsom planerats i vissa fall, en nu befintlig lokal utvidgades exempelvis

genom sammanslagning med ett tidigare korridorutrymme samt modern utrustning

anordnades i det nytillkomna utrymmet bland annat genom framdragning

av trycklufts-, vatten- och andra ledningar, vore det utan tvivel

rationellt att avpassa anordningarna så, att de kunde utnyttjas även för

lokalen i övrigt.

Det ekonomiska och ändamålsenliga i en med utvidgningen samtidig modernisering

av utrustningen och anordningarna i övrigt framginge även därav,

att åtskillig omdisposition av institutets nuvarande lokaler måste bli en

följd av den lokalutvidgning, som förutsatts. En avsevärd mängd byggnads-,

inrednings- och installationsarbeten bleve då under alla förhållanden nödvändiga

och vore lämpliga att förknippa med de arbeten, som utrustningens

modernisering skulle föranleda.

Ett nära samband förefunnes sålunda mellan en nyanskaffning för anordnande

av nya arbetsplatser och en modernisering av befintliga anordningar.

Lärarrådet beräknade kostnaderna för nyanskaffning för dels nya arbetsplatser

m.m., dels ock för modernisering på sätt framginge av nedanstående

tablå:

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis ''proposition nr 21jj.

31

Nyanskaffning för

Avdelning

nya arbets-

moderni-

Summa

platser m. m.

sering

Protésavdelningen...................

26,210

92,290

118,500

Tandfyllningsa vdelningen...............

313,692

142,180

455,872

Tandkirurgiska avdelningen..............

100,998

96,975

197,973

Böntgenlaboratoriet..................

35,555

17,700

53,255

Ortodonti- och barntandvårdsavdelningen......

87,215

—

87,215

Övriga lokaler.....................

20,000

—

20,000

Summa kronor

583,670

349,145

932,815

I kostnadssumman för nyanskaffning för nya arbetsplatser m. m. inginge

icke kostnaderna för vissa laboratoriebord och andra snickeriarbeten m. m.,

som närmast vore att hänföra till den ej fasta utrustningen. Denna avgränsning

hade skett, enär byggnadsstyrelsen ansett ekonomiskt fördelaktigt att

utföra dessa arbeten i samband med de egentliga byggnadsarbetena.

Den för modernisering av befintliga arbetsplatser och utrustning i övrigt

beräknade kostnadssumman uppginge till belopp, som lärarrådet under nuvarande

förhållanden funne beklagligt att behöva framlägga. Materielutrustningen

hade emellertid under en lång följd av år i hög grad eftersatts,

så att institutet numera i detta avseende befunne sig i ett mycket allvarligt

läge. Behoven av modernisering och komplettering hade därför blivit utomordentligt

omfattande. Utrustningen vore också i stor utsträckning av mycket

dyrbar beskaffenhet.

En modernisering av utrustningen kunde likväl utsträckas över ett antal

år. Med hänsyn härtill hade lärarrådet allvarligt övervägt att i detta sammanhang

endast framlägga beräkningar rörande den modernisering, som

prövats böra ske i omedelbart samband med institutets utvidgning. Då ett

sådant förfaringssätt kunnat bibringa statsmakterna en felaktig uppfattning

örn det sammanlagda behovet av modernare utrustning vid institutet hade

lärarrådet ansett sig böra nu i ett sammanhang till bedömande framlägga

utrustningsfrågan i hela dess omfattning.

I kostnadssumman för den erforderliga moderniseringen inginge bland annat

kostnader för anskaffning av nya borrmaskiner till tandfyllnadsavdelningens

behandlingsstolar. Sådana maskiner finge studenterna nu hålla sig

med. De typer, som därvid kunde komma ifråga för dem, vore avsedda för

det enklare laboratoriearbetet. De vore emellertid i hög grad olämpliga för

undervisningen och patientbehandlingen.

Den för modernisering av institutets apparatur och övriga tekniska utrustning

beräknade kostnaden kunde enligt lärarrådets mening uppdelas i kostnaden

dels för sådan anskaffning, som av olika skäl syntes böra ske i ett sammanhang,

dels ock för sådan anskaffning, som torde kunna ske successivt

under ett antal år. Kostnaderna skulle då fördela sig på följande sätt:

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Majlis ''proposition nr 214-

Departe
mentschefen.

Avdelning

Engångs-

anskaffning

Successiv

anskaffning

Summa

Protésavdelningen...................

63,290

29,000

92,290

Tandfyllningsavdelningen...............

66,580

75,600

142,180

Tandkirurgiska avdelningen..............

24,279,

72,696

96,975

Röntgenavdelningen..................

—

17,700

17,700

Summa kronor

154,149

194,996

349,145 •

Statskontoret har framhållit, att i vilken utsträckning den av lärarrådet

föreslagna nyanskaffningen av teknisk utrustning m. m. vore nödvändig för

institutets verksamhet undandroge sig i stort sett ämbetsverkets bedömande.

För närvarande syntes emellertid denna nyanskaffning böra begränsas

till vad som vore oundgängligen erforderligt för den ifrågasatta utvidgningen

av verksamheten.

Svenska tandläkaresällskapet har funnit lärarrådets förslag angående utrustningens

förnyande synnerligen starkt motiverat och ville uttala den förhoppningen,

att effektiva åtgärder här snarast bleve vidtagna.

Lärarrådet har i sina anslagsäskanden för nästa budgetår — under åberopande

av den utredning, som i skrivelsen den 16 februari 1942 förebragts

av lärarrådet — anhållit, att anslag snarast möjligt måtte utverkas till modernisering

och komplettering av den apparatur och övriga tekniska utrustning,

som med nuvarande elevantal vore behövlig för institutets verksamhet.

Den tekniska utrustningen vore icke blott praktiskt taget genomgående

omodern och mindre ändamålsenlig för undervisning och patientbehandling.

Viktig utrustning saknades dessutom i stor utsträckning helt eller vore så

bristfällig, att den icke alls eller endast med allvarlig risk för olycksfall kunde

användas.

Kanslern har framhållit, att tandläkarinstitutet beträffande den tekniska

utrustningen syntes befinna sig i ett verkligt nödläge, samt hemställt, att

för modernisering och komplettering av institutets tekniska utrustning måtte

till institutets förfogande ställas dels 155,000 kronor, motsvarande den av

lärarrådet i dess skrivelse den 16 februari 1942 beräknade kostnaden för den

anskaffning, som borde ske i ett sammanhang, dels ock 195,000 kronor, motsvarande

den av lärarrådet beräknade kostnaden för sådan anskaffning, som

ansågs kunna verkställas successivt under ett antal år, sistnämnda belopp

att fördelas på lämplig tidsperiod, t. ex. tre år.

En utbildningsanstalt sådan som tandläkarinstitutet, där patienter behandlas

och eleverna skola bibringas färdighet att handha en omfattande

teknisk apparatur, måste uppenbarligen förfoga över en modern och fullständig

utrustning. Jag har förvissat mig örn att tandläkarinstitutets utrustning

ej blott är i hög grad föråldrad utan även avgjort otillräcklig redan

för nuvarande elevantal. Avsevärda kompletteringar av utrustningen skulle

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Majlis ''proposition nr 314.

därför vara nödvändiga, även om verksamheten vid institutet icke utvidgades.

Kostnaden för dessa kompletteringar av utrustningen har av lärarrådet

beräknats till 349,145 kronor. Beloppet är betydande, men den apparatur,

det här är fråga örn, är synnerligen dyrbar, och nyanskaffningen

har under en följd av år blivit i hög grad eftersatt. Örn den av mig

förordade ökade intagningen av elever vid institutet genomföres, ställas

än större krav på ny utrustning. Kostnaden för anskaffning och installation

av den apparatur och tekniska utrustning i övrigt, som erfordras

för de nya arbetsplatser, vilka måste inrättas vid institutet i samband

med ökningen av elevantalet, har av lärarrådet beräknats till 583,670

kronor. Totalkostnaden för modernisering och nyanskaffning av apparatur

och instrument ävensom därmed sammanhängande installationsarbeten har

sålunda på basis av 1941 års priser beräknats till 932,815 kronor. Det är

självfallet, att kostnader av här ifrågavarande storleksordning, särskilt under

rådande statsfinansiella förhållanden, äro ägnade att ingiva betänkligheter. Örn

en tillfredsställande tandläkarutbildning, avsedd icke minst att tillgodose folktandvårdens

behov, skall kunna ernås, är det emellertid nödvändigt, att tandläkarinstitutet

i samband med omorganisationen erhåller utrustning ej blott

för nya arbetsplatser utan även i erforderlig omfattning moderniserad sådan

för befintliga arbetsplatser. Erinras må emellertid, att en viss komplettering

av utrustningen vid institutet har möjliggjorts därigenom, att Kungl. Majit

den 23 oktober 1942 ur det å tilläggsstat II för budgetåret 1941/42 uppförda

reservationsanslaget till inköp i utlandet av litteratur och instrument m. m.

för tekniskt och vetenskapligt bruk tilldelat institutet ett belopp av sammanlagt

53,000 kronor. I detta sammanhang vill jag framhålla, att de utgifter,

som omorganisationen medför, torde komma att i icke ringa grad kompenseras

genom en ökning av statens inkomster från institutet. Lärarrådet har

sålunda beräknat, att dessa inkomster efter omorganisationens genomförande

— vid oförändrade elevavgifter men med något ökade patientavgifter —

komma att stiga med omkring 100,000 kronor.

Jag anser det icke erforderligt, att Kungl. Majit nu av riksdagen äskar

hela det belopp, som lärarrådet funnit behövligt för utökning och modernisering

av utrustningen vid tandläkarinstitutet. Det torde nämligen vara

möjligt att gå fram i etapper och efter hand komplettera materielen. Då

leverans av beställd utrustning torde taga avsevärd tid i anspråk och då

utrustningen vidare måste i viss utsträckning finnas tillgänglig vid utförandet

av de för institutets utvidgning erforderliga byggnadsarbetena — vartill

jag i det följande återkommer — är det nödvändigt, att anslag för anskaffningen

anvisas redan för budgetåret 1943/44. För nästa budgetår bör det

emellertid vara tillfyllest, att anslag anvisas för inemot en tredjedel av de

beräknade kostnaderna eller med 300,000 kronor. Av praktiska skäl anser

jag, att det bör få ankomma på lärarrådet att med detta anslag tillgodose

Bihang titt riksdagens protokoll 191/3. 1 sami. Nr SU/.

Il

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kuncjl. Maj:ts proposition nr 214.

de ändamål, som visa sig mest trängande, utan att visst belopp av anslaget

är bundet för anskaffning av nya arbetsplatser och visst belopp för modernisering

av apparaturen. Det torde vidare ställa sig ekonomiskt förmånligare,

örn all eller huvuddelen av den utrustning, som kräves för institutets vidkommande,

kan på en gång kontrakteras. Därest riksdagen icke har något att

invända häremot, torde Kungl. Majit därför få bemyndiga lärarrådet att

inom en kostnadsram av högst 930,000 kronor träffa avtal örn leverans av

utrustning till institutet, att likvideras med högst 300,000 kronor budgetåret

1943/44, med minst samma belopp budgetåret 1944/45 och i övrigt påföljande

budgetår.

IV. Tandläkarinstitutets lokalfråga m. m.

Lärarrådet anförde i sin förenämnda utredning härom bland annat följande.

Tandläkarinstitutet hade sedan år 1923 sina lokaler i en staten tillhörig

byggnad i kvarteret Grönlandet norra i Stockholm, där institutet disponerade

i huvudsak byggnadens östra hälft. Sedan länge hade emellertid avsetts

att bereda institutet vissa ytterligare lokaler inom denna byggnad,

vilka tidigare disponerats av etnografiska museet men numera tagits i anspråk

av medicinalstyrelsen. En lokalutvidgning vore nämligen redan vid

nuvarande elevantal synnerligen behövlig och härtill hade kommit det

länge aktuella önskemålet att erhålla lokaler för undervisning i barntandvård.

Beträffande institutets trångboddhet finge i detta sammanhang såsom

exempel endast nämnas, att protésavdelningens nuvarande lokaler ursprungligen

beräknats för endast ett sextiotal nytillkommande studenter

varje år. För att möjliggöra ett högre elevantal hade bland annat provisoriskt

inretts ett laboratorium, vilket emellertid i hygieniskt avseende icke

ens fyllde de blygsammaste krav. Vidare vore de för studenterna avsedda

omklädnadsutrymmena otillräckliga och olämpliga.

Det hade för lärarrådet stått klart, att en utökning av elevantalet

vid institutet icke kunde ske utan att samtidigt rymligare lokaler ställdes

till institutets disposition. I skrivelse till Kungl. Majit den 19 december

1941 utvecklade lärarrådet närmare sina synpunkter samt anförde,

att en lösning av institutets lokalfråga givetvis kunde tänkas efter flera

linjer. Såsom en möjlighet framhölls, att lokalbehovet kunde tillgodoses inom

den fastighet, där institutet nu vore beläget; detta syntes dock förutsätta,

att någon av de andra till denna fastighet förlagda verken — medicinalstyrelsen

och fångvårdsstyrelsen — bereddes lokaler på annat håll.

Genom beslut den 30 december 1941 hade Kungl. Majit uppdragit åt byggnadsstyrelsen

att verkställa utredning rörande möjligheterna att inom den

fastighet, där tandläkarinstitutet vore förlagt, bereda institutet ökat lokalutrymme.

Därefter hade ett ingående samarbete inletts mellan byggnadsstyrelsen

och lärarrådet, därvid samråd ägt rum jämväl med medicinalstyrelsen. På

lärarrådet hade främst ankommit att beräkna och angiva vilka lokalutrymmen

i fastigheten, som oundgängligen erfordrades för att möjliggöra den

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 214-

ifrågasatta utökade verksamheten därstädes, samt att avgiva förslag till

dessa lokalers närmare utnyttjande. Den enda skäliga lösningen av problemet

hade lärarrådet därvid funnit vara, att åt fångvårdsstyrelsen bereddes

lokaler på annat håll, samt att medicinalstyrelsen övertoge fångvårdsstyrelsens

nuvarande lokaler mot att styrelsen till institutet avstode

vissa utrymmen. Efter en dylik omdisposition skulle tandläkarinstitutet

komma att helt förfoga över den östra hälften av ifrågavarande byggnad

inklusive den större delen av gårdsbyggnaden. Institutets olika lokaler

skulle därmed bli lämpligt förlagda i anslutning till varandra.

Byggnadsstyrelsen framlade i skrivelse den 18 februari 1942 förslag angående

beredande av ökat lokalutrymme för institutet. Förslaget innebar, att

fångvårdsstyrelsen skulle utflytta från fastigheten i kvarteret Grönlandet

norra och beredas nya lokaler i statsverkets fastighet i kvarteret Rännilen

nr 6, medan förstnämnda fastighet helt skulle upplåtas till medicinalstyrelsen

och tandläkarinstitutet. Kostnaderna för förslagets genomförande beräknades

till 643,000 kronor. Byggnadsstyrelsen framhöll, att det kunde ifrågasättas,

om det överhuvudtaget vore lämpligt nedlägga kostnader för iordningställande

av nya iimbetslokaler inom fastigheten i kvarteret Rännilen.

På grund av sitt goda läge syntes denna representera ett mycket högt saluvärde.

Byggnadsstyrelsen erinrade, att styrelsen tidigare i samband med utredningar

rörande statens byggnadsfrågor i Stockholm övervägt, om den icke

lämpligen borde försäljas. Det av byggnadsstyrelsen väckta förslaget örn en

överflyttning av fångvårdsstyrelsen till fastigheten i fråga hade endast skett

med hänsyn till att denna åtgärd innebure den enda möjligheten att inom

en snar framtid kunna tillgodose tandläkarinstitutets trängande behov av

ökade lokaler inom fastigheten i kvarteret Grönlandet norra.

Medicinalstyrelsen fann byggnadsstyrelsens förslag från ämbetsverkets

synpunkt erbjuda en fullt acceptabel lösning.

Fångvårdsstyrelsen anförde bland annat.

Styrelsen ville icke motsätta sig en flyttning på sätt byggnadsstyrelsen

förordat, därest detta ur statsnyttans synpunkt befunnes påkalla.

Det syntes emellertid styrelsen som örn de för tandläkarinstitutet avsedda

lokalerna vore väl stora, särskilt med tanke på det begränsade utrymme,

som enligt den senaste tidens uppfattning ansåges böra upplåtas åt vederbörande

tjänstemän. Vidare kunde vissa i fastigheten nu ej utnyttjade utrymmen

direkt tillgodogöras för institutets behov. Det återstående lokalbehov,

som krävdes för institutet, förcfölle fångvårdsstyrelsen kunna åstadkommas

utan flyttning av fångvårdsstyrelsen.

Måhända skulle fångvårdsstyrelsens och medicinalstyrelsens lokaler

kunna genom vissa ändringsarbeten så omdisponeras, att utrymmen för

nya verksamhetsgrenar m. m. tillgodosåges genom sammanflyttning inom

ramen för vad som nu funnes. Det kunde vidare tänkas, att tandläkarinstitutet

kunde anskaffa utrymmen i förhyrda lokaler för någon del av sin

verksamhet. Härmed skulle vinnas, att institutets verksamhet kunde minskas,

när det nuvarande behovet av tandläkare vore fyllt eller örn det skulle

befinnas lämpligt att förlägga tandläkarutbildning till annan ort t. ex. någon

av universitetsstäderna.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

Slutligen kunde ifrågasättas, om icke någon avdelning av medicinalstyrelsen

kunde flyttas till lokaler på annat håll, t. ex. rätt.skemiska laboratoriet,

som disponerade omkring 20 rum i kvarteret Grönlandet norra;

andra laboratorier såsom statens bakteriologiska och statens farmacevtiska

— beträffande vilka vederbörande anslag liksom i fråga örn det rättskemiska

laboratoriet stöde till medicinalstyrelsens förfogande — vore redan

förlagda till andra lokaler än medicinalstyrelsens. Liknande överväganden

kunde göras beträffande medicinalstyrelsens veterinärbyrås tuberkulosavdelning.

Sistnämnda förslag örn flyttning skulle givetvis medföra en del

kostnader både för inredning och eventuellt även för årlig hyra men endast

en bråkdel av vad det nu föreliggande förslaget innebure.

Statskontoret yttrade bland annat följande.

Såsom i ärendet framhållits hade Kungl. Maj:t genom beslut den 30 december

1941 uppdragit åt byggnadsstyrelsen att verkställa utredning rörande möjligheterna

att inom den fastighet, där tandläkarinstitutet vore förlagt, bereda

institutet ökat lokalutrymme. Såvitt statskontoret kunde finna borde

det för lösande av berörda spörsmål ligga närmast till hands att undersöka,

örn icke institutets ökade lokalbehov skulle kunna tillgodoses genom ett

effektivare utnyttjande av utrymmena inom fastigheten utan att tillgripa

förflyttning av fångvårdsstyrelsen. Huruvida en dylik undersökning företagits,

franninge icke av handlingarna i ärendet. Anledning torde emellertid

enligt statskontorets mening föreligga att i sådant syfte underkasta förslaget

en närmare granskning. Avsevärda utrymmen inom vissa delar av

fastigheten syntes kunna utnyttjas på ett för institutets räkning mera ändamålsenligt

sätt än som i ärendet föreslagits. Om härutöver ytterligare

utrymmen måste ställas till förfogande, föreställde sig statskontoret, att

utan alltför allvarliga olägenheter en mindre ^knäppning skulle kunna ske

av de av medicinalstyrelsen och fångvårdsstyrelsen begagnade lokalerna,

och att således en utflyttning av något av dessa ämbetsverk under alla förhållanden

skulle kunna undvikas. En sådan lösning av spörsmålet vore att

förorda icke minst av den anledningen, att det härigenom skulle bliva möjligt

försälja den värdefulla fastigheten i kvarteret Rännilen vid Birger

karlsgatan.

Statskontoret kunde därför icke tillstyrka det föreliggande förslaget

utan ville för sin del förorda, att ärendet bleve föremål för prövning av

1940 års civila byggnadsordning.

1940 års civila byggnadsutredning framlade i utlåtande den 15 april 1942

ett nytt förslag i ämnet, enligt vilket samtliga institutioner skulle kvarbliva

i fastigheten i kvarteret Grönlandet norra, och anförde därvid följande.

En granskning av byggnadsstyrelsens ifrågavarande förslag hade bibragt

utredningen den uppfattningen, att en utvikning av tandläkarinstitutet

kunde genomföras utan ett ianspråktagande av fångvårdsstyrelsens

lokaler. Utredningen hade därvid utgått ifrån, att en mindre reduktion av

de för tandläkarinstitutet föreslagna utrymmena skulle kunna accepteras,

att vissa bostadslägenheter kunde slopas, samt slutligen att medicinalstyrelsens

lokalbehov kunde tillgodoses inom en något mindre yta än vad i förslaget

angivits.

Utifrån dessa förutsättningar hade utredningen upprättat en principskiss

för ändringsarbeten inom kvarteret Grönlandet norra. Förslaget inne
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 2l/h

bure för tandläkarinstitutets vidkommande ändrade dispositioner i bottenvåningen

oell våningen 1 trappa, under det att övriga våningar bibehållits

oförändrade. I bottenvåningen slopades de båda bostäderna till höger om

entrén, och kanslilokalerna förlädes till denna yta. Till vänster örn entrén

anordnades omklädningsrum för elever. Matsalen mot Vallingatan bibehölles

i oförändrat skick. I våningen 1 trappa föresloges någon jämkning i

läget för röntgenavdelningen, sköterskekursen och det vetenskapliga laboratoriet.

Laboratoriet minskades därvid med cirka 20 kvadratmeter. Lärarnas

matsal och kaféet slopades. Härigenom kunde de mot Vallingatan

belägna lokalerna ställas till medicinalstyrelsens förfogande. Tandläkarinstitutet,

som utredningen under hand samrått med, hade i princip godkänt

dessa anordningar.

För medicinalstyrelsen föresloges följande lokaldisposition. Till våningen

1 trappa mot Vallingatan förlädes lasarettsbyrån och veterinärbyråns tuberkulosavdelning.

För veterinärbyrån anordnades lokaler inom elen del av

gårdsflygeln, som ej upptoges av eldare- och maskinistbostäder. Materielnämnden,

som för närvarande disponerade över synnerligen spatiösa lokaler,

syntes vid ett mer effektivt utnyttjande av rummen kunna inrymmas

i den mot Kammakaregatan belägna delen av byggnaden. Ifrågavarande

rum vore belägna något under gatunivån och användes för närvarande delvis

som arkiv, men torde dock kunna accepteras som kontor för det tillfälliga

bruk som här förutsattes. För riksräkenskapsverkets revisorer, som

tidvis arbetade inom styrelsen, kunde plats beredas genom en mindre omdisposition

av kameralbyrån. Lokaler för tillfälliga kommittéer anordnades

inom en av bostäderna i gårdsflygelns bottenvåning; övriga där belägna

bostäder inreddes till arkiv för medicinalstyrelsen. I våningen 2 trappor

erhölles lokaler för beredskapsbyrån genom uppdelning av vissa större runi

inom sinnessjuk vårdsbyrån samt genom inredande av ett par rum i den

breda korridoren vid generaldirektörens lokaler.

Beträffande fångvårdsstyrelsens lokaler hade utredningen icke föreslagit

några ändringsarbeten. En eventuellt erforderlig utvidgning av medicinalstyrelsen

torde dock kunna uppnås genom någon begränsning av fångvårdsstyrelsens

utrymmen.

Utredningen hade vidare nr kostnadssynpunkt övervägt en nybyggnad

för tandläkarinstitutet. På basis av ett inom institutet upprättat lokalprogram

hade kostnaden för en sådan nybyggnad approximativt kunnat uppskattas

till omkring 3,000,000 kronor. Med hänsyn till storleksordningen

av detta belopp hade utredningen emellertid icke ansett sig böra närmare

överväga en sådan lösning.

Kostnaden för det av utredningen framlagda förslaget till ändringsarbeten

inom kvarteret Grönlandet norra för tandläkarinstitutet och medicinalstyrelsen

kunde i anslutning till den av byggnadsstyrelsen åvägabragta

utredningen beräknas till cirka 568,000 kronor, motsvarande en besparing

av 75,000 kronor i förhållande till byggnadsstyrelsens förslag. Därjämte

frigjordes även den värdefulla fastigheten i kvarteret Rännilen nr 6

för försäljning.

Medicinalstyrelsen yttrade i anledning av civila byggnadsutredningens

förslag följande.

Civila byggnadsutredningens förslag utginge från att fångvårdsstyrelsen

skulle bibehålla sina nuvarande lokaler samt att tandläkarinstitutets behov

av ökat utrymme skulle, efter viss reduktion, tillgodoses genom {anspråk
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Mårds proposition nr 214-

tagande av lokaler, vilka till större delen disponerades för medicinalstyrelsens

ordinarie verksamhet samt till återstående del av medicinalstyrelsens beredskapsorganisation

och den s. k. medicinalstyrelseutredningen. I gengäld skulle

medicinalstyrelsen erhålla vissa lokaler, varöver tandläkarinstitutet nu förfogade.

Ett realiserande av detta förslag skulle innebära, att de för styrelsens

ordinarie verksamhet upplåtna lokalerna skulle minskas med 10 tjänsterum

samt den för ändamålet disponerade golvytan med ungefär 425 kvadratmeter.

Härigenom skulle det för ifrågavarande verksamhet tillgängliga

utrymmet så begränsas, att slitningar mellan personalen och andra

olägenheter i arbetet icke torde kunna undvikas. Vidare skulle förslagets

genomförande för beredskapsorganisationens del medföra, att den s. k. beredskapsavdelningens

utrymme minskades med cirka 25 kvadratmeter

samt att materielnämnden förlädes till lokaler, vilka på grund av sin belägenhet

vore ur hälsosynpunkt otillfredsställande och därför tagits i anspråk

såsom arkiv eller för mera tillfälliga behov. Det torde böra nämnas,

att nämnden i början av sin verksamhet varit förlagd till dessa lokaler men

sedermera av nyssnämnda skäl fått tillstånd att tills vidare disponera utrymmen,

som i händelse av krig vore avsedda att användas för annat

ändamål.

På grund av vad sålunda anförts hade styrelsen icke kunnat undgå att

ställa sig betänksam mot en lösning i enlighet med civila byggnadsutredningens

förslag. Då härtill bomme, att styrelsen genom förslagets realiserande

praktiskt taget skulle berövas varje möjlighet till utökning av personalen

— en omständighet, som styrelsen med hänsyn till redan föreliggande

behov funne särskilt betänklig — hade styrelsen ansett sig icke

kunna godtaga detsamma.

I betraktande av det syfte förslaget ytterst avsåge att tillgodose — utökning

av tandläkarkåren hade styrelsen låtit sig angeläget vara att

undersöka möjligheterna för en sådan jämkning och komplettering av civila

byggnadsutredningens förslag, att en även ur styrelsens synpunkt godtagbar

lösning skulle kunna ernås. Styrelsen hade därvid närmast tänkt

sig, att ökat utrymme för styrelsens ordinarie verksamhet skulle kunna

beredas genom utflyttning av apoteksbyråns specialitetsavdelning till farmacevtiska

laboratoriet samt genom ianspråktagande av vissa lokaler,

som nu stöde till fångvårdsstyrelsens disposition. Vidare hade styrelsen

avsett, att vissa reservutrymmen skulle kunna vinnas genom förflyttning

av materielnämnden till förhyrda lokaler. Vid en under hand gjord hänvändelse

till fångvårdsstyrelsen hade det emellertid framhållits, att fångvårdsstyrelsen

för närvarande kunde tänkas avstå från, förutom visst arkivutrymme,

högst tre rum i fjärde våningen, under förutsättning att genom

medicinalstyrelsens försorg utrymme på annat ställe i fastigheten

kunde beredas för riksräkenskapsverkets revisor och dennes biträde. Det

lokalutrymme, som genom nu ifrågasatta åtgärder skulle kunna vinnas för

medicinalstyrelsens ordinarie verksamhet, skulle under sådana förhållanden

begränsa sig till fem rum om sammanlagt 115 kvadratmeter, vilket medicinalstyrelsen

icke funne tillräckligt. Ej heller skulle nödigt reservutrymme

återstå för vare sig medicinalstyrelsen eller fångvårdsstyrelsen. Styrelsen

ville i detta sammanhang erinra om den snabba utveckling, som hälsooch

sjukvården i landet genomgått under det senaste decenniet, samt örn

den utredning, som av chefen för socialdepartementet nyligen igångsatts

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 21^.

i syfte att skapa ett mot tidens krav bättre anpassat och utrustat organ

för den centrala ledningen av medicinal- och veterinärväsendet. Även från

fångvårdsstyrelsens sida förelåge, enligt vad för styrelsen uppgivits, behovav

viss lokalutvidgning. Under sådana omständigheter måste styrelsen

tyvärr konstatera, att en tillfredsställande lösning icke heller syntes stå

att vinna efter de riktlinjer, styrelsen här ovan skisserat.

Under hänvisning till det anförda funne styrelsen för sin del erforderligt,

att frågan om beredande av ökat utrymme för tandläkarutbildningens ordnande

underkastades förnyad prövning, därvid även spörsmålet örn ett

nytt tandläkarinstitut borde tagas under övervägande. Visserligen skulle

härigenom en utökning av tandläkarkåren något fördröjas, men sett mot

bakgrunden av det akuta tandläkarbehovet inom den sociala tandvården

skulle i allt fall ett realiserande av det föreliggande förslaget få en mycket

begränsad effekt, motsvarande högst ett trettiotal nyutexaminerade tandläkare

om tidigast fyra år.

Genom beslut den 30 oktober 1942 uppdrog Kungl. Majit åt byggnadsstyrelsen

att med beaktande av vad i ärendet förekommit i samråd med

medicinalstyrelsen, fångvårdsstyrelsen och tandläkarinstitutets lärarråd verkställa

förnyad utredning rörande möjligheterna att inom fastigheten i kvarteret

Grönlandet norra bereda institutet erforderlig ökning av dess lokalutrymme

under förutsättning, att medicinalstyrelsen och fångvårdsstyrelsen

alltjämt skulle disponera nödiga ämbetslokaler inom samma fastighet.

Med skrivelse den 17 december 1942 har byggnadsstyrelsen inkommit

med förnyad utredning i byggnadsfrågan och därvid anfört följande.

Vid genomförandet av den nu anbefallda utredningen hade byggnadsstyrelsen

förhandlat med representanter för medicinalstyrelsen, fångvårdsstyrelsen

och lärarrådet. Medicinalstyrelsen hade därvid förklarat sig kunna

godkänna ett överflyttande av rättskemiska laboratoriet till farmakologiska

laboratoriets lokaler vid Lindhagensgatan. På grund av tidsförhållandena

hade nämligen arbetet vid det senare laboratoriet icke fått den omfattning,

som beräknats vid tiden för lokalernas anskaffande, varför ett sammanförande

av de två laboratorierna nu läte sig göra, ehuru vissa ändringsarbeten

därvid erfordrades. Medicinalstyrelsen hade emellertid uttalat att styrelsen

icke kunde godtaga den av civila byggnadsutredningen föreslagna lokalgrupperingen

även örn något ökat utrymme skulle erhållas genom rättskemiska

laboratoriets avskiljande. Särskilt hade från ämbetsverkets sida

framhållits, att placering av viss del av styrelsen i våningen 1 trappa lipp

inom mellanbyggnaden och utmed Vallingatan i östra delen av huset icke

kunde godtagas, då dessa lokaler saknade förbindelse med ämbetsverkets

övriga lokaler, samt att de vore mindre lämpliga som arbetslokaler. Medicinalstyrelsen

hade vidare yrkat, att våningen 2 trappor upp i mellanbyggnaden

alltjämt måtte få disponeras för dess veterinärbyrå men samtidigt

förklarat sig villig avstå från våningen 3 trappor upp i mellanbyggnaden

till tandläkarinstitutet, då genom rättskemiska laboratoriets förflyttning

kompensation erhölles.

Tandläkarinstitutets lärarråd hade gjort gällande, att våningen 1 trappa

upp icke lämpade sig för inredande av laboratorier, då våningshöjden vore

låg och belysningsförhållandena otillfredsställande.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 31Jt.

För att erhålla för tandläkarinstitutet fullt användbara lokaler vore det

nödvändigt att tillskapa ett utrymme, som kunde användas såsom laboratorium

eller kliniksal. Byggnadsstyrelsen hade därför undersökt möjligheterna

att påbygga mellanbyggnaden med en våning. Denna utväg hade

styrelsen beaktat redan vid utarbetandet av sitt tidigare förslag roen då

icke föreslagit på grund av de tekniska svårigheter en sådan åtgärd innebure.

Utredning hade emellertid givit vid handen, att en påbyggnad vore

tekniskt möjlig. Genom en sådan påbyggnad erhölles ett ansenligt utrymme,

till vilket tandfyllningsavdelningens inom institutet nya kliniksal kunde förläggas

i stället för i våningen 3 trappor upp. Till denna våning skulle kunna

förläggas protésavdelningens laboratorium och våningen 2 trappor fortfarande

disponeras av medicinalstyrelsen. I övrigt skulle byggnadsstyrelsens

tidigare förslag kunna följas.

Nu antydda lösning liv frågan hade godtagits av såväl medicinalstyrelsen

s°m lärarrådet men mäste givetvis väcka betänkligheter genom de kostnader

den skulle medföra. Påbyggnaden skulle nämligen draga en kostnad av

190.000 kronor. Visserligen skulle kostnaderna för ombyggnad av fastigheten

i kvarteret Rännilen och för ändringsarbeten inom fångvårdsstyrelsens

nuvarande lokaler bortfalla, men dessa hade beräknats till endast (75,000 -f

+ 18,000 =) 93,000 kronor. Rättskemiska laboratoriets flyttning bomme

att medföra kostnader, som approximativt kunde uppskattas till omkring

15.000 kronor. Från den av byggnadsstyrelsen tidigare beräknade kostnaden

643.000 kronor skulle alltså avgå 93,000 kronor men ytterligare 205,000 kronor

tillkomma, varför totalkostnaden skulle komma att uppgå till omkring

755.000 kronor.

byggnadsstyrelsen hade därför undersökt möjligheten till lösningar av

frågan, som närmare anslöte sig till civila byggnadsutredningens förslag. Styrelsen

hade ifrågasatt, att medicinalstyrelsens veterinärbyrå flyttades från

våningen 2 trappor i mellanbyggnaden till östra sidan av våningen 1 trappa

i samma byggnad samt till rummen utmed Vallingatan, d. v. s. de lokaler

byggnads ii t re d n i n gen föreslagit för medicinalstyrelsens veterinär- och lasarettsbyråer.

Genom rättskemiska laboratoriets utflyttning kunde lasarettsbyrån

erhålla lokaler, som läge i anslutning till medicinalstyrelsens lokaler

i övrigt. De i våningen 1 trappa lipp belägna lokalerna vöre, som ovan berörts,

av mindre god beskaffenhet. Den golvyta de erbjöde kunde därför icke

effektivt utnyttjas, varför till veterinärbyråns förfogande måste ställas samtliga

ovan nämnda rum i denna våning, således även de rum, som nu disponerades

av materielnämnden. Ersättning för dessa senare rum måste då lämnas

genom att för nämndens räkning taga i anspråk de i våningen 1 trappa

i mellanbyggnaden mot väster belägna två vaktmästårbostäderna. Denna

disposition i sin ordning medförde, att endast en fullgod vaktmästarbostad

skulle finnas kvar i hela fastigheten, vilket vore otillräckligt med hänsyn till

dennas storlek. Bostadslägenheten i bottenvåningen i mellanbyggnadens västra

del mäste därför, ehuru otillfredsställande, alltjämt bibehållas. I övrigt

skulle civila byggnadsutredningens förslag följas med undantag för användandet

av vissa ur hygienisk synpunkt mindervärdiga utrymmen, som skulle

utnyttjas till arkiv eller dylikt för medicinalstyrelsen.

Den lösning av lokalfrågan, som byggnadsstyrelsen nu angivit, hade godtagits

av tandläkarinstitutets lärarråd men avvisats av medicinalstyrelsen.

Ur kostnadssynpunkt skulle den innebära, att de av byggnadsutredningen

till 568,000 kronor beräknade kostnaderna måste ökas med omkring 15,000

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Majlis proposition nr 814-

kronor för flyttning av rättskemiska laboratoriet och omkring 35,000 kronor

för ändringsarbeten utöver de av utredningen beräknade för arbeten i kvarteret

Grönlandet norra eller med omkring 50,000 kronor till omkring 620,000

kronor.

Byggnadsstyrelsen hade även undersökt möjligheten att låta medicinalstyrelsen

alltjämt disponera våningen 2 trappor i mellanbyggnaden och tillgodose

tandläkarinstitutets behov av lokal för protéslaboratoriet inom våningen

1 trappa. Detta skulle i så fall ske genom att låta institutets röntgenavdelning

erhålla en i förhållande till byggnadsutredningens förslag ändrad

placering, nämligen i mellanbyggnadens norra del utmed östra gården samt

utmed norra fasaden vid Kammakaregatan. Återstoden av östra rumsfilen

i mellanbyggnaden skulle användas som laboratorium för vetenskapligt arbete.

Protésavdelningens laboratorium skulle erhålla det utrymme, som

byggnadsutredningen avsett för medicinalstyrelsens lasarettsbyrå och veterinärbyråns

tuberkulosavdelning samt för tandläkarinstitutets vetenskapliga

laboratorium och sköterskekurs. Utrymme för denna senare skulle erhållas

i det mot öster utmed Holländaregatan belägna utrymme, som tagits från

röntgenavdelningen. För medicinalstyrelsens materielnämnd måste på samma

sätt som i föregående alternativ tagas i anspråk bostadsutrymmet i våningen

1 trappa upp i mellanbyggnaden.

Från lärarrådet hade gentemot detta sista alternativ anförts, att det

oundgängligen behövliga utrymmet visserligen skulle erhållas, men att de

blivande laboratorielokalerna måste betecknas såsom synnerligen otillfredsställande

såsom undervisningslaboratorium för 120 å 130 elever, vilka hade

att dagarna igenom under en längre tidsföljd där samtidigt utföra laboratoriearbete.

Belysningsförhållandena vore i hög grad bristfälliga, och med

undantag för de platser, som kunde anordnas omedelbart invid de små lågt

sittande fönstren, måste eleverna bliva nästan uteslutande hänvisade till

att arbeta vid elektrisk belysning.

En ytterligare olägenhet, som vore förenad med denna lösning, vore svårigheten

att åstadkomma tillfredsställande hygieniska förhållanden, örn så

överhuvudtaget vore möjligt. I varje fall måste detta arbete draga betydande

kostnader icke blott i anläggning utan även i drift. Lärarrådet hade

bestämt avvisat en sådan lösning, och ej heller byggnadsstyrelsen kunde

finna att den vore försvarlig.

Kostnaderna för inredande av laboratorier i våningen 1 trappa upp syntes

uppgå till minst samma belopp som byggnads!! t reda ingen beräknat för

laboratorieinredning i våningen 2 trappor. Visserligen funnes redan inredning

i viss utsträckning, men ventilationsanordningar m. m. komme att

.ställa sig avsevärt dyrbarare. Flyttning av rättskemiska laboratoriet samt

ändring av bostadslägenheterna droge samma kostnader som i föregående

alternativ, varför samma slutsumma måste beräknas eller 620,000 kronor.

De av myndigheterna sålunda anförda skälen mot de sist angivna alternativen

saknade enligt byggnadsstyrelsens mening icke berättigande.

Efter de utredningar i ämnet, som sålunda verkställts, kunde byggnadsstyrelsen

icke finna, litt någon omständighet framkommit, som kunde föranleda

styrelsen att frångå sitt tidigare förslag, för det fall en ombyggnad skulle företagas.

Detta förslags genomförande hade dock numera väsentligt försvårats

genom litt fastigheten i kvarteret Rännilen genom Kungl. Majlis beslut den

18 .september 1942 upplåtits al, chefen för ostkustens marindistrikt samt verkstadsnämnden.

Då fångvårdsstyrelsen icke lämpligen torde kunna placeras

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Mårds proposition nr 2 Uh

i förhyrda lokaler, skulle alltså marindistriktet och verkstadsnämnden behöva

beredas annat utrymme, vilket torde komma att möta betydande svårigheter.

Styrelsen ville slutligen framhålla att vilka åtgärder som än vidtoges inom

fastigheten i kvarteret Grönlandet norra, fullt rationella lokaler för tandläkarinstitutet

icke torde kunna erhållas samt att kravet på nybyggnad för

institutet icke i längden syntes kunna avvisas. Från de synpunkter styrelsen

hade att företräda, funne styrelsen det betänkligt att på denna fastighet för

det ändamål, varom vore fråga, nedlägga avsevärda belopp, utan att dock

ett tillfredsställande resultat kunde påräknas.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde byggnadsstyrelsen,

att Kungl. Majit måtte vid ärendets prövning jämväl taga under övervägande,

örn icke sådana åtgärder beträffande tandläkarundervisningens bedrivande

under den närmaste tiden kunde vidtagas, att med utvidgningen av tandläkarinstitutets

lokaler kunde anstå så lång tid, att nybyggnad för dess räkning

kunde hinna uppföras. De lokaler, som därigenom skulle frigöras inom

fastigheten i kvarteret Grönlandet norra, skulle med rådande brist på lokaler

för statliga behov kunna nyttiggöras för andra statsändamål.

Föreståndaren för statens rättskemiska laboratorium har anfört i huvudsak

följande.

I byggnadsstyrelsens senaste utredning diskuterades i anslutning till civila

byggnadsutredningens förslag ett flertal alternativ, vilka alla hade det gemensamt,

att de förutsatte en flyttning av rättskemiska laboratoriet till farmacevtiska.

laboratoriets lokaler vid Lindhagensgatan eller närmare bestämt en

uppdelning av de lokaler, som farmacevtiska laboratoriet nu disponerade,

på båda institutionerna, varvid vissa rum skulle användas gemensamt.

En sådan anordning måste från rättskemiska laboratoriets sida möta allvarliga

principiella betänkligheter. Å laboratoriet utfördes undersökningar av stor

rättslig betydelse bland annat i många brottmål. Det vore därför av synnerlig

vikt, att obehöriga icke ägde tillträde till laboratoriet, och gällande bestämmelser

ålade också laboratoriets föreståndare ansvaret för att icke obehöriga

i hans frånvaro ägde tillträde till dess lokaler. Detta ansvar kunde emellertid

laboratoriets chef icke påtaga sig, om laboratoriet icke blott skulle hava sina

lokaler förlagda inom samma lägenhet som ett annat laboratorium, låt vara

även det en statlig institution, utan även begagna vissa laboratorie- och andra

utrymmen gemensamt med detta. Icke blott farmacevtiska laboratoriets personal,

utan även varje besökande till detta laboratorium kunde på så sätt få

tillträde till rättskemiska laboratoriet. Från rättssäkerhetssynpunkt vore ett

dylikt förhållande avgjort otillfredsställande.

Vidare måste man befara, att under sådana arbetsförhållanden, även med

den bästa vilja till vänskapligt samarbete, slitningar mellan de båda laboratoriernas

personal skulle uppkomma, särskilt i fråga om utnyttjande av de

gemensamma lokalerna, så mycket mer som båda institutionerna skulle komma

att bli ganska trångbodda.

I samband härmed måste det betonas, att de lokaler, som skulle ställas till

rättskemiska laboratoriets förfogande, möjligen skulle kunna anses tillräckliga

just nu med den för tillfället inom en avdelning på grund av trafikinskränkningarna

minskade omfattningen av laboratoriets verksamhet, men att genom

det ökade personalbehov, som skulle uppstå, så snart normal biltrafik åter

komme i gång, lokalerna omedelbart skulle bliva för trånga. Samma förhål
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr VUh

lande kunde också plötsligt inträffa, om de blodgruppsbestämningar för arméns

räkning, som enligt statsmakternas beslut egentligen skulle utföras vid

laboratoriet, men som av vissa skäl för närvarande i stället utfördes vid truppförbanden,

verkligen skulle förläggas till laboratoriet. Det ifrågasatta arrangemanget

innebure en fullständig avspärrning från varje utvecklingsmöjlighet

såväl för statens rättskemiska som för statens farmacevtiska laboratorium.

Då emellertid sistnämnda laboratorium för närvarande ensamt disponerade

över de lokaler, som enligt ifrågavarande projekt skulle uppdelas på respektive

gemensamt nyttjas av de båda laboratorierna, läge det nära till hands, att

farmacevtiska laboratoriet vid ett eventuellt framtida utvidgningsbehov komme

att anse sig ha bättre rätt till lokalerna, varvid rättskemiska laboratoriet

inom kort åter skulle stå utan lokaler.

Såsom ansvarig för betryggande arbetsförhållanden vid rättskemiska laboratoriet

icke blott för ögonblicket utan även med hänsyn till dess framtida

utveckling kunde föreståndaren icke tillstyrka ett dylikt provisorium med så

osäkra framtidsutsikter.

Även ett antal vägande skäl av praktisk art talade emot den ifrågasatta

förflyttningen av rättskemiska laboratoriet. Det kunde knappast vara sund

ekonomi, att laboratoriet, som år 1937 fått utvidgade lokaler inom fastigheten

i kvarteret Grönlandet norra, varvid reparations- och inredningskostnaderna

uppgått till cirka 12,000 kronor, efter så kort tid skulle flytta till andra lokaler,

där inredningskostnaderna, av byggnadsstyrelsen i dess utredning beräknade

till cirka 15,000 kronor, snarare torde komma att uppgå till 25,000

kronor.

Rörande själva de ifrågasatta lokalerna, som rättskemiska laboratoriet

skulle erhålla vid en förläggning till fastigheten vid Lindhagen sgatan, vore

från praktiska synpunkter huvudanmärkningen den, att de icke läge samlade

till ett komplex, utan fördelade på tre olika grupper, oavsett de spridda lokalutrymmen,

som laboratoriet skulle begagna gemensamt med farmacevtiska

laboratoriet. Härtill komme, att de skrivrum, varö ver laboratoriet skulle disponera,

komme att ligga i en grupp, mer eller mindre avlägsna från de laboratorier,

där vederbörande tjänstemän utförde sina undersökningar. Det torde

icke behöva närmare utvecklas, att arbetet härigenom komme att bliva onödigt

tungrott.

Vidare skulle som så kallat stinklaboratorium endast ett redan i och för

sig väl litet rum stå till förfogande, som dessutom skulle användas gemensamt

av rättskemiska och farmacevtiska laboratorierna. Följden skulle bliva, att

endast de allra mest illaluktande operationerna, svavelvätegenomledning

m. m. kunde utföras i detta rum, medan till exempel indunstning av likdelsextrakt

och destination av likdelsmaterial finge utföras i andra laboratorielokaler,

där ventilationen sannolikt icke skulle vara tillräcklig för att förhindra

luftförskämning.

En annan olägenhet med de ifrågavarande lokalerna vore att där saknades

lämpligt väntrum för de tidtals ganska talrika blodgivare, som besökte laboratoriet

i och för testserumberedningen för arméns räkning, varjämte många

av dessa blodgivare, som med laboratoriets nuvarande centrala läge lätt kunna

hinna att regelbundet besöka laboratoriet, skulle få betydligt svårare att medhinna

detta på vanlig tjänstetid, vilket troligen skulle nödvändiggöra särskilda

kvällsmottagningar. „

Det ifrågasatta arrangemangets många nackdelar kompenserades till någon

del av vissa fördelar. Så till exempel vore lokalerna delvis mycket ljusare och

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 21Jh

luftigare än laboratoriets nuvarande. Dessutom skulle rättskemiska laboratoriet

lia stor nytta av att tillsammans med farmacevtiska laboratoriet få begagna

viss del av dess apparatur, särskilt den spektrografiska.

Icke desto mindre vore särskilt de principiella, men även de praktiska skälen

mot det ifrågasatta »sambruket» av statens farmacevtiska laboratoriums

nuvarande lokaler sa starka, att föreståndaren bestämt måste avstyrka varje

lösning av institutets lokalfråga, som innefattade en hopflyttning av rättskemiska

och farmacevtiska laboratoriet inom det sistnämndas nuvarande lokaler,

såvida det icke kunde visas, att ingen annan lösning av problemkomplexet

vöre möjlig. Icke ens i ett sådant tvångsläge skulle föreståndaren anse det försvarhgt

att tillstyrka ett dylikt förslag, som för rättskemiska laboratoriets del

aldrig kunde bli annat än ett dåligt provisorium, såvida icke samtidigt genom

vederbörande myndigheters försorg en detaljerad plan för den definitiva lösningen

av laboratoriets lokalfråga utarbetades. Detta vore även medicinalstyrelsens

ståndpunkt. Denna plan kunde icke rimligen gå ut på annat lin ett

nybygge för laboratoriet, lämpligast kanske inom en gemensam byggnad med

statens farmacevtiska laboratorium, men som två självständiga institutioner,

vilka dock kunde hava djurstallar m. m. gemensamt. Fullständiga ritningar

skulle utarbetas, tomt för ändamålet reserveras (eventuellt i närheten av statens

bakteriologiska laboratorium eller statens institut för folkhälsan), så att

bygget, örn tiderna bliva sådana att det statsfinansiellt vore möjligt, kunde

vara färdigt vid den tidpunkt (om cirka 7 år), då hyreskontraktet för statens

farmacevtiska laboratorium vid Lindhagensgatan utginge.

Såsom av byggnadsstyrelsens senaste utredning franninge, syntes emellertid

ett tvångsläge av ovan antydd art ingalunda föreligga. Ingen särskild anledning

funnes, varför fångvårdsstyrelsen och medicinalstyrelsen skulle inrymmas

inom samma fastighet, medan däremot statens rättskemiska laboratorium hade

ett nära samarbete med medicinalstyrelsen, om också icke i så hög grad, att

det kunde anses nödvändigt, att ett lokalt samband dem emellan skulle finnas.

Det läge också i sakens natur, att det måste vara mycket lättare att

finna lokaler användbara för fångvårdsstyrelsens behov, alltså vanliga kontorslokaler,

än sådana som lämpade sig för en institution sådan som rättskemiska

laboratoriet.

Departe
mentschefen.

Tandläkarinstitutet är inrymt i östra delen av en staten tillhörig byggnad

i kvarteret Grönlandet norra. Byggnaden i övrigt disponeras av medicinal-

och fångvårdsstyrelserna med undantag av ett mindre lokalutrymme,

som inrymmer telegraf- och telefonstation. Då tandläkarinstitutets av mig

förordade utvidgning och modernisering icke kan komma till stånd utan en

samtidig utvidgning av dess lokalutrymmen, ha utredningar verkställts rörande

den lämpligaste lösningen av lokalfrågan. Utgångspunkten därvid har

varit, att en kostsam nybyggnad för tandläkarinstitutet om möjligt borde undvikas.

På basis av ett inom tandläkarinstitutet upprättat lokalprogram har kostnaden

för uppförande av en nybyggnad för tandläkarinstitutet av civila byggnadsutredningen

approximativt uppskattats till omkring 3,000,000 kronor.

Med hänsyn till denna avsevärda kostnad och då en lösning av tandläkarinstitutets

lokalfråga genom nybyggnad komme att nödvändiggöra uppskov under

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 21/h

ett pär år med den av mig förordade utvidgningen och moderniseringen av

institutet, anser jag det nödvändigt, att nämnda fråga löses på annat sätt

än genom nybyggnad. Härvid synes icke någon annan möjlighet stå till buds

än att för institutets räkning taga i anspråk ytterligare utrymmen inom fastigheten

Grönlandet norra.

För att inom ovannämnda fastighet tillgodose det för tandlälcarinstitutets

utvidgning erforderliga lokalbehovet ha, såsom av den lämnade redogörelsen

framgår, framlagts olika förslag.

Byggnadsstyrelsen har vid uppgörandet av sitt den 18 februari 1942 framlagda

förslag utgått ifrån, att det icke läte sig göra att efter tandläkarinstitutets

utvidgning bereda såväl fångvårdsstyrelsen som medicinalstyrelsen utrymme

inom ifrågavarande fastighet. Enligt förslaget skulle i enlighet härmed

fångvårdsstyrelsen utflytta från sina nuvarande lokaler och beredas nya

sådana i statens fastighet i kvarteret Rännilen nr C vid Birger Järngatan,

medan medicinalstyrelsen skulle övertaga fångvårdsstyrelsens lokaler såsom

ersättning för till tandläkarinstitutets utvidgning avstådda lokalutrymmen.

Kostnaderna för förslagets genomförande voro beräknade till 643,000 kronor.

Då fastigheten i kvarteret Rännilen emellertid genom Kungl. Maj:ts beslut

den 18 september 1942 upplåtits åt chefen för ostkustens marindistrikt samt

försvarsväsendets verkstadsnämnd, torde förslaget att bereda fångvårdsstyrelsen

nya lokaler i sistnämnda fastighet ej längre vara att räkna med, och någon

möjlighet att nu ställa lämpliga lokaler på annat ställe till fångvårdsstyrelsens

förfogande torde icke föreligga.

Civila byggnadsutredningen har däremot sökt finna en lösning, varigenom

såväl tandläkarinstitutet och medicinalstyrelsen som fångvårdsstyrelsen fortfarande

skulle kunna inrymmas inom fastigheten i kvarteret Grönlandet norra.

Utredningen har härvid utgått ifrån, att en viss reduktion av de för institutet

föreslagna utrymmena kunde vidtagas, att vissa bostadslägenheter i nyssnämnda

fastighet kunde slopas samt att medicinalstyrelsens lokalbehov kunde

tillgodoses inom en mindre yta än enligt byggnadsstyrelsens förslag. Utredningen

har beräknat kostnaderna för erforderliga ombyggnadsarbeten i nyssnämnda

fastighet enligt det av utredningen framlagda förslaget till 568,000

kronor. Medicinalstyrelsen har förklarat sig icke kunna godtaga byggnadsutredningens

förslag med hänsyn till den reduktion av styrelsens lokalutrymmen,

som detsamma innebure, och till att vissa för styrelsens verksamhet avsedda

lokaler vore ur hälsosynpunkt otillfredsställande.

I den av byggnadsstyrelsen med skrivelse ilen 17 december 1942 framlagda

förnyade utredningen rörande möjligheterna att inom fastigheten Grönlandet

norra bereda tandläkarinstitutet erforderlig ökning av dess lokalutrymmen

under förutsättning att medicinalstyrelsen och fångvårdsstyrelsen alltjämt

skulle disponera nödiga ämbetslokaler inom samma fastighet diskuteras tre

förslag härutinnan. Samtliga dessa förslag — vilka icke beröra fångvårdsstyrelsens

lokaler — bygga på den förutsättningen, att rättskemiska laborato
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 21/h

riets lokaler frigöras genom att laboratoriet beredes utrymme på annat håll,

enligt vad som föreslagits inom farmacevtiska laboratoriets lokaler vid Lindhagensgatan.

Genom rättskemiska laboratoriets utflyttning skulle medicinalstyrelsen

erhålla kompensation för våningen 3 trappor i mellanbyggnaden

(gårdsflygeln), vilken våning enligt såväl sistnämnda tre alternativ som byggnadsstyrelsens

förslag av den 18 februari 1942 och byggnadsutredningens förslag

skall av medicinalstyrelsen avstås till tandläkarinstitutet.

Av ifrågavarande tre förslag ansluter sig ett nära till byggnadsstyrelsens

förslag av den 18 februari 1942. Våningen 2 trappor i mellanbyggnaden, vilken

våning enligt såväl sistnämnda förslag som byggnadsutredningens alternativ

skulle av medicinalstyrelsen avstås till tandläkarinstitutet, skall enligt

nu ifrågavarande förslag alltjämt — såsom medicinalstyrelsen yrkat — disponeras

av styrelsen, medan i stort sett motsvarande utrymme för tandläkarinstitutet

vinnes genom en påbyggnad av mellanbyggnaden. Kostnaderna för

de erforderliga byggnadsarbetena inom fastigheten enligt detta förslag, som

godtagits från medicinalstyrelsens och tandläkarinstitutets sida, beräknas av

byggnadsstyrelsen till omkring 755,000 kronor, varav för påbyggnaden

190,000 kronor.

Av de övriga två i utredningen diskuterade förslagen ansluter sig ett närmare

till civila byggnadsutredningens alternativ. Enligt detta förslag, kostnadsberäknat

till 620,000 kronor, skall medicinalstyrelsen liksom enligt byggnadsutredningens

alternativ till tandläkarinstitutet avstå våningen 2 trappor i mellanbyggnaden.

Ehuru medicinalstyrelsen enligt ifrågavarande förslag erhåller

större lokalutrymmen än enligt utredningens, ställer sig styrelsen avvisande

mot förslaget med hänsyn till beskaffenheten av de lokaler, som erhållas såsom

kompensation för nyssnämnda våning. Efter samråd med chefen för

socialdepartementet anser jag mig icke kunna förorda en lösning av byggnadsfrågan

enligt detta förslag liksom ej heller enligt byggnadsutredningens

alternativ.

Enligt det tredje av de i utredningen diskuterade förslagen skall medicinalstyrelsen

alltjämt disponera våningen 2 trappor i mellanbyggnaden. Lokal

för protésavdelningens laboratorium måste då inrymmas i våningen 1 trappa

i fastigheten. Lärarrådet gör emellertid gällande, att denna våning icke lämpar

sig för inredande av laboratorium, då våningshöjden är låg och belysningsförhållandena

äro otillfredsställande, och avvisar bestämt förslaget. Byggnadsstyrelsen

framhåller vidare svårigheten att åstadkomma tillfredsställande

hygieniska förhållanden i övrigt i laboratoriet, om så överhuvudtaget är

möjligt, och anser en lösning enligt detsamma icke försvarlig. Kostnaderna

för erforderliga ändrings- och ombyggnadsarbeten inom fastigheten beräknas

även för detta förslag till 620,000 kronor. Med hänsyn till att förslaget för

tandläkarinstitutets vidkommande icke innebär en godtagbar lösning av dess

byggnadsfråga, anser jag mig icke kunna tillstyrka detsamma.

Av de föreliggande ombyggnadsalternativen har jag i det föregående icke

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

tagit ställning till det i byggnadsstyrelsens utredning av den 17 december

1942 diskuterade förslaget, enligt vilket mellanbyggnaden skall påbyggas med

en våning. Förslaget har, såsom jag förut nämnt, godtagits av såväl medicinalstyrelsen

som tandläkarinstitutets lärarråd men väcker givetvis betänkligheter

genom de kostnader, som dess realiserande medför. De beräknade byggnadskostnaderna

för förslagets genomförande, 755,000 kronor, överstiga med

icke mindre än 135,000 kronor motsvarande kostnader för de två övriga i utredningen

diskuterade alternativen. Enligt nu ifrågavarande förslag vinnes

emellertid nytt lokalutrymme om cirka 360 kvadratmeter. Byggnadsstyrelsen

har uttalat, att fullt rationella lokaler icke torde kunna erhållas för tandläkarinstitutet

inom fastigheten Grönlandet norra, vilka åtgärder som än vidtoges

inom nämnda fastighet, samt att kravet på nybyggnad för institutet icke i

längden syntes kunna avvisas. I anslutning härtill vill jag framhålla, att det vid

en jämförelse mellan kostnaderna för nu ifrågavarande ombyggnadsförslag och

för en nybyggnad för institutet ur statsfinansiell synpunkt synes fullt försvarligt

att genomföra ombyggnadsförslaget, även örn institutets lokalfråga därigenom

skulle lösas endast för en så begränsad tid som fem år. Årskostnaderna för

räntor och värdeminskning av en nybyggnad för tre miljoner kronor kunna

nämligen uppskattas till i runt tal omkring 180,000 kronor, medan motsvarande

kostnader för nu diskuterade ombyggnadsförslag belöpa sig till 176,000

kronor per år, därest de slås ut på en period av fem år. Härtill kommer att en

ombyggnad tar avsevärt mindre arbetskraft och material i anspråk än ett

nybyggnadsföretag.

Förslagets genomförande förutsätter, att rättskemiska laboratoriet erhåller

utrymme på annat håll, enligt vad som föreslagits inom farmaeevtiska laboratoriets

lokaler vid Lindhagensgatan. Byggnadsstyrelsen har anfört, att rättskemiska

laboratoriets flyttning bomme att medföra kostnader, som approximativt

kunde uppskattas till omkring 15,000 kronor. Detta belopp avser, enligt

vad jag under hand inhämtat, kostnaden för ändrings- och reparationsarbeten

inom rättskemiska laboratoriets nuvarande lokaler och ingår i den beräknade

totalkostnaden för byggnadsföretaget, 755,000 kronor. I sistnämnda

belopp ingår däremot icke någon kostnad för de ändringsarbeten i farmacevtiska

laboratoriets lokaler, som kumla bliva erforderliga, om rättskemiska laboratoriet

inrymmes därstädes. Till frågan örn rättskemiska laboratoriets framtida

lokalförhållanden, vilka äro föremål för fortsatta överväganden, torde

slutlig ställning icke behöva tagas i detta sammanhang.

På grund av vad nu anförts anser jag mig, efter samråd nied chefen för

socialdepartementet, böra förorda, att åt tandläkarinstitutet beredas ökade

lokalutrymmen i huvudsaklig överensstämmelse nied sistnämnda, av byggnadsstyrelsen

nied skrivelse den 17 december 1942 framlagda förslag. För

ändamålet torde för nästa budgetår såsom investeringsanslag å kapitalbudgeten

under statens allmänna fastighetsfond böra äskas ett belopp av

755,000 kronor. Byggnadsföretaget bör bedrivas med största möjliga skynd
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 21Jf.

samhet, så att arbetena kunna i allt väsentligt vara färdiga till hösten 1944,

då institutet har att emottaga det ökade antal studerande, som i det föregående

angivits.

V. Hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

1. godkänna följande personalförteckning för tandläkarinstitutet,

att tillämpas tills vidare från och med

budgetåret 1943/44:

Personalförteckning.

Befattning. Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

3 professorer............................ A 30

Anin.: Nämnda tre befattningar omfatta vardera ett av följande

ämnen: 1) protestera och tandreglering, 2) tandkirurgi,

3) tandfyllningskonst.

1 sjuksköterska..........................A 7

1 laboratoriebiträde vid protéslaboratoriet.....A 7

1 kassörska.............................A 7

1 kanslibiträde..........................A 7

1 reparatör............................. A 7;

2. godkänna följande avlöningsstat för tandläkarinstitutet,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1943/44:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis.....................kronor 54,500

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj:t........ » 148,700

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal....................... » 37,300

4. Rörligt tillägg, förslagsvis . ........ » 13,000

Summa kronor 253,500;

3. till Tandläkarinstitutet: Avlöningar för budgetåret

1943/44 anvisa ett förslagsanslag av kronor 253,500;

4. till Tandläkarinstitutet: Omkostnader för budgetåret

1943/44 anvisa ett förslagsanslag av kronor 160,000;

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr £14.

5. till Tandläkarinstitutet: Utrustning för budgetåret

1943/44 anvisa ett reservationsanslag av kronor 300,000;

6. till Om- och tillbyggnad av tandläkarinstitutets

lokaler m. m. för budgetåret 1943/44 å kapitalbudgeten

under rubrik Statens allmänna fastighetsfond anvisa ett

investeringsanslag av...............kronor 755,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Astrid Charpentier.

Bihang till riksdagens ■protokoll 19i3. 1 sand. Nr lil lf.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts ''proposition nr S14-

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

I. Inledning.......................................... 2

II. Tandläkarinstitutets omorganisation m. m................. 4

1. Behovet av tandläkare och ökning av tandläkarinstitutets exa
minationskapacitet.

................................. 4

2. Tandläkarinstitutets organisation....................... 9

Lärarrådets förslag ................................. 9

Remissyttranden m. m...............................13

3. Tandläkarinstitutets omkostnader.......................18

4. » inkomster.........................18

Departementschefen.................................21

III. Anslagsberäkningar m. m..............................23

1. Tandläkarinstitutet: Avlöningar........................23

Departementschefen.................................25

2. Tandläkarinstitutet: Omkostnader.......................27

Departementschefen........... 29

3. Tandläkarinstitutet: Utrustning........................29

Departementschefen.................................32

IV. Tandläkarinstitutets lokalfråga m. m.....................34

Departementschefen.................................44

V. Hemställan ........................................48

Stockholm 1943 Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.

481291

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. 2LU 1943:52 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om viss begränsning av legitimation som tandläkare, m. m., såvitt den hänvisats till lag s. 1 i texten