Angående ändrad organisation av det centrala sjukhusarkivet m. rn
1943-04-09 · 21 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 20 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1943:220, Angående ändrad organisation av det centrala sjukhusarkivet m. rn
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
1
Nr 220.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ändrad
organisation av det centrala sjukhusarkivet m. rn.;
given Stockholms slott den 9 april 1943.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de
förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Gustav Möller.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 9 april 1943.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorf, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och handelsdepartementen
anför chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller.
I årets statsverksproposition har Kungl. Majit på min hemställan under
femte huvudtiteln, punkten 167, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild
proposition i ämnet, till bidrag till centralt sjukhusarkiv för budgetåret 1943/44
beräkna ett anslag av 19,800 kronor.
I samband med denna hemställan omnämnde jag, att Kungl. Majit genom
beslut den 17 januari 1941 uppdragit åt medicinalstyrelsen att genom sin
materielnämnd verkställa utredning och till Kungl. Majit inkomma med för
B
Utäng till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 220—221.
841 48
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
slag beträffande central anskaffning, lagerhållning och omsättning av läkemedel
och sjukvårdsmateriel samt i samband därmed stående frågor, varvid
spörsmålen örn sjukhusens standardiseringskommittés och det centrala sjukhusarkivets
ställning skulle upptagas till särskild prövning. Jag meddelade
vidare, att medicinalstyrelsen med skrivelse den 28 december 1942 överlämnat
ett av styrelsens materielnämnd utarbetat förslag av innebörd att det centrala
sjukhusarkivet och sjukhusens standardiseringskommitté skulle sammanslås
till ett organ, benämnt centrala sjukvårdsberedningen. Sedan ärendet numera
slutberetts, torde slutlig ställning till detsamma böra tagas. Jag torde därvid
till en början böra redogöra för den verksamhet, som hittills befintliga organ
bedriva å ifrågavarande område.
Sjukhusens standardiseringskommitté och centrala sjukhusarkivet.
Sjukhusens standardiseringskommitté, som bildades år 1933 på initiativ av
svenska landstingsförbundet och svenska sjukhusföreningen, har till huvudsaklig
uppgift att genom standardisering söka åstadkomma en för det svenska
sjukvårdsväsendet ändamålsenlig sjukvårdsmateriel, förenkla tillverkningen
och underlätta sjukvårdsinrättningarnas inköp, underhåll och handhavande
av sådan materiel och därigenom medverka till att kostnaderna för sjukhusdriften
begränsas. Ledningen av sjukhusens standardiseringskommitté är anförtrodd
åt en styrelse, bestående av trettiosex ledamöter, av vilka tolv representera
olika statliga organ, sex kommunala organisationer, åtta enskilda organisationer
och industriföretag samt tio ideella föreningar och sammanslutningar
av befattningshavare inom sjukhusväsendet. Den närmaste ledningen
av standardiseringsarbetet utövas av ett särskilt arbetsutskott, bestående av
tio ledamöter, som utses av kommittén. Arbetsutskottet utser inom sig en
verkställande ledamot, varjämte en administrativ sekreterare finnes anställd
hos utskottet. Utredningsarbetet ombesörjes av tekniska utskott, som tillsättas
av arbetsutskottet. Den av kommittén fast anställda personalen utgöres av
en ingenjör såsom teknisk ledare, en biträdande ingenjör samt ett skrivbiträde.
Dessutom tjänstgöra inom kommittén en ritare och ett skrivbiträde, vilka dock
ej innehava fast anställning. De tekniska utskotten upprätta och utforma förslag
till bestämmelser rörande tillverkning av artiklar, som anses böra standardiseras.
Förslagen överlämnas av vederbörande tekniska utskott till arbetsutskottet,
som har att i enlighet med av kommittén meddelade bestämmelser
allsidigt pröva förslagen. Förslag, som godkänts av arbetsutskottet, överlämnas
till Sveriges standardiseringskommission, som jämlikt av Kungl. Majit
den 21 maj 1931 fastställda stadgar fungerar som centralorgan för standardiseringsarbetena
inom landet och som har att slutgiltigt pröva och fastställa utarbetade
standardförslag.
Medel för uppehållande av kommitténs verksamhet har erhållits dels genom
av Kungl. Majit beviljade bidrag, dels genom bidrag från svenska landstingsförbundet,
svenska stadsförbundet, städer utanför landsting, vissa industrier,
svenska röda korset m. fl. Av Kungl. Majit beviljade bidrag hava utgått från
ett under tionde huvudtiteln anvisat anslag till bidrag till standardiserings
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
3
verksamheten. Av det för sådan verksamhet för innevarande budgetår anvisade
anslaget å 100,000 kronor må enligt Kungl. Majlis beslut den 20 mars
1942 30,000 kronor användas för standardiseringsverksamhet å sjukhusområdet.
Anslaget utbetalas till Sveriges standardiseringskommission, som dock äger
lyfta hela beloppet, först sedan kommissionen styrkt, att till standardiseringsverksamhetens
befrämjande bidrag av viss omfattning lämnats eller komme
att lämnas från enskilt håll. För nästa budgetår har beräknats enahanda
belopp för standardiseringsverksamheten på sjukhusområdet.
Centrala sjukhusarkivets verksamhet regleras genom ett den 16 december
1938 fastställt avtal mellan Kungl. Majit och kronan, å ena, samt svenska landstingsförbundet
och svenska stadsförbundet, å andra sidan. Enligt avtalet har
arkivet till uppgift att samla, registrera och systematiskt bearbeta uppgifter
av olika slag rörande sjukhusväsendet inom och utom landet i avsikt att ernå
standardisering och rationalisering på det sjukhustekniska området. Vidare
skall inom arkivet finnas anordnat bibliotek, innehållande böcker, tidskrifter
och annan litteratur å sjukhusväsendets område. På grundval av förefintligt
material har arkivet att kostnadsfritt tillhandahålla myndigheter, organisationer
och enskilda upplysningar inom området för sin verksamhet. Arkivet
står under medicinalstyrelsens överinseende, men den närmaste ledningen är
anförtrodd en särskild styrelse bestående av fem av Kungl. Maj :t för viss tid
förordnade personer. Av dessa skola två representera Kungl. Majit och
kronan, två svenska landstingsförbundet och en svenska stadsförbundet. Sjukvårdsinrättningarnas
huvudmän förutsättas skola kostnadsfritt ställa ritningar
och övriga byggnadshandlingar i fråga om dem underställda anstalter till
arkivets förfogande. Staten skall tills vidare ensam svara för arkivets löpande
utgifter. Skulle för något budgetår sjukhusarkivets driftkostnader överstiga
för ändamålet beviljade statsmedel, skall av parterna tagas under omprövning
sättet för merkostnadernas bestridande.
Den fast anställda personalen vid arkivet utgöres av en arkitekt såsom föreståndare
samt ett skrivbiträde. Sagda befattningshavare åtnjuta avlöning i
form av arvoden, vilka för närvarande äro fastställda till 8,000 respektive 2,700
kronor för år.
Till bidrag till centralt sjukhusarkiv är för innevarande budgetår under
femte huvudtiteln anvisat ett anslag av 19,800 kronor.
Framställningar från medicinalstyrelsen.
I skrivelse den 8 oktober 1940 har medicinalstyrelsen hemställt örn uppdrag
åt styrelsens materielnämnd att verkställa utredning beträffande omsättning
av för statsmedel inköpta och genom statens försorg upplagrade läkemedel
m. m.
Därjämte har medicinalstyrelsen i skrivelse den 23 oktober 1940 anhållit
örn utredning rörande vissa organisatoriska frågor, avseende beredskapen på
sjukvårdens område, förstatligande av sjukhusens standardiseringskommitté
samt centrala sjukhusarkivets ställning m. m.
I sistnämnda skrivelse anförde medicinalstyrelsen bland annat, att styrelsens
materielnämnd, som tillsattes i oktober 1939, praktiskt taget slutfört den
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
del av sin arbetsuppgift, som bestått i anskaffning av utrustning för beredskapssjukkus.
Materiel, som erfordrades för täckande av det s. k. första ersättningsbehovet,
hade även anskaffats och upplagts i förråd. Den betydelsefulla
frågan örn den anskaffade och i förråd upplagda materielens omsättning vore
under förberedande behandling. Det torde, framhöll styrelsen vidare, hava
förutsatts, att materielnämnden därefter skulle avsluta sin verksamhet, i varje
fall på det område, sorn. rörde beredskapssjukhusen. Erfarenheten visade
emellertid, att detta icke vore tänkbart. Den beredskap, som på sjukvårdens
område åstadkommits, måste — åtminstone i viss omfattning —- bibehållas.
I vissa avseenden torde den även böra utbyggas. Om beredskapen bibehölles,
torde också ett särskilt organ befinnas erforderligt för de uppgifter, denna
beredskap förde med sig.
Beträffande de uppgifter, som skulle komma att åvila ett dylikt organ, framhöll
styrelsen, att den första uppgiften i fredstid torde bliva den anskaffade
materielens vård och omsättning. En betydande anskaffnings- och upphandlingsverksamhet
bleve erforderlig för att ersätta det som förbrukades genom
omsättningen. Det syntes naturligt, att i samband med denna upphandlingsverksamhet
åt detta organ uppdroges att verkställa upphandling även för de
civila statliga sjukhusen. Jämväl viss för den militära sjukvården erforderlig
materiel borde kunna anskaffas på detta sätt. Vid centralupphandling borde
samarbete äga rum med svenska landstingsförbundet, Stockholms stad m. fl.
Styrelsen framförde vidare tanken på en central fabriksmässig tillverkning
eller åtminstone viss bearbetning av olika slags sjukvårdsartiklar. Styrelsen
framhöll, att den föreslagna organisationen i händelse av krig kunde svälla ut
att fylla de särskilda anspråk, som för sådant fall komme att ställas på den
centrala sjukvårdsmyndigheten. Slutligen uttalade styrelsen, att, därest den
föreslagna upphandlings- och omsättningsverksamheten komme att åvila ett
särskilt organ inom styrelsen, jämväl standardiseringsarbetet på sjukvårdens
område borde knytas till detta organ.
Medicinalstyrelsen framhöll vidare, att även centrala sjukhusarkivet borde
knytas närmare till styrelsen, därvid arkivets verksamhet, särskilt dess rådgivning
och granskning av ritningar, borde läggas på bredare bas för att bliva
till verklig nytta.
Genom beslut den 17 januari 1941 uppdrog Kungl. Majit åt medicinalstyrelsen
att genom sin materielnämnd verkställa utredning och till Kungl. Majit
inkomma med förslag beträffande central anskaffning, lagerhållning och omsättning
av läkemedel och sjukvårdsmateriel samt i samband därmed stående
frågor, varvid spörsmålen om sjukhusens standardiseringskommittés och det
centrala sjukhusarkivets ställning skulle upptagas till särskild prövning.
Utredningen skulle ske i samråd med arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse,
marinförvaltningen, flygförvaltningen, direktionerna för karolinska sjukhuset
och akademiska sjukhuset i Uppsala, sjukhusens standardiseringskommitté,
styrelsen för centrala sjukhusarkivet, statens reservförrådsnämnd, statens industrikommission,
svenska landstingsförbundet och svenska stadsförbundet.
Kungl. Maj-.ts proposition nr 220. 5
Materielnänmdens förslag.
Allmänna synpunkter.
Det av materielnämnden utarbetade förslaget, vilket, såsom nämnts, med
skrivelse den 28 december 1942 överlämnats av medicinalstyrelsen, avser lösandet
av frågan örn sjukbusens standardiseringskommittés och centrala sjukhusarkivets
ställning. Nämnda fråga kunde, enligt vad nämnden framhåller, anses
vara i viss mån fristående från utredningen rörande central anskaffning, lagerhållning
och omsättning av läkemedel och sjukvårdsmateriel, även örn självfallet
många beröringspunkter förefunnes. Denna sistnämnda utredning hade
ännu icke fortskridit så långt, att nämnden kunde avgiva definitivt förslag.
Nämnden hade emellertid ansett, att frågan örn sjukhusens standardiseringskommittés
och centrala sjukhusarkivets ställning icke borde uppskjutas i avbidan
på utredningen i övrigt. Nämnden hade fördenskull till särskild behandling
upptagit sistnämnda fråga.
Materielnämnden uppgiver, att nämnden under utredningsarbetet samrått
med representanter dels för sjukhusens standardiseringskommitté, centrala
sjukhusarkivet, svenska landstingsförbundet och svenska stadsförbundet, dels
ock för Sveriges standardiseringskommission och Sveriges industriförbund.
Materielnämnden har i sin utredning erinrat örn att i det betänkande angående
omorganisation av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse, som särskilda
sakkunniga inom försvarsdepartementet framlade den 20 januari 1940 (statens
off. utredn. 1940:2), föreslogs inrättande av ett särskilt upphandlingsorgan
inom medicinalstyrelsen, till vilket den av sjukhusens standardiseringskommitté
bedrivna verksamheten skulle knytas. Nämnden har vidare påpekat, att
tanken på att sammanslå sjukhusens standardiseringskommitté och centrala
sjukhusarkivet till ett organ framfördes redan i den utredning örn inrättande
av ett centralarkiv för svenskt sjukhusväsen, som låg till grund för Kungl.
Makts proposition den 21 januari 1938, nr 60, angående anslag till centralt
sjukhusarkiv.
Vad angår sjukhusens standardiseringskommittés ställning
uppgiver materielnämnden att under den tid, kommittén varit i verksamhet,
inemot 200 olika artiklar standardiserats. Med hänsyn till det ingående
och tidsödande utredningsarbete, som erfordrades för utarbetande av standardbestämmelser,
samt de växlande och jämförelsevis osäkra ekonomiska för
hållanden, under vilka arbetet måst bedrivas, finge resultatet enligt nämnden
anses tillfredsställande. Erfarenheten hade också givit vid handen, att de
varor, som hittills standardiserats, vore av god beskaffenhet. De hade i stor
utsträckning kommit till användning jämväl inom andra statliga och kommunala
inrättningar än sjukhus. Nämnden fortsätter:
Ehuru kommittén bedrivit en omfattande och betydelsefull standardiseringsverksamhet
inom sjukvården, är vad som hittills blivit gjort dock endast
en början. Ett stort behov föreligger alltjämt av standardiseringen på sjukvårdens
olika områden. En väsentlig del av arbetet måste, efter hand som
antalet standardiserade artiklar ökas, inriktas på att revidera och ändra redan
fastställda bestämmelser i överensstämmelse med nya rön och erfarenheter
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
inom sjukhusväsendet och på det industriella området. De jämförelsevis begränsade
ekonomiska tillgångar, som kommittén hittills förfogat över, samt
framför allt ovissheten huruvida och i vilken omfattning bidrag kunnat påräknas,
hava icke medgivit den utökning och rationalisering av verksamheten,
som med hänsyn till standardiseringsarbetets betydelse varit önskvärd.
Därest kommittén skall bliva i stånd att fullfölja sin för landets sjukvård
gagnande verksamhet, är det nödvändigt att kommittén beredes tillfälle att
bedriva arbetet under gynnsammare och mera betryggande ekonomiska förhållanden
än hittills. En förbättring i nu berörda hänseende synes lämpligast
böra åstadkommas därigenom att det ekonomiska ansvaret för verksamheten
övertages av staten. I och med statens övertagande av det ekonomiska ansvaret
torde nu utgående kontanta bidrag från kommunala och enskilda organ
m. fl. komma att upphöra. Detta utesluter emellertid icke, att svenska
landstingsförbundet och svenska stadsförbundet samt städer utanför landsting
fortfarande lämna bidrag i en eller annan form, framförallt genom att
på egen bekostnad utföra vissa prestationer. Därjämte torde man kunna påräkna,
att industrien fortfarande kommer att kostnadsfritt dels verkställa
prov och undersökningar, som kunna erfordras, dels genom ombud deltaga i
de tekniska utskottens arbeten.
I fråga om formen för statens övertagande av ansvaret för
standardiseringskommitténs verksamhet framlägger materielnämnden
såsom alternativ antingen standardiseringskommitténs sammanförande
med centrala sjukhusarkivet eller dess sammanförande med ett centralt upphandlings-
och omsättningsorgan inom medicinalstyrelsen. Körande dessa
båda alternativ anför nämnden:
Vid en undersökning av nämnda båda alternativ torde följande synpunkter
böra särskilt beaktas. Sjukhusens standardiseringskommitté och centrala
sjukhusarkivet hava båda till uppgift att verka för standardisering och
rationalisering på sjukvårdens område och att tillhandagå sjukvårdsinrättningarnas
huvudmän med råd och upplysningar. Arbetsuppgifterna, som
huvudsakligast äro att hänföra till utrednings- och forskningsarbete, äro till
sin art närbesläktade och dessutom i viss mån beroende av varandra. Båda
äro att anse såsom rådgivande organ, under det att den verksamhet, som utövas
av ett upphandlings- och omsättningsorgan, huvudsakligen är av verkställande
art. Frågan örn ett sammanförande av de båda organisationernas
verksamhet under gemensam ledning har därför upptagits till behandling
redan på ett tidigt stadium av utredningsarbetet. Representanter för sjukhusens
standardiseringskommitté och centrala sjukhusarkivet hava vid överläggningar
i ärendet uttalat sig för ett sammanförande av nämnda organ.
Därest sjukhusens standardiseringskommitté och centrala sjukhusarkivet
sammanföras till ett organ under en gemensam ledning, finnas goda förutsättningar
för att såväl statsverkets som övriga huvudmäns intressen bliva
väl tillgodosedda. Genom att det nuvarande intima samarbetet med representanter
för sjukhusväsen, standardiseringsorganisationer, industrier m. fl.
bibehålies och staten övertager det ekonomiska ansvaret för organets verksamhet,
som i likhet med centrala sjukhusarkivets nuvarande verksamhet bör
stå under medicinalstyrelsens överinseende, torde det icke finnas tillräckliga
skäl för verksamhetens inordnande i medicinalstyrelsen eller i något annat
statligt ämbetsverk.
I anslutning till det anförda har nämnden föreslagit, att den verksamhet,
som för närvarande handhaves av sjukhusens standardiseringskommitté och
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 220. 1
centrala sjukhusarkivet, sammanföres till en organisation, benämnd centräla
sjukvårdsberedningen, under gemensam ledning samt att staten övertager
det ekonomiska ansvaret för verksamheten, vilken skulle stå under medicinalstyrelsens
översinseende.
Centrala sjukvårdsberedningens ledning,
organisation oell verksamhet.
Materielnämnden Ilar föreslagit, att ledningen av centrala sjukvårdsberedningen
anförtros åt en styrelse, sammansatt i huvudsak enligt
de principer, som varit bestämmande vid tillsättande av centrala sjukhusarkivets
styrelse. Styrelseledamöterna och suppleanter för dessa borde således
förordnas av Kungl. Majit för viss tid. Verksamheten borde stå under
medicinalstyrelsens överinseende. Antalet styrelseledamöter föreslås till nio
med en suppleant för varje ledamot. Staten skulle erhålla fyra representanter,
svenska landstingsförbundet två representanter samt svenska stadsförbundet,
Sveriges standardiseringskommission och Sveriges industriförbund
vardera en representant. Ordföranden skulle utses av Kungl. Majit samt
vice ordföranden av styrelsen. Av statsverkets representanter har nämnden
ansett en böra företräda medicinalstyrelsen, en byggnadsstyrelsen och en
Sveriges läkarförbund. Nämnden framhåller, att en sålunda sammansatt
styrelse torde äga goda förutsättningar att tillgodose statens intressen och
samtidigt upprätthålla intimt samarbete med landstingens och städernas sjukhusväsende,
med övriga standardiseringsorganisationer och med industrien.
Styrelsen föreslås erhålla befogenhet att i mån av behov tillkalla sakkunniga
personer vid utredningar och vid behandling av vissa ärenden. Styrelsen
skulle äga att tillsätta ett arbetsutskott, bestående av tre av styrelsens ledamöter.
Styrelseledamöter och sakkunniga har nämnden ansett böra erhålla
da^arvode samt resekostnads- och traktamentsersättning jämlikt bestämmelserna
i kungörelsen den 29 augusti 1921 med vissa bestämmelser angående
kommittéer. Styrelsen skulle äga inom eller utom sig utse en verkställande
ledamot, som skulle hava i uppdrag att leda och följa arbetet inom organisationen
och mellan styrelsens och arbetsutskottets sammanträden handlägga
vissa ärenden. Den verkställande ledamoten har ansetts böra åtnjuta säiskild
ersättning, förslagsvis med 3,000 kronor för år.
Materielnämnden har vidare föreslagit, att centrala sjukvårdsberedningen
organiseras på två avdelningar, en för ärenden rörande
standardisering av sjukvårdsmateriel och en för ärenden, som huvudsakligen
avse sjukvårdsinrättningarnas anläggning och drift ävensom samling, registiering,
bearbetning och arkivering av uppgifter rörande sjukhusväsendet m. lii.
En sådan fördelning skulle innebära, att sjukhusens standardiseringskommittés
arbetsuppgifter skulle överflyttas till den förstnämnda avdelningen
— standardiseringsavdelningen — under det att den andra avdelningen
arkivavdelningen — skulle övertaga centrala sjukhusarkivets ärenden.
Nämnden har ansett, att centrala sjukvårdsberedningen bor tillföras
vissa arbetsuppgifter, som hittills icke ankommit a
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
standardiseringskommittén eller centrala sjukhusarkivet.
Nämnden anför härom:
Bland dylika arbetsuppgifter må särskilt framhållas granskning av förslag,
avseende inventarieutrustning för sjukhus. Beräkningar rörande byggnadskostnader
— för ny-, om- och tillbyggnader av sjukhus — hava sedan länge
underkastats en ofta nog mycket ingående granskning av sakkunniga personer
och myndigheter. Kostnaderna för utrustning av ett sjukhus med inventarier,
instrument, medicinska apparater och dylikt uppgå till avsevärda belopp,
aven örn de icke äro jämförliga med byggnadskostnaderna. En tendens till
ökning av utrustningskostnaderna i förhållande till byggnadskostnaderna har
på senare tid blivit allt tydligare. I de flesta fall torde utrustningsförslagen
icke bliva underkastade någon särskild granskning genom på detta område
sakkunniga, vilket biana annat torde bero på att sådan sakkunskap är ganska
sparsamt förekommande. Med den sakkunskap, som torde komma att finnas
representerad i centrala sjukvårdsberedningen -— i erforderliga fall kompletteiad
med särskilt tillkallade sakkunniga — torde en sådan granskning
kunna, nied fördel utföras där. Granskningen skulle avse såväl utrustningens
kvantitativa omfattning som också dess standard i kvalitativt avseende. För
såväl de anslagsbeviljande myndigheterna som sjukvårdsinrättningarna vore
en dylik centraliserad granskningsverksamhet av stort värde icke minst ur
ekonomisk synpunkt. Ehuru verksamheten huvudsakligast torde böra vara
av rådgivande art, skulle den likväl komma att främja användandet av
standardiserad materiel.
Vidare torde centrala sjukvårdsberedningen bliva lämpligt organ för handhavande
av vissa arbetsuppgifter, som hänföra sig till planläggningen av den
slutna sjukvården inom landets sjukvårdsområden. Centrala sjukhusarkivet
har såsom förut nämnts till åliggande bland annat att samla, registrera och
systematiskt bearbeta uppgifter rörande sjukhusväsendet inom och utom
landet, såsom ritningar för rumstyper och avdelningsritningar samt grupperingsritningar
ävensom tekniska, ekonomiska och organisatoriska uppgifter
beträffande sjukhusbyggnaders såväl anläggning som drift. Det synes ligga
nära till hands, att centrala sjukvårdsberedningen får i uppdrag att samla,
registrera och bearbeta även uppgifter rörande planläggningen av den slutna
sjukvården inom landets sjukvårdsområden samt att på begäran lämna råd
och anvisningar därom. I den män medicinalstyrelsen så påfordrar skall
sjukvårdsberedningen medverka vid styrelsens granskning av förslag rörande
uppförande av nya sjukhus och större ombyggnader av sjukhus.
I fråga örn ärendenas fördelning på de båda avdelningarna
anför materiel nämnden:
Standardiseringsavdelningen skulle, såsom redan framhållits, komma att
handhava utredningen av ärenden rörande standardisering av sjukvårdsmateriel
och att upprätta och utforma förslag till standardbestämmelser.
Inom standardiseringskommittén prövas och bearbetas förslagen av de tekniska
utskotten. Då denna anordning visat sig vara ändamålsenlig, synes
någon ändring härutinnan icke böra ske. Tekniska utskott skulle således
fortfarande finnas och utredningsarbetet uppdelas på erforderligt antal sådana
utskott. Medlemmarna i de tekniska, utskotten böra utses av styrelsen. Det
förutsättes att dessa, såsom hittills varit fallet, komma att utföra sitt arbete
mom utskotten utan särskild ersättning. Av vederbörande tekniska utskott
verkställda utredningar och upprättade förslag rörande standardisering överlämnas
till styrelsen. Av styrelsen granskade och godkända förslag överlämnas
till Sveriges standardiseringskommission för prövning och fastställande.
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 220.
Arkivavdelningen skulle övertaga centrala sjukhusarkivets uppgifter och
således hava till uppgift att samla, registrera, systematiskt bearbeta och
arkivera uppgifter rörande sjukhusväsendet inom och utom landet, såsom
ritningar avseende rumstyper och avdelningar inom sjukhusen samt grupperingsritningar
ävensom tekniska, ekonomiska och organisatoriska uppgifter
beträffande sjukvårdsinrättningars såväl anläggning som drift. Vidare bör
arkivavdelningen omhänderhava centrala sjukvårdsberedningens bibliotek.
Av nya arbetsuppgifter, som skulle komma att anförtros åt centrala sjukvårdsberedningen,
böra ärenden rörande planläggningen av den slutna sjukvården
inom landets sjukvårdsområden samt sjukvårdsberedningens medverkan vid
medicinalstyrelsens granskning av byggnadsförslag handläggas inom arkivavdelningen.
Arbetet med granskning av förslag rörande sjukhusens utrustning
bör ske under samarbete mellan arkivavdelningen och standardiseringsavdelningen.
Vad angår personalbehovet vid centrala sjukvårdsberedningen yttrar
materielnämnden, att för varje avdelning borde finnas en föreståndare med
den utbildning och den erfarenhet, som erfordrades för att leda och organisera
det omfattande och ofta komplicerade arbetet inom respektive avdelningar.
Såsom teoretisk kompetens borde fordras examen från teknisk högskola.
Föreståndaren för arkivavdelningen borde vara arkitekt. Denne skulle
icke vid sidan av sin tjänst hos centrala sjukvårdsberedningen äga bedriva
egen arkitektverksamhet inom sjukhusväsendet. Föreståndarebefattningarna
har nämnden ansett böra hänföras till lönegrad A 28 (byrådirektör). Den
fast anställda personalen borde i övrigt utgöras av: å standardiseringsavdelningen
en biträdande ingenjör, en ritare, ett kanslibiträde och ett kontorsbiträde
samt å arkivavdelningen en ritare och ett kontorsbiträde.
Frånsett sistnämnda båda befattningshavare å arkivavdelningen, vilka
skulle anställas som extra ordinarie tjänstemän, har nämnden ansett sjukvårdsberedningens
personal böra beredas ordinarie anställning med den löne
-
gradsplacering följande sammanställning utvisar.
Tjänstemän å ordinarie stat. Lönegrad.
2 avdelningsföreståndare ............................................................ A 28
1 biträdande ingenjör ............................................................... A 18
1 ritare ................................................................................. A12
1 kanslibiträde ........................................................................ A 7
1 kontorsbiträde ..................................................................... A 4
Extra ordinarie tjänstemän.
1 ritare ................................................................................. Eo 12
1 kontorsbiträde ..................................................................... Eo 4
Materielnämnden framhåller, att den föreslagna personalen med endast
en befattningshavare (ritaren å arkivavdelningen) överstege sammanlagda
antalet inom sjukhusens standardiseringskommitté och centrala sjukhusarkivet
för närvarande sysselsatta funktionärer. Emellertid, fortsätter nämnden,
torde de nya arbetsuppgifter, vilka föreslagits böra tillföras centrala
sjukvårdsberedningen, samt icke minst den utvidgning av standardiseringsverksamheten,
som kunde emotses, komma att kräva en större arbetsstyrka
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
än den nu angivna. Detta behov av ytterligare arbetskraft borde dock till
en början, tills nödig erfarenhet vunnits, tillgodoses genom anlitande av tillfällig
personal. Nämnden framhåller slutligen att genom sammanförandet
av de nuvarande organisationerna ökades möjligheterna att rationellt fördela
arbetsuppgifterna och effektivit utnyttja personalen.
Statens kostnader för centrala sjukvårdsberedningen.
Materielnämnden hänvisar härutinnan till att börja med till följande sammanställning
rörande standardiseringskommitténs och centrala sjukhusarkivets
utgifter för de senaste budgetåren.
1
Sjukhusens
Centrala
1
standardise-
sjukhus-
Summa
ringskommitté
arkivet
kronor
kronor
kronor
1 .
Ar 1939/40 ............
29,658
12,515
42,173
! » 1940/41 ............
37,420
18,000
55,420
| » 1941/42 ............
48,595
18,000
66,595
För budgetåret 1942/43 beräknar nämnden utgifterna komma att uppgå
till, för sjukhusens standardiseringskommitté 48,500 kronor och för centrala
sjukhusarkivet 19,800 kronor, eller tillhopa 68,300 kronor.
Nämnden framhåller, att förutom standardiseringskommitténs nu angivna
utgifter, förekomme avsevärda kostnader för de tekniska utskottens arbete
samt för experiment, undersökningar och utredningar, som verkställdes inom
industriella företag och vid sjukvårdsinrättningarna. Dessa kostnader
gäldades icke av kommitténs medel. Enligt av kommittén till Sveriges standardiseringskommission
avgiven redovisning rörande standardiseringsarbeten
under tiden den 1 juli 1941—30 juni 1942 hade ifrågavarande kostnader utgjort
cirka 59,000 kronor under sagda tid. Det vore följaktligen en betydande
del av de med standardiseringsverksamheten förenade utgifterna, som bestredes
av industrien och av huvudmännen för sjukvårdsinrättningarna, vilka
torde komma att lämna sin medverkan även efter en omorganisation av verksamheten
i enlighet med nu föreliggande förslag.
I fråga örn statens kostnader för centrala sjukvårdsberedningen hänvisar
nämnden till följande av nämnden uppgjorda förslag till avlönings- respektive
omkostnadsstat för beredningen för budgetåret 1943/44:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ............... kronor 37,500
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Majit, förslagsvis ......................................................... 5,500
3. Avlöningar till övrig icke ordinarie personal ..................... » 10,500
4. Rörligt tillägg och kristillägg, förslagsvis ........................ » 14,000
Summa kronor 67,500
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
11
Omkostnadsstat.
1. Sjukvård m. m., förslagsvis ............................................. kronor 100
2. Reseersättningar, förslagsvis .......................................... » 1,000
3. Expenser, förslagsvis...................................................... » 15,200
4. Publikationstryck, förslagsvis ............................. » 3,000
Summa kronor 19,300
Särskilda uppbördsmedel.
Inkomster av försålda publikationer .................................... kronor 2,000
Nettoutgift för omkostnader kronor 17,300
Summa för avlöningar och omkostnader kronor 84,800
I anslutning till ifrågavarande statförslag anför nämnden.
Vid uppgörande av statförslagen hava standardiseringskommitténs och
sjukhusarkivets nuvarande utgiftsstater i stort sett fått tjäna till ledning.
Den ifrågasatta utökningen av standardiseringskommitténs och sjukhusarkivets
nuvarande arbetsuppgifter kommer att medföra viss ökning av personalkostnaderna.
Centrala sjukvårdsberedningens utgifter för personal komma
följaktligen att överstiga standardiseringskommitténs och sjukhusarkivets nuvarande
sammanlagda personalutgifter. Av den å avlöningsstaten upptagna
anslagsposten arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit,
avses att utgå dels arvode till verkställande ledamoten med 3,000 kronor, dels
arvoden till ledamöter av styrelsen med 1,000 kronor, dels ock arvoden till
anlitade sakkunniga med 1,500 kronor. Av anslagsposten avlöningar till
övrig icke ordinarie personal skulle, utom lön till en ritare och ett kontorsbiträde
samt arvode till en sekreterare, även utgå ersättningar till tillfälligt
anställd personal med 2,000 kronor.
Av i omkostnadsstaten upptagna kostnader för expenser, 15,200 kronor,
beräknas för lokalhyra 7,000 kronor, för städning och belysning 1,600 kronor,
för telefon, telegram och annonsering 1,500 kronor, för skriv-, rit- och fotomaterialier
2,500 kronor, för böcker och tidskrifter 800 kronor, för inköp och
underhåll av möbler m. fl. inventarier 800 kronor och för diverse utgifter
1,000 kronor.
Inkomster av försålda publikationer, i första hand standardtabeller, hava
för sjukhusens standardiseringskommitté hittills uppgått till icke oväsentligt
högre belopp än det i omkostnadsstaten föreslagna. Avgifterna för dessa
publikationer hava hittills fastställts med hänsyn till att kommitténs verksamhet
delvis varit beroende av de medel, som kunde inflyta vid försäljningen.
Det har emellertid visat sig, att de jämförelsevis höga avgifterna avhållit
många, såväl sjukhus som industrier och andra företagare, från att i
önskvärd utsträckning anskaffa dessa tabeller. För standardiseringens utveckling
och spridning till allt vidare kretsar är det därför ett önskemål av stor
vikt att priset på standardtabellerna måtte väsentligt sänkas.
En jämförelse mellan, å ena sidan, de för centrala sjukvårdsberedningen
för budgetåret 1943/44 beräknade utgifterna, tillhopa 84,800 kronor enligt
förslaget, och å andra sidan, standardiseringskommitténs och sjukhusarkivets
sammanlagda utgifter för budgetåret 1941/42 utvisar en stegring av utgifterna
på 18,205 kronor. Denna utgiftsökning torde dock mer än väl uppvägas av
de fördelar, som en utvidgning och rationalisering av standardiseringskommitténs
och sjukhusarkivets nuvarande verksamhet skulle komma att medföra.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
Nämnden framhåller till slut, att de arbetsuppgifter, som enligt nu föreliggande
förslag skulle komma att åvila den nya organisationen, komme att
beröra stora delar av den ekonomiska förvaltningen vid landets sjukvårdsinrättningar
samt att en sådan organisation skulle bliva i tillfälle att verksamt
bidraga till rationalisering av driften och begränsning av utgifterna på
sjukvårdens område.
Yttranden över materielnämndens förslag.
Över materielnämndens förslag hava yttranden avgivits av medicinalstyrelsen,
byggnadsstyrelsen, statskontoret, allmänna lönenämnden, arméförvaltningens
sjukvårdsstyrelse, statens industrikommission, medicinalstyrelseutredningen,
styrelserna för svenska landstingsförbundet, svenska stadsförbundet
och centrala sjukhusarkivet, Sveriges standardiseringskommission, sjukhusens
standardiseringskommitté, Sveriges industriförbund, svenska sjukhusförvaltningens
tjänstemannaförbund samt svensk sjuksköterskeförenings centralstyrelse.
Förslaget att sammanföra sjukhusens standardiseringskommitté
och centrala sjukhusarkivet till ett organ har, med ett
undantag, i princip ej föranlett någon erinran.
Byggnadsstyrelsen anför bland annat.
Den verksamhet, som bedrives av sjukhusens standardiseringskommitté
och centrala sjukhusarkivet, är till sitt syftemål av stor betydelse, framför
allt med hänsyn till de möjligheter denna verksamhet innebär att befordra
god ekonomi i fråga örn sjukhusens planläggning och utrustning. Byggnadsstyrelsen
vill framhålla, att det vid den granskning av förslag till sjukhusanläggningar,
som ankommer på styrelsen, vore av stort värde att hava tillgång
till genom centrala sjukhusarkivet samlade, registrerade och systematiskt bearbetade
uppgifter rörande sjukhusväsendet inom och utom landet, såsom
ritningar till rumstyper och olika avdelningar inom sjukhusen samt grupperingsritningar
ävensom uppgifter rörande tekniska och organisatoriska frågor
beträffande såväl sjukhusbyggnaders anläggning som deras drift. Även för
andra myndigheter samt för organisationer och enskilda, vilka hava befattning
med sjukhusfrågor, vore det givetvis av stor betydelse att kunna från
sjukhusarkivet erhålla upplysningar ur arkivets omfattande uppgiftsmaterial.
Till följd av brist på arbetskraft är detta material ännu ej tillräckligt katalogiserat
och bearbetat, men önskvärt vore, att möjligheter därtill snarast bereddes
arkivet.
Det av medicinalstyrelsens materielnämnd nu framlagda förslaget att sammanföra
standardiseringskommitténs och sjukhusarkivets verksamhet till en
organisation, förslagsvis benämnd centrala sjukvårdsberedningen, och samtidigt
utvidga denna verksamhet finner byggnadsstyrelsen synnerligen välbetänkt.
Sålunda skulle arkivet såsom en avdelning av sjukvårdsberedningen
bland annat medverka vid medicinalstyrelsens granskning av förslag till sjukhusanläggningar,
vilket givetvis skulle innebära ett rationellare och vidgat
utnyttjande av förutnämnda uppgiftsmaterial. Den granskning, som alltså är
avsedd att ankomma på sjukvårdsberedningen, kommer givetvis icke att göra
den byggnadssakkunniga granskning obehövlig, som nu verkställes inom byggnadsstyrelsen,
men sistnämnda granskning skulle genom den föreslagna organisationen
på ett värdefullt sätt kunna kompletteras särskilt i vad avser de
13
Kungl. Maj-.ts proposition nr 220.
spörsmål beträffande en sjukhusanläggnings drift och utrustning, som intimt
sammanhänga med själva byggnadsfrågorna. Värdet av en på fördjupat studium
av de sjukhustekniska problemen baserad granskning och upplysningsverksamhet
kommer icke minst ur ekonomisk synpunkt säkerligen att visa sig
vara betydande.
Medicinalstyrelseutredningen säger sig från sina utgångspunkter intet lia att
erinra mot att den verksamhet, som hittills med stöd av statsmedel bedrivits av
sjukhusens standardiseringsverksamhet och centrala sjukhusarkivet, sammanföres
till ett organ under den ledning, som förslaget innebär. En dylik åtgärd
vore, såvitt medicinalstyrelseutredningen kunde bedöma, ägnad att väsentligt
underlätta en rationell samverkan och ordning på det sjukhustekniska området.
Sjukhusens standardiseringskommitté framhåller, att frågan örn en omorganisation
av kommittén, varigenom kommittén kunde frigöras från och
vara helt oberoende av de anslag, som för varje år måste sökas hos kommunförbund,
industrier och enskilda, hade varit aktuell sedan flera ar tillbaka.
Kommittén hälsade för den skull med den största tillfredsställelse förslaget,
vilket, när det bleve realiserat, komme att skapa sådan ekonomisk grundval,
som vöre nödvändig för att standardiseringsarbetet, genom planläggning på
längre tid, skulle kunna effektivt fullföljas.
Endast allmänna lönenämnden har så till vida ställt sig tveksam till förslaget,
att lönenämnden — under erinran örn att medicinalstyrelsens organisation
för närvarande vore föremål för en omfattande utredning - uttalat, att
det icke syntes uteslutet, att i samband därmed även spörsmålet örn standardiseringsverksamhetens
anknytning till medicinalstyrelsen kunde komma under
övervägande.
Jämväl förslaget att staten skall övertaga det ekonomiska ansvaret
för det nya organets verksamhet har i allmänhet tillstyrkts. I ett par
yttranden har man dock ställt sig tveksam eller avvisande härtill.
Byggnadsstyrelsen har ifrågasatt, huruvida det kunde anses skäligt att alla
de med den nya organisationen förenade kostnaderna komme, på sätt som
föreslagits, att påvila statsverket. Styrelsen har i detta avseende erinrat om
att sjukhusbyggandet inom landet endast i mycket begränsad omfattning
skedde genom statens direkta medverkan. Det övervägande antalet sjukvårdsinrättningar
uppfördes sålunda genom landstingens och de utanför landstingen
stående städernas försorg. Styrelsen har ansett det under sådana förhållanden
kunna ifrågasättas, om icke landstingens och nämnda städers ekonomiska
intressen av den verksamhet, som vore avsedd att bedrivas inom den
centrala sjukvårdsberedningen, vore så stora att beredningens verksamhet
väsentligen borde finansieras genom dem.
Statskontoret anför:
Enligt statskontorets mening kunna väl vissa skäl tala för ett sammanförande
till ett och samma organ av de arbetsuppgifter, som för närvarande
avila sjukhusens standardiseringskommitté och centrala sjukhusarkivet. Den
verkställda utredningen kan emellertid icke anses utgöra en godtagbar grund
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
för att, om en sådan sammanslagning komme till stånd, kostnaderna skulle
helt övertagas av staten, då nämligen verksamheten icke kan betraktas såsom
ett primärt statligt intresse. Fastmer vill det synas som örn landstingen,
städerna utanför landstingen och industrierna samt deras sammanslutningar
kunde förväntas erhålla avsevärda fördelar och hava ett betydande intresse
av den föreslagna organisationen. Detta förhållande har för övrigt kommit
till uttryck i den förordade sammansättningen av organisationens styrelse.
Statskontoret avstyrker förty, att en statlig myndighet för ifrågavarande
ändamål inrättas.
Då emellertid det allmänna kan förväntas erhålla visst gagn av den tilltänkta
nya organisationen, synes det befogat, att staten understöder dess
verksamhet dels genom kontant bidrag, dels ock genom tillhandahållande av
sådana upplysningar och uppgifter, som kunna tänkas komma att vara till
nytta för verksamheten. Statsbidraget bör dock icke uppgå till högre belopp
än summan av de understöd, som för närvarande utgå till sjukhusens standardiseringskommitté
och centrala sjukhusarkivet.
Den föreslagna sammansättningen av centrala sjukvårdsbered
ningens styrelse har föranlett erinringar i några remissyttranden.
Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse har ansett sakkunskap i militär sjukvård
böra vara företrädd i det nya organets styrelse samt föreslagit, att en av
statsverkets representanter i styrelsen bör företräda arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse
eller, därest en försvarsväsendets sjukvårdsförvaltning kommer
till stånd, sagda förvaltning. Sjukvårdsstyrelsen har vidare ifrågasatt, huruvida
icke förvaltningstjänstemännen vid sjukhusen och sjuksköterskekåren böra
vara representerade i centrala sjukvårdsberedningens styrelse.
Medicinalstyrelseutredningen har fäst sig vid att av statsverkets fyra representanter
i styrelsen en skulle anses företräda Sveriges läkarförbund. Utredningen
säger sig finna en sådan anordning ur principiell synpunkt mindre tillfredsställande.
Därest därigenom avsetts att tillförsäkra sjukhusläkarkåren en
representant i styrelsen, torde denne böra utses på motsvarande sätt som
övriga intresserepresentanter. I så fall borde antalet ledamöter i styrelsen utökas
till tio, vilket dock med hänsyn till styrelsens arbetsduglighet vore ägnat
att väcka betänkligheter. Därest åter allenast avsetts att tillförsäkra styrelsen
den sakkunskap, som en sjukhusläkare representerade, torde det vara tillfyllest
att föreskriva, att en av styrelsens ledamöter skulle vara sjukhusläkare. För
egen del ansåge utredningen den senare anordningen vara att förorda.
Svenska stadsförbundets styrelse anmärker, att i materielnämndens förslag
ej angivits, om representanten för läkarförbundet vore avsedd att företräda
sjukhusläkarkåren. Örn detta vore fallet, vore det enligt styrelsen följdriktigast
att även andra personalorganisationer inom sjukvården, framför allt förvaltningstjänstemännen,
bleve företrädda. Styrelsen ifrågasätter vidare, örn det
ej vore lämpligare och riktigare att taga läkarrepresentanten från svenska
lasarettsläkarföreningen i stället för från Sveriges läkarförbund.
Sjukhusens standardiseringskommitté har beträffande förslaget, att en av
de av statsverket utsedda representanterna borde företräda Sveriges läkarförbund
uttalat, att med hänsyn till att svenska lasarettsläkarföreningen ej vore
15
Kungl. Maj.ts proposition nr 220.
ansluten till ifrågavarande förbund sagde representant i stället borde vara
»en av Sveriges läkarförbund utsedd representant för den slutna sjukvården».
En av kommitténs ledamöter Ilar ansett, att kommittén bort uttala sig för
att de praktiskt arbetande kvinnorna inom sjukvården borde vara representerade
i centrala sjukvårdsberedningens styrelse.
Svenska sjukhusförvaltningens tjänstemannaförbund har hemställt, att till
ledamot i beredningens styrelse måtte utses en representant för sjukhusens
syssloman.
Svensk sjuksköterskeförenings centralstyrelse har föreslagit, att en
medlem av sjuksköterskekåren måtte erhålla säte i centrala sjukvårdsberedningens
styrelse. Centralstyrelsen framhåller, att i 5 av de 9 utskotten inom
sjukhusens standardiseringskommitté funnes sjuksköterskor och att det varit
på tal att placera sjuksköterskor jämväl i övriga utskott. Samtidigt funnes en
medlem av sjuksköterskekåren i kommitténs styrelse. Centralstyrelsen, som
säger sig under hand hava erfarit, att sjuksköterskekåren jämväl framdeles
skulle vara representerad i de särskilda utskotten, har ansett det vara av utomordentlig
betydelse, att en ansvarig ledamot av kåren erhölle möjlighet att
följa de framlagda förslagen.
I fråga örn förslaget att anförtro centrala sjukvårdsberedningen
vissa uppgifter, som för närvarande ej tillkomma sjukhusens
standardiseringskommitté eller centrala sjukhusarkivet, yttrar
medicinalstyrelseutredningen.
Att i det nya organets uppgifter även bör ingå granskning av förslag, avseende
inventarieutrustning för sjukhus samt, i vissa fall, ritningar till nybyggnader
eller större ombyggnader, finner utredningen följdriktigt. Huruvida
den centrala sjukvårdsberedningen därjämte, på sätt föreslagits, bör anförtros
en rådgivande funktion med avseende å planläggningen av den slutna
sjukvården inom landets olika sjukvårdsområden synes medicinalstyrelseutredningen
mera tveksamt. En sådan rådgivning lärer icke sällan med nödvändighet
komma att innefatta vägande moment av icke teknisk art och torde
närmast kunna betraktas såsom ett naturligt led i den tillsyn över konsultationsverksamhet
beträffande den allmänna sjukvården i riket, som författningsenligt
tillkommer och bör tillkomma medicinalstyrelsen. Å andra sidan
får det icke förbises, att nu berörda rådgivning har ett visst samband med den
centrala sjukvårdsberedningens föreslagna verksamhet i övrigt och att det ur
huvudmännens synpunkt framstår såsom önskvärt att kunna från det nya
organet inhämta råd och anvisningar även beträffande planläggningen av den
slutna sjukvården inom respektive sjukvårdsområden. Med hänsyn härtill
och då förslaget i allt fall förutsätter, att den centrala sjukvårdsberedningens
verksamhet skall stå under medicinalstyrelsens överinseende, har medicinalstyrelseutredningen
låtit sina betänkligheter på denna punkt vika. Medicinalstyrelseutredningen
har därvid räknat med att vederbörande avdelningsföreståndare
i centrala sjukvårdsberedningen skall låta sig angeläget vara att i detta
hänseende hålla intim kontakt med medicinalstyrelsens representant i beredningens
styrelse.
Svenska stadsförbundets styrelse yttrar:
Det kan ifrågasättas, örn en central granskning av förslag till inventarieutrustning
av sjukhus strängt taget är påkallad. Vid de lokala sjukhusförvalt
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
ningarna finnes, bland annat hos de större sjukhusens förvaltningstjänstemän,
att tillgå sakkunskap, som knappast torde kunna påräknas hos sjukvårdsberedningens
befattningshavare. Det måste nämligen förutsättas, att
de, som i sitt dagliga arbete inom sjukhusförvaltningen syssla med utrustningsfrågor,
äro mera skickade att föreslå och bedöma värdet av förbättringar,
än de, som icke göra detta. Man kan ej heller bortse från den omständigheten,
att förbättringar i fråga örn sjukhusens utrustning ofta medföra möjlighet
till lägre driftkostnad. Erfarenheten har också visat, att hittills företagen
standardisering i fråga örn vissa inventarier åberopats såsom skäl
emot ytterligare förbättringar, enär dessa inneburit merkostnader i fråga örn
anskaffningen. Den år 1940 reviderade sjukhuslagstiftningen har ju vidare
gjort det möjligt för huvudmännen att centralt inom varje sjukvårdsområde
handlägga granskningen av upprättade utrustningsförslag. En ännu längre
driven centralisering kan väl i vissa fall medföra ekonomisk fördel, men man
bör å andra sidan icke vara blind för att en alltför långt driven centralisering
lätt blir en schematisering, som verkar hämmande på personliga initiativ
och förtar intresset hos vederbörande vid sjukhusen. Det bör också framhållas,
att ju längre standardiseringen drives på det sjukhustekniska området
dess mindre blir det behov av en centraliserad granskning, som tilläventyrs
för närvarande kan föreligga på ett eller annat håll. För de större städernas
vidkommande föreligga i allt läll ej behov av den ifrågasatta centrala granskningen
av sjukhusets utrustningsförslag.
Ytterligare förtjänar framhållas, att denna centrala granskning, genomförd
i den utsträckning, som materielnämnden tänkt sig, sannolikt icke
kan medhinnas utan en väsentlig ökning av den personal, som nämnden kalkylerat
med. I betraktande av jämväl detta förhållande kan man därför ifrågasätta,
huruvida icke dessa granskningsuppgifter helt enkelt borde avföras
från den nya institutionens arbetsprogram.
Beträffande den av materielnämnden föreslagna personalförteckningen
för centrala sjukvårdsberedningen yttrar allmänna lönenämnden:
Lönenämnden har vid sin granskning av den föreslagna personaluppsättningen
för centrala sjukvårdsberedningen, vilken innebär att antalet befattningshavare,
jämfört med nuvarande förhållanden, skulle utökas med en ritare
för arkivavdelningens behov, funnit sig icke kunna tillstyrka, att flertalet befattningshavare,
av vilka några enligt vad lönenämnden inhämtat för närvarande
avlönas medelst arvode, beredas ordinarie anställning. Enligt lönenämndens
mening bör tills vidare och i avvaktan på närmare erfarenheter
rörande den nya organisationens verksamhet förmånligare anställningsform
jin såsom extra ordinarie tjänstemän icke ifrågakomma för någon av de i
framställningen avsedda befattningshavarna. Beträffande de föreslagna lönegradsplaceringarna
har lönenämnden icke funnit anledning till erinran annat
än i vad avser de båda avdelningsföreståndarna. Dessa skulle enligt förslaget
tillhöra lönegraden A 28. För närvarande åtnjuter den hos sjukhusens standardiseringskommitté
anställde ingenjören och tekniske ledaren enligt vad
lönenämnden under hand inhämtat lön med 11,000 kronor för år jämte rörligt
tillägg med 19.6 procent. I pensionshänseende tillhör han pensionskassan
S. P. P. Arkitekten å centrala sjukhusarkivet uppbär i årligt arvode 8,000
kronor i ett för allt och har enligt uppgift 5 timmars daglig tjänstgöringstid.
Enligt lönenämndens mening synes föreståndarbefattningen å standardiseringsavdelningen
icke böra inplaceras i högre lönegrad än Eo 26. Händel
torde genom särskilt beslut av Kungl. Majit kunna fastställas den löneklassplacering
för vederbörande tjänstinnehavare, som med hänsyn till tidigare
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
anställningsförhållanden må befinnas skälig. Beträffande föreståndarbefattningen
å arkivavdelningen synas enligt lönenämndens mening övervägande
skäl tala för att avlöningen tills vidare utgår i form av arvode till belopp i
anslutning till det nu fastställda.
Statskontoret framhåller, att, för den händelse staten komme att övertaga
ansvaret för den nya organisationen, personalen icke borde inordnas under
någon löneplan i civila ordinarie eller icke-ordinarie reglementena utan avlönas
i form av arvoden, vilka borde avvägas efter de löneförmåner, som för
närvarande utgå.
Svenska stadsförbundets styrelse uttalar farhågor för att med de arbetsuppgifter,
som enligt materielnämndens förslag skulle tillföras den nya institutionen,
den föreslagna personalen komme att visa sig otillräcklig.
Slutligen torde förtjäna framhållas, att Sveriges industriförbund i sitt yttrande
uttalat, att, därest standardiseringsverksamheten i fortsättningen ordnas
efter de av materielnämnden nu föreslagna riktlinjerna, industrien, såsom
nämnden antagit, även framdeles komme att lämna sin medverkan till verksamhetens
bedrivande.
Departementschefen.
Det uppdrag, som Kungl. Majit genom beslut den 17 januari 1941 anförtrodde
åt medicinalstyrelsen att genom sin materielnämnd fullgöra, innefattade
att verkställa utredning och framlägga förslag beträffande central anskaffning,
lagerhållning och omsättning av läkemedel och sjukvårdsmateriel
samt i samband därmed stående frågor, varvid spörsmålen om sjukhusens
standardiseringskommitté och centrala sjukhusarkivets ställning skulle upptagas
till särskild prövning. Nämnden har ansett sistnämnda spörsmål kunna
lösas oberoende av utredningen i övrigt. Även örn självfallet beröringspunkter
finnas mellan sagda spörsmål, vilket jämväl nämnden framhållit,
synas mig dessa ej vara av den art att hinder av denna anledning bör föreligga
mot att redan nu till behandling upptaga fråga örn standardiseringskommitténs
och sjukhusarkivets ställning utan att avvakta utredningens resultat
i övrigt.
Som framgår av den förut lämnade redogörelsen ansvarar staten för
centrala sjukhusarkivets löpande utgifter. I fråga om standardiseringskommittén
inskränker sig statens stöd till ett årligt bidrag, som täcker endast
en del av kommitténs utgifter och som dessutom gjorts beroende av att
bidrag av viss omfattning inflyta från enskilt håll.
Mot den nuvarande organisationen har, såvitt angår standardiseringskommittén,
anförts, att det sätt, varpå kommitténs verksamhet för närvarande
finansieras, ej medgiver, att dess verksamhet kan bedrivas så snabbt och
effektivt, som vore önskvärt. Såsom den väsentligaste anledningen härtill
har framhållits, att det ekonomiska underlaget för kommitténs verksamhet
vore osäkert till följd av dess beroende av bidrag från skilda håll. Materielnämnden
har därför ansett påkallat, att staten helt påtager sig ansvaret för
ifrågavarande verksamhet liksom staten för närvarande helt svarar för sjuk
Bihang
till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 220—221. S4i 43 2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
husarkivets löpande utgifter. I samband härmed skulle övriga nu utgående
kontanta bidrag bortfalla. Nämnden har emellertid härvid utgått från att
huvudmännen för de icke statliga sjukhusen samt industrien jämväl i fortsättningen
komma att stödja sagda verksamhet genom verkställande av undersökningar
och experiment m. m.
I fråga örn standardiseringskommitténs framtida organisation har materielnämnden
angivit två alternativa lösningar, avseende den ena att kommittén
sammanföres med centrala sjukhusarkivet till ett organ och den andra att
kommittén anslutes till ett centralt upphandlings- och omsättningsorgan
inom medicinalstyrelsen. Materielnämnden har för sin del ansett förstnämnda
alternativ vara att föredraga.
För egen del finner jag, i likhet med materielnämnden, övervägande skäl
tala för att standardiseringskommittén och centrala sjukhusarkivet sammanslås
till ett organ. Båda hava till uppgift att verka för rationalisering och
standardisering på sjukvårdens område samt att tillhandagå sjukvårdsinrättningarnas
huvudmän med råd och upplysningar. Deras nuvarande verksamhet
är sålunda till sin art besläktad och det ena organet är för fullgörande
av sina aibetsuppgifter i viss mån beroende av det andra. Detsamma gäller
vissa nya uppgifter, vilka enligt nämndens förslag skulle anförtros det sammanslagna
organet, främst granskningen av inventarieutrustningar till sjukhus.
Jag förordar därför, att sjukhusens standardiseringskommitté och
centrala sjukhusarkivet sammanföras till ett organ, vilket i enlighet med
materielnämndens förslag torde böra benämnas centrala sjukvårdsberedningen.
Jag förutsätter givetvis, att erforderligt samarbete etableras mellan
medicinalstyrelsen och sagda organ, som för övrigt avses skola stå under
medicinalstyrelsens överinseende. Den nya organisationen torde böra träda
i verksamhet från och med nästa budgetår.
Yad angår frågan örn sättet för bestridande av kostnaderna för centrala
sjukvårdsberedningen har från ett par håll framhållits, att landstingen och
städerna utom landsting komme att få den största nyttan av beredningens
veiksamhet och att i följd härav dessa borde ansvara för större delen av
utgifterna för densamma. Jag vill i anledning härav erinra örn att staten
redan åtagit sig att bestrida centrala sjukhusarkivets löpande utgifter. Vidare
vill jag i likhet med materielnämnden betona angelägenheten av att arbetet
på ifrågavarande område kan bedrivas under mindre ovissa ekonomiska förhållanden
än hittills. Enligt min mening kan den brist, som i detta hänseende
anses vidlåda den nuvarande organisationen, bliva tillfredsställande
avhjälpt allenast genom att staten helt övertager det ekonomiska ansvaret för
verksamheten. Med hänsyn härtill och till den relativt obetydliga merutgift,
som förslagets genomförande skulle åsamka statsverket, anser jag mig böra
biträda materielnämndens förslag. I likhet med materielnämnden förutsätter
jag härvid, att beredningen kommer att för sin verksamhet få åtnjuta stöd
från kommunalt och enskilt håll på sätt förut antytts.
Vad härefter angår centrala sjukvårdsberedningens ledning och inre organisation
har jag i stort sett ej något att erinra mot vad materielnämnden
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
härutinnan föreslagit. I fråga om styrelsens sammansättning finner jag i
likhet med medicinalstyrelseutredningen mindre lämpligt, att en av statsverkets
representanter företräder Sveriges läkarförbund. I stället torde böra
föreskrivas, att en av styrelsens ledamöter skall vara sjukhusläkare. Härjämte
synes det lämpligt, att en av statsverkets representanter företräder
försvarsväsendets sjukvårdsförvaltning. Vad nämnden i övrigt föreslagit i fråga
örn styrelsens sammansättning och arbetsformer föranleder ej någon erinran
från min sida.
Centrala sjukvårdsberedningens arbetsuppgifter skulle i första hand bliva
desamma, som nu ankomma på standardiseringskommittén och sjukhusarkivet,
samt fördelas på två avdelningar, standardiseringsavdelningen och
arkivavdelningen. Härutöver skulle beredningen emellertid tillföras vissa
andra arbetsuppgifter. Bland sådana uppgifter har materielnämnden särskilt
framhållit granskning av förslag, avseende inventarieutrustning för sjukhus,
samt viss rådgivande verksamhet beträffande planläggningen av den slutna
sjukvården inom landets sjukvårdsområden. Vissa erinringar lia framställts
mot att beredningen skulle tillföras nu nämnda nya arbetsuppgifter. Dessa
erinringar anser jag dock, med hänsyn till att beredningens verksamhet i
berörda avseende endast skulle bliva av rådgivande natur, ej vara av beskaffenhet
att böra föranleda ett frångående av nämndens förslag i denna del. Det
torde böra ankomma på Kungl. Majit att i instruktion för beredningen meddela
närmare föreskrifter rörande dess arbetsuppgifter.
Personalbehovet vid centrala sjukvårdsberedningen har materielnämnden
funnit kunna tillgodoses med det nuvarande personalbeståndet vid standardiseringskommittén
och sjukhusarkivet, förstärkt med en ritare med placering
på arkivavdelningen. I spetsen för varje avdelning skulle stå en föreståndare
med placering i lönegraden A 28. Härjämte skulle erfordras följande personal,
nämligen å standardiseringsavdelningen 1 biträdande ingenjör (A 18), 1 ritare
(A 12), 1 kanslibiträde (A 7) och 1 kontorsbiträde (A 4) samt å arkivavdelningen
1 ritare (Eo 12) och 1 kontorsbiträde (Eo4).
Mot den avvägning, som ligger till grund för det av materielnämnden föreslagna
antalet befattningshavare vid sjukvårdsberedningen, har jag icke något
att erinra.
Som av det förut anförda framgår har materielnämnden ansett flertalet av
centrala sjukvårdsberedningens befattningshavare böra erhålla ordinarie anställning.
Allmänna lönenämnden har emellertid ansett, att beredningens
personal tills vidare icke bör beredas förmånligare anställningsform än
såsom extra ordinarie. Emot de föreslagna lönegradsplaceringarna har allmänna
lönenämnden funnit anledning till erinran endast i vad angår de båda
avdelningsföreståndarna. Nämnden har ansett föreståndaren på standardiseringsavdelningen
böra placeras högst i lönegraden Eo 26, under det föreståndaren
å arkivavdelningen föreslagits böra anställas mot arvode till belopp, som
ansluter sig till det för närvarande till föreståndaren för centrala sjukhusarkivet
utgående arvodet. För egen del anser jag mig, såvitt angår de båda föreståndartjänsterna,
för närvarande ej kunna förorda vare sig ordinarie eller extra
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
ordinarie anställning. Sagda tjänster torde därför tills vidare böra erhålla
karaktären av arvodesbefattningar. Yad angår storleken av arvodena till
avdelningsföreståndarna vill jag framhålla, att därest centrala sjukvårdsberedningen
skall kunna på ett effektivt sätt fullgöra de uppgifter, som
äro avsedda att ankomma på densamma, möjlighet bör finnas att som
avdelningsföreståndare förvärva för ändamålet väl kvalificerade personer, vilka
kunna ägna hela sin tid åt uppgiften. Jag vill härvid betona, att ifrågavarande
organ är avsett att bliva ett verksamt instrument för strävandena att genom
rationalisering nedbringa driftkostnaderna vid sjukhusen. På grund härav
torde sagda arvoden ej böra bestämmas till lägre belopp än 12,000 kronor för
år. De löneförmåner, inberäknat dyrtidstillägg och pensioneringsförmåner,
som för närvarande tillkomma föreståndaren för sjukhusens standardiseringskommitté,
torde emellertid kunna uppskattas till cirka 15,600 kronor.
Då sagde befattningshavare vid övergång till den nya organisationen ej
synes böra vidkännas löneminskning, torde det vara erforderligt, att tillerkänna
honom ett personligt arvodestillägg motsvarande skillnaden mellan de
löneförmåner, som skulle hava utgått till honom från standardiseringskommittén,
och de för föreståndarna vid centrala sjukvårdsberedningen föreslagna
arvodena. I fråga örn den övriga personalen vid centrala sjukvårdsberedningen
anser jag i likhet med allmänna lönenämnden förmånligare anställningsform
än extra ordinarie tills vidare ej böra ifrågakomma. Med iakttagande
härav har jag ej något att erinra mot den av materielnämnden föreslagna
lönegradsplaceringen för centrala sjukvårdsberedningens ifrågavarande
personal.
Vad angår det av materielnämnden uppgjorda förslaget till avlöningsstat
för sjukvårdsberedningen för nästa budgetår bör vid bifall till vad jag nu föreslagit
något belopp ej beräknas till avlöningar till ordinarie tjänstemän. Posten
arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit,
vilken upptagits med 5,500 kronor, har nämnden föreslagit böra disponeras
med 3,000 kronor såsom arvode åt beredningens verkställande ledamot, 1,000
kronor till arvoden åt beredningens ledamöter samt 1,500 kronor i arvoden åt
anlitade sakkunniga. Vad nämnden sålunda föreslagit anser jag mig böra
godtaga. Då emellertid under sagda post böra beräknas medel jämväl för
avlönande av föreståndarna, torde posten böra upptagas med 33,100 kronor.
Till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal torde ett belopp
av 26,000 kronor vara erforderligt. Slutligen bör till rörligt tilllägg
beräknas ett belopp av 3,700 kronor. Beredningens avlöningsanslag
skulle i enlighet härmed för nästa budgetår belöpa sig till (33,100 + 26,000
+ 3,700) 62,800 kronor.
För bestridande av centrala sjukvårdsberedningens omkostnader för
nästa budgetår skulle enligt av materielnämnden uppgjort förslag till omkostnadsstat
ett belopp av 19,300 kronor bliva erforderligt. Härifrån skulle
emellertid avräknas 2,000 kronor utgörande inkomsten av försålda publikationer,
varför nettoutgifterna skulle stanna vid 17,300 kronor. Vad nämnden
i denna del föreslagit föranleder icke någon erinran från min sida.
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
Vid bifall till vad jag sålunda förordat förutsätter jag, att det belopp å
30,000 kronor, som under det å tionde huvudtiteln uppförda anslaget till bidrag
till standardiseringsverksamheten beräknats för standardisering å sjukhusområdet
under nästa budgetår, icke tages i anspråk.
Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att
dels besluta att från och med den 1 juli 1943 inrätta ett organ,
benämnt centrala sjukvårdsberedningen, med huvudsaklig uppgift
att handlägga ärenden rörande standardisering av sjukvårdsmateriel
samt registrera och bearbeta uppgifter rörande sjukhusväsendet
i och för rationalisering på det sjukhustekniska området;
dels godkänna följande avlöningsstat för centrala sjukvårdsberedningen
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1943/44:
Avlöningsstat.
1. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit, förslagsvis ........................ kronor 33,100
2. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal » 26,000
3. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................... » 3,700
Summa kronor 62,800
dels till Centrala sjukvårdsberedningen: Avlöningar för budgetåret
1943/44 anvisa ett förslagsanslag av ............ kronor 62,800;
dels ock till Centrala sjukvårdsberedningen: Omkostnader för
budgetåret 1943/44 anvisa ett förslagsanslag av ... kronor 17,300.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
lämnar Hans Majit Konungen bifall samt förordnar,
att proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll
utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
N. O. Aurelius.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1943:275 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner örn avskaffande av utskyld!s-, fattigvårdsock konkursstrecken såsom diskvalifikationsgrunder för rösträtt s. 10 i texten
- SU 1943:129 Utlåtande i anledning av Kungl. Majda proposition angående ändrad organisation av det centrala sjukhusarkivet m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten