Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 12 maj 1917 (nr 269) örn fastighetsbildning i stad

27 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 25 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:24, Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 12 maj 1917 (nr 269) örn fastighetsbildning i stad

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 24.

1

Nr 24.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i vissa delar av lagen den 12 maj 1917

(nr 269) örn fastighetsbildning i stad; given Stockholms

slott den 5 februari 1943.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den

12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning i stad.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll 19i3. 1 sami. Nr 24.

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 24.

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om

fastighetsbildning i stad.

Härigenom förordnas, att 7 kap. 11 § andra stycket lagen den 12 maj 1917

örn fastighetsbildning i stad skall upphöra att gälla ävensom att 2 kap. 2 §,

6 kap. 12 §* samt 7 kap. 4 § samma lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

2 KAP.

2§.

Tomtmätning skall---skäligt prövas.

Behörighet till befattning såsom mätningsman i stad tillkommer den, som

inom riket avlagt lantmäteriexamen eller civilingenjörsexamen vid teknisk

högskolas avdelning för väg- och vattenbyggnad och därjämte minst två år

under sakkunnig ledning utövat väl vitsordad praktisk verksamhet inom fastighetsbildningsväsendet.

Konungen må på därom gjord ansökning medgiva den, som ej uppfyller

i andra stycket angivna fordringar, behörighet såsom mätningsman i stad.

6 KAP.

12 §.

Vad enligt detta kapitel gäller om ägoutbyte i sammanhang med laga skifte

gäde ock, då sådan förrättning eljest förekommer; dock skall, om ej särskilda

skäl till annat föranleda, förordnande att verkställa förrättningen

meddelas i stadens tjänst anställd mätningsman, där sådan finnes, ändå att

han icke är lantmätare.

Besväras fastighet---servitutet äventyras.

I avseende —--motsvarande tillämpning.

7 KAP.

4 §•

Konungens befallningshavande---staden registerförare.

Med Konungens---örn registerförare.

1 Senaste lydelse av 6 kap. 12 §, se 1931: 143.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 24. 3

Där stad till registerförare föreslagit i dess tjänst anställd mätningsman

med styrkt erfarenhet i fastighetsregistrering eller ock lagfaren ledamot av

magistraten, varde han därtill förordnad. Har annan person föreslagits, pröve

Konungens befallningshavande efter lantmäteristyrelsens hörande, örn registerföringen

kan anförtros åt honom.

Föres fastighetsregistret---sådant erfordras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1944.

Utan hinder av vad i 2 kap. 2 § andra stycket stadgas skall behörighet till

befattning såsom mätningsman i stad tillkomma den, som avlagt avgångsexamen

från fackavdelningen för väg- och vattenbyggnad vid Chalmers tekniska

institut och utövat praktisk verksamhet som i nämnda lagrum sägs.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kunni. Maj.ts proposition nr 24.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 18 december 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, fråga angående

vissa ändringar i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) örn fastighetsbildning i stad

samt anför:

I skrivelse den 8 juli 1939 har lantmäteristyrelsen föreslagit vissa ändringar

i fastighetsbildningslagens bestämmelser om kompetensvillkor för

mätningsman, rörande förrättningsman för ägoutbyte samt beträffande kompetensvillkor

för registerförare. I anledning därav har inom justitiedepartementet

upprättats en den 27 januari 1941 dagtecknad promemoria med förslag

till lag angående ändring i vissa delar av fastighetsbildningslagen, över

promemorian ha, efter remiss, utlåtanden avgivits av lantmäteristyrelsen,

Överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Malmöhus, Älvsborgs, örebro

och Jämtlands län. Länsstyrelserna i Älvsborgs och örebro län ha vid sina

utlåtanden fogat yttranden av överlantmätarna i länen, varjämte länsstyrelserna

i örebro och Jämtlands län bifogat yttranden från länsarkitekterna i

länen. Härutöver ha svenska stadsförbundet, svenska kommunaltekniska föreningen,

Sveriges lantmätareförening och svenska teknologföreningen avgivit

yttranden i ärendet.

Vidare har riksdagen i skrivelse den 25 april 1942 (nr 153) anhållit, att

Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning angående förenkling av förfarandet

vid åsättande av registerbeteckningar å fastigheter i stad samt för riksdagen

framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Jag anhåller nu att få upptaga dessa frågor till behandling.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

Konipetensrillkor för mätningsman.

I 2 kap. 2 § andra stycket fastighetsbildningslagen stadgas, att behörighet

till befattning såsom mätningsman i stad tillkommer den som avlagt lantmäteriexamen,

så ock den som avlagt fullständig examen från tekniska högskolans

fackskola för väg- och vattenbyggnad eller från motsvarande avdelning

vid Chalmers tekniska institut samt dessutom styrkt sig äga praktisk

duglighet i ägomätning. I lagen göres alltså den skillnaden mellan person

som avlagt lantmäteriexamen och person med annan där angiven examen,

att den senare jämväl skall styrka praktisk duglighet i ägomätning. Enligt

tredje stycket i nämnda paragraf äger Konungen på därom gjord ansökning

medgiva person, som ej avlagt examen som nyss sagts, behörighet såsom

mätningsman i stad.

I cirkulär den 1 augusti 1919 till samtliga länsstyrelser och magistrater angående

behörighet att verkställa förrättningar enligt lagen om fastighetsbildning

i stad har chefen för justitiedepartementet erinrat örn att det är stridande

mot lagens föreskrifter att som mätningsman i samhälle anställa person,

som icke innehar härför i lagen föreskriven kompetens, samt att person,

som innehar befattning såsom mätningsman och icke enligt 2 kap. 2 §

andra stycket i lagen är därtill behörig eller enligt samma paragrafs tredje

stycke förklarats behörig, saknar befogenhet att verkställa förrättningar enligt

lagen.

I cirkuläret uttalas vidare, att vid prövning hos Kungl. Maj:t av ansökningar

om behörighet såsom mätningsman i stad den meningen gjort sig gällande,

att sökande ej kunde anses äga praktisk duglighet i ägomätning med

mindre han under minst två år under sakkunnig ledning sysslat med mätningsgöromål

och fått sitt arbete väl vitsordat.

Lantmäteristyrelsen har i sin förenämnda skrivelse hemställt, att stadgandet

i 2 kap. 2 § andra stycket fastighetsbildningslagen örn praktisk duglighet

i ägomätning måtte utbytas mot föreskrift, att vederbörande skall under

minst två år ha under sakkunnig ledning utövat väl vitsordad praktisk verksamhet

inom fastighetsbildningsväsendet, och att sådan praktisk erfarenhet

måtte stadgas såsom villkor för utövande av mätningsmannaskap, oberoende

av om examen avlagts som lantmätare eller som väg- och vattenbyggnadsingenjör.

Till motivering av de föreslagna ändringarna har styrelsen anfört:

Lagens krav på praktisk duglighet såsom komplettering till ingenjörsutbildningen

var vid fastighetsbildningslagens tillkomst motiverat främst därav,

att för avläggandet av lantmäteriexamen vid sagda tidpunkt fordrades

väl vitsordad verksamhet eller elevtjänstgöring inom praktiskt lantmäteri

under minst ett år. Den som avlagt lantmäteriexamen beräknades således i

motsats till den nyutexaminerade ingenjören inneha viss praktisk duglighet

i ägomätning. Efter lantmäteriundervisningens omorganisation och dess förläggande

till tekniska högskolan är detta som regel ej längre fallet. Inträde

å högskolans fackavdelning för lantmäteri föregås icke av obligatorisk elevtjänstgöring.

Sedan elev där avlagt examen, har han i stället att under två

år vara aspirant vid lantmäteristaten, innan han kan konstitueras till extra

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

lantmätare. Visserligen råder alltjämt den skillnaden, att lantmäteriundervisningen

i högre grad än andra här nämnda studieriktningar är speciellt inriktad

på mätningsgöromål, men detta förhållande torde ensamt icke berättiga

till den skillnad i fråga om kravet å praktisk duglighet, varåt lagen ger

uttryck.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anser styrelsen, då givetvis kravet på

praktisk duglighet fortfarande måste upprätthållas, att praktisk duglighet i

ägomätning bör utgöra villkor för utövandet av mätningsmannaskap i stad,

oberoende av örn examen avlagts som lantmätare eller väg- och vattenbyggnadsingenjör.

Lagens bestämmelse om »praktisk duglighet i ägomätning» gives ej sällan

den betydelsen, att därmed skulle avses endast duglighet i det rent tekniska

förfarandet eller vana att använda instrument och redskap och att tillämpa

brukliga mätningsmetoder. Lantmäteristyrelsen kan för sin del icke finna

denna tolkning tillfredsställande. Den har uppenbarligen ej heller varit avsedd.

Den kompetens en sådan tolkning skulle medföra kunde måhända vara

tillräcklig för utförandet av en noggrann avbildning av marken (grundkarta)

men är icke tillfyllest för mätningsmannens uppgift att handlägga legala

förrättningar eller i övrigt förekommande spörsmål rörande fastighetsbildning.

Enligt styrelsens mening bör bestämmelsen om »praktisk duglighet i

ägomätning» utbytas mot föreskrift, att vederbörande skall under viss tid

under sakkunnig ledning ha varit sysselsatt med praktisk fastighetsbildningsverksamhet

och därvid erhållit goda vitsord. Därigenom skulle åstadkommas

ett mera påtagligt uttryck för den av styrelsen antydda innebörden

ay la§ens mening. Slutligen anser styrelsen, att den praktiska tjänstgöringen

bör sättas till två år. Bestämmelse jämväl härom bör inflyta i lagen.

I den inom justitiedepartementet upprättade promemorian uttalas, att de

av lantmäteristyrelsen föreslagna ändringarna i 2 kap. 2 § fastighetsbildningslagen

syntes väl motiverade. Vidare anföres i promemorian:

Enligt sista stycket i 2 kap. 2 § fastighetsbildningslagen äger Konungen

medgiva person, vilken ej avlagt sådan examen som avses i andra stycket,

behörighet såsom mätningsman. Efter genomförandet av den föreslagna ändringen

i andra stycket synes möjlighet böra finnas för Kungl. Majit att på

grund av särskilda skäl dispensera även från villkoret örn minst två års

praktisk verksamhet inom fastighetsbildningsväsendet. Sista stycket i paragrafen

torde därför böra kompletteras med ett stadgande härutinnan. Uppenbarligen

kommer dispens icke att meddelas utan att särskilda skäl därtill

föranleda. I fråga örn den som icke avlagt i lagen föreskriven examen torde

i allmänhet för medgivande av behörighet såsom mätningsman böra krävas

en väsentligt mera omfattande praktisk verksamhet än som i lagen angles

såsom minimum.

Den i promemorian föreslagna lagändringen har tillstyrkts eller lämnats

utan erinran av samtliga hörda myndigheter ävensom av svenska stadsförbundet.

Sveriges lantmätareförening har anslutit sig till uppfattningen, att efter

lantmäteriundervisningens omorganisation viss tids praktisk verksamhet av

den mera vidsträckta innebörd, som i promemorian avsåges, borde fordras

jämväl av den som avlagt lantmäteriexamen. Föreningen har emellertid ansett,

att undantag från kravet på styrkt praktisk verksamhet borde uttryckligen

göras för den, som är eller varit lantmätare i statens tjänst. I detta hänseende

har föreningen anfört följande:

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

Enligt 76 § gällande lantmäteriinstruktion skall den, som efter avlagd

lantmäteriexamen vid tekniska högskolan vill ägna sig åt tjänst inom lantmäteristaten,

fullgöra aspiranttjänstgöring under minst två år. Den, som fullgjort

väl vitsordad sådan tjänstgöring och därunder jämväl ådagalagt lämplighet

för lantmäteritjänsten, må av lantmäteristyrelsen konstitueras att vara

extra lantmätare. Åt extra lantmätare kan enligt 54 § instruktionen uppdragas

självständig handläggning av avstyckningsförrättningar enligt jorddelningslagen.

Föreningen håller före, att sådan förrättning i fråga örn själva

handläggningen samt i fråga örn de fastighetsbildningsspörsmål, som därvid

kunna uppkomma, icke är enklare än förrättningar enligt fastighetsbildningslagen.

De föreslagna villkoren örn praktisk verksamhet torde därför få

anses uppfyllda för dem, som av lantmäteristyrelsen konstituerats att vara

extra lantmätare. Lantmätare i statens tjänst är med andra ord enligt de

föreslagna bestämmelserna alltid behörig till befattning som mätningsman

i stad. Della synes lämpligen även böra komma till uttryck i lagtexten.

Jämväl svenska kommunaltekniska föreningen har funnit de föreslagna

ändringarna önskvärda. Föreningen har emellertid ansett alt med den, som

styrkt sig under minst två år ha under sakkunnig ledning utövat väl vitsordad

praktisk verksamhet inom fastighetsbildningsväsendet, borde jämställas

den som på annat sätt förvärvat däremot svarande kunskap. Till

motivering härav har föreningen anfört:

Alldenstund mätningsman i stad har att handlägga legala förrättningar,

anser föreningen, att fordran på viss kompetens utöver den som högskoleundervisningen

giver bör vara föreskriven. Den undervisning, som meddelas

vid högskolorna, kan nämligen icke göras fullt tillräcklig, dels emedan undervisningstiden

vid högskolorna icke medgiver den specialisering, som härför

erfordras, dels enär man vid högskolorna icke är i tillfälle att meddela

den praktik och den inblick i kommunala förhållanden, som äro nödvändiga

för en mätningsman. Undervisningen vid högskolorna är emellertid underlag

för dem som söka att ytterligare utbilda sig till mätningsmän och det torde

därför vara nödvändigt, att man här före frågan om vidareutbildningen

efter högskolorna något granskar undervisningen där.

För väg- och vattenbyggare meddelas för närvarande inom hithörande

ämnesgren undervisning i dels samhällsmätningens teknik, dels i den för

mätningsförrättningar erforderliga rättskunskapen. Undervisningen i det senare

ämnet — vid tekniska högskolan benämnd »tillämpad stadsbyggnadsrätt»

— är emellertid frivillig för väg- och vattenbyggare, och elen mindre

kurs häri, som eleverna erhålla i det obligatoriska ämnet »rättskunskap», är

ingalunda tillfyllest.

Vad det mätningstekniska ämnet beträffar erhålla väg- och vattenbyggarna

liksom eleverna inom andra ingenjörsgrenar en obligatorisk allmän kurs

i ämnet under benämningen »planmätning och nivellering». Det är önskvärt

att denna kurs för väg- och vattenbyggarna göres fylligare och mera praktiskt

inriktad.

Vad vidare beträffar ämnet »tillämpad stadsbyggnadsrätt» är det för vägoch

vattenbyggare i allmänhet, vägingenjörer m. fl- av vikt att lia kännedom

om rättsliga förfaranden vid mätningsförrättningar. Särskilt för väg- och

vattenbyggare, som komma att ägna sig åt kommunala tjänster, ar kunskap

i detta ämne nödvändig. I de flesta av våra samhällen äro förhallandena icke

så stora, alt samhället har råd att hålla sig med mer än en kommunalteknisk

ingenjör. Denne handhar i regel gatubyggnader, kloakledningsnätet och

vattenverket samt är därjämte stadens mätningsman och ofta även fastig
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

ö Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

hetsregisterförare. I större städer med mera specialiserad förvaltning fördelas

dessa förvaltningsuppgifter på olika befattningar. Det är därför ett

ofta framhållet önskemål, att kursen i tillämpad stadsbyggnadsrätt, som nu

är frivillig för väg- och vattenbyggarna, blir för dem obligatorisk. De justeringar

i timplanen, som härav skulle bliva erforderliga, böra kunna göras,

även om svårigheter yppa sig på grund av trängsel på schemat.

Under förutsättning att väg- och vattenbyggarnas undervisning vid våra

högskolor kompletteras pa antytt sätt, skulle de unga ingenjörerna äga ett

bättre underlag för vidare utbildning inom kommunaltekniska facket. De

skulle då^lättare kunna tillgodogöra sig de praktiska erfarenheter, som kunna

vinnas på t. ex. ett stadsingenjörskontor. Det kan under sådant förhållande

ifrågasättas, huruvida minimitiden för den praktiska utbildningen kan reduceras.

Det bör icke förbises, att den praktiska utbildningen kan äga rum på annat

sätt än genom viss tids tjänstgöring på ett kommunalt kontor. Vid ett

sådant kontor äro nämligen tjänstemännen i regel icke i tillfälle att direkt

meddela undervisning i hithörande ting och det ligger i sakens natur, att praktikanten

blir sysselsatt även med en hel del göromål, vilka icke direkt befordra

hans utbildning i ämnet. Genom en praktisk utbildning under fullt

metodiska förhållanden kan däremot den praktiska utbildningstiden väsentligt

förkortas. En sådan förkortning är också ett stort önskemål, emedan det

visat sig, att det för mångå ingenjörer är svårt att under en längre tid ägna

sig åt denna praktiska utbildning utan att tå vidkännas betydande ekonomiska

uppoffringar. Det synes därför synnerligen önskvärt, att förslaget

kompletteras i syfte att möjliggöra en mera koncentrerad praktisk utbildning.

Under föregående år ha vid upprepade tillfällen på privat väg anordnats

kurser för utbildning av civilingenjörer till stadsmätningsmän såväl i Stockholm

som i Göteborg. Dessa kurser hava varit mycket besökta och slagit

väl ut. De som genomgått dem lia i regel fått mätningsmannakompetens utan

den långa praktiktid, som annars brukat anses erforderlig. Om sådana kurser

periodiskt anordnas, är det att emotse att de flesta, vilka vilja ägna sig

at sadan kommunalteknisk tjänst, som är förbunden med mätningsmannaskap,

komma att välja sådan i stället för att under en tid av låt oss säga

två år förvärva erforderlig praktik.

Svenska teknologföreningen har uttalat sin anslutning till förslaget örn likställighet

i fråga om kompetens i förevarande avseende mellan dem, som

avlagt lantmäteriexamen, och dem, som avlagt avgångsexamen från de högre

väg- och vattenbyggnadsfackskolorna. Däremot har föreningen icke funnit

bestämmelsen om den praktiska verksamheten vara tillräckligt motiverad och

på grund därav hemställt att förslaget i denna del måtte omarbetas. Föreningen

har därom närmare anfört följande:

Beträffande den gällande lydelsen av paragrafen är att märka att denna

lydelse, i synnerhet beträffande tolkningen av begreppet »praktisk duglighet

i ägomätning», vilket såsom kompetenskrav mött åtskilliga av föreningen0

medlemmar, redan tidigare givit anledning till behandling inom föreningen

och i en artikel i dess organ Teknisk tidskrift (nr 13/1935). Den mening har

gjort sig gällande, att med nämnda uttryck mera avsåges kunskap att praktiskt

tillämpa gällande lagbestämmelser och förmåga att genomföra legala

förfaranden, än vad som merendels därav utläses av den i saken mindre

1AI1ntiejade’ nämli8en arbetsrutin och fortfärdighet i de tekniska göromålen.

Alja dessa kunnigheter och färdigheter äro otvivelaktigt behövliga för verkställare

av ifrågavarande laga åtgärder. Ur allmänna rätts vårdssynpunkter

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

9

synes dock dea förstnämnda kunnigheten beträffande verksamhetens rättsliga

sida äga den största betydelsen men likväl vara mindre beaktad av de

kommunala myndigheter, som lia att anställa stadsmätningsmän. Dessas tekniska

duglighet i ägomätning torde dock genom hittills gällande behörighetsbestämmelse

vara tryggad. Åtminstone beträffande de större städernas specialbefattningar

torde konkurrensen vid tillsättandet lia medfört, att endast

undantagsvis sökande nied blott två ars eller kortare praktisk verksamhet

inom facket kunnat komma i åtanke. Beträffande mindre samhällen, där

stadsingenjörernas tjänsteåligganden äro av mångskiftande natur och huvudvikten

vid meritbedömningen lägges på vederbörandes förmåga att styrka

duglighet i rent tekniska arbetsuppgifter såsom exempelvis byggandet av

gator och andra tekniska kommunala anläggningar samt skötseln därav, lärer

det stundom vara förenat med svårigheter att finna lämplig aspirant, som

förutom erfarenhet inom rent tekniska områden jämväl besitter praktisk

erfarenhet inom fastighetsbildningsväsendet. Då inom mindre samhällen fastighetsbildningen

är föga omfattande, stundom begränsad till endast ett fåtal

ärenden av enkel beskaffenhet per år, ligger det nära till hands, att de

kommunala myndigheterna tillmäta sökandes meriter inom fastighetsbildningsverksamhet

ringa betydelse. Den rutin, som erfordras för det tekniska

verkställandet av ett litet antal enkla mätningsförrättningar, torde icke vara

större än att varje ingenjör med lagstadgad högskoleexamen besitter eller

snart själv förvärvar den. Däremot kan icke en ingenjör, som icke erhållit

erforderlig undervisning i eller på annat sätt förvärvat kunskap örn förutnämnda

judiciella förfaranden och har sin arbetstid upptagen av allehanda

tekniska göromål, lika lätt inhämta erforderlig kunskap örn nämnda förfaranden.

Följden har också blivit, att stundom även äldre, i övrigt förtjänta,

mångåriga utövare av verksamhet inom fastighetsbildningen icke besuttit

försvarlig formell kunskap. Då man genom lagstiftningsåtgärd söker bot mot

detta förhållande, bör sålunda orsaken härtill uppsökas. I de antydda fallen

kan denna icke ligga i brist på tillräckligt lång verksamhet. Det kan i stället

påstås, att orsaken till bristen ligger i den grundläggande utbildningen, som

icke innefattat rättskunskap eller ens en grundläggande orientering örn denna

kunskap och rättsreglernas tillämpning.

Mot den föreslagna lagändringen kunna sålunda invändningar göras. För

stadsingenjörsbefattningar inom mindre samhällen, där allmänna tekniska

göromål och mätningsmannagöromål verkställas av en och samma befattningshavare,

kommer det att uppstå svårigheter att erhålla hågade kompetenta

sökande inom de yngre åldersklasserna, därest det av dem skall fordras

den föreslagna praktiska verksamheten av två år inom fastighetsbildningsväsendet.

Vidare är outrett, huruledes en obefordrad ingenjör skall kunna

erhålla ifrågavarande praktiska utbildning. Sannolikt kunna praktikanter

endast undantagsvis erhålla uppdrag av värde för utbildningen på här förevarande

område. Det kan ock starkt ifrågasättas, huruvida de äldre mätningsmän,

hos vilka de skola tjänstgöra såsom biträden, alla kunna ägna tid eller

arbete åt eller ens äga lämplighet för utbildning av blivande mätningsmän.

Sålunda kan det befaras, att tiden för dylik tjänstgöring i synnerhet för elem,

som icke i förväg inhämtat kunskap i tillämpning av ifrågavarande rättsregler,

i många fall ur utbildningssynpunkt blir förspilld. Denna tidsspillan

måste ock ske på bekostnad av för unga ingenjörer behövlig praktik inom

de tekniska områden, där de med stöd av sin föregående utbildning kunna

inhämta värdefulla erfarenheter.

Som det emellertid numera, åtminstone vid tekniska högskolan i Stockholm,

införts undervisning i fastighetsbildningsrättens tillämpning, och det

kan förväntas, alt endast de, som tillgodogjort sig denna undervisning, koni
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

Departements
chefen.

ma att ägna sig åt fastighetsbildningsverksamhet, torde en del av de anförda

betänkligheterna bortfalla, men då lagförslaget icke framlagts i samband med

upplysning eller förslag om huruledes erforderlig grundläggande eller kompletterande

utbildning skall ernås, finner föreningen att ett kompetenskrav, som

innefattar garantier för innehav av visst lagstadgat kunskapsmått i de avseenden,

i vilka ingenjörsutbildningen behöver kompletteras, bättre motsvara r

föreliggande behov än kravet på en till sin art tämligen obestämbar praktisk

verksamhet under en bestämd tidrymd.

Beträffande behörighetsvillkoren för mätningsman innebär föreliggande

förslag, att såväl den som avlagt lantmäteriexamen som person med annan

sådan examen som angives i 2 kap. 2 § fastighetsbildningslagen skall minst

två år under sakkunnig ledning ha utövat väl vitsordad praktisk verksamhet

inom fastighetsbildningsväsendet, med rätt för Kungl Maj :t att medgiva dispens

härifrån. Förslaget, vilket i allmänhet tillstyrkts i de avgivna yttrandena,

torde böra genomföras.

I det yttrande som avgivits av svenska teknologföreningen har anmärkts,

att krav på ett visst kunskapsmått beträffande rättsliga frågor bättre motsvarade

föreliggande behov än kravet på en till sin art tämligen obestämbar

praktisk verksamhet under en viss tidrymd. Föreningen har även uttalat,

att ingenjörsutbildningen borde kompletteras med undervisning i hithörande

frågor. Svenska kommunaltekniska föreningen har givit uttryck åt

samma önskemål. Sistnämnda förening har även gjort gällande, att kompetensbestämmelserna

borde utformas så, att en mera koncentrerad utbildning

kunde ersätta en längre tids praktik.

Frågan om komplettering av ingenjörsutbildningen genom ökad undervisning

i rättsliga frågor förtjänar otvivelaktigt beaktande men torde icke böra

upptagas i detta sammanhang. Vad angår önskemålet att behörighet som

mätningsman bör kunna vinnas även genom en mera koncentrerad utbildning,

vill jag framhålla, att detta önskemål kan tillgodoses genom den föreslagna

bestämmelsen om rätt för Kungl. Majit att medgiva dispens från de

kompetenskrav som enligt förslaget i allmänhet skola gälla.

Tillräcklig anledning torde icke föreligga att, såsom Sveriges lantmätareförening

ansett, i lagtexten uttryckligen stadga, att den som är eller varit

lantmätare i statens tjänst icke skall behöva styrka utövning av praktisk

verksamhet inom fastighetsbildningsväsendet.

Chalmers tekniska instituts ombildning till teknisk högskola föranleder

vissa jämkningar i lagtexten.

Förrättningsmaii för ägontbyte.

Vid laga skifte i stad skola enligt 6 kap. 1 § fastighetsbildningslagen, där

ej annat sägs i lagen, gällande bestämmelser om laga skifte av jord å landet

lända till efterrättelse i tillämpliga delar. Enligt 2 kap. 1 § jorddelningslagen

förrättas laga skifte efter därtill erhållet förordnande av lantmätare. Förordnande

att verkställa laga skifte å stadsjord skall emellertid enligt 6 kap.

2 § fastighetsbildningslagen meddelas i stadens tjänst anställd mätnings
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

man, om denne är lantmätare eller — där han icke är lantmätare — samtliga

delägare i jorden i ansökningen örn skiftet föreslagit honom till förrättningsman.

Enligt jorddelningslagen 3 kap. 14 § och 8 kap. skall den som förordnats

att verkställa laga skifte också verkställa i samband därmed förekommande

ägoutbyte. Undantag härifrån är icke stadgat för laga skifte i

stad. Vad som gäller om ägoutbyte i sammanhang med laga skifte äger jämlikt

6 kap. 12 § fastighetsbildningslagen också tillämpning, då ägoutbyte i

stad eljest förekommer.

Av de anförda bestämmelserna följer, att vad i 6 kap. 2 § fastighetsbildningslagen

stadgas om förordnande av förrättningsman vid laga skifte jämväl

äger tillämpning, när det gäller förordnande att verkställa ägoutbyte i stad

såsom särskild förrättning.

Lantmäteristyrelsen bär i sin skrivelse hemställt örn sådan ändring av

6 kap. fastighetsbildningslagen, att förordnande att verkställa ägoutbyte såsom

särskild förrättning d. v. s. utan sammanhang med laga skifte alltid

skall meddelas i stadens tjänst anställd mätningsman, där sådan finnes, även

då denne icke är lantmätare. Jämlikt 6 kap. 15 § fastighetsbildningslagen

skulle den ifrågasatta ändringen komma att gälla jämväl fastighetsregistersamhällen

som i sin tjänst ha fast anställda mätningsmän. Häremot vore enligt

styrelsens mening icke något att erinra.

Till motivering av detta förslag har styrelsen anfört:

Före fastighetsbildningslagens tillkomst saknades i lag eller författning

föreskrifter angående kompetensen hos de personer, som i staderna skulle

handlägga mätningsärenden. Mätningsmännens utbildning var företrädesvis

inriktad på andra tekniska spörsmål, och mätningsmannaskapet betraktades

i stor utsträckning såsom en mera sidoordnad uppgift. Förrättningar enligt

dåvarande skiftesstadgan förekomma dessutom relativt sällan inom städerna

och skulle verkställas av lantmätare. Mätningsmännen hade till följd härav

icke möjlighet att förvärva den erfarenhet, som lantmätarna besutto i fråga

örn handläggningen av legala förrättningar av hithörande natur.

Enligt styrelsens mening föreligger numera icke skäl att, när det gäller

ägoutbyte såsom särskild förrättning, upprätthålla den i lagen stadgade

skillnaden mellan stadsmätningsman, som är lantmätare, och sådan mätningsman

med annan utbildning. Dels torde de sedan år 1917 gällande bestämmelserna

i 2 kap. 2 § fastighetsbildningslagen om viss mätningsmannakompetens

få anses ha medfört en å förrättningsgöromål direkt inriktad

och mera likformig utbildning av de tjänstemän, som handlägga städernas

mätningsärenden, och dels äro även dessa ärenden numera förlagda

under statligt överinseende. Det må även framhållas, att särskilt där ägoutbyte

utnyttjas för stadsplans och tomtindelnings genomförande, för stad

speciella grunder måste följas vid uppskattning av i byte ingående markområden.

Det torde få anses självfallet, att bedömandet av dylika frågor

ligger i stort sett lika naturligt till för varje stadsmätningsman, vare sig han

är lantmätare eller ej. Slutligen är det i viss mening oformligt och kan även

vara ur flera synpunkter olägligt att i visst skede av pågående fastighetsbildningsverksamhet

nödgas avkoppla den ordinarie förrättningsmannen för att

för viss åtgärd anlita en utomstående och för arbetet i övrigt främmande

förrättningsman. Det ligger i sakens natur, att den senare måste väsentligen

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

grunda sitt arbete å den förres åtgärder. 1 detta sammanhang bör ytterligare

erinras om att här avsedda förrättningar numera ha annan aktualitet inom

städerna än tidigare. Till följd av den ändrade lydelse, som 6 kap. 8 §

fastighetsbildningslagen erhöll genom lag den 29 maj 1931, ha nämligen möjligheterna

att genomföra tomtbildning genom anlitandet av ägoutbytesförfarande

väsentligen ökats.

En ändring som den nu ifrågasatta rörande förrättningsman för fristående

ägoutbyte kan slutligen beräknas medverka till ökad användning av ägoutbytesförfarandet

särskilt i samband med stadsplans genomförande, ett

flerstädes svårlöst problem, vars lösning härigenom skulle kunna underlättas.

I den inom justitiedepartementet upprättade promemorian har uttalats, att

de skäl, som lantmäteristyrelsen anfört för den föreslagna lagändringen,

syntes övertygande. En dylik ändring i lagstiftningen syntes kunna bliva av

stor praktisk betydelse för det fall att ägoutbyte utnyttjades för stadsplans

eller tomtindelnings genomförande. Såsom lantmäteristyrelsen framhållit

torde det nämligen ur flera synpunkter vara olägligt att i ett visst skede av

pågående fastighetsbildningsverksamhet nödgas avkoppla den ordinarie förrättningsmannen

för att för ägoutbyte anlita en utomstående och för arbetet

i övrigt främmande förrättningsman. I anslutning härtill har i promemorian

erinrats örn att det enligt 5 kap. 2 § fastighetsbildningslagen ankommer på

mätningsman, oavsett om han är lantmätare eller ej, att verkställa avstyckningar.

På grund av vad sålunda anförts har i promemorian föreslagits att

i 6 kap. 12 § första stycket fastighetsbildningslagen upptages ett stadgande, att

förordnande att verkställa ägoutbyte såsom särskild förrättning skall meddelas

i stadens tjänst anställd mätningsman, om sådan finnes, ändå att han icke

är lantmätare. Jämlikt 6 kap. 15 § i lagen komme denna ändring att avse

jämväl fastighetsregistersamhällen, som i sin tjänst ha fast anställda mätningsmän.

Detta förslag har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av de i ärendet

hörda myndigheterna och sammanslutningarna med undantag av länsstyrelsen

och överlantmätaren i Älvsborgs län samt Sveriges lantmätareförening.

Överlantmätaren i Älvsborgs län har med instämmande av länsstyrelsen i

samma län gjort gällande, att bärande skäl visserligen anförts för ändring

såtillvida att lantmätares företrädesrätt till förrättningar för fristående ägoutbyte

borde upphöra, men att å andra sidan skäl saknades att — på sätt

föreslagits — helt utestänga lantmätarna från möjligheten att erhålla förordnande

såsom förrättningsmän vid dylika förrättningar, överlantmätaren

har i detta hänseende anfört:

Att stadens mätningsman bör komma i främsta rummet till handläggning

av ett ägoutbyte, varav stadsplans och tomtindelnings genomförande är beroende,

synes riktigt, men härav följer icke att mätningsmannen alltid är den

lämpligaste förrättningsmannen. Ägoutbyten i städernas ofta nog rent landsbygdsbetonade

ytterområden förete i regel större samhörighet med lantmätarnas

förrättningar än med mätningsmännens vanliga arbetsuppgifter. På

samma sätt förhåller det sig med större och komplicerade ägoutbyten, vilka

ofta äro att jämställa med omskifte av ett på visst sätt begränsat skifteslag,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kunut. Maj.ts proposition nr 24.

13

och beträffande förordnande av förrättningsman å laga skifte avses ju — med

fullt fog — icke någon ändring i gällande bestämmelser.

Härtill kommer att mätningsmän i vissa fall visat sig obenägna att för

egen del använda sig av ägoutbytesförfaranden, och detta även när sådana

förrättningar varit det ändamålsenligaste medlet att tillrättalägga olämplig

fastighetsindelning. Detta sammanhänger förmodligen med en känsla av

otillräcklig rutin i fråga om förrättningstekniken. Stundom har då förekommit

att andra, mindre rationella metoder tillgripits, såsom upprepade avstyckningar

där sådana kunnat komma i fråga, eller att mätningsmannen

själv gärna sett, att vederbörande jordägare utverkat förordnande för lantmätare

att företaga ägoutbyte. Att vid sådant förhållande giva mätningsmännen

monopol på ägoutbytesförrättningarna enligt fastighetsbildningslagen

synes icke lyckligt, ben omständigheten att kompetensfordringarna föreslås

ändrade är knappast ägnad att förringa betydelsen av vad nu anförts och

de ändrade kompetensfordringarna torde för övrigt icke lia avseende å

redan anställda mätningsmän.

Ändringen i 6 kap. 12 § fastighetsbildningslagen bör alltså icke göras så

djupgående, som i promemorian föreslagits, enär man då linge räkna med

risk för olägenheter av annat slag än dem som för närvarande stundom

kunna uppkomma. Det vöre med hänsyn till motiven tillfyllest och ur

arbetssynpunkt rationellare att utforma ändringen på sådant sått, att en

viss begränsad valfrihet i fråga om förrättningsmännen förefunnes.

Sveriges lantmätare förening har för sin del anfört följande:

Av promemorian synes framgå, att motivet till den föreslagna ändringen

varit den ökade användning, ägoutbytet fått för genomförande av tomtindelning

och stadsplan. De anförda motiven grunda sig således på förhållanden,

som äro tillfinnandes inom områden, tor vilka linnes fastställd stadsplan.

Till ett flertal av våra städer höra emellertid vidsträckta områden, som icke

inom rimlig framtid kunna tänkas bliva planlagda. Såsom exempel ma nämnas

förra Växjö socken under Växjö, förra Karlskoga socken under Karlskoga

och Härnön under Härnösand. Dessa ytterområden ha i fastighetsindelningsavseende

ren landsbygdskaraktär med den proportion mellan jordbruksfastigheter,

skogsbruksfastighet^!- och bostadsfastigheter, som kan återfinnas

inom landskommuner. Ett ägoutbyte inom sadan! ytterområde har

därför samma sylte och samina karaktär som ett ägoutbyle å landet d. v. s.

en omarrondering för jordbruks- eller skogsbruksändamal. Jämlikt 20 kap.

6 § jorddelningslagen skall ägoutbyte utan sammanhang med laga skifte

verkställas på sätt beträffande motsvarande åtgärder i samband med laga

skifte är föreskrivet. Sålunda skall jämlikt 8 kap. 2 § vid gradering av de

i byte ingående ägorna 11 kap. om vad såsom inrösnings- och avrösningsjord

räknas och om ägors gradering tillämpas; jämlikt 8 kap. 5 § skall

för reglering mellan sakägarna av ersättningar för odling, hävd, minskad

avkastning, Hustad ståndskog m. m. 14 kap. jorddelningslagen tillämpas.

Slutligen må erinras örn bestämmelserna i 8 kap. 1 § 5 st., alt ägoutbyte må

verkställas utan hinder därav att det innebär överflyttande av en fastighets

hela ägovälde. Av det anförda torde framgå, att ägoutbyte såsom särskild

förrättning utanför stads planlagda område kan medföra arronderingsproblem

samt graderings- och värderingsfrågor, som hänföra sig till fastighets

användning för rent jordbruks- eller skogsbruksändamål, samt alt det kan

bli av icke obetydlig omfattning. Föreningen finner det uppenbart ali mätningsman,

som icke är lantmiitarc, icke är kompetent att verkställa sådant

ägoutbyte och anser därför, alt de föreslagna bestämmelserna i vart fall

böra begränsas till alf avse område, för vilket finnes fastställd stadsplan.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 24.

Departements
chefen.

Vad angår ägoutbyte inom område, för vilket finnes fastställd stadsplan,

delar föreningen de i lantmäteristyrelsens framställning anförda synpunkterna,

att förordnande att verkställa ägoutbyte, som syftar till att underlätta

genomförande av tomtindelning eller stadsplan såsom utgörande ett led i den

fastighetsbildningsverksamhet, som är för städer speciellt utmärkande, bör

kunna meddelas i stadens tjänst anställd mätningsman, där sådan finnes, ändå

att han icke är lantmätare. Även inom stadsplanelagt område förekomma

emellertid, innan ännu den med planen åsyftade fastighetsbildningen blivit

aktuell, ägoutbyten för omarrondering med hänsyn till brukningsändamål,

Äro då av ägoutbytet berörda fastigheter jordbruksfastigheter, får bytet samma

karaktär som i fråga om fastigheter utanför det planlagda området. Föreningen

anser det därför icke heller lyckligt, att sådana bestämmelser tillkomma,

att förordnande att verkställa ägoutbyten inom planlagt område endast

kan meddelas mätningsman, där sådan finnes. Då bestämmelserna icke

lämpligen torde kunna utformas så, att valet av förrättningsman göres beroende

av ägoutbytets ändamål, och då ägoutbyte, syftande till att underlätta

tomtindelnings eller stadsplans genomförande, oftast torde komma till stånd

på vederbörande mätningsmans tillrådan och med dennes biträde vid ansökningens

uppsättande, anser föreningen, att det av lantmäteristyrelsen anförda

syftemålet bäst uppnås, därest sådana bestämmelser givas, att förordnande

att verkställa ägoutbyte inom stads planlagda område må kunna givas åt såväl

lantmätare som i stadens tjänst anställd mätningsman, där sådan finnes,

ändå att han icke är lantmätare, samt att förordnandet skall meddelas

den sistnämnde, därest sakägare i ansökningen det begär.

I promemorian har upptagits förslag till sådan ändring av 6 kap. 12 §

fastighetsbildningslagen, att förordnande att verkställa ägoutbyte såsom särskild

förrättning alltid skall meddelas i stadens tjänst anställd mätningsman,

även om han icke är lantmätare. Detta förslag har föranlett invändningar i

vissa yttranden, därvid bland annat yrkats att kravet på att förrättningsmannen

skall vara lantmätare skulle bibehållas för vissa fall, främst sådana då

fråga vore om ägoutbyten inom stadsområden av ren landsbygdskaraktär.

Med hänsyn till vad i dessa yttranden anförts synes förordnande av mätningsman

att verkställa ägoutbyte utan sammanhang med laga skifte icke böra

uppställas såsom undantagslös regel. Jag vill därför förorda, att det i promemorian

framlagda förslaget jämkas så att möjlighet öppnas att, då särskilda

skäl därtill föranleda, upprätthålla kravet på att förrättningsmannen skall

vara lantmätare.

Kompetensyittkor för registerförare.

Enligt 7 kap. 4 § fastighetsbildningslagen tillkommer det Konungens befallningshavande

att på framställning av staden förordna registerförare. Örn

staden därvid till registerförare föreslagit i dess tjänst anställd mätningsman

eller ledamot av magistraten, skall denne förordnas därtill. Har annan person

föreslagits, ankommer på Konungens befallningshavande att pröva, om

registerföringen kan anförtros åt honom. Föres fastighetsregistret av annan

än i ägomätning kunnig person, är staden skyldig bereda registerföraren tekniskt

biträde vid de göromål, där sådant erfordras.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 24.

15

Enligt 14 § i nämnda kapitel står arbetet med fastighetsregistrets uppläggande

och förande under överinseende av lantmäteristyrelsen. Den närmare

tillsynen åligger för varje stad dess magistrat.

Lantmäteristyrelsen har i sin skrivelse hemställt om vissa ändringar i 7

kap. 4 § fastighetbildningslagen. Enligt styrelsens mening borde mätningsman

efter framställning av staden utan vidare förordnas till registerförare

endast örn han hade styrkt erfarenhet i fastighetsregistrering. Beträffande

ledamot av magistrat borde ändring i gällande föreskrift däremot ej ske.

Då lantmäteristyrelsen hade överinseendet över fastighetsregistreringen, borde

styrelsen alltid höras, innan Konungens befallningshavande till registerförare

förordnade annan än mätningsman med styrkt erfarenhet i fastighetsregistrering

eller ledamot av magistrat.

Såsom skäl för de sålunda förordade ändringarna har styrelsen anfört:

Vid fastighetsbildningslagens tillkomst torde man med hänsyn till de kompetenskrav,

som borde uppställas ä fastighetsregisterförare, ha utgått Irån

att mätningsman eller ledamot av magistrat borde besitta för ändamålet erforderliga

förutsättningar.

Den som inhämtat sin praktiska utbildning hos mätningsman, vilken samtidigt

är registerförare, lärer därvid kunna förutsättas ha haft tillfälle att

deltaga i registreringsarbete. Där sagda förutsättning icke förelegat, torde

däremot den praktiska mätningsmannautbildningen kunnat förvärvas, utan

att insikt i de ämnen, som falla under registerförarens verksamhet, erhållits.

Detta oaktat är en sålunda utbildad mätningsman, om han är i stads tjänst

anställd och om staden så önskar, enligt åberopade lagrum utan prövning

kompetent som registerförare. Styrelsen har erfarenhet av att denna anordning

icke alltid är lycklig. Sagda anordning kunde anses försvarlig vid lagens

tillkomst, då registerförareuppgiften var ny, och då alltså var och en måste

pröva sig fram till erfarenhet på detta verksamhetsområde. Sedan fastighetsregisterarbetet

numera fortgått under mera än 20 år, ha emellertid förutsättningarna

väsentligen ändrats, och på den grund ifrågasätter styrelsen,

huruvida icke tiden nu må kunna anses vara inne att föreskriva praktisk

erfarenhet i fastighetsregistreringsgöromål såsom villkor för förordnande

för i stad anställd mätningsman som registerförare. Med hänsyn till

fastighetsregistrets stora betydelse som underlag för fastighetsbokföringen

samt de ingalunda lättlösta frågor, som komma under registerförarens bedömande,

synes det fullt befogat att fordra, att mätningsman för alt kunna

förordnas till registerförare skall ha styrkt sin kompetens beträffande dessa

frågors praktiska handläggning.

Styrelsen förmenar, alt mätningsman i stad, som av registerförare eller

annan å området behörig erhållit intyg örn praktik och erfarenhet inom

fastighetsregisterväsendet, bör i den ordning nu gällande lag föreskriver utan

vidare förord nas till registerförare, men att i annat fall bör bero på särskild

prövning, huruvida förordnandet må kunna meddelas eller ej. En sadan

prövning torde böra omfatta utom annat undersökning av de möjligheter

samhälle kan lia att giva registerförareuppdraget åt annan person i samhällets

tjänst. Med hänsyn till det överinseende i avseende å samt ansvaret

för fastighetsregistreringen, som numera ankommer å styrelsen, torde slutligen

böra stadgas, att Konungens befallningshavande vid den prövning, som

i lagrummet föreskrives, alltid skall höra lantmäteristyrelsen. Beträffande

magistratsledamot torde anledning icke föreligga till ändring i vad nu gäller.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

Departements
chefen.

I den inom justitiedepartementet upprättade promemorian har upptagits

förslag till ändring av 7 kap. 4 § tredje stycket fastighetsbildningslagen i

enlighet med vad lantmäteristyrelsen hemställt.

Det i promemorian framlagda förslaget i denna del har tillstyrkts eller lämnats

utan erinran av samtliga hörda myndigheter och sammanslutningar med

undantag av Sveriges lantmätareförening.

Sveriges lantmätareförening har funnit förslaget, att i stads tjänst anställd

mätningsman skall styrka erfarenhet i fastighetsregistrering, innan han kan

förordnas att vara registerförare, vara synnerligen välbetänkt. Enligt föreningens

mening borde emellertid ändringen avse jämväl ledamot av magistrat.

Härom har föreningen närmare anfört följande:

Fastighetsregistrering är, även om man bortser från arbetet med själva

registerkartan, till avsevärd del ett tekniskt arbete, som är främmande för

juristen i allmänhet, med undantag kanske för den specialtränade fastighetsjuristen.

Registreringen innebär icke endast inskrivning av avstyckningar och

tomter utan även en hel del andra åtgärder, och erfarenheten torde visa, att

ledamot av magistrat som regel icke i något avseende har större förutsättningar

att på ett riktigt sätt föra ett fastighetsregister än den i fastighetsbildning

specialutbildade mätningsmannen. Föreningen förutsätter att med

uttrycket »ledamot av magistrat» avses lagfaren ledamot av magistrat.

Föreningen har vidare anfört:

Vidkommande sättet för styrkandet av erfarenhet i fastighetsregistrering,

synes den av lantmäteristyrelsen föreslagna vägen icke borga för ett gott

resultat. Ett intyg om praktik och erfarenhet torde vara relativt lätt att erhålla,

i synnerhet som intygsgivaren själv mången gång kanske icke har

tillräcklig erfarenhet på området. Föreningen anser därför, att den, som vill

erhålla förordnande som registerförare, alltid skall förete intyg från lantmäteristyrelsen,

att han innehar för uppdraget erforderliga kvalifikationer.

I fråga örn kompetensvillkor för registerförare har i promemorian föreslagits,

att i stads tjänst anställd mätningsman skall styrka erfarenhet i

fastighetsregistrering innan han kan förordnas att vara registerförare. Detta

förslag, vilket upptagits i 7 kap. 4 § fastäghetsbildningslagen, torde böra

genomföras. Det synes ej erforderligt att, såsom Sveriges lantmätareförening

föreslagit, uppställa liknande krav för att ledamot av magistraten skall förordnas

till registerförare. Emellertid torde böra angivas, att stadgandet endast

avser lagfaren magistratsledamot.

Vad angår sättet för styrkande av erfarenhet i fastighetsregistrering har

lantmäteristyrelsen i sin framställning uttalat, att om mätningsman i stad

föreslås till registerförare, han utan vidare borde förordnas därtill, om han

företedde intyg från registerförare eller annan på området behörig att han

ägde praktik och erfarenhet inom fastighetsregisterväsendet. Sveriges lantmätareförening

har i anledning härav gjort gällande, att det borde krävas

att vederbörande företer intyg från lantmäteristyrelsen om erforderliga kvalifikationer.

Det torde dock ej föreligga tillräcklig anledning att i nu förevarande

hänseende uppställa strängare krav än lantmäteristyrelsen förordat.

Länsstyrelsen har givetvis att granska beskaffenheten av de intyg om prak
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

17

tisk verksamhet som företes i ärendet. Kan det ej anses styrkt, att mätningsmannen

har erfarenhet i fastighetsregistrering, åligger det enligt förslaget

länsstyrelsen att inhämta yttrande från lantmäteristyrelsen.

Förfarandet vid åsättande ar registerbeteckningar å fastigheter i stad.

De grundläggande bestämmelserna örn fastighetsregister för stad äro upptagna

i 7 kap. fastighetsbildningslagen.

Enligt 1 § i kapitlet skall för varje stad finnas ett fastighetsregister, bestående

av tomtbok för tomterna och stadsägobok för övriga fastigheter

inom staden. Med tomt förstås i kapitlet såväl av ålder bestående tomt som

tomt, vilken ingår i fastställd tomtindelning. Annan fastighet i stad kallas

stadsäga.

Fastighet skall upptagas i fastighetsregistret under särskild registerbeteckning.

Sådan beteckning åsättes enligt 11 § andra stycket av magistraten.

Även förändringar i fastighetsindelning och registerbeteckningar skola införas

i fastighetsregistret.

Registerförare förordnas av länsstyrelsen på framställning av staden. Arbetet

med fastighetsregistrets uppläggande och förande står under överinseende

av lantmäteristyrelsen. Den närmare tillsynen å arbetet åligger för

varje stad dess magistrat.

Vad om magistrat sägs i kapitlet skall, enligt 15 §, i Stockholm gälla Överståthållarämbetet

och i stad, som lyder under landsrätt, länsstyrelsen eller

den Konungen särskilt förordnar.

Vidare föreskrives, att vad i kapitlet stadgas angående stad som lyder under

landsrätt skall, såframt Konungen därom förordnar, äga motsvarande

tillämpning i avseende å samhälle på landet, där den för städerna gällande

ordning för bebyggande skall iakttagas. För samhälle på landet skall överlantmätaren

vara registerförare, såframt ej samhället förklarat sig vilja bekosta

registerföringen.

Närmare föreskrifter angående uppläggandet och förandet av fastighetsregistret

meddelas i förordningen den 12 maj 1917 (nr 281) med närmare

föreskrifter om fastighetsregister för stad.

Enligt förordningen skola de fastigheter — tomter såväl som stadsägor

— vilka upptagas såsom enheter i fastighetsregistret, betecknas med nummer,

eventuellt med tillägg av littera. Beträffande tomter sker numreringen

särskilt för varje byggnadskvarter eller, där sådana kvarter ej finnas,

i löpande följd för staden i dess helhet eller för viss större del därav (församling,

rote eller dylikt). Örn ny tomt bildas, erhåller denna nästa lediga

nummer. Förordningen anvisar ock den utvägen att vid delning av tomt låta

varje nybildad tomt behålla den odelade tomtens nummer med tillägg av

littera samt att vid sammanslagning av tomter till en beteckna denna med de

förutvarande tomternas nummer i förening. Tomtbeteckningen gör även

tjänst såsom registerbeteckning, där numreringen skett i en följd för staden

i dess helhet. I annat fall utgöres registerbeteckningen av tomtens nummer,

Bihang till riksdagens protokoll 19h3. 1 sami. Nr 24.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

fogat vid namn eller annan beteckning å byggnadskvarteret eller å den del

av staden, för vilken numreringen eljest skett (församling, rote eller dylikt).

Vad stadsägorna angår utgöres registerbeteckningen för varje enhet

av nummer. Består en stadsägoenhet av två eller flera skilda områden på

marken, skall den betecknas med ett motsvarande antal nummer. I det fall

att numrering av stadsägor skett särskilt för varje församling eller ägotrakt,

ingår i registerbeteckningen jämväl namnet därå. Vid bildande av nya stadsägor

tilldelas dessa närmast lediga nummer. Emellertid skall i regel, då

stadsäga delas eller område avstyckas därifrån, varje ny fastighet betecknas

med den äldre stadsägans nummer jämte en eller flera bokstäver. Vidare

skola under närmare angivna förutsättningar vid sammanläggning av stadsägor

för den nya fastigheten begagnas de sammanlagda fastigheternas nummer

i förening eller, där samma nummer ingår i stadsägornas beteckning,

detta nummer med tillägg av närmast lediga littera.

I fråga om ordningen för registerbeteckningarnas åsättande kan skiljas

mellan det fall, då beslut rörande registerbeteckningar meddelas i samband

med fastighetsregistrets uppläggande, och det fall att fråga örn åsättande av

registerbeteckning uppkommer efter det att fastighetsregistret upplagts. I

det förra fallet skall enligt 9 §, sedan vederbörande längder och förteckningar

m. m. upprättats samt kungörelse utfärdats, magistraten på en gång

bestämma stadsägoindelningen samt meddela beslut angående tomtbeteckningar

och registerbeteckningar. Då fråga om åsättande av beteckning eller

örn ändring däri uppkommer utan sammanhang med uppläggande av fastighetsregister,

skall enligt sista stycket av samma paragraf magistraten, innan

beslut i sådant ärende meddelas, bereda registerföraren och vederbörande

ägare samt, så vitt fråga är örn mark som ingår i tomtindelning, jämväl

byggnadsnämnden tillfälle att yttra sig i ärendet.

Enligt 29 § skall, örn ny tomtindelning eller ändring i förut bestående

tomtindelning fastställes, länsstyrelsen, jämte det beslut därom överlämnas

till magistraten, översända tomtindelningsakten till registerföraren. Sedan

tomtindelningsbeslutet, där det kan överklagas, vunnit laga kraft och beslut

meddelats om de förändringar i registerbeteckning, som till följd av den nya

eller ändrade tomtindelningen må erfordras, skall magistraten lämna underrättelse

därom till registerföraren. Det åligger denne att, efter det han verkställt

de registreringsåtgärder, som av tomtindelningen föranledas, insända

akten till byggnadsnämnden. Då medgivande lämnats, att flera stadsägor

må sammanläggas till en, skall registerföraren hos magistraten göra framställning

om fastställande av registerbeteckning för den sålunda bildade

stadsägan.

Enligt 30 § skall, sedan fastställelse meddelats på förrättning, som innefattar

delning av jord, vattenfall eller fiske eller avser avstyckning eller avskiljande

av område enligt ensittarlagen, förrättningsmannen ofördröjligen

insända konceptakten till registerföraren, som har att efter inhämtande av

magistratens beslut, där ny registerbeteckning skall åsättas, göra föreskrivna

införingar i fastighetsregistret och därtill hörande handlingar. Utan hinder

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 24.

av vad sålunda stadgats må emellertid — enligt bestämmelse i 1 mom. fjärde

stycket av paragrafen — magistraten, där det kan ske utan omgång, i samband

med fastställelse av förrättning meddela beslut om registerbeteckning

på fastighet, som tillkommit genom förrättningen. Har magistraten meddelat

beslut, som nu sagts, skall magistraten ofördröjligen underrätta registerföraren

därom.

I fastighetsregisterförordningen upptagas vidare för stad under landsrätt

m. m. bestämmelser av samma innebörd som stadgandena i 7 kap. 15 § fastighetsbildningslagen.

För samhälle på landet, där den för städerna gällande ordning för bebyggande

skall iakttagas men förordnande icke meddelats att fastighetsregister

skall föras enligt 7 kap. fastighetsbildningslagen, gäller förordningen

den 13 juni 1908 (nr 74) angående jordregister.

Enligt § 37 mom. 1 i denna förordning skall, där tomtindelning fastställts

för område, för vilket föres jordregister, särskild tomtbok uppläggas och

föras såsom en del av jordregistret. Vid uppläggandet av tomtboken skola,

så vitt beteckningar överensstämmande med föreskrifterna i fastighetsregisterförordningen

ej redan äro åsätta tomterna, sådana beteckningar åsättas

av länsstyrelsen.

I mom. 2 av samma paragraf upptages en allmän regel, att vad jämlikt

fastighetsbildningslagen och fastighetsregisterförordningen gäller om uppläggande

och förande av tomlbok för stad, som lyder under landsrätt, skall

äga motsvarande tillämpning i avseende å tomtbok, som avses i jordregisterförordningen.

Särskild föreskrift gives emellertid, att om ny tomtindelning

eller ändring i förut bestående tomtindelning fastställes, länsstyrelsen

skall, sedan beslut meddelats angående de förändringar i fråga om registerbeteckning,

som i följd av den nya eller ändrade tomtindelningen erfordras,

bereda överlantmätaren tillfälle att taga del av tomtindelningshandlingarna

för verkställande av vederbörande införingar.

Såsom förut nämnts har riksdagen i skrivelse den 25 april 1942 anhållit

om utredning angående förenkling av förfarandet vid åsättande av registerbeteckningar

å fastigheter i stad. Riksdagens skrivelse var föranledd av en

inom riksdagen väckt motion (I: 174) av herr Holmbäck. I motionen hemställdes,

att riksdagen måtte dels för sin del antaga ett förslag till lag om

ändrad lydelse av 7 kap. 11 § fastighetsbildningslagen av innebörd att bestämmelsen

örn att magistraten skall åsätta registerbeteckning skulle utgå

ur paragrafen, dels ock hos Kungl. Majit anhålla örn sådana förändringar

i fastighetsregisterförordningen, att registerbeteckningar för stadsägor, som

tillkomma efter fastighetsregisters uppläggande, åsättas av registerföraren.

över motionen avgåvos yttranden av lantmäteristyrelsen och svenska stadsförbundet.

Lantmäteristyreisen yttrade i huvudsak följande.

Registerbeteckning för såväl tomt som stadsäga i stad åsättes av magistraten,

där sådan finnes (i Stockholm Överståthållarämbetet). I stad, som lyder

under landsrätt, samt i samhällen å landet åsättas registerbeteckningarna av

länsstyrelsen, dock att i stad under landsrätt befogenheten kan tillkomma

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

den Konungen särskilt förordnat att fullgöra magistrats åliggande beträffande

fastighetsregistreringen. Sådant förordnande har i några fall lämnats

vederbörande kommunalborgmästare.

Vid fastighetsregisters uppläggande fastställer magistraten eller ovan angivna

myndighet på en gång fastighetsindelningen samt registerbeteckningar

för samtliga tomter och stadsägor. Dylikt uppläggande förekommer fortfarande

för med städer införlivade områden samt för städer, köpingar och municipalsamhällen,

som äro nytillkomna eller för vilka tidigare förts jordregister

men bestämts att fastighetsregistreringen skall ske enligt de för stad

gällande bestämmelserna. I motionen åsyftas icke någon ändring rörande

befogenheten att fastställa registerbeteckningar i dylikt sammanhang. Någon

sådan ändring är, enligt lantmäteristyrelsens mening, ej heller påkallad

eller lämplig.

Fråga om åsättandet av nya eller ändrade registerbeteckningar för tomter

utan sammanhang med uppläggandet av registret förekommer i regel endast

i samband med fastställande av ändrad eller ny tomtindelning. Tomtindelning

fastställes av länsstyrelsen. I de fall då länsstyrelsen har att fullgöra

den magistrat eljest tillkommande befogenhet i fråga om fastighetsregistret,

torde hinder icke föreligga mot att länsstyrelsen i samma resolution fastställer

såväl tomtindelningen som även de registerbeteckningar vilka till följd av

tomtindelningen må erfordras. Denna utväg att vinna tid och spara expedition

torde i praktiken mångenstädes utnyttjas.

Ehuru tidsutdräkt och omgång vid fastställandet av registerbeteckningar å

tomter i vissa fall kan undvikas, måste dock i andra fall gällande ordning

föranleda arbetsåtgång och tidsutdi’äkt, som kunde undgås därest registerföraren

ägde att åsätta beteckningarna. Emellertid torde tidsutdräkten när

det gäller av tomtindelning föranledda registerbeteckningar sakna särskild

betydelse, då något osäkerhetsmoment för inskrivningsväsendet därigenom

icke torde uppkomma. Motionen avser ej heller dessa registerbeteckningar.

Fråga om nya registerbeteckningar å stadsägor torde i de flesta fallen uppkomma

då område avskiljes medelst avstyckning. Fastställelsemvndighet i

fråga om avstyckning är magistrat. Överståthållarämbetet eller länsstyrelse

efter samma regler, som gälla i fråga om registerbeteckningars åsättande.

För städer under landsrätt kan Konungen jämväl förordna särskild person

att handlägga avstyckningsärenden. Detta har dock skett endast i något enstaka

fall. Till skillnad från tomtindelning är det alltså i fråga om avstyckning

så gott som alltid samma myndighet som bär att pröva avstyckningen

och fastställa nya registerbeteckningar.

För att undgå den tidsutdräkt, som följde därav att sedan avstyckning

fastställts registerföraren måste göra särskild framställning hos vederbörande

myndighet om åsättande av registerbeteckningar — en tidsutdräkt som utom

annat kunde hindra att registerbeteckningen inflöt i lagfartsresolutionen å

det avstyckade området — gjordes redan 1925 det tillägg till 30 § fastighetsregisterförordningen,

som nu återfinnes i 1 mom. 4 st. sagda paragraf. Genom

denna bestämmelse har alltså tydligt medgivits, att registerbeteckningen

får fastställas samtidigt med att fastställelse meddelas å den förrättning (avstyckning

eller annan), genom vilken fastigheten bildats. Enligt vad lantmäteristyrelsen

har sig bekant utnyttjas denna möjlighet ganska allmänt. Förutsättningen

är dock, att jordägaren och registerföraren beretts tillfälle att

yttra sig (9 § sista stycket fastighetsregisterförordningen). Vad angår jordägaren

och även byggnadsnämnden brukar detta enklast ske vid avstyckningsförrättningen,

varvid anteckning härom göres i förrättningsprotokollet.

Ehuru sålunda viss möjlighet föreligger och jämväl utnyttjas till undvikande

av tidsförlust mellan fastställelse å jorddelning och åsättande av re
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kunni. Maj:ts proposition nr 24.

gisterbeteckningar, är ju dock uppenbart, att sadan tidsförlust ej sällan förekommer

samt att arbetsåtgång och tid kunde sparas, om beträffande

stadsägor registerbeteckningarna finge asattas av registerföraren samtidigt

som han inför fastigheten i fastighetsregistret. Nya stadsagor tillkomma jämväl

utan samband med jorddelning i vanlig mening, exempelvis expropriation

sammanläggning m. m., varvid registerföraren alltid mäste gora särskild

framställning om registerbeteckningars åsättande.

Lantmäteristyrelsen tillstyrker lagändring i motionens syfte men anser att

tillräcklig anledning saknas, varför icke ändringen bor avse jamval befogenheten

att fastställa registerbeteckningar å tomter. I sistnämnda registerbeteckning

ingår visserligen kvartersnamn. Men sådana namn bestammas enlig

praxis av stadsfullmäktige eller annan kommunal myndighet. Namn ä stadsdel

eller rote äro också på förhand givna. Vid fastställandet av registerbeteckning

kommer därför åtgärden i sak att avse endast tomtnumret. Det bleve

endast i det fall, att stadens myndighet skulle ha bestämt ett kvartersnamn

eller annat namn på sådant sätt, att detsamma icke kan inga i registerbeteckning,

som åsättandet av registerbeteckningen skulle komma att avse jamval

namnet. Sådana fall torde dock icke förekomma. Dessutom skall byggnadsnämnden

enligt gällande bestämmelser alltid beredas tillfälle att avge yttrande

rörande registerbeteckningar för tomter.

Emellertid är lantmäteristyrelsen av den meningen att fragan om befogenhet

för registerförare att fastställa registerbeteckningar icke bör avgöras tor

sig utan upptagas i samband med den av lantmäteristyrelsen genom skrivelse

den 8 juli 1939 till Kungl. Majit väckta frågan rörande bestämmelser örn sär
-

skild kompetens för registerförare.

I samband med sålunda ifrågasatta lagändringar torde bora overvagas om

icke bestämmelsen att markägare före fastställandet av registerbeteckningar

skall beredas tillfälle att avge yttrande (9 § sista stycket fastighetsregisterförordningen)

borde borttagas. Bestämmelsen medför ej sällan tidsutdrakt

och arbete för delgivningsmyndigheten till synes onödigt.^ Arten av registerbeteckningar

enligt fastighetsregisterförordningen är ju sådan, att en markägares

yttrande därå icke kan lia något inflytande. En annan sak är fråga

om sådant särskilt namn å stadsäga, varom förmärs i 8 § fastighetsregisterförordningen.

Men sådant namn ingår icke i registerbeteckningen.

Svenska stadsförbundet uttalade i sitt yttrande, att förbundet funne den i

motionen föreslagna författningsändringen i hög grad av praktiska skäl påkallad

och lämplig.

Andra lagutskottet, som behandlade motionen, anförde i sitt av riksdagen

godkända utlåtande (nr 19), att enligt utskottets mening den ordning, som

för närvarande tillämpas beträffande städer och vissa stadsliknande samhällen

för fastställande av fastighets registerbeteckning, ofta kunde föranleda

onödig omgång. Alt åsätta dylik beteckning syntes — åtminstone i de av

motionären åsyftade fallen — vara en åtgärd av sa enkel och rutinmässig

beskaffenhet, att det knappast kunde möta några betänkligheter att för

dessa fall tillerkänna registerföraren behörighet att själv verkställa densamma.

Utskottet funne därför skäl tala för en ändring av ifrågavarande bestämmelser

i nu antydd riktning.

Det nu föreskrivna förfaringssättet vid åsättandc av registerbeteckningar å Departement*.

fastigheter i stad eller annat samhälle, där fastighetsregister såsom för stad c >en''

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 24.

fores, innebär otvivelaktigt i vissa fall en onödig omgång. Den tidsförlust som

härigenom uppkommer medför även ett osäkerhetsmoment för inskrivningsväsendet.

Om nämligen lagfart eller inteckning sökes under den närmaste

tiden efter en ny stadsägas tillkomst, kan det inträffa att inskrivningsdomaren

ännu ej fått meddelande örn den nya fastighetsindelningen och de ändrade

registerbeteckningar denna medför. Det synes därför angeläget att åtgärder

vidtagas i syfte att skapa garantier för att meddelande örn de registerbeteckningar,

som föranledas av skedda ändringar i fastighetsindelningen,

före nästa inskrivningsdag efter ändringen i fastighetsindelningen kommer

inskrivningsdomaren till handa. Att underrättelse örn förändringar i fastighetsindelningen

sa snart som möjligt kommer till inskrivningsdomarens kännedom

är för övrigt av vikt jämväl med hänsyn till det subsidiära ansvar för

inteckningar som åvilar avstyckning i särskild ägares hand; bristande kännedom

om fastställda avstyckningar från en intecknad fastighet kan sålunda

vid relaxation av inteckning i vissa fall vålla rättsförlust för inteckningshavaren.

Åtgärder i syfte att inskrivningsdomaren snabbare än nu sker skall erhålla

underrättelse om förändringar i fastighetsindelningen och fastighetsregistreringen

kunna i viss utsträckning vidtagas i administrativ ordning.

Bestämmelse örn den myndighet som skall åsätta registerbeteckning finnes

emellertid upptagen i fastighetsbildningslagen. I 7 kap. 11 § andra stycket

nämnda lag stadgas nämligen, att sådan beteckning åsättes av magistraten.

Av den förut lämnade redogörelsen torde framgå, att någon ändring i detta

avseende icke är pakallad för de fall då åsättande av registerbeteckning sker

i samband med uppläggande av fastighetsregister. Den motion som föranlett

riksdagens nu ifrågavarande framställning avsåg också allenast reglerna om

åsättande av registerbeteckningar efter det fastighetsregister upplagts och

rörde i detta hänseende endast stadsägor. I dessa fall kunna ej sällan tidsutdräkt

och besvär vållas av att registerföraren, när ändring i fastighetsindelningen

föranleder nya registerbeteckningar, har att göra framställning hos

magistraten eller därmed jämställd myndighet örn fastställande av registerbeteckningarna.

För att öppna möjlighet att på mest praktiska sätt ordna åsättandet av

registerbeteckningar torde bestämmelsen i 7 kap. 11 § andra stycket fastighetsbildningslagen,

att registerbeteckning åsättes av magistraten, böra upphävas.

I stället böra i fastighetsregisterförordningen upptagas närmare föreskrifter

örn vem åsättandet i olika fall skall åvila. I samband med utfärdandet

av sådana föreskrifter torde böra upptagas till övervägande jämväl vissa

andra förenklingar i förfarandet beträffande registerbeteckningarnas åsättande

ävensom frågan om åtgärder i övrigt till påskyndande av att inskrivningsdomaren

erhåller underrättelse örn skedda förändringar i fastighetsindelningen.

De av mig i det föregående förordade lagändringarna torde böra träda i

kraft den 1 januari 1944.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag

till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 12 maj 1917 (nr

269) om fastighetsbildning i stad. Lagförslaget torde såsom bilaga få fogas

till statsrådsprotokollet.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över berörda

förslag måtte för det i § 87 regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas

genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

G. Tidelius.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

Förslag

till

Lag

angående ändring'' i vissa delar av lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om

fastighetsbildning i stad.

Härigenom förordnas, att 7 kap. 11 § andra stycket lagen den 12 maj 1917

om fastighetsbildning i stad skall upphöra att gälla ävensom att 2 kap. 2 §,

6 kap. 12 §1 samt 7 kap. 4 § samma lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

2 KAP.

2 §•

Tomtmätning skall---skäligt prövas.

Behörighet till befattning såsom mätningsman i stad tillkommer den, som

avlagt lantmäteriexamen eller civilingenjörsexamen inom svensk teknisk högskolas

avdelning för väg- och vattenbyggnad och som därjämte styrkt sig

hava minst två år under sakkunnig ledning utövat väl vitsordad praktisk

verksamhet inom fastighetsbildningsväsendet.

Konungen må på därom gjord ansökning medgiva person, som ej avlagt

examen varom i andra stycket förmäles eller som ej utövat praktisk verksamhet

som där sägs, behörighet såsom mätningsman i stad.

6 KAP.

12 §.

Vad enligt detta kapitel gäller örn ägoutbyte i sammanhang med laga skifte

gäde ock, då sådan förrättning eljest förekommer; dock skall, om ej särskilda

skäl till annat föranleda, förordnande att verkställa förrättningen meddelas

i stadens tjänst anställd mätningsman, där sådan finnes, ändå att han

icke är lantmätare.

Besväras fastighet---servitutet äventyras.

I avseende---motsvarande tillämpning.

1 Senaste lydelse av 6 kap. 12 §, se 1931: 143.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majit» proposition nr 24.

7 KAP.

4 §•

Konungens befallningshavande---staden registerförare.

Med Konungens---om registerförare.

Där stad till registerförare föreslagit i dess tjänst anställd mätningsman

med styrkt erfarenhet i fastighetsregistrering eller ock lagfaren ledamot av

magistraten, varde han därtill förordnad. Har annan person föreslagits, pröve

Konungens befallningshavande efter lantmäteristyrelsens hörande, om registerföringen

kan anförtros åt honom.

Föres fastighetsregistret---sådant erfordras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1944.

Utan hinder av vad i 2 kap. 2 § andra stycket stadgas skall behörighet

till befattning såsom mätningsman i stad tillkomma den, som avlagt avgångsexamen

från fackavdelningen för väg- och vattenbyggnad vid förutvarande

Chalmers tekniska institut och utövat praktisk verksamhet som i

nämnda lagrum sägs.

Bihang till riksdagens protokoll 1943■ 1 tami. Nr 24.

3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 3 februari

1943.

Närvarande:

justitieråden Alsén,

Lind,

regeringsrådet Eklund,

justitierådet Ericsson.

Enligt lagrådet den 12 januari 1943 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet

den 18 december 1942, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen

den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning i stad.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av hovrättsassessorn Sven Romanus.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 24.

27

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 5 februari 19A3.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, lagrådets den 3

februari 1943 avgivna utlåtande över det den 18 december 1942 till lagrådet

remitterade förslaget till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 12

maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning i stad; därvid föredraganden hemställer,

att förslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte efter vissa

redaktionella jämkningar jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:97 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 12 maj 1917 a1 i texten
  2. 2LU 1943:13 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 12 maj 1917 s. 1 i texten