Sök i Ratio Lex

Angående lån till Svenska skifferoljeaktiebolaget m. m

33 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 33 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:25, Angående lån till Svenska skifferoljeaktiebolaget m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

1

Nr 25.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående lån till Svenska

skifferoljeaktiebolaget m. m.; given Stockholms slott

den 29 januari 1953.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

GUSTAF.

Fritiof Domö.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

29 januari 1953.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, finans- och handelsdepartementen

anför statsrådet Domö:

De av det nu pågående kriget förorsakade svårigheterna med avseende å

vårt lands försörjning med flytande bränsle hava föranlett omfattande åtgärder

för utnyttjande av de resurser, som våra naturtillgångar härutinnan

erbjuda. Dessa åtgärder hava bland annat avsett utvinnande av olja ur de

formationer av oljeförande skiffer som förekomma inom landet. Så har

flottans skifferoljeverk å Kinnekulle utvidgats och staten genom bildande

av Svenska skifferoljeaktiebolaget tagit det första steget för tillgodogörande

i större skala av de mäktiga oljeskifferfyndigheterna i Närke. Tidsläget

kräver nu enligt min mening ytterligare åtgärder från statsmakternas sida

för den inhemska skifferoljeproduktionens främjande. Framför allt synes

mig därvid böra ifrågakomma en väsentlig utvidgning av nyssnämnda aktiebolags

till Närke förlagda verksamhet, men även vid flottans skifferoljeverk

å Kinnekulle torde åtgärder böra vidtagas förproduktionens höjande. För

sådant ändamål har Kungl. Majit i proposition nr 2 till innevarande års riks
-

Bihang lill riksdagens protokoll 1953. 1 sami. Nr 25.

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 25.

dag föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till

lån till Svenska skifferoljeaktiebolaget å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret

1942/43 under fonden för låneunderstöd beräkna ett reservationsanslag

av 26,400,000 kronor. Sedan beredningen inom handelsdepartementet av

detta ärende numera blivit slutförd, torde detsamma nu böra framläggas för

riksdagen till slutligt avgörande. I samband härmed lärer den i nyssnämnda

proposition jämväl omnämnda frågan örn det samordnande av berörda båda

företag, varom riksdagen tidigare framställt önskemål, böra slutgiltigt

prövas. Det torde vara lämpligt att sistnämnda fråga först skärskådas, innan

jag närmare ingår på utvidgningsprojektet.

Samordnande av flottans skifferoljeverlc och den av Svenska

skifferoljeaktiebolaget bedrivna verksamheten.

Staten förvärvade år 1932 en på enskilt initiativ utförd försöksanläggning

för oljeskifferdestillation å Kinnekulle. Efter utbrottet av det nu pågående

kriget har denna anläggning utbyggts, så att där för närvarande utvinnes ungefär

7,000 ton olja om året. För utbyggandet ha hittills anvisats tillhopa

11,136,000 kronor. Detta skifferoljeverk, som tillkommit i första hand för

att säkerställa marinens behov av flytande bränsle, omhänderhaves av marinförvaltningen

och ingår i försvarsväsendets fastighetsfond under rubrik

marinförvaltningens delfond. I anslutning till verket hava för medel, som

av 1941 års riksdag anvisats såsom kapitalinvestering i fonden för förlag

till statsverket, uppförts vissa tjänstemanna- och arbetarbostäder, vilka tills

vidare förvaltas av egnahemsstyrelsen.

Svenska skifferoljeaktiebolaget bildades i januari 1941 med ett aktiekapital

av 15,000,000 kronor, varav Kungl. Majit och kronan tecknade 14,999,400

kronor. Är 1942 ökades aktiekapitalet med 11,000,000 kronor till 26,000,000

kronor. Ökningen finansierades genom ett statsanslag å motsvarande belopp.

Bolagets verksamhet är förlagd till Kvarntorp i Ekeby socken av örebro län.

Verket är för närvarande utbyggt för en årsproduktion av 29,000 ton olja,

vartill kommer den obemängd, som redan nu erhålles vid den försöksanläggning

för utvinning av olja enligt den s. k. Ljungströmsmetoden, till vilken

medel anvisats av 1941 års riksdag (skrivelse nr 513).

Vid behandlingen av frågan om ytterligare åtgärder för skifferoljeproduktionens

främjande ämnar jag närmare redogöra för anläggningarna vid de

båda verken samt för de därstädes tillämpade framställningsmetoderna.

När jag år 1940 i egenskap av chef för handelsdepartementet hemställde

att Kungl. Majit måtte föreslå samma års urtima riksdag att anvisa medel

till bildande av Svenska skifferoljeaktiebolaget, framhöll jag bl. a.,

att tanken att åt detta bolag anförtro även liandhavandet av Kinnekulleverket

borde närmare övervägas. Sedan Kungl. Majit i proposition nr 63 av

riksdagen äskat anslag för angivna ändamål, uttalade riksdagen i sin med

anledning härav avlåtna skrivelse nr 81 -— jämte det riksdagen meddelade

att propositionen vunnit dess bifall — att det syntes både naturligt och önsk
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 25. 3

värt att staten i en eller annan form samordnade de krafter, som arbetade

på ett nyttiggörande av landets skifferoljetillgångar, samt att vid anordnande

av en gemensam ledning för de båda företagen garantier i möjligaste mån

självfallet borde skapas för att flottans behov av flytande bränsle bleve vederbörligen

beaktat, samtidigt som ledningen tillförsäkrades största möjliga sakkunskap.

I samband med att 1941 års riksdag i skrivelse nr 305 anmälde sitt

beslut örn anvisande av medel till teckning av ytterligare aktier i bolaget underströk

riksdagen, att nu ifrågavarande spörsmål borde bringas till sin lösning

så fort lämpligen kunde ske.

I sin den 10 september 1942 dagtecknade promemoria med utredning och

förslag rörande bolagsdrift vid vissa försvarsväsendet tillhöriga industrianläggningar

har 19A2 års militära bolagsutredning föreslagit, att flottans skifferoljeverk

å Kinnekulle måtte sammanslås med Svenska skifferoljeaktiebolaget

samt att bolaget skulle erlägga betalning härför genom att till staten

överlämna nyemitterade aktier i bolaget till belopp, svarande mot Kinnekulleverkets

på visst sätt beräknade värde.

För värderingen av i statens ägo varande anläggning vid överföringen till

statligt bolag har utredningen uppdragit följande riktlinjer:

Tillgångarna — fast egendom, maskiner och inventarier, förråd, pågående

arbeten, fordringar och för driften erforderliga likvida medel — överlåtas till

bolaget till sitt nuvärde, beräknat med hänsyn till anskaffningskostnad och

värdestegring och med avdrag för den avskrivning som intill tidpunkten för

bolagsbildningen hade bort ske. Den fasta egendomen bör alltså upptagas

till sitt nuvärde, varvid det belopp, varmed nuvärdet överstiger det bokförda

nettovärdet, bör såsom överteckning tillföras reservfonden. Maskiner, inventarier

och icke avskrivna förrådsbehållningar böra upptagas till nuvärdet,

varvid motsvarande belopp tillföras reservfonden. Av praktiska skäl kan man

därvid utgå från att halva maskinvärdet normalt bör vara avskrivet. Avskrivning

å tillgångarna bör ske med utgångspunkt från ursprungliga anskaffningsvärdet

(för fast egendom fastighetsfondsvärdet) för den händelse

detta icke understiger nuvärdet, i vilket fall avskrivning bör ske å sistnämnda

värde. Av praktiska skäl böra därför i enlighet med bestämmelserna i 56 §

aktiebolagslagen värdena vid upprättandet av första balansräkningen upptagas

till det värde, varå avskrivning skall ske, varvid skillnaden mellan detta

och nuvärdet (nettoöverlåtelsevärdet) uppföres å värdeminskningskonto. Rörelsekapitalet

bör icke vara större än som kan anses motsvara normala värdet

av varor i arbete samt minimibehovet av kontanta rörelsemedel.

Angående tillvägagångssättet vid den överföring av tillgångar varom nu är

fråga anför utredningen:

För skifferoljeverket å Kinnekulle kunna tillgångsvärdena — enligt en

preliminärt gjord överslagsberäkning — angivas på följande sätt:

Fastigheter:

Bokfört markvärde (avjämnat) ...... kronor 120,000

» byggnadsvärde:

äldre byggnader ................ » 305,000

nyare byggnader ................ » 2,700,000 kronnr 3,125,000

Maskinvärde beräknat till .......................... » 8,000,000

Rörelsemedel beräknas preliminärt till................ » 875,000

Summa tillgångar kronor 12,000,000.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

Vid sammanslagning med Svenska skifferoljeaktiebolaget skulle detta tillföras:
Icke

avskrivet värde att tillföras aktiekapitalet........ kronor 2,300,000

Halva maskinvärdet att såsom överteckning tillföras reservfonden

...................................... » 4,000,000

Att tillföras värdeminskningskonto:

avskrivet fastighetsvärde ........ kronor 1,700,000

halva maskinvärdet .............. _»__4,000,000 » 5,700,000

Summa skulder kronor 12,000,000.

Utredningen har tillika framhållit, att genom aktiekapitalets fixering till

det belopp, som svarade mot tillgångarnas enligt statsbokföringen bokförda

värde, vunnes den fördelen att bolagsbildningen icke medförde någon annan

förändring i statens kapitalredovisning än att vissa tillgångsvärden ersattes

med aktieinvestering.

Till vad utredningen sålunda anfört må erinras, att riksräkenskapsverket

i ett den 1 december 1942 avgivet utlåtande angående fömyelsefond för

skifferoljeverket vid Kinnekulle -—- med hänsyn till att gränsdragningen mellan

maskinvärden och fastighetsvärden befunnits svävande — förordat viss

ändrad uppdelning av redovisningen av skifferoljeverkets tillgångar, varvid

vissa såsom maskinvärden betecknade tillgångar borde under särskild rubrik

upptagas såsom anläggningsvärden. Vissa anläggningsvärden, som tidigare

anvisats å driftbudgeten, hade icke invärderats i fastighetsfonden.

Vad beträffar överflyttning av personal från statstjänst till statligt bolag

har bolagsutredningen uttalat följande:

Dylik överflyttning behöver enligt utredningens uppfattning icke möta

några större svårigheter under förutsättning dels att bolaget övertager de

träffade kollektivavtalen att gälla till dess ny uppsägning i vanlig ordning

sker och dels att pensionsfrågan ordnas på sätt i det följande förordas. Ordinarie

och extraordinarie befattningshavare torde i möjligaste mån böra

beredas tillfälle att övergå till befattning i bolaget på de villkor som från fall

till fall kunna av bolaget uppgöras för dessa befattningshavare. Därest ordinarie

befattningshavare icke önska övergå lill tjänst hos bolaget och deras

statliga befattningar anses böra indragas, torde de böra kvarstå å övergångsstat

till dess de kunna beredas annan sysselsättning i statens tjänst.

Rörande ordnandet av pensionsfrågan för sådan personal som överflyttas

från statstjänst till statligt bolag anför utredningen i huvudsak följande:

I fråga örn tjänstemännens pensionering torde några särskilda problem

icke uppkomma. Denna fråga får regleras i anslutning till de principer som

allmänt tillämpas inom privatindustrien.

Beträffande arbetarpensioneringen däremot ligger saken så till, att staten

för sina arbetare genomfört en pensionering, som är mycket fördelaktig för

arbetarna och i stort sett saknar motstycke inom det privata näringslivet.

Utredningen utgår från att de arbetare, som vid tidpunkten för bolagsbildningen

äro anställda av staten, skola komma i åtnjutande av samma pensionsförmåner

som om de alltfort varit statsanställda. Emellertid måste i

fråga om pensionerna till dessa arbetare på elt eller annat sätt en avräkning

mellan staten och bolaget komma till stånd. Principerna för denna avräk
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

5

ning blevo föremål för en livlig diskussion vid Aktiebolaget Statens Skogsindustriers

tillkomst. Utan att bär ingå på detaljer kan utredningen nämna,

att i huvudsak tre metoder för avräkningens genomförande övervägdes. Av

dessa inneburo den första, att bolaget skulle belt övertaga statens pensionsförpliktelser

och därför erhålla en engångsgottgörelse genom nedsättning av

överlåtelsevärdet å anläggningar och lager, den andra, att staten skulle betala

den uppskjutna livränta, som hänförde sig till det i statens tjänst utförda

arbetet, medan resten av pensionen skulle betalas av bolaget, som av

staten skulle erhålla en engångsgottgörelse på sätt ovan sagts för de pensionsutgifter,

vilka, utöver den uppskjutna livräntan, skulle utgå för arbetet

i statstjänst, samt den tredje, att någon engångsgottgörelse icke skulle utgå

utan att i stället staten skulle, allteftersom pensionsfallen inträffade, utbetala

den proportionella andel av hela pensionen som belöpte sig på arbete

i statens tjänst. Departementschefen förordade i propositionen nr 68/1941

närmast den andra metoden, dock med den modifikationen att engångsgottgörelsen

skulle utgå icke i form av en nedsättning av apportegendomens värde

utan såsom en räntefri kredit. Det beslöts slutligen, att frågan om avräkningen

mellan staten och bolaget skulle av Kungl. Majit avgöras i sammanhang

med bolagsbildningen.

Utredningen vill för sin del bestämt förorda den här ovan angivna tredje

metoden. Därigenom undviker man de delvis mycket svårlösta problemen

med en engångsgottgörelse, som därtill alltid måste bli ofördelaktig för staten,

eftersom vid bestämmandet i förväg av gottgörelsens belopp hänsyn icke

kan tagas till att åtskilliga av de arbetare som vid bolagsbildningen äro i

statens tjänst på grund av förtidsavgång ej bli berättigade till hela sin invänta

pension. Metoden mötte under diskussionen före skogsbolagets tillkomst

huvudsakligen den invändningen (framförd av statens pensionsanstalt,

se propositionen nr 68/1941 sid. 33) att den skulle vara alltför komplicerad.

Såvitt utredningen kan finna, böra emellertid icke oöverstigliga svårigheter

möta för genomförande på detta sätt av avräkningen. Vid beräknandet av

pensionsbeloppens storlek skall, såsom ovan nämnts, så anses, som örn arbetarna

alltfort efter bolagsbildningen stått kvar i statens tjänst. Någon rätt

till uppskjuten livränta, beräknad enbart på det arbete, som utförts i statstjänst,

skall alltså icke kunna ifrågakomma. På den sammanlagda tjänstetiden

skola pensionsförmånerna beräknas, och av dessa förmåner skola staten

och bolaget betala var och en den del som proportionellt belöper på tiden

för anställningen i statens respektive bolagets tjänst. Utredningen vill

emellertid ifrågasätta, huruvida icke en modifikation i de nu nämnda beräkningsgrunderna

bör vidtagas i enlighet med vad nedan sägs. Det har uttalats

den meningen att bolaget i fråga om de nyanställda arbetarna skall stå

obundet av de gällande arbetarpensionsreglementena bland annat därför

att bolaget i motsatt fall i konkurrensen med privatindustrien skulle försättas

i ett utgångsläge som sannolikt skulle omöjliggöra konkurrens (jämför

propositionen nr 68/1941 sid. 38—39). Detta uttalande måste för en övergångstid

gälla även med hänsyn lill de från staten övertagna arbetarna. Med

anledning därav bill- övervägas, örn icke bolagets andel av kostnaden för en

viss arbetares pension rimligen skall beräknas blott på det pensionsbelopp

som enligt bolagets grunder skulle lia utgått, därest denne arbetare under

hela den sammanlagda arbetstiden (hos staten och bolaget) baft anställning

hos bolaget, under det att slaten bör svara för hela återstoden av pensionskostnaden.

Utredningen har jämväl till behandling upptagit frågan huruvida Svenska

skifferoljeaktiebolaget, som flir närvarande lyder under handelsdepartemen
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

tet, bör efter övertagandet av flottans skifferoljeverk sortera under försvarsdepartementet.

Efter att hava erinrat om att denna fråga tidigare beaktats av

statens ammunitionsnämnd och försvarsväsendets verkstadsnämnd, vilka

emellertid icke funnit anledning tillstyrka ett dylikt överförande, har utredningen

härom för sin del anfört följande:

Även om betydelsen för hela landet av den inhemska oljetillverkningen

väl torde ha blivit så klarlagd, att de under handelsdepartementet lydande

organen måste antagas lia samma intresse som försvarsdepartementet att

hålla driften i gång trots de höga tillverkningskostnaderna, synes, med hänsyn

till att marinen hittills varit den enda avnämaren av oljan, bolaget böra

sortera under försvarsdepartementet, som har största intresset av att driften

uppehälles.

Över utredningens förslag i nu förevarande delar hava efter remiss yttranden

avgivits av överbefälhavaren, marinförvaltningen, chefen för flygvapnet

och flygförvaltningen, statskontoret, riksräkenskapsverket, statens

krigsmaterielnämnd, statens krisrevision, statens industrikommission, försvarsväsendets

civilmilitära ingenjörsförbund och Svenska skifferoljeaktiebolagets

styrelse. Samtliga hava tillstyrkt Kinnekulleverkets överförande till

skifferoljebolaget, marinförvaltningen dock med det förbehåll, som innefattas

i följande uttalande:

I tidigare avgivna yttranden har marinförvaltningen framhållit, att med

avgörandet av frågan om en sammanslagning borde anstå, till dess verken

utbyggts och driften hunnit stabiliseras. Denna uppfattning har varit grundad

på vetskapen örn att man å ömse håll dessförinnan vore fullt upptagen

med arbete, som helt krävde ledningens tid och uppmärksamhet, och har

icke jävats av gjorda erfarenheter. Marinförvaltningen har emellertid i princip

intet att erinra mot en sammanslagning, när tidpunkten härför är lämplig,

dock under den bestämda förutsättningen att marinförvaltningen genom

representation i det gemensamma bolagets styrelse beredes erforderligt

inflytande vid bolagets administration samt att den speciella sakkunskap

som ämbetsverket förfogar över allt framgent kommer att utnyttjas för utvecklingen

av den inhemska oljeindustri som bolaget kommer att hava hand

om.

Svenska skifferotjeaktiebolagets styrelse har yttrat:

Styrelsen finner åtskilliga betydande skäl tala för en sammanslagning av

bolaget och Kinnekulleverket till ett enhetligt företag under aktiebolagsform.

Båda dessa företag lia alldeles likartad verksamhet, avseende utvinning av

olja ur skifferfyndigheter. Det måste anses angeläget att planläggningen av

oljeutvinningen ur landets skiffertillgångar sker så, att fabrikationen blir så

ekonomiskt fördelaktig som möjligt och medför bästa möjliga kvalitativa

resultat. Även örn redan nu ett intimt samarbete äger rum mellan de två

skifferoljeföretagen, bör enligt styrelsens mening en central ledning kunna

medföra ytterligare fördelar i förenämnda avseenden. Det är också antagligt,

att förvaltningen av dessa båda industrier skulle kunna förenklas och

förbilligas genom en sammanslagning.

Lönevillkoren för arbetare och tjänstemän kunna göras mera enhetliga,

och förflyttning av anställda kan vid behov ske från den ena industrien till

den andra på ett smidigt sätt.

Oljeframställningen och annan därmed sammanhängande verksamhet för
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

7

utsätter ett betydande forskningsarbete, vilket efter en sammanslagning av

de båda företagen inom samma kostnadsram toi''de kunna bedrivas med

bättre effekt och därigenom göras mera fruktbärande. Bättre möjligheter

måste överhuvudtaget uppstå att nyttiggöra de erfarenheter, som vid de

olika anläggningarna må vinnas.

Örn utvidgning respektive inskränkning av skifferoljetillverkningen skall

företagas, vinnes även den fördelen, att de härmed sammanhörande problemen

kunna behandlas på ett enhetligt sätt, så att de åtgärder, som vidtagas

för landet i dess helhet, utgöra resultatet av en riktig avvägning mellan

alla de synpunkter, som böra beaktas.

Styrelsen har därför för sin del intet att erinra mot den av bolagsutredningen

ifrågasatta sammanslagningen.

I händelse av sammanslagning måste av personalen de som äro statsanställda,

då sammanslagningen sker, erhålla garanti i fråga om sina av staten

tillerkända anställningsvillkor. I första hand gäller då detta pensionsförmånerna.

De särskilda kostnader detta medför höra dock icke belasta

det nya bolaget, utan torde staten på något sätt böra hålla bolaget skadeslöst

för desamma.

Bolagsutredningen synes utgå från att ett nytt aktiebolag skall bildas, i

vilket såväl Svenska skifferoljeaktiebolaget som Kinnekulleverket skulle

uppgå. Styrelsen vill emellertid ifrågasätta, örn det skall vara nödvändigt

att bilda ett helt nytt aktiebolag, då ett sådant redan existerar. En praktisk

utväg vore enligt styrelsens mening att Kinnekulleverkets tillgångar överfördes

till Svenska skifferoljeaktiebolaget mot viss utökning av aktiekapitalet.

Ledamoten av bolagets styrelse, marindirektören B. T. Zetterström bar i

särskilt yttrande framhållit vikten för den nya skifferoljeindustriens utveckling

av att viss konkurrens mellan de båda oljeföretagen bleve vidmakthållen,

vilket likväl självfailet icke finge hindra, att tekniskt samarbete mellan företagsledningarna

ägde rum.

Tillika bör nämnas, att riksräkenskapsverket i sitt yttrande även berört

frågan örn redovisningen i rikshuvudboken av de kapitalmedel, vilka investerats

i de industrianläggningar som avses i bolagsutredningens betänkande.

Härom anföres följande:

Med hänsyn till arten av den vid anläggningarna bedrivna verksamheten

böra uppenbarligen priserna å de däri framställda varorna avvägas så, att

på längre sikt varken vinst eller förlust å rörelsen uppstår. Något överskott

å rörelsen att tillföras driftbudgetens inkomstsida skulle sålunda icke kunna

påräknas. Vid sådant förhållande borde enligt principerna för statens kapitalredovisning

de i rikshuivudboken redovisade industrianläggningarnas

kapitalvärden avskrivas utom beträffande markvärden. Därest verksamheten

skulle organiseras i bolagsform, bomme avskrivningen att hänföra sig

till det av staten ägda aktiekapitalets bokförda värde. Med hänsyn till att

en reglering av de olika kapitalvärden, som tillkommit under kristiden, ändock

måste ske när det nuvarande krisläget upphört, torde en omedelbar

lösning av nu ifrågavarande avskrivningsspörsmål likväl icke vara nödvändig.

Utredningens förslag örn överförande av det med Kinnekulleverket utvidgade

skifferoljeaktiebolaget från handels- lill försvarsdepartementets förvaltningsområde

har icke vunnit stöd hos någon av de remissinstanser, vilka

yttrat sig härutinnan. Statens krigsmaterielnumnd har ansett bolaget allt
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

Före
draganden.

jämt böra vara inordnat under handelsdepartementet, enär bolagets produktion

till stor del måste anses vara av värde för den civila marknaden. Statskontoret

har hänvisat till det förhållandet, att den inhemska oljetillverkningen

vid avspärrning från import finge vital betydelse för hela landets

industri och samfärdsel, samt har vidare erinrat om att de biprodukter,

vilka kunde utvinnas vid olj ef ramställningen, representerade ett betydande

handelsvärde, som måste tagas i betraktande vid bedömandet av driftens

lönsamhet. Enligt statskontorets mening vore det därför naturligast, att

bolaget finge kvarstanna under handelsdepartementet. Riksräkenskapsverket,

som medgivit alt ifrågavarande oljeframställning främst torde tillgodose

det militära beredskapsintresset, har som sin åsikt uttalat, att detta förhållande

dock icke i och för sig föranledde till att verksamheten borde sortera

under försvarsdepartementet. Jämväl statens industrikommission har

motsatt sig utredningens förslag i denna del under framhållande av att bolagets

civila karaktär under fredstid komme att vara helt och hållet dominerande.

Svenska skifferoljeaktiebolagets styrelse har i nu förevarande hänseende

anfört:

Styrelsen vill draga i tvivelsmål om något kan vara att vinna genom den

av utredningen föreslagna förändringen. Frågan om lagring av flytande

bränsle och andra därmed sammanhängande beredskapsåtgärder hörde redan

före världskriget under handelsdepartementet. Visserligen må vara sant,

att under av krig betingade förhållanden bolagets främsta uppgift måste

vara att tillgodose försvarsväsendets behov av olja och att sålunda bolagets

beredskapskaraktär måste vara starkt framträdande. Det synes emellertid

eftersträvansvärt, att bolagets verksamhet under fredliga förhållanden må

kunna bedrivas så, att den fyller en betydande uppgift för tillgodoseende av

rent civila behov. Man torde böra inrikta sig på att söka åstadkomma även

en ekonomiskt bärande produktion för civila behov, exempelvis av svavel, så

att de extra utgifter, som betingas av företagets ställning såsom beredskapsindustri,

i möjligaste mån kunna reduceras. Det må i detta hänseende nämnas,

att svavelproduktionen redan nu är av en sådan omfattning, att driftskostnaderna

för verket, frånsett ränta och amortering, till cirka 35 % täckas

av inkomsten från svavelproduktionen. De speciella beredskapssynpunkterna

torde alltså i nu ifrågavarande hänseende icke få vara ensamt avgörande,

och det förefaller därför styrelsen, som om bolaget med hänsyn till sin verksamhet

närmast torde vara att hänföra under handelsdepartementet.

Den nu lämnade redogörelsen synes mig icke kunna föranleda till annan

slutsats än att det av riksdagen ifrågasatta samordnandet av flottans skifferoljeverk

å Kinnekulle med den av Svenska skifferoljeaktiebolaget bedrivna

verksamheten icke längre bör uppskjutas. Den av marinförvaltningen uttalade

uppfattningen att med avgörandet av denna fråga borde anstå till dess

anläggningarna utbyggts och driften hunnit stabiliseras kan jag följaktligen

icke dela. Enligt min mening skulle en nu genomförd samordning vara ägnad

att öka förutsättningarna för ett tillfredsställande resultat av den utvidgning

av de båda företagen, som med det snaraste synes böra komma

till stånd, ävensom av de ytterligare åtgärder för dessas utbyggande, varom

i framtiden kan bliva fråga. Det torde utan tvekan vara lämpligast, att sam
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 25-

ordnandet genomföres på det sätt att Ivinnekulleverket överföres till bolaget

och att bolaget sålunda för framtiden får svara för driften såväl därstädes

som vid Kvarntorp. Överförandet synes böra ske i den formen att bolagets

aktiekapital ökas med visst belopp och att däremot svarande aktier utgivas

till staten. Mot de av bolagsutredningen i sådant hänseende uppdragna riktlinjerna

har jag icke funnit anledning till erinran. Bolagets aktiekapital synes

alltså böra ökas med det nettobelopp, vartill Kinnekulleverkets tillgångar

vid tiden för överförandet äro upptagna i statsräkenskaperna, varefter de i

samband härmed till staten utgivna aktierna uppföras bland statens aktietillgångar.

Detta förfaringssätt skulle innebära, att sistnämnda tillgångar

uppskrevos med 2 å 3 miljoner kronor, samtidigt som försvarsväsendets fastighetsfond

nedskreves med samma belopp. Häremot kan visserligen invändas,

att aktierna i skifferoljebolaget knappast kunna väntas lämna någon avkastning,

varför de enligt vedertagna principer icke böra i statsbokföringen

upptagas såsom en tillgång. För närvarande torde man likväl kunna bortse

härifrån. Det synes naturligt att frågan om avskrivning upptages till prövning

vid den översyn och värdering av vissa statens aktieinnehav och andra

investeringar som torde bliva aktuell, när förhållandena medgiva en avveckling

av krishushållningen.

Det av marinförvaltningen framförda önskemålet örn åtgärder för tillgodoseende

av de militära myndigheternas anspråk på medbestämmanderätt i

fråga om bolagets förvaltning bör övervägas i samband nied sammanslagningens

slutliga genomförande.

De av bolagsutredningen uppdragna riktlinjerna för tillvägagångssättet vid

överförandet av personal från statstjänst till statligt bolag synas mig i princip

kunna tillämpas vid den sammanslagning, varom nu är fråga. Uppenbarligen

bör därvid, på sätt utredningen jämväl framhållit, tillses, att arbetare,

som överflyttas, icke därigenom kommer i ett försämrat läge beträffande

rätten till pension. Hur denna rätt lämpligast bör tryggas kan emellertid, såsom

av utredningens promemoria framgår, vara föremål för delade meningar,

och jag är icke beredd att nu taga slutgiltig ställning till denna

fråga.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma tidpunkten för Kinnekulleverkets

överförande lill Svenska skifferoljeakliebolaget. Jag utgår

emellertid från, att de för överförandet erforderliga åtgärderna skola kunna

vidtagas före utgången av innevarande budgetår.

Till det av bolagsutredningen väckta förslaget örn Svenska skilferoljeaktiebolagets

överflyttande från handels- till försvarsdepartementets förvaltningsområde

kan jag icke ansluta mig. Jag finner de av statskontoret och statens

industrikommission ävensom av bolagets styrelse mot törslaget anförda skälen

övertygande.

Jag finner icke anledning all nu till behandling upplaga frågan örn bestridande

av de årliga beredskapskostnader, som kunna uppkomma vid fredsdrift

för skifferoljeverkens underhåll och för täckning av merkostnaderna

vid skifferoljetillverkningen i förhållande till försäljningspriset a importerad

olja.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

Utbyggande av anläggningarna å Kinnekulle och vid Kvarntorp.

Vid Kinnekulleverket framslälles för närvarande olja i två ugnshus, inrättade

enligt det s. k. Berghska systemet och rymmande vartdera 16 ugnsblock,

där skiffern destilleras och därvid uppkommande koks förbrännes.

Rökgaserna från koksförbränningen ledas genom avgaspannor ut i fria luften.

Destillationsprodukterna kondenseras i luftkylare och vattenkylare, varvid

olja och kondensvatten avskiljas samt den kvarvarande gasen, som är värmekraftig

och vätesvavelrik, avledes till ett svavelverk, där med utnyttjande av

värmen från avgaspannorna ur vätesvavlan framställes högvärdigt svavel. Ur

den från vätesvavlan befriade gasen u [vinnes gasbensin vid en anläggning,

som tagits i bruk i början av december 1942. Ångan från avgaspannorna utnyttjas

även för framställning av all för verket behövlig elektrisk energi. Verket

är således självförsörjande beträffande såväl ånga som elektrisk kraft.

Skiffern erhålles från dagbrott i anläggningarnas omedelbara närhet.

Vid Kvarntorp framställes olja dels enligt den s. k. Ljungströmska metoden

— vilken innebär utvinnande av oljegas direkt ur jorden genom elektrisk

uppvärmning av skiffermassan —- och dels i två Bergh-ugnar, utförda såsom

kopior av de vid Kinnekulleverket befintliga, en s. k. IM-ugn och en s. k.

Rockesholmsugn. Vidare finnas därstädes bl. a. två svavelverk, en anläggning

för utvinnande av gasbensin, en toppningsanläggning för de utvunna råoljeprodukternas

första grovraffinering, en ånggenereringsanläggning, avsedd

att tillgodose verkets behov av ånga, vilket behov huvudsakligen förefinnes i

svavelverken men också i Rockesholms-, gasbensin- och toppningsanläggningarna,

samt slutligen en kraftcentral, varest med utnyttjande av den för andra

ändamål erforderliga ångan produceras viss del av den för verket behövliga

elektriska energien. Icke heller vid Kvarntorp förekommer underjordisk

brytning av skiffer.

Rörande de tre olika vid Kvarntorp nyttjade ugns typerna må följande anföras.

Bergh-ugnen är så utformad, att den skifferkoks, som återstår, sedan

skiffern destillerats, förbrännes och därvid lämnar den för oljeutvinningen

erforderliga värmen. Genom tillgodogörande av rökgasernas värme i avgaspannorna

erhålles en ångmängd, vilken är mer än tillräcklig för det svavelverk,

som motsvarar Bergh-ugnens kapacitet. Dessutom erhålles en avsevärd

mängd brännbar gas i överskott. Metoden är alltså ur värmesynpunkt mer

an självförsörjande. I de båda övriga ugnstyperna tillgodogör man sig icke det

värmeväide, som skifferkoksen innehaller sedan oljan och icke kondenserbara

gaser utvunnits, utan skifferkoksen bortgår såsom avfallsprodukt. Den

gas, som återstår sedan oljan utkondenserats, är icke tillräcklig för att tillhandahålla

all för direkt upphettning och för produktion av ånga erforderlig

värme. Båda dessa senare metoder kräva alltså tillsatseldning.

Statens bränslekommission har i skrivelse den 28 april 1942 hemställt

dels om omedelbar utbyggnad av landets skifferoljeindustri till en årlig total
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

produktion av 81,000 ton olja dels ock om utredning angående ytterligare utbyggnad

av densamma till en årskapacitet av 150,000 ton.

Sedan Kungl. Majit genom beslut den 16 juni 1942 anbefallt marinförvaltningen

och Svenska skifferoljeaktiebolaget att i samråd inkomma med

förslag till och kostnadsberäkningar för en utbyggnad av flottans skifferoljeverk

å Kinnekulle och bolagets anläggning i Kvarntorp till en sammanlagd

årlig tillverkningskapacitet av 81,000 ton, hava ämbetsverket och bolaget

med skrivelse den 3 oktober 1942 inkommit med den begärda utredningen i

ämnet. Ämbetsverket och bolaget, som därvid utgått fran att de redan befintliga

skifferverken å Kinnekulle och i Kvarntorp skola kunna producera sammanlagt

39,000 ton råolja per år, varav vid förstnämnda anläggning 10,000

ton och vid sistnämnda anläggning 29,000 ton, hava föreslagit en ytterligare

utbyggnad av dessa anläggningar, sa att deras arliga kapacitet skulle ökas

med sammanlagt 42,000 ton, varav skulle komma 10,000 ton å oljeverket å

Kinnekulle och 32,000 ton å oljeverket i Kvarntorp. Kostnaderna för de sålunda

föreslagna nya anläggningarna hava beräknats till 28,800,000 kronor.

I skrivelsen anföres bland annat följande:

Såväl i Kinne-Kleva som i Kvarntorp hava vissa anläggningsdelar visat

sig hava en större kapacitet än som erfordras för den nuvarande driften. Intill

en viss gräns kan därför en ökad produktion vinnas för en relativt lägre

anläggningskostnad än för en därutöver företagen utbyggnad. För såväl

Kinne-Kleva som Kvarntorp har denna gräns beräknats ligga vid en 50 /o

högre genomsatt skifferkvantitet än den nuvarande.

Marinförvaltningen och bolaget hava därför enats örn att Kinnekulleverket

borde utbyggas med en ugnsenhet enligt där förutvarande system och Kvarntorpverket

med två anläggningar enligt där förutvarande system. Då nyare

geologiska undersökningar visat, att en avsevärt rikare skiffer än den hittills

tillgängliga i Kinne-Kleva kan erhållas några kilometer norr örn det nuvarande

brottet, synes det ändamålsenligt att träffa anstalter för anläggningarnas

tillförande av detta rikare råmaterial för skifferoljeframställningen. Vid

Kinne-Kleva synas förutsättningar finnas för avsättning även av den överskottsgas,

som erhålles vid anläggningens föreslagna utbyggnad.

Genom denna utbyggnad beräknas kapaciteten hos Kinnekulleverket bliva

omkring 20,000 ton och hos Kvarntorpverket omkring 39,000 ton, alitsa sammanlagt

omkring 59,000 ton råolja per år. „

För framställning av återstående 22,000 ton har såsom ett alternativ lian

marinförvaltningens sida föreslagits uppförande av ett helt nytt verk vid

Hällekis å Kinnekulle. Sålunda har det ur militär synpunkt ansetts vara av

betydelse att på visst sätt fördela kapacitetsökningen på flera från varandra

skilda platser.

Från skifferoljebolagets sida har föreslagits, att återstående 22,000 jon

skulle utvinnas enligt den Ljungströmska metoden, d. v. s. genom skifferbergets

upphettning in situ med elektrisk energi. En anläggning, uppford enligt°denna

metod, beräknas kräva avsevärt mindre antal arbetstimmar och

materialåtgång. Förslaget förutsätter, att vattenfallsstyrelsen enligt traftat

avtal kan ställa erforderlig elektrisk energi (cirka 10,000 kW) till förfogande

från befintliga vattenkraftverk. .......

Ehuru Ljungströms metod ännu icke så prövats, att energiförbrukningen

vid oljeutvinning med säkerhet kunnat fastställas, vill marintörvaltningen

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majlis proposition nr 25.

för sin del meddela, att ämbetsverket dock på grund av de av bolaget anförda

skalen biträder bolagets förslag.

Med en utbyggnad av ett skifferoljeverk vid Hällekis skulle tills vidare få

Marinförvaltningen har i särskild skrivelse den 3 oktober 1942 åberopat

en av förvaltningschefen vid Kinnekulleverket, bergsingenjören Sven V.

Bergh verkställd utredning, enligt vilken den sålunda föreslagna utbyggnaden

av anläggningarna å Kinnekulle skulle draga en kostnad av 10,100,000

kronor och kunna ske i etapper på följande sätt:

Etapp I.

Det befintliga verket bibehålies outökat men brytning, skrädning och krossnmg

förläggas till det rika skifferområdet vid Ödbogården och Haggården

Den fardiga krossprodukten transporteras till oljeverket medelst linbana.

Vid denna etapp kommer verkets oljeproduktion att ökas med 3,250 ton

fu. ,Svavelproduktionen beräknas icke kunna ökas. Den rika skiffern vid

UdDogarden och Haggården beräknas då räcka ungefär 8 år.

Etapp II.

Det befintliga oljeverket utökas med ett ugnshus (16 ugnslock) utan utbyggnad

av ang- och kraftverksanläggningen.

Vid denna etapp kommer verkets oljeproduktion att ökas med 9,750 ton

samt svavelproduktionen med 1,400 ton per år. För verkets drift beräknas

b.eb°va ink0Pas omkring 1,600,000 kW tim. per år. Den förenämnda rika

skiffern beraknas i detta fall räcka cirka 5 år.

Etapp III a.

. Det befintliga oljeverket utökas med ett ugnshus (16 ugnsblock), varjämte

äng- och kraftverksanläggningen ulbygges.

1 Ynn xdenna etaPP beräknas verkets produktion ökas med 9,750 ton olja och

1,400 ton svavel varjämte ungefär 9,200,000 kW tim. per år beräknas kunna

levereras till kraftverken.

Etapp III b.

„ Det befintliga oljeverket utökas med ett ugnshus (16 ugnsblock), varjämte

ang- och kraftverksanläggningen utbygges samt en anläggning för utvinning

av gasbensm och gasol uppföres.

, Vid denna etapp beräknas verkets produktion att ökas med 9,750 ton olia

b400,..10" ^bensm 1,900 ion gasol och 1,400 ton svavel per år, varjämte

ungefär 9,200,000 kWtim. per år beräknas kunna levereras till kraftverken.

De olika etapperna hava av Bergh kostnadsberäknats enligt följande:

Etapp I.

Beräknad kostnad för gruvbrytning och krossverk förlagda till nytt brytningsomrade

vid Ödbogården samt transport till oljeverket av färdigkrossad

skiffer medelst linbana:

1. Markförvärv, uppskattat belopp................... kronor 175,000

2. Krossanlaggning:

a. Byggnader ................................ , 515,000

b. Mekanisk utrustning inklusive grovkross ...... » 755,000

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 25.

13

3. Diverse material och byggnader i gruvan ........

4. Linbana Ödbogården—oljeverket ...............

5. Avlastningsficka vid verket ....................

6. Transportanläggningar inom verket.............

7. Elektriska anläggningar .......................

8. Utökning av förråds- och manskapsbyggnader----

9. Tjänstemanna- och arbetarbostäder ............

10. Diverse icke specificerade kostnader samt oförutsett

kronor 75,000

» 427,000

» 40,000

» 160,000

» 160,000

» 100,000

» 384,000

» 209,000

Kronor 3,000,000.

Etapp II.

Beräknad kostnad för utbyggnad med ett ugnshus (16 ugnsblock) och

krossverket förlagt vid brytområdet Ödbogården samt transport till oljeverket

av färdigkrossad skiffer medelst linbana:

1. Markförvärv, uppskattat belopp ..................

2. Krossanläggning:

a. Byggnader ................................

b. Mekanisk utrustning inklusive grovkross ......

3. Material och byggnader i gruvan..................

4. Linbana Ödbogården—oljeverket .................

5. Ugnsanläggning:

a. Byggnader med skorstenar och rökkanaler.....

b. Kompletta ugnar med kondensationsanläggning

och rörsystem inom byggnaden ..............

6. Transportanordningar för skiffer och aska inom verket

7. Släpskrapspel för askan .........................

8. Yttre rörsystem för vatten, avlopp, ånga, olja och gas

9. Gradérverk med pumpstation ....................

10. Elektriska anläggningar .........................

11. Utökning av förråds- och manskapsbyggnader......

12. Tjänstemanna- och arbetarbostäder ..............

13. Planerings- och avbaningsarbeten ................

14. Diverse icke specificerade kostnader samt oförutsett^

kronor 175,000

» 565,000

» 860,000

» 175,000

» 427,000

» 1,200,000

»■ 1,715,000

» 370,000

» 110,000

» 120,000

» 175,000

» 270,000

» 100,000

» 960,000

» 60,000

» 568,000

Kronor 7,850,000.

Etapp III a.

Beräknad kostnad för utbyggnad med ett ugnshus (16 ugnsblock) jämte

äng- och kraftverk. Krossverket förlägges till brytningsområdet Ödbogården.

Färdigkrossad skiffer transporteras till oljeverket medelst linbana.

1. I överensstämmelse med kostnadstablå för etapp II . . kronor 7,850,000

2 2 avgasångpannor samt utökning av ångkraftcentralen

med 1 ångturbin jämte erforderlig övrig utrustning » 1,230,000

3. Diverse icke specificerade kostnader samt oförutsett » 170,000

Kronor 9,250,000.

Etapp III b.

Utbyggnad verkställes enligt etapp III a, varutöver emellertid tillkommer

gasbensin- och gasolanläggning.

Beräknad kostnad:

1. I överensstämmelse med kostnadstabla för etapp III a kronor 9,250,000

2. Gasbensin- och gasolanläggning .................. » 80jj,000

3. Diverse icke specificerade kostnader och oförutsett . »_50,UUU

Kronor 10,100,000.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

Vid den av Bergh utarbetade planen finnes fogad en av Sveriges geologiska

undersökning verkställd utredning rörande Kinnekulles alunskiffertillgångar.

I sin särskilda skrivelse den 3 oktober 1942 bar marinförvaltningen tillika

framhållit vikten av att ämbetsverket snarast möjligt erhölle tillstånd att anlägga

den i förslaget ingående linbanan till skifferområdena vid Kinnekulles

östra sida cirka 2 km från nuvarande oljeverk, så att där befintlig oljerik

skiffer kunde tillföras detsamma. Därigenom skulle oljeutbytet omedelbart

kunna ökas med 3,250 ton per år. — I skrivelsen har slutligen anförts

att den såsom etapp III b betecknade utbyggnaden skulle kunna fullbordas

inom loppet av ett år från det beslut därom fattats.

Svenska skifferoljeaktiebolagets styrelse har i särskild skrivelse den 3 oktober

1942 närmare behandlat frågan om Kvarntorpverkets utbyggande för

en ökning av årskapaciteten med 32,000 ton olja. I sin skrivelse har styrelsen

bl. a. redogjort för vissa av bolaget företagna men vid tiden för skrivelsens

avlåtande ännu icke slutförda experiment med Ljungströmsmetoden samt

därefter uttalat att, ehuru det varit önskvärt att större erfarenhet av denna

metod hunnit vinnas, styrelsen likväl ansåge experimenten hava fortskridit

så långt, att man kunde våga basera en industriell produktion på densamma,

varför styrelsen undersökt hur en utbyggnad av anläggningarna enligt ugnsmetoden

respektive Ljungströmsmetoden skulle gestalta sig med avseende å

anläggnings- och driftkostnader samt andra förhållanden, som kunde tänkas

inverka på valet mellan dessa metoder. Örn resultatet av undersökningen har

styrelsen anfört, att densamma givit ett avgjort företräde åt Ljungströmsmetoden

icke endast i fråga om anläggnings- och driftkostnader utan även med

hänsyn till åtgången av arbetskraft och material för anläggningarnas färdigställande

samt att beträffande erforderlig anläggningstid de båda metoderna

torde vara ungefär jämställda. Rörande förbrukningen av elektrisk energi vid

tillämpning av Ljungströmsmetoden har styrelsen ansett sig kunna räkna

med en bruttoförbrukning av 5 kWh per kg olja. Genom bolagets egen kraftproduktion

skulle emellertid ungefär 1,5 kWh per kg olja kunna erhållas,

varför nettobehovet av utifrån tillförd energi skulle bliva 3.5 kWh per kg,

vilket vid en produktion av 32,000 ton olja per år motsvarade en årlig energimängd

av 112,000,000 kWh. Örn man förutsatte en utnyttjningstid av 7,680

timmar (320 effektiva driftsdygn), motsvarade detta en effekt av 14,000 kW.

I skrivelsen anför styrelsen vidare:

De tekniska och ekonomiska faktorer, som i det föregående behandlats, tala

enligt styrelsens mening för den uppfattningen, att hela den nu planerade

utvidgningen av bolagets produktionskapacitet bör komma till stånd genom

en nyanläggning enligt Ljungströmsmetoden. Vid de överläggningar angående

leverans av elektrisk energi till en sådan anläggning, som förts med vattenfallsstyrelsen,

har emellertid från dess sida framhållits, att situationen på kraftförsörjningens

område för närvarande karakteriserades av en mycket stor knapphet,

vilken trots ett forcerat utbyggande under krisåren av nya kraftstationer,

regleringsanordningar och överföringslinjer blivit allt kännbarare. Även under

de närmaste åren bomme knapphetstillståndet trots ett fortsatt utbyggande

säkerligen att bestå. Det vore därför osäkert, huruvida ens det nu avtalade

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 25-

effektbeloppet av 10,000 kW kunde ställas till förfogande i den utsträckning,

som antagits. Några möjligheter att utöka effekten utöver 10,000 kW funnes

för närvarande icke utan att alltför stora reservationer från vattenfallsstyrelsens

sida måste göras beträffande utnyttjningstiden eller att motsvarande

inskränkning bleve erforderlig i avtalade energileveranser till andra avnämare.

— Även örn det enligt bolagets mening skulle vara möjligt att genom statliga

åtgärder i första hand reservera den tillgängliga elektriska energien för de

viktigaste ändamålen och på detta sätt tillgodose skifferoljeindustriens behov,

så måste styrelsen medgiva, att kraftsituationen manar till försiktighet. Man

bör därför noggrant undersöka, huruvida vissa smärre utbyggnader enligt

ugnsmetoden kunna utföras till en relativt låg kostnad, varigenom det totala

effektbehovet för Kvarntorpsanläggningarna skulle kunna nedbringas.

Efter att hava redogjort för en inom bolaget dryftad plan att genom uppförande

av ett skiffer- eller skifferkokseldat ångkraftverk göra bolaget mera

oberoende av vattenfallsstyrelsens leveranser har bolagets styrelse i fortsättningen

anfört:

Även om anspråken på energileveranser från statens vattenfallsverk, därest

ett dylikt kraftverk anlades, icke i sin helhet skulle behöva bliva av permanent

natur, har styrelsen ansett sig böra vid utformandet av sitt huvudförslag

taga hänsyn till vad som från vattenfallsstyrelsens sida anförts örn den nuvarande

kraftsituationen och därför tänkt sig att så till vida begränsa oljeutvinningen

enligt Ljungströmsmetoden, att denna utvinning baseras på det effektbelopp

å 10 000 kW, som det nuvarande avtalet omfattar. Därest detta effektbelopp

kan ställas till förfogande, bör en oljeproduktion av 22,000 ton kunna

uppnås. Att helt och hållet avstå från att basera den nya oljeproduktionen

på Ljungströmsmetoden anser styrelsen alldeles uteslutet. o

Då styrelsen alltså ansett sig böra förorda, att man även vid den nu ifrågavarande

utvidgningen av skifferoljeproduktionen i viss utsträckning skall

begagna sig av ugnsmetoden, så är detta ställningstagande i första hand dikterat

av hänsyn till kraftsituationen. I viss mån har hänsyn även måst tagas

till det förhållandet, att för närvarande en viss brist i värmebalansen hos den

nu i drift varande anläggningen föreligger. Bristen kan täckas bland annat

genom att i den nya utbyggnaden får ingå en Berghanläggning. Inom styrelsen

har också gjorts gällande att, även om Ljungströmsmetoden mäste anses

så pass utprovad, att man vågar rekommendera densamma för oljeutvinning

i stor skala, så bör kanske försiktigheten bjuda, att man icke baserar den

föreslagna utbyggnaden enbart på denna metod.

Som huvudförslag får styrelsen alitsa föreslå, att bolagets anläggningar

i Kvarntorp kompletteras med dels en Ljungs trömsanläggning för en beräknad

produktion av 22,000 ton per år och dels en utbyggnad av den nuvarande

anläggningen med en Berghugn av samma storlek som de två redan uppförda

samt med en Rockesholmsugn med hälften av den nuvarandes kapacitet.

Berghanläggningens bidrag till produktionsökningen beräknas uppgå till

6,400 ton råolja och gasbensin och Rockesholmsugnens till 3,900 lon molja

och gasbensin eller tillsammans 10,300 ton, vilket för säkerhets skull avrundas

till 10,000 ton. Kostnaderna för dessa anläggningar inklusive erforderliga

kompletteringar av skifferbrottet och utrustning av transportapparaten,

nya svavel verk och övriga hjälpanläggningar beräknas enligt eitel följande

uppställning:

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

1)

2)

Ugnsanläggningen:

Utökning av anordningar för

brytning och transport av

skiffer, utökning av garage

och förrådsutrymmen ......

Kompletteringar av utrustningen

vid kross- och silosanläggning
en

......................

En ugn, system Bergh........

Utökning av befintlig ugn, system

Rockesholm med 50 %. .

Transportanordningar inklusive

ny kokssläckningsanordning

Svavelverk ..................

Kompletteringar i ångcentral inklusive

ny turbogenerator . .

Vattenförsörjning inklusive nytt

gradérverk, komplettering av

rörledningsnät för olja m.

m., extra monteringskostnader,

elektrisk installation ....

Oförutsett och säkerhet för prisfördyring

sedan 1941 ......

kronor 565,000

» 120,000

» 2,800,000

» 1,000,000

» 230,000

» 1,930,000

» 955,000

» 520,000

__*__1.230,000 kronor 9,350,000

Ljungströmsanläggningen:

Byggnader, reservoarer, brunnar,

rörledningsarbeten, brandattiralj

.................... kronor 800,000

Elektrisk utrustning ........

Kondensationsanläggning, olje
ledning,

gasledning ........

Borrmaskinsutrustning ......

Svavelverk ................

Kraftstation ................

Forskning, experiment, säkerhet

för prisstegring, oförutsett ..

Summa anläggningskostnader för oljeframställningen kronor 16,350,000

675,000

800,000

110,000

1.930.000

1.500.000

1,185,000

7.nnn.nnn

Bostäder för arbetare och tjänstemän kronor

Geologiska undersökningar ........ »

Markförvärv .................... »

1,650,000

50,000

650,000 kronor 2,350,000

Summa kronor 18,700,000.

En anläggning sådan som den här föreslagna torde med undantag för svavelverket

kunna färdigställas på något mer än ett år efter sedan beslut fattats

om dess tillkomst. Under förutsättning att besked i frågan erhålles under

oktober 1942, synes man kunna räkna med en utökning av Kvarntorpverkets

oljeleverans under första halvåret 1943 av 4,000 ton och under andra

halvaret av 8,000 ton. Full produktion synes kunna beräknas uppnås under

första hälften av år 1944.

I sin skrivelse har styrelsen slutligen framlagt en detaljerad kalkyl över de

kostnader, som ett utbyggande av bolagets anläggningar för en ökning av

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

17

den årliga oljeproduktionen med 32,000 ton skulle draga, därest ökningen

helt baserades på Ljungströmsmetoden. Enligt kalkylen skulle dessa kostnader

stanna vid 13,000,000 kronor.

över nu omförmälda förslag hava efter remiss yttranden avgivits av kommerskollegium,

vattenfallsstyrelsen och statens bränslekommission.

Kommerskollegium har för sin del tillstyrkt att det förslag, varom marinförvaltningen

och skifferoljebolagets styrelse i sin gemensamma skrivelse

enat sig, måtte komma till utförande. Kollegium har därvid anfört bland annat

följande:

Vid fördelningen av oljeproduktionen på olika skifferbrytningsområden

måste den största hänsyn tagas såväl till skifferfyndigheternas förekomstsätt

och egenskaper som till de industrier, som redan anlagts för fyndigheternas

tillgodogörande.

Enligt den geologiska utredning, som åtföljer remissen, finnes i Kinnekulles

alunskiffer ett relativt oljerikt lager med en mäktighet i sydväst av ungefär

1 meter, vilken tilltager mot nordost och vid Gössäter uppgår till 3.3 meter.

Oljehalten ligger mellan 5.6 och 6.5 % och orstenshalten mellan 10 och

15 %. Tillgångarna av skiffrar med oljehalt överstigande 5 °/o uppskattas till

omkring 12 miljoner ton, åtkomliga genom dagbrytning, och 60—70 miljoner

ton, som endast kunna tillgodogöras genom underjordsbrytning.

Inom Närkes centrala skifferområde har den relativt oljerika skiffern en

mäktighet av 7.8—10.6 meter. Oljehalten ligger mellan 5.8 och 6.7 °/o och

orstenshalten mellan 6.5 och 15 %. Tillgångarna av skiffrar med oljehalt

överstigande 5 % uppskattas till 275 miljoner ton, varav inemot 100 miljoner

ton torde kunna utvinnas i dagbrott.

Det måste därför anses som en naturlig sak att huvudparten av produktionsökningen

förlägges till Närkes skifferområden. Det kan överhuvud taget

dragas i tvivelsmål, huruvida tillgångarna av rik, lättillgänglig skiffer i Kinnekulle

medgiva anläggandet av ytterligare ett oljeverk. Däremot har kollegium

intet att invända mot att så stor del av produktionsökningen, som motsvarar

den outnyttjade kapaciteten i Kinne-Klevaverket, förlägges dit.

På det område med oljerikare skiffer, som av marinförvaltningen föreslås

till exploatering för oljeverkets behov, ligga för närvarande två kalkbruk,

Haggården och Ödbogården. Vid dessa har i medeltal under åren 1937—1941

framställts 11,111 ton bränd, osläckt kalk, varav 10,154 ton levererats till

jordbruket. Av Ivinnekulles totala produktion av bränd, osläckt kalk utgör

detta 24 °/o och av leveranserna till jordbruket 26 °/o. Ett ianspråktagande av

dessa brott för oljeutvinning med åtföljande nedläggning av de nuvarande

kalkbruken måste väntas medföra anspråk på avsevärd ersättning till ägarna

samt även olägenheter och eventuellt ökade kostnader för de jordbrukare,

som hittills erhållit sitt behov av kalk från dessa kalkbruk. Lämpligheten

av att anlägga det föreslagna dyrbara krossverket på en plats, där enligt

Berghs utredning skiffer med hög oljehalt endast skulle finnas tillgänglig

under 5 år, synes även kunna ifrågasättas.

Vattenfallsstgrelsen har i sitt den 28 oktober 1942 dagtecknade utlåtande

anfört, att styrelsen icke hade något att erinra mot den föreslagna utbyggnaden

av Kinne-Klevaverket och utvidgningen av ugnsanläggningen i Kvarntorp

men att styrelsen beträffande den föreslagna Ljungströmsanläggningen

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. j\Iaj:ts proposition nr 25.

måste avstyrka, att denna lin utfördes för större oljekvantitet än 22,000 ton

om året. I sistnämnda hänseende har styrelsen anfört följande:

Frågan örn kraft till en Ljungströmsanläggning har tidigare diskuterats mellan

skifferoljebolaget och styrelsen, som enligt ett den 17 och 31 mars 1942

träffat avtal förbundit sig att leverera intill 10,000 kW, i den män överskott

på vattenkraft föreligger. Kontraktet avser således endast överskottskraft, och

priset för kraften har därför satts mycket lågt, nämligen till 1 öre/kWh, vartill

kommer visst tillägg, varierande med levnadskostnadsindex, så att priset

för närvarande skulle utgöra cirka 1.3 öre/kWh.

För att fullgöra ifrågavarande leverans utbyggde styrelsen vintern 1941/42

en 132 kV ledning till Kvarntorp; vidare ställde styrelsen till bolagets disposition

en transformator för nedtransformering av kraften till 10 kV. För möjliggörandet

av provdrift med en Ljungströmsanläggning i större skala redan

under våren och sommaren 1942 forcerade styrelsen på bolagets begäran de

erforderliga anläggningarna så att dessa voro för styrelsens del klara den 12

april 1942. Igångkörningen av Ljungströmsanläggningen har nu kommit till

stånd.

Kraftsituationen har under hösten utvecklats mycket ogynnsamt. Belastningen

har stigit kraftigt och har under de senaste två månaderna varit i

genomsnitt 17 % högre än under motsvarande tid förra året. Samtidigt ligger

krafttillgången i landet avsevärt under den normala. För närvarande

måste, örn kraftbehovet skall kunna tillgodoses, avsevärda kvantiteter ångkraft

alstras. Vissa restriktioner för kraftförbrukningen hava måst genomföras,

och från och med november inför bränslekommissionen allmän ransonering

av industriens kraftförbrukning. Det är givet att det under sådana förhållanden

icke nu föreligger något överskott på vattenkraft, och styrelsen är

icke i stånd att tills vidare leverera kraft till bolaget med mindre än att ångkraftproduktionen

ökas i motsvarande grad och särskild kollilldelning härför

erhålles av bränslekommissionen. Den kraft, som levereras på detta sätt,

kommer att betinga ett högre pris, nämligen 4.5 öre/kWh, än det som överenskommits

för överskottskraften.

Även sett på längre sikt synes styrelsens möjligheter att leverera vattenkraft

för skifferoljeframställning vara mindre än man tidigare haft anledning att

räkna med. Den nuvarande belastningen på styrelsens system utgör omräknat

till årsvärde något över 4,000 milj. kWh. Ökningen av primabelastningen

har under det senaste året varit icke mindre än 450 milj. kWh. Även örn

ökningen i fortsättningen icke kommer att gå fullt så snabbt, måste man

ändå räkna med en relativt kraftig belastningstillväxt, så länge kriget varar.

Produktionsförmågan vid styrelsens kraftstationer utgör vid nuvarande utbyggnadsgrad

under förutsättning av normala vattenförhållanden 3,900 milj.

kWh. Genom kraftstationen i Torpshammar, som beräknas bli färdigställd

under sommaren 1943, ökas produktionsförmågan till 4,200 milj. kWh vid

normal vattentillgång. Något tillskott därutöver erhålles icke förrän sommaren

1944, då genom Midskog och Leringsforsen produktionsförmågan vid normal

vattentillgång ökas till 4,750 milj. kWh. För det fall vattentillgången även

i fortsättningen skulle bliva låg minskas emellertid de angivna värdena på

krafttillgången i avsevärd grad. Krafttillgången under de hittills gångna tre

krigsåren har varit 10 å 20 % lägre än normalt. Vid samma förhållande i

fortsättningen blir styrelsens vattenkrafttillgång även sedan Torpshammar,

Midskog och Leringsforsen tagits i drift icke högre än 4,200 milj. kWh/år.

Om en ny vattenkraftanläggning skall byggas för oljeproduktionen, torde

en sådan icke bli färdig förrän till sommaren 1945. En del av fördyringen

utöver fredskostnaden för en dylik vattenkraftstation bör avskrivas med medel

från oljeproduktionen.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

19

Av det anförda torde framgå att det är tvivelaktigt i vad mån vattenkraft

kan utan ransonering ställas till förfogande för framställning av skifferolja

eldigt Ljungströmsmetoden; i varje fall kan styrelsen icke åtaga sig garanti

för en sådan leverans.

Örn Ljungströmsmetoden enligt skifferoljebolagets huvudalternativ kommer

till användning i större skala för framställning av olja, synes det erforderligt

att omedelbart verkställa en ökad utbyggnad av kraft motsvarande

detta behov. Utöver det gaseldade ångkraftverk för 4,400 kW, som då bör

utföras i enlighet med bolagets förslag, erfordras det ytterligare utbyggnad

av 10,000 kW.

Kostnaden för utbyggnad av vattenkraft för cirka 10,000 kW torde icke

stanna under 7 å 8 milj. kronor. Ett annat sätt att skaffa den erforderliga

kraften vore att det vid Kvarntorp utbyggdes ett ångkraftverk för skiffereldning.

Denna fråga har hittills icke ägnats så stor uppmärksamhet, eftersom

skifferoljebolaget tills vidare utgått från att styrelsen skulle kunna

ställa tillräckligt med kraft till förfogande till det låga pris, som överenskommits

i fråga om överskottskraft, men frågan torde nu hava kommit i ett nytt

läge och. förtjänar en snabb och grundlig utredning.

Statens bränslekommission har i sitt utlåtande — vilket avgivits efter anbefallt

samråd med statens industrikommission — hemställt om åtgärder för

utbyggnad fortast möjligt av skifferoljeindustrien dels i överensstämmelse med

marinförvaltningens och skifferoljebolagets gemensamt avgivna förslag eller

således med en årlig produktionskapacitet av 42,000 ton och dels ytterligare

med en produktionskapacitet av 10,000 ton per år enligt Ljungslrömsmetoden.

Kommissionen har såsom motivering härför till en början framhållit

hurusom av den i ärendet verkställda utredningen tydligt framgått, att vid en

jämförelse mellan ugnsmetoden och Ljungströmsmetoden den senare i betydelsefulla

hänseenden hade uppenbara fördelar. Anläggningar för oljeutvinning

enligt Ljungströmsmetoden vore icke endast ekonomiskt gynnsammare

utan de krävde dessutom mindre arbetskraft och material, vilken omständighet

för närvarande torde få tillmätas avsevärd betydelse. Ljungströmsmetoden

krävde emellertid, om den komme till användning i större skala, betydande

mängder elektrisk energi, vilket under nuvarande förhållanden måste

medföra en direkt minskning av tillgången på elektrisk kraft för andra företag,

försåvitt icke erforderlig mängd fasta bränslen frigjordes för kraftgenerering,

vilket i sin tur måste direkt minska den disponibla kvantiteten av sådana

bränslen för andra ändamål. Det vore för närvarande omöjligt att närmare

angiva var dessa energimängder borde tagas eller hur bränsletillgångarna

i detta sammanhang borde disponeras. Efter det kommissionen i anslutning

till det sist anförda lämnat vissa uppgifter rörande de mängder stenkol,

som enligt kommissionens beräkningar funnes disponibla under innevarande

bränsleår dels för den sammanlagda kolförbrukningen inom landet

och dels för kraftgenei''ering, samt jämfört uppgifterna härom med de mängder

stenkol, som skulle åtgå för att från elt ångkraftverk leverera elektrisk

energi till en Ljungströmsanläggning med en årlig produktionskapacitet av

22,000 respektive 32,000 ton olja, har kommissionen sagt sig —- trots svårigheterna

att anskaffa tillräcklig energi för drift i större skala enligt Ljung
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 25.

strömsmetoden — anse denna på grund av sina påtagliga företräden i övrigt

böra ifrågakomma i främsta rummet, då det gällde att utvidga landets skifferoljeindustri.

Kommissionen har emellertid funnit särskilda omständigheter

tala för utbyggnad av oljeindustrien enligt ugnsmetoden i viss, begränsad

omfattning. Genom den föreslagna automatiska linbanan vid Kinne-Kleva,

som bleve betydligt lönsammare om även därvarande anläggningar utbyggdes,

vunnes tillgång till rikare skiffer, varigenom ett bättre produktionsresultat

än det nuvarande torde uppnås beträffande framställning av såväl olja

som gasbensin. Även vid Kvarntorpverket kunde vissa driftstekniska förbättringar

uppnås genom utbyggnad av ugnsanläggningarna. Ehuru det hittillsvarande

produktionsresultatet vid Kinne-Kleva icke syntes uppmuntra

till ytterligare utbyggnad av därvarande anläggningar, har kommissionen med

hänsyn till de avsevärda fördelar av driftsteknisk art, som syntes kunna vinnas

genom att det befintliga skifferoljeverket i begränsad omfattning utbyggdes

med ytterligare ugnsenheter, ansett verken vid Kinne-Kleva och. Kvarntorp

böra utbyggas med nya ugnsanläggningar på sätt marinförvaltningen

och bolaget föreslagit, varigenom årskapaciteten vid vartdera verket skulle

ökas med 10,000 ton råolja. Enligt kommissionens mening borde återstoden

av det här behandlade utbyggnadsprogrammet, motsvarande en årsproduktion

av 22,000 ton råolja, realiseras med anlitande av Ljungströmsmetoden.

Särskilda omständigheter föranledde emellertid till övervägande huruvida

ifrågavarande utbyggnadsprogram icke borde ytterligare utvidgas. Därom har

kommissionen anfört:

Kommissionen anser att man med ledning av de erfarenheter man hittills

haft av produktionen vid verket i Kvarntorp kan antaga, att den för verket

beräknade kapaciteten kommer att uppnås. En viss osäkerhet härutinnan

förefinnes emellertid, så länge man ej haft erfarenheter av drift vid verket

under vinterförhållanden. Verket vid Kinne-Kleva har, trots att det redan

varit i drift under mer än ett års tid, ännu ej någon månad uppnått högre

produktion än cirka 690 ton, vilken produktion uppnåddes i november 1941.

Medelproduktionen för de senaste tre månaderna uppgår till 560 ton, vilket

motsvarar en årsproduktion av cirka 6,700 ton. Erfarenheten från föregående

vinter visade dessutom att man icke synes kunna räkna med

samma produktionskapacitet under den kallaste årstiden som under året i

övrigt. Om kapaciteten vid de redan befintliga anläggningarna i Kinne-Kleva

icke kan drivas upp utöver den nuvarande och dessutom kapaciteten i Kvarntorp

skulle gå ned under vintermånaderna, kommer den föreslagna kapacitetsökningen

av 42,000 ton att vara otillräcklig för att den sammanlagda

kapaciteten vid skifferoljeindustrien efter utbyggnaden skall uppgå till 81,000

ton per år.

I betraktande härav anser kommissionen, att man redan nu bör inrikta

sig på en viss ytterligare utbyggnad av oljeindustrien. Även denna utbyggnad

bör utföras enligt Ljungströmsmetoden, oaktat de tidigare berörda olägenheter

som äro förenade med denna metod. Kommissionen förordar på

grund härav, att utbyggnadsprogrammet enligt Ljungströmsmetoden ökas

med förslagsvis 10,000 ton, varigenom en utbyggnad av oljeindustrien enligt

denna metod med en årlig produktionskapacitet av totalt 32,000 ton nu skulle

godkännas av statsmakterna.

Till ledning vid bedömande av de ytterligare kostnader, som uppstå vid

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

21

utbyggnad av anläggningarna för en årsproduktion av ytterligare 10,000 ton

enligt Ljungströmsmetoden må framhållas att bolaget beräknat kostnaderna

för utbyggnad av industrien vid Kvarntorp till en kapacitet av 32,000 ton

per år uteslutande enligt Ljungströmsmetoden till 13,000,000 kronor. Det

totala utbyggnadsprogram, som av kommissionen nu förordas till godkännande,

torde sålunda draga en anläggningskostnad av omkring 35 miljoner

kronor.

Direktören Håkan Abenius, vilken anlitats såsom sakkunnig vid ärendets

beredning inom handelsdepartementet, har i en upprättad promemoria föreslagit,

att utbyggnaden av landets skifferoljeindustri till en årlig produktionskapacitet

av 81,000 ton fördelas med allenast 13,000 ton å Kinnekulleverket

och återstoden, eller således 68,000 ton, å oljeverket vid Kvarntorp.

Vid en utbyggnad enligt detta förslag beräknas kostnaderna för nyanläggningarna

till 26,000,000 kronor. I sin promemoria, daterad den 15 december

1942, har Abenius anfört bland annat följande:

Vid utbyggnad av landets skifferoljeindustri till en årsproduktion av 81,000

ton olja kunna två alternativ tänkas.

Alt. I. Kinne-Klevaverket bibehålies vid nuvarande storlek, men produktionen

ökas genom att rikare skiffer tillföres verket, övrig produktionsökning

förlägges till Kvarntorp.

Alt. II. Utbyggnaden sker i enlighet med marinförvaltningens och skifferoljebolagets

förslag med vissa modifikationer i fråga om utbyggnaden i

Kinne-Kleva.

Alt. I.

Enligt marinförvaltningens förslag avses att genom tillbyggnad av en ugnsanläggning

av Berghs konstruktion komma upp i en oljeproduktion av 20,000

ton per år i Kinne-Kleva. Då borde man med nuvarande två ugnar av samma

typ kunna komma upp till en årsproduktion av 13,300 ton olja, örn rik skiffer

kan tillföras verket.

Det skifferbrott, som nu bearbetas, är anlagt inom ett område, där det

undre rika skifferlagret är relativt tunt. Sedan de utgående delarna av det

rika lagret nu i huvudsak förbrukats, har oljehalten sjunkit genom att allt

större del av det övre oljefattiga lagret medtagits.

Under innevarande års 11 första månader har 234,595 ton skiffer destillerats

i oljeverket. Härvid har utvunnits 4.537 ton olja eller 10 %. (I Kvarntorp

under oktober 1942 4.35 %>.) För att erhålla den för destillering avsedda

skiffern har under samma tid brutits 313,038 ton skiffer och 197,862

ton kalksten. På en sammanlagd brytning av 510,900 ton har oljeutvinningen

således varit 0.9 %.

För att erhålla rikare skiffer måste brytningen flyttas till ett nytt område.

Inom det av marinförvaltningen föreslagna området vid Ödbogården-Haggården

uppskattas tillgångarna till 2.16 milj. ton med 5.3 % olja. Härav utgöres

dock en viss del av områden, som man ej med säkerhet kan förvärva

eller där koncession ej kan erhållas på grund av för litet avstånd till gårdar.

För att få klarhet i denna fråga bör ett optionsavtal snarast söka träffas

med berörda markägare. Under förutsättning att uppgörelse kan träffas

inom hela det föreslagna området skulle skiffertillgångarna vid nuvarande

.storlek på oljeverket räcka i cirka 5 år. Att märka är att även skiffern

inom detta område har lägre oljehalt och högre orstenshalt än den rika

skiffern i Kvarntorp.

För transport av den brutna skiffern till oljeverket framdrages ett gruv
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 25.

spår till brottet och transporten utföres med vid nuvarande brottet befintlig

materiel, eventuellt med någon komplettering av den rullande mate
-

rielen.

Kostnaderna för detta alternativ i Kinne-Kleva:

Markförvärv ......................................... kronor 175,000

Framdragande av spår, iordningställande av brottet, komplettering

av den rullande materielen..................» 325,000

Kronor 500,000.

Enligt detta alternativ skulle Kvarntorpsanläggningen utökas från 29,000

till 68,000 ton olja per år. Detta innebär att anläggningen måste utföras för

en årsproduktion av 7,000 ton olja utöver vad som föreslagits i skifferoljebolagets

förslag. Vilka metoder som där böra komma till användning kommer

ej att här diskuteras, men det kan framhållas att utvidgningen rymmes

inom den övre gräns, som angivits för den lämpliga storleken av oljeverket

i Kvarntorp, under förutsättning att 22,000 ton framställas enligt Ljungströmsmetoden.

Att för närvarande tänka att större kvantitet än 22,000 ton/år

skulle framställas enligt denna metod måste efter vattenfallsstyrelsens bestämda

avstyrkande anses uteslutet.

Om man räknar utbyggnadskostnaden för ytterligare 7,000 ton olja/år i

proportion till kostnaden för utbyggnad av 10,000 ton olja per år, blir kostnaden

i Kvarntorp 25,500,000 kr.

Totalkostnaden enligt detta alternativ blir 26,000,000 kr.

Alt. II.

Om produktionen anses böra fördelas så, som marinförvaltningen och

skifferoljebolaget föreslagit, innebär detta att tillgångarna i det nya brottet

i Kinne-Kleva räcka cirka 3 */2 år. Vid den ökade brytningen blir krossverket

vid oljeverket för litet, och marinförvaltningen har därför föreslagit

att bygga ett nytt krossverk vid brottet och transportera den krossade och

skrädda skiffern med linbana till oljeverket. Fördelen med linbanan anser

marinförvaltningen vara att såväl anläggnings- som driftkostnader beräknats

bliva lägre än med järnväg. Transportkvantiteten skulle bliva mindre

genom att skrädningen sker före transporten. Vidare skulle man komma

ifrån svårigheten med att hålla ett spår snöfritt.

Transporten med linbana förutsätter, att skiffern är krossad före transporten.

Därför måste krossverket förläggas vid brottet. Skall man räkna med

uteslutande dagbrytning i fortsättningen, måste krossverket med korta tidsintervaller

flyttas liksom linbanans pålastningsstation. För att ej få några

driftsavbrott vid flyttningen måste därför två fullständiga krossverksutrustningar

finnas.

Ur skötsel- och reparationssynpunkt är det lämpligare, att krossverket

blir förlagt intill oljeverket. Uppfattningen att linbanetransport blir billigare

än järnvägstransport gäller ej här föreliggande speciella förhållanden. Som

alternativ till linbana har därvid räknats transport på ett vanligt gruvspår.

Då vid brytningen skiffern i alla fall måste lastas i vagnar för transport till

en linbanestation, blir ökningen av transportkostnaden för den ökade transportlängden

fram till oljeverket av mindre betydelse, så länge ej brottet ligger

längre från oljeverket än 2 å 3 km. Men det är genom de stora amorteringsbelopp,

som på grund av brottets korta livslängd måste göras för

krossverk och vissa delar av linbanan, som linbanetransporten kommer i ett

ogynnsammare läge. Driftsledningen vid Kinne-Kleva tillmäter snösvårigheterna

vid järnvägsdrift stor betydelse. Om lämpliga åtgärder med snöskydd

etc. vidtagas, bör denna sak ej få någon avgörande betydelse vid val

av transportmedel.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

23

Då tillgången av rik skiffer, åtkomlig i dagbrott, är relativt begränsad och

utbredd över en mycket stor yta, bör man redan nu undersöka möjligheterna

för underjordsbrytning. Lösningen av problemet underjordsbrytning är i

själva verket av fundamental betydelse för Kinne-Klevaverkets framtid. Vid

underjordsbrytning kan det endast ifrågakomma alt bryta det undre rika

lagret, vars halt av olja är fullt jämförbar med Kvarntorps. Vidare kan

man endast räkna med att bryta skiffer, som är mer än 2 meter mäktig. Underjordsbrytningen

måste ställa sig avsevärt dyrare än en väl planerad dagbrytning.

Å andra sidan följer vissa fördelar nied underjordsbrytning. Inga

markskador uppstå, och man får arbeta under konstanta väderleksförhållanden.

På grund av den ringa erfarenhet, som föreligger örn skifferns hållfasthet

och övriga egenskaper, kan inga säkra siffror anges för brytningskostnad,

ej heller kan en definitiv brytningsplan utarbetas.

Rörande de med det av honom förordade alternativ I förenade fördelarna

har Abenius framhållit, att genom utbyggnad enligt detta alternativ anläggningskostnaderna

kunde beräknas bliva 2,800,000 kronor lägre än enligt

marinförvaltningens och skifferoljebolagets gemensamma förslag, vartill

komme att jämväl driftkostnaderna borde bliva lägre till följd av att en

större del av Kvarntorps rikare skiffer skulle brytas. Abenius har tillika erinrat

om att man genom ett uppskov med utbyggnaden i Kinne-Kleva skulle

hinna få Ljungströmsmetoden fullt utprovad i Kvarntorp. Om denna metod

infriade de förhoppningar man ställde på densamma, komme säkerligen den

vidare utvecklingen av landets skifferoljeindustri att ske enligt denna metod.

Skulle däremot metoden ej visa sig motsvara vad man hoppats eller kraftfrågan

ej kunna lösas, måste utvecklingen ske enligt någon av ugnsmetoderna.

Hade man då hunnit lösa problemet om underjordsbrytning i KinneKleva,

kunde tiden vara mogen att utbygga verket där, baserat på en brytning

av det undre oljerika skifferlagret.

över Abenius’ promemoria hava infordrade utlåtanden avgivits av marinförvaltningen

och Svenska skifferoljeaktiebolagets styrelse.

Marinförvaltningen har hänvisat till ett av Bergh på anmodan av ämbetsverket

avgivet, vid dess utlåtande fogat yttrande, i vilket Bergh sagt sig icke

kunna finna, att vad Abenius anfört borde föranleda marinförvaltningen att

frångå förslaget örn Kinnekulleverkets utbyggande enligt etapp III b i Berghs

förut omförmälda utredning. Därest likväl det av Abenius förordade alternativet

— som med vissa modifikationer motsvarade etapp I i Berghs utredning

_ nu skulle komma till utförande, borde i allt fall ett nytt krossverk

uppföras. Det vid Kinne-Kleva nu befintliga krossverket vore nämligen underdimensionerat

så till vida, att dess kapacitet redan vore till fullo utnyttjad,

varför reserv i händelse av driftsavbrott icke stöde till förfogande. Ju mer

förslitet krossverket bleve, desto starkare gjorde sig behovet av reserv gällande.

Det förelåge därför ett oavvisligt behov av ett helt nytt krossverk.

Kostnaderna för ett sådant — inklusive sovringsverk, transportanordningar

och erforderliga byggnader — skulle, såsom i Berghs utredning under etapp I

angivits, uppgå till 1,270,000 kronor. Jämväl övriga av Bergh för genomförandet

av sistnämnda etapp föreslagna åtgärder borde snarast komma till

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

utförande. Vid detaljutformningen av förslaget enligt etapp I hade det

emellertid visat sig, bland annat, att linbanan borde utdragas till annan plats

i det nya brytningsområdet samt att av det nya krossverket allenast grovkrossen

borde placeras vid det nya brottet, under det att skrädverk och finkrossverk

lämpligen kunde förläggas till oljeverket. Genom en dylik uppdelning

skulle vinnas, att vid ett framtida upptagande av nytt brytningsområde

ännu längre norrut endast grovkrossen måste flyttas till det nya området.

— I sitt yttrande har Bergh vidhållit sin tidigare uttalade åsikt, att

en linbana borde anläggas till det nya brytningsområdet. Till stöd härför

har Bergh åberopat en jämförande kalkyl mellan transport med linbana och

transport per gruvspår, utvisande att transportkostnaden per ton destillerad

skiffer skulle vid ett genomförande av alternativ I uppgå till i förra fallet

41 öre och i senare fallet 38 öre. Skillnaden vöre enligt Berghs uppfattning

så ringa i förhållande till fördelarna med en linbana, att den icke borde

spela en avgörande roll. Örn brytningen å det nya området utsträcktes blott

ett år utöver den av Abenius förutsatta tiden, konnne för övrigt en linbana

att även ekonomiskt visa sig vara det fördelaktigaste transportmedlet. Beaktas

borde vidare, att i dagen liggande fyndigheter längre norrut framdeles

kunde komma att bearbetas och att det icke torde vara praktiskt möjligt

att utbygga ett gruvspår på det avstånd av cirka 4,900 meter, varom då bleve

fråga. Bergh har slutligen förklarat sig icke hava något att erinra mot att

försök i mindre skala med underjordisk brytning av Kinnekulleskiffern företoges

men har gjort gällande, att försöksbrytningen borde ordnas såväl med

en takhöjd av två meter som med större takhöjd.

Marinförvaltningen har för sin del anfört följande:

De skäl, som förestavat ämbetsverkets och bolagsstyrelsens gemensamma

förslag till utbyggnad av Kinnekulleverket, måste anses väl grundade, i

främsta rummet emedan detta verk i vissa avseenden är utbyggt till större

kapacitet än som motsvarar antalet befintliga ugnshus. Härtill kommer att

vattentillförseln är synnerligen väl ordnad. Det får ej heller förbises, att den

rikliga förekomsten av orsten i skiffern, som nu är till nackdel vid driften,

i en framtid kan komma att utnyttjas på ett för verkets ekonomi fördelaktigt

sätt genom framställning av jordbruks- och industrikalk samt cement.

Då det emellertid av Abenius’ utredning synes framgå, att en snabb och

för marinens vidkommande synnerligen önskvärd ökning av den inhemska

oljeproduktionen lättast kan åstadkommas därigenom, att nu aktuell utbyggnad

av landets skifferoljeindustri helt förlägges till Kvarntorp, har marinförvaltningen

intet att erinra mot att man beträffande Kinnekulleverket för

närvarande nöjer sig med att flytta brytningen till området vid Ödbogården

och Haggården, där en fyndighet av mera oljerik skiffer lätt kan exploateras,

samt att frågan örn en vidare utbyggnad av sistnämnda verk tills vidare

får anstå. Marinförvaltningen anser sig dock böra kraftigt understryka nöd
j^n^^e^en

av nytt krossverk omedelbart anskaffas samt att medel

därför anvisas.

Vad sättet för den brutna skifferns transport från det föreslagna nya brytningsområdet

till oljeverket beträffar synes vidare utredning nödvändig för

att fastställa vilket transportsätt som ställer sig ekonomiskt fördelaktigast.

Marinförvaltningen får på denna punkt inskränka sig till att hemställa att

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 25.

25

tillräckliga medel måtte beviljas, så att, örn utredningen visar, att linbana

skulle bliva det mest ändamålsenliga transportmedlet, en sådan kan komma

till utförande.

Svenska skifferoljeaktiebolagets styrelse har icke funnit anledning framföra

några erinringar emot vad Abenius anfört därom, att de skifferförekomster,

som vid Kinne-Kleva kunde tillgodogöras genom dagbrottsbrytning

och som samtidigt hade så hög oljehalt att de för närvarande borde utnyttjas,

vore så begränsade att de borde reserveras för det nuvarande verkets drift,

samt att vid Kinne-Kleva nya ugnsanläggningar borde komma i fråga först

sedan det visat sig att underjordsbrytning där kunde genomföras på ett ekonomiskt

sätt. — Styrelsen har däremot på anförda skäl funnit Abenius’ beräkning

av produktionskapaciteten vid Kinnekulleverket efter en utbyggnad

enligt alternativ I vara för hög. Årsproduktionen skulle enligt styrelsens mening

knappast komma att överstiga 10,000 ton olja och 1,000 ton gasbensin

eller sammanlagt 11,000 ton. Med anledning härav borde — därest den sammanlagda

skifferoljeproduktionen inom landet skulle ökas till 81,000 ton

per år — årsproduktionen vid Kvarntorp verket ökas till 70,000 ton mot av

Abenius angivna 68,000 ton. I sin skrivelse den 3 oktober 1942 hade styrelsen

uppskattat oljeproduktionen i Kvarntorpverkets nuvarande anläggningar till

29.000 ton per år. Emellertid gåve senare erhållna driftresultat vid handen,

att årsproduktionen därstädes borde bliva minst 30,000 ton, vai-för efter den

av styrelsen i sistnämnda skrivelse föreslagna utbyggnaden en årsproduktion

örn 62,000 ton kunde påräknas. Under nyss angivna förutsättning borde

alltså vid Kvarntorp en utbyggnad därutöver vidtagas, så att ytterligare 8,000

ton olja årligen skulle kunna tillverkas.

Om sättet för åstadkommande av denna ytterligare ökning av årsproduktionen

vid Kvarntorpverket har styrelsen anfört i huvudsak följande:

Speciellt med hänsyn till de svårigheter, som tidigare framhållits i fråga

örn möjligheten att erhålla elektrisk energi utöver vad som kräves för den

planerade utvidgningen enligt Ljungströms metod intill en årskapacitet av

22.000 ton, har möjligheten att med hjälp av ugnsmetoderna åstadkomma

den ifrågasatta utökade kvantiteten undersökts. Det kan anses klarlagt att,

innan koksförbränningsproblemet lösts, verkets värme- och kraftbalans kräver,

att 50 % av tillverkningen sker enligt Berghs system. I stället för de

6,400 ton olja per år, som i styrelsens särskilda skrivelse den 3 oktober

1942 angivits böra framställas enligt Berghs system, skulle alltså minst 9,000

ton framställas enligt denna metod. Detta betyder att, i stället för eli ugnshus

enligt system Bergh, ett och ett halvt sådant bör utbyggas. Detta går att

utan svårighet utföra på så sätt, att det planerade tredje ramshuset fö Hånges

åt norr, så att det kommer att omfatta 24 ugnslock i stället för tidigare 16.

Rökgaserna kunna fortfarande utan svårighet bortföras genom befintlig

skorsten.

Under tiden Vig—3712 1942 har i de två Bergh-ugnama 3,451 ton olja framställts.

Då häri icke medräknats någon gasbensin (gasbensinanläggningen

är ännu icke färdigställd), torde man ha rätt att räkna med att här planerade

utvidgning med ett och ett halvt ugnshus bör giva minst 10,100 ton

olja per år.

Rockesholnrsugnen har under samma tid givit 1,720 ton olja. Inklusive gas
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

bensin bör alltså den tidigare angivna kvantiteten eller 3,900 ton per år

kunna ytterligare erhållas från denna ugnsanläggning, om den planerade utökningen

med ett halvt ugnshus kommer till stånd.

Med de sålunda föreslagna utvidgningarna erhålles en merproduktion av

14,000 ton olja per år, vilket motsvarar den kvantitet, till vilken verket inom

sin nuvarande ram kan utbyggas.

Emellertid faller vid den nuvarande tillverkningen cirka 290 ton skifferstybb

per dygn, som tidigare icke kunnat utnyttjas för oljeframställning.

Mindre försök ha nu utförts, vilka synas visa, att det är tekniskt och ekonomiskt

möjligt att genom så kallad nodulisering av stybben överföra denna

i er* form, som möjliggör dess torrdestillation. Ett nytt försök genomföres

för närvarande med en så stor kvantitet, att även pyrolysförsök i bolagets

olika ugnar kunna utföras. Om den ovan föreslagna utvidgningen av ugnsbeståndet

kommer till stånd, bör stybbkvantiteten öka från 290 ton per dygn

till 440 ton. Då för en årsproduktion av 4,000 ton olja erfordras en skiffergenomsättning

av 290 ton per dygn vid 320 effektiva driftsdygn per år, bör

den tillgängliga stybbkvantiteten väl förslå för det angivna ändamålet.

En motsvarande metod har tidigare med framgång tillämpats i Estland,

och de erhållna nodulerna underkastades där torrdestillation i en ugn av

IM-modell. En dylik ugn kan bekvämt utbyggas intill den redan befintliga

IM-ugnen. En förhandsberäkning av tillverkningskostnaderna inklusive ränta

och amortering för noduliseringsanläggningen visar, att priset på de för pyrolys

färdiga nodulerna bör understiga motsvarande kostnad för nybruten, färdigkrossad

skiffer. Styrelsen får därför föreslå att, under förutsättning att

det förut nämnda storförsöket ger önskat resultat, en noduliseringsanläggning

för skifferstybb bygges jämte en destillationsugn av sådan storleksordning,

att minst 4,000 ton olja per år däri kan framställas.

Kostnaderna för den sålunda föreslagna utbyggnaden hava av styrelsen

angivits till 25,130,000 kronor enligt följande tablå:

1) Ugnsanläggningen:

Utökning av anordningar för

brytning och transport av

skiffer .................... kronor 853,000

Utökning av garage och förrådsutrymme,

kontor och man
skapsbyggnad

..............

Komplettering av utrustning vid

kross- och silosanläggningen . .

En och en halv ugn, system Bergh

Utökning av befintlig ugnsanläggning,

system Rockesholm

Noduliseringsverk för stybb ....

En ugn system Industrimetoder. .

Transportanordningar inklusive

ny lcokssläckningsanordning . .

Oförutsett och säkerhet för prisfördyring

..................

2) Ljungströmsanläggningen:

Byggnader, reservoarer, brunnar,

rörledningsarbeten, brandattiralj

........................ kronor 800,000

Elektrisk utrustning .......... » 675,000

» 370,000

» 130,000

» 3,829,000

» 1,000,000

» 600,000

» 1,700,000

» 440,000

1,078,000 kronor 10.000

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

27

3)

4)

Kondensationsanläggning, oljeled
ning,

gasledning ............ kronor 800,000

Borrmaskinsutrustning ........ » 110,000

Forskning, experiment och säkerhet

för prisfördyring, oförutsett

....................... »__715,000

Gemensamma anläggningar:

Två stycken svavelverk ........ kronor 3,860,000

Komplettering i ångcentral inklusive

nya turbogeneratorer och

utökad vattenreningsanläggning » 2,600,000

Vattenförsörjning inklusive nytt

gradérverk, komplettering av

rörledningsnät för olja, gas

m. m., extra monteringskostnader,

elektrisk installation .... » 770,000

Utvidgning av gasbensin- och

toppningsanläggning ........ » 825,000

Oförutsett och säkerhet för prisfördyring

................. » 1,145,000

övriga gemensamma kostnader:

Bostäder för arbetare och tjänstemän

.................... kronor 2,130,000

Geologiska undersökningar .... » 50,000

Markförvärv ............... »__650,000

kronor 3,100,000

* 9,200,000

»__2,830,000

Kronor 25,130,000.

Rörande grunderna för denna kostnadsberäkning har styrelsen yttrat, att

styrelsen utgått från samma tekniska förutsättningar som vid upprättandet

av det i styrelsens särskilda skrivelse den 3 oktober 1942 ingående kostnadsförslaget

med undantag av att ångkraftanläggningens utbyggande antagits

komma att äga rum uteslutande i form av en utvidgning av den redan befintliga

ångcentralen och icke genom uppförande dessutom av en helt ny,

för Ljungströmsanläggningen avsedd kraftstation, såsom i det tidigare förslaget

antagits. Styrelsen ville emellertid ifrågasätta, om icke såväl de redan

befintliga som de nu föreslagna Bergh-ugnarnas lågtrycksångpannor

borde utbytas mot s. k. La Mont-ångpannor, vilket skulle medföra en ökning

av dessa ugnars oljeproduktion med minst 10 och av deras angproduktion

med 70 procent. Kostnaden för ett dylikt utbyte med därav föranledd utvidgning

av ångcentralen kunde uppskattas till 1,500,000 kronor, varav 723,000

kronor belöpte å sistnämnda åtgärd. Å andra sidan skulle med anläggandet

av det ena av de nu föreslagna två nya svavelverken tills vidare utan olägenhet

kunna anstå. Härigenom skulle, framhåller styrelsen, 1,930,000 kronor

i anläggningskostnader sparas och bolagets försörjning med elektrisk energi

underlättas. Med de nu angivna modifikationerna skulle utbyggnaden således

draga en kostnad av (25,130,000 + 1,500,000 — 1,930,000 =) 24,700,000

kronor.

Slutligen har styrelsen i sitt utlåtande anfört, att Kvarntorpverkets totala

kraftproduktion efter nu föreslagna utbyggnad kunde beräknas uppgå till

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

8,400 kW, varav 6,400 kW borde kunna levereras till Ljungströmsanläggningen.

Även om kraftbehovet vid tillämpningen av den Ljungströmska metoden

skulle bliva något högre än som tidigare antagits, skulle genom den

sålunda ökade egna kraftproduktionen en säkerhetsmarginal erhållas, så att

med den nu kontrakterade kraftleveransen från vattenfallsstyrelsen örn 10,000

kW den beräknade oljeproduktionen borde kunna uppnås.

I anledning av proposition nr 313 till 1941 års riksdag anvisade riksdagen

i skrivelse nr 477 såsom kapitalinvestering i fonden för förlag till statsverket

ett reservationsanslag örn 370,000 kronor till anordnande av bostäder för

personal vid Kinnekulleverket. Kungl. Majit uppdrog därefter åt egnahemsstyrelsen

att i samråd med marinförvaltningen och 1940 års militära byggnadsordning

ga i författning om uppförande av tre tjänstemannavillor å

tre rum och kök samt sexton enfamiljsstugor å två rum och kök ävensom

att omhänderhava den framtida förvaltningen av de färdiga fastigheterna,

varjämte Kungl. Majit bemyndigade styrelsen att med anlitande av nyssnämnda

anslag bestrida kostnaderna för anordnandet av dessa bostäder.

Marinförvaltningen har sedermera i skrivelse den 27 augusti 1942 hemställt,

bland annat, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att till bostadshus

vid Kinnekulleverket för budgetåret 1943/44 anvisa ett reservationsanslag

å 400,000 kronor. Marinförvaltningen har härutinnan anfört:

Sedan driften vid Kinnekulleverket numera kommit i gång i full utsträckning,

har det visat sig att de hittills beslutade bostäderna icke fylla behovet.

Erfarenheten från den hittillsvarande verksamheten vid skifferoljeverket har

givit vid handen, att driftsvårigheter i avseende å produktionens uppehållande

sammanhängt med att verkets arbetarpersonal till stor del är bosatt på sådant

avstånd från verket, att möjlighet ofta icke förelegat för personalen att

inställa sig till tjänstgöring. Vid brådskande, oförutsedda behov har det ej

heller varit möjligt att få nödig arbetskraft inställd inom rimlig tid. Detta

i sin tur betingas av att den hittillsvarande bostadsbebyggelsen visat sig alltför

otillräcklig för att tillgodose stort mera än arbetsbefälets och den direkta

servicepersonalens bostadsbehov. Särskilt under den gångna vinterns svåra

väderleks- och kommunikationsförhållanden hava extraordinära åtgärder

måst vidtagas för att åtminstone säkerställa det absolut oundgängliga behovet

av arbetskraft. Sålunda har en hel del arbetare måst transporteras med

bil till och från arbetet, vartill skifferoljeverket bidragit med viss del av kostnaderna,

och vidare har ett vid järnvägshållplatsen uppfört godsmagasin provisoriskt

inretts till förläggningsplats för 40 man. Sistnämnda förläggning,

som varit fullbelagd alltifrån dess iordningställande vid jultiden och fram

till mitten av april, då väglaget medgav dess avveckling, har sålunda varit den

enda till buds stående utvägen att förhindra driftens nedläggande under den

gångna vintern.

Att dylika nödfallsåtgärder icke kunna få bliva av konstant natur ligger i

öppen dag. Förutsättningarna för att verket skall kunna drivas rationellt och

utnyttjas till full produktionskapacitet äro främst, att arbetspersonalen icke

på grund av vantrevnad genom förenämnda förhållanden lämnar sin anställning

eller genom stora ansträngningar att nå arbetsplatsen saknar nödig vigor

att effektivt fullgöra sin arbetsdag. Såsom förhållandena nu ligga till, är huvudparten

av arbetarstammen bosatt utanför verket, på avstånd varierande

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 25.

29

från 3 till 36 km fågelvägen, utan andra kommunikationsmedel än cykel eller,

i ett par undantagsfall, egen bil. Härav framgår att de nuvarande förhållandena

med det snaraste måste i någon form avhjälpas.

Den nu till buds stående bebyggelsen bereder bostadsutrymme för 38 gifta

och 50 ogifta av verkets omkring 40 tjänstemän och 275 arbetare.

Under förutsättning att gränsen för utom verket boende sättes till 3 km

för gifta och 5 km för ogifta, skulle enligt verkställd utredning ytterligare

bostadsutrymme behöva beredas för 69 gifta och 22 ogifta. För att inom

rimlig tid och i största möjliga utsträckning lösa denna brännande fråga synas

följande åtgärder snarast böra ifrågakomma:

1) uppförande genom egnahemsstyrelsen av fyra enfamiljsvillor om tre

rum och kök för arbetsbefälet (driftverkmästaren, gruvfogden, övermontören

och ugnsmästaren);

2) uppförande likaledes genom egnahemsstyrelsen av ytterligare åtta småstugor

örn två rum och kök för gifta förmän och arbetare; samt

3) uppförande genom marinförvaltningens försorg av ytterligare fyra bostadshus

av redan befintlig typ, därav tre med vartdera sex lägenheter örn ett

rum och kök för gifta och ett med tolv rum, varje rum för två ogifta arbetare.

Genom dylik utbyggnad skulle följaktligen bostadsutrymme erhållas för

ytterligare 30 gifta och 24 ogifta befattningshavare. Härigenom skulle av antalet

mera avlägset boende befattningshavare nära halva antalet gifta och

hela antalet ogifta vara tillgodosett med bostäder.

Vad kostnadsfrågan för denna utbyggnad beträffar hava underhandsuppgifter

inhämtats från dels egnahemsstyrelsen, dels entreprenören för de tidigare

uppförda bostadshusen. De därvid uppgivna byggnadskostnaderna be
-

löpa sig till:

för 4 st. enfamiljsvillor å 18,000 kronor ................... kronor 72,000

» 8 » småstugor » 14,000 » » 112,000

» 4 » bostadshus » 50,000 » » 200,000

oförutsett och ordnande av vattentäkt ................... » 16,000

Summa kronor 400,000.

över marinförvaltningens nu omförmälda framställning hava infordrade

utlåtanden avgivits av egnahemsstyrelsen och luftskyddsinspektionen. Egnahemsstyrelsen

har ansett det av marinförvaltningen föreslagna bostadsbygget

böra kunna komma till stånd inom den angivna kostnadsramen. Luftskyddsinspektionen

har framhållit, att ifrågavarande bostadsområde vore beläget

på allenast 500—600 meters avstånd från skifferoljeverket. Då denna

industriella anläggning måste anses vara ett för flyganfall synnerligen utsatt

mål, syntes angeläget att för de ifrågavarande bostadsbyggnaderna i samband

med uppförandet anordna skyddsrum, trots att anläggningen och bostadsområdet

icke läge inom luftskyddsort. Det vore också ett önskemål att jämväl

för de redan tidigare uppförda bostadsbyggnaderna skyddsrum komme

lill stånd.

Vid övervägande av åtgärder för skifferoljeindustriens utbyggande torde

man hava att utgå från det i bränslekommissionens skrivelse den 28 april 1942

framförda önskemålet örn en omedelbar ökning av oljeproduktionen till 81,000

ton per år. Därmed skulle vinnas en icke obetydlig förbättring i landets försörjning

med flytande bränsle, låt vara att förbättringen varken skulle in
-

Före
draganden.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 25.

träda omedelbart eller medföra att förbrukningen av dylikt bränsle bleve oberoende

av import. För närvarande synes den sammanlagda oljeutvinningen

vid Kinnekulle- och Kvarntorpverken motsvara en årlig produktion av omkring

37,000 ton, gasbensin däri inräknad. För uppnående av en årsproduktion

om 81,000 ton erfordras således, att skifferoljeindustrien sättes i stånd

att leverera ytterligare omkring 44,000 lon. Detta bör enligt min mening ske

snarast möjligt och efter de riktlinjer, vilka av mig i det följande angivas.

Med hänsyn till de vid Kvarntorp befintliga oljeskifferfyndighetemas obestridliga

överlägsenhet beträffande såväl kvalitet som kvantitet torde den

produktionsökning, varom nu är fråga, huvudsakligen böra åvägabringas

genom utbyggnad av anläggningarna därstädes och endast så stor del av den

erforderliga oljemängden, som kan utvinnas genom tillgodogörande av oljerikare

skiffer, uttagas vid Kinnekulleverket. Oljeutvinningen därstädes motsvarar

för närvarande ungefär 7,000 ton om året. Vad tillvägagångssättet för

ernående av en produktionsökning vid Kinnekulleverket angår är jag närmast

benägen att förorda det av Abenius framlagda, såsom alternativ I betecknade

förslaget, vilket innebär att skifferbrytningen i fortsättningen förlägges

till ett cirka 2 km från det nuvarande oljeverket beläget område vid

Ödbogården och Haggården, där skiffern är oljerikare än i det brott i oljeverkets

omedelbara närhet, som för närvarande kommer till användning,

samt att till det nya brytningsområdet framdrages ett gruvspår, å vilket den

brutna skiffern utan föregående krossning skall forslas till förädlingsanläggningarna

vid Kinne-KIeva. Lika med skifferoljebolagets styrelse finner

jag försiktigheten bjuda, att Kinnekulleverkets produktionsförmåga efter en

sådan omläggning av brytningen icke uppskattas till mer än 11,000 ton olja

per år. Kostnaderna för detta alternativ hava av Abenius beräknats till 500,000

kronor, därav 175,000 kronor för markförvärv och 325,000 kronor för framdragande

av spår, iordningställande av brottet samt komplettering av den

rullande materielen. Ehuru denna kostnadskalkyl måhända kan komma att

visa sig icke hållbar, anser jag densamma kunna tillsvidare godtagas. Det

bör emellertid enligt min mening överlämnas åt skifferoljebolagets ledning

att avgöra huruvida icke i stället, på sätt Bergh föreslagit, transporten av skiffer

från det nya brytningsstället lämpligen bör ske med linbana. Den ökning

av anläggningskostnaderna, som skulle förorsakas härav, lärer icke vara

större än att bolagsledningen skall kunna utan statsmakternas ingripande

täcka densamma. Likaledes lärer det böra ankomma på bolagsledningen att,

örn och när så erfordras, med tillgängliga medel vidtaga anstalter för renovering,

helt eller delvis, av de vid Kinnekulleverket förefintliga anordningarna

för krossning av skiffern.

Jag får i detta sammanhang anmäla att, sedan 1941 års riksdag (skrivelse

nr 303) till utvidgning av Kinnekulleverket å tilläggsstat II för budgetåret

1940/41 anvisat ett reservationsanslag av 1,350,000 kronor, därav 700,000

kronor avsetts till uppförande av ugnar för destillering av skifferstybb, samt

anslaget därefter ställts till marinförvaltningens förfogande för angivna ändamål,

marinförvaltningen i skrivelse den 16 januari 1943 på anförda skäl

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

31

hemställt om medgivande för ämbetsverket att i stället få använda de för

destillationsugnar avsedda medlen till uppförande av en anläggning för nodulisering

(brikettering) av skifferstybb. Statens bränslekommission bär i

häröver infordrat utlåtande — med förmälan att kommissionen ansåge sig

icke kunna bedöma riktigheten av den föreslagna investeringen samt under

hänvisning till att i propositionen nr 2 till innevarande års riksdag bebådats

en sammanslagning av Kinnekulleverket och Svenska skifferoljeaktiebolaget

— sagt sig anse, att sistnämnda medel borde användas endast på det sätt,

som vid samråd mellan marinförvaltningen och skifferoljebolaget befunnes

lämpligt. Även enligt min mening bör i fråga om användningen av dessa medel

samråd ske mellan marinförvaltningen och bolaget. Därest riksdagen

intet har att däremot erinra, synes därvid böra kunna bestämmas, att med

anlitande av medlen i fråga skall vid Kinnekulleverket uppföras en anläggning

för nodulisering av skifferstybb.

Av marinförvaltningens redogörelse för bostadsförhållandena vid Kinnekulleverket

framgår, att dessa ännu lämna åtskilligt övrigt att önska, i det

att en stor del av verkets personal icke kunnat beredas bostad inom rimligt

avstånd från arbetsplatsen. Enligt vad marinförvaltningen uppgivit är huvudparten

av den till 275 man uppgående arbetarstammen nödsakad bo på ett avstånd

från verket, som varierar mellan 3 och 36 km fågelvägen. Vilka olägenheter

detta måste medföra för driften ligger i öppen dag. Ämbetsverkets nu

gjorda, av egnahemsstyrelsen tillstyrkta hemställan avser beredande av bostad

åt 30 gifta och 24 ogifta befattningshavare genom uppförande av 4

enfamiljsvillor, 8 småstugor och 4 bostadshus för en kostnad av tillhopa

400,000 kronor, i vilket belopp även ingå oförutsedda utgifter och kostnaden

för ordnande av vattentäkt. Jag tillstyrker, att detta belopp anvisas för möjliggörande

av en dylik utvidgning av bostadsbeståndet vid Kinnekulleverket.

Det torde sedermera få bliva föremål för närmare övervägande, i vilken ordning

och omfattning ifrågavarande byggnadsprogram bör genomföras. -— Det

av luftskyddsinspektionen i detta sammanhang framställda önskemålet om

anordnande av skyddsrum för såväl de nu planerade bostäderna som det vid

verket redan befintliga bostadsbeståndet torde efter verkets överlåtande till

skifferoljebolaget kunna utan svårighet tillgodoses av bolaget. Vid sådant förhållande

lärer någon Kungl. Maj:ts åtgärd härför icke erfordras.

Under förutsättning att av den nu ifrågavarande ökningen av oljeproduktionen

allenast 4,000 ton anses böra falla på Kinnekulleverket måste oljeutvinningen

vid Kvarntorp ökas med icke mindre än 40,000 ton eller från nuvarande

30,000 lill 70,000 lon. Den av ökad kraftförbrukning och starkt minskad

import av fossilt bränsle förorsakade knappheten på elektrisk energi

har medfört att Ljungströmsmetoden, vilken för sitt användande kräver riklig

tillgång till dylik energi, icke kan tagas i anspråk i den utsträckning,

som eljest — med hänsyn lill alf vid en utbyggnad enligt denna metod kostnaderna

samt åtgången av arbetskraft och materiel bliva jämförelsevis ringa

— varit önskvärd. Jag anser mig för närvarande icke böra beräkna att större

kvantitet olja än 22,000 ton per år, eller således den i marinförvaltningens

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

och bolagsstyrelsens gemensamma skrivelse den 3 oktober 1942 i sådant hänseende

föreslagna mängden, skall utvinnas med tillämpning av denna metod.

Detta innebär, att ytterligare 18,000 ton måste uttagas genom ugnsdestillation.

Av bolagsstyrelsens senaste yttrande framgår, att hinder härför icke

torde möta. Enligt det i yttrandet framlagda förslaget skulle ugnsbeståndet

vid Kvarntorp utökas med dels en och en halv Bergliugn, dels en halv Rockesholmsugn

och dels en lM-ugn, den sistnämnda avsedd för torrdestillation

av de noduler, som skulle erhållas vid en i utbyggnadsförslaget jämväl ingående

anläggning för nodulisering av den vid tillverkningen fallande skifterstybben.

Dessa anläggningar jämte tillhörande anordningar ha i förslaget

beräknats draga en kostnad av tillhopa 10,000,000 kronor, vartill, därest

Berghugnarnas lågtrycksångpannor ersattes med s. k. La Montångpannor,

skulle komma ytterligare 777,000 kronor. Vad ångpanneutbytet beträffar

förtjänar särskilt påpekas, att detta enligt styrelsens beräkningar skulle

medföra en ökning av Berghugnarnas oljeproduktion med minst 10 procent

och en högst avsevärd förbättring av deras ångalstrande förmåga. Härav

skulle i sin tur följa dels en helt utanför nu gjorda beräkningar fallande

ökning av den totala oljeproduktionen med cirka 2,000 ton och dels —

under förutsättning att ångcentralen i motsvarande mån utbygges — en förbättrad

egen kraftförsörjning och minskad risk för driftstörningar på

grund av svårigheter för vattenfallsstyrelsen att leverera elektrisk kraft. Vidare

skulle enligt bolagsstyrelsens nu ifrågavarande förslag Ljungströmsanläggningen

draga en engångskostnad av 3,100,000 kronor samt de för hela

utbyggnadsprojektet gemensamma utgifterna — kostnaden för nyssberörda

utvidgning av ångcentralen däri inräknad — uppgå till (9,200,000 + 723,000

+ 2,830,000=) 12,753,000 kronor. Å sistnämnda belopp skulle emellertid enligt

styrelsens mening tills vidare kunna inbesparas 1,930,000 kronor genom

att uppskjuta anläggandet av det ena av de båda svavelverk, vilka med

3.860.000 kronor ingå i styrelsens kostnadskalkyl. De gemensamma utgifterna

skulle då stanna vid 10,823,000 kronor och hela utbyggnaden kosta

(10,777,000 + 3,100,000 + 10,823,000 =) 24,700,000 kronor.

Jag anser mig kunna tillstyrka Kvarntorpverkets utbyggande enligt bolagsstyrelsens

senaste förslag med nu angivna, av styrelsen förordade modifikationer

och har icke funnit något att erinra mot kostnadsberäkningarna.

De medel, vilka således enligt min mening nu böra anvisas för skifferoljeindustriens

utvidgning, uppgå till sammanlagt (500,000 + 400,000 +

24.700.000 =) 25,600,000 kronor. Som det torde vara lämpligt, att -—- oavsett

tidpunkten för Kinnekulleverkets överlåtande — vidtagandet av därstädes

erforderliga åtgärder för utbyggnaden anförtros åt skifferoljebolaget, lärer sistnämnda

belopp i sin helhet böra ställas till detta bolags förfogande. Härför

synes antingen aktieteckning eller lån kunna komma i fråga. Av dessa båda

alternativ finner jag det senare vara att föredraga.

Utbetalningen av lånet bör ske i den mån medel för anläggningarnas

utförande erfordras och med belopp varje gång som statskontoret efter framställning

av bolaget bestämmer. Å lyftat lånebelopp torde böra utgå ränta,

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 2å.

förslagsvis beräknad efter tre procent om året från lyftningsdagen. Jag förutsätter

dock, att frågan om förräntningen av detta lån upptages till omprövning

vid den översyn och värdering av vissa statens aktieinnehav och andra investeringar

som — enligt vad jag framhållit vid behandlingen av frågan om

samordnande av flottans skifferoljeverk och den av skifferoljebolaget bedrivna

verksamheten — torde bliva aktuell, när förhållandena medgiva en

avveckling av krishushållningen. Vad återbetalningen av lånet beträffar lärer

med hänsyn till ovissheten rörande prisutvecklingen på oljemarknaden någon

viss amorteringsplan icke nu böra fastställas. Det torde emellertid få ankomma

på Kungl. Majit att tillse, att lånet infrias i den mån medel därtill

stå till bolagets förfogande. Lånebeloppet synes alltså böra vara betalbart

vid anfordran. Vid det förhållandet, att låntagaren är ett statligt bolag, torde

någon säkerhet för lånet icke erfordras.

Jag förutsätter slutligen, att de bostadsbyggnader, vilka av egnahemsstyrelsen

uppförts vid Kinnekulleverket för medel, som av 1941 års riksdag anvisats

från fonden för förlag till statsverket, få överlåtas till skifferoljebolaget.

I fråga örn de ändringar i kapitalredovisningen, som därav må föranledas,

torde det få ankomma på Kungl. Majit att framdeles meddela beslut.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen att

dels medgiva, att flottans skifferoljeverk å Kinnekulle må

i huvudsaklig överensstämmelse med de av mig uppdragna

riktlinjerna överföras till Svenska skifferoljealctiebolaget samt

att Kungl. Majit må vidtaga i samband därmed erforderliga

åtgärder,

dels ock till Lån till Svenska skifferoljeaktiebolaget å tillläggsstat

till riksstaten för budgetåret 1942/43 under kapitalbudgeten:

fonden för låneunderstöd anvisa ett reservationsanslag

av.....................«......kronor 25,600,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven Forssberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 sami Nr 25.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1943:34 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 19V2j43 till lån till Svenska skifferotjeaktieb s. 2 i texten